# ID: svediakorp-per2761
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Hertha
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Hertha', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1917
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,242
# sentences: 733
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-hertha
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


P &amp; noggrant iakttagna n.di Lrit !&lt;kt br!!
: ' .mda f a h, ~ i i i n ~ l sig a inecide ' andena 01-11 Salubrin.
De offentlipgfbrda uppgiftcriin nm Saliibrins markvaidiga fi; ~rii: ..; n att motverka svullnad och blodstocknlngar vid fall av yttre skador, om dess giftfrihet ncii igenskap att icke hindra cell- bildning och lakning, d i det nnranlici; tv I.i~iip !Ig citapiidiiing, belr.ifiiis h f i i iiird vmje iiyii f; ': rsiik.
Försök Satuhrin och anviind det efter bruks- anvisningen!
Ni aLitll 11.i av e:en erfarenhet hinna Lediiinu, rarfor iippfiiiiiiii; en alltjinit koinmer till allt st;;: re aiivliii~lriiiiy.
I ' nriilager lios, iiicn icke p i blotta teorier Oeijer &amp; C:o, Stockholm.
i has (ler linge varit; ii iinsknin~sii~3l För kapitalister, &lt;ii kiii .B:: lit ii ii;: ^;; v (.
: !iir:in; i i 3 1 ~ l c i: iv i sina ~iirdepapper och skötseln f1 ~il~ncr m m o o o o m m m o m m r .mm.m * mmmmm, t., .-.
5 1 1 1; ~::; l,gcr: LL I,;,; &lt;::.
i II (: ^ t; &lt;;!
~ i o g; t ~ l l ~ i ~ ~~ !fii:; i~dri ll~ * ~; i&gt;, (I:.,: 1Iri c;; irl; in i n s t i t ~ l t i n n iir - -! !L!!
GLr: ilet fiiren; de pu11kt: L,:; fG~:i~-idc~; i i ~ i, ~.
d ~; iii~c11~0111 ig~t, l~risbii1ighet- i,~.
,) I, l ~] i (.
:;.
i i l.
.
i; i i::: i.
i i.
.
:!
!
I I I L A, i ~; i i, .g Stockholms Enskilda Banks Nota.riatavdelning (Kungsträdgårdsgatan 8.
Expeditionstid ' / s &amp; 4.)
Ledig atirionsplats!
:.
;.
+ ...
.
.
.
ARGANG IV 15 FEBRUARI 1917 Automatisk lönereglering.
D en som av intresse för avlönings- principer i någon mån följt uttalan- den, förslag och motförslag, som fram- kommit i samband med löneregleringar för den eller den kategorien av lön- tagare, har näppeligen kunnat undgå en känsla av hopplöshet inför pro- blemets svårighet.
Den t i l l fä l l i g a karaktären av dessa s. k.
" lösningaru av olika Iönefrågor ligger i öppen dag.
Erfarenheten har också visat, att inte väl har en lönereform blivit genom- förd, förr an krav på en ny framställes.
Givetvis miste penningvärdets sjunkande och levnadskostnadernas ständiga sti- gande alstra behovet av ideliga ändringar och stegringar av lönenivin.
" Att uti finna ett avlöningssystem, varigenom avlöningarna på ett smidigare sätt an- passa sig efter levnadskostnadernas växling1 ' - vilket önskemiil framställes i ett uttalande av ordf. i k. lärare- lönenämnden, förre ecklesiastikminis- tern P.
E. Lindström -, bör givetvis under sådana.
förhållanden betraktas som en fråga av grundläggande be- .~ tydelse.
1 en liten b r o ~ c h y r Löntagarens sociala problemu,.
en sammanställning av artiklar publicerade i tidskrifter och tidningar under hösten 1916, har direk- tören för Stockholms stads statistiska kontor, fil.
dr. J. Guinchard, framlagt ett förslag till lösning av frågan, vilket ä r synnerligen intresseväckande.
Både ur allmän synpunkt och med hänsyn till kvinnliga löntagares ställning - detta fastän författaren icke speciellt berör de kvinnliga tjänstemannens för- hållanden.
Påståendet kan synas djärvt, men då dr Guinchard i sin broschyr a r logiker, vilket icke alltid kan sägas .om dem, som behandla avlöningspolitik, torde han ursäkta att en kommentator söker draga ' konsekvenser u r hans premisser.
Den nya metod, som förf.
framställer, benämner han själv u automatisk Iöne- reglering enligt indexmetodenu.
Som bekant utgick lönerna i äldre tider i .stor utsträckning in natura, icke blott, i ' husrum, bränsle, lyse utariaven i livsmedel, kläder och andra.förnöden- hetsartiklar.
Sedermera.
befanns det praktiskt att omräkna de flesta av dessa '
' persedlar " i penningar efter s. k. markegång.
Numera ha d e f a s t a lönerna utan hänsyn till det växlande värdet a v " varor och tjänstbarheter " i regel fått träda i stället.
Ännu kvarstår emellertid i stor utsträckning natura- avlöning i form av bostad, bränsle, lyse och delvis även beklädnad, ochd.
o. m. markegångstaxorna ha ännu i vissa fall sin betydelse för omräkning av vissa löner m. m., som fortfarande formellt utgå in natura.
Ett kuriöst exempel &amp; ån vårt nutida Stockholm angives.
Kyrkoherden och komministrarna i Maria församling uppbära alltjämt i huvudsaklig lön resp. 2,800 och 1,400 kbfot spannmål, som givervis omrä knas B penningar.
Vore det ej skäl, frågar d r G., att Btergå i nigon Form till våra Förfäders förnuftiga metoder?
Att emellertid som grundval för mo- derna löneregleringar varken kan läggas prisvariationerna i " ett hundrade nävera, u 1 kg.
saltgrön ålu, u 1 kg.
sil- späcka, " 1 tjog granstöra eller a l säck av buldan ", vilka varden av förf.
citeras u r flydda tiders ekonomiska avtal, eller ens av noteringarna för spannmål, ved och andra trängande förnödenheter I vårt moderna samhälle ä r ju tydligt.
Men vi ha dock genom statistiska kontorets levnadskostnadsundersökning för Stockholm och socialstyrelsens budgetsundersökning för hela landet material för mätande av vad förf.
kallar u levnadskostnadsindexena.
.
Att här återgiva de sifferuppgifter, som belysa prisstegringarna eller be- räkningsmetoden medgives icke av.
ut- rymmet.
Emellertid uppgår enligt.
- kommersekollegii bera kningar ö kningeri i levnadskostnader i juli 1916 i jani- farelse med juli 1914 till 28,1 proc., en siffra som endast obetydligt under- stiger den av d r G. approximativt kal- kylerade 30 proc.
för samma tid.
Verkstadsföreningen, som på grundval av en hela landet avseende statistik aven gjort en undersökning, har ocltsl kommit till ungefar samma resultat.
Att tre av varandra oberoende undersök- ningar Iiverensstamma ar givetv ' 1s en borgen för resultatets riktighet och be- visar möjligheten att framställa er, korrekt levnadskostnadsindex, som skulle kunna automatiskt reglera Mnerna.
Beträffande statens löneregieringar yttras följande, som nog si karak- teristiskt belyser tillvägagångssättet: " Redan de förberedande arbetena genom en kommitté taga åratal, och efter diverse remisser, bi~tningar och stötningar, prutningar och föriindringar - v i k s ofta nog äro f6rsämringar - fram- kommer ett definitivt f~rslag, som i lyckligaste Fall, efter Icke allt fös m h g z retuscheringar i sista stund, vinner högsta vederbörandes godkännande När beslutet fattas, har i regel tiden git: om de primära beräkningarnas grundval, och man 4r moger!
-- att börja omu.
E Siockholans stad ha med nästan matematisk regel bundenhet lönereglc- ringar Ritt vidtagas vart 5:te år: 1900, 8905 och 891 B.
Varför icke di, frågar Förf., " taga tjuren vid &amp; ornena och införa proce- duren som en enligt normativt beslut regelbundet vart 5:n a r Aterkommande
a u t o m a t i s k t skeende ' föirättning - dock utan den stora kommittéapparaten m. m.?
Proceduren angives på Följande satt: M m väljer en levnadskostnadsindex, utarbetad efter viss enhetlig metod för de fundamentala förnödenheterna.
Till grund för löneregleringen i Stockholm 191 1 kunde t. ex. legat medeltalet för levnadskostnadsindexen i Stockholm för femårsperioden 1906- 10.
Medel- talet för perioden 191 1-15 kunde blivit grundläggande för den löneregle- ring, som skulle ha ägt rum 1916, o. s; v. Den procentiska ökningen i levnads- kostnadsindex, som härigenom konsta- teras - avrundad enligt vederbörandes beslut -, .pålagges de enligt det be- stående lönesystemet faktiskt utgående avlöningarna, utan att själva löne- systemet med dess lönesatser och ålders- tillägg m. m. i övrigt rubbas.
Härigenom kommer shlunda avlöningen att utgå efter en slags modern " markegångu.
Detta ä r grundprincipen i d r Guin-.
chards nya löneregleringsinetod.
Han förutsätter själv möjligheten av att man skall Förskräckas över " den förbluffande enkelhetena i hans förslag och över att aven de högre lönerna kunna få tillskott.
Starkt-bztonande skadan för staten i sin helhet av .en sänkning av!
, statstjänstemännens sociala och ekono- ' miska nivå och framhål1.ande det fak- tum, att den enskilda verksamheten; som erbjuder större ekonomiska möjlig- heter, tenderar att suga till sig för statsförvaltningen välbehövliga förmågor, det med d$nna författarens utgångs- .. ä ' r.
.
punkt idideles naturligt, att han anser den pålagda indexprocenten (på de ', högre lönerna) vara rättvis, De repre- sentera just det belopp, som verkligen behövs för att lönerna fortfarande skola vara lika mycket varda.
som förut.
" Man bör icke blott räkna med fysio- logiska ex.istensrninima utan aven med de socialaa.
Att aven löneregleringar nedåt - under vissa förhållanden - skulle vara principiellt riktiga erkännes, men för- fattaren påpekar gent emot sådana åt- gärder faran av att förbise " den svårgripbara kulturfaktorn, levnadsstan- dardens höjning ".
(Att korrektion för världskrig och andra katastrofer med inverkan på det ekonomiska laget bör göras a r självfallet.)
Vad " den förbluffande enkelheten " i förslaget beträffar, så synes det mig mera naturligt att tjusas i n att för- skräckas därav.
Dessa mer eller mindre hetsiga lönestrider, då ofta intressen och meningar på ett pinsamt satt brytas mellan medlemmar av samma kår, skulle ju då kunna avlysas!
Lönestegringen skulle komma ändå - automatiskt, då ' den behövs.
Kommitteapparatens av- skaffande kan näppeligen häller beklagas.
O m blott en lika " förbluffande enkel ".
metod kunde utfinnas för att r ä t t v i s t Fastställa grundlöner och ålderstillägg m. m.
Författaren påvisar " att med de moderna statistiska metoderna h i n d e r icke möter för ett praktiskt genomförande av den lika urgamla som rättvisa principen lön efter p r i s a.
Han säger, att man vid Iöne- regleringsproblemet - förutom med själva arbetsprestationen - naturligtvis.
raknar ytterst med levnadsbehoven shsom grundläggande, både de fysio-.
.
-.
- - logiska och de så att säga mera sociala eller levnadsstandarden.
" Man borde åtminstone rakna så. "
Med utgångs- punkt i det historiska faktum, att den svenska ambets- och tjanstemanna- kåren ekonomiskt och socialt innehaft en sådan stallning, att denna kår re- kryterats av samhällets basta element, påyrkar dr Guinchard nödvändigheten av att staten så sörjer för sina tjänare, att deras standard uppehålles.
O m man nu tanker på de högre befattningarna och i enlighet med grund- lagens ord, att tjänster skola tillsattas " efter förtjänst och skicklighet allenau, med ratta (ibland med orätt) håller före, att dessa befattningsinnehavare repre- sentera ett stort mått av kompetens och kunskaper, så ar det klart, att staten måste - om ock för högt pris - köpa sig dessas arbete.
Men det har gått med statens förvaltningsgrenar liksom med enskilda företag - de ha övergått till stordrift.
Härmed samman- hänger arbetets specialisering i allt högre grad och det fruktansvärda faktum, att av d e många på de lägre stadierna, som måste sysselsatta sig med ett osjälvständigt, föga intelligent arbete, någon enahanda detalj, dar personligt initiativ icke k a n förekomma, blott en m y c k e t liten p r o c e n t har möjlighet att nå fram till ett arbete, som i egentlig mening kan kallas intellektuellt.
Stora kategorier av man och k v i n n o r i våra Iagre tjänstemannagrader representera i själva verket en sida av kulturens offervasende - de nämligen, som skulle.
k u n n a göra en högre arbetsprestation.
Men nar nu deras faktiska arbete iir mycket lätt ersatt - tyvärr ar det ingen.
.
-.
.
.-.
.
.
- - -.
.
.
- - - - -.
frilsning kan detta faktum -, s8 blir dec nog i Sverge lika litet som f andra Biinder någon möjlighet att i längden hålla upp vare sig Iöne- eller bildnings- nivån, sai som ~nskligt vore.
Och k a n s k e är den överkvalificerade arbets- kraften på många arbetsområden ändå ett ont, som maiste virka bort - aven om proceduren ar smärtsam!
Kvinnofrågan lämnas åsido i dr Guin- chards M a broschyr.
Man kan ju it- minstone tills vidare hänge sig åt aen f~rhoppningen, att författaren, som så friskt och frankt rullar upp sin Iöne-a regleringsmetod efter principen " lön efter prisa, icke suspenderar sin logik ifråga om de " inkonsekventau kvin- norna.
Givetvis måste förf.
såsom an- hängare av Ifrågavarande princip anse densamma, med hansynstagande till löntagarnas sociala standard, ocksii giltig vid fastställande av lönesystemet i sin helhet.
Var passa in principen: lön efter sexualsystemet, om man utom de grundliggande synpunkterna " fljr- tjänst och skickligheta samt asbets- prestation ocksai skall faststilla " lönerr efter prisu?
Ett konglomerat av kor- sande principer torde bli svårt att för- ena i ett system.
Och det ar oveder- sägligt, att priser icke stalla sig Iagre f ~ kvinnor r i n för man.
De restausa- töreq vedhandlare, hyresvärdar etc. som sanka sina priser f6s kvinnliga kunder, existera icke.
Men den fysio- logiska olikheten?
Under debatterna om ailderdomspensioneringen gjordes av kompetenta personer gillande, att vikde: av vad en kvinna verkligen behöivde mindre hin en man iFråga om narings- ä m e n (genomsnittligt taget) var ytters ': t
-- -.
.
-- -- p ...
- -- - - - - - - - - H E R T H A -.
- obetydligt.
För personer tillhörande skikt av samhället, som leva över det fysiologiska existensminimumet och icke tillhöra kroppsarbetarnas kategori, torde differensen vara alldeles omätbar.
Men den sociala standarden?
Ja, har fore- ligger e n olikhet.
vin norna sakna rösträtt, De betalas, utan tvivel lagre därför att de genom bristen på rösträtt ha en Iagre social standard an mannen, och de ha en Iagre social standard, därför att de tvingas ner på ett lagre löneplan (aven då utbildning och arbets- prestationer äro lika med deras manliga ' arbetskamraters).
En sannskyldig cir- culus vitiosus!
Utan att vara entusiast för åsikten att försörjare böra erhålla särskilda till- skott påpekar d r Guinchard, att denna princip visserligen kan kombineras med den av honom framställda Iöne- regleringsmetoden.
Det bör i detta sammanhang betonas, att kvinnornas lösen " lika lön för lika arbete " aven- ledes a r förenlig med en r ä t t f ä r d i g och för man och kvinna lika tillämp- ning av försörjarprincipen.
Förf.
ger uttryck At sitt stora bekymmer för Sverges låga aktenskapsfrekvens och i all synnerhet låga nativitet, som be- träffande de ifrågavarande kategorierna man ställes i samband med de alltför låga lönerna.
Men ar det verkligen tänkbart) att lönerna kunna höjas i det oandliga, i den mån att de betacka de ökade levnadskostnaderna icke blott för tjänsteinnehavarna utan för hustrur, eventuellt ankor, och för större familjer, i fråga om de kategorier, vilkas arbete - ----- - 71 i c k e innebar någon nämnvärd person- lig.
förmåga eller insats?
Sådant arbete, som genom en obönhörlig utveckling, blir allt mera mekaniskt.
Låt oss komma ihåg den alltmer i detalj genomförda specialiseringen och alla våra skriv- och räknemaskiner m. m. d., som reducerar det personliga momentet i arbetspre- stationerna; Redan nu ä r ett stort antal man helt enkelt u r stånd att reda sig med den allt tyngre bördan av att försörja en familj - både i livet och efter döden; Nej, utvecklingen går - antingen vi vilja det eller ej - efter helt andra linjer.
Inom de övre sainhallslagren kommer, liksom redan ar förhållandet inom arbetsklassen, ett ständigt vaxande antal kvinnor - aven gifta - att göra förvärvsarbete.
~ a t i v i t e t s f r å ~ a n s nar- maste öde beror på samhällets förmåga att.
anpassa sig efter d e nya kraven, dess villighet att underlätta i stallet för att hindra de gifta kvinnorrias arbete och möjliggöra deras moderskap.
Som exempel på vad som kan i den vägen har tanken på kortare arbetstid för mödrar eller gifta kvinnor framkommit, något som exempelvis diskuterats i Frankrike under dessa yttersta tider.
Visserligen kunna olagen- heter och svårigheter - i många fall - uppstå genom en sådan utveckling; men alternativet står för vaxande kate- gorier av människor mellan familjer med försörjningsbördan vilande på både mannens och kvinnans .axlar - eller inga familjer alls.
Varför icke se den sanningen i ansiktet och inrätta sig därefter.
ANNA K L E M A N ~.
.
d
Onskemål i äktenskapslagstiftningen.
et finns en punkt i de svenska kvinnornas framställning till lag- beredningen, där jag tror att kvinnornas önskemål böra särskil t understrykas, nämligen den 4:de punkten, där vi be- gära att tvister mellan makar måtte hänvisas till en myndighet bestående av både mHn och kvinnor.
Denna punkt har tillkomm~ under den givna förutsättningen, att milsmanskapet med en ny lag kommer att bortfalla.
Det ä r med fasthållande av denna förut- sättning jag nu vill utveckla hur jag tänkt mig att en myndighet med doms- rätt uteslutande i äktenskapliga tvister möjligen skulle kunna vara beskaffad, och jag dristar göra detta, emedan jag tror, att kvinnornas mening med en sådan domstol, deras önskan att där se kvinnor representerade måhända kan behöva en belysning.
Men inga- lunda a r jag nog förmäten att tro, att inte herrar lagstiftare, ifall tanken på en myndighet av detta slag upptages till prövning, skulle finna en mycket bättre form för densamma.
Det har i annat sammanhang fram- hållits, att om en bestämmanderätt, som förut allenast utövats av e n, kommes att genom en ny lag delas p8 tv&amp;, meningsbrytningar kunna komma att uppstå, som påkalla en tredjes ingrip- ande.
Det kommer otvivelaktigt att ta tid innan en lag, som tillintetgjort ett så urgammalt maktbegreppsom mannens målsmanskap, levat sig in i det all- männa medvetandet.
Det kan ju handa, D satt en ach annan akta man inte så lätt kommer att kunna glömma den för- svtlnna storhetstiden utan reagerar mer2 in tillbörligt.
Och helt visst kommw hustrurna á medvetandet ona sin nya ritt et ': där det behevs, och kanske ocksh ibland in absurdum, fordra a:: f &amp; denna sitt tillgodosedd.
Det finncs d &amp; r e d m i 1915 ärs lag om akten skaps ingaende och upplösning er, förordning, ur vilken måhända skulle kunna växa fram en ridgivande ock dömande myndighet av det slag kvinnorna tänkt sig.
Jag menar för- s r h i n g e n orn medling shsom villkor fes beviljande av hemskillnad.
Det Hr ju timligen troligt, att l %IX av ekonomiska meningsskiljaktigheter ett ingripande utifrån, av rent praktiska skil, kan bli n~dvändigt utan att sönd- ringen inom ett äktenskap kommit s;.
l h g t som till tanken p i skilsmässa.
Och lika antagligt är det också, att ett sadant ekonomiskt tvisteämne av m&amp;- hEn&amp;a mera oväsentlig art kan i sig M m frdjiet till misshälligheter av all- varEigare slag, som i alla hindeiscs f6rr eller senare skulle leda till be- hovet av medling.
Funnes d &amp; medling att tillgli p8 ett tidigare stadium ar.
rnecingsbrytning, skulle den kunna komma att verka fiirebyggande och i mainga fall göra sig själv obehövlig i den mening 19115 Brs lag avser.
Si vitt jag försf&amp;r, har denna Isg inte uppstallt nigot hinder för att tii2 medlare skald under vissa begsär,sadr
-.
- - H E R T H A förhållanden en kvinna kunna utses.
Lagtexten stipulerar, att- såsom medlare utan vidare alltid godtages antingen prast i svensk församling, dar makarna -.
eller endera - äro kyrkobokförda, eller prast inom sådan församling av främmande trosbekännare, som har ratt till offentlig religionsutövning och som båda makarna - eller endera - tillhöra, eller också häradshövdingen eller i stad rattens ordförande.
Slut- ligen kan annan person i anledning av makes framställning utses a tt företaga medlingen.
Det a r siledes endast d&amp;på begaran medlingen uppdrages åt någon därtill särskilt utsedd person, som en kvinna kan tankas komma i fråga.
Alldeles visst torde emellertid kunna sagas, att en förordning, som skall möta så mycket känslostämningar, så många intima och ömtåliga situationer som den om medling eller dom i akten- skapliga tvister, behöver vara smidigare an kanske någon annan förordning i hela lagstiftningen.
Och något av denna smidighet skulle möjligen kunna nås om aven utan särskild anhållan till- gång alltid funnes till en kvinnlig lika val som till en manlig medlare.
Jag har därför tänkt mig, att medlare- skapet skulle komma att utformas i en sådan riktning, att i stället för sjalv- skrivna medlare inom varje för- samling funnes två, av församlingen föreslagna och av Konungens Befallnings- havande eller annan myndighet för- ordnade .medlare, en manlig och en kvinnlig.
Och det kan nog förutses så- som säkert, att den manlige medlaren då i vanligaste fall bleve en av för- 73 samlingens präster.
Parterna skulle ha ratt att efter önskan vanda kg till den ena eller andra av dessa medlare.
Lyckas ej den ena medlaren reda upp förhållandena, skulle han aga rättighet att tillkalla den andra.
.
Först i den händelse) att ej häller dessa båda.
till- sammans nå ett resultat, skulle den situation inträda, som nödvändiggjorde anlitande av en dömande myndighet.
På medlarnas anmälan till harads- rattens - eller i stad till rådsturättens - ordförande skulle då den domstol konstitueras, som med häradshövding eller borgmästare såsom ordförande och de båda medlarna såsom bisittare skulle aga att avgiva dom i målet.
Hade parterna av en eller annan anledning ej förtroende för de ordinarie med- larna eller vore dessa jäviga, skulle andra på makarnas begaran kunna ut- ses, och det hela i övrigt genomföras på samma satt.
Denna domstol för slitande av akten- skapliga tvister skulle således organiskt växa fram ur medlareinstitutionen och sammanhänga med den.
Och den skulle inte komma att förete nägon för vår rättskipning främmande form.
Den skulle endast komma att utgöra en för ett särskilt slag av rattsmål utbruten av- delning av härads- eller rådsturatterna och liksom dessa bestå av nämndemän eller illiterata bisittare med en jurist såsom ordförande.
O m i t samma myndig-.
het .också skulle kunna lämnas ratt att döma till hemskillnad, skulle alltså aktenskapsmålens första instans full- ständigt frigöras från de vanliga dom- stolarna.
Dessa mål skulle kunna få den avskilda och grannlaga be- '.
-.
handling, som deras ömtåliga natur biii.
upp hemmet, %i den man i 21:- zniahet kafi gaira, som har eli.
dhiig kräver.
Då jag nyss sade, att formen för husix.
Visar inte detta, att kvinr,a !.
den tänkta domstolen i äktenskapsmål i sin natur Rar just de fösutsattningar inte skulle komma att förete något för rledisigda, som iiro nödvändiga för at: vår rättskipning främmande, sade jag förstil va6 soro, jrister i ett söndra: nigonting, som kanske får betraktas ikre~.skrep och att hon ocksi kiilnef endast som en sanning med modifika- botemedlen?
Veta S r resten inte a h tion.
F a s t ä n svenska kvinnor för naï- min, son ha kloka hustrus diet ' g&amp;.
varande inte ha ratt att vara domare, mödrar, ait de hos d m kunna ia för- förutsatte jag nämligen, att de såsom nuftiga 3ch efterA %ljainsvärcia rad ock bisittare skulle kunna göras till med- kanske ~cksii ett klart domslc: - a 5 lemmar i dessa domstolar.
En liten, liten d d e s som kvinnor med kloka mir.
glänta på dörren finns emellertid, och eller godsa fäder veta vart de s h i a gA2 genom den har en eller annan kvinna nar de behBva hjilp.
I ett gott iikren- sluppit in i s k i l j e d o m s t o l.
Och det skap hjilpas main och hustru 2: at: kan ju tyckas,som om dömande i sådana lösa dess problem!
de må vara an s5 slags tvister, som det här är friga om, sviira.
Och därför t70 vi kvinrior, att har ganska mycket tycke av skiljedom.
rngn b e t kvinnor miste hjälpas at ocksa Men kan det inte räknas dit - ja, s i nar det giillier att bist6 dem, sardc k t e finns det ingen annan utväg %n att vi kunfia Bölsa sina problem sjilva.
T~RNZL:.
m h t e be om att bli insläppta också bland nämndemännen.
De sitta ju i ratten såsom representanter fördet sunda bondeförståndet.
Det ä r ju möjligt att också kvinnor kunna ha något slags En !Eror &amp; historia aven för oss.
Ett av förstånd, värt att ta vara på!?
de argument, som amerikanskorna städja sig p5 Eller förefaller det.
egentligen inte i sin nu pågiende energiska kampanj för = ?i ganska påtagligt, att till bedömande av de kongressbesluP om rösträtt Er kvinnor I de5 ömtåliga komplikationerna inom en stora republikens samtliga stater, ar påvisandet äktenskaplig söndring i all synnerhet av den oerhörda prisstegringen på arle livs- kloka g i f t a kvinnors erfarenhet skulle förnödenheter, vilken i Amerika nu natt er kunna utgöra ett värdefullt komplement grad, som gör att det sjuder av protester hela landet över.
Otaliga kommittéer och riariander till lagtexten?
Genom årtusenden ha arbeta med undersökningar, utrechingar och hustrur visat att d e även under mycket förslag angiende regleringar till det bittre, mer.
vidriga förhållanden och utan personlig alltjämt stiga priserna endast högre och h5gr.e.
äktenskaplig lycka kunna hålla ihop 9 regel bestå alla dessa kommittéer uteslatznde ett hem.
Se vi oss omkring, kunna av man.
Nu Frliga de amerikanska röstratts- om man ej kunde tänka sig, att vi inte undgå att märka att en hustru, kvfmorna, kvinnorna i sin egenskap av husmödrar skulle som har en mindervardig man, bättre kunna hz ett klokt ord rtt saga I friaor som och tåligare - ja, kanske alltför tåligt dessa och om inte de som medlemmsr ai.
desss '
kommittéer och i allmänhet som röstande med- firman, som gjort sig denna profit, att markna- borgare skulle kunna hjälpa till med ett effek- den var i stigande och köpte tillbaka,äggen tivare ordnande av livsmedelsfrigan?
för e n fjärdedels cent mer pr dussin än vad Det är ju inte utan att vi göra oss samma den själv erhillit för dem.
~ f t e detta r splittrades fdga här, i liknande fördömelse som vi äro i partiet.Tio Iidor inbringade 32 cents,311 stycken dessa livsmedelstragediens tider.
Det kan i 32 ' 1 % cents.
Köparen av dessa sista lidor silde vilket fall som hälst vara av intresse att ta del 20 av dem till en, distributör till hoteller och av en lärorik historia, som W oman ' s J o u r n a l restauranger för 34 cents.
Denne man köpte publicerar i ett av sina senaste nummer.
Ett senare de iterstiende 291 lidorna för 34 cents illustrativt exempel p8 ett kallblodigt schack- och lagrade dem för vintermarknaden.
Ehuru rande med livsmedel, vilket, om aven ameri- de daterade sig frin juni minad, silde han kanskt, dock i dessa tider tyckes ha sin mot- dem under vintern sisom goda.
De bästa - svarighet litet varstädes, då endast liknande han hade dock ' funnit nödigt att göra en sorts transaktioner nigot förklarar den orimliga knapp- gallring och gradering av dem -- till hoteller heten och dyrheten av en mängd livsförnöden- och restauranger för 43 cents; de " sekunda " heter.
sildes som löskokningsagg för 42 cents; en Det är berättelsen om e n vagnslast äggs pastejförsäljare köpte de spräckta och en garvare äventyr och irrfärder, alltifrån hönsgirdarna i de skämda.
Nigra av de " godaa gingo hos Indiana till ändpunkten för dess odyssé, New- specerihandlare för 46 till 55 cents.
En Yorks frukostbord.
pensionatägare fick nigra för 42.
Det var d e n historien, som kompletteras av Första köpet avslutades med en grosshandels- firma, som ' ' gjorde " i smör och ägg, till ett nedanstiende.
I staten New-York ar det tillitet att lagra ägg pris av 24 ' 12 cents för dussinet.
Denna flrma silde äggen till en man, som kör ut med en för 10 minader, i kylrum.
När de tio minaderna vagn och säljer direkt till konsumenter.
Denne gatt, skeppa ägarna sina agg över gränsen till betalte 25 ' 1s cents pr dussin - men icke för Pennsylvania, och.
Pennsylvaniamännen skeppa att sälja .ut dem utan i spekulation att hilla p i dem tillbaka till New-York, och s i g i r man dem i förhoppning om prisstegring.
Detta var i. på i det oandliga.
Tills man kommer lingt juni förlidet är.
1 september sllde denne man över den tid, som den här omnämnda vagns- äggen tillbaka till samma groSshandelsflrrna ' för lasten ägg frin Indiana hade att över- 29 cents.
Samma dag som detta köp avsluta- komma innan de hamnade - hos de olyckliga des, silde Brman partiet till e n annan firma konsumenterna.
Och myndigheterna i New-York för 30 cents.
Denna Arma, som begagnade sig och Pennsylvania s l i sina kloka huvuden ihop, av inspektörer, upptäckte att det var sekunda- men ha ännu inte funnit nigot satt att stoppa agg, ej prima, som de utgivits för.
Nu.
skulle jobberiet.
Historien ä r lärorik.
StatshushAllet klaras enligt gällande förordningar den bedräglige säljaren bötat 10 % av försäljningssumman.
i c k e av mannen.
Vi komma tillbaka till att Nigra böter blev det icke tal om, i stället det f i n n s en av staten obrukad kategori hus- Pterköptes äggen av den första firman till samma hillare, som möjligen kunde komma med nigra praktiska förslag.
- Och i vilket fall pris, 30 cents.
Vid det laget var det oktober och fyra som halst ha rätt att vara med om att välja de minader sedan äggen sändes ut i världen frin man, som ordna i t dem de förhillanden, under sina hönsgirdar.
Äggpriset var i stigande, och vilka de, kvinnorna, ha att sköta sin dagliga partiet sildes till ännu en annan firma, denna garning och hushsillning!
gäng dock som sekunda kylda ägg.
De nya " En plan till allmän hälsaN.
Under denna ägarna silde nigra ' lidor till jobbare för 31-32 cents pr dussin.
Den äterstiende vagnslasten rubrik meddelar T h e C o m m o n C a u s e ett sildes med en profit av 73 dollars.
förslag, som framkommit för London och en Detta var den 8 november.
Nästa dag fann del lantkommuner och som avser itgarder fil ['
hindrande av den nu under kriget mer an nigonsin tilltagande faran av vissa smittosamma sjukdomars spridande.
Det märkliga härvidlag a r en inlaga, som en inom Hammersmiths kommunalnämnd tillsatt kommitté översant till inrikesministern och som drar ett brett streck över dubbelmoralens system.
Denna av gamla åsikter och fördomar o- hindrade kommitté menar, att en man, som, ehuru han känner den skada han med all sannolikhet tillfogar sig själv, sin hustru och sina barn och samhället i allmänhet, brukar umgänge med prostituerade, bör anses icke mindre brottslig än ägaren av ett diligt hus eller en prostituerad och att han, om han pi- träffas i sådant sällskap eller i illa kända kvarter, skall kunna ställas under ital.
Samtidigt föreslår kommittén att siväl staden London som: antkommunerna skuIle ha ratt att itala prostituerade, som påträffas på iI1a kauda ställen.
I samband med detta må här namnas ett yrkarde, som gjorts av Franska Kvinnors Nationalförbunds S e c t i c n d e 1 ' U n i t i. d t l a M o r a t e med arilednicg av att en kommitté tillsatts f6r att horn landet ordna samma för- hållariden som de ovan berörda i England.
!
cn skrivelse till inrikesministern säger sektiocen: ' &lt;Vi tillita oss, herr minister, att göra e r ~ p p - marksam p i att genom tillsättande av d e m a kommitté tolv man tillstitts a t t v a k a ö v c r at: p r o s t i t u e r a d e k v i n n o r icke smi:ta m a n n e n, ock nu ville vi bedja Eder att till- satta Zltminstone tre kvinnor i denna komrnitte: så att itminstone Pre kvinnor m 8 a r b e t a f6 7 a t t m a n n e n i c k e s m i t t a kvinnorfia. "
Konstnärinnornas utställning i Lilj e- s konsthall.
För tredje gången ha svenska konst- närinnor samlats till stor utställning.
Denna gång är Liljewalchs konsthall valplatsen, och det a r nu som fijlrut Föreningen Svenska Konstnärinnor, som tagit initiativet och utfärdat inbjudning till deltagande även utom sin egen krets.
Förutom över i00 medlemmar ha ett flertal svenska gäster hörsammat kallel- sen.
Dessutom deltager ett 60-tal med- lemmar av Vereinigung Bildende ~ u n s t - lerinnen Osterreichs, som trotsat krigs- tidens transportsvårigheter och utställa ett stort antal dukar.
De som följt med d e kvinnliga konst- närernas strävanden under de sista åren motsågo tvivelsutan denna utställ- ning med stor spänning.
Redan frhn första stund har föreningen haft för vida grinser, samlat upp inom sig d i: f ~ många r svaga krafter.
Detta kom ju kännbarast till synes vid Baltiska ut- ställningen 1919, då ju ocksä, naturligt- vis i flera fall just till följd av detta missförhhllande, en del av våra främsta f6rmBgor separerade sig från sina kvinn- liga kamrater och utställde fritt i salarna.
Ett offentligt framtridande på detta satt får ju i frimsta rummet politisk karalttir, och det a r ett stort ansvar att satta igång en dylik anassoffensiv.
Det galler har som p &amp; andra områden att själv- kritfltoch kravej kunna sättas nog högt om milet skall nås.
% konsten mer an eljest ar det ej kvantiteten.
utan kvaiiteaec som betyder något.
Dzt kan ej f r ~ n k ~ m r n a att s, en arh- mirkning i denna riktning måste göras
mot den nu öppnade utställningen.
Och dock ligger felet mest däri, att de enk- lare krafterna oFta nog filtt oproportio- nerligt stort utrymme, ja, r. o. m. i ett par fall förvånande framträdande plat- ser, medan andra, som man i stallet väntat få se allsidigt och gott represen- terade, endast fått med ett fåtal arbeten.
Obetydligaakvareller och oljefargsskisser med tama landskap, studier från vast- kusten, som lika val kunna vara må- lade vid en sörmländsk damm, irritera ögat i snart sagt varje sal.
Och dock har med denna utställning ett gott grepp gjorts med den vida ram, som samlingen fått.
Det ä r nigot synner- ligen tilltalande i detta - Elisabeth Warling och Sigrid H j e r t h Grunewald på samma gång i konsthallen.
Detta förhållande tystar givetvis aven många anmärkningar mot juryns urval.
Allsidig- heten a r denna utställnings största dygd.
I det brokiga virrvarret stannar man liksom lugnad inför de båda minnes- utställningarna: Elisabeth Warling o3h Anna Nordgren.
Har a r intet jakt, intet effektsökeri.
De.
båda målarinnorna tillhörde den lyckliga generation av konstnärer, som utgjorde 1880-talets upptackarflock, den klara luftens, solens, ljusets nyupptackare.
Det a r något flard- löst i deras satt att måla, de måla som det a r och ge en sällsam stamning i luftens grå, genomskinliga dis.
Den svenska avdelningens måleri om- fattar huvudsakligen portratt,oftast genre- artade, och landskap.
Då och då en kompromiss: porträtt i landskap samt i ett par fall interiörer.
Stilleben och djurstudier förekomma aven, bland de förstnamda mest blomstermålning^ I allmänhet ha målarinnorna ej öppnat på den port, som leder in i sagans, legendens och historiens land, och tyckas ej, kanna behov av att med ett innehåll ge idéassociationer, som öka deras uttrycksmedel.
I denna punkt ' äro de realister, långt mer an de samtida manliga generationerna.
Tillfallighets- genren lever har i allmänhet kvar i obrutet liv, som om 90-talet aldrig exi- sterat.
Undantag finnas naturligtvis .. Mathilda ~iegert-Osterlund och några få ha i sina skönt komponerade land- skap fått in den tjusningskraft, som ä r denna, låt mig saga, det religiösa land- skapets konst så egen.
Alléen på den vida slätten, kalkugnen utanför Visby, de typiska Uppsalakåkarnas röda vaggar, det vita husets gröna luckor mot mar- kens snöslask och blöta is, alla dessa äro koloristiska pärlor.
Mathilda Oster- lund a r också utan tvivel en av de Främsta koloristiska begåvningarna bland våra målarinnor.
Fru Gerda Roosval- Kallstenius utställer ett litet.
landskap, " Vinter mars ", som också hör till ut- ställningens basta.
Charlotte Wahlström har ett flertal större och mindre dukar, av vilken " Nar bladen fallau och " Det gamla kapelletfi äro särskilt beaktans- värda.
Vidare markas Ester Salmsons färglagda teckningar i dampade färger, Alfhild Tamms " Odegårdenu, en fast borgruta, som liksom utgör backens organiska krön.
Brita Ellström h a r en enda duk, en midsommarnattsdans med en egendomlig ljusblå dager enhetligt genomförd, och på sidorna om henne har Hilda Heyman fyra stora landskap.
u Båtstaden " och " Det gröna vattnet och det blåu tilldraga sig uppmärksamheten '.
- genom de glittrande vattenytorna och " Två systraru och ett barnpmriitt.
luften omkring båtarna, men " Sätern (' Elisabeth Barnekov~ utställer flera mon- verkar allt för mycket leksaksask.
E. diina damporträtt av mindre imresse Schulz-Moberger har i ett pas av sina och vida överträffade av hennes va ': möjligen litet torra landskap fått in en Goben-porträtt och " Ung Enge !skcsL.
god dalastämning.
A. Backlund-Celsing håller sig i der; Det bleve för laingt att här uppräkna Vilhelmsonska genren med stora för- d e olika landskapisterna, ehuru flera av grundsfi gurer mot landskapsbakgrund dem väl kunde locka till ingående be- eller rumsinteriörer.
Elsa Ström Ciace!!!
handling.
Där märkas t.ex. Fanny Brate, har fatt plats i skulpturhallen, och fru tyvärr dåligt företrädd, E. Hammar- Hjerten Griinewald behärskar en vägg Moeschlin och Hedvig Strandberg, den i sal 6.
Hon har utan tvivel en stor be-.
sistnämda med franska motiv, som givning för karikatyren och flera ev egentligen utgöra en komplettering av hennes st6rre dukas iiro ett givet f r m - minnesutställningarna.
Edith Fischer- steg.
Kompositionen i ateljébilde:: me6 ström har några klara bjärta landskap, den sittafide modellen i högra hörne: ganska verkningsfulla i sin brokiga farg- t. ex. 3 e t i r emellertid synd ats hor.
mosaik.
Av de ultramoderna ha Gabriele ej utstii !ft nggot av sina smä akvareI1- Munter och Sigrid Hjertén Grunewald ut- barnportritt, scm funnos bos Gurnrne- ställt prov på sin landskapskonst.
Bland sons S viras.
Gabriele Munters tempera- den förstnämdas äro flera ovanligt Vackra inaenesfullla portritt tillh~ra avex småstudier, såsom den typiska lilla f ~ r - understundom karikatyrkonsteit.1, s 6 s o i ~ stadsvägen " Backe i Stocksund " och " Kki:iskt portriatta; ex del andra verks andra.
Vida talrikare än landskapen äro rasskildringar, sisom " Svensk flicka " porträtten representerade.
Bland dem och Orienta !isk gosset (.
dröjer man främst inför Gerda Roosval- Blcmstermåleriet är sarskilt omhulda: Kallstenius själfulla och i Färg utsökta av ~tstillarinnorfia.
Flera konstnark- porträtt, tyvarr blott tre till antalet: nor Ra fhat med ett och annat stiilebez professorskan Ulla Johansson, fröken mest med biomrnor, men nhgra sisonr S. och slutligen en porträttstudie av t. ex. Eva Aströrn, ha uteslctnr; dr fru Roosval i vitt.
Fru Caja Widegren naturalistiska blomstlildier.
.
har ej häller fatt sa mycket med, som # ven djurmiliningen har sina repre- man kunnat vänta sig.
Dr.
Sven Johan- sentanter, %da von Schulzenheim ock sons porträtt ä r kanske ett av de bästa; Ida Lebjonhufvud.
Den sistrikmdas det är fullt av individualitet och man skPmassamrna hundporträtt äro mycket tvekar ej om att det måste vara likt roande sasom aTerrierc ', " Vie doggss och karakteristiskt.
" Monat ' ä r en för- och de bida Burviga taxarna.
: jusande flickskildring, vackert kompo- Endast e n svensk målarima biam5 nerad.
mot landskapsfonden.
Edith atsta !iarns har agnat sig åt dekora !ii: Fischerström har ett lustigt porträtt iconst, Greta Ruutth, bekant 2iri e!
: " Dam i vitt1 (och en del andra, saisom uppfi; _8rksammad utsrallning i \ .åras
tillsammans med Anna Petrus, åt vilkens skulpturer hon aven nu h r ge fond i Skulptursalen.
Hennes båda små- akvareller med cirkusmotiv äro expres- siva ögonblicksbilder.
Grafiken ar mycket val företrädd.
Dar markas t. ex. Lydia Skottsbergs illustra tioner till " Jul kvällenU.
Ragn hild Nordensten, Eva Schillbergs o. andras stämningsfulla landskap fullständiga tillika med en del små akvareller, så- som Caroline B. Bruces kust, och havs- bilder samt Gerda Palms Upsala slott, den stora landskapsserien.
Skulpturen i hallen rymmer en del förträffliga saker.
Där a r Gerda Spring- chorns småkonst, Alice Nordins " Ask- urna " och A. Petrus expressiva skdlptur Längtan en grönpatinerad kvinnoge- stalt, " Sibylla ", med håret som oftast i hennes kvinnomotiv dekorativt utnytt- jat, har som en vägg, mot vilken hennes kropp och ansikte tecknar sig.
Det .kraftiga ynglingahuvudet m. fl.
äro be- kanta sedan vårens utställning.
Greta Fahlcrantz har bl.
a. några " reliefs c o l o r é ~ ' ~ en, tilltalande konst- art, som det vore roligt - om hon ut- vecklade.
En del porträtt äro torra och tråkiga, såsom Ida Mattons " Unge idrottsman " med idrottsmärket omsorgs- fullt atergivet och det val benade håret.
I allmänhet står Ida Matton långt ifrån den unga svenska skulpturens utvec kling.
Det ar otvivelaktigt, att de svenska konstnärinnorna isinaled ha mångaovan- Iigt framstående medlemmar av vitt skild laggning, och viäro utställningens ordnare tack skyldiga, som givit utställningen detta omfång.
Det skulle dock vara roligt om någon gång en utställning kom l ',, till stånd, dar allsidig belysning kunde ges i t många av ' de förnämstas verk .. Dar t. ex. Ellen Roosvals monumentala skulptur kunde få harska i en be- gränsad del, dar den fick giva miljön sin stamning med eller, utan andra konstverks bistånd.
Dar borde också Sigrid Blomberg, Ruth Milles och andra, som nu ej häller deltaga, få sin helge- dom att fylla liksom ock måleriet och grafiken.
.
En sådan utställning borde kunna bli intrycksfull och man skulle då, genom antalets begränsning, kunna undvika den förvirring, som med nöd- vändighet måste vidlada en.
utställning, dar deltagarna icke samlats av andlig sympati utan emedan de äro kvinnor.
I de salar som upplåtits åt Vereinigung Bildende Kunstlerinnen Osterreichs.
slår en helt annan ton, ett annat kynne emot den inträdande.
Helhetsprägeln blir har starkare d &amp; urvalet a r mera begränsat och det hela så att säga mera koncentrerat.
Fru E. von Kaffl Granström, som ar deras representant har vid utställningen, har utställt så väl i svenska som i österrikiska av- delningen.
I den svenska ä r det land- skap från vår lappmark, gjorda med utpräglat sinne for det dekorativa, så val i tallarnas stammar och grenverk som själva naturens gestaltning och klippet-nas formationer.
Bland sina landsmanninor har hon utom landskap en del portrattartade studier.
Hennes Färgskala ar stark och lysande, men på samma gång dampad, något som hon har gemensamt med flera av deltagarna.
Två namn dominera både genom antal och kvalité: Sofie Korer och Helene Fun ke. '
.
.
Den förstnämda har uteslutande olja, för det mesta en dämpad fargskala, ett grått i gritt, som dock innesluter en mångfald fárger.
Det ligger en oemot- ståndlig känsla i hennes manniskoskild- ring, uttryckt bl.
a. i händerna, men mest genom själva kropparnas hållning.
" Adarn och Evau, * Sibylleu, ' Mutter * och många andra äro exempel, därpå.
I " Sonnen- blumeu, en ensam lysande gul solros i sin kruka,framträder hon som en utsöktstille- benmålare.
Helene Funke har blott en del oljemålningar.
Hon hyllar en be- tydligt mera färgrik genre med oför- medlat sammansatta färger.
Hennes fargskala ar anmärkningsvärt brokig i jämförelse med de andras.
Vid sidan av de storfiguriga kompositionerna, som ett ögonblick för Hennigs i tankarna, hon har ett par utmärkt vackra land- skap oah en lång serie bilder från kusten, en apoteos åt den klara luffen och kustbyarnas hemtrevligasegelskattor.
Klara Epstein har två vackra landskap, isynnerhet en skildring fran Normandie.
Bland de andra ha vi representanter för olika riktningar såväl inom grafik som måleri.
Frida Salvendy, som ut- ställer talrika stilleben, ett par bra pojkporträtt och en studie af en sittande naken flicka, med gula apelsiner mot den färglösa marken, står med hänsyn till modern expressivitet de nyssnämda nära.
Helene Stein hör till de starkt komponerande.
Valeri Petter konstruerar sina farg- starka bilder med distinkta svarta linjer, medan Anna Roskotovn i två tunna akvareller, " Vor siebzig Jahren ", låtit färgen ligga i jämna ytor, en dekorativ konst i smått.
Det skulle här bliva alltför iingt och av ringa gladjc att uppräkna de linga raderna av namn.
Grafiken ger oss exempel på delvis tcrra arkitekturetsningar Från kontinen- tens städer, delvis synnerligen vackra, bl.
a. en del lätt Farglagda såsom M. Sitta-Allées med gula, bruna och gråblå toner.
H. Funke har etsningar, brunt i brunt, teckningsartat tunna.
Bokillustra- tioner, främst sagomotiv, har flera rreprese; ltanter, och djurskildrkgar förs- komma aven bland grafikerna, shsom Xaroline Ruhms roliga djur och M. Gutscher-Feglhubers tre rovfåglar p i en bergspets.
Keramiken krerrader skulpturen med Helene Jonovas, S. Schwets-Lehmanns, johanna Meier-Michels och Karin Jarls mestadels 3gurala smågrupper.
I .ustiga äro A. Mardeganis dockor av tyg, isymerbet de båda judarna.
H det hela Hr utstiihingen myckcr givande, och de utländska gisternn ge s t o l till många htrewmta jämförelser med vairt lands korist.
Gerda Boeihiers Ett gott sxempe8, manande till efterföljd i prer,umarationstiden nu i början av Sret, f r Norrbottens lansstyrelses åtgärd att prenumerera på 235 ex. av tidningen Hemtrefnaci sanit er, fabrlksdisponents i Hälsingborg goda id5 a:: prenumerera p i 50 ex. av samma tidning %r utdelning bland arbeterskorna vid fabriken.
G i n l i n g College.
K i n a s k v i n n l i g a högskola.
N ågon har kallat Kinas kvinnor för den största av detta lands outveck- lade resurser.
Detta uttalande står också som motto för den första redogörelse, som utsänts över Kinas första högsko- la för kvinnor, öppnad 1915.
Det a r icke kinesiska staten och icke häller någon grupp kineser, som genom detta företag bereder tillfälle till utveck- ling för de slumrande intellektuella och sociala krafter, som kunna bo hos Kinas kvinnor.
Initiativet och realiserandet av planen tillkomma fem amerikanska missionssällskap- och ha således givet- vis ett med dessa sällskaps speciella verksamhet direkt sammanhängande syfte.
Men hela planen, som den tyckes lagd, synes så klok och val genomförd och har en så otvetydig syftning att verkligen bereda de unga kinesiskorna studiemöjligheter- något som deras egna ännu icke vårdat sig om-, att den ä r värd det största erkännande.
För oss har denna sak det särskilda intresse, som varje pionjärarbete för kvinnornas höjande alltid äger!
Det var för några å r sedan, när staten Cohecticut plötsligen så att säga kände en stöt i samvetet över att den inom sitt vidsträckta område icke hade något kvinnligt college och där började en ivrig och, det måste tilläggas, omedel- bart resultatrik rörelse för öppnandet av en kvinnlig högskola i Connecticut, som en grupp amerikanskor samtidigt började rådslå oin vad som kunde göras för grundandet av en kinesisk kvinnlig högskola.
De kände genom sin niis- sionsverksamhet, till de kinesiska för- hållandena och hade redan sedan länge intresserat sig för kinesiskornas skol- utbildning.
Femton vanliga flickskolor, startade av amerikanska missionssallkap, funnos redan på olika platser i den stora Yangtze-dalen ett territorium så stort som Förenta Staternas hela område öster om Klippiga Bergen -, men icke en möjlighet fanns för dessa kinesiska flickor att fortsätta sina stu- .dier efter slutad skolgång.
(Under - det att tio högskolor inom detta områ- de öppnade sina portar för de unga kineserna.)
Amerikanskorna äro snabba i utför- .andet air sina planer.
Inom kort, i november 1913, hade de ovan nämnda fem missionssällskapen förpliktat sig att realisera planen, och som lämplig plats för den blivande högskolan valdes Nanking.
Redan våren 1914 hade det .hela tagit så fast form, att man för- värvat tomtområde, hade pengar till in- redning av skolan och hade döpt den- na den första kvinnliga högskolan i Kina till G i n l i n g C o l l e g e.
Ginling ä r det urga ' mla namnet p i Nanking, och den valda benämningen användes nu både av engelsmän och kineser.
Den 17 september 1915 öppnades Ginling Col- lege med en en kel invigningshögtidlighet.
Inträdesfordringarna äro i huvudsak desamma ' som .vid de bästa amerikans- ka högskolorna, om man räknar kine- siska och engelska såsom motsvarande.
- ' ' '
klassiska och moderna språk.
Minimi- fordran i fråga om engelska ar åtta-årig utbildning med en timme om dagen.
Parallellstudium på engelska av så gott som alla ämnen är ordnad, då endast fai läroböcker finnas översatta till kine- siska och dessa i allmänhet äro en tio ar för gamla.
Meningen är emellertid, att kinesiska skall vara det egentliga undervisningsspr&amp;ket, och då den s. k. mandarindialekten, vilken talas över hela Kina av de bildade klasserna.
Särskild vikt lägges pai studiet av mo- dern kinesisk litteratur och att eleverna komma in i och förstå de moderna idéströmningarna inom deras land.
Studierna skulle bedrivas på två linjer: en humanistisk och en naturvetenskaplig.
Säkerligen var det inte små svairig- heter, som mötte den energiska före- staindarinnan, mrs Lawrence Thurston, B.
S., från Mr.
Holyoke College, Amerika, och de övriga sex lararinnorn a, som hade att taga upp undervisningen i Ginling College, nar klockan halv nio den i7 september pil morgonen i915 lasterminen ringdes in.
Men det var intresserade lärarkrafter mrs Thurs- ton hade att räkna med, akademiskt bildade kvinnor från olika amerikanska universitet och h~gskolor samt trenne kinesiskor, Tsao Li-Yun, M.
D., utexa- minerad från Woman ' s Medical College i Piladelphia, med Fysiologi och hygien som ämnen, Lee Ma-Li, M.
A., från Illinois ' universitet, kemi och matema- tik, och Wang Muh-Djai, ' från Ling Seng, kinesiska klassiker.
De unga studerandena voro frarn- lingar för varandra och hade kommit ' från vitt skilda trakter.
Det visade sig ' snart, att ehuru dc talade engelska ganska stapplande och med stor tvekan,, de dock gjorde sig bättre försddda av varandra på detta språk an p4 sina olika kinesiska dialekter, faktiskt dei- vis alldeles oförståeliga den ena för der, andra.
Det fanris alla de slag mr skil- jenurar sil val emelian lärare och ele- ver som mellan de olika individerns inorr!
vzrdera av dessa tvii kategorier.
Att arbztet under den första tiden rne- ra an en gång kunde kannas tung;: och till C C ~ med hopplöst, för Iedarne av Wiresaget, kan man tanka sig.
Yr.
ytterlig ojämnhet i kunskaperna Bos eleverna gjorde undervisningen sardr- les svgr, och valet mellan dc två lin- j e r ~ -- ~ historia och psykologi eller k e ~ och ~ i matematik - återigen gtter- ligt svikt för dessa elever, son: ofta sil f6ga visste vad som mest ikg för dem.
Men eftersom man kom in t arbetet redde sig sh vi1 det ez2 s o n det andra, och det Gr en stark rijl !f6r- sikt om att main uppnQtt n %got verk- ligt gott, som talar ur högskolans för- sta firsberättelse.
\ ' ale: av studier visade sig vara ett si svirKist: problem, att man snart nog lade 9m planen med de tv &amp; stu- diehjerna.
Man h2r uppskjutit vale: i 111 sresdiernaas andra år, och det f&amp;-sta äret upptar nu allmanna saiviBE huma- nistiska som naturve !enskapliga kurser.
DIrrander prövar sig då de stuaerancie f r m till det de känna sig hu mest M g fön.
Den första a3manna BmalvErskursen i psykologi har man FUR- nit vara siwkilt nyttig och utvecklande för de ung8 studerandena, deil h a r hjälps dem att förstå den ratta zetodera
.
för studier, visat dem på föreställnings- kraftens och ett skapande sinnes rika skatter och medlen att utveckla dessa.
Sociologi anses likaledes för ett äm- ne av särdeles vikt just för de kine- siska kvinnorna, då sociala idéer ännu fått s i ringa spridning i Kina.
Det faller av sig självt, att denna högskolelokal har et t för européer extraordinärt utseende.
Den utgöres av ett antal rum men också av en mängd öppna gårdar med genomgång- ar från den ena till den andra, galle- rier och verandor.
De rum som Finnas ligga alla mot sydsidan i de olika gårdarna, de förgallrade fönstren släp- pa alla in floder av solsken och frisk luft.
Trädgården ar en enda härlighet av persiko- och plommonträd, kläng- ande rosor och blommande buskar.
Den bärande tanken för denna hög- skola har framför allt varit den, att ingenstädes utom just i Kina kan den unga kinesiskan få en utbildning, som gör henne verkligt skicklig att sedan arbeta i Kina.
De som söka sig över till Amerika eller åt annat håll bli under sin studietid mer eller mindre främ- mande för sitt land.
De så helt olika förhållandena och det främmande språket, på vilket studierna bedrivas, medför detta med nödvändighet.
När de komma tillbaka till Kina, äro de ofta helt enkelt inte i stånd att på sitt eget sprAk ge ett fullgott uttryck För de idéer de under sin utomlandsvistelse tillägnat sig.
De ha förlorat den intima kontakten med sitt land och ha svårig- het för att riktigt inpassa sig i de gam- la förhållandena.
Däremot har man ansett, att efter en fullbordad högskole- -- - kurs i Kina, som nu blivit en möjlig- het genom detta företag, skulle några års efterstudier utomlands på ett helt annat satt.
bli fruktbärande och ej i samma grad verka skiljande från det egna landet, som då redan givit de unga den första, fasta grunden att stå på.
De skola återvända som verkligt goda lärarinnor för andra uppväxande unga flickor, och flera högskolor skola efter- hand kunna uppstå med ' egna kine- siska kvinnliga la rarekrafter.
Det är naturligtvis omöjligt att be- stämma i vad mån missionärens önskan att nå fram till det mål han gjort till sitt, spridandet av kristendomens läror, varit motorn till detta företag och i vad mån det rena intresset att öppna vägar till kunskap för de förbisedda flickorna i Kina varit drivfjädern där- till.
Givetvis ar det en stor inflytelse- sfär, som vunnits genom en undervis- ningsanstalt, som ligger i missionssall-.
skapens egna händer.
Att döma av den årsredogörelse, som skickats ut för 191 6 och som legat till grund för denna överblick av Kinas kvinnliga högskola, synes det emellertid ej vara obli- gatoriskt för eleverna att tillhöra den kristna kyrkan, då förteckningar över studerandena upptager - visserligen endast en men dock - en icke-kristen.
Härmed må.
förhålla ' sig huru som hälst.
Med i större eller mindre grad medvetet syfte vid sidan av det direkta: att giva de unga kinesiskorna tillfälle till fortgående studier, ha dessa arneri- kanska missionssallskap satt sig i spet- sen för en sak av vagrödjande bety- delse för Kinas kvinnor.
ELLEN KLEMAN.
E u r o p a s F ö r e n t a Stater.
" Har, dar våldet galler för ratt, där örligets fasor Rasa, och brott i hundra gestalter, och plogen sin ara Saknar, och öde falt bortrövade odlare sörja, Och man till styva svärd de krëkaa liarna smälter.
FrAn Eufratens strand, från Rhenens bådas oss örlig, Stader bryta sin tro mot gränsande stiider och bara Mordiska vapen; Mars all världen härjar med vildhet. "
vantad gyllene ålder i allmänhet, utan pekande hän mot de kristnas tusenåriga rske, d i W r l d e n skulle frigöras frår, sin ständiga iingest ".
Men p a x r o m a n a blev till den val- diga kraftmätningen med barbarerna, som ändrade den ordning, vilken genorro romarnas organisationsförmåga bragts in E deras varld.
Den syntes vara glömd och borta, s i som legenden berättar om genien, sona en dag besökte en idog åkerbygC med trägna odlare och fridfulla tjall.
Och genien svävade upp till himlen och förkunnade, att allt var ganska gott Är det inte, som skildringen vore darmre.
Om tusen Ar sändes han Ater gjord nu?
" Frin Eufratens strand, från till jcrdeiro För att kunskapa.
Den bör- Rhenen bådas oss örlig. "
Och dock är d i g ~ iingden var borta, i dess ställe det den romerske skalden Vergilius, svalkade en sj^ med karga strander, som talar f ~ r e Kristi födelse i första och nar genien frågade en fiskare vid sången av Georgica.
- stranden eker den försvunna bygdenp Har direkt till Augustus, den store svarade denne: ' thii~ har alltid vasit kloke, fredlige imperatorn.
Han, som sjö, aldrig odlad marka.
under sin spira förenade stater i tre Så gick det med imperatorns planer världsdelar och som förmadde finna till freb i världens förenta stater, det och utföra en styrelseform så lämplig blev sjö och träsk i stallet för odlad och så vidsynt, att fred, praktiskt taget, mask.
Tillsthdet blev Hn varse in det radde i Cesarernas förenta stater, Vergilius omf~rrnäler; om stiider resk romareriket, sekler framait.
sig mot stader, sh hörde i somareriket Vergilius var Augusti skald; det har det kringliggande landskapet alitid; iii &amp; gts att han genom sina skaldestycken stiderna, dec var ordnade sarnhalle~ ville främja imperatorns syfteattgjuta nytt med sjalvstyrelse under romerskt över- liv i staten, men andra åter ha sagt herrskap.
Men sedan blev det fejder rnell~ri nej diirtill och menat, att det blott var kärlek till fosterlandet, till fredens milda stad och land, mellan furste ock fursra .. idrotter, som uttalades av en ädel skalde- slott och slott, mellan världsligii ock ande.
Visst är att hans ord i den 4:de andlig2 magnater, oc.
det blev ej indc eklogen ansetts inte blott siande om en p i den ständiga ofreden, det förödande
t våldet.
En och annan mänska trodde, att den eviga Fredens tid dock en gång skulle komma, men de " evigau frederna hittills ha, såsom förut är sagt, tyvärr varit av kortvarig beskaffenhet.
Jämsides med den svärmiska tanken om ständig fred, som ju dock alltid skulle realiseras genom överenskom- melser mellan stridslystna, men av strid för tillfället trötta eller kuvade makter, har dock löpt en praktisk åder, förslag att under fredstid .och på bred bas ordna de folkens mellanhavanden och tvistig- heter, som måste uppstå.
Som naturligt var väcktes först för- slaget av kloka, fredsälskande monar- ker - tanken att folket skulle ha rätt att deltaga i utrikesstyrelsen hade ännu inte vaknat.
Den som först gav uttryck åt meningen, att staten inom Europa kunde ena sig till förbund, var G e o r g v o n K u n s t a t t, född i Podiebrad i Böhmen 1420.
Som konung i Böhmen, till vilken plats han svingade sig upp, kallas han Georg Podiebrad.
Ar 1464 gav han " förslag till ett europeiskt fursteförbund, som skulle vara löst från pavedömets förmynderskap, med åter- ställande av internationell ratt ".
Om denne Georg Podiebrad, hussit från barndomen och hussit allt fram- gent, har det omdömet stadgats, att han var " överlägset klok, fosterlandsäl- skande ", en " stark hand och ett milt sinne ".
Under den tid han som g u ber- n a t o r styrde Böhmens land " upphörde nävrätt och gränskrig fullständigt, rövar- banden försvunno, legosoldarerna hade ingen sysselsättning och måste draga hem igen.
Handel och hantverk blom- strade ".
" För första gingen gavs.
det en konung, som uppfattade ' det politiska begreppet s t a t, för ' första gången gavs det t o l e r a n s. "
Och Georg Podiebrads särskilda biograf Frans von Palacky kallar honom " en ny tids härold och förkämpe, som hussit, som statschef, som konung.
Han dog som martyr för den moderna statens idé ".
Palacky anser även, att " den stora tanken att draga Europas angelägenheter inför ett råd a$ furstar under ordförandeskap av konungen av Frankrike, låta påvens och kejsarens auktoritet försvinna och göra kriget mot turkarna till europeisk angelägenhet * ä r början till den mo- derna folkrätten och härrör av Podie- brad själv, ehuru han " medgiver, att denne mera låtit leda sig av genial in- stinkt an av klar uppfattningu.
Detta sista citat med det inskjutna ordet " medgiveru är av en av de his- torici, som vilja bevisa, att Podiebrad ingalunda är idéens fader.
Den har in- givits honom i v en l ' kosmopolitisk äventyrareu, fransmannen A n t o n Mar- tini.
Det synes som om Podiebrads sätt att handhava makten var klokt och framsynt och som om hans " kosmo- politiske " vän var en förnuftig man, u menu, fortsättes det Podiebrad ring- aktande resonemanget, " planen a r endast ett nytt och illa beräknat sätt att min- ska pävens och de katolska furstarnas maktu.
Påven Paul II bannlyste Georg Podie- brad och hela hans familj 1466.
Podie- brad dog 1471, och Mariini a r försvun- nen u r historien.
Hundra å r och mera gick det framåt i tiden, och sedan kom åter en monark med ett förslag till statsförbund.
Men,
liksom man ' angående Podiebrads plan ansåg, att den egentligen tänkts ut av hans favorit, har man sagt att H e n r i k IV:s a v N a v a r r a stora projekt åtmin- stone formulerats av hans vän och för- trogne Maximilian d e B é t h u n e, her- tig a v Sull y (1559-1641).
Mindre av känsloskäl, mera av historiska grunder har påstaendet kommit, att Sully gr upphovsman till den " ryktbara stora planen om en kristen republik, vilk %o sai många historici tagit pi4 allvaru, - ehuru konungen egentligen var ange- lägen om att förödmjuka huset Habs- burg, vars övermakt efterhand blivit tryckande för honom själv.
Många, bland annat tvenne tyskar, M.
Ritter: DieMemoiren Sullysunadergrosse P l a n ochTh.Kukelhaus:DerUrsprung d e s P l a n e s v o m ewigen F r i e d e n, ha kritiskt undersökt Sullys memoarer och funnit antagandet bekräftat.
Efter Illustrerad Världshistoria hter- gives planens g-undlinjer.
Det skulle upprättas " en konfederation av obe- roende nationaliteter, utan hänsyn till styrelseform och religion, men vilande på grundvalen av den religiösa för- dragsamheten.
Inom denna republik skulle den eviga freden härska, och alla internationella tvister mellan furstar och folk skulle v a n l i g e n slitas på euro- peiska kongresser, vi1 kas domslut alla skulle vara underkastade.
Den kristna republiken skulle handla som en enda stat i förhillande till den övriga vart- den, den skulle driva turkarna till Asien men i stallet en gång upptaga i sitt sköte den ännu barbariska, kristna stat, som innehade det tistra Europa ".
Henrik IV mördades 1610, Öch Sully dog " mycket glömda 1641, men: ankex iever och blir allt mera aktuell, all; mera n i m a n d e sig sitt förverkiigande.
emedan, som Kant säger i sIutei p; sin avhandling Zaam m i g e n Frieder., deme, " den eviga freden.
.
.
ej ar nigori; OK idé, ut82 en uppgift, s o n s5 snik.
ningom höses och kommer sitt mil aii: niirraare, emedan tidsperioderrra F i k ara @, framåtskridandets skede, s o x v. hoppas, bli allt kortarea.
Man sade ocksi, ar * .$ " dvt stor8 förslaget: ii1 d d s framkommit, därför att Henrik K dirigenon v i k omoj,jliggÖm den vHrlcis- strid, vars utbrott h m annars amag ouundvikiigt.
Stridefi korn, det trettioåriga kriget, som Fiirödde stora delar av Europa.
Ock nar ' ailled~ing av detta korn en enskild mm med ett försynt förslag om ridp %iigning mellan Esrxopas stater.
H m hette a h o m a s Ilaol,si=s (8 577-!
i 657), studerade till juris!
: vid Tiibirgenss universitet och blev omide: kansler vid samma universitet ock!
!illfK.
!a att radda sin stad undan krigets fasor.
Kanhända hade han redan? %m: tänkt på hur virrvarret skulle kunna ord- nas, kzpslbiindss började han tanka dar @ dl8 och gav ut sina B r a t i o n e s ser, consaaltatio d e p r i n c i p a t e r d z e z p r o v i n c i a s E u m p ~.
Man ses 29: f3: honom vai E u r o p a staten, liindearia underordnade, ehuru han ansåg, at: ert av dessa Iiinder b m i e ha 6vcrhög- het.
Boken sages ha varit mycket fast och diskuterad, kom uti sex upplagor, den sista 1637, och ansigs betiinklig nog att av den pävliga kurian uppsiittas pH: ister, av filrbjudna böcker.
De:
-- - - - .-.
- - - - - H E R T H A.
P dröjde ett och ett halvt .sekel efter Lansius, innan I m m a n u e l K a n t utgav Z u m ewigen F r i e d e n.
' Den satiriska titelnu, säger han, " tagen efter namnet på ett holländskt värdshus, på vars skylt en kyrkogård var avmåladu.
Som på annat ställe ar sagt, gjorde Kant sitt inlägg efter freden i Basel 1795.
Han ger först sex normerande p r e l i m in ä r a r t i k l a r för själva freds- s l u t e t och sedan i andra avsnittet definitivartikla r för den eviga fredens bibehållande.
Redaniden första definitivartikeln ser man, hur tanken på folkens ratt tränger sig i förgrunden.
Den enda riktiga statsförfattningen ar för Kant den republikanska, " ty då medborgarnes röster fordras till beslutet, om det skall bli krig eller icke, är intet naturligare an - att de noga betänka sig, innan de börja den svåra lekenu.
I den andra definitivartikeln når han till sitt egentliga Förslag: f 0 ' 1 k r a t t e n s k a l l g r u n d a s på en f e d e r a t i o n a v fria s ta ter, och säger vidare: " det ar egentligen underligt, att ordet R a t t - icke helt och hållet strukits ur krigs- politikens ordbok och att Hugo Grotius, Puffendorfm.
fl.
alltjämt citeras, ehuru de- ras codex - - ej har eller kan hava den ringaste lagliga kraft, emedan sta- terna såsom sådana ej stå under gemen- sam högre myndighetu.
Och emedan det ar så,och förhållan- dena icke kunna andras, fortsattes bevis- föringen: " utan överenskommelse folken emellan, så måste det bildas ett förbund av särskild art, f r e d s f ö r bu nd skulle det kunna kallas, skilt från f redsföre- d r age n därigenom, att dessa senare -- - - - - --.
- - - -.
- -.
- - - - 87 p blott söka göra slut på ett krig, men det förra på a l l a krig för alltid - - " Och denna Federationens idé, som efterhand skulle omfatta alla stater och på så satt åstadkomma ett ständigt freds- tillstånd, s k u l l e k u n n a utföras.
- Efterhand kunde en folkstad (cu rit a s g e n t iu m) bildas och i sig upptaga alla folk på jorden.
Dock " varldsrepubliken " stöter på hinder, som icke kunna övervinnas, * och om icke allt skall förloras, måste man ' nöja sig med det n ega t iva surro- gatet av ett krig avvärjande, bestående och sig alltmera utbredande f ö r b unda.
Den a n d r a d e f i n i t i v a r t i k e l n s fede- ration av fria stater.
Det ar blott helt summariska, stympade utdrag, som har kunnat givas, men hela detta underbara kapitel borde tolkas av den kunnigaste penna, så ' att all dess statsfiosofiska vishet, dess satiriska skarpa, dess bindande kraft bleve klar för allt folk.
Med storartad slutledningskonst be- visas i det följande,.
att endast i en federation ar det möjligt att f ö r e n a politik o c h moral, något som före- faller en pacifist i och för sig klart, eftersom federationen är mål och medel att göra slut på krigen och krig ar mänsklighetens stora syndaflack och omoral, men som nog annars tarvar vetenskaplig utredning och skolade grunder.
.
Immanuel Kant föddes 1724 och dog 1804, minnesslö, blind och svag.
Hans " filosofiska utkast " Z u m ewigen Frie- d e n var blott ett led i raden.
av hans filosofiska skrifter.
Många mänskor ha säkert sins emellan.
avhandlar möjligheterna av en förening staterna emellan; hur den skulle te sig; vilka svårigheter, freds- och lycko- möjligheter; den skulle medföra.
Med mera och mindre vederhäftighet, befogen- het och framsynthet.
Det ar en tillfreds- ställelse, att bland allt det, som man icke vet, som man borde veta och som borde ha inpräglat sig i ens minne, om man hört det, dock kunna anföra nágot, som, även om det blott ar ett hugskott av en livlig och andligt vaken person, dock hör till den föreliggande saken.
CPaes Adelsköld anför i sina atttobio- grafiska anteckningar ett uttalande 1858 av Carl XV som kronprins.
" De euro- peiska västmakterna utmatta sig genom rustningaru, sade prinsen, " och till sist kommer grytan i full kokning, och vad som sedan kokas ihop ar ej gott att säga.
Antingen kommer fågeln Fenix själv att uppstå ur askan efter världs- branden till tusenårigt lyckligt liv eller uppträder, som Napoleon I spádde, ur det blodiga skummet dess dotter, den högste gudens gunstling,+ i röd frygisk mössa, för att därefter som drottning behärska ' Europas förenta stater ' ".
Si3 långt prinsen, som tydligen icke ansåg, att det tusenåriga riket skulle blomstra i och med Europas Förenade stater.
Adelsvärd själv tillägger: Vi1 ka vHPv- ningar därefter (efter den militärdes- potism, som eRer hans mening rådde i ~ u r o p a omkring år 1900,) " komma att äga rum, innan figeln Fenix sänker sig ner och bygger sitt näste i ' E u r o p a s f ö r e n t a stater ', kan ingen spåman förutsäga ".
Det som hittills har omtalats tillhör, * Enligt en grekisk myt =var F e n i r fader N11 Europa, som älskades av Jupiter.
redan historien; till sist rni ock någo: nämnas om ett par av dem, som under der nu pågiiende världskriget uttalat sig.
D e t enda r ä d d n i n g s m e d l e t, et ': e u r o g i s k t s t a t s f ö r b u n d, heter eri broschyr av doktor Nics van Suchteler., en av medlemmarna t kommitéen " Euro- peiska statsförbundet ".
Det ar sirskilt gott och välbetätikt, att författaren uttalar sig om den redan förhandenvarande befintligheten av Fö r- e n a d e Stater.
Han säger s &amp; har " De: ar ett svirt problem, men det har bii- vit Eöst f6r Schweiz, för de Förenoz: Staterna av Nord-Amerika, för Tys kg Riket och Syd-AfrikaU.
För övrig: pekar dereldiga flygbladets titel ju tydligt påvartkommitéenvill.
D e t e u r o p e i s k a s t a t s f ö r b u n d e t ar det enda, som k m ridda Europa, " som efter att ha blivit alldeles utmattat genom en serie revmche- krig, blir alldeles tillintetgjort av Ame- rika p i ekonomiskt och av Asien pk politiskt omrAdeU.
Eet ar vial dock blott V i d d e n s f ö r e n a d e s t a t e r, benämningen p &amp; stadsadvokaten H a a k o n L ö k e n s Ere- drag p i den nordiska fredskongressex i S ~ o c k h o h, pingstdagen 191 6, so= äntligen skall göra slut p i krigselacdet.
1 Virldens f6renade stater ska % % omsider den mänskliga Förbr6dringstankec finns sitt slutliga mål.
Der kan dröja tusen &amp; r in till der tuseniriga riket komrner, me3 det kom- mer den dag, d5 d e t e u r o p e i s k a FursreFörbundet, d e n k r i s t n a r e p u - bliken, Federationen a v f r i a sitaiter?
E u r o p a s f o r e n a d e s t a t e r, det eu- r o p e i s k a s t a t s f ö r b u n d e t far sir vardiga, mänskliga, gudomliga fuiiand- ning i VlrTdens fbirenade s t a t e r.
ELLEN WESFEW.
Fredrika = Bremer = Förbundets Fruktodlings- och Tradgardsskola I APELRY D, adr.
Båstad I 8 börjar sin andra kurs den 1 mars.
Undervisning meddelas åt kvinn- liga elever i tradgiirdsodlingens olika grenar m. m.
Prospekt erhal- les och förfragningar besvaras av FORESTANDARINNAN, adr.
Box 17 Bastad, och a FREDRIKA-BREMER-FORBUNDETS BYRA Klarabergsgatan 48, Stockholm.
1: A.-B.
Nordiska Kompaniet.
Textilafdelningen Thyra Grafström, Stockholm.
.Permanent utstallning av färdiga och pabörjade arbe- ten samt material.
Rid vid inredning av viningar m. m.
Undervisning i ' Italiensk spets- och- annan konstsöm.
Ständigt p i lager därtill, hörande material: Svensk, Fransk och Bömisk Spetstrid.
Rikhaltigt urval av Spetsmönster.
I I!
I I.
Ledig anno~sp1ats!
.
(l l l!
Anna B e n g t s o n s K a p p a f f a r H.
K.
H. Kronprinsessans Hovleverantör.
.
- STORTORGET 12, H E L S I N C:B O R G.
RIKS TEL. 12 4:.
.
REKOMMENDERAS Kostym- oah Kapptyger.
Stort, urval.
Beställningar emottages.
I
A platsformedlingen finnas anmälda lärarinnor, lektionsgivare, in- och utländska, kontorister, värdinnor samt hushillsbiträden av olika slag.
Rikst.
27 62 i Platsförmedlingen är oppen kl. 12-8.
C!
i - A.
T.
48 16 veckotidningen DAGNY erhtillas mot ett pris av kr.
2: 50 fös inb.
ex., kr.
1: 75 för haft.
ex. å.
FREDRI KA-BREMER-F~RBUNDETS BYRA, 48 Klarabergsgatan, 3 tr., J ' t~ckhskm.
HEMTREVNAD Praktisk tidning för hemmet utgiven av FREDRIKA-BREMER-FORBUNDET Redaktör: FANNY EKENSTIERIVA.
Utkommer med 40 åttasidiga n:r om året.
Prenumerationspris: helt år kr.
1: 80, halvår kr 1: -, kvartal kr.
0: 60.
Prenumeration sker å posten.
Innehåller berättelser .och poem, levnadsteckningar, religiösa och etiska uppsatser, artiklar i diverse ämnen samt en rikhaltig praktisk avdelning.
Inbundna årgångar för 1912, 1913,.
1914 och 1915 kr.
1: 50 pr ex. samt för 1916 kr.
k 7 5 pr ex. ANNONSER FOR HERT upptagas av ' Fröke~ hgeborg Bergström.
31 OSTERMALMSGATAN 3 1 Rikstel.
97 83.
Rikstel.
97 83.
Tryckt hos BRODERNA B, ELIN BECKMAWS Hetluftinstitut BARNHUSGATAN rz Riks 105 52 A.
T. Br.
45 RPdfragningstid vard.
' / s3- 4.
52 Behandling medelst / teth / ft, diather= mie, massage och gymzastz; k av kro- nisk reumatism och gikt, neuralgier, frostskador (oh.!
aven ansiktet) och börjande 5lderdomsbrznd.
LAGERSTROM.
Boktrycltare.
Stockholm ~ 9 x 1 I i I
.
.- \ -.
: ~:lnnehhll: ' L lihereglering.
Av Anna Kiemm.
=L.
- ' .=.
O n s k e m ~ l i Kringblick.
(tpaLKonstnHrlnnornas utstältning i Lfijevaichs konsthaU.
- .Av Gerda Boethiils.
Ginling Cdlege.
B Kinas kvinnliga h ö g s k d t ~.
.AV EIIm h ' kfll~f2.
Europas FfSrenta Stater.
Av Ellen Wester.
coE38c30- 1.
EN 66-ÅRIG KVINNA erhåller 1 0, ' io ~ ~ pa sina petiningar, om hon tecknar en ge- nast börjande livränta i Allmänna Lifförsakringsbalagg~-.
.-.
-.
strandvägen 5 A, Stockholm.
För ett inbeglt kapital - ' av Kr.
9,958 erhåller hon sålunda 1,000 kronor Arligen.
intill dödsdagen.
En livränta i " Allmänna Lif " ar.
den bästa pen- ni ngeplaceringen.
Begar prospekt och upplysningar!
=.
.
.s =.
Genom bevi: jade licenser leverera Antracit I .i prima Antracit fl.
Kol- Q &amp;. '
Kokssorter fri tt herntr8nsporterad.
Rekvirera genast Edert vinter- behov!
vi iiii -, ' Tt; - e * OLAUS OLSSONS KOLIMPORT A.=B., Stockliólm '.
- - .. &lt;.
.
.
...,,.
.
Telefoner namnanrop: " OLAUS OLSSONS~.
.
.
- Ti2YCK.r HliS S.
: ~ I?
Y P S * I At.WYII.U1&gt;N.
Wi * " I ' KV (' h4. ' N.
) il&lt;ii UHlil M II) fi.+.
.
- T.
+. '
.i:. -- ...
.
-.
__ ' _, Y.
.
.
....
.qg - ....
,, .., !-.h; *, -.
- -.
.
.
.
.
: %.
.
.
- +.
:: - A3 .-,.
, ..; z -! ..
;.
...
- s: -- -.
.
.
- .&lt;=&lt; - A * L-.
-.
L -.
.
- --- - 7- - v ...
-.
.
.
.
.
.
.
.
&amp;.
L.,: L.
