# ID: svediakorp-per2765
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Hertha
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Hertha', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1917
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 9,617
# sentences: 562
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-hertha
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


DAMER !.
Nu inkommet nyheter i skotska, randig och enfärgade Blustyger .......... 0.65 pr i alla prislägen fr. Ett parti mtr Vita Woi.le till blusar och kladningar.
Kf oltyger.
60 cm.
br., i gritt och blAtt fr8n 1.45 pr mtr.
Cheviot.
Sammet.
Stuvar.
Tradgardine r .............. fr. kr: 0135 Strandkoftor .............. Y Underkjolar, satin .......... Reformliv ..................,, !v Snörliv ....................
!,,, Korsettsky Tröjor, L a h ddare, m a n s.
.
.............. ...........,,,.
1 I / 80., 5 3.55 1-65 y, 1.90 0 95 0.90 Kalsonger, triki ............,,, 1:75 Linnen ......................, 1.25 Strumpor och Vantar.
Sybehör m. m SVENSKA VARUHUSET 1 tr., 54 Drottninggatan !X, 1 tr. 37 Stora Nygatan 37 A.-B.
Nordiska Kompaniet.
Textilafdelningen Thyra Grafström, Stockholm.
Permanent utställning av färdiga och pabörjade arbe- ten samt material.
RAd vid inredning av viningar m. m.
-.
Undervisning - Ledig annonsplats!
--.
.
+ - &gt;.
, i Italiensk spets- och annan khstdjrn.
Ständigt pä lager dirtill hörande material: Svensk, Fransk och Bömisk Spetstriid.
Rikhaltigt urval av Spetsmönster.
-.
- --- e *,.
.- - ... -.
- =I - J-.
4 4.
R ' Telefon 539 Malmö ....:.
.
-.
.
.
.
L.
.
,.
.-.
.; ..
; - .. ............ .w.
.
- .. v - r
ARGANG IV 15 APRIL 1917 HXFTE 8 Fredrika-Bremer-Förbundets årsmöte 10-11 april 1917. latsen för Fredrika-Bremer-Förbun- dets ordinarie möte detta å r har varit en alldeles ny.
En helt ny miljö även såtillvida för mötet att ännu ingen förbundskrets finnes där, vilken ju annars helt naturligt, särskilt när den omfattar en större ort, kan göra anspråk på att årsmötet en eller annan gång för- lägges dit.
Att Göteborg icke desto mindre nu blev mötesplatsen var ur P ståtliga faktiska resultatet, hela det välfunktionerande mötesmaskinehet, lik- som namnen på kommitterade redan p &amp; förhand borgade härför: fru Hedvig Carlander, kommitténs ordförande, frö- ken Kerstin Fjetterström, dess vice ord- förande, fru Agda Norin, sekreterare, fru Lilly Kjellberg, fröken Thyra Kull- gren, doktorinnan Maja Mannheimer sam t föreståndarinnan för Fredrika- förbundets synpunkt något särdeles gläd- ~ r e r n e i - ~ ö r b ~ n d e s t j s u k s k ~ t e r s k e b ~ r ä jande, då detta visade att ett löftesrikt intresse för Fredrika-Bremer-Förbundet existerade, u r vilket man hoppades och trodde att ett medarbete .för framtiden skulle framväxa.
Förhoppningar som också visade sig realiserbara.
Den som vet vilka förarbeten ord- .nandet av ett tvådagarsmöte som detta kräver förstår också vad det betytt av möda och omsorg för den kommitté.
i Göteborg, som älskvärt inbjudit för- bundsstyrelsen och kretsrepresentan- terna att detta å r samlas där och haft att arrangera.
allt därför.
Men - att det var .en.
kommitté, som.
, gick i land med sitt uppdrag, det framgick av det i Göteborg fröken Anna Lönnerblad.
Det var mottagningskommitténs ord- förande, .fru Hedvig Carlander, som första mötesdagen, den 10 april, hälsade mötesdeltagarna välkomna i Kjellbergska flickskolans stora samlingssal, den väl- villigt upplåtna lokalen för mötets för- handlingar.
Som representanter för förbundssty- relsen hade vid mötet infunnit sig fru Agda Montelius, fröken Axianne Thors- tensoii, fröken Lotten.
Dahlgren, fru Bertha Nordenson, fröken Anna Lager- berg, fröken Sign.e Laurell, fröken Ellen Kleman samt förbundets sekreterare frö- ken Ida v o n - ~ l o m ~ r e Avkretsarna n. vor0
Malmö genom fru Elisabeth Quensel, Lund genom docenten Hilma Borelius, Hälsingborg genom fröken Léonie Des- hayes och Linköping genom fröknarna AdaArwedson ochJennyWallerstedt före- trädda, Rimforsa genom fröken Louise Nathorst-Böös och Apelryd genom frö- ken Greta Moberg.
- Till ordförande vid mötet utsågs fru Montelius.
Vice ordförande blevo fru Carlander och fröknarna Kullgren och Fjetterström, sekreterare fröknarna von Plomgren, Adamson och Invenius.
Pro- tokolljusteringen uppdrogs åt fröknarna Kullgren och Dahlgren.
Förbundets verksam het 19 16.
Redogörelsen för det gångna årets verksamhet lämnades av fröken von Plomgren, som med blicken till baka på det förflutna året konstaterade at t.
trots världskrigets förlamande tryck förbundets arbete dock pågått p i vanligt sätt.
Som alltid hade förbundet haft sin uppmärksamhet fäst vid frågor berörande kvinnornas in tr.essen.
Så hade förbundets styrelse tillsammans med styrelserna för L.
K.
P.
R., Svenska Kvinnornas Nationalförbund och Social- demokratiska Kvinnornas Centralsty- relse i en skrivelse till lagberedningen framfört kvinnornas önskemål i fråga om gift kvinnas stallning i den nya äktenskapslagen; en skrivelse.
vilken som bekant i ' olika punkter betonade nödvändigheten av målsmansskapets upphörande, ordnandet av de agande- rättsliga förhållandena inom äktenska- pets på likställighetens grund samt att båda makarna måtte äga rätt att råda över barnen.
Härefter berördes förbundets åtgö- rande med anledning av det upprörande Nöbbeledådet.
Huru styrelsen tillsam- mans med styrelsen för Sverges folk- skoflararinneförbund tagit initiativet till att en kommitté representerande ännu åtta andra kvinnoföreningar tillsattes för att söka åvägabringa förslag till mera efektivt skydd åt ensligt boende lära- rinnor och att härur framgått tvenne skrivelser till Kungl.Maj:t i saken, vilket, om an ej med bestämdhet kan sagas att det varit orsaken till att en del åtgär- der vidtagits i den önskade siktningen, dock torde ha påskyndat dessa.
Vidare omnämndes den skrivelse förbundssty- relsen avlåtit till Kungl.
Maj:t med bega- ran om tillsättande av två kvinnliga leda- m ~ a e bland r de sakkunnigii, som utsetts att inom ecklesiastikdepartementet biträ- da vid fortsatt utredning av frågan om den lägre tekniska undervisningens och den lägre handelsundervisningens ordnande samt det inbördes förhållandet mellan dessa undervisningsgrenar.
Som vanligt hade förbundet under aret anordnat en del möten, dels på egen hand, dels tillsammans med andra kvin- noföreningar.
1 samband med Arsmotet ett offentligt diskussionsmöte med anled- ning av lagberedningens förslag till ny lagstiftning angående barn utom akten- skapet, vartill inbjudan utgått frain för- bundet jämte sex andra kvinnoföre- ningar.
Ett diskussionsmöte angaende akta makars äganderittsliga förhållande, detta då den skandinaviska familjerätts- kommissionen var samlad i Stockholm och med syfte att för familjerättskom- missionens medlemmar, vilka ocksä infunnit sig, framlägga kvinnornas egna
H E R T H A synpunkter i denna fråga.
Medlemmar av olika kvinnoföreningars styrelse hade oc ' kså inbjudits för att uttalanden skulle komma från skilda håll och skiftande meningar göra sig gällande.
Tillsam- mans med L.
K.
P.
R. hade Förbundet vidare anordnat ett offentligt möte an- gående spörsinålet om en allmännare utbildning av unga kvinnor i husligt arbete, varvid en översikt lämnades av de förslag i denna sak, som framkommit genom socialstyrelsens då avlämnade kommittébetänkande samt genom andra framställningar: En utredning angående gifta kvinnors yrkesutövning hade förbundet under året gått i författning med i avsikt att utröna till vilket antal gifta kvinnor äro syssel- satta inom olika arbetsområden, varvid som grund För utredningen använts 191 0 års folkräkningsmaterial.
Den nordiska kvinnosakskonferensen i riovember 1916 i Stockholm, till vilken förbundet tillsammans med L.
K.
P.
R. och Svenska Kvinnornas NationalFör- bund utfardat inbjudan, omnämndes och dess resultat, bildandet av Nordiska Kvin- nosaksforeningars Samorganisation. '
Förbundet hade under året mottagit som gåva av med.
lic.
Anna Dahlström en summa å 1,500 kr., utgörande samma belopp som dr Dahlström för åtskilliga å r sedan uppbar som resestipendium från F.-B.-F:s stipendieinstitu tion.
Gåvan skulle utgöra grundplåten till en fond med namnet " Stipendiaters och vänners gåvofond till gagn för Fredri ka-Bremer- Förbundetu.
Fondens årliga avkastning är bestämd att tilläggas kapitalet tills detta uppgår till en summa av 5,000 kr., då 10 % av årsräntan fortfararde använ- .l 57 des till kapitalökning och resten enligt förbundsstyrelsens beslut användes, i första hand till förbättrande av dess löntagares ställning.
Vid R i m f o r s a hade undervisningen Fortgått som föregående år, efter den av lantbruksstyrelsen fartställda planen, med demonstrationer, teoretiska lektio- ner, föredrag och praktiskt arbete.
Den s. k. kvinnodagen den 28 juni 1916, då hushållningssällskapens kvinnliga sti- pediater möttes på Rimforsa, omnämn- des med ' uppräknande av de åtta lan, som darvid representerades av studiere- sande.
Skolans statsanslag hade varit 8000 kr., från hushållningssällskapen hade uppburits bidrag av t.illsammans 850 kr .. Arbetet hade som vanligt för- delats på tvenne kurser, från 20 jan.
- 19 maj och 25 maj - 23 sept.
Vid förbundets.
fruktodlings- och trädgårdsskola A p e l r y d hade arbetet fortgått med liv och lust.
Kursen började den l mars och p8gick till 31 okt.
med 14 elever och 2 hospitanter.
Av Kristianstad läns hushållningssällskap hade ett anslag av 300 kr.
beviljats för Ar 1917.
Sjuksköterskebyråerna i Stockholm och Göteborg hade arbetat efter sam- ma linjer som förut.
Vid den först- nämnda voro vid årets slut 242 sköter- skor inskrivna och antalet expedierade sjukbud hade under året varit 657.
Vid Göteborgsbyrhn ' hade antalet inskrivna sjuksköterskor uppgått till 262 och expedierade sjukbud till 1,737.
Vid båda.
byråerna hade samkväm för sjuksköterskorna i regel anordnats en gång i månaden under tiden januari - maj och oktober -- december. '
Stipendieinstitutionen.
Stipendieinstitutionens ståtliga siffror visade fonder uppgående till kr.463,604:99, utdelade stipendier till ett belopp av 9,355:-kr., livrän tor 4,399:- kr.
Forbundskretsarna.
För H ä l s i n g b o r g redogjorde fröken L. Deshayes, omnämnande att en kurs i sociala kunskaper anordnats våren 1916, med 10 föredrag av olika före- dragshållare och 132 deltagare.
En utfärd till Apelryd hade företagits och anläggningarna där med intresse tagits i beskådande.
Sin mångåriga, förtjänta ordförande fru R. Schurer von Waldheim skulle kretsen tyvärr med detta års utgång mista på grund av hennes avflyttning från orten och uttalade fröken Deshayes ett djupt beklagande härav.
L i n k ö p i n g s k r ~ s e n s årsredogörel- se framlades av fröken Ada Arwedson.
Kretsens arbete hade mera direkt gått ut på att hjälpa arbeterskor; förutvarande klubben för arbeterskor var visserligen nu nedlagd, men i stället hade man inriktat sig på att intressera dessa för koloniträdgårdsarbete och parceller i koloniträdgårdarna hade arrenderats for deras räkning, Ett allmänt opinions- möte med anledning av Nöbbeledådet hade anordnats av kretsen ..
Kretsen L u n d m e d o m n e j d repre- senterades av docent Hilma Borelins, som började sin redogörelse med en presentering av styrelsens medlemmar, av vilken framgick att icke mindre .än två av dessa vor0 stadsfullmäktige.
Från och med å r 1916 hade fru Anna Lewenha- gen, som under en följd av år, alltsedan kretsen bildades, agnat densamma ett intresserat och nitiskt arbete, på grund av andra hopade göromål sett sig nöd- sakad lämna styrelsen.
På ett samman- träde den andra maj hade med anled- ning härav en minnesgåva överlämnats som bevis pil kretsens erkänsla för hennes insats i föreningsarbetet.
Kretsen hade under året haft åtta sammanträden och föredrag därvid hål- lits i olika ämnen.
På hösten hade en utfard till Alnarp företagits och institu- tionerna därstädes besetts.
Fru Elisabeth Quensel redogjorde fös Mal m ö k r e t s e n, vars verksamhet till vissa delar sammanfaller med Eunda- kretsens.
Så anordnas exempelvis ofta samma föredrag i de båda staderna, då det faller sig lätt att få samma förela- sare på så närliggande orter.
Arvika-och S t r ä n g n ä s k r e t s a r n a s Arsbera t telser föredrogos av sekreteraren, då inga representanter för dessa närvoro.
Styrelseval m. m.
Sedan decharge efter uppläst revi- sionsberättelse enhälligt beviljats stysel- sen Förrättades val, varvid de under omval stående ordinarie ledamöterna omvaldes med undantag av fröken C. Wakrolin och fru A.
Höjer, som bida avsagt sig sitt styrelseuppdrag.
Omvalda blevo således fru E. Dyrssen och fru L, Hellström och i de avgåendes stille invaldes fru G. Törnell och fröken S. Laurell, förutvarande suppleanter.
Till suppleanter återvaldes de under omval stående: fröknarna A. Lagerberg och E. Wheborg och nyvaldes fröknarna M. Aspman, Eva Fröberg, Gertrud af Klintberg och Ida von Plomgren.
Till revisorer omvaldes fröken M. Stael von
H E R T H A Holstein, doktor Adolf T a m m och ny- valdes fröken H. Carleson.
Supplean- ter blevo jur. utr.
kand .. M. Carlson, fröknarna E. Sundberg och Lilly Rosen- berg.
I kretsnämnden återvaldes fröknarna S. Ulrich och S. Laurell.
Mötet uppdrog åt förbundets styrelse att tillsammans med kretsarna bestämma tid och plats för nästa årsmöte.
En föreslagen stadgeändring, gående ut på att ständig medlems avgift skulle höjas från 30 till 50 kr., antogs enhälligt.
Föredrag och diskussioner.
Som första föredrag på programmet stod K r i s e n, k v i n n o r n a o c h y r k e s - s k i c k l i g h e t e n av fröken Maria Asp- man.
Som fröken Aspman utlovat att i ett kommande hafte av vår tidskrift i en artikel Framlägga sina synpunkter på inrättandet av en högre kvinnlig yrkesskola, meningen med och planen för en sådan - vad det klara och sak- rika föredraget innehöll - refereras detta icke här.
Det bör endast här tillaggas, att det ahördesmed största intresse.och att d e n.
därpå följande diskussionen tycktes ådagalägga att en allmän anslut- ning till tanken förelåg.
Sarnma skäl som det ovan nämnda, att Hertha ser sig i tillfälle att återge föredraget i sin helhet i ett kommande hafte, gör ett referat av d r C. Mann- heimers Föredrag angående.
B a r n m o r- s k e k å r e n s önskemål i fråga o m utbildning och löneförh4llanden här överflödigt.
Att denna sak på det grundliga, utredande sätt och med den försthende uppfattning som ä r d r Mann- heimers av honom framlades på för-.
...
- ' 1 59 bundets årsmöte, vågar man hoppas skall särskilt bidraga till att skapa en opinion i ö; rerensstammelse med det resolutionsförslag, som antogs av mötet och som har följande lydelse: Kvinnor från olika delar av landet, samlade i Göteborg vid Fredrika-Bre- mer-Förbundets årsmöte för att disku- tera Frågan om förbättrande av barn- morskekårens ställning, äro av den bestämda övertygelsen, att en stor del av d e kommunalt anställda barnmor- skorna befinna sig i verkligt nödläge.
Därför böra med särskild hänsyn till barnmorskornas svåra, viktiga och an- svarsfulla värv snara och effektiva åt- garder vidtagas för att bereda dem battre ekonomiska förhållanden.
Vi in- stämma sålunda i styrelsens för All- männa Svenska Barnmorskeförbundets framställning till Kungl.
Maj:t av mars d. å. beträffande minimilön fök kom- munalt anställda barnmorskor samt däri att utgifterna för deras avlönande bestridas av såväl stat som kommun.
Vi uttrycka därjämte v %r förhoppning, att d e av barnmorskeförbundet fram- förda Önskemålen med avseende på battre utbildning bliva beaktade och förda till en gynnsam lösning.
Med hänsyn till dyrtidens tryck, som i särskild grad drabbar en redan förut ekononiiskt vanlottad kar, rikta vi även- ledes e n enträgen vädjan till statsmak- terna att genom bifall till förslag, fram- fört i motioner vidåretsriksdag, om tillägg till kommunalt anställda barnmorskor, åstadkomma en tillfällig förbättring i deras ekonomiska villkor.
Fröken A. Meyersons Förträffliga re- sumé av det föreliggande kommitté- betan kandet angående den kvinnliga sjukvårdspersonalens u t bildning 6c h arbetsförhållanden mottogs med livligt intresse av d e närvarande, bland vilka- märktes ett- flertal sjuksköterskor.
Som
.
föredraget givetvis i sina huvudpunkter sammanfaller med den utförliga redo- görelse av betänkandet som vår tidskrift redan varit i stånd att meddela, måste vi inskränka oss till att omnämna det utan närmare referat.
Av fru A. Montelius lämnades på andra mötesdagen en exposé av d e åt- göranden, som ledde till sammankal- landet av den Nordiska kvinnokon- ferensen i Stockholm förliden höst, då N o r d i s k a k v i n n o s a k s f ö r e n i n - g a r s s a m o r g a n i s a t i o n bildades.
* Det offentliga mötet första dagens afton i K. F. U.
M:s stora sal öppnades av fru H. Carlander, som hälsade de närvarande välkomna.
Fröken Lotten Dahlgrens föredrag över Fredrika-Bre- mer-Förbundets tillblivelse återfinnes på annat ställe i detta häfte.
Aftonens andra talare, fröken Axianne Thorsten- son, gav i en val sammanhållen översikt de allmänna dragen av förbundets verk- samhet.
H u r det ena utvecklat sig ur det andra.
H u r föreningens ganska vitt hållna program kristalliserade ut sig i direkta atgöranden för höjandet av den svenska kvinnans ställning i etiskt, so- cialt, rättsligt och ekonomiskt hänseende.
H u r det ena nu väl kända företaget efter det andra tagits upp.
H u r för- bundet genom uttalanden och skrivelser till Kungl.
Maj:t och myndigheter sökt päskynda och verka för nödiga refor- mer.
H u r stipendieinstitutionens stor- artade verksamhet växt ut, genom sina länsfonder en verkligt nationell institu- tion.
Hur förbundets sjukkassa hunnit upp till en 30-årig tillvaro.
H u r för- bundet på det sistförflutna århundradets sista dag genom överlämnandet sav sin petition om rösträtt för kvinnor tog försra steget från kvinnornas sida f er?
fråga, som sedan omhändertagits av sin speciella, livskraftiga och agitationsfriska förening.
Huru förbundet genom sin tidskrift, Dagny först och nu Hertha, haft s c h har det nödvändiga organet för att föra tankar och uppslag ut till vidare kretsar och göra dem till gång- bart mynt.
Mötet avslutades av fru Carlander, som uttalade den förhoppningen att det bidragit till att framkalla ett livligare intresse för förbundet och att härur måtte framg8 bildandet av en lokal- förening i Göteborg.
Goteborgskrcts bildad.
Tanken på upprättandet av en lokal- avdeiningav Fredrika-Bremer-Förbucdet i Göteborg visade sig också ha mognat.
På ert konstituerande möte torsdagen den l 2 april i Kjellbergska skolan, samman- kallat av mottagningskommittén, beslöts efter en kort diskussion i frågan bil- dandet av en Göteborgskrets.
En interimsstyrelse tillsattes, bestå- ende av mottagningskommitténs med- lemmar fruarna H. Carlander, A. Norin, L. Kjellberg, Maja Mannheimer, kök- narna Kerstin Fjetterström, Thyra Kull- gren och Anna Lönnerblad.
* Arsmötet i Göteborg var emellertid icke endast förhandlingar och möda.
Den storartade enskilda gästfriheten och den njutningsrika aftonen i Sällskapet Iris med dess underhållande och konst- närliga program stå som ett glansfullt minne i erinringen, ett plus, av hjirte-
H E R T H A glädjande och uppfriskande natur, till arbetsprestationernas tyngre facit.
Att den nya Göteborgskretsens till- komst av de närvarande förbundsrepre- 161 sentanterna hälsades med stor tillfreds- ptällelse och glädje ä r egentligen över- flödigt att nämna.
ELLEN KLEMAN - Skydd för ensamboende lärarinnor.
Herthas häfte nr 2 för detta å r att uppföras, " inhämta yttrande från I redogjordes för den skrivelse, som folkskoleinspektören över den tilltänkta tio olika kvinnoföreningar den 30sistlidne december inlämnade till Kungl.
Maj:t med begäran om skyddsåtgärder för ensamt boende lärarinnor, Med stor tillfredsställelse kunna vi nu meddela att skolråden redan den 26 jan.
genom ändringar av vissa paragrafer i folkskole- stadgan fått sig förelagda en del uttryck- liga.
bestämmelser i denna rikning.
Genom ett tillägg till 8 stipuleras att skolråd " skall tillse, att de betingelser äro för handen, som krävas för ett framghngsrikt utövande av lärarkallet.
Skolråd skall låta sig särskilt angeläget vara att trygghet beredes ensamt boende lärarinna.
u Denna paragraf, som med avseende på Iararna (lärarin- norna) förut endast innehållit ett iläg- gande för skolrådet att vaka däröver, " att Iararna fullgöra vad deras viktiga kall av dem kräveru, har således nu utom rättigheterna givit skolråden även skyldigheten gent emot lärarepersonalen.
Innebörden av dessa skyldigheter pre- ciseras närmare genom bestämmelsen att åt skolans byggnader bör " givas ett fritt och sunt lägeu samt att de s.å vitt ske kan böra Yuppföras inom bebyggt om- råde eller i omedelbar närhet av sådant " och uskoltomten kringgärdas med lämp- ligt stängsel ".
För övrigt " skall skol- rådetu, om ny lararebostad är ämnad tomtens läge och ändamålsenlighetu, en.
bestäminelse, som skall gälla även till- och om byggnad av redan befintliga byggnader. '
Vid samma tidpunkt, som då kvinno- föreningarnas skrivelser inlämnades till Kungl.
Maj:t,hade folkskoleöverstyrelsen på Kungl.
Maj:ts uppdrag till samtliga skolråd utsänt cirkular med anvisningar om skyddsåtgärder av ungefär samma slag som de i skrivelsen föreslagna.
Genom cirkular till folkskoleinspektö- rerna ålades dessa samtidigt att n.oga övervaka fullföljandet av d e behövliga.
åtgärderna.
Man kan ju siledes ha anledning att vänta, att då Kungl.
Maj:t denna gång så.
hastigt ingripit, de ensamma lärarinnorna hädanefter skola komma att finna sig mera tillgodosedda än hittills.
I den ovannämndaskrivelsen framlades också förslag till lagstiftning om vissa rättsliga påföljder för d e kommuner, som underlåta sina skyldigheter gent emot.
lärarepersonalen, och ändring i strafflagen ä r ju också av folkskole-.
överstyrelsen i detta hänseende påyrkad.
Antagligen hinna dock ej dessa förslag bliva behandlade före denna riksdags slut.
Då de tagas i Övervägande må vi emellertid hoppas att kvinnornas önske- mål ej bliva glömda.
G. T-il '
" Hur det blev till. "
Föredrag vid Fredrika-Bremer-Förbundets Arsmöte i Göteborg d.
10 april 1917 av L o t t e n Da h Ig r e n. et a r en bland d e allra vanligaste företeelser i livet, att nar ett barn växt sig stort och starkt, skaffat sig armbågsrum i världen, vunnit erkan- nande och rykte, så glömmes inför dessa pitagliga fakta barnets ursprung, den eller de det har att tacka för sin tillvaro.
Man ser den Fullfärdiga bygg- ningen, men grunden på vilken den vilar och som uppbar det hela undan- drar sig gemenligen betraktarens blickar.
D. v. s. den stora hopen av betraktare, d e som Fröjda sig åt eller förhålla sig likgiltiga till det uppnådda resultatet.
Naturligtvis finns det många, som sett djupare - och förr eller senare tar nog historien vara på och gör tillbör- lig rättvisa åt ursprung och grund.
Så kan det ej annat an frappera och på samma gång smärtsamt beröra dem, som varit med om Fredrika-Bremer- Förbundets början, hur fort det gått för dess stiftarinna att glömmas.
Mo- dern har fått ge vika för barnet.
Och dock, finns det n8gon som förtjänar att minnas -- och att hedras - så a r det Sophie Eeijonhufvud-Adlersparre.
Icke blott för de hon uträttat, utan emedan få människor i samma grad som hon representera sin tids och sin genera- tions framstegstanke och framstegsideal.
Sagan om " hur det blev tilla måste därför bli en rekapitulation av Sophie Adlersparres historia.
D ...
.b I fråga om den svenska kvinno- rörelsens sarmarken har den satsen blivit så gott som ett axiom " att den- samma varit befriad från de överdrifrer och bittra strider, som Förekommit i andra länder ", ja, att den alltid präglats av värdighet och måtta.
Denna om- stindighet måste man, som Lydia Wahl- ström yttras i sin Förträffliga lilla broschyr " Den svenska kvinnorörelsen ", söka däri, att den " bland sina banérförerskor haft helgjutna, harmoniska, sant kvinn- liga karaktärer, som utan fanatism eller bitterhet och utan att ha några per- sonliga orättvisor att hamnas kunnat agna sig åt sakena.
Detta innebar ju en odisputabelsanning, men alla sanningar, aven de obestrid- ligaste, tala vid att modifieras.
Så talet om d e obefintligaa personliga orättvisorna. "
Hade, kan man alltså fråga, Fred- rika Bremer, hon som angivit hela rörelsens riktning, inga personliga orätt- visor att hamnas?
Än hela hennes bundna, glädjetomma ungdom, det tryck, som familjedespotismen och den sedan generationer havdvunnti åskådningen om kvinnans underdånighet lade på hennes unga.själ, anda därhän att hon ofta önskade sig döden, måste ej detta kants som " en personlig orättvisa6 '?
- Och Sophie Eeijonhufvud, mottagerskan och förvalterskan av sin föregångerskas arv, månne inte hon gjort ' samma bittra erfarenhet?
Född i en högättad adels- familj, uppvuxen i ett förfinat, förmöget, val skyddat och ombonat hem; nar den stora omvälvningen i familjens ekonomiska förhållanden följde på fa-
derns död och Sophie fann sig nödsakad att s e sig om efter ett levebröd, hur rent individuellt förödmjukande måste icke hennes stolta sinne ha känt hela inskrankt- heten i den unga obemedlade bildade kvinnans dåtida existensmöjligheter!
Hennes brorsdotter säger ocksä i sina minnesord över fastern, att innan hon under denna brytningstid lyckats i litterära sysselsättningar finna en efter hennes begåvning svarande verksamhet, tillbringade hoii tre långa å r av gladje- löst arbete med .broderier, pianolektioner och dylikt, under ett oavlåtligt tröstlöst sökande efter en livsuppgift.
Nej, intet verkligt stort uträttas utan pä bekostnad a v en dyrköpt erfaren- het, ingen seger på andens område utan offer av den segrandes hjärteblod.
Att våra stora banbrytande kvinnor vid.
tömrnandet av lidandets kalk glömde dess bitterhet för pärlan de funno på dess botten, hör till deras ovanskliga förtjänst.
De k ä n d e s i g för visso ej ha något att hamnas, därtill var deras livssyn för upphöjd, endast kallade att till- fromma för sina.
medsystrar verka försonande, höjande och Förädlande.
Därför blev dem också beskärt att utså framtids- och evighetsfrön, frön au den art, vilka Fredrika Bremer tackade Gud att hon fätt lämna i sin H e r t h a.
För att förstå Sophie Adlerspasres utveckling både som människa och framstegskvinna och på samma gång tidens främsta idéströmningar vore.
det.
av intresse .att följa de olika skedena i .. hennes liv ..
Men detta skulle föra.
o s s fördingt.
Själv .har hon så i ord som g.ärning .intygat,.
att.
det.
a r Fredrika Bremers skrifter, och: utta:landen; aven.
hennes personliga inflytande under den korta tid, åren närmast före hennes död, det förunnades Sophie att träda i be- röring med den berömda författarinnan, som blev den livgivande impulsen till den reformatoriska riktning hennes liv kom att taga.
Hela tiden, från 1850-talet och allt framåt, var för övrigt d e sociala reformernas genombrottsår.
Allt som inom landet fanns av ini tiativmaktiga och .handlingskraftiga viljor kände .sig manade att ingripa.
Den första praktiska omsättningen av tidens emancipationsideer rörande.
kvinnans ställning var startandet i för- ening med väninnan Rosalie Roos - sedan gift Olivecrona - av T i d s k r i f t f ö r H e m m e t.
Länge hade planen till en sådan för kvinnan och hemmet avsedd periodisk upplysningsskrift legat och grott i Sophies sjal.
Men först sedan de bida väninnorna mötts i samma tanke blev planen förverkligad.
" Giv mig en stor tanke, att jag vid den må varma mig och dök lyder mottot på Tidskrift för Hemmetsär 1859utsanda första anmälan.
Programmet för den blivande publikationen utlovar minsann inga småsaker.
Intet mänskligt, och man kan saga intet: himmelskt heller, som ej tidskriften ställer i perspektiv för sina.
läsare.
" Det glada skämtet och den god- modiga humorn skall växla med det djupgående- allvaret; diktens blommor såväl som den praktiska nyttans mognade frukter; bilder ur historien.
och verklig- heten; fantasiens skapelser, skildringa ' r ur- naturen,.
livet.
inom hjärtats värld +id.
sidan.
av mänslkighetens högsta och.
helligaste: angelageriheter. '
.
" Dess mål ä r ej endast att roa och och förströ utan vida mer att intressera och upplysa, att väcka smak för mer gedigen läsning, att utveckla tanke- kraften, att bilda omdömet, rikta vetan- det och befordra självstudietU o. s. v. O. S. v. H u r högtflygande, naivt låter ej allt detta!
Vi le däråt, men bläddrar man i de gamla årgångarna, förbytes det skeptiska leendet till en känsla av djup respekt.
Man måste medge att löftena i stort sett verkligen infriats.
Det ä r en i hög grad gedigen, fantasifull och under- hållande läsning tidskriften erbjuder, mycket med en fräschör över sig, som icke förflyktigat med åren.
Om man därifrån undantar den spaltfyllnad, som går under kategorien " det glada skämtet och den godmodiga humorn ".
Här före- faller anrättningarna tämligen förlegade; en god illustration till den kända satsen, att bland genrer ä r den s. k.
" glada " framför alla andra en blomma för dagen.
Men " de allmänna ämnenau de in- struktiva så val som de s. k. roande, äro blott, behöver det väl sägas, det yttre skalet till den egentliga kärnan: det reformatoriska syftet.
De äro hallon- sylten, som skall få patienten att lättare svälja de beska pillerna.
Undan för undan, först något tvek- samt och undfallande, sedan högre och bestämdare, till sist med en oräddhet och målmedvetenhet i tonfallet, som verkade imponerande och ovillkorligen skaffade sig gehör, behandlas i tid- skriftens spalter alla de frågor som jäste i tiden, utmynnande i kraven p i det som så fruktansvärt skorrade i usamhällsbev&amp;arnesu öron - kvinnans emancipation.
Ingen kategori av kvinnor, ingen fas av kvinnans tillvaro som individ, arbetande sam hällsmedlem, med- borgarinna, som ej skärskådats, vägts och behandlats i tankedigra och ut- tömmande artiklar.
Därför utger också Tidskrift för Hemmets 27 årgångar den allra yppersta dokumentsamling vid studerandet av den svenska kvinnans hela utvecklingshistoria.
Tiil en början ä r Sophie den mer räddhigade och tveksa&amp;a av de tvä; Rosalie, som efter några års vistelse i Amerika i själva moderlandet insupit de nya frihetsidéerna, iir den djärvare och mera företagsamma.
Men hos bädz satt länge skräcken för ublåstrumpanu i.
För att undvika beskyllningen för nigot mot den kvinnliga värdigheten så stridande, som sysslandet med bläck och papper, för att nu ej tala om tryck- svärta, måste under tidskriftens första å r den strängaste anonymitet iakttagas.
Som redaktriserna själva voro f6r- fattare till samtliga artiklar, Från de ledande i kvinnofrågan och de veten- skapliga och litterära ämnena till de " hemmalagade " insändarna, var det nödvändigt att uppträda under olika pseudonymer, och författarinnorna hade sitt stora nöje av att genom en ständig omväxling av sådana mystifiera inte bara läsarna och d e få invigda utan även varandra.
Snart blev dock e n av tidskriftens signaturer den förhärskande, den som tilldrog sig denstörsta uppmärksamheten, det var uEsseldeu (S. L-d).
Bärarinnan av namnet hade med åren, som var att vänta, övertrumfat vännen Rosalie i oförskräcktheter och i argumentens
' H E R T H A styrka, och sedan tidskriften upplevt nio argångar, blev Esselde ensam dess ledare.
Men en personlighet av hennes läggning nöjer sig ej med teoretiserande; den kräver att få sina teorier omsatta i handling.
Esseldes administrativa för- måga gjorde sig också gällande vid flera av tidens mer bemärkta praktiska företag.
Så v.ar det hon som (1862) igång- satte S ö n d a g s - o c h a f t o n s k o l o r f ö r arbeterskedöttrar, Renskrivnings- byrån, Läsesalongen, Handar- b e t e t s V a n n e r, första uppslaget till R ö d a Korset.
Ett depositorium för alla dessa frågor, ideer, uppslag och företag var som sagt Tidskrift för Hemmet.
Kärt var också för ledarinnan det språkrör, ge- nom vilket hon under nara trenne de- cennier kunnat tala ut sina tankar rörande det som välvde sig i tiden.
Hon stridde också därför på liv och död med den energi, kärlek och ut- hållighet, varmed en moder strider för sitt barn.
Och att det krävde strid, kan man förstå därav att icke blott det redaktionella utan även det ekonomiska ansvaret helt och hållet vilade på re- daktrisens axlar.
Val kunde hon i missmod över den ringa anklang som något nytt förslag om betryggandet av tidskriftens fram- tid rönt hos dem, på vilkas stöd hon trott sig kunna lita, klaga över " den tidsandans samumu (detta skrevs i bör- jan av 1880-talet), " som för närvarande stryker fram över varlden och som heter n e g a t i o n, och vilken även bör- jat härja kvinnofrågans lilla fristad ".
Men hon låter ej modet Falla; beundransvgrd ä r 165 också hennes förmåga att finna utvägar och att vinna även d e räddhågade, likgil- tiga, ja motspänstiga för sina idéer. '
* Först sedan Esselde hunnit Alder- domens grans, d. v. s, vid redan fyllda 60 år, satte hon sin länge i tysthet närda plan i verket.
Vid denna tid hade hon aven det viktigaste skedet av sitt enskilda liv bakom sig: sitt äktenskap med kom- mendör Axel Adlersparre.
Hennes ma- ke, kand som.
framstående riksdagstalare och entusiastisk föresprikare för ett förbättrat lantförsvar, var en stark, kraftig personlighet med frisinnad lagg- ning och hustrun fullt jämnbördig, ehuru nog världen torde ansett en förening ingången vid redan mognad ålder, var- med följde övertagandet av ansvaret för fem styvbarn samt förbindelsen med - en familj med det för släkiiynnet karak- teristiska mottot: " en Adlersparre gör vad han villa, sasom ett för den kvinn- liga parten val vagat experiment.
Men jag har ej hört annat an att denna gick val i land med experimentet, som med allt hon företog sig.
Efter ett 10-årigt äktenskap upplöstes detsamma 1879 genom mannens död, och även om för de nya plikterna Esselde aldrig lämnat åsido sina gamla, ägde hon nu full handlingsfrihet att verka för det företag hon betraktade " som ett testamente till sina lands- maninnor ' '.
Det var sommaren 1884 hon första g h g e n för e n väninna i Stockholm i brev, skrivet från den Adlersparreska egendomen Ostervik i Värmland, ut- vecklar konturerna till sin förbundsplan.
,.
.
" 1 skötet av et1 högsommarfager naturu säger hon sig vilja tala om sitt " andra barnu, k v i n n o f r å g a n.
" Jag ära, forr- sätter hon, " besluten att göra ett försök att samla i ett stort förbund över hela landet alla som förstå och vilja med- verka till den frågans lösning, att så- lunda få till stånd ett organ inom pressen samt en byrå i huvudstaden till förmedlare af alla hithörande intressenu.
Som en komplettering till Esseldes egen uppgift kan jag lägga en här i Göteborg erhållen värdefull upplysning om förbundets uppränning.
Enligt denna vill det synas som om den lilla staden Kristinehamn, i vars närhet godset Ostervi k, dar fru Adlersparre då vistades, låg, varit den plats dar förbundstanken för första gången framlades offentligt.
Mina meddelarinnor, av vilka den ena ' vid denna tid var en helt ung flicka, ha i troget minne bevarat den i små- stadens stilla liv ganska uppseende- väckande händelse, da friherrinnan Adlersparre i Kristinehamns rådhussal talade om ett nytt företag hon - v a r på väg att starta.
Talets innehåll tyckes dock mindre fastat sig i åhörarnas minne an märkvärdigheten att Få bevista ett föredrag och att se ett frumtimmer på talarstolen.
Efter utslappandet av dessa små försöksballonger dröjde vår förslagsstal- larinna ej länge med att skrida " from sounds to things ".
På hösten 1884 befann huvudstaden, tack vare en skickligt utförd fälttågsplan, indragen i ett helt nät kvinnosaksfrågor.
När man läser igenom listan på d e personer, vilka genom antecknande av sina namn för- klarat- ' sig gilla idén om etr kvinnoför- bund samt vara ined på att däri ingå som stiftande medlemmar, måste man förvånas över 1 880-talsmanniskornas särskilt d e manliga individernas, frisinne och reformintresse.
Säkert a r att 1917 års man inför ett företag av liknandeslag skulle visat sig långt mera efterblivna.
Naturligtvis äro listans kvinnonamn avgjort Övervägande d e talrikaste, och bland dem återfinner man många, vilkas bararinnor länge arbetat och ännu arbeta i förbundets tjänst.
M e n man kan ej undgå att frapperas av hur många verkligen representativa m ä n, som vunnits för saken.
Så framvisar förteckningen bland ämbetsman: riksantikvarier, * hovinten- denter, kansliråd, arkivarier, haradshöv- dingar ner till - ifall har kan talas om ett nedgående i rangskalan-notarier och revisorer; av vetenskapsman: pro- fessorer, doktorer och docenter; av militärer: överstar, ryttmästare och kaptener; av skolmän: rektorer och lekto- rer; finansman representeras av tvenne huvudstadens stora bankdirektörer; och - sist men ej minst - litteraturen och pressen av en två, tre bärande namn - från Claes Lundin till- Viktor Rydberg!
Då flera av d e antecknade hersarna lagt hand vid förbundets och dess kom- mittéers planläggning och organisering och ej få haft sate och stämma i dess sty- relse, kan ju med sanning sägas, att en av föreningens första programpunkter, den om " en kraftig samverkan av erfarna kvinnor och mänu, verkligen under förbundets första tid praktiskt efterlevts.
.
o Jag tillåter mig, ehuru något oegentligt, att över lag använda pluralisform.
H E R T H A Under årens lopp, då våra manliga kolleger funnit hur bra damerna kunde klara sig själva, ha de.
i allmänhet dragit sig tillbaka.
Detta har också varit fallet med våra herrar ordförande, vilka sedan lång tid tillbaka lämnat klubban i ' kvinnliga händer.
Beträffande relationen till den man, som blev förbundets förste ordförande och vilken under dess första å r med en sällspord takt, oväld och sjalsnarvaro lotsat styrelsen genom mången vansklig situation, har fru Adlersparre själv an- tecknat: " Sedan jag från en del per- soner, påräknade s o m.
det basta stöd för hela saken, mötts av ett för mig oförklarligt motstånd, vände jag mig till riksantikvarien Hildebrand och fick av honom ett ja så vanligt och tillmötes- giende, att jag aldrig skall glömma det. "
För övrigt ä r ej blott förbundsidén utan stadgar och program i stort sett fru Adlersparres verk.
Genom att jam- föra hennes ännu bevarade uikast till dessa senare och .de antagna stadgarna, vilka på nágra oväsentliga ändringar nar an i dag.
äro gällande, finner man huru förbundet verkligen anda från grun- den byggts upp av stiftarinnan.
Namnet a r aven utan.
tvivel hennes uppfinning.
Jag antydde i början av mitt föredrag, att Sophie Adlersparres nu till mogen ålder hunna förening dragit uppmärksamheten från henne själv ..
Denna momentana glömska beror nog till dels p å.
den stallning hon själv- mant intog till sin .skapelse.
Med en nobel självförglömmelse ställde hon sig själv.
i skuggan.
och gav sitt verk före- gångerskans .namn.
Det blev icke en ' S o p h i e A d l e r s p a rre-stiftelse, som ' 167 det med ratta var, utan ett F r e d r i k a - B r e m e r - F ö r b u n d.
Och med.den,makt språket utövar på tanken har eftervärl- den lagt huvudvikten på namnets bara- rinna, icke på den, som rest arestoden.- Men att den tid kommer, då Sophie Adlersparre aven.
erhåller sin, därom ar intet tvivel.
9.
Ganska nöjsamt a r att studera några av fru Adlersparre sammanförda ut- talanden, avgivna av en del personer, vilkas omdome hon önskat höra be- träffande grundlinjerna till förbundet och dess uppgifter.
Tankarna äro naturligtvis mycket skiftande.
.Varmt bifall.
från somliga, tvekan och reservation från andra.
En och annan kinner sig tvehågsen be- .träffande sakens utförbarhet.
Allt går nog " vår bön förutanu, tror en tredje.
Även får man höra, från håll dar man minst väntat den uppfattningen uttalad, att " qvinnofråganu - man skrev kvinna ännu den tiden med q - " är,.
utom i s p e c i e l l a fal l, dar en sådan association ännu behöves,.
en hos oss besvarad fråga. "
En i v våra främsta fysiologer menar, möjligen på.
grund av egen erfarenhet,.
att saken " nog kan vara brau, men han tror att kvinnlig ungdom föga upp- skattar fördelarna. '
- E n av tidens.
berömdaste medicinska auktoriteter gör sig till tolk för den märkvärdigt snava Asikten beträffande förbattrandet av barnmorskornas stallning - en fråga som stiftarinnan aven uppsatt bland Förbundsuppgifterna: " att barnmorske- institutionen ej.
be.höver reformeras.
Det onda den lider av a r oundvikligt. ' '
'
Efter alla förarbeten är företaget s5 18ngt hunnet, att man kan skrida till det konstituerande mötet.
Detta tigde rum i Lakaresallskapets lokal den 3 dec.
l884 under riksantikvarien Hilde- brands ordförandeskap.
F r e d r i ka-Bre- mer-förbundet v a r s tiftat.
De första åren, som följde på för- bundets grundläggning, vor0 naturligen försöksår med alla för desamma ound- vi kliga svårigheterna, misstagen och val aven konflikterna.
I alla dessa deltog stiftarinnan med den energi och ut- hållighet, varav hennes kraftiga natur var mäktig, ehuru ofta på bekostnad av den rent fysiska motståndskraften.
Den litterära delen av föreningsar- betet hade hon speciellt åtagit sig; det gällde då först att göra upp Tid- skrift För Hemmets bokslut och att upp- sätta ett nytt konto för det nya för- bundsorganet Dagny, tvenne intressen, som ej vor0 så latta att sammanpara.
Esselde sade sig också vid utredningen av dessa förhållanden erfara samma känsla " som om jag berövat mitt barn dess ratt till förmån för mitt barnbarnu.
Det hela ordnades dock till moderns - mormoderns belåtenhet, och nar T. f. M. år 1885 utsänt det sista häftet a v sin 27:de årgång, stod Dagny färdig att rycka in i ledet, som den svenska kvinnorörelsens målsman inom svenska pressen.
Fru Adlersparre levde under dessa år ännu i sitt eget efter mannen ärvda lilla hus högt uppe på de Södra bergen, en utkant av Stcckholm, som den tiden, då varken telefon, sparvag, bilar eller någon Katarina-hiss underlättade samfärdseln, betraktades som en stads- del Piggande utom all heder och red- lighet.
Det var härifrlin, som en så gott som oavbruten hagelskur av skrivelser och biljetter, de s. k.
" ukaserna fran Söderu, sändes ut över den under Rennes " höganloftslogisa liggande sta- den, för att spridas till de olika departe- menten: Lasesalongen, Handarbetets Vänner, F.-B.-F:s byrå, över vilka " fri- herrinnan * rådde som chef.
Dessa med- delanden från * högre ort " hade väl ibland i tonen något av " detta rätter och packer eder efter, " vilket kunde skorra i öronen pi den den gallde, men kände man den skrivandes hjärte- lag, fäste man sig ej vid de perernp- toriska orden, man förstod att de före- stavats av ett verkligt heligt nit för den sak, som skulle befrämjas.
Fru Adlersparre besatt också en högst sällsynt Förrniga att vinna an- hangare för sina idéer, trots det att hon ej kunde sigas aga vad man kallar de kvinnligt mjuka vinnande egenska- perna.
Enavdem,somstått henne nara i ar- betet, har om henne fällt det träffande yttrandet, att hon alltid gick rakt fram med blicken oavvänt riktad på målet, utan att se i t höger vänster, men p i samma gAng Förbiseende och ringaktande de hinder och stötestenar som stängde vägen.
DHri N g så val hennes styrka som svaghet.
Det att hon ej såg några sviirigheter kunde därför vara obekvämt f ~ arbetskamraterna.
r Men hur stimule- rande iterigen verkan ej den stora tros- vissheten!
Och vilken i sanning storslagen ringaktning av den egna bekvämligheten, den egna fördelen, den egna berömmelsen präglade ej hela hennes livoch verksamhet!
169 H E R T H A Hon besatt aven en för de stora organisatörerna utmärkande egenskap: förmågan att välja sina medarbetare.
Bland den stora hopen av dugande hjälpare och hjälparinnor, som på skilda områden bistått vid förbundets upp- byggande, vidmakthållande och utveck- ling, vill jag blott särskilja tvenne: E l l e n An k a r s v ä r d och.
G e r t r u d Adelborg.
Den förra, " en bland kvinnofrigans mest klarsynta och nitiska kvinnliga anhängareu, som Sophie Adlersparre kallar denna sin mångiriga van och arbetskamrat, ar, näst stiftarinnan själv, den som inlagt de största förtjänster om F.-B.-F:s så val organisation som kommittéarbeten.
Ellen Ankarsvärd var premiärministern, som ofta utförde och .Fullbordade de av presidenten utkastade Förslagen.
Men arbetschefen, det var G e r t r u d Adelborg.
Fostrad i allas vår " tant Adlersparres " skola, förde hon under de 20 Br hon tjänstgjorde som byrå- föreståndarinna förbundets talan utåt och ledde dess verksamhet inåt med en aldrig svikande.
samvetsgrannhet och kärlek till uppgiften.
- Alltnog, nar stiftarinnan, trött av å r och mödor, som det med sanning kunde sagas om henne, en julidag 1895 lade sitt huvud till ro, kunde hon dö i den trygga känslan att hennes skötebarn, kvinnofrågan, var lämnat i goda händer.
Testamentet till landsmaninnorna, den stiftelse, som i så rikligt mått fått tillgodogöra sig de egenskaper som st &amp; inristade på den till minne av K a r i n S o p h i e Leijonhufvud-Adlersparre präglade medaljen: K l a r s y n t, ' v a r m - h j ä r t a d, s j a l s s t o i, hade då upplevt sitt första decennium.
Tio år under skyddet av de moderliga vingarna och med vunnen bärkraft för de egna. '
Y: '.
.
Nu d &amp; ytterligare tvenne decennier och ännu ett par år lagts till det Första sedan F.-B.-F. kom till, kunna vi väl, Frågar jag, i likhet med rösten frhn 1 £@O-talet, förmena att kvinnofrågan a r löst?
Nej, så naiva äro vi icke.
Tvärtom, för varje fråga, som man tror sig något så nar tillfredsställande ha besvarat, s e vi ett otal nya vaxa i dess spår, alltjamt nya existensgåtor, krä- vande sin lösning.
En sammanslutning som vår,-vilken sett som sitt mål att så vitt möjligt söka utreda problemen och att lanka kvinnorörelsen i den av våra stora banbryterskor utvisade riktningen, där " plikt, frihet och ansvar gå hand i handu, har därför alltjämt en verklig kulturmission att fylla ännu en oöver- skådlig tid framåt.
Jag menar missionen, att så vitt associationens makt det Förmår söka latta bördorna För det kvinnliga slaktet under det sig .allt mer och mer komplicerande mänskliga livet.
,
Notiser från bokvärlden.
vis kunnat kringgås - eller rättare sagt medtagas - i den svenska översattnin- gen, tyckas understundom nog så omoti- verade.
Dem förutan ä r det en skäligen Marcelle Capy ar modig.
Hon utsätter stark dosis som slappts ut, och man sig inte endast för att bli ansedd frågar sig var någonstädes dessa artiklar for Fosterlandsförrädisk bland sina egna - synbarligen a r det förut publicerade genom att inte svepa frasens klädnad tidnings- eller tidskriftsartiklar boken kring företeelser, som rakt inte stå sig består av - fatt komma fram.
Romain Rollands förord har i sin utan denna, hon riskerar vad mera ar: att med förtjusning mottagas av sitt uppskattning av förps fria syn ävenledes lands fiender, som naturligtvis finna fått kannas vid censurpennans streck.
det ytterligt lovvärt att hon blottar f r a n s k krigsleda, ihålig f r a n s k patrio- Hur dar sihg UP.
Over England och tism, F r a n s k hjärtlöshet, f r a n s k sim- Frankrike 9.916 av Ehe Kleen.
P.
A. pelhet och f r a n s k t skravel.
Norstedt &amp; Söners förlag.
Varken det ena eller andra kan Naturligtvis a r det en mycket Iatt- betyda mycket för henne.
Hennes ståndpunkt ovanför krigshypnosen ar löpande skildring Else Kleen ger av oantastlig.
Förr eller senare, nar tvångs- hur det såg ut i krigsåret 1916:s Eng- föreställningarna slappa de andra, a r land och Frankrike.
Journalisten gör det hon som får ratt, och gladjen på ju oftast processen kort, men det kan motsttindarehåll reducerar sig med all vara goda ögonblicksbilder, som kom- säkerhet, nar man blir i stånd att granska ma fram u r den raska proceduren.
Sa sitt eget i sanningens obarmhärtiga också har, filmerna ha tagits med öga ljus.
Nationalitetsadjektivet framför de f &amp; det karakteristiska och äro avblan- mindre vackra saker betecknande sub- dade med jugemang.
Aktualitetens in- stantiven har ovan lär då knappast tresse ha de ju i hög grad.
Det ligger emellertid mera a n jour- kunna anses som det e n d a passande.
Det märkvärdiga med Marcelle Capys nalist- och krigsturistin tresse bakom bok a r just att förf.
haft förmågan att denna bok.
Man återfinner den redliga se allmanmänskligt på kriget och dess viljan att själv ta position och klara ut följdföreteelser.
Att hon obunden av begreppen, som hos denna författarinna nationalitetshansyn vågat saga sanningen balanserar den latta tonen och - den om kriget som sådant, ehuru det måste vårdslösade stilen.
Det ä r skada att bli den franska avarten - den hon ser detta sista fel tillåtes att hänga vid, och känner till - som dras fram till det förutan skulle EIse Kleen med sin gisslande och schavottering.
Arligare originella och livliga skildringsförmåga kunna göra något riktigt bra.
kan ej en fredsvän handla.
E. K-N.
Censurens strykningar, som p4 något En kvinnas röst i stridslarmet av Marcelle Capy.
Med förord av Romain Rolland.
P.
A. Norstedt &amp; Söners förlag.
.
.
.
.
.
d * ?lr h @ .. @ el pqb, s&amp;ki~t-r r '.
.
.
,.
; o., &amp; om ' ~: '.
v s.
., ' t.
; * .&gt; ..,: 3:,: * t '. '
' ' ' &gt; i ... P *.
,.
.. .. i:.
~ $&amp;&amp;&amp;i ~ &amp; a:: # i,: a.
~ uaga fl.
* kor: .. efttr koafirmqiqW~.
.. A$ D$.
Errist Si@, &amp; - .Frlp: (jve &amp; ' $C &amp; '.
bearb.
fr8n flarde.
tyska .u.&amp; &amp; 2; a uppl; .. Näft.
1; 75, kart.
.
.
.
.
.
.
.
2 kr klotb. ' ... J:,&amp;, .. ':.
;;.
.
.
.
.
.
.
0;.
TAL. '
-,; i~~icrmO P&amp;.
i. '
KO&amp;IRMANDE~ Wulkbcrg,.
.i.nriehBII&amp;:hetrakteIser f6r var dagundereh.m&amp;ab, Hg *.
306re, kart.
50 öre.
T~LLA: &amp; te&amp;- '.
teiser In.f&amp;.
: kji&amp;&amp;et$ san; .g@i~: b19; d~&amp;.
; - ~,: Barnt vid gipa &amp; t * ftdcl t~~gineniEn:] iten.+.
.
.
i ' OCH U:~ODOM,-.Av '.
Kyrkohirde G. W.. '
-.
, b - S h&amp;RY,-~om y.
h q &amp; k, k r i p g ~ ai; ~ $ J l Q p e d.
~ e r b.
gest.konRrmi@i.r,.
k t A, Wg; rrafl, Kom,.
.
. "
minidier+ Barr.
: - 1- .kP+:hIóCb; ~1 .. 50.:.
.
1 MOT.
U U S E ~ ~ ~ C B:.
~ E ~g.
T han&amp;&amp;-.
. '
.
.
.
ning i t ungdom&amp;n: Au ' Pastor Fred ' Tybri,rig.
.
.
' Meds förord, av Biskop - Chr. '
Thqrkilsoni.
. '
Bernyndiad.
tRers#tni.qg av B. H-r.
Haft.
:; T ... '
' '.
a. '
._ Haft .. 50 ' 1 öre, Mrt.
?S ' .. Qy.
.
e.
.
l: kr.
.-;.
.
: ': I .. BO Me, k&amp;,.
85.
.
.
.
.
.
L, ' ~
.
l B B B 8 - - - - o i.
.
Innehall: Fredrika-Bremer-Forbundets Arsmöte 1 Ellen K l e m u.
Skydd for ensamboende liirarinnor.
" Hur det blev tillu.
Av Lotten Dahlgren.
Notiser f r h bokvärlden.
.
.
.
.
.
.
Fer kapitalister, * * r c O ~ i !+ &amp;; i!
l i ~ n ~: ln-ter i: ePetSssoa rit ' kiiri:r:i ii \ O 11; ii.
-.
; &gt; ~ G.
: ~ i&gt;nskningsmAl i3rdepappcr 01.h skötseln (iri Iiiige \ .arit ert e ~ i; i i i i t i: .rirdrii .~ i: \ -.
i x 1 Stockholms Enskilda Banks Notatiatavdelnhg (Kungstr2dgiirdsgatan 8.
Expeditionstid lir 10-4) F Y F I ~:?
~ (.
!
!
!x &lt;:n: ipiic!?
ho?
Xutn:i:ttti~iieini~igen depxerar obligationer, inkasserar ~utariat; rvdelriitige1~ vid iidaiiotiderila kuponger uch tillhandahAller deponenterrri&amp;@a. medel.
Vidare efterser Xotariatavdelninyen utlottningar av obligatione - och rmderri@r.
: - deponenten i god tid, ihll en denne tillhörig obligation blivit iitlottad, samt lämnar forsfagfagfag;.
till ny placering av det ledi;; .iilivna kapitii !ct.
Exelnpel 2.
01x1 Intc&lt;kriitigar dcl~rinerlis iios Sotariatavdelningen, uncierriittar Notariats avdelningen gildeniiriren d5rciin: at rintorna d inteckningarna skola till avdelningen inberatas varefter de inedel, ami inflyta, till depoiienteii redo \ .isas.
Vidare tillser Xotariatadelningcn, att inteckniligarna bliva i rederborlig tid förnyade.
Om et1 hos avdelningen d e p d inteskning genom undedAten förnyelse skulle förfalla, ersiitter S t o c k h @ b Enskilda 88kk darigen~in uppkominen skada.
Förvaringsavgift: jo are fijr Ar per I.
o m kr.
av depositionens varde, dock ej uxders.lrr, - .L.z -.
...........
.
.
--. --.
