# ID: svediakorp-per282
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1905
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 9,672
# sentences: 413
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


J u n i d a g a r n a 1905.
Enlivar d vårt folk, nian son1 kvinna, hög son1 lag, maste under dessa stiiJande junidagar erfara de politiska förhiillandenas tryck son1 en personlig sorg, 11villiei1 liksoni.
undansbynit him-.
rne13ns bli %.
och sommarens fagring oih lagt p&amp; sinnet en, tyngd nian icke k m skaka ifrån sig.
Upptagen af sina större eller niinclie angelägenheter, som, niännislian ggrna %r, vare sig hon lefver enbart för sina p~ivat- intressen eller för den samhällseak eller » frLiga » 11011 kallar, sin.
lifsuppgift, blir för henne i tider h om de närvarande, d % fosterlan-.
clets ära, val och frainticl stå på spe1; allt annat vid jänlförelse dar- nied litet och oväsentligt.
Att Sveriges kvinnor kanna det &amp;,, kanna tidens oerhörda allvar ej mindre än Sveriges man, far icke betviflas.
Ord viiga visserligen ej stort i tider, d % det i f r i i ~ s t + rummet krafves handling, nien vi anse det likväl som en ' bjudande plikt att, frAngiei1de cleniia tidskrifts hiifdvcinna praxis att ej be-.
röra dagens politiska strider, för så vidt cle ej speciellt srngii vart BÖ11, h8r uttala hur intensivt vi iiro med, en försäkran hvari vi tro oss ha ratt ii~aesluta clen största delen af vBra landsmaniiinor.
Det har i dessa clagar mycket ordats om behofvet af en na- tionell viickelse och hårda ord ha i detta sanlman.hang fällts on1 de faktorer inom var nation, pB hvillta nian velat kasta ansvaret för s % viil den politiska situationen, solil för mycket annat son7 inom samhiillet tabvar att reformeras.
I talet on1 en vackelse inA.ste ju 11varje tsiilkan.de fosterlands- viUi af själ och hjsirta instiimnm, men da det gäller påbördandet a£ ansvar, hvilken her rätt att ställa sig själf fri?
Bli icke dessa dagars erfarenheter, clå vi fatt upplefva huru brodersband brutalt söiiclerslitits, hvillm under nara ett sekel förenat oss med ett nar; be&amp;&amp;tadt folk, dubbelt bittra, emedan hvar och en inför det skeclda infiste g&amp; till sig sjiilf med frågan: hur har jag varnat.
.
mitt fosterland? » '
Att vi, kvinnor, linnu icke nått den af många af oss högt.
trådda ern att f % lägga ett ord med i rikets viktigaste angela- genheter, har här föga att betyda.
Med eller utan rösträtt i det allmanna äro vi d l a medansvariga i skapandet af vårt lands öde.
På oss, den ena - och till numerären största - hälften af nationen, hvilar ett ej mindre ansvar än pH det fåtal man, som i dessa allvarstunga tider pfilagts statsmannens och folkrepresentantens svåra plikter: ansvaret för att icke 6.
r nationlitetskänsla fördunstar eller förfuskas, ansvaret för att vi icke stå likgiltiga och oförstå- ende gent emot tidens iniiktigaste rörelser, ansvaxet för tonen, hB11- ningen, den moraliska st %ndpunkten i vara hem och bland ung- domen, ansvaret för den stora skara skyddslösa och hjälpbehö£- vande, hvilka vi, lyckligare lottade kvinnor, med eller utan offent- ligt bemyndigande, fatt pC1 var del att varna, och ej minst ansvaret för att hvar och en med trohet och pliktmedvetenhet tager upp den stora eller lilla uppgift som enskildt blifvit en förelagd.
I) &amp; ansvarskiinslan sålunda från en abstrakt sensation omsatts i lefvande gkning, kunna äfven vi, kvinnor, saga att vi gjort oss förtjänta af vårt fosterland, d % ha vi » inom egna gränser vunnit den sön- dersplittrade unionen åter s. gro nu Sveriges kvinnor vuxna den samhällsbevarande mis- sion, som innefattas i ofvanstAende?
Ja, lika litet som vi satta i tvifvel ärligheten, allvaret och pliktkiinslan hos de man, som aga att fatta beslut i de frligor af vital betydelse för hela vårt folk, soni nu skola afgöras, lika litet betvifla ~i troheten och offervillig- heten hos v %ra kvinnor.
Tvifvel innebar svaghet, tron ger styrka.
Vi ha rätt - att tanka stort om vbrt folk.
Och det ar en fullt berättigad.
chauvinism att h p a en fast och orubblig förtröstan p % makten hos de goda krafterna hos miinskligheten.
Det är i ljuset af denna tro, vi kunna betrakta de högtidliga ögonblicken vid Rosqndals.
lilla sommarslott, då Sveriges kvinnor, sida vid sida med Sveriges man, i den vackra junikrallen bragte sin åldrige konung en spontanare och hjärtligare hyllning an son1 nZigonsin förr kommit honom till del, icke som utt.ryck för en snart förflyktigad feststämning, utan som en betydelsefull histo- risk handling, symbolisk för den enighet och samstyrka, som i ti- der af verklig nationell fara alltid besjälat Sveriges folk.
Stockholm den l5 Juni 1905.
Sophie Esselde-Adlersparre.
~ioårsdagen af hennes bortgång. '
' Aret 1905, hvilket genom firande af 20-Arsfesten varit s&amp; bety- delsefullt för Fredrika-Brenier-Förbundet, är 5fven genom en an- nan omständighet viirdt att antecknas som ett mirkesår i dess historia.
Tio år ha nlimligen nu förflutit sedan Förbundets stif- tarinnas, fru Sophie Adlersparre, bortgAng.
Sedan fru Adlersparre blifvit förunnad att iinder ett decennium följa Förbundet, som hon bland alla sina nihnga andra samhälls- nyttiga verk riiknade som sitt älsklingsbarn, fördes hon, som.
det heter i de ord som Dagny efter,,,hennes clöd agnade henne, » sakta och omärkligt in i den eviga hvilan midt under rosornas tid, samma Brstid som sett henne födas, en början och ett slut symboliska för en lefnad, söni, eldad af en alltid sommarvarm entusiasm, vetat att i så fullt mått locka fram blommor och rika skördar nr oansenliga frön och obrutna tegar. » - Den 27 juni, Esseldes döclsdag, bör sta inristad i alla svenska kvinnors hågkomst.
Niigrn af dem, som stiitt fru Adlersparre nara, h a h a med anledning af tioårsdagen uttänkt och a h e n satt i verket en plan att p&amp; ett enkelt och värdigt satt fira, hennes minne.
Det %r ge- noni praglaiidet af en medalj, som bär hennes bild.
Denna me- dalj föreligger nu färdig och kommer den 27 juni, rniirkesdagen, att öfverlamnas &amp; t de institutioner, med hvilka hennes namn oupp- lösligen är förkiiippadt.
R.edail under frii Adlersparres lifstid hade en s. k.
» portratt- fond » bildats i akt och inening att pA duken f % hennes drag förevigade, men hennes sjuklighet under de sista %ren hindrade fullföljandet af denna plan.
SH kom döden och korsade den full- ständigt, eine.clan nian misströstade om att penseln utan den lef- vande modellen skulle pA ett tillfredsställande sätt kunna lösa upp- giften.
DA uppstod tanken att med grafstickelns hjälp lättare vinna ett godt resultat, och den komité, som åtagit sig förval- tande af den lilla portrattfonden, nu tillökad med Atskilliga bi- drag af för företaget varmt intresserade personer, beslöt att.i stal- let för ett mAladt portratt låta utföra en minnespenning.
Upp- '
draget öfverlämnades åt den unga medaljören Erik Lindberg, hvil- ken p % ett särdeles fint och förstående sätt nu utfört detsamma.
Medaljens framsida bar med god och karaktaristisk porträtt- likhet den ädla.
banbryterskans bild; i kanten läsas hennes namn, födelse- och dödsår: Ilnrin Sophie Le@on7t~c.fc~r~d-Acllerspa~ * re ' 1823-1895.
FrAnsidan visar en uppgående sol, höjande sig öfver ett berglandskap, inramadt i en graciös slinga af rosor, hvilka uppbära ett upprulladt blad, hvarå läses: iWinnet nf Esseldes rilia denna sidas öfre lifsgarning hugfästa tacksamt svenska kcinnor.
plan, och liksom aftecknande sig mot glansen af den uppgkende solen, ses orden: Klarsynt, var) izltjtirtnd, själsstor.
Den s % val i komposition som ut£örande synnerligen vackra minnespenningen ar yraglad dels i silfver, dels i brons.
Exemplar i den dyrbarare metallen öfverlamnades själfva minnesdagen %t F ' re- drika-Bremer-B ' örbundet, Handarbetets vänner och Stockholms like- salong, de tre större företag, till hvilkas stiftande fru Adlersparre tagit initiativet.
Bronsmedaljer skola i höst tillställas de skandina~riska ländernas främsta kvinnoföreningar, högre lararinneseminariet i Stockholm, en del privata seminarier och rikets kvinliga folksko- leseminarier, förutom samtliga hiigre läroverk för kvinlig ungdom, hvilka åtnjuta statsunderstöd.
Den gipsmedaljong, efter hvilken medaljen utförts, har som gafva öfverlamnats till Fredrika-Bremer-Förbundet.
Medaljerna skola, d % de sandas till skolorna, Atföljas af en skrift, belysande fru Adlersparres - lif och betydelse för de svenska kvinnorna.
Denna skrift kommer att utarbetas och utgifvas af Förbundet, sk- som dess tacksamhetsgärd %t sin stiftarinnas minne.
a Bland tyska kvilaliga studenter.
Det är icke längesedan de första universiteten i Tyskland öppnades för kvinliga studenter, och ännu ar det blott ett fiital stater, som gjort sina högskolor tillgängliga för kvinnorna under samma villkor som för mannen.
Det l %ter nog storartadt, att det i Berlin finnes öfver 500 studentskor, men i själfva verket raknas de blott som ~Hörerinnen~.
För humanisterna behöfrer ju detta ej utgöra något hinder för doktorsgradens rinnande.
Men natur-
241; vetenskapliga - studier, som fordra praktisks öfningar, blifva möj-, liga .blott i .enstaka fall, d % vederbörande professorer visa sig nog.
tillmötesgiiende att .mottaga kvinliga praktikanter i sina institut.
De sydtyska - universiteten ha varit fördomsfriare, och Baden gick i spetsen, då %r 1900 därvarande universitet medgåfvo.
immatri- kulation.
af kvinliga studenter.
Bayern följde exemplet 1.903.
Men därmed äro visst- icke alla hinder undanröjda., För att få arbeta å ett institut, fordras nämligen vederbörande direktors till- l~telse, och den vägras fortfarande af flera professorer, spm ännu hysa betankligheter mot kvinnornas universitetsbildning ofver- hufvud taget, eller Atminstone mot de gemensamma studierna.
Heidelbergs universitet, darifrh jag har personlig erfarenhet, ar officielt öppnadt äfven för kvinnor, .men desto större sar misa- räkningen att finna det kemiska institutet ohterkalleligen stängdt, endast på grund.
af direktorns vetoritt.
.
A f a p sade mig visserligen, att en klagoskrift till Undervisningsministeriet skulle kunna med- föra ett förstandigande.
för direktorn att ~ e d g i f v a tillträde till.
laboratoriet, men under sådana förhållanden skulle ju arbetet där ingalunda blifvit angenämt.
Direktorn var en berömd, professor och fint bildad världsman, dessutom naturligtvis, Geheimerat och reservofficer, (jag kanske b ' ör tillägga ogift och kvinnohatare).
Som skäl uppgaf han vid mitt besök, att om tillstånd en gång liimnades, skulle institutet öfversviimmas af ryskor, hvilka oftast saknade tillräckliga förkunskaper och dessutom af flera skal vor0 illa tAlda.
.
Flera a£ underprofessorerna, t. o. m. de äldre, hade mycket liberalare åsikter och vor0 icke obenägna att mottaga kvinliga lärjungar.
Men de extra ordinarie professorernas stallning ar ju i Tyskland en helt annan än hos oss, och de maste foga sig.
En af dem hoppades dock på en ändring, om blott utrymmet blefve så stort; .ntt de kvinliga studenterna kunde instängas i aär- skilda lokaler.
Bilden föreföll mig så löjlig, att jag utbrast:, Aber, Herr Professor, die sind doch nicht gefährlich, sie beissen ja nicht!
z, &gt;) Oh, nein gnädiges Fraulein, sie beissen ja nicht, aber gefiihrlich sind sie doch!
» var det ridderliga svaret.
.
Bland studenterna cirkulerade en anekdot om uppkomsten a£ portförbudet.
En rysk kvinlig student sades kort före en före- lasning ha kommit, i ordviiding med en nAg&amp; retsam kamrat och i häftigheten hade hon latit undfalla sig ett: » Esel! » Den förolämpade ' kårstudenten kynde ju i detta fall ej genom en ut-.
,,
.
maning få upprättelse, utan gjorde anmälan till rektor.
Ryskan fick också ett strängt straff, men d % saken egentligen var något löjlig, ansåg institutets direktor, att shdana episoder kunde skada universitetets värdighet och beslöt att aldrig slappa in några kvinliga laboranter.
Senare utverkade jag tillåtelse att f % arbeta under de korta ferierna hos den professor, hvars ledning jag önskade.
Direk- torn var .t.
o. m. nog förbindlig att sjiilf föreslå en utväg.
Jag erbjöds nämligen att arbeta som privatamanuens hos samma pro- fessor, med en mhatlig lön af hela 50 mk från universitetets kassa.
Men i så fall kunde jag ju ej arbeta för egen rakning.
Ehuru direktorn förklarade, att hans tillmötesgående mot en ut- ländska ej finge tydas som ett prejudikat, var det icke utan att de tyska kvinliga studentskorna gladde sig ofver den första bre- schen i motstiiindet.
Under terminen hänvisades jag daremot till ett privatlaboratorium, där.
naturligtvis resurserna vor0 mindre, men kostnaderna betydiigt större.
Som bekant äro ju studierna i Tyskland åtskilligt dyrare an hos oss.
En kemist beräknade sålunda 500 m k per termin för platsafgift p % laboratoriet, före- lasningar och uppsättning af reagens och apparater, hvilka hvarje laborant mkste sjä.lf anskaffa.
Så småningom kom jag i beröring med en mängd kvinliga studenter och fick en inblick i deras universitetslif.
Hvad be- triiffar förhållandet till de manliga studiekamraterna, ag bemötte dessa dem med den bildade tyskens förbindlighet, möjligen med en liten tillsats af sjalfbel %ten öfverlagsenhet gentemot dessa sm % varelser, som vor0 djärfva nog att tro sig jämnstallda med tyska kårstudenter, fast de icke kunde utmanas på en ärlig tvekamp hvarken på sabel eller ölsejdel.
I pensionatet fick jag höra hkr- resande skildringar af dessa oblyga studentskor, som vor0 okvin- liga nog att studera anatomi och %allt möjligts, - och det tillsam- mans med unga man - som vidare bodde ensamma i enkla studentrum, gingo på konserter utan förkläde och gjorde långs.
promenader med manliga kamrater.
Men däremot fann jag, att de unga professorsfruarna syn- barligen vuxit ifrån förskräckelsen för studerande flickor och nu togo sig an dem med otvungen hjärtlighet, kanske i känsla af, att de icke blott gåfvo en liten omväxling At de unga flickornas energiska arbetslif, utan ocksa sjiilfva h g o en fläkt af ungdom
och frisinne i de timligen enformiga kaflekonseljerna.
De kvin- liga studenterna % sin sida gladde sig åt de beräknade små.
bjudningarna, dar de fingo tillfälle att i hvardagslifvet se de stormän, son1 de förut kant till blott genom tunglärda böcker eller högtidliga föieliisningar.
D % hela kvinnorörelsen i Tyskland ar a£ så mycket yngre datum än hos oss, och dock under en häftig kamp brutit sig igenom ett långt mera kompakt motstånd an här, är det ju ej förvånande, att man dar stundom pbträffar den manhaftiga öf- vergångstypen, som val här för längesedan ar försvunnen, om den ens någonsin existerat annat an i skämttidningarna, den s.
k. '
5 emanciperade studentskan D.
Jag fick en liflig föreställning om henne genom en ung nybakad doktor, som med sina välplacerade ärr säkert imponerade p %.
alla stadens backfischar.
» Tank er, där komma de instormande på niin middagsrestaurang, i säck- ' rock, kort kjol, hög stärkkrage med svart kravatt, kortklippt hår och pince-nez, och varst af allt, en klufven filthatt utan hattnål - utan I~attniil !~ Det säger sig själft, att jag nästa dag upp- trädde med tre langa hattnålar.
Största motviljan röna dock som sagdt ryskorna.
En del af dem torde nog ha sökt sig till utländska universitet för att undgli de inhemska myndigheternas vaksan~het, och där tycktes före- komma åtskilliga oroliga element.
De beskylldes ofta för bri- stande allvar i studierna och sades visa endast ett ytligt intresse för de mest olika amnen.
Men den allmänbildning de ernA anviinda de dock på ett ädelt och osjälfviskt sätt, ty nzAnga af dem sträfva för att sedan kunna omsatta sina kunskaper i en ofta otack- sam verksamhet bland sina okunnig,z landsmän.
Och nian m h t e beundra entusiasmen och energien hos de miaga ryskor, som ofta under ohyggligt tryckande ekonomiska f örhållanden f ullföl ja sina stiidier i ett liingt mera osjalfviskt syfte an jag tilltror de flesta af oss.
De lefde otroligt enkelt och billigt, m %nga hade ingen annan middagsinat an.
den de kunde föra med sig till institutet, och nöjen vor0 e j.
a t t tanka pil för dem.
Jag fick en inblick i deras offervillighet, när de talade om kriget och dess verkningar och på den ständiga hungersnöden i stora distrikt i Ryss- land.
Niigra reste hufvudstupa hem för att dela folkets elände.
I Berlin samlas nog ryska studerande af blandad kvalitet, och demonstrationer mot dem * ha ju förekonlmit äfven från stu- denternas sida.
De kvinliga studenterna i Heidelberg bemötte
ryskorna .ed okonstlad kamratlighet och sökte för att stärka solidaritetskänslan undanröja det viirsta hindret för ryskornas del- tagande i samkviimen genom att nedbringa kostnaderna till det nliiista möjliga.
Ett starkt föreningsband utgjorde deras ~Vereiii der studierenden Frauen,.
Den stod naturligtvis utanför de gamla studentkorporationerna men arbetade energiskt för att At sina medlemmar ernå full likstallighet med öfriga snicht inkor- poriertens vid behandling af för hela studentkaren gemensamma intressen.
Vid ett siidant allmänt diskussioi~smöte gällde det de s. k.
~rildarnes fordran p % lika rösträtt med de sjalfmedvetna khrstu- denterna, gom icke ville sliippa makten ur händerna.
Diskussio- nen utmynnade i hvassa repliker mellan de mest fanatiska mot- stAndnrna, men nAgot resultait i s&amp; erniiddes ej, och de kvinliga studenterna vågade sig ej in i korselden.
,.
S % vidt jag kunde finna, existerade i Heidelberg ingen veten- skaplig studentförening eller något motsvarande våra diskussions- klubbar nied litterära och sociala intressen, hvilket naturligtvis där- emot är fallet i större universitetsstader.
Det var därför glädjande att finna, hur inom de Iivinliga studenternas förening ett vaket in- tresse för alla nutidsfr %gor tog sig uttryck i lifliga diskussioner och föredrag.
DB de manliga kamraterna inbjö$os, blef menings- utbyt-et naturligtvis ännu hetsigare.
Vid ett sådant möte behand- lades fragan om allmänbildning.
Inledarinnau varnade alla.
stu- denter för att specialisera sig endast på de amnen, som fortast kunde leda till examen.
Vid flera tyska universitet tyckas stu- dierna i många amnen vara inriktade p % ett inbringande yrke soni mål.
Minst hälften af kemisterna i initt institut efter- striifvade med sina 3 A 4 års studier doktorstiteln som merit för att gå in i industrien, och d % gällde det att spara tid och kon- centrera sig p % ett fAtal amnen.
De akademiska liirarne försökte däremot att entusiasmera sina lärjungar för ett djupare veten- skapligt intresse, och det torde ej vara utan betydelse, att nu- mera maturitetsexamen är obligatorisk vid allt flera universitet.
Yid nämnda diskussion ville inledarinnan pAstL?, att just de kvin- liga studenterna i sina studier sökte förverkliga krafvet p % all- mänbildning, och detta icke gewm ett ytligt intresse för en mångfald ärmen, utan genom ett allvarligt inträngande i allmant-
O manskliga studieomriden.
Detta måste ju dock fordra längre tid &amp; n flertalet studenter offra pLt sina studier, i synnerhet som nlångas tid tas i anspråk a£ mensurer, bierkon~mei-ser och andra för kår- studenter niistan obligatoriska adla idrotter.
Hon medgaf, att många af de studerande kvinnorna icke behöfde tanka på ett omedelbart ekonomiskt utbyte af sina studier, hvilket va1 icke heller annu står de.m till buds.
Men deras studier stalla sig nog betydligt billigare an för deras manliga kamrater.
För verk- ligt fattiga ynglingar aro ju akademiska studier i Tyskland knap- past möjliga, då dar ej existerar det hos oss tolererade lånesyste- met.
Meii de många tyska studenter, som - stå utom k8rlifvetJ tycktes kunna nedbringa lefnadskostnaderna (utom de namnda obligatoriska studieafgifterna) till ett rnininlum, och deras an- språk på koinfort och nöjen vor0 ' ytterst små jämförda med för- hållandena hos oss.
I Sverige kanna val de kvinljga studenterna sig numera knappast utestiiagda från n %gra förnzåner, livarken inoni arbetet eller förströelserna, och universitetslifvet blir tandigen likartadt för siivsil imanliga som kvinliga studenter.
I Tyskland ar det ju kårlihet, son1 med dess traditionella pliigseder - ger sin prägel åt mannens studieår, och att Irvinnorna äro uteslutna darifrån, tror jag icke förorsakar nfigoa afuiid hos dem.
Det kan ju tyckas orattvist, att de lagenligt immatrikulerade kvinliga studenterna vid ett officiellt uppträdande af studentkåren icke kunna lita representera sig.
Men nog skulle de verka ganska störande i en studentprocession, s % som den tar sig ut vid en begrafning t. ex.
Det ar en stamningsfull anblick, detta tig af delegerade för olika kårer i sina traditionella studentiiniformer.
M %nga olika slags aamnetsjackor, knsibysor, baretter med plym, höga kraghandskar och skramlande värjor pihinde om historiska festtåg, och de ståtliga gestalterna med Bsicka, iirriga ansikten passade.
godt i stil.
Annu mindre torde de kvinliga studenterna eftertrakta ratten till duellsporten.
Om det berodde på bristande mod, kan jag icke afgöra, men de tycktes icke fullt uppskatta det heroiska och kul.tiverade i att offra en bit af niisan eller örat för att godt- göra ett förfluget ord.
Det gjorde ett egendomligt intryck att se laboranterna vandra omkring.
i institutet med alldeles ombundna, karbolluktande hufvuden eller knappt liikta s h.
Den förut namnde unge doktorn och backfischhjalten kiincle aldrig förstå, att jag kände mig SR oberörd af hans fem tydliga arr.
)) Aber man sieht
doch noch vier im Sommer, wenn ich kurz rasiert bin! » En opposition mot duellvasendet har ännu icke haft mycken fram- gång, men de optimistiska kvinliga studenterna hoppades p&amp; sitt inflytande afven har.
Om kårväsendets uppfostrande betydelse för de unga studenterna kunde jag ju ej f % någon erfarenhet, men nigra landsmän, som p % nara h %ll ffltt en inblick i student- lifvet, vor0 uppfyllda af beundran öfver den militariska discipli- nen och den utsökta artigheten i umgänget studenterna emellan, Den ene a£ dem hade, tack vare ett respektabelt arr efter e n operation, utseendet för sig och avancerade till styrelsemedlem i en Verbindung, där han snart kände sig hemmastadd.
Det %r ju I möjligt, att afven en svensk student skulle tveka att i oförblom- merade ordalag saga sin mening om en kamrat, om han visste att det kunde medföra en utmaning.
Xen % andra sidan synes oss väl duelltwhget som ett oresonligt strängt straff för en ung- domlig tanklöshet.
Antimensuristerna, som ej anse sig ha, riitt att riskera ett vanställande för en icke lifsviktig orsak, föraktas naturligtvis af många mensurentusiaster.
En sadan stackars idea- list berättade, att han kommit i dispyt med en amanuens och slutligen utbrutit: » Sie sind ja kindisch!
» Den omedelbart föl- jande utmaningen ville han d principskal ej antaga, ehuru veder- börande professor bad honom göra det son1 en personlig tjänst.
mot honom; För dennes skull bad han dock offentligt om ur- siikt och universitetets heder var räddad.
Att den hänsynsfulla höflighet, som äfven under arbetstiden visades mot de kvinliga kamraterna, berodde p&amp; något af kårlif- vets instruktioner är väl ej antagligt.
Det tycktes vara just från de mest konservativa studentkorporationer, som de enstaka demon- strationerna mot kvinliga studenter utgått.
Om bierkommerserna, som Zven vor0 förbjuden frukt för dessa, utöfvade n %gon lockelse, vet jag ej.
Den mera officiella delen kunde alltid Ases frfln liiktaren, och ö1 bjöds afven dar omkring, gratis t. o. in.
E n Kaiserkommers p % kejsar Wilhelms födelsedag ägde rum i stadshusets väldiga sal, son1 var upptagen af l %nga bord, där studenterna sutto med sina ölsejdlar.
Vid ett tvarbord syntes honoratiores, däribland en ung prins, en riktig Karl Heinrich ur)) Alt Heidelberg ».
P % en estrad stodo 4 h 5 ståtliga riddare i stilfulla kostymer, med de långa rarjorna ut- sträckta öfver ett tomt bord.
Det var de olika korporationernas Vertreter, som i tur och ordning hö110 ett valsvarfvadt tal, åtföljdt
af ett nervskakande oväsen, d&amp; alla värjorna samtidigt slogos mot bordsskifvan.
Strax därpå följde signal till.
en allmän ' » salaman- der ».
A£ detta konststycke uppfattades från damernas läktare endast s8 mycket, att alla dessa tusen ölsejdlar tömdes på kom- mando i fyra raska tempo och samtidigt sattes ned med en duk- tig kläm.
Så sjöngs unisont.
en dryckesvisa.
Hvad vi först8 med studentså-ng tycktes icke förekomma.
Klockan 11 fingo da- merna gå och sedan skulle den lifligare delen stf festen börja.
Men det kom en festtid, då de krinliga studenterna togo skadan igen, niimligen fastlagen.
Under de veckorna blef audi- toriet p8 föreläsningarna al.lt fåtaligare och laboratorierna shgo allt tommare ut.
Däremot var det lif och rörelse p8 ölstugorna, som öfverbjödo hvarandra i lockande reklamer för den nya brygden.
Maskeradbaler aflösa hvarandra och ge en liten föreställning om sydliiildskt karnevalslif, ehuru den rätta stämningen endast lär förefinnas i de katolska städerna.
Men intresset koncentrerar sig på » F ' astnachtsdienstap, då hela staden deltar i karneva,lslifvet på gatorna.
Omkring det traditionella festtåsget utvecklas ett muntert folklif, diix studenterna i tokroliga masker med serpen- tiner och konfetti leverera batalj utan ängslan for efterriikningar.
Damerna nöja sig med att vara åskadare, nzen ha försiktigt nog försett sig med konfetti eller en solfjiider som .vapen mot allt för närghgna masker.
Mot kvällen dominera studenterna allt nier, och infödingarne dra sig tillbaka till hemmets skydd.
Men några kvinliga studenter.
togo mig med sig på en » Bierreise »,.
Under eskort af ilagra manliga kolleger drogo vi från den ena kneipen till den andra son1 intresserade AskAdare till de lustigaste karnevalsupptåg.
De tändigen enkla lokalerna vor0 till triingsel fyllda af barnsligt uppsluppna ungdomar, och lifsgläd jen f öreföll mera iikta än vid en festkväll på vhra guldkrogar.
De kvinliga studenterna arrangerade också en egen maske- radbal, d&amp;rvid kontrollen var mycket sträng, ty studenterna hade stor lust att smyga sig in under förkliidnad.
De enda manliga individer, son1 tolererades, vor0 pianisten och uppassaren, men de tycktes ej ha trtikigt.
Stämningen var ' mycket hög och.
dansen intensiv, ty kavaljerer f attades ej.
Några prof essorsfïuar roade sig synbarligen bland ungdomarna.
För intriidesnfgiften, 1 mk, fick man också öl, men för ryskornas skull förekom ingen obliga- torisk sup&amp; Man rekvirerade sjalf efter råd och lägenhet ett par butterbrötchen eller en flaska sekt.
Men denna festtid gjorde föga afbrott i det intensiva arbetet.
P % bostad och vivre hade de kvinliga studenterna små ansprak, hvilket möjliggjorde uppehället i den ovanligt dyra universitets- staden.
Frukosten bestod af kaffe med bröd, kvällsniaten af te med smörgås, och de flesta besörjde sjallva dessa srng hushalls- bestyr.
Endast middag intogo de oftast i en familj; ty de van- liga studentlokalerna, med wguter, burgerlicher Nittagstischw voro f öga inbjudande.
Navgot nationslif enligt vår mening finnes ju ej, utan hvarje k %r har sin egen kneipe, dar medlemmnrne triiffas nästan hvarje kväll.
Något allmänt, för damer tillgängligt kamratlif existerade s %ledes ej, men inom de olika facken liirde kamraterna smånin- gom känna hvarandra.
När våren kom, Heidelbergs tidiga, un- derbara v %r, slog man sig gärna lös för en fotvandring till någon af de otaliga utflyktsplatserna i omgifningarna.
Och narhälst man kände sig trött, fanns alltid i niirheten ett litet värdshus, dar man med färska Apfelkuchen fick trösta sig ö£ver det usla kaff esurrogatet.
Intresset för norden ar ju redan stort bland alla bildade, om de ocksh naturligt nog endast rakna med ett Skandinavien och af svensk litteratur oftast känna till blott Selma Lagerlöf och - Sigurd.
Som svenska iir man emellertid saker om att vara valkommen i de tyska kvinliga studenternas krets, och de hop- pades allt oftare få ta emot nordiska Bamr-er, med hvilka de gärna ville kanna sig solidariska.
Sorden tycks ej längre för dem vara den trakt, » mo die Welt aufhört und der Ibsen anfangtw: Xaima Sa72 Ehom .. » Söta, snälla tant, vill inte tant klippa en hel rad barn åt mig, s % ' na som kan dansa rundt, tant vet, och s&amp; ville jag så gärna ha en ensam, som ar riktigt fin; och s&amp; om tant ville rita.
ansikten på dem allesmillam.
woch s % tant, söta lilla tant, klipp en släde A t mig, f&amp; mina barn ha inget att Aka p&amp; ».
woch en pappersherre åt mig, för jag har ingen alls ».
n$, flickor ' små, vi ska nog försöka, jag ska klippa sa mycket j&amp; kan .. Och så k i m där en hel ' rad lustiga dockor, ibland tio i en ' rad, men d&amp; måste papperet vara mycket tixnnt.
I de storas ögon vor0 de nog rätt lika hvarandra, inen det var bara för att de stora vor0 sh dumma; vi barn sago mycket väl, att de inte alls liknade hvarandra, de hade ju kliinningar, strunzpor och skor allesaminan,., men det hade ju människorna också, och ända sade man inte, att de vor0 alla likadana.
Henima hade vi af pappa tiggt ganila spelkort, som tant Thilda kunde klippa cle präktigaste slädar af.
Pappersherrarna voro vi minst nöjda ined., inen.
de voro ju and8 de bista man kunde få.
Det var alltid s&amp; svårt att f&amp; herrar, och tant Thilda ville heller inte gärna klippa sådana, inen åtminstone en var man ju tvungen att ha för att fA en familj, tyckte vi.
Man kixiide ju förstås leka, att pappan var borta och - reste, nien det blef ändå tråkigt i laagden.
Men tant Thilda kunde ända flera konststycken.
Hon sam- lade upp alla garnrester, som hon kunde komma öfver, och vir- kade däraf de mest förtjusande mössor till de riktiga dockorna; i alla regnbågens firger lyste de, men desto finare voro de ju.
Hittade lion sa ibland en bit stramalj, soni blifvit öfver någon gång, så kunde nian vara viss på att den snart förvandlades till den allra vackraste matta för docksk %pet.
Ja, den tant Thilda, hon var sannerligen en skatt, vi barn kunda rakt inte förstå, hur vi skulle burit oss At, 0111 lion inte varit, men - Ah, så radda vi blifvit första gången vi sågo henne!
Tant Tliilda hade niimligen en sådan underlig lapp, alldeles som om ett stort, rödt plomnion växt fast på sidan om den riktiga läppen.
.
Det shg ut som om det suttit så löst, och vi vor0 så radda, att hon skulle vilja kyssa oss.
Vi tyckte, att det skulle ha kants förfärligt.
Men tant Thilda kysste oss inte, och innan första tim- man var ghngen hade hon fullständigt intagit vara hjärtan med sina milda ögon och sin förunderliga sax. '
Den kiira, @ m h tant Thilda!
Det var ej alla dagar hon be- höft g&amp; soni ett nådehjon, visserligen ett gärna seclt och väl be- liandladt nadehjon, nien 6ndB ett sådant, i en stackars fattig komniinistergård ute p5 landet.
Det hade f u k i t s en tid, då hoii var den mest krusade frun i en landsortsstad.
Hennes hus om-.
.
talades med beundran och dund af alla- den lilla stadens öfriga fruar, och själfvn den stolta borgmastarinnan maste erkänna att en tiflan med fru Lundbom var omöjlig.
Inte brydde sig tant Thilda så mycket om de granna möblerna och de präktiga kalasen inte, men hennes man ville nu en gång sii ha det, och en sådan tanke som att saga sin man emot hade aldrig uppstktt i tant Thildas .hjärna.
Sjiilf var hon blott glad %t sina pengar, när hon med dem kunde hjälpa andra.
Bland de många som hon siilunda fått hjälpa, var ocksh den fattiga komministerfamiljen, där hennes hjärtas barn, de tv % fostersönerna, en tid varit inackorderade.
SA hon hade längtat efter barn, gamla tant Thilda!
Hennes maq hade föräldrarna valt åt henne, och hon hade dô.
som alltid med tack tagit emot allt, hvad de gåfvo, men älskat honom hade hon aldrig, alltid varit en smula rädd £ör honom som för förad- rarna ..
När hon först började längta efter barn blef hon nästan radd för sig själf: s % där g % och längta, hon som hade det e % bra, som var afundad af s2 mAnga - hon kunde alls inte förstii sig själf.
Men genom långa, ensamma dagar och tysta nätter växte sig hennes lIingtan stark, ja, till slut sh stark att den kunde besegra hennes blyghet och hennes raddsln för att tala om egna önskningar.
Tant Thilda kunde aldrig själ£ första hur det.
gått till, men när tio lAnga år försvunnit under ständigt växande läng- tan efter nfigot att lefva för och db e % det budet nådde henne, att hennes mans två små brorssöner stodo föriildralösa, då fick hon mod att uttala den Önskan, som SA länge bränt hennes läp- par.
» Nå ja », sade hennes man, han hade ju sjalf tänkt p % hur det skulle ordnas för dem, » ville hon taga pi % sig allt besvihet, s % var det ju en lätt lösning af frägan och », tillade han, svåra arfvingar bli de val antagligen i alla fall., Ah, hvad det jublade och sjöng inom tant Thilda!
&amp; len lika stilla gick hon där, halft radd midt i sin stora lycka, att det skulle vara synd.
Hon tyckte ibland att det var som skulle hon jublat öfver att svågern och sviigerskan Toro döda.
Den dag d,S tant Thilda hämtade sina skyddslingar var den lyckligaste dagen i hennes lif.
Så brhdtom hon hade haft dagarna förut!
Det stora rum- met bredvid sängkammaren skulle ju göras i ordning Et de små, tant Thilda hade nog helst velat haha dem inne i siingkarnma- ren - det var ju s&amp; synd om de sniå stackrarna att ligga ensamma,, den äldsta var bara fyra- och den niinsta tvii i.r -
men det &amp; de hennes man sagt " nej till, så den saken kunde ju ej hjälpas.
Tant Thilda tröstade sig med, att hon hörde sh bra, och hon hade latit smeden se till att dörren kunde stän- gas tyst utan att knarra, och då skulle hon nog .kunna smyga sig dit in om natten, utan att niaimen märkte det.
De tv8 sinii siin- garna vor0 bestsillda hos snickaren, och han hade lofvat så säkert att de skulle bli färdiga i tid.
Inte narrade han väl heller gärna en shdan kund som fabrikör Lundbom, men det var ju SA kort., bara en vecka, skulle de val komma?
Sytt lakan och stickat tacken, det hade hon sjjalf .gjort.
Det var annars sed dar i sta- den, att nar shdant skiille göras så inbjödos alla stadens fruar till ett sygange, diir det syddes, dracks kaffe och pratades, först och sist pratades.
Tant Shilda hade dock ej kunnat förmå sig till att göra s&amp; nu.
Hon var nog förfiirligt rsidcl att n; olgon af de andra skulle få se det, för d i hade de säkert blifvit stötta, det fanns minsann ej många sa giltiga anledningar till kafferep dar i staden.
Men hon kunde inte nännas att någon annan an hon sjiilf skulle fA sy pA de tackena, hon tyckte att hon sydde iii s&amp; niånga välsignelser i dein, och s&amp; var det sh förunderligt ljufligt att drömma om sina egna barn.
De andra kunde ju ha suttit där med stygga tankar.
Nej, nej, allt styggt och mörkt och s v h t skulle hon hålla borta fran sina gossar s&amp; mycket och sh laiige hon kunde, och modershänder nx %ste förmå mycket, tankte \ hon.
Så kom då svägerskans begrafningsdag.
Tant Thilda klädde sig i svart med krusflor på, hon var ju tvungen till det, men - h11 så falsk hon kände sig!
Hon hade ju aldrig varit sh glad förr, hon var ocksh rädd att gossarna skulle bli radda för henne, d % hon var så svartklädd, men hon maste ju.
Människorna, trodde hon, skulle ändå se, hur rosenfargade hennes tankar voro en sadan sorgens dag.
De kunde ju omöjligt förstå det, de anade ju ej hur hon grAtit af la.ngtan efter att känna mjuka barna- armar och höra trippande barnafötter, efter att ha någon att slösa all sin trikedom af kärlek pil.
Alla de svartklädda begrafningsgasterna gräto, det var ju en begrafning, ingen visste, när ens egen tur kunde komma, tant Thilda grät ocksh, hon visste knappt hvarför, men hon kunde ej.
lhta bli, fast hon kände sig ännu niera falsk.
&gt;Ja, ja, min kära Thilda)), sade ' den myndiga borgmastarin- nan, &gt;jag har hört, att du tanker ta barnen till dig.
Ah ja, '.
*,
nog kiinner jag ditt goda hjiirta alltid, men har du tinkt pA, hvad det vill saga att fostra andras barn?
Nar vår Herre ger en egna, så måste nian ju ha dem, men att ta dem, nar man ej .ar tvungen - hur ofta blir man ej lönad med otack!
Du kunde ju betala för dem hos en fattig anka; jag kiinner en, som vore mycket liimplig, så gjorde du en god giirning dar ockeb.
Tant Thilda visste ej alls hvad hon skulle svara, men så fick hon en ljus idé: D Gustaf ville så ha det ».
» K&amp;, det var en annan sak, tyckte borgmastarinnan, det var d % också miinnen s&amp; likt, att aldrig tanka g % hustrun %.
Visst var den dagen förskräckligt lAng, men slutligen blef det skynining och clå skulle de resa hem, tant Thilda och barnen, fabrikören skulle stanna efter för att få någon reda i stärbhusets invecklade affärer.
Det var gnistrande kallt och stjiirnklart, men tant Thildas armar släppte inte det tag de hade om tv % smh barnakroppar, hennes händer buro alltid sedan marken efter den dagen, de vor0 förfrusna, sade inan.
Det var icke utan, att gos- sarna varit en smula radda för henne i början, isynnerhet den minsta, det var vii1 lappens skull, tanker jag, men innan de soni- nade första kvällen så var den känslan borta.
, Gud som hafver bariien kars - aldrig tyckte sig tant Thilda nhgonsin ha bedit så innerligt som denna första afton, d % hon satt mellan de sm&amp; sängarna och hörde tv % stapplande barnaröster försöka att följa hennes egen.
* * 8 Det var en härlig tid, som nu följde, en enda 1Hng strålande solskensdag tycktes henne sedan de följande sex, sju åren.
N %gra sorger förde de ya1 ocksa med sig.
Den sviiraste var att bilda gossarna hade s % latt för att ljuga, voro s&amp; förfärligt opalit- liga.
Det var nog annu ingen annan an tant Thilda, som märkte det, och det gjorde så svidande ondt i henne, men hon tröstade sig med, att det nog skulle g % öfver, da de fingo mera f~rstiind, de.
vor0 ju s % små an och hade en s % liflig fantasi.
Nar de började bli större behöfde de mycket pangar, mycket mer än fosterfadern ville ge dem.
Tant Thilda skaffade dem alltid, ibland t. o. m. p % ett satt, som gjorde det ännu svårare för henne att gifva gossarna ' de förmaningar, Eom hon ~ ä visste l att de borde ha, men som de s % sällan fingo - de voro ju.
ocksa så oeniotstAnclligt rara, niir de ville, och tant Thilda hoppa- des SA latt på 11ytt.
Så gingo ett par tiotal Ar eller mera, den gamla fabri- kören dog; h n u ett par Ar och sa befanns det att den rika fru Lundboin var SA fattig, att hon ej hade bröcl ' för dagen en gång.
Hnr det .hade gått så långt, har jag aldrig fatt veta, men man- niskorna sade, att det; var fostersöneriias skull.
» NU fick fru Lundboin se hur det gar, nar nian ej vill höra pA .goda råd; hela staden hade ju vetat hur de lefde, de unga herrarna, det var sB clet sar både synd och skam At det, men aldrig Ilade hon velat tro clet, clH maii i den oegennyttigaste viinskap sagt hvad man visste.
» Den yiigsti~ af fostersönerna hzzde dött ett ha.lft år efter foster- fadern.
Det; hade ej varit SA sv&amp;rt för tant Thilda, som.
man skulle trott - lin behöfde han ju ej lida mera xf inanniskornas ondska och ofÖrst !i,ei~de, och hon kuncle ju g&amp; ut till honom och pyssla o111 hans graf cliirute på kyrkoghdeo under de stora ekarna.
~ H u r ska ' nu fru Lundbom ta ' ' det?
Det ska inte vara sii godt, nar en varit van alltid att sitta fï5nist.
Inte för att en kan nu kunde saga, att Ilon varit högfärdig inte, men iinda - ja hon f&amp; se, att det inte var bara kiirringsk \ raI.ler, clå man varnade henne för fosterstiilerna *.
.
Manniskorna kunde ha sparat sig sin oro för tant Thilda.
Visst nAclcle de tunga taiilrarni~ fram till henne, men hon af- spisade clein alla ii-16d ett: » var Herre hjälper val ».
Den andra fostersonen följcle snart den första efter; det kandes s&amp; tomt att st.5 ensam, men (le behö&amp; ej plhgas niera, och sig sjalf hade aldrig tant Thilcla t a i ~ k t pH.
.
Det var nu, ilar alla utviigar tycktes stiingda för henne, som 11011 blef hjiiden att Iroiiiina ut till den lilla komi.i3inistergc5,rden, dar vi barn likde oss kanna och iilska heiine.
Dsr stannade l1011 s&amp; n&amp;gi: n Rr tills plats kunde beredas för henne p i Borgerskapets aillrhus, det hlef för tant Thilda den sista hviloplatsen på den 18nga viigeil till grafven.
Hon bor dar nu tillsaminans med en annan liten gumma, som inte ser och som hör mycket dåligt, och som tant Thilcla, sjiilf erkänner &amp; r en smula gnatmig, men D k i i ~ a du, jag har det.
ju så rart och ' så bra, som jag någonsin kan önska mig det ».
Dessa äro de sista ord, som jag hört tant Thilda saga.
- a - n.
- ' - .-.- *. --
En internationell sammanslutning af det intellektuella arbetets kvinnor.
Die Frauen-RzwcZschazl, namnct pk en a.f berliner Tageblatts B bilagor, agnad At olika företeelser inom deii moderna kvinnorö- relsen, berättar ' i ett af sina senaste nummer om ett nytt, och, som det vill synas, mycket praktiskt företag, hvars första upphof ar en engelsk skriftställarinna, miss Constancc Smedley.
PA initiativ a£ denna unga darn bildades i juni m h a d för- lidet %r en internationell klubb för kvinnor, ägnande sig åt in- tellektuellt arbete.
Företaget startacles i London, där miss Smed- ley har sin bostad, men har därifrån spridt sig till Paris och Berlin.
andamblet med dessa klubbar &amp; r dels att A t kvinnor af ofvannämnda kategori Bereda fördelen af ett angeniht hem, och detta till ett jamförelsevis lågt pris, dels att utgöra ett s l a g byrii., som underlättar afyttringen af litterärt och konst.iilirligt produ- cerande damers alster genom anordnande af konstutställningar, förmedling af öfversiit.tnings- och £örläggarefriIgor, vägledning vid vetenskapliga studier nl.
m. dylikt.
I den engelska klubben in- togs ordförandestolen a£ hertigen af Argylls dotter, och bland ut- skottets medlemmar märktes siidana namn som lady Aberdeen och mrs Humphrey Ward.
Tilloppet d klubbmedlcrnmar var så stort, att nlan snart sAg sig tvungen att höja ti.rsafgiften, och blub- bens sociala stallning blef - troligen delvis till följd af de klin- gcznde namn, som 1Bnat den sitt stöd - £rAn början den allra bästa.
Den räknar nu ett medlemsantal af 2,000 personer.
I Paris inrymdes den nybildade klubben i ett gammalt her- tigligt » h ô t e l ~ vid Faubourg S: t Germain.
Den gldriga parken omgifves a£ höga murar, hvilket gör att ~ärldsstadens buller knappast triinger in i denna distinguerade tillflyktsort för intelli- gensens kvinliga aristokrati.
Madame Taine, den berömde skrift- stallarens kika, residerar har som ordförande.
Hotellet rymmer 50 sofrum, samlingssalar o. d.
I Tyskland hade man att fasta afseende vid atskilliga na- tionella förhhllanden och fann för godt att frAn början ställa före- taget p5 en bredare basis.
Men liksom i de andra ldubbarna 5r det icke enbart andlig begåfning, som bereder tillträde, en hiig social ställning och ett gammalt namn äro ock introduktionskort, som äro att räkna med.
Den tyska tidningen nämner en del förnäma medlemmar, som äro oss tämligen främmande, mer in- tresse har det att höra det drottning Elisabeth af Rumänien med - intelligensens och bördens dubbla ratt intager platsen som beskyddarinna f ör framlingsutskottet s, som räknar flera berömda
I, 255 namn, bl.
a. vår landsiiianinnas Ellen Keys.
Bland öfriga med- lemmar markas Bertha v. Suttner, Clara Viebig, Agnes Sorma., Richardr~ Huch, Teresa Careno m. fl.
.
Intriide i klubben st.år öppet för damer af alla nationaliteter, savida de uppnått 18 år och uBpfylla följande villkor: 1) Till ordinavie niedlemmar antagas kvinnor, som a) publi- cerat eller offentligt utstallt något sjiilfstlindigt arbete inom litteratur, journalistik, vetenskap, bildande konst, konstindustri eller musik; b) soni aflagt akademisk grad eller iiro lärarinnor vid statens skolor eller musikinstitut.
2) Icke ordinarie medlemmar: kvinnor, som a) äro utöfvande konstiiarinnor af betydelse, b) till följd af lefvande intresse för och deltagande i andliga, konstnarliga och allmännyttiga intres- sen äro efterstriifransvarda såsoni mcdleininar, c) döttrar eller liustrur till personer, hvilka utmarkt sig inom litteratur, konst, vetenskap eller i det offentliga lifvet.
Klubben raknar också hospi.tel.
' n~zde niedlenimar, hvilka utgö- ras af studentskor.
Dessa invaljas på ett år i sänder, men kunna efter denna tid omväljas.
Man liar nyss för klubbens rakning förhyrt en priiktig lokal vid Potzdamerstrasse.
Har finnas e n stor samlingssal, soni lam- par sig för konserter, föredrag n1.
m., en vintertradgArd, omkring 40 sofrum, l~vilka betinga ett pris frin två till sex mark och som Itunna förhyras för längre eller kortare ticl, dessutom läsrum, biljardsal och en förträfflig restaurant, som för billigt pris erbju- der klubbens medlemmar jainte tillfälliga giister, goda och billiga milltideï.
Med klubben ar förbunden en juridisk byrh, som mot låg afgift förmedlm upplysningar i lagfr&amp;.gor fran sakkunnigt hfill, och till de franitideplaner, soni ~ n a r t torde komma att förverk- ligas, hör upprattandet af ett siirskildt förlag för meclleinmarnas litteriira akter.
Det ar antagligt, att den lifskraftiga unga föreningen kommer att på m h g a satt vaxa och utvidgas och diirigenom i allt högre grad tjäna det syfte, den uppställt för sig: att utgöra ett inter- nationellt band mellan den kvinliga intelligensens målsrniiii och en lrraftig hafstailg för befordrandet af deras s&amp;viil ekonomiska som konstnarliga intressen.
.
Litteratur f o r s o m m a r e n.
- Eget hem.
De ogifta kviiiiloriias egaahenisfrkgtt af Frmzces Wachl- nu5ster.
DA nian vill skrifva om denna bok frai-i~stfflla sig ej först dess litteriira f6rtjiiiister, elmrix iifveil de iiro betyclande, ej heller triider i frihnsta planet 1 ~ 2 fOrf.
1 t 8nkt sig lösanclet af den ogifta kviiiiians egnahenzsfs5ga, utan i. förgruiiden strrlr författminnans karlek till sitt Rmne, och den idé, soin hoii vill lägga fram.
.
Mecl en niedkiiasla, soni lyser igenom och i-ixllm l-ivarje rad i boken, afl-iandlas deii ogifta kvinnans förhi2llandeii.
P&amp; ett stiille skrifver författarinnan 0111 huru de vidgade arbetsomriedena brutit udden af resonaen~angealiteiisltapets frestelse - * niein huru alltid en hotande bild stAr i balrgrixi-iclen af alla framtidsclïöinnzar: den g a ~ u l a ogifta kvinilan, friidiiigen pi % jorden, hon som alltid skall tacka, nllticl bero af niiclra, aldrig stolt Iran höja sitt hufvncl im- der eget tak.
Och på ett annat stiille läses: » Allt mer högljudt höres knotet frAn inännens, led att kvinnorna undantriinga dem, knuffs sig in öfverallt - det Rr ngstan som oin de ogifta kvin- norna icke egentligen ha rätt att existera, 18iigt mindre då föra en själfst~nclig tillvaro ».
Och SA 2ianvisas till det egna, lieininet so111 den kraftkälla, u.r hvilkeri de förut rotl6sa, l.iAglöszt, inodlösa kunna Aterhanita förtroende till lifvet och tilltro till sig sjiilf \ ~~.
» Ett eget hem p5 landet, en röd stuga vid en bl&amp; sj&amp; andrum för personlig- heten; hemtrefi~nclen i stug: m och friden i naturen, lockar detta icke och clrager danim höljdt, efter befrielse liingtnnde sinne?
Ilen egna tR.ppan, ckii egna potntis~~l~ern, de till arbete inbjncliznde ti.~d~rclslai~clei.i, fresta icke de ömniu, y.ai-saimia hiirideï till sltdcl och plan tering? » Om de göra?
Det var en fraga!
S J ~ I ~ mig I som om d: i.gens lösen.
för Sveriges folk just vore denna: ett eget hem pi2 landet!
Och till Sveriges folk hösa vi ogifta kvinnor, fastii.1-i man ofta, iir beniigeii glÖn3ma bort det, Det ' gBr för i-ii,r \ wande en längtan bl.ancl oss kviiinor ef er det egna heiainet.
Och det är 6 5 naturligt.
Att » f&amp; ett eget lieni » betyclde efter g,zixnidt sprak- bruk att en ung flicka blef gift.
Nu 1ik: soi-n i @ inla tider äro rniiiiga kvinnor ogifta, nien skilnaden är att var tids ensamnia kviiznor hafrra pretention pb det egna hemmet, Atminstone som framtids- perspektiv.
Man skjuter ej längre framtiden frbn sig, utan inan börjar ordna för den Itommande dagen.
Man vill slippa ifrån inackordering och h ~ ~ l i i i l l ~ s k och ~ l o r ser fram iiiot den tid, da, sasoin förf.
si.
lefvande beskrifver det, arbetsbordet i det egna hen~rnet ställes p i den förnämsta platsen med den finaste utsikten, och d i » det ar fest att arbeta under eget tak! »,
Belysande exempel framliiggas hur hushAllsfrölren, bankfröken, den pensionerade läririnnan, den äldre p&amp; lendet uppfödda fa- iniljeflickan, malarinnan, hemarbeterskan, sjuksköterskan m. fl.
skola kunna på billigaste sätt ordna for det egna henlinet.
In- vandningar framkastas och bemötas, de ekonomiska synpunkterna framlaggas och de olika fördelarna af bostiider i villasamhällen eller ute p % landsbygden behandlas.
Och ej nog därmed, jord- bruksfriigan och tradgArdsfrAgan upptagas äfven, likas % sjalfva byggnadsfrågan.
Det nlarkes val att förf.
skärsk %dat sitt ämne ur alla synpunkter och om man ock sisom enda, amnärkning iniiste saga att utgifterna i bland äro nAgot för lågt beraknade, s % iir denna aninärki~ing föga vägande.
Vi äro förf.
stor tack skyldiga för den kärlek hvarmed boken är skrifven och särskildt för att ämnet slriirskAdats frAn SA inånga synpunkter.
Därigenoni blir boken till väckelse och iippnluntran f ~ kvinnor r af olika saml~ällsklasser, mecl olika föimögenhetsförl~A11anden.
och anspråk.
s Om koloniträdgårdar af A n n a Lincll~agen.
Stadsbons tappa.
En hjalprecla för triidgArdskolonisering af Sigrid Hhrd nf Segemtad.
Dessa bida böcker afse att komplettera livarandra ocb.
re- l~ommenderas till alla dem, soin intressera sig för den rnycket viktiga frhgan om tradg %rdskolonier.
Fröken Lindhagen, som ned- lagt mycket arbete och intresse för kolonitr %dgårdari~as ordnande i Stockholnistrakten, laninar en liflig skildring af hvad soni pA detta omrAde iistadkomrnits annorstädes, visar huru ringa medel som behöfvas för att starta företag af denna art och huru väl- signelsebringande dessa IriidgArdar, hvilka redan finnas vidflera af Sveriges stiider, visat sig vara.
Fröken Hård af Segerstad läiimax i sin lilla » hjii,lpreda » i liittfattliga ordalag en kortfattad, och efter hvad det synes, sär- deles praktiskt uppsatt undervisning i triidg %rdsrkötsel.
Man får.
anvisning å bästa arter af grönsaker, bärbuskar m. m., far lära hvilka vläxter tarfva stark gödning och hvilka mindre, huru man sl~all reda sig mot triidghdens fiender, sltadeinsekteraa, m. m.
Begge böckerna kunna säkerligen 17ara till stort gagn shväl för dem, som vilja Sgna sitt intresse Ht startandet af trädgårdskolo- nier soin ock för de lyckliga ägnrne af de små trfidgardarna.
Naturligtvis är boken äfven lämplig som vägledning för skötandet af mindre triidgArdar i allmänhet.
.
.
*.
.
G.
A..
Foreningsmeddelanden.
Den 27 Juni,.
tioarsdagen af fru Adlersparres dad, har Fredrika-Bre- mer-Förbundets styrelse latit nedlägga en b a n s p&amp; hennes graf ii Galér- var£ vets kyrkogård.
O Val af funktionärer inom Fredrika-Bremer-Förbundets styrelse samt s£ n~ecllemmar i dess komit6er ägde ruin &amp; Förbundets styrelsesammnn- trade den 13 juni, iiiider prof. P.
G. Itoséns ordförandeskap.
Till styrel- sens ordförande återvddes fru Agda i ' lfonteliz~s, till vice ordf. professor P.
G. Rosén, till knssaförvaltare fröken Caroline Wahrolin och till sekre- terare fröken Sigrid Ulrich.
Till ordinarie inedlemmrnar af förvaltningsutskottet omvaldes fru Mon- telius, fröknarna Dahlgren och Engström samt fru Höjer, och till supple- anter fröknarna Björklund, Silow och Ulrich.
Äfven inom öfriga komi- teer ägde ingen förändring ruin.
O En sykurs pil Hagalund för flickor i konfirmations8ldern har satts i g %ng af Förbundet.
Kursen, som omfattat kliidsömnad, har pagátt under varmhaderna och leclts af fröknarna Anna Dahlgren och Ellen Ulrich.
skilda Kvinnor i de kommunala nämnderna.
Utan diskussion ha Stock- lwlm stadsfulltnaktigc beslutat att i yttrande till öfverstolthtllareambetet tillstyrka de af riksdagen beslutade andringar i hufvudstadeiis kommunal- förordning m. m., hvarigenom kvinnor blifva valbara till folkskoleöfver- styrelsen och styrelsen för Stockholms stads arbetsförmedling.
Stadsfullmiktige 1 Hudiksvall ha invalt trenne kvinlign ledamöter i fattigv8rdsstyrelseii.
Detta uppdrag, det första i sitt slag i denna stad, fingo fröknarna Alma von Rehausen och Karin Sjölund, den sistnämnda barnmorska, och skulle valet galla för samma tid som för de öfriga sty- relseledaniöterna, d. v. s. till slutet af h 1908..
O.
I Nora fattlgvilrdsstyrelse ha.
likaledes en kvinna, fr11 Karna Anders- son, blifvit invald.
