# ID: svediakorp-per278
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1904
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 6,289
# sentences: 328
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


De moskovitiska tsarernas gernåler.
(Efter A. Rambaud).
III.
1: vmi clei-i f örskrsclzlige back iriida till.
sju gein Aler.
Med kiiapp 1i6d g&lt;Zf kyïliali sitt samtycke till hans treclje ocli fjäide gifter- in,il, och c k trenne sista betralitacles icke soin tsarinnor.
Ehuru cleii all.ra s.ista, Maria Magoj, hacle sltsnkt 110110111 eii son, inliit h: ui sig i iii~derliniiclliiigar ined Eaglaiicl on1 iikteilskap iiiecl en kusin till clrottning IClisabet.
R m s första tre geniisler, Ailastasis Ronzanov, IMnria tjerkessiskan och Plarfa Sobakii~a, blefvo, efter I-ivacl haii sjiilf p; lstod, förgiftacle af sina fiender.
Den fjii.de, Alina J&lt;oll; ovskoj, föll i onacl och iiispiirrades i kloster.
De öfriga clogo, rs&amp;soin det tyckes, en naturlig död.
Marin Nagoj öfverlefcle sin geniiil.
Den d alla dessa lzustrur, soin utöfvacle det biista iii- flytaiicle pk tsarens vilda hjärta, cleii, soni var mest iilskacl af folket, var clen första, tsarevitscharila Ivam och Feodors iiiocler, Aii: ~stasia Roinanov.
Heimes död 6,ck.te allnian sorg.
E ' olkvisoriin om heilne iiro ekon d clen saknacl hon efterliiiunacle.
H o n kallar tsaren till sin dödsbadd och ber hoiioni bevekande: var gocl, va: l ~ u l d mot clessa båda pïiiktiga falkar, mina BHcla tsarevitschor.
I7ar gocl, var l-iiilcl mot dina trogaa tjh,iiare, inot dina furstar, mot clim bojtuer i rAdet, mot hela cletta kristna folk ».
Den tjiigoirige Mikael Roinanov hade nyss bestigit 1 \ 11oskvas t.ro11.
Hniis fränder Sottikovarna voro skcndens nziin.
Mecl öfliga.
.
f orin d i te ter valde h an till geinfil Maria Klapov, som iiilder naiii- ilet Nastasia installerades i terenz.
Soltikovarna sigo ej nied blida ögon IClopovarnas gryende makt.
1311. dag uppstod af en obetjd- lig m-ileclning dispyt incllnn en af de förra och en a,£ de nya ~ziir- maste.
l ?jortoa clngar cliiref ter iiisjukilacle cleii f urstligg.
bruden.
Hennes föriilclrm troclcle eiiclsst, att hoii förätit sig, ineii Sottiko- rarim förklaracle sju lic lo ii le^^ obotlig.
De rACLfri°lg,zcle lhlcare, och dessa ordinerade eii sRrakilc1 kur.
Meii Klopovs a k t d e sig för att 1At.
sin dotter taga in clen föreskrifila ~neclicineii.
För clet försia vor0 hofvets ineclici, som s1tickat.s af cleras rivaler, deizi ri~isatiiilk ta, ocli f ör clet ai-iclra betraktade de, liksorii i allm %iihet deii gai-iila ticleas hkta ryssar, alla lhkme, cleiiila ilya iinpor t f rhii,,
det kiitterska viisterlandet, såsom ett slags trollkarlar.
Enligt deras ' förestillnii~g rar sjukdom en priifning, s h d af Gild och soiii han allena riziiktade hiifva.
Att fiilja en lakares ordination var lika fördömligt soin att anlita nAgon lidrings hclmde örtcr.
Allt~h gåfvo föriilclrarna Klopov sin dotter att dricka vigvatten, Iivari iilan doppat helgonreliker.
Dcnna licliga dryck gjorclc henne frisk.
Men Sottikovarna ansågo sig ingalunda slagna, utan intalade t~nren, att hans medici verkligen betraktade sjukdomen soin obotlig.
Uii- der clerns påtryckning förkla.rade bojarernas rBd, att Xastasia scj kunde göra tsarens lyckas.
Och SA blef hoii förskjutcn och hcln hennes sliikt förvisad.
D&amp; hiiiide clct nlWrkvRrdiga, att dc11 iiiig1 tsaren, soin Adagalagt så mycken s~agliet, när det giillclc att bistii.
sin brud, visade en okuflig bestii~iicllict, (l&amp; det blcf frAga om att r-l.
a ja en ny.
jag har ingått aktenskap enligt Gucls lag », sa (1c han upprepade gltnger.
» BIan har trolof vat mig med en tsarinna.
Jag aktar aldrig n %gon annans.
Senare blefro Sottikovarna stör- tade, n k det kom i dagen, att Xastasia Atnjöt symierligcn god hiha, att hon ej varit allvarsamt sjuk, utan att hans gunstlingar endast farit med lögn.
Men oinstiiiidigheterim hindra honom att fullt godt.göra sin orattyisa.
Efter lingt inotsthd iniiste han foga sig uti att välja en ny brud, eller, rättare sagdt, hans mor riddc eii åt honom, Maria Dolgoruki.
Och så firades förmalningen i ICrenll med stora lustbarheter, gudstjänst i kyrkorna, lysande gasta- bud, klockringning och fardarer.
Följande dag utbröt en dödlig sjukdom hos den höga bruden.
' L ' nder tre miinader förde hon ett tynande lif, och så dog hon.
Det blef bevisaclt, att hon blif- vit förgi£tad, inen de skyldiga kunde ej upptiickas.
Alikaels tredje trolofniug, med Eudoxia Streknev, fick en lyckligare utgling, tack vare de försiktighetsåtgärder hmrmed man omgaf den unga tsar- innan.
Hennes fienders hat kunde alltsii ej utgjuta sig i minat iin nedrigt förtal.
Peter den stores fa.r, Alexej, fick gcnonlgi salniiia pröfning.
År 1647 hade han valt till geiniil Eiifemia T ' eewlojski.
Dcttii.
~d inisshagade bojaren Blorogor, soin di.
var st / r11r7eils uran.
Kiir En- felnia triidde inför sin briidguni, föll hon i vaninakt.
oiIorozovari~: i, iii- billade deii unga fursten, att han blifvit liir: icl, att flickniis m- liöriga förtegat, att Iion led d fallaiidesot.
Fatlcrii blcf uiitler- kastad tortyr, och Ilela liciilies familj för~isadcs till Sibirien, hrarpi ii1an skred till nytt al.
Denna gringcln lyckactes Morozor EL Ilaria JIiloslamkij utkorad.
Denna Ilade en syster, och Iwiiiie tog Imja-
i: cn s; iiiil: f till akta.
Son L R.io~ozo \ ~; ~rnas ' och J.Ciloslavsl~i; jstri: ias, d. v. s. dc: gan i la u&amp; de 11 ' 3 ': ~ u " '.
' wsles iiitressen dlsii s: .~iiiii~iinidöllo, h: ~rle cleri nya tsariniian intet att frukta a£ sk: xlliga örter och af förl~iixning.
a Kan clct v 5 c h f ör vini ng, oni ej alltid cle mest 5rel.ptl~ föïiiilclrar vuro ai-igeliigna om.
att utsRttn s i m clötti: ar för scPlcla1i: ~ fsuor och oix cle furstliga bruclarna ined biifvan stego iii i cletta lysande och hemska terem, dar p&amp; gyllene vaggar angla- och helgon- gestalter strAlade clein.
till inötes, inen clar djafvulska stiiniplingar utöfvade sin fruktansviirda makt?
Uilcler Alesej arresteracles aclels- nïaiinen I&lt;olrorev, anklagid för att 11afva fallt » opassande » uttryck.
H m hade niiiidigen clristat siiga,)) att det ej var raclligt att föra sina döttrar till tsaren, att clet var b a t t ~ att clriinka clein an att l&amp; dem intracla i ~ Q ' f i e u&amp;niugen ».
Eli tsariinliaiis bekyilzine~: voro ingaluiicla, slut rnecl vigseln och cleii Iiögticlliga kröili.ngen i RITarie-himi: riel.sfiirclskyrk~i; i~.
Hacle tsaren upphöjt heniie friiii intet till en regerancle fiirstiiiaas rang, SA, var det för att hoa skulle skiinka troi~en arfvingar.
Ilrit stor var sfilt: cles ej hennes fingest och clerns hvilkas lycka var förlrnipps~cl ni.ecl l-ien.iles, oiii deiiila hiniinelei~s vii1.signelse lat ' val~ta p % sig!
Sofia P:, ~leologa,, Ivan clen stores geini,l, föclcle i början enclnst clöttrer.
Enligt clen ticleiis begrepp var ingen kviima inor, förriiii Iion bmgt till viirlclen manlig afkolnina.
I sin briiinsmcle önskan att erhi.l1: 1 en tronarfvinge begaf sig Iiiirskarpnret till den helige Sergejs graf i ' i ' rojtsa.
D i tsariiinan farclacles genom clden utinecl kloster- niiirni: iin,, stocl plötsligt inför l~eane en v6rcliiadsbjiiclniicle gai~iilal iuaii mccl en liten pilt i sin falim.
Den gamle kastctcle b: iriiet i: fiirstiiina~ls sköte och försvann.
G ~ r i p a u f helig biifven., föll Sofia Pdeologn i vniinmkt.
Hennes hofclamer, som iiigentiiig iniirkt, iraii~skyndacle, förvihde, till liennes bisthcl.
Kter~conimeii till ~~ieclvc~xiicle, sökte Iion efter gossei-i, soin gubben lcastat till l-ieniie, iiicn hoii fs11m hoiioiii ej.
I X förstocl hon, att clet varit clen helige Sergej sjiilf, soin uppenbarat sig för lwiliie, och iippfyllcl: i; f: ljiisn f örhoppningar viiide hoii iiter till filoskva.
Mycket riktigt gid hoii iii0 i n h a d e r cliirefter lifvet At en son, Vasilij Ivanovitsch.
Men alla tsarinnor hade ej clen turen.
Det förflöt tjugo h, utsu att sninine Vnsilij, soin tjugosexArig aktat Soloiniiiia, fick ii&amp;got barii med lieilile.
Förgafves hade inan anlitat alla då, bruk-.
liga meclel.
Ned fulla haiicler hade iiinii strött ut giild i klostrclii, skickat efter heliga ereuiiter frrin iiordetis hlciii,zi.kcr ellcr frin t l ~ mörka grifterna och pröfvat kraften hos alla iiiiclergiirniide reliker.
Solon~inia hack viindt sig till spihiiii och trol1k; ii.l: ~.
Hon 11: itll: iiiclriinkt ts; isens skjorta iiiccl cii fijrtrollad viitska.
Xeii iiigtw- ting hjiilpte.
Trczsilij btirjade 3clras.
Det rar tid piii att fitttu ett, beslut.
Bojwerna, son1 tsaren 1r: tllat till rAdpliigning, iippliiaii: idc Iionoiii enhälligt att sätta tsarinnan i kloster och förmala oiil sig.
Ej utan t&amp;rar och förtviflan bar den olyckliga fiirstiniian sitt iick.
Ilan afklippte med våld hennes hA.r, och tsarens oinhricl dogo henne.
Det fAr ej gloniinas, att 0111 %n tsariniimi var alla ryssarP, iifven sin fars, Iiärskminna, a&amp; var Iion cliiremot sin geniiils uiicler- &amp; e, ja, slafviiina.
Tsarcn hade iippliöjt licnrie, tsaren kuuclu föriieclra och förskjuta lienne.
Folkrisoriia l~crarii, det röraiidc iniimet af clessa beklagansvarela tsarinnor.
&gt;Allt ar sorgligt lios oss i Rloskva.
Sorgligt ringer elen stora Irlockan.
Tsaren ur för- törnad p&amp; tsarinnan och skickar bort Iiennc, liiiigt bort ur sin Ksyil, dit bort till staden Suzdal, elit bort till Pokro~s klostcr~.
Och klagancle irracle tsariiinan omkring i palatsets salar och kved: » Ack du mitt slott d sten, slott d hrita stenar, iiiitt pir- purslott, f&amp;r jag verkligen ej längre clviiljas liar?
F i r jag ej iiicria siitta mig vicl bordet, z£ cypress, cj siilaka clc söta rätterna, ej äta den livita svanen?
Skdl jag cj iiiera höra min tsars ljnf ' w tal? » Och u t på trappan gick tsariniian och ropade mecl Iiiig röst, nzcd sin spada röst: BO minn siiiii stallhcktar, s m i ~ stull- knektar, riclbnektar, lasten for~agiicii, iilen.
.
.
.
skyndeii cr iclw!
Faren bort friin Jloskva, iiicii.
.
.
.
skyiiclcii er icke!
Kaiihiii~la blidkas vår harskare, tsaren, kaiiliiiiicla, ger lian order att i skolaii \ +inda om ».
- Och livad svara cle unga stallknekteriia?
Jo: cO du vår moder, tsaxinnan, Marfa Xat£eerna, kaiihiinrla tsaren blid- kas, kanhända du fh komma iiter ».
- Ack, det Iir förgäfres iiinii ej briidskar.
Ingen nKdens biiclbiirw (~ ilar i kort$gcns sphr.
Redan ~kyinta klostrets hvita niiirar, rcclaii kallar de heliga klockoriias ljud, och rcdm fraiiiskrider i processioii: hbcclissaii, fiiljd af sina iiimnor.
De fatta tsariniialis Iirita Iiiiiidcr och förii licwiic till licii- nes cell, ej för en tiiiinie, ej för en ' lag, iitaii fiir liela heiiiicr Aterstaende lif.
Ocks: % hvilken fröjd i tsarernas palats, nar cn ninidig iittliiig koin till ~iirlden!
Till alniiin lit clcn höge arfriiigeii uteiigs cii: if
hofvets aköiiaste bojasakor.
PA ett briicle, noggran t utsAgaclt eftes cleii lilla l~roppens diinensioner, 11iR1acles lians sky clclslielgons bilcl.
SA stiill.cles den i~föclcles llorosliop.
Denna vikt.iga uppgift anför- troclcles iii Iielign ereniiter, lärda priister eller simpla trollkarlar.
.
Ilessa förutsade dlticl, att barnet slriille få en på bragcler rikme.
lefnacl iiii nHgoii af dess företriiclare och att clet skulle blifva en skriiclr för de on ' da och ett stöd för kyrkan.
Rlecl Alexejs och Natalias son narnia vi oss det gamla R-yss- lands slut.
Rikets pknyttf öclar e var tillika kviilnoriias befriare.
Trots cle 51i: ta n~iinneiis svartsjuka ocli kvinnornas eget niotståiicl bröt Peter clen store söncler cle » tjugosju lasen » till gyneceets f iiagelse.
Första gingeii föriniilde Ilan sig p5 det ganda viset, meii den andra ridfrågade 11mi endast sitt lijiirta.
En livliindsk piga gjorde han till kiijsarinna.
Aldrig kuncle clet falla denna folkets dotter in, bördig.
frRn ett utomryskt land, att stänga in sig inoni terenzs viiggar och clölja sig under slöjor eller bakoni en barstols eller teaterloges gardiner.
Mecl liögbiiret hiifvucl och obe- ticlct ansikte skred hon fiiarn i sin viisterliinclska frihet.
Hon följde sin geniål p i hans resor och i hans krig, på Östersjöns v&amp;gor och i elden frin cle ottonlanska batterierna vid Prut.
Det blef slut pB de ga~iila sederna.
I sin nya hufvudstd anordnade Peter sam- kviiin, till livilka de akta inannen nödgades medtaga sina liuatrur, För första gAngen sallskapade ryska nian och kvinnor öppet nzecl hv,zi.aiidra, niusicerade, spelade kort och dansade tyska valser och frmsk ineniiett.
En stor inans despotiska vilja besegrade till och med bruket.
Bort nied de tiita slöjorna ocli de vida dräkterna, soin clolde kroppens beliagfiilla former!
Psalm- och bönböcker, HxstnJ (nn och helgonlegender lades tolsido, och den franska romanen gjorcle sitt iiitfig i cle ryska da~i~ernas biicloarer.
Tiden har sank- tionerat Peter clen stores feministiskn liksoin hans öfrjga refornzer, och efter att Iiafva varit gyneceernas och slöjornas land har Ryss- ' nms 1; ~ncl blifvit det rike i Europa, dar proble~mt riirande k \ m: mclel i det sociala lifvets arbete ocli förinåner kaiiske hiiiinit langst i sin liisning.
G. z; o ~ DiiBen.
.
Ur F. B.
17.0 stipendiats berattelse.
Förliden pingstdag p % e. m. den 31 maj ankom jag till Nalinii och begaf mig dagen darp % genast p&amp; morgonen ut till ett i stadena utkant bortåt Södervärn belaget område, upplåtet till koloniträd- ghrdar.
Men mellan det och mig reste sig ett högt plank bräder, och jag sökte förgafves öppna de höga portarna, som omöjliggjorde allt kikande in i helgedoinen.
Lyckligtvis kom någon snart och gick in i trädgården, hvars portar han öppnade med en nyckel, och denna person släppte välvilligt in mig.
Sedermera fick jag veta, att hvarje ägare till en koloniträdgård har sin egen nyckel, med hvilken han ar förpliktigad att stänga porten efter sig, och han ar ansvarig för den person han släpper in.
KoloniomrAdet företer en egen anblick.
Tappa vid tappa, hvarje af cirka ' 75 kvrn: s areal, orngifven af prydnads- eller bar- buskar, staket med grind, äfven den vanligen liist, och i hvar liten Kappa en paviljong eller lusthus, en ber&amp; med bänkar, ett talt o. s. v. Trädghrden sjalf sil ansad och putsad och väl skött och med plats för så mycket nyttigt och vackert, att man blir förv %- nad att finna, att ett så litet omr %de kan rymma E&amp;.
mycket: grön- saker, blommor, grasmatt.or, prydnads- och bärbuskar, fruktträd, jordgubbar m. m. m. m.
I en tradgard företrädesvis det ena, i en annan det andra.
Ofverdlt mötte jag män, kvinnor och barn med vattenkan- nor, som fylldes vid de här och hvar inom omrgdct befintliga pumparna.
Karlar stodo där i skjortarmarna och grafcie och krattade n %gon rabatt, som blifvit litet på efterkälken, kvinnor och barn rensade och vattnade eller plockade blommor.
Hustrur eller unga flickor dukade och sattc fram frukosten därinne i lust- huset eller bersltn.
Och på de gemensamma lekplatserna sigos barn, glada och solbrynta, som lekte och gungade, skrattade och pratade af hjärtans lust.
Detta var shlunda hvad koloniträdgårdarna ha att bjuda sina innehafvare söndagar sanit eftermiddagar och kvällar efter arbetets slut.
De har omtalade kolonitradg %rdarnn äro anlagda efter danskt mönster af tflalrnö Planteringsförening, som stiftades år 1881.
Ar 1893 börjades arbetet på koloniträdgkrdarna och hr 1895 vor0 de fardiga till uthyrning.
Föreningens mening var, att st; ixclsarbetare, hvilka bäst behöfde en tillflyktsort i en egen liten tradgårcl och arbete ute i det fria,.
skulle hyra trädgårdar,, men till att börja med anmälde sig inga skclann, däremot många ur den lägre medelklassen.
Men snart nog - om några få &amp; r - fingo iifven arbetarne smak för rake&amp; och nu är så godt som hvarenda tomt inom onirkdet upptagen - många af arbetare - och flere ansökningar om att få hyra m %ste tillbakavisas.
Fråga har väckt8 om anlaggande af koloniträdghrdar äfven i östra delen af staden, men därom är k n u - för så vidt jag vet - intet definitivt beslut fattadt.
Enligt Malmö Planteringsförenings berättelse för Ar 1899 utgjorde trädgårdarna 154 stycken, af hvilka 68 mindre och 86 ~törre tradghrclslotter.
Under nämnda år vor0 138 stycken uthyrda, och nästan alla, samtliga tingade för 1900.
Arrendeafgiften för kolonitriidgårdarne uppgick %r 1899 till 1,278 kr.
och inkomsten för 26 stycken nycklar till 26 kr.
Hvarje ägare af en koloni- trädgård erhåller niimligen af föreningen en nyckel till koloniom- rådets port, för hvilken nyckel han deponerar 1 kr.
Förenin- gens utgifter f or koloniträdgkrdarna vor0 nämnda år 1,393 kr.
74 öre.
Sålunda förefanns en förlust af 89 kr.
74 öre.
Ar 1902 är ställningen betydligt förändrad.
Enligt styrelseberättelse för det Aret uppgingo arrendeafgifterna för koloniträdgårdarna till 1,668 kr.
och inkomsten af 12 stycken nyckl ' ar till 12 kr., ut- gifterna för kolonitradggrdarna till 1,367 kr.
82 öre, shlunda en vinst af 312 kr.
18 öre.
Som redan ar antyclt, äro ej alla trädgårdarna af samma storlek.
SA förekomma större triidgRrdslotter p&amp; 90 kvms areal, för hvilka i medeltal hetalas 10 kr.
i årlig hyra, och mindre p i ungefär 72 kvm, son1 betinga ett årligt arrendepris af 8 kr.
Detta pris är ju ej högre, än att hvarje skötsam arbetare med ett yrke, som nhgorlunda betalar sig, skulle kunna komma sig ut därmed, men härtill komma utgifterna och arbetet f&amp; träd- gardens anläggning, som hyresgnsten naturligtvis sjiilf far betala, och omkostnaderna för uppförandet af paviljong etc. En arbetare, som hade en treflig liten trädgard och en liten och enkel men snygg paviljong talade om, att han själf hade utfört allt arbete med trädgårdens anläggning och lusthusets uppförande, och att detta det oaktadt g %tt honom till cirka 300 kr.
202 - För öfrigt förete de olika lusthusen ett mycket växlande utseende.
Somliga äro smA och enkla, som de minsta sm&amp; lek- etugor, andra lilma riktiga sm % villor, där folk bor dag och natt som på ett sommarställe.
Meningen är naturligtvis, att hvar trädgård endast skall till- godose ägarens behof, och att dess alster ej skola försäljas, dock frångås detta syfte n %gon gång.
Till att börja med s %go många trädgårdsmästare koloniträd- g %rdarnn med mindre blida ögon.
De vor0 rädda för att efter- frilgan p % deras alster skulle minskas, då koloniägarne i sina trädgårdar kunde få, hvad de önskade.
Men s % blef ingalunda fallet.
~L ' appBtit vient en mangeants, säger ordsyr8ket.
Sålunda visade det sig snart, att ~l ' appbtit,, smaken för grönsaker, i och med ko1oniträdgArdarna växt, s % att grönsakerna i ' de egna små- trädgårdarna m %nga glinger ej räcka till, utan man måste ockstt.
förse sig p&amp; annat háll.
Äfven tradgárdsmästarnes blomplantor ha f %tt stor átg %ng för att tillfredsstalla blomsterälskande ~kolo- nisters~ skönhetssinne.
NAgra egna plantor kunna dessa ej upp- draga, d % inga bankar få finnas inom omrhdet.
Under det att de enskilda ägarne ensamma f&amp; sköta sinta respektive tradghdar, s % h&amp;lla~ lekplaner, allmänna gångar, rabattep, gräsplaner, buskar, träd, staket och dylikt i ordning p&amp; före- ningens bekostnad.
Hyresgästerna och ägarna till dessa am % koloniträdgårdar i Mal- mö äro ofantligt.
stolta öfver sina siiiii doinaner D % ett par a£ dem vid mitt besök dar hörde, att jag sedan ämnade mig till Köpen- hamn, började de utgjuta sig öfver deras trädgårdars företräde framför de danskas.
Inte hade dessa så h a lusthus som de svenska, inte hade de så vackert anlagda trädg %rdar, och inte hö110 de dem så ordentligt rensade.
Allting var mycket noblare i Malmö kolonitradghrdar an i Köpenhaan.
Bet tycktes råda ett formligt rivalskap mellan de båda nationerna.
Ofvan omtalade koloniträdg %rdar äro de förnämsta i Malmö.
Ute .vid kyrkogirden besökte jag andra, men dessa lämnade i sanning mycket öfrigt att önska, och vid jämförelse med Plan- teringsföreningens ságo de rent af vanvardade ut.
Dock %ven dessa äro ett försök att bereda arbetaren glidjen txf en egen liten torfva och böra därför omnämnas.
.
De danska kolonitr~.dgRrclt~riia Iil&lt;i-ia i all 1-115.nhet cle enklare vid 8öd.erv5rii i h [aliiiö.
Dock föreltomim iihen vissn olikheter.
Ile danska I-in nog ofta ett mera öfverviigancle praktiskt syfte; sh hm im~n cl&amp;r mest lagt an p i gröiisaker, b %r och dylikt; cle svenska ett öfverviigai-i.cle estetislit: blom.nzor ocli prycliiadsviister.
Detta sc7,soni regel, dock nied m&amp;n@ unclnntng.
Inga vi l1alilinan.de Iiistliiis förekoilma i Köpenhamn, cletta vii1 ock beroende pil att frin de ICöpeiihmnska trädgårdarna niåste hvar och en afliigsna sig senast kl. 1 2 på natten, och s&amp;luacla ingen öfvernattning diir kommer ifråga - Iltmiilstone ej inom omrhden tillhöriga » Det JCjöbenhavnske Haveselskab D. Diireinot tillåkes i Köpenhamn nhgot som icke förekoininer i Malniö: försiiljning iiloni oqiriclet af diverse lifsiiiedel ocli läske- drycker, ja, t. o. in.
af spritclrycker.
Och ph Atmiiistone ett par af cle omraden jag besökte var det vicev %rdinnan, soin har clenna försiiljning.
Eget förekommer en cletta om spiitclryckers försiilj- ning på en plats där så niycket folk samlas, och där just om nltgonstii~des frid och siinija böra rRcln, men för.dansken iir nog ej faran SH stor, soni den Iiuncle vara för svensken inecl dennes ÖfvcrdLtd och, sorgligt att siiga, ökäizcla smak för spirituosa.
Vid tal om försiiljning af inat och dryck inoni området förklarade mig en kvinna i en kolonitriiclgArd i Rtdmö, att ett af kolonitriidgir- dens syften just vore att skaffa förnöjelse ht folk utan att innn sknlle behöfm kasta bort sina pengar vid försal.jningsstallen och dylikt.
Mycket trefligare vore också att från hemmet föra niecl sig sin mats,2cHskorg.
Det lig en.
festlig priigel öfver de clansltn kolonitirädg,~rcli: ir11c ?,.
Ofvernllt svajade Dannebrognr, stora och sm8.
Visst stigs iifven clen svenska flaggan i Mdmö l~olonitr %dgårclar, men iilgaliiilcla s5 dlniänt soni den clanska i Köpenhanin.
i Köpenhamn anlades Ar 189 1 De första koloi~itriid~,rclariia d föreningen » Arbejclernes Vcern ».
De &amp; ro beliignn vicl Gul.- bergsgacle niiclt för Freclrik VI1: s staty vid Nörrebro ~pk~rviigsliaje och ondatta cirka 5 tunnland jord, som förut brukats till lröks- triidghd.
Reclan i maj månacl sai3iina Ar vor0 niistaii alla cle 54 siiiii tomter, i I-ivillia jorcleil styckats, rithyrcla, och f öljmcle &amp; r började samma förening anlägga ett nytt koloniomrkcle ej lingt därifrån vid Jagtvejen.
Dessa trticlgardar kunna dock hyrss enclnst af medlemmar i ~Arbejdernes V ~ r n)) ~Höjres, Arbejder och Vad- gerforeningr och nDen konservative Klub r.
För clen skull och på grund
af det satt, l-i~arpii de gemensamma angelägenheterna handhades, I - uppstod inissnöje och $r 1892 bilclncles en ny förci~iiig %Det ++ benhanske Haveselskab », som genast började anlaggning af » I3arcr uclen Politik ».
Denna f örenings verksamhet för de köpenhamnska kolonitrad@rdarna har varit och ar mycket omfattande och fram- ghgsrik.
Den har anläggningar p&amp; ej inindrc än fyra olika fltallen: vid Anmgerbod, Bisbebjergsrej en, Guldbergsgade sanit vid Enghaveve j en.
» Det Kjöbenhavnske Haveselskab w har för närvarande 1, l i 6 smbtriiclgårclar till uthyrning.
I hela Köpenhamn anses finnas 8,000-9,000 stycker.
Nainnda förening utger en tidskrif t: » Tort Havehriig », som gratis utdelas &amp; t koloniagarne inom d e s ~ a områden.
Små utställ- ningar anordnas, hvarvid pris utdelae.
Sh söker nian på alla sätt verka för intressets spridande och höjande.
Elilellertid sar sällskapets ekonomiska stiilliiing till att börja med icke den lyckligaste.
Så hade till de första anliiggningarna beriihats htgå .. 30,000 kr.
och flere af harelejerne hade daraf tecknat 10,000 kr.
Men därmed rar det slut, ingen enda mer aktie blef tecknad.
Först genom stora uppoffringar frbn förenin- gens sicla lyckades nian klara stallningefl).
Jag har särskildt sysselsatt mig med, det Kjöbenhavnske Haveselskabs w kolonit.rädgbrdar, dels em.eclan dessa iiro mycket typiska, dels emedan denna förening säkerligen gjort mest i .Köpenhamn för anläggande af kolonitraclg8rdar, dels emedan jag varit i tillfälle att få de flesta och bästa upplysningar om denna förenings verksamhet p&amp; detta omraile.
Af of \ - an nämnda anlaggningar besökte jag dcn vid Amagerbod och Enghavevej, och de flesta upplpningar erhöll jag af Gartner P. Hanscn, iitgifvare af » Yort.
Havebriig~, från hvilken tidskrift en del fakta har &amp; ro hiinitade.
Afven besökte jag de förut ofii- talade kolonitriidgiirdarna vid Jagtvejen, tillhöriga Arbejdernes I ' iern.
Dessa voro ocksd mycket snygga, men stodo dock kanske nagot efter %De Kjöbenharnske Hareselskabs w.
- Den konservative Arbejderforening har en anläggning vid S y Carlsberg~ej.
Föriitoni redan nämnda kolonitraclgärdar finnas afven en massa mindre, af hvilka jag besökte bland andra nigra mycket primitiva *) Frökeii Landgrens reseberattelse inliehaller en hel del audra för # iuiiet belysniide siffror och uppgifter, hvilka Iiär af utryminesskal milst.
ut.esliitas.
205 vid Strandvejen.
Detta omrhde sir ej omgifvet af något stängsel, och inga gemeiisainnia planteringar äro utförda.
De eiiskilcl: ~ sinAträdgArclarna iiro delvie riitt ~~Arclacle, om ock en ocli anilan berömvarclt afsticker dirifrfiii.
Allt hiir tdar om fattigdom, brist p i kapital och friinvaron af en ledande hand för det hela.
De niii-ngs bristerna sticka dock mindre i- ögonen vid Asynen af hiir genoinnöjda ägarna sjiilfva iro med sina små jordlappar.
EIvacl beträffar andaniAlet med och betydelsen af kolonitriid- giirclar ligger detta i så öppen dag, att det vii1 knappast behöfver piipekas.
Man mP1 blott soni n~otsättningar till hvarai~clra stdla: ko1onitriidg: " lrdem-krogen; kolonitriidgArden-staclsbostadeii och gatan - och reflektionerna göra sig sjalfva.
M&amp; endast en önskan framställas, den att flera af vilra större stiider, först och friimst vAr vackra, i s&amp; ni$nga afseendeii franiAt- gående hufruclstad, inom en snar franltid matte komma i Rtnju- tande, zf koloni triidgbrclarnas välsignelse.
fillie Lanri ' pm.
Litteratur.
Dardens Audrey.
(E12 vildblomma) af Mary Jol~n.ston,.
För deni, soin inte finim sinal&lt; i den d mo darna^ litteratu- reii nied.
sin nervösa stil, sina iiiBr5nglacle problem och o£ta frhi- stötande motiv utan, dh kropp och sj51 behöfva hvila efter ett an- striingnncle arbete, hiillre söka sig en ei&amp;lare ocli mera idealistisk lektyr - just för den sortens niiiimiskor iir » Dardens Audrey, en sikdeles passande bok.
Och jag tror att de allra flesta, son1 lasa den, skola finna att de gjort en riktigt iilskv5rcl bekant- skap. '
Ilanclliagen utspelas pA Virgiiiiens jord i första hiillfteii xf .sjuttoi~hundratalet, imen clc~ deii ticleils miinniskor synas tanka och hmidla just som in~i~niskorii~z i vara dagar, kui~cle berättelsen utan risk ha flyttats mycket niirimre var egen tid, om bara det yttre staffaget 170re litet oiniii~draclt.
Jag vill hiirnied inte ha sagt, att boken alldeles saknar ticls- .fiirg, utan snarare att tidens politiska och kiilturhistoriska anleto helt föga afspeglar sig i l~ufviiclpcrsoiieri~as historia.
Diireinot lin vi en ganska stark kjinnii~g af att vi ilro i Virginien eller btiz-iin- stone i ett laad inecl bjiirtme fiirger och lifligare känslor %n hsr iippe, ett loa~cl, d3ir ras och samhii.llsstilllning bilda skni: pa Stskillna-
der, och diil.
rosorna glöda under en sydlanclskt bl&amp; hiinniel.
Har iir det, som den unge herren till Fair Vielv, livilkcn redan ar hd£t förlofvczd med en dam af sitt eget s t h d, träffar clen » ~ i l d b l o m i ~ ~ a », soiii fängslar hmis sinnen ocli fantasi just genonl kontrasten mellan hennes omedvetna friska behag och den viirlcl, han redan kan iitdmtill.
Son1 vanligt Sr i dylika fall, biirjm h m ined att lcka, incd hennes lijiirta och slutar ined att krossa det, inen just niir lian skrämt henne ifrHn sig, raknar han till uiccl~ietande om glö~teii i sin egen Kirlek.
E£ter i118nga strider och sririghetcr aterförenas de rilskande men blott för att strax skiljas igen, ty för att ko~iimn ifrin konsekveilserim af ctt i viirldslig mening dltfiir omaka iiktcn- skap griper förf.
till en inte allcieles ny utriig: hon kallar till siii hjiilp döden, som hugger alla dylika knutar iiiidt itu, och si g; iï Dnrdens Aiiclrey bort, just nlir hennes lyckointitt ar r3gadt.
Son1 inan ser, %r det » eine alte Geschichtc~, iliiinga gBiigcli.
förr l~eriittacl, inen lkngt ifriiii alltid beriittnrl pii (: tt s5 vackert och tilltalaiicle siitt, ocli ehuru förf., trogen sina atiglosaclisisk: i, föregiingare, inte ansett sig kunna beriittu, dc11 p h i i d r ~ ii11 337 mycket fint tryckta sidor (spbarligcn iiwtsvarmde ett pur ordinära Tczuchnitzclelar) följer man iindS berättelsen ined verkligt intresse fr5n början till slut.
Oni Dardens Audreys gestalt räl mycket skattar bt det gaiu- maldags kvinnoidealet, hiilfteii ingbnue och hälften iiiigel, s&amp; iiro i hjiiltens karaktär ljus och skugga niera jiimiit fördelade, och 11a11 verkar mycket nier nutida engelsk gentleman an romanfigur från sjuttonhundratalet.
Bland bifigurerna äro digra, tecknade ined n~fi~iniskok~nnedom och god teknik, cn och anndm eriimr litan iinitation om Dickenstyper.
z?
x. Virginia cller Lirjaingarna i Port Royail af fiirf.
till » De spanska bröderna » m. fl.
» Virginia » torclc egentligen bast höra heu~ma inom ungdoms- litteraturen.
Den för nainligeii tanken tillbaka gii.
de böcker, ~oiii förr i riirlden voro iq-cket omtyckta af clen mognare ungdomen.
Renske har sinaken i nigon man fiiïiiiidrat sig sedan dess, nlcn det kan dock antagas, att » Yirginia » skall finna en intresscr: i (l lasekrets iihen bland ungdoinen i viira clagar.
Ty cle unga ha sinne bicle för historia och roinantik, och IGcla delarna iiro riil representerade i dci-ina bok.
Handlingen utspelas i scstonhiinclrn- talets Frankrike och r i fil en inblick i de religiösa strider och förrcck- liiigar, som upprörde clen tiden.
Eli dc1 verkligt » Iiistori.-km lwrsoii- ligheter framskymta i bcriittelscn, bl.
a.
I ' asc: i.l, soin Er cii vacker ocli synqmtisk teckning.
Rokcii Rr IxXic uiiclerhc " tl1,znde och oskyl-
dig.
Man kan niihiinda anmarka p&amp;, att den i vissa fragor ser väl piitagliga föreskrifter om hiir i m n bör tycka och ttinka.
Det ar säkert lyckligare och för iingclon~eh ajiitbarare om reflexionerna inera.
» göra sig sjalfva » och osökt franig&amp; ur det berättacle.
Den i eii religiös grundtoii h5,lla.a boken ar eljest ledigt slrrif ven och] .iitt Bra öf versatt.
.
P.
E.
Gift kvinnas beskattning.
Af hr Staaf£ i Andra kan~nimeii har, efter hvacl i ett före- gbende hiifte ineddelats, franilagts en motion rörande den i ofvaii- stc ' lencle rubrik mgifna frAg,zi~.
Motionen börjar med att framhiifva den betydaiide rörelse, som pH senaste ticlen uppstitt, i syfte att åt kvinnan förvarfvn full inedborgarriitt i samhiillet.
Diirvid har kommit under all- iniin diskussion shii1 friigan om pplitisk som frågan om konlmunal röstratt för kvinnan.
Den ogifta kvinnan iiger oointvistadt komn~unal.
rösträtt, siivida ho11 uppfyller de darför stadgade villkoren, men beträffande den gifta kvinnai~s rösträtt rider däremot en viss oklarhet.
Ej SH mycket rörande sjiilfvn principen, ty daroni iiro de flesta ense, att civillagens f öreskrifter om m Alsmanskapet ej behöf ver lagga hinder i viigen, inen i praxis är det ett helt annat förhållande, son1 visat sig vara ett ' sviiröfvervinneligt hinder för de gifta kvin- nornas kommunala medborgarriitt.
Detta hinder beror af skatte- lagstiftningen och dess tillämpning.
I saknad af nAgon besta.md föreskrift i bevillningsförordningen Iiafva myndigheterna lange varit ovisda och vacklande beträffande spörsiliiilet, huruvida gift kvinna, som har egendom under egen för- valtning, diirmed ock har rätt att erhålla egen debetsedel.
Och utan den egna debetsecleln 1iir den gifta kvinnan h a h a föga godt af den henne i princip ej förnekade rätten att kunna utöfva kom- iniiiial rösträtt.
Det af Rksdagen 1903 fastställda deklaratioi-is- fornlulärets föreskrift om att » i skattskyldigs uppgift o111 inkonist skall innefattas iifven hustruns inkomst » kommer att hiidanefter göra det annu svkrare för den gifta kvinilan att erhålla egen clcbetsedel och diiriiied komininiial ' röstratt.
.
Genoin ett flertal belysa.nde exempel visar motionären huru vacklande praxis Sr i detta f d l och uttdar önskviirdheten af, att det niissförli~lande, soiii i cletta afseencle existerar, varder liäfdt.
Till slut berörcs 5fvei-i frAgm hiiriivicla den iiii i bevillnings- förorclningei~ och iiikoilistsl~atteförorcli~ingen föreskrifim saininan- riikningeii af akta inakars inlromster vicl bes tiiininande af bevill -
ningsfritt.
afdrag bör kvarst %, iiiiskönt hustrun tillcrliiiiincs ratt att genom egen debetsedel för sig beskattas.
3Iotionaren anser att goda griiilder för en hdriiig föreligga.
DA skatteutgifteii f. n. inom de smii hush&amp;lleii spelar en sil stor roll, vore det ej otiink- bart, att ett bibehållande af de nuvarande rcglerna i atskilliga fall kiinde ingifva betänkligheter mot iiktciiskap och pd SA satt upp- nmntra till lösa förbindelser.
På grund af de h5r i korthet refererade skalcii heiiistiiller iilotioiiiiren: l) Att Riksdagen niåkte besluta sådan iiridring i bevillnings- föi: orcliiiiigen, I-irrarigenoin gift k~iniia, som har egcnctoin untlcr egen fös \ &amp; ning, n15tte tillerkaliiias uttrycklig riitt att medelst sar- ski1.d debetsedel för sig beskattas; 2) Att Riksdagen matte besluta sddan äi~clring i inkomst- skatteförordningen, att gift kvinna, som har egendom under egen förval.tning, blifver skyldig att sjalf uppgifva densaniina; samt 3) Att Riksdagen inhtte besluta siidana ändringar i b e d l - nings- och inkonistskatteförordningen, att gifta makars inkomster ej vidare skola saii~nianriiknas i frdga on1 medgihande af bevill- ningsfritt afdrag eller i friga om beriikning af inkomstskatt.
Herr Staaffs motion har nu förevarit inför Riksdagen.
Re- villingsutskottet hade med anledning a£ f " o ' wta punkten dkaf före- slagit skrihelse till kungl.
m: jt med anhallan om förslag till be- stiimn~elser om att gift kvinna med egendom under egen förvalt- ning må nied särskild debetsedel för sig beskattas.
Denna punkt bifölls i bada kamrarna i enlighet med utskottets £örslag.
Xotio- iiens andm punkt, d. v. s. beträffande gift k ~ i n n a s dek1aration~- skyldighet, afslogs af utskottet (reservation a£ hr Beckinan in.
fl.
), afslogs jainräl af första kaniniaren, iuen bifölls af andra i enlig- het med reservationen inom utskottet ined niigon red,zktionsiiild- ring.
Treaje pzankten afslogs af bada kamrarna.
Med denna utgång synes sålunda utsigt finnas, att det oklara förhållande, son1 hittills rarit rådande ang. gift kvinnas rätt att erhiilla egen debetsedel upphör.
Denna frilgas hufnidsakliga inncl- börd iir den, som ock i motionen frainhilllits, att den koniinii- imla röstriitteils utöfning ansetts yara beroende af kururida egen debetsedel erlagges eller ej.
Blir gift kvinna tillerkiind ratt till egeii sildaii, upphör h8rnied tvihel ang. hennes rätt att, rindei.
f6riits5.ttning att hon har egendoiii iiiitlcr egeii fiirvdtniiip, ut- öfvn sin koiimunda niedborgnrcriitt.
