# ID: svediakorp-per2770
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Hertha
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Hertha', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1918
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 10,709
# sentences: 910
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-hertha
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


I &amp; kta VADSTENASPETSAR till idstyrsiar och presenta.
S &amp; u Ad.
Biist och biUi4ast. '
' ' LILLA VA TTZIGA ' RIKS 7 5 7 6 Grevturegatan 34 J ?.
i, kl. 10-6.
A.T .. loAOd -.
.
.
, l e r vid Brunkebergstorg ALLM.
TEL 183 36, gar, aictenskapsfórord, fa.m~~erattssaker, - ii- diska uppdrag ev alla slag.
.Aven skriftliga.
.
f6rfr8gningar besvaras.
.
(Andra huset frdn Linnegdan.) '
. '
% BYRAN ~e&amp;tfientn&gt;, bou~pf ' cknl~ar, arvsutrednin- ' ' JURIS KANDIDAT .KVINyLiCA JURIDISKA SVENSKA SPETSDEPOTEN, -. '
EVA A N D ~ N Advokaten.
.
. '
'.
Eri populärvetenskaplig tidskrift- av högsta rang! '
.
I 1.
VETENSKAPEN.
okh L I V E T.
utniärkt tidskhft ".
(N.
D.
A.)
!
" En bra populärvet~nskaplig tid- " En,trevlig.
populärvetenskaplig tid:.
skrift. "
(u.
' M- y).
.
.
: " Ett inneliillsrikt vetenskapligt maga- skrift. " - (D.
N.)
.
' ATg:1918.
() h a f t i1:75..
, / s i d ' (A.
B.)
" Eii, I HUGO GEBERS FORLAG.
.
.
.
.
I. '
.
, .I. "
I A-B.
.
Nardiska Kompaniet.,.
.
.
a d ',.
.
J - ~cjdiiavdelningen Thyro Grafström, Stockholm.
.
/.
.
.
.
.
, IC.
.
.
.
.
.
-:.
.
.
.
.
f.
.
.
.
:.
.
. '
.
.
.. - Ledig.
.
.
.
.
.
.
.
.-.
.
.
.
i.
h *.
.
.
.
.
.
,.
.
.
.
.
V '.
.
.
.
-.
. "
.
-.
.
.
.
.
.
.
.
I.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
-.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
_.
.
.
.
.
-.
s SDENff a.
.MANUFAKTUR- '.
'.
AFFAR.
Alltid nyheter f.
storsta ' urval O-
ARGANG V.
15 JUNI 1918 HAFTE 12, En seger i riksdagen .. Nya tjänster, Ione- och pensionsreglering.
ördagen den S maj kommer att st5 da ville med an.dra ord unclanlzilla iiven som en märkesdag i den svenska rektorsbefattningarna vid statssanisko- kvinnans historia.
Första Itan~inaren loi-na.
.
.
bekräftade d i medkamnlarens en dag ti- Debatten, som blev en återblick p i digare fattade beslut, varigenom bifölls den jidandets 1ii.itoria frigan haft att I&lt;ungl.
.Maj: ts av statsutskottet tillstyrk-.
Bnomgå sedan den för tio år sedan blev ta förslag om ratt för kvinna att utnäm- .alituelly öppnades av reservanterna, vilka ilas till r e k t.0 r vid Högre Iärarin~e- talade om sina tvivel ' på kvinnans för- semiilariet, kvinnligt folkskolesemina- måga att upprätthalla disciplinen på.
rium och statssamskola, l e k t o r \ id g~ri~~i~asialst ' acl.iet och sin önskan.
.
att re- högre allmänt läroverk, Högre larafinne- formera i vad de funilo vara ett lagom senlinasiet.
och f o1 kskoleseinin~rien~ hastigt tempo.
Ingen av dein, försunl- samt a c1 j LI n k t .vid allmänt läroverk.
niade emellertid att uttrycka sin förviss- Harinecl har det första iilera betydande ning om kvinnans tillräckliga kapacitetm och tillika definitiva steget tagits för de vad deil teoretiska undervisningen an- högre statsämbetenas upplåtande åt gir.
Då de tillika försäkrade sig icke vara principiella imotst5ndare till kvin- kvinnor.
I andra kammaren avgjordes f rågan nas innel ?av av lektorat, blev.
deras posi- utan både debatt och votering, i första tion i f rågan redan f rån Överläggningens kammaren krävdes bade det ena och-det början nagot svag.
Ensamria kämpade andra.
Inoin statsutskottet förelåg0 de dock icke, och det mest energiska stö- naniligen ett par reservationer .frail hö- det &amp; on1 från liiroverksadjunkten Olof gerl~åll.
Biskop Bergqvist ville ute- Olsson.
Denne kände reservant i frå- stänga kvinnorna fran lektorat vid goss- gan inom lärarelönenämnden intygade Eäroverk och manligt senlinariuln, 111- att ' kvinnorna icke skulle bli välkomna ~ti-&amp;mberg m. fl.
ansigo att det kunde iiloni läroverken.
Möjligen kunde laro- räcka om kvinnorna nu jämte fullinakts2 +erksliirarnac starka opposition i någon.
tjänsterila vid de kvinnliga seminarier- ' måii bero på kåranda, men i varje fall ila finge tillträde allenast.
till adjunktu- fanns .tillika en levande övertygelse att rer vid allmänt läroverk.
De sistnäinil- gossar bäst urid&amp;-visades a v manliga 1ä- L ' ' ' '.
, '.
, rare.
Sitt motstånd mot refoi-men stöd- de han bl.
a. på satsen att en kvinnlig lärare aldrig varit pojke och aldrig skul- le bli man.
R.iktigl.ieteii av denna sats ar visserligen axiomatisk, inen som mo- tivering i detta sammanhang lider clen av en förarglig svaghet att ingenting be- visa.
Till försvar för Kungl.
Maj: ts propo- sition och utskottets förslag uppstod först ecklesiastikministern; so111 i ett längre anförande erinrade hur vid alla ref oriner betraf f ande kvinnornas sam- hälleliga stallning uppstått en motargu- inentering av, tingef ar enahanda beskaf - fenhet som den nu föreliggande, me11 .. r3 att den följande utvecklingen aldrig g:- vit svartinålarna ratt.
, Han påpekade.
ocksa att olika beslut kamrarna emellan i denna fråga kunde komma att valla vanskligheter för åvägabringande av den därmed förknippade löneregleringen för laroverkslärarna.
Efter en del an- f öranden, däribland ett uppinarksain- inat yttrande av hr Kvarmelius till för- mån för utskottets förslag, följde .hi- Tryggers tungt vägande inlägg i debat- ten.
Då 28 5 i regeringsformen fick den förandrade lydelse, enligt vilken h i n - nor med tillämpning av grunder som av konung och riksdag godkänts, kunna ut- nämnas till vissa tjänster med kunglig fullmakt, var som bekant hr Tiygger huvuclnlotionär.
Den ursprtinglige ' f ör- slagsstallaren upplyste att han avsett att bland andra befattningar just ad- junkturer och lektorat vid gosslärover- lien skulle öppnas för kvinnor.
Det gällde nu att i det föreliggande fallet fastställa de närmare " grunderna ".
Ett ganska livli @ -- inennigsutbyte upp- stod om innebörden av grundlagsänd- ringen.
Reformens n~otståndare ville göra gällande att den förpliktade till in- genting alls.
H r Trygges tog emellertid fram sin första motion om ändring av 28 R. F., motionen av 1905, som val antogs av första kammaren, men av for- mella skal avslogs i den andra.
I denna motion uppräknades uttiyckligen befatt- ningarna vid de allmänna läroverken bland de ämbeten som skulle göras till- gängliga för kvinnor.
Första kamma- ren hade alltså redan för tretton år se- dan givit sitt bifall till samma förslag som nu förelåge.
Debatten .avslöts efter att ha.
pågått i nara två timmar, och vid företagen votering antog kammaren med röster mot 33 Kungl.
Maj: ts och utskottets förslag.
Departementschefen, utskotts- majoriteten och hr Trygges hade alltså viinnit en gemensam seger, som är ag- nad att hos de akademiska kvinnorna oclr kvinno f ramstegets vänner väcka känslor av både glädje och tacksamhet.
Man har så mycket större skal för en glad tillf redsstallelse, som den kan nj tt- tas alldeles ogrunilad.
Det torde komma att lända gosslaroverken och de manliga seminarierna till gagn och icke till skada att bland deras lärare kan bli till fin- nandes en och annan god kvinnlig kraft.
Att urvalet blir gott, därför kommer förvisso Kungl.
Maj: t att sörja.
Den av motståndarna befarade masstillströin- niiigen torde - åtminstone för den nie- ra överskådliga framtiden - förbli ett f antasifoster.
Erfarenheten f rån andra länder bestyrker detta.
Det har ej hel- ler varit kvinnornas vare sig önskan el- ler strävan att göra undervisningen vid
HERTHA 183 D gossläroverken i någon speciellare grad till en kvinnoarbetets domän.
Vad man velat iippna al- att de kvinnor so111 ha hag för undervisning av gossar och inaiilig iingdom och i övrigt fylla gal-, lande kompetensfordringar icke på grund av sitt kön skola stängas ute fr511 möj ligheten till en sådan vesksamhet.
Till denna synpunkt har aven kommit en naturlig avsikt att åvägabringa lik- ställi&amp;et mellan liviiifla och man med avseende p5 befbrdringsmöjligheter in- on1 undervisningens område och då nar- niast p5 skolstacliet.
Xiir detta 11151 nu ar natt, uppstar ic- ke blott glädje över framgången utan aven en förniminelse av lättnad att den img sa besvärliga vag, solil.
fört dit, är tillryggalagd.
Med vetskap om alla de mödor fran~nlarschen kostat och de mot- gångar och missräkningar som därunder fatt lidas, kunna vi icke underlåta att i det ögonblick, da detta stycke av fram- ~tsl \ rridandets vag ligger bakom oss, rik- ta en sal-skild lyckönskan till dem som haft ledningen, till styrelsen för Akade- miskt bildade kvinnors förening och de akademiska kvinnornas representant i Iararelönenamnden.
Alla i detta land, man s c h kvinnor, äro vi att lyckönska till att ä ~ m u en bräsch - och därtill en nog s5 betyclancle - blivit skjuten i det manliga misstroendet mot kvinnoar- betet.
De avlöningar som skola tillkomma kvii-inor i de nya befattningarna äro ge- nomg2ende lägre än motsvarande avlö- ningar för man.
Förutom att hänsyn ta- gits till kvinnas tidigare pensionering, lingre iivslängcl och liknande faktorer, liar för alla manliga tjänsteinnehavare beräknats högre lönebelopp med hänsyn till plikten att försörja familj, vare ' sig de faktiskt äro familjeförsörjare eller icke.
Att åvägabringa nagon ändring till kvinnornas förmån har icke visat sig mö j ligt.
Avlöningsbeloppen f ör kvin- nor ställa sig p$ följande satt: k v i n n- l.ig r e k t o r v i d s t a t s s a m s k o -, l a 5,000 kr., vartill kommer fri bostacl eller ersättning därför; k v i ii n l i g r e k t o r v: i d H ö.
g r e l ä r a - r i n n e s e ~ i n a r i e t o c 11 v i d.
k i n 1 i t folksko1,ese-.
F i n a r i u n1 6,200 kr., samt fri bo- stad eller l~yresersattning; till dessa för- l n h e r kommer i det förra fallet ett ar- vodestillägg p5 500 kr., i det senare, und &amp; förutsättning av ledning av prov- Arskurs, ett arvodestillägg p: 1,500 kl:.
; kvinnl.ig l e k t o r vid a l l n ~ a n t l ä r o v e r k, H o g r e lära- rinnese.mi11ariet och kvinn- f olkskolesen~inariu~i~ 1 i g. t 4,800 lir., vartill kunna komma tv2 51- derstillagg å 400 la-.
vardera, vid Högre Iararinnesen~iilai-iet tillägges ett särskilt arvode av 500 kr.
; k v i n n l i g, a d- j u n k t .vid allmäilt läroverk.
3,600 kr., vartill Imma komma tre $1- derstillagg, vardera å 300 kr.
Sisoin .det reclan ar Herthas lasal-e.
bekant Ilar den fragan, .vilken har blivit berörd, fraii~konmit som led i en stor lijne- och pensionsreglering för statens och konii~lunens lä~arkårer, en reglering som länge varit väntad och synnerligen av behovet p5kallacL.
De nya bestäm- melserna l-ia medfört en avsevärd höj- ning av folkskollararkårens lönevillkor.
Kvinnlig folkskolliirare får nu uppbära g,
184 - - P - - - H E R T H A.
-- - .. o 1900 kr.
jämte tre 2lderstillägg å 200 kr.
vardera jämte fri bostad och bransle eller motsvarande ersättning.
Detta in- nebar en betydlig ökning av avlönings- f örinånerna.
Den rationella tillämpning av f amiljeförsörj arprincipen, som lärar- lönenämnden f öreslagit f ör f olkskollä-.
rarkårens vidkomnande, har emellertid den kungl.
propositionen f rångått, och cle manliga lärarna få nu över lag högre lön än de kvinnliga.
De senare ha alltså f att ge vederlag f ör sina f örbättrade 1ö- ner.
Småskollararinnornas ekonomiska stall- ning har undergått en välbehövlig förbättring.
Begynnelselönen är I, 200 kr.
med tre ålderstillägg å 150 kr.
var- dera jämte fri bostad och bränsle eller motsvarande ersättning.
~ a r i ~ e n o har m denna kår kommit i en helt annan ställ- ning an förut och ser sig nu befriad från att, såsoni föl-ut ofta skett, kämpa hårt men förgäves för en människovär- dig tillvaro.
Sämst tillgodosedda i den stora löne- regleringen - synas Övningslärarna ha bli- vit eller åtminstone vissa grupper av dem.
För dessa återstår mahända.
' att snarast möjligt söka rättelse.
Bland de vanlottade grupperna befinna sig teck- ningslärarinnor vid realskolor.
Frågan om de kvinnliga lärarnas pensionsålder har varit mycket disku- terad i samband med förberedelserna av löneregleringen inom olika kommittéer.
Flera kvinnosainmanslutningar hade ut- talat sig - för 60 år, såsom varande det basta resultat som - för närvarande kun- de uppnås.
u etta Önskemål har nu ge- nom riksdagens antagande av den kungl.
propositionen blivit verklighet.
Visses- ' ' gen lär enligt uttalande i statsutskottets utlåtande f rågan om pensionsåldern för de statsanställda lärarnas vidkommande ännu behöva bli föremål för behandling av riksdagen, men i princip och realitet torde väl saken få anses klar.
De kvinn- liga lärarna komma alltså icke att nöd- gas avgå vid en alltför tidig ålder, me- dan de ännu ha mpcken arbetskraft obrukad.
Att Kungl.
Maj: t och riksdag aven i detta fall visat sig tillmötesgå- ende mot kvinnornas önskningar har väckt uppriktig tillf redsställelse.
C.
S.
A:s nya praktiska kurs.
Central- förbundet för Socialt Arbete, som under årens lopp anordnat kurser i olika grenar av, praktiskt socialt arbete, börjar i oktober sin sjatte iitbildningskurs av detta slag.
Kur- sen är ämnad att lämna irtbildning at unga h i n n o r som vilja agna sig åt bostadsin- spektion, fosterbarnsinspektion eller annat barnavårdsarbete, intressekontor eller socialt arbete vid industriella verk, arbetsförmed- ling, vicevardskap i hus för mindre bemedla- de m. m.
Kursen fördelar sig på tre terminer, höst- terminen I915 friin I oktober till mitten av december samt vår- och höstterminen 1919 med en sommarferie på cirka 6 veckor.
Kursavgiften %r 350 kr.
med ett mindre till- lagg, ej överstigande ro kr., för undervis- ningsmaterial i kemi och fysiologi.
Kursle- dare blir C.
S.
A:s byrålöreståndarinna fru.
Karin Fjällbäck-Holmgren.
Ansökan om deltagande i kursen skall se- nast I juli insändas till Centralförbundets för Socialt Arbete styrelse, Listmakaregatan 6, Stockholm.
Regeringens förslag till sanitär lagstifta ning intor riksdagen.
.
agutskottet hade i huvudsak till- styrkt ~ u n ~ Maj l.
: ts förslag till lag angiende åtgärder nlot i~tbredning av könss j ukdomar.
Reservationer hade.
emellertid avgivits av herr Rogberg m.
fl., som yrkade att den, son1 enligt vad i lagen om lösdrivares behandling sags, varnats eller 1iäktaTs samt kunde miss-.
tänk ' as vara.
behäf tacl med smittosam könssjykdom, Skulle anili.älas hos tjan- stelakare, samt av herrar Dahl och Han \ - rnarskjöld i fraga om vissa modifikatio-, ner uti lakarnas at-~n-~älningsplikt.
~ j d a r e ' hade lagutskottet, till vilket aven remitterats en av herr A. Petrén väckt motion med hemstallan 01-11 stran-.
gare bestarii.tnelser i fråga om vissa for- iner av provoliation till otukt, tillstyi-kt Kungl.
Maj: ts förslag till äi~dringar uti strafflagen jämte de av l-ieri- Petrén fö- reslagna bestämmelserna.
Reservatio- ner hade avgivits av greve Spens n ~ fl.,.
.
vilka yrkade att åtal i fråga om över- förande avsmitta, varom sags uti 14 kap. 21 ' 5 mom. I, 2 ej m5 av allmän åklagare anhängiggöras utan angivelse av ndsägande, samt av herr Rogberg m.
fl., vilka yrkade avslag a av herr Petrén föreslagna bestanimelser i fråga on1 provokation.
Andra kammaren biföll ' utan debatt utskottets förslag .. Vid behandling av regeringens förslag till lag angaende atgarder mot utbred- ning a; könssjukdomar uti första karn- maren talade herr Dahl för herr Rog- L ' ' ' bergs 111. fl.
reservation angående 1a- karbesiktning av vissa lösdrivare.
Det hade invants att en sådan bestämmelse vore agnad att p % omväg återinföra re- glementeringen, men ansag herr Dahl det vara synnerligen betänkligt att lata de.
yrkesprostit~~erade stå utanför det sanitära tvhgsförf arandet.
Da talaren förnunmiit a t t formella skal hindrade att reserva~teriias förslag upptoges till proposition, föieslog han i stället att till en a v lagförslaget måtte fogas ett tillägg oin läkarbesiktning av perso-.
ner so111 dömts för lösdriveri.
I samma riktning.yttrade sig herr v. Sydow, un-.
der det civilministern samt herrar Pe- trén, Alexanc1ers.011 och Swartz, vilkens anförande synes hava varit ' avgörande, I ' örsvai-ade regeringsförslaget och påvi- sade att ett samband fanns mellan re- servanternas förslag och den gamla seg- lenzenteringen.
Häref ter bifölls ut- ' skottets förslag med 66 röster mot 57, vi1 ka tillf öllo reservanternas.
I fråga om läkares aninalningsplikt för det fall att patienten avbryter ' be- handlingen begärdes ordet av herr Dahl, som ansag en sadail bestämmelse om an- malningsskyldighet för obillig.
Civilmi- nis tern f örsvarade regerings f örslaget.
och gjorde, gallande att anmalningsplik- ten i. förevarai~de fall sktille komma att tillämpas nzed varsamhet.
Med 68 rös- ter mot 41 beslöt .kammaren att bifal- la ' utskottets hemställan.
Vid behandling av Kungl.
Maj: ts för- ' ' ' ' '
slag till ändring uti 14 kap. strafflagen talade greve Spens o111 sin reservation i fråga om den fria åtalsrätten, vilken ut- gjorde en allvarlig fara för intrång å ett synnerligen ön~tåligt område, dar det kunde villa större lidande an samhället synes böra ålägga.
Civilministern erin- rade daroin att i utlandet, dar man stad- gat straff fijr dylika brott, hade man an-; ett sig böra stadga åtalsrätt utan måls- agandes angivelse.
Efter en knapp tiin- nies &amp; Satt bifölls reservanternas för- slag och den fria åtalsrätten avslogs.
Herr Petréns nlotion om skärpta be- stänxnelser niot provokation avslogs med 62 röster mot 50.
Övriga delar av ut- skottets förslag biföllos utan debatt.
Då kamrarna i fraga om åtalsrätten stannat i olika beslut förestår uti denna punkt sainwanj amkning.
I och med antagandet av regeringens I; lgförslag, däruti, som vi veta, inGr re- gieinen teringens - f ullständiga avskaf fan- de, Ilar i fråga 01x1 lösningen av ' det sto- ra samhallshygieniska problemet tagits ett viktigt steg framåt, betydelsefullt f ramför allt därigenom att riktlinjerna lagt ' s på en grundval av helt annan bredd an förut och med bestämmelser som koinma att verka på ett vida mer allsi- digt satt.
Så vitt nian nu kan döma.
Hiivudsynpunkterna äro visserligen ic- kë främmande för a1dre.sveask åskåd- ning, utan kunna spåras långt tillbaka, anda till 1700-talet, då de första hmlan- de försöken gjordes att efter mera all- männa grtinder söka koinmna till ratta med det allvarliga san~hallsspörsmål som förelåg uti de veneriska sjukdo- marnas sociala f aror.
Klarare f ramtrad- de dessa principer på soo o-talet, då det kungliga cirkuläret av den 12 juni 1812 gav upphov till de kända besiktninganla på landsbygden vid utbruten sjukdom av denna art och då det gällde hushåll och hela byalag utan hänsyn till kön och samhällsklasser.
Redan vid 1815 års riksdag !beslöto rikets ständer att en av- gift från varje inantalsskriveri person skulle iitgå för att i varje lan användas för bekämpande av if rågavarande sjuk- domar, och denna avgift kvarstar ännu i form av sjukvardsavgift p5 vara de- betsedlar.
Med avseende ii insikten om nödvändigheten av den kostnads£ ria sjukvisden på detta område hava sven- skarne varit ett f öregångsf 011;.
En liv- lig verksamhet i avseende å de veneriska sjlikdomarnas bekämpande förete de första årtiondena av förra århundradet uti cirktilär, nådiga brev och instruktio- .ner inom sjukvården.
Först k- 1839 slog ma11 i Stockholm och längre frain i andra stiider in på den ginväg soin det franska systemet erbjöd att genoin att söka göra prostitutionen ofarlig - assaiilir la prostitution - och sålunda föga inkommodera andra medborgare, bekämpa de veneriska sjukdomarna.
Det- ta system har alltsedan och i mera utveck- lade former intill nu varit harskande hos oss.
Man har till och med varit in- ne på den tankegången - en tankegang som alltemellan yppar sig och även så gjort vid den diskussion som i pressen och annorstädes föregått det nu antagna lagförslagets framläggande inför riksda- gen - att aven hos oss kasernera pro- stitutionen uti särskilda lokaler, vai-om på sin tid Svenska Lakaresallskapets be- löning av tvenne prisskrifter uti sådant syfte vittna.
Detta system har som be-,
H E R T H A kant icke haft stöd i svensk lag - och 4nnu mindre hädanefter.
- men val i somliga andra länders.
I och m e d s ' tatsinakternas beslut vid innevarande riksdag ar denna stand- prinkt hel t övergiven, cle " välska sedei- na " st5 inför sin utvisning, det histo- riska sammanhaiiget med äldre svensk 5skatl11 ing aterknytes, clet saml.ialleliga ansvaret lägges ' p. % varje enskilcl, man ' ochkvinna, rik och fattig, den kostnads- fria sjukvården har utvecklats pil ett satt inan ej tänkt sig.
Till detta resul- tat p i de!
socialhygieniska omradet hava olika faktorer samverkat: vara fäders f i-anisyntl-iet, kampen mot de importe- rade förskai~ida principerna, en ny ratts- 187 askadniilg med avseencle. % köns och klas- sers likställigh~t inför lag och en helt annan lakarvetenskaplig syn p i ifråga- varande sjukdornar och deras natur.
Ar nu harined allt val beställt?
Den nya lagen ar helt och hållet sa- nitar och kan som sadan visserligen ver- ka uppfostrande.
på si tt omrade, men tager naturligen sikte h ~ ~ v u d s a k l i ~ på en systemet, sjukdom&amp;na, av ett stort och utbrett samldlsont.
För att i någon.
inån råda bot på detta fordras ett in- siktsfullt och.
ihärdigt arbete i stor män- a d en av sam- niskokärlek p5 olika omr0 hallslivet.
Aro vi dartill skickade och villiga?
.
.
.
ANNA HOJER.
Dyr sparsam het.
D en Björckska motionen har gått sitt öcles g h g genom utskott och kam- rar.
Tillstyrkt av andra kammarens första tillfälliga utskott och bifallen av kammaren, avstyrkt av första kamma- rens första tillfälliga utskott och avsla- gen av kainmaren.
Riksdagens första Gm~inai-e vill i n t e i skrivelse till Kungl.
Maj: t begara utredning i f r a g a oin statens undervisi~ingsskyldighets ut- strac1; ande till att oinfatta aven den kvinnliga ungdoinen.
Skalen för avslaget 31-0 mycket enkla och - p4 satt 0 ~ 1 1 vis - lättiattiiga.
Utskottet har icke funnit ticlen mogen för flickskolornas förs,tatligande, och kammaren synes ha funnit hr Lindblacls i Narlunda pipekande av att statsfinan- siella skal böra bjuda riksdagen att låta sig nöja med cle stora anslag den.
i 51- redan beviljat f ör undel-visnii~gsandai~~ål avgöranile.
Einot den ena motiveringen kan * dock stillas frigan: hur och när mognar ti- den för statens skyldighet att sörja för f l.
' .ckornas sliolundervisning, och mot den andra: nar ha utredningar gatt i sa svindlaiicle~ fart att samma riksdag som beslutat en sadan, koinmer i finansiell I ' örlagenhet för att bevilja anslag till darur resulterande förslag?
Läroverksöverstyrelsen har några in- tressanta siffror om de kvinnliga larj un- garna i de enskilda läroanstalterna i.
.. jamförelse mecl Iarjungai-na vid de all- manila läroverken och vad de, respek-
' tive, kosta staten.
- Ty som bekant kosta a v e n f lickorna staten något, ha gjort det anda sedan år 1874.
- Enligt 1917 ars uppgifter betalar staten.
885,900 kronor till flickskolorna, som rakna med ett antal av 18,830 elever, samt ett belopp av 6,300,000 kronor till de allmänna läroverken, vilkas lärjung- antal uppgår till 25,355 (daray dock 1,284 flickor soni genom statens samsko- lor i mindre stader blivit delaktiga i sta- t e n ~ omvårdnad j.
Man ser att det ar pengar som sparas in av staten!
Riksdagens första kam- mare ser sig endast i tid om för att till- varxaga statens ekononliska intressen.
Nu ställer det sig en1el:rrtid så att iiågonstades i f r h måste pengarna koni- ma.
Eller också kan det inte koinina att finnas samnia undervisningstillf allen för flickorna som för gossarna.
, Eller ock- 93 f ortgår f lickornas sliolundervisning p5 underbetalt arbete.
Naturligtvis ha inte de feni och en halv miljonerna, som utgöra skillnaden i statens tillskott till den manliga och den kvinnliga skolundervisningen, kunnat komma fram ur enskildas fickor.
De dryga utgifter föräldrar göra för sina flickors utbildning, så som det nu ar ställt med flickskoleundervisningen, be- gränsas, givetvis till en krets som k a n komma ut med dem, och så ar det stängt för alla de andra i fråga oin högre skol- utbildning.
Och inte ens dessa dryga skolavgifter, där de kunna göras, förslå till att flickskolorna kunna ge sina lära- rinnor skäligt ekonomiskt vederlag för deras arbete.
Det räcker ' icke ens till att tillförsäkra dem ett existensnlinimum.
Det enkla sakläget.
är således detta: kringskurna möjligheter f ör den kvinii- liga ungdomen att förvärva en skolut- bildning lika med gossarna och ett p5 lärarinnornas uppof f ringar baserat skolarbete; till trots att föräldrarna sätta till dryga summor för sina flickors skol- gång.
Men staten sparar miljonerna!
Det händer emellertid att somlig spar- samhet blir dyr i längden.
Det ar inte alltid liushållning att knipa ihop on1 pun- gen.
Det finns nagot som heter att klokt förränta sina kapital och att göra alla tillgångar f ruktbarande.
Man kan våga påstå att i den stora massa, som halften av Sverges ungdom, den kvinnliga, ut- gör?
finnas stora nationella tillgångar som det kan löna sig att ta vara p5.
Skola Sverges män ha så svårt att lära sig att det icke en- dast ar en orätt de göra, då de halla undan från halften av nationen fördelar som de tilldela sig själva, den andra hiilften, utan att de aven i oklok närsynthet misshushålla med nationens medel, då de hålla tillbaka halva folket f rån utvecklingsmö j ligheter och tillf al- len att göra sina krafter till fullo bruk- bara.
Det .är icke ensidig kvinnosaks- synpunkt att pastå att nationalekonomi- ska varden tillspillogivas, då ett folk icke ser till att på alla händer de pund tillvaratagas som förlänats.
Är det av vikt för nationen att offra miljoner p5 den manliga ungdomens skolutbildning, finnes ingen ursäkt för att den neglige- rar den kvinnligas eller anser sig ha gjort nog med att stödja den med några hundratusen och så låta det i övrigt gå som det vill på enskilda tillskott och en- skildas uppoffringar.
Så lialvsidigt
fränijas icke det allmänna basta.
Och inget tal om att den niva flickskole~in- dervisning-en hö j ts till imder dessa tider, då den arbetats upp på enskild vag, far tjäna som skal för ' att statens enkla och solklara plikt i detta fall inndanskjutes.
.Ofrånkomligt star det kvar, klart för en sund uppfattning, betonat i lektor Björcks motion, f ramhållet i andra kammarens utskottsbetänkande och av talare i bada kamrarna såväl som av lä- roverksöverstyrelsen i dess ' utlåtande i.
saken.
att ' har föreligger ett verkligt statsintresse, som inåste.
tillgodoses.
Den sparsamhetsanda, .som har försöker snåla, står folket som helhet dyrt i lang.- den.
Det ar inte endast niöjligheter som - darigenon1 - f 5 ligga obrukade, det ar massor av kraft som förslites i onödigt tung strävan och som därför inte k a n komma fram till resultat som gynn- sammare arbetsförhallanden möjlig- göra.
ELLEN KLEMAN.
Sam hallsrörelsernas rytm.
Efter Rosa Mayreder: Der typische Verlauf sozialer Bewegungen.
Ila sociala rörelser ha haft sin be- gynnelse inom någon skapande indi- vid, som givit röst och form åt de tysta kraf ter som f örbereda och varsla en rörelses vardande.
I regel kan man i en rörelses liv spåra tre olika faser eller aldrar: i d e o l o g i e n s, o s g a n i s a - t i o n e n s och in a k t e n s tid, av vil- ken den sistniimnda förbereder rörelsens upplösn.ing.
Under den.
första livsperioden utveck- lar sig rörelsens idé i sin renaste ge- stalt.
Den ar nagra fås egendom.
Den har ' ännu ej nig011 yttre auktoritet ' som genom sin fasthet lianiinar och begran- sar intuitionens friska flöden, men den har sina apostlar och martyrer, vilka oförskräckt ställa sitt b ö r a upp mot något vedertaget v a r a.
Den sociala ideologen drives av överpersonligt in- tresse, ej blott av nigon allniannelig so- A.
,. '
cial clrift - han ställes ensam utan- f ör f amil j eband och materiella f ördelar, just genom den sociala idé, som driver honom framåt, medan ännu aldrig något djur av .social drift lat sig föras ut ur hjorden till annan gemenskap.
Man .anvander ofta ordet ideolog .om den som saknar sinne för .fakta, inen .i ovan angivna arbete brulias termen ej i denna negativa betydelse.
Ideologer kunna vara av mycket olika kvalitet, men i ett stani,rria de överens: de vända sig f rån det ' best3ende.
till en i deras .in- re framsprungen idé om världens om- gestaltning.
Ideologiens suggestiva var- de hindras ej av de villfarelser som kanske beledsaga den f rån begynnelsen.
Urartning inträder först i och med f r a- s en, den formel man vill bibringa an- dra, utan att man själv tror på den.
' Den första perioden i en social .rörelse ' '
.
kan ha rum för villfarelser, men ej för f raser.
Den människotyp som kai-akte- riserar det första skedet ar det kontem- plativa, sociala geniet.
Det andra skedet däremot känneteck- nas av en annan inanniskotyp, organisa- töreii.
Han måste drivas av ideologisk övertygelse, men därtill också av över- lägsen insikt i de yttre nödvändigheter som f ramja idéens utförande i verklig- heten.
Denna dubbla drivkraft innebar naturligtvis en inre motsättning, som gör att syntesen blott ofullkoinligt lyckas.
Än blir det de realpolitiska ' fördelarna, an åter de ideella kraven som starkast pragla förfai-ingssättet - en tendens- skillnad som på sistone bryter fram i sekt- eller gruppbildningai- inom rörel- sen.
Det ar i det organisatoriska.
skedet som i-ef ormer genomdrivas, reformer, som visserligen synas alltför ringa i jäm- förelse med det ideella kravet, inen som dock innebära en stor förändring i för- hållande till det tröga n ~ o t s t ~ som ~~d låg i reformens väg.
Under oi-ganisa- tionsperioden ar i d h ännu en andlig makt över sinnena, det ar den som an- ger riktlinjen för de realpolitiska stra- vaiidena.
Dess teori ar egentligen till för de intellektuellt skolade, men dess b ö r a talar till alla.
De socialreformatoriska.
strävandena ha sin styrka i att bevara kontinuiteten (med därav betingad långsamhet i ut- vecklingen), de revolutionära däremot verka snabbt en omstörtning med därav betingad reaktion.
Den hoppar nämligen över den andra fasen i rörelserytmen och störtar sig fran ideologiens rakt in i maktens stadium,, för att utan anpass- ning till det bestående driva fram sin i d.
Det förbisedda anpassningskravet måste da ta igen sitt -; - efteråt.
Och dock kräver naturen sttindom kriser i och för återvandandet till det normala.
niii- den reformatoriska kraften ej för- inar övervinna en övermäktig korrup- tion, dar blir revolutionen o~~ndviklig, enar den genom ett våldsamt mottryck upphäver hindret.
" Revolutioner bli oinöjliga ", säger Goethe till Eckermaim, " därest regeringarna äro rättvisa och oupphörligt vaksamma, så att de tillmö- tesgå ined tidsenliga reformer och ej streta emot anda till det nödvändiga blir dem avtvingat underifrån. "
I kristendomens gång genom historien kan man på ett mycket uppenbart satt avläsa de olika faserna i en social rörel- ses liv.
Den skapande person, som be- gynner rörelsen, gör den andl.igen bety- dande, organisatörerna rusta den för kampen mot varlden, och till sist kom- iner den taktiska f örmågan och f örhj al- per den till makt - en makt bland an- dra niakter i varlden.
I denna maktens period går den till användande av me- del i och för att b e h a l l a m a k t e n, som sålunda till sist blir idéns arvtagare i egenskap av sjalvandamal.
Ty konse- kvent maktsträvan utesluter ovillkorli- gen det stränga fasthallandet vid ideo- logien.
I kristendomens historia se vi de yttersta p~mkterna, å ena sidan i det avböjande av alla yttre maktmedel som ligger i orden: " Mitt rike ar icke av den- na världen ", å andra sidan i katolska kyrkan, en av varldsliistoriens väldiga- ste inaktorganisationer.
.Makt måste bestämt hävdas i konkur- rensen med anden.
När en rörelses maktperioder nått sitt imperialistiska
skede, ~nåste därför rörelsen genoi-n siil taktik komma ' i strid nied sin egen ideo- logi.
Idéerna bli till fraser, som ej iilera bestamina de maktägandes handlingssätt men val äro.politiskt brukbara som mo- tivskyltar.
I värlclskrigets officiella mo-, tivering är clet gott om, ideella skyltar för maktkamp: alla inanas till kampen för kultur och civilisation, ej för mark- nacler och handelsintressen.
Här ställer sig inaktens problem in- för gi; anskai-en.
Makten som underlag för fraser - det vill säg &amp; före detta idéer som nu blivit gamla rester av f ramstegsverktyg.
Poli tikeril förf ar tek- niskt med alla rörelser, han känner och beräknar clen~, men forclrar icke av dem etiska egenskaper soin blotta niaktfakto- rer icke Ila.
Skall då all förbättrings- verksamhet tjäna sitt syfte blott s i lan- ge den haller sig utanför politikens inaktfält!
Alfred Viei-kandt tar upp fragaii till behandling i sin.
" Machtver- lialtnis und Maclitni.ora1 ".
Han.
urskil- jer da~-vid två olika maktbegrepp, makt, siisom s j älv jndain5l ocii makt &amp; on1 &amp; .e - d e l till det godas förvei-kligande, och - Ilan menar att.
makten sasom reali-. ---.
serad kan imderordnas idken: Rosa kIäyi-eder psvisar det logiskt ohal l bara i - clenna f. ö. mycket lovliga kombina- tion.
Naturkraf ter kunna icke etiseras, de kunna endast genonz teknikens.
frain- - steg ordnas och betvingas.
Makt är oh- jektiift sett ett slags naturkraft, den be- tyder helt enkelt ett framgångsrikt be- harskan.de av det f örhandenvarande.
Etiken betyder tvärtom införande i det best~etide av ett högre .ideellt krav som ställer sig över varje framgångsintresse.
I och med etiseringen uppliaves maktbe-, a w- greppet som just riktar sig p i det varan- de eller ock maste uppges.
Som inakt- begäret f r i n subjektiv synptmkt al- ett grundelement, s5 rir inaktkausaliteten.
hel t enkel t ett naturf elloinen.
Dessa tv;.
bilda underlaget för allt politiskt spel.
Lägger man maktkausaliteten in under moralisk mattstock, så ter sig foljaktli- gen: historien som en ineningslös viller-.
valla.
Ty etiken s t 5 nödväiicligtvis.
i strid just, med.
de 11äi-skande tillst~nd som falla in under inaktkausaliteten.
Fran de inakthavande utgå de stora sedliga verkningarna i historien, meii ic- ke sisoni direkt motsats mot inaktinne- Iiavandet utan mot förtrycket, makt-.
missbruket.
- P5 politiskt område ligger f ranistegslinjen egentligen i detta: att genoin inrättningar trygga ' sig n ~ o t iiiaktinissbruk.
P å detta satt kan man verkligen tala o111 att den sedliga nivi, där niaktstriden utpekas, politiskt sett '.
höjes därigenom.
att medlen ' renas och sanivetena skärpas.
Dock kan 111aktkausa1itetei.i i och för Ty utöver sig aldrig genoinbrytas.
av inissbruk kan inakten ej l~ii~drandet föl-bindas nied något högre b ö r, utoni i de lyckliga fall, dar sj iilva inaktägarens personliga egenskaper ' representera f ör- bindelseii.
I stort sett röjer dock mak- ten ett fördärvande ocli fördumn~ande inflytande.
Med imaktstadiet - P --.
-- -- av st ann^-&amp;+ !va den sociala rörelsen, ty darvid miste; &amp; I; teidensen att ändra det härskaiide,.
soin den nu själv representerar.
Ju iildre maktinnehavandet är, dess fram- stegsfientligare blir inakten.
Dess ide- ella urspr~~ngsmotiv är f örbrukad som formel och föråldi-acl som instinkt, det '
' ligger slocknat i frasen.
I detta skede får man se sällsamma ailianser.
mellan varandra ursprungligen absolut motsat- ta riktningar, så t. ex. mellan kyrkan .och militarismen- Det förbindande ar härvidlag icke idéen, som ingendera maktinnehavaren mera tar p; allvar, .utan det lika åldersstadiets maktintresse .och gemensamma.
fruktan för nya rö- relser, som nu intimt besjälas av mot det bestaende riktade etiska ideer.
Nar en ideologi sjunkit ned till fra- sens stadium, sa måste den genom nya människor få nytt innehåll eller åtmin-.
stoie en ny form.
Den är lik Phenix, som alltid åter föds till nytt liv ur as- kan av det utlevade och förbrukade.
Ocksa p; de sociala rörelsernas falt ar därför meningen med döden denna, att allt liv skall bli nytt.
E. F. Blendasagan och Varendskvinnorna.
land de sagor som höra till de mera allmänt kända i vårt land ar den småländska Blendasagan.
.Denna vet berätta om en kvinna, som under ofrid och nöd i landet genom ett raskt och på samma gång kraftigt ingripande radda- de sin hembygd från plundring och brand.
I olikhet med så många andra traditioner som från släktled till släkt- led gått i arv till oss efterkommande har denna haft åtskilligt av verklighet med sig.
Varends kvinnor ha nämligen sedan gammalt haft åtskilliga rättighe- ter, varav andra deras medsystrar i lan- det varit i saknad, och ha dessa rättig- heter, varom vi senare skola erinra, ställts i samband med sagan om Blenda och hennes bedrif ter.
Denna saga har berattats.på olika satt av olika författare.
Vi skola i den re- dogörelse vi har lämna för händelser- nas förlopp stödja oss på en av de ald- B.
sta uppteckningarna eller en sådan som under senare hälften av 1600-talet gjor- des av regementskvartermästaren Petter Rudebeck och som finnes beskriven i dennes manuskript " småländska Anti- quiteter ", förvarat i Kungl.
Bibliotekets handskriftsamlingar i Stockholm.
Med en patos och en varme som visar en stark känsla för hembygden och dess minnen påpekar han att Varend " ar de ratta stridbara kvinnors och amazoners ursprung; har äro de första adla sköld- möers upphov, som sätta sig i brudbank med hjälm och brynja, har ar Bråvalla slaktebana, Dunshed och Lil j adals be- gynnelse; har är de danskes största he- der borttagen och fallen; har äro de rät- te gamla omtalte götiske värn och murar för riket.
Om de götiske kvinnors manlighet, härliga bedrifter och tappra gärningar veta alla inländska och ut- ländska skribenter att skriva. "
H E R T H A P.
.
Efter dessa kraf tiga satser och ' efter att enligt dåtida sed ha gjort diverse ut- svävningar och utläggningar om göter: nas inanhaf tigliet, ädelmod och .duglig- het, övergår hav Sa smhiiigom till skildringen av de .strider son1 vid den tid Blenda ingrep voro rådande i landet.
P å den förr i Tofta, nu i Tövelsås för- samling belägna gården Allatorp bodde någon gång i en avlägsen forntid en ko- nung vid namn Alle.
Han var en niak- tig nian och en stark kämpe.
På den tiden hade konungen i Västergötland krig med kungen i. Norge, som fört mot honom hela .Norges makt, men denne Vastgötakung ' hade i sin ordning sökt hjälp hos sin kollega i SnGiland, vilken också lioiionl " ined vart mans barn i Småland, som vapen orkade bära, und- satte ".
Detta kunde han så mycket me- ra göra, som han visste sig stå i ett gott förhållande till alla sina grannar.
Han lat därför utblotta hela sitt land på krigs- folk.
.
Danskarna begagnade sig av detta tillfälle, och det di-öjde icke länge förrän dessa med en större här inföllo i Små- land, " f örmenandes ' i marinernas f rinva- ro hela landet kunna skinna, och det un- der sig bringa, begynnades på att sköv- la, röva och bränna ".
De slogo sitt 1a- ger i ett berg, belaget en fjärdedels mil: ' rån det nuvarande Diö,) ' d&amp;-est de runt onikring sjön Möckeln och dess vackra öar, all egendom av silver, guld, koppar, boskap och säd till sig bortförde, och av sanima rov sig gödde och goda dagar gjorde, havandes en anförare som hette Tase, vilken en gång nar Inan var druc- ken och lade sig under berget att sova, föll en gruveligt stor sten ned av berget, och hononi så ihjalkrossade att intet ben ', ' I93.
av honom kunde upptagas och begravas, ty stenen var allt för stor och ä r till syna.
an i denna dag ".
Rudebeck vet också be- rätta att allmogen i orten under hans tid kallade detta ställe Saliga gruva, menan- de det var en lycklig händelse, som där.
timat.
Berget kallades också efter, den- ne bef alhavare f ör Taxåsaberg, ett namn som det också allt fortfarande bar.
Av de rövare soin gingo ut på ströv-.
tåg i den kringliggande nejden var en vid namn Höd.
Han kom vid ett till- fälle till en ö, belägen mitt ute .i sjön.
Få denna var en gård eller * ett hus belä-.
get, men fanns ingen heinma utan en.
ganzmal.
gununa.
och en hennes dotter.
.
.
När de sago att danskarna anlände, lupo de in i stugan, grepo sina yxor och ställ- de sig den ena bakom först~igudörren och den andra inne i stugan: När Höd liom i land befallde han genast att all boskapen på ön skulle samman- föras 6ch köras ned at stranden.
sjalv gick l-iail imed lll " igl2.
av sina kämpar upp till stugan, nieii när han tittade inom dörren till denna fick han ett s l a g av yxan sa att han stupade på fläcken, Den andre som kom efter råkades a v sarnma öde.
Även lian föll död till inar- ken.
När de medföljande sågo detta stannade de utanför, icke vetande huru mycket folk som var inne i huset.
N a r de gjort närmare undersökning f unno de emellertid endast tvenne kvinnor i) huset.
De togo därför.mod och for0 in med svärd och stänger.
Övermakten f ö r de ensainina kvinnorna blev för stor, och de måste sätta livet till, sedan fem a v de främmande inkräktarna, därvid anfö- raren, ljutit döden.
Ön har sedan dess '
varit kallad Hodsö.
Även denna utvi- sas i våra dagar.
Efter Taxes död maste den danska krigshären tillsatta en annan anförare.
Denne hette Tumlingen.
Under hans ledning skövlade nian nu och brände Virestads, Stenbrohults och .Agunna- ryds socknar.
Under dessa rofferier blevo många småländska kvinnor skan- dade och dödade.
Andra flydde uppåt landet, detta i all synnerhet soni ryktet gick att den danske kungen med ännu mera krigsfolk var i antågande.
Det var en nöd och ett elände utan like i landet.
.
.
Då hände sig att en förnäm kvinna i Konga härad vid namn Blenda samlade en del av sina medsystrar till radplag- nad.
Hon erinrade dem om att männen voro borta och att det var kvinnornas skyldighet att gripa in att föl-svara hem och liard för de fientliga skar~rnas in- trång.
Hennes närmaste vor0 av sam- nla mening, varför Blenda sände budka- ve1 ut i bygden ocli stämde kvinnorna till sig.
Allt det basta av ö1 och mat som de hade i sina hus skulle de taga med sig.
Den so111 detta ' försum,made skulle med- barn och gods innebrännas: Det var en sträng befallning även denna, men inan hade vetskap om att Blenda var en mäktig kvinna, varför man icke annat vågade an rätta sig efter, hennes ökkemal.
På f å ' dagar fick hon ' sain- man e n hel mängd kvinnor från fem av Qe närliggande haradena, nämligen Kon- gay Albo, Kinnevalds, Morrvidinge ocli Uppvidinge.
Ingen ville sig från detta tåg avsöndra, som därom fick kunskap.
Hela hopen redde sig nu till motvärn.
Endast barn och ålderstigna gummor lämnades henljrna vid husen.
Kvinnorna samlades i närheten av Gemla, bevap- vade med yxor, liar och stavar.
Från Uppvidinge och Norrvidinge kom en förnäm kvinna vid namn Ramborg med en hel liten armé kvinnor, samtliga väl beviipilade.
Under ett helt dygn stannade man sedan vid en plats, som därefter benämnts Kvinneberga, inväntande flc- ra.
Dar var ett gammalt doinaresate, och tog nu Blenda plats å detta, uppma- nande kvinnorna till mod och uthållighet under de händelser som stundade.
Hon " paminde dem om vad evigt beröin de nu inlägga kunde, vilket till världens anda aldrig förgätet skulle varda; och vore nu högsta nöden före att utriva sig och sina s &amp; barn utur fiendens öppna gap, och sade ock därtill, att hon ville upp- finna ett bekvamligt ' råd och anslag att fiendens stora myckenhet ruinera.
Här- till bejakade alla med en mun, önskan- des dem aldrig trivas, som &amp; got steg rymde eller från hennes råd ginge.
Nar allt sa endraktligen var slutat, och med ett of örskrackt h järta samtyckt, f oro cle från Gemla till den ort och slätt de fun- no tjaiilig,ast, sitt uppsåt att främja, och sl&amp;o sitt läger på den sedennera så kal- lade Bråvalla hed, och det rum som lig- ger vid den s. k. Sjöredalen vid och, på Bladingsnas, Benesta och Dansjö byars agor, dit förandes och skaf fandes ganska mycken mat och dryck, sandandes fien- den bud, som låg två i tre mil ifrån clem, att de icke skulle vidare härja och fördärva landet utan komna till dem, så ville de bliva dem deras kara hustrur, med all hörsamhet gå dem tillhanda, och med ett härligt gästabud, det de tillagat hade på alla gröna platser och i hus.
De voro nu s i gott som änkor och av sina förre man, som nu länge utrikes varit, alldeles övergivna. "
PEHR JO#NSSON. '
195 H E R T H A ' Notiser från bokvarlden.
Jenny Linds triumft8g genom nya världen och senare levnadsackorder av Sven Dorplz.
J.
A. Lindblads förlag.
tic1skr.önika och genom intuitivt förstå- ende av personens.
väsen bör få ' fiam.
H r Dorpli har i mycket betydligt.
över- Det Liildhladska förlaget visar ett skattat de tidningsklipp som fallit i hans direkt intresse för den biografiska litte- händer - liarnied ar icke sagt att inte raturen.
Haroni ar endast gott att saga, ticllïingar kunna vara en vinstgruva att ganska ösa ur, vilket bo ' ken ocksa till .vissa cle- det har ~1iiderlite11lietss~ndats betydligt i det avseendet hos oss och be- ' lar lämnar goda bevis pi.
höver botas på.
Det saknas.
inte var-.
.
Vad soni eniellertid varit cleg löm- dig ?.
föremål att ta i tu med har hem- skaste fallgropen för författaren har va- ma, mera an en betydande personligliet rit hans brist p i intim psykologisk för- vantar seclan länge p i den insiktsfulle trolighet med Jenny Linds tempera- biograf ens levandegörande teckning.
mentsfulla och passionerade natur saval Man ar därför tacksam mot ett förlag, som.
vetskap om vissa för hennes ut- som har ögoneii öppna för detta.
Gen- veckling och.
liv bestammande upplevel-.
ren ar em.elleytid krävande ocli fordrar ser.
.
En bredare kunskap om tiden ocli särskilda kvalif i kationer.
.
om dklevande betydande mänskor, vil- Sven Dorplis bok gör inte anspråk p5 ka Jenny Lind under sin meetorglan- att ge en full .livs- och karaktarsbild av sande konstnarsba~la kom i beröring vår stora ' shgerska.
Det begränsande mecl, ' höra likalides till de förutsatt- tidsavsnittet, cleri senare delen av hennes.
ningar man ltan ha ratt att.
fordra liv fran och med Amerikaturiiéen, ute- av den som.
.
vagas sig .p$ den an-, sluter denna uppgift.
Till gengalcl Ilar svarsf ulla uppgiften att ufylla tidigare boken clet speciella värdet att behandla biografers teckning av hennes liv.
Si- en .del av Jenny Linds liv so111 a s hen- dant ersattes icke genom författarens i iles tidigare, större biografer, Holland bra nog stereotypa ordalag @ ng på och Roclcstro, lämnats utanför och soni gång uttryckta beundran för den stora därför ar skäligen okänd.
Och den shgerSkan ocll högtstaende människan '.
kominer .med en del vardef ulla fakta E. K-N.
och hittills obrukat material.
Boken o m Stahtegarden av Augusta Invändningen mot bokens egenskap av livsbilcl stannar dock icke vid tidsbe- I&lt;a.tarirza Berg, född von Rosen.
Albert gränsningen.
Det finns anbra, tydligen Bonniers förlag.
Förf.
debuteracle för något år sedan av förf attaren sj alv ignoreyade faktorer som göra att den inte kan erkännas som med en bok kallad F r i n f ö r g 5. n g- en god sådan.
Det ar inte nog att hitta n a t i d e r.
Den hade nigot av verklig.
p2 en del nytt material och ösa ut det, poetisk- charm, allt för mycket av tank- titan onidöinesgill sovring verkar en bok streck och ledlöshet och verkade avgjort på så sätt tillkommen mer eller mindre passande för en intimare läsekrets av i skräpkorg.
Framförallt fordra tidnings- stat~bokskrönikan förfarna aristokratis- klipp varsam behandling, reporterfanta- ka släktingar.
, l B o k e n o ni S t a 11 r e- sien föder sig allt för ofta p i löst och g å. r d e n liar förf .. vant sig be- ' banalt sladder som i verkligheten intet tydligt mera utåt, till och med till har att göra med den bild som biog+a- en sa vid kre ' ts soni till speciellt fen genon aktsamt urval ur tillganglig tyskintresserade svenskar.
Man und- ',.
rar end_ast varför detta, så on~otive- rat, döljes av bokens titel.
En åt- .gard - titelns hopsättning nämligen - som kommer den hopplöst tafatta kom- positionen att så mycket mera ohöljt träda 1 dagen.
Stahregården och Stahre- gårdens historia tacka inte tyskan Else Benedikte Schilers dagbok eller kunna ge nanm åt den.
Litet mera plan, om vi få be.
E. K-N.
Ryktet.
Roman av Rosa Fitinghoff.
Svenska Andelsförlaget.
den historia som n~inuterna nu skriva i Ryssland, allt med den goda journalis- tens skarpa öga och säkra ' stil.
Vore ej verkligheten så skrämmande verklig, skulle man saga att mera roan- de aventyrsskildringar får man leta ef- ter.
Nu är det med en bävande fråga efter vad som val skall skapas fram tir allt det brott, allt lidande, alla förvillel- ser, all tro och enti~siasm, allt vansinnigt offrande och allt piskande till döds som den ryska revolutionen sluter on1 som man lägger bort denna bok.
E.K-N.
Det ar inte illa att konmia upp så högt man kan - sedan blir det en an- nan sak att skalan visar oandliga diffe- renser på vad man kan.
Jag ämnar inte gradera, endast fastslå att R y k t e t a r så bra den kan vara på sitt plan.
Att den har till ' och med rent förvånande bra moment och verkar avgjort mera ge- nomlevd och mindre pratad an föregå- ende böcker av denna författarinna.
E. K-N.
I bolsjevismens Petrograd av Tora Gorm.
Aktiebolaget Ljus ' förlag. '
.
.
Författarinnan bedyrar i sitt förord till dessa kaleidoskopbilder från en fer- menterande värld att det ar bai-a sannin- gen och intet annat an sanningen hon förtäljer.
Man ' vill tro henne på hennes ärliga ord och accepterar det fast otro- liga.
Det Sr kalla nerver i denna berätter- ska, men just tonens aldrig störda lugn ger en egendomlig och verksam relief åt de våldsamt upprörda bilder som dra- ga förbi.
U1- ett sjudand ' e och skum- mande kaos tar hon för en sekund fatt på en person, en miljö, en idkbyggnad och skjuter dem under ögonen på oss, ger oss sitt eget ögonblicksintvck av.
Insända böcker.
Hugo Geber: Blomsterdyrkan och träd- ghdskult.
Overblickar och framstötar av El- len och Rolf Nordenstreng.
Svenska Andelsförlaget: Från Frankrike fjärde krigshet av Marika Stjernstedt.
An- dra upplagan.
P.
A. Norstedt 8r Söner: Svenska littera- turens historia.
Haft.
5.
- Lycko-Per av Henrik Pontoppidan.
Första delen.
Oversatt- ning av Anna Ljungberg.
Aktiebolaget Ljus: I bolsjevismens Pe- trograd av Tora Garm.
Albert Bonnier: Boken om StahregAr- den av Augusta Katarina Bergh f. von Rosen.
- Heliotrop och nagra andra berättelser av Roland Hentzel.
- Min varid av Erik Lind- orm.
- Fruntimmer.
Ett poesialbum av Tf~re Nerman.
- Bland människorna.
Dikter av NiisMagnus Folcke.
- Damunderkläder.
I.
Lin n e s ö m n ad.
Med arbetsritningar i hel storlek av Elise Adelsköld.
- Oäster och framlingar av Anna Lenah El; p.ström.
Andra upplagan.
- Idéerna i Stabberup av Hans Larsson.
På avigsiden.
Noveller av Fanny Alving.
- Teater.
D e n svåra stunden.
Tre enaktare.
Modern teater.
Synpunkter och angrepp.
Av Pär Lagerkvist.
- Jean- Chrlrrtophe.
IX.
D e n .brinnande busken.
Av Romain Rolland.
Overs.
av Louise h e r - man.
.
Vi phminna o m att Hertha ej utkommer under juli och augusti mhader.
Nästa häfte kommer siiledes 1:sta september.
Kvinnliga Högre.
' Yrkesskola.
: börjar ' i slitet a \; iugusti 191 8: nya kurskr. '
bekIadnadsyrkef.
.
.
.
.
H6iii.e kursen, minst etlhrig, avs &amp; att ufbilda ~ v i n n l i ~ a arbetsledar; " och .. yrkoltfrarinnor.
En afe &amp; där f o r .intr&amp;ie i den högre, kursen kan förvärv-, står, i sambarid.
med - skolan.
Liiere-.
kursen: t, v&amp;igJ.
; avsedd - for.
kvinnlig ungdu,m med hbgre allmänbildning, meddelai grundlaggqnde yrkes- under " isnin8: i .klad~ngssörnnatl.
'.
.
.
AnmiilanJfill kurserim.
fört: 15. juli till ~ r &amp; r * a - ~ r e ~ e r - Förbu&amp;eis by &amp;: lar ra bergs gatan ' 48; Stockholm ' C.,, d &amp; prospekt erhhlles och.
.
firfr&amp;gning &amp;.
besvaras.
.
. '
.
.
.
.
.
ii,.
/ '.
:,.
.
.
..:.
.
1.
. '
, \ '!
~idrkrifi.
far den ivenske k$~or6relsen.
d g l ~ e n: av ~ndrika~~rerncr-~&amp;rbmdet.
.
.
.
Redak for:: Eikn Kfeman.
.
.
S.
~drbu~dsrnediernhtir erhdlla ?idskriken nlill eit ' prir ' a " kr.
4: 50; vwidprenu&amp;rs~on.
.
l.
.
.
i 1 skar d h k t @ mm Fredriloambr~er~F (itbiin4ets byrl,.48Biarebq1jsgat~n, atockh~im.
:. '
~ e ~ d i b, ~ d s m e d l r t m r n e r.
~ 1: p ndrma~fep~+f8n.~ta !t ' r ~ n ~ ~ ~ ~ ~ ~ 4 ~ eller l bokhandel.
Pr15.
' far .+ostup@ega:.
' Ii.
Ar: kr;.
6; ' / s Br kr.
.s: 25:: % ': &amp; - kr.
: l ':, n..
LiSsnummcr 45.
.are.
. '
Radak+ !on e &amp;; expedition: 48 ~ l a i a b e r g e f a l?
n SfocMioZm.
Rcdakil~rirtid: mdnde- gar, qnsdegar sch.
fredegcir .kl- i-d; Allm %T.
.
: 48 5 %, .Riks 2 7 52 .. .Expditionen: -.
-.
.
.
k (.. i i - 2 i i t j.
e stickebdhg; ' ....
Alfm.
T.
48 16; ' Riks 27:.
62..
.
.
.
.
.
.
.
.
- ' ' ',:.
.
.
&gt;.
.
.
.
.
:, ..,?
7.
c.
-.
.
.
; i.
;, J:. '
,, % t '::.
.
....
C,i.
/.
; 8 Lurni - E,,H;,. '
4,, -- ~ u n a l ~ovleverantdr.
.
.
.
.
,.
, ~ $ l d s f ~, '.
i ~.
Och r &amp; bäst .reii.ommerade .spqcia (afJärr-i.
.
;.
' S&amp;$ % -.
.
.
.
- - Sjde &amp; ' ach,,~~le-~i~n-.
. '
.
. '
.
.
;.
iI
.
.
För kapitalister,.
s.
t frwtim&amp;er,: hak det Iiinge vqrit ett onskemil att viirdeit av ' sina värdepapper.
och skötseln, av sina '.
affärer &amp; i $gan p e r y n eller,insti~utioii, som ined absolut säkerhet förenade punktligbet och tioggranqbet ' i.
!itlorandet.av ' det anförtrodda uppdrage,t, ävensom pris-.
billigriet.
:.
En s5dan ' inititution.
X r. '
- -.
-.,. '
.
.
&amp; kilt ~ ~ ~ ~ i i i C m i m i i m i i m m.
m. '
~ kunna ~ m m ~ overlimna.
.
J.
.-:_ .-.
,.
.
.
.
.
,.
.
I.
.
%.
.
; ' ',,.
.
'.
e -.
.
\ &amp; I.
.
- iihaer garanti ?i, ~ t o c ~ h o l m enskilda s Bank atager, sig vård - av enskilda personers o c h kassors- v !rdepappp.
.
.
.
.
I.
: (~ u n ~ s t i = a ' d ~ &amp; d.
e ~ 8 % &amp; n: ~, x ~ e d i t i b n &amp; 1 / JO-4) d.
.
.. Stoekholnst ~ ~ s k i l d ~ a a &amp; Notariatavdelning T.. '
',,.
och föyiltning.
.
.
...
_:.
~ x e b p d 1..
Om en person hos Notafiatavdelbingkn deponenr obligationer, inkasserar ~otariat~vdelnh~gen.
'; kid ' förlallotide~a kuponger: och tillhaiidahiiller debonanler influtna ' medel; Vidare efterser Notarialavdelningen utlottningar av obligationer o &amp; undetriittar.
.
.
.
-.
depoienfefi i god tid, ' ifaH &amp; d denne tillhörig obligation ' blivit utlottad; samt Iiimnar förslag.
.
f.
till: ny .~) lac&amp;ing .. aviYdct ledigblivna kapitao:.
.
.
.
.
...
.-.
.
,.
.
~ k e r n ~ i. e l Om i d ~ n i n g a r: d e p o n e r p hos ~otatari~tavdeini~~ci~ ' u ' 11dkrrättar ~ o k k i a t - '.
t.
; avdelnii~gerr gäldenaren &amp; rom att rantoyia 2 inteckningarna .. skola till.
avdelningen in- '.
.
.
.
.
.
betalas, yareftei de medel, sorpjinflyta, ' till deponenten redovisas.
Vidare tdlser~~otatiat-.
.
.
.
i..
avdel$dg&amp;d att.
: intecloiing~na bliva i vederborlig- tid förnyade.
Om ' en hos avdelningen.
: '.
dep ' onerad .inteckning genotn underliten förnyelse.
Skulle förfalla, ersätter $tockholms En,skIl&amp;a ' Bank därigenom uppkommen skada.
Förvaringsavgift: 50 öre.
för.
.
i r per 1,000 kr.
av depositionens varde, dock ej under 2 kr.
.
!
. '
l 1 ' ' I - ': ' i ... ', ' ', I
