# ID: svediakorp-per2814
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Hertha
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Hertha', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1921
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 9,858
# sentences: 624
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-hertha
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


ARGANG.
.
.
.
.
VIII SEPTEMBER B921.
Vaxandets tid.
.
D et fruktade, det 8erhörda, det oinöj- och triumfator ' p &amp; arenan.
De kvinnliga -.
liga, liksom det -- friin andra sidan representanterna i den ny \; ali3a andra.
'.
selt - elida riktiga, utvecklingens log.iskn, kammaren koinma vBl, inte hellk ' att kun-.
konsekvens, iir dagc-ns verklighet.
Dc?
na raknas i avsevart flertal.
svenska Kvinnorria ta med samma riittig-.
Skulle da Ater.
ilen.
del av den politislia .. %eter soii mannen del i de pligaende poli- kvinnoröstr$tens AotstAndare f&amp;t räit tiska valen.
som förmenat att intet skulle vi~inqs ge-. '
Vad ' har: darrned inträffat '?
Betyder ' det nom- att släppa fram kvinnorna.
.
i det pi) - sa~lini:znstörl.anr.let av gaminal god sam- litiska livet?
Antingen Iiomnie de att föis- !-iiillso~dni~ig, ar det ina ugurerandet av en hiilla sig passiva till sina nya r5ttigliet.r '.
: y rätt far dighetens tids lilder?
eller ocksa tanklöst och alisvarsiöst följa Sannerligen varken.
det ena eller det im- den första partipolitiska kastvind, som dra.
De uppjagade fantasiförest5illnii1gar- liiindelsevis virvlade- fram över deras förut.
.
na.
p &amp; ont och gott 1i.a vikit inför det enkla lugna vra.
.
.. sakförlifillnndet att samtliga de människor ', Vi vaga saga att sannerligen inte heller soin bygga och bo i vart land, oförhind- detta iir förliAllandet.
visserligen veta vi r:de av oni det 5r inan eller kvinna, nu 5nni inte hur stort intresse kvinnorna vi- i den man de därtill känna sig uppfordra- sat sig iiga för sjilva va1h:indlingen oc ' h ch äro, ined oin att göra det inflytande det skall aldrig kunna utrönas i vad fnA:ri,, $illande som de önska ska11 bli bestam- de sj5lvstiindigt tagit stillning till de po-.
mande i landets offentliga aligeligenheter.
litiska kombinationerna.
Men det nr icke Nagori v&amp;ldsam förskjutning inom det p3 denna punkt dessa dagars betydelse.
politiska.
livet .lian inan, iiven.
utan kan- .faller.
Alldeles oberoende av de kvinnliga.
iiedoni om det .faktiska valresultatet., med väljarnas.
frekvens vid h e t s v a l ~ ~ r n o .och c all silcerhet förutsatta ej darvid ha u&amp;- deras villighet eller obeniigenhet a t t fölaja koniiiiit.
De skilda partiernas energiska blotta loc1ctonmn; i frbn iSespelit.ive politi- agitation lär nog halla den ordina,rieU jäiii- ska partier liar nHgot aygtirande Iiiint.
De .vikten s &amp; ungefärligen vid makt .. Inget l~vinnor.
böra vara latt rjknade.
' soin ' inte i nytt, - fruktnnsviirt, .numeriskt:.
~ ö w r l i g s ~ ~ dessa t ' d@ar.
fatt liira sig +tt saiiihället inte kv,inii.opart.i.
har .ryckt, frain, .soin- känrpe: - Iipgrc, d .. r a.
r .ett.,gén&amp;:r$t Styeck f.6.i-; ad de B ' ' *.! '
" '
98 H E R T H A duga till; y a g r u n d a v a t t d e 5 r o f ö d d a k v i n n o r, att det erkanner de- ras medborgerliga ratt att, sftvida de kan- na sig diirtill uppfordrade, ta sin del .i det offentligas angeliigenhet ' er.
Till Sven det tungsövdaste kvinnoniedvetandet har sanningen av det falituiii trängt, att kvin- norna icke längre iiro en avskild, omyndig och oansvarig del av folket.
Detta ar vad som skett av verklig be- tydelse.
Det den kvinnliga röstrattsrö- relsen i sin kraftfulla verksamhet helt naturligt ända ej k u n d.e makta, av n &amp; fram till hela den kompakta innersta Inas- san a; kvinnor, har pa en gång uppiiiltts genom att den riittighet, som det kampa- des för, nu faktiskt finns och diirför att man Begär av kvinnorna dennas ut- övande.
.
Myndighet, frihet, ansvar, riitten tockholrns stads Iönereglering, .den mycket efterlängtade och synnerligen omtvistade, iir nu htiigen i hamn.
Oer- hört omfattande iiro de förarbeten, som I ' nedlagts pi3 densamma, oändligt talrika Ge skriverier, som den framkallat, oer-.
hört krävande de sammantriiden och de- - batter, soin föregatt de avgörande beslu- ten.
Vad som i detta sammanhang ar av mesta intresse ar att söka finna i vad maii vederbörande tagit hiinsyn till - de kvinn- Ur att vilja.
ha de stalits inför.
detta vaxer den myndiga, sjalvmedvctna och ansvariga inännisltan.
Och det ar detta som hUnt.
Det iir viixandets tid som blutit in för Sveriges kvinnor i dessa da- gar.
Det galler djupast sett inte att fr8ga elter om de till s &amp; eller s3 mlnga pro- cent ta del i röstandet nu - eller framdc- les.
Men detta, att om de rösta eller inte rösta ar deras eget fria val, som de själva Det ffi svara för, det ar betydelsefullt.
hänger samman med det som hänt - att denna tid med sin gavs av medborgarriitt och.
medborgaraiisvar för kvinnorna liar öppnat den rymd för dem i vilken sjalv- medvetandet och s j5lvbestamningen s kju- ter v5xt och med dessa personligheten, som vet att handla i frihet under ansvar.
Men det giir mera iin dagar mellan sadd och skörd.
Nu a r v ii x a ii d e t s tid.
liga befattningshavarna och deras önske- infil.
Det maste da först och sist siigas i f r h att, i stort sett,.
mycket litet av vad man skulle önskat f5 genomfört kommit till synes.
Förgiives ha de kvinnliga ined- 1:mmarna av Iöneregleringskommittén sökt göra vissa bestämda synpunkter gal- Imde, med nästan lika liten frarngilng har den kvinnliga ledamoten av stadskollegiet, vid de till ett trettiotal uppgaende sam- mantraden, som endast ' denna fraga kriivt, fört kvinnornas talan.
Vad man ansag
HERTHA vara de mest sliriaiicle orättvisorna mot kvinnorna fördes eiilellertid fram i tal- rika reservationer, och för dessa talades ivrigt, ehuru niecl föga ~esultat, vid de- batterna i stadsfullniäktige .. Pi ett sam- inantriide av kvinnlign stadsfullmiiktige fran alla partier enades inan om att det vore av nöden att vid den inledande prin- cipdebatten angilende lheregleringen.
ett allinänt uttalande gjordes i fraga om önsk- viirdheten av .att likalön-principen för inan och kvinna hade tilliiinpats; dock ansag man det icke rildligt att fram- Ironima med ett bestämt yrkande i fragan, d &amp; man ju ined visshet hade sig bekant att niigon vinst cliirigeiiom ej stode ' att er- b~llsi men viil att inan genom ett .alltför energiskt upptradande snarare kunde ska- dn de kvinnliga befattningshavarnas .sak, vilken nian ju i fOrsta hand hade att till- varataga.
De olika reservationerna mg&amp;- elide bef~ttningariias placering i resp. 1ö- n.egrupper uppdelades iiven mellaii de liviimliga stadsfullmiiktige, som sltulle föra deras talan vid saii~niantriidena.
Att sa sedermera icke alltid blev.
fallet under debatterna berodde ph att nar man fann att nagbn reservation för en likartad grupp befattningshavare blev avslagen, man da insag det lönlösa i att taga upp en iiärstilende grupp, som i alla hiindelser rönt ett liknande öde.
Vad som vanns!
Ja, här var det nog sjiiksköterskek8ren som, tog hem vinsten, och den var dem av alla hjiirtligt unnad.
Denna kar har ju 0c1tsA hittills stiitt p5 ett synnerligen 1, ' igt plan i friga om av- lönings förnianer i föhiroillancle ti.11 vad som kravts av utbildning och arbetsprestation.
Har vor0 ocksa man som kvinnor eniga om behovet a \ 7 en viisentlig förbättring.
99 p - L.iirarinnoriia i övnin&amp;iinneii vid stadens folkskolor fingo efter en ganska hetsig tie-.
batt en.
jambördig stallning med iimnes- lararinnorna, dessa senare 1,yckacles dar- emot ej.
finn- beaktande för det krav de uppstiillt p &amp; att erhålla e n.
lön motsva- lande 85 proc.
av de manliga, lärarnes.
~ n s t r i i n g n i n ~ a gjordes r frAn de kvinnliga stadsfulln~äktiges sida att framhalla önsk- viirdheten av att de ' sociala befattnin-.
garnx, ' sAsoin st+lande större krav p &amp;.
sinn.
innehavares mangsidighet och erfarenhet, skulle bli bättre tillgodosedda än vad fal- let varit i förslaget, inen dessa synpunkter vunno icke beaktande.
SA t; ex. avslogos nistan konsekvent alla försök att flytta olika slag av inspektriser ett eller an-nat pinnhål högre.
A andra sidan 1yckad.e~ man .avvarja en reservation fran.
social- demokratiskt hall, som mynnade ut i san- kandet under konimittéförslaget av 1.6- ne,riia för vissa ko.ntorssltrivare och bok- h&amp;llare.
En eller annan befattnings-.
grupp, t. ex. polissystrarnas, följde med sina manliga kamraters uppAt, icke, vii1 till inarlrandes, som skulle de f A samina lön, ehuru denna begiiran frainstiillts av deras innnliga kamrater, men emedan dessa senare Akte upp i en högre grupp,.
fingo p o l i s ~ ~ s t r a r ~ följa i a med, upp &amp; - p &amp; vederbörligt avstLind.
Av det sagda far emellertid ej dragas den, slutsatsen att de kvinnliga befatt-.
ningsinnehavarna ej fingo sina Iöneför- IiAllanden i stort sett förbättrade; sh-:.
.
.
; -.
;.
.
skiit torde f3 fráriihAllas att ordnandet: iv semesterfrdgan fik visso var till fördel for ' i synnerhet de yngre, men en Iöne r e g l e- r i n g innebar ju icke med visshet en Iöne- f r h ö j n i n g.
Med, skal kunde &amp; 1c1- lertid vi kvinnor ha önskat att med hRn- ' ' ' 6
HERTHA 100 - syn till de krav, som vissa, slag av be- fattningar ställa pli sina innehavare, detta hade erkänts i form av- en lön, som icke blott skyddade dess inneha- vare f r h nöd, utan även skänkte henne möjlighet att föra en nggot S H nar bekym- merfri tillvaro.
Därhän ha vi emellertid ännu icke kommit.
Som slutomdöme om hela Iöneregle- ringsfragan torde fA sagas, att den i iningt och .mycket iir en stor h5rva av kompro- misser och att dess slutliga lösning gjorrs i Gngslans tecken.
F ö r, visso maste var och en, som tagit del a,v kon&amp;itt~ns och stadskollegiets arbete, skänka sitt fulla er- Iriinnande At alla dess .medlemmar för det ' '.
nit och den skicklighet de nedlagt p &amp; sitt svåra värv.
Det blir nu den nya tjänste- niinindens sak att reda upp de niiingfal- diga svarigheterna och med varsani hand planera övergangen frfin ett gammalt till ett nytt system.
Vi, menige nian, dock.
medansvariga för det avgörande beslutet, gingo hem i de ljusa, solfyllda junimorg- narna, efter langa nattliga debatter, med en missmodig ltiinsla av att för kvinnornas sak Ilade vi mycket litet kunnat utratta och att, trots ärlig vilja och ihiirdiga för- sök till sparsamhet, stadens utgiftskonto drivits iinnii ett litet stycke i höjden.
vinnorna och valrörelsen.
Valrörelsen har pAgAt2 med sedvanlig .part iagitation över hela landet.
Det nya och särskilda denna gång har varit att kvinnorna äro med, inte endast som parti- talare, det har hänt förut, utan även som Mrlivärt väljarematerial och som aspiran- ter till medlemskap av riksdagen.
Partierna ha inrättat sig därefter.
M h g a ' och bevekande ha uppmaningarna till kvinnorna fran olika håll varit att söka sig in i respektive partis allenafrälsande hamn.
I n g e t .har ställt sig högdraget och avvisande, all misstro till den kvinnliga .kompetensen i fraga om det politiska li- vets förhallanden synes ha totalt förflyk- tigats och ersatts av en allniannelig iver att associera sig med nykomlingarna!
Varje parti har ocksfi ' satt .upp bAde ett och flera kvinnonamn p5 de olika orter- nas listor.
Visserligen inte alltid - eller ' kanske rättare inte SA ofta - p &amp; säker plats, men man ser dock hur gärna det önskats ha kvinnorna med soni kandida- ter!
Det skulle bli för vidlyftigt att här Aterge alla de namn som synts p5 de skil- da partilistorna och de äro redan allmänt kända, det blir för oss att nar valresul- taten äro klara i Hertha inregistrera Sverges första kvinnliga riksdagsmedlern- mars namn.
Def kan emellertid förutsä- gas att dessa bli a v e v ä r t fkre.
Att bland de uppstiiilda kvinnliga kan- didaterna finnas flera för kvinnorörelsen okiinda namn var naturligtvis att förutse och nAgon invändning i och för sig mot detta iii- givetvis ej att göra, Dock ville man önska att bland de första kvinnliga rik ' sdagsmedlemmarna funnes plats för de dugliga och som debattörer och ta- Inre tränade kvinnor som under sitt s
HERTHA 101 -.
väldigande - ocli .dook m å man väl saga att delta i samiing ä r en kvinnornas sak.
De.
stater, som skickat kvinnliga ' delgerade, m r o bnclast tva,; Danmark ' och Sydafrika, ined fröken henn ni Forclihanin~er och Lady Phyl- lis Ponsorxby.
Sverige kom niirinlast därefter.
genoni alt Iiksom ' Norge och Frankrike sanda soin sakkunnig en .Invinna,.
vilket som bekant hade blivit fru Anna Wicksell; doktor Elise Sem och M.:ine de Witt ' Sclilumberger soro de andra tv &amp; nänincla ländernas kvinnlig., ex- perler.
D e förelräddm inlernalionel ' la orga- nisationerna hack a.v lrelton represen tnn ter fem kvirhior.
Den inlernationella b y r h för slavhandelns bek ' äinpaiide sancle .som of4iciell delegerad miss Baker.
Sidoordnandet a v de inlerna tionella orga-.
nisationerna, vilkas represenlanter icke skulle f &amp; deltaga i förli:indlingarna, kändes redan.
i f r h lkrjan av ' alla parter .som ett misstag.
InternatieeqeBR ekononni.
Efter Näk elt kon.gress~bes ' lut koni t ' I11, som giok ut clt genoin kriget uppkoinnici.
interregnuin, cld på att .alikioclh Nalionernas .förbund att upp-.
' komiiiitté .f&amp;- arbetet ined.
allt vad inel1~:mfolklig:i förbindelser hette sus- ratta en permnn,.t den vita slavh~aiidelns # bekämpande, föreslogs ~.~cnclcrades, hor nu, efter.
" fred,en ", interna- också att denna kommitté skulle,omfatta re- tion:ilisii.ren 1; igits till godo iincler näslan vid- skepliga förliopp~liiigar.
Dc internalionella presen tanter för in ternationella organisatio- kongresserna I111 dc1 el !cr $ct iiidlets ~befrHni- ner, som anlingen clirekt ahetlat ined denna sik eller vid sidan av annat med iiltrcsse följt jaiide nvl6s:i vnxndrn odi p5 Loppen av det hclh siHr Ndonerlias !Iörlm-d viaflande nied clen, sasoni exempelvis Internationella kiinno- den iillovade viirldsfralsningen.
Den som förbundet, Internationell.
kvinnorö.strattsa1- lever far se, eller rättare sagt,, de som komma liansen, Kristlig~a .föreniiigen .för unga kvin- efter oss - niojligen -, det 1iiseiiArig:i ri !zet ' nor.
Det a r a!
hoppas att N. F. .följer vin- genoni den nu .st:irtade fönnedlingeii synes ken om koniniitl8n blir veiiklighet.
.
~ e &amp; bia nog avliigset.
Dock får man tro på även skulle: betyda en vinst för .den nya internalio-.
clet !förknycklide fröets grodd, det ä r inte ndla organisationen, .som den Icnappast har PrAga oni a t t inte clella speciella trots allt råd a tt undvara.
' Namnet Clara Walds tröni k.a.n, va Sverige beträffar, exemplifiera sa- lbär ' i ' sig nagot av den Iiagrande niöjlighelen nv ett nytt ocli +erkligt s:imförstånd p2i jor-, kem Rapaciteler av denna rang, med erfa- ren ' heter vunna under långa 4rs ar ' bete med den.
En ~ a i i o i e r n a s iI ' ör.bu~ids-.kongr.ess, som la- det dystra iproblei ?iet, betyder något iför det git !falt pd en verkligt inlernatioiiell detaljan- man vill ' uträtta.
* De, vid kongressen gjorda uttalandena äro geliigenhet, var den i soninil:ir i Geneve hhllna kongressen nio t clen vi ta slrivliandeln.
kända genom dagspressen.
Tr~1tiofyra nalioner hade där sina officiella^ Indiens roster.
Med 52 röster m o t representanl.er ' och fjort to ii inlernationella or- 25 .Iigr Bon-ibay~ lagstiftande försainling ganisalioner, som syssla nied delta problem, denlin sommar, foljt Madras ' exempel och in- följde genom sina onibud - kongressens f6r- fört kvinnoröslratlen.
Sarojini Niaidu och handlingar. '
hennes systrar ' börja raknas till folket.
Antalet kyinnligh delegerade var ej över- arbete f ö r skiiliga o c h riittvisa reformer a v kvinnornas stallning i hemmet, sam- hiillet ' och staten f i t t erfarenhet i o c h kun- skap o m icke endast dessa friigor utan ldicken o c h intresset vidgat u t till övriga stora samhiillsproblem.
C) nskningarnas.
tid.
ä r emellertid för d e n n a g a n g förhi.
Nar detta läses ä r o re- d a n g$ sina hall andraltammarvalen över- stökade, p a alla h&amp;lI 5ro kandidatlistorna f ' aststiillda.
, Vi h a n u endast a t t vänta ocli se ' - o c h r ö s t a i d e fall d ä r tillf5lle diirtill iiiin~i gives.
. '
Kringblick. '
,.
.
Kvinnornas tre e internationella fre kongress Wien 10-17 itt i hjärtat av Wien i den gamla are- M v ö r d i g a kejsarborgen Hofburg, som numera efter re.publikens genomförande in- crm sina murar rymmer Atskilliga allmän- riyttiga verk, hade Internationella Kvin- noförb-undet för fred och frihet sin till- fälliga byra.
Dar omhiindertogos p &amp; det vanligaste kongressdeltagare fran väcl- dens alla hörn, och f r h detta första mot- trgande niedförde man en stamning av hjärtlighet och ' glada förhoppningar, som skull ' e komma att prägla hela kongressen.
Kongressens högtidliga öppnande ägde, ium pi5 förmiddagen.
den 10 juli i Musik- vereinsgeb&amp;des stora festsal, där de flesta sessionerna sedermera höllos.
Den stat- liga salen erbjöd en imponerande anblick.
Delegerade, representanter för föreningar och pressen samt talrika &amp; hörare fyllde parterr, loger och gallerier; pA estraden .su tto medlemmarna i Wiens kvinnosym: foniorkester och kvinnokör.
Ett ode för solo, kör och orkester tillägnat kvinno- förbundet inledde akten.
Darefter för- Idarade kongressens ordförande, Miss Jane Addams, kongressen öppnad i ett av enkel värdighet präglat anföraide: Miss Addams erinrade om ' förbundets tvA före- gaiende kongresser, i Haag 1915 och i Zurich 1919, dar kvinnorna prote ' sterat niat kriget.
och mot fredsfor+agets be- stämmelser och uppsatt förslag bl.
a. till skydd för kvinnor och barn, som fram- lagts för fredskongressen i Paris.
Nu vore, juli 1921. kvinnorna iter sainlade icke blott för att protestera mot vald och söka hindra kri- gets onda följder, icke minst för Osterrike, utan framför allt för att söka väcka en ny sinnesriktning, som skulle göra krig omöjligt.
Fru Yella Hertzka, ordförande i förbun- dets österrikiska sektion - bekant för svenska kvinnor efter sitt besök i Sverige 1919 - hälsade därefter kongressdelta- garna välkomna till Wien och vände sig sikskilt till Jane Addams, vars verksamhet Osterrike hade att tacka för hjiilpen till mer an 400,000 av sina barn.
De narva- rende visade sin rörelse genom att vid dessa ord resa sig,upp.
Fru Hertzka rik- tade ocksii ett varmt tack till de ininga Ibnder, som bistatt Osterrike under dessa Mrda Ar, fyllda av lidande och umbä- landen i långt högre grad an man noigon- siii kunnat föreställa sig.
Att de närma- ste gränsstaterna, yttrade fru Herzka, sh- sclm Ungern, ' Polen, Tjecko-Slovnkien, Serbien, Rumänien och Ukraina skickat representanter visade, att granser icke he- tyda slirankor, och da nu ocksa Kina och Japan ingatt i förbundet, omsluter detta som en ring hela jordklotet.
Må v3rt ar- bete, slutade fru Hertzka, följas av frani- - gang, så att denna stat, fran vilken olyck- ligtvis den gnista sprang fram, som t h d e världsbranden, mA bliva en fredens stat.
Den stämningsfulla högtidligheten av- slutades med ett mästerligt utförande av.
H E R T H A Schuberts strakkvintett i C-dur, som gav friindingarna ett överviildigande.
intryck av vad iiiusiken %r och betyder i Wien.
Kongressen besóktes av 191 röstberat- tigade delegerade och 50 gäster .fran friim- inande Iiinder.
Tjugoen.
lander voro re- presenterade mot tolv 1919.
Grekland och Ukraina, d ä r sektioner bildats, upp- togos i förbundet.
Kanske i känsla av tra- ditionella förbindelser sedan 1700-talet, men alldeles säkert av erkänsla for vad vAf landsman Alfred ' Jensen gjort för Ukraina närmade sig de ukrainska delege- rade oss svenskor med siirskilt intresse.
Japans och Kinas delegerade väckte be- rättigad ii.ppmarl; sainhet, inte bara darför att de vid festliga tillfallen buro asiatiska.
driikter!
Sadant förvanar knappast mer.
Lyckligtvis ar den tid förbi, d &amp; man be- traktade nianniskor frAn främmande viirldsdelar soni de underliga djuren .i ett inenag,eri.
Vid narniare bekantskap med varandra upptacka niinniskorna, att över- allt p5 jorden kiinipar och lider det stora Flertalet ungefas pB saiiinla satt.
Kongres- sens unga intelligenta japanska och kine- siska representanter utniiirkte sig för en sällsynt vitalitet.
Efter avlagda examina vid amerikanska universitet arbeta de nu i sina h.eniland för ideella mil, sasom för- - biittrande av kvinnornas stii~lniiig, siirskilt arl~eterskornas, refornler i undervisning, - fredspropaganda o. s. v. Dessa.
kacka iingdornar, .soin talade offentligt sa frinio- digt, som nian blott siillan hör deras eu-.
ropeiska systkar göra, h a d e ingenting ge- ~nensnmt med den förestallning &amp; Ia Ma- dame Butterfly vi vanligen göra oss om österliindskan.
De komnio nu för att sign oss ' vIisterlandskor,.
att österns kvinnor, som ocksh lida av kriget och dess följder, 103 iiro ined.
gliidje beredda att deltaga i det inellanfolkliga samarbetet för fred och frihet.
Medelpunkten i d &amp; svenska sektionen, som raknade 20 n~edlenimar, represente- rande skilda delar av Sverige, var, natur- ligtvis dess ordförande, fröken Matilda Widegren fran Stockholm.
Fröken .Wide- gren var ocksa medlem av exekutiikom- mittén, och trots det krävande kongressa arbetet fann var värderade ordförande all- tid tid att .ed oförtrutet intresse sätta oss " il- andra närmare.
in i ~ion~ressarbetet, ltet var till oviirderlig nytta i detta virr- varr av tresprA1; ig:i förhandlingar och del- vis andra parlamentariska seder an våra.
Uppfostringsfrågan var den första " stora " fråga som kon1 upp till langvarig behandling.
Dr. Anita Augspurg, Tysk- land, angrep Iiiiftigt skbluppfostran sasom ctt s t a t e n s monopol.
De tyska stats- skolorna \ lore uppfostringshärdar, för na- tionalism och utgjorde darför en hotande fara.
Den Fria slzolan ' fann emellertid ock- så sina vedersakare, och motsättningarna lycktes i detta stycke oförenliga.
Kongres- - sens stallning till fragan uttrycktes i den sederniera antqgna resolutionen, i vilken fordrades skol- och uppfostringsväsendets stallande.
under gemensam och fullstan- dig sjiilvförvaltni~~g.
T samband med den- n a.
fragn redogjorde fru Larsen, Norge, för den norska uppfostringskoiiin~itténs f i h ~ r b e t e till bildande av ett uppfostrings- rad.
Pedagoger i skilda.
länder hade lit- tryckt sitt intresse för hallande av en kongress för uppfostran i konfessionslös riktning.
I hade larare redan in- samlat 20,000 kr.
för detta iindarnfil.
Ta- larinnan uppmanade kongressen att taga ' initiativ till sanlniankallande av en sadan org ge,
104 '.
HERTHA kongress, för vilken folkförbundet aven .intresserade sig.
Fru Helene Scheu-Rlesx, Wien, talade om betydelsen av ett gemensaipt agande av världens andliga skatter.
Enhetlighet i bildning och sjiilsliga upplevelser skulle föra alla nationers ungdom närmare var- afidra.
Fru Scheu-Riesx uppmanade dar- för kongressen att uttala sig mot anvan- dande.
i skolor av slidsina böcker, vilkas innehall bestiimmas av olika politiska och - pedagogiska maktagandes godty.cke,- sasom utgörande en inskriinkning i larofriheten.
och ett hinder till förstAelse mellan foJken, och i stailet anbefalla till skolbruk sfldana böcker, som giva barnen en bestaende andlig egendom av varldslitteraturen, sa- v51 klassisk som modern.
Utgivandet av ctt universalbibliotek av världslitteratu- rens mästerverk i snla billiga band, ur vilka lararen fritt kan valja texter för Sin Iilass, sliulle av kongressen halsas med gliidje.
-.
Att i~ngdomens uppfostran till interna- tionalism är en av kvinnoförbundets vik- tigaste uppgifter.
underströks ytterligare av fru Clara Tyhjerg,.
Danmark, som fordrade införande i skolorna av ett va.rldshjalpspr~k.
De nationella sektio- nerna borde förmA sina resp, regeringar samt folkförbundet att utse Itommissioner och sakkunniga för att pröva de redan be- fintliga världshjalpspråken och utvälja det mest liimpliga.
Av dessa internationeIla komniissioner .sk.ulle sedan en internatio- nell .kommission bildas med rätt att av- göra vilket sprak, som borde antagas.
FrAn en av kongressens, yngre krafter, fröken Gertrud Baer, ~ ~ s k i a n d synnerli-, gen populär sasom intelligent tolk, fram- fördes kravet p &amp; &amp; skaffande i alla länder ' av kroppsstraff sasom uppfostringsmedel.
Den bayerska sektionens undersökning om användande av kroppsstraff visade, att &amp; t- skilliga länder lagligen avskaffat detsam- ma.
Kulturellt högre ansag dock talarin- nan de länder sta, dar det enligt pralils icke användes, utan att lagen förbjuder det, sfisom fallet a r i Holland och Dan- maik.
Begreppet om vMd såsom ett yp-.
persta medel far icke grundläggas hos harnet.
Vikten av kroppsstraffets avskaf- fande framhölls ' ytterligare av fröken .4nna Lindhagen, Sverige, i ett med starkt bifall halsat temperamentsfu !lt anförande.
Talarinnan kom just fran barnavardskon- gressen i ICöpenhamn och kunde intyga kroppsstraffets skadliga inverkan p &amp; ung- domen.
Ur de rapporter, so111 av 15 nationella sektioner avgavos vid kongressen, är det;; v ititresse att konstatera det pacifistiska inflytande, som dessa sektioner utövat.
Fröken Lida Gustava Heymnnn, Tyskland, gav exempel pii hur medlemmarna av kvinnornas fredsförbund genoni lugnande tal och skrifter lyckats avstyra v5ildsclc5d cch förma befolkningen till sansat upp- trädande under de revolutionära och i~iotrevolutionara rörelser, som iigt rum 3 de flesta platser i Tyskland, t. ex. under de kommunistiska upptriidena 1921.
E n d - lcrtid gro pacifisterna de mest hatade människor i Tyskland, påstod fröken Hey- mann, och de bekiiinpas av ' in.teliigensen, i synnerhet av den studerande ungdomen.
Fru Larsen, Norge, kunde i motsats till detta konstatera, att kvinnornas fredsar- hete pa allt sätt understödes av de nor- ska studenterna.
Miss Foi-d, England, be- tonade det inflytande till internationell cch pacifistisk förstiielse, som förbundet
utövat pA Englaiids arbetarparti.
Den ententemakterna a.ro.
företrädda, s h o m fraiiska rapporten gav exempel p&amp;.
nigra ' esenipelvis Kina, som arbetar för radikal.
vunna I ' rarnghgar stisom t. ex. försöket.
: ivrustning.
I inandatkominissionen före- triidas kvinnornas freds- och ' frihetsstra- alt .skicka Wienerbarn till franska fanil: vanden av en kvinna, fru Anna ' WickseIl, jcr; vilket- utfiillit till öiiisesidig belatenhet.
I Sverige liar sektionens arbete huvud- Stockholm.
De politiska utvec~~li~~srnöjli~heter, sakligen varit ' inrilitat p &amp; I-ijiilparbete för de .sibiriska ffingarna.
Den ' blandade som Nationernas förbund hiis inom sig, kommitte, soni för detta andamfil tillsattes måste frammanas och stödjas av den of-.
fentliga niening för fred och san-iföcstaiid, p &amp; initiativ av den svenska sektionen nied fröken Widegren soin vice ordförande, soni.
1 de flesta länder gör sig allt mer gal- liar lyckats insamla över en miljon kronor knde.
Fru Rosika Schwininier, Ungern, över hela Sverige ocli liar avsant tre hiilsades med storniande bifall, d å hon: .. livligt .betonade vikten av att kvinnornas transporter med föda, kliider, medicin internationella fredsfijrbund anviinder alla ocli böcker till ett viirde av en iniljon till ~n ' öjliglieter att pfiverlia och sainveika.
Sibirien.
Debatterna oni kvinnoförbundets still- med folkförbundet för att diirigenoni ning till Nationernas förbund och om av- Rstaclkoinrna viktiga i-zforrner.
Cenlcinot rustning .vor0 av spännande intresse ock denna uppfattning talade i friimsta ruin-, fördes liela.
tiden pA.
ett plan, som kunde met Ma:len~.oisc.l !e Jenrine M6lin: .. Frank- tjiina vilket n-iIiniiens parlainent som helst rike, soni sade sig icke dela dessa tnlarin- iiors förtrcieridc fik Folkförbundet,.
enie- till förebild.
Miss Marsliall, 17nglanc1, hade i GenEve dan det icke iir ett irtfryclr.
för .folkviljaii.
.
haft tillfiille till personlig beröring ' med Det representerar.
regeringnrna., och rege- ringarna fordra avrustning f ö r en, eller tvPi.
flera medleinmar av Nationernas förbund ocli att följa deras arbete p, ?.
ngra h511 I h d e r nien understödja i sina hernland och gav uttryck At den meningen, att, hur nditarisn-ien.
" Vi kvinnor vilja med pro- letariatet verka för fullständig avvapning.
ofullsti~~digt folkförbundets organisation Om regeringarna ' icke kunna skaffa fred, iiii ar, s3 tala dock viktiga moment för detsanin-ia: 1) clet esisterar och utgör ge- SA skola folken själva veta att skaffa fred noni siii saii-imansiiltning en representa- efter sitt sinne. "
Hiiviidsaken nr avvap- tion av: illa nationer, 2) genom det faktuiii ning, yttrade ocksa ' M:n-ie Duj:irdin, Bel- att iiifinga nationer undertecknat dess Bil- gien, soni talade i namn av 75,000 syn- dande betecknar det en utvecklingslinje d ilralister, alla fredsviinner.
.K vinnoriia frainat: bakom vilken inan icke kan fitt:r- .borde utan tvekaii tillropa folkförhunclet: avviipning!
SA, 3) det iir.
en hiinisko på internationelta - Mrs Robinson, Ihglind, agnade avrust- konflikter och ett medel till upifostian till internationalism.
Av Högsta radet, ~iingsfrAgan e n.
ingaende undersöliniii&amp;, sade miss Marsliall, iir icke m.ycket att ocli undei- den diirpfi fö1.jande debatten hoppas, biittre stallt a r clet dfi ined ' folk- beslöt kongressen i t t - aGsiinda ett telegram ' förl&gt;undsrAdet, diir andra nationer ' i n till Pör.enta ' StaternG presjdent, ' mr. '
Har-, ' ' '
ding, med anledning av lmns uppmaning att sainmankalla en konferens för minsk- ning av rustningarna.
Konferensen be- tecknades som ett steg franiat i riktniiig mot universell avrustning, för vilken kon- gressen arbetar.
T fragan om ' vägran att göra krigstjänst samlade sig intresset kring meningsbryt- ningarna.
mellan en radikalare riktning.
företrädd av fru Misar och fru Hertzka, fru Cenoni,.
Italien, och fru Wien, Schwinimer jamte andra och en modera- tare, företrädd av engelska och hollZ.ii.iid- ska talarinnor.
Fru Misars resolutio:~ antogs sl~.tligen av kongressen efter lang- arig bearbetning av exekutivkommittéri.
Kongressen enade sig däri om nödviindig- hkten av individuellt motstand mot kriget och betecknade som sitt m31 a t t iistad- komma en internationell överenskommelse mellan kvinnorna att vägra understödja krig genom arbete, pengar eller propa-.
ganda, men det stod var; Se sektion fritt att välja egna vägar för att n &amp; detta mal.
I en följd av resolutioner och anföran- den uttalade sig kongressen för revision av fredsfördraget p3 förslag av dr. Jacobs, Holland, i ett med livligt bifall hiilsat tal, för upphivande av sanktionerna och mot användning i krigstjanst av fiirgade trup- per.
Sekreteraren för förbundets byr8 i Genhe, Miss Balch, skildrade * p5 ett gri- pande sätt den .oratt som begicks icke blott mot den inhemska befolkningen utan ock &amp; mot de fiirgade trupperna själva.
Sverige hade anledning i t t känna sig stolt över den frarngiing fröken \ Vi&amp;- grens förslag om fredsmissionering rönte.
Fröken Widegren föreslog kongressen att utsända kvinnliga fredsmissionarer för, I I att verka bland befolkningen i av kriget berörda griinstrakter och i ockuperade omraden, där hatet ocli okunnigheten oni fiendeparten utgjorde den största Fara för irngdomen.
Kongressen tillsatte för det ta iindamiil en komniitté med fröken Wide- gren som ordförande och vars övriga med- lemmar blevo M:me Duchene, Frankrike, dr. Ethel Williams, England, fröken Lida Gustava Heymann, Tyskland, ocli M:me Clara Ragaz, Schweiz.
~ a t i o n a l i t e t s f r ~ ~ och a n minoritefnkydd behandlades pA ett sarskilt aftonsamman- träde med miss Marshall som ordförande och under stor tillströmning av huvudsak- ligen manliga ahörare.
Det v a r ett av kongressens iivl.igaste sammantr2iden.
DIP.
de förtryckta nationaliteternas talan för- des sasom Armeniens, Polens, Ungerns, Balkanfolkens, Danmarks, Ukrainas, ju- dars och negrers togo känslorna sig ut- tryck i demonstrativa tillrop och bifalls- yitringar.
Talarinnoriia lato sig dock icke bringas ur fattningen av de ofta stor-.
miga avbrotten, utan fortsatte lugnt sina anföranden.
Miss arsh hall grep säkert allas hjärtan, d5 hon vid fraidnggandet av resolutionen om minoritetsskydd till- lade: " Da vi antaga denna resolution tanka vi p5 alla dem, som p &amp; grund av nationalitetsförföljelse sitta i färigelse. "
En stormande applad halsade henne.
Aftonens yttrande sammanfattades i ett slutanförande av fröken Anna Lindhagen, och i resolutionen riktade kongressen upp- marksamheten särskilt p &amp; de för sin sjalv- hestamningsratt annu kampande nationu- liteterna.
Man gick frfin denna aftons förhandlingar med en djupare förstaelse av den längtan efter fred, som söndring i olika raser och nationaliteter nied alla.
-, HERTHA L07 dess olyckliga följder framfött Iios den tion, en ble.k, inejslacl profil inramad av stora mhgden.
Och on1 vi skandinaver s o r g s l ~ j a oc-h hennes framstiillningskonst, stundom kunde hava tyckt oss sta litet skiftande mellan högsta allvar och graciöi.
utanför de stora fredsfragorna, s i förstod humorj beledsagad av plastiska gester och.
man nu, om nfigonsin, att ocksii vi behö- uttryckt p &amp; ' en utsökt tydlig franska, gjor- vas i det- stora fredsarbetet för att hjälpa de henne till en beundrad folktalare.
och kanske ocksa för att leda.
Den.
Kongressdeltagarnas tid medgav sa-nner- fredliga lösningen av den svensk-norska ligen inte mycken " sight-seeing " av det.
konflikten 1905 iir den historiska insats vi vackra Wien och dess omgivningar.
Kon-.
gjort och den förebild vi satt för andra.
gressens alskvarda vardinnor föranstalta- de dock itskilliga utflykter och besök p8 Mer iin en gang fiilldes under kongressen privata yttranden fïhn polacker, ukrai- ralgörenhetsinrättningc ?r - svenskornii - ' nare.
och andra östra Europas bebyggare, underläto - naturligtvis icke att ' besöka ' att de hade mest att lära av den skandi- " ~ ä d d a Barnen ", Schwedenstift och kan- ske .ocksa Griiniiienstein i Wiens narhet - naviska kulturen.
Vid sidan av det egentliga kongressar- och staden Wien utövade sjlilv en storar- betet höllos offentliga fredsmöten med tad gastfrihet.
Wiens borgniiistare och kongressens mest ' hemiirkta personligheter stadsstyrelse inbjöd till mottagning pfi som talarinnor.
E n propagandaafton radhuset.
P &amp; borgrniistarens hjärtliga viil- belyste soilunda de ' ekonomiska spörsmA- komsttal till kongressen och belysning av len, sdsom frihandel o. s. v. som ockss krigets följder för Osterrike svarade Miss.
upptagit en god d e l av .kongresseils tid.
Addams.
Heimes inlponerande person?
Talare vor0 hiir fran.
Sverige fröken Anna Iigliet ger framför allt.
iiitryck av varm moderlighet.
Hon uttryckte sin förhopp-.
Lindhagen.
Inom ramen för kongressen.
var ocksli det möte, som hölls av den ny- ning, att hjälpverksamheten i Wien för bildade unionen för demokratisk ItontroIl,.
' barnen skulle göra staden till en före- diir Mrs.
Snowclen, England, hiilsades med gdngsort ined avseende pfi barnens mora-.
ovationer. '
Hon stallde i utsikt de engel- liska, intellektuella och sanitiira fostran.
ska socialisternas ökade inflytande efter och gladdes at de.
österrikiska kvinnornas de snart ferestsende nyvalen.
Fru Rosa nyvunna politklta och sociala frihet, en Genoni, den tappra italienska fredskäm- franigang, som hiigrat som mycket; iv- pen, var en förtjusande talarinna, och lagsen vid tidpunkten för kvinnoröstriitts- Miss Marshall, sekreterare i en engelsk ar- ltongressen i Biida-Pest omedelbart före.
betarförening av Icrigstj5nst \ ragrare, var världskriget.
genom sitt friska viisen synneeigen .po- Hofburg öppnade icke mindre an tre piilar.
Men knappast nagon talare grep ganger sina salar för ltongressmedlem- vii1 den stora n-iängclen SA som .Mademol- marna.
Den österrikiska republikens pre- sident, Dr. Hainisch, höll dar mottagning selle Mélin ..
Det var inte bara det att hon kom med halsning fran det franska pro- för kongressen, för i Wien varande med- letariatet, vilket sträckte ut sin hand till lemmar av diplomatiska k h e n och medT,,,,., sina österrikiska bröder; hennes appari- lemmar av regeringen.
Ett för Wien kal ' - i .. ':, ' C '
108.
I rakteristiskt nöje var den s. k.
" spanska ritten ", en framvisning av det kejserliga stallets vackra liastar i Hofburgs stora ridhus, förut ett nöje endast för hovet och dess @ ster, och till vilket kongressmed- lemmarna nu inbjudits.
Och slutligen in- bjöd till " Abschiedsempfang " med vacker konsert fru Matilde Heller i Hofburgs statliga ceremonisal, för första gangen ef- ter kejsartiden öppnad ocksil den för an- dra an hovet.
Flera enskilda personer mottogo ocksa gästfritt kongressdeltagar- na,.
och dessa angenäma samkviim stärkte an ytterligare intrycket av wienarens.
latta, glada sillskapston, fina, nedärvda kultur och kdnstnärliga begavning.
Av lidanden och umbäranden såg nian nog mycket och anade ännu mer, men det be- rördes icke ' i tal annat iin p3 frandingar- nas egen förskyllan och d5 utan bitterhet och knot.
Det stora spörsmalet, som upp- tog allas tankar, var det styckade Oster- rikes och Wiens framtid.
Rika och oförglömliga voro intryc- 1921 och fran Kvin- n ken fran ~ i e anno nornas fredskongress.
Det personliga utbytet mellan deltagarna kunde iinnu ef- ter kongressens slut fortsattas vid de in- ternationella kurserna i Salzburg, som för- bundet ordnat och som rakriade talrika medlemmar.
Utat ligger kongressens betydelse .icke Blott i den storartade ' ansliitningen av fredsvanner och i det ökade antalet av förbundets sektioner, utan ocksa i den iippmiii-ksamhet allmänheten, ledande po- litiker och pressen agnade den.
Fredstan- Len har härigenom vunnit i ' spridning och stjrrka.
Det mest gripande uttrycket härför ... blev c.
*.
S- ' .- HERTHA den manifestation m o t militarism, imperialism ' och krig och f ö r folkförso- * ning, som gavs pil ett av kvinnoförbundet föranstaltat offentligt möte i Wien för av kriget lidande, s h o m krigsinvalider och krigshkor.
Till detta möte hade från landsorten anlänt talrika delegerade friin krigsinvalidernas lands förening.
, Efter med hänförelse mottagna tal och hiilsnin- gar fran i fangenskapen ännu försmak- tande bröder - och systrar!
- antogos flera resolutioner, i vilka församlingen dels anropade alla välsinnade människor i världen om hjälp och understöd At av kriget lidande, dels förklarade sin anslut- ning till Internationella Kvinnoförbundets för fred och frihet principer.
Kongres- sen betecknar saledes ett framsteg för för- bundets ideer, och enhiilligt kan den in- stanima i Miss Balchs yttrande:: ' Vi äro mer beslutna an nilgonsin att fortsätta v.
h ansträngningar för att sätta kvinnor- nas över hela varlden moraliska krafter i rörelse mot krig, grymhet ocl; förtryck. "
Djursholm, augusti 1921.
INGA T H O ~ E.
H Kanmdo har en ny Fredrika-Bre- mer-Förbundskrets bildats.
Till styrelse ha valts fröken Vienna Mesterton, Siihy- lund, ordf., fru Hilda Eknian, Kuinla, v.
erdf., fröken Sigrid Lyman, Brhsta, sekr., fröken Gerda Larsson, Blacksta, v. sekr., fröken Josefina Larsson, Kumla, kassaför- valtare, fru Anna Björkman, fröken Val- borg Casparson.
Suppleanter blevo frii Hulda Hellsten och fröken Zandra Pers- son, revisorer fruarna Maria Lundholin och Ida Andersson och revisorssupplean- ter fröken Hanna Torssell och fru Selina Fredriksson, Sabylund. '
Intryck från.
.
Jaderen.
Brede sej1 over Nordsj0 gaaï, h0jt p &amp; slansen i morgen staar Erling Skj algson fra So1.e.
.
. '
lösen, som i. ett tradlöst laiicl.
utgöra giir- desgardar.
.
.
.
All denna sten har under tuiigt arlxtc brutits ur jorden, och som j o i ~ d l ~ r u k a r ~ ~ i i d a r Jzcleren trots sin karga niark i ett sakta men sakert frainiitskridande.
.
Nu vajar siiden i ljusa fliickar, jorden gödes med s. Ii.
luftsalpeter, och ~ n a n h a r.
an- lagt stora mejerier och ullfabriker, d i r ul- len tillvaratages f r h alla dessa tusen får so111 beta bland ljungmarkerna.
.
Men om Jzderen Lir ett den ' praktiska nyttans Iaiid, sa a r och förblir det likviil med sin stora rymd och sitt eviga havssiis - ett.
land, dar dikten kan afödas.
Arne Gar- borg blev i Ar p &amp; sin sjut&amp;ihdag hyl- M Anga g h g e r hade jag hört detta Björnsons ståtliga kväde med den lika iniponerande niusiken av Reissiger sjungas utan att reflektera över var i Borge Sole legat eller låg.
Nu i sominar Sick jag tillfälle att stifta bekantskap med den gamla Sole- eller Solabygden på JE- deren två niil fr3n Stavanger.
Diir buktar sig Nordsjön i. en vik,.
Hafrs- f-jord,.
ocksa den iianmkunnig sedan forna dagar, nar Harald Harfager med sinii drakskepp på det gungande slagfiiltet stridde för att siiiida Norges fyllken till- sammans till ett rike.
Vid Hafrsfjord a r lad av hela Norge, nien först och friirnst - det en .bred kritvit sandstrand, dar dy- iir lian Jzderens diktare?
koniinen som ningarna allt efter havets lynne rull; i in han al: av en bondesliikt med djupa rötter i silverbliirikaticle ocli ii~julta eller skum- Jtztlerens jord.
mande i langa brusande radet, och tio Sl5ktgArden Garborg ligger i Time soc- niinuter från clenna sand, dar ljunghe- ken, diii.
diktaren var sommar brukar den höjer sig i eii lag strandas, resa sig vistas en tid i sin stuga uppe bland berg- nwrariia, iv den Iiyrka den inaktige Sole- kullarna i Knudaheio, högheden i motsats hövdingen Erling Skjalgson Iiit bygga, se- till lågheden vid havet.
Man kan resa dit.
dan han av Olav Tryggvasoii mottagit med den snialspArig:i jiirliviig, so111 gar dopet: f r h Stavanger längs J; ieclerlandet, men jag Nu iiro de gamla Itiirnpariia och deras föredrog att delvis vandra till fots frfin langskepp för Iiingesedan multnade, nien So1esoc.h kom da farbi J ~ d e r e n s rev, den som ett stycke-norsk ixit~ii., som ager föga stora, ' farliga sandhanlien, som strikiter - motsvarighet i ' landet för ' övrigt, ligg2r sig ~ r n d e r v:ittnet IKngt ut i havet.
; Jxcleren stiingt av, fj511 i öster och badat Det a r eii ' viig, son1 kan tyckas enfor- av ' havet i viister, ' bart ocli blasigt mcd sin mig, hav och sandkullar Och marhalm och f i k horisónt och sin oiindligt vida Iiim- ' l-blek; I stranclhedar, d i r ' faren beta - och iiiel över Ijunghetlnrna.
Det ' har en ' se- lih.~ii!
a r det en vandring, som kali skinkli.
.
nare historia, som man ltan s-äga blivit ' en syner ' och.
inusik.
D slii-iven i sten, ' i ' c !essa Ifinga, langa grB i i havet, som stiindigt sliiftar. '
- ' '.
HERTHA 110 - Fi.311: &amp; vara svartbl3tt och yiolett, rul- la !.
det smaragdgrönt nied gnistrande vag- l&lt;ainrnar in över den vita sandbadden.
Och s3 kan man raka att f &amp; se en underbar ~ 0 1 i i ï d ~ A i 1 eld ~ ~ och Mod.
Xr det inte ett dralisltepp som lyfter staven högt ur (te underliga molnbildningarna vid havs- r:.nden - ar det Ormcn hin långe, som gGr sin sista fiird, medan kiimparna blö- dande störta i havet för att uppsta i det gitldtirnrade Valhall som skymtar ovan- Jiir?
Nej, Ormen hin I h g e har multnat, och Valhall finns inte mer, inen nied.
det vio- letta soldiset blandar sig rökpelaren fran en stor Angare, kanske en av dessa emi- grantangare som jiist i dagarna vlintas komma för att Aterbörda en hel del av dem som det gamla nordmannalynnet drivit ut -.
att söka lyckan i främmande .land.
Och musiken - utom vindsus och havsbrus ar det sjöfaglarnas skrik och vi- pornas galla melankoliska rop.
Vipan a r en vacker brun och vit fagel, som - förekomnier talrikt pli Jaederen, och hon kretsar över en överallt, var man glir, vid ' havsstranden, p &amp; ljungheden, kring angar- - na och byarna.
Arne Garborg beskriver - henne salunda i " Haugtussayy: Vi-vipp!
seier vibcz, ho rid seg so hag eiri hest, T j ~ .hev r Iio i hatten, och fl~ryels kufte og kvite silkevest b.
Och sa a r det liirkan, som alsknr Jat- aderens slätter och iria rymd.
Jág stod en dag vid Sole kyrka - bredvid ruiner- - na av Erling Skjalgsons gamla stentempel ' ligger nu en liten enkel träkyrka.
Fastän - man ar knappt 20 meter över havet, har .man en känsla som om man stöde p &amp; ett - högt berg, därför att blicken gAr s &amp; vida niot Iiavsvidderna At ena hailet, och 5t det andra över bygder och byar och ljung- marker mot en rad av blå fjall, ljusa som drömbilder.
Omgiven av en ganska ovarclad, men vildvuxen och blommande kyrkogHrd och kringböljad av havets salta drag och ljunghedens stiregna " solsöta " doft lag den dar tyst och övergiven i vardagen, men det var ett lärkjubel uppe i skyn, soin jag aldrig hört maken till.
Detta Jsderland, som jag sAg under vandringen till Time, var fullkomligt nytt för mig, och iindå föreföll det mig valbe- kant.
Jag hade mött det förut - ocli i n n u mera suggererande kanske an i verk- ligheten - i Arne k ar borgs böcker, f ö - reträdesvis då i " Fred " och " Haug- tussa ".
Anslaget till " Fred " ger en Jaderens m t u r som en vision, framträdande ur en höstdags fallande skymning.
Dar a r havet, som otamt och andlöst kommer siiltrande ur viisterhimlen, drivet a v stormarna, susande sina djupa orge:- tcmer fr5n de yttersta avgrunderna, kra- sande sönder sig mot stranden i en danan- de fors av vita dyningar, som dö bort i ett dovt mummel.
Dar ar den nakna heden, d i r vinden susar dag och natt och haren hoppar mel- lan stenarna, medan all slags brun och vild fagel ligger i reden mellan tuvorna och blinkar och blundar.
Och i 15 under backarna h a hus sökt sig tillsainnians.
De ligga dar bortefter vid- derna som tomtehem, halvt insvepta som i en dröm i den tata luften av torvriik och havsdis.
Och runt omkring husen skym- tar det gröna flackar av hker och iing som
(jilr ' i Ij~iiigliavet, och Tar bit iir kring- stiingd av sten i IAnga grA .rösen.
' 1 de Iierniiien bor det elt starkt, .tungt folk, soni hackar sig genom livet med slit ocli möda, soin bryter jorden ocli.
gran- skru skriften, bärgar korn: ii7 Aliern och vanda m sina drömmar, tror p &amp; det över- riaturliga ocli tröstar sig till Gud.
Det iir inom clenna ram Enok Haaye i höstsliyinningen kommer 1iörn.nd.e lands- vagen franifit, nar han .plötsligt Iiör ett dovt Brak, ett daii, som tycks höra 1ieinin:i överallt ocli ingenstiides.
Det är havsbrak, SA som det Briiltar höras I h g t inat land, niir det varit oo5- der ute i havet, och han vet det, men han t3nker.
.
.
- O111 vWrlclen just i ' kviill skullé för.
gas, om havet skulle vriika sig över jor- den, o &amp; liinilen rRmna för domsbasunens Ajud.
Donien och helvetet förfölja honom med sin skrack, och han fLir aldrig innerst ' inne den fred han efterstravar.
Hans liv 51. en kamp mot troll, hans grubbel blir en sjiilss,jukdom, som andar med vansinne ocli &lt;jiilvniord.
" Fred " iir trots sina ypperliga folklivs- ocli natiirskiklringar en djupt pessimis- tisk bok, men i " Haugtiissa " - Ingrid.
sierskan, som den kallas i svensk över- sittning - ljusnar det, och befrielsen koninier.
D i r ' iir ater ett sus av .Iiav ocli vindar och svepande dinirhor, som vagga tanken iii i villande.
syner.
Havsmannen rider pH v3gkanimarna, bergtrollen trava pil bockfötter, huldran gliintar pfi en dörr i stenkullen, och iiifinskenet spelar p3 stilla stringar och lockar in i trollens lj18a sahr.
s ' Vindtioklen tjuta niecl sina olika st5iii- nior, och nar nordan ryter i vinterstor- men och havsbraket iir det .som om alla onda makter.
skulle lösas, som o m, solen.
sltulle slockqa och jord och.
himmel ramla tillsainmans.
Men diir finns oclisli, sol o.ch sunnan ocli Iiirksfing, liagrande ' skira vLirdagar över hav och hed och e n spelande som: margladje för n~iinniskor och markens djur - de utsöktaste stininingar fran en mattir, dar niaii knappast lian tala om na- turskönhet ' i vanlig bemärkelse.
.
Under vandringen till Time tvangs jag av den starka vänstanl~lfisteri att söka skydd en stund i en.
stuga vid vligen .. Dlir inne tfiiffade jag en gaiiliiial kvinna, soin genast tog &amp; not mig som en vän och fastan onigivningen var föga tilltalande; ett litet svart ocli lågt och torvtigt rum, torvtigare än nian: Sr van att .se h.os, vdr svenska allmoge, kom hon att höra till inina vackraste minnen fr511 Jaderen.
Det var en sadan förunderlig blidliet o c h ' r o över henne - en ro, som kanske föreföll en iillirkligare,.
sedan lion Beriiit- tat att hon var född och hade viist u p p bland storii~arna ute vid J ~ d e r e n s rev,.
dar fadern var fyrvaktare.
N a r hon.
gifte sig, hade hon flyttat en mil inat, landet, hon hade Iiaft inAnga.
barn och som det hordes ett ' fattigt ocli striivsanit liv.
Hon talade sitt bygdemål, .Jaedermålet, som av alla viistlandets dialekter mest ii2irn1ar sig det sprak.
som Arne Garborg och andra inAlstr5vslre vi (ja införa i skrift och tal i Norge, ' och som förefaller.
sven- ska öron i viss mSn hemvant f r h norr- Iiinilska, sarskilt dfi jiimtl ' iindska dialekter.
D.et .re.ligiosa ' är o.fta starkt utvecklat.
- ' '
.I 112 HERTHA hos kusternas folk, och den gamla ostina h eder ens rev kom ocksa under sam- ' talet in p &amp; det inre livets omritde.
Hon berättade om drömmar, som hon haft,, och ' jag fiste niig vid den innerlighet och poe-.
tiska känsla, söin präglade hennes ord, .fastan jag har inte kan Aterge dem annat.
än i oversattning och in te.
heller med hen- nes trohjiirtade tonfall.
- Tv &amp; g h g e r, berättade hon - har jag drömt att jag mött Frälsarn.
Första - gangen koni han fran öster, nar soIen gick upp, ocli.dA kom ' det en pil, som gick rakt in i-mitt hjärta, utan att jag kande nagon smarta.
- Nu a r .jag din, Jesus, tankte jag, .och det utan all smarta.
Andra gangen kom han fran väster, nHr. '
. '
fran, solen gick ned, och jag tyckte, att jag gick emot honom och ropade: -- Nu kommer jag till dig - inte på vad j a g har gjort, utan p &amp; vad d u har gjort för mig.
Denna ganda kvinna i den torvtign omgivningen nien med den fjarrhlickande sjalen, .som för sin del hade sina farha- gor rörande dederens diktare - hoii Iriinde.
varken till honom själv eller hans böcker frlin senare ar, men hon visste, att han i iingdomen .icke riktigt " trudde paa Gud " - kom mig att tänka p3 " Haug- tussa ", Ingrid sierskan, nar hon som gam- mal fyllde sina dagars ringa varv med- en djup fred i sin sjal.
.
GUSTAVA S V ~ S ' S R O M. '
Tidskrift för den svenska kvinnorörelsen, utgiven av IFrsaMlka=Brsmer-Fb~~b~det Redaktör: Ellen Kleman.
Förbundsmedlemmar erhålla tidskriften till ett pris av kr.
5: 50, varvid prenumeration by &amp; 48 IIáRmaberg~gsUann~ sker direkt genom- IFred~ika-Br~enaaer~F8rb~naalleUs Sto~khoBm.
Icke-förbun+medZemmar prenumerera å närmaste postanstalt eller i bok- år kr.
1: 90.
Lösnum- handel.
Pris för postupplaga: ' /, år kr.
6: 50; l /, år kr.
3: 50; mer 65 öre.
Redaktion och expedition: 48 Klarabergsgatan I&lt; Stockholm.
Redaktions- tid: tisdagar och fredagar kl. 7-3.
Allm.
T.
48 50, Riks 27 62.
Expeditionen: kl. 71-4 varje söckendag.
Allm.
T.
48 16,.
Riks 27 62..
.
annonspriser: netto;.
I Ruta om ittondds side: .. 65x50 mm.
.
.
.
.
.
.
Kr.
5 ghnga.
.
.
.
.
.... l ghg 6: 25 27: 80.
.
.
.
.
Kr.
1 glng 5 gHiiger.
.
.
.
,, '.
.
.
.
.
, I -.
, mm.
!
20.60; 1 &amp; X.
95:: 5 ringer .., 185:60 / 10,.
.
.
.
.
Kr.
.
.
.
.
.
, I 11:, l ging 4 % SO 5 ginger 96: X!
163,, 1 Hel sida: 131 X 204 mm. '
.
.
.
.
.
.
.
.
Kr.
3 &amp; 50.
.
.
.
,, 174: 60.
.
.
.
, 3S.85 - qJUKKA.SSA --.
I mm. "
53:751 10, 10 Ruta om fjilrdedtlr sida: i Ruta om halv lida: f 6 5 101 ~ eller 131 X 50 i 131 x 101 d.
65 X 204 u.
f ö r b iiidade självförsörjande kvinnor I.
~ x p c d l &amp; m e n; K L A R A B E R G S G A T A N 48 11 ' I Oppen endast tisdagar kl.
OBS.!
I.
.
.
.
' /,, ll-l / s l, fredagar l /,: 3 -- 4.
I OBS.
I '.
STRNPIG UTST19LLNING AV BRODERIER ' de KONSTVAVVADER APATERIAL OCH PABORJADE ARBETEN F ~ A D VID INREDNING AV VANINGAR A T L I I P R FUR GOBELINLAGNING N O R D I S.
.
K A @ K O.
M P A N I E T * AJB.
.. -.
.
.
.
.
.
- STOCKHOLM^. '
.
.
.
.
A.
.
TJtkommer iinder l !B1 ined 24; l.ttrisidiga n:r. l ' irnuiiit !ration,cpr.is: Iielt ar kr.
3: 60,, halvar kr.
2: -, kvartir1 kr.
1: -.
.Yrctiiliiicl.ti.tic:ii sker ii post.c ?r !.
3:nneidllcr bc ?riittt !lscr, pociii, Ievnadutectkriii~gi~r, religiösii, e1isk; a c d 1 sociala uppsatser, artikhr i divcsrse iiiririen samt en Nkhiiliig praktisk ii~&amp;liiiiig.
l nburidnq h::.yiingiir ' f6r 1918 kr.
2: 3) per esexiiyhr.
a..
.
.
-.
.
I *.
.
.
.
.
.
... l ... ', ...
