# ID: svediakorp-per2764
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Hertha
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Hertha', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1917
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,785
# sentences: 1,061
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-hertha
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


DAMER!
N u inkommet nyheter i skotska, randiga och enfärgade Blustyger i alla prislägen fr.
Eit parti .......... 0.65 pr mtr Vita W o i l e till blusar och kladningar.
njoltyger, 60 cm.
br., i gratt och bliitt f r h 1.45 pr mtr.
Cheviot.
Sammet.
Stuvar.
Tradgardine r .............. fr. kr: O .. % Strandkoftor ................, 5 80 Advokaten EVA Underk joiar, sarin ............, 3.55 Reformliv .................. x, 1 65 Snörliv ....................:,, 1.90 Korsettskyddare, ............
., 0 95 Tröjor, Lahmans ............,, 0.90 Kalsonger, trikii ............,;, 1.75 Linneh ....................,,,, 1.25 Strumpor och Vantar.
Sybehör m. m ANDEN.
...
JT:RIS KANDIDAT KW S x 1-1 GA j v I.; I DISKA BY RAN LILLA VATTUC3ATAN 141 vid KIKS 75 76 Brunkebergrtorg AL1.M.
TEL. 183 Q6 ' Testamenten, bouppteckningar, arvsartrtdr ningar, aktenskapsfitrod, famrije+ttdca.
juridiska uppdiag av akt slag.
h strift liga förfr3gningar besvaras.
.- SVENSKA VARUHUSET l tre, 54 Drottninggatan 54, 1 tr. 37 Stora Nygatan 37 ~.
- u Kordiska.
Kompaniet, Textilaidelningen l ' hpra Grafström, Stockholm.
Permanent utställn iirg a i fzrdiga och pabörjads arbe- t e n samt material.
R i d vid inredning av vhningar m. m.
Undervisning i Italiensk spets- och annan konstsöm.
Ständigt p5 lager därtill hörande material: - Svensk, Fransk och Bömisk Spetsträd.
Rikhaltigt urval av Spetsmönster.
- ...
-: h.
.... 1 ...
Ledig annonsplats!
.
:.
.
.- L.
7 % ..., -- y -.
!
A.
- A..
' t.
.
" .. t &lt;; .T .. - -:.
: Y -.
.Y ..... '
Z
ARGANG IV 1 APRIL 1917 HXFTE 7 Handlandets plikt.
å r man på djupet med vad som kan vara orsaken till många Fort- bestående mi3sförhållanden och mycken oavhj ' älpt nöd i våra samhällen, kom- mer man snart till den slutsatsen, att det a r på grund av mänskornas hjar- tans t r ö g h e t.
Icke för deras ondskas skull, a v s i k t l i g h e t e n finns dar inte.
Men därför att det inte finns nog liv i deras ande för att de skola se, ' kanna och förstä, nar det giller andra.
Dar- för att d e tillåta vaneslöheten att av- trubba medkänslan och viljan ' att rätta p å det som a r vrångt och elandesfyllt.
Någon ursäkt blir ej detta för dem, som makten ha att något uträtta men underlita det; endast en förklaring av att det a r möjligt, att i det moderna, till socialt ansvar - i stort taget - väckta samhället ännu förhållanden bestå av faktiskt fullkomligt - uppröran- d e art, till och med, i särskilda fall, sådana av samhället självt organiserade och bestämmelseenligt sanktionerade ..
Det speciella fall, som nu ligger mig i tankarna och föranlett de gjorda re- flexionerna, a r.
de fullkomligt otroliga existensvillkor,.
under vilka samFunds- G organisationen låter d e svenska barn- morskorna å r efter år draga sig fram.
En svaltexistens, i och för sig grym och därför otillåtlig, men som ocksä drar på skammen av att vara av stat och kommun- fastslagen.
Doktor Frans Berglund har i en av redlig harm och varm indignation fylld artikel i Herthas tredje häfte för äret redan givit denna tidskrifts läsare en.
inblick i den till otrolig höjd drivna svältkonst,.
som utövas av våra barnmorskor.
Det a r därför inte nödigt att har närmare ingå på konsekvenserna av att vara nödgad att leva pä en inkomst, i e t t f ö r allt, av 600 kr., som a r den ge- nomsnittliga totalinkomsten för den kommunalt anställda barnmorskan, med hennes av riksdagen 1908 tillförsakra- d e kontanta minimilön av 300 kr.!
Re- flexionerna göra sig själva, nu därtill med dyrtidens skrämmande livsmedels-.
siffror som - icke hjälpande, men stjälpande - faktorer vid försöket att få uträkningens debet och kredit att ens tillnärmelsevis gå i hi$.
~ e vad i som har måste sägas, med önskan o m.
ordens kraft.
att tränga igenom hjärtanas. '
.
tröghet och viljornas lattja, a r att Sver- ges k v i n n o r framför allt inte ha lov till att sitta med händerna i kors och låta denna grupp arbetande medsystrar - som därtill i själva sin yrkesutöv- ning ar dem och hela nationen av det högsta varde - släpa sig fram i ett verkligt nödläge, i stallet för att skali- gen lönas för sitt ansvarsfulla och an- strängande arbete.
Det ar i n t e vi, som stifta lagarna i landet, vi ha intet annat satt an den mödosamma vägen att utanför de be-.
stämmandes forum skapa en opinion för den sak vi vilja ha fram.
Men detta måste göras, och det omedelbart och med all kraft i detta speciella fall.
Stockholms F. K.
P.
R. har redan i samband med centralstyrelsemötet i januari tagit ett steg till aktion genom sitt då i frågan hållna möte och den därvid tillsatta kommittén, som till Kungl.
Maj:t avlåtit en skrivelse med hemstal- .lan om en proposition vid innevarande riksdag om förbättrande av barnmorskor- nas Iöneförhållanden i överensstammel- melse med de önskemål de själva fram- fört i sin 1914 till Kungl.
Nlaj:t inlam- nade petition.
(Vilken petition i den dag som ar vilar hos medicinalstyrel- sen, som icke hunnit - man får ju antaga att det ar tid som felats - av- giva askat utlåtande om densamma.)
Det ar nödvändigt att gå vidare.
Fre- drika-Bremer-Förbundet har också upp- tagit frågan p i sitt program vid års- mötet i Göteborg 10-1 1 april.
Nu ar att hoppas att de uttalanden, som dar komma att göras, måtte följas av en fortgående och kraftig agitation från kvinnohåll, som icke tillåter vare sig medicinalstyrelse eller riksdag att skjuta ifrin sig frågan som mindreviktig.
Det fis icke samhället värdigt att en grupp i dess tjänst anställda och dar- till i ett SA ansvarsfullt yrke arbetande personer faktiskt i stort taget stä invid - eller rent av nedanför - svaltgran- sen.
kika litet som det är försvarligt gent emot dessa personer.
ELLEN KLEMAM.
Ri ksdageta sch barnmorskornais existemsvillksr.
Tvenne likalydande motioner om dyrtidsunderstöd åt de kommunalt anställda barnmorskorna ha av hrr Hellberg och Vennerström väckts i respektive första och andra kammaren.
Med hanvisning till att den rådande dyrtiden gjort ett flertal medborgargrup- pers ekonomiska situation hart nHr olidlig gå motionärerna in p4 barnmor- skornas oerhört s m i existensvillkor, vilka icke tåla vid någon som helst stegring av levnadslrostnsderna.
Vidare påpekande det faktum, att barnmorskor- nas redan 1914 inlämnade petition om höjda löneförmåner, vilken aven under dai rådande normala Förhållanden miste anses ha varit fullt rimlig och berättigad, innu ej lett till någon &amp; gard, säg8 sig motionärerna anse, att dyrtidsunder- stöd otvivelaktigt nu äro s i trangande behövliga, att de icke kunna ansti t311 ett kommande år utan, om de beviljas, böra utgi redan under innevarande år.
Slutyrkandet har följande formulering: att riksdagen m&amp;te bevilja ett för- slagsanslag av 150,000 kr.
att Wrskottsvis utgå under innevarande ar såsom dyr- tidsunderstöd till kommunalt anstallda barnmorskor med högst 100 kronor till varje under förutsättning att av respek-
' tive kommun eller enskilda lämnas ett minst hälften så stort bidrag till samma ändamål.
.
Med annan utgångspunkt har ännu e n motionär i andra kammaren behjar- # at barnmorskornas ytterligt tryckta ekonomiska förhållanden.
Det a r h r Byström, som med upptagande av des- sas Iönefrågas behandling i riksdagen 1908 påpekar, att redan då en stor del av Konungens befallningshavande till- lika med samtliga provinsialla kare ut- talade sig för.
att kontanta minimilönen borde sattas till minst 400 kr.
- d. v. s. till minst 100 kr.
mer an vad riks- dagen fann lämpligt bestämma.
Ytter- ligare åberopar motionären allmänna barnmorskeförbundets petiton 1914 om att den kontanta minimilönen skulle sattas till 500 kr.
om året och fram- häller som sin mening, att vad förbun- det år 1914 ansåg nödvändigt som exi- stensminimum omöjligt kan anses vara för mycket 191 7.
P å grund härav yrkar motionären i överensstämmelse med barnmorskeforbundets i dess petition framförda önskemål att.
barnmorska, som ar i kommuns tjänst anställd, skall i årlig lön åtnjuta minst femhundra kronor jämte tjänlig bostad och nödigt bränsle eller erhålla ersätt- ning för bränslet med minst ett hundra kronor samt erhålla .två ålderstillägg: ett efter fem å r å femtio kronor och ett efter tio å r å etthundra kronor.
Hanna Andersson.
In memoriam.
ennes yttre historia: ett liv i fasta, klara linjer, strävsamt och fyllt av arbetsallvar; hennes inre värld: solig- het i kanslo- och- viljelivet, entusiastisk levnadsstamning.
Också äro d e vänner, kamrater och lärjungar många, vilka nu sörja över att ej längre få stå i kontakt med hen- nes dugande personlighet, själsvarme och osjälviska intressen.
Geiiom avgjord fallenhet tidigt be- stämd för den pedagogiska banan av- lade Hanna Andersson vid tjugoårsål- dern f01 kskolelararinneexamen och fick sin första ' anställning vid Klara folk- skola.
T r e år därefter blev hon ordinarie i Hedvig Eleonora och å r 1889 med högsta lönegrad förflyttad till Kungs- holms folkskola, och ät detta arbetsfält, H utvidgat dels med varv inom Kungs- holms församling, dels med andra 1a- rarverksamhet tillhörande, agnade hon därefter under stigande personlig ut- veckling rastlöst sin kraft intill dess sjukdomen bröt den.
Då Kungsholms folkskolas bibliotek tillkom år 1902 blev hon dess bibliotekarie och var aven bibliotekarie i Kungsholms Iararebiblio- tek samt tillhörde som enda represen- tant för lärarinnekåren folkskoleöver- styrelsens bibliotekskommitté.
Aren 1892-98 var hon ledamot av styrelsen för Stockholms folkskollararförening, nigra.
å r som dess ' sekreterare, några å r som dess vi.ce ordförande.
I sex å r tillhörde hon som kassaförvaltare Pe- dagogiska sällskapets styrelse samt var en av stiftarna av Föreningen för ' för-.
adlande ungdomsnöjen.
Vidare tillhörde hon från 1904 ombudsförsamlingen för Stockholms folkskolor och invaldes 1906 i kommittén för omarbetande av tim- plan och kurser vid Stockholms folk- skolor.
Dessutom har hon varit leda- mot av Kungsholms församlings fattig- vårdsstyrelse och av styrelsen för för- samlingsbiblioteket.
Och dessa alla upp- drag vittna tydligt om den aktning och det förtroende Hanna Anderssons över- ordnade och kolleger hade för hennes personlighet och hennes arbets- och kunskapsförmåga.
Att hon för den ungdom hon var satt att lära och leda blev en verklig andlig kraft, detta berodde säkert vida mer än på hennes undervisningsskic k- lighet på vad som främst karakterise- rade henne: hennes ljusa sinnelag och hennes viljas omedelbara inriktning p5 att lata allt gott och varmt slå ut i ärlig känsla.
" Plats för alla goda idéeru var ett hennes uttryck av hennes vänner bevarat.
.
Och sitt största antal vänner, de många, många vännerna vann hon utan- för sitt egentliga arbetsområde, på ett annat, vilket var som .tillrattalagt för hennes glädje att få skänka av sin vi- tala livssyn.
Hon kom vid helt unga år in i Kvinnoklubbens i Stockholm styrelse, blev efter någon tid dess ord- förande och under en period av 25 år så dess bärande kraft, att det kan sägas, att Kvinnoklubbens hitintills varande historia ar denna dess ordförandes.
Och hon ville.
ej veta av någon fastslagen vardagsnivå som följd av s travsamt arbete eller små levnadsförhållanden utan satte in hela varma sin tro på att om blott de,, som sakna egna tillräckliga ljusförhål- landen, sammanföra sina ljuskallor, så kunna de gemensamt skapa sig en livs- friimjande atmosfär.
Och att hon icke varit en överflödig, det visade sig under hennes sista sjuk- dom ock hennes sista färd, ty varje om- sorg om henne och varje halsning till henne ' irar ett tack för sol.
BERTHA HOBNER.
Stadeful8rn~ktfgevalen B Stock- holm.
Det ar med blandade känslor man lart kanna utgången av stadsfull- maktigevalen i Stockholm vad de kvinn- liga kandidaterna vidkommer, ty under det man med tillfredsställelse annoterar fru Emilia Broomés iiterval och nyvalen av s i förtjanta kvinnor som fru Ger- trud Törnel!
och fröknarna Laura Net- zel och Anna Johansson, har man att beklaga förlusten av fiöken Anna Lind- hagen inom Stoakholms kvinnliga stads- fullmiktiges krets, liksom att sä goda krafter som fröknarna Anna Äbergssori, Gerarud af Klintberg och fru Ella Billing måst stanna utanför, d i deras platser.
vid valen ej voro s~kerstallda.
Det iar att hoppas att vid blivande stadsfull- miiktigeval kandidaturer som dessa måtte effektivt stödjas och att fröken Lindhagen återbördas till en verksam- hetskrets, där hon gjort så goda insatser.
-.
Funderingar över moderna konstut-: ställningar.
.
.
.
- ' H ertha ar ju den svenska arbetande kvinnans tidskrift par préférence - och etr led i de kämpande kvinnornasstora skara utgöra ju ovedersägligen konst- narinn ' orna.
Därför vågar jag up.ptaga en liten del av tidskriftens utrymme med mina tankar och funderingar över spörsmålet.
: vad kan bäst befrämja kvinnliga konstutövares framtid och ar det överhuvud lyckligt, att så många ungdomar slå in på denna bana?
Jag menar nu endast de bildande konster- n a s utövare.
Jag vill aven förutskicka den ' anmärkningen, att jag ej ar ensam om mina åsikter, utan ' att de delas av ett flertal av de icke längre unga konst- närinnor, som under åtskilliga decennier arbetat och strävat på den ganska törn: beströdda vägen fram till det aldrig nådda men ständigt hägrande idealet, konstnärinnor, som dock skapat sig aktade namn och.
ofta ekonomiskt oberoende.
De.
flesta ' i.
Stockholm bosatta.
av Herthas konstintresserade läsarinnor ' ha troligen besökt den nyss avslutade stora utställningen i Liljevalchska konst- hallen och besett alstren av såväl svenska som sydtyska konstnärinnors pensel och mejsel - men ha val många gått därifrån med.
en känsla av verklig behållning?
Det ar inte ails min mening att komma med någon sorts kritik - något som ju redan är gjort av Herthas ordinarie konstarimalare -; visst möttes ögat av en del förträffliga .saker, goda ' ' och ärliga arbeten.
De båda minnes * utställningarna vor0.
j.u särskilt intres- santa.
Ett och annat höjde sig betydligt över medelmåttan - ett och annat tyckte jag för min del sankte sig djupt under nivån för vad som bör utstallas -, men huvudintrycket för mig blev dock:.
det är något barockt, något osmältbart i denna stora anhopning av sins emellan alldeles heterogena sa kei-.
Det ar mot dessa massutstallningar, som jag vill rikta min kritik, och samma anmärkningar, gälla naturligtvis för alla liknande utställningar.
Askådaren tröttas.
Min egen behållning efter ett par grund- liga besök i hallen blev - en söinnlös natt, under vilken en massa bjärta färger dansade runt för mina ögon, under det att som i en mardröm stora onaturligt stirrande orientaliska ögon.
tittade fram i virrvarret, avlösta ' av någon snedvriden .hemskt mager figur, som vred sig i vånda över att vara så misstecknad.
Reminisc.enser.
.av fru Grunewald och österrikiskan Sofie Korner.
Jag beslöt att aldrig ' mera satta; min fot inom en av så olika element sammansatt .utställning, så obehaglig var mig denna natt.
Men hur vill ni då ordna saken, hör jag er fråga.
utställningar äro nu en gång en livs., sak för.
arbetande konstnärer.
Det ' ligger i sakens natur, att de måste visa resultatet af sitt arbete för att ' vinna säkerhet för egen del och erkännande '.
- eller förkastelse - från allman- henne själv med förkärlek utvalda verk, hetens sida.
Även det ekonomiska intresset spelar härvidlag en stor roll, då konstutövare ju också måste leva, och det genom att söka vinna avnä- mare för sina arbeten.
Men dessa stora utställningar med sina, denna gång cirka 900, nummer, där äldre och yngre konst av olika skolor tränges om utrymmet, bli till ingen eller liten nytta vare sig i det ena eller andra avseendet.
Låt oss satta oss in i konstnärinnans ställning.
Först och främst måste hon ingå i den före- ning, som anordnar utställningen, söka satta sig in i en massa stadgar, som på tusen sätt kunna misstydas.
.Vidare underkastas hon en jury, som hon vis- serligen själv får välja (en valrätt, som många aldrig begagna sig av, eller också följa de blint den av styrelsen föreslag- na listan) - men aldrig blir nöjd med.
De många olika riktningarna kunna omöjligen alla bli representerade inom denna samvetsdomstol.
Vore än var- je juryledamot ea idealmänniska, höjd över all sorts partiskhet och maktlyst- nad, kunde hon ändå inte göra alla till lags.
Några utställare m å s t e gyn- nas på de andras bekostnad, fil kom- ma med större kollektioner och bli följ- aktligen aven av.
arrangören placerz.de på de bästa platserna.
Allt detta vacker naturligtvis missnöje och avund hos de sämre lottade, - ty konstnärinnor äro gudnås inte mer än andra dödli- ga höjda över sådana mänskliga svag- heter som avund- och klandersjuka.
Det känns ju .ocksil bittert för den stac- kars konstnärinnan) som nedlagt all sin kärlek, allt sitt arbete på några av att Få - " på grund av utrymmesskäl ", heter det alltid - just sina bästa sa- ker refuserade, under det att vad hon själv kanske minst håller på anta- ges.
jag har själv en ging varit med i en jury och förebråddes för att vara allt- för beskedlig - och ändå måste jag med- ge, att sedan rnan hållit på en 4-5 tim- mar att sovra och sovra, fann jag till sist av idel trötthet allting undermåligt.
Man måste som sagt vara en idealman- niska, om man skall kunna bli en något sånär rittvis juryledamot, och rätteligen borae rnan vid ett sildant tillfälle full- ständigt avstå fran att själv utställa.
Således ha vi kommit så langt, att den stackars genomsnittskonstnärinnan fatt ir!
ett par av sina minst lyckade verk och fAtt dem - eller anser sig ha fatt dem - sh ilia placerade, att de alldeles försvinna i mängden.
Kommer si konstkritiken, den så fruktade och dock av alla så ivrigt åtrådda högsta domstolen.
Oftast lotsas kritikern av nå- gon av utställningens anordnare genom de många salarna; de som böra om- nämnas påpekas, de övriga faster man sig sjahfallet icke alis vid.
Hans eller hennes omdömen påverkas ju också av den tidnings eller tidskrifts hållning, för vilken det skrives.
Huvudsaken för anmälaren ar att påträffa något nyt t, varöver det kan skrivas en ny variant av gillande eller ogillande.
Någon- gång kan det gamla, om det blott ar tillräckligt gammalt, bli nytt igen och ådraga sig den stora kritikerns upp- märksamhet.
Till sist öppnas salarna för den stora allmänheten.
På vernissagen tränges
.
.
.
H E R T H A " hela Stockholmu, inte för att s e på tavlor och skulptur, - men ' för att se på varann.
Damerna, som alltid äro i flertal, taga sig ju så bra ut i den vackra takbelysningen, pälsgarnityren varderas med- ett enda ögonkast, det sista " teetQ eller den sista " cabaretenu diskuteras och.
i förbigående kastas ge- nom lorgnetten en likgiltig blick på väggdekorationerna.
Omdömena upp- skjutas halst, tills man får se vad tidningarna säga.
Längre fram stå sa- larna jämförelsevis öde.
Man blir ock- så givetvis mycket fort trött, även då man måhända återkommer längre fram för att konstatera om tidningarna haft rätt.
Denna oandliga massa av mesta- dels små ' dukar, ' som kanske kunna taga sig förtjusande bra ut en och en i ett hem, verka sillsallat i de stora salarna, avsedda för stora dukar och monumentala malningar.
Det som mest lockar åskådarn till sig - bara för att de ge tillfälle till ett gott skratt - äro salarna för den s. k.
" moderna kon- sten ", åt vilken vid den nyss ' avsluta- ' de utställningen beretts ett ganska stort rum.
Dess representanter vor0 sär- skilt inbjudna.
Jag vill som sagt ej ens försöka någonsomhälst kritik över vare sig expressionism, kubism eller futurism - i första rummet darFör att jag inför dessa nya konstuttryck står fullkomligt oförstående.
Det ä r ju möjligt, att dessa skolor ännu en tid bortåt skola utgöra ett ied i utvecklingen eller invecklingen av konstproblemet - jag vill blott säga, att de tillsammans med äldre konst verka alldeles särskilt oharmoniskt, och däri ' motsäga mig nog ej häller de s. k. '
'.
1 39.
" modernisternaa själva, s o m anse allt annat an deras eget onjutbart.
.
.. " Modern " konst har blivit ett allmant ' antaget namn .på särskilt alla de excen- triciteter; som så småningom likt alla andra modenycker ingått i det a l l m a n n ~ medve.tandet som en naturnödvändighet.
Jag hoppas dock, at&lt; blotta ordet !moderna i alla fall a r en borgen för att dess liv blir kortvarigt.
En klänning ä r ju nu för tiden knappast modern ett halvår, i går smal, s å att man ej kan taga ut stegeg, i .dag vid som ett paraply, i morgon formad som en tunna.
Likaså med dessa - i mitt tycke - abnorma experiment.
Vore jag ej så övertygad om att de unga konstidkarna.
av dessa ' skolor och deras beundrare, såväl officiella som privata, inom kort skola byta om åsikter, så skulle jag vara färdig att gråta i stallet för att skratta.
Naturligtvis måste det .i denna unga skara finnas verkliga talanger, och som fargkonstnärer har redan.
en och annan utmärkt sig.
Det farligaste med denna sorts konst a r val, att .den ar så ovanligt lättvindig.
Man behöver så litet underlag av studier, och har man något sådant, måste man först kasta bort det för att kunna verka riktigt naiv.
Naiv i vår tid!
Då man vid så unga å r brukar lära ka-nna världen!
Och nu vänder jag mig särskilt till de unga kvinnor, som ämna kasta sig in på konstnärinnans ofta så törnströdda bana.
H u r mången ung flicka, som anser sig ha stora anlag och av kamrater- och bekanta beundrats för en rolig - karikatyr eller annan teckning, tror ' '
.l 40 H E R T H A - .-.
sig icke vara kallad att bli något stort och framstående!
Hur leker det henne ej i hågen detta härliga, fria konstnärsliv, obundet av hemmets triviala plikter och gammalmodiga rättsbegrepp!
O.ch kamratlivet sedan - icke minst med de manliga konstadepterna, då de gemensamma modellstudierna kunna omväxla med en liten trevlig flirtation!
Och så kronan på verket: den ound- vikliga Parisvistelsen med sitt fria bohemeliv med frukter att plocka från kunskapens trad på gott och ont!
Hos en och annan tändes verkligen konstens heliga låga, men hos flertalet ar det de övriga lockelserna, som spela in: " Modern " konst, den ligger ju i luften därute!
Det ar ju blott att se allt med en Matisse ' s eller eti Picasso ' s ögon - gå i flock med kamraterna för att därigenom bli star- kare, " förenkla sig i linjenu och " bygga en symfoni på treklangenu - tre, högst fyra färger - det blir ju också ratt billigt hos färghandlaren - och teckning efter ett visst recept, aldrig efter na- turen.
Modellpengar sparas in, och så kan man måla om och oni igen på samma dukar, och lyckas man blanda den dumma allmänheten med några riktigt höga pris, går det ännu lättare att väcka sensation.
Lyckas vi genom höggradig excentricitet draga blicken till våra dukar på de stora utstall- ningarna och fördunkla alla andra blygsammare medtävlare, och få vi genom vår .älskvärdhet för övrigt någon ung kritiker att bliva vår vapendragare - då a r vår lycka gjord, d. v. s. vi bli omtalade och få - " säljau.
Men hur länge?
Är det icke konsiens -.
. -- --.
- - - p.
- - p.
.
-- - -- höga mål att skapa skönhetsvärden åt människorna, och är ej all skönhet baserad på sanning?
Skönhet ä r ju visserligen ett relativt begrepp - ej detsamma för vilden och kulturmänni- skan.
De unga ha sökt genom sin till- kämpade naivitet att föra oss tillbaka till vildens ståndpunkt, men jag tror ej, att det kan lyckas i längden, ehuru mycket i samhällslivet tenderat åt samma håil.
Jag hoppas ännu, att ur deras famlande försök skall vaxa fram en förenklad och adel dekorativ konst, som tätt ansluter sig till arkitekturen.
D ä r blir den på sin plats, men till prydnader i vanliga hem passa de nya konstarterna illa.
Hur få kvinnor ha emellertid den kraft, vare sig andlig eller fysisk, som fordras att skapa stora freskomålningar för murytor eller monumentala skulp- turer?
Skola ej de flesta bränna sina vingar p i lågan, som de förgäves sdkr få att flamma högt?
Olyckliga, b r u m till kropp och sjal ha redan nu många konstnärinnor, ensamma och glömda, gått en för tidig död tillmötes - utan att de dock vågat sig på så stora upp- gifter som de, som fordra en manlig begivning.
Unga kvinnor, tänken er val före, rannsaka hjärtan och hjärnor, innan ni ägna e r At konstnärinnans kall!
Det finns redan alltför många konstutövare för vårt illa land - och det är också de snora konstutstallningar- nas fel.
Stanna Rallre hos konsthant- verket, som erbjuder så många utvägar och användning för mer kvinnligt lagd beggvning.
Men äro ni fullt säkra på att ni fått snillets skapareförmåga, så gå då åtminstone till e r uppgift med
ödmjuka och rena sinnen och först och sist med redligt arbete.
För att nu återkomma till den senaste utställningen i Konsthallen, $6 måste jag be att få påpeka, att fröken Gerda Boethius, som i häfte 4.
av Hertha agnat en utförlig kritik åt " konstnär- innornas utställningu, i början av sin artikel anser att " föreningen från första stund haft för vida gränser " - i vilken Asikt jag fullt instämmer -, men mot slutet finner hon, " att vi äro utställ- ningens ordnare tack skyldiga, som givit utställningen detta omfång " och önskar dessutom få.
nästa gång s e ännu flera taga del däri, i vilketfall ju trängseln skulle bli än större.
Hon nämner namn, som saknas, namn vilka jag ägnar min odelade beundran, jag skulle endast vilja tillägga en hel del andra såsom: Ottilia Adelborg, Fanny Brate, Hilde- gard Thorell, vilka, så vitt jag vet, ännu kvarstå i föreningen och som ej till följe av bristande produktion uteblivit,.
- vidare bland uromstående: Anna Boberg, Eva Bagge, Esther Kjerner, Esther Almquist, Olga Nyblom, n art ha Tynell, Gerda Wallander, Tyra Kleen, Harriet Sundström, Agnes Wieslander, Hanna Pauli - och.
antagligen flera, som jag glömt.
Allt vira bästa namn.
H u r kommer .det sig att föreningen ej kunnat kvarhålla eller med sig in- förliva dessa framstående konstnärinnor?
Det måste vara något på tok ' med konstnärliga föreningar, då där ständigt blir split och.
missämja emellan dess medlemmar i stället för ett ömsesidigt stöd.
Själv har jag utgått ur de för- eningar jag full av förhoppning ' inträtt, i och har aldrig, känt mig så .fri och självständig, som sedan jag tagit detta steg.
Och nu vill jag slutligen m e d ert par ord nämna hur jag tänkt mig problemet om lyckade konstutställningar löst.
An- tingen tänker jag.
mig fullständiga separatutställningar eller också - till följe av bristen på lämpliga mindre uti ställningslokaler - smärre grupp- samlingar.
De konstnärer - såväl man- liga som kvinnliga -, som sympatisera i åsikter och personligen känna något för varandra, skulle slå sig tillsamman i ett mycket begränsat.
antal, mellan utstallningarna idka gemensamma mo- dellstudier (något som man bör hålla på med, så länge man lever), diskutera konstfrågor, gå varandra tillhanda med rad och dåd, besöka varandras ateljéer, hjälpa varann med urval av vad som bör utställas, d e starkare stöda de svagare, - med ett ord vara goda människor och vänner i stället för rivaler.
Ochnär de utställa gemensamt all- deles avskaffa jury.
Var och en finge svara försin väggyta i den gemensamma lokalen, vilken skulle fordelasgenom lottdragning.
På detta sätt skulle i alla händelser utstallningarna bli mera heterogena, och d e goda oakerna skulle bättre komma till heders än vad nu a r fallet.
Med god vilja tycker jag att sådana sammanslutningar lätt skulle kunna gå för sig, - det har ju lyckats t. ex. ~ o n s t n ä r s ~ ö r b u n d att ~ t hålla ihop i så många decennier.
Små föreningar utan styrelse, utan stadgar, utan jury, ba- serade på ömsesidig aktning och för- troende, och dar om, möjligt en liten sjuk- och pensions kassa genom gemen- ' samma bidrag stiftades - se.
där mitt driimda ' ideal.
.
.ELLEN JOLIN .. - -
Sveriges Privatanställdas Pensionskassa.
en mindre fördelaktiga särställning, som tilldelats de kvinnliga medlem- marna av Sveriges Privatanställdas Pensionskassa - Hertha har i sitt första häfte för året redogjort för de stad- gade bestämmelserna -, har föranlett Fredrika-Bremer-Förbundetsoch Kvinn- liga Kontorist- och Expeditföreningens i Stockholm styrelser att avlåta nedan- st &amp; ende skrivelse till styrelsen förSveriges Privatanställdas Pensionskassa .. D Med anledning av de stadgar som an- tagits för Sveriges Privatanställdas Pen- sionskassa anhålla styrelserna för Fred- rika-Bremer-Förbundet och Kvinnliga Kontorist- och Expeditföreningen i Stock- holm att få framföra några synpunkter med avseende på de besrämmelser, som fastslå kvinnnornas stallning i pensions- kassan.
Vi erkänna till fullo de förmåner kas- san - under förutsättning av livlig till- slutning från arbetsgivarnas sida - er- bjuder affarsanstallda men måste dock beklaga, att likställighetsprincipen mel- lan man och kvinnor ej fått göra sig gällande vid utarbetande av stadgarna, varigenom kvinnorna erhalla en oför- månlig särställning.
Med avseende harå må först namnas pensionsåldern, som för de kvinnliga funktionärerna bestämts till 57 år, un- der det att mannens utgör 62 år.
Vi kunna icke godtaga den av pensions- kommittén härför förebragta motiverin- gen.
Den Fysiska förändring, som kvin- norna undergå vid 50 års ålder, med- för icke att dessa åldras tidigare an mannen.
I de fall, dar en kraftnedsihtning förekommer, ar denna i regel övergå- ende och övervunnen före 57-årsål- derns inträde: Alderdoms försa krings- kommitténs statistik, som i pensions- kommitténs resumé åberopas och enligt vi1 ken invaliditetsfallen vid 55-årsåldern bland kvinnorna utgöra 19,3 O / O medan de hos mannen utgöra endast 9,1 Ola, stöder sig på statistiska uppgifter, vilka innefatta alla de kvinnor, som på grund av icke blott hälsoskäl utan ock av eko- nomiska omständigheter icke kunnat försörja sig och de sina och till följd härav måst mottaga fa ttigvårdsunder- stöd.
Att pensionskommitten för att be- visa sin sats om kvinnornas tidiga invaliditet anför åldesdomsförsakrings- kommitténs siffror ar förviinande, d &amp; det torde vara bekant att bland de E O / c invalider, som undersökningen utvisade, upptagits fullt arbetsföra friska hustrur och ankor, vilka till följd av försöjnings- plikt mot en sjuk man eller en stor barnskara nödgats taga hjälp av fattig- vården i någon form.
De 19,3 O / O inne- Fata således bide fysisk och ekonomisk invaliditet, men männens 9,: O / O kunna sagas innefatta endast fysisk invaliditet, ty de arbetslösa 55-åriga min, som mottaga fattigvård, fastan de äro fullt arbetsföra, torde vara ytterst få.
Denna statistik kan därför ej laggas till grund för den kategori Sveriges Privatansrall -- das Pensionskassa avser.
Den av kas- san fastslagna tidigare pensionsåldern för kvinnor verkar även i det avseen- det oförmånligt för dessa att som maxi- mumlön raknas den vid 42 års ålder i stallet för vid 47 års ålder innehavda.
Då det emellertid hos såväl m i n som kvinnor kan förefinnas en önskan att få en lägre pension vid 57 å r istället för en högre vid 62 år, anse vi att des, ordinarie pensionsaildern bör sittas lika för män och kvinnor vid 62 å r med ratt till förtida pension från 57 ar, i vilket fall pension utgår med det lägre belopp, som försakringstekniskt är det ratta.
Vidare rnai anföras, att om pensions-.
HERTHA 143 åldern sättes lika för kvinnor som för för männen, varigenom kvinnornas män, bortfaller det huvudsakliga motivet stallning på arbetsmarknaden orättvist såväl för den högre premien som för gynnas.
Vad pensionsbeloppetsstorlek beträffar .den lägre procentsatsen vid pensions- beräkningen för kvinnor.
Det enda skäl, vilja vi framhålla, att även med 60 % som kvarstår för en skiljaktig premie- å delaktighetsbeloppet pensionerna bli och procentberakning, vore kvinnornas synnerligen små, då kvinnornas l ö ~ i e r i förhållande till mannens större livs- i regel äro så låga, att d e endast täcka längd.
Den allmänna dödligheten i d e oundgängligaste.
utgifterna: - Den Sverige har visserligen visat en olikhet högstd lön, varå pension för ' kvinnor i detta fall, men ingen särskild statistik utgår, ' har satts till 3,000 kr., under det finnes, som utvisar huru det i detta att samma ' för män ar 5,000 kr: Skall hänseende ställer sig bland de afars- maximumbelopp fastslås, bör detta givet-.
anställda.
' Av d e senare årens statistik vis sattas lika för man och kvinnor; då framgår dessutom, .att ett närmande den kvinna, som genom sitt arbete gjort mellan mäns och kvinnors livslängd sig förtjänt av hogre lön, även bör vara.
föreligger, och få vi därför shsom önsk- berättigad till att erhålla pension i pro- värt och rättvist framhålla att premie- portion till lönen.
Slutligen be vi att som vår mening berä kningen uppgöres efter en g e m e n- Få uttala, att undantagsbestammels ' en att s a m dödlighetstabell.
I fråga om familjepensionering har kvinnlig Funktionär, som ingir.
.akten- pensionskommitten upptagit sådan endast skap och därvid upphör med sin an- för män, men då det redan nu före- ställning, äger ratt att återfå till föreningen kommer och mer och mer synes bliva gjorda inbetalningar utan därå upplupna vanligt att gifta kvinnor och änkor dels räntor, bör utgå.och att gifta kvinnor bibe.hålla förut innehavd ' a platser inom således likställas med dem, som övergå affarsvärlden, dels söka sådan anställ- till annat varv.
Det kan tyckas som om ning för att därigenom bidraga till kvinnorna härmed avstode från en för- höjande av hemmets ekonomi eller helt del, men det kan befaras, att denna sörja för familjens uppehälle, torde de ratt skulle medföra, att kvinnorna be- efterlevande aven vid deras frånfälle gagnade sig därav för att på så sätt få drabbas av en kännbar ekonomisk för- ett kapital till bosättningen utan att Be- lust; som delvis bör tackas genom tänka den givna förmånen av att kvarstå pension.
Vi vilja därför som vår åsikt i kassan och komma i åtnjutande av uttala, att deltagande i familjepen- en om an ringa pension.
Förutom gag- sionering bör göras obligatoriskt också net av denna pension ar det i alla d e för kvinnor; samt kunna ej acceptera fall, då hon åter tvingas ut i.
sitt gamla.
den i pensionskommittens ' motivering yrke, av stort värde.
att tillhöra en, framförda åsikten, att det " bör anses pensionskassa, då det hittills ofta legat som uteslutet att arbetsgivare göra in- emot dessa arbetssökande, att d e från betalningar aven för de kvinnliga pensionssynpunkt äro för gamla.
Med åberopande ' a v vad här ovan funktionärernas efterlevandes pensione- ring ".
Dessutom få.
vi påpeka de ' t anförts få vi hemställa, att sådan faktum ', att om kvinnorna icke deltaga ändring av stadgarna vidtages, som fullt i Familjepen~ioneringe~, bli inbetalning.
likställer man och kvinnor såväl i fråga arna för dem från arbetsgivarnassida min- om pensionsilder som pensionsbelopp dre i förhåClande till inbetalningarna och pensionsavgifter. '
' ' i l.
.
-
Denna motion var det ocksi, som satte liv Kringblick.
i schweiziskorna själva.
En kommitté tillsattes Schweizisk demokrati.
För oss, med vårt halvsekelgamla privilegium av hmmunalt väl- jarskap.
och vår visserligen betydligt senare tillkomna, men i praktiken ' nu väl befästade valbarhet till kommunala förtroendeuppdrag, kan dzt, innan eftertanken kommer med, syn av bra nog ringa intresse att följa den strid för kommunala rättigheter, som kvinnorna ännu på så många hå11 ha att sätta in sina krafter i.
Man finner det närmast genant att fästa upp- märksamheten p i att sådan efterblivenhet är möjlig.
Men s i kommer man plötsltgt i håg litet av de svenska kvinnornas egna med- borgerliga förhållanden i jämförelse med deras grannars - och inser att genansen kan sparas för egen räkning.
Och känner dessutom, s i som kvinnorna alltid måste kanna det, att i den ena eller .den andra formen, för den ena eller den andra rättigheten, är det samma sak striden galler för oss alla, den för oss alla stora och l i k h e t i n f ö r l agen.
viktiga grundfordringen När de schweiziska kvinnorna nu, som de göra, organisera alla for saken tillgängliga krafter för att i de olika kantonerna förvärva den kommunala rösträtten, är detta dessutom för dem ett direkt steg framit mot förvärvandet av politisk rösträtt, då den federala rösträtten endast kan utövas av kantonalt röstberättigade.
Det ar egentligen först den sistförlidna hösten, som frågan om kvinnornas röstberättigande togs ' upp inom de kantonala lagstiftande församlingarna i Schweiz, Visserligen hade kantonen Vaud redan i!)
1908 beviljat kvinnorna rösträtt i kyrkoangelägenheter, liksom Geneve gjort detta 1909, och i själva förbundsridet hade till och med frågan om politisk rösträtt för kvinnor vid- rörts ' i samband med debatter angående kvin- nornas rättighet att rösta på och inväljas till medlemmar av nämnder för arbetstvisters slitande (Conseils des Prud ' hommes), men längre .hade det lilla demokratiska landet tills vidare .icke kommit i friga om medborgerlig frihet för kvinnorna.
Det var först förlidet år, som en socialistisk deputerad i Bern vackte mofion om att varje schweizisk kvinna, som itnjuter medborgerligt förtroende, skall äga kommunal rösträtt.
av delegerade från tjugu olika kvinnoföreningar, genoni vilken en intensiv propaganda nu be- drives.
En tidning, D i e B u r g e r i n, utges och det arbetas med petitioner, namnlistor och agitationsmöten.
Visserligen kom som en ned- slående nyhet uppgiften om att Bern-motionen fallit med 107 röster mot 18, men iterigen hade kvinaorna i Bern kort därefter den framgingen att anteckna, att valbarhet beviljats dem till fattigvårdsnämnder och skolråd och att en motion om kvinnors kyrkliga rösträtt antagits med stor majoritet.
Samtidigt härmed beviljade Neuchatel, med endast 4 röster emot saken, samma privilegium.
Men denna lilla kanton nöjde sig icke med att låta kvinnorna Ra sitt ord med i fråga om prast- val och lryrkoangelägenheter, som kantonerna Vaud, Geneve och Bern, utan erkände på samma gång, med endast en nejröst i opposition, kvinnornas valrätt och valbarhet till C o n s e i l s d e s P r u d ' h o m m e s.
Ett privilegium.
som schweiziskorna äro mycket stolta över och som de mena deras land gått i spetsen att bevilja.
- Vi utgå ifrin att M:me Emilie Gourd, ord- förande I schweiziska landsföreningen för K.
B.
R., som gjort detta uttalande i Jus Suffragii, har reda gå sin sak, men vilja inte desto mindre påpeka, att denna fråga redan för flera Ar sedan var brännande aktuell i Belgien och även ph allra senaste tiden stått på dagordningen i Frankrike.
Medan man nu var i farten i Neuchitel, tyckte en del av deputeradena, särskilt av den sociaildemolrratislta fraktionen, att man borde passa p i och vara generös även i fraiga om den kommunala rösträtten, men som detta förslag på grund av rent formella skäl icke kunde genomföras vid samma riIlfalle, ehuru iag- stiftarna i allmänhet syntes vara för frågans lösning, har Neuchitel ännu e n god sak i reserv för sina medborgarinnor.
Och vi Ropgasattden inte göms på allt för länge.
I Basel hade en socialdemokratisk deputerad däremot.
under iakttagande av nödiga former väckt motion om fullständig rösträtt och val- barhet För kvinnor, men här var återigen stamningen ej så allmänt för saken, och den föll, dock med den beaktansvärda minoriteten -
av 45 röster f ö r motionen ..
Antalet nejvoterande var 61; 22 deputerade hade nedlagt sina röster.
S i man kan saga att aven har ser framtiden ratt s i löftesrik ut.
Medan cfe som makten hava i Schweiz ' olika kantoner p8 satt som sker antaga och förkasta lagförslag rörande kvinnorna, arbeta dessa oförtröttat vidare var f &amp; sig i sina kantoner, glädjande sig i t framgingama p i det ena hhllet och deltagande i ' motgingarna p i det andra.
Alla medvetna om att, slsom deras stats- författning ar,.
den ena kantonens framgång inte betyder nigot, av di r e k t vinst för den andra, men dock alla starkt solidariska med varandra i arbetet för det gemensamma milet.
Temperaturförändring.
Den lojala bearbet- ning av franska deputeradekammarens röstratts- utskott, som omnämndes i Herthas förra nummer sisom omhändertaget av M:me de Witt Schlum- berger och den franska kvinnliga röstrattförenin- gen, har nu utförts under de mest lyckliga och behagliga former.
Aven här gällde det kvinnor- nas k o m m u n a l a rättigheter.
Det var den 14 februari, som den högtidliga uppvaktningen av det samlade utskottets fyrtio medlemmar ägde rum.
Det hade givits en vink om att deputationen icke borde vara för talrik, varför endast itta representanter för de olika kvinnoföreningarna utvalts.
" Vi motiogos med en välviljau, skriver M:me de Schlumberger härom i La F r a n G a i s e, " som endast ökades och blev allt tydligare efter uppläsningen av vår resolution och under diskussionen av de invändningar, som fram- fördes mot oss ".
Och hon tillägger, att det tycktes som om det fruktade, av s i minga män uppkonstruerade fantomet av en maskuliniserad politiserande kvinna kröp ihop och lämnade plats för en sannare uppfattning av den ' verkliga, för ett mål arbetande, utvecklade och intelligenta kvinnan, vilken kan som medborgarinna bli av ' varde för sitt land och en god kamrat till mannen.
Ocksi preciserade en av deputationens med- .lemmar detta genom yttrandet: " Temperaturen steg frin 2 grader till 23 över .noll ' '.
Men .vi ha inte annuesett utgången i kamma- ren!
Temperaturen i dylika lokaler ar särdeles .oberäknelig, i a11 synnerhet nar kvinnofrigornas vinddrag kommer med i spelet. '
' a Där man segrar.
Frin Amerika komma.de färdiga segertelegrammen.
Ohio och Nord Dakota ' ha nyss fitt klart för sig att också kvinnorna kunna vara med om att i ' östa p i president i t den stora republiken.
Samma sak som Illinois för nigra i r sedan klarade upp.
President Wilson har för.
sin del blivit s i glad över detta, att han i sitt hjärtas fullhet telegraferat till Mrs. '
Catt och uttryckt sin för- fjusning, piminnande henne om att, som hon vet, han har ett mycket direkt intresse av att föstratten utsträckes till kvinnorna.
Jo, det minns nog mrs.
Catt sedan i höstas.
Även Österns kvlnnor.
Aven japanesiskorna röra p i sig.
Med Kaji Yajima - den ittiotvi i r gamIa .ordföranden för Japanesiska kvinnors nykterhetssällskap- - i spetsen ' drog nyligen en kvinnoprocession genom Tokios gator för att demonstrera emot en just utfärdad tillåtelse att öppna ett stort kvarter, nara stadens centrum, för auktoriserad lastbarhet.
Protesten utmynnade i överlaninande av ' en petition i saken till guvernör Okubo, en vid Yaleuniversitetet graduerad japan: Enligt en Tokiotidning var emellertid guvernören " syss.el- satt " och hade ej tid att mottaga kvinnodepu- tationen, som hänvisades till polismästaren.
.Vad s o m inträffade hos denna dignikr är icke bekant.
.
Livsmedelkommissionens kvinn- liga sakkunniga.
Livsmedelskommis- sionen, som nu till sist kommit tillden .punkten, att den anser kvinnornas råd Önskvärda vid f01 k hushilllningens ord- nande, ha som kvinnliga sakkunniga .invalt fröknarna Hilda Carl berg, Sigrid Göransson, Kerstin Hesselgren; Inge- borg Walin och.
fruarna Anna Carlson, Agnes Ingelman, Martha Silfverhielm.
Namn vilka tala för sig sjalva i ' fråga.
.
om duglighet ocli erfarenhet.
Fredrika-Bremer-För- Förbundskretsarnas års- - bundets årsmöte.
möten.
örbundets ordinarie möte, som detta F å r äger rum i Göteborg 10 och l l april, kommer att röra sig kring nedan- stående förhandlingar.
Samling sker första mötesdagen, den 10-april, kl. 10 f. m. i Kjellbergska flick- skolans lokal, som välvilligt upplåtits för mötet.
Förmiddagen upptar redo- görelse för förbundets och kretsarnas.
verksamhet, de ordinarie årsrnötc:sför- handlingarna samt meddelande angående Nordiska Kvinnosaksföreningars Sam- organisation av fru A Montelius.
Efter lunchrast kl. 12-1 håller fröken Maria Aspman ett föredrag över K risen, kvinnornaoch yrkesskickligheten, varpå diskussion följer.
Kl. 7 e. m. hålles ett offentligt möte i K. F. U.
M:s stora sal, Erik Dahl- bergsgatan 1, med f ~ r e d r a g om Fredrika- Bremer-Förbundet: H u r d e t k o m t il l av fröken L. Dahlgren och Förb ' un- d e t s v e r k s a m h e t av fröken A. Thor- stenson.
.
Onsdagen den 1 1 kl. halv 1 1 f. m. i Kjellbergska flickskolan inleder dok- tor Mannheimer ett diskussionsmöte angaende B a r n m o r s k e k å r e n s ön- s k e m a l i fråga om utbildning och l ö n e f ö r h å l l a n d e n, och kl. halv 2, efter lunchen, talar fröken A. Meyer- son om D e n k v i n n l i g a s j u k v å r d s - personalens utbildning och arbets- f ö r h å l l a n d e n, varpå diskussion tän- kes följa.
Denna dags kväll har Sällskapet Iris ordnat ett samkväm på Börsen, vartill alla vid mötet deltagande utom Göte- borg bosatta medlemmar av förbundet inbjudits.
För övriga mötesdelragare till- handahålles inträdeskort B 1 kr.
ph Arsmötets byrå,Kjellbergska Flickskolan, Södra Vägen 23. '
Fredrika-Bremer-Förbundets samtliga kretsar ha nu hAllit sina årsmöten.
De förrättade styrelsevalen ha därvid u tfailit sålunda: I M a l m ö k r e t s e n omvaldes de avgå- ende styrelsemedlemmarna fruarna L. Gren-Nilsson, O. Selmer och L Zicker- man samt fröken Anna Nilsson och nyvaldes efter kamrer L. Kleberg och fru Anna Söderström, som undanbett sig återval, kamrer A. Hultman och föreståndarinnan for Malmö högre laro- verk f ~ r flickor fröken M.
L.
&amp; ur.d- ström.
Vid senare förrättat val av funk- tionärer inom styrelsen utsågos till ordf. fru E. Quensel, till v. ordf. fröken M.
L. Lundström, till sekreterare fröken Eurenius, till kassaförvaltare fru 0.
Selmer samt till mötesvardinnor fruarna Selrner och Zickerman.
Som press- sekreterare a r frökeri E. Theorin, med- arbetare 1 Sydsv.
Dagbl.
Snillposten, anställd.
Revisorer blevo de &amp; utva- rande, fröknarna H. Arwidius och E. Dahlberg med fröken M. Munch af Rosenschöld och lektor A.
Rosen som supskant.
H: k r e t s e n L u n d m e d o m n e j d om- valdes likaledes de avgående st y relse-.
ledamöterna docent H. Borelius, fröken M. Ljunggren, fröken H. MöIler och fru S. Nilsson-Ehle samt nyvaldes i stiiilet f6r fru M. Blidberg, som avsagt sig, Fru A. Herrlin.
Styrelsen konstitu- erade sig darefter sålunda: docent H. Borelius, ordf., fröken H. Möller, v. ordf., fru C.
Eklundh, sekr., fröken E. Persson, kassaförvaltare, fröken Möller och fru Sjövall, mötesvardinnor.
Revi- sorer blev0 fröknarna L. Möller och I. Westdahi med fruarna N. Bergendal och N. Wennström som suppleanter.
I H ä l s i n g b o r g s k r e t s e n omvaldes fröken S. Rosentvist, ordf., fröken L. Deshayes, v. ordf., fröken M. Platen,
-- H E R T H A kassaförvaltare och sekretare, fru N. Holmstrarid, ' lektor E. Schiött, fröken A. Svensson samt nyvaldes efter fru R. Schiirer von Waldheim, som på grund av avflyttning från orten undanbett sig.
återval, fröken Signe Wennberg.
I A r v i k a k r e t s e n fröken A. Inde- betou, ordf., fru I. Wallenström, v. ordf.,.
fröken S. Brink, kassaförvaltare, frö- ken .Elin Collin, sekr., samt fru Signe Wallgren med fru H: Janson, fru E: Lundqvist och fröken A. Rennerfelt som suppleanter.
Revisorer fru H. Win- 147 blad och fröken B.
.6berg .. Revisors- suppleanter fru H. Indebetou och A. Renvall.
.
1 ~ i n k ö ~ i n i s k r e t s e fröken n A. Arwedson, ordf., fru E. Blomstedt,.
v. ordf. fröken J. Wallerstedt, .kassaför?
valtare, fru M. Tollin, sekr., fruarna - A; Ekman, L. Palmqvist och fröken M.
W igander.
E S t r a n g n ä s k r e t s e n fru H. Kant- zow,ordf.,fröken E.
Sack, v. ordf., fru M. Queckfeldt, sekr., fröken E. Rydberg kassaförvaltare, och fru L. Philipson.
Svenska Fattigvårdsförbundet om de utomakten- skapliga barnens stallning.
D å den av Svenska Fattigvårdsför- bundet den 22 sistlidna februari anordnade konferensen för behandling av förslaget till lag om utomaktenskap- liga barns stallning beslöt att icke antaga de resolutionsförslag, som framlades, uppdrog den åt förbundets arbetsutskott att i den mån detta fann ' det lämpligt bringa de föreslagna resolutionerna till lagutskottets kännedom.
- Med anledning härav har Svenska Fat- tigvårds förbundets arbe tsiitskott enat sig om ett uttalande, som Översänts till lagut- skottet och som upptar följande punkter: a t t den lägsta åldersgräns, vid vilken barns utom äktenskap rätt till under- håll från föräldrar skall kunna upphöra, bör sattas till 16 år; a tt dar .avtal träffats om utgivande av ett belopp en gång för alla till barns utom äktenskap underhåll, sådant avtal bör - i likhet med andra avtal - kunna jämkas, då väsentlig ändring inträtt i de förhållanden, som vor0 avgörande vid avtalets träffande; a t t barn utom äktenskap.
icke bör ' göras underhållsskyldigt mot fader, efter vilken det ej har arvsrätt; a t t den bristfälliga faderskapsutred-.
ning, som skulle bliva en följd av ett antagande av 26 g i den K. propositio- nen, skulle äventyra aktningen för lag samt minska känslan för faderskapets ansvar och att sålunda, oberoende av hur fragan om arvsrätt efter Fader må lösas, en fullständig faderskapsutredning bör införas i lagen i överensstämmelse n1e.d det särskilda yttrande, som av hovrättsrådet Tiselius fogats vid Lagbe- redningens förslag i frågan; a tt barn utom äktenskap bör ärva fader och ärvas av honom; a t t straff bör stadgas för moder, som mot bättre vetande lämnar falsk upp- gift till barnavårdsman eller domstol, om vem som ar ' barnets fader; a t t ' skyldighet att utse barnavårds: man bör laggas på barnets födelsekom.
.
mun eller - före barnets födelse på moderns vistels.ekommun och icke på moderns kyrkobokföringsort; a t t barnavårdsman ej bör fråntrada sin befattning, därför att annan an bar- nets fader eller moder förordnats till förmyndare, utan bör entledigande i.
- '.
detta som i andra fall s k e först efter prövning av barnavärdsnämnd;.
att, där barnavårdsman finnes, avtal om underhällsbidrag bör godkännas av honom, ehuru det slutits .av annan för- myndare än barnets fader eller modersamt a t t barnavårdsmannauppdrag bör kunna lämnas icke blott åt enskilda utan även åt förening eller som blivit för detta ändamål godkänd av konungen- En tysk hedersgumma.
ånga skiftande minnen har jag från mina besök i Tyskland, älskvärda bekantskaper av kortare eller längre varaktighet, heta studieveckor i Berlin, gemytliga i Miinchen, idylliska på Rugen och i Harz.
Jag har fätt Luther- minnen och Goetheminnen, högtider genom konstens väldiga intryck i Dresden och Köln, genom naturmakten i Sachsiska Schweiz, Partenkirchen, Schaffhausen, medel tidsbehaget i Niirn- berg, Hildesheim, Cosslar, nordiska tegelstensgotiken i Lubeck, och ho kan uppräkna allt!
Ett av mina sommarlov stod i den hägn, som ovan skyddsängels titulerats e n h e d e r s g u m m a.
Jag kunde väl också ha skrivit så: e n f i n g a m m a l dam.
Frau Oberschulrat von Born är för mig det vackraste älderdomsporträ tt av den bildade tyska kvinnan, hon som kan tänka klart och drömma ljuvt men aldrig försummar handernas husliga sysslor.
Gärna ville jag skänka dessa vördade drag den oförgänglighet, som står i min förmåga.
En liten stad vid Rhens biflod Lahn, på dess bäda stränder och uppför ett berg - krönt.
som sä många ' tyska berg av ett gammalt gotiskt .slott - halvvägs M i branten.
ett universitet med c:a 2,000 studenter, nere vid floden S:t Elisabeth- kyrkan med tv5 spetsiga torn, som g4 mot himlen - " en hög visa i stent4 -; pittoreska, krokiga backegator i staden, lummiga kullar med utsiktsplatser och värdshus inom lättåtkomligt hall, små- borgarfröjd och akademiskt Gaudeamus!
Marburg heter den täcka boplatsen.
Det ä r underligt vemodigt att låta tankarna vallfirda till fridfulla tider i Europa!
Vid mitt första feriebesök i Marburg var krig ett spöke, som v i ville sakna till exotiska osannoliklaeter.
Sasningen att saga - i Tyskland såg man likväl kraftmätningen med England som ett annalkande öde.
" Onkel Edou var ej någon vän att lita pi, menade man.
Inringningspolitiken u var börjad, och jag höirde så drastiska yttranden som detta: - Vi äro virldens mest hatade nation; Gud ske lov, att man också fruktar oss!
Eller detta, som förlorar på att över- sättas: - Die Englander haben e s nur noch im Magen, dass wir nicht mehr das Dseckland von 1806 sind!
Är det partiskt att se en tragisk sanning i dessa påståenden?
H a r inte
krigshistorien ' o c k ~ &amp; givit ratt åt ett annat förtroligt politiskt ord, omaItalieri s ' om bundsförvant: - Die Italiener sind fals ' ch!
Men jag.
kommer från ämnet, min kara fridsalla gumma!
Jag hade fått en adress, och skrev, och b1e.v hämtad vid stationen.
Det var först en m i s s räkning att " familjenu, dar jag skulle bo, bara utgjordes av tvii damer, mor och dotter, och modern 84 år!
Men sällan har jag mött mera ungdomligt livfulla sjalar an dessa.
Fraulein Adelheid vann mig nästan strax, då hon ledsagade mig.
utmed floden, under blommande akacior.
De vita tunga klasarna i den mjuka grönskan över våra huvuden, det sakta sorlande vattnet bredvid och en på en gång förnam och vanlig röst - Adelheid var ingen oäven ciceron i det romantiska Marburg.
Men samtalet hade allvarliga poänger, det var " med en viss tvekanu de kunde ta emot mig, eftersom Frau Ober- schulrat von Born hade ont i Foten, och doktorn hade föreskrivit lugn.
- Ni Får lova att saga upp mig, om jag blir till besvär, och jag skall val hitta på annat.
- Ja, om det visar sig nödvändigt - Det blev emellertid ingen uppsägning, jag kände mig " sehr gut aufgehobenu, och värdinnan visste inte hur val hon ville mig både med mat och prat.
Hon kom emot oss, i förstugan, en söt och rund liten gumma, ' spetshuva på det vita håret; kloka klara ögon, inte ett spår till skröplighet, men sirlig som en byrådocka.
Hon var herre i sitt hus - Adelheid, som bara gick mot.
de 50, var, Atminstone skenbarligen, det ' ' lydiga ' barnet.
Frau.
O bérschulrat in;:.
' .. stallërade mig i mitt rum.
: - - H a r k k a n i göra det s i bekvämt åt e r ni.
kan, hoppas vi ska trivas, säg b.ara ifrån.
Vill ni ha ett varmare eller.
.
tunnare täcke?
.
.
' Härvid rotade hon egenhändigt om i sangen och slog på de pösande ' fjäder- dynorna.
Jag såg på den vackra ut: sikten genom fönstret - botaniska trädgården, Lahn, stan, slottsberget - och var nöjd.
Elisabethkyrkan låg fem minuter bort, den blev förstås genast presen terad: - Har .ar mest lutheraner i Marburg, men lutheranerna har e t t helgon; den heliga Elisabeth, hon dyrkas har av alla, förklarade gumman skämtsamt, Själv var hon katolik, men fördragsam.
Hennes man hade varit lutheran: - Han bad sitt V a t e r u n s e r och jag mitt P a t e r n o s t e r, och vi grälade aldrig.
Jag tror, att uppgiften kunde vara sannWrdig.
Hon ' hade ett härligt gott lynne, och hon var barnafrom.
Snart fick jag bit för bit av hennes långa livs erfarenheter, an ljuva, än svåra, men ingen bitterhet i bedrövelserna.
För att bevara hennes ofta kraftigt kryddade berättelser gjorde jag en del anteck- ningar efterit; Hennes m ' an fick i unga å r hovtjänst hos fursten .av Nassau, vår drottning Sofias bror, - han hade val då ett tjog par s k o r a v alla de slag, men med linnet var det illa ställt!
De hade fätt börja med litet.
Politiska oroligheter kände hon gott till.
Hennes far hade suttit inspärrad som upprors- man, då han hörde till Jungdeutschland.
Dessa unga man, som senare ' hesjungits.
.
såsom fosterlandsvänner, häktades då (1 830-32) som farliga revolutionärer, Frau ' Oberschulrat blev en lojal tyska i Stortyskland, men med rörelse mindes hon de tunga dagar (1866), då Hessen- N assau införlivades med Preussen.
- Jag säger er, att jag gärna skulle ha gått barfota genom hela riket, om vår stackars furste kunnat få behålla sin tron.
Den stackars käre hertigen!
Men vad skulle vi göra?
Min man, en fattig professor, och många barn!
Han gick till fursten och lat lösa sig från sin ed, och så gick han i preussisk tjänst.
.Det var längesedan.
Nu ar min son professor vid ett preussiskt gym- nasium.
Och en akta tysk!
Nu avbryter Fraulein Adelheid och flödar över av kärlekens lov.
Den ende älskade brodern, som ar kvar, " han kan .hålla lektioner, så gymnasisterna sitta " betagna, h a n ar ett geni, ett helgonu o. s. v. Jammerschade, att han inte ar i Marburg!
Lilla gumman suckar åter, nar hon kommer in på krigsåren 1870-7 1.
Då var det en kar plikt att bli sjuksköterska.
Hela tåg med shrade kommo från Frankrike, och alla familjer, som s i kunde, Iäto upp sina rum.
- Och Mutterchen hade så god tur med sina patienter, inflickar Adelheid .. .- Gewiss!
- Och så strålar den lilla gumman, men hon suckar igen: - Hur dom såg ut, nar dom kom!
Avmagrade av strapatserna, bleka och eländiga, genomskjutna!
D i e a r m e n Kerle!
Då lärde jag h a t a kriget!
Man förstod ju vinsten av de tyska staternas enhet, fastan preussarna kunde vara lite retsamma.
Det var surt i början: - Det går en historia från en liten kyrkby nara Frankfurt.
Dar i Sachsen- hausen hade råttorna härjat så illa.
Och för att bli fria från plågan " stiftadeu goda sachsenhausare en silverråtta (skänkte en sådan till kyrkan).
Ej långt efter traktens införlivning med Preussen, då stamningen var tryckt, kom en hög preussisk officer händelsevis till kyrkan, han besåg aven silverråttan och frågade skämtsamt, om det hade hjälpt.
Kyrko- tjänaren svarade illmarigt: " Jag vet inte sai noga, hur det förhåller sig med den saken, men om det var sant, att det hjälpte för råttorna, så skulle vi genast stifta en preussareu.
- Vad ha preussarna egentligen att stoltsera över?
Alla vira store man, Wagner, Goethe, Schiller, Luther, äro frin Sydtyskland.
Ja, för Luther hade båda damerna respekt, fastan Adelheid gick til!
kan.
tolska massan.
De anmärkte som en brist hos bildade lutherska vänner, att dessa inte hade reda på Luthers älskliga brev till sin lille son Hans.
-- J u narmare påven, desto sämre kristen, och ju narmare Berlin, desto sämre undersåte, citerade Frau Ober- schulrat von Born.
- Nog kunde man vara kritisk mot Berlin, men inför engelska faran stod ett eniga folk.
Man kunde skämta, att Tyskland vore " ein e i n z i g e s Reich, aber kein e in ig e s Reich, " men om England lat det så: - Nar engelsmannen tala om tys- ka rustningar, iiinker jag på fabeln om räven ock haren.
Räven hade bitit i- hjäl en hare och stod anklagad inför le-
Men min kära Frau Rat v a r alltför intelligent och varmhjärtad att hysa politiskt groll mot.
sin nästa.
Hennes intressen vor0 därtill för m ' ångsidiga: Religion, P o e s i och Kok.konst.
O m dessa ädlare sidor mera har nedan!
Frau Oberschulrat von Born hade kanske upplåtit sitt gästrum för.
att få hjälp till .hyran - de båda damerna disponerade .en 5-rumsvåning.
Men afarsavsikten var på intet satt märkbar.
De kunde i en mindre bostad levat väl ombonade och.
makliga, men det låg bättre för deras röst att emellanåt ha utländska - åhörare; franska yng- lingar hade de haft i pension, och mer a n en av dem hade fått tyska lektioner av Adelheid - och gett henne livliga ömma brev efteråt - nästan som jag.
De hade en jungfru - skomakare- dotter från staden -, som kom ett par timmar till grovsysslor, men annars bodde i sitt hem.
Hon gjorde torg- uppköp och vad hon .eljest blev ålagd.
Hon var pålitlig och gammal bekant, sie irnmer!
Och si logo d e båda så oförargligt.
men inte s å alldeles värderad, " Hon Den ufrä.cka " Flickan var mera in- a r en pärlau, sade gumman, " aber es var vuxen i.
Stortyskland, den lilla gum- gibt such ' schwarze Perlen ".
man mindre entusiastisk för dem, inte nog rapp i inatmoderns ögon.
En morgon efter frukosten detta utlåtande: som avsatt ' hennes älskade furste: - O m jag visste vad Dorchen gör - Das ist mit den Preussen wie mit .den Wanzen, wo sie einmal sind, så länge i ert rum, nar hon skall städa?
Nu har hon glömt att ge e r vatten.
d a wird man sie nicht los.
Hon var frhn den gamla goda ti- Vet ni, d e dar diktböckerna,som ni har den, halst ännu hovdam i Nassau på ert bord, far ni bestämt lagga in, med.
lokalpatriotiskt förakt för grannen: annars laser Dorchen dikter.
.
Jag.
försökte ett blygt försvar.
" Die Hessen sind dreckig und blind, fick gärna för mig läsa dikter.
Men ' die Nassauer sind aber treu.
" - Ja, vad var Hessen emot Nassau?
Hessen " Frau.
Rat " skakade sitt dilla huvud: - " Dahinten, w o.
die Eulen einander - Om jag komme till denna världen en gång till och finge välja levnadskall bei Tag gute Nacht sagen. ' '
jonet.
Han sade då, att han inte ha- d e börjat, det var nödvarn.
Vi äro haren .. (" Wir sind ' s.
Karnickelu.)
.
.
.
.
Detta sades fem å r före kriget.
In- för den ohyggliga verkligheten idag vill jag inga reflexioner göra, men n u a r det knappast indiskretion att offentlig- göra sådana profetior, då krutet explode- rat.
Faktum kvarstår,.
att bildade, in- nerligt .manniskovanliga damer, som ha-.
d e gått igenom f ö r mycket för att-bli chauvinister, trodde Tysklands enda räddning ligga i detta a t t.
g ö r a s i g f r u k t a t.
Och fienden var England.
Mot rank rike hade.
man vanliga känslor, och franska gäster hade man länge haft i haset.
Adelheid kunde saga: - Ich Freue mich immer diebisch, wenndie Englander U nannehmlichkeiten haben.
Då .kunde den gamla lyfta fingret och ursäkta yttrandet med en värre a n klagelse: - Sie ist frech, A.delheid.
S o war ' on on. '
skulle jag bli Dienstmadchen.
De verkliga familjeslavinnorna här i Tysk- land äro åtminstone inte jungfrurna, snarare fruarna.
Det är i allmänhet den svaga punkten hos de allra duktigaste art se något otåligt på andra dödliga, som kanske inte fått alldeles lika duktiga händer.
Hus- hållet var för den gamla damen en hederssak, en helig sak.
Vid bordet gick det- gemytligt till.
- Där fick jag ofta låna ' var sitt öra åt Mutterchen och Töchterchen.
Dess- emellan trugande vanligt: - Bitte, bedienen Sie sich!
En söndagsmiddag hade denna mat- sedel: Suppe.
Kalbsbraten mit gedruckten Kartoffeln, Erb- sen und Rubchen.
Schokoladenpudding mit Vanillesauce.
Dessutom rhenskt vin med vatten, varvid jag hade nykteristiska betänk- ligheter, men Adelheid skrattade miss- troget åt dessa ': - In Schweden trinkt man ja immer einen S c h l u m m e r p u n s c h!
Frukosterna voro synnerligen enkla, efter tysk sed, men jag fick ofta något kallt kött som pålägg, och de bådo inig förlåta, att de ej kunde duka opp den kräslighet som kallas Schwedische Platte, svenskt smörgåsbord.
Jag prisade garna deras anrättningar, och " Frau Rat ' ' invigde mig i middagarnas till- redelse.
Hon smickrade mig med att hon på sex veckor skulle kunna göra mig till en bra husmor: - Mit einer G a n s geht das nicht, aber mit einem vernunftigen Mädchen geht das.
Och nu kom hennes köksarbetes apologi, en glad trosbekännelse: - Om matlagning skall lyckas, maste man laga m a t e n med k ä r l e k.
Ich k o c h e mit Liebe.
Vet ni hur jag menar?
Inte skall man bara tanka p i köttet, nar man kokar.
Man tänker p &amp; de karg människorna och vill si garna, att det skall smaka dem väl.
Somliga fruar påstå, att hemarbetet gör en st3 bunden.
Men mina tankar kunna göra de behagligaste spatserturer, medan händerna arbeta, Min 85-åriga fru hade en liten grönsakstäppa, som fick ömm&amp;tc per- soniig vardi.
Vart ogris bort!
En gång erbjöd jag mig hjälpa att plocka art- skidor, men det var knappast rådligt.
Var balja klipptes försiktigt av den lilla gumman, och man fick vara si näpen som hon för att inte trampa miste i gången mellan ärtor och morötter.
Rörande var hon med vattenkanna i hand: - Jag ska ge blommorna att dricka.
så de inte törsta ihjäl.
" Lille Hansu, kanariefågeln, fick också sin dagliga omsorg, han skulle ha bad och foder och vänligt samspråk.
Tidigt voro båda damerna oppe och kokade kaffe.
Vid sybordet eller i köket gjorde de sin flit, medan gästen sprang pai f~reläsningar eller skrev brev.
En morgon såg jag " Frau Ratu dammtorka en bokhylla, den lilla figuren sträckte pil sig för varenda bok, som hämtades ned, putsades och ställdes tillbaka.
Jag undrade om hon hade doktorns tillihelse till detta arbete.
- Ach was, smalog hon, das nenne ich keine Arbeit.
Das ist mein Vergnugen.
En annan gång hingde hon opp tvatt -
.
' l 53 H E R T H A på balkongen, förtjust över det välsignade solskenet.
Då .bannade dottern: - Mamma drar ikring sin tvätt, som kattan sina ungar.
Hon får egentligen inte lov att röra sig sådär mycket.
- So ein Reches Kind, log den gamla.
Om än jag själv här spelar en lite löjlig roll, får jag berätta ännu ett par smådrag om gummans solskenshumör.
Det var en söndagsmiddag, och hon nödgade mig att ta ett.stort stycke tirta.
- Varför ska jag alltid ha störstaa biten?, krusade jag.
- Warum, warum sind Sie uber- haupt auf der Welt?
Det var ej lätt att replikera.
De .första dagarna gick jag ständigt med samma grå kjol.
" Frau Rat " trodde väl då, att det var min enda.
Det kom regnväder.
Då trippade hon in till mig och började illparigt berätta legenden om den helige Martin.
På samma gång vin kade hon åt mig med en tjock,mörk kjol- - Känner ni Sankt Martin?
Han var en from riddare.
Han mötte en gång en fattig lump, som gick och Frös i sina trasor.
Då tog riddaren sitt svärd, skar itu sin mantel och räckte den ena delen åt den fattige.
Nu vill jag gärna följa helgonets exempel och Iiina e r min kjol i kväll!
Jag skrattade och hon med.
Var jag " so ein Lumpu?
Men hon hade gjort.
ett ridderligt erbjudande.
Jag hade verkligen en mörk kjol ocksa, men jag beklagade att den var skäligen rynkig efter ett åskregn i bayerska alperna: " D e r wird ge.biigeltf6, dekreterade.
gumman belåtet och satte genast ett järn på spisen.
- - E n a v oss.
Ett steg i rätt riktning.
Till riksda- gens kamrar har överlämnats en pro- - position med förslag till grunder för kvinnas.
utnamning och befordran till rektor vid kvinnligt folkskoleseminari- um.
Enligt förslaget kan infödd svensk kvinna, som uppfyller stadgade villkor, utnämnas eller förordnas till rektor vid kvinnligt f01 kskoleseminarium, doc k att kvinna som är gift må utnämnas eller förordnas endast för det fall att rege- ringen på särskild framställning shdant medgiver.
I händelse kvinnlig rektor träder i gifte ankommer på regeringens prövning om hon må bibehållas i tjän- sten.
Kvinnlig rektor åtnjuter de.löne- förmåner som tillkomma kvinnlig ad- junkt i högsta lönegraden jämte fri bo- stad eller hyresersättning samt dessut- om ålderstillägg enligt samma grunder ' som för manlig rektor.
I Brevväxling.
X.
Vedertagen journalistisk sed fordrar i varje fall att insändare uppger sitt namn till r e d a k- t i o n e n för att respektive tidning eller tidskrift skall publicera det begärda.
Hertha har gatt ännu ett steg längre och frin början av sin verk- samhet bestämt .sig för att icke ge rum &amp; ano- nyma insändare,.
d i tidskriftens redaktionskom- mitt6 icke s i g annan utväg att undkomma den art ansvarslös polemik, som si ofta fir göra sig bred i dagspressens spalter.
Med utsatt namn beredes siledes plats i t er insända artikel, s e - dan ni benäget meddelat er med REDAKTIONEN.
.
Notiser från bokvirlden.
Polen nu och n ' forna dagar av 1.
Armfelt och W. de Pornian.
Med en &amp; ersättning av Henryk Sienkiewicz ' s sista novell.
Svenska Andelsförlaget.
Polens ratt ay Marika Stjernstedt.
Svenska Andelsförlaget.
Bida dessa böcker ge oss det polska folkets historia.
Den ena, J. Armfelts och W. de Pomians, utförligare och under intressanta vandringar från trakt till trakt, från stad till stad i det styckade landet, den andra, Marika Stjernstedts, i kortare sammandrag.
Men båda med kärleken till och medkänslan för ' den olyckliga nationen präglande varje sida.
Utan tvivel är det behövligt att lära genomsnittssvensken litet om Polen, han är sannerligen icke belastad med någon tyngande kunskap vad detta beträffar.
Och om det över huvud taget skall vara möjligt att bilda sig en åsikt om nationalitetsproblemen, som nu blivit så brännande aktuella, är första förut- sättningen kunskap om folken, deras historia, deras kultur, deras utvecklirigs- möjligheter.
Med så mycket mera in- tresse tar man därför i våra dagar upp böcker, vilka som dessa ha avsikten att angående det ena eller andra folket klara upp.
begreppen.
Att dessa två böcker var och en på sitt vis göra det är ovedersägligt, a v e n om man måste säga, att de respektiva författarinnornas börd och förbindelser med det folk de skriva om i viss mån hindrat dem att fullt rättvist fördela skuggor och dagrar.
Värdet av böckerna ligger i de direkta historiska, geogra- fiska och kulturella fakta de meddela ' angående Polen.
Att därvid den större och utförligare med sina rika illustra- tioner från polska städer på sitt sätt får en övervikt ar givet.
Den gör en verkligt bekant med Polens vackra gamla städer, med det polska landskapet, med folket och dess historia ch liv.
Marika Stjernstedts bok, till sitt ur-.
sprung ett föredrag och därmed förut- bestämd till stark förkortning, ger åter med sin klara och rediga disponering av imnet och skriven som den i r med förEs vanliga goda stil en blick på Polen och dess folk, som böir kunna väcka den förut slöes tanke på vad som verkligen kan vara P o l e n s r a t t.
Vad förf.
avsett med sin bok.
KAtsrnas folk av Est er Blenda NordstrBm.
Wahlström &amp; Midstrands förlag.
Det är verkligen " kåtornas folk " man här träffar på.
Utan extra litterar p&amp;- klädning, just saidant som det lever och bor i sina kåtor, som det drager med sina djur h e r fjällen och vidderna i vintrarnas snöstormar och den unde; .- bara sommarnattens vita ljus.
De bzms- liga små mänskorna, härdade och starka och tailiga under ödet.
Att författarinnan ar en god iakt- tagerska visste man förut.
SA som hon k i s tecknat lappfolket med alla dess egendomligheter - pai gott och ont - är det en kulturbild av v i d e.
Det rutinerat duktiga skrivsättet gör det dessutom till ett stort nöje att h a denna bok.
E. K-N
världens förnämsta läderpre- servativ, gör skodonen absolut vattentäta och nzinst dubbelt va~aktka.
Finnes överallt h kr.
o: go och I: 5 0 pr flaska.
A.=B.
COLLAN-OLJEmFABRIKEN T.
O L S E N, S t o c k h o l m.
Ledig annonsplats!
ANNONSER - FOR - HERTHA upptagas .av (Fröken Ingeborg Bergsfröm.
Rikstel.
97 83 31 OSTERMALMSGATAN 31 Rikstel.
97 83 I Anna Bengtsons K a p p a f f a r I I H.
K H. Kronprinsessans Hovleverantör.
STORTORGET 12, H E L S 1 N G B O R G.
- RIKS TEL. 12 43.
REKOMMENDERAS Kostym- oah Kapptyger.
Stort urval.
Beställningar emottages.
PLATSFO MEDLING.
A platsförmedlingen finnas anmälda lärarinnor, lektionsgivare, in- och utländska, kontorister, värdinnor samt hushålisbiträdera av olika slag.
Rikst.
27 62 I Platsförmedlingen an oppen kl. 12-4.
A.
T.
48 16 l erhållas mot ett pris av kr.
2: 50 E r inb.
ex., kr.
1: 75 för haft.
ex. H P ~ l k t i ~ f~d %illf2~ k B&amp;R &amp; ~ P &gt; ~ P B B @ ~ utgiven av FWEDRI [WA-BREME - F ~ R B U M D E T Redaktör: FANNY EKENSTIERNA.
Utkommer med 40 åttasidiga n:r om airet.
Prenumerationspris: hela &amp; P kr.
1: 80, halvår kr 1: -, kvartal kr.
O: 69.
Preneirneration sker A posten.
Innehåller berättelser och poem, levnadsteckningar, religiösa och etiska uppsatser, artiklar i diverse ämnen samt en rikhaltig praktisk avdelning.
Inbundna årgångar för 1912, 1913, 1914 och 1915 kr.
1: 50 pr ex. samt för i916 kr.
k75 pr ex. - - -.
A - Dr, Ek!!
BECKMANS Hetluftinstitut - Ledig qnnonsplats!
B A R S ~ I ~.
S G A T A N 12 A.
T.
nr.
45 52 Riidfrigningstid vard.
lL / n3 4.
1 Riks, Sehandling medelst h~dC&amp;t, diathera mie9 massage och gymzznstik av kro- i 0 5 52 - nisk reumatism och gikt, n ' euraigicr, frostskador (obs.!
aven ansiktet) och bö+mk 5lderdomsbrand.
Tryckt hos BRODERNA LAGERSTROM, Roktryckarc, Stockholm I917
:.
.
.
.
.
.
;.
.
.
_,.
.?
:,.
.
: - &gt; * .. t. '
*.
c.
- n: (....
.
...
.
.
.
-.
.. ..:.;:.
.
. '
9:: *.
;:,:,: -: &gt; C.
.,:.
1,, ' " --.
. '
.
1.
%.
,.
".
n.
.... - s i; ' ....
.
;.
.
.J.
A '.
.
.
.
l.;.?
.
.
. '
.
.
-.
.
.
.
.
.
.
...,.
-.
.
.
.
.
r.
.a.
.
.s.
.
.
.
.
.
.
:.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
-.
.
; ....
.
.
.
.
.
.
.
. "
-.
.
.
-.
.
.
....
.
.
' .. .&lt; " - ~ - ~: ~ ~. !.
i;.
a n ~ o n.
~ p r i s; e r: a ~:.
.
....
% ..: - .i.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
,,.
.
.
-.
,: l.
.
.
.
.
.
.
#, y.
.
.
.
.
.
_ .. _.
,.
.
_ ' .- &lt; .. t.
:.
- a..
* T ~ ... r .. ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ H E.
R.
.
T H '.
.
.
.
.
2.
&lt;.
.
:, - C..
::.
.
.
.
... - ..
. '!
1.:, ~i ' * ~Yl /.
$da;.
.
.
.
.
.
.
.
. '
.
2.
: - ....
.
.
.
RuGö &amp; .$W$:.
.
.
.
ii; &amp; dl:.
y.
: ' 65 ' x101~l~3~ ' xS0m~~ " ~1:x,10~~l.65x2b4m1n.
.
.
.
.
.
131 X 204. mm, l ..: Kr.
4:50 ' - l.ghg ' f:;.
Kriii8- l ging ..
Kr.
1 5: - t ging .. Kr.28:- ' Seginger.
.
, 20: 25 5 gänger .. ': -, ' 3 6 B ganger.
.
,, 69: 5 ' ginger.
.
,,, 127:.
&amp; h, !ii.$&amp;:.
.
.
R &amp; 6 5 x50 mm. '
- l?
.
,.
.
, '.
.a 7.
..,,.
. '
.
,;.
- 39: 15 10 i; ',:.
:,, ' .70- 10 76:5?
2 0 '.
;,.
.
.
.
_ '.
.
.
.
i,.
-.
,,, 136: ' -.
.
.
20-,.
. " '
.
,, .. - r 10,, 260:-9,.,, .135:-,,,.
.
-, 245:- ..,, 475: ' - .... ....
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
BYRA -.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
:::.
- 4t3: KLARABERGSGATAN 48 62..
Allm!
tcl.
48 16: ~ l ~ ~ l y s @ n ~ s lim. '
b ~ r ~ tel. n 48.50. bppen: 11-4.
.
.
.
.
.
.
.
k ' ' -
i ... Inaeh&amp;ll: Handlandets plikt.
Av Ellen Kleman.
Hanna Andersson.
In memoriam.
AV Bertha Hiibner.
Funderingar over moderna konsfutstä1Inlngm: AV Sveriges Privaiwmtä~ldas Peneionskaum Kringblick.
Svenska fattigvArdsf6rbundet om de utomliktenskapliga bar-.
W A nene stallning.
En tysk hedersgumma I.
Av En av ...., .. i .L OSS.
Notiser M n bokvartden. '
EN 66-ÅRIG KVINNA erhåller 10,04 pá sina penningar, om hon tecknar en ge- nast borjande livanta i Allmänn&amp;,.
Li#örsäkrigq&amp;mI.~~.
- .&gt;&lt; Strandvägen 5 A, Stockholm.
För, ett.
inbet &amp; .kap&amp;$ &amp; .. -.
Kr.
9,958 erh Aller hon sAlunda 1,000 kronor &amp; ligen:.
'.:?
+ - -, dödsdagen.
En livränta i " Allrnfinna -.
Lif ' a r de0 b e t a pen- -: .i.
ningeplaceringen.
Begar prospekt och upplysningar!
O /, -, f:: !s ..... + *, im.
:.
.
1.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
-:.
.
.. - d.
.
.
.
.
.
.
Ledig annoosplats!
.
.
TRYCKT .&gt;. -- xos BRODIRNA ueusrrbn, B O K T R I M R X.
STOCKIIOLM 191 ' 1, ... - - .-.
.-A_ - (CZ.
.
.
;.
.
.. -, x: - a -: -- - .. T &amp;.
.
- -.
.
.
..: .- ...
.. a. --.
.
- -.
... i-.
.
.
: x T.-.
.
.
.
