# ID: svediakorp-per2801
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Hertha
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Hertha', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1920
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 13,326
# sentences: 907
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-hertha
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


1 - m VID ' INREDNING ' A Y VANTNGAR C .. - A / BNORDISKA @ K O M P A N I E T THYPA G R A P S T R O M H - STOC.KNOLM.
elever och meddela^ ianderviening .i cillrt sorters konst- och enklare vtivnad.
Prospekt pA begiiran.
BesUlllningar uH6rar B alla slags konot- och enlile~e vtivnadea= Bqeta kvalit&amp;.
Bffllgaste prfe. '
Emotteger ADVOKATFIRMAN I F I R O.
~ W S W ~ JUC.
: Memot desi K~L~C EVA K.
ANDEN Sv.
Adv.
San&amp;o Rikstel.
Jur. Kand. MATHlLCIA S T A ~ L (ron HOLSTEIN 75 76 LILLA VATTUOATAIV á#, l fr., wid Pmkebeagstbrg Alh.
183 36 O Testameilf&amp;a, bo &amp;? %redn~tf&amp;q ~dgt&amp;i~sha~3$iéBiv &amp; fffmi~er~tfssa~~~p; hprssôrndBn, f&amp;~~t@be~~f~~a / a~fai~f$p ju~L; n %.k. &amp; &amp; ppdhg cw 0110 ~ h g.
: Avm s R n f i g ~ f~.8; 1 " r~~.a ' dpti * m- Gesv~was~.
- I A.-B.
JOHN V,.
Kungl.
HovleveraniSr.
Swrgcä QIdsta, st6rsta och bist renczrnmerade spe~afaffiZt i - Siden- och Ytteklan-
.
.
APRIL ' 192~:.-.
-.
- a.
-.
.
.
.
.
.
AFTE TE .4 ...
.
Agda Montelius ' 7.
- 0 år.
.
.
.
.
.
.
v. '
Fru Agda Montelius, f:.
~euterikiöld, fyller ' den 23 april ' zo åi, .oclz det a r na- turligt att Hertha d e n dagen $11.
giva uttiyck å t sin stota.
tacksamhet för allt vad.
fru Montelitis verkat ' för den, ' för.
d r.
tid si?
maktiga.
.
' rörelse, som %tt namn av .kvinnofrågan: Vi.
tzcka för Iiennes mediycka~de,.
tro.
på det - rättis seger, föc hennes insiktsfulla ledning och f ör.
hennes högt stående personlighet, vilken hjälpt att.
b a i i .vag ~ i tider av stora ' svårigheter. "
Ti ' oil på segern, ledningen,.
.
.
.
i den nya.
.
o sfs '?
färdig att ganisationin.
- F r u Sophie Adlersparres salong ' hade de .ar, som pärmast.
f öregått förbundets ' startande, .al- mera kommit.
.
at-t utgöra en plats där överläggningar.
.
där.
ung-.
rorande kvinnofrågan.
höllos, dom sökte råd och.
uppmuntran vid val i v arbete och där fru Adlersparres Garrna intresse och hennes stora initial tivförmåga togos starkt 1 ariipråk: ~ r;.
Adlersparre hade +id denna tid.
?edan i 25 år varit utgivare av ~ i c k k r i f t f.ör: Hemmet.
För.
fru Adlerspirre blev kanslan av att d i mångfaldiga krav,.
som stdldes p å henne, började bliva hen- ne overmaktiga en av de faktorer,, som bringade Iiennes plan på en Itvinnoför- enin &amp; bildande till verksGllig11et.
sedd Gr denna synpunkt förefaller det också naturligt att förbundets verksam- het under de försia aren hade vad man.
sk~ille kunna kalla e n relativt prä-.
1 A.ntiDgen ' det '.
gallde ' platsf örmed-.
- ling, upparbetandet av nya arbetsområ- den, planl&amp;g&amp;ng - av de s.
' k.
hemstu- .di&amp;na, grunclancl &amp; a t en sjukkassa ellei ' f örarbete: f ör ' bildandet ' i v .ei s jukkaisá eller, förarb-e.
f.
ö r bildandet; av.
stipen- die fondona - dessa .planlagda f öre f ör-.
bundets bildande -.
så: utfördes arbe- ' ' ' ' personligheten äro mäktiga faktorer,.
dar de ' stödjas av en klok och kraftfull vilja och en- alltf amnande käi-lek., - '.
Då jag iiu vill ' söka länina en bild av Agda Montelius, inskranker jag ' mig till att tala on1 hennes ' arbete .. inoni i red rika- .Bremer-Förbundet.
.under tiden efter.
1 ~ 9 då ~; hon blev styrelsens ordförande,, cle forsta 6 åren dock endast som vice ordf., .om.
ock förliållanden gjorde att klubbanb aven.
dessa år sköttes av fru.
.. Montelius: Först.vil1 jag dock säga några ord om F.; B .. - F. och dess arbetssätt.
Nar Fredrika-Bremer-Förbundet stif-.
tades å r ' 1884, .således 10. år ' innan.
fru Montelius mottog -, ord.f örandeskapet, fanns; kan .man saga; redan en intresse- m ' ', -,,.
tet i allmänhet direkt från person till person utan mellanhand på någondera sidan e1le.r hänvändande 611 organisatio- ner eller offentliga myndigheter.
Ser man sedan framåt.
årtionde efter efter %-tionde äro förhållandena helt ' olika.
Bredvid ilet ' intima arbetet växer fram inom förbundet självt den ena or- ganisationen efter den andra, och senare uppstå skolor som bara F.-B:-F:s ' namn vid Rimforsa, Apelryd samt Skolan för kvinnlig yrkesutbildning i Stockholm, och därmed vinner förbundet i styrka.
Än större blir skillnaden utåt.
Fort- farande vänder sig visserligen den en-.
skilda personen till.
f örbundet f ör h jälp och råd, men därtill kommer det nya - för- hallandet ' att förbundet står i förbindelse med de kvinnoorganisationer som upp- stått, .dels sådana som grundats inom yr- keskårerna, dels sådana som upptagit och arbeta för någon viss ide, något allmänt.
.
intresse.
- Allt efter som tillvästen på detta sätt frodas, måste ärendenas behandling and- ras, och så kommer F.-B.; F.
- år för år allt närmare i ber&amp;ing med de officiella myndigheterna, ämbetsverken m. m.
För- bundet verkställer utredningar, ingiver skriftliga inlagor, gör muntliga hänvänd- ningar, och å andra sidan begära veder- börande.
myndigheter förbundets utlå- tanden i frågor som beröra kvinnor eller kvinnors arbete.
Allt mera vinna h i n - norna användning inom det kommunala livet, och allt närmare kommer den kvinnliga rösträtten med- dess krav.
Arbetet inom ' förbundet, som på detta sätt växt fram med tidens behov och ur tidens krav, blir lika växlande som de ' kvinnors f örhållanden, f ör vilka forbuii- det arbetar.
Vad som nu sagts om F.-B.-F:s ar- bete har kanske förefallit väl omstänct- ligt., men det bör hava bidragit att fram- ställa arten och betydelsen av ordföran- deskapet inom förbundet.
Det bör fram- gå att så oändligt mycket fordras av ordföranden i en förening, dar program- met är så viclstrackt .att det aldrig kan överblickas och där det ofta gäller att liksom på de öde snövidderna gå upp det första spåret.
Man får vara kraftig och orädd på samma gång som noggrant prö- vande och andligen bärande: Sådan har också Agda Montelius visat sig vara under alla de å r hon inom F.-B.-F. fört.
ordf örandeklubban.
Fru Montelius har ibland sagt att det varit ett fel att sammantraclen under hennes ledning blifvit långa, men vi; som varit med, vi saga icke så.
Sammanträ- dena hava varit Iarostunder for oss.
Nya f rågor, nya förslag stodo alltjämt på fö- redragningslistan, och det var ej hos oss som i en del styrelser att experter fun- nos till hands färdiga att utreda ären- dens; därtill voro dessa ofta till själva sin idé allt for nya och oprövade.
Vid början av ett sammanträde kunde en fråga ofta vara ganska oklar.
Även om man kom till den slutsatsen att vad som före ' slagits föreföll rätt och.
.rattvist, fanns så stor obekantskap med frågan att ordföranden måste hava tålamod att söka få fram den erfarenhet, som kunde finnas, och genom upprepade förf råg- ningar se till att ärendet bleve granskat från så många sidor som möjligt.
Vem minnes ej hur ett vanligt: " det skulle vara rol&amp;-t att höra fru H:s åsikt i den- m '
H E R T H A 55 iia fråga ", kunde locka fram ett svar som ' 1:let på olika on~råden, l ~ u r u kvinnorna ställde frågan i helt ny belysning.
Ett ' arbetat och strävat med de medel so111 kunnat Cti d.em ' till buds, men att för alla sammanträcle under Agda ~ o k e l i u s ord- ' förandeskap.
ble; härigenom lärorikt för dem, som lago i med verkligt grundligt alla och ofta frulitbärancle, under clet att arbete, ' den stunden Itom, ' då de kände ck biista uppslag lätt skulle kunnat klub- sig st5 likson1 inför en fast mur; de - bas n &amp; o111 orclföfanclen fordrat ären- kommo ej langre så länge de saknade det den s5 bereclda att svaren.
sliulle vara ja inflytancle som.
rösträtten giver.
Jag ser- henne ännu för mig sadan hon stocl där eller nej.
Inom F.-B.-F. ä r det emellertid ej sa med blicken riktad.
förbi statsrådet ' rätt att ordföranden endast tjänstgör vid p h l e i i vägg, som vai- framför henne.
Så talar endast den, soni genom .en, sainmanträden eller vid f örberedelser till mangårig erfarenhet i ett tungt arbete.
dessa.
Med den utveckling förbundet ta- git är det naturligt att &amp; dföraden så- kommit till en fast övertygelse.
som representant mången g h g, I I G S ~ ~ ' P$ samma sätt har Agcla Montelius. '
föra förbundets talan inför regering, am- gjort sitt inlägg ' på många områclen.
Det liar alltid vai-it buret av en bestämd över-.
betschefer 111. fl.
Va1 minns jag, då kraven $ i rösträtt tygelse och ofta har en mingirig erfaren- f ör kvinnor första gången f ramlades het legat bakolh clet talade ordet.
Da dar- för cl5varande statsministern, som i sitt till takt varit fritt f r i n alla överord, va- eget hem mottog F.-B.-F:s represeiitan- rit grunclat på bestämda fakta och nxcl ter, varav fru htontelius var den, ena.
allt detta ofta .buret av ' hanförelsens var- Han tog papper &amp; i sin hand, sag flyli- nie, ar ej unclerligt on1 var och, en Önskat tigt p i det '.
.
som om allt därnied vore att fru ~ o n t e l i u s initte såsom rkpreseii- gjort, som egentligen liui~de begäras.
tant föra hennes talan.
Så Ilar clet varit Några år gingo.
.
med oss, soni i henne sågo vännen Agda, Ater stocl fru Montelius som repre- s ~.
o c k s med å de skaror, som ' i lienne vör- sentant f ör kvinnornas röstrattskrav in- clat " psofessorskan ".
.
för ett par av regeringens medlemmar.
' Till Agda, sildan clu st&amp;- framför oss, I X vor0 flera föreningar representera- anspråkslös som få, viljestark, karleks- de, och inottaganclet sliedcle på kungliga rik, säges ett fack, som hur fattigt det än slottet.
Fr11 Mbntelius gjorde ett utta- uttalas ar ett utti-yck för de många, lande, typiskt för I~enne.
Den ticlen or- m h g a tankar, som med tacksamhet vilja dades om att Itvinnornas begäran att er- meil ej kunna på 70-årsdagen på annat Iialla rösträtt var fotat pil teoretiska satt n % fram till allas vår vördade av- och ' saknade praktisk betydelse.
11ållna Agda Montelius.
.
Agda Montelius talade ' om sin erfaren- GERTRUD ADELBORG. '
' '.
56 H E R T H A Kvinnofrfigorna vid shington- konferensen 1919.
Washingtonkonferensen var ett första försök att återknyta de.
internationella förbindelserna och återupptaga det ge- mensamma arbetet på den sociala lag- stiftningens område.
Barnlagstiftning och kvinnofrågor ha alltid varit först på dagordningen vid dylikt arbete, och det var givet att dessa frågor aven här skul- le spela en väsentlig roll.
Konferensen beslöts i samband med fredsfördraget, och vid denna tidpunkt tillsattes också en organisationskommit- té, som skulle förbereda konferensen och utarbeta program.
Som ledning för konferensdeltagarna och basis för diskussionen utarbetade den tre rapporter: en over åttatimmars- dagen, en över arbetslöshet och en över kvinnors och barns arbetsförhållanden.
Den sistnämnda var synnerligen inne: kållsrik och upptog frågorna om ålder, nattarbete, ohälsosamma yrken och ar- bete före och efter barnsbörd samt mo- derskaps försäkring.
Vid själva konferensen skötos visser- ligen alla dessa frågor ganska mycket åt sidan, och den allt dominerande frågan blev åttatimmarsdagen.
På möjligheten att där finna en lösning hängde konfe- rensens vara eller icke vara, och den lilla tid som återstod möjliggjorde en- dast en, mycket knapphändig och högst summarisk.
behandling av alla andra f rågor.
Genast i början av konferensen till- sattes emellertid vissa utskott, som skul- le förbereda frågorna och komma med förslag, och här skedde det egentliga ar- betet med att maka ihop olika meningar och intressen och få fram positiva för- slag.
Som bekant hade varje land att skicka tv5 regeringsdelegerade, ett arbetare- och ett arbetsgivareombud, vilka var och en hade rätt att taga med sig två sak- kunniga för varje fråga.
I fredsfördra- gets &amp;: de artikel, som behandlar kon- ferensorganisation, står att: " n a r f r a- gor, s o m s p e c i e l l t r ö r a kvin- nor, s k o l a a v k o n f e r e n s e n hel-iandlas, b ö r å t m i n s t o n e en av de sakkunniga vara kvinnor. "
Av de 39 nationer, som vor0 represen- terade vid konferensen, hade 13 länder följt denna bestämmelse, på satt som av nedanstående tabell f ranlgår: ~ e ~ e r h g s - Arbetare- expert expert Belgien D-ark - I I I England Fmlkri ke Hdland 2 Italien I Japan I Kanada N.orge Polen Spanien Sverge Tjecko-S10va; kien - I I I I 2 - 2 I - - I - - 2 - - -- - Arbetsgiv.
expert - I - - -.
- - - - 1 I I 8 Av dessa 20 kvinnliga sakkunniga be- reddes g plats i utskotten, d. v. s. en i ut- skottet för barnfrågor och 8 i utskottet för kvinnofrågor.
Till det sistnämnda hade emellertid alla kvinnliga deltagare tillträde aven om de ej hade yttrande-
och rösträtt.
Vem som ' ville kunde eqel- framförda och dar beslutna r e k o m- lertid inlämna en motion till utskottet m e n d a t i o n e n, som går ut på att och sedan deltaga i diskussi,onen on1 den- varje land, som ej redan hade det, sna- samma, man kunde ocksa få träda i rast möjligt borcle tillsatta såväl en ef- stallet för den, som representerade ens fektiv yrkesinspektion som en särskilt land, och sålunda få yttrande- och röst- ' statlig organisation med uppgift att sörja.
satt.
Detsamma gällde i stora konferen- för arbetarnas halsa.
Krav framkom till sen.
och med ' på att regelbunden läliarunder- På särskilt tillstincl från ordföranden sökning.
sk~dle fordras för a l l a arbe-.
kunde man aven få tillträde till de andra tare i s. k. hälsofarliga yrken och att alla.
utskotten, vilket jag naturligtvis använ- industriarbet&amp;e överhuvudtaget skulle de mig av nar det gällde barnfrågorna sta uncler ' läkarkontroll.
Ehuru starka samt de ol-ialsosamina yrkena.
sympatier härför fanns inom utskottet Attatimmarsdagen, barnlagstifning.
ansags ett sådant förslag ligga utom ra- och fragan on1 arbetslösheten be- men för dettas befogenhet.
röra naturligtvis lika mycket kvinnorna Som grundregel för lagstiftningsåtgar- soin mannen, men med clirekta kvinnofrå- der på detta område fastställde utskot- gor menar man vanligen de, son1 endast tetatt: f ö r b u d f ö r k v i n n o r a % t.
ha avseende på kvinnors arbetsförl-iål- a n v a n c l a s i v i s s a.
a r b e t e n e n - landen.
I det följande tänker jag därför d a s t b o r d e f ö r e s l å s d a s s å -.
, lämna alla andra frigor vid konferensen d a n s k a d l i g i n v e r k a, n h a d e.
5 sido och endast gå in på kvinn0r.s m e d m o d e r s k a p e t a t t g ö r a. n a t t a r b e t e, deras förhCillande till s..
Under Övervägande togs frågan huru- k.
0 1.
i a l s o s a m i - n a.
y r k e n samt vida man ej på den grund skulle kunna.
frågan om b a r n s a n g s v i l a o c l ~ f ritaga kvinnor från dylika restriktioner moderskapsförsakring.
efter en viss ålder, exempelvis 40 år.
Som allmänt omdöme över dessa frå- Men ansåg man ej saken tillrjickligt ut- ' gors behandling.
kan sagas, a t t stamnin- redd, ocl?
då vissa skäl tycktes tala för gen inte blott bland manliga utan aven en större niottaglighet i .allmänhet hos bland kvinnliga deltagare var för ganska hiinnor än min för industriella gifter; l h g t gående speciallagstiftning.
beslöt man att låta detta förslag tillsvi- Minst påfallande var detta i det ut- dare falla.
skott, som handhade frågan om ohalso- Beträffande minderåriga och barn samma yrken.
Det - påpekades här upp- fastställdes att man ingen anledning hade repade ginger, särskilt från arbetarre- ' att rakna med någon skillnad könen presentanteina, att frågan vid kommande emellan.
konferenser borde behandlas på ett me- Ett dylikt begränsande av förbuden.
.
ra vittomfattande satt och upptaga betyder ej så litet, när man tanker på skyddsåtgarcler för.
män saval som för att till exempel Frankrikes yrkeslagstift- kvinnor och barn.
Ett uttryck för detta ning bpptager 50 hälsofarliga yrken, som krav ligger också i. den till konferensen äro förbjudna för kvinnor. '
'. '
,
3 ' - H E R T H A Vidare framliöll man, att hyudvikten borde laggas på att f å f r a m å t- garder till minskande a v h a l s o f a r a 11, istället för att föl-bjul cia kvinnor och barn att deltaga i ar- betet.
På grund av att tillförlitliga utreclnin- gar förelåge endast för b l y f a r a, an- såg man sig denna @ \ ng ej våga komma med några positiva förslag för andra yrken än dem, i vilka bly, ingå.
Konfe- rensen har sålunda föreslagit, att vissa av dessa arbeten skola förbjudas för minderåriga och kvinnor och andra skola tillatas dem endast under förutsättning att omfattande hygieniska åtgärder mot hälsof ara vidtagas.
Inom den första gruppen arbeta hos oss inga kvinnor.
I den andra gruppen, som innefattar porslinsindustrin, syssel- siittes däremot ett stort antal.
I det s. k. k v i n i 1 o u t s k o t t e.
t hade vi en representant vald av arbets- gi.vargruppen, nämligen direktör Ed- ström, för vilken jag ibland fick inträda.
Jag kom sålunda har.
i tillfälle att mera direkt deltaga, i arbetet.
H a r var stamningen för långt gående speciallagstiftning synnerligen f ramtra- dande.
I enlighet med ' mitt löfte till Soc.- Dem.
Kvinn.
partistyrelsen f ramlade j ag dennas uttalande om fordran på lika lag- stiftning för man och kvinnor i nattar- betsfrågan.
Liknande uttalande gjordes från norskt håll genom fru Kjelsberg och danskt genom fru Hjelmer, men ingen resonans fanns darf ör.
N a t t a r b e t s l a g e n upptogsvis- serligen till revision och maliga flirslag såväl om skärpning som om större nlöj- ligheter till dispenser förekommo, men man lyckades inte ena sig om någon an- nan ändring an att utsträcka lagens gil- tighetsområde till arbetsplatser med nliildre an tio arbetare.
F r h var sida gjordes ett försök att få en grans satt vid tre eller fyra arbetare för att slippa rakna niecl alla dessa små sörnmerier med en eller två arbeterskor, men det fanns ingen möjlighet att få gehör för ett sådant krav.
Ej heller lyckades vi att få möjlighet till dispens för f ö r b e-, r e d a n d e och a v s l u t a n d e a r- h e t e n.
Jag hade hoppats att man på den vägen skulle kunnat komma ur svå- righeterna med t. ex. spisbrödsfabrikerna och mjölkbolagen.
Trots att vi onigarda- de dispensmöjligheten på alla satt och satte den till högst en timme för med arbetet i fråga sysselsatt personal, var det onlöjligt att få.utskottet att gå ined h&amp;-på.
Stamningen var aven bland de kvinnliga deltagarna endast för skarp- ning, och det var med natt nöd att vi lyckades hindra en betydande in- skränkning av den i § 4 tillåtna djspensmöjligl~eten för anjovis-, frukt- och grönsaksfabrik, som framför- des från norskt regeringshåll (ej av.
fru Kjelsberg), samt en f ram flyttning av de tider, som arbetet får börja och sluta till 6 f. m. och g e. m. i stället för nuvarande 5 f. m. och 10 e. m., som yr- kades av de italienska delegerade.
Den sistnämnda frågan togs upp aven i kon£ erensen, som minoritetsf örslag, men föll tillsvidare med den motiverin- gen, att en sådan förkortad tid oinöjlig- gjorde kvinnors deltagande i skiftarbete.
Beträffande frågan om b a r n- s 5 n g s v i I a och m o d e r s k a p s -
H E R T H A f ö r s ä k r i n g förelåg ingen inter- nationell lag.
Etskottets uppgift blev däi-för att komma med förslag till konvention.
Som itg gångs punkt för diskussionen inom utskottet lades ett franskt förslag @ ende ut på följande principer: obligatorisk vila efter barns- börd,; ätt till vila före, rätt att vid åter- koinsten till arbetet aterf 5. detsamma, ratt till underl~åll.
och Iakarvårcl under denna tid och ratt att få tid att amma sitt barn samt förbud för vissa arbeten, som kunna anses skaclliga f ör havande kvinnor.
Den obligatoriska vilan efter barns- börcl faststallcles utan nieningsskiljaktig- heter till samma tic1 soin, hos oss, namli- gen 6 veckor.
Den i .vår lag upptagna rätt.igheten till att niecl stöcl av läkarin- tyg f; ledigt 2 veckor före nedkomsten ökades till 6 veckor .. Inom utskottet gjorde sig olika inenin- gar gällande om man skulle föreslå 4 el- ler 6 veckor.
Fran vår sicla fl-ainförcles både dar och i konferensen krav på att det skulle stanna vid 4 veckor.
Den in- ryckta bestämmelsen om att kvinna skul- le aga ratt att .utfå understöd för hela tiden, även om likaren misstagit sig p5 t,idpunkten för hennes nedkomst, blir med den längre perioden G veckor lat- tare att missbruka.
Behovet av så pass lång tids vila före nedkomst förutsatte och höra så- enligt vår mening sj~~licloin, dana fall uncler sjiikkasseförsäkring.
Konferensens beslut blev emellertid G veckor.
Angåencle uiiderstöclets s t o r l ~ k uppstod en del svåriglieter på, g r y 1 av olika länders olika system och yppfatt- ning, men man enade sig slutligen o !ii att överlaimna besta~l~mandet .av summans, ' l .S9 storlek och betalningssystemets karaktär till varje lancls eget gottfinnande, - under förutsättning att understödet bleve stort nog for att ge moder och ett bal-n ett t i l l r a c k l i g t underhåll (full anc!
11ealthy ihaintenance).
Understödet skall utgå icke allenast f ör cleii obligatoriska vilan efter, utan också för cle, 6 veckor f öre neclk,o.nisten, som den blivande mo- d e h äger rätt att vara ledig.
.
.
.
Läkarintyget behöver e j konstatera be- hovet av vila utan endast läkarens .åsikt att nedkomsten a r att vänta inom 6 vec: ' kor.
Misstager läkaren sig erhåller kvin- nan understöd från den datun1 liikarin- tyget fastställt till nedkomsten äger rum, oberoende av hur många veckor det blir.
Det är givetvis mycket tilltalande att den blivande modern skyldas för ekonomisk.
förlust på grund av ett misstag om tiden, men detta osäl.
; erhetsmoment frestar gi- vetvis myndigheterna att räkna med läg- sta möjliga ~nclerst~öd f,ör att minska fa- ' ran för missbrtik.
.
Vårt n11 vilande sjukkasseförslag upp- tager soin bekant uiiderstödets storlek till? /, av lönen dock med ' .rätt att vid behov oka det till go a / c, men clet strac- kel- sig över högst S veckor, d. v. s. 6 veckor efter och 2 före.
Den ekonomiska sidan.
av saken spe- jade ganska liten roll inom utskottet.
Så framkom t. e x förslag att kvinna skulle aga ratt att med bibehållande av sitt un- derstöcl vara .borta från arbetet intill g måiiadei ellei- .I år för ' att amma och sköta sitt barn.
.
.
Att omed.elbart upptaga detta förslag i konventionen vågade man dock ej.
Utan beslöts att hemställa till konferensen att den skulle begära en ut- redning: till,, nästa konferens 11 LI i,.
.
.
60,.
H E R T H A l å n g t i d u t ö v e r d e 6 v e c - riis, i synnerhet bland de latinska folken.
k o r n a varje land skulle vara vil- Utan ringaste föregående undersökning ligt att lämna moder, som själv am- och på ett nästan farsartat satt genom- mar eller sköter sitt barn, understöd.
drevs sålunda på deras förslag att la- Konferensen beslöt i enlighet härmed.
gens giltighetsområde utsträcktes att om- Formuleringen på paragrafen om ratt fatta icke blott kvinnor i industrin utan för moder att amma sitt barn har i för- även i h a n d e l n, och det var bara slaget blivit onödigt och olämpligt de- en tillfällighet att inte det franska ar- taljerad i det att det föreskrivits att hon betarforslaget att det skulle omfatta alla skall ha ratt till en.
halvtimme två gån- l ö n t a g a n d e k v i n n o r gåttige- ger om dagen.
Med åtta timmars ar- betsdag torde det vara onödigt med mer nom.
Utskottets förslag antogs i övrigt an en ledighet för detta ändamål.
Det of örändrat.
Samtliga konventioner skola träda i i vår lag använda uttrycket " erforderlig I juli 1921.
Meningen ar att re- kraft ledighetJ ' motsvarar i alla händelser batt- spektive stater dessförinnan-skola an- se behovet.
Som en egendomlighet kan framhållas sluta sig eller ej.
Vid nästa riksdag måste att från engelskt arbetarhåll genom de- sålunda för vår del tagas upp de jämk- ras kvinnliga representant f ramf ordes ningsförslag, som bli nödvändiga för att .kravet att denna paragraf helt och hål- bringa våra lagar i överensstämmelse med let skulle utgå, emedan man med den dessa konventioner.
I kvinnornas in- indirekt godkände att ammande mödrar tresse ligger att här se till att vi inom ra- finge arbeta i .fabriker eller överhuvud- men för den internationella överenskom- melsen få bestämmelser som i största taget utom hemmet.
Av samma skäl motsatte de sig upp- möjliga grad tillgodose de specifikt sven- taga det av det franska förslaget om ska f örhållandena.
Det internationella " förbud för havande kvinnor att utföra f örslaget utgör endast en minimif ordran, vissa för dem skadliga arbetenJ '.
De bö- som naturligtvis lämnar öppet för varje ra överhuvudtaget ej få användas i ' in- land att gå därutöver.
Svårare a r det dustriellt arbete.
Denna sista passus där de internationella bestammelseirna gå kom ej heller med i förslaget, men am- längre an vad som kan anses för svenska niogsparagrafen försvarades anda ut i f örl-iållanden praktiskt, såsom f allet ar konferensen av de franska representan- med nattarbetslagen.
Här måste arbetet inrikta sig på att framföra de svenska terna och gick också igenom.
Behandlingen av detta f örslag till kvinnornas krav vid nista internationella konvention blev synnerligen.
knapphän- konferens.
Att arbeta för ett upphävande dig i konferensen.
Det kom upp först av lagen anser jag absolut lönlöst, allde- den sista dagen tillsammans med fem les oavsett att jag själv anser det vore an.dra rätt så omfattande frågor, varför till skada.
Vissa jämkningar, som göra al1 diskussion var så gott som omöjlig.
den mera anpassbar för våra förhållan- Stamningen var emellertid mycket gene- den, torde däremot vara möjliga om .ett
6 I H E R T H A samarbete härvidlag kan nås mellan alla de nordiska länderna.
Det .galler emellertid att i så fall vara väl rustad med bevis för nödvandighe-, ten av en sådan ändring och att skaffa sig stöd för sin begäran från sina respek-.
tive delegerade.
I det stora hela torde de bestämmelser, som f ramgått ur denna konferens, över- ensstamma med kvinnornas intressen och, bära spår av deras medverkan.
Trots alla svårigheter torde man ock k ~ ~ n n s saga att det sait varpå konferensen ar-.
betade var ett uttryck för en verkligt ' god vilja att komma till samförstånd och.
.
återupptaga internationellt samarbete.
KERSTIN HESSELGREN. '
Soph-ie Whitlock.
-.
.
- Det var en stark kansla av.
att åter: igen en stor tomhet uppstått, som väck- tes genom budskapet om fr^^ Sopliie Whitlocks bortgång natten till onsdagen den 7 april.
Så gammal som hon var, 93 år fyllda, kan det tyckas att hennes viinner borde ha varit beredda på döds- budet, men hon var s i full av liv, in- telligens och intresse för allt och alla att det föll sig svårt att satta sig in i ' att denna livslåga ej kunde ha någon längre tid kvar att brinna.
Vid så hög ålder kan man ju, om någonsin, ha ratt att unna sig vila och ro, men detta var långt i f r h fru Whitlocks sätt att se, - anda in i det sista tog hon en livlig och aktiv del i vad som rörde alla dem,.
för vilka hon under åratal utgjort .ett stöd.
Och dessa vor0 icke få.
Bland annat gingo hennes strävanden.
ut på att ' hjälpa det unga släktet - en naturligt följd av alla de svårigheter hon själv som ung haft att bekämpa.
Hon har sålunda varit en varmt intresserad medlein och stödjepe- lare i styrelsen för Elevhemmet i Stock-.
holm samt har stiftat och till Fredrika-.
Bremer-b ör bundet överlämnat en sar- skild stipendiefond, avsedd för blivande eller redan praktiserande lärarinnor.
Främst bör dock framhållas den stora allmännyttiga insats hon gjort genom byggandet av hus med bekväma smålä- genheter, dar s jalvf örsörj ande bildade.
kvinnor för järnforelsevis billig hyra kunde bereda sig ett verkligt hem.
.
På detta område har hon varit en.
banbryterska, ty hennes varmhjärtade.
skapartanke, av henne själv omsatt i, praktiken, har aven sedermera burit rik frukt, i det s. k. bostadshus uppstått ef- ter tingefärligen samma mönster.
På sin go-årsdag upprättade hon en stif-.
telse med ändamål att f &amp; all framtid avsatta ett av sina Ijostadslius i Vasa- staden till kostnadsfria eller billiga bo- städer för äldre bildade kvinnor.
Fredrika-Bremer-Förbundet har sar-.
&gt;kilt att tacka fru Whitlock för många $1- av intresserat arbete.
Hon var liv- ' ligt verksam vid f örbundets stiftande och var dess första sekreterare - aven-.
ledes dess första donator genoni stiftin- '
H E R T H A 62 clet av clen ovannämnda stipendiefonden.
1 ' 25 år tillhörde hon sedan förbundets styrelse och anda till sin död var hon medlem av nämnden för granskning av studie- och förlagslån samt ordförande i Whitlockska stipencliekommittén - och aldrig var hon något endast till namnet, utan ock till gagnet.
Varinhj artad, .rikt utrustad p$ huvu- dets vägnar, erfaren coh pr,aktisk samt begåvad med ett stort förråd av humor-, som hjälpt både henne själv och aiiclra genom många svårigheter, framstår hon som en sällsport helgjuten personlighet för dem som kommit i na~mare berö- ring med henne.
Men &amp; en andra, och sarskilt hinnoi-na, skola i henne se e11 miirkeskvinna.
Fråri att i ungdomen ha statt med två tomma händer, lyckades hon genom ihärdigt, målmedvetet arbete, klokhet och begåvning skapa sig en för- mögenhet, som skänkte henne ett stort in- flytande och förmågan att vara många människor till stöd och gagn.
.För allt vad har endast i korthet an- tytts att hon .varit uttalas ett djupt kant tack.
.
.
S ~ G R I D ULRICH. '
Opinionen för- den nya gifterrn61sbol$en.
På en rad av möten över hela landet ha kvinnorna uttalat sig föl- att riksda- gen måtte antaga bet föreliggande för- slaget till ny gjftermålsbalk.
Fredrika- Bremer-Förbundskretsar,.
Landsförenin- gen för kvinnan; politiska rösträtt samt lokala rösträttsföreningar, Svenska Kvin- nornas Nationalförbuntl, Vita Bandet, Kristliga Föreningen för Unga Kvinnor, Moderata och Frisinnade kvinnors för- exingar, de socialdemokratiska kvinnor- nas organisationer n1.
fl.
kviniiosaiil- manslutningar ha på offentliga möten eller föreningssammanträden biträtt för- slaget och uttryckt sin f örhoppning att clet i vasentligen oförändrat skick anta- ges.
Den på det stora offentliga mötet i Stockholm den g:de dennes antagna re- solutionen, som har.
nedanstående lydel- se, a r ett uttryck för den från kviizno- håll manifesterade allmänna opinionen: Kvinnor, samlade till möte i Stock- holm den.9 april 1920 med anledning av den förestående behandlingen i riksda- gen av förslagen till ny gifteriz~ålsbalk ocli till lag om barn i äktenskap, uttala sin anslutning till dessa lagförslag ocli sin förhoppning, att de måtte av inne- varande riksdag i vasentligen oförand- rat skick antagas.
Vi uppskatta i dessa förslag särskilt: att n2ilsmanskapet uppl1äves, så att hust- run erhåller en med mannen fullt si- doordnad stallning samt ökade möjlig- heter aft verka för familjens basta; att makarna likställas i avseende på be- stämmanderätten över barnen; att familjens och hemmets intresse er- IGller lagens skydd gentemot allvar- lig pliktförgätenhet hos.
någonclera maken; att hustruns arbete i hemmet av lagen tydligen erkännes vara ett bidrag till fainil jens f örsörjning; samt att förmögenhetsordningen och un- derhållsreglerna så långt möjligt till- godose på en gång intressegetnenska- pen mellan makarna och vardera ma- kens behov av självständighet.
H E R T H A 63.
Eva Frvxell.
J Den sista mars avgick mecl döclen .Eva Frysell, en av de få återstaende vetera- nerna från 1880-talets kvinnosaks~örelse, vilken bland sioa ledare raknade Sopl-iie Adlersparre, llosalie Olivecrona, Ellen Ankarsvärd, systrarna Hierta, m. fl.
Eva Fryxell var född den 15 jan.
1,829 och äldsta dotter till liavclatecknaren prof. .Anders Frysell.
Av sin berömde fader hade hon ärvt många av sina bacle yttre och inre egenskaper, och lian hack även ett avgörinde inflytande på hennes utveckling oclz livsåsk~clning.
Fryxell var till sitt skaplynne frisin- nad och i mycket före sin tid.
Så insåg lian tidigt vikten av att kvinnorna, det unga slaktets uppfostrarinnor, erhöllo en mer gedigen uppfostran än den som på den tiden bjöds dem, och han stiftade ocli organiserade ocli var aven själv en tid rektor för den första högre flicksko- lan i Sverge, wallinska skqlan i Stock- holin.
.
Det var darföre helt nat~~rligt att h a n skulle giva sina egna döttrar en god uppfostran, och vacl nu särskilt dottern Eva beträffar, son1 alltid tyckes stått fadern närmast, stod hon i bilclning och kunskaper betydligt över de flesta med henne samtida kvinnor.
Tidigt blev hon faderns hjälpreda, ocli samtidigt med att hon på grund av moclerns sjuklighet övertog skötseln av det.
stora l-iusli~llet i hemmet - prästg5rclen i Sunne - och av ekonomien, blev hon även faderns handsekreterare, bi traclcle honom vicl hans resor, som vanligen hade till mål forsk- ningar i in- och.
utlärdska arkiv.
Efter faderns död 1881 fortsatte och utgav iven Eva ett par av hans oavslutade ar- beten: " Bidrag till Sveriges historia ef- tei.1772 ' samt " Min ' historias historia ", självbiografiska antecknhgar av stort in- tresse och.
högst belysande för Fryxells.
personlighet och arbetssätt.
Det var emellertid icke inom historie- forskningen Eva, Fryxells egentliga livs- gärning skulle falla.
H u r nycke et hon an kunde intressera sig för forna ticler,.
störst var dock alltid hos henne intres- set för hennes egen tid och allt vacl som rörde sig.
i den, vare sig på det sociala och religiö.sa eller det pedagogiska ocli litterära området.
~ i d i g började t hon att skrivai tidens frågor, och den av fru ' S.
Adlersparre qtgivna.
" Tidskrif t f ör hem- ' inet " innehöll anda från sina första år- gangas ' många värdefulla artiklar av.
henne, först huv~idsakligen .i.
.
litterata ämnen.
Ar 1880 utkom en broschyr nied.
ti- teln " Kvinnofrågan av Ecltnund Gam- mal ".
Den innehöll jämförelser mellan de tre stora I t ~ ~ l t ~ ~ r f o l k (tyskars, ens fransnians och engelsmai-is) nutida k i k - ter om de båda könens psykiska begav- ning och sociala stallning.
Broscliyren Iäqinar en särdeles sakl-i.k och intressant.
översikt av de tre folkens litteratur i arnnet och clessutoni en förträfflig utrecl- ning av själva frågans innebörd.
Skrif- ten väckte också ganska mycket uppse- ende.
Vår .svenska litteratur i kvinno- frågan var åtniinstone på den tiden icke synnerligen stor och utgjordes mest av meTa efemära alster, sasom tidnings- och ' tidskriftsartiklar, Den anonyme förfat- .. tarens person och kön blevo också före- mål f6r många gissningar.
Den varma ',,
.64 H E R T H A.
sympatien flör kvinnornas sak tydde på en kvinnlig penna, men den kraftiga sti- len, den stora kännedomen om littera; turen och den grundlighet varmed am- net behandlades tycktes icke jäva den manliga signaturen.
Så småningom fick man dock veta att " Edmund Gammal " var lika med Eva Frykell.
Kvinnofrågan hade i början på 1880- talet en glansperiod i Sverge, men mot slutet av samma decennium uppstod en reaktion, och detta främst på grund av den inom litteraturen uppträdande ma- terialistisk-naturalistiska riktning, som till Sverge kom från Tyskland med Nietzsches och Max Nordaus skrifter.
och som här fick- sin främsta och mest begåvade representant i August Strind- berg, vars kvinnohat tog sitt uttryck i de bittraste och mest nedsättande utfall mot kvinnokönet.
.
Det länder Eva Fryxell till ara att hon - tidigt uppfattade de faror som hotade kvinnorna f rån denna riktning och att hon icke dröjde att uppträda däremot.
Detta skedde i hennes år 1886- utkomna broschyr " Omstörtning eller utveck- ling ", även den utgiven - anonymt under signaturen F. A.
Ek samt med under- rubriken " Blick på senaste årens socio- logiska skrifter i svensk Översättning samt deras genljud i nordiska skönlit- teraturen. "
Det var särskilt Nordaus kort förut till svenska översatta " Kon- ventionella nutidslögner " och de däri ut- tryckta åsikterna i äktenskapsf rågan samt denna frågas behandling i skön- litteraturen hon bemötte, och hon fick därigenom ett osökt tillfälle $t u p $ - ä - da mot Nordaus svenska eftersägare.
Och då några år senare denn3 rikt- ' ning aven kom till uttryck i alster av kvinnliga förf attare, tog Eva Fryxell .åter till ordet och protesterade.
I en ar- tikel " Kvinnhga förf attaretyper f ör den naturalistiska riktningen inom litteratu- ren på 1880-talet " i Svensk Tidskrift 1893 granskade hon två kort förut ut- komna kvinnobiografier, den ena över Sonja Kovalevsky, författad av Ann- Charlotte Lef f lei -- Cajanello, den andra över sistnämnda förf attarinna och.
skri- ven av Ellen Key.
I dessa biografier fornträda de tre begåvade kvinnorna såsom motståndare till många av de s. k. kvinnosakskvin- nornas strävanden.
I våra dagar, d i kvinnosaken firat så många stora trium- fer, hava vi nästan glömt bort denna reaktion.
Att den emellertid på sin tid hade en ganska stor betydelse synes bland annat därav att vid en debatt i riksda- gen 1907 om en motion rörande kvin- nors rätt att bekläda statstjänst - sam- ma fråga således rorande vilken för årets riksdag föreligger en vitt gående regeringsproposition - en talare, som uppträdde mot f örslaget, f örklarade att en mangd kvinnor helt säkert icke alls skulle vara tacksamma för reformen och till stöd.
för sitt påstående åberopade sig på Ann-Charlotte Lefflers biografi av fru Kovalevsky.
Men för att återgå till Eva Fryxell skrev hon en mangd artiklar i tidskrif- t.er och tidningar i likartade ämnen.
För övrigt, så snart det uppstod någon friga som intresserade henne eller väckte hen- nes ovilja, grep hon genast till pennan och gjorde ett kraftigt inlägg - ett in- lägg som icke förfelade att göra sin 4
verkan.
Äncla in i sena å1derdo.men gjor- Efter ett.
långt liv, fyllt av rika in- de hon sålunda sin röst hörd.
tressen och målmedvetet.
arbete för sina Bland de mån &amp; frågor som särskilt medmänniskors basta, har n u, Eva intresserade henne kunna jämte kvinno- Fryxell fått lagga sitt trötta huvud till frågan namnas sedlighets- och nykter- ro och med henne bortgåren av de sista hetsfrågorna .. Och aven i det fallet vi- av de adla, varmhjärtade och begåvade sade hon sig som sin faders dotter.
D5 kvinnor,.
som följde närmast efter Frecl- Iion ställde de sedliga idealen högt, följ- rika Bremer .och gingo i hennes, spår i cle hon endast hans exempel, han, vilken kampen för kvinnokönets höjande icke av sin samtid förebråddes för att .hail blott i socialt ' och intellektuellt avseen- " lade tio Guds b ~ ~ som d en linea1 pil cle utan aven i etiskt.
svenska historien ", han, som gärna bru- kade citera Tacitus ' ord om de gamla germanerna.
" Ingen ler dar åt lasten och att förföra och förföras får ej namn av tidsanda. "
'.
.
Hellas med i ringen.
" Jag har glädjen Aven Evas och hennes systers, Mathil- meddela att jag i Atén bildat Föreningen för das, nitälskan för nykterheten var ett arv de grekiska kvinnornas rättigheter.
Förening- från fadern, han som så kraftigt upp- en önskar aiisluta sig till internationella trädde mot kulten av den svenske natio- röstriittsalliansen ".
Med dessa ord medde- nalskalden,.
den vinlövsbekransade Bell- lar Marie Negroportes telegrafiskt röstratts- alliansens högkvarter i London att grekinnor- man.
Redan som helt Ung student hade a a - &amp; tt till aktion i rösträttssaken.
Fryxell uppträtt mot dryckenskapen Initiativ i frågan ' synes ha tagits av Aténs bland den tidens universitetsungdom, Lyce~mklt~bb.
Redan i februari inl5made varföre 11an fick lida mycken smälek och denna filial av den stora internationella kvin- iioklubben till grekiska Nationalförsamlingen förföljelse bland kamraterna.
Han var en petition om kvinnors likställighet med saledes en f öregangare till nykterhetsrö- mannen.
Venizelos, som 1919 i Paris - då relsen bland clen studerande ungdomen, en deputation från den dar hållna internatio- vilken hans clotter .skänkte en livlig ' nella Iwinnokongresseii uppvaktade samtliga de allierade ländernas i Paris närvarande sympati och ett.verksamt stöd.
statsministrar - förklarade sig vara överty-.
Det vas icke blott med pennan, som gad vän av kvinnoröstratten och villig att Eva Frysell verkade för de frågor som vid första tecken till att hans lands kvinnor i~.tresserade henne, utan som nitisk med- begärde den, gå i bräschen för densamma, lem av en mängd ' föreningar för kvinno- är dock nu ingalunda den obetingat villige vapendragaren.
Nu blev villkoret för hans sak, sedlighet och nyktei-het deltog hon medverkan att m a j o r i t e t e n av aktivt i arbetet.
Aven på andra områden Greklands kvinnor skulle visa sig va- var hoii verksam.
Så var hon ' i nara ra för saken.
Han tillridde propagan- tjugu ii- sekreterare i föreningen för daarbete, på det att regeringen, nar Stockholn~s Lasesalong.
samt stiftade tiden vore mogen därför, skulle kunna bevilja de askade rättigheterna.
Dessutom gav han föreningen Adresskontor för arbeter- ' en vink om att man alltid kunde nöja sig med skor och arbetsgivare.
de kommunala till att börja med.
, n I. '
I I, 66- H E R T H A International Council of Women och Kristianiamötet.
Programmen för årets, Signe Jacobsson, fru Ruth Randall-Ed- ström, f röken Ellen Wester, f 1-11 Ester Åkesson-Eeskow och fröken Ellen Kle- kvinnokongresser forma ut sig allt mer och mer.
Till 1ntemat.ionell.a kvinnoråd ' ets möte i Kristiania i höst ha fra11 de skilda National- förbunden redan inkommit PS r e ~ ~ l u t i o n ~ f ö r ~ slag., Troligt ar vi1 knappast att alla komma tipp till debatt men säkerligen blir ett flertal av de gjorda förslagen föremal för intresserat me~ ?ingsutbyte.
Vid denna kongress som ?lid Röstrattskon- Genom alla lidaiider, och all hjälp gressen i Geneve komma rent a~~tomatiskt en når oss ett nytt skri: " Hjälp fångarna del omorganisationsfrågor med i rakningen.
i Sibirien att komma hem!
De måste ha De senare händelserika åren ha gjort detta hjälp på nytt; de förgås ".
sj2lvfallet.
Så föres12 Englands och Qan- Vi ha många att hjälpa i dessa tider, marks nationalförbund gemensamt att röst- mycken nöd att lindra, mycken h«nger rättskommittéerna måtte sammanslås med att stilla; men vi måste också av allt vårt kommittéerna för lagfrågor.
Från England hjärta racka brödrahander åt dessa - kommer likaledes förslag att Eommittén för kanske de allra olyckligaste T!
.
f red och skilj edom hadanef ter skulle .kallas Därute finnas ännu " krigs3 ' - fångar.
Kommittén för Nationernas förbund.
och " civila " fångar, sådana, som tagits Tanken på den roll Nationernas förbund tillfånga i drabbningarna, och sadana, s k u l .l e spelsa som interiationa1ism.m~ sanna som släpats från sina hem, ut, bort, ' nlot banérf örare har influerat åtskilliga f örslag.
ett hårt och okänt öde.
Bland de sist- - 4merika vill rent av ett principuttalande för nämnda, de civila f ångarna ar0 f ort faran- institutionen Nationernas förbund, och Norge de man, kvinnor och barn.
Omkring föreslir att Internationella kvinnorådet upp- 200,000 fångar bida i Sibirien sin dom.
fattar en uridervisningsbyrå som ' fast led av Många duka under för en djuriskt detsamma.
grym behandling, många duka under för E n del lagfrågor stå givetvis på dagordnin- pest och sot - och likväl, - dar åter- gen.
Danmark tar exempelvis upp frågan om sta inånga.
Människor, som ännu nära gift kvinnas nationalitet, och Nya Syd-Wales ett enda svagt hopp i sina trötta sjalar, föreslår statsunderstöd a t obemedlade mödrar människor, som längta: " hem, hem ".
- samt att kvinnor måtte insattas som domare - De h a - ingen anian längtan - tron vid barndomstolar.
på det goda tog livet ifrån dem.
.
Från Sverge föreligger ännu så länge inget # Heminet skall hjalpa dem att åter bli .förslag.
Hjälp krigsfångarna hem.
.
r i 1 Svenska delegerade, vid östr rätta ikon- gressen i Svenska .delegationen vid vårens rösträttskongr.ess i Geneve ar ännu icke i sin helhet bestämd.
Tills vi- dare kan namnas att fröken Anna Whit- lock utsetts av regeringen att närvara som svenska statens.
representant och att delegerade äro: jur. kandidat Anna IVicksell, doktor Gulli Petrini, frökeo människor med fröjder och sorger.
Låt dem komma hem, sand dem oin ocksa blott en ringa hjalp!
Glöm icke fångar- na i Sibirien!
Penningar eller vardef öremål kunna sandas till: " Svenska H.$lpkommittén för krigs- fangarna i Sibirien. "
Drottninggatan 98, S t o c k h o l 111.
67 H E R T H A Sophia Elisabeth ' Brenner.
II.
En annan g5ng galler en fru Brenners lyckönsknings- och glädjedikt en kvin- nas insats på den bildande konstens om- råde.
David Klöcker El-irensti-ahl, den porilpöse historieniålaren och.
" hovkon- terfejared ', vars pensel bl.
a. smyckade riilclasli~~sets samlingssal med en av " dyg- des " omgiven Svea, värdig storhetsticlen, hade en dotter, som han unclei-visade i milning och som dilettantiskt övade nia- ' - larkonst t; ade som ung flicka och seder- mera som gift.
Eland annat porträtte- rade 11011 s e s presiclenter i Svea hovrätt och skäi-ilite dessa porträtt till hovrat te !^ ..
Detta hugfäste fru Brenner.
i en dikt, vars överskrift %.r så tidskal-akteristislc och tillika s i m5lancle för fru Brenners uppfattningssätt,.
att jag citerar den i.
hela dess liiigcl: " At qvinnokönets im- turliga böjelse, lärachtighet oc1i.skicklig- Iiet, s trä di er sig til alt det, som medelst först5aclet begripas och igenom öfningen fattas kan, hlef marclieligen stadfäst, då den välborne frun A n 11 a &amp; / I a r i a E h r e n s t r a 11 l mecl egen konstig hand och särdeles lifael-itighet aflionter-.
fiijat och til höglofl.
Svea hof-rätt sig til oclöcleligt beröm nyligen til en för- ahring lemnat.
hade ses af de senare vid kongl.
rätten varande herrar praesiclen- ter, ullder hvilkas praesiclio.
välbemälte f rus man, förticleii varande vice-praesi- dent, valbornc lierr Johann Zachi-isson w a t t r a n g haft den lyckan kongl: maj: ts tienst clarsamastädes at förrätta, och e.
.
.
.
.
.-.
.
nied fägnad underskri f vii I gx 7. "
S jälva dikten börjar:.
.
.
De11 tvist lär full en stund, som jag f+-modar, riika, Den tvist emellan dem, som neka til ellp tro, Som, ' dörna vrangt eli ' mildt, som siympa e l k r sträcka, Sotii hillri mot ell ' mecl, som mena nej ell ' jo, Hur ' yida kan det .she, at p5.
fö.r.stindets.
vagnar Man.
mer ell ' rnincla-e lius åt clvinno-kö11et.
ägnar.
, För sin del förklarar fru Bi-enner, att hon " liäpplar aldrig giärna ".
Men hon känner sig icke överbevisad av ' det fysio- logiska .bevis p5 kvinnans intellektuella underlägsenhet, soin naturvetenskapen andragit, att kvinnans kropp var " mängd inecl mycken fuchtigliet ".
Oin sa vore, vacl bevisar clet?
Det torde bero på an- c1.r-a egenskaper hos l-ijarnan, vad kraft den har-, och för övrigt: varför skulle " fucl~tiglieten " vara till men?
' Fru Bren- ner ar icke okunnig om ögats vätskor.
och säger: '. '
.
.
Skal f uchtigheten lim hos våra 6gon villa, Mei: från förstandet lius och klarhet åter- halla?
.
h3ed detta f örnu f tiga resonemang ha- de ' fru Brenner för denna gång polemi- serat nog.
HOA övergår till medgivan-, den, .och har a r det, som de förut citera- de verserna inflyta: " Man tål ei " etc.
Hon slutar med några anmärkningar om f i-u Wattrangs och sitt eget faktiska satt att kompromissa:.,,
6s H E R T H A När som jag tröttnar vid i huset kring spas-.
sera, S5 tar jag til en .bok ell ' grundar på en t~krif ft, Fast många månars tid gå bort, för än en tima Kan fås, i hvilken jag mig roa får med rima.
Fru Wattrang, aom mig tycks, ar ehct maner til lefva I många stycken lijkt mitt lefvernes maner, Oss faster $egge tvi vår hus-bestallningz vefva Och bry oss föga .om hvad som hos andra sker, I stora sällskap ha vi litet blitt bekante, Än mindre dem ibland, som raknas för ga- lante.
Om jag af medfödd drift för ro skull stun- dgm rimar,.
Ehr böjelse syns klart, af ed &amp; maerij, Fast konsten oss ilbl-and har: kostat några timar,, Man ' kan på bättre vis ei oförgaten bli.
L5t afund grinma til, låt 1dÖd.en .schachtan spänna elP min För ingedera ckamis ehr, penna .. redobogenhet.
Biskopen i Strängnäs stift, den berömde Bilberg, hade en dot- ter, som han själv undervisade i språk och ' ioin lär ha skrivit vers på fransyska språket.
Hon avled före trettioårsåldern 1714, och fru Brenner skrev över henne ett gravkväde, dar hon påkallade sång- glidinnornas hjälp för att besjunga den som druckit av deras " källors necktar- safft och där i den smaken hafft, som ei nylig ilagon flicka. "
Om faderns för- hållande till den dotter, som var sa " kundskapskiar ", skriver fru Brenner: Ni ' ar et kostbart marmorstycke Nagori konstnär fått uti Och har fattat i sitt tycke, Hmcl för .bild deraf skall bli, Någon bild, hvar kan vill visa Huru högt hans konst kan gå, Och at man med tiden må H.onom i hans konst-bi !d prisa,.
Hade fru Brenners?
' fåfänga " varit grunden till hennes hag att göra sig gäl- lande just som k v i n n l i g f ö r- f a t t a r e, skulle hon icke med sa oför- ställd glädje ha halsat andra k l mnor, ' som sysselsatte sig med annat anNspin- na eller nysta ".
Hennes ord i dedika- tionen till prinsessan Ulrika Eleonora av diktsamlingen 1713, att " så mycket mig ä r witterligt,.
lär före mig här i Suerige ingen Qwinsperson med makan foster el- ler egit afwel wara framkommen ", få sin ratta belysning genom hennes glada re- dobogenhet att uppskatta andra kvinnors Iärospån på vanligen åt männen förbe- halha områden.
.
.
.
Även bland fru Brenners g r a v- s k r i f t. e r finnas vittnesbörd om denna ' Oförsiimligt går till värka, Konst och flit til råda tar, Såledz har,: som jag lan märla, Jamval hennes lärde far Hållit ospard flit och möda Föi et ämne så beqvht, För et barn # så angenämt, Son: han agdt uti den döda.
Flij t och i jd blef vcdergullen På ett kart och liuft maner.
En, som sielf sig högt på kullen Af en ymnog larclom ser, Wiste rörd och f rögclacl blifva, När hans dotter några språk, Med et ringa hufvudbr5k, Fatta, tala kan och skrifva.
Den avlidna hade haft bräcklig halsa, och fru Brenner har " gemenlig " funnit, .att " när en sarskild fördels lott " fallit p i en kvinna, så har denna aven fått
- ' H E R T H A.
" öfvenrigt: av nöd och jämmeryy.
Hon Hvad oregerlig ' gäst, livad plåga .kärlek är, menar, att detta ar vist inrättat av för- Den vid sin ankomst str-, förnuftet under- b~zfvar, synen, " ty vårt kön a r nästan bögt til at Förvirrar vett och skal, förvärrar alla skruf- sattja n,äsan högt ", 0111. ej .sådan motvikt Val-, finnes.
Förvillar viljan sjelf och friimjar sit begär.
Fru Brenners b r ö l l o p s d i k t e r Ar det nu qvin-folclcs varck?
Går det för sivaga: an, ha också åtskilliga särdrag, som stamma firstår en fl.icka strax en &amp; k .tyran at ta.mja?
.
vai överens med ett nloderat, undantags- Och dölia sådan.
eld?
Det tycks sig illa vis anda till opposition flrivet avstånds- sämia, tagande från giingse uppfattning och Dock, den som slikt at tro mig ö v e ~ a l a kan, phtaenden f rån man folkssidan.
Asikten, att verkligt stora man helst borde leva D&amp;. '
måst ock gifva med, fastan han nödigt vil, ogifta, gillar icke fru Brenner, som varmt uppskattar äktenskapet.
A andra A; t d i k a .svaga väl til större syslor, duga, Ja, sita mycket .mer an manfolck are: sluga, siclan ar hon angelägen att ' inskärpa, att Ty.
annat std ' la sig, än hiertat säger ti.1,.
om också " qvinfolk utan man ar ofull- Är ingen ringa konst och krafver mycket komna ting ", likväl de lwinnor, " som illa u-nler, gifte bli, det heller ogiort set ", och att Än anan oss unna vill, sin sveda kunna bärga, de böra " sig förese ", innan de, ingå ' ak- Och ge åt det en qväl ', en alldels: annan färga,.
Trotts ' at de .de shrcka sig af sådant rolca tör.
tenskap, " machta varsamt ", ty ' Hon finner lyckan blid ell ' trög, Alt som hon r -- kar man.
Ett halvt förlöjligande, halvt medlid- samt iitkastat påstaende, att " det svaga Icön " vore ' mannen " vicla Överlägset " i fråga om b e n a g e n h e t till älskog, fast kvinnorna " mast sig dölja lärt ", uppkallar fru Brenner till " det qvinliga könetz ratmatiga f örsvar ", f ramstallt i er1 bröllopsdikt vicl.
greve Axel Lillies och Agneta Wredes bröllop 1693.
Fru Bren- ner var tydligen en logiskt lagcl person.
Hon slår belackaren med hans egna va- pen.
Hon lämnar åsido " vad orimligt mer hans skalkerim beslöt ", för att taga upp paståendet om kvinnornas förställ- ning: Do &amp; at vårt k6nn til ' mer än älskog are viga, Det vitnar han som bast, emedan hvar man.
, .. vet, Det kanske hjärtligaste liksom enkla- ste uttrycket för sin egen uppfattning av ' äktenskapets lycka fann fru Bren- ner i, briillopsdikten vi.d en av döttrar- nas giftermål, då hon själv sedin t ~ år e.
var anka.
Raderna:.
Och så vida vet jag prisa.
Hvad för lisa, Fägnad och förnöijlighet.
Mellan tvenne hiertan skif f tas,.
Nar de gifftas Och af bagge bllfver ett.
Sees en s~kymt a f engla-frögden Utom högden, Gies oss prof dar af ibland, .. Sådan försmak kans och .niutes;.
Fins.
och slutes I I et kärligt achta-band äro en återklang av Sophia Elisabeth Bxenners eget lyckliga akterilskap.
I upprörda sorget,oner ljuder en sådan
70 H E R T H A återklang 1 hennes gravdikt över maken gick till, då hon kom att få för- varva sig insikt i latinska språket, 1717.
Från denna dikt är det utan tvi- vel, som Hedvig Charlotta ~ o r d e n f l ~ c h t genom en växelverkan av yttre omstän- fått namnet på sin efter makens död ut- digheter, faderlig medgörlighet, Iärare- givna diktsamling: " Den sörgande Tur- uppmuntran och lätthet att lära.
Den tur-Dufwan " - ett saminanhang, som in- lilla Sophia Elisabeth Weber fick gå i gen a.ktgivit på.
.Jlohn K r u s framhöll en liten tillfälligt .ordnad privat skola sentimentaliteten i titeln " den sörjande samman med några gossar, bland vika turturduvan ".
Albert Nlsson har fram- hon var enda flickan.
Gossarna läste kastat förmoclan, att fru Nordenflycht latinska vokabler.
Hon skulle icke lära Iihat namn,et på sin diktsamling f rån sig annat än läsa tyska innantill (Set den mystiskt-pietistiska poesien .. Ännu sprak som talades i hennes hem) och mycket närmare till hands ligger det, att utantill några bibelsprak, men hon hade hon hämtat, det från sista versen i f.örsta darför t i d a t t lyssna, då pojkarna för- strof,en av fru Brenners ' gravdikt övef höides på sina latinska glosor.
En av sin man.
Det heter i de balda sista ra- dem, hennes synnerlige vän, ett å r äldre c1ern:a: an hon, hade svårt att lära och fick ofta badle bannor och stryl&lt;.
För hans skull Ja, fast.
di1 dig til d6ds envettigt ville grufva, lyssnade hon clubbelt uppmärksamt, för Det vor ' en Iåflig sorg dock för en turtur- att sedan ur minnet kunna, bistå honom du f va.
Imed .den kunskap hennes snabba upp- Att den " sentimentala " fru Norden- fattning och goda minne sålunda upp- snappade.
Så märkte läraren f örhållan- flyckt av den " prosaiskaJ ' fru Brenier inspirerats att tänka sig själv som SOT- clet och föreslog hennes far, att hon skul- j.and,e änka under turturduvans bild är le få läsa latin, hon också, och efter den icke utan sitt intresse.
til !åtelsen k~mde hon s5 mycket bättre Det var Elias Brenner, som befordrat tillhandagå sin viin.
Snart avbröts sin hustrus vittra bildning, genom an- denna skolgång, och det var ej mer f råga skaffand,e av böcker: bl.
a.
Latin och ty- or11 latinet, förr an en privatlärare, son1 ska kunde hon.
redan vid sitt giftermål; hennes far anställt för döttrarnas under- hon var då aderton år.
Som gift likde visning och som fick tillstånd att samti- hon sig italienska, f sanska ' och holländ- - digx undervisa andra barn, började lasa ska, och haon icke blott ' läste, hon skrev latin med några gossar.
Läraren skrev även de flesta av dessa språk.
Tyskan upp deklinati.oner och konjugationer på var hennes andra m80dersmål eller sna- en tavla, som hängde på väggen, och det rare hennes f ädernespråk.
Fadern var gick som förut.
Den lilla flickan, som tysk.
Utan den äkta mannens sympati inte skulle vara med lom latinundervis- hade fru Brenners vitterhet, aldrig kom- ningen, lärde sig gossarnas läxor fortare mit till utveckling an .de.
En gång sade hon i soskuldsfull I sin eljest så korta Självbiografi förvåning över att det inte gick battre berättar hon utförligt om hur clet för dem - de stakade sig ideligen: ' '
.
.
.
.
H E R T.H A.
71 ' " Hur kan ni tycka,.
' att dset ldiir.
är så kalnas '.
mor.
var man mindre svårt?
Era läkor ä r.
latta som en lek, Läraren sade dock till gossarna: " Finge tycker jag ".
De prövade henne på.
de.
hon bara l&amp;i Terentius; skulle n ' i alle-.
deklinaticmer, som just d å stodo upp-: sakmans få krypa i en vrå ".
.sk.nvna.
Läraren,.
berättar hon, soan.
.
.
FrU Braenner säger själv om sh utgör- " fann mig sysselsatt &amp; ed t ?bell,en, fråga- ' lighet.
angående latinstudiet,.
att.
d e n be-.
.de genast, on1 jag kunde läsa latinet, vil: ror a v hennes- önskan, att.
visa, att det ket jag besvarade med ja, och frå.gade ' icke ~qpstå.tt genom riågonss f9resats vidar,e, om jag hade .lust att också första i ~ t a n blott gen&amp; &amp; skickelsen, ' som $å f,o-.
.
det ' '.
Naturligtvis svarade hon ja, och gat.
- sig ... ~ e r k e s enkelt sakliga, utan så bad iiven denne lärare hennes far; &amp; t någon Iiaxdofärg, .. utan stankare.
beto- hon skulle få lika latinsk gramma.tiika.
ning avgivna bei-ättelie ä r mycket bily: med Hon var, d5 nio ' år.
.I.
sande f ' &amp; - de tider, då k v i n e s ihtellek-.
textläs~ing fick h86n icke mycket deltaga,.
tuella uppfostran helt .och.
hållet hade val.
delvis därf ör att, Terentius, !san den tillfällighet,enskar&amp;är:.
.
.
.
.
tiden lästes ' vid skolundervisni&amp;,.
.
icke.
.
.
.
.
an,Ggs passande fös en flicka.
Om poj- '.
.
HILMA B O R ~ L I U S.
.
. '
. '
, ': -.
s; '.
,.
,, Notiser från .bokvadden.
.
.
. '
.
.
.
.
Brev, epi ' s6der nius äro modeller som duga,.
.och .mot och miilnen ur .gamla slaktportf öl j er.
Upptecknade.
av Walblorg Bergström.
bakgriinden av dem och de två gamla FrBn gilngna tider.
.
. '
.
patriarkaliska Norrköpingshemmen.
bli den som person mindre intresseväckande Det ä r ' roligt att få en så.
val genom- översten och överintendenten Gustaf S ' ö- arbetad bok i sin hand.
Breven och slakt-.
derbergs brev.
till systern Hedda aven portföljernas ' innehall äro långt.
if rån av- alltigelloni roande ..
Hans: Frankrike- sa högt värde som mycket annat sådant, älskande fru, Amelie Schön, försvarar som.
przsenterats allmänheten på.
senare .fullt s j ilvstandigt sin plats i boken,.
Hen-. '
.
år, men inte alltför ofta får man ' ett ' ma- nes lilla person ' tyckes så val 5 yttre som terial så väl, behandlat och enskilda per- inre måtto haft sitt särskilda pikanteri; En ståtlig figur, men mera skymtande soner så väl .som tidsperioden så levande belysta s9111 utgivarinnan här lyckats go- i '.
bakgrunden som brevadressaten, a r.
ra det.
En vårdad och lyckligt beskuren den äGkade systern Hedda, livet igenom.
stil gör lasningen ytterligare till.ett nöje.
Gustaf Söderbergs f örtrogna.
. '
Skada att boken fått en så alfman och Lie-stämning i, denna Det är gamla handelshus- och f ami1 j einteriör - ' intetsägande titel: ' Det a r emellertid att f r a n det forna.
Noi-rköping, som dessa hoppas att.
allmänheten icke desto,rnind-.
f ami1 j epapper trolla f ram.
.Med nästan re letar - reda på att denna.
bok gr skarpt novellistiskt anslag.
berättar också utgi-, lmntur&amp;rad personhistoria och med lyck- varinnan.
.
" De båda gårdarnas " historia lig hand ur de gamla papperen avlockad.
:.
och för fram familjemedlemmarna med kolturskildring.
.
.
.
.
.
.
.
.
de for dem karakteristiska dragen.
Bå- .E.
K-N. '
.
.
de Johan Söderberg och Janne Arose-. '
P.
A. Norstedt &amp;.
Söners förlag. '
' onas P '.
.
.
Kvinnorösträttens historja i främmainde iänder.
.
I kortaste sammandrag sv Ann Mar- gret Hohgren f. Tersmeden.
- ~ v i h n o - rösträttens .historia .i.
de nordiska län- derna.
1 kortaste sammandrag av Ann Mar- gret Holingren f. Tersmeden.
- susan ' B. Aqthony, Amerikas Grand .Old Woman av Ann Margret ' Holmgren- f. Tersmeden, S t u- dentföreningen Verdandis ' sma- s k i i f t e r, 228, 229, 230: Albert Bonniers. '
.
-.
förlag.
Det är glädjande n &amp; att när:kvinGo- rösträttens historia nu ' upptecknas ar det inte endast med avseende på de noidiska utan 2ven " de ' f rammande " länderna; som - den i allmänhet kan - behandlas ut if rån det lyckligt, uppnåddas.
ståndpunkt.
.
Och när det, som här, är Ann Margret Holmgren som satt sig uppgiften före, finner man detta på ett alldeles speci- .ellt sätt riktigt, man unnar den oför- tröttade vagrödjaren i det egna landet, d en brinnande öxertygade i-östrgtts f ör- kämpen att notera de; .segerrika- fram- gangama och.
det .på.
så gott som alla hander vikande motståndet ...
.
Även gjord " i kortaste sammandrag " blir historien om kvinnornas gemensam- ma och välorganiserade kamp för erkant medborgarskap i de skilda länderna ett ståt ' ligt stycke - världshistoria.
Uthållig- het, klokhet, kraft äro de egenskaper, som Överallt pragla; Örelsen, naturliged med.
en viss gradskillnad.
.på .de olika hallen.
Som helhet och histoi-iskt.
sedd håller kvinnornas r ö s t r a t t ~ ~ ~ högt ett.
- mått.
- Dess interilationella karaktär får sin belysning av att ' fru Holmgren i sin över- sikt; kan räkna med inte endast Balkan- ländernas smistater vid sidan av de sto- ra kulturländerna utan också.
exempelvis namna Indien, Kina och Japan .och en del av Söderhavsöarna sasom sokande sig fram till samma m å l,.
e d a n: tjugu- sex länder kunna antecknas som offici- ellt anslutna till - Internationella röst- rättsalliansen. '
' ' Var egen röstrattshistoria ligger oss alla så nara att vi gott kanna igen dess drag.
Fru Holmgren har, som sig bör, Satt ' Fredrika Bremers namn främst soin ' pion j aren-banérf örerskan f ör den svenska kvinnorörelsen.
Mera oför- behållsamt kunde hon dock vigat sig p3 .. att erkänna Fredrika Bremers ställ- ningstagande till kvinnornas politiska medborgarrätt.
De indirekta uttalanden av Fredrika, som hon anför, äro icke från Fredrikas senare år, men otvety- digt vittna derinas brev från jubeldagar- n. för representationsreformens anta- gande 1855 - aven tidigare för övrigt - o ' m.
att hon direkt begär portarna öppnade ' också f ör kvinnorna.
" - - för var man ", .skriver hon exempelvis till Ekrnarck i november 1865, " - och även för var kvinna, ehuru &amp; t därmed så länge!
.
.
.
Det ar blott fråga om tid- punkten och sättet att öppna de stängda dörrarne och grindarne till den jordiska allmänningen .. " Nsgra förargliga tryckfel ha här och där insmugit sig, som nar Johan Gabriel Richert inte fått behålla sitt ärliga namn of örvanskat. "
I en tredje ~erdaidiskrift har Ann Margret ~ o l m ~ r e i n ett kort sarnman- drag tecknat Susan B. Anthonys långa och handlingsrika liv.
Den ar det rikti- ga komplem&lt;ntet till den allmänna över- sikt av rösträttsrörelsens historia som gi- vits i de tvenne föregående småskrif- terna.
Under mera än fyra decennier den imponerande centralfiguren amerikan- skornas ihärdiga rösträttskamp står Susan Anthony som rösträttsrörelsens stora banérförerska par préférence.
- Den svenska miniatyrbiografien kommer aven lämpligt som påmixkelse om den i år inträffade 100-årsdagen av hennes födelse. '
E. K-x.
/ rekonimenderaS följ ande värde fulla ' böcker och skri f ter: &amp; qd .. Häft; 1 75,. kart: 2 * 50; klotb .. 3: 25..
.t.
ANDA.KTSBOK.
FÖR,: KONFIRMAN- DER OCH.
UNGDOM.
Av Kyrkohex- de - G .. W. Wulfsberg.
Inn&amp;&amp;llkr - be-.
traktelser f ö r var dag y %, p må- nad, ~ k f t.
30 öre: kl ' otb.
l ' kr.
.
.
.
STILLA 1NJj ' Ö.R HERftEJi.
- ... Korta be- tradteiser iiför kvkO ' aiets S&amp;- O &amp; '.
Helgdagar samt vid nsgra sars$ild * a tillfallen:, En liten handräch6ii.g till % de unga, tillägnad ~ v e r i, g kon$rman- ~s der.
Av Komminister A.
E: 13brgvall.
: Kart.
1: 50, klotb.
2: 25.
- WR&amp;R JUST I DIN UNGDOM?
Fö- redrag av ~omministei Joh.
Lindgren.
Tredje.
.
Raft.
.
: 4O öie.
. ' i.
l: '.
, BILDER OCH TANKAR.
Av Kommi- j nister Joh:.
, Lindgren.
. / Andra pppl.
Haft; 1 kr.
; kart.
1i.50, klotb.
2: 2 1.
.
- UNGDOM~TIDXN - HERRENS-.~ID En bok ftjr " ynglingar a v ~ ?of&amp;ssor G. '
~ e i t b r e c h t.
Tredje upp &amp; Bäft.
2:; 50, # DEN HELIGA NATTVAPDEN av Kyr- kart.
3: 25, klotb: 4 kr.
.
.
: koherde Rich.
Markgren.
.
: Häfte 1 kr.,.
MOT LJUSET, OC ' H - ET.
En harid- V. b; 1: 75..
- ....
.
.
räckning.
&amp; t; ngdonien); ~ait ?r.
DU OCH .DIN F R A M T A I V ~ fler?
ung- Fred.
Tybring M.
e d förord av Biskop domens vänner med * .Frord av ' Prins - ' Chr., .Thorkilson;.
Bemyndigad öier- O. Bernadotte.
Lamplig &amp; ör konfir- sättning .av .. B. H-r.
Haft.
60 ore, kart,, 1: 25.
L.
I VARDAGAR; mi samiing &amp; ngdoms-. '.
.
fyredrag av Hovpredikant Fr. Ham-.
marsten.
Andia .uppl.
(, Häft.
2.: 75;.
välskt band 5: -,.
klotb.
5: KONFIRMATIONS^ OCH SKRIFTE-; TAL, h&amp;Jlna .i Adolf.
Fredriks kJRka ' i Stockholm av Hovpredikanten E.
D. Heiiman.
, ~ a f t 1.
: 75, kart.
.
- 2:.
75; klotb.
2: 75..
s.,.
MINNE,SORD .TILL DE UNGA under.
konfirmationstiden .av Prof. G. Weit-: brecht.
- Andra.
uppl.
Kart.
" 75 öre,.
klotb.
1: 50.
NAGRA ORD TILL NATTVARDS- BARN med avseende på deras första nattvardsgang av Kyrkoherden D: r A.
T. Hammar.
Andra uppl. '
25 öre.
ORD TILL NATTVARDSUNGDOM av Prosten K. A. Kastman.
Häft.
40. öre, kart.
: 75 öre. '
.
.
l.
MINNE: F R A N KONFIRMATIONS-, -.
.
.DAGEN av ' Prosten-P.
J. Emanuelsson.
Sjunde nppl.
Kart.
1 kr.,,, klotb.
1: 75. b.
, -.
i '. '
' ',, i,: ' ' " ' ' ' ', &amp; ' ' ' Evan (~el.
oste er lands-stiftelsens Forlags-Expedition ..;.
.
'.
' STOCKIPOLM .3.
.
a _ _ _ _ _ - ~ -, ~ b a w, ~ % a s ~ m o s a n e a a ~ a ~ - ' ~ * * ~: t ' I t.
INNEHALL.
.
i s - -?
.
r) I: 3 B *.
Agda Montellur ?O Hr.
Av Gertrad AdelborgO 8 t f: c 8 f., ...
selgrwz.
g ...
--.
.
KvinnofrQgoraa vid Washingtonkonferenseo Av &amp; mth Hes- .. &gt; s g.
.
I b ' 8 L f. g ~ 3 S I Sophia Ellsabcth Signner.
11.
Av Iiilma Bgordfus.
b Notiser friin bok&amp;rlden.
a s b - ' Kringblick @ ' S ?S Eva Pryxell.
Av Mgrh ~ede~s&amp;i$k % e.
.
Opinionen f &amp; d ~ t i nya gif termiilsbalken.
f .. i Sophie Whitlock.
Av Sigriá u k i ~ h.
3 ' d ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ P) ~ B ~ ~ ~ ~ ~ ~ EN KRONA BLIVER - EN GANG ' PROVAT- ~ ~ ~ P P P DIT. "
SEDERMERA HENNES PPAYC) R~TSM~R Likscim SVEA G - D för bordet, - stekning och bakning.
Samma oövertjaffade kvalit6 som f5re kristiden.
n.
