# ID: svediakorp-per2760
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Hertha
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Hertha', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1917
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,265
# sentences: 761
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-hertha
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


@.
e.
.
.
.. * .e .o.
e.
.
% - f .i världens förnämsta laderpre- servativ, gör skodoncn absolut vattentah och liziirsi dubbdl varaktka.
Finnes överallt 2 kr.
o: go och r: 50 pr flaska.
e e 0 e o i MODERNASTE SYMASKIN i A.=B.
COLLAN-OLJE-FABRIKEN T.
O L S E N, S t o c k h o l m.
Advokaten EVA A N DEN JURIS KANDIDAT Ledig annonsplats Testamenten, bouppteckningar, arvsutrtd.
ningar, aktenskapsförordi familjerättsder, juridiska uppdrag av alla s~ag .. Aveq .skri&amp;&gt; liga fodiilgninga; ' besvaras.
. '
: k .. A.-B.
Sordiska Kompaniet.
Textilafdelningen Thyra Grafström, Stockholm.
Permanent utstallning av fiirdfga och pilbörjads arbe- Rad vid inredning a - vPningar ten samt material.
Undervisning i italiensk spets- och annan konstsöm.
Ständigt pil lager därtill hörande material: Svensk, Fransk och Bömisk Spetstrad.
Rikhaltigt urval av Spetsmönster.
C Ledig atrnonsplats!
MANUFAKTUR- ' - alltid oybtter i stiirsta awai:, i.
ARGANG IV 1 FEBRUARI 191 ' 7 ', '.
Vårt valspråk?
ed den läggning för rakt-på-sak- R / l g å e n d e, för förenkling, med den intellektuella ungdomlighet, som hos anglosaxerna berör oss svenskar p å en gång sympatiskt, uppfriskande och främmande, älska de.
från dessa utgå- ende " rörelserna " att uttrycka sitt mål i ett motto, ett valspråk, som höjes som rörelsens baner.
När ' (rörelsen, " i fråga vidgas till internationell, blir det Iatt något artificiellt över valspråkets an- vandn.i,ng, inte alltid (ehuru ibland) dar- för att det i n k i sig sjalvt omfattas.lika mycket av dem,.som adopterat det, som av dem, som först höjt standaret med detta valspråk, men därför att tron på g a g n e t a v e t t va1s.prå.k är så mycket mindre.
För att inte synas tala blott i bleka abstraktioner, vill jag namna så- dana rörelser som studenternas världs- missionsförbund och scoutrörelsen.
O m vi har i. Sverge i allmänhet äro skeptiska med avseende på valspråk och deras användning, om vi i allmän- het ha lättare att s e vad som fattas an vad som finns i ett blott alltför Iatt funnet och allt ' för svårligen praktise- rat motto - hur s.kall det då vara nu?
På dagspolitikens, partipolitikens fält, d ä r nyssnämnda skepsis vore val.
I behövlig och hälsosam, praktiseras den tyvärr i c k e - varpå det nu kan bero -, nien för övrigt ä r den nog ett allmänsvenskt lynnesdrag, .och vi, som till världens gagn och vårt eget omätliga ansvar fått stå utanför krigets epidemiska besatthet - vad höra vi dag ut dag in annat an det fruktans- värdaste missbruk av valspråk och ordformler: på tyska och engelska, franska och ryska och italienska?
Allt detta ä r sannt - och sannt ända till trivialitet.
Vi vilja - vi som allt- jämt kanna den europeiska samhörig- heten inte bara ovan över uran, tvars igenom kriget - behålla och bevara vår förmåga att s e som m.annis k o r.
Vi vilja, som Peer Gynt hos ' trollen, icke underkasta o s s ett trollklipp i ögat, för att slippa pinas a v att s e d e t f u l a s å s o m fult.
Likväl - något av den f ö r e n k l i n g, som kriget medför, vill göra sig gällande också.
för oss.
Frågeställningens för- enkling, bedömandets förenkling miste vi kritisera och böra vi avhålla oss från.
Den a r ej imponerande, fast det iblznd ser så u t Men förpliktuppfyllelsen böja vi oss i vördnad även då vi mena att den tar fel om pliktens innehåll.
.
De praktiska antinomier, till synes olösbara motsägelser vi st % inför, äro fruktansvärt förvirrande.
Denna gran- diosa pliktuppfyllelse p &amp; alla sidor är ju en olycka, eftersom den förlänger kriget och förhindrar den nationella självbesinning, som i alla de i kriget deltagande länderna borde ropa: u vi, just vårt folk har skuld i växandet av detta krigselande ".
Så är det, och dock kan icke kall beräkning spränga trollringen, som innesluter och förbinder adla ingivelser och råa handlingar, icke klok över- läggning komma den circulus vitiosus, som krigsnödvandigheten baseras på, att brista sönder.
Därtill behöves ett a n n a t t r o s i n n e h å l l framburet med samma handlings- och uppoffringsmod.
* För de ideella rörelserna, kvinno- rörelsen icke minst, ökar det militära kriget svårigheterna i d e r a s krig, på samma gång som det just i krigslän- derna tyckes öppna nya möjligheter, vilkas övergång till be fäs t a d verk- lighet dock först efter inträdd fred kan visa sig.
Rent psykiskt måste kvinno- rörelsen och andra ideella rörelser röna en dubbel påverkan, å ena sidan den gynnsamma: brytandet .av loj het, slöhet, slentrian i själslivet, å andra sidan den ogynnsamma: alltings inställande under krigets synvinkel.
I de neutrala länderna förspörjes blott den ena, den ogynnsamma sidiin av krigets påverkan.
Det ute i varlderz varsnde kriget a b s o r b e r a r i n t r e s s e t u t a 2 at: ruska upp ur disig dvrla; lojhet och stillastående.
Den form och förgrening av kvinno- rsseise, som vår svenska rösträtts- rörelse rrtgör, befinner sig sedan iiinge och alltjämt i ett skede av nötande cc ' r.
tröttande ställningskrig, och bra nog lika Wrhåller det sig med den svenska kvirrnoröreken över huvud.
Kampc:: ter sig glansiss och resultatlös.
Plikt- uppfyllelse har större anvindning E 2 seger hopp.
Vår kamp ar oblodig, men en kamp är den dock.
Likväl - det är de: viktiga, som vi aldrig Få glömma -.
icke en kamp mot inänniskor, endast mot omoral och fikitskhet och dcras fasten hos minniskor.
De motstiridare, vilkas motstånd endast beror p i miss- FörsGnd och resonemangsfel, iiro va: motstindare men ej cgfienderu.
Det sista jag ville uppmana oss: iii vore att bedöva oss själva med nigra slagord, lösryckta frain den sjalsgrunci, varizr hela kvinnorörelsen uppvuxlt.
Livet är rikt, formler, som vilja m. trycka livet, alltid fattiga.
Skulk vi ge oss ett valspråk, skulle det vara et: helt kort, helt enkelt, som icke gjorde anspråk p &amp; att formulera vir livsrörelse och våra mil - endast en viljans an- spinning att hålla ut.
Det krande vara ordet l i k v ä l - " quand meme "!
HILKA B o ~ ~ e r u s.
Barnmorskornas lönefråga.
et bar emot att i dessa vargatider Förutom den kontanta lönen ha barn- taga till orda i avsikt att ytterligare morskorna att för varje förlossning upp- betunga stat och kommun med ökade bära eller rättare fordra ett arvode av utgifter i form av löneförbättringar, men 2 h 3 kr., någon gång 5 kr.
och mycket nar det gäller den kår, om vilken det sällan högre.
P i frivillighetens vag har a r fråga, måste alla betänkligheter lamnas i allmänhet av familjer ur d e i det avseendet vika.
Barnmorskorna mera burgnas klass högre belopp, men befinna sig till största delen i ett verk- detta inverkar åtminstone ute på lands- ligt nödläge, och det a r samhällets oav- bygden bra litet på en barnmorskas visliga plikt att sent omsider försöka arsinkomst, enar de flesta förlossningar råda bot härför, samt att vad som kan s k e i de fattiga hemmen, där ofta göras göres snart.
Förutan skyldigheten intet arvode kan varken begäras eller att sörja för att dessa i stort sett dugliga, lämnas.
plikttrogna och under stora försakelser De fiirsök till statistisk utredning, som i obemärkthet arbetande kvinnor skola gjorts för att utröna den genomsnittliga komma till en människovärdig och det årsinkomsten av dessa arvoden, visa allvarliga kallet värdig ekonomisk och att man ej kan skatta densamma högre social stallning, tillkommer dessutom att an till omkring 150 kr.
En totalinkomst viktiga samhällsintressen bero av dessa alltså av omkring.
450 kr.
eller låt oss yrkesutövares förmåga att fylla sin upp- säga 500 kr., i frikostiga kommuner gift - detta behöver blott antydas.
t. o. m.
600 kr.
Samma utredningar, Det var Forst genom en från och visa också att det endast a r ungefär av de kommunalt anställda barn- med 1912 gällande lag som kommunalt 50 anstallda barnmorskor tillförsäkrades en morskorna, som nå upp till en total- minimilön av 300 kr.
jämte " tjänligu i n k o ~ s t av 600 kr.
eller däröver; bostad och ved, eller ett belopp av alla de övriga 50 % ha under 600 kr., minst 100 kr.
i utbyte mot dessa na- ofta avsevärdt under!
Vad betyder nu detta att nödgas leva turaförmåner.
En bestämmelse i samma lag, att förut ingångna löneavtal ej be- på 600 kr.
om året i ett för allt?
Ett hövde andras, gjorde emellertid att la- annat försök, visserligen i liten skala, gens verkan endast berörde de från har gjorts till utredning om detta genom samma år nyanställda, och därför finnes att till ett antal barnmorskor i skilda ännu i dag en mängd platser, som av- delar av landet utsända frågeformulär, lönas med 200 kr.
och därunder.
I som upptogo rubriker för de viktigaste detta sammanhang bör likväl med till- utgiftsposterna.
Utrymmet medger ej fredsställelse framhållas, att många att i detalj redogöra för det allt igenom kommuner av fri vilja anslagit högre mycket intressanta resultatet av denna M e r an lagen bestämmer som minimum.
undersökning; har rna blott följande, D '
48 -.
.
.
.
.
- -.
- - -.
-.
- - -.
- - -.
- - - - - -.
-.
.
-.
.
.
.
-.
.
H E R T M A.
- .. meddelas.
Av svaren framgick, att medelutgi ftss um m a n för kosthillec var 259 kr., d. v. s. 71 öre om dagen; många nödgades leva av långt mindre, en svältkonstnärinna hade ej råd att kosta på sig mer än för 43 öre (I) mat om dagen.
För kläder, skodon, linne m. m. var medeltalet 125 kr.
Statistiken i fråga lider visserligen av Felet att vara av allt För litet omfiing för att därph våga grunda något bestämt uttalande rörande kåren i dess helhet, men de avgivna svaren ha dock sitt stora värde, och de hade alla kriterier på att vara fullt pålitliga.
Jämför man nu inkomster och utgifter torde ingen kunna förneka, att en stor del av barnmorskorna leva under synnerligen svåra förhållanden.
Deras rop på förbättring är ett verkligt nödrop, och en i stort sett aktnings- värd och plikttrogen kår, som har sig anförtrott ett så viktigt arbete i hälso- vårdens tjänst, är förtjänt av en bättre behandling.
Det torde vara av intresse att med ett par exempel belysa arten av det arbete en barnmorska har att utföra för denna anspråkslösa in komst.
En m y c k e t la tt förlossning kräver i allmänhet för barnmorskan några timmars arbete utöver den tid, som åt- går för resan till och Från den sjukas bostad, samt dessutom för efterskötsel oftast ett eller tvil besök.
Arbetet är likväl även vid dessa jämförelsevis sällan förekommande fall ingen sinekur, an- svaret för ett aseptiskt förlopp och vården i övrigt om moder och barn kräva också här både sakkunskap, vaksamhet och noggrannhet, varför ett arvode av 2 h 3 kr.
inclusive om- -.
.
.
.
kostnader för bomull och för tirzttning @ ch siitniong av !örlossningsdräkteri,~nder- hå11 och nyanskafking av instrumert och övriga utensilier, mycket annat att fertige, miste anses vara ömkligt liter.
Vid en m ed el s v å r föriossning, som barnmorskan på fiirhand har k i n r e - dom om, har hon i allmänhet att först någon gang uppsöka den blivande mo- dern i dennas hem för att meddeIa er, del råd och anvisningar med avseende på den förestående tilldragelsen.
Hon bör vidare nAgm gånger före förloss- ningen Enf~rskaffa urinprov för tinder- sökning.
N i r hon sedan, oftast nattetid, hämtas till Wrlossningen, börjas ett drygt dagsverke; under en tid av 12-24 timmar far hon oftast ej vika frin dec sjizkas sida, och hon vill det ej häller ..
Hon har att ordna allt i hemmet, av- lëgsria er?
mängd onödiga saker s a n t smuts, skaffa hjiifp, lakan, handdukzr: tvattfat m. m., vilket ofta möter stors.
svirigheter och även lätteligen ger E:- lednirig till konflikter, enär begreppen av det nödvindiga härvidlag ofta ag äro rnycket dunkla.
Efter lång uan:m. och wakz ar äntligen själva för !ossniriger.
avslxtad.
O m ingen ny kallelse i t anraz hål % kommer, f8rblir barnmorskar.
r a h i i n h e r kvar i hemmet några tfimma:., stundom hela dygnet, allt efter omsiirz- dighetema.
Ju längre tid det hala tagit, jo starse i r o barnmorskans omkostnader, sirskilt f i r aseptikens vidmakthäl !acdz, men arvodet är fortfarande endast 2 h 3 kr.
- e4ier intet.
Vid en s v i r Förlossning, som drager ut pii tiden, 3-4 dygn, stundom iingrv, ställas barnmorskans psykiska och kroppsIiga krafter p i utomordentiigt
H E R T H A hårda prov.
Under oavbruten .vaka får hon ständigt vara till hands för att hjälpa och .stödja.
ett ihärdigt och upp- slitande arbete, oftast utan lämplig kost, huvudsakligast kaffe och åter kaffe.
Nar det äntligen blir klart att förloss- ningen ej kan avslutas på naturlig vag, tillkallas läkare, som efter ytterligare någon tids kuslig väntan anländer, var- efter i lyckliga fall det hela avslutas under läkarens och barnmorskansgemen- samma arbete.
Läkaren vänder snart åter hem, men bariimorskan - hon stannar kvar ännu ett eller flera dygi-i beroende på kvinnans tillstånd.
En annan gång kommer budet åter utan läkaren, som ej kunnat anträffas, och nu m å s t e barnmorskan ensam.
förrätta samma arbete, Och detta, att ensam utan ringaste hjalp av sakkunnigt biträde lyckligt utföra en svår förlossningsopera- tion, därtill utan narkos, a r en bragd, som måste väcka aven den tränade läkarens stora beundran.
Huru mycket enklare ar ej samma arbete för läkaren; när han kommer, har barnmorskan allt i detalj ordnat, han har tillgång till barnmorskans sakkunniga assistens samt.
till narkosen, varigenom alla svårigheter i hög grad minskas.
- Nog måste vi medge, att under dessa förhållanden barnmorskans arbete a r mångdubbelt större än läkarens, men när arvodet lyftes a r relationen motsatt.
Galler fallet en arbetarefamilj på landet, får läkaren i allmänhet sitt arvode av den sjukas husbonde, barnmorskan får ut kräva, sin tvåkrona av den ' sjuka själv - om hon kan eller vill!
Detta måste kannas oer- ' hört bittert och alstra missnöje.
Barn- m0rska.n~ enda tröst f &amp; vara att hon 49 fyllt sin plikt, om också samhället glömmer att visa den tacksamhet d e r a r henne skyldig.
Om dramat utspelats under bister vintertid, vad vantar då barnmorskan vid hemkomsten!
Under bortovaron har måhända ingen sett till hemmet - någon avlönad hjalp har hon ej råd att bestå sig -; hon finner detta utkylt, termometern långt under fryspunkten, sängkläderna iskalla, vatten- hink och mjölkflaska bottenfrusna - - Målningen är dyster och allvarlig, den ä r dock en verklighetsbild hämtad ur livet, och den kan med variationer i detaljerna mångfaldigas.
Allmänna svenska barnmorskeförbun- det inlamnde 1914 till Kungl.
Maj:t e n petition om förbättrade lönevillkor.
Däri uttalade fordringar, ' som redan då före dyrtidens början vor0 synnerligen an- språkslösa, måste nu anses ohjälpligt för små; dar begärdes 500 kr.
i lön jämte ålderstillägg upp till 650 kr., fri bostad och ved samt att staten åtoge sig en andel av lönen,.
varigenom barn- morskorna skulle något.
sakerstalias gentemot kommunalt godtycke.
Peti- tionen gick omedelbart på remiss till medicinalstyrelsen, som hade att infor- dra länsstyrelsernas m. fl.
myndighe- ters samt förste provinsiallakarnes ut- talanden; dessa ligga nu för bearbet- ning hos medicinalstyrelsen, vars svar till Kungl.
Maj:t torde vara att förvanta under de närmaste dagarna.
I Danmark utkom.
1914 en ny " Lov om Jordemodervaesenetu, som trädde i kraft d.
1 april 195, och denna lag tillförsäkrar landets barnmorskor en god stallning.
O m vi även i vårt land ej f. n. våga stalla kraven fullt så höga, ', '
THA -- e.
-.
.
.
.
.
.-.
.
.
.
.
- ----- p- - så a r det dock den danska förebilden, hennes arbete, utan att distriktsbarn- som hägrar för vira barnmorskor så- morskan darvid mister något av sir, som det mål, vartill de sträva att åt- lön.
Reservbarnmorskan uppbär där- minstone närma sig.
Ett kort referat emot två tredjedelar av betalningen för av innehållet i denna lag torde därför de förrättningar hon under sin tjänst- göring utför och lämnar den återstå- vara lämpligt att har meddela.
Minimilönen ä r 500 kr.
med Fyra ende tredjedelen till distriktsbarnmor- ålderstillägg av 50 kr.
De senare ut- skan; under vakanser uppbar hon dock betalas av staten, den förra av kom- ful1 betalning.
En synnerligen viktig bestämmelse munen, som aven bestrider anskaffande och underhåll av nödiga instrument tillkommer, namligen att arvodena i (i Sverge få barnmorskorna även bestå vissa fall utbetalas genom kommunens dessa).
I de distrikt, där förrättningarna försorg, dar den betalningsskyldige ej äro fåtaliga, har barnmorskan ett stats- gör det efter att av barnmorska ha bidrag av 100-200 kr.
årligen.
Vad blivit krävd pil beloppet.
förlossningsarvodena beträffar har har Som synes ha vairt lands barnmor- en anordning vidtagits, som i svenska skor allt för länge blivit bortglömdz, barnmorskors ögon torde te sig som utom då det gallt deras skyldigheter, en välsignelse, den de ej ens våga av både lagstiftare, myndigheter och hoppas på.
Förlossningsarvodet ugAr allmänhet, eller åtminstone varit aih namligen efter en bestämd Förmögen- för Bitet tillgodosedda, och det ar först hetsskala, och ett minimum a r Fastslaget på allra sista tiden, som man kunnat för den händelse, att betalningen skall skönja en liten svag ljusning.
Annu erläggas av Fa ttigvården.
De frikostigt underligare förefaller det dock, att aven tilltagna arvodena beräknas efter föl- våra kvinnor i ledande stallning, glöm- ska av sin tacksamhetsskuld till denna jande skala: Vid ink.
till 1,500 kr.
erlägges minst 10 kr.
kår, hittills så föga gjort för att komma dem till hjälp i deras stora nöd.
Ett,,,, av 1,500-2,000 kr.
n 15,, y, n m 2,000-2300,, &gt;, 20 y, omslag tyckes dock i dessa dagar ha Y, 2~5oo-3,ooo,,,, 25,, inträtt, i det att barnmorskefrågan nu n, s 3,000 - 4,000 9, n 30 n upptogs till behandling å Stockholms 9,,,,, 4,000-5,000,, 40 F. K.
P.
W:s möte den 10 januari.
Stor,,,,, 5,000 kr.
och däröver 50,, glädje och tacksamhet väckte detta hos Det bör även tilläggas, att i varje våra barnmorskor och deras vänncs, danskt amt tvenne reservbarnmorskor och stora förhoppningar äro .fastade vid tillsattas, vilkas minimilön a r 200 kr.
föreningens blivande arbete för deras förutom ett fast belopp av 3 kr.
för sak.
Den välvilja, varmed dagspresser: varje tjänstgöringsdag, utbetalt av kom- av skilda färger mottagit och f5r den munalkassan.
Reservbarnmorskan ut- stora allminheten kungjort detta nyz för under vakanser eller distriktsbarn- initiativ, varslar om bättre tider.
Det morskans sjukdom, bortovaro e. d. a r emellertid av vikt att ej slå sig til: Y 2, 3 5, Y,
H E R T H A 51, ro.
efter första framgången.
Opinionen måste bearbetas utan uppehåll med alla till buds stående medel, först och främst med det offentliga ordets hjälp.
Är pres- sen en .gång vunnen för saken, a r slut- liga segern ej långt borta.
Måtte alla kvinnor, som aga förmåga att yttra sig i tal och skrift, träda fram och göra sin plikt!
FRANS BERGLUND.
Onskemil i äktenskapslagstiftningen.
II.
D e kvinnor, som ingå äktenskap, tillhöra i stort seett två grupper: antingen medföra de i boet egna till- gångar eller medföra de i boet ingen- ting annat an så ait saga sin egen arbets- kraft, sin vilja och förmåga att sköta en husmoders förpliktelser.
Jag ämnar har uteslutande uppehålla mig vid de senare, vid de hustrur, som under akten- skapet äro utan egna tillgångar.
Dessa utgöra som bekant flertalet av de gifta kvinnorna.
För dem ställer sig saken för nar- varande så, att mannen, och mannen ensam, bestämmer hur mycket hustrun skall erhålla av hemmets tillgångar ' för bestridande av h.ushållsutgifterna, barnens uppfostran, hennes egna person- liga behov, m. m.
Hustrun.
har i c k e rätt att fordra något - utom försörjning i form av dagligt uppehälle.
De miss- förhållanden denna hustruns stallning lett till äro nog för val kända av alla, för att jag skulle behöva närmare belysa dem.
Endast det vill jag understryka, att vad som framförallt kännetecknar hennes ställning a r o s a k e r h e t, osäker- het i dubbel bemärkelse.
Det a r å ena sidan den dagliga ovissheten om h u ru- v i d a hon skall erhålla och n a r hon skall erhålla de medel, som äro nöd- ' vändiga för att hålla hushållet i gång och hemmet i sthnd, det a r å andra sidan osa kerheten inför framtiden, bristen på möjlighet att i något enda avseende planera För Familjen, ordna, för sina barns framtid eller t. ex. för sin egen ålderdom.
Allt .ar obestämt för henne, ingenting visst och säkert har hon att hålla sig till.
Hon vet icke från den ena veckan till den andra, v a d hon skall få, hon vet icke, n a r hon skall.
få det, hon lever i en ständig osiikerhet, därtill, stämplad an i dag av det gamla och långt ifrån ut- döda åskådningssättet om hustrun som den underhållna, den försörjda parten i äktenskapet i motsats till mannen som den försörjande.
Vad denna sakernas ordning, denna beroende, ekonomiskt ofria stallning har kostat generationer av gifta kvin- nor bitter förödmjukelse, det a r ett kapitel, som det a r obehövligt att gå in på.
Alla äro eniga om att så, som det varit, och s å, som d.et ar, Får det icke längre fortfara.
Det a r endast i fråga om de vigar, som bara fram till ett rationellt avhjälpande av dessa skeva förhållanden, som åsikterna divergera. '
Utvecklingen går med stora steg fram i den riktningen, att varje full- vuxen, ogift kvinna ar sjalvförsörjande och har egen ekonomi.
Hon fostras till självständighet, hon vanjer sig vid att genom egen omtanke sörja för olika eventualiteter, hon vanjer sig vid att planera för sin framtid, hon vill under sin krafts basta dagar aven kunna sörja för sin ålderdom.
H a r det alltid varit svårt för kvinnorna att finna sig i den av en annan människas godtycke be- roende ekonomiska ställning, som akten- skapet medfört, så ar det för nutidens kvinna och blir det, med tanke på den har berörda utvecklingen, för fram tidens kvinna helt visst a n d å svårare.
Nar hon gifter sig, vill hon icke sjunka ned från ekonomisk och personlig själv- ständighet till ekonomiskt beroende och personlig ofrihet.
T y lagen må saga därom vad den vill - personligt ofri blir alltid den, som står i ekonomiskt beroende av en annan.
Kan kvinnan aven som gift fortsatta sitt yrke - och det är ju självklart att från hennes egen synpunkt sett detta för henne själv a r det mest fördelaktigsi - då ar ju saken klar, då bibehåller hon sin självständighet och då har hon sin framtid i sin egen hand.
Men måste hon lämna sitt eget yrke och därmed sina egna framtidsutsikter för att helt agna sig åt hemmet och fylla sina plikter som mor - ochattdettaur s a m h ä l l e t s synpunkt a r det mest fördelaktiga, det a r också självklart -, då kan man inte begära, att hon för den skull skall finna sig i att sjunka ned från en själv- ständig och säker stallning till en osjalv- ständig och osäker.
Det måste göras möjligt för henne att aven som gik bibehåliasin ekonomiska sjiilvstandighet, och detta kan icke ske på annat sa:: an att hon erhåller delaktighet i och laglig ratt till en del av hemmets k- komster, varifrån dessa an må förskriva sig.
För att styrka att detta a r en upp- fattning, som överallt gör sig gällande, vill jag citera några auktoritativa uttalari- den från olika håll.
I de finska kvinnornas ur låtande över den finska lagbered- ningens förslag läses biand annat följande: " Vi tro att mycket bleve vunnet, o r.
det i lagen uttryckligen utsades, att Q en av makarna, som agnar sin huvudsak- liga verksamhet åt hemmets och barrens vård, äger ratt till skälig andel au samboets, eventuellt den andre makens in komst, med fulldispositionsratt däröver för bestridande av utgifterna harf6r s a m för sina egna behova.
Vid Nordiska kvinnosaksmötet i M &amp; penhamn 191 4 yttrade en Ramstiiende norsk kvinna, höjesteretsadvokatm fröl- ken Elise Sem: " Hvor f. ex. begge egtef~llea arbeider haardt, men aleiau: mandens arbeide bringer kontantes, de: e r det litet rimelig, at mandens R e k fortjeneste og alt hvad han derfar ind- kjaper, skal vzere mandens saereie, mens hustruen, alt vad hun arbeider, ikRe engang faar nogen andel i d e til det faelles hjem anskaffede eiendele.
.
.
.
Mer, der bar kunne findes en ordning, hvor- ved den ene aegtef~lle i saadanne ail- faelde faar ret til att raade over en de % af den anden egtefazlles indtsgter ".
En framstiiende dansk kvinna, fr2 Astrid Stampe Feddersen, yttrade vi6 samma tiilfalle: " Ved at fme hushcZ5-
ningen, s a t t e barnene i verden og op- fostre dem, nedlxgger hustruen dog i det faelles hjem et så stort arbejde, at det rigelig opvejer mandens arbejde for at skaffe b d e n og burde give hende medrådighed over rnandens arbejds- fortjaeneste ". '
Och en framstående svensk kvinna, fru Anna Wicksell, yttrade: Vi måste bort ifrån den föreställningen, att då hustrun ej har självständigt avlönat för- värv, så ä r det mannen, som ensam underhåller familjen.
Lagen måste ut- tryckligen Fastslå, att hennes arbete för Familjen a r av alldeles samma valör som hans, och den bör ytterligare ge henne en r a t t att av honom utkräva icke endast hushållspengar och medel till barnens kläder utan jämväl en rim- lig summa till sina enskilda utgifteru.
Dessa fyra av mig citerade yttranden understryka ju alla rätten för hustrun till en del av hemmets inkomster.
Så långt tyckas alla vara ense.
Det ar nar det gäller storleken av denna del och formen för hennes ratt till den, som åsikterna gå isar.
.
Somliga anse, att frågan löses bast på det sättet, att o m hustrun ej har egen inkomst utan hon fullgör sin un- derhållsskyldighet gentemot hemmet ge- nom att agna detta hela sitt arbete, hon då, har ratt att av mannens inkomst för sin personliga del och till full rådighet erhålla minst 5 % av denna inkomst eller s % mycket som makarna komma överens om.
Denna form har emellertid väckt opposition bland a n hel del kvinnor.
Vilket namn man än ger denna lilla procent, vad man än sveper in den i för skyddande förklädnad, så kommer den ändå i den allmanna uppfattningen a t t.
få sken av ett slags lön frhn mannens sida gentemot hustrun.
Och som lön- tagare - gentemot löngivare a r det knap- past önskligt att hustrun skall stå till mannen.
Den gängse uppfattningen av kvinnan samt hela hennes stallning i äktenskapet skulle icke, om jag så får säga, tåla .vid den påfrestning, som en dylik form kanhända skulle ge upphov till.
En lag har ju icke sin minsta be- tydelse därigenom, att den så små- ningom påverkar seden och den all- männa uppfattningen.
Man kan vara övertygad om att en lagbestämmelse i den här berörda riktningen åtminstone icke till det bättre skulle påverka upp- fattningen om hustruns ställning.
Jag vill härmed göra mig till tolk.för d e kvinnor, som önska en helt annan lösning av frågan.
Vi gå ut ifrån att i äktenskapets natur ligger, ideellt taget, att hustrun bör vara fullt jämställd med, fullt jämbördig med mannen, och i konsekvens härmed kunna vi icke tanka oss någon annan fördelning av hem- mets inkomster än att vardera maken skall ha laglig ratt till hälften var.
Vi komma ju härvidlag icke med några nya principer.
Vi stödja oss ju i stället på .den princip, som bär upp huvudregeln i gällande svensk rätt om makars egendomsförhållanden.
" Nar, man och hustru äro sammanvigde, då äger vardera giftorätt i boet.
Man och hustru hava giftorätt till hiilften var- dera i all boets lösa egendom samt i .den fasta egendom, som under akten- skapet förvärvas ".
Skillnaden mellan det nuvarande sy- stemet och det av oss förordade ä r ju.
,
den, att under nuvarande förhållanden medföra att hustrun i regel - ci.
v. s. hustruns agandera tt under äktenskapets i a l l a de äktenskap, dar praktiskt tage: bestånd a r helt och hållet vilande.
Vi ingen annan gemensam egendom Snnes önska i motsats härtill, att hustruns an arbetsförtjänst - i c k e skulle komma andelsratt aven u n d e r bestående akten- att aga rådighet över någon som hels: skap skall bli en realitet, att giftorätten del av makarnas gemensamma egendom.
skall bli effektiv.
Reformens huvud- Det invandes vidare: Vi ha förut syfte bör ' alltså bli att ge p r a k t i s k lyckats komma därhän, att hustrun %tt innebörd åt den rättvisa, som giftorätten ratt till sin egen arbetsförtjänst.
Detta i fråga om inkomst under äktenskapet W vi icke Ater slappa.
Ja, men har blir äger.
dock ftirhållandet icke riktigt detsamrns.
Systemets huvudgrundsatser äro två: Förut hade mannen ensam ratt över all inkomst, som under äktenskapet både sin och hustruns arbetsf6rtjiaisa9 förvärvas; tillfaller båda makarna med utan ens sal mycket som redovisnings- hälften var, oavsett genom vilkens ar- skyldighet gentemot hustrun.
Vad vi nu bete inkomsten intjänats eller av vilkens begära ar att fh hemmets inkomster kapital densamma fallit; betraktade som en enhet, uppdelad i makarna äro skyldiga att i lika och två hälfter.
Man och hustru skola ha samma mån bidraga till hemmets samma ratt till var sin hälft av dessa gemensamma utgifter.
hemmets inkomster, liksom man och Med dessa principer till grund har hustru skola ha samma plikt till hiilfren som bekant ett förslag utformats av var av hemmets utgifter.
Men, sager advokaten baron Georg Stjernstedt.
Det man, kan det då inte handa, att hustrun a r naturligtvis icke detta förslags de- endast utfår s i n halFt och att hon ensam taljer, det a r förslagets huvudgrund- med den får bestrida hemmets alla ut- satser vi hålla på, därför att vi anse gifter?
Ja, men redan nu a r det ju s2 dem rättvisa och därför att de tillgodose i de allra flesta ftill, att mannen =ed behovet av ekonomisk jämställdhet sin zrbetsförtjanst bestrider alla hemmets mellan man och hustru.
utgifter.
Och hur den blivande lagen Gentemot de invändningar, som under an kommes att utFormas, SA m å s t e hand framkommit mot d e principer jag den ju stipulera, att denna mannens hänvisat till, vill jag göra ett par be- underhållsskyldighet gentemot hemmet skall fortfara.
Är det d i möjligt för mötanden.
Vad som ' stöter d e flesta a r ju tanken lagen att satta makt bakom sitt ord i på att den ena maken skall aga ratt det ena fallet, så bör det ocksä finnm över en del av den andra makens ar- möjlighet för lagen att satta makt betsförtjänst.
Men skulle man inskränka bakom ordet i det andra fallen.
Realiter vardera makens rådighet över sin gifto- blir ju fölrhållandet i alla fall det samma.
rättsandel till att galla blott den del av Så kommer man ibland med de f&amp;- det gemensamma boet, som i c k e ut- sumliga familjeförsörjarna.
Om, säger g ö r e s av arbetsförtjänst, skulle detta man, mannen nekar att arbeta, skall
H E R T H A 55 d i hustrun med sin arbetsförtjänst både personer, som ha gememanit hushåll.
bestrida hemmets utgifter, sköta hemmet De bli naturligtvis tvungna att i samr8d samt dessutom ge mannen hälften av uppgöra en utgiftsplan för exempelvis sin förtjänst?
Nej, det ar visst icke varje år, men detta kan ju endast bli meningen.
Man bör val ha anledning till gagn för vederbörande.
Jag, ber föt att hoppas, att dels de skyddsåtgärder övrigt få erinra om, att så har går det vi redan erhållit genom den nya al- i själva verket redan till i shdana val- koholistlagen och dels d e vi hoppas ordnade och lyckliga familjer, dar de erhålla genom de nya fattigvårdslagarna båda makarna anse varandra fullt jam- skola förhjälpa oss till att få bukt med ställda och dar de ha respekt för var: det onda, som heter försumliga Familje- andras sjalvstandighetsbehov.
försörjare.
Dessutom bör naturligtvis Det a r ur två synpunkter vi anse lagen kompletteras med bestämmelser det föreslagna systemet vara av be- om att d e n av makarna, vare sig det tydelse: dels ' ur praktisk, dels ur rent armannen eller hustrun, som s å handhar psykologisk synpunkt.
Till det rent prak- sin ratt över sin del av hemmets in- tiska raknar jag i främsta rummet, att komster, att detta blir till uppenbar hustrun hädanefter skulle äga full vet- skada och förfiing för familjen, att han skap om hemmets ekonomi.
Det nu- eller hon i sådant fall skall kunna från- varande osakerhetstillståndet skulle tagas sin ratt eller sattas under för- efterträdas av säkerhet ifråga om v a d myndare.
Är det däremot på grund av hon skulle få till bestridande av hus- sjukdom, som endera maken hindras hållets och egna utgifter och n a r hon att fullgörasina skyldigheter mot hemmet, .skulle få det.
Hon skalle också få då synes det mig ej mer an ratt och möjlighet i mån tillgångarna det med- billigt, att hustrun gentemot mannen i gåvo att.planera för familjens framtid händelse av hans sjukdom har samma och att själv sörja För sådana even- plikter som mannen gentemot hustrun tualiteter som t. ex. äktenskapets upp- i händelse av hennes sjukdom.
lösning genom mannens frinfalle, genom Naturligtvis skulle det mest stamma skilsmässa eller genoni att hon kunde överens med den äktenskapets ide, som bli övergiven.
Alderdoms- och sjuk- ligger i orden " de tu äro etta, att makar- försäkring skulle för hustruns vid- nas jamställdhet tog sig uttryck i ge- kommande laggas i hennes egna händer mensam äganderätt med samförvaltning.
och bindas vid hennes egen person.
Det lär ju emellertid visa sig mest Till det psykologiska raknar jag den praktiskt att välja det rena boskillnads- stora betydelse det har, att en hustru systemet.
Huvudsyftet bör a.lltså bli att känner sig fullt jämställd med sin man, förena boskillnadssystemet med det ratt- och den ä n n u större betydelse det har, visa innehåll, som giftorätten ger.
Svårig- att mannen vänjel sig vid att kanna heterna för makar att komma överens sig jämställd med sin hustru.
Med om utgiftsfördelningen bör ej bli större ekonomi.sk självständighet bör följa an vad de nu äro fö ' r ' vilka som helst ekonomiskt ansvar.
Det a r icke otroligt,
att en reform i denna riktning skulle komma att höja kvinnornas känsla av respekt För hemmets inkomster och deras känsla av ansvar inför hemmets utgifter.
Kommer .den blivande lagen att upp- ställa flera med varandra likvärdiga system, mellan vilka det blir möjligt för makar att välja, då vore det önsk- ligt, att det här förordade systemet bleve ett av dessa.
Kommer lagen däremot a tt uppställa endast e t t huvudsystem, - då borde det åtminstone genom ett slags äktenskapsförord möjliggöras för de makar som så vilja att tillämpa det.
Vi ä r o naturligtvis icke i stånd att ingå i svaromål på alla de juridiska invändningar, som kunna Framställas mot det föreslagna systemet, och vi äro heller icke kompetenta att kunna be- döma de rent juridiska skäl, som kunna uppstallas mot detsamma.
Men så mycket anse vi oss dock i egenskap av lek- man kunna våga säga, att a r prin- cipen riktig och rättvis och förefinnes behov för dess tillgodoseende, då b ö r den också kunna genomföras.
Vi ha svårt att tro på de oövervinnerliga, lag- tekniska svårigheter, som skulle lägga hinder i vägen för dess genomförande.
För övrigt - äro vi på orätt vag, skulle nu detta.
system vara av ondo, så kan dock den skada det i sal fal3 istadkommer endast bli ringa.
Det skulle ju endast komma att skada dem, sona valt det, och visade dzt sig c- lämpligt, skulle det helt visst komma att av sig sjalvt försvinna.
InträEar dar=- emot motsatsen, visar det sig Iampligr, d i kan det endast vara till fördel, att det i praktiken fatt visa denna sir.
Iämplighet.
Denna fraiga ä r icke av enbart ju- ridisk innebörd.
Dess betydelse ligger mycket djupare än s&amp;.
Det kan nämliger; icke förnekas, att få frågor i r o s2 viktiga för kvinnorna, för hela deras ställning, Mr hela uppfattningen av dem, som just frågan om hustruns ekonomiska ställning i i ktenskapet.
Kravet p &amp; hustruns ekonomiskt-rittsliga jamsrälldhet med mannen a r d W 6 r ett mycket viktigt led i stravandena för en allmän förbättring av kvinnornas stall- ning.
Tillgodoseendet av hustruns sjz; v- stäxiighetskrav skulle för ~ v r i g t helt säkert icke endast bli till godo för h e m e själv utan också för hela familjen.
KARIN FJALLBÄCK-HOLMGREK.
inns tillbaka ...
9 f) Jane Addams: T h e l o n g r o a d of w o m a n ' s m e m o r y.
ä r Jane Addams under en resa i Egypten gång på gång Får upp för sin erinran gamla barndomsminnen, som röra föreställningen om döden, går det på nytt upp for henne, huru hela mänskligheten i svunnen och ny tid ä r ett, huru intet altare, dar fromme sjalar dyrkat, ingen myt, som trostat och förklarat, intet orakel, som rna3 i ångest vädjat till, kan vara utan Se-
H E R T H A.
tydelse för oss efterlevande - en viss- het, som hon kallar " denna generations dyrbaraste besittning ".
Hon ger en underbar praktisk illu- stration till sin visshet i den djupa och kärleksfulla blick, varmed hon upp- ticker det mänsklighetsstora hos skaror av gamla utsläpade kvinnor, som under sex veckors tid Formligen belägrade Hull House Settlement för att få se ett mytiskt - adjävulsbarna.
Med fin hu- m.or sätter hon oss in i den situation, som utgör .undersökningens utgångs- punkt, den dag då tre italienska kvinnor under upprörda känslor komma in- rusande i Hull House och begära en förevisning av " the devil babyc ', om vars tillvaro husets egna invånare dit- tills varit i djupaste okunnighet.
Inganega- tioner i världen kunde övertyga kvinnorna om detta vasens icke-vara; ty själva visste de precis på pricken, hur vid- undret såg ut med sina tveklövar och öronspetsar, sin svansstump etc.
Under de följande veckorna, då telefoner och arbetskrafter inom Hull House till den grad togos i beslag av ifrhgavarande " djävlabarnc ', att det vanliga, regel- bundna arbetet fick stä tillbaka, hade nian rikliga tillfallen att om och om igen höra dess tillkomsthistoria, som egentligen följde två stora huvudtradi- tioner, en italiensk och en judisk.
Enligt den förra hade en from italienska blivit gift med en vantrogen, som rev ner hennes helgonbild från väggen, med försäkran) att han h a k e ville ha fan i huset an sådant; efter detta hade djavu- len tagit boning i det väntade barnet, som omedelbart efter födelsen sprang runt bordet och laxade upp sin fader, 57 som under bävan förde det i väg till ' Hull House.
Enligt den judiska ver- sionen hade paret haft sex döttrar, och i vantan på n:r 7 hade fadren för- klarat, att han hallre ville s e den onde a n en dotter till; varpå historien.
fort- satte alldeles som den föregående.
- Med undantag ' av några detaljer om en röd bil och en cigarr, som " the devil babycL ryckt ur fadrens mun, kunde historien vara årtusendegammal.
Det sällsammaste med den var den förunderliga dragningskraft och stimulus den innehar för de gamla av barns- börder och släpgöra nästan slutlevade kvinnorna.
U tsli rna, förvärkta, avlägset boende varelser lånade sig till en spår- .vagnsbiljett för att uppleva denna till- dragelse före sin död.
Vid sangen för alltid fängslade åldringar krävde av samma anledning ett besök av " henne- självu från Hull House.
" Hon självu kunde stundtals nastan beklaga sin o-.
förmåga att bejaka en förestallning, som kunnat satta liv i så många förslöade, förslitna ansikten, ja, som på ett för- underligt satt löste tungornas band och gav uttrycksmakt åt så många oarti- kulerade, under långa i r tyst lagrade tankar och minnen.
Dessa gamla kvinnor tycktes genom den vidunderliga historien uppleva någon sorts besynnerlig triumf, någon slags äntligen skipad rättvisa, Orediga och förvirrade sammantrassla sig deras motivtrådar, om det galler att f ö r k l a r a detta " djävlabarnsU livsstegrande be- tydelse för deras enformiga, utsinade tillvaro.
Dar komma mödrar till idioter, till brottslingar, till prostituerade, möd- rar, som nastan alltid ha något absolut för-,.
svar för dessa vanlottade och urspårade; mödrar, för vilka det dunkelt dagas, att en man, en far liksom äntligen fått stå till svars också han för tillkomsten av sådana illa födda missfoster.
Ingen idealisering beslöjar den brutalitet och fasa, som deras levnadsminnen rymma.
" Mitt ansikte har haft det har .konstiga vecket i sextio å r nu, det kom efter den natten, nar jag såg hur far skar ihjäl mor med sin kniv ".
- v a, jag har haft fjorton barn, men bara två blev vuxna, och de dödades vid samma explosion.
Jag vet inte säkert om det var de ratta liken vi fick hemu.
- " Den dar föddes för tidigt, för h a n sparkade mig i magenu.
- - Allt sådant berättas utan bitterhet som den naturligaste sak i världen, med ett slags bister och omedveten höghet.
En suck efter döden kan bryta fram som efter en ljus utsiktspunkt eller bara efter ro.
Något direkt klander faller egentligen ej över vare sig människor eller förhållanden, ännu mindre - hos dessa gamla - något ord om sociala orättvisor eller dylikt.
I berättelserna om pliktförgätna söner kommer ofta in något av den stora " tragiska illusionen ".
Efter en tröstlös historia om en av- komling, som ej uttjänat sitt fangelse- straff, tillägger den gamla modren: " Ack, han var så vacker, och ett sådant sätt han hade!
En vinter, nar jag hade skurning i en affar och aldrig kunde komma hem förr an tolv på natten, brukade minsann Joe låsa upp för mig så behändigt, som om jag inte alls hade väckt honom ur hans goda sömn! "
Hon var så till triumf omedveten om något som halst konstigt i att en vuxen son lag i sangen, medaro det var modren, som förtjiinade födan till båda; någon d s k a d hjiilte, s o 2 stygga människor satt i fängelse, vrr det som gummans erinringsart droz fram för lyssnaren.
" Djävlabarnet " kom alla dessa sjalar att vandra tillbaka på långa, lång2 minnesvagar; historien tycktes för dem kondensera den mystiska visdom, som lagrar sig genom otaliga, oövertänkta erfarenheter.
Efter en slags o b e s t h d förnimmelse av något, som väl inte vasif riktigt som det skulle, hade myter!
verkat som bekräftelse på en kanske lika oartikulerad övertygelse om at: det måste finnas någon slags rättvisa i universum.
F6r Jane Addams ' inblick b l w djävlabarns-episoden något mycket mera än ett kuriosum i nutidens Chicago; den uppenbarade för henne något om kvinnomedvetandets ännu skumma gryningsdager, om alla de minnes- avlagringar, på vars yta en blek stråie låter skönja en första livsröre !se, er, tankedallring, som vann sitt förlö- sande uttryck i denna sällsamt m0dcrr.t lokaliserade mytbildning.
Men Jane Addams stannar ej vid detti?
stycke urtid i " The long road of woman ' s memory ".
Hon ser Iangre fram.
Hon förnimmer hur familjekvln- nansavsky mot alladedar kvinnorna utan- för familjerna, som i sina garn fånga deras män och söner, brottas med modersinstinkten för att o c h % de av dessa varelser f6dda barnen kräva livs- skydd, kärlek och omsorg, den karakteristiska modersinstinkt som vet, att det sämst rustade barnet b e h ö ~ e r
-- H E R T H A m e s t av allt detta - en instinkt, som slutligen också upptäcker människan i den avskydda, i uförlederskan '.
Till de urgamla erinringsmassorna sälla sig nya erfarenhetsavlagringar.
Vid sidan om mycket barnafödande och mycket släp i hemmet reser sig nu uthärdanden och umbäranden av annat slag, sådana som t. ex. fabriksarbeterskor under- kastat sig vid en viss långvarig, till slut effektiv strejk.
Ingen beröring av feber- heta barnakinder eller åsyn av ens egnas hungriga barnamunnar gåvo där en personlig stimulus att härda ut, att sjalv svälta om så vore till det sista; i stället kom något av opersonlig, saklig art, något av dessa, för många själs- dödande, t i n g s makt att trots allt ut- lösa ett nytt slags mänsklighet, en ny s a m m a n s l u t n i n g s makt, som i sin ordning kan bli kanal för d e moraliska, dynamiska kvinnokrafter, vilka vid fabriksarbetet i och för sig självt så ofta blevo behovslöst bortslösade.
" Att .har behärska ursprungliga impulser, så att de omformas till samhälleligt gagn, att tjäna det mesta möj,liga genom erin- ringsmassor, hopsparda av speciella kvinnoerfarenheter - detta bör kunna frigöra hittills obrukade krafter och re- sultera i ett märkligt tillskott till den mänskliga kulturenu.
Vid belysningen av dessa kampande, vaknande erinringsmassor, konven- tionella, aktuella och instinktiva,glömmer Jane Addams naturligtvis ej den speciella kvinnokonflikten inför kriget.
Under samtal med de krigförande ländernas kvinnor - hon nämner särskilt en, som varmt ägnat sig åt uMutterschutzu - klarlägges en sällsam, ofta omedveten 59 kamp i deras inre.
T y icke bestrida väl många det sublima och stora i att fäderneslandet får ensamrätten.
till deras barn for krig och försvar, deras ord bekräfta och åter bekräfta denna foster- landets suveränitet.
Men ofrånkomligt uppstiger om och om igen ur väsendets djup den instinktiva vissheten, att de födde sina söner för att deras liv skulle vårdas och skyddas och varda till gagn och till nytt liv, icke för att dödas och döda.
Denna alltjämt aktualiserade in- stinkt k a n varda ett rop till kvinnorna att oberoende.
av arméernas segrar och nederlag resa sig upp till vård om släktets liv och ställa en utmaning mot den obeveklige fienden till deras år, tusendegamla modersgärning.
Och därmed har Jane Addams ' " long road of woman ' s memory " nått in i det brännande nu, där vi alla stå frå- gande, bidande, längtande.
EMILIA FOGELKLOU.
Den nya kunskapen.
Händelser av epok- görande betydelse i folkens inrepolitiska liv kunna för närvarande passera ganska obemärkta.
Helvetesbullret och bombblixtarna från.
krigs- skådeplatserna göra mänskorna bra nog döva och .blinda för tilldragelser, som sakna den våld- samt nervafficierande iscensättning krigsteatern presterar även om de annars i och för sig äro av nog så omvälvande art. SA har det kunnat hända, att engelska natio- nen i dessa dagar varit med om något, som till sina konsekvenser griper in i själva imperiets innersta organisation, utan att detta varit före- mil för mera ' ingaende uppmärksamhet: den.
nya regeringens beslut att ofördröjligen lita en inbjudan u:gi till kolonierna att skicka repre- sentanter till en I m p e r i a l C o n f e r e n c e.
Beslutet är av ny och oerhörd räckvidd.
Även om denna konferens mera direkt avser att be- handla ' särskilda frigor - uppkomna genom kriget och i samma mån berörande kolonierna som moderlandet på grund av de förras beslut- samma och offervilliga deltagande i kriget --, har därmed givits prejudikat på ett samarbete mellan koloniernas repesentationer och den brit- tiska regeringen och det brittiska parlamentet, som faktiskt hittills varit uteslutet - trots ett t i l l n a m n e t existerande I m p e r i a l P a r l i a - m e n t.
Den blivande konferensen ar en utväg tillkommen just i brist av det verkliga, stora statsparlament, vars tillskapande nu, piskyndat av de sista Arens händelser, synes vara blott en tidsfraga och vars ändamil blir ett fastare sammanbindande av moderlandet och de utom- europeiska besittningarna, ett fredsslut mellan oavhängighetaprincipen och ett enat, självsty- rande rikes.
Men det ar inte det brittiska imperiets even- tuella nyorganisation, som har skall göras till föremil för betraktelser.
Det ar endast e n sär- skild sida härav, som genom det nu tagna ste- get uppkallar vart livliga intresse, sival som det i högsta grad berör de engelska kvinnorna.
Australiens, Nya Zeelands, T a s m a n i e n s s a m t fyra k a n a d e n i s k a s t a t e r s k v i n n o r komma att genom den inkallade konferensen ha sin röst med icke endast i sina egna re- spektive länders affärer utan i r i k e t s i d e s s h e l h e t, i v a d E n g l a n d b e s l u t e r.
Under det att S t o r b r i t a n n i e n s k v i n n o r sta utanför!
Un- der det att d e icke ha något att säga i frågor som beröra det kritiska läge, som aven landets ledande män måst förklara ar för sin lyckliga avveckling i lika mån beroende av de engelska kvinnornas nu villigt givna offer som av niin- nens krigsprestationer.
Lord CIaud Hamilton har ocksl till en de- putation av röstrattskvinnor, som för några veckor sedan uppvaktade honom för att betona det oerh5rda i detta sakläge, uttalat sin mening att om för framtiden kolonierna tillerkännas med- bestämmanderätt i rikets angelagenheler, h a d e engelska k v i n n o r n a aven rattatt begära d e t ta.
Men - " den dagen, den sorgen ", lär han ha tillagt!
- Dock, även detta kände han sig befogad tillägga, att nar den dagen kommer, torde en god del av motståndet mot den kvinn- liga rösträtten vara undergrävt.
T h e C o m m o n C a u s e anmärker med an- ledning av detta sista yttrande, att i sjilva ver- ket har motstindet underminerats i alla rikt- ningar och det håller på att sjunka tillsammans under verklighetens fasta tag.
England har i dessa tvi sista prövningens år kommit till en uppenbarelse av vad som verkligen menas med,, befolkningen ", e n.
ny kunskap om att staten har att lita till kvinnornas styrka och krafter i lika mån som till männens, och härmed kom- mer också att följa bortsopandet av alla invand- ningar och varje motstånd mot kvinnornas stats- borgerliga rättigheter.
Vi kunna endast önska, att icke alla natio- ner skola behöva det elds- och blodsdop, som säges ha öppnat Englands ögon för den " nya kunskapen ".
Ett viktigt falt för reformer.
tlänningar, som varit i Sverge, tala utan undantag om den utmärkta rikliga maten i vårt land.
I samman- hang daimed namna de aven den obe- skrivliga gästfriheten och mycket annat gott, som imponerat på dem: den prak- tiga folktypen, landets skönhet o. s. v. Nar d e hunnit över den första oundvik- liga satseri, drar man en suck av: att- nad och hös gärna pa.
Och dock säger man sig, att folktypen försainras med tiden genom " kulturensu inverkan, gast- friheten avtar, landets skönhet minskas genom industriens och turistlivets ökade inflytande - det enda som alltjämt blir präktigare a r maten!
-- H E R T H A ' 61 En av våra basta man har sagt: " De sig med fördubblade priser !.
Visst a r mest hotande farorna äro ej smärtan, det säkert att i de flesta hem inskränk- lidandet, allvaret, utan bristen på allvar ningar göras.
Och i förhållande till de och helhet, vekligheten, välmåganu.
Och påtvungna uppoffringarna.
klagas det därtill a r något av det sorgligaste med flitigt över alla svårigheter.
Men i det den svenska välmågan, som, bl.
a. yttrar stora hela k a n ju inte svensken spara, sig i den goda maten, det, att den ej ej ens av tvång; dock en värre gak a r ens står på saker ' ekonomisk grund.
om han ej vill.
Kvinnorna äro ej så I privatlivet förekommer det allt för intresserade av mat som mannen - ofta, att man lever Över sina tillgångar.
de ha nierendels alltFör mycken oro Sedan krigsutbrottet hade jag ej varit och möda med den för art ej vara glada i Sverge, men man hörde ju också hit, över ett tillfälle att få.leva enklare -, att dyrtid och svårigheter av alla slag men av ångest för sin herre och man rådde dar hemma.
Med tanken på vad eller av fåfänga över " husets ara " måste det tyska folket lart och hur det vuxit d e göra sitt basta för att familjen skall under nödens tider, sade man sig, att leva så gott som möjligt.
Så hörde jag kanske denna bittra medicin skulle mera en ung lararefru, som sade: ' Vi kan gagna an skada.
Vem har ej kant sin inte leva på vår lön i dessa tider - rygg rakna vid citatet: " Det folk som vi måste göra skulder ".
Då jag hörde äter bark och dricker vatten kan ej lönen och priserna menade jag det ginge fanen själv betvinga! "
Ja, vad var det val utmärkt - men man fick ju leva för ett folk den tiden!
Visst anse många, på enkel kost t. ex. o. s. v., - " men att just för att slaktet ar sämre, slappare sådan mat ä t e r inte min man! "
utbrast och blodfattigare nu an då, måste det den unga frun.
gödas och leva präktigt för att klara Hari ligger det, som likt en kräftskada sitt mycket lättare arbete.
Och dock kommer att fördärva vårt land.
Hallre ar det i så oandligt många fall den otjan- god mat med skulder an tarvlig mat liga och fina maten, som undergräver utan!
Vem känner ej oandligt många nationens halsa.
Ingenstädes ätes så familjer som leva så?
- Det börjar som i Sverge, men man vill val ej på- med sitt barnen vänjas vid stora behov.
stå, att svenskarna arbeta mera an något Sen kommer studietiden, då en mycket annat folk på jorden?
stor procent lever på skuld och då så Då jag före jul besökte mitt hemland, mången menar, att då han ändå har Fanns dar föga att s e av dyrtid.
Varje skuldbördan sedan, kan han nu unna vinter, och en krigsvinter mera an någon- sig att leva litet flott.
Den ena dyrbara sin, medför oandlig nöd, För d e fattiga, vanan drar den andra med sig, och nar men det a r en sak, som har sitt sar- man kommer.
ut i livet så har man skilda kapitel.
Men aven den stora utom skulderna stora behov och kan massan av folket, de mera eller mindre ej leva enkelt.
En tysk fru, som gift burgna, hade, som man överallt fick sig med en svensk, klagade nyligen höra, att på samma lön som förr reda daröver, att han ej tyckte något av det
hon kunde bjuda honom nu i krigstider vore ' iiktig mat ".
qlag kunde haft det så bra om han varit så förnöjsam som våra tyska män ", sade hon.
- Jag tror ej att många hustrur äro i stånd att häri öva inflytande på sina man - d e kunna oftast lika litet reformeras som kvinnor, vilka vilja " klä sigu.
Mången ser och förstår ej häller, att man k a n leva enklare, sundare och billigare, utan att det behöver smaka stort sämre.
H nu i tvi å r u t a n att ha tillgang p i en de % saker, som man ännu får i Sverge, t. ex. mjöl (havre), gryn, mjölk, fett och ägg.
Ej ens i fredstider ates har bröd till middagen, utom på hoteller.
Detta måste säkert undvikas aven i Sverge, och man Får i stället äta mera potatis.
H a r man oinskränkt tillghng pi!
potatis, kan man alltid reda sig; nu då vi ej ha det, lära vi oss att finna en utmarka ersättning i kålrötter.
För att Tyskland ha violart oandligt mycket spara brödet ar det akabasta att införa under krigsåren, och jag tror att i många fall lever man battre nu med mindre medel än för ett å r sedan, därför att man lart battre umgås med det lilla man har.
Det ställe, där kvinnorna böra ta itu med all kraft för att hjälpa vårt folk framåt, ä r i barnkammaren.
O m välvil- liga mödrar visste vilken tacksamhet de ha att vänta av sina barn, om d e skicka dem ut i världen med små be- hov, skulle d e genast gripa sig verket an.
Visserligen anse en del människor det för en stor synd, om far och mor sitta vid samma bord som barnen och äta battre mat an de, men jag vet exem- pel på familjer, där barnen blivit så uppfostrade, utan att ett ögonblick komma på den tanken att det vore något särskilt.
(' De stora " ha i allt en särställning, si också har.
O m det ä r Föräldrarna alltför motbjudande, hindrar ju ingenting att de äta som barnen.
Det hela förutsätter ju, att man vill barnens val, även om det kostar en något.
Nu komma brödkorten säkerligen att vålla många svårigheter, och d e flesta finna vid första försöket, att de ej racka för husets behov.
De lära bli lika som d e tyska, och vi ha rett oss med dem den gammalsvenska seden med " vart- välling " och " vattgrötu, har man mjölk, så mycket battre.
Man räknar ut den portion bröd, som varje person fhr om dagen, och förresten ates välling och gröt, av barnen i synnerhet, som behöva riklig kost.
Till vaIlingen ates brödet torrt eller med litet marmelad eller honung, till gröten om kväliarna litet flott på brödet, om smöret ä r dyrt.
% en stor barnskara skall moderii snart märka, att detta a r en god besparing, och att det ä r nyttigare för barnen an " finare " saker är säkert.
Ha de i början ej aptit, så låt dem vara dubbelt ute i friska luften.
Det ä r sann, Sverge lever ej i krig, och mången kanske finner detta vara krigskost - här finna vi sådan mat furstlig.
Och fråga våra störste och mest dugande män och kvinnor i staten (som ej iiro för unga) hur d e levde i sin barndom.
Man skall finna att dc biivit dugande av annat an yppig mat.
- O m de b a r n, som ej äta vad man ger dem för mat, a r har ej tal - de äro redan fördärvade av sina föräldrar och ha i följd härav att bära tusen svarig- heter, då d e komma ut i livet.
Natur-
H E R T H A - ligtvis.
finnas kiena barn, som behöva särskild kost, men aven i sådana fall bör frisk luft försökas, som lika viktigt läkemedel bredvid sjukkosten.
En sak, som vi också lärt under kriget, a r hur gärna barn försaka sitt goda, för att behövande skola ha gott därav.
Barn äro ädlare an gamla människor, och i 63 tider, då stor nöd råder bland landets fattiga, må man införa sina förenklings- reformer och ge barnen tillfälle att för vinsten hjälpa nöden någonstädes, och man skall förundras och glädjas över deras offervillighet.
Berlin-Steglitz 19 1 7.
GULLI MALMSTROM-OHMANN.
Sveriges kyrkor i konsthistorisk belvsning.
I A ter äga vi lyckan att få lagga ett nytt söka sig fram till, ända från ter- hafte av det av Curman och Roosval minologien till det vanskliga daterings- utgivna, monumentala verket S v e r i g e s spörsmålet.
Undersökning och beskriv- k y r k o r till dem, som tidigare utkom- ning börjande med kyrkogårdens mur mit.
Och det vill synas, som skulle ha- omfattar allt till det minsta inventarium.
danefter hafte följa på hafte nigot tätare På vindarna, lyckligt orörda av restau- an som förut varit fallet.
Den konst- reringarnas omilda hand, finner den historiska forskningen i Sverige ar icke invigde svaret på mången gåta.
H a r gammal, och nar man besinnar hur förråda skarvar i murarna en tillbygg- oplöjt det falt var, som de första " kyrko- ning av kyrkan, putsen synlig från undersökarnau gingo att odla, så hap- * exempelvis sa kristians vind på Iånghu nar man över vad de få åren givit av sets mur låter förstå, att sakristian tillkommit i senare tid - icke gjorde insikt, metod och arbetsresultat.
År 1908 började docenten Roosval man sig besvär att stryka puts på vinds- sina färder tillsammans med sina elever väggarna, den putsade muren har alltså vid Uppsala universitet.
På cykel togs en.
gång varit synlig utifrån -, det vägen över Upplandsslatten, och kyrka olika sättet, på vilket teglet ligger i efter kyrka tvangs att lyfta litet på det förband, ger vissa tidsgränser För date- hemlighetsfulla dunkel, som omsvept ringen o. s. v. hennes tidiga öden.
FrAn de första, Kompletterade med arkivstudier ge dessa undersökningar oss en nog så mera trevande undersökningsförsöken drevs dock snart tack vare ledarens fyllig bild av våra kyrkor och de skatter storartade kombinationsförmåga och d e aga och själva utgöra.
Man skulle energi samt d e unga medarbetarnas in- bara önskat att förståelsen för de varder] tresse undersökningstekniken upp till vi här ha att vårda funnits i alla tider.
verklig virtuositet.
Allt hade man Fått Det förefaller nästan som hade knappast
någon tid varit mera blottad på denna förståelse än den närmast före vår egen.
Med orätt har man ofta beskyllt reforma- tionens män för bigotteri och vild fram- fart i de gamla kyrkorna.
En och annan svärmare fanns väl, och staten beslag- tog ju somligt, men dar lämnades mycket orört.
Stormaktstiden agnade med stolthet sin omsorg åt de gamla minnena, om också dess vetenskapliga bearbetningsmetod var en annan än vår.
Även nyromantikerna och framförallt göterna ville på Fornminnesvårdens om- råde skapa en renässans, men med 1800-talets mitt kommo de hänsynslösa restaureringarnas tid, må vara också detta framsprunget ur ett behov att ' bättra och uförskönau.
Då blevo de gamla slutna bankarna för trånga och obekväma, de vackra medeltida altarskåpen dugde ej längre.
Då ville man framförallt få in så mycket som möjligt av det kalla ljuset, och man utvidgade gamla fönster och tog upp, nya var det föll sig, sak samma om arkitektur och ljusverkan för alltid förstördes.
Varje generation har givetvis haft något i den vägen på sitt samvete.
Åt oss blev det givet att radda spillrorna.
Må vi icke låta nigot Förfaras!
Ar 1912 kom första haftet av S v e r i g e s k y r k o r, Erlinghundra härad i Upland.
Upsala-konsthistorikerna hade till medhjälpare fått professor S. Curman, den pietetsfulle experten på kyrkorestaureringens område, och ett antal av hans elever bland Konst- akademiens arkitekter.
Även konst- historikerna vid Stockholms högskola ha efter docenten Roosvals förflyttning till huvudstaden deltagit i dylikt arbete.
Till den första lilla kärntruppen av G medarbetare i S v e r i g e s k y r k o r h c r G e r d a B o e t h i u s förf.
till det nu före- liggande häftet, K y r k o r i L e k s a n d s och G a g n e f s tingslag, utgivet p8 Norstedt &amp; Söners förlag.
Redan i s o n - ras påpekades i Herthas spalter, huru- som fröken Gerda Boethius är Sveriges första kvinnliga licentiat i konsthistoria.
Hon har också vetat att tillskansa sig en plats som en av våra duktigaste yngre konsthistoriker.
Fram fösall t ar det den medeltida svenska konsten ho^ givit sitt intresse.
Det bådar alltså gott för bearbetningen av Dalakyrkornas material, att licentiaten Boethius itagi; sig inventariseringsarbetet för hela land- skapet.
Beskrivningen på Dalarnas kyrkor kommer att upptaga elva käften om 8 2 10: ryckark vardera.
1 detta h#fte behandlas kyrkan i Leksand me6 kapellet i Djura, kyrkorna i Siljansnäs, Ahl, Bjursås och Gagnef med Mock- fjärds kapell.
Det är en glädje att bläddra i boken.
Då det dröjer så pass lång tid innar.
varje band blir färdigt, skulle man dock ha kunnat önska sig en innehållsförteck- ning på alla i haftet behandlade kyrkor.
Uppstiillningen för varje kyrka är Qen klaraste, man vet redan från förstu stund, var man dar ' har att finna varje sak.
Beskrivningarna äro så korta, som de med naturnödvändighet måste vara i ett dylikt arbete, men verka ända ej abrupta.
Och citaten ur gamla inven- tarier, kyrkostämmoprotokoll m. m. ars väl valda och upplivande att FA med i oförfalskad form och stavning.
Konklu- sionerna slutligen i r o slående ock övertygande.
En blick på de digra kä1E- förteckningarna visar den noggrannhet
H E R T H A.
65 med vilken forskningen bedrivits.
aven vara t. ex. på grund av gavelröstenas i bibliotek och arkiv, dar mången in- gotiska form.
Omkring 1400 tillfogas ett vasttorn, ett århundrade senare slås tressant detaljuppgift står att finna.
Som exempel må här andragas ett och valv, och ett vapenhus tillkommer i sö- annat från den val mest allmänt kända der.
1627 bränner åskan torn och tak, av nämnda kyrkor, nämligen Leksands.
och följande å r bygges ett 139 alnar Efter en kort beskrivning av kyrkans högt torn, senare på 1600-talet tillbyg- läge och kyrkogårdens inhägnad Få vi ges kyrkan i söder och diverse utvidg- diverse upplysningar om derinainhägnads ningar göras.
1709 rives det gudlöst växlande utseende, så som de gamla höga tornet och den karakteristiska inventarierna upplysa därom.
Stapelns " lökenu kommer upp o. s. v. Efter byggnadsbeskrivningen kommer och kyrkbodens öden beskrivas, och vi få veta, att å r 1628 Fanns " kyrkio- så en detaljerad förteckning och beskriv- herberge 2 st. elakt på thet ena takeu, ning ph inventarierna.
BI.
a. berättas och att 1757 Fanns ett benhus med hur det gamla medeltida altarskåpet av Karl X1 skänktes till Evertsbergs inskrift: Har kan du gamle man, bi fattige och rika, kapell i Älvdalen (dar nu dörrarna äro Ej skilja frin hvaran, har a vi alla lika.
.
uppsatta pii corpus!
), under det att den Så kommer ordningen till själva kyr- nuvarande altarprydnaden 1752 förfärdi- kobyggnaden, dess nuvarande utseende gats av en bildhuggare i Stockholm.
Ge- och material.
Sedan klarlägges vad nom analogier med andra verk av samme som i olika byggnadsskeden tillkommit, mästare har det lyckats förf.
att påvisa, och den äldsta kyrkan får sin datering.
att denne.
var Prechtslärjungen Olof Till 1200- talets senare hälft ätergår den Gerdman.
På.samma samvetsgrarina och instruk- ursprungliga kyrkan, som då var endast en avlångfyrkantig gråstensbyggnad tiva satt behandlas de övriga kyrkorna.
med ut- och invändigt vitrappade vag- Ett noggrannare ingående på det rika gar och möjligen en sakristia i norr.
materialet skulle dock föra mig för Denna datering får förf.
genom en långt.
Det sagda ma vara nog som be- jämförelse med Västerås domkyrkas vis på vad såväl fackmannen som den äldsta del, vilken såsom varande stifts- i allmänhet för fornminnes- och hem- kyrkan utgjort förebild för många av Da- bygdsvård intresserade kan finna i larnas medeltida kyrkor.
Denna dateras detta aven med goda illustrationer rikt till 1200-talets slut, men Leksands kyrka utrustade häfte.
Det ar att hoppas, att Sveriges kyr- saknar bl.
a. den för Vasteråsgruppen utmärkande tegelorneringen.
Det a r kors in~entariserin~sarbete skall bort- alltså antagligt, att Leksand a r tidigare taga sista ' skymten av det barbari och an Vasteråsinflytandet, mycket tidigare ' den bristand.e omtanke, som.
låtit .så kan den däremot ej, av andra skal, mycket av oskattbart varde gå till spillo.
.HANNA RYDH.
. '
Notiser från bokvärlden.
Hunnerstad inte ger någonting annat än en liten kort notis om ett besök där av ArmFelt.
I själva verket var han tre gånger på Munnerstad i egenskap av gudfar och äldre släkting, och hans Detta ä r en bok av den sort, som i många brev till guddottern Illla Arm- den gamla goda tiden brukade läsas feit under åren 1807-1813, vilka här högt vid kvällslampan, och den kommer delvis meddelas in extenso, giva oss en säkerligen ännu att livligt senteras av helt ny och ganska tilltalande bild av det slags folk, som intresserar sig för Gustaf Mauritz på äldre dar, i egenskap vilsam lektyr, besläktad med det ännu av släkt-huvudman och välvilligt tjänst- alltjämt idkade kallpratet inom familje- aktig gammal farbror, ivrig att släkten kretsen.
Titeln ar den fullständigaste och skclle gölra honom lieder.
I den iivliga sanningsenligaste tänkbara, men förfat- stilen, det stora intresset för detaljer taren har haft den goda smaken att och den jäktande ivern att göra upp egentligen nöja sig med att vara utgivare planer, känna vi alldeles igen honom, av släktpapper, och då dessa papper f men dessa brev äro allesammans p i detta fall äro av mycket stort intresse, svenska och ge oss därigenom en roande är det en ren fördel att slippa allt onö- inblick i hans samtalston i sådana kret- digt påpekande av vad man själv kar, sar, dar man inte tänkte p i franska.
läsa sig till.
Den sammanbindande texten Typiskt inte bara för tiden utan ännu ger precis vad som behövs, men intet mes 6 s personen, denne " gamle till- därutöver, och att boken ger ett så pass.
bedjare av det vackra könetci, som han starkt totalintryck, som den verkligen @ i: ', v kallar sig, äro Armfelts oupphör- gör, av den icke alltför märkliga eller lig: hterkommande bemödanden att få betydande släkten på den gamla Små- den unge släktingen Axel iFrån hans landsgården Hunnerstad - det beror fatala 66amouru med en fattig fiicka, i alla fall på det lämpliga ordnande; Anette Wistsand, som excellens~n slut- och sovrandet av ett ganska rikt material.
ligen upphöjer till husmamsell p i Arriinne Vad som står kvar för minnet är mesta- för att dymedelst radda älskaren f r k dels humoristiskt nog, inre minst de hans " pigroman ", föga passande " för meddelade breven från kammarjungFrur dess födsel och ärofulla conduite i aI !t och hushållsmamseller, dem Axel Arrn- annat ".
- (' Att få barn med en flicka .felt tycks ha haft en viss fallenhet för utan namn a r lappri, men att giva henne att Förälska sig i, - brev som för övrigt ie parfait amour och kanske gifta sig vittna om aktningsvärd bildning på dct slutligen med henne ä r ryseligtu, skriver hållet redan i förra hälften av 1803- denne erfarne gamle don Juan.
så obe-m kymrar och oskyldigt, att man glömmer talet.
Bokens mest betydande partier äro att förzrgas och finner uttalandet nästas dock de meddelade breven från Gustaf ' fika tidsfärgat och sympatiskt som Mauritz Armfeit förut otryckta och till Lovisa Ulrikas ord till sin präst: " Jag och med alldeles okända för hans eljesf vet xig aldrig i det väsentliga ha Wa!
så sorgfällige och detaljrike biograf, m: dc: Eögsta väsendetci.
LYDIA WAHLSTROR !.
EloF Tegnér, som om släktingarna på Armfeltarne p &amp; Hunnerstad och deras närmaste.
Historien om en släkt och en gård av Adn Rydström, Hugo Gebers förlag.
Fredrika = Bremer = Förbundets Fruktodlings- och Tradgårdsskola APELRYD, adr.
Bgstad - börjar sin andra kurs den 1 mars.
Undervisning meddelas i t kvinn- liga elever i trädgårdsodlingens olika grenar m. m.
Prospekt erhål- les och förfrågningar besvaras av FORESTANDARINNAN, adr.
Box 17 Bastad, a O C ~ FREDRIKA-BREMER-FORBUNDETS BYRA Klarabergsgatan 48, Stockholm.
ANNONSER FOR HERTHA upptagas av Fröken Ingeborg Bergström.
Rikstel.
97083 31 OSTERMALMSGATAN 31 Rikstel.
97 83 Ledig annonsplats!
14 platsförmedlingen I finnas axnalda iararinnor, lektionsgivare, in- och utlandska, kontorister, värdinnor samt hush8llsbitraden av olika slag.
Rikst.
27 62 A.
T.
48 16 I tidningen DAGNY 1 Platsförmedlingen är Öppen kl. u-4.
1908-1983 i 1 erhållas mot ett pris av kr.
2: 50 f6r inb.
ex., kr.
1: 75 för haft.
ex. B i FREDRIKA-BREMER-F~RBUNDETS BYRA, j 4 8 ~larabergsga&amp;za, 3 tr., J ' tockholm.
HEMTREVNAD Praktisk tidning # Or hemmet utgiven av FREDRIKA-BREMER-FORBUNDET Redaktör: FANNY EMENSTIERNA.
Utkommer med 40 åttasidiga n:r om året.
Prenumerationspris: helt &amp; r kr.
1: 80, halvår kr 1: -, kvartal kr.
0: 60.
Prenumeration sker 8 posten.
Innehåller berättelser och poem, levnadsteckningar, religiösa och etiska uppsatser, artiklar i diverse ämnen samt en rikhaltig praktisk avdelning.
Inbundna Argángar för 1912, 1913, 1914 och 1915 kr.
1: 50 pr ex. samt för 1916 kr.
1:75 pr ex.
O Ledig annonsplats!
Tryckt hos BRODERNA LAGERS TRO.^^, I:oktryckare, Stockholm r977 l
-.
.
.
.
Tidskrift @ r den svenska kvinnorörelsen, utgiven av Predrika-Bremer-Förbund &amp;.
.Redaktör: Ellen Kleman.
~l) rbundrmedl~&amp;mar erhiila- tidskriften till ett pris av kr.
3:$0, varvid prenumeration ' - sker direkt genom Fredrika-0remr1PÖrbundets byra, 48 Klarabergsgatan, Stockholm.
Icke-f8rbundsmedlemmar prenumerera k närmaste postanstalt.~elltr - i bokhandel; Pris för postupplaga: ' 11 Ar ko.
s; -; ' / a ' Ar kr.
275.
- Lösnummer 35 öre.
Redaktion och expedition: 48 Klarabergsgatan 11, Stockholm.
Redaktionstid: mhdagar, onsdagsr och fredagar kl. 1-3.
Allm.
T, 4850, Riks 2762.
Expeditionen: 81.
11-4 varje sockendag.
Allni,.
.
.
48 16, Riks 27.
62..
O F .. c g.
.
.
.
-.
.
.
.
.
för bild&amp;~e ' si&amp;lvförsörjande kvinnor.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
,.
.
.
i ' Expeditionen:, Klarabergsgatan 48 11. i, OBS.!
Öppen endast tisdagar och fredagar kl. l / dl-l,~l.
OBS.!
.
48 KLARABERGSGATAN 48, * e RiLgtel.
27 62.
Allm.
tel. 48 16.
Upplysningsbyrkn A h.
tel. 48 50. oppen: 11-4 Upplysningar lämnas koktpads~ritt rörqnde kvi " nli @ arbetsomdiden, ~tbildnin~skuner, löne-.
.
.
.
-.
f.
.
r h.
i.
k.
q ~.
n m, m. Fijr, utredningar avgift enligt, övereqskommelse~.
.
# .BARN.HUSG A T A N 6 n. b..
.
+.
Rilcstean.68 98 ._.
.
.
.
.
.
.-.
Allm.
telefon 82 1 1 ~~.-adc:.~k6tcrs~yr&amp;. '
'.
B y i n - mottager sjukbud,hela dagen.
: pr telefon även natretid.
.
.
.
.Förestindarinnan träffas.
säkrast.
.
.
.
.
.
d 1 / a2-1 / a4.
.
.
e.
1.
.
.
.
C.
P " -- 3 i 3.
3 3.
.
.
.
O ~.
I ;\ Innehh11: i.
4: -; 1: 8 - *.
.
.
.
.
.
1 - Vart valspr&amp;k?
Av Hilma Borelius.
Barnmorskornas 1Bnefdga.
Av Dr Frans Berglund .. 1;.
...
.f,: .. .- G:.:.
.
_ _ r _ .-.
.
8 1 .&lt;.i Onskem~l i ~ktenskapslagstiftningen.
I I.
Av.
Karin FjlilllE~k- Holmgren.
- ' " SA l h g t som kvinnor minns tillbaka.
.r.
3.
.
s;.
.
. "
Av.
Emilia @ gelklou.
.
.
, '.
.
.-,.
Kringblick.
Ett viktlgt fält mr reformer.
Av GuUi Malmström-Ohmann.
Sveriges kyrkor 1 konsthistorisk belysning.
Av Hanna Rydh.
Notiser f d n bokvärlden.
3-m --.
.
.
.
.
* o-o.
.
o-^^^ * *.
a $ EN ~ ~ = Å R I KVINNA G erhåller 10,04 Ofo på sina penningar, om hon tecknar en ge- nast börjande livränta i Allmänna Lifförsakringsbolaget, strandvägen 5 A, Stockholm.
För ett inbetalt kapital av Kr.
9,958 erhaller hon sålunda 1,000 kronor årligen intill dödsdagen.
En livränta i " Allmänna Lif ' ar den basta pen- ningeplaceringen.
Begär prospekt och upplysningar!
I Antracit G enom beviljade liceriser 1 everera vi nu prima Antracit m.
R.
Kol- och Kokssorter fritt hemtransporterad.
Rekvirera genast Edert vinter- .. behov!
' 0 s I TRYCKT HOS B P ~ U B R H A L A G x R S T K ~ M, BOKTRYCKARE.
STOCKHOLM 1917 ' - c .-:.
.
:&lt; " ' -- I OLAUS OLSSONS KOLIMPORT A.- %., Stockholm Telefoner namnanrop: " OLAUS OLSSONSw.
Y..
y. '
.
5 .. .. -, i~ .a 5 t *;.
.++ -, ...
1 - .~ ... ... i.
.
