# ID: svediakorp-per2766
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Hertha
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Hertha', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1917
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 9,736
# sentences: 554
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-hertha
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Advokaten EVA A N D EN '.
DAMER!
JURIS KAND-DAT Nu inkommet nyheter i skotska, randiga och enRrgade IWNSLIGA JURIDISKA BYRAN- ' -:.
.
s.
pr mtr LILLA V A T T U ~ A T N $ ~ vid ~ &amp; k e k g l o r &amp;.
+.&amp;IM.
- T &amp;.
.
18&amp;$$~.- RIKS 75 76.
.
.
.
.
60 cm.
br., i gdtt och blitt f r h 1.45 pr mtr.
Tes tamen ten.
boupptecbiinga~, arv~~i$ck&lt; ningar, äktenskapsförord; farnitjexätt&amp;@ie~ juridiska uppdrag av alli dag.- Aven SI &amp; %&lt;.
liga förfragningar besvaras;.
-.
.
' ' - - Blustyger i alla prisiagen fr. Ett parti .......... 0.a V i t a woile till blusar och kladningar.
Kjoltrger.
.
Cheviot.
Sammet.
Stuvar.
Tddgardine r .............. fr. kr: 0.35 Strandkoftor.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.!
., 5 80 Underkjolar, satin.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
3.55 R ef ormliv ..................
., 1.65 Snorliv.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
,, 1.90 Korsettskyddare,.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
0 95 Tröjor, Lahmans ............ ..,, 0.90 Kalsonger, triki ............,,,, 1-75 Linnen .... l ..............., 1-25 Strumpor och Viatar.
sybehk m. m .. - t ' SVENSKA VARUHUSET - P:.
.
.
.
.
&amp; $ -- J~~.
1 tr., 54 Drottninggatan 54, 1 tr. 37 Stora Nygatan 37:, f z;;.
.. l- - -.
.
;.
.
.
.
- -.
.- -.
.
.
.
: --.
'.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
' C '.
.
-.
*.
-.
- A.43.
Nordiska Kompaniet.
Textilafdeldingen Thyra Grafstrtim, Stockholm.
Pemnnent ?rtstäilning av färdiga ocii phbiirjade arbe- Kid vid inredning w viningar m. m. ten samt material.
Undervisning i Italiensk spets- och annan konstsöm.
- Stand gt p i lager därtill hörande material.
Svensk, Fransk och Bömisk Spetstriid.
Rikhaltigt urval av Spetsmönster.
.- - - I Ledig annonsplats!
I Telefon SIDEN &amp; MANUFAKTU &amp; A - F F A R - rtltll 1 S U n t i -- -.
S- ..
., .- a..
.
.
: - -.
z&gt;::.
- .+ - ...
,.
- ... &lt;.d -.
inql.
:: i i.
.
.. '; " r .-.
.
.
_.
.?
.i .. * ':: -; a .. a.&lt;.- -- _ j.
-.
: -- r .. -.
.
-.
.
.
.
.-+t
.
.
.
Till konungen.
.
.
...
dessa: dagar ha svenska ' kvinnor ännu en.
gilng; framställt en vädjan till regeringen om fulla medborger- liga rättigheter.
En skrivelse frhn Landsföreningens för kvinnans poli- tiska rösträtt verkställande utskott med instämmande från 19 olika kvinnoforeningar har tisdagen den 24 april genom en deputation bestående av representanter för dessa föreningar framlämnats till statsministern.
I. skri- velsen hemställes om framlaggandet av en regeringsproposition vid denna riks- dag, d e n sisia i riksdagsperioden, om rösträtt och valbarhet för Sverges kvin- nor på sammavillkorsom försverges man.
Statsministerns svar, inger i sin artiga korrekthet inga förhoppningar om att den gjorda framställningen skall f &amp; någon lyckosam päföljd.
Löftet om remitterande av skrivelsen för grund- lagsenlig behandling åtföljdes av ett preciserande av att regeringen tillkom- mit för lösande av nu rådande speci- ella svarigheter och att den icke kunde upptaga inrepolitiska frågor, ' om vilka vitt delade meningar forfinnas,. '
Det a r svårt för.
oss kvinnor att- hitta ' p &amp; den ratta stunden för denna frågas be- I a.
.
handling.
1 tider, dA utrikespolitiska för- hållanden icke ' voro a v ' .samma absor- berande art som nu, har det varit ' andra s. k,- v i k tiga r e k e p o l i t i s k a frågor, For vilka man begart att den kvinnliga röst- rättsfrågan skulle läggas Hsido.
N u ar det ~ t r i k e s ~ o l h i k e som n fordraf det.
Den framlagda skrivelsen visar i en kort exposé hur nu, mitt under brinnande krig, den kvinnliga röstrattsfrtigan pil skilda håll tagits upp till behandling.
: Hur Kanada under.förlidet ar givit kvinnorna i fyra av sina stater full medborgarrätt och hur ännu e n - kanadensisk stat, Ontario, i ar följt exemplet.
H &amp; ören ta Staterna utvidgat det redan förut stora område, dar, dess kvinnor aga politiska rättigheter, genom rat ord ' Dakotas, Indi- anas och Ohios medgivanden i denna fråga.
H u r till och med Mexiko, genom Yucatan, a r med i erkännandet av kvin- nornas fulla medborgarskap.
H u r Hol- lands deputeradekammare antagit den kungliga proposition, som undanröjt det grundlagsenliga hindret för införande av politk ' k rösträtt för kvinnor.
.
H u r i England eriparlamentskornmitt6 framlagt förslag.
om ' rösträttens utsträckande till kvinnorna -- om an med ett ganska högt '.
åldersstreck.
Hur revulutionens storm- vind i Ryssland virvlat fram kravet på att de ryska kvinnorna skola ställas i jämbredd!
med sina fäder, man och bröder vid nydaningen av samhället.
H u r franska deputeradekammarens rösträtts- utskott uttalat sig för kvinnornas kom- munala rösträtt och hur debatter i saväl tyska riksdagen som Preussens Abge- ordnetenhaus tyda på att frågorna om kommunal och politisk rösträtt för kvinnor aven dar tyckas gå fram &amp; mot sin lösning.
Det synes icke som skulle Sverge be- höva vara mera förhindrat än dessa har uppraknade linder att taga befattning med en fråga, som i så eminent grad rör dess befolkning, h a h a folkets med- borgerliga stillning ", som det heter i röst- rii ttsföreningens skrivelse.
Man karl ock- sh ha den uppfattningen, att ettlandunder nuvarande svira förhållanden mera än nagonsin f6rut a r s k y l d ig t att rätta på godtyckligt uteslutande av ' somliga av sina medborgare frain medborgarplikt och medSorgaransvar.
Kvar star svenska kvinnors framställ- ning till konungen om åtgirder nu, vid Arets riksdag, till fkplamjande av lösningen av deras röstrfittsfriiga.
Nigsa synpunkter på barnmorskekårens Inledningsord av doktor Carl Mannheimer vid offentligt disskussionsmöte i Fredrika-Bremer-Förbundets Assmöte i Göteborg.
et var med stor glädje jag erfor, att Fredrika-Bremer-Förbundets styrel- se beslutat att vid sitt brsmöte till diskus- sion upptaga de evigt aktuella s. k. barn- morskefrågorna.
- Själv ar jag ju ej barn- morska i ordets egentliga bemärkelse, men genom min yrkesspecialitets natur och på grund av långvarigt medlemskap i styrelsen för de svenska barnmor- skornas riksförbund, har jag haft rikt tillfälle att lära kanna icke blott kårens önskemål, men aven kårens, om jag Får säga, känsloliv.
Och det a r darföre jag å barnmorskornas vagnar redan nu till F.B.F:s. styrelse kan framföra ett hjart- ligt tack, att den velat anslå-en del av airs- mötets dyrbara timmar till att dryfta barnmorskornas angeligenhe ter.
Det finnes ju d i n g a barnmorske- kaigor, men nar man talar om barn- morskefdigorna med citationstecken, SH avses birmed dels frågan om barn- m o r s k e e l e v e r n a s u t b i l d n i n g och dels b a r n m o r s k e k a i r e n s IöneRir- h å l l a n d e n.
Det fir behandlingen av dessa frågor, som i alla de ar gått som en rOd tråd vid de vart tredje år hterkornmande allmänna barin.- morskemötena, och jag tror, att det finnes personer, som med en viss oro med ironisk anstrykning ser den tid an, d i dessa frågor äro lösta och maste av-
H E R T H A föras från mötesprogrammen.
Nå, jag tror nu, att glädjen över att få för- hållandena verkligt förbättrade skall trösta alla dem, som vid mötena verkligen känner saknad efter gamla bekanta, och min erfarenhet utesluter varje spår till fruktan för att dar 2-300 barnmorskor äro församlade, överläggningsämnen att dryfta skola saknas.
- O m vi nu först tanka ph utbildnings- frågan, så ar kravet p i reformer allmänt bland barnmorskorna, och jag tror jag vågar saga bland flertalet läkare, och vad ännu bättre är aven bland barn- morskelararne själva.
Jag behöver nog ej i denna upplysta församling särskilt påpeka, att en god hjälp .vid förlossnings- tillfallet ar viktig för en god utgång av för- lossningen för kvinnan liksom förden ' nye världsmedborgaren.
Men bfistande insik- ter och kompetensvid dessa tillfällen kun- na aven medföra allvarliga följder för fram tiden, och en ej ringa procent av kvin- nosjukdomarna ar helt enkelt sviter av bristfällig vård vid födslotillfallena.
Barn- morskan är sålunda eninstitutionval värd att vårda och att utveckla omsorgsfullt, och om så ej sker, gå betydelsefulla soci- ala och hygieniska varden tillspillo.
Det a r kanske nödvändigt för att förstå barn- morskornas önskemål, att jag ger en hastig skiss över hur deras undervisning nu a r ordnad.
Ansökan att bliva antagen till elev sker hos medicinalstyrelsen; de fordringar, som stallas på henne, äro utom kroppslig halsa, ekonomisk borgen 0.s.v.
minimi- fordringar på hennes kunskaper, folk- skole bildning; dessa fordringar skola vara intygade.
C:a 3 0 elever mottagas varje år vid var och en av undervis- 173 ningsanstalterna, den ena i Göteborg, den andra i Stockholm, och efter den första och ofta enda gallringen bland ansök- ningshandlingarna få de anvisning att in- ställa sig vid Iaroanstalten,dar omedelbart en hastig inträdesprövning verkställes av barnmorskelararna för att kontrollera, att d e verkligen kunna, vad deras intyg redan försäkrat, Antages de nu definitivt, genomgti de ensmånaders kurs i den all- männa förlossningskonsten.Under denna tid skola de dels bibringas en avsevärd teoretisk utbildning, ej blott i själva för- lossni.ngskonsten,utan även i människans anatomi, huvuddragen i dess fysiologi o. s. v. Jämnsides med dessa lektioner, till vilka eleverna måste bereda sig, hava de praktiskt arbete att utföra å barn- ' bördshusets avdelningar, vilkas skötsel till ej ringa del ä r hänvisad till det arbete, eleverna utföra.
Det a r nu de lära sig sköta barnsangskvinnan.och det nyfödda barnet.
Därjämte få de under vissa delar .av dessa 9 minader närvara å förloss- ningsavdelningen, iakttaga och på ett senare stadium hjälpa till vid själva för- lossningen.
Efter 9 månader förrättas examen i den allmänna förlossnings- konsten, och mark väl hon ä r d i faktiskt utexaminerad barnmorska med ratt att utöva yrket.
H a r hon i sin examen fått näst högsta betyget,med berömdgodkänd, äger hon rättighet deltaga i en 3 måna- ders instrumentkurs, blir sedan instru- mentexaminerad barnmorska med ett- årig utbildning och har i motsats tilldem, som blott ha sin första examen, ratt att utföra ett antal förlossningsoperationer, av vilka en.
del äro förenade med av- sevärda svårigheter och fordra en ej ringa teknisk Fardighet.
Då tiden för elevunder-
visningen ar så korr, och darföre de 3 månaderna, under vilka instrumentkur- sen varar, a r särdeles dyrbar för eleven att f &amp; vistas på Barnbördshuset, och så mycket nödvändigare, ju samre hon a r efter blott 9 månaders undervisning, SA Följer härav, att det nästan ä r viktigare, ah de samre eleverna få med beröm god- känd i .sin första examen an de bättre.
Det a r sålunda kort sagt frågan om unga kvinnor, i allmänhet ur allmoge- klassen, vilka sakna någon vidare all- män bildning, sakna övning att u r böcker hämta vetande, vilka skola lära in ett yrke pil i basta fall l år; och sedermera ge de sig ut och utöva ett ansvarsfullt och påkostande arbete, i vanliga fall fullt självständigt och ofta utan möjlighet att i kinkiga fall och oroliga situationer ens ' kunna rådgöra sig med läkare.
De Iångn afstånden i många delar av vart land av- stänga ju ofta all förbindelse medläkaren.
Huvudfelet vid den nuvarande barn- morskeutbildningen a r att tiden för vis- telsen vid anstalten a r f ö r k o r t.
Ele- verna hinna visserligen att plugga in läro- boken, så att de kunna den till stor del sbm en katekes, och detta, det medger jag, ä r den enda möjligheten, då det skall gå på så kort tid, som har är fallet.
Och som det ar, med hastigt inlärda kun- skaper, så dröjer det e j lång tid förrän det a r glömt igen.
Bristen pH förkun- skaper och allmänbildning gör dessutom, att vad de bibringas ej för dem blir en levande kunskap, utan det blir en kun- skap, svår att tillgodogöra sig, nar det verkligen kräves.
Ofta ha de vakat stor del av natten, varit med om en del annat arbete på morgonen och SA kommer lektionen, till vilken de knappt haft tid att för- bereda sig; ä r det underligt om just nu, d i tilffiille att lära nagot föreligger, jm!
nu blir det liksom en !iten ljuv slöhets- stund, scn dock kan avbrytas på ett obe- hagligt satt, d8 en fraga ges, pil v i l k e ~ man ohjilpligen blir bet.
- Om tiden a r för kort Gör den teoretiska delen av kursen, så kan detta i fullt lika hög grad sagas om den praktiska delen.
Elevernz skola gå ut och praktisera, son: grund skola de lagga vad de sett och vr- farit 38 barnbördshuset; de ha vanligei; sett f ~ r litet; de normala fallen iiro s &amp; övervägande, att det fordras en ritt s &amp; avseviird tid för att utsikt skall f ~ r e - finnas för dem alla att ha fått vara med om åtminstone de vanliga anomalierna.
jag kgniner barnmorskor, vilka under sin Iironid ej seit en saresbjudning (en av de vanligaste förlossniingsabnormiteterna); och var gång barnmorskan kallas aib % Er- rättning, bävar hon naturligtvis 6 r att siW ansikte mot ansikte med ett siite!
H&amp;- till kommer, att des dröjer en avsevärd tid infian de ovana eleverna kunna !i det sinneslugn, som fordras för att kunna tillgodogöra sig arbetet pa förlossnings- salen.
Det a r mänskligt, att dessa unga kvinnor behöva en tid att viinja sig vid att med klart huvud och liagntpsykehst: s i m medsystrars hiiftiga om ock överghend:: kroppspltlgor, att s e operativa ingrepp, blödningar, narkoser m. m. Sailedes: barn- morskeeleven behöves tid att a c k h m - tisera sig, och undsr dcnna tid kaximaz tryggt paistai, att hon ej ar sarskilt mob- taglig %r undervisning.
Ur de s y ~ p u n k t e r endast, jag har FramstBllt, a r shlundla ea förlängd likotid mer an viil motiverad.
- H E R T H A 175 - - p Nu kommer härtill ett krav, som på senare åren med kraft och i hastigt tempo arbetat sig fram, ett krav, som framförts såväl av barnmorskorna själva som av barnspecialisterna, och det ar: ökade kunskaper i vården ' av s p a d a b a r n.
Det a r ju givet, att tiden är knapp för den speciella undervisningen.
i detta ämne; barnmorskorna ha känt denna brist, då de komma ut i prak- tiken.
Aro de bosatta långt från läkare, anses de ofta såsom de enda sak- kunniga på orten i hithörande fall, och de känna för stora luckor i sitt vetande och i sin erfarenhet.
Barnspecialister å sin sida önska för sin del att själva kunna fA meddela undervisningen i barnav %rdslara vid anstalterna, då de mena, att numera denna viktiga gren av medicinen .kräver sin särskilt för detta ändamål utbildade man med kvalifikationer, vilka man ej kan begära skola förefinnas hos den på sitt satt utbildade gynekologen och obstetrikern.
Och barnlä karna hava särskilt fram- hHllit, att den i dessa stycken bättre än nu instruerade barnmorskan skulle med mera övertygelse och pondus bli ett led i kampen för digivningen och mot den konsr.gjorda uppfödningen av det spada barnet.
Sakert är, att det finnes något att taga vara p i i detta, men lika säkert är, att om denna fordran på ökad undervisning i barnavård skall tillgodoses, ytterligare skal förefinnas att öka ut tiden för barnmorskornas vistelse å läroanstalterna.
- Hitintills har jag sålunda framlagt.
O.
m huvudskälen för en ökad lärotid.
denna skall ökas till 2 år, som barn- morskorna, många läkare, ja till och med nigon av barnmorskelararne anse nödvändigt, eller om llln å r räcker, därom kunna ju, som om allt har i världen, meningarna vara delade.
Jag har undvikit att ge mig in på * denna detalj, då jag ansett min huvuduppgift vara att motivera det allmänna behovet av ökad lärotid; jag tror nämligen, att mötesdeltagarna lätt böra kunna Fatta en ståndpunkt härutinnan, men kanske ej i hast skulle kunna avväga skalen för och emot en utökning av lärotiden till t. ex. 2 år.
-.
Av vikt ä r vidare, att den fast an- ställda personalen å barnbördshusen ej ar för liten och att-den kvinnliga iri- struktionspersonalen å våra anstalter utökas för att kunna få tid att ordent-.
ligta taga hand om eleverna.
Det ä r av särdeles stor betydelse, att avdelningssköterskorna Bro verkligt skolade sjuksköterskor, gärna med barnmorskeexamen, så att eleverna kunna få en god uppfostran i vanligt allmänt s j u k v å r d s a r b e t e; ty i vissa avseenden sammanfalla barnmorskans och sköterskans uppgifter, och jag tror, att de ofta laraktiga och i praktiska ting val förfarna eleverna genom en god ledning lätt kunna förvärva hand- lag i den allmänna vården av den sängliggande patienten.
- Genom in; flytande av den bildade sjukskötemkan skulle aven barnmorskeeleverna bli delaktiga av den e t i s k a u p p f o s t r a n, som man med ratta lägger an på vid våra framåtsträvande svenska sjuk- sköterskeskolor.
Aven om dessa av mig nu framkastade önskemiil bliva tillgodosedda, skulle dock ej en verklig höjning av barnmorske-
kåren komma till stånd med mindre en g a l l r i n g aY d e s ö k a n d e företages, bättre än den, som nu göres.
Jag har redan omnämnt de fordringar stadgarna uppställa för att bliva antagen till elev vid anstalten.
Dessa fordringar äro i och för sig själva för små.
Nu ligger det ju i Överlärarens befogenhet att, on1 eleven vid inträdesexamen visar sig så okunnig i de stipulerade styckena, att hon anses icke kunna draga avsedd nytta av undervisningen, förvägra henne inträde, Emellertid ar det sh, att det ofta ar svårt att vid en siidan examen bilda sig en rättvis mening i det spe- ciella fallet; vidare kan man juavenom själva examen går bra, ej få något omdöme, huruvida beträffande förövrigt ar lämplig som blivande barnmorska.
Faktum är, att examen i allmanhet g i r mycket illa, och det fastän fordringarna äro s &amp; minimala.
Exempel, nog så tragi- komiska, kunna framdras f&amp;n varje examen, vilka styrka detta.
Praxis har nog varit att låta n&amp;d gå före ratt; man har ogärna skickat hem den ofta långväga hitresta eleven, som efter mycket sträv lyckats komma in p &amp; anstalten.
För min del tror jag, att kunde man praktiskt lösa frågan med inrättandet av en provmånad, under vilken eleven fick prövas, vore mycket vunnet.
Vidare borde fordringarna höjas, och eleverna något oftare kuggas; på det sättet skulle nog barnmorskemate- rialet så småningom komma att i kvalitet avsevärt förbättras.
Av vad jag nu här haR tillfälle att anföra framgär sålunda, att jag anser: att barnmorskeutbildningen bör förbatt- ras och att detta bör ske ko) genom att elevmaterialet bittre utgallras; 2 0) att lärotiden avsevärt förlänges; 3:o) att den kvinnliga instruktionspersonalen å läroanstalterna blir större och i vissa avseenden dess kompeniens höjes.
-- Jag övergår nu till; fe * andra av de fragor, %rilka speciell t ligga barnmors- korna om hjärtat, och det ar avlönings- Frågan.
- För att första vad det gäller ber jag få Förutskicka ett par upplysningar.
Barnmorskornas antal uppghs Rar i landet till c:a 3000, och av dessa praktisera c:a 800 i staderna, (och utav dessa finnes hälften i 5 av de större städerna) - det större antalet 2200 h landet.
Den avlöningsfråga, som här skall beröras, gäller landsbarnmorskorna, d. v. s. de kommunalt anställda.
De fritt arbetande barnmorskorna få liksom vid andra yrken kasta sig in i den fria konkurrensen; några lyckas, men flertalet tjim dåligt p &amp; sitt yrke.
Det finnes en del, vika ha tur att fii arbete i kretsar, d i r barnmorskan avlöfias hederligt; dessa i r o ert fåtal och ha ytter- ligare reducerats dirigenom, att p4 ej sil fi platser inrättats privata förlossningshem, dit mödrarna bege sig för att slippa stcra hemmet och många för att IFA den ro, som de anse att de ej kunna fh hemma.
Genom en lag, som trädde i kraft s &amp; sent som 1912, stadgades, att alla kommuner i riket skall hava fast anställd barnmorska; vissa undantag finnas men utan större intresse för den föreliggande fragan.
- Barnmorskan skaii i %ön htnjuta m i n s t 300 samt därjämte tjinlig bostad ach n ~ d i g t brinslle elkr ock som ersa ttning darför minst 8 08 kr.
- -- Vederbölrade kommun besoiimrner
H E R T H A lönen.
Utöver den fasta lönen äger hon för varje förrättning Få ersättning enligt taxa, som bestämmes genom avtal med kommunen.
- Denna taxa rör sig i allmänhet kring 2 ii 3 kr., någongång upp till 5 kr.
Förlossningarnas antal äro i bästa fall c:a 40 ii 50 per år, d. v. s. arvodena sträcka sig till 1 S0 kr.
Total- inkomster bli sålunda ungefär 400 ii 500 kr.
Statistiska utredningar visa, att 50 % av de kommunalt anställda barn- morskorna nå upp till en totalinkomst av 600 kr.
eller däröver, resten når ej dit, ofta ej på långt när.
När de ärade ahörarna hört denna siffra, så a r .jag säker om att flertalet av eder redan ä r pb det klara med, och det utan vidare bevis, att flertalet kommunalt anställda barnmorskor ej tjäna så pass på sitt yrke, att d e kunna på denna förtjänst ha en dräglig tillvaro.
Emellertid kunna vi ju ej nöja oss med blotta påståendet, att denna inkomst a r för liten.
Statis- tiska utredningar finnas dock gjorda, och jag vill helt kort redogöra för några av dess resultat (Här redogjor- des i korthet för de undersökningar,;, vilka doktor Frans Berglund och professor Edv.
Alin gjort och vilka den intresserade kan finna i " Jorde- modern " för 191 4och 191 5.
) Dessa siffror visa, att en medelslutsumma på barnmor- skans utgifter är 612 kr.
; då kostar hennes mål 7 1 ö r e om dagen, men men många kunna ej ens få använda denna summa till sin föda.
Vi s e sb- lunda, att det finns massor av barn- morskor, vilkas inkomster ej racka till för dem, d e måste knappa in på allt, och ' man kan tryggt påstå, att ' deras ekonomiska belägenhet ar usel.
177 Allmänna Svenska Barnmorskeförbun- det inlämnade 1914 till Kungl.
Maj:t en petition om förbättrade lönevilkor, vari begardes.
500 kr.
minimilön med två ålderstillägg upp till 150 kronor efter.
10 å r samt att staten måtte bidraga till dessa barn mors kors avlöning med ska- ligt belopp.
Sedermera har samma styrelse ingått till Kungl.
Maj:t med framställning om att denna lön på grund av det sjunkande penningevardet skulle okas till 800 kronor. '
- Avsikten med a.tt begära statsbidrag a r den, att barnmorskan an- ser, att staten bör bidraga till hennes av- löning, då staten genom barnmorske- reglementet har husbondevälde över henne; vidare att många kommuner skulle om statshjälp gavs inrätta flere platser, och dels tror man, att kommunerna ej skulle minska sin en gång givna lön, statsbidraget bleve då ett verkligt löne- tillskott.
Den för barnmorskan största vinsten lage väl dock i den trygg-.
hetskänsla, som förefinnes i att till en del äta kronans kaka och vara i dess hägn.- Jag har helt kort och torrt framlagt de nakna skalen för barnmorskornas krav.
Hade tiden räckt till, hade jag kunnat skildra något mer av barn- morskans ofta hårda slitande arbete, och man hade då möjligen med ratta kunnat glida över i det sentimentala, särskilt om man jämfört barnmorskans möda med hennes lön.
Emellertid skall .jag akta mig för det.
I stället skall jag till sist blott erinra därom, att i barn- morskornas kamp, för bättre Förhålian- den på sista tiden inträtt en ej ringa tjusning.Til1s för några å r sedan kämpade.
d e ensamma; sen dess ha viktiga och. '
betydelsefulla inlägg gjorts från läkare- håll, och på allra sista tiden hava de socialt arbetande kvinnorna och deras sammanslutningar visat barnmorskan i få gå långt tillbaka i tiden för att - finna de första jordägande kvinnorna har i landet, men tack vare de gamla landskapslagarna finns det en hållpunkt för vira antaganden i den vägen.
Det kända arvstadgandet: " Gånge hatt till och huva frånu ger en påtaglig bild av tidig medeltidsuppfattning om kvinnans arvsrätt.
Släktintressen ford- rade, att egendomarna höllos samman.
Därför skulle kvinnan (huvan) gå från och mannen (hatten) till arvet.
Ostgötalagen medger dock syster att ärva en tredjedel mot broder.
Aven gift kvinna hade nigon arvsriitt p i d 200-talet enligt Upplandslagen, där det säges, att kvinnan giftes " till heder och husfru, till halv sang, till lås och nycklar, till laga treding i lösören och avlinge- gods och till all den rätt, som uppländsk lag ia ' r och den helige Erik konung gavu.
Sikert var denna lag rådande i vissa delar av landet aven vid den tid, då Sigrid Storråda som änka efterlämnade stora egendomar i Sverge till sina danska arvingar.
Dessa gårdar finnas upptagna i konung Valdemar 1 kdres jordebok och omfatta betydande områden i Väster- och Ostergötland.
En annan historiskt känd kvinna friin .denna tid, Margareta Fredkulla, arr av Snorre Sturlasson omtalad såsom rik en varmhjärtat ochb kraftigt intresse.
Och För detta sista tiliåter jag mig att ii barnmorskans vagnar rikta ett varm t tack till det nu sammantriidande irsmötet.
pil gardar I Sverge.
Vid siat giftermii: med Magnus Barfot i Norge fick hs;?
en ståtlig hemgift.
Man kan Följa en de!
av hennes gairdar i andra och tre~js Ped och innu längre, till Folkunga- attens stamgods i Osargötland vid Vätterns strand.
Hennes manliga arvingar hade mycken trita innzn de olika !orterna blevo de-.
lade, isynnerhet som makten i dea tidens Sverge till stor del lag i besitt- ningen av stora jordagods.
F &amp; Folkungaiitiens stoltaste m m, Birger Jarl, gick dock ritten f6ae makten.
De gods, som genom hans lagstiftning tillföllo kvinnor, k o m m mycket ofta till klostren s å s m g8vor till sjiilagift.
Abbedissan i Vadstena Ingegerd Knutsdotter av Folkungaätten, den heliga Birgittas dotterdotter, skänkte % 375 stora gårdar i Ostergötland till klostret.
Hon tycks i n d i haft mera sinne för vir1dsTiga ting in for gudeliga sysseisättningar, Ly det heter om henne, att hon, 14gEömsk RV regeln.
och av sin egen salighet, fursåk bida Fast och !ös egendom, soon tilIhördv klsstret, förskingrat dyrb2; rRei:$:r ock.
si ITTr styr: klostret, att far hences skrzli dess ra ttigheter blivit förspilldsr ".
hted een svenskhvtens a ' enassa ' ~~, som br6m in med Gustaf Vasa, och nxd Q
den ökade personliga frihet, som pro- testantismen medförde, blev det också någon utsikt för kvinnan att med fram-.
gång hävda sin besittningsrätt till den ärvda jorden.
Att detta icke försummades av rikets förnämsta fruar framgår av de gamla handlingarna från denna tid.
Den orädda Kristina Gyllenstierna gjorde arvskifte med kung Gösta efter Sigrid Eskils- dotter Baner och förvärvade då be- tydande gods, av vilka hon sedan lämnade ifrån sig 500 gårdar till sin omyndige son, Svante Sture.
Sinnet att vårda sig om stora jorda- gods kan man spåra inom vissa slakter från mor till dotter.
H a r ett exempel.
Erik Abrahamson Leijonhufvuds till Ekeberg fru, Ebba Vasa, levde anka i över 20 å r och visste att aven gent emot sin frände kung Gustaf få ratt att vidkännas de gods, som hennes farbror givit ' Linköpings domkyrka.
~ f a n d hennes myndiga döttrar levde " kung Marta " i sjutton år som en " högst bedrövad ankaa och förkovrade under denna tid de hundra-.
tals gårdar, som tillhört hennes man.
Hennes svägerska) den trätlystna Ebba Lilliehöök, tycks aldrig blivit nöjd med alla de gårdar hon under sitt ankostånd lyckats åtkomma, ty hon klagar: " Nu lär nöden en naken kvinna spinna.
H a r nödgas oss till att söka utvägar, dar vi veta oss hava ratt till, förty har rafsar var till sig och ingen skjuter något till migu.
Bland " kung Martas " döttrar var det nog Anna, gift med rikshovmastaren Hogenskild Bielke, som minst fick agna sig åt förvaltningen av jordagods.
Men så hade hon en svärmor, som val kan räknas till den ' tidens rikaste och mest begåvade fruar i Sverge, nämligen Anna Hogenskild till Akerö.
För " kung Marta * blev det en heders- sak att ej stå efter sin nya .slakt.
Då Anna Stures bröllop firades 1569 i närvaro av konung Johan med gemål, hertig Karl, riksens råd m. fl.
slaktades 45 oxar, 34 får och dracks ur 35 tunnor vin och åts upp 50 skålpund konfekt.
Bland de jordägande kvinnorna fanns det nog en och ' annan, som vanskötte sina gods.
Men då kunde det handa, att den ena kvinnan stödde den andra i olyckan.
Gustaf II Adolfs kände guvernör, Johan Skytte, hade en dotter, Anna, som gifte sig med riksamiralen Göran Gyllenstierna.
Hon levde anka i fyrtio år och var en av 1600-talets duktigaste jordägande kvinnor.
Men hon hade en mindre märklig svägerska) ' fru Julia Bonat, som levde anka på Björksund i Södermanland efter den ävenledes mindre märklige Gustaf Gyllenstierna.
Fru Julia Bonat hade mänga gårdar, men hennes rakenskaper visa hur svårt hon hade att anskaffa de enklaste livsförnödenheter.
Det var att låna hos sockenprasten, hos fogden, och nar dessa ej längre stodo till tjänst, då ingrep svägerskan Anna Skytte.
Fru Julia hade redan börjat sälja av gårdar under Björksund,- då fru Anna Skytte tar hand om det hela, betalar guld- smeden hans stora rakning på silver- kannor och skedar och lämnar fru Julia en summa paningar som understöd.
J u närmare vi komma den tid, som vi genom traditionen kanna till, ju mera '.
sällan möter oss den jordägande kvinnan.
Det fordras grundliga kunskaper för att med framgång leda jordens skötande, och sådan har länge varit svår för kvinnan att erhålla.
De få bondkvinnor, som äro jord- ägande, ha nog bäst bestått provet, tack vare praktiskt deltagande i arbetet.
Under de senaste åren ha dock ut- bildningsmöjligheterna ökats, bland annat genom Fredrika-Bremer-Förbundets lan t-.
hushållningsskola och de smabrukare- kurser, som anordnats i olika delar av landet.
Om gångna tiders jordägande kvinnor kan med slikerhet sägas, att den kärlek och omtanke, som de agnat sitt jordbruk i krig och fred, ar ett arv till oss, värt att minnas.
Aven om det ej ar alla förunnat att äga ' något av våra fäders jord, så känna dock många av oss en oemot- ståndlig dragningskraft till hembygden.
Det kan invändas, att de flesta jord- ägande kvinnor aven på senare tider varit änkor, som av nödtvång skött sina gårdar.
Förklaringen t111 detta ligger ju i de snava förhållandena för kvinnans yrkesutövning, vilka i det längsta för- hindrat det fria valet av verksamhet.
Numera.
börjar en och annan ogik kvinna att agna sig åt jordbruks förvärv och skötsel, men deras antal är för litet.
Den oridda handlingskraft, som nöden framtvingat hos forna tiders kvinnor, borde kos den självstandiga nutidskvinnan från början vara ut- vecklad och göra henne mogen för ett av de hårdaste, men just därför mest lockande yrken, nämligen ägandet och brukandet av den svenska jorden.
LOUISE STENBOCK f. MORNER.
Rbstri3tBsmotisner arid Arets ri k w dag.
Det Wr tvenne partimotioner om kvinnlig rösträtt, som vi ha att annotera såsom väckta vid irers riksdag: den av hr Hallén i andra kammaren å den socialdemokratiska gruppens vägnar framlagda, vilken i sin om ändrad lydelse av 5 16 i R.
0. gjorda begasan upptar Ivern denna Indring av paragrafen * en var vä %frejdad svensk medborgare, saivil man s o m k v i n n a u samt i E9 och 9 W. O. Hvenledes begär införan- det av orden " eller kvinna6 ', dir fril- gan ar om valbarhet till riksdagen: s a m en av hrr Kvarnzelius i första och Eden i andra kammaren framförd liberal partimotion om motsvarande ändringar av riksdagsordningen.
§s
I.
H E R T H A Kringblick.
presterande krigstidsorganisationen W o m e n ' s N a t i o n a l S e r v i c e, fann sig f ö r a n l k n att p i Det loglskt .riktiga.
Osterrikiska Kvinnors detta sätt manifestera sin mening om kvinnornas Nationalförbund, som nyligen ingitt till Akade- nppgift här i livet, vittnar detta just icke om miska senaten med anhällan om att juridiska nigon vidare takt.
E h u r u han vanligt och er- studier mitte göras tillgängliga för kvinnorna, kännsamt tillade, att denna dem tilldelade lott har fatt det beskedet, att senaten a n s e r d e n var något som kvinnorna i allmänhet tyckte om.
Icke utan en viss bitterhet kommenterar T h e nuvarande tidpunkten särskilt olämplig C o m m o n C a u s e mr Protheros ord.
Viljan att för behandling av saken.
Akademiska senaten har inte ansett nödvandigt ge " allt vad vi aga och äro " för en stor sak, ge nigra skäl för sitt beslut.
Leopoldine Kulka, menar den engelska kvinnotidningen, sätter nu som omnämner s a k e n i N e u e s F r a u e n l e b e n, sitt märke ph allas liv.
Men, frigar den, begares tycker ocksi att detta skulle varit överflödigt, det av oss att vi skola uppoffra oss eller att vi d i skälen kunna finnas fram av vem som helst, skola uppoffras?
Ty häri ligger skillnaden.
si självfallna äro de: Under kriget ha ju kvin- Generationer efter generationer, allt ifrån ' lphi- norna visat sig överflödiga och obrukbara p i genias dagar, har den allmänna meningeti funnit alla omriden.
Efter kriget komma varken stat eller kvinnornas offrande helt naturligt och förutsatt kommun att ha användning för nigra nya krafter.
deras beredvillighet därtill, alldeles som mr Ett överflöd av män kommer att finnas som Prothero.
Ocksi nu är det en särskild själv- aldrig förr.
P i grund härav bli föreläsnings- uppgivelse, som begares av kvinnorna.
I den salarna överfyllda av manliga ihörare, d i ingen ljudande trumpetstöten forallas o f f e r v i l l i g h e t plats kan beredas de kvinnliga.
Alla unga flickor mänger sig det pockande ropet p i b i l l i g t av kvinnorna.
och kvinnor f i sin existens i framtiden betryggad a r b e te Till kvinnorna g i r uppmaningen och ford- som aIdrig nigonsin, så det vore alldeles förfelat att öppna nya yrken för dem.
Antalet i ringen på att de skola fylla ut de glesnande handel, industri, kommunikationsväsende etc. leden av arbetare mot lägsta möjliga betalning arbetande kvinnor har under kriget s i smalt och med utsikten att, när kriget en ging är ihop, och kommer att s i fortfara, att det skulle slut, avskedas utan hänsyn till om de ha nlgon vara löjeväckande att vilja s e dessa kvinnors utväg att försörja sig.
I de djupa leden skola de intressen företrädda av juridiskt och fackligt sta och förbliva.
Där hilla arbetsgivare och utbildade yrkesinspektriser och socialpolitiker.
fackföreningar dem nere i industrien.
Dit för- Den allmänna sedligheten har sh befästs, att visar dem undervisningsministern i ett tal till aktenskapstvister och sedlighetsbrott blivit s8 de kvinnliga sruderandena i Oxford.
För dessa sällsynta, att kvinnliga jurister och advokater akademiskt bildade kvinnor skisserar han ett icke plnigot sätt av behovet pikallas, m. m., m. m. program av självförsakande undervisningsarbete Av alla dessa grunder miste ju den Akade- till kommande generationers tjänst.
Han hiller miska senatens vetenskapligt bildade och objek- fram ett sorts apostlaskap, utsikten att lagga tivt tankande män inför verkliga förhillandets den fasta och starka grunden till ett nytt tvingande logik komma just till det fattade Jerusalem - naturligtvis under kommando av manliga lärda och fast anställda tjänstemän besluter.
Inget annat vore möjligt.
vid undervisningsdepartementet och med varje Iphigenias del.
" Kvinnor måste offra sig ".
chans att skjutas undan, si fort en manlig lärare Uttalandet överraskar endast genom sin nigot finns att tillgä.
Dit, till detgrövre och lagrearbetet, mer än sedvanligt direkta och kategoriska form, hänvisar dem mr Prothero, d i han säger dem, i och för sig är uppfattningen varken ny eller att det ar nödvandigt att de taga p i sig bördan uppseendeväckarde.
Vi ha vant oss vid den!
av födoämnesproduktionen.
Men när Englands nuvarande jordbruksminister, De engelska kvinnorna, liksom de minga, mr Prothero, vid ett massmöte i Albert Hall, många andra i dessa tunga tider, ha redan tagit anordnat av den stora arbetsvilliga och arbets- sin dryga del av de nya och oerhörda an- -
strängningar som läggas på nationerna.
Men de lära icke i längden finna sig i den gamla kvinnooflringsteorien.
Kriget, lika litet som något annat, ar ursäkt för exploatering av kvinno- arbete.
Frivilligt stalla dessa sina krafter till förfogande, men de ha ratt att bli räknade med och värderade som andra arbetare.
De begära inga sentimentala dityramber över " offer- villighet " m. m. d., de äro helt enkelt där, som arbetare där sådana behövas, men också med ratt att fordra skälig lön, skäligt erkannande för arbetsprestationen och möjligheter som andra - de manliga arbetarna -- att komma fram på ansvariga platser.
Med uppfattning av detta och ej med krav på lphigeniaoffring torde nationerna, under ltrigets tryck eller utanför det, komma till den verkliga nationella pånyttfödelse, som består i att nationens a l l a kraften.
arbeta samman i full och fri utveckling.
Nitton hiaansf6sening E andsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, som genom sittVerkställande utskott i november förlidet å r utan piföljd vände sig till dåvarande statsministern med en anhållan om framläggandet vid innevarande års riksdag av en kungl.
proposition om rösträtt och valbarhet för Sverges kvinnor, har nu funnit tiden vara inne att ännu en gång Framföra samma begäran.
P en skrivelse till konungen, un- dertecknad av L.
K.
P.
R:s Verkställande utskott och med 19 kvinnoföreningar in- stämmande i s krivelsens syfte, framlägges med en utförlig motivering kvinnornas krav på politisk medborgarrätt, På annat ställe i detta nummer av Hertha hargjorts en resumé av den översikt av den kvinn- liga rösträttens landvinningar under den sista tiden i såväl krigförande som icke krigförande stater, som skrivelsen inne- håller.
H a r må sammanFattningen och slutyrkandet i denna hemställan till konungen återgivas: Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt består i Sverge som överallt annorstädes av kvinnor u r alla politiska änvändelse partier.
Under arbetet för dem sak, som ligger oss alla om hjärtat, ha vi lärt oss art Itannsa oss solidariska Fhr ett mbi u t o x och hver partierna; vi Ra lart oss att förstii och akta varandra.
Oberoende av aartiståndpunkt, skulle det f i k oss alla kännas som en stor och djup till- fredsställelse om den politiska rébserii~tet ?.
för kvinnor även i vArt land kunde genomföras under medverkan sav allsa partier, såsom skett i övriga skandi- naviska länder och som tyckes kor~rniz att ske jämväl i Holland, England och Ryssland.
Om detta kunde åviigabringas, skulle det siikerligen verksamt bidraga att utjämna den nuvarande starka bister- heten mellar, de politiska partierna och minska spänningen mellan höger och vanster.
För visso vore detta, sarskillt i denna mörka tid, en verkligt foster- ländsk gärning.
Genomträngda av känslan, att en alla partiernas samling denna stora fråga, scm giller halva folkets medborgerliga stäl !ning, jusi nu skulle verka enande och lyftande mer än något annat och djupe övertygade att för kvinnor som f ~ miBn r ansvaret a r det enda, som fostrar och ut- vecklar, anhtilla vi darför underdknigst, a t t E d e r s Kungl.
Maj:t v i l l e tiI!
d e m a r i k s d a g, den s i s t a i r i kadaga-
H E R T H A p e r i o d e n, f r a m l ä g g a e n kungl.
p r o - position om r ö s t r ä t t o c h valbarhet för Sverges kvinnor p i samma villkor s o m för män.
Undertecknare för Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt ä r Verk- ställande urs kottet, Signe Bergman, Karo- lina Widerström,Ebba Palmstierna,Gulli Petrini, Ester Brisman, Anna Wicksell.
Därefter följer de övriga adertcn Förenin- garnas underskrifter: Fredrika-Bremer- Förbundet, Svenska kvinnorsnationalför- bund, Vita bandet, Akademiskt bildade kvinnors förening, Stockholms allmänna kvinnoklubb, Socialdemokratiska kvin- nornas centralstyrelse, Sveriges Folk- skollärarinneförbund, Socialdemokra- tiska kvinnornas samorganisation, Södra K. F. U.
K., Kvinnliga telefontjänste- mannaföreningen i Stockholm, Stock- holms kvinnliga studentförening, Stock- holms södra socialdemokratiska kvin- 183 noklubb, Kvinnliga tandläkareklubben, Föreningen C.
C.
I., Frisinnade kvinnor, Kvinnoklubben, Lunds kvinnliga student- förening samt Kvinnliga kontorist- och .expeditföreningen.
Skrivelsen överlämnades tisdagen den 24 april till statsministern, som då i kansli- huset mottog en deputation bestilende av representanter för dessa nitton kvinno- föreningar. '
Sedan Landsföreningens ordförande, fröken Signe Bergman, uppläst skrivelsen mottogs den av statsministern, som lovade remittera den för grundlagsenlig behandling.
Statsministerns precise- rande av den nuvarande regeringens uppfattning av sin uppgift såsom direkt begränsad till lösande av de genom kriget uppkomna svirigheterna verkar emeller- tid, som på annat ställe i detta häfte av Hertha antytts, ickelovande för en lycklig utging av den gjorda frin hänvändelsen.
En tysk hedersgumma.
m kvällarna sutto vi trevligt sam- mår visa s i mycken entusiasm, s i glad man, och da unnade sig de flitiga han- nyfikenhet inför livets dagliga skickelser.
derna ro.
D4 besfig man gemensamt da- Vid det har laget var en stor luftskepps- gens tidningar och läseföreningens port- utställning i Frankfurt.
Zeppelin II skulle följ med " Die Woche " m. fl.
tidskrifter.
en kväll susa ner pil utställningsområdet.
- H a r gör jag mina resor, för- Det var den dagen orolig förväntan hos klarade " Frau Ratu.
Hon var en själs- milnga tyska patrioter, om Zeppelin I I fränka tillGoeiheslevnadslustiga mamma skulle komma precis och lyckligt fram .. och yttrade mer än en gång sin fägnad I Marburg undrade man ocksá.
Vi sutto av att läsa F r a u A j a s brev.
Yngre kring salsbordet, mina värdinnor och Folk har ibland orsak att skämmas över jag, då lilla gumman drog en djup sin tröga känsla, när gammalt folk För- suck och sade: O
- Jag kan inte sova lugnt, då jag inte vet, om Zeppelin II lyckligt landat i Frankfurt.
- Det blir kanske extrablad i kväll ute i stan, föreslog Adelheid.
- Jag vill se om jag har tur, tänkte jag, steg upp från bordet och skyndade ner på gatan, gick ett stycke på mifå och mycket riktigt, jag mötte en tidningsgosse.
Stolt bar jag hem den lilla papperslappen: E x t r a b l a t t der H e s s i s c h e n - o. s. v. " Das Luftschiff Zeppelin II ist um l / * 4 Uhr auf dem Ausstellungs- gelande glatt gelandetu.
Folkets jubel oerhört, men ej mindre fröjdades min lilla människovänliga värdinna.
Man bör komma ihåg, att Zeppelinarna då ännu aldrig släppt ner några bomber, men svävade över tyska landskap som stralande manifestationer av ett energiskt tyskt uppfinnargeni, och mina kära värdinnor sågo här ännu ett s k y d d för hemlandets fred och oberoende.
Vi läste någon gång dikter samman (då Dorchen gått hem till sittl).
Graf von Platens välljudande ballader deklamerades av Adelheid.
Hon hade själv skaldat, åtminstone en dikt till ara för Rhen: att berätta från hans skoltid, att han burit smeknamnet uRabenmutteru.
Hans hår var då korpsvart, och fastän själv en fattig prästson, hade han gärna delat med sig av sin mat i t hungriga kam- rater.
För de fonetiska övningarna hade Frau Rat emellertid föga respekt: - GA nu bara till professor Vietor och säg rnuh, rnuh!
Jag tanker, att en ko skulle komma ut med det, och en oxe kunde ta det i asen!
En dag förkunnade min kara gumma, att jag skulle f &amp; vara med om ett tyskt kafi ' eseg - " Kaffeeklatsch ".
Hon hade bjudit sina väninnor, Frau Antsge- richtsrat S., doktorinnan von P., Frau Bankdirektor M. och ett par fröknar.
De samlades kring förmaksbordet.
Den muntra natta viirdinnan " hatte sich machtig geputzt "; i mörkviolett siden- brokad presiderade hon vid svart kaffe med utsökta konditorivaror.
Jag kande mig vid detta högtidliga tillfälle som en av plantorna i Lenngrens Grevinnans be- sök, presenterades av värdinnan som " unser Kindcherau.
Har pratades för ful % maskin.
En av fruarna var från Hamburg, det gav uppslag till en anekdot om hamburgarnas stolthet.
En herre Rån Berlin spekulerade pai mbig- skap hos en senator i den fria riks- Vie1 deutsche Tranen dir geflossen, sahst du, mein Strom, in harter Zeit, staden.
D9 senatorn fick veta varifrh sahst Ströme deutschen Biuts vergossen, friaren var, anmarkte han nedlatainde: o rausche deutsch in Ewigkeit!
" Frain Berlin, ja, naigon mhte ju vara Man får inte undra p i om Adelheids dirifiåna också ".
De gamla damerna resonerade snart franska elever n åg o n gång togo anstöt.
.
.
.
Frau Rat skrev ännu efter fyllda 80 om den nya tiden och hur det var Err.
Adelheid fick visse inte i sin ungdom å r de finaste julklappsverser.
Jag gick bl.
a. på en kurs för pro- vara ute p i båtpartier med bara studmeer.
- Vad säger ni, Frau Amtsge- fessor Vietor.
Den frejdade fonetikern hörde till von Borns bekanta, De visste richtsrat, er herr son är ju inne i
H E R Hasso-Nassovia, nu kommer val e r Lena på baler och roddpartier?
- Ich möchte.
lieber keine Ball- m u t t e r werden.
- Ja, de goda Marburgarna äro ein l e i c h t l e b i g e s Volk.
Nu firar Ketzer- bach snart sitt 50-Arsjubileum - Jag frågar varför, och får veta, att man gjort en överbyggnad över en ostyrig back, som forr brukade ställa till oro i staden, då vårflödet kom.
Nu skulle hela befolkningen kring backen intill tre års barn gå i festtåg: - Dorchen ska ocksa ha band- rosetter och marschera med.
Löv- girlanger och flaggor över gatorna!
- Går ni till Burschenschaft Alle- mannias Festkommers?
Min son kan skaffa biljetter.
- Alltid något att vara med om har i Marburg.
Men skada, att ni inte fick se alla studentföreningarnas fest härom- dagen, då universitetet inregistrerat sin 2000:de student.
Grossartig!
- En förfärlig efterräkning för den stackars medicinarn!
H a r ni hört hur det gick till, då han blev brand?
Det var ju sent på natten, då han kom hem.
- Ja, han var i nattskjortan, stackars pojke, trött, utfestad, rena olycks- händelsen.
- Är dar hopp?
- Hans kulörbröder erbjöd0 sig strax på kliniken att ge en bit var av sitt skinn, men jag vet inte om det hjälpte.
Han var ynkligt medfaren. '
' en ordentlig pappask.
Jag undrade var jag bast skulle köpa en.
- Kommer, inte ifråga, sade Frau Rat.
Jag går genast på vinden och letar opp en.
- Nej, det skall ni inte göra, kara Frau Rat.
Tank på e r dåliga fot.
- Prat, jag skall i alla fall gå dit opp engång och se hur dar ser ut, om odjuren ätit opp vad vi har dar.
Sie wissen, diese Untiere, Fliegen, Schnaken und - und - - Wanzen?
försökte jag Fylla i.
- O, Sie kleine W a n z e!
hotade hon med fingret.
Nu fick hon fatt i glosan: - M o t t e n, wollt ' ich sagen.
Det var ett alltför välvårdat bo, för att någon svårare ohyra behövde befaras.
Mellan r e n a lakan lade gumman en torkad ört,.
awohlriechender Wald- meister " (asperula odorata).
Den vaxer i bokskog, plockas också helt spad om våren och lägges i vinkallikiil, " Mai- bowleu, berättade Frau Rat.
F rl: - Halst inga religionssamtal mer i Marburg, varnade Adelheid.
Men hjarte- ' s a k hålles ej alltid hemlig.
Skulle inte evighetsfrågorna rycka närmare den 85-åriga för var dag!
Av madonnabilder såg jag mindre i Marburg an hemma i den svenska lutherska prästgården.
Frau Rat an- förtrodde mig, att hon brukade bedja till sina kara hemgångna familje.med- lemmar, särskilt till en älsklig son, som - - - - - - - - - - - dött i unga år.
Till honom hade hon Jag skulle göra ett paket och skicka bett, att han skulle stalla om en hygglig hem i förväg, Tyska järnvagen a r så pensionär: " Ach, lieber Karl, bete doch noga med inpackningen, det skall vara zu Gott, dass das Fraulein lieb wird - ", '
l.
och hon ansåg sig bönhörd.
Hon tänkte: sig de saligen döda som Guds hovfolk, j d e där gärna åtogo sig att lämna fram: petitioner från jordens Fattiga stackare.
i Hon samlade val efter basta förmåga; de skatter, som rost ' och ' mal ej kunna fördärva, genom kärleksverk, vartill: kanske ocksh hörde vård om den lång- väga gasten.
Den heliga Annas dag firades med " Königskuchena till kaffet, det var den enda synliga helgon- firningen.
Pi fredagen serverades kött bara till mig, de katolska damerna åto som huvudrätt en sorts havregröt, fastan gumman, .på grund av sin höga ålder, hade kyrkans tillitelse att äta kött.
Av spänstighet lat hon bli.
Någon stund kunde hon grubbla: - Hälst låge jag som Magdalena vid Kristi fötter, men mycket är mig an så ' dunkelt.
Hon habe nog ej egentligen fallenhet för religiös extas och vartrots alla för- luster icke led vid livet i jämmerdalen, Men himlen stod för .hennes själ som ntigot oumbärligt, härligt och - v e r k l i g t efter den skröpliga timligheten.
Hon citerade legenden om den gamle aposteln Johannes, som till slut ej hade något annat att predika an detta: " K i n d e r - c h e n, l i e b t e,u c h! "
Lessing var hennes älsklingsdiktare.
" Jag tror inte det af e n himmel för katoliker, och en annan för protestanteru, bekande hon.
, Kvällen före min avresa hade hon suttit oppe och sytt på en penntorkare.
Den minnesgåvan var mig kar.
Jag räckte henne en bukett nejlikor och vita rosor.
Adelheid förgruvade sig, att jag varit och köpt dctta: - Mutterchen, du musst zznken.
Das ' Döse Nladchen hat Blumen gekauft!
Men hon grälade inte: - Nej, sade hon.
Barnet har veiat visa oss en artighet, och det kan jag inte klandra.
Jag tas emot blommorna.
Det var t8rar i den lilla gummans vackra, vanliga ögon.
" Man skal1 inte plundra Bivet på all poesi, dal blir ju bara smutsen kvara, menade hon.
Ännu hör jag det varma hjärtat klappa i ett brev, som jag fick s o n svar p % mitt - nigon vecka efter min hem- koms:: u- - wir haben uns gegenseitig ge- fallefi, geliebt, und sind fiir dieses Eebm befreundet, hoffentlich auch fur das zukiinftige -- - " Bara en vecka.
till, och jag fick ett kort f r h Marblarg, ett brev med svartr kanter.
Hon skulle icke mer fGrn5ja sin: ivliga fantasi med ugptiicksresor i de illustrerade tidningarna.
Hon hade företagit den stora uppticktsresan.
Välsignelse over din Wrd, du kara, ungdomsfriska själ!
G o t t empfohlen!
En a v oss.
,.
...
NAgra synpunkter pll b~rnmomkekPteqs atbil&amp;isg Iönefi3rhAllaaden.
Av D:r Carl Mannheimer.
.
.
.. Om jordagande kvinnor i Sverge.
Av Louise Stenbock, f. Mörner.
Nitton kvlnnofaretiingars hanvandelse till regeringen.
En tysk hedersgumma.
11.
Av Eli av oss.
-- Ledig annonsplats l HOS.
.
