# ID: svediakorp-per283
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1905
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 12,168
# sentences: 556
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


En protest från Sveriges kvinnor.
1 politiskt upprörda ticler, då ett folks nationel.la v5lfii; i.d står p&amp; spel, ar det sjiilffall.et, att ingen tankande individ eller infil- medveten folkklass anser sig ställd utanför cle politislia hiindels serna, ifven om man icke har nfi.got direkt inflytande på dessas gAng.
Och ju högre intellektuellt eller moraliskt den enskilda eller den klass han representerar står, ju närnlare känner han sig soliclarisk med sitt lands öden.
Den nu p&amp;gAende unionsstriden har son1 aldrig förr visat sanningen af ofvanstående, och då i vår tid det tryckta ordet är gradmataren af styrkan och intensiteten i de politiska intressena, iir det ej att undra p&amp;, att så godt som hela nationen deltagit i den inom pressen piigiiencle unionsdebatten.
1 hela denna mångstaminiga kör - hvilken tyvärr icke vn- rit fri fr8n en del skärande missljud -- ha kvii~nornns röster väl icke helt och hallet salmats, men det kvialiga elementet har i det- stora hela diii ' inoxn tämligen litet gjort sig giillnnde.
Den poli- tiska omyndigheten bör ej tagas som.
skal för denna tystnad - ty ordet ar ju har fritt - skulle det då vara likgiltighet eller brist pil insikt, som bundit kvinnoi-im6 tunga?
Spörsnlil i den rikt- ningen, undrande eller klandrande, ha icke uteblif vit; särskildt har den af Norges kvinnor utgifna, för utlandet afsedda broschy- ren i unionsfrågan gifvit anledning till att fran en del hall den frågan framkastats: tänka ej Sveriges kvinnor häfda sitt lands riitt?
Anklagelsen mot oss, kvinnor, för likgiltighet och slöhet torde ej behöfva gendrifvas, allra minst pA dessa blad, son1 så ofta, kunnat framvisa prof på vhra kvinnors klarvakenhet i fråga orri dlnianna ting, och misstanken för okunnighet lika litet, då luften för närvarande iir s&amp; unionspolitiskt miittad, att det för ' hvarje normalt utvecklad .inanniska varit faktiskt omöjligt att undg % att bilda sig ett personligt omdöme om sakernas läge.
Nej, den tillbakadragenhet, hvilkeii de, som i hiix berörda fall varit de svenska kvinnornas .representanter, ansett sig böra
iakttaga, har haft till grund helt andra motiv.
Det är för dessa motiv samt för det satt, hvarph de norska kvinnornas utmaning blifvit besvarad, vi nu gå att redogijra.
Att Sveriges kvinnor verkligen t d a l och det i ett sprdk, som under för handen va- rande förhållanden varit det enda riktiga och för dess ~a,k varcliga, skall det efterföljande nogsamt visa.
Strax före Norges ostentativa uttriidande ur unionen i och med stortingsbeslutet af den?
: de juni, I i d e genoni det Norslra kvinnorildets föraustdtnnde till det li~ternationells kvinnoriidets styrelse ut.sandts en till spridning afsedd pA engelska affattad skrift med titeln: ~Norway, .a few facts from Sorwegian History and Politics adressed to the International Council of lIromeii~.
Man behöfrer icke narrnare studera denna skrift för att rara viss om, att dess inneh, ' tll skulle vara Kgnadt att framkalla en gensaga fr511 svenskt hall.
I främsta ruiimzet var det 8venslr: t kvinnornas nationdförbuud, siisoin ett .led i det stora varldsför- bundet och representerande våra intressen inom detsanima, som måste kalina sig uppfordradt att taga till orda för att gendrifva de mot vår nation riktade beskyllningarna.
Ett shchnt gendrifvande har ej heller uteblifvit, men icke i formeil af en motskrift med en historisk utredning efter norskt mönster, utan som en öppen protest mot de norska kvinnornas itgärd, hvilken Svenska kvin- nornas nationalförbund ined ratta stämplar som en handling, stående i strid mot Internationella kvinnoridets id&amp;.
Protesten, affattad liksom den norska skriften pA engelska, har titeln: BA protest from the Sational Council of Women of Sweden adressed t.o the International Council of Women ».
I öfversattning ar den, ?f följande lydelse: s Till Internationella krinnoriidet.
Det Norska kvinnoriidet har nyligen publicerat en skrift med titeln: ' Norge, nAgra fakta rörande norsk historia och politik, stallda till det Internationella krinnorådet ', däri den nuvarande konflikten niellan Sverige och Xorge behandlas frAn uteslutande norsk synpunkt.
Åtskilliga ginger under Internationella kvinnorhdets tillvaro ha försök gjorts att bringa de olika liindernas politiska stridigheter inför rådets forum.
Detta Tar t. ex. fallet under kriget mellan -
engelsniiiimeii och boerna, och nu, genom ofvannäinilda skrift, under konflikten mellan Sverige och Norge.
Politislc.
agitation och propaganda iiro emellerticl för visso icke förenliga ined Internationella kvinnorådets icle eller öfverens- stiinmiande mecl dess iindaniH1.
LAtom oss tanka oss följderna ifall denna väg skulle f ullföljas.
Politiska tvistef rå.gor nationerna emellan framtriida naturligtvis i olika belysning, beroende på de st-ridande parternas intressen och ~åskådiiiiigssätt.
Dessa frågor äro ofta af en ytterst komplicerad natiir, hvilket gör det mycket svart för utomstående, hvilka sakna förutsiittningen att triinga djupare in i förhållandena, att förstå dessas ratta innebörcl och att därom bilda sig ett .rattvist och pA sak gaelide omdöme, allra helst som clylilra franistiillningai.
vanligen äro mer eller mindre ensidigt dattade.
Hvart skulle ett sE~dant förfariagssiitt lecla?
Om kvinnorna i alla cle stater, som iiro hemsökta nied politiska förvecklingar framlade sina stridigheter inför Internationellri; Iwinnorådet för att i andra lkicler göra propaganda för sin egen sal: och sina egna åsikter, och kvinnorna af " altera pars ' svaracle och försvarade sin nation, vore ej detta i sanning att iincler Internationella kvin- noråclets egid få till stAnd ett politiskt beltum omnitcm inter owznes?
Och hur skulle en sådan taktik stå i öfveïensstan~melse med Internationella kviiinor&amp;dets syfte och dess fundamentala princip, hvilken ar: att verka för spridanclet af kärlekei~s, fredens och förstaelsens ands niellan folken?
O m kvinnorna i Ungern, Böhmen och andra ined Österrike förenade stater skulle följa cle norska kvinnornas exempel; on1 lrviiinorna i de engelska kolonierna, t. ex. Canada och de Austra- liska liindernu --- för att icke niimna Irlmcl - skulle göra sam- maledes, eller on1 nigra af de stater, hvilka icke iiro nöjda med det tyska riket - t. ex. polackerna - skulle g5 tillväga p5 ett liknande satt, hvart skulle allt detta föra oss?
Af ofvan fraufösda skäl iir det stridancle niot vara principer att inecl ett enda ord besvara det Norska kviiiiiorådets skrift.
Meii vi neclliigga hiirmed en all~arlig och ytterst best&amp;nzcl protest mot det steg som tagits af det Norska lwinnorbclet, hvilket steg, enligt vår öfvertygelse, måste betraktas som ett missbrukancle af ratten att tillhöra clet Internationella kvinnorAdet.
Stockholm clen 4 juli 1905 Svenska lrvini~oriins nntiondförbuncl.
» '
Så lyder den pB en gAng hofsamma och all~arliga gensaga, som Svenska nationalförbundet inlagt mot de norska kvinnornas politiska agitationshandling.
Och de krinnoorganisationer, hvilka Nationalförbundet representerar inför utlandet, ha ej kunnat an- nat än skänka sitt odelade gillande %t den tankeging, hvilken funnit ett SA vältaligt uttryck i proteaten.
Kvinnoföreningar sbsom shdana, siirskildt de, h d k a stiillt kvinnosläktets etiska, rättsliga och samhälleliga frigörelse främst på sitt program, böra i första rummet ha sin saks biista för ögo- nen, och att denna icke har nhgot att vinna p % ett politiskt agi- terande ligger i sakens natur.
Att tiga i ratt tid, %r icke mindre förtji.nstfullt iin att tala, i ratt tid, och följande af tystnadens tak- tik blir under vissa omständigheter en plikt, d. v. s. ett konsekvent efterlefvande af det fridens evangelium, för hvilket kvin- noassociationerna framför alla andra ftitt på sin lott att göra propa- ganda.
Enskildta kvinnor däremot, som sitta inne med politisk och historisk kunskap eller med begc2fningens och hjartats företräden kunna göra sig till tolk för nationens djupaste och ädlaste känslor, hafva i tider af nationell fara plikt och ratt att tala, och med gliidje ha vi också nu konstaterat att en och annan svensk kvinna.
lagt sitt tungt vägande ord i stridsfrilgorna för dagen.
I ofvanstående torde Ligga förklaringen till att ej hiiller Dagny velat upptaga till bemötande de norska krinnornas unionspamflett, och det fastän dess införande i Kylimde liksom siirskildt uppmanar diirtill.
Vi, kvinnor, ha så mbnga och stora gemensamma intressen att tillvarataga och böra därför vara angelägna om att icke föröka den skörd af bittra och hatfulla känslor mellan de svenska och norska folken, hvilken redan hotar att för l&amp;ng tid tillintetgöra kärlekens och försonlighetens ädla viixt.
Och dock skuile Sveriges kvin- nor ej mindie i n Korges - för att citera slutorden i dessas unions- broschyr, - .med rent samvete och i vissheten om att endast vilja sin egen ratt utan kränkning af andras, kunna lagga sin sak inför världens dom:).
Mary Livermore.
, Framför mig ligger ett nummer af den högt ansedda Boston- tidningen » The womanP.s journal », dateradt den 27 maj detta år.
Dess första sida meddelar bilden af en äldre dam med ädla, kraftfulla drag.
Därunder läses namnet Mary A. Liverimore.
Bladet för öfrigt iir ggnadt åt minnet af henne, som bar detta namn, och tecknar i varma och vältaliga ord den då .nyss bortghgnas innehållsrika lefnadssaga.
Hvem var Mary Livermore och hvad har.
hon uträttat?
De * i kvinnoriirelsens historia initierade behöfva ej göra denna fråga, men då deras antal alltid iir timligen ringa, bör det icke vara ovälkommet för de många, som icke räknas dit, att här, med stöd af ofvannamnda tidnings minnesteckning, f A några drag ur denna märkliga amerikanska kvinnas lif återkallade.
Mary Ashton Rice, som hennes flicknamn lydde, var född i Boston 1821 i ett allvarligt kristet hem med kalvinistisk Askåd- ning, dar barnen %lades att en g %ng om Aret genomlasa bibeln f ullstiindigt.
Fadern bvskrif ves som en högviix t, massivt byggd man, ett slags jätte med lika mycken kraft i muskler som i tunga., och det var otvifvelaktigt af honom dottern Mary iirft SA val sin imposanta figur och sin jättehälsa som talets gifva.
Mo- dern var ' af engelsk börd, en mild och ~aktmodig kvinna, men med mycken bestamdhet i karaktiiren, Bvilket tycks imponerat på den för öfrigt despotiskt anlagda fadern, som lika litet tålde nhgon afvikelse från den af hans kyrkosamfund stadfästa tron på ett evigt helvete, som att döttrarna skattade At tidens mod med dess fåfänga och flärd.
Men hemmets striinga kalvinistiska ten- denser, hvars tryck den frihetsälskande dottern ofta torde haft svårt att med jämnmod finna sig i, gjorde dess öfverhufvud ej blind för tidens kraf i andra afseenden, särskildt i hvad som rörde uppfostringsfrAgor.
Så lämnades at den unga Mary, som tidigt visat en brinnande läslust, full frihet.
att begagna sig af alla de medel, som den tiden stodo en flicka till buds för att förkofra.
sitt vetande, hon fick besöka skolor och seminarier, och redan
vid unga år hade hon förvärfvat en för sin &amp; lder och sitt kön ovanlig bildningsgrad.
, Vore den flickan en gosse,, säges hennes far en gAng ha yttrat om henne,, skulle jag gjort henne till präst, ty anlagen där£ ör har hon.
Bland familjens trosviinner - siirskildt de kvinliga, - be- traktades emellertid Marys h %g for studier med det största ogil- lande.
När hon efter slutad seminariekurs anstalldes som lärarinna vid samma seminarium, fr %n hvilket hon blifvit utexaminerad, började hon samtidigt studera klassiska språk för privatlärare.
Ett sadant tilltag viickte i hög grad vännernas misshag.
En flicka, som ville lära sig grekiska och latin, var något oerhördt.
Man vädjade till fadern.
.Tror ni att det kommer att göra hennc till en bättre kvinna?, frågade man honom.
» hminstone skall det inte göra henne sämre,, blef svaret.
För Mary blefvo kunskaperna medel att häfda den sjalfstan- dighetsanda, som l %g henne i blodst.
Med lif och lust iignade hon sig ht uppfostringskallet, blef en ansedd och eftersökt kra- rinna, på samma gång hon med ihrer följde tidens alla sociala och nationella rörelser, och redan nu uttalade hon i skrift sina tankar i en del brännande spörsmål, särskildt i nykterhetsfr$gan, som lifvet igenom var en a£ hennes hufvudintressen.
Ett par %rs vistelse som guvernant på en plantage i Virginien, dar det fanns flera hundra slafvar, gjorde henne till en entusiastisk an- hhgare af antislafveri-rörelsen.
Vid 24 års glder inträder en genomgripande förändring i hennes lif.
Hon ingår äktenskap med den framstående prästen Daniel Parker Livermore, tillhörande det s. k. universalistiska samfundet.
Detta steg viickte en storm af ovilja bland hennes kalvinistiska anhöriga och trosförvanter.
Sjdf har hon i eenare år berättat därom: ' NU för tiden skulle ett dylikt utslag af religiös oföredragsamhet vara omöjligt.
Vänner öivergåf VO mig, bekanta ville ej kännas vid mig, kyrkan lyste mig i bann och min far var till en början otröstlig.
.Endast min mor lyckönskade mig till mitt giftermål med en man, som hon ifr&amp;n första stunden af deras bekantskap lärt sig hålla af och högakta,.
Det Atgick en lång tid innan fadern kunde öfvervinna sin ovilja mot sin oorto- doxa svikson, med åren blefvo dock de bilda m h n e n vazma vänner, och den iildre erkande t. o. m. att den yngres dagliga lif visade att han var en kristen, hvilka an hans teoretiska åsikter voro.
Den förening, som ingicks under s % många onda spiidomar.
friin de rättrogna vännernas sida, blef emellertid en af de lyckli- gaste.
Om de&amp; äktenskap, som varade.
i 54 år, och som upp- löstes först 1899 med mannens död, har sagts, att det var idealiskt.
Tycken, intressen, arbete, lifsåskådning, allt delades af makarna; i de olika värf, som de komnio att fylla till mänsklighetens gagn, stodo de troget stödjande och hjälpande vid hvarandras sida.
Mr Livermore, som genom sitt ämbete som präst inom det universalistiska samfundet kallats till olika platser, erhöll efter ett par år sitt stan~hfill i Chicago.
Det var har han jämte präs- tens %liggande öfvertog ledningen af en religiös veckotidning, organ för ifrågavarande ~amfiind, och ifrhn första stund blef hans hustru hans inedarbeterska.
Under de 1 2 år som nu följde utvecklade mrs Livermore en rent af herkulisk arbetskiaft.
Hon skref för alla tidningens ifdelningar, utom den teologiska, och under mannens ofta återkommande iimbetasresor skötte hon hela tidningsföretaget: redaktion, tryckeri och expedition.
Under tiden lämnade hennes penna tkta bidrag till Amerikas periodiska press: berättelser, skis- ser, korrespondensartililar, jam te det att hon utförde en massa reporterarbete.
Mrs Livermore var bl.
a. under den, historiska valkampanjen 1860, då Lincoln valdes till president, den enda kvinliga reportern bland flera hundra manliga.
Parallellt med det kriifvande tidningsarbetet fortgick en icke mindre energisk filan- tropisk verksamhet.
Hon förestod söndzgsskolor och församlings- möten, var outtröttlig i att satta i gång allmalmyttiga företag, såsom hem för elanda, sjukhus för fattiga kvinnor och barn m. fl.
af stadens valgörenhetsinrättningar.
Samtidigt f örsuinmade hon ej sina plikter som husmor, skötte sjalf sitt hushåll, öfvervakade tjanarna, ledde barnens uppfostran och utöf vade stor gastfrihet.
Likväl var detta endast inleclnihgen eller förskolan till hennes lifs stora arbete, det som skulle konmza att gifva hennes namn- en plats bland hennes fiiderneslands frarn~ta.
* Den stora väckelsen blanc1 Amerikas män, som utniiirkte början af inbördeslrriget 1861, motsvarades af en liknande viickelse bland dess kvinnor.
Inom nfigra nifinader hade bland Nordstaterna bildats hundratals kvinnoföreningar till de sjuka, shrade och nöd- stillda soldaternas hjälp.
EIufvudet och sjiilen i detta storartade viilgörenhetsarbete blef nus Livermore.
Ur det kaos af välvilliga men ofta ytterst opraktiska nöd- hjälpsföreningar, som uppstått under denna tid, föddes » The Vni- ted States Sanitary commission^ (Förenta staternas sjukvårds- komite) med hufvudkvarter i Chicago.
Af dess president anmo- dades mrs Livermore, som allt från krigets början verkat för soldaternas sak, att som aktiv medlem deltaga i komit6ns arbete.
Hon tvekade ej ett ögonblick att emottaga detta maktpåliggande uppdrag.
Hon afsade sig alla sina öfriga göromål, öfverliimnade vården af hemmet åt en syster och liangaf sig, så likge kriget varade, helt åt uppgiften att söka lindra de förfärliga s h det- samma slagit.
Sinn minnen frAn deesa mödosamma &amp; r har hon framlagt i det ' i00 sidor dryga arbetet » My story of the war », som utgått i 50- A 60,000 ex., och a£ denna högeligen intressanta bok kan man göra sig en föreställning om hvad den amerikanska kvinnan ut- rättat under detta fiilttag, ett af de mest förödande den nyare tiden känner.
Och öfverallt dar död, sjukdom och nöd härjat grym- mast, finner man mrs Livermore.
En yngre generation häpmr inför den kolosqala arbets- och motsthdskraft, som utvecklats a£ denna enda kvinna.
Hon organiserade hjiilpföreningar för soldaterna, höll i Amerikas större stader offentliga möten för att vinna all- mänhetens intresse och påkalla dess offervillighet för de a£ krigets olyckor hemsökta; hon skref och besvarade hundratals bref, före- tog tata resor till krigsskådeplatsen med sjukviirdsartiklar och för- nödenheter och öfvervakade dessas fördelning, hon Aterförde massor af invalider till deras hem, satte sig i spetsen för dc storartade välgörenhetsbasarer, hvilkas inkomster vor0 anslagna At de sarade, hon lat utbilda kvinliga sjukvhrdare och följde dessa, till deras poster vid fälthospitalen.
Ned ett ord mrs Livermore var allestädes närvarande, och öfverallt dit hon kom företod hon att mångdubbla sig.
Äfven var hon afgudad af soldaterna, och hon bevarade sedan som sin dyrbaraste egendom de många sm8 minnepgåfvor hon a£ dessa erhiillit, rörande bevis p&amp; hennes skydds- lingars tacksamhet * ').
Efter krigets slut Atervande mr3 Livermore till sin familj *) H&amp; hänvisas läsaren till Dagnys Arg.
1889, häft.
R, dar man i en längre uppsats med riibrik,, Minnen frin Amerikanska inbördeskriget^, laser en utförlig recension öfver och utdrag ur mrs Livermores arbete:, Ny story of the War: A woman ' s narrative of four years personal expe- rience as nurse in the Union army.D
och återtog sina litterära och filantropiska sysselsättningar.
Frin denna tid fördes ' hon dock in på en bana, inom hvilken hon skulle vinna en ryktbarhet, större än någon amerikansk kvinnas före eller efter henne: den offentliga talarinnans.
Det var under hennes tjänstgöring vid sjukvArdskomitéii hon första gangen iippkallats att inför en större allmänhet plai- dexa sina skyddslingars, de olyckliga soldaternas s&amp;.
Hon var icke uppfostrad till talarinna, ' länge hade hon delat sin samtids fördom mot att se en kvinna talarstolen, men hon drefs af .omständigheternas tryck, och hennes förata frakgångar hade gjort henne medveten om att ordet ar en m.akt och att denna makt var hennes.
Tusenden hade hangt vid hennes läppar, d % hon skildrat sina erfarenheter fran kriget, och hon hade sett i hvilken grad hon a.gde fiirmilgan att rycka sina Ahörare med sig.
Intrycken frKn hennes första offentliga uppträdande hade - också lart henne, at ' hvilken betydelse det talade ordet måste blifva för kvinnornas sak.
Kampen för kvinnans frigörelse, som varit ' hvilande under inbördeskriget, återuppviicktes efter dess slut med förnyad styrka., och mrs Livermore blef en af dess mest energiska förkampar.
På det varmaste uppmuntrad a£ sin man, som delade hennes Askadning i kvinnofrågan liksom i alla större fr %gox och som hyste stor beunclran för sin begifvade hustrus eminenta för- måga, började hon nu den föreliisningskampanj, som sedan nästan noafbrutet phgick under en tidrymd i f 30 Kr.
Afven i Amerika, .detta det talade ordet?
land, torde mrs ~iveimor;, såvill kvalita- tivt som kvantitativt, slagit rekordet i talarkonst.
Hennes upptrii,dailcle beskrifves under hennes krafts dagar ha varit i hög grad imponerande: hennes stAtligs.
figur, de regel- bundna dragen, den viilljudande smiiltande stiimman, son1 utan a t t förlora nd.got af sitt bvinliga behag hördes äfven öfver en för- samling p % tusenden, det nledryckande i hennes föredrag, allt bi- drog att entusiasmera Bhöraren.
Afven om hon med förkärlek talade i ämnen, som berörde hennes eget köns intressen, var så godt som intet mänskligt henne.
främn~ande; hennes föredrag omfattade alla slags ämnen: biografiska, historiska, ' politiska, religiösa, sociala och nationella.
Hennes fysiska uthållighet rar fenomenal, efter en resa på hundratals mil visade hon sig lika spänstig och kraftig pA talarstolen. '
.
,
Upprepade gånger har hon genomkorsat den amerikanska konti- nenten från Atlanten till Stilla hafvet, från Kanada till Mexiko, ingen stat, dar hoii ej på kallelse af dess högskolor och colleges h %llit föredragsserier, intet betydande möte för kvinnans rösträtt, för nykterhetssaken o. s. v., dar hon ej upptriidt och eldat med sin valtadighet.
Afven England och Skotland har hon besökt och med stor framghng talat inför stora församlingar.
Ensamt ö£ver ämnet: » Hvacl skola vi göra med våra döttrar »?
har hon talat SO0 gånger, och öfver andra ämnen nästan lika ofta.
Hon var alltid ytterst punktlig i att passa tiden och öfrerenskornmel- ser; en gång, berlittas det, 15t hon inskrifra sig sorti » lehande gods2 för att kunna bestiga ett kreaturst5g och på så vis i tid nå den plats, diir hon var vLhtad.
De honorar hon betingade för sina föredrag vor0 ofta mycket Iiöga, men lika ofta talade hon utan ersiiitning, då det gilillde att verka för en god sak.
Hon blef därför aldrig en rik kvinna, trots det att förelasningsbyrilerna öfverhopade henne med lockande anbud, därtill var hennes god- hjärtenhet och välgörenhet för stor, afven gingo hennes besparin- gar förlorade genom en väns betalningsinstallelse, SA att hon p %.
sin ålderdom m %ste för sin utkomsts skull Ater bestiga katedern.
Jamsicles med detta arbete, som väl kan eggas vara tillrick- ligt för att fylla en människas lif, utförde hon nied sin penna ett nästan lika stort arbetsmått.
Af hennes föreliisningar utgafvos en stor del i tryck och fiogo en ansenlig &amp; pridning, lirarförutom Amerikas förnämsta tidskrifter erhöll0 bidrag af hennes hand.
Vidlyftig ar också förteckningen pil de föreningar och företag af politisk och social art, som äro associerade med hennes namn, särskildt hennes fiidernestat, Maesachusettr, dit hon med sin familj i slutet af 1860-talet öfverflyttade, hade i henne en representant vid alla de.
tillfällen, d&amp; det gällde att offentligt häfda hennes landsmaninnors intressen och förfäkta deras riitt.
Ni7 har detta verksamma lif slutat, den stamma,, till hvilkeii tusenden med andlös spänning lyssnat, har tystnat för alltid.
Sistlidne maj månad dog AInry Livermore S4 gamnld, e£ter en kort sjukdom.
Endast fjorton dagar före hennes bortgiing sågs hon på talarstolen vid ett möte i staden Jlelrose i Jlassachusetts, dar hon de sista 30 Aren af sitt lif hade sitt hem.
Den tidning, från hvilken of vanstAende, &amp; r ett kort iitdrag, sanimanfattar i följande ord betydelsen af mrs Liveriilores lifs- garning: » Vi ha förlorat en ledare.
Amerika sörjer i henne en af sina intelligentaste, n~odigaste, mest varmhjärtade personlig- heter.
Hoil kommer i historien att intaga en plats vid sidan af e n Otis, en Adanis, en Garrison, en Phillips.
Liksom dessa ägnade aitt lif At kampen för sitt lands nationella frihet och At slafveriets .afslraffande, iigmade hon under kriget sitt At sina lidande bröder, sedermera At nykterhetssaken, och till sist &amp; t den för samhället %nnu betydelsef ullare uppgiften: kviniians frigörelse.
Med hennes död 11a.r frihetens, rättvisans, nykterhetens ' och fredens sak för- lorat en af sina förnämsta förkäiilp,zï.
Ingen man eller kvinna af heimes generation har talat inför större åhörareslraror, ingec behandlat ädlare och mera vidtonifattande iininen.
Hennes ord ha inspirerat inillioner tankar och Iieiines lif skall för kommande.
slakten blifva en nmiling och ett exempel. » L. D-n .., Lette-Verein)) o c h ~ L e t t e h a u s)) i Berlin, Eahvar som passerar den vackra Victoria-Liiiseplatz i Berlin kan knappast iindgii att lagga rniirke till den dar belägna solida, palats1i: knande byggnad, öfver hvars port står att läsa i förgyllda bokstiver: Lctte- T ' erein.
Den At gatan vettande delen däraf &amp; r dock endast att likna vid clet stora byggnadskomplexets skal.
För att göra sig ett rätt begrepp om cless verkligen storslagna proportioner maste man gA inom porten.
Har skall nian då finna först en större gård jämte en andra portgång och, efter att ha passerat denna, en ällnu rymligare gbrdsplats med en vacker plan- tering på rnidten, omramad af det som ändtligen utgör själfva kärnan: en tornprydd hufviidfasacl, frAn hvilken sidobyggnaderna i femvåningshöjd utgA liksom en till vällcomsthälsning öppnad famn.
Och niidt i världsstadens buller och oro skall man inne pb detta tysta, kringslutna område erfara en kiinsla af hemlik trygghet.
Den som endast till namnet kanner Berlins Letteföreiiing har nog ett lika ofullständigt begrepp därom som det framlingeii f9r af denna dess präktiga nybyggnad, ifdl haii nämligen nöjer sig med att betrakta den från gatan.
Han vet nog att föreningen i fråga lar vara nfigonting utmiirkt i sitt slag, men för dess be- tydelse och storartade omfbng f5r han först blick, nar han, s&amp; att säga, » gAtt inom porten,.
I).
v. s. nar han gjort sig underrättad om dess upplzomsi, utveckling och niivnrancle verksamhet.
I f r h sin första kikna har Letteföreningen alltjämt vuxit likt de sig vid- gande c&amp;rsringarila i ett väldigt trad, och som ett slit ' ittnt sträcker den nu sina grenar och rötter vida omkring.
Dess niiingomfat- tande och likväl på samma g5ng enhetliga ~erksailihet har - för att begagna en gammal bild - en vise likhet med dessa kancla japanska askar, som passa s % väl iii i hvarandra att, ehuru de uppradade fylla ett helt bord, m m dock till slut utan svzPrig- heten kan hålla hela dussinet i handen.
Föreningens oaflitliga sträf- van mynnar nämligen ut i ett och detsamma: höjandct af kvin- nans förvärfsmöjligheter och yrkesskicklighet.
Detta lir karnpunk- ten, kring hvilken Ar efter i r lagts nyare och nyaste rerksamhets- områden.
Vid den tidpunkt, d % kviniioviirldens dittills tämligen plana yta först begynte häfvas af deii allmiinna kvinnorörelsen, var det isynnerhet ett kraf som gång p&amp; gång bars fram af den miiktigt stigande flodvAgen: mera arbete för kvinnan eller rättare vidgade arbetsfält!
Ytterst begränsade voro de förvarfsgreimr kvinilari fann sig anvisade, och vi minnas ännu hvilket härskri hvarje modig kvinnas försök att träda utanför den d % gängse linjen fram- kallade.
Det var oskönt, okvinligt, att icke säga omoraliskt at ' en kvinna att arbeta som en man och att taga rättrniitig lön för arbetet liksom han.
Att under dessa brytningstider erhalla hjälp fran manligt håll i sin kamp för rätten att vara manniska, kunde hon knay- past phrakna.
Likväl fanns det redan da en och annan man, huiirudet högre iin mängden, som s&amp;g friigan fördomfriare än den.
En sådan framsynt och vidhjärtad man var Adolf Lette, som med full insikt af det berättigade i kvinnornas sträfvan, men pH samma gång af dess svaga punkt, just p i detta oniride blef en kraftig främjare af den tyska kvinnofragan.
Då han 1865 fram- triidde med sitt förslag &gt;att öppna nya och förbättra dittillsvarande förvärfskällor för kvinnor,, behöll lian stadigt i sikte att hvad
som %nnu brast den1 var: m~~linedveten, grundlig fackutbildning.
Detta blef ock en +zf de förniimsta uppgifter den piiföljande.
år p&amp; hans initiativ bildade » Föreninge~z för fiam.jandet af k ' liimans förvärfsnzu~lzg1~ete~- » upptog p&amp; sitt program.
Ehuru det aldrig för- unnades honon~, den egentlige grundläggaren, att vara med om det rask; byggande som under Arens lopp stiidse utmarkte för- eningen, antog denna efter hans död siisoin en tacksamhetsgärd &amp; t den anspriikslöse mannens minne namnet Lette-Verein.
Det var hans viin, professor Holtze~i.clorf, och diirpå under en lång följd af Ar hans dotter, fru Anna Schepeler-Letle, som under segerrikt öfvervinnande af allsköns motigheter förde verket vidare i hans anda, ehuru pi % samma gång med klok afpassiiing efter viislande tidsförhiillanden.
$r 1891 kunde Lette-föreningen sålunda med ' be- rattigad tillfredsstiillelee blicka tillbaka p&amp; sitt 25-Rriga triigna arbete.
Man behöfver icke ögna igenom iri&amp;uga sidor af den fest- skrift föreningen vid detta tillfälle utsiinde föx att f % klairt för sig, hvilka svhigheter af såväl ekonomisk som moralisk art den haft att kampa mot.
Rör att taga ett enda exempel af den förra arten kan nam- nas, att föreningens första husköp (1873) lydde på en summa af 95,000 Thaler, ehuru dess tillgAngar endast belöpte sig till insam- lade 8; 000, jiiinte ett 1hn på 25,000 Thaler; Med denna surilina icke allenast kom köpet till s t h d, utan utfördes &amp; £veii en gruiid- lig onlbyggi-iad.
Och detta var icke det enda tillfälle, da förenin- gens k,zssaförvaltare gjorde det omöjliga möjligt.
Om svårigheterna af senare slaget kan man latt göra sig ett.
begrepp, da man sonn n: o l bland de nlål föreningen satt sig för3 finner:: &gt;BekäinpnncZet d de fördomar och hinder som resa sig gent emot kvinnors yrkesutöfniiig ».
Det var icke nog med att bereda den arbetsvilliga kvinnan utbildning till större yrkesskicklighet pA olika omrAden, skydd, st,öd och uppmuntran var hvad hon först och främst behöf de p&amp; en tid, dA afven burgna föräldrar knotade.öfver att behöfva kosta ixlgot pi % sina döttrars uppfostran till framtida sjiilf- försörjning.
13evis härpå vor0 de dagligen ingående.
fordringarna, på friplatser vid de yrkesskolor, som silart p&amp; föreningens försorg eller med dess moraliska stöd igångsattes, hvilka fordringar under den första ekonomiskt brydsamma tiden na; turligtvis endast till en viss grad kunde tillgodoses.
Af dessa läroanstalter roro de första två handelsskolor samt en ritskola.
En arbetsförmedlingsbyrii upprättades, och den s. k. Victoriabasaren, dar Iivinliga arbeten af olika slag mottogos till försäljning, kon1 äfven till stånd.
Victoriasti£telsen med bostäder och kost till billigt pris för lärarinnor, som för kortare eller längre tid vistades i hufvudstaclen, erhöll äfvenlcdes sitt namn efter den upplysta, för föreningens eträfvanden icke endast lifligt intresse- rade, utan g %ng på gAng verksamt ingripande, dävarande kron- prinsessan Friedrich.
Dessa och ännu flere anstalter som förut verkat p&amp; skilda håll, indrogos under årens lopp inon1 det egna hemmet, dir den s. k.
» yrkesskolan », redan var i liflig verksamhet.
Till dess mknga ämnen hörde bl.
n. fiillstiiizdig sömmerskekurs samt kurser i konst- handarbete, möilsterteckning, porslins- samt akvarell- och gouasch- målning m. m. Hushttllsskolan var frAn burjan lifligt besökt.
Nn tillkom, för begränsad tid likvisst, en telegrafistkurs, en kvin- lig sättarskola samt en kurs för liandarbetslärarinnor med offent- lig afgangsexamen.
Inalles ighgsattes under Aren 1872-97 tio olika skolor, till en del inrymda i olika lokaler.
Denna föreningens benägenhet för allt större utvidgning gjorde tydligtvis arbetet mera lirafvande, och dess ledande krafter, fru Schepeler-Lette samt efter heimes sistnämnda år timade död, fru li ' nselozcsky, ha Cliirför under de senare Aren låtit sig angeläget vara att söka åviigabringa större koncentration.
De skolor eller kurser, som genom undervisningsrasendets stigande utveckling så smhingom blifvit öfverflödiga, har nmn uppgifvit för att mera odeladt kunna ägna sig åt uppmuntran d nyare för kvinnor öpp- nade yrkesgrenar.
Under samma tak har man nu slutligen kunnat sammanföra f öljande verksamhetsomrQden: handelsskolan, yrkesskolan, hus- hållsseminariet, kurser för handarbets- och yrkeslararinnor samt för lärarinnor i huslig ekonomi, fotografiska läroanstalten med dess underafdelning reproduktionsanstalten samt, om jag mins ratt, satteriskolan.
Dessutom inrymmer den stora, Ar 1902 in- vigda byggnaden: £örvaltningsbyrh, Victoriastif telsens mAnga rum, elevernas sofsalar och samlingsrum samt den rymliga aulan, där talrika föreläsningar h,ZUas m. m.
Se vi på de statistiska uppgifterna, så finna vi att elevanta- let p % ett tiotal år stigit med 50 procent, en siffra som tyckes tala för att icke ens denna föreningens nyaste, imponerande bostad '
- som kostat öfver 2 millioner mark - skall försl % för fram- tida behof.
Med klok beräkning har man också försäkrat sig om möjlighet af tillbyggnad, därtill manad af erfarenheterna frAn det första, alltför snart trångbodda hemmet i 1Gkiggrätzerstrasse.
En hastig vandring genom de olika afdelningarna ' kan möj- ligen gifva er en aning om den för de unga, tyska kvinnorna så betyclelsefulla och mångsidiga verksamheten i Lettehaus.
Men heller icke mera, ty besökstiden ar för den intresserade ytterst knappt til ' matt; endast tvenne morgontimmar hvarje fredag.
Vi göra början med undervisningsköken, 5 till antalet, hvart och ett af dem så stort, att fyra vanliga vhingskök ledigt kunde rynlmas därinne.
Har se vi en miingd glada unga flickor i af dem sjiilfva förfardigade enkla bomullskliidningar, stora förkliiden och blii dulrar, knutna om hufvudet, flitigt sysselsatta nied hvarje- handa matlagning under lararinnans ledning.
I diskrummen se vi andra redan med vana och färdighet diska och skura bord och golf.
I tv&amp;ttstugaii skymta genom ångan, unga anleten, lutade öfver tvilttbaljan, och i strykrummen ila strykjiirnen flinkt öfver blandande linne.
Det ar tvatt- och strykkursens deltagare som h&amp; iiro i verket.
Det säger sig sjalft att allt har sAv5l som i de prydliga nlönsterköken ar p&amp; tidsenligaste satt inredt, och öfver- allt piivisas de nyaste, praktiska anordningar som vidtagits.
Vid sidan om dessa lokaler finnas rummen för teoretisk undervisning och för Askiidniagsmaterialet.
Ifrån grunden f &amp; de unga hus- moders8nmena hiir lära allt hvad.
de senare skola praktiskt om- siitta i det egna eller till äfventyrs frammande hemmet, på den plats, som pliigar beniimnns » att gå frun till handa ».
En viining högre upp ligger sykursens.
fil af olika klassrum: för de första grunderna i lappning, stoppni.ng, stickning - för till- skiirning - för linnesömnad - för kliidsömnad - för konst- handarbete af alla slag - för maskinbroderi m. m. EI5r ar rum- met för mönsterteckning, och har modistverkstaden, ' dar mössor uppsattas och de luftigaste sommarhattar af str % eller chiffon väsa fram från den första stommen af karkas till.
kladsamma huf- vudbonader.
Men ni fhr icke unna er lång tid att betrakta och beundra elevernas konstfärdighet, Uppför trappor, genom korridorer, behängda med vackra fotografialster, föras vi nu till den vhning som helt upptages af. '
' '
den stora fotografiska liiroanstaltens många ateliercr - för sitt- ning - för förstoring - för retouchering och teckning - för kopiering jämte alla dess mörkrum, sköljnings- och torkrum o. s. v. samt till sist klassrum för den teoretiska undervisningen i den ständigt framåtskridande fotografikoiistens många procedurer och nyaste uppfinningar.
Harintill ligga zinketsningsrummen och Rönt- gensrummet, dar sjuksköterskor fA genomgå en sikskild kurs i Röntgensfotografering, och där ni k m få tillfälle att l&amp;ta belysa er skeletthand eller innehållet i er grannes skiiinraska.
Vi ha förnt gjort en titt in i bokbinderiskolan, diir de solida, prydliga skinnbanden med sina pressade ryggar och vackra guld- tryck borgs godt för de unga bokbinclerskornas framtid.
Och nu ar tiden tyvärr ute, vi hinna icke bese handelsskolans lokaler.
Sedan vi, för att dock ha sett sil mycket som möjligt, i det stora matrummet låtit af eleverna servera OSS dagens enkla, afven för utanför sthende, till det billiga priset af CiO pfennig tillgäng- liga middag, taga vi afsked af v %r vanliga cicerone.
Denna *), en ' d föreningens » veteraner », enar hon i 38 &amp; r tillhört den och verkat för densamma, gör oss därvid den frtigan, hvilket intryck Lettehaus gjort på oss.
Vårt svar blir det enda ordet: » grossartig »!
Hon ler och nickar tillfredsstiilld med ett ifrigt: » icke sant? » Det syns tydligt att hon iir stolt öfver sin förening, och hon har skal att vara det.
Då vi icke kunna undertrycka en önskan att i vgrt eget land aga en liknande d. v. s. efter vira förhiillanden afpassad stor kvinlig yrkesskola, blir den lifliga gamla damen eld och Mga.
» Ja, det skulle ni bringa till stand!
VAr mångåriga erfaren- het visar att kvinnors rationella yrkesutbildning ar af behofvet phkallad.
Och aldrig för tidigt kunna vi ställa den frågan till v h a flickor som till v %ra söner: mitt barn, hvad vill du bli?
Jag tror icke att ett företag som detta skulle g&amp; i England », säger hon efter en paus i skeptisk ton, » men i Sverige - ja, i Sverige, ' dort bringen sie es schon fertig ' !~ slutar hon med stor öf vertygelse.
Pen.
Ett Onskemål med afseende p i vira nya samskolor.
8 ' Helt nyligen stod att läsa i vara clagliga tidningar en notis, s.tt öfverstyrelsen för rikets allmiinna liiroverk i ett uttalande om X37a elenien tars kolan i Stockholm franihållit betydelsen af att sea dylik, profskola finnes s h o m en piliniimelse om; att under- visningsviisendet icke.
fkr stelna i formerna eller eljest hejdas.
i sin utveckling.
Likaledes anser sig öfverstyrelsen böra förorda, 2xtt dylika pedagogiska försök för statsverkets rakning anordnas &amp; £ven vjd andra laroverk i riket, hvilkas larare gro dartill lanlp.
liga och villigas.
Detta yttrande inger goda förhoppningar för framtiden.
Vid genoniläsniidet daraf rann det undertecknacl i biftgen, att det kanske nu finnes utsikt, att ett önskehiAl, som flera ginger framhallits i- Dagny, skulle kunna f örverkligas.
Som bekant kommer under de närmaste Aren af stat och komi~iun geniensanlt att uppriittas samsltolor i Atskilliga af våra mindre städer.
Af den motivering, son1 bifogades förslaget dar- om, syntes tydligt, att skalen huf vudsaltligen vor0 af ekonomisk art.
Men d i nu samundervisning är uppställd pA statens under- visningsprogram, måste det naturligen ' ligga vederbörande om hjärtat att göra dessa samskolor till de bas.t.s, möjliga.
Icke utan biifvan motse samskolev~~nnerna den nya ordningens genomförande.
Detta af flera skäl.
dfven oni saken icke kunde genomföras p % annat satt, m %ste det ju alltid anses soni ofördelaktigt, att samskolorna icke vaxa upp som helt nya skolor, utaii att reformen genomföres pH så satt, att gosskolorna öppnas för flickorna.
Hindrande för utveck- lingen komma därför att verka skolans gamla traditioner, af hvilka en hel del icke kunna eller böra få kvarlefva.
Samskolan måste med nödviindighet i mångt och mycket blifva annorlunda än hvad gosskolan varit, om ej dess elever och i all synnerhet flickorna skola blifva lidande på, förändringen.
Visserligen öppnas ju de gamla skolorna på samma gftiig som för flickorna iifven för liirarinnor, och af dem begäres och hoppas en väsent.lig del - af omdaningsarbetet.
Beklaga .m@te man då,
att ej lärare och lärarinnor blifyit jämställda, och med afseende på denna punkt ha vi lärarinnor just i dessa dagar stitt undrande och spörjande.
Öfverstyrelsen har af rektoreämbetena infordrat förslag y&amp;, extra lararinnor vid de samskolor, soni inoni den närmaste fram- tiden komm ' a att upprattas.
Hvnd innebar detta ord extra?
Inne- bär det, att man har för afsikt, ' tt ej tillsatta lararinnor vid de nya samskolorna mnat an p&amp; förordnande, afren om cle fullgjort alla kompetensvillkor för att kunna bli ordinarie?
(.
) ch i så fall, hur lAng tid anses ett sbdant tillviigagangssKtt bora tilliiinpas?
Om ekonomiska hinder äro i rageii för att befattningarna omedel- bart blifva ordinarie, ar det att hoppas, att dessa, hiiider snarast möjligt måtte undanrödjas, s&amp; att de larnriilncjr, som skola taga del i det maktpAliggande omdaningsarbetet, erhiilla, en i möj- ligast måtto trygg ooh fast ställning.
Kommer allmänheten ej att kanna sig tillfredsställd nied c k nya samskolorna, blir det utan tvifvel samskoleprincipen, som får bära skulden.
afven om vi, ränner af samundervisning, hoppas och tro att samskolan skall kämpa sig igenom de srårig- erbjuder, är detta dock heter, som i all synnerhet ö£verg&amp;~gstiden ett ytterligare .skal att önska, att - tillf&amp;lle gafves att pröfva gemen- sam undervisning £ör gossar och flickor under så ggnsamma vill- kor som möjligt.
Detta borde bast kunna ske, om staten upp- rättade en profskola, som finge till sin uppgift att utarbeta den för sau-skolor lampligaste formen.
Den borde dA till en början anläggas som en sexklassig realskola och de erfarenheter, som gjordes där, borde kunna bli till gagn för samtliga realskolor.
Att redan nu framlagga önskemg1 angående undervisningens planläggning är kanske inte limpligt.
En profakola bör naturligen ha den största möjliga frihet att uppgöra sitt program och företaga ändringar i detsamma.
För en s&amp;dan skola gäller i ännu högre grad än för - andra läroverk, att resultatet af dess arbete beror p i dess lärare.
Det gäller att finna personer, som med entusiasm kunna gifva sig &amp; t den förelagds uppgiften, med entusiasm och med tillräcklig uthållighet för att s % småningom arbeta ut sin plan till allt större och större fullkomlighet, och att sedan %t dem lämna en mycket stor frihet.
Full själfstandighet i uppgörandet af undervisningsprogrammet är alltså den första och.
viktigaste
fordran, men därjämte bör för den ifrå.gavarande skolans orga- nisation nppstallas vissa gr~~ndpriiiciper, om den skall ha utsikt att val fylla sin uppgift.
Först och franist bör den vara en ny skola, ej en gosskola, som öppnas för flickorna, utan en ny skola, som begynner med endast tvii klasser.
Vidare måste frhi början vid densamma finnas rektor och föreståndarinna.
Det har sagts, att det skulle vålla svhigheter att dela clen rektorala myndigheten.
Jag tror, att man öfverdrifvit dessa svårigheter, och i alla handelser kan nian ej gsirna undgå att göra ett försök att låta rektor och före- ståndariiina samarbeta i ledningen af en dylik profskola.
Ingen Ban ju föriieka, att vid uppgörandet af plan till de nya sam- skolorna det nianlign elementet ensanit förbehållit sig afgöranderatt, och att nian clarför vid en profsamskola har speciell skyldighet att tillse, att de kvinliga synpunkterna fA tillfdle att upptagas och pröfvas.
Att detta kan ske på ett helt annat satt, om från början finnes en ordinarie föreståndarinna, mot om dar endast finnes en tillförordnad lararinna ar vcZZ ganska säkert.
Genom att upprätta en helt och hhllet i i j r skola bör man för densa,mma kunna vinna för sam~iidervisiiing och denna skolas speciella upp- gift lampli@ och intresserade personer.
Dessa nu framställcia önskningar anghende en profskola af ifrAgavarande slag iiro de viktigaste.
Snart.
framst %,ller sig antagligen frBgaii: hvar borde en ekdm sko1.a förläggas - i en af våra större stiider eller i ett mindre samhiille?
Båda ha skal för sig.
LIitt nog blir det fallet, att, clli en ny skolform liåller pA att bryta sig igenom, större delen a£ de missförhållanden, som kunna förekomma i en skola af den arten, läggas skolorganisationen till last.
Det vore darför önskvardt att eleverna i saniskolan hade tillfiille att bo i sina hem, ej till en vasentlig del på inackorde- ringsstiiilen nied ingen eller ringa tillsyn.
Detta senare ar nog i högre grad fallet i ett mindre samhalle an i våra större stader, dar dess~~tom föriildrarna ha tillfalle att välj?
emellan olika skolor, och inan cliirför .icke behöfde löpa risken, att de ' med ogillande siinde sina barn i en saniskola.
l: andra sidan kan, det ej förnekas, att i ett mindre sam- halle liirarekaren Ilar lattare att komma i niira beröring med sina elever, ej endast se den1 i lrlassruminet, och för den, som satter uppfostran son1 skolans franistn uppgift, är detta af stor betydelse.
I sanibancl harnied ber jag att i förbigaelide få pHpeka, hvilken '.
betydelse det Ban hafva, att shval de kvinliga som de manliga lärarna aflönas på ett sådant satt, att de blifva i stand att bilda ett eget hem, som kan stå öppet för eleverna.
Den, som s; jälf är inackorderad, har oftast, afven om viljan ar god, svHrt att vara gästfri., För att undvika den nyssnämnda svårigheten i mAnga af våra mindre samhällen skulle måhända därjämte skolan, aktivare än hvad hittills varit fallet, kunna verka för att goda pensionat.
för skolbarnen upprättades.
Detta blir naturligtvis en ekonomisk fraga i ganska hög grad, men mera borde dock kunna göras för att f A föräldrarna att i !.se, i t t det krafves tid att ge deras barn andlig tillsyn, och att de miste betala för denna tid.
Nu ha de husmödrar, som mottaga Inackorderingar sällan råd till mer an den fysiska varden, och äfven den blir nog inte alltid efter hälso- larans fordringar.
Den uppfostrande synpunkten tränger sig alltid i förgrunden, ilar det är frågan om samskolan.
Det ar därför man hoppas SH.
mycket af den, on1 den ratt ordnas.
En profsamskola borde kunna iitriitta ett betydelsefullt arbete i den riktningen.
B. cm Or d e t r y s k a l i f v e t.
III.
Arfvet.
Arrjuta Ste~~a ?iovna var utan motsägelse den mest omtyckta sjuksköterskan pA det stora lasarettet i K.
Aldrig fick man snäsor af henne, när inan dristade sig till att ringa p % henne om natten, d.drig stoppade hon för lättvindighetens skull en vA.t svi %nip i den febersjukes mun eller gaf dubbla portioner medicin pB en gång för att slippa tralcassera sitt minne.
Nej, hon var verkligen inte som de andra.
Hon hade diirtill ett sätt a- be- handla en stackare pH, sh att man rent af kunde glömma, att man lag pa allrniin sal.
Hvem brukade väl p % ett sådant ställe fa höra, så niånga vänliga ord, som dem hon slösade p&amp; sina sjuka?
Vänliga, ja, och rent af aktningsfulla!
Och så var det dessa varma, violblH ögon.
Det är tyvärr intet öfverflöd pB
varma violbli ögon i denna snöda vaïld., allra minst för dem, hvilka nu en ghng kommit in på afvigsiclan af lifvet.
Icke SA underligt d&amp;, on1 mer an en af de fattiga sjuka prisade sin lyck- liga stjiirna, som skickat sjukdomen pH henne.
I-Ivern var Anjnta Stepanovna?
Ingen visste det, nien flera trodde i sin enfald, att hon måste vara en förklädd prinsessa.
Att hon kom från ett lager i samhiillet, hvarifrån sjuksköterskor icke brukade rekryteras, det voro alla eniga om.
Men försökte någon att anspela pH.
hennes föriliima böid, sade någon af de sjuka henne, att hon var alltför fin till ett s % simpelt göra, svarade hon gärna på sitt muntra satt: rAta ska man ju, eller hur, Mamaschka, afven om man är a£ fin familj, och komma de stekta sparfvarna inte af sig sjalfva i .iniiimen, s % får man vii1 hämta dem.
» Det var mer 5n en stackars uttröttad jordevaridrerska, som fick mod att börja striden på nytt vid att höra sådana ord.
Eli vacker dag installerades på sjukhuset en ny ung reserv- lgkare.
En ovanligt ståtlig figur hade han och Ögon som - ack ja, sAdana mörka, l %gande ögon, som taga afven de inest.
befasta kvinnosjalar med storm.
I sin naturliga oskuld tro de alltid, att i djupet af sådana ögon m %ste lifvets härlighet bo.
Ocksh Anjuta fick erfara dessa ögons makt, det var tydligt nog.
SA underligt frånvarande hade hon aldrig varit; Ständigt tycktes hon lyssna efter något, och dA den unge doktorn gjorde sin rond, var hon röd och förvirrad.
Det var icke s v h t att ge, hur det var fatt med henne.
Reservliikaren sin sida syntes icke okänslig för Anjutas friska ungdomlighet.
Hans blick följde henne ofta med välbehag, när hon böjde sig öfver sina sjiika.
Isynnerhet tilltalade hennes smiirta figur hoiloin mycket.
De sjuka hviskade sins emellan: » Hon, vår angel », sade en, » ar mycket för god för honom,.
En annan yttrade: » Ja, det ar visst, att han har ett kallt hjarta.
Hur vårdslös ar han inte mot oss, fattiga!
B En dag inträdde Anjuta i sjuksalen med en hel gloria af lycka kring det unga ansiktet: De sjuka iakttog0 henne.
SBg det inte rent af ut, som svafvade hennes sjal på rosenröda moln rakt in i Guds eviga himmel?
I tre veckor gick Anjuta omkring, omstrzllad af sin lycko- gloria.
DA skedde nå.got sorgligt, något, som kastade en djup
skugga öfver sjuksalen.
Anjuta blef p&amp; en gång så underlig, ja, rent ut sagdt smAkollrig.
Hon förstod inte, hvad man talade till henne, hon svarade p % tok och gjorde allting bakvändt.
SA när hade hon genom orätt medicin tagit lifvet af en patient,.
De öfverordnade insågo snart att hon icke mer dugde till sjuk- sköterska.
Hon fick sitt afsked.
Ängsligt hviskade de sjuka sinsemellan.
Hvad kunde ha, händt deras älskling?
Det hade händt nAgot, som i denna vår lumpna värld icke äz synnerligen ovanligt.
Det hade h h d t, att de rosenröds dröm- marna blifvit sönderslitna, och det af afundens fula, skoningslös,z hand därtill.
En af Anjutas kamrater hade ätagit sig att öppna hennes ögon, och utan skadeglädje skedde det icke, sh att slaget föll så h h d t och oförberedt som möjligt.
Anjuta hade blott varit ett tidsfördrif for den unge reservläknren, hvilkens förlof- ning i hemorten man varit lycklig nog att f&amp; uppsptrad.
Kamraterna skrattade åt Anjuta, men öfver den unge reserv- läkaren fälldes intet förklenande ord.
SAdana där män med brin- nande ögon och kalla hjartan ha en viss rätt att leka med flick- hjärtan.
Att han allaredan var förlofvad betydde mindre för den sakens skull, ty, som vi nogsamt veta, det gör ingenting, om föremålen vasla, blott kärleken är evig.
Det enda förargelse- väckande i hela historien var, att Anjuta verkligen p % allvar kunnat inbilla sig, att hon skulle bli doktorinna.
Nar hade man väl hört, att en sjuksköterska blifvit sh upphöjd? '
Anjuta försvann för en tid friln horisonten.
En af hennes forna hade förbarmat sig öflier henne och tagit henne hem till sig - s6 vida man med detta dyrbara namn kan beteckna en sängplats på golfvet, afdelad med ett kritstreck.
Efter några månader dök hon upp på nytt och blef snart en känd figur i stadens gatulif.
Alla kande) &gt;den tokiga Anjuta)), men hvar hon bodde, hvaraf hon lefde, hvem, som vardade sig om henne, därpi var det icke mllnga, som tänkte.
En och annan gaf henne af medlidande en slant eller litet mat.
Som oftast var det n %gon af hennes vänner från sjukhuset, hvilken delade sin brödbit med henne.
Den tokiga var i allmänhet fridsam och oförarglig.
Hennes fixa id6 var att hejda de herrar hon mötte och fraga hvar och
en af dem: » På heder, är du förlofvad 39 Hennes historia var ' så allmänt känd, att de flesta vanligt svarade nej, men hände det, att digon af okunnighet eller för att reta henne bejakade frågan, råkade flickan i raseri.
Hon kunde d&amp;, under vilda skrän anfalla offret med sina naglar, och svårt var att öfvermanna henne.
Ett par konstaplar måste vanligen uppbjuda alla sina krafter för att binda henne och föra henne i kurran.
Hon blef då insatt i ett halfmörkt källarrum, och där fick hon sitta, tills raseriet lagt sig.
Någon vis man bland konstaplarne hade yttrat, att hon borde ställas på svältkur som en liggsjuk höna., så skulle anfallet nog g % lika hastigt öfver för henne.
Förslaget var så mycket mer tilltalande som det icke ställde ökade kraf i något hänseende, och dar fick nu deil stackars flickan sitta utan vått eller torrt, som man säger, .ända tills hon blef spak.
En dag inträdde på poliskontoret ett medelzllders fruntimmer och begarde att få träffa Anjuts Stepanovna.
Det var intenden- tens fru från sjukhuset.
Hon hade alltid tyckt SA bra om den unga sköterskan, och hennes hemska lott gick henne till hjärtat.
Det stannade icke hos henne vid sentimentala Iriinslor och be- klagande ack och ve, hvarmed de flesta af oss i liknande fall nluta sina samveten, utan hon försökte verkligen, då olyckan bröt in öfver Anjuta, att gera något för henne.
Först vande hon sig till hospitalets styrelse för att få den tokiga intagen på &amp; n vårdanstalt.
Efter l %ng väntan erhöll hon likväl det förbluffande svaret, ' att den unga kvinnan, som orden föllo, icke var » tokig nog för att beröfvas sin frihet ».
Diirpå hade hon sökt reda på hennes närmaste sliiikting, en faster, son1 var anka efter en rik godsägare i det.
- ska guvernementet, och skrifvit till henne upp- repade gånger, men aldrig ett jota kom där till svar.
Troligtvis tyckte fastern, att hon hade gjort nog för sin brors, den slarfvens, barn.
Anjuta hade en gång för intendentens fru berättat sin hi- storia.
Hennes far hade varit kapten rid ett artilleriregemente, förlagdt i närmaste garnisonsstad.
Det hade varit ett muntert lif i hemmet och alltid öppet bord, son1 det passar sig hos en rysk maztisson af god familj; men fröjden tog ett hastigt slut, då fadern en dag föll af hasten och dog.
p i stället.
Anjuta, det enda barnet, var då 16 år.
Nu kom en tid af trångmål och förödmjukelser, ty kaptenens enda nrf till hustru och barn var en mängd skulder.
De många viinnerna vor0 - som bortblåsta,,
och mAnad förgick efter manad, utan att den änkan lagenligt tillkommande pensionen blef utbetalad.
Hon skickades friin det ena ämbetsverket till det andra, och för hvar gång skulle ny böneskrift insändas, An var icke dödsattesten, efter hvad man sade, i ordning; än fattades niigot på det papper, som bevitt- nade, att hon sjalf lefde.
Men hrad som egentligen fattades, och hvad som icke var i ordning, darom voro iimbetsverken, underligt nog, af olika mening.
Och för hvar gång skulle ny stämpel bekostas, utan hvilken tv % ord på ett papper icke mot- tages i de kejserliga verken.
Redan hade det andra halfhet efter dödsfallet inträdt, men lika l h g t i fjkran hägrade den väntade pensionen.
Nöden och bekymren nedlade den stackars modern på sjuksängen, och en förfärlig afton satt Anjuta och s&amp;g in i sin mors bristande ögon, ur stånd att först&amp; något i detta under- liga lif.
Kort därefter inträilade hennes faster, till hvilken den döende skïifvit en bön om att Ataga sig det arma barnet.
Det var en sn %l och icke vidare hjartnupen frii.
Hon skaffade den sörjande flickan plats som sjuksköterskeelev p&amp; K: s sjukhus och frågade sedan icke vidare efter henne.
Allt detta hade Anjuta berättat.
» Jag önskar t r a a An juta Stepanovna », säger emellertid intendentens fru till den vakthafvancie.
» Det är omöjligt, n %dig fru », svarar konstapeln, » hon är ännu siidan, att ingen.
.
. » » Hur länge har hon nu suttit har? » » k, bara nAgra fH dar, kanske tre, jag vet.
.
. » » Det vill säga fyra, fem, och utan föda som vanligt?
Frukta ni inte Gud, ni, som handla sk mot en kristen sjal?
Och det p % själfva den heliga julafton.
För mig genast till henne, sa- ger jag! » » Om nådig frun bara ville ränta litet, tills gendarmen korn- mer, Man törs inte.
.
.
D, Jag kan undvara siidana hja.ltm-s beskydd », sager iiitenden- tens fru föraktfullt.
» Gif bara nyckeln %t mig, om du inte törs röra vid hennes dörr.^ Konstapeln tog nyckeln och gick före.
I hvarje rörelse ut- talades hans förargelse öfrer så mycket onödigt bifik, och i sitt stilla sinne gaf han den Htföljande damen Atskilliga, epitet, som ej kunna Btergifvas.
» Det kommer sig af hennes tyska blod »,
meilade han, - » tyskt blod, tvi!
Ingen riktig ryska skulle upp- föra sig sh opassande genstridigt - utan att ta reson det minsta.))
Icke förr gnisslade nyckeln i lhset, förrän i n i f r h källaren.
hördes ett hdft rytande läte.
Var det en miinniska?
Var det # ett djur?
Intendentens fru sköt konstapeln Qt sidan, trädde be- slutsamt in i det halfskumma rummet och drog igen dörren efter sig.
En varelse, höljd i trasor, reste sig just upp från jordgolf- vet och tog ett språng som.
för att rusa p % den inträdande, men vid ljudet af hennes stfin~n~a tvärstann.ade hon.
» Anjuta, min lilla dufva, det ar bara jag.
Har i korgen har jag ilagot godt med %t dig.
Kom ska du få smaka!, Den tokiga hade dragit sig tillbaka till det mörkaste hörnet.
Dar kröp hon ihop som en hund, medan hennes vildt irrande ögon följde hvarje rörelse hos den besökande.
Denna satte sig på britsen, rummets encla möbel, och bör- jade duka fram sina liickerheter.
Med vänliga ord och srnek- namn sökte ' hon locka flickan fram.
» Se hiir, niin ögonsten, siå gocl znlczrslcal) du far.
Börja med den.
Siilcert är du mycket hungrig.))
Den tokigas ögon slukade redan maten.
l ?&amp;siktigt kröp hon fram, ryckte till sig bröd och ost och drog sig skyndsamt in i sin vrfi igen.
S i hon %t!
Glupskt som ett djur, rent d hem.skt att se pi!
Intendentens fru satt alldeles stilla och iakttog henne.
Allt efter som hungerlwalen stillades, blef den stackars flickan lugnare, hennes blick miiiclre irrande.
DB hon ätit upp, sade den van- liga frun: » Iiom nu hit, lilla viin, och titta i korgen, hvad jag har har!
Hvad tror du?
Det %r k ~ Z j 2, h nied russin och mandel och ho- ning öfver, alldeles som det ska vara.
Den har sttitt under ?konen; det är jul Amjuta, jul -, id! » Var det nAgot kärt minne, soni dök fram i den arma flic- kans omtöcknade medvetande, nQgot såsom olja på stormupp- rörda böljor?
Hvem kan s5ga det?
Stilla satte hon sig ned pA britsen och började med synbart välbehaog slefva gröten i sig.
Allra sist tog intendentens fru fram ett litet st.ycke inirigdt bröd.
l) Z~kuslm inotsvnrer virt smörgoisborcl, bestk af salta saker och Mes före inicldagen.
KiidjA = julgröt af livetegryn, ItoBtx i vatten.
4, '
, Det har har jag köpt åt dig vid S. Nikolajs kyrka.
Jag lat popen skara korstecknet i det och lagga det ett ögonblick i den heliga nattvardskalken.
Jag köpte också ett ljus %t dig och satte det framför S. Nikolaj.
Se så,, Anjuta, mitt barn, 15t mig nu lagga det heliga brödet p i ditt bröst!
I frälsarens namn!
Se så, där, ja.
Det skall göra din sjal godt. » Efter att Anjuta i ett par ars tid hade fört ett lif a£ frihet och försakelser, - friheten endast cia och då afbruten af niigra dagars vistelse i den förut niininda klillaren, - intriiffade nigot, som beröfvade henne den förra utan att hon därför förskonades fr %n de senare.
Hennes faster, den rika snåla ankan, dog barn- lös, och d&amp; arfvet skiftades mellan kusinerna, föllo 200,000 rubel p % Anjntas lott.
Jo, jo!
Fru Fortuna har allt underliga infall ibland.
Det ar alldeles markviirdigt, i hvilken grad nu Fortunas.
guldstoft förmår i andras ögon omskapa den människa det ut- gjutes öfver!
Har hon förut icke varit mera vgrd fin en bort- kastad trasa man icke vill vidröra med sin fot en gång, så blir hon nu, sedan undret skett, ett helt nytt vasen, en juvel man g&amp;na griper efter, ja, nästan kanoniserad.
Så skedde ock med den olyckliga Anjuta.
P % en gAng guvo sig b&amp;de tanter, onklar och kusiner till- känna.
Alldeles rörande var den öm het, hvarmed de intresserade sig för sin arma släkting, hvilken mist bAde far och mor och därtill sitt förstånd, som de sade, under det att medkiinslans tårar strömmade dem nedför kinderna.
Att de sorgliga förlusterna vor0 af äldre datum gjorde deltagandet ej mindre varmt.
Och i denna kärleksfulla sinnesstänining lade man rad om hvad det skulle göras med Anjuta.
Att en arftngarinna af 200,000 icke kunde få springa kring gatorna som en tokig tiggerska var ju naturligt.
Hsem det var eller hvem det inte var af de d n g a delta- gande släktingarna, som sörjde för henne till det basta, törs jag icke saga, ty sadant talar man med prisvärd blygsamhet icke om i det heliga Ryssland.
B ' actui~t est, att en vacker - eller snarare en ful -- dag intogs Anjuta på hospitalet, samma dår- hus, dar hon förut afvisats såsom alltför klok.
Tack vare frii
, Fortiiila hade hon nu vunnit en tillräckligt hög grad af sihnes- sjukdoni för att kunna intagas.
Hon hade med ett ord blifvit » tokig nog för att beröfvas sin frihetw.
- Intendentens fru glömde icke heller nu sin gamla skydda- I början tycktes allt bra.
ling utan besökte henne iblan !.
Flickaii madde viil af de ordnade förhAllandena, och hennes fijr- stand började märkbart klarna.
Men p % en gång ändrades regi- men ined henne.
Hon tacklade hastigt af och klagade numera alltid öfver att hon fick för litet att %ta.
Hon kände sig i ett stiiiidigt hungertillstand.
Sköterskan ' sade, att cletta hörde till kuren, och SA snart hon iniirkte, att intendentens fru försökte smiiggla in inatvaror, konfiskeracle hon cleni.
Snart nog nekade hon henix ock&amp; intriide.
Aiijiita var sfingliggande sjuk, och lakaren hacle förbjiidit alla besök.
Inteilclentens fru kom igen gång på gAng nien fick alltid sanima svar.
Slutligen fick hon veta, att clet arma barnets lidan- - den voro iidade.
Anjuta var död. '
Sliiktingarnn hade fatt göra s % litet för sin kara Anjuta medan hon lefde.
Nu skulle de Atnzinstone hedra henne i döden.
Tanter, onklar och kiisiner infiinno sig i - djup sorgdräkt, och p i begrafningen blef verkligen ingenting eparadt för att ge ~ ä r l - - den ett intryck d de efterlefvaildes sorg och saknad; Sällan hacle en sa sttitlig procession utgått från darhusets portar.
Först gingo tvA kyrkobetjinter med lyktor på långa stänger.
Den röda lagan syntes knappast i det starka solskenet.
Dar- .efter 1r0n1 en flock soldater för att visa kaptensdottern den k is ta hedern.
De buro helgonfanorj krucifk och ikoner.
Efter dein hade korshngarne sin plats i tA.get, och först därpå kommo po- perna.
De vor0 Atta i tal, alla med guldbroderade, fotsida sorg- khpor, s&amp; styfva, att de tycktes lrunna g&amp; för sig ejälfva.
Åtta poper!
Hvilket öfverdhd!
Allt deras mässande skulle val lyckas rentv % nAgoii stackars själ.
Efter prasterna följde likvagne.~, dragen af .fyra statliga svarta hiistar i sorgesclmbrak.
I hörnen l !ängde grafkransarna, gjorda af svarta och hvita pklor.
Efter vAgnen kommo de djupt nedböjda släktingarna, alla till fots, ' medan deras vagnar tomma följde efter.
.
.
.
.
..: n.
.
Det var verkligen en mycket stitlig begrafning.
I ett gat- hörn stodo ett par tiggargummor nied sina ptlsar.
De riikna.de shngtirne och presterna och kände djupt sin oviirdighet, men y9 samma gAng kände de sig ocksa hedrade.
Ty den fina damen, hvilken bars till grdven som en furstinna, hon hade en gång icke hhllit sig för god att med dem dela den enda sängplatsen bakom kritstrecket.
» Sa ' jag inte, att hon m ' en förklädd prin- sessas, snyftade den ena gumman och gned ifrigt sina ögon med sjalsnibben.
» Jo, mor lill ', du hade förstis riitt.
En angel var hon mot oss fattiga, och nu f5r hon lönen.
Kfira hjartmcs!
Hela Atta poper och s&amp; många fina sijrjande!
* - 1 spetsen för det hela gingo lcyrkobetjiinterna med drniitta steg och ansiktet lagdt i officiella sorgereck.
De syntes djupt uppfyllda af stundens och deras egen vikt, men s&amp; wart siingarne gjorde ett crescendo, passade de pli och tillkastade hvarandra några ord.
» Hvem hade trott, att tokiga Anjuta skulle gti ur tiden med sådan honnör! » » Nibä.
Minns nog, när hon flög upp pi, 7ioukma1) och ref hatten af mig.
Ingen fragade efter henne d$. » » Bror lill ', tror du inte, att det ii ' - arfvet, som gjort kol på henne? » » Hysch - ä ' du galen !B - Intendentens fru var den sista i följet.
Hon kande en djup indignation.
Det var väl den tyska hiirstamningen, som gjorde henne maktig en siidan känsla, ty, som kiindt är, saknar full- blodsryssen organ därför.
Hon kände hela sitt rättsmedvetande krankt a£ det skandliga hyckleri hon här fick bevittna, ty hon var icke ett ögonblick i tvifvel om, hur det hängde ihop med Anjutas död.
Af och till förde vinden nggra strofer a£ shngen bort till henne.
» Genom öknen far du vandra, Vill ditt Kanaan du n: E.
» » Ack ja, det arma barnet! » ~uckade hon.
ökenlif!
» » En Liten stund, En stilla blund, S % skall allt mörker vika. » » Ett verkligt
&gt;Allt, mörker vika!
52, för henne säkert.
Men hur går det för - de dar i det landet, dar man inte kommer fram nied bestickelser?
Hur blinda att kasta Bort hela framtiden för ögon- blickets lumpna vinst!
» Botild S..
Föreningsmeddelande.
Från Dansk kvindesamfund, sainlaclt till möte i Atlborg, h r med aii- ledning af iinionsfirisen Fredril~n-I3rerner-Förbiii~clet deii 14 juli mot- tagit en slirifvelse, utgöraiide en pB mötet fattad resolution.
Den lyder: &gt;Vi d: zilska lrviniior, sam1: tde till Srligt gemensaint niijte i Dansli Kvincle- samfund, diirvicl 28 1irets: tr öfver hela landet &amp; ro representerade, siinda svenska och norska kvinnor vKr syst-erliga Iiiilsning och uttals soiii dir fasta öfvertygelse, att I iiren ense med oss &amp; ii, att, Iwilkn tvister, som iin mR uppsth folken] einellnii, krig mellan de tre nordiska rikena Lr en omöjlighet.
Ingen k81iner det djupare 811 Iwinnornn.
Vi %ro ii test ängd: ^ f r h omedelbart politiskt inflytande, nien desto starkare fordra vi, att .niödrars, hiistriirs och syskons ord blifva hörda har, dar det galler Nordens framtid och lycka.&gt; Stmma skrifvelse har tillstiillts Norsk Kviiides: tgsforeiiing i Kristiania.
.
Följande småskrifter kunna erhiillas genom Fredrikdrerner- Förbundets byrå, 54 Drottninggatan, Stockholm.
Till landsorten expedieras de pr efterkraf eller mot insänd likvid jämte postporto.
Fredrika-Bremer-Förbundets uppkomst och utveckling.
Föredrag af Gertmd Adelborg.
Pris 10 öre.
Kvinnoarbete och Kvinnolycka d Anna Sandströnt.
Pris 50 öre.
Under hvilka förutsättningar kan * kvinnorörelsen blifva af verklig betydelse för kultur och framåtskridande af Anna Sandströnt.
Pris 10 öre.
Till frågan om kvinnans politiska rösträtt, Ett diskussionsinliigg a£ Aratanael Beskow.
Pris 5 öre.
Bör den svenska kvinnan erhålla politisk a8strätt3 af Ariana Wh.itlock.
Pris 10 öre.
Svenska kvinnans kommunala rittigheter och skyldigheter af Gustaf A.
A l d h.
Pris 10 öre.
Den svenska kvinnans rättsliga ställning.
Kort redogörelse för nu gällande lagstiftning af Georg SGemstedt.
Pris 60 öre.
De kvinliga kontors- och butikbiträdenas ställning.
Ett bidrag till hufvud- stadens arbetmestatistik.
Pris 15 öre.
Petition uti Reglementeringsfrågan GAn Fredrika-Breiner-Förbundets styrelse den 6 maj 1902.
Pris 5 öre.
Fredrika-Bremer-Förbundets 20-Arsmöte 12-14 januari 1905.
Pris 25 öre.
.
Rabatt lämnas vid rekvisition af minst 100 ex.
Stadgar och berättelser angilende Fredrika-Bremer-Förbundets verksamhet utsändas gratis.
