# ID: svediakorp-per284
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1905
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 11,254
# sentences: 422
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Det norska kvinnorådet kontra det svenska.
I förra häftet delgafvo vi våra läsare den protest, som Svenska kvinnornas nationalförbund afgifvit med anledning af de norska kvinnornas till varldsförbund~t insiinda skrift rörande den unionella krisen och Norges stallning till densamma.
I sista numret af, Nylende ineddelas nu den skrifvelse, som det Norska nationalriidet A sin sida tillställt presidenten för det Internationella kvinno- riidet som svar pA den sveiiska protesten.
Den är i ordagrann öfversättning af följande lydelse: » I anledning af utsandandet af var broschyr ' Norway ' till medlemmar af det Internationella kvinnorAdet, har det Svenska i~ationnlförbundet tillstiillt det Internationella kvinnorådet en protest.
Denna utmynnar i att det Norska kvinnorådets handling bör betraktas som ett missbrukande af dess rätt att tillhöra det In- ternationella kvianorixdet.
Vi finna att detta ar ett htzrdt angrepp af ett nationalr5d p&amp; ett annat.
Det innehaller beskyllningar, som vi icke ha förtjiilit och visar, att man har inissuppfattat siival den anda hvari clen lilla skriften %r skrifven som dess andamkl.
Vi vilja darför har betona, att vi icke hafva uppforclrat till nhgon politisk diskussion, och s&amp; kart hvarje uttryck af sympati för vart folk ii11 rna var * för oss, ha vi hiiller icke uppfordrat till n8gon clenlonstration till var f ö r d i n.
Vi ha endast följt det hternationella radets anvisning: a t t genom upplysning lanma bidrag till större kunskap on1 hvarandra inbördes, och detta måste själifallet lika viil gälla politiska fakta och iiatioiiella förhhllanden som sociala och individiiklla.
Den kunskap, som ar rådande inom flera land betriiffande andra llinders politiska läge, ar allt för mycket byggd p&amp; tillfälliga tidningsartiklar.
Sällan eller aldrig förspörjes nAgot om hvad ett lands lrvinnor tanka.
Den uppfattning, som gör sig giillande i var skrift ' Norway ', delas af alla norska kvinnor p&amp; mycket f % undan- tag när - och d&amp; skulle detta icke kunna meddelas i vart Inter- nationella kvinnor %d!
Vi skulle önska att dylika berättelser kunde afgifvas frllii h a r t och ett af siirldsförbundets krinnor %d, siirskildt under sv&amp; rare situationer och kriser.
Detta skulle otvi£velnktigt va.rn af det största gagn och intresse.
Men ajalff allet måste dessa redogörelser komma från lander, som till följd af sin konstitution aga ratt att upptagas i det In- ternationella r5det och äro diiri upptagna.
En del af det svenslia rAdets exempel finna vi därför olainpligt valda.
Till sist vilja vi uttala, att vi icke dela det Svenska natio- nalförbundets farhaga för att ett dylikt upplysningsarbete skulle verka Kammande pA det Internationella kvinnoradets fundainental- princip.
Vi hysa en allför stor tillit till ' kärlekens, fredens och för- ståelsens anda ' för att hysa en sidan friiktan.~ Nigot svar på denna de norska krinnornas motprotest antaga vi att Svenska kvinnornas nationalförbund icke har för afsikt att afgifva.
I fredstankens intresse, denna tanke, som ju bör antagas vara lika lifligt omfattad af det Internationella ItvinnorAdets alla nationalföreningar, är det ju i hög grad önskligt, att det blir ett .slut pa ett meningsutbyte, som rör sig kring s&amp; brannbara ämnen, att det lätt kan föra till detta af de svenska kvinnorna med skiil s % fruktade w bellum omnium inter omness.
För afredslandet, par pr&amp;ferance och dess kvinnor bör det siirskildt vara karkommet, att den svenska, systerföreningen icke vidare fortsätter diskussionen eller tager de senares önskan p&amp; ordet, » att fr&amp;n hvart och ett a£ världsförbundets kvinnorad afgif- ves en berättelse ö£ver den politiska situationen inom de respek- tive liindernaw.
Vi v8ga nlimligen ej hoppas, att man frin norskt h %ll skulle upptaga en scensk frainstallning af unionskrisen, ut- tryckande de svenska kvinnornas syn p % saken, endast som en liten objektivt hållen, passions- och agitationsfri upplysningsskrift
för en okunnig utlZ~ndsk nllmänhet.
Att oi, svenskor, med tystnad eller med gillande » förstAelse » af dess anda och ändamål, skulle hälsat den norsk,z brosqhyreii, hade vii1 också varit för mycket begärclt af oss1).
P&amp; ifri.gavarailde fall kan o111 nigoilsin tilläinpas Internationella kvinnoråclets motto: » I3vad I viljen människorna skola göra eder, clet gören I ock dem. » För öfrigt vilja vi har uttala vAr gliidje ÖEver, att denna första och hittills eiida förhandling af iller officiell art inellan svenska och norska kvinnor Ituimat försigca utan onda och hätska ord, så mycket iner som denna behars ' kning långt ifrån stämplat alla kvinliga uttalanden uncler den upprifvande unionsstrideil.
Det lidelsefulla och hansy~islösa sätt, hvarpå t. ex. N y l ~ n d e s redaktör i samma hiifte, dar ofvan citerade norska protest förekommer, far ut emot Sverige, vittnar förvisso ej on1 någon fridsam stanining hos den, som man varit va.11 att anse som en typisk representant för » et a£ jordens fredeligste folks.
Siimkildt borde gecorn n~åttfullhet i uttryck Norges och Sveriges kvinnor under clen ödesdigra b * yt- ningen mellan länderna visa ett allvarligt uppsåt att mana till frid, icke till strid.
Kvinnans politiska valrätt.
Föreliggande iippsnts har till B6rfattcwe ststsrlclet, f. d. rektorn och vice lauxderii vid Helsingfors universitet, Th. Rein.
De synpnnkter, soin hiir ut \ recklas iiro visserligeii lika clem, som förfllitss n£ den kvinliga röstriitteiis friiinsta infilsrniin i alls Iiiiicler och ha s&amp;lecles i sina hufviid- drag ofta frnmst3llts inom clenns tidskrifts spalter.
Stis0111 iittnlnde s£ en ii-~nn inecl stntsr8clet Reins insikt och auktoritet kiinns dessa nrgiiinent emellertid bet.ralitss ' som ett nytt v&amp;defnllt tillskott till clen pligliencle clisknssionen öfver det viktiga iiinilet, hvarfös vi inecl glaclje Aterge dem.
Red.
Sasom bekant var vid Arets lancltdag förslag vackt inoni bonclestinclet on1 politisk rösträtt At kvinnor - detta tvifvelsutan en frukt af den lifliga agitation, som p % senare tid agt rum I) ilt-t clet Norsks kvinnorldet med en förbluffande ~ixivitet verkligen v %iitat sig detta, framgAr cliiraf, att det tillställt Svenska i-it~tionalförbuildet en liten packe ~Noi. \ va.y~ med begiiran, att broschyren mhtte spridas p&amp; satt Nntion~lförbiiiiclet fiii-ine Iampligt!
inom de kretsar i vart land, dar man särskildt intresserar sig för den s. k.
» kvinnosaken ».
Det kan d5 icke anses opåkalladt, att pressen agnar uppm#rksamhet At dessa frågor och söker bi- draga till att rörande dem klaxgöra opinionerna.
Vidkommande siirskildt frggan om kcinnms politiska röstriitt ar det icke föista gången den nu väcktes vid vAra stiindermöten.
h r l897 fran~ställdes i borgarståndet härom en petition, hvilken hän- sköts till lagutskottet, som dock ej medhann dess behandling.
Att intresset för denna reform sedan dess utbredt sig i d l t vid- sträcktare kretsar, bevisas a£ de d t talrikare uttalandeii som dar- on1 förekommit i pressen, sarskildt i kvinnotidskrifterna, och ge- nom det stora demonstrationsn~öte af kvinnor, som förliden höst ägde rum i Helsingfors.
Härmed vilja vi dock ej saga, att reformen redan nu skulle hafva stor utsikt att hos oss varda genomförd.
Men orsaken diirtill vore d % ingalunda den, att goda grunder för reformen skulle saknas.
O Granskar nian opartiskt de skiil, som plaga anföras entot till- delancle af politisk rösträtt åt kvinnor, SA blir man, synes oss, tvungen erkänna att de lida af en miirkvardig ihttlighet, ja att motståndet grundar sig egentligen blott p % fördomar, men ej pB föriiiiftsskiil.
Grunden att man ej vill ge rösträtt Ht k~iimorna är egentligen blott den, att föreställningen diirom förefaller fram- inande och besynnerlig, kanske med en tillsats af komik, &amp; som fal- let pliigar vara med föreställningar, som strida mot.
det hvnrvicl nian ar van.
Men hvarför ar man ' ej van vid förestiillningen om en politiskt röstberattigad kvinna?
Saturligtvis emedan hon hittills ej haft röstrikt.
Alltsa, kvinnan bör ej f B rösträtt, erue- dan hon ej haft röstratt.
Alen med en sildan logik rnAste maii ogilla hvarje reform.
Kvinnan, plar man siiga, iir skapad för heminet, för famil- jen, därför fiassar hon ej för det offentliga lifvet och ' bör h8lla sig friimmande för politilren.
Ilen vore det icke riktigare att säga: just diirför att kvinnan 5.r siirskilclt danad att bilda medel- punkten i hemmet och vara de uppviixaiicle sliiktenas fostrarinna, just diirför bör hon f&amp; politisk valrätt och sAliinds tillfiille att inverka på lagstiftningen.
De lagar som angK äktenskaps- och familjeriikten, hustruns och barnens skydd och viilfard, skulle
siikert vinna därpå att de tillkomme under medverkan.
af hustrur och familjernödrar.
Kvinnan är i m h g a afseenden olik mannen, hon ser ofta saker och ting från en annan synpunkt an han, och just detta sliulle gifva hennes medverkan i lagstiftningen ett särskildt viirde, om nian en gång erkänner, att lagstiftningen bor vara fri för en- sidighet.
Hon skiille i många fall tillföri lagstiftningen ett ej riuga mått af vetande och erfarenhet i frhgor, hvilka pkga ligga hennes intresse narrnare, t. ex. angående barn- och kvinnoarbete, uppfostringsanstalter af skilda slag, förh&lt;Uanden rörande tjänare, fattigförsörjning m. ni.
Kvinnan är i allmiinhet sparsammare 1 1 mannen.
Skulle ej denna hennes egenskap kunna göra sig * gällande äfven till fromma för statens aff arer 3 De skal, som öfverhufvud tala till förman för en folkrepre- sentation grundad pA v d, kunna anvandas till stöd äfven för den kvinliga salratten.
Den enda sidua garanti för att ett folk 111 % blifva viil styrdt, ar .. att detta folk sjiilft iitöfvar en verksam kontroll öfver sin styrelse och sjalft deltager i stiftandet af de lagar, enligt hvilka det skall styras.
Ingen annan har samma intresse, som de styrda själfva, att de lagar de skola lyda äro goda och att de skatter de betala blifva väl aiivanda.
Diirför böra de sjiilfva få saka öfver att SA mB blifva fallet.
Och denna öfvervdming ridiste hos hvaïje nfi.got iii nar talrik och inom ett vidstriicktare omrhde boende nation ske, icke omedelbart utan genom ombud, för hvilka hon hyser förtroende.
Men nationen bestar af en mBngd sanihä11~kla~~er, n~anniskogrupper nied delvis geniensamma, delvis skiljaktiga intressen.
Representationen bör bevaka hela san~nimfattningen af dessa sh viil genlensamma som skiljaktiga intressen, hvilka tillsammans utgöra hvad man kallar det rallmanna bastar.
Men darför bör äfven hvarje betydligare grupp inom mrnliiil.let hafsa andel i representationens väljande.
Representationen bör, s %soin Mirabeau sade, i och genom sin sam- iilansiittning utgöra en afbild af samhället, liksom en karta i förniinskad skala Atergifver ett.
lands figuration och dess delars inbördes proportioner.
Ty endast sAlunda finns n&amp;gon säkerhet för att hvarje samhiillsgriipps berattigade Braf varda inom represen- tationen tillgodosedda; de frAn rösträtt uteslutna löpa alltid mer eller mindre fara att blifva försnnmiade af lagstiftningen och styrelsen.
Nu utgöra kvinnorna obestridligen en ytterst talrik manniako- grupp inom hela nationen, vanligen något ö£ver hälften, och h a h a
i vissa hiinseenden särskilda intressen att bevaka, hvilke dock äro af stor vikt för nationen i dess helhet.
Det strider mot all erfarenhet att dessa intressen blefve lika väl bevakade af andra, d. v. s. af ' mannen, som om de omhandertoges af kvinnorna kvinnorna hafva liksom alla andra ett berättigadt själfva.
ansprhk att de lagar och den samhällsordning, de äro under- kastade, skola vara för dem fullt liimpliga och andamiilsenliga.
Visserligen kan såsom villkor för erhållande af valrätt med ratta fordras vissa kvalifikationer - innehafvandet af de egenskaper, som göra en förmögen att utöfva sagda rätt.
T. es.
myndig ålder, rnhhända iifven ett visst m %tt af bildning, t. ex. förmåga att läsa och förstå det lasta, ty en inanniska utan denna förmåga.
hm svart att förviirfva sig nAgot omdöme i allmänna fragor.
Afven egenskapen att betala nagon skatt till det Jltnäuna kan utan orättvisa raknas bland dessa villkor, då ju skyldigheter och rättigheter böra följas åt, och dA den som ingenting skattar, ej har ett lika starkt intresse som andra att statshush,2llningen skö- tes med omsorg.
Men att kvinnan i allmänhet skulle sakna.
dessa egenskaper kan ju icke pastas.
Tvärtom har man i virt land sedan länge ej blott gjort henne myndig vid samma glder som mannen, utan $ven ansett henne förmögen att förvärfva 8ven den högsta bildning.
Och egenskapen att vara kvinna be- friar ej från skattebetalning.
Det .är i sjalfva verket en orimlig inkonsekvens att lita henne, t. ex. sihoni anka sjalfstiindigt drifva affärer, handel, sköta landtegeudomar och därrid skatta till kom- munen och staten; att vidare lata henne vinna inträde vid uni- versitetet, där aflagga examina och vinna liirda grader, att anför- tro henne befattningar af lärarinna, läkare, postföreståudarinna m. m., men pA samma gång förklara henne inkompetent till ut- öfvande af en sh enkel funktion som den att rösta p&amp; en landt- dagskandidat.
En filosofie doktor af kvinligt kön, som måhiinda ut gif vit grundliga arbeten i samhallslara, statistik eller historiska och juridiska ämnen, får icke träda öfrer vallokalens tröskel, medan allehanda obildade personer, som kanske ej kunna skrifva sina namn, aktas därtill värdiga!
Att sådana kvinnor, som be- tala skatt till det allmänna, äro uteslutna friin valriitt, innebiir, afven det, en i Ögonen fallande orättvisa, Om, siisom anledning ar att tro och shsom de flesta torde anse riktigt, valrätten för män inom en ej aflägsen framtid kom- mer att betydligt utskickas, men k~innan fortfarande förblir utan s en
295, all valrätt, så kommer naturligtvis ' den mot henne föröfvade oratt- visan att vaxa relativt iin större an den hittills varit.
Sasom ett skäl mot kvinnans valrätt har man stundom an-.
fört, att hon icke fullgör värneplikt.
Men en stor mängd män göra ej heller varileplikt, t. ex. emedan de ej fylla alls rnhtt vid besiktningen, utan att det faller nAgon in att yrka a t t de diirför borde uteslutas frAn valrätt.
Om kvinnan genom att taga del i offentliga värf för mycket bortdrages fr %n sin viktigaste kallelse, deii inom hemm.et och fa- miljen, hvarför har man di % hos oss gett henne kommunal val- ratt?
Den ar till art och viisende likartad med den politiska valriitten, on1 ocksh den senare liiinfdr sig till i regeln viktigare förem81.
Genom att förlana henne kommiind valrätt har man.
redan erkänt, att hon lämpligen kan och bor hafva en röst med.
vid vsrden .af sam hällsvärf ven.
Och hvilken olkgenhet skulle För öfrigt vill dfiraf h d v a fursports?
SS.
vidt vi veta, ingen.
ar klart, att argunientet, att kvinnans bestiinxnelse för husliga viid skulle hindra henne att ägna tid ht cle offentliga, på sin höjd kunde anföras mot hennes valbnrl~~et, men icke mot hennes vn1riit.t -- hvarom dock hittills ensami varit frhp-a.
Ty äfven den kvinns, hvars tid verkligen tages i ansprfik &amp; f arbetsdryga plikter m.ot hemmet, kan icke riniligtvis anses urstindsatt att.
fylla dessa plikter dZ.rigenom, att hon en gcing I-ivsrt 3: clje eller 5: te Ar af- liimnar sin sedel i valurnan.
Och lika litet eller on1 möjligt i n mindre betyder naturligtvis sagda argument gent emot cle kvin- nor, hvilkas lefnadsstiillning icke binder den1 strängt vid sysslor i hemnlet, niindigen en stor mangd ogifta kvinnor, ankor och äfven hustrur utan barn eller med redan uppfostrade barn.
Staller nian %ter shsoni.
m51 för reformen att kvinnan bör vinna ej blott politisk valratt utan afveii valbarhet, sh kan det visserligen i mhngza fall intriiffa, att en kvinna, t. ex. en mor.
för späda barn, en hemför estindarinna, genom dessa sina plikter Men sfidana plikt- är urstandsatt att utöfva representantkallet.
kollisioner intriiffa esoni.oftast iifven för man, att andra värf taga, dem i anspråk och hindra dem att för en längre tid ägna, sig At offentliga ärenden.
I dylika fall böra personen i frtiga och väljame sjiilfva f % bedöma, hved som lanipar sig eller icke lämpar sig.
Det iir onödigt att lagen hiir kommer med generella förbud, da saken biist regleras i enlighet nied de individuella omstandigheterna.
,
Vidkommande frngan om kvinnans politiska z,cllbnl-het öfrer- hufvud bör anses önskvärd, s % synes oss konsekveneen fordra, s t t om hon en g %ng far valrätt-, hon äfven bör fh valbarhet.
Ty om man medgifvit valrätt, har man ju därmed erkänt, att väljarne förmå bedöma resp. kandidaters lämplighet.
Antingen fimm kvinnor, liimpliga för folkrepresentantkallet: hvarför skola, de dA ej få viiljas?
Eller ock finnas icke sidana kvinnor.
Men d&amp; blifva j u antagligen inga valda, ef tersom väljarne må,,ste förutsattas aga nödig urskiljning.
Alltså finns intet skal, hvarföre lagen skulle f örviigra kvinnor valbarhet.
Bör valbarheten tillkomma Sven gifta kvinnor?
I princip maste denna fr&amp;ga tvifvelsutan bejakas, SA mycket hellre som just af dessa siirskildt viirdefulla inlägg i lagstiftningsarbetet vore att pariikna.
Så länge emellertid hustru, silsom i vårt land är fallet, sthr under målsmanskap af mannen, hrilken iiger för henne wsöka och svara », och hon följaktligen icke kan ansep Atnjuta full personlig sjalfbestamning, torde det icke lata sig göra att gifva henne politiska riittigheter, vare sig valbarhet eller valratt, lika litet som hon erhåliit kommunal valrätt.
Upphiifrandet eller i t - minstone inskrankandet af manneris mPllsmanskap bur därför före- gå politiska rättigheters tilldelande åt gift k l rinna. '
Hen, heter det %ter fr %n motsthdarnes hall, kvinnan intres- serar sig icke för allmänna s: imhällsfrfigor.
Hennes håg drager henne åt annat hA11.
Hon har hos oss föga begagnat den kom- munala valrätt hon ägt, och detsamma komme siikert att blifva fallet äfven med de politiska rättigheterna.
De kvinnor, som aflas för dylika refor-r, utgöra blott ett £&amp;tal inom sitt eget kön.
Hvarför d&amp; plinödga kvinnorna rättigheter jämte Atföljande skyldigheter, dem de icke vilja hafra?
Vi svara att om verkligen kvinnan a l l m ä ~ t ~ o r e utan in- tresse för samhiillets, d. a. fiiderneslandets angelägenheter, en- dant vore ett beklagligt förhiillande, hvztrs fortvaro ingalunda kunde anses önskvärd.
Hon bör såsom sina söners uppfostrarinna förstå att &amp; £ven hos den1 inplanta kiirlek till fiiderneslandet, dess institutioner, dess fria, men lagbundna samhällsskick.
Huru skall hon försth detta, om hon sjalf för allt &amp; dant ar likgiltig?
En sadail likgiltighet, om verklig, bör motarbetas.
Men vi tro att denna brist på intresse icke &amp; r sh stor som man föregifver.
Lat vara
.
att inAngei1 kvinna hos oss lilrsonl annorstades saknat kaniiedonl om och dirför ett lifligare deltagande för det ena och andra viktiga saii~hallsspöïsmiilet, så ser man dock %ven nGinga exem- pel p&amp; att 11011 med stor varma l-iaii omfatta dylika friigor.
Dar sinne för dem saknas beror det ingalunda af kvinnans natur öfverhufvud, utan af uppfostran och de f6rhAllancleii, i hvilka hon lefsat.
Hon skall otvifvelaktigt blifva i al1 högre grad lifvncl för dlniaiina st~nlhallsfr8.gor, om hon fAr ratt att sjilf inedverka till deras afgörande.
Att hon hittills jaillförelsevis föga begagnat sin l~ommuiiala valrätt, torde liiirvicl icke bevisa mycket, emedan de kom- munala friigorna i allmänhet gro af mindre betydelse an de, soin blif va ' f öreni Al f ör land tdagens behandling.
Troligen koniine kviiliiorna, liksom fallet plar vara nied ' en stor del n i h, att be- gagna sin politiska röstratt om de också mindre frbga efter den lzonzinuilrzla; i synnerhet blefve cletta fallet vid tidpunkter, clA.
stora lifsfrfigor för nationen st5 p&amp;dagordningen.
I en tid sadan son1 t '.
ex. deii n %rvarande s l d l e kvinnoriia, on1 de fått ined- verka vid landtdagsvalen, snkert i stor mangcl begagnat denna.
ratt.
Och ingen anlediiing förefinnes till den tron, att detta i allmanhet skulle skett i ofosterl&amp;ndsk riktning.
Meii, siga vara konservativa, kvinnan inii aga patriotism, hon n15 Kfven kiii~ila intresse för den ena eller andra sanihalls- friigan, SA gagnar dock cletta intresse mest om det verkar i~ailirelct, men hon sjalf afllåller sig f r h att clirekt ingripa i det politiska lifvet.
EIou r n B verka p i n~iiniieii för att genom den1 söka be- fordra det, livarför hon ar lifvacl.
Begynner hon cliireiliot taga clirekt del i de alliniinna iii: endenas afgöramde, SS Blir detta far- ligt bhde för det alliiiii,nna och för henne sjalf.
Ilon skall CIA inkastas i de politiska partistridernas tuinniel, och med sina syaga ~-ierver, sin egenskap att lAta sig leclas af k h s l o r och stiinmingar mera än d förnuftsgrunder, skall hon liitt förlora jainilvikten.
samt bli en lekboll för passioner, egna eller andr: ~s; hon skall beh~rskas af omotiveradt hat ell.er lika on~otiveracle sympatier.
Hoil skall alltid sluta sig till ytterlighetspartierna i den ena eller andra riktningen.
Sjalf skall ho11 hsrpii förlora, ty hennes kvin- liga viisende skall taga skada, inen afven det allminna skall förlora, d&amp; i dess ledning inkoilinier ett sa oberiikneligt element som lwin aans st.Kniningslif.
Att i clessa farhiigor ligger nAgot korn sanning, vilja vi icke Bestrida.
Likval anse vi resonnenianget i hufvudsak skeft.
Fak-,
tiskt taga kvinnorna redan nu riitt ofta lifiig del i strider, soin uppröra samhället, och sky visst icke att agitera i det ena eller andra partiets tjänst.
Att de diirvid stundonz taga viktiga saker alltför lättvindigt och adagaljigga stor tanklöshet ar iifsen ofor- nekligt.
Men orsaken ligger till en god del just diiri, att d e under nu rådande förhiillaiiden kunna in \ - erka p i frAgornas af- görande endast indirekt, d. ii.
genom att söka verka p&amp; männen i sällskaps- eller familjelifvet.
Detta siitt att öfva inverkan iir jämt upp det sänlsta, och vida sämre %n clet direkta.
Ty den indirekta, clarför privata och mer eller mindre hemliga inrerkan sker å den inverkandes sida utan käiisla d ansvar.
Dar en per- son öfvar inflytande på viktiga iirendens behailclling ar det bast att han, både inför sitt eget samvete och inför andra, bar clet fulla ansvaret och att således inflytandet utöfvas offentligt.
Det är endast så som människan handlar med uppbjudande a£ all sin förn~åga att göra det biista.
Ingenting gör henne niera be- sinningsfull och mindre fallen att rusa blinclt åstad, än incdve- tandet att hon för samtid och eftervärld handlar med ansvar, s&amp;- att det blir hennes fel eller förtjiinst om handlingen leder till godt eller onclt.
En oansvarig makt blir alltid depraverande för sin innehafvare och skadlig för andra.
Ett viktigt skii1 att gifva kvinnan politiska rättigheter är dar- för, att sålundn i stallet för det indirekta, okontrollerade in- flytande, som hon i alla £ d l iiger, sattes det direkta och kontrol- lerade.
Att aga detta senare slags inflytande mante för kvinnan sjalf blifva moraliskt och intellektuellt uppfostrande, ty hon nöd- gas CIA handla efter verklig öfvertygelse och följaktligen bilda sig en sådan, grundad pA skäl.
Men upphör hon icke att vara en asanii kvinna^ i sanima stund hon börjar handla efter skii1 och grunder i stallet för efter känsla och instinkt?
Skall den %sanna kriiiljghetena försriiina ur världen?
För rAr del kunna vi dock ej inse att kvinnans viisende skulle undergå en försämring därigenom, att hon begynner mer 8n hittills rikta sin uppmärksamhet afveii iii, fosterlniidcts väl rörande friigor.
Att alla, eller flertalet kvinnor diirfiir skulle blif va politiker till yrket behöfrer ju sli mycket mindre blif va fallet, son1 det icke heller %r fallet med munnen.
Men hyarför eltall sann kviiilighet vara detsamma soni inskrankthet, brist p&amp; vidstriicktare vyer?
Och hrarför miste de egenskaper, som hos kvinnan iiro de basts, känslans värme, deltagandet för andra, den
.fina takten och den snabba blicken för det i hvarje fall passande nödvändigt försvin,na, om de få, göra sig gä-llande iifveii inom ett vidsträcktare omriide?
.
Hvarför slrall det slags kvinlighet, som l&amp;ter kvinnan använda allt sitt skarpsinne och sin fyndighet vid skvallret på kaffekonseljern ' a, obetiagadt föredragas framför det, soin lAter henne, under omsorgen om större och ädlare föremål, hos sig utveckla all den intelligens hvaraf hon är mäktig?
I vAra dagar har franlträdt den af en viss grupp könl littera ra författare hyllade mening, att kvinnans hela väsende egentligen skulle bestå i idel B erotiks.
I-Ieimes hufvudsakliga intresse skulle vara att finna ett möjligast fritt utrymme för denna sitt väsendes gru&amp;fordran, i och genom fritt v&amp;xlande, på uppsägning afslutade l~önsförbindelser.
Denna lära, som nu iiider pukors och trunz- peters slrall förkunnas i alla gathörn, &amp; h At hvilken en hop)) mo- derna andar s anse sig pliktskyldigast böra applådera, - denna lära står naturligtvis i motsats till yrkandena på vidgad frihet för kvinnan att verka i och för samhället.
Ar kvinnans vasen idel * erotik *, så inses sann ' erligen icke hvad hon skulle göra med politisk rösträtt eller andra henne i egenskap af medborgarinna gifna rättigheter.
Men vi våga hoppas att detta nya ideal allt nier skall inses vara reaktionärt, shsom återghende till en af ut- vecklingen redan öfverviinnen ståndpunkt, p % hvilken hennes egenskap a£ människa och medborgarinna - som ej behöfver utesluta hennes uppgift sasom hemmets genius - ännu icke vunnit behörigt erkhnande.
Och vi hoppas att detta nyväckta, nien i sjiilfva verket förAldrade ideal icke skall lyckas göra sig gällande.
Särskildt äro vi förvissade att kvinnorna här i norden ej skola låta sig förvillas af detta fantom, som, om det förverk- ligades, skulle just för dem innebära ett tillbakagAende från en redan hunnen högre evolutionsstAndpunkt.
Tillsvidare Atnjuter kvinnan politiska rättigheter blott i n %gra af Nordamerikas och Australiens stater, hvarest, enligt uppgift, resultaten skola utfallit gynimamt.
Uti ingen europeisk stat har däremot reformen ännu blifvit införd.
I England har den dock sedan en l&amp;ngre tid stått p&amp; dagordningen, och i parlainentet har den understödts af betydande minoriteter.
Afven i Norge och Sverige h a h a förslag blihit väckta, inen hittills fallit.
Den vid O,
svenska riksdagen 1902 väckta motionen afatyrktcs af konstitu- tionsutskottet egentligen blott p&amp; cleii grund, att reformen ii.nnu icke i andra europeiska länder vunnit tillämpning - en motive- ring, soni ju i grunden endast bevisar, att motståndet haft svårt att finna p&amp; sakliga grunder.
Det är för öfrigt anmärkningsvärdt att bäde bland reformens anhängare och niotståndare i skilda ltinder a n t r s a s siival koli- servativa som liberala; den vanliga politiska partidelningen har har visat sig vara af mindre betydelse.
Man har sett starkt mot- stånd riktas mot reformen f r h hall, diir Inan eljes ar utpriigladt liberal, i det man nämligen påstått att kvinnorna öfverhnfvud hylla frihetsfientliga, reaktionära idber, t. ex. i kyrkliga frågor, hvarför deras deltagande i representationen komme att tillföra de reaktioniira partierna ' ny styrka.
Detta betraktelsesätt synes oss dels bygga på lös sand, emedan det i själfaa verket icke ' kan med säkerhet förutsägas, hvilka Asiktcr kvinnorna e5som väljare eller inom representationen i allmiinhet komma att hylla, dels röja allt för litet förtroende till de iiberala idbernas förmiiga att genom sin inneboende sanning -- som ju af dessa motståndare förutsättes - öfvertyga annorlunda tänkande och vinna allt flere anhtingare.
NAgon nödvändighet att binda frågan om kvinnans rösträtt vid den om den allmänna rösträttens införande, silsom yrkades af arbetarekvinnor vid det allmänna demonstrationsmötet i Hel- singfors, synes oss icke föreligga.
Hvardera ar en fr8ga för sig och man försvårar endast deras lösning genom att sammankoppla dem.
Kvinnorna torde handla mest praktiskt, om de inskränka sig till att begära samma rösträtt som mannen äga och gifven y&amp; samma grunder.
Det är en vanlig företeelse att människor, som med lif och själ striifva för en sak, begynna öfverskatta densamma och af dess seger viinta mera %n den rimligtvis kan gifva.
Så hör man ä£ven mången kvinnosakskvinna i sin entusiasm profetera, att blott kvinnan vunnit den plats inom saruhiillet, hon bör iiga, det tusenåriga riket ofördröjligen skall infinna sig, allt hat och kif människor emellan upphöra, alla sociala or2ittvisor skola försvinna och den eviga fredens välde på jorden begynna.
För att inse att denna tro hvilar pfi en illusion behöfver man blott erinra sig, bland annat, att åtskilliga blodiga krig och grymma religiondör- följelser utgått från kvinnor.
Att deii blodiga Maria a,£ England
lat H bhle bränna och halshugga en mängd af sina unders %ter för deras religiö~a tros skull; att tre förenade damer - två kej- sarinnor och en markisinna - åstadkommo det sjuåriga kriget; att ' kejsarinnan Katntina II var den värsta af det olyckliga Polens bödlar - dessa fakta torde icke kunna bortresonneras.
.&gt; !ten att kvinnans politiska valratt och valbarhet icke skola medföra allt det goda, hvarom m m på en ' del håll alltför san- gviniskt siar, bör icke hindra oss frhn att önska frarngilng ht denna reform.
Ty den skall i alla fall medföra det goda att göra folk- representationen, om också icke frillkomlig, dock mera motsvarig sin idé, d. a. till en trognare tolk för de åsikter och intressen; soni råda hos folket och inom betydande grupper af detsamma.
Och ett sådant framsteg måste ju för hvarje folk med konstitu- tionellt statsskick anses utgöra en stor och dyrbar vinning.
Th. Rein.
Brokigt från Sil jansbygden.
O Borta vid horisonten voro de blånande bergen undanskymda af ett formligt skydrag, som med föbiirlig hast tycktes komma jagande öfver den mörknaiide Siljan.
Redan började stora tunga droppar falla, och de anryckande molnmassornas utseende var så.
hotande, att jag tog ut stegen för att n&amp; fram till närmaste bygg- nad, innan det varsta slagregnet skulle vara öfver mig.
Utan vidare sköt jag upp grinden till den nästan halgdags- ligt städade gårdsplanen och styrde mina steg med en vanlig nick rakt frani till husets dotter, som satt pb trappan under svalen och sydde.
» F %r man söka skydd en stund för regnet hos er? » Hon siig skyggt upp och kom sig icke.
ens för med att halsa riktigt, icke h5ller lag det en skymt af valvilja i hennes upp- syn.
Men jag linde nu vistats så pass lange däruppe i Dalom, att jag tydde hennes tystnad som ett medgifvande och hennes orörliga anletsdrag som nedärfd, outrotlig blyghet.
Jag låtsade clihför om ingenting och slog mig lugnt ned på bänken.
.
Det finns v21 knappast en enda af dessa gamla rödniiilade claln- stugor som framför inghgen saknar den lilla först~igukvisten med sitt.
3, svarfvade pelare hvilande skyddstak, hvars gafvel vanligen siras af Dalarnes vapen, två pilar i kors, eller ett utsågadt hjärta.
Ditupp leda ett par trappsteg, och A ömse sidor finnas bänkar liksom inbjudande den trötte vandraren till hvila.
Uppe i dess tak finner man ett rundt hal, sa stort att en hand bekvämt kan föras in, ' och här ar förvaringarummet för dörrnyckeln, som ofta ar konstfiirdigt smidd och vriden liksom järnringarna på logens portar.
Jag lade genast märke till, att, ehuru detta hus saknade de fantasifulla, nästan krokanlikt murade skorstenarna samt de högt sittande, blyinfattade fönstren, var det dock af den ratta typen, i gammd äkta dalabyggdnadsstil, uppfördt af groft till- yxade, i hörnen korsvis sammanfogade bjälkar.
De ha nggot solidt öfver sig dessa bjiilkstugor, och se ut att kunna trotsa århundraden.
Säkert ar, att de te sig afgjordt mhleriskt framför dessa söderifrh snabbt intriingande briidhus i villastil, hvilka tyvärr tyckas ha framtid för sig.
Såsom Dalabondens ghrdsplan iir anordnad kan väl ock anses fullkomligt typiskt för denna bygd.
Ladugård, loge och vagnsskjul, allt &amp; r sammanbygdt i fyrkant.
Husen hvila ofta p % pelare och ha en rikedom af pittoreska utsprång, luckor och trappor, enkom ditsatta, syiies det, för att glädja konstsinnet, liksom den härliga gamla rödfärg, af hvilken det formligen lyser i aftonrodnaden.
Inne i skjulen och under de oftast p % tjocka hörnpelare af trä eller sten uppförda uthusen framtitta kärror, sliidar och andra Akdon af obeskriflig art och fason, jämte en myckenhet redskap samt br %te af allt tankbart och otänkbart slag.
De allra iildsta gkdarna best8 sig med två portgångar %t olika håll och ge intryck a£ fastning, d&amp; de om aftnarna äro tillstängda.
Utanför denna fästnings omrhde, nfigot afsides, står B härbre ' t B, kanske det mes t egendomliga för dalahemmet.
~Harbre ' ts eller vistboden, snarlik en schweitzerhydda, står s % lu£tigt och fritt på sin höga bjalkstallning, att man kunde kanna sig frestad att lyfta upp det och transportera det med sig som ett leksakshus i en träask.
Sh folktomt som det &amp; r till hvardags i en dalaby, ser man siillan motstycke till i Sydsverige.
Det ar inte bara de iildre, som äro i arbete niigonstiides l %ngt ute p&amp; marken, ja, miinnen kanske till och med i staden eller i en annan socken, så att kvinnorna ofta f&amp; sköta hela jordbruket; afven barnen lysa med sin frin- varo.
Ungdomen är mestadels p i fäbodvallarna, och barnen gå vall i skogen med hela byns getter.
Denna syssla, som gar rundt
i tur till hvarje familj, kan dock endast ' sj~sselsatta tv&amp; eller tre af dem, och hvar de andra hilla till dagen lång förefaller verk- ligen gitfullt.
On1 aftnarna kan man visserligen nigon gång niöta en, hel liten flock pH fyra h feni smA » masar », som kanske till och med » spela munk » i en backe, men ganska sallsynt var en shdan syn .i » vcPlr&gt;) by.
Mötte man emellertid fyra, kunde imii taga för gifvet,.
att en af dem hette Anders, hvilket namn agde inAnga bhde små och stora representanter i den bygden.
» God dag, gossar, hvilken af er heter Anders i dag? » bru- kade jag ' p&amp; försök halsa dem.
» Det gör han », svarades fermt ur flocken, och den utpekade stod och sig » skyldig » ut af pur blyghet.
Och de stående flicknamnen vor0 Anna, Kersti eller I&lt;ristina och Brita.
Den, son1 nu satt s % stadigt framför mig och lappade store brors skjorta, var en Anm. Tretton vårar raknade hon, och där hon satt i sin långa kjortelsäck med sitt rättviksförkhde, sAg hon redan ut som det anstår och passar sig för en äldsta dotter.
Modern var på lang- resa, och allt det ansvar, som under dennas bortovaro hvilsde på henne, hade satt sin prägel på, hela hennes lilla person.
Icke berättade hon detta för mig, men litec frågade jag mig fram, och litet slöt jag mig till under samtalets eller rättare monologens gfmg,, ty hennes enshfviga svar klippte af hvarje upptanklig sam- talstråd; jag försökte mig med.
Och dock var hon icke af det värsta slaget, dessa som icke ens vAga se upp, och som vordna vuxna män och kvinnor annu ha svart för att dölj; sin sjukliga folkriidsla.
Hvad som för ögonblicket mest intresserade henne var visst icke friimlingen på bänken, utan den diiï betiinlzliga refvan i brok skjort- arnl.
Att stoppa den var då rakt omöjligt, nej, h5ir n~kste en lapp till.
, SA bra hon handskades med sas och n ?d, med hufvudet litet pR sned och tungan ut för att se on1 lappen passade!
Jojon.ie11, det syntes nog att hon gAtt i syskola i vintras.
» Om hon läst sig fram .än? » » Nej d i, nien det blef nog till vintern.))
svårt nog kunde det viil bli att d i ta sig fram den 18nga vAgen öf ver snövidderna 32 » Ah nej, en hade skidor &amp; h en kunde ju gi öfver sjön, vet ja '!
a » Ack, Siljan, ja, den 1ig väl tillfrusen lange? » » Ja, inte hade isen g&amp;tt förrän i midten af niaj i hr.s a
Nu började regnet falla stridt, och muntra rop och skratt ljödo i detsamma från landsvägen.
Lustigt kommo tvänne getter hoppande, och efter dem dansade tv&amp; småflickor prt bara fötter.
In flögo getterna i sitt bas i samma nu, sm&amp;flickorna efter.
Raskt stoppade syster Anna d % sitt arbcte i den stora spgnkorgen och sprang in till dem.
Strax darefter gick hon med viktig min tviirs öfver garden, tog nyckeln till » kl&amp; ' stugan » frrtn dess göm- plats under tröskeln och öppnad3 dörren p % vid gafvel, s i at: jag frHn min plats kunde se de många olika kliidespersedlarna - kjolar, rockar, päls,zr, strumpor, vantar m. m. i liinga banor hängande p&amp; dalamankr B sina stänger i taket.
TV&amp; par snlii skor Bastades ut till smZsystrarAia och tv8 par granna röda strumpor med gröna klädeskodder p&amp; halarna följde efter, hvarpå lill-Kersti och lill-Brita, fniLtrande A t den frammande p % trappan, försvunno i b h e t för att under mycket skämt och skratt bekläda sina små frusna, v %ta fötter.
Anna - jag hade så nar sagt stor-Anna, så moderlig sAg hon ut, trettonAringen - iitertog diirpii sitt arbete med oförmin- skadt allvar och värdighet.
Hvarför småsystrarna buro halmhattar, när de för.öfrigt voro i dräkter?
» De ä ' fel1 för stora till % ha hufvor~, tyckte hon.
De för- tjusande smH hufvorna som lillbarnen ha, röda och gröna, knutna under hakan, det sötaste man kan se!
N&amp;, men hvarför icke topphattor d83 Hon tittade upp p % mig som om jgg inte vore riktig, och kan första, att hon hade all möda att betvinga det genuina jag dalautropet: » nej tok du!
* hvilket betyder nA.got alldeles befängdt.
» Doin f %r inan int ', förran man ar konfirmerad, vet ja ' s, kom det till sist allvarligt undervisande.
, Så %, d % har Anna inte sjiilf topphiitta 5113s » Nej d %. » » Sitter väl darför hälst barhufrad eller har hatt hon med? » » Jo, det var nog s&amp;, det. » Det är ju hArdt att bli raknad som lillbrirn ända tills » man g Ar franm!
Jag kunde nu omsider först&amp; alla dessa sm&amp; miss- prydands halmhattar p i de minderariga kullornas hufvuden.
Att frgmlingen fråm Sveriges sydligaste landsiinda inte visste det, rar viil förlhtligt.
1: I *
, Och medan regnet trummade pb taket, och Anna under tyst- nad sydde vidare, föresviifvade mig bilden af sista söndagens gudstjänst, d,Z de unga konfirmanderna troppat fram till förhör i.
de friinista bänkraderna.
Sedda nerifrh kyrkan öfver mangdeils hufvuden hade alla dessa sina svarta topphättor på rad, af.
hvilka endast öfversta spetsen syntes, haft en löjlig likhet mecl lika mknga spiindt lyssnande hastöron!
Ater väckes häraf ' till lif minnet af den hälgdagskliidda all- nzogen utanför kyrkan.
Jag ser dem anlända från alla vägar och stigar i foll etass, de unga dalmasarna i ' allmfinhet cyklande med full fmt, s&amp; att 1Amgrockarna och kultofsarna kring knana 0addra omkring dem.
Äfven kullorna försm8 icke att begagna sig af stkllhasten.
Eljest komma de flesta åkande i de tvåhjuliga] &lt;ar- riolerna, dragna af långmaiiiga, lhgsvansacle norrbaggar, som - sättas in i de laga traskjulen på kyrkbacken.
Hvilket rörligt, brokigt lif diirute vid sjöstranden midt ibland dessa sm8 grå hyddor, som tyckas vuxna ur marken likt svampsr i en enda oregelbunden klunga!
Och sen denna försanding inne i kyrkan!
Till höger alla blHrockarne, till venster de färo.rika friintiniren i sträng begräns- ning.
Ofverallt småbarn af alla åldrar, ogenerdt snz %pratancle, mundande, storskrikande rnidt under predikan eller tystade vid bröstet.
Så en heinskt gnisslande dörr, clfir man flitigt går ut och in under hela gudstjiinsten.
Inte var det hycken andakt just för främlingen, ehuru kul- lorna, vana vid denna bariikaminare i kyrkan, icke det minsta liito sig bekomma, utan med stort allvar följde med i sina gam- maldags psalmböcker, som voro vackert pressade i hvitt liider med hjärtan och andra enzbleni i guld och rödt.
Och s&amp; nzidt under en lofpsalm till treenig Gud kommer kyrkoviirde: 1 - en karl att hugga i sten eller att måla, SA vacker i sin otadliga clriikt - och racker fram hfifven med den pinglande klockan.
Man sneglar p5 sin grannes peizning, och SS.
begynna slantarna klinga till höger och vänster pb det niest ogudliga sätt, under det rösterna fort- satta att sjunga de vacltra orden ut i luften, fast hjartat icke ar med.
Nog ha de i tri, utskurna iinglahiifviidena a11 anledning att le sitt stereotypa leende öfver dessa m5nniskobarns naiva gudsdyrkan -- - - Afven jag sitter och ler åt detta kyrkominne från Siljans strand, medan jag önskar att regnet måtte taga slut.
Bra gärna
Q hade jag under min vihtan gjort en titt in i storstugan, meil Anila begrep inte eller ville inte begripa mina smil hiinsyftningar At det hållet, och eftersom far och mor iiro borta, förbjuder grann- lagheten att vara pstriingande.
Diir finns ingenting gammalt vackert att se,, försiikrar hon på min frliga, och jag har skal att tro henne, ty i allmänhet ha kringresande samlare gjort sorgligt rent hus i de gamla stugorna.
Med fiirskt minne a£ en annan nyligen besökt stuga kunde jag for öfrigt SA tämligen veta hur den såg ut.
Där Lir förmodligen en öppen härd i ena hörnet, ett par väggfasta sängplatser, den ena ofvanpA den andra, och om det är riktigt bra en gammal dala- klocka.
De harda brödkakorna sitta upptriidda p&amp; sin s t h g uppe vid taket, och kanske nedhanger iinnu därifrh trägungstolen, hvari det sista lillbarnet gungades af gamlamor.
Annars störes interiören ganska mycket af modärna godtköpsmöblcr, oljetryck på vaggarna och porslinskrams på byrhma.
Ehuru iiiinu ett och annat blankskuradt kopparkärl lyser frän hyllan, ha de flesta af clem vandrat samma väg som de gamla tennstopen och tennfaten, de snidade triistånkorna och de granna väggbonaderna.
Man finner dem nu högtals i landthandelns skräpvrh, där de utbjudas tili orimligt höga priser.
Och man suckar i tysthet 5fver denna frukt af järnviigens framdragande i den bygd, som i det längsta bibehiillit förfädernas stilfulla drakt.
Inom ej allt för 1Hng tid skall väl iifven denna undantriingas af den fula » civila » klädseln.
Redan spåras dess annalkandc i de talrika mindre stilrena kulle- dräkterna.
Dessa fåfänga Evas döttrar vilja ju hiilst se ut, » som folk Lir mest », och männen följa som alltid exemplet.
h d t l i g e n hade regnet upphört, och jag tordcs icke fresta ilnilas gästfrihet längre.
Jag tackade och gick, i smyg följd af hennes unclrande blickar samt helt öppet » betittad » af sma- syskonen.
Stor-Anders, brodern, mötte jag just och fick en butter nick till svar p5 mitt vanliga goddag.
Jag gick ridare hemit, funderande öfver dalabondens karak- tar, hvilkea jag haft dagligt tillfälle att studera y&amp; en annan stor-Anders i v %r egen ghd.
Striif Lir denne ock p i ytan och trög, Ah, så trög lian ar!
Därtill s % förlagen, att hat1 städse ser ner i marken, när han talar eller st&amp;r tyst och håller handen för munnen och menar långa stunder, bcla tills man lägges orden
tillratta för hononl.
Men hjiirtam hederlig och phlitlig är han.
Man k m vara trygg, när han ger sitt ord, att det skall bli som han sagt.
Trofasthet ligger nog.
dalamännen i blodet: nien äfven den mest vidtgiiende frisinthet.
Detta senare gör hononl beklagligt nog till en så tacksain jorcliilån för allsköm stortaliga socialist- ledares dralrsådd, ty det gamla: » frihet vill jag lofva, som den basta ggva .nlännislran kan ha » - tillämpar han gärna på rAdande samhiillsförl-iållanden.
Han känner sig och vill vara som kung på egen torfva, icke betänkande hvart det skulle leda om ingen ville underordna sig under det stora hela.
I allmänhet saknar han nog föri-iiAgan.
att kunna se i stort.
Endast d % det gäller honom sjiilf och hans egna intressen.
vaknar han upp, och han vidhAller dessa med den sega envishet, som äfven är ett nedärfdt karaktlirsdrag hos honom.
Jag ' iitergAr till vår Anders, vår skjutsare och allt i alla.
En underlig kurre är han, s5 mycket är säkert.
Han, unga ogifta karlen, iir stor jordiigare och bygger sig jiist en präktig storstuga, ehiiru han visst icke tänker pb giftermhl, tror nHgon det.
Nog 3 ' de ' biist som de ' ii ', menar han; de ' har ingen brkclska.
Etan har ängsniark och skogsskiften litet hvarstans i bygden, tycks det, efter allt att döma ar han en ganska burgen karl.
Och lik- vii1 ligger hela hans hag åt att bli -- kiisk i hufvudstaden.
Bittida och sent r8dgör han darför med soxnmargii,steri-ia om möjligheten att fH en bra plats titan att ha gKtt igenom-körskola.
Förgiifves driiiier man honom i de mest bevekande ordalag och talar vackert för honom om lyckan att vara sin egen herre, i stället för andras .triil.
Denne frilietahjältnrnes iittling förmar ej se ' lyckan vid egen hard, utan tror i likhet med oss alla att - » lyckan sr, clär jag ej är ».
En venlodsdag blef det i d l a fall den dag, d % Bloms-Anders för sista gingen räckte oss sin stora niifve till tack och farväl med sin vanliga protest, darför att vi något jämnat hans alltid blygsanit tilltagna skjutspengar.
I likhet nied de flesta rättviks- karlar var han en ganska stittlig företeelse, i motsats mot kullorna, som i genomsnitt äro fula i denna socken.
Som han stod där niidt i solskenet, i den klädsamma dräkten - den blå rödkan- tade långrocken och västen, de gula, slillan tvättade, skinnbyxorna, de röda bolltofsarna dinglande kring den mörkblh strumpvaden - och med det ' vänligaste leende öfver det solbriinda, hederligi an-
siktet, syntes han oss som representanten för det hiirliga land- skap vi nu skulle 1 " arnna.
Hur fcrt hade vi icke likt oss älska detta med dess dalar och höjder, dess iingar och milsdjupn, mörka skogar, dess leende sjöar och bland dem framför allt denna spegelblanka, mbgskif- taiide, trollska Siljan, som aflockat oss så många hiinförda utrop!
Och nu skiille vi velat fatta Anders bilda stora nafvar, skaka dem hjärtligt och be honom framföra vArt tack till detta stora » Sveriges hjiirtas, dar vi funnit hvila och vederkvickelse under några snabbt bortrinnande glada sommarveckor.
Men det b !e£ blott till ett vhligt förmanande: sS1 % nu grillerna ur hagen, Anders, och blif han bofast i sin hembygd.
Den, som kan f&amp; stanna i denna underfulla trakt och icke gör det, om hoiiom ar det synd!
w Stet, Kvinnan P de fornkristna sekterna.
Kvinnan har i den iildsta kristna kyrkan icke haft den im- derdbiga, passiva stillning, som man kanske af vissa bibelstallen velat sluta sig till.
Nyare forskningar ha visat, att hon p&amp; flere sätt varit anvind i församlingens tjänst, icke blott till de uppgifter man nu för tiden brukar hänvisa At diakonissor, utan afven som ett slags försnmlingsföreståndare och missionar.
Paulus ålägger vis- serligen de korintiska kvinnorna satt tiga i församlingen,, d. v. s. sAsom man förklarat det, att icke med nyfikna £rågor störa den diskussion, som enligt grekisk sed gärna åtföljde en predikan - jämför orden: » vi1 ja de ltira nA.got, så friige de hemma sina man !^ Men icke ens han kan soni en äkta jude ha nAgot att in- vanda mot kvinliga profeter; tvärtom reglerar han p i visst satt deras verksamhet genom befallningen, att de vid profetcrandet skola vara iklädda slöja.
Detta och mycket annat visar oss, att den urkristna kyrkan var trogen Kristi egen vidhjärtade uppfatt- ning a£ förhhllandet mellan man och kvinna, den uppfattning, som &amp; £ven tagit sig uttryck i Pauli SA ofta anförda ord: whar ar icke jude eller grek, h5ir ar icke man eller kvinna, utan alla aren I ett i Kristus- Jesus ».
På, denna ståndpunkt kvarstod också kyrkan, tills kampen niot kätteriet kom och förändrade stallningen.
Dittills hade man i nära anslutning till orden: » hvar två eller tre iiro församlade i mitt namn, dar ar jag nlidt ibland deni », kunnat reda sig utan ordnad kyrkoförfattning och utan egentligt prästestånd.
Ett större eller mindre iniitt af » andens gåfvors var det enda, som bestamde rangskillnaden inom församlingen.
Men när katterieriia koiiin~o och nian allt oftare upptiickte » andar », son1 icke utgått frk11 Gud, blef nian misstänksani mot okontrollerad verksamhet, och sa förvancl1,zdes kyrkan från en folkkyrka till en prästkyrka, där föga rum fanns för lekmannens-aktivitet i allmänhet och allra niinst för kvinnans.
Medan kyrkan adlimda alltmera sökte ersatta prifeten med den » ordentligt kallade » och i iiinbetet insatte prästen, blef det i stallet sekterna, soni sökte bevara » andens verksamhet » och den profetiska gltfvan.
Konsekvensen hiiraf blef naturligtvis, att de nxlste böja sig för denna gåfva, hvarhälst den an visade sig, d. v., s. sekter118 inåste bättre an kyrkan söka förverkliga det allmänna pri.istec1öniets ide, oberoende af stånd och kön.
De båda stora fornkristna sekterna, gnostiker och inontanister,.
ha icke häller dragit sig för nå,gra konsekvenser ' härvidlag; de ha tvärtom gynnat lekmannaverksamheten, siirskildt den kvinliga, till den grad, att.
blotta talet om kvinnans verksamhet i kyrkans tjänst efter denna tid m %ste förefalla de rattrogna kätterskt.
' Kiitteriet beredde så- lunda den kristna kvinnan det största afbräck just genom att 1 SA hög grad gynna henne; m e d skal kan man här tanka på det kända uttrycket » be Gud bevara sig för sina vänners.
Det är betecknande, att det första obetingade förbudet mot kvinnans tdande i församlingen möter oss i närheten af en pole- mik mot g9zostikerna i första Ti~noteusbrefvet: » men en kvinnzi tillstidjer jag icke att lära ' andra eller ' att rada öfver .mannen, utan hon vare i stillhets.
På, ett annat ställe i Nya Testamentet, nämligen Uppenbarelseboken, förekommer ett direkt.
utfall mot ' en a£ gnostikernas framstiiende ' lwinnor, Jesabel, mot hvilken förf.
protesterar, icke emedan hon är en profeterande kvinna, utan emedan hon falskeligen ger sig ut för att kunna profetera och.
i stallet förför de kristna genom att l k a dem %Satans djupheter)), Denna kyrkans afvoghet ar för oss icke ciförklarig.
Den gnos- tiska lijran, soni med sin » ockulta visdoni », sina mysterier för de invigde och ' sin skarpa dualisni i uppfattningen af förhhllandet '.
mellan sjiil och kropp, i mfingt och mycket piiminner om nutidens teosofi - hvilken ocksh själf räknar slaktskap med gnosticisn~en - har icke alldeles kunnat fritagas frbn de beskyllningar, dein mystiker i allmänhet plägat Adraga sig.
JIätte man gnostikerna med Jesu etiska måttstock, s&amp; var det iitskilligt bhde i deras upp- trädande i allmänhet och i deras kvinnorörelse i synnerhet, s0111 icke höll profvet.
Frhn djup mystik och askes till stark sinn- lighet är steget aldrig långt, och de gamla bekanta myterna om kvinliga gudomligheter döko lätt upp i gnosticismcn och föran- ledde, att F a n på vissa, h %ll började rakna äktenskapet för en religiös plikt eller rent af hansjunka till svåra sedliga förvillelser.
Sådant bidrog naturligtvis i hög grad att göra kyrkan misstank- sam mot kvinnornas framskjutna ställning inom gnosticismen.
Icke minst misstänkta rn %ste naturligtvis dessa många kvin- liga medarbetare och följeslagerskor till de gnostiska apostlarna förekomma, stidana som t. ex. Harpokrates ' van Marcellina och den från Apostlagärningarna bekante Simon Xagus ' medhjalpar- inna, Helena.
Äfven en annan trollkarl, hiarkus, var känd för att kunna förma kvinnor att profetera och 1Br t. o. m. ha.användt dem att uttala välsignelsen öfver kalken vid nattvarden.
Ofver alla andra gnostiska kvinnor framträder dock Apelles ' med- hjälparinna, Philumene, som p % honom utöfvat så stort inflytande, att kyrkans män ofta framställt honom som den af hennes kat- terier förledde.
Evarken inom kyrkan eller bland sekterna träffa vi eljest på en sådan auktoritet hos en kvinna, och att Philu- mene varit en bedragerska, kunna vi knappast antaga, d5 hennes van Apelles har det basta vittnesbörd om sig som en ärlig och sed- ligt ren karaktär.
Gnostikerna gjorde ocksh sitt basta för att skaffa sig de heliga skrifternas stöd för den religiösa betydelse de tillmiitte kvinnan.
Liksom den rättrogna kristenheten icke riktigt kan fritagas frfin den fula beskyllningen att stundom ha sökt förfalska evangelierna i kvinhofientligt syfte, så har gnosticismen förfalskat dem i dc11 motsatta afsikten.
I dessa gnostiska förfalskningar tillmätas Jesu moder, Martha och Maria o. s. v, den största betydelse för kristeii- domens grundliiggning, och särskildt blir Maria Magdalena en märk- lig personlighet, &amp; m sttir fast i tron, d s Jesu öfriga lärjungar vackla och som för dem beder: » Förbarma dig öfver mig, o Herre; ty mina bröder h d v a affallit från de ord, som de hört och som du förkunnat dems.
I en af gnostikernas förnämsta skrifter finnes.
en afhandling öfver de kristliga mysterierna, hvjlken p&amp; det hela taget utgöres af ett samtal mellan Jesus och Maria Magdalena, hvarvid en viss ffpanning mellan de manliga och kvinliga la~jun- garna förutsättes.
Petrus, som hiir framställes såson1 representant för det nlanliga sliiktet, söker rent af tränga undan kvinnorna, SR att Maria klagar: » Ack Herre, jag skulle gärna förklara orden,] - ilen jag fruktar Petrus, emedan han hotar mig och hatar mitt slakte ».
Och Petrus å sin sida vänder sig till Jesus med följande ord: ' » Herre, kvinnorna kunde dock upphöra att frhga, SA att vi också en ghng kunde få fråga ».
Eller i ett annat sanimanhang: » Herre, vi kunna icke fördraga denna kvinna, som beröfvar oss platsen och icke låter nilgon af oss tala, utan oupphörligt talar sjalf D.
Det iir betecknande, att Jesus här företrader .kvinnoslaktets rättigheter geilt emot Petrus; det var ju kvinnorna, som vor0 de förnamsta bararna af gnosticisinens hemliga tradition.
S % gällde $ [aria, .Jesu moder, för gnostikerna såsom församlingens medel- bunkt efter Jesu död; hon star till och med öfver apostlarna, » ty hon har undanröjt följderna af Evas fall och bragt glädje i stiillet för skam ».
Slutligen vet den gnostiska traditionen ocks % att nämna.
kvinnor, som verkat i gemenskap med apostlarna, t. ex. Mariamne, aposteln Filippus ' syster, som tillsammans med honom och Bar- tholomeus predikade kristendomen i Asien och i likhet med bro- dern beder, gör under och uttalar hebreiska trollformler.
Voro gnostikerna fornkristendomens teosofer, så utgjorde ~uo~rtnnisterna p % grand af sin asketiska riktning dess pietister.
&amp; %en här finna vi sp&amp;r af ett vidstriicbt kvinnoinflytande; sålunda synes diir rent af ha funnits ett organiseradt kvinligt priisterskap, bland hvilka både biskopar och presbyterer kunde rekryteras.
Man hor 5fven talas om hvitkläclda fackelbärande jungfrur såsom regelbundet tjänstgörande vid gudstjänster, och sinnu s % sent som Ar 235 e.
Kr.
omtalas i Mindre Asien en montanistisk profetissa, soin bide döpt och utdelat nattvarden.
Sjalfva sektens.
stiftare, Montaniis, som uppträdde i Frygien omkring miclten af andra, Arhundradet, hade ju ock&amp; omgifvit sig med kvinliga medhjiilpare, de berömda profetissorna Priska och Maximilla, som af flere för- fattare anses ha öfvertraffat honom själf i betydenhet.
I alla han- clelser drog inan sig bland n~ontanisterna icke för att satta deras.
skrifter tillsammans med Montani ofver det Nya Testamentets .. Montanus dog före de b5da kvinnorna och Masimilla fick såsom '
-- - .deii sista af cle tre iipptriid~~ i ilagra af de strider, den1 .. kyrkan anställde mot sekteristerna.
Under nlontanisinens senare tider ser det dock ut, som om de kvinliga profeternas s t ä h i n g varit betydligt inindre framsk juten; sh fiago de pA Tertulliani tid i Carthago aldrig uppträcla offent- ligt med sina profetior, utan n~&amp;ste meddela sina syner eftaer guds- tjänsten At prii,sterskapet, son1 d&amp; sorgfälligt pröfvade dem - alltså en utveckling, som liknar den ortoclosa kyrkans.
Det kunde ju icke vara niontanismen likgiltigt, att kyrkan under deras stiindiga önlsesidiga slitningar med hvarandra just begagnade h i n - nornas upptriidande som ett vapen mot kgtteriet; kyrkofadern I r e n ~ u s iir niindigen clen encle af kyrkans miin, som verkligen tar hinnoprofeterandet ' i försvar.
Så försvann cleii religiösa k \ riniloverksalnheten ungefar sam- tidigt fr %n sekterna och den rattrogna kyrkan.
Ortodosien ville till sist icke ens veta af d g o t diakonissiimbete, ehuru det pA.
.detta omrhde ju alltid fanns en speciellt kvinlig uppgift att fylla.
: Så skapade kyrkan sjalf en klyfta inellm sina nlanliga och kvin- liga niedlemmar, redan innan niunkväsenclet kom och ytterligare skiljde dein At.
Lydia ~ u l d ~ t ~ ö m.
* Litteratur.
Ljunghuset af Nils TVilhebn hazclli.
Hvad vi begära och viinta oss af en ny bok eller diktsamling ar väl i grunden det, att författaren skall hafva ett personligt budskj~p att bringa oss - niigra inre syner eller melodier, som han länge burit inom sig, och ~ o n i det till sist blifvit honom ett oemotståndligt behof att n~eddela sin orngifning.
Darför frtigar man sig dcks % hur ' pass viirdefullt detta budskap kan vara, då en ung författare som N. W. Lundh kommer med fyra tätt på hvarann följande novellsamlingar, och vi finna i detta liksom i andra liknande fall, att debut-arbetet öfverträffar de senare, hvilka mer eller mindre utgöra ett upprepande, om ej af dess motiv, s&amp; dock af dess författares personlighet, hvilken i sin oförfalskade subjektivitet Kterspeglas p&amp;.
hvar sida.
I » Ljungliuset », författarens sistutkonina verk, finna vi vidare ett egendoinligt men ej siillan förekomnlmde misstag, niindigen.
.
att bakgrunden blifvit det dominerande inom, taflan.
Det är de skånska ljunghedarlies blekröda figring, det ensamma pilträdet, hafvets och.
de öde viddernas evigt växlande mystik, som N. W. Lundh innerst inne kant ett behof att skildra, ej de ensliga ' niän- iiiskorna i Ljunghuset.
Meiian hans båt drifvit kring ' därute ' bland flygsandsrefven, har hans egeri ande ur ' molnens skuggor, ur bränningarnes rök och ur den tigande ensamheteii skapat sig de gestalter, som Bäst synts honom förkroppsliga hans egen och om-, gifningens stämning.
Men därvid har han glömt, hur siillan lifvet gifver dylika helgjutna stamningar eller länipar personer och hall- delser efter den dem omgifvande ramen, och följaktligen teränger: sig vid läsningen den känslan alltmera på oss, att staniningen kräfde ~ituationen i stället för tvärtom.
Rent niasterliga äro hans inströdda naturbetraktelser, särskildt.
har han ett vaket ögtz för molnens fantastiska, ofta underligt sym- .boliska gestalter, som lian återgifver med lyrikerns kansliga, tref- vande pensel.
Ty Nils TVilhelm Lundh är helt och fullt lyriker, .och hans omrhde ligger inom ' den .rena lyriken, legenden eller: sagan.
Därför verkar också oDen Hvita Kyrkans By » niecl sin nästan visioniira drömvärld mera fullödig än, detta sista verk, diir författaren gör ansprhk på en f olklifsskildring ur verkliga lifvet.
Boken öfverflödar af dramatiska moment, skeppsbrott, drunk- ning, en nattlig inurbestigning h la Romeo m. im.
och ej mindre iiii tvänne ganger lagar slumpen, eller riittare sagdt författaren det s %, att främmande kvinnor komma för att föda barn till världen i Ljung- huset, och alltjiimt beledsagas dessa tilldragelser af de präktigaste dekorat.ioneï.
Men dessa drapatiska moment äro ej Atergifna med den bredd och styrka i skildringen, som ensamt skulle kunna bara upp dem, och vi kanna ett bestiimdt tvifvel pfi möjligheten .af att inom vårt folk träffa på typer shdana som den gamle kap- tenen, som p % gamla dar gifver sig till barnpiga, den idealistiskt kännande o c h tänkande tattarepojken eller pen i början s i otroligt h %rde och till sist sh otroligt kanslosjuke Ake.
Här och där har - författaren tydligen .beslutat sig att doppa penseln i de saftigaste färgerna och stryka på riktigt groft, men anstrangningen gör sig alltid gällande, och äfveii inom dialogen förekomma en mängd viindningar, soni visa, hur litet författaren satt sig in i folkets tanke- och k5nslovärld och annu mindre i deras hvarclagsspråk.
Bast träffad &amp; r onekligen den ringa hustrun med det veka, skalfvande ljuset öfver gestalt och öde och den stora moderslängtan, men äfven hiir är det lyrikern koinnier i förgrunden.
Hon är direkt framsprungen ur den orngifvande stamningen som en dryad .eller ett naturväsen, - » alfen i pilträdet)) - och här är hans intima förståelse af kiinslovrirlden p % sin plats.
I » Ljunghuset » ha vi förnyat bekantskapen med en exklusiv .ande, viidjande till en exklusiv och idealistiskt sinnad krets, hvil- ken ännu s % lsnge tycks ha mera hemortsrätt i drömmarnes $n: i verklighetens land.
M. Th. % *.
Om äktenskaps ingående från hälsans synpunkt af S.
E. Hen,&amp;Aei~ I vår tid, då intresset för sociala problem ar starkare an nå-, o gonsin, synes underligt att ännu s l föga gjorts för att bringa sann och hälsosam upplysning i ett så viktigt kapitel som akten- skapets fysiologi och hygien.
Väl höjas då och d l röster för denna sak, men de förklinga i allmänhet ganska ohörda, Stnlinstone hafva de s v h t att tränga igenom den mur af fördomar och förut- fattade meningar, som icke minst p&amp; detta omrade göra sig gal- lande.
Och dock finnes väl knappast nfigot viktigare för sam- hällets best,ånd och siinda utveckling an att samhällets grundval, familjen, bygges upp p&amp; ett sildant satt, att ett kraftigt sundt släkte kommer till utreckling.
Vid äktenskaps in- gående borde väl icke minst den faktorn tagas med i beraknin- gen, huruvida de bada kontrahenterna äro sui~da till kropp och sjal samt hafva hälsosamma lefnadsvanor.
Men huru ofta syndas icke mot denna s&amp; enkla regel.
Ofvannamda skrift ar ägnad att härvidlag verka viickande och upplysande.
Den tydliggör på ett populiirt satt, hurusom en mängd sjukdomar äro af den beskaffenhet, att deras barare blifva urstånd att fullgöra de plikter, som äktenskapet pålagger.
Den visar, huruson1 niånga sjukdomar förvärras genom de ökade kraf, soin äktenskapet ställer på maken.
eller makan, hurusom sjuk- domar kunna direkt smitta eller och gå i arf på barnen.
, Till sist framlägges förslag till hygienisk lagstiftning, för- slag, som iiro väl värda att tagas upp till cliskussion.
Den tänkvärda skriften borde läsas och begrundas af hvar och en såväl man som kl ' rinna.
A. J-n.
Foreningsmeddelande.
Den kvinliga slöjdundervisningei~ i dess förhdllande till folkskolan iir förein91 för en af Fredriks-Erenler-Förbuiidet iglngsatk encliiete.
För att erhklln för iinclervisningen nödiga upplysningar, har Förbiiiictet utskickat dubbla brefkort ined 6.Agoforn-iuliir till alla rikets församlingar.
