# ID: svediakorp-per2805
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Hertha
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Hertha', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1920
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 9,770
# sentences: 669
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-hertha
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


a- STANDIG UT$TA~L.SINTJ A KONS T L !Ä VNADER i BRODERIER:.
-.
v MA TERIA &amp; OCH PAB O~BJPJ~.E A!
* E TEN - * * B N O R I u- 0- l 1 servaitiv, g6r skodonen absolut I I vettenB&amp;ta och mins % du@cii. '
' 1 ' waaai % %f~a.
.
A.
- B. J- Collan 2 Olje - Fabriked T. OLSEN, Stockholm- - .., .,.
rd tqau; io .. ' rir r - -.
~ I ~ ~ 3 U ~:. '
.
S O B E d ~ I ~ C 1 ~ m Y R W ~ @ I E R I I B a a- T., @??
E ANDE.
! # " F3 " \ P,, * .. A \: lnnehavnrs: dur.
Karad.
&amp; &amp; iiid Riks tele 75 76 $-i !Q L= l EYd ' A W E ~ av S: *.
AG?).
-?
w; d i.
dur.
Kand. MATNILIDA ST &amp; %; v m Fr3LSTEiN LKUA VATTUQAYAN fl, :Z fr.,: IS 2k:~~ii; ~hi:d AlIm.
T&amp;.
1831 36.
II- A.4, JOHN Yl L - ..
Z;.:; =c.
;.
.
Zdsta, stiksta och bäst:, cwmnt !rade, u~ie~ialafffar i &amp; j Kund.
IJopkerir~t6r .. -----.
Stten- och Yllektan- - --- Telefon MANUFAKTUR AFFAR 539 .. Malmo.
- __I_-.-.
e Allttd nyheter Z &amp; r h urval
ARGANG VII ' O .. K T O B E R 1920.
. '
~ 8 m.
I.
C.
W:s Kristianiakongress.
e stora ' intkq~ationella kvihnokon- - gresserna avlösa .varandra.
I juni sammantr~dde k&amp;ättsallianse~ i Ge- neve och i början ' av ' f örra månaden, den 8-17 sept., h a r I: C.
W; (~nter&amp;tional Council of Women) hållit Sitt förut be-.
bådade fe.måi-srnö !e i r ris tia nia.
.
Sam- ma iver att snatast-1&amp;6jligt ' eftei den sto- ra schismen bringa ' Ginnor ' av olika na- tionaliteter i förnyad kontakt n ~ e d var- indra gör sig gällande på alla håll.
Kristianiamötet blev aven det ett u p penbart ' bevis f ö r att kallelse till inter- nationellt rendez-vous galna hörsammas av såväl neutrala som nyss krigförande lalders kvinnor.
On1 också antalet re- presenterade land ' icke var fullt så högt som i Geneve, stieg det i alla fall till den ganska imposanta siffran av 28.
FÖ- reträdda voro de skandinaviska länderna jämte Finland och Island; Holland och Schweiz; England och alla dess kolo- nier; vida ' re rankr rike, ~ e l ~ i e Por- n, tugal Grekland, Jugoslavien, ' Ukraj- ria; av central~i~aktslander Österrike, ...
Ungern.
o * Bulgarien; dessutom .U: S: A., ~ r g i n t i n a Ui-uguay, och Kina.
: Från alla dessa länder hade större ellef, mindre delegationer, för deras.
till I.
C: D &lt; W. anslutna ' National Councils infunnit sig.
Ett; ndantag bildade ~ i i a, som,.
endast sant en ung dam i egenskap av regeringsombud.
.
.
Svenska kvinnornas national ' förbund; den svenska grenen av I.
C. W., var re- presenterat.
.
av sju delegerade, vilkas.
namn redan Herthas septemberhäfte.
meddelade.
Uppdraget att fungera, som.
svenska regeringens ombud vid kokgres- k n ' h d e aniörtrotts åt friherrinnan xda R a n d, gift, ined svenske ministern i Kri-.
.
stiania.
.
.
Sasom framgår a v förteckningen över v {d kongressen representerade länder, var ett betydande nationellt inslag borta, nämligen det tyska.
T i l l allman saknad,.
hade Tyska kvinnom.as nationalför- buhd beslutat att icke sända ' någon dele- gation till ~ r i s t i a n i a ~ i j t e Som t.
skäl för.
detta steg anfördes, att Tyskland annu icke fatt tillstånd att inträda i Nationer- n &amp;.
f örbuid.
Kongressen gav enstam-.
mig uttryck åt sitt beklagande av deras frånvaro och sin förhoppning att de sna-.
.
rast möjligt måtte $teg inträda som et!,.
.
xktiyt led i ' kvinno&amp;as.
.
.
.
.
.
inteniati~~ella iy-.
- bete.
:.
.
.
.
.
.
.
.
~ i t u r l i g t.
r i o ~, h a d för e ' detta ' I.
C.
W: s *,.
. '
&gt; - - p.
. '
. '
-.
, '. '
. '
första möte efter det sto.
kriget dörut- W., torde känslorna av saknad och tack- ' sägelser om disharmoni, och splittring ej samhet bland världs f örbundets medlem- saknats.
Det visade sig emellertid, att mar var de allra uppriktigaste.
Hennes de varit ogrundade.
Kongressen fick ett mantel kommer att upptagas av madame synnerligen harmoniskt f örlopp under Chaponniere-Chaix f rån Geneve, som den mest ~~tpräglat försonliga stämning.
helt visst har de basta förutsättningar De sam tillstädeskommit f r h förut för den ingalunda lätta uppgiften.
De norska kvinnorna, Kristiania stad krig f ör ande länder kande det uppenbar- ligen som en förpliktelse icke blott att och norska staten hade samverkat att undvika all söndring utan även att i sin bereda den hos dem sammantriidande mån söka bidraga till ett närmande mel- kongressen det allra basta mottagande.
lan foken.
För många frarri.st0.d nog re- Det var på alla vis utomordentligt val san till kongressen främst som en miis- sörj t f ör kongressdeltagarna.
Organisa- son i detta syfte.
Ett uttalande att alla tionen framstod som mönstergill och lan- länder med s jalvstyrelse snarast mö j ligt der De norske hinders nationalraad till måtte få inträde i Nationernas föribund mycken berömmelse.
Vardskapet ' hand-, se- antogs så gott som &amp; älligt; endast ett hades av fru Nico ~ a k b r o närmast kunderad av fruama Betzy Kjelsberg nej hördes.
Att kongressen sålunda ilev ett ver.k o &amp; Anna Backer.
Den norska staten i f redens o &amp; försoningens tjänst, därtill hade ' varit storartat frikostig genom att ha förvisso många krafter bidragit, men anvisa 50,000 kronor till kongressoin- den största förtjänsten tillkommer otvi- kostnaderna och krönte sitt verk genom velaktigt ledningen.
Lady.
Aberdeen att upplåta stortingets lokaler.
Detta be- handhade ordförandeskapet så taktfullt traktades som en enastående uppmark- ooh tillika så rklmedvetet, att det är s d e t, då stortinget ej, tidigare lär ha höjt över allt beröm.
Det, talades under fått tagas i anspråk för liknande ända- kongressdagarna månia tänkvärda ord mål .. Kristiania kommun arrangerade en om kvinnornas speciella uppgi:ft i dessa oförgätlig utfärd till Frognersätern.
Även tider.
Längst, dröjer kvar i, minnet ett det norska kungaparet visade kongressen yttrande av.
I.
C.
W: s president, att varje sin välvilja genom att inbjuda till t6 i kviiina kinde i sin egen krets göra nå- det kungliga slottet.
Det var ett rörligt liv, som under kon- got för freden genom att uppträda mot cyniska angrepp o &amp; pessimistiska utta- gressdagarna utvecklades i stortingshu- landen betraf f ande folkförsoningen.
sets korridorer och salar.
Dar var ett strävandena att närma folken till var- vimmel av ansikten och ett surr av mån- andra ha inga värre fiender än cynism ga språk.
Damerna vid upplysningsby- och pessimism; sade lady Aberdeen, och rån o&amp;, passavdelningen hade fullt arbe- däri vill man gärna ge henne rätt.
Nar te.
Unga flickor fungerade som mar- hon nu, efter ' att i 22 år ha,, beklätt ' ord- skalkar och kilade omkring i tjänstvillig f öiandepo&amp;en, drager sig tilLbaka f rån iver, ifönda breda axelband i de norska den främsta ledande platsen inom I.
C. f argerna.
...
.
.
Inne i den stora halvcirkelfomnade !hal- len, stortingets plenisal, f ortgingo kon- gressens förhandlingar.
Förslag till ut- talanden.
i en mängd amnen förelåg0 till prövning.
I.
C .. W:s anbetsfält ar som bekant mycket vidsträckt.
Alla frågor, som på något sätt, beröra samhällets el- ler indivjdens välf ard, kunila bli f öremål för något dess åtgörande eller ut,talande, o &amp; under &amp; dana förhållanden # bllir pro- ganu-net naturligen långt.
.
I alhänhet består kongressens ' .arbete däruti att den genom antagalnde av resolutioner saker - .bidraga till opiiionsbildningen eller att den rekommenderar olika åtgärder eller spörsmål .till beaktande av de s&amp;-skilda nati,onalf örbunden.
.
Den nu hållna kon-.
gressen uttallade ' sig bland annat för upp- rättandet av en internationell undervis- nings; byrå,ocili för utibyte av lärare länder emellan.
Båda dessa resolutioner till- kommo i fredspropagandans syfte.
.
Vi- dare beslöts bildandet ' av en permanent.
korrianitt6 för barnavård.
I.
C. W. har redan förut en del permanenta kommit- téer representerande olika delar av dess arbetsområde.
Såimda finns det kom- mittéer för fred; röstratt, kvinnans ratts- liga stallning, uridervisning,- folkhälsa etc.
Särskild uppmatrksamhet ägnades vid.
kongressen at fr5gan om gift kvinnas na- tionalitet.
Ett uttalande gjordes till för- mån för kvinnas beflogenhet att vid %k- tenckap med utländsk man ' biibehålla sin ursprungliga nationalitet, " ävensom för ratt åt kvinna att välja ' nationalitet på samma villkor ' s c h man.
.
En mycket liv- lig diskussion uppstod aven: kring spörs- målet ' om moiieklön.
Den utmynnade: dagi, att kongressen ' uttalade sig for det norska förslaget att varje mor, som ' l ' ever ' ' ' '.
1. d ' tills~mm&amp;$ ' nied Sina ' ba&amp;i, skall av det allmänna @ ranteras ' ek viss rninimiin- komst i fö~håll %nda till barnantalet.
Det-.
ta innebar ett erkännande av principen a &amp; stat eller komnkn eller båda tillsam- mans skola satsa differensen, om farnil- jenk inkomst icke uppgårs till lagstadgat minimuni.
Vidare antogs ' en resolution angående utomäl&lt;tenskapliga barns ratt att bära faderns hamn och att åtnjuta.
.
underhall i enlighet med båda förakdrar- nas villikor.
Det önskenlal, soin innehål- les.
i den senare delen av detta uttalande, är som bekant ' redan f örverkligat i svensk lagstiftning .. Aven med avseende på ett par andra resolutioner val- detta liandel- sen, t. ex. vid ett principiellt ' uttalande ingående beredande av en rättvisare eko-.
noinisk ställning åt den gifta kvinnan, ävensom vid en ' protest mot prostitutio-.
.
nem reglementering.
Öve~huvud taget f år: mafl vid-en världsrevy sådan som den nu i Icristiania hållna ett intryck av ' att ' vårt eget land befinner sig i fra,msta le- det beträffande social lagstiftning.
Den-.
na omständighet a r aven väl känd på många håll i utlandet, där särskilt vår nya äktenskapslag tilldrar sig ett stort in- tresse.
E n eftermiddag under kongressen va;.
anslagen till disltussion av eventuellt samarbete inellan db olika internatio-: nella kvirh,ooigariisationenia: Röst- .Kättsalliansen, som numera utvidgat Sitt program att omfatta kvinnofrågor i all: mänhet, ha,de gjprt framställning om samarbete $5 vissa punkter. '
Sarskil ' t.
begärdes stöd för titt förslag om; årlig., kvinnokonfereiis " i samband med N ' atik ' ' nernas forbundi I.
C.
W: s&amp;llde- ' si~: emellertid ajvisande .till ' detta.
Det ah:. '
' ', ' ' ' ' '
- sågs - bättre a t t arbeta för kvinnors di- rekta iepresentantskap inom ~ a t i o n e r - nas fofibund an att 4jegk-a sammankal- landet av en särski1.d kvinnakonferens.
För övrigt hansköt kongressen till I.
C.
W: s styolse att överväga frågan om samverkan de stora organisationerna emellan och att däroln Överlägga med alliansens ledning.
Mot dessa beslut ar ' kanske intet att invända; nekas kan däremot ej.
att det sätt varpå denna diskussion hade plan- lagts beredde en missräkning.
Här o &amp; var hade man hoppats att då samarbets- frågan kom på tal få en inledande över- siktlig framställning hur I.
C.
W: s sty- re1s.e $g de internationella organisatio- nernas apbete i förhållande till varandra o,ch .kanske en - tydan om hur.
den tänkte sig deras utveckling sida vid si,da.
Men hela in1,edningen blev ett enkelt konstaterande av att rösträttsalliansen utvidgat sitt program och i den anled- ningen gjort några framställningar till I.
C. W., varpå man övergick till att be- handla de olika punkterna i detalj.
Detta tillvägagångssätt berodde sä- kert .icke på en slump, lika litet som det var en enstaka företeelse.
Snarare skul- le det kunna framställas som typiskt för arbetsmetoden vid I.
C. Wis kongres- ser.
Denna lider nämligen i viss mån av brist på översiktlighet.
Det är alls in- gen sällsynthet att i samma ämne ett flertal i det närmaste likalydande reso -- lutioner stå på programmet, och då var- je reso.lution med eventuellt tillhörande adrings f örslag skola behandlas f ör sig, ligger, den faran nära till hands att det samlade .r&amp;ultatet blir en smula mot- sägande.
En olägenhet, som följer med det hopade antalet resolutioner, är aven att mycket kort tid lämnas, övrig för varje resolutions motivering, vilket i sin tur lätt medför att innebörden i de föreliggandé förslagen icke alltid hinner att bli klar för alla de närvarande.
Det förefaller emellertid som om I.
C. W. hade möjlighet att råda bot på detta missförhållande.
I ett annat sam- manhang har talats om de permanenta kommittéerna, som företräda sakkun- skapen inom olika gebit av arbetspro- grammet.
Det tillgängliga botemedlet ar just dessa kommittéer.
De borde förses med erforderlig tid och befogen- het för att icke blott granska utan aven om så påfordras omsmälta eller sm- manslå f öreliggande.
f örslag till uttalan- den, så att dessa i en enhetligare fsorm komme inför den samlade kongressen.
Med andra ord, tillfälle skulle beredas kommittéerna att i någon mån acbeta i la riksdagitskott .. På denna väg skulle man kunna nå fram till färre och bättre formulerade uttalanden, och det bleve kanske aven tid över till en mera grundlig presentati.on av ärendena.
Ett sålunda reformerat kongressarbete bor- de bli mera givande och satta djupare spår.
Tankar i denna riktning lära ha upp- stått på flera olika håll under det nu hållna mötet.
- Det återstår endast att önska att .de ref ormivrande kraf tema måtte finna varandra så att de gemen- samt bli starka nog att åvägabringa den önskade förändringen.
Ty hur fram- stegsvänlig en korporation an ar, for- dras det alltid både styrka och energi för att med någon utsikt till framgång
.upptaga striden med dess .egna traditioi ner.
.
.
.
.
' D.essa reflexi~ner och .den kritik de kuAajnnebäi-a äro endast ett ord ' i .fö,r- bigående.
Kvar står alltid, att.
Interna- tional Council of Women ännu .en gång dokumenterat sig ' som en synnerligen livskraftig sammanslutning.
Flera na- tionella föreningar h i ko&amp;it till under de senare åren, och på alla håll äro in- treiset och arbetsivern stora.
Detta återverkade gynnsamt på kongressen, I.
vilken för $vii @: +ar ett slående bevis för '.
' hu+ ' kvinnornas ' intresserade och mårigai-ta &amp; arbete under krigsåren ' ökat deras målmedvetenhet och kraft.
Det ar i denna tid intressantare och kanske även mera uppfostrande än nå- gonsin att komma i kontakt med ' den internationella.
kvinnovarlden och de.
rörelser den avspeglar.
Och var erbju- des viil ett.
lämpligare tillfälle härtill än vid en världskongrek ' ' ' ' ron prinsessans minnesfond.
.
.
, vinnornas nationalinsamling till K~onprinsessan h r p r e t a s Minnes- fond har lyckats över fö&amp;antan val i det att resultatet blev .1,406,2 ' 17 kronor 8 7 öre. '
.Har mödan ' varit stor och be- svärligheterna många, s: ar ju lönen dock sådan att den bör uppvaga allt detta.
.
Det var nog mycket som brast i det.
stora verkets hastiga anordnande och f ull f öl j ande och emellanåt aven genom en eller annan tillfällig hjälpanes misstag, men det är att hoppas att alla nu &amp; l- villigt öierse med bristerna och endast se tillndet faktum, att fonden blivit så stor ' att rantorna i all tid årligen kunna ge v&amp;kli$ stöd åt behjärtansv&amp;- d a.
och allmännyttiga företag, sadana soin kronprinsessan med säkerhet skulle ha ' skankt sitt ' .varma intresse.
Överlämnandef till kronprinsen skedde av e; deputation bestående av arbetsut- ' ' ' '.
.
skottet, g av de 12 gruppledarinnorna, en.
representant f ör kroppsarbetande kvinnor, ärkebiskopinnan och en lands- hövdingska - (de övriga vor0 ej i till- fälle att ' representera sina lan).
Som ' ordföranden var sjuk, fördes komn~itténs talan av fr^^ Ann Margret ~ o l m ~ i e r i Kronprinsen,: som talar väl, tackade i några få och varma ord for det äresmiine som genom fonden blivit rest över hans älskade h ~ ~ s t r u det, vackraste han kunde tänka ' sig, yttrade han.
Och, han ville tacka alla givare och alla som hade nedlagt arbete för saken.
vid sin at.erk01nst f r &amp;, deil u trik.es liesa han stod i begrepp att företa; ville ' han gå i för- fattning om a k få en styrelse till sin hjälp vid f ohde &amp; f örvaltnihg, insökr&amp;- garnas ' granskning ' oCh avgörandet av.
.
.till.
.
kälgörande och rantornas ' fördelning sociala ' ändaiiiål.
Överlämnadet föregicks av en enkel ' '
126.
H ' ERTHA ' akt i Storkyrkan, .där kronprinsessans vilorum pryddes med liljor av deputatio- nen medan orgeln spelade stilla och stam- nings f ulk.
.
.
* ' .- En särskild.
tillfredsställ&amp;e bör det .var % för landets kvinnor.
att läsa kassa- .f örvalt arens rapport och revisorernas be- rättelse, vilka styrka att .den finansiella sidan av saken har legat i vederhäftiga, kvinnohander.
' När " d &amp; iiårigåiiga chefen för Nor- diska Kompaniets revisionskontor fiöken Gertrud Sjö berg jämte den likaledes mångåriga kassören i Stockholms En- skilda Bank fröken Anna Liljenstolpe samt fru E l h - Engström .i.
SociallDemo: ' kratens expedition och sekreteraren i Fredrika Bremer-Förbundets stipendie- institution f röken.
.$igne Laurell intyga att inf lutna ' medel .uppburits.under möjli- gast betryggande kontroll- och att raken- skaperna äro forda med " utomordentlig ordning.
och största noggrannhet och va- rit f örsedda med nödiga verifi.kationerM, då kan man med tacksanihet tanka på fröken Signe Beygman, som med out- tröttlig grundlighet utfört ett jättearbete och, .darmed gjort heder $t sitt lands kiinnor.
H &amp; mottir f. ö. ännu dagligen listor med bidrag, som senare skola redo- visas .. Och man- bör observera vilken enastå- ende liten utgiftssumma kr.
- 3,24g: 47 som # betungar ett f öretag av, dessa dimen- sioner trots det att fritt postporto icke blev beidjat utan var den största om- kostnaden ... Att denna s q m a kan vara så minimal beror på det tillmötesgående som visades.
a v hrr af farsman vid ' varje.
-.
, hemställan om att gratis få listor, tryck, kuvert, 1con.torsböcker och åtskilligt an- nat som erfordrades.
Genom denna fond hoppas vi att den .karleksf ulla och alltid of femilliga bort- gångnas minne skall bevaras levande och välsignat av Sverges ' folk.
A m MARGRET HOLMGREN, ' *. '
' öndagen den 3 .oktober avled efter lång sjukdom f röken, Augusta Wiist- f ek, lamiiande ett.
liv, som ' varit fyllt av en enda stor utförd i det tysta.
Fosterlandskärleken, hos henne en levan- de.
och personlig känsla, var hennes led- stjärna anda från barndomen i Vaster- götland och omsattes i handling under hennes mogna ålder, då hon bodde i Stockholm.
För Sverge gav hon sin kraft på en säregen och självvald lev- nadsväg När under ISSO-talet vårt lands för- svarsväsende låg i lägervall, vaknade hos henne.
tanken på att medelst en f örening söka verka för dess uppryckning.
Med likatänkande stiftade hon år 1884 Sven- ska Kvinno f öreningen f ör f osterlandets f örsvar, vilken ännu äger.
bestånd.
Hon blev dess sekreterare och verkade under 35 år med brinnande, outtröttlig hanfö- r e k för dess uppgifter, å t vilka hon, agnade hela sin tid.
Dessa uppgifter ha bestått uti insamlande av frivilliga bi- drag.
till försvarsandamål samt i fram jande av nationell upplysningsverksam
het.
Oaktat låga århavgifter har det lyc- kats föreningen att under den gångnati- den hopbringa och utbetala nära 350,000 kr.
för des,sa andarnål.
Så skänktes t. es.
~oo,ooo kri som bidrag till fästningen Karlsborgs fullbckdande och ändå # mera till rikets lås i norr, Boden.
Under .mån- ga år har föreningen lämnat bidrag till.
den ' frivilliga skytterörelsen och ser i stödjande av denna samt skolungdomens skjutövrhga; f &amp; nä&amp;arande sin huvud- uppgift.
Bakom dessa resultat ligpr ett inten- sivt arbete samt en brinnande tro, som aidhg bragts att vackla av den ' illusio- nen att ett folks trygghet .och lycka kun- de främjas av viiinlöshet. '
I detta ar- bete och dess frukter har ' Augusta.
Wast- felt &amp; vit ' uttryck åt hela sin själ. '
.
Mera sällan of fëhtlig framtradande, ' t ' '.
. '
': - avlönings- och befordringsprinciper.
.
.
tockholms s tads 1öneregleringsk.om- ainbeten och tjänster.
Den komrnitte rnitfé har för någon tid sedan av- med fru Emilia Broomé som ordförande givit ett betänkande ' med förslag till full- och bland andra advokaten Mathilda ständig lönereglering bet räf f ande ' saintli- Stael.
von.
Ho !stein sim ledamot, vilken ga i Stockholms stads tjänst anställda avgiGit- ' f örslag till g r ~ n d l a g s h d r i n ~ äii, befattningshavare.
Detta betänkande .är fortfarande.
i arbete och ar ' för närva- i mer än ' ett * av~e&amp;d= a+.
niycket stort i-ande sysselsatt med att utarbeta förslag intresse i.
' dessa dagar, ' då f rågan ' om till, de grunder, vilka skola närmare reg- ' kvinnors anstal-lning i statstjänst står in- lera 1winn.ors tillträde till de ' statliga am- för sin lösning; Som Kekarit antog inne- betena, d. v. s. frågan om kvinnors be; .. arand de års riksdag.
ett for ' slag till grund- fordringsmöj ligheter,, avlöningsf örmå-.
.
lagsändfing, ' avseende att undanrödja de iier, perisi8~sålder ' m. m. dyl.
Troligen.
hinder Som i grundlagen funnos f ör kommer denna kommitté att avgiva för:.
kvinnors tilltiäde till de - flesta statliga slag liarutinnan redan så ' tidigt, i t t d e t.
S ' v Stockholms stads '.
.
ehuru: li&amp;nes 9idlyftiga korrespondens f ör f öreningen, de välskrivna årsbeiättel- serna och bidrag till föreningens kalen- der Hervor (1886) vittna om att: h &amp; hade lätt att föra pennan.
Hon var för- eningens själ, och först det sista året av sitt liv.
måste - hon, k u t e n av sjukdom, avstå från att arbeta i dess tjänst.
.
Då hon sistlidne ' 26 mars även formellt ned-.
lade sin befattning och då hon .den IS.
.
juni fyllde 70 år, hylladesahon varmt av sin f orening.
Men - när .hennes livs värv var fyllt, slocknade också snart hen2 nes ' eget liv.
Hennes ' porträtt, målat av konstnärinnan.
fru Hildegard Thorell,.
.kommer att förvaras ', i statens porträtt-.
.samling på ~ r i ~ i h o och l h vittna om att hon blivit en ay de historiskt minnes-.
.
.
.
.värda.
.
.
AIVVA UPPSTROM. '
.
*
i 28.
- HERTHA hinner upptagas till, .behandling under kommande ' års.
riksdag.
I våra grann-.
länder Danmark och Norge har denna fråga .redan nått .sin lösning, i det att .kvinnor med samma: befordringsrnöj lig- heter och samma avlöningsförmåner som män äga tillträde till de flesta statliga ämbeten och tjänster.
.
$om Stockholm genom.
sin storlek m. fl.
omständigheter i sitt görande och 1å- .tande torde .vara riktgivande icke bara f ör andra: samhällen utan även f ör en- skilda företag kommer en dylik löne- reglering, om den antages, att få en ' viss statuerande betydelse, och- ur nämnda .synpunkt.
och med hänsyn till dess di- rekta inflytande på olika kvinnliga be- fattningshavares ställning kan det vara av intresse att något taga del av c !e syn-.
punkter, som framställts i förslaget.
Man skulle ju kunnat vänta, ' att kom- mittCn med hänsyn till, den utveckling, som försiggått i vår grannländer, och den tendens,.
som på det statliga områ- det här i Sverge visat sig, skulle ha klart och tydligt fattat-ställning till spörs- målet om kvinnans ställning såsom am- bets- och tjänsteman.
Så är emellertid icke fallet.
Kommittén har uttryckligen i motiverna betonat, att den visserligen .funnit att kvincligt arbete hittills icke varit rättvist värderat.
Huruvida kom- mitterade därvid menat att ett rättvist värderande skulle vara liktydigt med det kvinnliga arbetets likavgrdering med det manliga, lämnas inom parentes osagt.
Emellertid anse kommitterade att det icke ä.r lämpligt att innan frågan för sistens del ar avgjord, Stockholms stad andrar sig i sin undervärdering av den kvinnliga arbetskraften.
Kommittén fin- ' ner någon ändring i hittillsvarande f ör- hållanden av praktiska skäl.
så mycket mindre påkallad, som det enligt kommit- tkns erfarenhet icke hittills visat sig nå- gon brist på k~cinnlig arbetskraft, son1 lker esploatera sig för mindre betalning an den manliga.
Ett hänsynstagande till den moderna fordringen på likställighet ixellan könen skulle tvärtom föranleda en enligt kommitténs mening full- komligt onödig merutgift i stadens bud- get.
Det ar alltså på grund av dels detta formella skal, att staten bör gå först i dörren och icke loartigt undanträngas av Stockholms stad, dels av det praktiska skalet, att det är billigare med under- värderad kvinnokraft, som.
kommittén föranledes att icke klart och tydligt an- sluta sig till de i våra grannländer till- lämpade principerna.
I trots av denna formella och krassa argumentering framhåller emellertid k.ommittén i motiven uttryckligen, att hittills och icke heller för framtiden en- ligt kommitterades förslag någon " prin- cipiell " olikhet mellan manliga och kvinn- liga t jänsteman förefinnes.
Där finns visserligen så val nu enligt den gamla ordningen som enligt förslaget vissa be- fattningar, son1 äro uteslutande avsedda att .besättas av kvinnor och som i regel äro lägre avlönade an motsvarande man- liga befattningar.
Denna omständighet a s e r emellertid kommittén icke utgöra bevis på att någon " principiell " skillnad finns mellan mäns och kvinnors stallning utan anser den i stallet vara ett privi- legium f ör kvinnorna.
Man kan medgiva att enligt förslaget denna princi-piella likhet mellan könen i befordrings- och avlöningshänseende, '
visserligen .finnes, i .det att de i det före- slagna t janstgörixi&amp;si-eglementet uppställ- cla kompetensvillkor för platser i stadens tjsnst galla lika för såval man soin kvin- nor.
Detta galler.
emellertid endast de .a 1 1 m a n n a kompetensvillkoren.
Beträf- fande Ide s ä r s k i l c1 a kompetensvillko- ren ar föreskrivet, att det tillkommer ve- derböra.de tillsättande myndighet att i varje sarski1.t fall föreskriva .villkor - for en plats .besattande.
Dessa villkor skola för att bliva gällande fastställas .av t j a n s t e n a m n d e n.
Härigenom har lderi f ormella eller .. principiella lik- ställigheten i synnerligen hög grad be- skuriti och (det har lagts i vede~börande tillsättande ' myndighets och tjanste- nämndens hand att avgöra, huruvida .kvinnor kunna få .tilltrade till en plats.
.
eller icke.
Belägg för att kommitterade mecl gan- ska st6r säkerhet icke avsett att någon reela likställighet mellail man och kvinno,i- böra finnas gives i pensionsbestäm.mel- searna.
Ratt till pension intra.der enligt mom. 46 för manlig befattningshavare.
vid uppnådda 65 levnads- och 35 tjanste- ar samt för kvinnlig befattningshavare vid uppnådda 60 levnads- och 30 .tjan- steår.
Denna be~tain~melse .galler obero- ende av.
vilka befattningar som av veder- borande.
befattningshavare innehafts.
Skulle alltså en kvinna enligt den av ' kommittkn medgivna " principiella " fri- heten i tiefordringkavseende inrieha be-, fattning såisom ' exenlpelvis syssloman vid något ' sjukhus, kamrerare eller .dylikt, har hon.
rattstill sainma lön som en man- lig innehavare av befattningen i f råga men har .ratt att avgå.
1ne.d pension - lika stor som '.
den .manlige befattningshavaren ' ',.
vid 60 a r.
i. stallet f ör 65 ar f4r den manlige: Detta.
praktiseras visserligen i.
ett.
av vara.
grannländer, men det torde - åtminstone för .centralrådet stå .klart, att en sådan konsekvens varit de svenska förslagsstallarna absolut.
f rammande.
I.
.
samma moment 4.6 .ha vissa undafitag f rån den allmänna pensionsregeln givit s, .så att ekempdvis.
för en tradgårdsmasta- - Te vid kyrkogårdsnamnden eller vid sta- dens- byggnadskont,or rätt till pension in-.
träder.
vid 62, levnads- och 28 tjäns-ar.
~ e n n a undantagsbestämmelse innebär,.
.-att en manlig innehavare av, denna be-.
fattning åtnjuter privilegium att avgå med pension redan vid 62 års ålder - h efter.
allenast- 28 tjänsteår i stället f &amp; - den alllmanna pensionsregeln ' 65 levnads- 00th j5 tjänsteår.
För eri kvinnlig inneha- vare av denna befattning - om nu kom- mitterade menade allvar med.
möjligile- ten för kvinnors, befoi-dran - ' inmbar denna regel att: en kvinnlig trädgårds- mästares ratt till pension inträder först.
tv5 år efter den ordinarie ' pensio&amp;l~dern och att hon åtnjuter allenast 2 års ned- sättning i tjänstgöringsåren mot 7 $r f ör den manlige befattningshavaren.
IGommitterade ha icke .blott velat på- stå en principiell likhet i, befordrings- och avlöningshanseencle mellan man och kvinnor.utan ha till och med, son1 ovan.
påpekats, velat gällande att ' k+in- norna.
intaga en privilegierad stallning därigenom att vissa platser, visserligen med lägre löner än motsvarande manliga, reskrverats uteslutande ' för kvinnor.
Det torde nog vara klart, att inrattanclet av speciellt- kvinnliga befattningar i tidekas början, då ' kvinnor f örst over.
huvud ta- get erhöll M t r a d e till dylika befattnin- -. '
', ',,
.
- gar, var av behovet påkallat, om .man ock- så icke kan anse att det var något p-ivile- gium.
De kvinnor, som erhöllo .tillträde till dylika befattningar, vor0 undantag från den dåvarande allmänna regeln att endast h ä n kunde erhålla sådana plat- ser, och de erhöllo också en undantags- stallning, som visserligen icke bör kallas privilegierad.
Att sitta på undantag ar dock icke alltid ett privilegium ..
Det " pri- vilegium ", som de speciellt kvinnliga be- fattningarna skulle innebäta, har.
under tidernas lopp med de senare årens ut- veckling blivit f öråldrat och torde nu-.
mera verka mera skadligt än gagneligt f ör icke endast kvinnorna s j älva utan även för den sunda utvecklingen i sta- * tens arbetsmekanism.
.
- Trots.
kommitterades oklara stallning till spörsmålet om kvinnors lika stallning med männen i avlönings- och ' beford- +ingsavse&amp;d5.
beträffande de kommuna- .la befattningarna, kan man likväl saga att förslaget innebar .under vissa förut- sattningar utvecltlingsmöjligheter till ett lösande av spörsmålet f öi- Stockholms stads vidkommande i enlighet med i Danmark och Norge gällande principer.
Den förutsättning, under yilken en dylik utveckling skulle kunna- aga rum, ar att tjänstenämnden får en sådan samman- sättning att full garanti erhålles för att rättvisa i d&amp;ta avseende vederfares kvin- norna.
Det är, som ovan nämnts, tjan- stenamnden, som i sista hand har att fastställa de speciella kompetensvillkoren beträffande de o !ika befattningarna, där- ibland huruvida befattningshavare skall vara man eller kvinna eller oin befatt- ningen kan sökas av såväl män som kvin- nor.
Det galler alltså för kvinnorna vid ': ' behandling av detta förslag att se till att bevaka sina intressen härutinnan, vilket skulle kunna ske dels genom att stalla den fordringen, att ett visst antal av narnndens ledamöte?
skulle vara kvinnor, dels ' därigenom, att då medlemmar av tjänstenamnden i stadsfullmäktige val- jas, sådana personer utses vilka kunna anses lämpliga i detta avseende.
Man får dock komma i håg att denna tjan- stenamnd, som består av 7 personer, har att avgöra i frågor angående samtliga befattningar i Stockholms stad, av vilka ett synnerligen stort antal för närvaran- de - äro besatta av.
kvinnor.
Som bibe- hållandet av de speciellt kvinnliga bef att- ningarna med deras undervärdering av det kvinnliga arbetet säkerligen kommer att vara som lik i lasten, då det galler att föra lika löns- och lika befordrings- principen i ' säker hamn, bör man givet- vis även uppställa krav på dessa befatt- ningars slopande såsom speciellt kvinnli- ga.
I samband med yrkande på lika pen- sionsbestämmelser för män och kvinnor, måste man dock med hänsyn till nämnda befattningar yrka att i särskilda över- gångsbestämmelser avgöres angående lägre pensionsålder betraf fan &amp; i stadens tjanst redan varande kvinnor, vilka på grund av förut undervärderat arbete i stadens tjanst böra komma i åtnjutande av pension vid lägre ålder än den i regel f öreskrivna.
I en till narnndens betänkande avgiven reservation har f röken G. af Klintberg yrkat tillämpning av lika löri~-~och lika bef ordringsprincipen f ör man ' .och h i n - nor, varjämte åtskilliga yrkanden i så- väl denna reservation som annorledes framstallts ' på en placering av åtskilliga ' '
, H E R T H A.
.
137 befattningshavare i indra lön+grupper än Sannolikheten varit, a t t män skulle .ha den nämnden föreslagit.
* Speciellt gal- evhållit dem.
ler detta åtskilliga befattningar, vilka Betänkandet konliner sannolikt att.
fö- antingen äro speciellt kvinnliga eller ock- redragas i Stockholnis stadskollegium.
så av sådan beskaffenhet, att de ined.
under de harmaste veckorna och.
kom-.
.
- största sannolikhet komma att .besättas iner troligen upp till behandling i stads- av kvinnor och vilka av kommitterade fullmäktige L:.
novembersammantradet ...
.
i ' lägre lönegrupp än om.
.
blivit ' EVA .ANDEN.
- '.
.
... '
'.
Till Jenny I land.
de snart räknade s v e 11 s.k a namn med ~iir~dshistorisk klang ha trenne burits av kvinnor.
:, B i r.
g i t t a, F ' s e d.
r.
i k.
a B r e- mer, Jenn.y Lind.
Denna treklang,, som på skilda tider och inom skilda sfärer tdnai- l h g t utom vårt lands gränser, har an i dag knappt f örlorat något av siii styrka,: .den, har mej kunnat överdövas av larmet.
från de an- storrimande ' skarorna a v nya Iculturbarare, ej - heller av nya släl&lt;tenS högljudda poc- kande på nytt, alltjämt nytt i fråga om ideella.
och intellelituella sensati,oner.
Nar vi kanna oss frestade a.tt misströ- sta om i~änskligheten, kunna vi nied glad stolthet visa .dessa tre, var och en in- om sin art föl-lcroppsligande det kvinn- ligt-inanskliga idealet, så nära son1 - deil för allt dödligt utstakade begränsningen kunnat 16..
Ehuru sina liar nainllda landsinanin- nor andligen underlägsen, .har J e n n y L i n d genom sin begåvnings egenart gjort .det mest vittgående intrycket på B. '
,.
sin saintid.
Såsom utövande konstnär ha.
hon ägt förmånen att kunna tala till sina inedinanniskoi-s yttre sinnen, att på .så satt direkt och oförinedlat fiiina an- knytningspunkter hos det obestämbara kollektiva begreppet: massans sjal.
Men Jeiiny Lind var något förrnei- an en världsberamd sangerska.
Hennes geni- alt inspirerade konst, driven till den hög- sta fullkomning, ställer henne, trots det.
.
att intet v e r k av henne gått till efter- världen, i jämnbredd med de s k a p a n- .d e snillena.
Hennes plats ' ar såledek given i våra stora kvinnors panteon.
Så har aven självfallet den i dagarna inträffade 1004rsdagen av hennes födel- se blivit en anledning att låta hennes bild inleda den serie av märkliga S v e n s k a k v i n n o r, s0rn.p; föranstaltande av J.
A. Lindblads förlag, Uppsala, kommer att införlivas med vår personhistoriska.
1itterat.ur.
Kända gestalter, säger oss förteck.ningen på några av de kvinnor, som .tanlcas skola .ingå i porträttgalleriet,.
men av ett evigt levande.
intresse, helst '.
, '.
som de författarenamn, som satts i sam- band med livsbilderna, äro en borgen för att dessa skola erhålla en ny, självstan- dig och oväldig belysning.
J.
*.
S i g r i d E 1 1 n b l a d.
s " livsstudie ".
över Jenny Lind ger oss i koncentrerad form en helhetsbild av den stora sånger- skans liv, personlighet och konstnars-.
skap.
Ja, även om man tänker sig att en läsare funnes, som har för första gån- gen erfar denna historias huvuddrag, så skulle denne, såsom dessa f ramlaggas f ör oss, finna sitt kunskapsbegai- tillfreds- ställt, så levande,.
så karakteristiskt har det trolska, det tjusande, ' det komplice- rade, det motsägande och outgrundliga i Jenny Linds vasensart tecknats.
Med ratta.
utgår fru Elmblad i sin stu- die från den.
farutsättning&amp;, att det ä.r mer på personen än på.den av henne ut- övade konstarten efte-världens intresse koncentreras.
Den konsten så- som studieobjekt måste ju ' för de i sån- gens teori icke sakkunniga bli något täm- ligen ofruktbart.
Nej,.
det.
a r p&amp;onlig- heten, den Jenny Lind, som en gång tju- sat en värld, vilken alltjämt utövar sam- ma dragningskraft på en sen efterslakt, och det ar .om detta underbara livsöde man älskar höra berättas.
Mindre dock om .den del därav, som !behandlar " den svenska näktergalens " triumftåg runt varlden med - dess: f enomenala f ramgån- gar o &amp; frenetiska ovationer, enastående t. o. m. inom ide största musikheroers er- farenhet; vi ha ju genom föregående Lind-biografier och deras ' anhopning av -.
hyperboliska beskrivningar på sånger- skans triumfer i det avseendet blivit nå- '.
.
. '
' got blaserade.
Nu önska vi få se den verkliga m a n n i s b a n, och det ar den- na önskan livsstudiens författarinna $r att uppfylla.
Dock ger hon oss bilden, icke som en fristående företeelse, utan, vilket ger den så mycket större livsvar- de, inpassad i miljö- och tidsramen.
Om man undantar barndomen ouh de första ungdomsåren, framlevda under ' torftiga och oharmoniska f örhållanden, efterlämnande outplånliga spår i Jennys känsliga sinne, var hennes livsvag bestrå- lad av lyckans sol.
Tidigt tog hon sitt öde i egna händer, ej mer an 18-årig bröt hon sig ut ur föraldahemmets kylande atmosfär och sökte sig en fristad i en omgivning, vilken i bildning, kultur och personligheternas.
höga moraliska varde harmonierade .med det i kulissernas sko- la fostrade teaterbarnets medfödda drag- ning mat det etiskt och estetiskt överlags- na.
Hon synes ägt inom sig ett renhets- och skönhetskrav, som reagerade mot allt som verkade neddragande och besudlan- de på detta ideal: Och livet igenom lblev hon detsamma trogen; med ett f lackf ritt rykte, såsom varlden gern.enligen fattar begreppet, har Jenny Lind gått ner i sin.
grav.
Härom skriver hennes .biograf: " Det fanns hos henne en avgj.ord höjd- strävan mot ideella mål; som aven styrde hennes känsloliv o &amp; hindrade henne från att bli blinda lidelsers rov.
Hennes livliga, för intryck mottagliga sinne, lat henne gripas av stämningar; vinddriven av dem blev hon aldrig. "
Har göres antydning om att det fanns skiftningar hos detta gudabenådade va- sen, som icke uteslutande gingo ljust i ljust.
Det ar icke en förskönande spegel '
HER ' THA.
utan en.
sanningens, vari ' skildrarinnan vill se de kanda dragen återgivas, me- nande att " manniskostudiet a r en '.
långt mera givande art an det fåfänga sökan- det .efter anglar i nianniskohamn. "
Bemötande de blinda Lind-entusiaster- nas eventuella beskyllningar för " ett .obe- rättigat vanhelgande ", hävdar förf., att man snarare " begår en irandalism, om man i strävan efter skönmåleri söker eli- minera bort de skuggor, som ge dagrarna en sa mycket större .reliefu.
Och.
aveii den .mest samvetsgranna biograf i böl ',.
utan att behöva .lagga kapson p5 sin per- sonliga sympati, kunna konsekvent fast- hålla yid sin roll av opartisk domai~e.
J ' enny Linds fel vor0 mindre karaktärens an lynnets.
Det finns visserligen handlin- gar i hennes ' lix, som man icke kan gilla - även om man raknar med för .utom- stående f ösborgade bevekelsegrunder -, sarski.lt i förhållande till personer, som hon.
med tacksamhetens och vänskapens band stått nara.
Men även här var det väl mindre utslag av en beräknad h&amp;- synslöshet an " hennes lättrörda tempe- rament och för alla int.ryck överkänsligt mottagliga natur, soni kom henne att stö- ta människor ifrån sig ".
H u r ofta tala ej vännerna sinsemellan med bekymmer oin det " eruptiva ", " vul- kaniska " i Jennys lynne, om hennes " stormiga sjal " och " svårighet att tygla sig själv "!
Men på sanma gång veta de val; att bladet blott behöver.vanda sig, solen bryta fram .ur molnen för att alle- samman, sanit .o &amp; synnerliga, skola lata sig iblandas och falla .till föga för tjuser- skans oemotståndligt bedårande charm. "
Jenny Lind var idealist till .,sina in- tentioner "; heter det i en av fru Elmblads I33.
träffande.
kafaktärsanalyser. "
~ e n n i s strävan både som konstnärinna och man- niska ' gick i .. i-iktnii~g uppåt, men hennec.
vulkaniska häftighet o c h obändiga, nyck- fulla lynne drogo ofta ett streCk ' i räk- ningen, aven .då hennes avsikter vor0 som bast.
Ett enda ord kunde satta hennes lättrörda temperament i svallning d e grå ögonen skiftad; färg ocli blevo gnistrak.
de ' - gröna; ocli de känsliga dragen kunde få &amp; igot av en skrärimiande inedusa over.
.
sig. "
- En illustratlon till omskiftningarna i humöre-r och ' stämningar.
lämna nagra ' clajjboksblad, härrörande f rån mamsell Louise Johanson, en av dessa mellanting a v sällskapsd &amp; och kamrnarj ungfru, som Jenny Lind brukade medföra på sina turnéer .. Ortografien o.ch satsbygg- naden i detta .dokument, som hittills und- gått Lind-forskarn &amp; uppmarksamhet, vittnar visserligen ej lom någon- högre standard- hos .den lärdoinsanstalt dag- .boksförfattarinnan genomgått, d. v. s;.
.
den skola s:om hölls av Jennys m&amp;, f r u.
.
.
.
Fellborg, s. m. fru Lind, men; gen.om den inblick detta opus skanker i den värld ' som också tillhör konstnarskallet, namli- gen.
världen " bakom kulisserna ", äger det både roande och Ibeteckriande po- anger.
Storm- och solskensclagari-ia växla tatt på det firmament, dar .den .stjarna av första ordningen som heter Jenny Lind strålar i oupphunnen glans.
An vankas ' det vackra presenter, och goda bi-d.
Jenny ai- glad, munter och vanlig; Men ' bäst - mall intet anar, .blir det vader- ' skif te: " Dystra ha: vi .varit h &amp; dagen. '?
" ' senny var tråkig .till humöret emot dem.
som korn och ville göra .henne sin upp- ' ' ' ' ' ', ' '
134.
H E R T H A vaktning. "
- Ater högt barometerstånd.
Wien, står För den I april 18q, scen.
det i dagboken: " Jenny var vid ett ' bril- jant humör ", och ännu .tv5 dagar daref- ter .håller den glada stamningen stånd: " Jenny var denna dag ' mot, mig så vän- lig. "
- Scenf örandring; man befinner sig nu i London.
Världsstadens - dimmor tyc- kas ej utövat något lugnande iiiflytande på nerverna: " Jenny tråkig till lynnes, gick ur vägen för människorna. ' '
" Reg- nigt vad,er.
Jenny hade ett .underligt ut- brott av glädje eller oro. "
- " I kladlo- gen fick jag o r d son1 kan gå genom marg och !ben så jag hade nog för flera dagar och blev sjuk.
vid hemkomsten. "
- E n annan dag,- orsaken en lindrig för- spnmel ' se: " En storm, så jag trodde att hon hade kommit från sina sinnen. "
Men deiiemellan hur oändligt älsk- värd och glader kan inte d &amp; styggan vara, hur.
innerligen söt, då hon ber Louise inte vara ond .på sig, hur vän- skaps full, .då hon efter slutad föreställ- ning faller sin duenna oni halsen, kys- ser henne och lycklig över sina fram- gångar i översvallande glädje dansar om med henne i minst 10 minuter!
' Och vilka lyckliga dagar, då .man tar mat ined sig i en korg och p5 äkta stock- holmskt sniålborgarmanér är ute i det gröna, bara Jenny, Louise och en tredje person.
Då äro allahumörer som bort- blåsta, man kan tala fritt med Jenny om allt utan ra.dsla, och den stackars säll- skapsmamsellen käiner sig .så glad att hon har lust tralla på en visa - .men vis av erfarenheten - .efter texten: " Tro.
e j glad jen, den snart f örsvinner ' '.
Utan att imponeras av den nimbus ', som i allmänhetens ögon omstrålar hen- nes härskarinnas person, tar följcslaga- rinnan ' dagen som den kommer.
Att höra Mendelssohn spela, Lablache sjun- ga, se Jenny Lind i sina glansroller, hal- sad av ett omätligt jubel, såsom vid av- skedsföfiestallningen i Berlin, då Jenny blev inropad rg gånger .och till sist m$- ste hålla ett litet tal till publiken, " verk- ligen rörande och intagande ", erkänner den stränga kritikern, att, då de infinna sig som åskådare i en teatersalong mot- tagas av hurrande och att hela försam- lingen reser sig som en man, allt detta ar dagligt bröd för den i fråga om den tidpens största teaterevenemanger blase- rade stockholmsmamsellen.
Endast .det " så kallandes gallaspektakel ", då .drott- ning Victoria visat sig i sin purpurbe- hängda loge, " i j uvelkrona och dito smycken ", m. m. m. m., avlo.ckar den granntyckta ett lamt erkännande; hon tillstår att hon aldrig sett en sådan ek- gans i en teatersalong.
Men en utflykt med mat i det gröna, under munter och fridsam stamning, då Jenny ar glad hela dagen, se dar nöjen som uppväga .alla teatergrannlåter och de ut.söktaste sce- niska prestationer.
Bakom den tydligen fullt ofrivilliga humorn i dessa utgjutelser, döljes dock d.et offentliga livets hela tragik.
HLW kan man undra på att den.som vigt sig åt ett sådant liv lätt kommer.
u r jam- vikten!
När man därtill, som fallet var med Jenny Lind, som scenisk konstnär.
hängav sig så helt åt de roller hon ut- f örde, att hon efter varje föreställning var hart nara förintelse av nervspan- '
HERTHA .. ningen; försöker man tanka sig i n i.
konstnarskallet, såsom det fattats v vår stora landsmaninna, som en henne ovanif rån, .given helig mission, f örstår man att till siit den alltför hårt spända bågen måste brista.
D. v. s. för att icke andlig &amp; och lekamligen gå imder, fanns intet annat .alternativ an att lämna.
sce- nen.
Många andra f aktorer medverkade väl till ett beslut, som på samtiden gjor- de ett så oerhört upps.eencie o.ch .så olika kommenterats: religiösa, bevekelsegrun- der, längtan efter ett hem och stilla fa- miljelycka, kanske medvetande om att det område inom vilket hon som drama- tisk ' framstallarinna rörde sig ägde sin givna begransningj men huvudgrunden till att hon lämnade teaterbanan föl att agna sig åt.
konsertsangerskans kall, var nog den ' ovan angivna.
Med mycken finhet och psykologiskt skalpinne gör sig även förf.
till tolk för denna upp- fattning.
Hela den senare hälften av Jenny Linds liv h- gemenligen varit för.
' heq- riks 1and.smän som en sluten bok.
Hea- ii &amp; bana, som liknat en enda lysande festföreställning fick sin avslutning med den storartade knalleffekten, den av humbugens ikonting, Barnum, arrange- rade Amerikaturnén.
Fru Lincl-Gold- schmidts levnadsöden ha vi icke kunnat följa annat a n p2 långt avstånd, $e ha ~ c k s i i kanske intresserat oss mindre, aven om v å r Jenny Lind, såsom hon levat i minne.
och tradition, alltid för- blivit &amp; .. för svenska hjärtan.
Icke de- sto mindre måste man vara den.
sista bi.ografen.
tacksam för de .glimtar hon.
skanker.oss av den åldrade sångerskans engelska, hemliv och av henne själv så- som medel ' puhkten i deniia hemmiljö, dar hon, som hon upprepade gånger intygat, funnit den jordiska lykkan.
.
S i djupt rotad hon än blivit i sitt nya fosterland, glömde ' hon icke det gamla.
Med.
fulla händer har ho11 ju delat med sig åt.
' sina landsmän av det guld hori.
vunnit med sin sång.
Så Ilar hon i mångdubbel måtto återbetalat den skuld, i vilken hon ansåg sig stå till det land,.
som med h e t s gåva givit henne gåvan av s t a m ~ a n s välljud och.
snilleghistan.
.
.i hennes sjal.
, ' ' 135. '
.
.
. '
, ' " B i r g i t t a; F r e d r i k a, Jenny,.
med alla olikheter, hur mania ' be ' rö- ringspunkter finner man ej mellan de gudabenådade bararinnorna av dessa trenne namn!
.
- Samma heliga elcl,.
som h.os B i r-.
g i t t a, medeltidskvinnan, brann i reli: giös extas, ' f lammade i F r e d r i k a s tand.ande ord, även de ofta ' av profetisk innebörd, och steg som en off,erlåga mot hojden i J e n n y s inspirerade sång.
Genom att resa arestod.er till förevi-.
gand.e av dessa sina döttrars minne, visar ett folk att det förstått hålla i ara det basta och högsta h.os sig själv. '
.
.
r36 -- HERTHA Kvinnorna och kvr J å ' olika håll pågår för närvarande .en målmedveten aktion f or ' att få statskyrkan att upppta kvinnorna som erkända förvaltare av prästämbetet.
Som bekant ha lagstiftningsreforiner i skilda länder, däribland i vårt eget, som i öv- rigt givit kvinnorna en ny och utsträckt rätt till statens ämbeten, undantagit prä- stens.
I England står saken på detta .sätt.
Mad den energi som känneteckna en- gelskoina när de vilja något gå de nu till strid på denna punkt mot en föråld- rad uppfattning och lagstiftning.
Våren och simmaren- ha också att visa flera koncessioner i frågan, visserligen ej av staten men av enskilda ecklesiastika myn- digheter, som det kan vara av intresse.
.
att annotera.
E n söndag i mars manad predikade miss Pictoq Tui-ber+ille, O. B.
.E., i Mag- dalen church i Dubliq på inbjudan av församlingens kyrkoherde och med ärke- biskopens av Dublin direkta tillstånd och välsignelse.
- Vi vänta ännu på vår är- kebiskops.
i ett dylikt fall!
- Samma dag, som Dublin såg en kvinna beträda en kyrkas predikostol under tillstädjan av dess högsta myndighet, ' höll miss M a d e Royden sin avskedspredikan i City Temple, för omkring 3,000 perso- ner; massor av mänskor därutöver hade inte lyckats vinna intriide.
Miss Royden i City Temple ' s predikstol var icke något nytt - .som man kan förstå då det var hennes avskedspredikan.
Redan f ö r, tre år sedan kallade City Temple miss Roy- den att.
regelebbundet predika där vid en P ' l I 1 ' gudst j änst varje söndag.
Denna inb j ud- ning av en kyrka; som blivit kallad " the Cathedral .of Nonconforn~ity "; var emel- lertid icke dess mindre ett direkt erkan-.
nande av miss Royden som en engelska kyrkans predikoutövare.
Under dessa tre år ha hennes predikningar.
också dra- git de största åhörarskaror, som någon- sin samlats i City Temple.
Vad denna avskedspredikan innebar av nytt i fråga om kyrkans uppskattning av kvinnor som präster var detta att den hölls emedan miss Royden kallats till.
ett nytt verksamhetsfält, som står under protektion av några av den engelska kyr- kans dignitärer.
Rev.
dr Percy D.ear- mer, professor " of Ecclesiastical ArtJJ vid King ' s College, förut kyrkoherde i St. Mary, Primrose Hill, London, har.
startat i nytt företag, som- han kallar " Fellowship ServicesJ '.
Biskopen av Kensington och andra högtstående prast- nian såväl inom den anglikanska kyrkan som bland nonkonformisterna vänta sig mycket av dessa " Fellowhip Services ", som skola hållas i Kensington Town Hall och genom vilka man tanker sig kunna nå kretsar som aldrig söka sig till kyr- korna.
.Det är betydelsefullt att man härvid kant sig behöva miss Roydens hjälp.
I samband med notifikationen om dessa gudstjänster har också ett ut- talande gjorts om kvinnors predikoam- bete, där det säges att det vore icke.en- dast opolitiskt utan " wrong in the sight of God " att i en tid, då den så val be- höves, f örkasta den h jalp kvinnorna kun- na giva.
f qkoknin~s- 0th Torkapearater.
PdUMeimasIdner (rt8me Ocb mindre).
' 8 kalmaekiner.
Btrrenaninea- .. apaarater.
Torkoikor och Bar- kvarnar m. m, 6 b B~OMSTERLBKAR.
B I I I U ------ - .-.
av högsta kvalitet fbi rukdriv$ng I.
. "
HeHuft, ~iatermi, ~ a &amp; e .. " i, '.
'.
.
.
.
.
. '
I.
och,.
,
NG PR&amp;AT- - la G SEDERMERA ~TSMUL.
R ~ D sonq iivm - 3,.
f &amp; bd2&amp; &amp; 3j, &amp;;; r:.g.
: g 3 bakning.
.
.
- $amma oëvertriifaads kvalit4 som före krlotlden.
3 2.
_. --.
- ... - - - .. A; - i.
: I.-=-7:,.
- -: -- .E z=- ' -: = -- x.
.
.
-
