# ID: svediakorp-per2763
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Hertha
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Hertha', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1917
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 13,938
# sentences: 635
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-hertha
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Hårvatten.
PH grund av sin gynnsamma inverkan p8 hudsystemet och sin förrniga att billa h&amp;- bottnen ren och frisk, har Salubrin fitt stor användning för hAre !s vbrd och till att f %- hindra harets avfallande.
För nämnda ändamir1 är toalettsalubrin -- Salubrin B - 1iimpligast, men aven Sa- lubrin A kan användas.
Partilager hos GEIJER a Go., Stockholm.
I För kapitalister, I I sirskilt fruntiiiimcr har det länge varit &amp; t ö n s k n i n g d l att kunna överliirnna \ &amp; deii a \ sina vardepapper och skötseln a \ - sina afffarer iIt n R p n person eller institution, som med absolut säkerhet förenade punkt.
lighct och noggrannhet i utfiiraiiciet m- det anförtrodda uppdraget, ävensom prisbillighet.
En sadan iiistitution ar momm .... mmrooomm~mmm Stockholms Enskilda Banks No t.arja@vd.elaing.
(Kungsträdgiitdsgatan 8.
Expeditionstid ' h.
.. - .. - ..
a.)
:.
.- .. - + - Y, - - +;.
: -.
.:. !7.2. ",.
som under garanti av Stockholms Enskilda Bank atager sig vArd wh förvaltning .. av .. enskilda personers och kassors värdepapper- -.
..
Ledig annonsplats!
-.
.- \:: .l? &amp;.
- .. -.
-.
*: s,. '
' - J$ .-, ' -- * w - .a; s .-
ARGANG IV 15 MARS l917 Den kvinnliga sjukvårdspersonalens utbildning och arbetsförhållanden.
.
l - v.
.id 191 1 års riksdag väckte borgmas- tarec.
Lindhagen i andra kammaren e n motion " med hemställan att riksdagen ville anhålla att K.
Maj:t måtte verk- stalla en undersökning av sjuksköter- skors, sjuksköterslteelevers och övrig kvinnlig å sjukhusen i riket eller i privat- vård anställd personals arbetsförhållan- den samt vidtaga de åtgärder till denna personals basta, vartfil undersökningen .kan giva anledning. "
Då motionen blev remitterad till andra kammarens tillfal- - liga utskott, ingick Fredrika-Bremer- Förbundet till utskottet ' med en skri- .veke med anhållan att utskottet ville bidraga till att den ifrågavarande utred- ningen måtte komma till stånd.
Förbun- dets skrivelse var åtföljd av instamman- den från Sophiahemmet, Röda Korset, Dia konissans talten, Södra Sveriges sjuk- .sköterskehem, Svensk sjuksköterske- förening och förbundets egen sjukvårds- kommitté.
Riksdagen, som ansåg att den ifrågasatta utredningen icke borde, såsom motionen avsett, omfatta all .vid sjuk- .husen anställd personal utan endast den, som sysslar med sjukvård i egentlig imning, d. v. s. sjuksköterskor och sjuksköterskeelever samt distriktsskö- terskor, biföll med den nu nämmda be- .gränsningen motionen.
Med anledning .härav tillsat te civildepartementet för utrednings verkställande en kommitté av sakkunniga, bestående av professor I. Jundell, ' redaktijr C. Ekman, sjuk- sköterskorna Charlotta Cederström, Emmy Lindhagen och Agda Meyerson.
Sedan fröken Cederström emellertid efter ett par å r anmält sig hindrad att deltaga i kommittéens arbete och frö- ken Lindhagen avlidit, insattes i derab.
ställe sjuksköterskorna Anna Lönnerblad och Elisabeth Paykull, varjämte åt lasa- rettsläkaren doktor H. Grceve uppdrogs att ävenledes biträda vid uppdragets ut- förande.
Kommittéens betänkande .föreligger nu, och har civildepartementet upp- manat Fredrika-Bremer-Förbundet samt ' de institutioner, .som instämt med för- bundets yrkande i - ovan åberopade skri.
velser, att avgiva yttrande i ' frågan.
Den.
112 p - ---- - - - .. ------ p. -- H --- ... E R - - T - - H - - A --.
-.
.
redogörelse, som här lämnas, avser dock endast att giva en översikt av utred- ningen och de förslag, vartill den givit anledning.
.
Betänkandet inledes med en intres- sant historisk framsställning.
av sjuk- vårdens utveckling i vårt land samt en ingående redogö e k e för våra inneva- rande sjuksköterskeskolor samt sjuk- sköterskekårens ställning.
Kommitteen framhåller de olägenheter, som vid- Iiida sjuksköterskeutbildningen pli grund av att man vid dess ordnande icke ut- gatt ifrhn vad man ansett vara för den blivande sköterskan oundgängligen nöd- vändigt att kunna, utan att de resurser för utbildningen, som händelsevis stått den ena eller den andra skolan till buds, fått vara bestämmande.
Avsikten har nog vid ett stort antal sjukhus icke varit att utbilda kompetenta sjuksköterskor, utan att genom elevers antagande f &amp; tillgång till billig arbetskraft.
En fullkom- lig regellöshet.
kan anses vara regel pH sjuksköterskeutbildningens område.
Va- riationerna äro så talrika, att det icke torde finnas två skolor, som äro all- deles lika.
Detta har till följd att det finnes sköterskor av de mest skilda kvalifikationer, från .dem, som endast genomg.ått en enbart praktisk halvårig kurs vid någon mindre sjukvårdsanstalt, och till dem, som genomgått treårig teoretisk-praktisk kurs vid högst stå- ende anstalter.
Därutöver finnas också en.
massa kvinnor, som utan att ha genomgatt någon som helst ordnad kurs .artdjva ' sjukvård och kalla sig för sjuk- sköterskor samt ofta få anställning i privat sjukvård; ja t. o. m. vid mindre, offenflliga sju kvardsanstalter.
Deras an- - .. - -.
- -.
- - --.
- -.
- tal ä r sa stort att det möjligen utgör hälften av den övriga egentliga sjuk- sköterskekåren.
olägenheterna, f6r att icke säga farorna härav, äro oveder- sägliga.
Allmänheten, som icke h a r möjlighet att avgöra, huruvida den som söker anställning som sköterska ar vuxen denna uppgift, utsattes för art Få sina sjuka vårdade så, att verklig fara kan uppsta.
För sköterskekåren riske- ras genom dessa inkompetenta sköter- skor sinkning i anseende och förlust av förtroende, vilket i sin ordning kan verka avskräckande p i kårens rekry- tering med de för kallet mest lämpade.
Såsom ett medel att motverka faran har framhåliits s t a t s r e g i s t r e r i n g och s t a t s e x a m e n för sjuksköterskor.
Er- farenheter från de lärider, dar reformen geaomförts, visar dock ett ganska om- tvistat resultat.
Det viktigaste hindret härav i vilat land a r emellertid, att staten icke ager några sjukhus, som ägna sig för sjuksköterskeskolok, och att man, dar kommuner och enskilda redan upprättat sjuksköterskeskoior, skulle riskera att sticka detta initativ om staten toge den latigsta bestämmanderätten i sina han- der.
Kommittén Rar darför tänkt sig en annan utväg) nämligen, att epiretet g o d k i n d s j u k s k ö t e r s k e s k o l a skiiolle av staten tilläggas de skolor, som atbilda vial kvalificerade sjuksköterskor.
PA s &amp; vis skulle det icke vara den enskilda sköterskan, som staten geliorn lcgiti- matiora skulle garantera såsom lämplig för sjuksköterske yrket, utan ansvaret skulk dltjdmt vila pil skolan, varige- noni dess intresse att välja och sovra elevantalet fortfarande skulle förbliva levar.de.
För att vinna godkännande
skulle skolan göra ansökan till K.
Maj:t, varvid vissa fastallda uppgifter om kur- ser skulle meddelas; i synnerhet skulle garanti lämnas att urvalet till skolans elevplatser sker med omsorg.
Om an- ledning därtill förekommer, skulle ett godkännande kunna återtagas.
Anord- ningen med skolornas godkännande anpassar sig efter utvecklingens fordrin- gar, alldenstund dessa lätt kunna skär- pas.
i den mån läkekonstens framsteg gör, art nya eller större krav uppställas på sköterskornas utbildning.
För övrigt skulle repetitions- och fortsättningskur- ser För sköterskor, som genomgått god- kända skolor, förekomma.
Kommittéen förordar icke som obliga- toriskt att i offentlig tjanst endast får anställas sjuksköterskor frin godkända skolor, men framhåller dock önskvärd- heten- därav och anser att frågan i framtiden antagligen kommer att lösas i den riktningen.
Ett effektivt medel att för- må myndigheterna .härtill ar att i någon form Iiimna ekonomiskt bidrag till de med sköterskans aristallning förenade utgifterna.
~ o m m i t t ~ förordar n därför att s t a t s bidrag till den pensionering.
som resp. myndigheter böra vara skyldiga bereda samtliga sina sjuksköterskor, skulle utgå om vederbörande genom-.
gått godkänd skola.
Pensioneringsbör- dan skulle härigenom bliva mindre be- tuAgande för de myndigheter, som an- ställa sjuksköterskor från godkänd skola, och nämnda sköterskor skulle ha all utsikt att komma i åtanke vid tavlan o.m anställning i offentlig tjänst.
Då de högre kvalificerade sjuksköterskorna skulle kunna påräkna d ' essa fördelar, akulle detta i sin.
tur iterverka.
på skolorna, så att de skulle.
få * ?t stort h a l inträdessökande.
att välja.
.
.
.
emellan.
-.
Kommittén föreslår vidare,-att bred- vid de tvåariga av staten godkända skolorna l ä g r e ettåriga skolor skulle förekomma, vilka ävenledes skulle söka staten.
Skil- och vinna godkännande.a~~ naden mellan de vid de ' resp: 2-årjga och.
i - åriga skolorria utbildade sköter- skorna skulle markeras genom skilda '.
emblem och genom olika benämningar: s j u k s k ö t e r s k o r och u n d e r s k ö t e r - s k o r.
Kommittén anFör följande skäl varför även denna senare grupp förot- das: det stora antalet sjukskötersk.or, som utöva sjukvård utan .att .kunna hänvisa p &amp; en tydlig legitimation ', sk-le därigenom minskas; sköterskor med enbart ettårig - utbi !dniiig ha visat sig kunna väl fylla e n mängd sjukvArBs- uppgifter såväl ' i enskild som.
offendig sjukvård; ett uppenbart behov av så- dana sjuksköterskor.
föreligger .åtmin+ stone för närvarande och antagligen ' för lång tid framåt .. Om .deras utbild, ning anordnas med särskild tanke.
p i de behov, som förefinnas.
vid en del.
småanstalter och på landsbygden, bö ' ra de kunna fylla en ' mångfald befattnin- gar; äro dessa av offentlig eller dgrmed jämförlig art, böra även de vid dem an: ställda sköterskorna komma i åtnjutan- de av statsbidrag till sin pensionering.
I allmänhet tänkas f~rdiingarna på skol- kunskaper vid de ettåriga skolorna icke gå över Fdkskolebildning;, och kommittén ser i upprättandet av dylika skolor möjlighet För ve.rkligt.
dugliga qch lämpliga element bland s j u k s kö- t e r s k e b i t r ä d e n a s grupp att.utbilda '
- .-.
-- - -- -.
.
-- sig till u n d e r s k ö t e r s k o r med erkänd kompetens.
Betänkandet kommer s6 in på skö- terskornas arbetsförhallanden och löne- villkor.
Av 1176 sköterskor äro 584 anställda vid lasarett eller liknande större sjukv6rdsanstalter, 9 2 vid sjukstugor eller liknande mindre sjukvArdsansta1- ter, 47 vid militära sjukvardsanstalter, 186 vid epidemisjukhus, 71 vid tuber- kulosanstalter, 129 vid hem för obot- ligt sjuka, försörjningsinrättningar- och dylikt samt 67 vid fattighus och fattig- gårdar.
På grund av anstalternas in- bördes olika beskaffenhet möta stora svårigheter att i praktiken genomföra en del fordringar, som teoretiskt sett äro berättigade, Vid de stora anstalter- na med ' stort antal sängar och sjitkskö- terskor, skulle vissa bestämda fordrin- gar kunna uppstailas, såsom skarp för- delning mellan dag- och natt-tjänsrgö- ring, regelbundna fritider och måltids- timmar samt fastställd arbetstid; över huvud taget fodringar, som visa sig möjliga att realisera vid de små sjuk- vårdsanstal tema.
Vid dessa anstal ter skulle ett reglerande av sköterskans arbete, i synnerhet där hon icke har något biträde till hjälp, medföra orim- lige stora kostnader.
Men om förand- ringar genom lagstiftning skulle genom- föras, ä r det just d e små anstalterna, som främst ä r o i behov därav, da ' över- ansträngning där mycket oftare före- kommer an vid de stora.
En på grund av inkomna svar utarbetad statislik visar nämligen, att klagomål om överansrrang- ning förekomma från 19,i % av dessa senares personal, medan motsvarande siffror från sjukstugorna utgör 38,8 g. '
' -.
- -.
.
-.
-.
- - -.
-.
.
.
- -.
- -.
- - -- - - -- .. .. - - e Klart a r att sjukvairdsarbetet blir Iatrare ju större anstalten är, ty det kan för- delas mera rationellt.
Ehuru storleken av en sköterskas arbete i viss mån kan matas efter antalet patienter, för vilka hon ansvarar, a r det ogörligt att i lag föresltriva, att hon icke får ha ansvar för mer än ett visst mått pati- enter.
En mängd faktorer spela in vid ett bedömande av hennes arbete, såsom sjukdomarnas art och omsättningen på avdelningen, sjukhusets beskaffenhet samt alla växlingar, som kunna bero p i sjukdomsfall bland sjukvårdsperso- naler,, tillfällig Överbeläggning m. m Ja, sköterskans arbete är i mångt och myc- ket sådant, att dess produkt omöjligt kan vägas eller mätas, lika litet som en mors eller husmoders arbete i familjen.
Av denna anledning är det likaledes ornöj- ligt att lägga ner lagar med avseende pi3 a r b e t s t i d e n, ehuru densamma i d e flesta fall ä r mycket lang.
För det mesta varierar den mellan % % och 15 l / s tim- mar, medan för ett stort antal sköterskor den uppges vara obestämd.
L e d i g h e t s f r å g a n och s e m e s t e r - f r å g a n äro ocksa lösta p6 det mest olik- artade sätt.
Semestern växlar mellan 2 och 6 veckor och utgör för ungefiir halva antalet 30 dagar.
En del sköterskor i t - njuta semesterbidrag, men detta a r E. regel för litet.
Frågan om viss dags- eller veckoledlighet ä r vid en del anstalter si ordnade, att en extra sköterska a r an- ställd f6r att inrräda i d e ledigas ställe.
En saidan åtgärd kan emellerrid icke f&amp;- ordas vid d e smai anstalterna utar.
opro -- portionerligt stora ekonomiska uppoff- ringar.
Avlöningen ar likaså i hög grad växlande: för det största antalet skö-
-.
-.
- - p - - ---- - - - - - - - --.
-- - - .- H E R - T H A terskor utgör visserligen begynnelselö- nen 400 ti 500 kr., medan slutlönen visar belopp varierande mellan 200 och 1500 kr., men de finnas, som ha så låga be- gynnelselöner som 100,200 och 300 kr., och för det största antalet sköterskor växlar ' slutlönen emellan 425-500 kr.
Kommittén anser för sin del, att en be- gynnelselön av minst 400 kr.
och en slutlön av 600 kr.
bör utgöra minimum, men ehuru utredningen visar att ett myc- ket stort antal icke når detta minimum, kan kommittén varken i Iönefrågan eller i frågan om semesterbidrag.
vilket kom- mittén anser bör utgå med 1,50-2 kr.
om dagen, förorda någon lagstiftning, ity att anstaltsvården så gott som uteslu- tande ä r en av kommunerna eller andra myndigheter samt av enskilda föreningar omhändertagen angelägen het.
Emeller- tid kan man hysa den förhoppningen, att den förbättring i sköterskornas avlöning, som efterhand skett utan något ingri- pande från statens sida, skall fortgi, samt att med den över hela linjen före- slagna bättre utbildningen skola följa större prestige och större .löner.
Kapitlet om d i s t r i k t s s j u k v å r d e n a r särdeles intressant.
År 19 12 funnos 51 5 distriktssjuksköterskor i vårt land.
Deras uppgift ar främst att lämna vhrd i hemmet åt smittosamt sjuka i de tal- rika fall, där kommunen ej har epidemi- sjukhus eller epidemisjukstuga till sitt förfogande, men ofta få de omväxlande tjänstgöra på kommunens fasta eller provisoriskt upprättade epidemisjuk- stuga och i de sjukas hem.
Som det framför allt ä r de landsbygdens sjuka, som samtidigt äro fattiga och nödställda, som distrikrssköterskan kommer i be- l 1 ' 5 röring med, skulle en framställning av hennes verksamhet bl.iva en bild av fattigdom, okunnighet, fördomar och vid- skepelse samt av hennes strid ' med dessa faktorer.
För att belysa detta har kommitten återgivit en skildring, byggd på anteckningar gjorda.
av sjuk- sköterskan fröken E. Rodhe, som på uppdrag av förbundets sjukvårdskom- mitté och med ett stipendium från för- bundet åren 1910 och 191 1 reste i Stockholms skärgård och otillgängliga trakter av Norrland För att studera hit- hörande förhållanden.
Fröken ~ o d h e hann tyvärr på grund av sin tidiga bort- gång icke själv bearbeta det samlade materialet, men förbundets stipendie- nämnd ä r i besittning av hennes an- teckningar.
De ge en tröstlös bild av fattigdomen och okunnigheten inom ofantliga sträckor ' av vårt land, där be- folkningen har att kämpa med nästan- oövervinneliga svårigheter för att vid sjukdom kunna erhålla sakkunnig hjälp, och visa hur de sjuksköterskor, som ha sin verksamhet förlagd inom de ödsliga skogs- eller skargårdsbygderna, måste utöva sin garning under hårda villkor och med mycket små resurser.
Man behöver bara namna, att det fin- nes läkaredistrikt i Norrland, som äro ända till 146 kv.-mil stora för att för- stå en del av dessa svårigheter.
Inom ingen annan gren av sjukvården blir också fordran på goda kara ktärsegen- skaper och goda kunskaper så ofrån- komlig som i distriktssjukvården.
Di- striktssköterskan bör äga medfödda anlag å hjärtats och förstindets vägnar och bör danas för sin uppgift genom en omsorgsfull utbildning, som tar '
skarpt fasta på hennes blivande verk- samhet.
Kommittén finner, att kompe- tensvillkoren för att bliva antagen till distriktssköterska i allmänhet satts för lågt, och anser, att om någonsin ett ingripande från statens sida i sköter- skornas utbildning vore påkallat, s i vore det ifråga om utbildningen till distriktssköterskor.
Vad man borde for- dra ar: allmän sköterskeutbildning i minst et tårig godkänd sköterskeskola samt därutöver en- ettårig kurs omfat- tande epidemivård, tuberkulosvård och dispensärverksamhet, sinnessjukvård, barnavård, fattigvård och matlagning samt därtill aven en tids förberedande men avlönad praktisk tjanstgöring i ett distrikt under en erfaren distriktsskö- terskas ledning.
Utredningen avdistriktssköterskornas ekonomiska stallning har givit vid han- den, att den i allmänhet ar sämre an oanstaltssköterskornas.
Deras avlöning växlar från 300-400 kr.
upp till 900-1400 kr., men de sistnämnda sköterskorna åtnjuta icke fri bostad och icke ens under tjänstgöring fri kost, vilka naturaförmåner nästan alltid ingå i distriktssköterskans lön.
Med avseende på avlöningen sammanfattar kommitténönskemålenså,att en distrikts- sköterskas lön borde i likhet med an- staltssköterskans sättasså,att begynnelse- lönen bleve minst 400 kr.
och slutlönen minst 600 kr., och kostfrågan ordnas så, att sköterskan hela året om har fri kost eller skä1,ig ersättning därför och icke, såsom nu ar fallet, endast under tjanstgöring, vilket ibland innebar att sköterskan får undvara mat, när hon kallas till så fattiga hem att den sjuke ej har någon själv.
Fri bostad, lyse och värme eller tillräcklig ersättning härför bör aven ingå i 1öneförmilnerr.a.
Sköterskan bös ha ritt till en manads semester med fri vikarie och med skäliga kostpengar.
Av litt insedda skal har utredningen av p r i v a t s k ö t e r s k o r n a s arbetsför- hållanden varit den svåraste.
De olagen- heter, som redan framhållits, att si många s. k. sköterskor praktisera utan att ha vunnit nödig kompetens, iiro naturligtvis mest till finnandes inom dec privata sjukvarden.
Det ar icke m~jligt att bilda sig en föreställning om huru stort antalet privatsköterskor ar.
I u p p gifterna om det antal elever, som årligea utgår från s köters keskolorna, erhålles intet stöd för bedömandet härav, ty ständigt tillkommer ett oberiknelig: antal sköterskebiträden m. W., som börja praktisera som privatsköterskor.
Från och med dessa s. k. sköterskor finnas en mängd grader upp till de sköterskor, som genom allmänbildning och genom utbildning i de basta sjuk- sköterskeskolor samt genom läng er- farenhet i såväl offentlig som privat sjukvård tillhöra sjuksköterskekirews yppersta element.
Privatsköterskornz erhålla i de ai8ra flesta fall arbete genom att tillhöra n0igan piatsförrnedlingsbyri.
De val utbi !dade sjukskötesskorna inskrivas vid Röda Korsets, Fredrika-Bremer-Förbundets I Stockholm och Göteborg och Södra Sveriges sjuksköterskehems (i L u ~ d) sköterskebyråer, vilka alla äro fire~iade med hem för sjuksköterskor och gro ledda av i sjukvird utbildade &amp; e- ståndarinnor.
Dessutom finnas såva6 i
----.
- - - - - - -.
P H E R T H A ' - - - - - - - p Stockholm som i landsorten en del sammanslutningar av sköterskor för förmedling av sjukvårdsarbete samt även flera privata platsförmedlingsbyråer, där sköterskor skriva in sig.
Kommittén framhåller kraftigt olämp- ligheten av att platsförmedling för sjuksköterskor drives såsom privataffär och anser att ett medel att från detta område bannlysa det privatekonomiska intresset vore, om staten p i ett Iämp- ligt sätt utmärkte de sjuksköterske- byråer, vilka äga förutsättning att mönstergillt sköta sin uppgift, bl.
a. genom att tilldela sådana sjuksköterske- byråer benämningen .god kända.
Villkoren för en byrå att bliva god- känd borde bl.
a. vara att byrån sorterar under en styrelse av minst fem personer, av vilka minst en läkare och en sjuk- sköterska, och att denna styrelse utser föreståndarinnan, som ovillkorligen bör ha genomgått god känd högre sjukskö- terskeskola, d i ingen kan ps e t t till- fredsställande sätt sköta en platsförmed- ling för sjuksköterskor, som icke val känner arten av den vård, som varje särskilt sjukdomsfall kräver.
Alldenstund sjuksköterskebyråernas organisation ar av den allra största vikt för privat- sköterskorna,.
då byråernas anlitande ä r det enda säkra sättet att vinna an- vändning, och för allmänheten, då byråerna borde utgöra en garanti att verklig god sjukvård erhålles - till- gång till en god sju ksköterskebyrå kan i viss mån anses ha samma betydelse för en trakt som tillgång till ett gott sjukhus -, har kommitten ägnat denna fråga en ingående granskning.
Kom- mittén har även ställt i utsikt, att det - - - --- -- -.
1 l7 - p möjligen framdeles kommer att visa - sig Önskvärt, att en central organisa- tion av godkända byråer kommer till stånd.
Att priva tsköterskorrias sjukvårds- arbete är mera ansträngande och fordrande än andra sköterskors.
torde vara ganska självklart, bl.
a. på grund därav, att arbetet i enskilda familjer icke kan bliva så ordnat med hänsyn till endast en uppgift som t. ex. på sjukhus.
Den privata sjukvården fordrar också av sina utövare en hög grad av mångsidighet, människokännedom och förmåga av hängivenhet.
Utredningen har ådagalagt att Överansträngning före- kommer relativt oftast hos privat- sköterskor och hos distriktssköterskor, vilkas arbete ju mest liknar de först- nämndas: 39.4 % resp. 41.4 % av dessa sköterskor klaga över att oFta vara Överansträngda.
I ekonomiskt avseende anser kommittén att privat sjukvård och anställning å sjukhus i stort sett ställer sig ungefär lika, ty ehuru privat- sköterskan måste rakna med att gå utan arbete mer eller mindre långa mellantider, varunder hon själv helt milste bekosta sitt uppehälle, under det att den fast anställda sköterskan endast behöver sörja för kläder o. dyl., mot- väges detta av att privatsköterskan vanligen har högre kontant ersättning.
Sin pensionering måste hon emellertid sörja för själv.
Kommittén upptar slutligen till be- handling frågan om den mili t ä r a sjuk- vårdens förseende med sjuksköterskor och föreslår att varje sjuksköterska, som utgått från godkänd sköterske- skola och på grund av anställning i
offentlig eller därmed jämförlig tjänst är berättigad att erhålla statsbidrag till sin pensionering, s kall vara skyldig ställa sig till de militära myndigheternas förfogande i händelse av krig eller krigsfara.
Härigenom skulle armén till- försäkras tillgång till den bästa sjuk- vårdspersonal, som står att uppbringa.
Detta förslag nödgar till att i.tid ordna så, att tillgång finnes till sjukvårds- personal i reserv att inträda i de ut- kallades ställe.
Denna angelägenhet kan ordnas endera så, att någon central organisation anordnar utbildningskurser för kvinnor, som frivilligt anmäla sig till att genomgå sådana och till att stalla sig till disposition, där de bäst behövas, eller så, att varje anstalt själv sörjer för sitt behov av reservsköterskor.
Vidsin utredning av s j u k s k ö t e r s k e - biträdena s arbete och stallning har kommittén kommit till den uppfattningen, att några missförhållanden i stort sett icke förekomma inom denna grupp, utom med avseende å vakningen, ett moment, som dock i lika hög grad gör sig gällande för all s j u k v å r d s - p e r s o n a l.
Med tanke på den alldeles särskilda betydelse vakningen har för sjukvårdspersonalens (sköters kor,eIever och biträden) hälsa och med tanke därpå, att frågan om nattarbete för kvinnor inom en del yrken och in- dustrier hos oss liksom i andra länder .reglerats av lagen, föreslår kommittén en lagstiftning angående vakning vid sjukvård, i syfte att förhindra att natt- arbetet blir allt för betungande och att det får en så vidsträckt omfattning, att det måste verka nedbrytande på sjuk- vairdspersonalens halsa.
Lagen borde ' tillförsäkra dem, som arbetat under natten, möjlighet att fullt återhämta sig under dagen och förhindra att någon ålägges vaka i sträck vecka efter vecka utan tillfälle att 2v och till få omväxla med nattsömn.
Lagen skulle icke galla annan än den vid sjukvårdsanstalter anställda sjukvairdspersonalen och skullle medgiva undantag för sådana anstalter, som endast ha 30 sängar eller dar- under.
För sådana skulle endast gälla, att tjiinstgöringen nattetid skall f6rde !as mellan minst 2 personer, enligt av likare fastställd plan.
Denna anordning skulle i alla fall tvinga de allra minsta anstalterna att tillförsa kra sig bitraae av minst en person förutom sköterskan.
Men d i de svåraste Formerna av aver- anseringning just förekommer vid srni- anstalterna, dar sköterskan ensam svarar för hela sjukvården, är detta bide önskvärt och oundgängligt.
Som av denna kortfattade redogörelse för utredningen frarngair, har densamma givit vid handen, att sjukvårdspersona- lens stallning och arbetsförhållanden pil minga håll lämnar mycket övrigt att önska.
Eonerna iiro ofta för njugga, mot kosa och bostäder kunna ej sällan berättigade anmarkni:-gar göras, arbets- tiden ar mycket ofta för lång, daglig ledighet saknas ej sailan och ar dess- utom ofta för knappt tilltagen, vskning förekommer mångeaastädes Bver hövm o. s. v. Trots desss missförhållandec har kommittén icke ansett sig - utom i fraiga om vakningen - kunna föredii Eagstiftningsåtgiirder f5r deras avsLca3- ande.
Detta har, såsom förut pavisats, dels berott p i sjukvårdsarbetets n z t x och dels därpi, att staten icke k m
o tänkas ingripa där kommunen och enskilda tagit initiativet till allmännyttiga företag.
Men kommittén föreslår att åtgärder vidtagas, som göra det möjligt såväl för alla myndigheter som för allmänheten att lätt skaffa sig inblick i huru dessa förhållanden efter hand gestalta sig.
Denna angelägenhet skulle. '
kunna ordnas så, att i av medicinal- styrelsen uppgjorda forniular sjukhus- styrelser m. fl.
(som redan nu äro skyldiga insända årsberättelser till medi- cinalstyrelsen) ålades meddela vissa data angående, den i deras tjänst stående sjukvårdspersonalen.
På grundvalen av de sålunda inkomna rapporterna skulle fortlöpande redogörelser utarbetas och tryckas.
Nya uppslag och anordningar skulle härigenom bekantgöras och, då ingen vill vara sämst i omsorgen om sin personal, bidraga att höja sjuk- vårdspersonalens ställning i olika av- seenden.
Vidare skulle sakkunnig inspektion av d e godkända skolorna och sju ksköterskeb yrierna förekomma och rapport härom ingivas till medicinal- styrelsen.
Uppdraget att utöva inspek- tionen skulle anförtros åt en härför sars kilt lämplig sjuksköterska.
Till slut påpekar kommittén behovet av förb ' ättring i sjukvårdspersonalens pensionering samt framlägger förslag till en pensionskassa, byggd på bidrag från staten, arbetsgivaren (anstalten) och sjuksköterskorna själva.
Kassan skulle ' endast vara tillgänglig - - - för sköter- skor; som genomgått godkänd skola, och skulle från 55 års ålder tillförsäkra dem en pension av 500 kr * Betänkandet Htföljes av htta bilagor, upptagande de av kommittén använda frågoformularen, sammanställningar an- gående sjukvårdsanstalter, distrikt- och sjuksköterskebyråer, över sjukvårds- personalens utbildning, löne- och ar- betsförhållanden m. m.; pensions- och sjukkassor; matematiska beräkningar till förslaget angående sjuksköterskors pensionering; av läkare och sjukvårds, personal uttalade önskemål.
med av- seende å utbildning och arbetsför- hållanden; om sjukvårdspersonalens utbildning och arbetsförhållanden i Danmark, Norge, Finland, Tyskland, Osterrike, .England, Frankrike och Förenta Staterna; samt om statsexamen och statsregistrering i främmande länder.
Alla, ' som äro intresserade för sjuk- sköterskorna och sjukvårdsförhållanden måste vara kommittén synnerligen tacksamma för den ingående och om- fattande utredningen och d e förslag, vartill den givit upphoy.
Till en närmare granskning av dessa återkomma - vi längre fram.
SIGRID ULRICH, Ett statsanslag av 1,000 kr.
har, i likhet med föregående år, beviljats Hertha för det innevarande .året.
FrAn Kristliga Världsföreningens av Unga Kvinnor huvudkvarter i London har utskickats en ny upplaga för 1917 av deras Directory, den förträffliga lilla adressboken p i föreningens filialer och hem över hela världen, vilken a r av den största nytta f5r resande unga kvinnor.
Boken rekvireras från O$ice Secreta y, World,s W. C.
A., 22, York Place, Baker Street, London, W, varifrån även p i uppfordran lämnas skriftlig uppgift på särskilda adresser.
.
,
Anna Maria enngren.
terna som levande tablå.
I samma hem fanns den större sjätte upplagan, tryckt 11857, som en vacker dag bortfördes av det gamla godsets unga dotter och lästes in liksom hon i en priistgård i Göteborgs stift.
Man må ej göra sig för grymma föreställningar om denna inlaisning, men vad fru Lenngren angår, så innebar skickelsen, att vi, prästgårds- flickorna, i det längsta bevarades kan bekantskap med hennes samlade dikter.
Jag har en fäderneärvd reserva tican mot fru Lenngren.
Misstro a r eae Ris starkt ord.
Min far citerade farfar, att fru Eenngren var " si prosaisk ".
Far- far hade ju legat i Uppsala på Atter- boms tid och inandats en varluft, som dallrade av fosforistiskt ljusdunkell.
Och nar den blå blommans dagrar vissnat bort för allvarets hårda väder, blev den pietistiskt-ortodoxa teologens uppskatt- ning av fru Lenngren icke högre h den drömmande studentens.
H o n var p r o s a i s k, Ron var v ä r l d s l i g t platt.
O C - ~ - ".
Rättvisligen skall emellertid tilliiggrns, att även den g6schartauianskeu biskopen - Tack, Lova!
Så har jag den i handom, den slitna emellanåt en famille läste rader ur duodesen, tryckt som fjärde upplaga Lenngrens dikter utantill, han radde 1846, med ett käckt, kanske en smula inte för att d e föllo honom på tuagar; idealiserat, profilporträtt på försättsbla- - se d i r fru Lenngrens triumf!
P. mitt bröst sådde stridiga kansIor, det.
Denna bo !&lt; har lästs och bevarats intill tredje led " uppå ett gammalt gods, medan jag som femtonåring läste kur- ett arf af gamla fäder ".
Där satt vis- sivt i S k a l d e f ö r s ö k, nHr jag htiiger, serligen inte någon grevlig anka, men upptickt dem, och så ar det val an, bara knapadliga ätteläggar, som visade om jag vill vara ärlig, som sig bör sitt flärdfria sinnelag med att hjärtligen mitt i jubilerandet.
skratta åt " Fröken Julianau och som P o r t r i t t t e n ha berett oss högrides t. o. m. uppförde Lenngrens Porträt- av skratt.
Men varför måste Susanna, n .stund helgad åt minnet av fru Lenngren, som för hundra år sedan - den 8 mars 1817 - gick ur tiden.
Hon hade då rikligen lärt känna jor- den som en jämmerdal: " dödens smartaa hade omgivit henne " med sin ryslig- het ", rösten hade " skälvande och bru- ten " åkallat Skaparen - " Allfaders eviga barmhärtighet * - och det var nu redan längesedan hennes pigga hu- mör förtjuste Stockholmsp.ostens läsare och kommerserådet Lenngrens vittra umgänge.
Hon har själv hiillit ganska beska gravtal, och skam den som ger henne ett alltför sötaktigt äreminne!
- Var ha vi Lenngrens Skalde-För- sök?
Den skulle stå i mosters bokhylla.
- Nej, lilla Lova har haft den på långlån.
Jag går ut i köket, och Lova, vår trotjänarinna, &amp; r skatt och hus-katt, kommer strax fram med boken och ursäktar sig att hon haft den så länge, d i r ar " så roliga bitar, Tékonseljen E ' a
- -- - H E R T H A " denna dumma slyna1 ', som egent- ligen har vår högaktning, ropa ut sin häpnad i " kors, bevarsu?
Dessa " missbruk " vågade vi som barn ej saga efter, eftersom vi ej lart oss att välta ansvaret på författaren.
Kanske hade v i r barnalara gett oss alltför detaljerade prov på synder mot Guds andra bud; det torde förefalla en liberal stockholmare, ofattligt att rynka pannan för ett " be- vars ", men så hade man lart oss, och det störde vår beundran aven av G r e - vi n n a n s b e s ö k.
Fru Lenngrens präster äro slakt till Kellgrens pastor F å n - det a r ett naturligt Faktum, och intelli- gensaristokraterna från Gustaf I I I: s dagar hade ett prastföra~t, som före- Faller akta, Man kan .bara beklaga, om detta förakt som ett klenodium gått i arv till ganska jämnstrukna kulturkam- par in i vår tid - säkert ar att man kan trafta det komiskt renlärigt hos Folk med slätare kvalifikationer an den slätaste adjunkt.
.
.
I D e n g l a d a f e s t e n firas ju en idyllisk prosrgubbe han a r icke direkt löjlig, bara ofarlig med sina 70 år ..
Men hedersmågen, herr kaplan i Våla?
~ r e v i n n a n be- s s ö k har jag en gång stämplat som en vidrig tavla, då min ungdomliga känsla upprördes av der f j a s k a nd e prastfol ket och de " tröga och tölpigau barnen Men min lättstötta, familjära uppfattning be- hövde rättas och vidgas.
Det ä r banalt att framhålla fru Lenn- grens ypperliga teckningsskicklighet.
Dessa skam tteckningar- av adel, präster och borgare - vilja i c k e v a r m a, de locka till s k r a t t, eller till f ö r a r g e l s e, ifall man tar åt sig anfallen.
Det kan ju vara en nyttig förtret liksom ett 121 magstärkande skratt.
Bönder, barn och tjänstefolk ha gått Fria Från satiren.
D i barnen leka och le, " s k å d a s a v e n k ä n s l i g v i s livets korta paradisu.
De flesta barn ha också omisstänksamt roligt åt fru Lenngrens dikter, det ä r ungdomen, som a r sensibel, emedan den börjar begripa, mer och ännu icke a r härdad.
Vad man kan invanda mot Lenngrens demokrati a r den Rosseaura- sande kolartron på kojans dygd och lyck- salighet, det a r något som sticker av mot den realistiska påpassligheten i satirerna.
Äkta folkligt a r anslaget i A n d e r s o c h, Köks-Kajsa, " Katrina i sin fåll- bänk låg, Håhå, du söta Anders - " men snart marks det, att detta poem a r en parodi, och dess gestaltning blir s l i p p r i g, vilket a r något annat och sämre an det naivt g r o v a Ett betydande antal dryckessånger finnas bland Skalde- styckena.
Varför lämnade inte Fru Lenn- gren Bachus och hans anhang åt Bell- man och andra epikureiska herrar?
H a r hon fallit för sin rappa formtalangs frestelse att visa att hon k u n d e g ö r a p r e c i s l i k a d a n a v e r s som vem som halst av de kvickaste karlarna?
Av fru Lenngrens allvarligt hållna dikter har ingen utom den lilla döds- psalmen rört mitt hjarta.
Rationalismens torka och ytliga lillgamla sjalvtillräck- het skämmer ut valmeningen i dem: " Ingen röst uti mitt hjarta något brott mig förebrår ".
.
.
" Lycklig den hvars lefnad flyter backens lugna bölja lik och, Fast lyckans ynnest tryter, a r af egna dygder rik! " o.dyl.
1nv; kationen ger en god föreställning om vad Anna Maria Lenngren v i l l e och om vad hon, i kvickhet, k u n d e.
Vill ni efter allt detta tro, att jag om man inte måste anse, att om riks- med hjärtklappning letat efter Eenn- dagen med fördel och utbyte kan lyss- grenska huset på Beridarebansgatan na till en kvinnlig utläggning av am- ner, si borde kvinnorna väl också ha och med en ung släktings tillbörliga rätt att sända ombud till riksdage9 mt vördnad hållit enskild andzkt vid graven föra deras talan?
på Klara kyrkogård?
H a r jag inte haft mottaglighet för Val inom Fsceden " &amp; aPBremer-F6r- alla håvorna i denna granderantes bundet.
Vid Fredrika Bremer-Förbus- redikyl, så vet jag i alla fall, att hon dets styrelsesammanträde sistlidne de- var både givmild och förmögen.
cem ber utsågos funktionirer inom sop Hon h a d e rösträtt mer än de flesta reken för innevarande Ar, varvid till - ty man " lyssnade till näktergalen, ordförande omvaldes fru Agda M m - som fåfängt dolde sig ' i skugganu.
telius, till vice ordförande doktor Ly- Wahlström, till kassaförvaltare Fru " Skugganu hindrade henne ej att bruka dia Lilly Hellström och till sekreterare sina intellektuella krafter, i så fall hade fröken %da von Plomgren.
hon troligen stigit ut i skarpa dagern.
Vidare företogs val för f6rbirndets Men den mjuka behagligheten var skilda styrelser och kommittéer, av hennes person lika medfödd som kvick- vilka vi nämna följande.
Till mediem- heten, och bägge skapade ett älskvärt, mar av styrelsen fös Rimforsaskolan omvaldes de avgaiende rned ?emmzrnz reputerligt fruntimmer.
inom större styrelsen: i n g e n j ~ N r KIcefi, AMALIA B J ~ R C K fröken.
T. Lundblad, fru E.
S e d e r h o h och landshövding E. Trolle, samt mindre styrelsens avgående medlemmar fröken G. Adelborg och byråchefen A. Lytt- Jur. kand. Eva Anden sota8 talare kens.
Ifil % medlemmar av styrelsen Er - i riksdagen Detta låter uppseen- fruktodlingsskolan Apelryd utsågos de deväckande nog - och ä r det också, förutvarande: direktör A. Bissmark, iiven om uttrycket i korrekthetens godsägare B. CarlheimoGyllensköld, namn måste modifieras till: i andra jordbrukskonsulent V. Ekerot, profes- kammarens plenisal på ett oofficiellt sorskan A. Herrlin, fröken S. Laurek sammanträde.
Men för att herrar riks- fröken S. Melander, fröken L. Nathorst- dagsmän skulle få tillfälle att taga del Böös och fru B. Quensel.
Till med- av kritik som ur kvinnosynpunkt fram- lemmar i kommittéen för lagfrågor om- kommit mot det förliggande förslaget valdes redaktör G. Aldén, auditöls C. till lag om utomäktenskapliga barns G. Juhlin-Dannfelt, Bu G. af Klintberg, doktor Alexandra Skoglund, f r ~ k e n ställning, Det klara och sakrika föredraget, M. Stael von Holstein, samt nyvaldes som utgick från den kända ståndpunkt efter fruarna A. Hallendorff, B. NOT- fröken Anden intar i frågan, åhördes denson och A. Tamrn, vilka avsagt med största intresse av den talrikt sig, fröken A. Thorstenson och fru G. Thörnell.
En plats lämnades tills vidare församlade kammaren.
Som slutreflexion till detta ligger det va kant.
För förbundets stipendieinstitution nära till hands att instämma med den dagliga Stockholms-tidning, som i sin hade tidigare följande val företagits.
TiO1 notis om saken slutade med att fraga, ledamot i förvaltningsstyrelsen hade om-
.
.
- - p - H E R T H A --- valts fröken M. Silow och till supple- anter i samma styrelse auditör C.
G. Juhlin-Dannfelt och advokat H. Lett- ström.
Till medlemmar i stipendienamn- den hade omvalts fru A. Bergenstråhle, byråchefen frih.
C. Leijonhufvud, frö- ken S. Leijonhufvud, fru A. Montelius, fröken M. Silow och fröken K. Wall.
. -------.
- .. -.
- 123 - ---. --. ---- P-.- p i ett fruktansvärt satt ökat denna disproportion.
Kvinnorna skulle därför infinna sig i en för- krossande majoritet.
Ett steg till endast, och det skulle inte längre finnas några man inom parlamentet, endast kvinnor.
Mannen skulle d i styras av kvinnorna - o c h i n g e n t i n g s k u l l e v a r a v i d a r e förändrat. ' '
Slutmeningen har kursiverats av oss, d i den i sitt enkla konstaterande av en omvänd ord- ning, som för flertalet man för att icke ocksi saga kvinnor - ställer sig som nigot lika ornöj- ligt som upprörande, synes oas märklig nog.
Denna nybakade franske proselyt drar ut möj- liga konsekvenser och har tydligen ingen fruktan för att världen faller i spillror om aven det si vore att, för ombytes skull, en annan hälft av mänskligheten kom till styret pA denna bedröv- liga jord.
Om den franska röstföreningen - vars ord.- förande, M:me de Witt Schlumberger, i brev framfört ett tack till M. Latappy för hans an- förande - ocksi icke vantar att tal sidana som detta kunna ha något av direkt framgång för deras sak i följe, s i har den ännu andra glädjande fakta att ta fasta pi.
Ett förslag till rösträtt för kvinnor gAr i dagarna till !eputerade- kammarens röstrattsutskott för att dar diskuteras innan det framlägges för kammaren.
Den kvinn- liga rösträttsföreningen förbereder nu en genom- giende " canvassingcc av de fyrtio medlemmarna var för sig i utskottet för att därefter, sedan detta med omsorg och försiktighet utförts, söka vinna det samlade utskottets öra genom att i högtidlig deputation föra fram sina synpunkter.
- Kringblick.
Franska omvändelser.
Man kan aldrig nu- mera vara saker p i om nigot stir sig frin den ena dagen till den andra - inte ens förhärdade motsthdare mot kvinnoröstratten hilla positionen i dessa allt omskakande tider.
Ett mycket illustert prov harpi har som bekant exempelvis givits i England.
Nu kommer frin Frankrike berättelsen om ett uppseendeväckande tal vid senatens öppnande av M. Latappy, den bemärkte senatorn, som endast för nigra kr sedan hade sitt speciella nöje av att förlöjliga och håna fordran p i rösträtt för kvinnor.
Tidningen L e M a t i n, som omnämner saken, citerar M. Latappv efter att för egen del ha yttrat den meningen, att det synes mer och mer som om kriget skulle markera för mansklig- heten stunden för kvinnornas frigörelse.
" Vi fri icke kanna oss för högfärdiga för detta ", yttrade M. Larappp.
" Jag ar saker, att ni liksom jag miste anse, att kvinnorna speciminera för ett blivande medborgarskap.
Jag för min del kan inte hhlla p i nkgon högre värdighet härvidlag, om kvinnorna fingo rösrratt i morgon dag, skulle jag icke känna mig förödmjukad.
Jag kunde kanna mig förödmjukad, om jag förbigicks vid valen av en fick !juv, men om en god kvinna med ett präktigt barn i sina armar distanserade mig, skulle jag p i intet satt reagera däremot.
Det ' ar inte den valdes kön, som betyder nigot, det ar kapaciteten, och en kvinna av god kapa- citet galler mera an en man utan sidan.
- - Dar ar emellertid en sak, som miste ihig- kommas.
Antag att alla fransyskor i morgon dag deltogo i valen.
Redan före kriget fanns det flera kvinnor än man i Frankrike.
Kriget har - ' Internatlonalism i Ryssland.
En anhiillan har framställts av ryska kvinnoföreningar att få sluta sig samman till ett Hyska Kvinnors.
Nationalrid för att p i s i satt komma med i de internationella kvinnostravanden, som represen-.
tiras av International Council of Women.
Redan 1913 hade olika kvinnoföreningar ingitt med samma begäran tilI inrikesministern, som i Ryss- land ar det mäktiga forum, som avgör en sak som denna.
Den gingen bifölls visserligen denna, man kan ju tryggt säga ofarliga, anhållan for- mellt - men nar planen skulle realiseras, ställde sig plötsligen den ena oöverkomliga tekniska svirigheten efter den andra i vägen och gjorde '
det hela omöjligt.
Ministerns medgörlighet hade inga praktiska konsekvenser!
Den förnyade ansökningen är .motiverad med att närvarande tid med alla dess svårig- heter behöver en samverkan av alla krafter, att de ryska kvinnorna också tagit sin fulla del i kristidens arbete, men att det behöves organi- sation för att verkligen uppnå goda resultat.
De ryska kvinnornas anslutning till en stor internationell allians skulle betyda vunnen ny erfarenhet och ökade krafter för sociala insatser.
Vidare påpekas att i själva verket alla länders kvinnor numera, med undantag av Turkiet och .Kina, äro anslutna till International Council of Women.
Det är inte gott att gissa sig till vad Rysslands inrikesminister mande besluta i denna högvik- tiga angelägenhet.
- Inte häller vågar man yttra sig om den eventuella tidpunkten för ett möjligt knytande av de internationella förbindeI- ser, som ryska kvinnor tala om men som faktiskt för närvarande över huvud taget icke existera. '
Hur m m PPOrjar B Mexiko.
V i v i o, e l a b o r 6 t o r t i l l a s y m o r i ó säges ha varit de mexikanska kvinnornas lösen för cirka tjugu år sedan och lyder i Översättning: leva, baka kakor och dö.
Men utvecklingen har sin gång även i Mexiko, till och med så pass, att man kommit till att hPlla verkliga kvinnokongresser med utformat program och direkta yrkanden på reformer av kvinnornas ställning.
Det särskil t märkvärdiga härvidlag är emellertid, att den första mexikanska kvinnokongressen, som hölls i januari 1916 i Yucatan och räknade 800 delegerade, icke sam- mankallats av kvinnorörelsens ledare utan av revolutionsguvern8ren,general Salvador Alvarado.
Kongressen.
som räckte i åtta dagar, leddes av en kvinnlig ordförande, A d o l h a de Avila, men öppnades i namn av statens guvernör av överste Rafail Aguirre Colorado.
Det var emeller- tid icke endast detta, att kongressen härigenom stod under statsöverhuvudets beskydd, utan öppningsceremonien, såsom den utfördes, inne- bar i sig, att kongressens beslut skulle fi i viss mån lagligt bindande kraft.
De fyra huvudproblem, kring vilka förhand- lingarna rörde sig, gällde alla full och fri ut- veckling för kvinnorna.
Så beslöts yrkande på modifikationer av de existerande lagarna, vilka skulle möjliggöra kvinnornas sociala oberoende; införandet av profanundervisning begärdes - diverse detaljyrkanden i samband med detta visade i vilken grad kyrkan hittills behärskat undervisningen; vidare begärdes inrättandet av akademier för målning, skulptur och musik, ett konservatorium för utbildning i vältalighet, yrkesskolor i fotografering, bokbinderi, tryckeri- arbete, tillverkning av konstgjorda blommor, m. m., allt led av ett av huvudyrkandena: att kvinnor skulle ha en anställning eller ett yrke, av vilket de kunde leva.
Den fjärde och sista stora frågan på pro- grammet var: Vilka ofPentliga funktioner till- komma kvinnorna såsom inte blott ledande faktorer inom sin egen sfär utan ocksi inom samhället?
Svaret blev att aför kvinnorna måste alla de verksamhetsgrenar göras tillgängliga, inom vilka mannen strävar för sitt uppehälle " och ' ' fram- tidens kvinna måste ha rätt till varje offenligt uppdrag, som hennes fysik räcker till för, då hennes intelligens ej är mannens underlägsen och då hon är fullkomligt i stånd att bli e n ledande faktor i samhället. "
Direkta yrkanden gP medborgarrättigheter kom- mo ej fram vid denna kongress, först vid den andra, nu tio minader senare hållna.
Även den var utlyst av samma statsmyndighet.
Vid denna var en av de förnämsta frågorna kommunal rösträtt.
Vidare diskuterades kvinnornas äktenskagsrätts- liga ställning, de smittosamma könssjukdomarnas problem samt uppfostringsfrågan för barn till frånskilda föräldrar.
Förhandlingarna hån denna andra kongress äro ännu icke tillgängliga, varföre här ej kan omnämnas vad beslut man kom till.
Hebreiska kvinnogestalter.
rottning Ester, som lever i kvinno- huset, vet ingenting, förrän det för- täljes för henne, att Mordokai bortvisats av vakten vid konungens port, därför att han kommit dit höljd i sitt folks klago- och sorgedrakt, säcken.
Hon sander bud till sin fosterfar för att få veta vad detta betyder, och han svarar henne med att berätta om det öde, som hotar judarna, och ber henne om att hon skall söka beveka konungen till miss- kund.
Då svarar Ester: Alla konungens tjänare och folket i konungens hövding- dömen veta, att om någon, vare sig man eller kvinna, gAr in till konungen på den inre gården utan att vara kallad, så galler det för var och en samma lag: att han skall dödas, såframt icke konungen räcker ut mot honom den gyllne spiran till ett tecken att han får leva.
Men jag har inte varit kallad till konungen på trettio dagar.
Mordokai, som älskar Ester som sin egen dotter, halsar henne tillbaka med dessa stränga ord: - Om du nu sviker ditt folk, tro inte, att du sedan själv undgår en dom, Och vem vet, om du inte just för denna tidsskull kommit till konungsligvardighet.
Då ar också Ester färdig med sitt svar.
Hon hälsar honom, att han skall Iåta samla alla judar i Susan till att fasta i tre dygn, och.sjalv vill hon fasta med sina- tärnor för att därefter gå till konungen, fastan det är mot lagen.
D.
- Och skall jag gå förlorad, säger hon, så må det då ske.
Hon tvekar inte längre.
Mitt i hennes upphöjelse har hennes liv plötsligt fatt varde för henne endast i samhörighet med hennes olyckliga folk.
Blir det mörkt och öde för dem, ar det mörkt och öde också för henne.
Hon vill våga sitt liv för dem, men kan hon ej rädda dem, må hon då, som det står i den gamla bibelöversättningen, bli borta Hon kastar av sig sin prakt och fastar och sörjer med dem i säck och aska, men på tredje dagen iklär hon sig sin drottningsskrud för att gå inför konungen.
Det ar en farlig vag hon går, liksom en gång Judith till Holo- fernes '.
tält.
Denne vällustige tyrann på tronen har gott om sköna kvinnor att välja emellan i sina länder, och kan hon val vänta, att han, som ej tvekat att satta sitt sigill under dödsdomen över tusentals oskyldiga kvinnor och barn, skall skona henne, nar hon trotsar ett lagbud?
Han har ej kallat henne till sig på trettio dagar, också detta kan vara ett tecken till att hans känslor för henne skiftat.
Nar hon trader inför honom, blir han först mörk av vrede, och på en enda liten Yink av honom kunde vakten ha gripit henne för att Iåta henne .undergå det i lagen stadgade dödsstraffet.
Men så veknar han plötsligt och sträcker emot henne den gyllne spiran till ett tecken.
att hon fått nåd.
Det tycks som
om Ester skulle kunna framlocka den starkaste och bästa känsla han förmår att hysa.
- Vad vill du, drottning Ester, säger han, - allt vad du begär av mig vill jag giva dig, ända till hälften av mitt rike.
Men Ester vill icke en mans död som den dansande Salome, hon vill i stället att d e många skola räddas från döden.
Hon ber att konungen, om hon äger hans nåd, jämte Haman måtte komma till en måltid, som hon tillrett; vid denna måltid vill hon fram- ställa sin ' önskan.
Hon bjuder till sig sitt folks dödsfiende, just han skall höra vad det ä r hennes hjarta begär.
Hon äger sin ras ' intelligens,.
hon har genomskådat att Haman i sitt hjarta inte tål någon härskare över sig, att den dag skulle vara välkommen f6r honom, när han finge bestiga en störtad konungs tron.
Och hon vill, att ko- nungen skall förstå att den onda makt Haman äger kan bli till skada för honom själv.
Odet står på hennes sida - eller a r det klagoropet från de tusende inför en rättfärdig Gud - Haman drar till den snara han utlagt åt andra kring sin egen hals.
Han skryter för sin hustru och sina vänner över sina rike- domar och sin makt, hur han ä r upp- höjd över alla furstar och hur drott- ningen har bjudit honom till en måltid, honom allena och konungen.
Den enda tagg, som stinger honom, kr att ännu se Mordokai sitta i konungens port, denne jude, som inte vill Falla ned och tillbedja honom.
Hans hustru och hans vänner råda honom då att genast släcka sitt hat, att lita resa en galge i sitt hus 0611 att följande dag begära konungens med- givande till att Mordokai genast blir hängd.
Sedan kan han g &amp; glad till drottningens måltid.
Men samma natt kan konungen inre sova.
Han låter förelgsa för sig kröfii- kor och berättelser, och så fösel3ses för honom en nyligen upptecknad be-.
rättelse om hur juden Mordokai upp- täckt och avvärjt en sammansvärjning mot hans, konungens liv.
Konunge?, som kan vara lika storsinnad som g r y n, blir gripen av denna berättelse.
Han; vet ännu ej, att Mordokai ä r Esters fosterfar, men han frågar, vad son gjorts för att ära den mannen.
Intet, svarar man honom.
Följande dag kommer Haman Wr att utverka tillåtelse biil sin onda g %- ning, men innan han hinner tak, fraigar Ahasverus honom vad konungen b6@s göra med den man han vill ara.
Hawan, som berusar sig i tanken att han ajHEv a r den mannen, gör en glänsande be- skrivning av sina egna önskningar.
Da svarar honom konungen: Just s i skail Mordokai äras.
Gripen av onda aningar s k y x k r Haman bort, och i sin förödmjr ?keisc och vrede skyler han sitt ansikte För att slippa s e den förhatlige Mordokai på dennes vanliga plats.
När han hianer hem till sitt hus, får han bud att drett- ningens måltid väntar.
Ater frågar konung Ahasverus: Wsd beglr du av mig, drottning Ester, an ?a till hälften av mitt rike vill jag giva dig.
Och Ester, drottningen, svarar: On jag har funnit nåd för dig, o konur,g,
så giv mig mitt liv och mitt folks liv folk han i sitt ursinniga hat velat för- göra med deras kvinnor och barn om.
för min böns skull.
M i t t liv, säger hon, fastan konungen sitt eget liv.
Konungen återkommer och ser aldrig frågat efter hennes slakt eller honom luta sig tätt intill drottningen, den tanken väl uppstått hos någon, att hon skulle dela de dömdas öde.
Mitt och vid denna syn förgrymmas han så, liv, säger hon, därför att hon vill, att att tjanarena förstå, att Haman miste både konungen och Haman skola dö, och enligt vedertaget bruk med höra, att hennes kärlek till hennes för- dödsdömda brottslingar skyla de hans skingrade nödställda folk mitt i hennes ansikte för dagens ljus.
De fiender, som den forne gunstlingen egen upphöjelse förblivit ' så stor och stark, att hon hellre vill dö med dem åsamkat sig, våga nu tala högt, och en an leva, nar domen gått i fullbordan av konungens kamrerare berättar om galgen, som Haman i sitt hus låtit resa över dem.
Hon fortsätter: T y vi äro sålda till för Mordokai.
.
Konungen befaller, att Haman skall att utrotas, drapas och förgöras, jag och mitt folk.
Det hade varit bättre, hängas i denna galge - Nemesis har om vi varit sålda till trälar och träl- fullgjort sitt verk.
Det blir nu kunnigt för Ahasverus, innor, ty då skulle den skada, som vår fiende tillfogar konungen, ha varit att ~ o r d o k a i ä r Esters fosterfar, och all den ara; som konungen utlovat, mindre.
Hon menar, att det folk, som skall vederfares honom.
Men svärdet, som förgöras, likväl a r ett friboret folk och var draget över judarna, kan konungen att en oersättlig skada tillfogas konungen - trots det, att han kan lova en genom förlusten av en mängd trogna kvinna anda till hälften av sitt rike - undersåtar.
ej helt avlägsna utan att komma i kon- Det står, att konungen blev häftigt flikt med persernas grundlag.
Enligt upprörd vid hennes tal.
Det ä r som denna fick en monark ej återkalla ett om hennes hjältemodiga ord skulle med sitt sigill undertecknat beslut.
komma honom att känna blygsel över Konungens sigill var likmätigt med en att han varit svag nog att låta sig ledas helig ed, men Ahasverus låter i alla av den onde Haman och som om de sina besittningar tillkännagiva, att ju- tillika plötsligt skulle blotta för honom darna aga hans gunst och medgivande '.
vad ' hon förstått, men ej han - att att på den .utsedda dagen samla sig till .denne Haman i sin sjalvforgudning och försvar mot sina angripare.
Följden blev att många av furstarna sin omättliga ärelystnad måste vara och landshövdingarna inställde för- hans egen dödsfiende.
Han lämnar måltiden och g i r ut i följelserna, men där judarna blevo an- trädgården, men Haman har sett hans gripna, står det att de stodo upp och ansikte och förskräckes.
Och denne försvarade sina liv och slogo sina fiender.
man.
tigger nu fegt en kvinna av det D e togo hämnd på sina fiender, står '.
det - man får ihågkomma det gamla testamentets hårda lagbud: öga för öga och tand för tand.
Men Fastän Ahasverus givit dem lov att även skövla mot- ståndarnas gods, samma löfte som deras fiender förut fått, står det ett par gånger upprepat, att de ej rörde vid deras iigodelar, att till plundring sträckte de ej ut sin hand.
Judarna åtnjöt0 efter detta större aktning än förut, men Ester, drottningen, ville ej att de skulle glömma den dag, nar deras öde vande sig till det bättre, utan årligen fira den med en fest, d8 de och deras barn skulle samlas som ett Folk mitt i förskingringen.
Och det heter, att hon tillsammans med Mor- dokai lat utfärda brev till judarna i rikets olika delar, i vilka hon med vänliga och allvarliga ord bjöd, att de under denna fest, som fick benämningen Purim, skulle skänka varandra gåvor och dela med sig åt de fattiga samt att, fastän det var en glädjefest, de ej skulle glömma - som det heter i gamla Översättningen - det ' ärendet om fastan och ropet ".
Detta ar det enda i hennes brev, som berör det religiösa, och hon vill därmed säga, att de och deras efterkommande ej skulle glömma, att fastan och klago- ropet tillhört deras faders, förbunds- ' Folkets religion och i den största nöden ej blivit obesvarade.
Purimfesten firades sedan i hela judendomen som en av de årliga stora högtiderna och berättelsen om dess till- komst blev under namnet Esters bok intagen bland de canoniska böckerna i den heliga skrift, dessa som i Israel skulle föreläsas i templet, vid den offent- liga gudstjänsten, som varande av Guds ande ingivna.
Esters bok ger tvivelsutan en tids- bild frin det dåvarande väldiga perses- riket.
Den milar den yppiga prakten hos dessa självhärskare, hur de den ena dagen kunde lata sitt folk leva i ett festrus, framtrollat av deras slösande frikostighet, för att den andra under- teckna de mest grymma a c k orätt- färdiga domar över tusentals liv.
Och den berättar om huru konung Ahas- verus, den namnkunnige Xerxes, hem- fallen åt njutningslystnad och kvinno- dyrkan, som han var, dock kunde behjirskas av en stark och mänsklig kinsla för en enda, denna Ester, som själv utgången från det förskingrade Israel i mörka tider blev sitt folks stjärna.
o v e r Ruths bok falla ej skuggornc så skarpa, man andas en soligare luft: fylld av ax och gröda, av det hebreiska folkets kärlek till hemmet, till frukt- samheten och jorden.
P Juidits bok fir den flammande here- ismen sitt uttryck i gärningen; i sin gyllne fingenskap och omgiven av en sagas brokiga prakt finner Esten, drottningen, sin uppgift i kärleken t % och i samhörighetskänslan med site olyckliga folk.
Ruths, axplockerskans bestämmelse blev att i stilla, huslig lycka föra slaktet vidare.
Ruths historia försiggår längst till- baka i tiden, under det domarna styrde Israel, och mitt bland alla dessa fejder, nar folken i hat och hämnd slog0 var- andra till blods, bilda de fii kapitlet;
H E R T H A som en liten oas av godhet, rättrådig- het och fred.
Ruth är till sin härstamning ioabi- tiska, men som stammoder till Davids att blir hennes liv i djupaste mening införlivat med judafolkets.
Under en hård tid i egna landet utvandrade en man från Bethlehem för att söka sin bergning i moabiternas land.
Han medförde sin hustru Naemi och.
sina bada söner, men både han och hans söner dogo efter tio år, och då besluter Naemi att återvända till hemlandet, dar det nu blivit bättre tider.
Det blir en adel strid mellan henne och hennes sonhustrur.
Hon har blivit som en mor för dem, och de vilja ej lämna henne ensam, men hon vill framför allt deras eget basta.
Hon känner ett djupt deltagande för deras framtid, men nar hon ej kan hjälpa dem, vill hon ej bli dem till ett hinder.
Hon vill gå ' sin ensamma vag, och gud give, säger hon och kysser dem, att de snart " måtte finna r o i var sin mans hus ".
De ha följt henne på vägen, och den ena låter övertala sig att vanda om, men Ruth a r henne för stark.
Det a r som om landet därborta, Naemis hem- land, om vars Gud och vars historia hon säkert hört många ting förtäljas, skulle med hemlighetsfulla trådar draga henne till sig.
Och nar Naemi säger: Se nu har din svägerska vant om, hon går till sin Gud och sitt folk, jag ber dig, att du följer efter henne, svararRuth: - Försök inte att övertala mig att gå ifrån dig, dit du går, dit går ock jag, dar du stannar, vill jag stanna, din Gud a r min Gud och ditt folk a r ' 1 29 mitt Folk, intet .annat an döden skall skilja oss åt.
Det vilar någonting betagande över dessa båda kvinnogestalter och deras uppoffrande tillgivenhet för varandra.
Naemi a r den äldre, av livet prövade; nar hon återkommer till Bethlehem ber hon, att de ej längre skola kalla henne Naemi, som betyder " min fröjdu eller ljuvlighet, utan Mara, det a r " bitteru eller bedrövad.
.Ruth a r den unga, hängivna, och hon förstår, att .den ensamma,sorgsna Naemi behöver henne och hennes hjälp, och så tar hon mo- digt näringsbekymren på sina skuldror.
Hon ödmjukar sig att dela d e fattigas, i lagen föreskrivna ratt att i skörde- anden uppsamla i krarnas överblivna ax.
Akern hon valt tillhör en man av Naemis släkt, den rike Boas, och det vilar en varm stamning av arbetets trevnad och r o över den tavla, som nu upprullar sig.
Boas, husbonden, kommer själv från Bethlehem för att bese sin skörd, och han halsar sina skördeman med den patriarkaliska halsningen: Herren vare med eder.
D e svara honom med de lika vackra orden: H erren valsigne dig.
Han frågar, vem den unga kvinnan ar, och nar han får veta om vad hon gjort för sin svärmor, visar han henne genast stor välvilja.
Men det a r som om han skulle vara rädd att såra henne genom att direkt erbjuda henne en gåva av skörden.
Han vill, att den skall tillkomma henne som en frukt av hennes händers arbete, och han tillsäger hemligt sina tjänare, att.
de skola låta flera a x falla an som nöd- vändigt kan vara.
.
Han visar henne från första stunden slutar med att hon lägger sin Förstfödde en öm och ridderlig omtanke, och nar son i Naemis armar för att mottaga hon frågar hur han kan vara så god hennes vård och välsignelse.
Det vilar en förunderligt klar huk mot - henne, en främmande kvinna, säger han, att han vet vad hon har över denna berättelse Från Forn tiden, gjort för sin svärmor, och han till- och där finnes en mängd drag av de önskar henne den välsignelse, som ut- livets goda makter, som äro förblivande för a h tider.
Och nar Ruth står i valet lovas i fjärde budet i Mose lag.
- Din lön vare dig given av Herran mellan att återvända till sitt lan6 eller Israels Gud, säger han, - till vilken följa Naemis vandring till hennes, du ar kommen för att hava tröst under kommer det Över hennes val något av kallelse och förutbestämt öde hans vingar.
Och i sammanhang med att den lilla Att hava tröst under Herrens vingar eller under hans vingars skugga var axglockerskan p i Betlehems &amp; kras ett hebreiskt talesätt, som syftade på skulle komma att föda .Davids ätt ock de över förbundets ark som ett tecken bli en lank i seklernas kedja hiin mor till Guds härlighet utbredda vingarna, den vintade Messias, faller det ett pro- och med dessa ord tillönskar Boas fetiskt Ejras över hennes ord: Ditt folk Ruth att hon måtte komma i fullt åt- a r mitt folk och din Gud ar min Gud.
njutande av förbundsfolkets valsignel- ser och nådelöf~en.
Nar Ruth sedan själv bjuder sig att bli hustru åt Boas, blir detta för henne Norstedt &amp; Söner: Mar djar s @ aat.
rent och naturligt, en gard av dotterlig b e P. r A. England till Frankrike 1916 av Else kärlek till Naemi och en handling av Kleen.
- En kvinnas röst 1 stridslarmet av Capy.
Med förord av Homain Holland.
plikt mot hennes döde man.
Det var Marcelle Oversattning.
i Israel en sedvänja, att om en man Albert Bonnier: Krig och kultur.
Sociai- psykologiska dokumenter och iakttagelser från dog utan att efterlämna barn, skulle världskriget 191 4- 1917 av Gustaf F. Steffen.
hans närmaste släkting taga hans hus- De:.
IV.
- Knut Hamsun.
En studie över en romantisk diktzre av John Landquist.
tru, och det första barnet, som då nordisk - Minnen och fantasier av Arno Ackté.
Övers.
föddes, skulle betraktas som den dödes av Berihel Gripenberg.
- Elden.
Dikter av Bo Bergaman.
- Handbok för offentlig ut- 1ivsFrukt.
Föröken eder och uppfyllen apisnimg av Gertrud Bergström.
- - Valda jorden hade blivit ett bud, som gav stycken s r Soren Kieckegaards 2enkevë.rfd.
av Xichard Heijll.
inre bestånd åt det av så många yttre Översatta \ .Vilhelmssons förlag: Modersltapets fri@- faror hotade folket.
rrelse, Ett f6redrag av Kaiti Anker filöller av Ture Nerman.
Men Boas ä r i allt en rättrådig man, Overs.
Art. Institut Orell Fussli, Zurich: Der Kampf det finnes en närmare släkting till den u m die Vev-meidung des WeQtLrlegc von Bertha von Suttner.
Herausgegebea von Dr. ' döde, och det ä r först när denne inför Alfred H. Fried.
I, II.
de iildste avsagt sig viljan till äktenskap, Svenska Andelsförlaget: Nationa !itetsprin- orpens eventuella ti:lampnlng vid det bliv- som Boas följer sitt hjärtas röst och ande fredsslutet av Hans Larsson.
gör Ruth till sin hustru.
Berättelsen
.
Notiser från bokvärlden.
Der Kampf um die Vermeidung Weltkriegs.
Randglossen - aus zwei Jahrzehnten zu den Zeitereignis- sen vor der Katastrophe.
Von Bertha von Szlit~er.
Herausgegeben von Dr. Alfred H. Fried.
I, II.
Art. Institut Orell Fussli.
Zurich 1917..
.- des: Tolvhundra sidor journalistik från i går och i förrgår!
Javal, men i dag läsas de med het och darrande, spän- ning, och återstår oss en framtid, så kan den inte te sig annorlunda än pre- cis som den företecknas har.
Denna journalist råkade nämligen vara en sierska: under det hon med reporter- rutin insamlade ögonblickets fakta och stämningar * trängde hennes blick till deras innersta betydelse och under hennes penna blevo dagshändelserna världshistoria med samma.
För låt oss saga tre å r sedan skulle vi näppeligen ha förstått detta Denna Kassandraröst, SA melodirik och välklingande den ar, skulle möjligen ha förekommit oss tja- tig.
Men nu nar Troja har fallit, blir oss vart förebådande och varnande ord dvrbart, ' ty det skänker inte bara An- sikt och förödmjukelse utan därtill hopp och uppbyggelse TidskriFterna " Die WaFfen nieder! ' '
och " Die Friedens-Wartea, i vilka dessa nianadskröni kor ursprungligen publi- cerades (1 892-1 9 14. tyvärr med nig- ra års paus i början av detta sekel), nådde val bara en liten flock av tros- förvanter.
Samlade nu ~ill ett impone- rande verk av fyllig mångfald och stra- maste enhet borde de kunna påräkna miljonpublik.
Pacifisterna äro visser- ligen kanske lika tunnsådda som i Bertha von Suttners dagar, men man törs förmoda, att innevarande krigs Förhistoria, om vilken så många partiskt tillrättalagda broschyrer och luntor lämna förvirrande uppgifter, skall in- tressera i en autentisk framställning från varldsmedborgerlig synpunkt.
- Opartisk ä r den naturligtvis inte: den gör inga koncessioner åt ondskan, osanningen, hyckleriet, lömskheten, våldet och övriga samhallsmakter av denna släkt, som uppbära den gällande världsordningen.
En ärlig krigsentusiast var på satt och vis Bertha von Suttner välbehaglig; hon Fann hans smak nå- got pervers, dock om smak disputerar nian inte.
Men den fraspacifism, som på sevare årtionden blandat sig i det allt vildare rustningsskramlet (en sorts tvungen och skamsen komplimang åt kulturen), finner i henne sin obarm- härtiga avslöjare.
Nej, obarmhärtig a r för strängt sagt; den universella soli- dariteten, varldspatriotismen har så ge- nomsyrat henne, att hon, från en stånd- punkt rent av ovanom pacifism och militarism, kan s e dem bagge som krafter kampande mot varandra i sam- m a sjal, statens, mänsklighetens eller individens.
På utgången a r hon full- komligt viss.
Det galler bara: hur myc- ket skall onödigt lidas, hur mycket skall lättfärdigt förstöras innan dess?
Det vi nu uppleva hade hon stadigt för ögonen.
Det nuvarande laget skulli: för henne icke varit annat an fortsätt- ning på en gammal förtrogen mardröm, och hon kunde påpekat för krigsma- karna, som redan länge kant sig bön- hörda över hövan: " Ja, mina herrar, vad var det .jag sade e r u.
.
.
- Många små nätta krig rasa förbi i dessa krönikor, och dem ha vi alla upplevat som tidningsläsare, men mer an dessa intressera Bertha von Suttner de krig som icke blevo av.
H u r många.
, gånger under dessa decennier var in- te allt i ordning för världsbranden, och hur många beskäftiga agenter VO- '.
ro inte i rörelse för att få denna efter- längtade händelse till stånd!
Gnistorna trampades sönder, militaristerna skuro tänder men lovade sig bäitre lycka nästa ging, och " Friedens-Bertha " drog en tung suck av lättnad, i det hon konstaterade, att begreppet Europa dock började dunkelt gry hos de makt- havande.
Men den skräck man för stunden hade undgått.
verkade inte därför mindre kraftigt på hennes.
' tränade pacifistfantasiu, och hon frågade bara allt enträgnare, hur länge man ämnade fortsatta att bo i trähus med halmtak och darrill ideligen dränka väggar och golv med fotogen.
Utom.
den profetiska anda, som .bar .det hela, träffar man mången speciell förutsägelse, som har slagit in.
Tsarens fredsmanifest, sekelslutets dundrande överraskring, hade föresväva t Bertha von Suttner flera å r i förväg.
Hon hade länge väntat, att någon ärekär suverän skulle få lust på att erövra mänsklighetens krona, och Wilhe !rn 11:s ambitiösa och rörliga naturell syntes henne i början lova något dylikt, men vid Nikolaus ' tronbestignine (1 894) utpekade hon denne som den där skulle göra ' t.
Var det någon som trodde henne?
Nu ä r det visserligen lätt men inre skarpsinnigt att avhåna detta stackars besudlade dokument.
Det mötte ingen god vilja och det stod ingen stark karaktär bakom, men skall det ännu en gång uppstå en överste krigsherre soni har själ till ett så nobelt försök?
Bägge Haagkonferenserna iakttog Bertha von Suttner på stället, med mycket måttlig tillFredssiällelse.
Hon var verkligen allt annat än obillig och bråd- störtad i sina krav och erkände djupt tacksamt vad som skedde till skiljedoms- idéns befästande Men om hon nöjde sig med små och försiktiga steg, så begärde hon dock, att dessa skulle tas i den avsedda riktningen; i Haag For- drev man tiden med så barocka saker som Ilagstifining för krig och krigets humanisering (kan tänka!
), kort sagt, bryggde allehanda giftiga gaser till bruk för den väntade världskatastrofen.
Bertha von Suttner taxerar andra Haagkon- ferensen till nio tiondelar krigskonferens.
Att Tyskland och Osterrike med Turkiet och Rumänien som drabanter voro de som förniamligast hindrade dessa världs- möten från att lägga grund till ett rätts- tilistånd betonar hon upprepade gånger.
Abstrakt paciFism, vare sig den upp- träder som juridisk avhandling eller som deklamation, har man haft tillfälle att ledsna pi.
Alla argument för tanken och bondförnuFtet som för känslan for- mulerades oöverträffligt på 1840-talet, och ingen senare har nått upp till den lyriskt-epigrammatiska vältalighet, var- med Victor Hugo på fredskongressen i Paris 1849 lancerade slagordcr u Europas förenta stateru.
Bertha von Surtners krönikebok ä r hela ige~rim konkret, i var rad vibrerande av ogon- blickas ångest, hopp, harm, vänran,under det den märer stora och små tilldragelser med samma oförinderliga idéstandard.
Hon skriver n e d den rakhet och klara styrka, som blott den kan vinna, som äger vad Fredrika Brerner kallar " synuoch har påtagit sig martyrskapet för sin sanning.
I satirisk fantasi och bister humor presterar hon dråpliga ting, hon namnet; gärna saker vid de träffande namn, som den politiska konvenansen (den sjåpigaste av alla) förbjuder, och likväl blir det starkaste intrycket av herines verk: här har en mänska trofast för- verkiigat i sin blick och dom den ratt- visa och uGute ", som hon anbefaller till ideall fös statslivet.
Du sista sidorna äro daterade ma,j 1914, och 21 juni dog Bertha van Suttner, en vecka före ärkehertig Franz Ferciinanci.
E. K-N.
Andrea Eneroths Högre Handarbetsseminarium -- STOCKHOLM Kommendörsgatan 32, l tr. Allm.
Tel. Osterm.
16 18 Av Kungl.
Me j; t godkänd, högre.
Järarinnekurs pd ' ll / a eller 2 år.
.
Även ettårig lärarinneutbildning.
Enda tvååriga handarbetslärarinnekurs.
Högre kursen har två valfria linjer med samma kompetens.
Seminariet ätnjuter statsanslag, och k a n därför mottaga nagra frielever.
Ansökan göres helst före 1 juni till nytt arbetsår, som börjar 1 sept.
Mottagnirigstid varje dag 12-1.
Fullständigt prospekt sändes på begäran.
Ledig annonsplats!
A.-B.
N~rdiska Kompaniet.
Textilafdelningen Thyra Grafström, Stockholm.
Permanent utstallning av fardiga och pikbörjade arbe- ten samt material.
Rid vid inredning av viningar m. m.
Undervisning i Italiensk spets- och annan konstsöm.
Ständigt p8 lager därtill hörande material: Svensk, Fransk och Bömisk Spetsträd.
Rikhaltigt urval av Spetsmönster.
t Ledig annonsplats!
l.
.
f Anna B e n g t s o n s K a p p a f f a r H.
K H.
Kronprinsessans Hovleverantör.
STORTORGET 12.
H E L S I N G B O R G.
- RIKS TEL. 12 45..
R E K O M M E N D E R A S.
Kostym- oah Kapptyger.
Stort urval.
Beställningar emottages.
1
A I platsfö; medlingen finnas anmälda lärarinnor, lektionsgivare, in- och utländska, kontorister, värdinnor samt hushAllsbiträden av olika slag.
Rikst.
27 62 Platsförmedlingen är Ö p p e n kl. 12-4.
I A.
T.
48 16 SJUKKASSA 1 1 [f ör bildade sj&amp;lvf~rsÖrjande hvinnor.
i 5 Expeditionen: - Klarabergsgatan 48 K OBS.!
Oppen endast tisdagar och fredagar kl. l / ill-l / il.
0BS.I I I i i.
BYRA 48 KLARABERGSGATAN 48 Rikstel.
27 62.
Allm.
tel. 48 16.
Upplysningsbyrån Allm.
tcl.
48 50. oppen: 11-4!
Upplysningar lämnas kostnadsfritt rörande kvinnliga arbetsområden, utbildningskursen; I h e - I förhållanden m. m.
För utredningar avgift enligt Överenskommelse.
i ~JUK~KOTER~KEBYRÅER i Stockholm: BARNHUSGATAN 6. n. b. Rikstelefon 68.98 TeLadr.
: Slcöterskebyrdn.
l4llna.
telefon 82 i 9 Byrån mottager sjukbud hela dagen: pr telefon även nattetid.
Förestindarinnan träffas säkrast ' / n2- ' 184.
H Göteborg: N. FOCELBERGSGATAM 5.
Rikstel.
61 87.
Tryckt hos BRODERNA LAGERSTROM, Boktryckare, Stockholm xgr, i P
0 E förhallanden.
Av Sigrid Ulrich.
.
.
Anna Maria Lenngren.
Av Arnalia Björck.
Krtngblfck.
Hebrejska kvinnogestalter.
1 1.
Av Gustavu Svanström.
W Notiser * An bokvärlden.
EN 66-ARIG KVINNA erhåller 1 0, O ~ /, ~ p &amp; sina penningar, om hon tecknar en ge- nast börjande livränta i AllmHnna Lifförsakrittgsb Strandvägen 5 A, Stockholm.
F6r ett inbe6k kapit-2 Kr.
9,958 erhåller hon sålunda 1,000 kronor bligen idili '.
dödsdagen.
En livränta i " Allmänna Lif " ar den basta pen- ningeplaceringen.
Begär prospekt och upplysningar!
Ledig aniioncplats!
