# ID: svediakorp-per286
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1905
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 8,255
# sentences: 379
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


M: me de la Mothe Guyon.
En karaktärsstudie från 1600-talet.
21 juli 1670 bijrjade ett nytt skede af Jeanne Guyons lif; då clog hennes man efter ett IBngvarigt lidande.
Under de sista ~~~Anaclernas svAra sjukdom hade.
hustrun vardat honom nied stor ijmhet och de båda n~akarna skildes fr&amp;n hvarnndra med viinliga känslor.
Vid denna tidpunkt var m: me Guyon 28 L och hade tre barn i lifvet, tvii gossar och en speid dotter.
Den unga änkan fick till stor del öfvertaga förvaltningen a f den stora förmögenhet son1 kommit p&amp; hennes och barnens lot.t, och hon var genast situationen vuxen.
En angeniim sammanvaro sar pA längden omöjlig inellan henne och sv,2rrnoclern, och därför fiyttade m: me Jeanne efter några nzhnaders forlopp med sina barn och niigra tjänare till en bostad ej lå.ngt ifrhil Paris ocli inrattade sig diir p&amp; det siitt hon fann för godt.
Genoni sin börd och sin förmögenhet kunde hon ha fritt tilltriide till Paris eleganta siillskapslif, men detta tilltalade henne ej.
Hon skrifveï: » Jag gick ej på några vackra ~t ' örestiillningar och sökte inga förströelser.
Då anclra gingo, stan- nade jag hemina.
Jag önskade ej se och vet:].
annat an Jesus .Kristus.
Mitt endn förlustelsestiille var inin kammare, dar jag kunde betrakta himinel.slta tings.
- Böckernas va.rld lockade henne vid denne tid med iitomordentlig makt, och hon agnade inycken tid att nzecl största uppnziirksamhet studera religiösa arbeten, och när hon markte, att hon biittre ~ktille kunna satta sig in i de gamla kyrkofiidernas visdoin, om hon förstode latin, grep hon sig modigt an med studiet af romarnes kraftiga sprAk.
För varldslig litteritur hade hon diiremot ej nAgot intresse; romaner, skhdespel ocli viilklingande poesi, som SA mycket till- talade hennes samtid, var för henne blott en fdfinglig förströelse som lätt kunde fresta till synd.
Frihetens timme hade slagit för Jeanne Guyon, men likt nzanga andra bland dem, som t r h a t efter en betydelsefull och,
viilsignelserik lifsuppgift, liirde hon ganska smrt, att iifren fiir ei; jainförelsevis fri människa ur drt cj nlltid lait att veta livar clei~ högsta plikten och det riittri, kallet finnes.
Vnr clet tör11iind: t hennes r5tta lifsuppgift att ledu sina I); i,riis uppfostran och o f h i sig helt för deni, vid hvilka Iion m r iimt fiistnd?
Ibland tyckte hon s&amp;, och funcleriatle clh mycket öt ' vcr b: ~rii- uppfostrm.
Ibland syntcs henne t: iiikcii p5 iitt dnyo jngH aliteii- s ' kap ganska loclinncle, i all syiinerhct son1 hon fick emott: ign flcré mycket fördelak tiga giFteri~i; Ptls: ii~I~ucl.
Ofta kan&amp; bon lust k tt - draga sig tillbaka till klosterlig ens: mhet, men (lci-iiin.
plan gick .aldrig i verkstiillighet, t.v hon liiills til1I); ika af cmsorgeii fiir siixi barn, och lange föreföll det hcuiie oriitt att Iiit1111a dem utan moderlig tillsyn.
Sn~&lt;i .. ningom blef clet clocli klart fiir lwiii~e sjiilf och liciinc~:: ~kniier, att hon ej verkade för Guds rikes utvecklirig riicd sklan kraft eoin hon skulle kiinns, om hon offrncle dia jordiska 1mit ' l. Hade 1.risti brud riitt att iilsliii.
sina barn nier iin det nposto1isk: i viirf Cfiid kanske ville gif ' va hcniie?
Hon grubblade i e1~uitriiht.t och rhdslog ined siim vänner; enligt tidens sed begärde hon ocksh rAd af högst stAencle kyrlrliga ilignitiirer.
Katolska kyrkans priister Toro jii i-i~ecllare n~ellnii Gud och förs; .irnlingen, och rifveii rikt begAf \ - acle religiösa persoldigheter siiclanri, som m: me (+uyoii mustc?
till clet yttre lyda cii andlig ~clirectors~, hvillret icke Iiindradc att iiI: me Guyoii mfiiigen g5ng iitöfwde stiirre inflytande öfver siiiii föregifne: ti-icllige ledare, $11 cle öfrrr Iieniie.
Efter inycken t \ - elmn bestiinidc lioii sig fiir att läima; i, söner ii: ^ i l ' nris ocli jii.iutc sin lilla dotter flytta till den obetydliga stadeii Ges i Snvoyen.
Under Arens lopp hade hon förviirfvat stor slcick- lighet i konsten att v5ril; t sjuka och hon trodde att hon skullc vara till.
stort gagn för de stackam soni i Savoyens afliigsna bygder ledo af ' sjukdom och annan lekamlig niid; afven ville hon under- visa okimniga barn om kristendomens griiridsaiiningar och p5 detttt satt skingra både lekamlig nöd och andligt n~iirker.
Soin en stor del af tfii: iiie Guyons eli-iktingar och bekantskri- per ogillacle den egendomliga planen och sökte uppstiilla sii mAnga hinder som möjligt, iniste hon i ?törsta hemlighet an tri id: ^ den l h g a och besvärliga färden.
Detta skedde i juli lCiS1.
Hoii var emellertid så upptagen af sin hiimelska kallelse, att hon ej kände nhgon triitthet eller stördes af obehag; hon niarkte knappast den orngifvande naturens sommarfägring eller de koii-
stens ocli historiens iniiinesmiirken ho11 emellnn !~t passerade.
Hon liingtnde endast fran.i.At till resans in (l1, fast hon tim~de, att hon skulle gR till inötes lidancleii af mAngahnncla slag.
Hem och vaii- iler kunde hon ej liingre si@, sig apa; 11011 blef en representant för hvacl ' hoii 1; allar det npostolialin lifvet, med yiirlden till sitt fosterland och hels rnjiiisklighethn till sina syskon.
PrSo denna tid riknar hon ocksil clet skcde hon beiiii.n.irier sina bannlysnings- Ar, d5 kringflackmde, förföljel.ser och fiirvisiiiiig blefvo hennes lott.
Anl&lt;oniiiien ' till besttlmmelseorteii, grep hon sig genast an med den uppgift hon trodde skulle blifva hennes, att varda sjuka och uilrlervisa fattiga, okunniga barn i katekes, och.
clet hade ej dröjt Iiinge föïr51-i.
heniies kloka rAd och varma 1ijiirtela.g förskaff at heliile stora sympatier.
Det beriittacles vida oniltring, att hon lugnat tvifare och m a m t sync1ni.e till bihtring, men det hviskades ocksi om att 11011 förlruilnacle iiya 15ror.
BiBnga hiipilacle niir de hörde denna frhiinande kvinna in skar pi.^ att bönerna vid al.tarets fot voro förgäfves om ej sjiilen trängtade efter förening med C + d niir liipparne biiclo cliiroiii; att ingen rölrelsedof ' t sar sB Chdi be- haglig som clm trogna p1 i ktnppfyllelsen i det dagliga lif vets gar- ning och att helgelse vinnes ej genom vallfiircler ocli utviktes fastor, utan genoni en briniiande tro p: t- Kristi försoning.
För m h g a öron klingade detta s&amp;soii~ ett alldeles nytt och okiindt h l, anclïa trodde sig visserligen förr ha hört 11A.got diironi, men d i i sainbaiici med clet f,zsansfulla i~ågot son1 beniinincles listteri.
Likt cle protestaiitislia kiittarne uppmaiinde hon enhvar, ung och ganiinal, fattig ocli rik att själf forska i de heliga skrifternas skattkanininre och läsa bibeln på egen hand uhder bön och be- tmktelser.
- 3I: nie Guy011 var valtdig i dessa iinlnen, och hon imponerade Rfveil genom i~iakten af sin personlighet, sin plikt- trohet och b: ~,riiibiirtighet.
Alan ville ej tro, att clen, son1 lefde s&amp; uppoffrande, kunde l; jiiga, och m: me Gnyon vann talrika anhän- gare biide inom förnaim och fattigs kretsar.
Denna religiösa viickelserörelse sågs natiirligtvis ej alls med blida ögon af clen Iiatol~lra~ kyrkans ortoclosa präster; sinart nog var det för dem en helig plilit att niotarbeta clen ensaniina kviiina, som djiirfdes förlrunna det n y s budskapet o111 helgelse genom tro.
.
31: nie Guyoiis i~iotstAiiclrtre började ined att gifva henne van- liga råd; hon som var ett så goclt föreclöine i kristlig bnrnihar- tighet, borde val ej vilselecla hjiilpbehöfvancle sj5lar genom att förkunna laror liknande do11 I&lt;$ttarne brukat föra fram i tal och
skrift.
Att göra så var en stor synd och clessutom - farligt.
H u r.
många klittare hade ej lhnga hr försmäktat inom fangelse- murar eller lidit en kvalfull död bland bålets lågor.
Deras öde skulle med all sannolikhet också clrabbn m: me Guyon om hon ej i tid afstocl från sina villoläror; hon borde tanka, pk det elände hon riskerade för sig sjalf och sina stackars oskyldiga faderlös: ^ barn.
Det visade sig snart, att dessa viilmenta rkd ej gjorde det minsta intryck pA » den hallstarriga k v i n n m ~, som helt lugnt fortsatte sin verksamhet.
H o n blef t15 utsatt för iippiilt förv- liimpningar och smygande förtal, miktcns innehafva.re hotaclt?
henne med förbannelser och riirldeliga straff.
Snart var heimcs andlige director clen enda förstiiende miinniska hon hade i siii närhet.
Det var hennes van sedan nliinga s r tilllmkn, clen be- guvade och varmhjartade pater la Combc, som för en tid fiitt sin verksamhet förlagd till Savogen och dar med stor framgling predikade offentligt om rikdelösheten af blott utriirtas gudetjanst- firande, om sann bot och bättring i hjiirta och lefrerne.
- B h i e Guyon och la Cornbe 1; oxnrno gemensamt till l~larhet om den uppgift son1 borde blifva deras.
Badtt harinades öfrer det ytliga ceremonivasen och den okunnighet, soiri pA miinga hi11 tolerera- des inom den katolska l.rgrkan, och de visste, att tusen sinom tusen människor trlinacle efter religiös upplysning; dessa läiig- tande sjalar rille de bilda viinnerna taga sig an och mätta ile hungriga nied det lifvets bröd, soxn bibeln innehöll.
Kanskc fangelsestraff och inartyrdöd skulle blifra lönen för deras möcln; dock ville de modigt fullgöra sin plikt till det sista.
Gnder sitt iiktenskap hade in: nie C+uyon kiint sig så ensam, oforstadd och olycklig, att alla personliga.
tillgifrenhetsband antag- ligen brustit.
Det ar val den sannolika förklaringen till den f örimderliga ståndaktighet hon allt f ramgent visade i det hon anshg vara sanning och riittrisn.
Hon tycktes niistan ha glömt att ta intryck af n-iedmiinniekors vanlighet eller fientlighet och ville endast lyssna till Guds röst eiisonl hon trodde sig upp- fatta den.
Nar n~yndigheterna efter i.i, ?got mer iin ett hnlft hrs tid omöjliggjort hennes vistelse i Gex, hörjade Iion modigt ett kring- irrande lif; ibland följd af sin lilla dotter och cn trogen tjs- nariiina, ibland alldeles ensam, uppehöll hon sig pA olika stallen i Schweiz, Italien och södra Frankrike.
Hvar hon drog fram '
lyckades hon ' väcka en religiös rörelse.
Hon upptriidde aldrig som predikant inför en större skara, men hon ledde talrika an- daktsstunder, bevistade af en sluten krets; hon tog emot enskilda besök, ibland från tidigt på morgonen till sena kvällen, hon skref massor af bre£ till personer, som begiirde hennes förböner och r i d i religiösa angelägenheter) och hon författade äfven talrika afhandlingar om religiösa iimnen; bland andra en hel serie kom- inentarier till bibelns böcker.
Hennes kroppskrafter vor0 som- liga tider s5 vidunderligt stora, att hon kunde använda hela dagarile till samtal med besökande af vidt skilda slag och en stor del af nätterila till författarskap.
Hennes tal och skrifter voro det efterliingtade, förlösande ordet för skaror af människor, livilka kände sig rörda af Guds ande och ville tro och bedja soin nxme Guyon, lefva som hon.
Menigheten välsignade henne son1 den af Gud sända hjiilparinnan från syndens och den lekam- liga nödens elände; kyrkans ledande personligheter .kallade henne en farlig fresterska, som dolde sitt syndafördiirf under den yttre gudaktighetens och barmhä.rtighetens tiickmantel.
Ve öfver den, so111 följde hennes råd och exempel!
Hva: r m: me Guyon drog fram utsattes hon för förföljelse och förtal, och hennes trosfriin- der rönte sanlma öde.
Ebba Linclencro~in.
Tur och retur till Holland med en lastångare.
Hvem gripes ej stundom af l h g t a n efter att se ett grand bortom horisonten, hvem fattas ej ibland ' vid ljudet af en %ng- hvissla eller ett lokomotivb pustande af en underlig oro?
Fötterna bli oss tungtt a£ satt ständigt trampa fram och åter på samma fläck; och det iir os8 som om ' dammet begynte hopa sig öfver vAra hufvuden.
Vi nzdste ut och skaka på oss ett tag.
d a g ska till Holland med en lasthgares, sade någon en dag i början af sommaren.
)) Har du lust att följa med, ' så kan jag stalla om saken, jag kiinner kapten ».
Om jag hade lust!
- genoni min hjärna for hastigt en tam- ligen obestiimd bild - blonlsterlöksfiilt, kanaler, gummor skurande
gatstenarna med rotborste, kor med svansarna uppbundna i taket, pojkar i kjortelbyxor.
- Visst hade jag lust, s % om det endast berodde hzrpå - - -- Nåja, omkring en vecka därefter b: .fann jag mig en lördags- kväll ombord p % en a£ S ... rederiets prydliga fraktangare, p % väg friin Stockholm ut till hafs.
I härligaste väder gå vi längs Sveriges kust, då och d5 mötande en annan iingare eller en seglare, som kommer kryssande förbi oss öfver böljorna, se Gottland försvinna i fjärran och slut.ligen älken Öland, det sista vi skymta af Sverige.
Det nästa vi få se af land är Riigen, och vi g % det sk nara, att vi kunna urskilja husen och traden, t .. o. m. korna, soni g&amp; och beta p % gräsvallarna.
En tysk örlogsman gAr förbi oss, en väldig baddare, scm sander ut massor af rök.
VRr svenska flagga flyger i topp, och tysken ger n %digt halsning igen.
DI ha haft stortvätt ombord, och kläderna vifta och lysa i solskenet.
Vi huga förbi Rugens udde, och hafret breder sig: Itpr omkring oss, men medvetandet om att vi nu niirina, oss tyeka landet har satt vårt ' intresse p % spänn, och vi dröja länge p&amp; dack om kvällen, stirrande utåt vattnet, som glittrar vackert rödt efter solnedgången.
Tidigt nästa morgon äro vi i Kielerbiikten.
Sn~åBngaxe ils fram och åter mellan stranderna, en lustjakt full af muntra, hvit- klädda sjökadetter kommer strykande tätt förbi oss, en ryss går on1 oss inat kanalen, upprepade tutningar hiiras pli af.st&amp;nd, en liten ångare stannar pustande vid vår sida, det ar lotsen som kommer.
Det är en stralande vacker dag denna söndag, d % vi gå genom Kejsar-Wilhelms-kanalen.
Jag sitter p&amp; flaggkistan fram- me i fören midt i solgasset och $er på stranderna, Forn glida mig förbi.
Söndagsklädds arbetare med sina familjer vandra makligt fram ph vägarna utmed kanalen, dar kommer en karra i sakta t r d, pojkar springa och hojta, smilflickor sta i en rad och vifta - - - J u längre vi komma ju landtlipre blir det,. '
de ståtliga villorna försvinna, de präktiga anläggningarna, niinnes- m ' ärkena, statyerna - halmtackta hus sticka fram ur grönskan, ladugardar och höstackar, betande kor och getter med pinglande klockor, och göken gal -- - - Och med ens kommer det mig före att jag iipplefvat detta förut, just denna fard på detta vatten - eller att jag drömt det
en gbng i min barndom.
Alldeles som i niin dröm ser jag det glida.
mig förbi, de främnlande.
husen, ängat ' na, triiden, manni- skorna - .- - Utan att kunna förklara hvarför, blir jag säll- sanit glad af denna kansla, niistaii lycklig.
Och jag tycker att jag sktille vilja .glida fram b ' estiindigt ph detta siitt - - - Jag sitter hela dagen ' p&amp; clack och, fröjdar mig &amp; t hafvet.
DR och dQ komriler en fkkarb3t niecl röda segel jagande förbi oss.
Det ar fiskare från Hollaild.
Vi resa oss upp och vifta,; och de vifta och ropa tillbaka genoni br~iset.
Framemot kviillen nalkas vi holliindska kiisten, och i mörk- ningen se vi en strililina ljus bliid~tz till invicl horisonten, babord hän.
Det iir ljus fran Scheveningens badort.
En stund därefter ha vi l-iolländsk lots ombord, och klockan i styrhytten vrids till.- baka till hollandstid, hvarvicl en dispyt iippstiir ii~ellnn bagge ~tyrrnännei~, soin just ha vak %ombyte, ou1 hveiri denna extra tid rutteligen tillhör.
Det gungar bra dA vi koninia upp i Maas.
Kaptenen visar oss masterna af en ångbRt, som sticka upp ur vattnet ett stycke från oss.
- » Det blef n&amp;ot mankemang niecl styrets, &amp; @ er han, » har gungar alltid, hon gick rundt och rände upp p&amp; grund.
Det var i fjol.
- Men alla blefvo raddade », tillfi-gger han. '
Vi vaiida af niellan blinkande fyrskepp och melankoliskt suckande Bojar.
Jag skymtar mörka, otydliga konturer af stränder och hus, och s&amp; kryper jag till ' kojs.
Halft i sömnen hör jag springandet diiruppe, skriken och koniniandoropen och kiittiiign.rnas rassel.
SH blir det niecl ens helt valsignadt stilla.
' Bara niigra hojtni~den ännu och det hörs intet .aniiat Ijucl cliiruppifrån 511 nattvaktens steg, lugna och trygga.
Vi ligga.
förtöjda i Rotter- danis hamn.
3: ' r: Som vi ej ha mer iiii fyra clagar p&amp; oss i Holland ha vi ' passagerare ' ingen tic1 att förhala i Hotterclanls hamn, och SA sixzrt vi fbtt vart pick och pack vederbörligen visiteradt on1 niorgoiien, hvilket gAr lindrigt nog, g&amp; vi i land och ta en droska till järn- vägsstationen.
Det ar ej mycket vi hinna se af Rotterdam tinder- denna hastiga genornfiirct - smala husgaflar, parker, kanaler - men vi ha bridt, brådt.
Och snart skramlar thget i vag med oss utåt det sliita landet.
Fält breder sig intill falt till iindlöss, solstekta slätter.
Hiir och dar en gard, en väderkvarn, betande kor, de flesta svarta och hvita, och s % plötsligt en %ngbåt, som tyckes glidande fram öfver gräset, en smal strimma vatten blänker till, en kand, en af de otaliga, som genomkorsa detta skoglösa land.
Af skog se vi verk- ligen intet spår, och de små alleerna, Forn stiga fram har och där, de sm&amp; klungorna triid kring giirdarna se ensamma och ledsna ut.
Jag får en plötslig hemlängtan efter träd, riktiga trad och jag undrar hur manniskor kunna lefva fram hela sitt lif utan skog.
Och en varm förnimmelse af mitt eget lands skönhet drar genom min själ.
Taget gör ko.rta uppehA.11 i Haag och Haarlem.
Drottningen se vi ej, men utanför Haarlem en skymt af de beryktade bloru- sterlöksfalten - nbgra hundratals ineter af rödt och hvitt, fast blomsterlökarnas härlighetstid ar gåfigeil för Aret.
Nligra timmars fiird ännu, och vi stiga ur i Amsterdam, den stad vi valt till ~ k stamhåll t under vistelsen i Holland.
Detta Br » Te Huis », ett pensionat för kvinnor, som man väljer mera af hiinsyn till kassan an komforten.
För 1,25 (cent) ha vi har logi och frukost.
De som sh önska kunna här iifven för billigt pris inta sina öfriga ndtider, allt är enkelt, men alls inte omöjligt.
Och för att namna en sak af lyx, s&amp; stiltar det enkla samlingsrummet med en fris a£ de Vitt.
Vi öppna fönstren i vira kabysser och se ut.
Nedanför flyter kanalen, en af de mbnga, gul och illaluktande, blitar glida fram ined mjölsiickar, grönsaker, gödsel nl.
m. allmännyttiga ting.
Vi förundra oss öfver lukten fran gataii, de kringkastade pappers- lapparna, grönsaksresterna.
Ar detta &amp; t snygga Holland?
Här verkar renhållningsstrej k.
Vi ge oss ut på upptficirtsfiird, och sphvagnen för oss bort från var ~grachts (kanalgata) till stadens centralare delar.
Gatorna tyckas oss för öfrigt tiimligen lika hvarandra, eller det iir tvi % typer af dem, de iildre, » grachterm », med sina gamla trad och kanaler och smala husgaflar, ofta med hissverk för varor under taklisen ', och de nyare och fashionablare gatorna.
Men öfverallt ar en rikedom af balkonger med klangriixter och bloinmor, som tar bort stadsstelheten och ger det hela en pittoresk och fiirgrik prägel.
Nästa morgon hällregnar det.
Tvh hela dar hftller det p5 att regna, ett intensivt regn, som oinliastar alla våra planer.
Vi fA försaka bbde Scheveningen och Marken och åtskilliga andra
lockancle platser och agna Atnsterdam en så uppslukande d.el af vår dyrbara tid, att det svider i vara hjiirtan.
Inte för att diir ej finnes Atskilligt att se iifven i Amsterdam.
SA goclt som en hel dag victas vi på riksmuseim.
Rembrandts, » Nattvakten D, lians kraftf rilla sjiilfport.riitt, portratt af modern in.
fl., Rubens r ~ i m o n och van Dyks prinspar, F. Hals ' ' portratter samt af nutida konstniirer en vacker, hvilande tafia af TV.
Marters), Den heliga familjen » och landskap af Mauve -- detta ar hvad vi siirskildt erinra oss ur dessa kollosala sanilingar, .som innn behöfde veckor för att se ens tillniirmelsevis.
Viclare uppsöka vi Sixmuseum, en enskild samling, nied flera bitar af Kembrandt m.
fl., som genom iigarens.
til1.niötesgående iir tillgänglig för intresserade.
N&amp;gra timmar tillbringa vi i zoologiska triidgArdea, som har e t t synnerligen vackert akvariunz och afven hvad djurviirlden för öfrigt angår, har i1iifiiga arter representerade.
Frhn zoologiska triidgården bege vi oss till ett diamantsliperi hvnrtill en i vArt sällskq, som har apecie1l.t intr.esse.för diamanter, &amp; %tt anvisning.
Vi isas beredvilligt omkring och få långa, invi- gailcle förklwrii-igar, sbvi-il i fabrikslokalerna bland arbetarna, granna priiktign typer, mera lika herreinan an kroppsarbetare, som p&amp; kontoreta, ' cliir en af bokhållarnn, en iing engelsman, slår upp epr~ikl&amp;c1nn och förevisar oss diamanter, gliinsande högar.
E n af ~sal,w.aa %r prydd med flaggor och tnassor af kulörta pappersrenlsor, kors och tvars fr511 golf till tak, det är en af arbetarnas fodelsedag, och huii firas på detta satt af kamraterna.
E t t behagligt afbrott i ltringriinnaiidet ffl vi i tv8 besök i l~olliinclska hem.
E n d dagarna iiro vi bjudna pi.
middag till en fröken M., till hvilkeii vi l ~ a l t hBlsningar fran Sverige.
Fröken 31. soin flera gånger varit i Sverige, tycker oni Sverige, ta1a.r svensks och 1iHller sig mecl itskilliga svenska tidskrifter, bl.
a.
» Social tidskriftu.
Hennes stora gr: i katt raktar oss inisstiink- anmt, men viirdinnan sjiilf bemöter oss med en iilckviirdhet, som korrinier oss att uiidra, om hon ar en af dessa siillsynta människor, som » racker till * åt hundra 11fi11.
Fröken M. introducerar oas hos en annan hollaiiclska ' mecl svenska sympatier, fröken S., entung gyninast, som kampe ' rar i h ~ p med tviinne svenskor, likaledes gymnaster, och har till hushAllerska en svensk boncldotter.
I dei~na svensk-holländska niiljö tillbringa vi en treflig kvR11.
Den första regnfria dagen efter vilr ankomst till Ainsterdain bege vi oss af till Vollendam, det pittoreska fiskläget rid Zniderwe.
VAr väg för oss Ater ut5t det s k t a la !ldet, då och dA passera vi cii liten stad eller by, s&amp; bliinker Zuidersee fram med glimmande segel.
E n stund därefter slingrar det lilla tdget sig frsin genoni Erlams trånga gator, stundom niistan snucldnnde mot linsknutarna.
T7i gå .. h m å t » gatan %, utn~ecl hvilken fiskarbåt,zrii: i, ligga, bdt invid bAt, de flesta med röda segel.
Det ar ett rörligt och bro- kigt folklif som möter oss.
Fiskare sitta i grupper pk kajen, rökande sina I %nga, pipor, sitta p&amp; genuint infödingsris och verka ÖEverdBdigt pitt.oresk,z i sina vida byxor.
Iirinnorim titta fraiii ur husen i sina kla.dsainma, hvita mössor, det myllrar af Lam- ungar öfverallt, alla i de gringse dräkterna, pojkarna i kjolbysor och flickorna i en mångfald af kjolar, den ena ofvanp&amp; den andra, s&amp; de se ut som sm % gummor.
Det ar en hopgyttring d sm5.
hus, det ena tiitt intill det andra och massor af diminutiva handelsbodar.
Vi gA in och köpa för nhgra cent, vi kika in än här och iin diir.
De bjuda oss att stiga pH.
De h a rengöring, nien de maka undan baljorna och nicka uppmuntrande Ht oss.
Det skiner grannt.
i ögonen på osa frhn de lustiga smH runimeii - det är helgonbilder under glas- kupor, det ar brokiga pappersbloinn~or, massor af färgtryck, gliin- snnde n~etallsalter och grannt porslin.
Vi le, smittade af färgglädjen.
S A, hvsd ni ha fint !r De l e tillbaka och visa sina hvita tander, gestikulera och förklara.
Vi försöka med tyska, men finna snart att vi göra oss bast förstAddn med svenska.
» Hvar h a ni era sofpl,ztser?
; &gt; De Oppm dörrarna i väggen och visa oss smB baddar.
Dar ligger en treiiring och sofver, instiingd nästan som i ett skap, och han ar röd som E brinnande feber.
, Sjuk? » » Sick?
nein, mina, hustrun skrattade miintert och visar oss stolt p % sitt andra barn i vaggan.
» Adjö, adjö, tack.^ Vi skyndade vidare.
h e r a l l t samma, glädje i fiirger och glimmer.
NBgot för en malare att greja med.
Dar, utanför ett af de srnit husen sitter ocksh en och ritar i pastell en flicka, som står lutad mot husväggen och stickar på en strumpa.
Vi stanna och betrakta det vardande konstverket .. %Very fine!, säger en sjjöman och nickar försthende till oss.
Xen tiden hastar, och vi måste saga adjö till vol len dan^.
Jag går ensam tillbaka till Edam en rak solig vag mellan
355 stors iingar, diir masso *.
af kor gå pfi bete o&amp; karlar .sitta och.
mjölka.
En af de srnA kjolbyxade ' från Vollendam springer förbi mig för att öppna de nari-iiaste grii-iclarna och fK eig en, slant.
Pingstafton iir, var sista dag i Hollancl.
* .id&amp; .pil, niorgoneil siiga vi adjö till Amsterdam, konyrna p6, - galet tag,.
men ej viQ-ie iin a t t vi fA göra Rterfiirclen till Rotterdani en annan vjlg och sklundn f&amp; OSS en extra tripp ' i det lilla landet.
Och snart iiro vi tillbaka i Botterdam och leta oss Ater till \ - Sr bAt, diir clen.
ligger och 1ast.ar in sinn sista siic1; a.r och tunnor.
l h i ~ e£ p termiddagen ~ iiro vi Iclnrn, rif t: \ adjö till knnnlernas land, inecl tack för de fyra dagni-nn, och ge oss .Ater ut till hafs.
Vb.rt niirnlaste n151 ar Kimclen, dar vi skola Iastn jiir1-i~ä.g~- skenor.
Vi niiiina oss clet pingstdagens I d 1 1 med clen kiinsla, af föï~ihtni-i, soin alltid griper en rid toisyiien af ett nytt stycke Imcl, soin cljrker upp ur 1i: ~fvet.
filen Eincleil a r ' - saimingen att saga - ingen rolig plats.
Jag vill inte r5da 115gon att; resa dit för sitt nOjes skiill.
Jng.
vet inte elis oin jag vill rKda o8gon att resa dit för att last: \ skenor, för arbetet ghr ohyggligt 18ngeanit.
I fem helt^ dar fk vi ligga dii.r.
Lfimga, torra sliitter, Iivart i m ~ n ser, och knappt ett endn triid.
Det elida lifliga ur hafsviken imed cle n~hi-ign bfitarna,.
Alla slags nationers bA,t; a.r ligga har och lasta.
Ocksh tyckes det vara ett xf Erridei1ii-ifödingari7: ls stijrstn nöjen att l; omi~m ner till hnm-; ~ Eniden lig- iien 0111 kviillarna och se p i lxita,rna .. E j % l f ~ staclen ger en bit fr511 l-iamnei-i, och man komnier dit upp p&amp; några ininuter med eleldxisl; spa,rvwgn.
Diir finns inte n-i.yc1iet att se, - ett ganlinalt rAdhus och nagra statyer.
Annan dagen fara vi till Leer, soin ligger nigra mil ii-iat den flacka sliitteil, och anvanda dagen till att studera follrlifvet.
Strdkz oil~lrring i den lilla, staden, koinina p:!
iiiAfB till en liten stilla liyrkogiircl nied @ mla susande triid och mycket blonlnzor, vandra vidare ined hopen och hanma i en-folkpark blanc1 karuseller, salu- stincl, danslokaler och trangsel af svettiga, fryntliga n~iinniskor, familjefader med barn och bloilmm, liögtidspyntade tjiinstefiickor inecl » bekanta gossar ».
- Det går friskt undan i~iecl pepparkakor och karameller, och s&amp; drickes clet bier, öfvepllt bier och bier, *
t. o. 111. sniAungm sitta med glas framför sig.
Dansen tyckes inte vidare liflig, men så uppenbarar sig ock&amp; efter hvarje dans en med sparbössa beväpnavd mansperson, som håller noga rakning ' med de dansande paren.
SA lämna vi d&amp; slutligen Emden half 3 en morgon; sedan det lastats hela natten under ett brak och dhn, som om hela btlten hållit på att krascha sönder.
Lotsen förde oss ut och hafs- luften slår emot oss ljufligt frisk.
Det gungar i linga, mjuka gungningar.
Kaptenen ropar At oss litet före ranlign frukosttiden att vi skola h %lla osa stilla ett par timmar Znnu och sh vrider han upp gramophonen i salongen utanför.
- Ett utinlirkt medel mot sj&amp; sjuka.
Men snart nog krafla vi oss upp p % dack.
Och vi f 5 en härlig dag pil Nordsjön.
Vi passera Kuxhaven om kviillen.
Det iir festligt dekore- radt med flaggor för tyska kejsaren, som kommer har fiirbi i 111 orgon.
Det är natt dii vi g % genom Kejsar-Wilhelms-kanalen.
Fina solnedgångsfärger och dimma, som ligger som långa ratten- drag pk ömse sidor om kanalen, det elektriska ljuset silar igenom som mhnsken, naktergalarna sjunga.
Vi g % om en segelskuta f r h i Käringön, som bogseras igenom.
D % och då inåste vi lägga oss stilla för oceanangare, som skola förbi, passagen iir inte bred.
Det tutar hela natten öfver vAra hufvuden, det tutar för bhtar, för broar, för allting: Utkomna i Ostersjön f B vi tjocka, och tutningen tar i pil nytt.
Vi gå med half fart, stanna emellanåk och loda.
Ett af vara.
hyggliga fyrskepp dyker upp ur dimman - all right, full fart igen.
Och snart börjar tjockan lätta .. Sent om kvällen gå vi förbi Möens klint, som stiger son1 en sagoö ur vattnet med sina branta kritklippor.
Sveriges kust kom- mer allt närmare.
Nästa morgon ~ a k n a vi i Malmö, dar vi stanna länge nog för att jag skall hinna göra en dstickare till Köpenhamn.
Annu två dagar p&amp; hafvet, med blått, blatt, bl8tt rundt oin- kring och glitter af sol så vackert, att det gör en ondt i sjiilen att tanka på afsked, och så äro vi tillbaka i Stockholm.
Och vi säga adjö till vår bit, dess kapten och besättning, adjö till de friska vindarna och det vida blå, de härliga dagarna i luft.
och
sol.
och de stilla niitterna med deras ljus f r h stjiirnor och fyr- bhkar.
Och de tre veckornas färd ar endast ett ininne, nien ett a£.
.
de ~-riinnen som gömnias.
E.
B.
Kampen m o t mormonismen.
I den d a n ~ k a tidskriften » Kvinden og samfundet)) för den (;: te okt.
förekommer en artikel riirande ofvanstående ämne, en fråga som med anledning af diskussionen om mormonernas reli- gionsfrihet ju kan sagas vara aktuell afven har i landet.
För omkring tre; .r sedaii gjordes niimligen af flera personer i hufvudstaden en franistiillnir~g hos k. maj: t om ratt att bilda mormonföreainling, hvilken dock afslogs.
Emellertid skaf- fade sig mormonerna en egen gudstjänstlok,zl i n: o 3 Svartens- gatan, dar den IiAller offentliga gudstjiinster.
Stockholms konsisto- rium anmälde detta för Of verst~thållnreiimbetet, som dock ej an- e3.g sig kunna göra nigot at saken.
Konsistoriet beslöt d&amp; att göra anmiilan hos regeringen med begiiran om att k. mslj: t ville vidta.git Atg8rder för hiinimande af mormonernas skadliga verk- samhet, som kan leda till svåra missbruk sival i religiöst som etiskt afseeilde.
I&lt;.
maj: t ansig sig emellertid ej häller på laglig vag kunna göra nigot, och morinonerna Htnjuta således har i Sverige fullkoinlig frihet att drifva sin samh5llsupplösande och skadliga propaganda.
PH » Dansk kvindesamfuiids » senaste C~rsmöte frnmförae fil.
dr.
Anna Hude en uppnianing till de danska kvinnorna att vara bebjiilpliga vid niotarbet.andet af morimmismens utbredning.
Upp- maningar koni från misu C.
E. Mason, en amerikanska, kand iifven i Sverige sedan ett besök hiirstsdes förra sommaren.
Miss M a - son tillhör en amerikansk kvinnoförening, hvilken satt som sitt mål bekampandet af mormonismen.
Doktor Hude hade frhn miss Mason mottagit en skrifvelse, son1 har nedan meddelas: » Amerikas kvinnor ha bildat en förening till mormonismens bekanlpande inom och utoni.
Förenta staterna och raknar denna förening nu l " /?
million kvinnor.
Medlemmarna äro dels före- ningar, dels enskilda personer.
Någon medlemsafgift betalas icke, allt hvad som önskas iir kvinnors moraliska understöd.
Föreningen, som haller möten omväxlande i New- \ !,ork och Filadelfia, har hittills utöfvat sin verksamhet på följande &amp; tt.
:
1) Dcil Ilar nnordnat massmöten pA många platser i Förenta staterna för att protestera mot att Brighanl H. Hoberts (en poly- garnist) tilliits vara medlein af representanternas hus.
Dessa mass- möten drogo allm&amp;hetene och pressens uppmiirksamhet på saken; ett stort antal va ' lrniin insände petitioner, däribland en med ej mindre ii11 100,000 underskrifter och resultatet blef att Brigham H. Roberts blef förnekad sate och stlimrna i representanternas hue.
2) Föreningen har regelbundet utsandt föredragsh %llare, son?
iiro sakkunniga i mormonfr&amp;gan, hvarigenom m h g a, hvilka förut betraktat denna såsoin tillhörande en förfluten tid blif vit upp- m&amp;rlceam,ojorda på att mormonerna fortfarande drifvn, en energisk p r o p ~ g m d a för last och kvinnoförntdring, huru dc striifva efter politiskt inflytande och Iivil ken laglöshetens ande, som besjälar dem.
3) För närvarande arbetar föreningen p&amp; att fA en mormon- apostel Reed Sinoot - fifliigsnad ur senaten af tvanne grunder 1) att m m har .skal till att antaga, att han &amp; r polygamist och 2) för att han silsom sa post el^ mastc lyda det mormonska praster- skapet t. o. m. före Jaridets egna.
lagar, och vi kanna oss öfver- tygade 0111 att ingen person i den stallningen iir agnad till att.
stifta lagar, som andra skola Btlyda.
Agitationen mot.
mr Smoot har fört till en rättslig utredning af saken genom en af sci~aten tillsatt kominittk, och kvinnorna h a i fi.i~ledning haraf iiiisamlat en större summa för att 1- kunna aflöna en af landets s1: ickligaste jurister, som nu ska11 represen- tera dem i denna sak.
De upplysningar, som erhållits genom af komitku inkallade vittnen ha .. ytterligare bekriiftat riktigheten af de tmklagelacr, som kvinnoföreningmna riktat mot dem.
Nar senaten Hter samlas i höst kommer denna iindmökning, som hvi- litt under sommartiden, Anyo att upptagas.
4) # ' tireningeii har genom spridning af biicker och in.iAskrif- ter rörande mormonismen sOkt upplysa dlnianlieten om beskaffen- heten af dess Isror.
5) Föreningen Iiar iifveil stancligt genoni pressen sökt sprida.
kimskap om den verksninhct, som iitiifvas af inormonerilas n~issio- narer, deras förnekande af hiinclelser, soni tydligt visa hviket fiir- nedrande inflytande deras lara har i praktiken och af deras poli- tiska bemödanden, i riktning att s a n h tusenden till en stat, som kan råda öfver en inangd röster och s&amp;luncia si.
sinilnirigon~ bilda ett folk midt i rlirt folk.
6) I staten Idaho h a mormonerna köpt niistan alla dagliga tidningar; den enda, som ännu AterstAr oka de nu p % allt satt afven förvarha.
Lyckas dessa deras bemödanden, skulle alltsii mormonerna få makt till att omgifvn denne stats inncvknare med en sorts andlig kinesisk mur, som skiille utestanga dem fri11 alla nioderila idéer, hindra deras sociala utveckling och skilja dem från Ofriga amerikanares jiiridiska och politiska ideal.
För att omöjliggöra detta har viir förening beslutat att inköpa ofvaii-
namnda tidning och insamlas för närvarande penningar till detta 8 iindamhl.
7) För narvarande håller man i New-York på att bilda en, förening af benliirkta personer, som vilja medverka till bekam- pandet af mormonismen .. DA vi nu känna till mormonernas verksarnhet ' i d e skandina- viska libiderna, då vi veta, att de ' hafva en församling.
i 1.öpen- hamn och hålla pA att uppföra en kyrka i Stockholm, uppmana vi på det entragnaste Skandinaviens kvinnor att organisera sig och att, dar de redan hafva gjort detta, att ansluta.
sig till vhr förening s % att man kan f&amp; i g8ng en rörelse, som framtvin- gar lagar mot mormonernas propaganda och son1 upplyser allman- heten om att mormonismen ej tillhör en förgången tid, utan arbetar doldt nzen krdtigt, isynnerhet bland okunniga kvinnor, rnndt om i mariga land.
På grund af dessa lrvinnors okunnighet om deras förned- rande lära locka niormonrnission5rern.a dem till sig, och nar de ha fAtt dem ut till Utah tvinga de dem att erkanna månggiftets beraattigande, genom att lära att, kvinnan endast kan erna odöd- lighet genom mannen.
Tyskland liar redan inskridit mot mormo- nerna på lagstiftningens viig och har utvisat ' i0 ~m.ornzonniisuio- närer under loppet af ett Ar.
Kunde man pilverka lagstiftiiin- geil i alla Iiinder skulle mormonisn~en s i emåningonl försvinna och det skulle finnas en olycka mindre i viirlden.
Vi uppfordra Skandinaviens kvinnor att förena sig med oss för att bekinipa mormonismen.
Vi önika att erhålla de skandinaviska kvinnornas moraliska understöd i vårt arbete för anti-mormonsk lagstiftning, liksom vi ha deras stöd i kampen mot den hvita slafhandeln.
Vi bedja dem att nu sltaffa oss upplysningar om mormonernas verksamhet i deras land.
Del; ar naturligt, att A.merika skall blifva det första land, som p&amp; lagstiftningens vag försöker att tillintetgöra niorinonismen, men detta skall lyckas dem fortare, om alla civiliserade lrinder förenade aig i ett offentligt fördömande af dess läror.
» Svenska och norska nationalförbunden inför Inter- nationella kvinnoridet.
International Council af Women ' s centralstyrelse har detta Ar sammantradt till möte i London 26 och 27 juli under ordföran- dens, the Countess o£ Aberdeens, presidium.
I Arsrappxten .öEver viirldsförbundets verksamhet, som vid detta tillfalle utdelades, re- dogöres för den episod i dess historia, som utspelats mellan de.
,,
svenska och norska nationalförbuiiden med anledning af unions- striden och det resultatet hvartill detta fört.
För denna tidskrifts läsare böra faserna i konflikten vara väl bekanta, då hiir utförligt redogjorts för innehållet i de skrifvelser, som från s % vii1 svenskt som norskt håll afgifvits till I.
C. W. i denna sak.
Det att kontroversen mellan de bada skandinaviska kviniloförenir~garna framlagts inför det Internationella r8dets dom- stol har, som naturligt är, haft till följd, att frågan dryftats inom dess centralstyrelse.
Bland de ämnen, som pil uppnxining af pre- sidenten, inliimnats att diskuteras p&amp; sommarens möte, förekom äfven följande, uppställdt af fru Anna Retzius i Svenska k ?lnnor- ~ ' nas nationalf örbunds namn: w Mellan de olika nationalf örbunden, inkorporerade i lnterna- tional Council of Women, böra aldrig ilagra nationella tvistigheter och strider upptagas till diskussion. » D % fru R.etzius, son1 bekant en af varldsförbundets tre vice- presidenter, af hälsoskäl var förhindrad att personligen deltaga i Londonförhandlingarna, hade diskussionsförslaget inlamnats skrift- ligen.
Detsamma uppliistes af presidenten med tilliiggct: » att det alltid underförståtts att I.
C. W. skulle hålla sig framinande för politiska friigor, ehuru det ej fanns niigon bestamd regel härför.&gt; I den darp&amp; följande diskussionen uttalade fyra af de nar- varande styrel~emedlernrnarna önskvärdheten af att, dK ordalydelsen i 1.
C.
17: ' s nuvarande program icke hestamdt utesluter upptagaii- det af politiska frfigor, varldsförbundets stadgar underkastades e11 sHclan revision, som narrnare preciserade hvad i brydsamma tillfallen International Council ' s medlemmar hade att ratta sig efter.
Vidare betonades det, att I.
C. W., sbeon~ varande en korporation inneslutande m h g a olika nationaliteter, icke kunde anse.
sig befogadt att uttala ett omdöme i de fall, d % politiska missförstånd och oenigheter uppstode mellan de nationer, som vor0 representerade inom viirldsförbundet, lika litet som att yttra sig i de politiska partiskiljaktigheter, som kunde förekomma inom sjiilfva national£örbundeii.
Det kunde diirför ej medföra någon praktisk nytta om I.
C. W. förmedlade spridningen af lit- teratur i dylika äninen eller indirekt agiterade iin för den enas an för den andras sak, allt efter den politiska innebörden i de till spridning afsedda skrifterna.
I.
C.
1 ': s ' uppgift vore att behandla och verks för endana fragor, son1 speciellt gällde alla länders kvinnor och att söka Mad- komma en viinskaplig och förtrolig förbindelse inellan kvinnorua i de förenade nationalförbunden.
Bled 4 röster mot 1 besliit styrelsen att uppställa förslag till sådan ändring af art. B i I.
C.
W: s ' statuter, att politiska och re- ligiösa frdgor skulle vara uteslutna fi-&amp;n ciirldsförbundets program.
Centralstyrelsen har således i sitt beslut anslutit sig till den från svenskt hall hiifdade uppfattningen om I.
C.
W: s ' uppgift och mB1.
Att denna opinion stämmer mcd de flesta nationalför-
S bunds Asikter, torde ej vara tvifvel underkastadt.
S % finner man i den engelska tidskriften » The Englishwoman ' s review)) ett re- ferat öfver Londonbeslutet nied tilliigget, att bland alla de ämnen, som under mötet diskuterades, dct son1 uppstallts af fru Retzius, Sverige, angAencle viirldsforbnndets politiska neutralitet var af det största allmänna intresse.
Afven den)) radikala2 tyska tidskriften ~Neiies Frauenleben » tager i den nieddelade notisen om den skan- dinaviska unionskrisen bestiimdt czfstA.iid frBn det Norska kviiino- råd.ets itgärd att begagna 1 '.
C.
W: s förmedling till drifvande af politisk agitation.
Samtidigt lim dock sjiilfva världsförbundets president, Lady Aberdeen, uttryckligen betonat sin fullkoniliga opartiskhet i frågan.
I » The Presidents lieport », som inleder ofvanniininda Arsredogö- relse, läses niimligen följande vänligt försoina.nde ord: » Jag vill 11iirined begagna mig af tiilfgllet att uttala den djupa sympati, som alla vhra inationalrtid hysa f6r nationalrAden i Sverige och Norge, samt att be dessa nationalråd vara öfvertygade om, att deras medsystrtzr hafva dem i ständig och vaiiskapsfull Btanke.
VBr allvarliga förhoppning &amp; r, att de nu pAgAende för- I ~ a n d l i n ~ r n niAtte a leda till en fullkomlig fred och samförstånd niellan de bida folken.
» Föreningen för kvinnans politiska rösträtt liscle ni f~ndagen den 23 okt.
ett tslrikt besökt föreiiingssaininan triide pH Arl~etareföreningens 1ok: tl iiiider fru E. BrooinBs ordföra~iclesksp.
Mötet i~ileclcles nied att, ordf. redogjorde för cle Atgarder, som sty- relseii vidtagit sec1n.n sennste föreniiigsinöte.
131xiid dessa var afven cleii d: " t beslutade pristiiflingeii för skrifter,: af$eclda att sprids 1~unska.p om be- tydelsen af Iivi~in~iis politiskii, röstratt.
Till deiiiia hade dock endast en tiiflingsskrif t inkom mit.
P&amp; styrelseils förslag beslöts att utlysa n y tiifiaii, till hvilken ticlen för skrifternas iri1liinn: ~iide skiille ut&amp; den 1 jan.
1906.
För att bland Iniidsortens kvinnor isprids kannedoni om föreningens striifvnn, har styrelsen &amp; tt i författning 0111, att professorskaii Holmgren nii i höst lioil~mer tt företaga en föreliLsningstiirn6 i 8tockliolins laii.
Fru Holingren Iisr förut i liöst p&amp; eget initiativ htXlit röstriittsföredrng p % olika orter, lili: ~s: °l clo1; tor Lydir * Wahlström.
Fröken Whitlocli 1iiinn: ~de därefter digra nieddelaudeii £ r h det %r 1904 i röstrattssyfte bildade lwiiiiioriias världsförb~nd och dess blifvande kongress i London den 25-28 juni 1906.
Vid deiiiia.
Boiigress förfogar livnr-je Iaiicl öfver 6 röster, meii alla inedlemniar af röstrattsföreiiiiignr iiro vfi.lkonina.
V %rldsförbunclet riikiiar f. n.
10 oliks Iaiiclsföreniiigar ined sina rnecl- lemmar, men flera niidra land vantas ingh iiiider den nririnaste framtiden.
-
.
Kvalleiis diskussion: sHvilken taktik ar mest ändamålsenlig vid kvin- nans röst ratts arbete ?^ inleddes af fröken Kathou.
, DR de flesta kvinnor st5 frammande för denna frgga, mliste de först upplysas oln krafrets innebörd.
Landsortens krinnor gå, och längta efter kiiiinedorn om det stora, som rör sig i tiden, och till dein skola vi rikta vHr upplysning.
Skall en opinion skapas, in: P~te vi ha alln landets kvin- nor bwkoin, och detta sker bast genom att i tal och skrift gifva upplys- ningar oin fr ?igans innebörd.
Flera möten inom olika delar af Stockholm borde anordnas.
Det talade ordet och pressen inbste mvandas oiipphiirligt.
En sak, som ging efter annan upprepas, liypuotiserar folket, och sinfiiiingoiii Iar det sig att omfatta idén.
Ett indirekt s8tt vore att ~ i i ~ l kvinnans ia intresse fijr alliiiiiniin spörs- iidi.1, som kunde skanka först5lelse af tidens kraf.
Hvarfiir ej siilca h t a d - komma sen kvinnornas d q y, tlB i alla vart liintis föreaiiigar fiiredrag kunde Iiállas, röstriittsspörsmoilet behandlas och till och ined agitation bedrifras!
Det.
beliöfves ett kraftmedel, nnvfindt öfrer hela 1anclet.o Vidare betonade talarinnan betydelsen att bihe1ir " llla octli förviirfva ma.nnens sympati för de strafvaiiden, hvilka Toro föreningeria mil, och lit- talade som sin b i k t, att det icke vore politiskt klokt att drifva frain fr % gan i saininanhang med rniiniiens röstrattsfrlpa.
I den efter föredraget följande lifliga diskussionen, deltogo bl.
andra frii Sachs, fru Asp, fröken Whitlock, fröken Lindh: igen, frii Bolin, fru Linder, fru Steenlioff in.
fl.
Nhgra egentligen nya uppslag nnhaende det mest iiiiclamWsenliga siittet att förs frbgan framat frainkornino ej under diskilssionen, om man ej möjligen dit skulle rMk.na inledarinnans förslag om att anordna en ~ k v i n - nornas Jaga, ett förslag som med inyckeii viiriiie oiiifattstles bl.
andra af fru Sachs, som aiis3g att dagen före riksdagens öppnaiide liartill sliulle vara mycket liimplig.
Diskussionen afsliitadeu utan ~rliaiide.
Beslut fattades slutligen om anordnaildet af agitationsiiiöten i större utsLr8ckning an hittills.
