# ID: svediakorp-per285
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1905
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 13,192
# sentences: 513
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Främmande hemslajd och svenska funderingar.
P&amp; utstiillniagen af dalaslöjd i Leksand somniaren 1904 rL ' Lkacle undertecknad san~mantriiffs inecl.
en engelsktalande turisto, som önskade litet tolkningshjiilp i och för afslutande af en handel med t j hinstEörr&amp;ttande kullan.
DA vi diiref ter följdes åt genom 1itst5lliliilgsru111113e11 och jag bemödncle mig att med tillbörlig nationell blygsamhet iihöra de sällan uteblifvande entusiastiska lof- orden öfver den svenska allmogeslöjden, koni den fr '.
anlmande.
att yttra nligot om ansträngningar, gjorda i senaste tid för att vid- niakthAlla och Atei: upplifv,z » the Inclian home art ».
Jag lystrade gena.&amp; till.
Den indiske slöjclaren: i-netallarbe- ta,ren, triisnidaren, krult nmkaren, guld broclöïen och vaf varen, ar ju öfver hels jorden mer och mindre kand genom sina händers driip- liga verk.
lWigan on1 hans konsts vara eller icke vara inför den vesterl&amp;~dska kulturells piitrycltning, hvilken frbgn pA ort och st. %lIe stAï brihinrnicle p&amp; dagordningen, ar sannerligen agnad att lifligt intressera hvnrje viin af: konstskickligt arbete.
Jag kastade mig genast in i ämnet, men hade knappt hunnit mer an uttala lord C~irzons namn, dB den friimmande damen afbröt mig: .A, ni tiinker pb indierna », genmalde hon, » men jag menar .L ' &amp; ~ " cc indianer 2.
S % gick det dA upp för mig, att min turistbekantskap var amerikanska,, niigot, soin alldeles icke framgatt vare sig af hennes tal eller upptradand.e i öfrigt.
E n smula besviken skyndade jag att vanda tanken frfin österns miingsidigt rika konstprakt t.ill pärl- sydda mockasiner, bastmattor och korgar.
PA samma g %ng intogs jag af förvaning öfver att det rastlösa Amerika gaf sig tid till en s&amp; vansklig uppgift som att söka Aterupplifva ett döende.folks döende handaslöjd.
Amerika har emellertid gjort mer an det.
Under de sista 10 15 Aren har i.flern af Förenta staterna ut- öfvats en ganska omsfattande verksaml-iet till iiterupplifvande af den gamla ny byggar slöjden.
En längre artikel i » Bulletin of the Bureau of Labor » för november 1904 ger en intressant öfversikt af detta arbete, liksom ock öfver Amerikas insats i den rörelse, som lämpligast benämnes med sitt engelska namn: » The Arts and Crafts move.
ments, om hvilken senare dock h5r inkc skall talas.
Man kan gynna hemslöjden af många orsaker.
Det finns de, som i densamma företrädesvis se ett historiskt arf att varda, ett kulturelement att rädda &amp; t samtiden och framtiden; det finns andra, som betrakta den öfvervägande ur den sociala nyttans syn- punkt, shom ett medel till arbetsförtjänst, i någon m&amp;n Lidrn- gande att kvarhålla befolkningen pil lnnclsbygden; anilra %ter -- köpare eller sti1jai.e - som bragts till förtuiflan a£ massproduk- tionens ödesdigra iwerkan på variikvalitet och arbetssatt och son1 i hemslöjden sasom förebild och konkurrent se ett botemedel d k - emot.
S1-digen finns det rena handarbetsentusiaster, i f r h en TVilliam Norris till sådana människor, som pgyrka, att deras kokerska skall baka kaffebullarna eneda och vinda och halst ifven litet brända i ena kanten för att de icke skola verks bagcri-indu- strivara.
Längre k m man, synes mig, knappt gå i önskan att se verkligheten genom ett temperament.
Det ar icke fritt, att icke alla dessa olikartade intresse-element skymta mellan raderna i redogörelsen för den verksamhet, som syftar till U pplif vande af den amerikanska hemslöjden.
Att i och för sig underkasta en sAdan verksamhet i ett fram- mande land och sättet för dess bedrifvande någon kritik, kan ju icke gärna komma i friga.
Redan det enkla faktum, att möjlig- heterna för hemslöjdens Ateruppblontrin i nkvarrande stund knappt kunna sagas vara de samma i trA länder i världen, talar däremot.
A andra sidan kan det viil aldrig annat an gagna hem- slöjdens vänner &amp; er hela jorden att 1R.m känna och jämförs de metoder till dess förkofran, som framvuxit ur de olika förutsatt- ningarna.
Amerikas särstiiUning i detta fall består ju diiri, att emigran- terna dit infört sina respektive hemlands olikartade slöjd, hvilken sedan, dar den ej förkvafts i det .nya landet, anpassats efter ny- byggarförhilllanden och sa ftett, sitt sarskilda skaplynne, hvarjämte den på atkilliga hall direkt piherkats af indimslöjden.
.
317 Hvad nu först denna vidkonlm.er, så redogöres i den ofvan- i-iiimnda artikeln för tre olika lokala grupper.
» The Mohonk Lodge » vid Colony, Oklahama, har till ändamål att vara en arbetsstugn, en social samlingsslokal och ett hem för de kringboende Cheyenne- och Arapaho-indianerna.
Den slöjd, som has företriidesvis uppmuntras, är det ganila indianska pärlbrode- riet på liider.
SBväl genuina efterbildningar af gamla indianska art.iklar tillverkas som föremål, diir dessas stil anpassats för mo- därnt bruk.
Till det förra slaget varor hiinföras mockasiner, tobaks- och andra skiniipungar samt dräkter; till det senare aportskarp, tofflor, plånböcker, portmonnäer och bokpärn~ar.
Institutet släp- per ' till materialerna, och indiankvinnoraa betalas kontant för sitt arbete.
Föi.em.ålen säljas öfverallt i Förenta staterna, ' något har t. o. m. exporterats.
Under året okt.
1901-1902 silldes för 4,000 dollars, lwaraf 2,600 utbetalades kontant till indianerna.
, The National Indian Association ' s departement of industries » uppmuntrar flere slag af genuin indisnslöjd, särskildt korgflätning och lergodstillverkning men iifven viiining af filtar samt spets- och parlarbete.
Bland Chitinlachan-indiaiieri~a i Lousiana håller sadlskapet på .att återupptaga flatningen, ?f ett slags för stammen egendomliga, dubbla korgar.
Konsten var sil nära utdöd, att den blott utöfvades af en enda gumma.
De unga kvinnorna vägrade att lära sig den, emedan proceduren krafde filning af fïan~tandefim för att därmed kuinna klyfva rörkapparna, men deras hvita larare införde bruket af saxar, och nu s h d a 1s sidana unga kvinnor niånatligeii till NewYork för 100 dollars värde korgar, hvilka h ' a rask AtgAng i bixtikerna.
.
Pueblo-indianerna i Nya Mexico viifva filtar af ull, som klippts, t~iittats, kardats, spunnits och fargats af dem själfva, men som säljas genom emskilda hvitas eller föreningars bisthnd.
Den betydande spetstillverkning, som under ' de sista 1 5 Aren sh sm %ningoin utveckats bland incliankvinnorna i Minnesota och sedermera afven i IVisconsin, södra Dnkota, New-York, Californien och Nebraska har däremot ingen rot i nedärfd slöjd, utan ar en skapelse af en miss Carter, diakonissa i den protestantiska episko- palkyrkan.
Inom nybyggarslöjden $.r det företrädesvis den textila, som blifvit föremål för upplifningsförsök, och inom denna hufvudsak- ligen tre, eller om man SA vill, fyra grupper af föremill: coverlets, släta väfnader, lappmattor med flossakaraktiir och trasmattor.
.
Dessa coverlets, kiverlids eller kivers äro konstviifda bonader, ursprungligen, shsom af namnet framg %r, afsedda till sängtäcken och tillverkade för det egna hemmets behof, nu af den köpande allmänheten använda till borddukar, portierer etc. (Jämför rara egna skAnska och dalabonader!)
En tjockare kvalitet coverleta af tvinnadt garn tillverkas till mattor.
- Botten utgöres af en slät oblekt eller hvit bomullsväfnad med fasoninslag af kulört, vanligen kypblatt ullgarn.
kfven helyllna, dubbelvafda coveïlets förekomma liksom ock (på bestallning) sidana af enbart bomull.
Dylika bonader ha under de senaste aren, d&amp; intresset för deras bevarande blifvit väckt, i myckenhet patraffats i östra Ken- tucky och Tennessee, Vestvirginieii, restra delen af Virginien och Nord-Carolina samt, mera fiitaligt, i norra Georgia.
Kiigra prakt- exemplar hikrstamma frAn sydvästra Ohio.
Hiir ha de annars före- kommande geometriska mönstren ersatts af ett rikare motiv: löf- rika grenar, bland hvilka fliglar ~junga och mata sinn ungar.
där tillverkningen af corerlets iiterupptagits, Bland rna nämnas, The Log Cabin Settlements, nara Asheville, och &gt;Al- lanstand Cottages, bada belägna i Sord-Carolina och bida central- anstalter för socialt arbete bland den orngifvande befoleriingen.
- Vidare, The Berea Fireside Industries w, Kentucky, dar reformarbe- tet delvis utgått fran och grupperats kring Berea college; i Proc- tor och Hindman, bada äfvenledes i Kentucky, settlements, upp- rättade d religiösa samfund eller föreningar och i Russellville, Tennesee, pA initiativ af enskilda.
Med lycklig praktisk blick för hvari hemslöjdens sanna styrka ligger, har man ii dessa platser, undantagande i Russellville, med ens upptagit textilmaterialets beredning för hand: %Ut ifrån början som mål för sin strifvan.
Clleii, som erhålles fran traktens far- mare, trättas, kardas, spinnes, fargas och viifves antingen i sjalfva settlenlenten eller d deras arbe terskor i hemmen.
Kardning f ör maskin förekommer dock har och dar.
Xen afven bomullsgarn af hemodlad och alltigenom eller till större delen haudberedd bomzdl förekommer jinisides med fabriksgarnet.
I) et.ta ar nu val- förståendes niigot alldeles utanför den svetiska textilslöjdeiis rack- vidd.
De flesta torde icke ens veta, att i Sverige nffgonsin spun- nits bomullsgarn i hemmen.
Så har dock varit fallet, om ock i ringa utsträckning, ty vid samma tidpunkt som bomullen började i större m.ängd hit införas, började ock var textila fabriksindustri taga fart.
(För kuriositetens skull kan namnas, att undertecknad
iiger en tyglapp, väfd 1823 i hennes farföriildrars hem och hvari inslaget enligt skriftlig anteckning utgöres af hemspunnet bomulls- garn).
Öfverraskande men tillika glädjande ar, att dessa amerikan- ska konstväfnadscentra så beslutsamt återupptagit den svåra blå- Irypsfargningen.
Indigoblått ar den förhärskande fargen i mön- stret i de ofvannämnda coverlets, därnäst krapprödt.
, För gult; brnnt och grönt allvändes inhemska örter, Zöf och bark, som a£ färgerskorna själfva samlas, hvareiot indigo och krapp mestadels tillhandahAlles dem genom den arbetaförmedlande anstalten.
Öfver allt söker man motarbeta anilinfärgerna genom att vägra till för- aäljning mottaga vafnader, hvari sådana nyttjats.
Det vore syn- nerligen önskvärdt, att detta exempel från det praktiska stora landet i .väster vunne efterföljelse bland våra egna hemviifverskor och sar- skildt, att nian finge se försvinna ur marknaden dessa olycksaliga op5sfiirger D, hvilkas användning ar lika tafatt som själfva nam- net.
- Artikeln onlnämner nggot på satt och vis an märkligare: en bomullstygsfabrikant i Cinciiinaty, som skänker priser, nfsedda för de basta barkfärger, utstiillda pA traktens marknader.
(Om nAgon vill texta en tacksainhetsadress %t den mannen, s % tecknar jag mig genast på namnlistan).
Jamte de gamla väfnadsmönstren hsr man ock upptagit deras &amp; f traditionen bevarade namn, af hvilka ~lå~gra, historiska, visa hiin till TVsshiagtons dagar och andra så sent som till tiden för inbördeskriget.
Ett få ' tal af dessa iianin, gripet ur högen, må har anföras: Double bowknot, Snowdrop, Young Man ' s fancy, Chariot wheels, R.attlesnake, Whig rose, Beauty of Iiaintuck, St. Apne ' s robe, Orange peeling, Snail trail, Battle of Richmond, Washing- ton ' s Pluiiie (det sista egentligen ett ganin~alt broderimönster).
Till jämförelse kan man ju här påminna sig nagra a£ de gamla, svenska dralleriias namn: Dubbla dukater, Klöfver, Kastkappar, Riddarstjärnan, Liss&amp;oiis stjärna, Citronen, Vandringsmannen, Spetsig kattfot, Natt och dag, Blockrosen, Föngtret.
Om det behöfliga åskådningsmaterialet funnes tillgängligt, skulle inaa e; j osannolikt inom de begge respektive mönstergrup- perna igenfinna transatlantiska kusiner.
Släta vafnader: bomulls- och halfylletyger, flanell och filtar- tillverkas &amp; flere.
af de redan niininda orterna.
Af sarskildt in- tresse ar emellertid den bomullsvafnadslöjd, som bedrifves i Atta- '
kapas-regionen i södra Louisiana af en koloni fransktalande far- mare, afkomlingar af de år 1755 från Nya Skottland utvisade acadierna.
Genom sin isolering från senare anländn emigranter ha de kommit att bevara ej blott sitt språk och mAnga national- drag, utan äiven i viss m %n en förgingen tids seder och bruk.
En stor del af den bomull, som odlas på deras farmer, kardas och spinnes alltjämt för hand och väfves på samma slags klum- piga vafstolar, som nyttjades af deras förfider för halftannat år- hundrade sedan.
Allt detta arbete, sjalfva odlingen af bomullen dock stundom undantagen, bestrides a£ kvinnorna bredvid deras andra husliga sysslor.
Före inbördeskriget var det vanligt, att sockerplantageagarne i södra Louisiana köpte kostymtyger af s. k. Attakapas cottonade, tillverkade af acadiske väfvare, hvilka s %lunda fingo en &amp; tt af- sättning för den tillverkning, som öf versteg det egna behof vet.
Med kriget upphörde denna efterfragan, och hihigenom hotades hela slöjden med undergång.
Den har nu återupptagits genom initiativ af en mrs Leeds, som uppbringat den till den omfattning, att f. n.
25 h 30 familjer äro jgmt sysselsatta med att effektuera bestiningar A Attakapas cottonade, filtar samt ett slags bonader af mjuk bomullsflanell, hvilka gå under benämningen » Evangelina- portibrer ».
Några invecklade mönster förekomma ej har, endast släta, randiga eller rutiga väfnader, och af farger - f~rutom n %got obetydligt rödt - endast indigoblått; Xrs Leeds öfvervakar tillverkningen och förmedlar bestillningar å varorna., hvilka af- sattes genom » The Christian Women ' s Exchange » i Sew Orleans.
Trasmattor ha väl hos oss af Alder betraktats såsom vlifnads- slöjdens allmännaste, men därjämte allra lägsta alster, berättigade att existera genom sin praktiska egenskap af att p&amp; en gAng vara en f örsörjningsanstalt för allt hemmets textilaffall och att erbjuda den billigaste möjliga golfbeklädnad.
Xilda försök att åt desam- ma gifva en mera herrskaplig skepnad ha med viixlande frain- gång frestats af uppfinningsrika husmödrar på landet, till dess man en vacker dag fann på att helt och hlillet dölja de miss- hagliga trasorna under en drällfasonerad yta af bomullsgarn i tv5 färger.
%De synas ej mer, men finnas dar ända ».
(En förädlad form af dessa mattor, den i v %ra hemslöjdma.gasin förekomniande, använder nu visserligen garn till osynligt inslag, men härmed äro ock försörjningsanstalten och den oerhörda billigheten borta.)
- S. k. lappmattor, tillverkade a£ tygremsor, som stickas, virkas eller
på annat sätt tradas in i en gles underlagsvaf, å hvilken de, af- skurna eller i öglor, bilda en ruggig, ' flossa-artad yta, hörde förr till kategorien af de sorgliga hemslöjdsalster, som pliigade vid dörrarna utbjudas såsom vinst i anonyma lotterier, ett niirings-.
f %ng, hvarå öf verstAth Allareambetets förordning on1 lotterikontroll omsider gjorde slut.
Darmed matte visst också lappmattetillverk- ningen sjalf ha afsonznat, ty på åratal vet jag mig icke ha sett nbgot prof därpå.
Dema biigge mattekniker, af hvilka den senare fordom hade stamh %ll i Nya England, har af den amerikanska hemslöjdrörelsen med aiirskildt intresse upptagits till omhuldande och förädling.
En af de viktigaste lokala grupperna af ' lappmattetillverkning ar den af mrs Albee startade i bergstrakten kring Pequaket, Carroll County, New Hawpshire.
Mattorna utföras pil ett underlag af jutevaf, hvarå mönstret först tryckes med stamp.
Efter åtskilligt experimenterande med olika slags material för lapparna har man stannat för helylle fyrskaftad flanell, som inköpes i parti direkt frAn fabriken, innan det blif vit svaf velblekt och varmpressadt.
Detta för fiirgningens skull.
Flanellen fargas namligen af slöjdarne enligt mrs Albees metoder och färgblandningar.
Växtfargerna har hon emellertid öfvergifvit p&amp; grund.
af svårigheten att erhhlla dem.
- Juteviifven uppspännes i bfige, och med en krok drages genom hfilen diiri de c: a G mnz.
breda flanellrenworna upp i öglor, af hvilka de högre sedan klippas upp.
Mattorna utföras i striingt stiliserade mönster.
indianska motiv omvaslande mecl orie,ntaliska mattmönster.
Hvarje föremål märkes nied naninet » Abnhkee Rugz, samt en af Abnaqui- indianhöfdingarnas totem.
Afliigg af mrs Albees slöjd Er tillverkningen a£ ~Cranberry Island R u g s ~, utförda af fiskarhustrur ii öarne med ofvannamnda namn, Maine.
- Efter liknande metoder tillverkas ock a ~ u b b e - kashe Rugsz, i Belchertown, ~Iassachusetts.
&gt;: Sabatos rugs D, tillverkade af befolkningen kring Center Lovell, Oxford county, Naine, under öfverinseende af mr och mrs Douglas Volk, utföras ej af tygremsor utan af hemspunnet ullgarn, och som mrs V. håller strängt p&amp; att varan bör vara uteslutande en produkt af handaslöjd, har juteviifsbottnen förkastats och ersatts af handspunnen och handväfd helylle entrenning.
Uteslutande växtfarger, sarskildt kypblått, nyttjas. '
Mönstret f %r ej aftryckas pil underviifven utan iplockas helst direkt efter
322 eskissen, eller, om den arbetande ej iir nog skicklig härtill, upp- ritas det p % fri hand på underväfven för att undvika all fabriks- effekt.
Såsom synes, måste resultatet af denna tillverkning bli en verklig flossamatta, ehuru tillviigagáendet &amp; r alldeles olika med det eljest brukliga, som ar att z.dfuo underviifven samtidigt med att flossagarnet iplockas.
» The Mothers and Daughters ' Industryn, Plainfield, New Hampshire, har till sin specialitet trasmattorna, fastan utförda af för andamålet inköpt hvit flanell, som sedan färgas i erforderliga f arger.
Vi kunna icke har uppräkna alla de platser i Förenta Staterna, dar den enskilda social-filantropiska verksamheten frambragt en likartad slöjd i större eller mindre skala, utan nöja oss med att tillsist nämna en, som för oss har siirskildt intresse, nämligen den i Bethel Settlement, Minneapolis.
Trasnmttor, tjocka yllemattor och barnfiltar tiilverkas hiir af skandinaviska kvinnor.
Deras rafstolar piistås i primitivitet likna Wavajoindianernas och besta af foga mer an en rektangulär ram och en trampa (?)
Om arbetsorganisation och priser vid de olika orterna kunde åtskilligt vara att nairina, ifall utrymmet rnedghfve.
Prissiffror, i och för jämförelse med de svenska, ha dock ett ganska relativt värde, d % Askådningsmaterinlet saknas.
I allmänhet synas de tam- ligen högt tilltagna, då man tar i beräkning, att provisionsawode sällan phlagts dessa varor.
Det har redan antydts, från hvilka håll impulserna till sträf- vandena utgatt: fran skolundervisningens representanter, friln reli- giösa och sociala föreningar och deras missionera.nde utposter samt ej sällan fr %n konstnärligt bildade sommargäster, som tillfiilligtvis vistats i niigon af de fordom slöjdidkande bygderna, och af hvilka somliga fattat ett &amp; dant intresse för saken ifraga, att de gjort den till sin lifsuppgift.
Alltså, frAn snart sagdt aila möjliga bill utom friin folket sjiilft.
- Jag lämnar i t hva.r och en att, dar så passar sig, känna igen våra egna förhållanden i ofvanstående punkter.
Bildningens m %lsman stilles emellertid i v %ra ' dagar gentemot den nedarfda folkslöjden i en ganska vansklig stalning.
Han
eller hon stbr d k mer eller mindre sisom representant för-den kultur, som just hbller p&amp; att förändra lefnadssiittet och upprifva betingelserna för slöjden.
Och samtidigt blir hans predikan till stor ' del idel förbud: wSe ej, rör ej, smaka ej ».
Våra uppfinningar ha onödiggjort den besviirliga handberecl- ningen af det textils materialet, men resultatet blir hhllbarhetens nedsättande; vår handel förser eder med färdiglagade färger, som i li9ighet vida öfvertraffa de gamla, ni samlade i skog och mark.
.men de hålla icke profvet; vår bildning har frambragt mönster- tidningcm och planscher och kännedom om all varldens stilarter, men den stund I &amp; ten af detta kunskapens trad, inympen I dödens - frö på eder egen konststil, som edra fader skapat utan att veta .därom.
-- Denna inkonsekvens i vår ställning förlamar oss, men kanske ar det, djupare sedt, ratt så godt.
Ty vi kunna väl varna för klippor och blindskiir, bringa i ljuset bortglömda gamla tek- niker, anordna föreläsningar och kurser -- dessa det nya seklets .ofelbara bildningsmedel - och vi kunna underlatta afsattnings- möjligheterna för den hemslöjd, soni icke afser det egna behofvet, men till sist kunna vi dock endast s h o m afvaktande asktidare stiga Ht sidan och vailta pi, att det lif, soni innebor i den gamla folkslöjden, skall efter en tid af Bvila af sig alstra nytt lif enligt sinn egna inneboende och svår&amp;tkoidiga lagar.
Ilfarin Arose,zizcs.
M: me de la Mothe 6uyon.
En karaktärsstudie f r h 1600-talet.
w Mnclnnze cle In Ilfot11.e~ G q ~ o n s lefizad och religiösa erfarenhet », s&amp; lyder den svenska titeln pb ett arbete oni 500 sidor, författadt af Thomas Uphan.1, professor i psykologi och etik vid Bowdoin College; un.der 1904 har denna digra bok införlifvats niecl den svenska öf~ersättnin~slitteraturen och antagligen funnit ganska många intresserade lasare.
I företalet tillkannagifver mr Uphain, att han anser » ni: in.e Guyons historia och Asikteï alltför varde- fulla att gå förlorade; de tillhöra ej blott kyrkohistorien utan
afven iniinniskoandens historia %.
- Såsom titeln och företalet angifva, %r ju ofvannamnda arbete huf vuclsakligen afsedt f ör den publik, som alskar att studera kyrkohistoria och grubbla öfver de teologiska spörsniAlens vaslingar.
31en af ven ur kulturhistorisk synpunkt har en sAdan bok mycket af intresse att Ljuda.
Med mycken klarhet visar.
den oss hvilka spörsmål, som under hjältin- nans tidehvarf ansågos brannande, och vi f,?
; en aning om det hjiilte- mod, som visades af de mAnga, hvilka vor0 martyrer för sin tro under de stora religionsstridernas dagar.
M h g a af de frligor, som d&amp; syntes s % betydelsefulla, att vapenmakt, statsmanntxbeg: ~fning, lärdom och flamniande vältalighet användes fiir att drifva dem framht eller kväfvn den1 i grund, ja, samma friigor ha nu alldeles glömts bort eller iitminstone delvis skjutits At sidan af den nya tidens kraf.
Alen trots det att forntid och niiticl i mariga hiin- seenden sträfvar mot olika ideal, kanna vi dock vördiiad och med- kansla för dessa typer fran svunna sekler, hvilka hiillre offrade sin bekvaiulighet, sin världsliga framgäng, ibland t. o. m. liivct an de förmhddes handla i strid mot den sanningens uppenbarelsc- de trodde sig ha fatt n~ottsga.
I våra dagar talas det mycket om de insatser kvinliga per- sonligheter möjligen kunna göra i det offentliga lifvet, när de dar få sate och stamma.
Det Iran räl ej därför vara förrniitet antaga, att moderna kvinnor garna skola ggna en stund till at.t taga kan- nedom om en kvinna, son1 redan för mer an tvenne Arhundraden sedan hiif dade individualitetens kr af i strid mot konvenansens bud, mot släktingars och ranners välnienta rad och fullgjorde en så betydelsefull lifsgarning, att hon lönades hade med hangifven beundran och bittert hat och langs tider miste försmakta innanför Bastil jens dystra fangelseniiirar.
För den kritiske lasaren bär m: me Guyons historia också vittne oiii den tragiska kanslokonflikt., som SA latt inträffar, när en viljestark kvinna ej vill lefva blott för hemmets och familjelifvets plikter, ej vill tanka och kulina cndast siisom det enligt hafdvunnen sed höfres den alskanck, uppoifrande makan och modern, utanQtr5nar efter det stora vidtfamnande kallet att tjäna hela nationen och m änskligheten.
Hur mycken uppoffring kostar det ej af den egna bekvämligheten, kanske också af viinners och anhörigas trefnacl och lycka titt höra till dem son1 bryta nya banor och g % i spetsen för dc ofta al signelse- bringande men af den stora massan ännu oförstildda idberna!
Jeanne Marie Bouibres de la Mothe föddes den 1 3 april 1648 i den franska stadan Afontargis, sfisoni dotter af förnäma och förmög- n a föräldrar.
Båcle hennes far och mor hade stora religiösa intressen, och flere gånger sände de sin vackra och begåfvade dotter för längre eller kortare tid till.
olika kloster för att hon där skulle få sin uppfostran.
Innanför klostrets fridlysta murar hörde den lilla flickan m h g a djupsinniga religiösa samtal, som gjorde starkt intryck pA hennes nlottczgliga barnasinne.
Hon läste fantastiska helgonlegender och martyrhistorier; egendomligt nog för den katol- ska tidens förhAllnnden fick hon ocksl2 tillfnlle att läsa bibeln på egen hand.
En gbng fann hon den heliga boken kvarglömd i det rum, där 11011 för tillfallet vistades och grep sig an med att läsa den från pärm till piirm.
Snart blef hon allcleles hänförd och kunde tillbringa hela dagar med att ensam studera den och lära] .inga stycken utantill.
Jeaanes föräldrar tyckas aldrig ha täi~kt p&amp; att gifva sin dotter nhgon egentligt planiniissig uppfostran.
Tidtals vistades hon i olika, kloster, tidtals i det förfinade föraldrahemmet.
Natur- ligtvis inåste dessa ombyten af vistelseort och tanlrentmotsfar ut- öfva stort inflytande på Jeannes karaktärsdaning.
Samma flicka, som somliga tider bad brinnande böner, plAga,de sin liropp med späkningar och drömde om att blifya martyr för Guds rike, läste under andra perioder med förtjusning värlclsliga romaner; hon gladde sig öfver sitt fagra utseende, öfver alla de estetiska och intelle1; tuella intressen som h.yllades i föriildrahemiiiet.
- I den sjalfbiografi hon sedermera författade sager hon att under barndomen och cle första iingdon~siren kiimpade Gud och världen om att taga hennes själ i besittning.
1663 flyttade familjen cle la ' Mothe för en tid till Paris, och dar, i världsstaclens oro blef den unga Jeanile helt upptagen af sällskapslifvet.
Hon var lång och välvuxen, hade strblnnde ögon och fina regelbundna drag samt en ofantlig lätthet för att kon- versera på ett underhiillande satt, och hon gjorde genast mycken lycka i Paris eleganta vc2ïld.
Redan vid 14, 15 Ars filder hade hon flere förmanliga giftermålsanbucl, inen enligt tidens och landets sed skulle icke den unga flickan själf utan hennes far bestämma valet af make, och det gjordes upp att Jeanne skulle ingh akten- skap med den rike men sjuklige affärsmannen Jacques Guyon.
Hon lärde ej känna sin blifvande man förr an nhgra ffi dagar före bröllopet och utan att tillatas taga kännedom om ' hvad akten-
* skapskontraktet innehöll, undertecknade hon detsaimria den 28 jniiuari 1664.
Ganska kort tid därefter fyllde hon sitt sestondc år; hennes man var d % 38 Ar och si klen att han nästan stan- cligt måste ha en sjuksköterska i sin niirhet.
Under de Ar Jeanne de la Nothe vistats i fädernehemniet hade lifvet förefallit henne ljuft och la.tt att lefva, inen gifter- målet bredde med ens en djup slagskugga ö f ~ e r hela tillvaron.
Hos föriildrarna hade man blicken öppen för intellektuella och estetiska, intressen, nian satte vardc y5 ett iilskvärdt umgiinges- eutt och Jeanne hade d8r blifvit vaii att alltid hernötas med öndiet, ja, med beundran.
I inannens lien1 var dRreinot allt helt annorlunda.
Dbr iilskade man icke Iionst och förfining, dar tala- des blott om pengar och sparsamhet och allt som hiirde till pro- san i lifvet.
Den unga frun maste dagligen vara tillsaxnmaiis med en trätgirig sviirnioder och maiiiiens sjuksl~öterska; och desm bAda illasinaade kvinnor klaildracle ständigt hide hennes ta1 och hennes handlingar.
Ej häller egde hon nigot verkligt stöd i n-inn- nen, som visserligen ibland tycktes rara lidclsefiillt förälskad i sin vackra niaka, men dessemellan beliaildlade henne högeligen ovanligt och lj~ssnacie nied villigt öra till moderns och sjuksköter- skans förtal.
Under årens lopp fick Jeanne Guyon flera barn, och dessa gkfro ju hennes lif i nfigon mån rikare innehall, men svärmoderns elakhet Astadkom förvecklingar och inblandning i b: rrnens upp- fostran, hvilket naturligtvis bidrog till att minska, den ungas modersglädje.
Döden började ocksa, snart att skiifla inom kretsen af de anhöriga som hon älskade, och många LP r.
hade ej förflutit efter Jeanne Guyons giftermhl förran hon kände sig niistan utan fäste på jorden.
D å började hon åter att med stort intresse l h i religiösa böcker och att flitigt e; $ i kyrkan; när jordisk glädje, jordisk karlek syntes henne vacklande och förgiinglig, trAna.de l-ion alltmer efter innerlig gemenskap med Gud.
Så inföll den 22 juli 1668, den dag som hon sedermera all- tid betraktade som sin stora omrandelses dag.
Med ens vor0 sorg och tvifvel försvunna, hon kände en ljuflig frid i sitt inre och hela lifvet tedde sig för henne i ett nytt och renare ljus.
Hon skrifver härom i sin sjabiografi:, Kärleken till Gud upp-.
tog mitt hjiirta s&amp; oafbrutet och nied sådan styrka, att det s a r ganska svårt för mig att tiinka p&amp; nagonting a~inat.
Intet annat tycktes mig värdt niin uppmiirksainhet.
Min själ var så ute- slutande upptagen af Gud, att .mina ögon och öron tycktes till- sluta sig för yttre föremal och liimna själen åt det uteslutande inflytandet af den inre dragningen lnför den stora uppenbarelsen af Guds kärlek och tillvarons sanna mening som m: nle Guyon naturligt vi^ trodde sig finna uncler sitt nya sinnestillstånd, förlorade jordiska sorger och fröjder i betyden- het, och hon beslöt att utan knot fullgöra Guds vilja om den ptila.de henne iin SA tung&amp; kors.
Hon skrifver själf: » För alltid bjöd jag farviil åt det sällakapslif hvari jag deltagit, skådespel och för- ströelser, dans, onyttiga pronlenader och linstfiirder.
De tidsför- clrif och förluster, hvilka af världen berömdes sa mycket och aktades så högt, föreföllo mig nu till den grad trAkiga och fadda, att jag förvhades öfver att nAgonsin h a kunnat vara road af clen~s.
Ilon tänkte ej Iiingre på att roa sig och njuta af lifvet; hon ville endast fullgöra sin plikt och lindra nöd och lidande, hvar- hiilst det blef h.eane möjligt.
Hon a n v h d e mycket tid och pen- ningar till att bist % fattiga och sjuka; siirskildt intresserade det henne att s k d a medellösa unga flickor ett hederligt lefvebröd sk att de skulle undgå frestelsen att offra heder och frihet för nöds skull.
1M: me G-~iyons storartade viilgörenhet väckte mycken be- imdran hos hennes meningsfriinder, men den iisamkade henne ocksli förföljelse båcle inom och utom henlinet.
Hennes förnama bekmtskaper gjorde sig löjliga öfver en rik och vacker ung kvinna,, som afstod f r h all viirldslig ara och gladje för att helt hängifva sig At gudstjanstöfningar och barinhartigshetsverk.
MBngen klandravde ocksa det satt hvarpå hon uppfattade sin stiillning som maka och mor.
DB ansags ju undergifvenheten som hustruns förnämsta dygd, och Jeanne Guyon visade tydligt att hon i många afseenden satte det egna samvetets bud högre än makens och svarmoderns uttrj~ckliga önskan.
Hur ofta blef ej Guyon förbittrad, när han mzrkte, att Jeanne tycktes döf och 1ikgil.tig för det samtal som fördes i familjekretsen, nar hon promenerade i trädgarden och e) visste om blommorna doftade, om traden dignade under mognade frukter, emedan hela hennes tankekraft var koncentrerad kring Gud och himmelska ting!
DA var det med bi-iter ' t vemod den sjuklige Guyon anmärkte att hans hustru ej liingre älskade sin herre och man, hon älskade endas ' t Gud.
)).
.
1 själfbiografien omnämner m: me Guyon att hon redan ganska kort tid efter sin religiösa phnyttfödelse fick tjänstgöra som Guds redskap till att omvända andra manniskor fran syndens vag, och niir hon träffade sarn.man med personer som enligt hennes mening voro i behof af religiös ledning, uppförde hon sig som den dar har makt öfver vacklande manniskosinnen, hon ga£ råd, hon upp- muntrade, hon bestraffade felsteg.
Ibland kände Guyon liksom s&amp; m %nga andra människor nästan en helig vördnad för den unga kvinnan.
Han imponerades af hennes viljestyrka, men hans man- liga härsklystnad och egaudebegar uppreste sig i h a r ~ n mot det oomtvistliga faktum att Jeanne Guyon till stor del gick sin egen vag, och nar hon nbgon gling tagit del i ett världsligt nöje, ansåg hon sig ha begatt en svhr synd och tiggde Gud om förlåtelse.
Motst %nd inom och .utom hemmet kunde icke det minsta afskracka denna kraftiga natur £ r h att handla s % som hon ansåg r5tt; i stillet stärktes hon alltmer i sin föresats att helt invigas till Guds tjiinarinna, och hon beslöt att följa det rad hon fatt af sin fromma van priorinnan Genevikve Gránger samt underteckna en skrif velse belysande hennes religiösa tillstand.
Denna egen- domliga akt försiggick den 22 juli 1670.
M: ma Guyon högtid- lighöll dagen med allmosor och gudstjanstfirande och underteck- nade äfven följande urkund författad af Genevikve Granger: » Frhn denna stund tager jag Jesus Kristus till min.
Jag lofvar att mottags honom eåsom min make.
Och fastän ovgrdig öfverlämnar jag mig A t honom att vara hans brud.
I detta iikten- skap af ande med ande begär jag af honom, att jag m %ttc vara ens till sinnes med honom - ödmjuk, ren, intet i mig sjalf och med honom förenad i Guds vilja.
Och sasom förpliktad att vara hans, mottager jag såsom en del af min giftorätt samma frestel- ser och sorger, kors och förakt, hvilka vederforos honom.
Jeanne 31.
B. de la Uothe Guyon.~ Sedan m: me Guyon fullgjort detta, kände hon stor inre frid och hade en förnimmelse af helig invigning till bide kropp och sjal.
Ganska kort tid därefter sattes hennes själstuyrka p i ett stort prof.
Hon insjuknade nämligen i kopporna, ett af den tidens svåraste gissel, och hon förstod att de fula bren skulle alldeles förstöra hennes hy och därigenom taga bort en stor del af hennes så mycket beundrade fikönhet.
Detta störde emellertid ej alls hennes &amp; meslugn, och nar hon fick anvisning pi % en salfva som ansågs ha en underbart helande verkan p&amp; kopyiirr, nekade hon
efter nijgon tvekan att begagna sig cliiraf.
Hon trodde, att det \ mr Gud sjiilf som slagit henne med sjiilrcloin och tagit bort hennes ~könhet för att helt göra henne till sin egendom och hon ill le clarför ej pA nAgot sBtt minska kraften af det friilsningsrnedel.
Gud tillsandt lienne.
SK fort hennes krafter tillato, visade hon sitt \ ~~n~tii,lldiz ansikte ute blanc1 niRnniskor; hon 17ille bli sedd s ~ s o h den af Guds hand slagna, för bekmta och obekanta ville hon vittna om sin tacksamhet för slaget.
- Med lika stor resigiia- tion sKg hon oclzsk en af sina söner ryckas bort af s: zmina hem- ska pjukdoin.
Sjalsstyrka var hela lifvet igenom ett af de ' iitiniirkailcle dra- gen hos denna egendomliga livi~ma.
Den yttrade sig Sin som en fullstandig likgiltighet fi-jr viirldsliga angelagenheter och fördelar, an so111 en utomordentlig praktisk duglighet, nar hon kiinde det vara Guds vilja, att hon skulle taga del af Marthas bekynliner.
Hennes biografer ha hiipi~at öfver att hon, soim den ena clagen var sh borta i drömmarnas ~iirld, att hon ej mkrlite vdsens spirande lif, clen aridra dagen helt plötsligt kunde förstB nffarsf ' örh8llanden och lagparagrafer.
Det liiinde till och med en giing, att hon blef sin affarsvane makes stöd och, ridgifyare vid en synnerligen obehaglig och invecklad riitt~g&amp;ngs£örhaiidling.
Hon var aldrig stolt öfver deillxt spontana praktiska duglighet och ni~sAg elen blott som en god gåfva af Gud, en gAfva liksoni sinnet för bön och fronima betraktelser.
Srniiningom koni.
hon alltmer och mer till den upp- Fattningen, att hon var en af Gud ~Sirskildt .inspirerd ' och ben&amp;dad varelse, kallad till nAgon i-i~ission i C~~ucls rikes tjiiiist, och n k hon reagerade 111ot hiifclvunilet tankesiiit eller hiiinin~znde familje- band troclde Ii011 aldrig, att det var lienne~ skapande intelligens och starka vilja som togo ut sin ratt, utan det var Guds nttryck- liga, inaning att hon skulle hsncl1.a just s8 och ej aiinorlunda.
-
Bin at ' 7n är stark, din hand är1 sz !air, fast i mjuk scc.ncl.aZ, din &amp; in.
och st@en framcit, brant och srna.Z, du gdr och ser e j ater.
&lt;; Siilen jag mot klippans skarpcc, sp~cin,6 mig ho~er ned och, Cgss en $dr@ ännu till dalens undersång, till dalens toner alla.
flik a f OZdtt med &amp; Zd upp&amp;, d u solskensguld, d u sagoBlci ...
I vinden skaZfva popplar 5j; i8ci och alla fijörkar susa.
Zn N e n cllz gcir framåt, .glömsk n f nZ.lt.
Hot grda klippan klart och kallt jqg ' ser den glida dia gest C L Z ~ i enkelt Z@grza linjer.
Svad gaf din fot dess säkra t a k t, d i n am % dess kraft, din Olick, dess nznkt?
T ' id minnets .graf jafl hdller zmkf, och clriz, d u, ôdr till 7~ctndling.
Den svenska kvinnan i vetenskaplig belysning.
I.
Die Frauen frage.
Eine öko~zo~~zi.scl~-soziologiscl~~e Untersz~7r.znlg ~ w t e r specieller Be~iick.siclttii / ~c ' ~t~~j des .scl~, ?~; edi.scl#.en Biirgertzmzs von.
clr.
Elon TTVimnrk.
Kvinnofr&amp;gan.
Bnme f ör en cloktorsaf handling!
Den svenska kvinnofrAgan till!
Det later förbluffande men iir icke desto mindre sant.
Beviset diirför 18ses hiir ofvan i nanmet p5 en skrift, i kraft d lirilken författaren förviirfvat sig doktorstitelil.
Att det icke varit vid nagot af \ 4r11 egna universitet,, ~ t ~ vid ~ i ett a tyskt - niimligen I !eiclelberg, - clenni~ enast; iIencle tes fö.rsvar; ~ts, fram - gAr,för öfrigt ri; f clsn lhnga och segs; ' litiix rubrilren.
Jag kiimer ej anledningeil hvnrför författaren, ehuru sveilsk till börden, @ tt öfver An efter vatten, hvarför han hZiii3tat den akademiska lagern i clns grosse Vaterland i stiillet för vid Fyris strand eller under Lundaglirds triid; möjligen har hail tïott sig finna stijrre sympati för sina satser i det social-filosofiskt triiinade Tyskland %n i vart efterblifna land, eller ock har han föredragit ett disputcztioilscerei~~oniel utan en generande tredje opponent.
Alltnog, det ar iilföï ett tyskt auditorium han med den olycks- födda s v e ~ d &lt; a kvi1inan som 5skAdiii11gs1nLZfeï.ial iitvecltlat sitt ofel bara systein till It vinnoproblemets lösning, och det iir pA tysk t sl ?rRli afhandlingeil iir affattad.
Afven en svcnsk tolkning af arbetet, verkstiillcl uf förf.
sjiilf, föreligger i en serie artiklar i en Norrlaiiclsticlriing, i i m l d: " l denna hains R ' amstiilllxi~~g, beröfvad det frii~iii~imde spïAkets skyclclmde förltl %ln,zd, helt och hållet saknar den lilla nimbus af setciisliaplig vederhiiftighet som om- stralar den tyska textcn, gör jag nog LA va1 författare son1 liisare cleil största tjaasten att uteslutande h %lla mig till den senare vicl clen lilla riifat nled dr &gt;Vikinarks » ui~dersökning », som jag nu gAii att företiiga.
* b - i: Det ar obestri,dligeii mycken flit och möda författaren nedlagt 113, sitt arbete.
Det rika inaterin1 af ldlslrrifter, son1 stKr upp- rii,lrnnclt i noterlin och soin författaren i företdet ifrigt i~ppmmi: i.r
läsaren att ej hoppa öfver, bevisar mingsidigheten af hans studier.
Och ur hela detta br %te af siffror, stat-istiska tabeller, notiser, citat och utdrag ur social-vetenskapliga arbeten fr&amp;n skilda 15n- der har förfathren lyckats griifva upp den vises sten, d. v R. hvad han menar med ~kvinnoproblemets kärnpunkt, eller rnecl andra ord: 2 Orsaken hvarför krinnorörelsen yrincipicllt lidit skepps- brott och nödvändigtvis m %ste göra detn.
Men lAt oss gå, i ordning med fragorna, därvid någorlt~ndn följande den i boken iakttagna kapitelindelningen.
I företalet upplyses man om, att det %r universellt, ickc ensidigt nationellt » kvinnofrågan s af förf.
uppfattats.
Att Hverige hålles fram som förevisningsmaterial har skett, emedan det erbjuder de lyckligaste förutsättningar för en undersökning af detta slag, vhrt land nied dess lugna och följdriktiga utveckling är, menar han, typiskt för hela den borgerliga kvinnorörelsens s % val.
framsteg som nederlag; blott i enstaka fall siilecles kan resultatet hänföras till n %got för Sverige ensamt gällande.
Allt i f r h starten pAknllar alltså, författaren en världspubliks uppmärksamhet.
Efter en kortfattad exposé af den svenska kvinnofr5gaiis förhistoria liimnas oss en i sina detaljer ganska korrekt öfversikt af rörelsens utveckling och fortgång.
Bockar förekomma dock här och hvar, shsom upplysningen om att Tekniska högskolan år 1873 öppnats för kvinnor - som bekant ar det blott sksom extra elever skolan mottager kvinliga lärjungar -; af vensh at t kvinnor sedan 1865 med samma rang och löneförminer som sinn, manliga kamrater 5ga tillträde till lärarylatser vid Högre lärarinne- seminariet - detta är icke förb&amp;llandet, lärare vid seminariet med lektors och adjunkts vardighet äro endast mrin och skillnaden i lön är högst betydlig.
Men med dylika små, faktiska fel f h man ej vara s i nog,? ..
Betänkligare bli de prof på konstruktionsför~miiga som redan i deii historiska öfversikten möta läsaren.
Så konstaterar författaren, och säkerligen till f~ckrniinniskornas ' stora förrhing, » att samskolnrr blif vit den svenska kvinnorörelsens älsklingsbarn ».
Och hvarför?
Jo, emedan den baktanken ligger under: wvi ska iniiismn visa hvad våra flickor duga till!, - En annu större fantasirikedom visar han på ett annat ställe, då prästståndets motvilja för alla slags kvinnoreformer kommer p % tal.
Och ändå,, utropar för- fattaren, » envisas man inom kvinnorörelsen att tro, att vår reli- gionslara skaffat den svenska kvinnan en bättre stallning!
Ja,
ett lliti ' af de starkeire andarna har gjort, att clenns tro kommit att höra till goch tonen inom ifrågavarande kretsar.
Därigenom h s r rörelsen blif vit ho ffälzig (!).
» Samtidigt öfverraskas inmi dock af en del erkännande, ja rent a£ välvilliga uttalanden om vårt kvinnosaksarbete.
S % säger författaren sig ha funnit, att detsamma icke fördjupat sig i.l$a- teller, hvilket i en del andra liinder kastar löje .öfver kvinnornas striifvanden; de svenska kvinnorna ha inte varit sh förrniitna att de trott sig vara » sig sjalfva nog », utan ha förstått vinna männen för sin sak, däraf orsaken till dennas frarngiing; vidare - och detta är ju ett stort medgifvande af en representant för det starkare könet - ha de ej försyndat sig mot skönhetslagarna, tvärtom, Sverige erbjuder i det afseeiidet den öfriga viirlden ett uppbygg- ligt och lärorikt exempel.
Sedan författaren sålunda med ett visst viinligt gillande följt den srenska kvinnan på hennes utvecklingsväg, underkänner han h p n e alldeles dfi det gäller hennes arbetes resultat.
Detta har, vitsordar han, varit förtjänstfullt, till dels godt, men det bar i sig sjblf fröet till misslyckande.
Redan under kvinnorörelsens guldfilder, 80-talet, d&amp; på den af kvinnoviinliga statsmän och lag- stiftare beredda jorclnl h e n, emancipationen skrider » niogen och nlfilinedveten framAt med ' egen kraft », kastar reaktionen sin slag- skugga öfver dess ljusa vag.
Strindberg-titanen, den svenske Faust, mattar riktiga klubbslag.
mot det fran~storinai~de kvinno- gardet och tillropar detsaimia, » ined det stora geniets hela ensi- dighet », ett halt!
» Men hans, (Strindbergs), rika, ofta nästan dii- moniska lidelsef~~llhet och de svenska kvinnosakskvinnornas kloka själfinedveteahet ha aldrig.
liunnat förstå Ilvarandra » .- (Taclru för det, herr doktor!)
En Strindberg, en Brandes, en Nordau och en Bebel till trots lider emellertid einancipationen med dess prak- tiska striifvnnden intet dbriick; tiden för den stora revolutionen är annu ej niogen.
Men kvinnorörelsens adepter ha - alltjämt är det direkta citat ur boken -- vissa karaktärsdrag gemensamt med Bour- bonernn, de ' ha ej låtit varna sig af dessa den första.
reaktionens profeter, de ha ej velat lära sig » att moralen icke ar liktydig med den bestående morden, utan i manga fall precis det mot- s a t t a ~, &amp; ha de kakat i oundviklig konflikt med.
den nya tiden - och vi sta inför den andra reaktionen: fenzinisnzen.
Kansloreli- gionens e r a har brutit in öfver v %r kvinnovarld.
Med mycken - '
ifver clelgcr ' förf.
n5.r han koiiii~iit s5 l h g t, iiigra af dc \ * itiies- hörd oin sitt köns intellektuella och moraliska ~iicteriii~ili~l~et, soni afgifvits a£ Ellen Key, » feminisinens förnamsta förkiinipc i Sverige och i liela Europa » - ty, menar han, » af sina egna skall inan höra det ».
Feministerna böra dock ej föriiafva sig.
Herr IVikmark tror lika litet p i att » feminisiilens n~oral » skall eröfra viirlden som att emancipationens först~inclsteori gjort det ..
Det gamla gardet mAste visserligen dö niir de rättsliga förhållanclena regle- rats, - (af allt att döma ha vi sfiledes riitt l h g t dit finnii) - men de andras, feministernas, öde skall slutligen ej gestalta .sig annor- liincla; och SA slutar den historiska utredningen med en profetisk blick in i en dimhöljd framtid, clå en ny mänsklighet, sanimaii- satt af en elitkilr sjalsaristokrater, bestilende af man och kvinnor - ja, kvinnorna fb verkligen komma med!
- skall besitta jorden.
Meii lösningen?
Kvinnoproblemets kikna?
Den komnzer iiatur- ligtvis soni en clou p5 slutet, sedan densamma förbcredts i tvenne digra, nied siffertabeller spiickade kapitel.
Att i detalj genomgfi dessa kan ej h i r koiiima i friiga, det skulle föra oss för lingt och förutsiitter en kontrollering d hela det vidlyftiga statistiska bagage, som befinnes uppstaplailt på dessa till ett par hundratal uppgAencle sidor.
JIsn biir ju antaga, att förf.
håller sig p&amp; en så val undersökt och beredd mark, att hans phlitlig- het som forskare, SA vidt det galer anförandet af källskrifterna, icke bör sattas i tvif vel.
SA finner inan, tabellariskt åskidliggjordt, en undersökning af » de inre orsakerna till den svenska k~iiinorörelsen »: befolki~ingsfijrhållailden, dödlighetsprocenten, kvinnornas öfrerta- lighet, hemarbetets uppgiiende i fabriksarbetet, giftermAlsfrekveri- sens aftigande o. s. v., dessatonl en mycket dryg afdelning iigliad at » kviniian inom föïviirfelif vet D, medtagniitle de olika banor, diii.
den kvinliga arbetskraften, för s5 vidt clcn tillhör dc 7) oryerZiyn kvinnorna, funnit anviinclning.
Men om inan tager förE: s sifferiippgifter pA god tro och iigilar det synbarligen ganska aktningsvlirdn arbete, soiii nedlagts p&amp; dess san~laiide, sitt erkannande, inge de raiidaniiiarki~ii~gar och slut- ledningar, hvnrlned han s5 rikligt spbckat sin statistiska frani- stiillning, e j i samma grad vh-t fiirtroende.
Eller skulle det eiiclast
vara elen kvinl.ige Ehfiiiigilu, sarall Uf a t t ha sett var inkoinpetens i i11122 styclren bragt i bevis, som hiilcl ' riw en lasarinna f r h att be- tindra den veteiiskupliga oviilcl, ' hvarmed förf.
har behandlar sin uppgift?
1 synnerhet i den tredje afdelningen, d&amp; kvinnoarbetet Bominer p i tal, fkr den nianliga fantasien en flykt, som inan val siillnn finner i en vetenskaplig afhandling.
.Utan n %gra komnien- tarier s k d l jag har anföra n8,gra af konklusionerna.
FrAgan rör sig om kvinnans iiktenskapsmöjligheter i förhal- lande till yrkesarbetet.
Darom heter det sid. 113: » Det %r tyd- ligt, att nar yrlresutöfvanclet endast fattas som ett stadium pA vägen till .äktenskapet, väljer inan helst ett yrke, eoni fordrar ringa utbildning.
Blott sa förkluras den iitoniordentligt ringa till- slutning af kvinnor inom de högre studierna.
De akademiska clrufvoïiia lianga i Sverige för högt ».
V i iiro vid folkskoleväsendet, sid. 125.
Har niaste förf.
kon- statera attt kvinnan eröfrat landet.
Iiioiii loppet af fyra decennier liar hon kommit darhan, att ' 1, d hela folkskolepersonalen består af kvinnor.
Allts&amp; obestridligen en seger.
Han soulagerar dock den inanlign sjiilfkanslan med följande särdeles viil motiverade ïe.l ' lesioii:)) Och detta liar hon (folkskolelararianan) Sstadkommit utan att Freclrika-Bremer-Förbunddet slagit p&amp; den stora trumman för henne.
Endast tid efter annan agnades henne en viinlig sido- blick, sAsom iiar i f ï h Finland ett eko skallade öfver Iiafvet och förkknnade huru hjiiltemodigt diirstades damer tillhörande goda, ja de b8st.a familjer gingo ut till landsbygden sisom folkskollärarinnor.
» För öfrigt ar vAr doktor aldrig särdeles nidig mot det stac-.
kars förbundet.
Haii vill synbarligen visa att den tacksanlhets- skuld, hvsri ha1n s t k till dess byriiförestAndarinna och publikatio- ner för en ratt stor procent af cle begagnade upplysningarna, icke förilillat hans klara inaiiliga oindöme.
Förbundets enqii6te öfver » kontors- och butikbiträdenas stallning » ger förf.
i synnerhet aiiled- ning att pröfvn sin kvickhet pA dess bekostnad.
Förbundet och organisationstanken!
Hvilken komisk sr~,mmansattning!
Aldrig hade » offentliggörandet af ifrhgavarande eilqii&amp;te sett clageiia 1jEs o ~ n ej Förbundet tvingats dartill af sin heclerskäiisla » l Som ett prof p % den ton och stil, som anses lamplig an- viinda i en s. k. ltircl afhandling, m % har anföras hvad förf.
vidare yttrar i satnnia iimne.
Hela encpeten resulterar, säger h m, i ett onödigt svartmå.leri och man förlorar sig i fraser.
» Orsaken där- l e.
,
till ar, att en fröken utdelat och insamli~t fr5.geEorniuIiireii och t !li fröken bearbetat materialet ined jiiridisk hjälp - ilaturligtvis!
Så har det händt, att till följd af okunnighet beträffande det egna högst heterogena materialet, bearbetarna kommit till den slutled- ningen, att t. ex. bitriidenas toalett icke star i nigot förhållande till deras inkoinster.
- Tänka de diirvid mantro pK bageribi- trädena, smörförsäljerskorna eller bitriidena i en klosettfabrik?
Eller kanske p % den tredjedel af de tillfrilgade som uppbär lön in natiira?
- Ej heller fattas principalen, som beträffande de påpekade inissförh %llnildeaa med ' en betecknande axelryckning ' svarar: ' De ha ju natten att förtjana påy. » » Det ar något besyn- nerligt med denna arbetegif vare,, afslutar förf.
sitt lilla skamt- samma inlägg, som man skall tro kvinnosaksorganen.
Han är till finnandes i Berlin, London, Stockholm, Moskva och Santa Cruz och ' har representanter i alla mellanliggande 1ander.a (Hur träffar ej har förf.
hufvudet pii spiken!)
Men icke endast det orgmiserrtde kvinnosaksarbetet, represen- teradt af Fredrika-Bremer-Förbundet, har viigts och befunnits för lätt, p&amp; &amp; lla omrhden af kvinlig verksamhet, pH alla af kvinnor beslagtagna banor konstateras sainma ovederhäftighet i fråga om det presterade arbetet.
Niir som t. ex. inom lararkallet det ej kan förnekas att kvinnan istaclkon.imit åtskilligt af varde, motväges detta, enligt de muntliga upplysningar dr W. erhållit från koin- petant auktoritet, af hennes brist på intresse för sina lärjungar och hennes brist på » moderlighet w - senlancipntionens moderna slagords påstår förf.
- detsamma giiller sjuksköterskekallet.
Hvarför har inom detta fack kvinnan visat sig mer användbar %n mannen?
Svaret låter ej väntsa på sig: » Emedan hon ar si mycket mer okänslig för mänskligt lidande D.
Om i frfiga om &amp; dant, hvilket # sedan älder varit kvinnors göra », hon i det stora hela nlisalycknts, ar detta naturligtvis mycket mer fallet inom förviirfsgreriar, ~ o i n göra iiitring pb man- nens gebiet.
Kainnm i posten, telegrafen, järnviigen, i bankerna f A af herr \ Vikmark iclel iinderbetyg.
Att de bifogade tabellariska intygen ofta bevisa motsatsen generar ej denna oförfärade sannings- sökare.
Evarför iitmynnade t. ex. en enqiiihte sådan som deii, hvilkeii för nigra fir seclm furetogs för att iitriiiiz liimpligheten af den kvinliga arbetskraften inom postverket, i cn vacker orlofsseclel fiir postkvinnoru,z?
Jo, har herr IV.
upp tlngnt, s eincdan rilnn glömt mntan, a
att urdersöka sliikt- ocl-i v&amp;ilslrt~~~sförbii~del.st !n iuellt~il cle tillfrii- gade förii~iii-inen och dessas kvinliga assisteiiter ».
Med förkrossande ironi behandlas också alla kvinliga försök att hiifda könets iira och » Dagny » i sin ringhet blir ej hiiller glömd.
Att inan frhn kvinnosaksli %ll fördristar sig till att soin skW1 för en del missförhhllanden inom arbetsmarknaden och annor- stades framdraga, inte uteslutande kvinlig inkompetens utan brister förAldrade talet om lagens i systemet, väcker förf: s löje.
orattvisa mot kvinnan, om olika arbetsfördelning och bildnings- tillfallen för könen torde man kommit öfver, menar han.
» På ett sedan Grtusenden fortgliende undertryckande och dylika löjlig- heter », behöfver nian numera ej spilla några ord.
Det skulle ju vara frestande att följa förf.
steg för steg på.
hans upptacktsfiixd i kvinnornas viirld, men sanningen att saga, ju langre han fördjupar sig i kvinnoproblemets irrghngar, ju sv %- rare blir det att liålla jiimna steg med hononi.
Srniniagom bris- ter den ledtrad som förbinder kviimofrågan mecl den sociala utveck- lingen i allmiinhet och den st %r diir isolerad som ett utelag af kvinlig fkfiinga och kvinlig oförnöjdhet i förening, ingenting annat.
Hör hvad förf.
sjiilf på det för honom egna karnfulla sprhket siiger för att styrka denna ej alldeles splitternya teori: » Bland ett otal af frAgor uppstir ocksil kvinnofrågan, som Ater fördelar sig i en hel r5icka af olika frhgor.
Har kanna dn- mer, tillhörande den högsta societeten, omgifna, zf mindre stjärnor af anda till.
24: de storleken, liksom de flesta härskande dyna- stier, en inre maning att blifva sedda och Askade af ' folket ' och af sig sjalfva; de anordna viilgörenhetsbasarer, öppna perma- nenta utställningar af finare handarbeten och bekiimpa den offent- liga osedligheten och den hvita slafhandeln.
- Och vidare: » H %r upptäcka inom den högre bourgeoisin, dar det finns något att iirfva, kon~merserAdsdöttrar och deras mödrar m.
fl., att den gifta lrvinnaiis agaiideriitt k r.
oriittvis och osiiker; h k forclra kvinliga anhöriga till miin inom 1iberal: r iiinbeten och deras gelikar sanima frihet och frikostighet vid deii kvinliga un.dervisniagen som vid den manliga; hiir fordra clanier, tillhiirande ' intelligensen ', i sani- klang med likatiinkande politici och publicister, allmiin rattslig och politisk likställighet incd mannen; hiii.
fordra öfvermogna ganiln jungfrur tillika, ined anclrao idealister prostitutionens och den manliga moralens afskaffanclen o. s. v. Så 1Qngt vår värda doktor.
LAt oss lanina honom har, nvid et
den pui~kteri i clr: ~iiint », för att tala inecl haiis s g ~.
orcl, ~, » cliir livinnorörelseii riktar clullieil.
iiiot sitt eget I~röst &gt;.
Tills vidare mt " l h m vara i okvald besittning af stridsfiiltet.
Men vi förbe- IiAllr~ oss att iiterltoniiiia i ett följmcle hiifte.
L. D-n.
. '
I ' Det gamla huset af Gzutccf Jm~sors: Sakert I x ~ r det hfinclt mer iin en fantasiiiiiinnisk;: ~,: dt en ga.iiiinaldags ansprfikslös byggilacl, soni lil~soiii.
dröj t sig kvar niel- 1: m skrytsamnia och stillösa hyreskaserner, bragt hennes fantasi i svallning.
Genghgaren frHn.
en svunnen tid tyckes ovillkorligen sitta inne ined en histo: i: i&lt;.i ', ett stycke ronim, och nzan kan öfver- ruslt: ~ sig mecl att liksom spörja de stuinnia vfiggarna Iivilka iniin- niskoöclen, som genomlefvats.
eller kanske just i dag fullborclas iiloni dem.
Vår unge författare Gus ' taf Janson, koin reclun genoni före- @ eiicle arbeten fast iippnifirksaniheten vid sitt namn, liar just pA detta satt ffingslats a£ ett gammiualdngs hus imidt i det modärna Stoclihol~n, och med dilitareris inre syn l-im han skådat dess skiftande öden, dein han tiiljer oss i en rad brokiga bilder.
Vi gå .tillbaka så diir en fyrtiofein Ar i tiden och fP1 vara med oni hur ett ungt lyckligt par i vårsol och högtidsstiimning korar det till sitt blifvande hem och tager clet i m£ d dess gamla figare, hvilkas alla iiiiiiilen, glada och ' sorgsna, sedan rngnga Ar r p t s inom dess ni.urar.
Det Br ett uppslag, så fullt af lif och kraft, atat nian formligen njuter däraf, och alla personerna i dessa inlednings- lrapitel st&amp; lifs leftande inför oss, mecl en stark fläkt af det » gamla Stocldiolni r, som vi lfirt känna genom August Blanche ni.
fl.
Så flytta cle unga in i sitt nya hem och fA sin egen histora.
13arneii komma till världen - och clet &gt;: gamla huset)) blir skkde- platsen för nya fröjder, men finnu flera sorger.
Bokens första del har hnfvudsakligen rört sig om fars och niors historia, men SA snxbingoni 1ioncentrera.i sig intresset kring Sven &amp; lalin junior, 1iiiticlsmiiiiniskai1 med clet drömniande och veka temperamentet, I~vilken stfindigt grubblar öfver cle sociala problemen, nien fir för svag och.
trött att reda ut de trassliga hiirfvorna och till sist krossas.
af det mörka och ofattliga, som.
han stirrat sig blind på.
. '
» Det gamla huset » ar en bok, som har mycket att beriitta oss.
Den är stor till onifånget; nara 500 sidor, och det iir en sprucllancle fantasi, som har fört pennan.
Jag vill icke saga att
.
d i t suii.1 star l-iiir iir af s c ~ l l ~ ~ B n: r ~ ~ l c det, Ur tvlirtorn ett inycliet ojainiit och delvis ganska omoget arbete.
Det finns [~tskilliga, stiilleli, där förf: s inbillningskraft rent d skenat af nied hononi till inen för bokens int.ryck af trovikdighet.
Episoden med Mar- git, som i bc~rndomen fått I.ia.lfva ansiktet vaiiställdt af ett briiiin- sfr ocli ständigt sitter i sitt fönster ' med clen undersköna sparade hiilften af ansiktet vidiidt &amp; t gatan, och som faller clöd till golfvet, niir den unge man, som förälskat sig i profilen, vid närmare p: - seende ryggar tillbaka för flickan sjiilf, ar alltför fantastisk och skulle bättre höra hemnia i en raffliinde .följetong &amp; n i denna tdangfulla bok.
Men om iin excentriciteter af detta slag störa den njutning.
inan annars erfar af boken, blir likviil totalintrycket att den st&amp;r ett goclt stycke franiom de flesta af clagens skönlitteriira alster.
Den rymnier.
nämligen SA, iiiycken kraft och friskhet, s5 mycken viirnie ocli ungdonilig charni och så m.ånga prof på en ininclre vanlig skildringsbonst, att den intager en plats för sig och helt visst Br en af de böcker som inan ej fort glömmer.
Och just clea pietetsfyllda stäiimiiig af svuiina tiders lif och varsamt skrin- lagda minnen, soni fiingslat förf.
sj %, har 1lan lyckats meclclelti, &amp; t likaren p5 ett.
fiingslancle och öfvertygande satt.
IC z.
Ur det verkliga lifvet af J. Blic7~er-C ' lccz~sen,.
SAsonl bekmt ar fru Blicher-Clausen e n mycket popular Kr- fattaririna, I-iennes böcker » g&amp; » förträffligt, och t. o. ni.
de svenska tolkningarna, z!
vissa bland cleiii ha konimit u t i tredje och fjarde upplagorila.
En sAdan popularitet lockar ofta författare att, son1 det heter, » städa skrifborclslAdorna » och %lave » en bok af det soni egentligen ar litet för tiinnt att rymmas iizellaii tvii päri-nar.
Man tar ' kanske reda pH ett par små bitar, som stått införda i i-dgon ticlskrift för ett eller annat Ar sedan, clet iir inte s&amp; värst mycket med clet, nien det bär i alla fall det kända ilaninet, som drar publiken.
0111 anmälaren inte misstager sig, har föreliggande bok kom- mit till ungefär pA det siittet: som ett slags niellaiistick, iitir in- tet inera betydancle varit i görningen.
Den svenska upplngan Htininstolie biir priigel af en för tillfiillet gjorcl hopstufning.
Bo- ken börjar uiecl en ledigt skrifveii lefnadsteckning öfver fru Blicher- Clausen, författad af hennes öfversättarinnaoch entusiastiska beundra- rinna fru Elisabeth I&lt;uyleilst~ierna- \ \ Te1ister och försedcl niecl flera portriitter och illustrationer.
Följer sii en berattelse från Fibsole, kallad » Frater Giovanni ».
Deil lilla novellen 51: skrif ven med sainnia verv .och lif, son1 i allrniin het 1rannetccl; nai: fru 13licheï- Cla~iseiis prosti, och vittnar on?
en varni kiirlek till Söclern och en stark tro p i lifvet.
Men on1 den precis passar iii iiiider rubriken
» Ur rerkliigfb lif ' \ - et », vct jag diirciuot rhj och s kulle kiinppnst tro det.
Visst ar hjiiltinnan a1nerikaiiskii, och dessa äro ja mindre l~ui~clna af hänsyn an vi aiiclra, men t. o. m. bland det fria Rine- rikas döttrar torde det mera s811an hancla att en ung dam utan spar till betankligheter öf vert: ~llitr cn frmciskanermuii k att bryta sitt klosterlöfte och sin ed till eii döende nior för att följa henne -- naturligtvis med ~kiirlekens och lifrets r i i t t ~, som har f9tt mono- pol p % att trampa all annan rätt under fötterna.
P e n andra- berättelsen heter 2 Stortjufren., uicn den Br inte ett stycke detektivroman, som jag niistan Tar rädd fijr, iitan den stortjuf det hkr %r frhga om $r helt enkelt det smygniide förts- let, som s t j a ifran människor hvticl som iir mera viirdt an pen- gar.
Historien handlar om en inferiialiakt elak galiimal doktor och en ganska idealisk kollega till honom.
3Iell: in de l) %cIn ikn- betsbrödrrna stHr den gamles fosterdotter, som ilskrir den unge meil f3r sin lefnaclalyclia sköflad af sitt odjur till fosterftder; Fikgerna iiro Litet för skarpa för att deii Asyftttde teiidenscn rik- tigt skall göra sig gällande.
Vi stora barn ha nu egentligen vuxit ifrån de nattsvarta, bofvarntt och de siiölivita, hjiiltaraa och tycka iner om riktiga människor, som vi kunna känna igen.
Alellanrummet mellan de blida novellerna iitfyllea af tre siuA dikter ur samlingen r Gyldenregn ..
De första två k o smä vnckru, om iin icke ssrdeles originella bitar af det luftiga behag vi min- nas frlin de intermezzon som förekomma i, Violin,.
BIDU glacla slyngelålder, kunde gärna uteslutits, man har s v h t att afgöra om originalet eller ÖEversiittning~n bar skulclen för en del sökta ord- vändningar.
Ordet sslyngeliilder &gt;) anvanclcs ju ocksti piii svenska en- dast om gossar, h %r finner maii det eainmanställdt ~iieri en aför kort klädnings och bara det ar olyckligt.
Det lilla häftet prydes a£ konstiiärliga illustrationer af Erik Henningsen och Louis Moe.
* * .l?
z.
.
?c Kvinnans bibllotek.
FrSn N l s dnder ' s förlag har Dugnys red.
flitt sig tillsiindt iifigra, iippslagsböckei., som gb under det geniensainnia namnet ICvima~zs bibliotek och som iiro ämnade att utgöra ett slags rh&amp; gifvare i de fragor, som röra hemmets riirld.
Afven om m m ej hör till vännerna af dessa slags orakelbibliotek, mikte det iiied- ges, att föreliggande arbete ej saknar sina förtjänster och iitt det nog i en del hem kan komma att blifva uppsknttadt och värderadt.
Första delen:, F r a g a mig&gt;, handbok för hemmet, red.
af A. Rosvall, innefattar en brokig samling af allt möjligt.
En asplockning ur innehbllsförteckningen visar denna tnfingfald.
Afdebzivg I rlIakan2 med underafdelningarncz: hush&amp;llslära, hus- hAllsordning, hemmet, kl aderna och dema v h d samt hemmets.
ekononzi.
Afdebzing II » Moder och barns talar om barnets fysiska uppfostran, från moderns hafvandeskap till clees barnet ar upp- viist och iniiehRller Atskilliga r i d om barnk~nimarea, barnets diet och sjukvård, d i k a sjukdomar och olycksfall.
Vidare förekonimei: en afdelning o111 barnets intellektuella utveckling, öfvergiingsperi- oclen, sexuell hygien, gymnastik, kvinlig iclrott, sedlighet och ero- tik, takt och god ton, sällskapslifvet sanit juridiska spörsniil.
' Uncler allmanna uppsatser falla .uppgifter om föreälrringsv~seiide, sjuk- kassor, läkarevArd, skolundervisning, filantropiska samfund och I~vinliga statstjiinster samt slutligen en del praktiska rad för dag- liga lifvet, fliicktabell m. ni.
De anvisaii~gar som gifvas, äro i, zlln~änliet smida och grixn- dacle 115, nya erfarenheter och rön.
Sarskilclt lian ju kapitlet om heinmets vArd t. ex. ined afseende p&amp; renhhllning och öfrign sysslor vara till nytts.
Andra delen: » K c k b o k f ö r h e m m e t s a£ EImina Kanike iir.
en ganska fullstiidig och god kokbok, soni iunehiller, utom sjalfva nintlagiiii~gsrecey~teii, en del ladomar a£ vikt ocli ' betydelse för.
hushfillet, s h o m om kökets och kokkiirlens vård, olika föcloiini- Imis naringsviirde, smältbarhet m. m. samt sjukdiet och vegeta riska recept.
M,ztlagningsbeskrifningarna iiro onivaxlande och en del af clem ratt ovanliga, nlen recepten borde vara tyclligare och nog- gralmare.
Bestiimdt m i t t af alla ingredienser bor&amp; alltid kiigif- vas och uttry cken)) lagom » och » efter smak; ej förelroin~ii.a, Man saknar den reda ocli fullstiindighet i uppställningen som ut- m5rker t. ex. i Hen1met.s kokbok, utgifven af IJppsala fackskola.
Tredje delen: » H a n d b o k i v a r u k ä n n e d o m)) af Anders Ros- vall torde blifva till verkligt gagn vid inköp och anskaffande af hvad son1 hör tili ett heni.
Den innehåller uppgifter om.
allt som rör v h a födoiiiniien u r sav.
vikt- som djurviiirlden, viifna- der, toilettinedel, möbler, husgerad och prydnadsförerniil samt cliir- jiimite några r8d angaende den egna bostaden, dess byggande, träd- gArdsnnliiggaing ni.
m. I-Ivarje del utgör ett afslutaclt verk för sig.
L.
G. Föreningsmeddelanden.
En hälsning fran sor ro si sr, Amerikas förniiii1stá och fildstn rednii Qr 1868 stiftade kviiiii~IilnbL, har tillstallts J ?örbnnclet geiioin en mecllein nf cleiisaininn, Miss 3lnsoi1, soin i somras besökte Stockholm.
1 % deiiim systerliga lifilsning har Förbiinclets styrelse siiiidt ett svar, iittryclinncle den Iörhoppni~igeii, att rett fast föreilingsbancl alltid skall varn, kiiutet mellan Sveriges kvipnor och deras systrar p i andra.
siclan Atlnnten~.
Enqueten rörande den kvinliga slöjdundervisningen, noiii i Ilöst igliiig- satts nf Pörbuiitlet, fortgh irietl all flit, eliiirii tleii iiriiiii, so111 iiatiirligt ar, ej hunnit af~1iit~ns.
I frAgoforiiiiiIiireii, soni til1skick: its alh Sveriges försniii- liiigar, xiiiuodas om följande iipp1ysiiiiig: ir: 1: Hiirii m h g a folkskolor finnes inom edert pastorat '?
2) Hiirii iii: iiig: i kvinlign clcver Iiafva tlcssa skolor inalles.?
3) T I I ~ U 111~11ga af iolli~koloriia 1fiiniins uiitlervisiiing i kviiilig sliij (l?
4) Hiirii iiiiiiqp.
flickor dclti) gcrc, uiitler iiiistfijrfliitna teriiiiii i deii kviii1ig: t siöj (iuii (lervisiiingeii?
5) I Iiurii niiilipa af folkskcrlorn: i hestricles kostnadeii för cleii kvii1lig: i sliijcliiiitlcrviniii~igeii a) af alliii$iiiii: i medel, b) nf ciiskilds personer eller cloiiaticmer '?
- Svar p9 dessa fikfrag- iiingar 11 % redan ingAtt i stor miingd ocli deii beretlvilligliet, Iivarined kom- niuiieriin tillrnötesgbtt FBrljiiiitlet.lr: iidi911aii, ar en borgen fiir att iiiider- sökningen skall koinma att frainrisa et t i ?itrcss: iiit ocli för frbgaii bely snnde resultnt.
O Fr6ken Ulla Hammarsköld, seclaii iiifinga Br verkniide iiioiri förl~unclul~yriiiis olilia nfdelnjngar, liar iiietl iiiiievarniiile höst, i fiiljtl af afflyttiiiiig till Iaiids- orten, frbntriidt siii l) ef: ittiiiiig.
Fiir1) iiiiclet st5r i stor tac~k~: iiiiIic !t~sk~il (l till fröken Haiiiiiiarslröltl för ett nitiskt, plikttrtgct odi i allo poclt: irbete, och lieiiiies sympatiska persoiiligliet koiriiiier att eftcrlaiiiiia ett stort toi11- riiiii inom den kai~imtlrrets, Iioii s3 liiiigc tillhört.
rg Unga flickor som tidningskolportörer.
Jletl aiiletliiiug af ett p5 senare tid i v t Iiiifviidstatl iiyiiiförclt Lrd; att I h linlfvusiia iiuiforiiildaclds fiict- kor p&amp; offent.liga platser utbjiicla tidningar till salu, liar Förbiindet tillstiillt ticliiingeii ~ V k lancln, t i hvilkeiis tjänst de iinga kolportörerna Wro ansttillda, en skrifvelse, däri viidorna för ungclomeii af ett dylikt hancltverk fram- IiAllas.
PH.
deiiiia skriPvelse liar nl ' hrt laiitl~ afgifvit ett längre motireradt svar, iiinehAllancle en protest niot clc gjortla aiiiiiiirkningarna, Iivilka titl- iiiiigen mser som f~llli~iidigt op8k: ill: itle.
Stödjaiide sig pli 7eii liiigt aktntl prastnians~ intyg förklarar ticluiugeii, att arbetet pii intet siitt kan anses m r a i sedligt afseentie sknclligt för flickorn: ~, utan trartoni i det fallet vida att föredraga frainfiir en Iiel iiiiingtl; iiidra yrken, tliir unga flickor opfitaltlt Gro anställda.
Ilet ytterst noggraniia, rent: if iiiiiiiitiösa satt, ph h~illiet de tidniiigsförs~ljaiide Aickorna öfrerrakas, liar ytter in er: ^ s t ~ r k t tidningen i dess förvissiiing oiri det oiiiotiveracle i för bu ii det.^ iiihlaiit1iiiiig.n 1 % inbjudan har Förbiiiidetlr ordföraiide och sekreterare pli ort odi stiille inhiiintat npplysiiingar 0111 det I) erör (la fiirliiillaiidet och tliiraf fram- gick, att antalet af de af nYArt landn anstiilhla flic1; orii: i nuniera inskrankts till s a och att tidniiigeii har för afsikt att geiioin eii mera fast aiist811- ning sörja för deras framtid.
Harigeiioni bortf: iller i dett: t fall hufvucl- aiileclningen till Förbiiiidets anmiirhiing.
Principiellt sttir det dock fast, att gatiiförsiiljerskaiis yrke ar af deii art.,: itt det icke verkar liöjaiide pk den kvinliga iingdomens mord, och att För1) uiiilet varit i sin fiilla riltt, tlA det sökt iippm %rksarniiin deiii det retlerbör p5 sakens vklor.
1) et.
rir att hoppas: xtt det af aTI.lrt.
lands gifiia eseiiiylet icke inhtte iiiaiin till efterföljd.
O
f 343 Lärarinnorna vid de nya samskolorna, livilkas st#llniiig genoin den iiya liiroverksreforinen i iuRnga n.fseeiic1en komnier att blifcn siircleles ogy1ii.i- snin, firo föremil1 för en slirif \ dse som Förbiinclet stiillt till nFöreiiingeii af loirnriiiiioï och 1fir: lre vid S~eiiges I.iögre flic1i~k0lo.i: och s: tiriskolorn.
Frhgaii rör ii8rin: i.st 1ii.rarinnorn: ~s dis~~eiisansölaiingnr för er11 Ahiicle tt£ fast nnstiillniiig vid c h riya ~: i.msl~oloriia.
Saintliga sökniide ha eiiiel1ertic.l endast erlihllit riittigliet att söka ordinarie 1) ef: ~ttning. \ lic1 sainskol: t inom det @ ainli#lle de redan tillhör: i, en begriiiisiiiiig, soin betydligt ininsk: i.r dess vBrcle.
PA.pekniicle detta, iippniaiinr Ffirljnndets skrif \ - else of \ wiistAeiide förening att t: ~g: ~ sdieii 0111 Iiancl, d l det uiicler clet iiuvnrande ÖFvergAiigs- stadiet kör w r a: tf stor betylelse att tillghgeii p A verkligeii koinpetentn I~.ri.rnriiinor blir tillriicklig ssint iitt t ' le e. o. Iairnriiiiioriias st8llniiig vid snm- skolan betryggas.
.
Hvad menas med socialt arbete?
V Ofver ctenn: ~ frhgs 1: i: w nyligen 1iUIit.s ett föredrag i K. F. ' U .. M: S stora sal af en ainerikansli clain, Mrs Crnnston, som, pB inbjudan af för detta nrbete variiit iutressernde persoiier, iiiider digra dagar g %stRt Stockliolm.
Mrs Cranston, son1 iii: .bibliotekarie i The Soci.1 Institiite i New-York och sasoin sAclsii iiger rik erF: .irenliet nf clet viclt.ornf,zttaiidc soci: i.I: ~, nrbete, soim mecl dettn institut soni ceiitriiiu pKgP~r i Förenta stn- t.ernn, läi~iiiacle en iiiecl tdrika skioptilcoiibilder belyst reclogörelse för de olika grenarmt: tf ii~stitutets verkarti-ril.iet.
HHrinecl ett kort referat öf \ w clet iniiehillsrika föredraget: Musde social i l ' mis var den första associntion soin befattade sig med veteiisfa.plign studier i sanihiilleliga frHgor.
Det aiiieriknnsk,z ist.itii- t.et blef clet nndra i orclniiige ?~ och sti£tncles 1898.
Eiiglaiicl, 1Eysslnncl och Ilnnmarli föl.jtle eseinplet, ocli cleii sedaii förlidet Ar h %r i Stoclilioliii i i i - r %ttacle byrB1-1 För socialt nrbete (C.
S.
A.)
ar ett led nE samiiix viirltlsris- relse, so ni.
bincler jortleiis folk saiimaii i en förening af internntionell fred och broder ök lir lek^.
Instituten för socialt arbete ha alla saniinn iii: ' i.I, det: %tt siitt.n sig iii uti och sökn först&amp; orsak ocli verkan i folkens l i F: iintionellt, socialt, ekonoiniskt, religiöst och moraliskt.
I: spetsen för clet aiiiei.il~n.nsIix institntet star tel. clr Josiah Strong, en inoin cleii socinlt-elioiioiiiisl&lt;a veteneknpen beröiixl skriftst !illni: e och lxt oliks sni~iliallsomr~.deii verlisnm inaii; sekreterare och clirektör # r Dr Tolman.
För öfrigt riikiiar institutet 100 medarbetare bland frnmsttende nmerikniiska iniin och Iivinnor.
Biblioteket - iiiots \ maiide C.
S.
A: s byrPi.
110s oss - air, soln före~ %serskaii ilttryckte sig, &gt;arbetets hjairtn, clet iir linsen som i en br&amp;nnpudit s: tinlar strkl~rija nf institutets intressen, sik- teii genom Iivilket allt pauserar, diir det nyttiga skiljes frfin det oiiyttign för att stiilla det Pörst~nBinndn till allniii.nhetens t j m t n.
nSocinl ' U7or1in iir iisiiiiiet p i ii~st~itutets t \ % gBnger i iiiAiinc.len iitkoii~iiiaiide ticlsliri €t; n So- cial P.i.Ogress~ Iietei: tleii: cF Dr Strong redigerncle hrsboli, soin ii t,siintles a
344 i mars hvarje Sr; till institutets publi1; atioiier hor ii f veii .The Iletter S e w Y o r k ~, en Iiandbok öfrer Sew-Yorks alla imtitiitioiier och inriitt- ningar.
I stort sedt fördelas verksamheten y5 tv5 departement, ett fiir incliistriellt och ett.
för socialt reformarlxte.
Det förstniimnda upptager till behaiidling de tusen och en friigor, som röra rsig om arl~ete och kspi- tal, skiljehm, fackfikeningar, arbetsgifvnre, fiireninpar, truster, löner, ar- betstin-~mnr och allt som handlar om arbetarens förhillanden.
I3eparte- iilentet för socialt reformarbete I-&gt;ehancllar alla öfriga frRgor, som koniina inom sainh~llelig företagsamhet, vare sig till gotlt eller ontit - ds d e t %r lika viktigt att veta h \ ~ad ' inaii ej bör göra som det maii bör göra^.
Förelaserskan liirnnacle där$ en del belysniide exempel af institutets ~erksamhet~somrK.cleii.
Yr clen rika förteckningen in&amp; har nlmnas: de olika siitteii att söka lösa 1~0statlsprolAemet (förbättrade arbetarebostäder, triid- gh.tlsst %cler); arbetet bland iingilorneii (t~arnclomstolar, iingdomsklubbnr, barnkrubbor, ha.~idt \ ~erl; sskolor, ferieskolor, en-iigrantskolor, friliiftstiem, frin lekplatser); samarbetet ined kyrkan; kampen mot krogarna (införniide af Göteborgssystemet, nykterhetskaféer, hillipa matstallen); stadernas för- sköning o. s. v. Indiistrireformer, eller ined andra ord försck att förbattrn de förh&amp;llaiiclen, tinder Iivilka arbetaren lefver, är en af de aura viktigaste punkterna pB institutets program.
Har synes ocksti mycket ha iitrattats för att &amp; stadkon-in-ia biittre förhallanden inom fabrikerna; battre arbetare- bostader och i allo shdann reformer, som tillgodoser arbetames B&amp; väl mordiska, hygieniska som ekonomiska basta.
Ofta tages afveil institutet i ansprhk för lösantle af rättsliga tviste- frAgor, och om dartill lagges, att dess erfarenhet esomoftast anlitas da det för ett samhiille galler att f A nagot allmaniiyttigt företag i g h g eller ett niissbruk afskaffadt, ar har satsen val tillämplig: patt intet mänskligt ar det fram man de^.
Föredraget, som framfördes pA engelska, tolkades p&amp; svenska af frö- ken Cecilia Uilow; den har inecidelnde lilla resiiinén ar stthld pil den al fröken - tIilow oss goclhetsfiillt tillstiillcla öfversiitt.ningen af t ' let nmeriknnski nianuskriptet.
