# ID: svediakorp-per2758
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Hertha
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Hertha', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1917
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 13,450
# sentences: 790
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-hertha
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


I Till l i.
att fördriva.
.
E W ", 6:, ~~ " ?si.
-.
; * I MODERNASTg SvMA~RIN.
e. ".
&gt; -.
'.
.
- -. '
' i i.
N Y T T I G A S T E M O I.
m ..,.
: ... - is:.
..
.
: i ...
.
.
.
.
.
.
.
.
:.
i!
: i.
L n s&amp;11;:!
; i; 2 i!
t.
;.
.
!
~.
: .T.
l.
.
.
l .,.-,, .......
.
., ....
: .i.
;.
.
.
.
!
C.
.
-.
;.
:: !l.
s.
.
...:,; i: 4.
.
.
.
_.&lt;.
.
.
.
.
-.
.G ..
j;., p i - - rrf-i:,: j; slljlligli~t.
(KungstrBdgArdsgatan S. Expeditionstid, %l@-4.)
3r:ititi av Stockholms Enskilda Bank dtaper sig &amp; d~ ' &amp; # 4Wv &amp; - iiilit?
!
!
~ p.
s i i &lt;.
! '
i r ' &gt;t * ?i k; t?
; q~rs v:irckpapper.
1 i+ 1:!
l -.
!
.
: i m ~ .,j-: Ledig annousplats!
' 4.
.
: Stockholms Enskilda Banks Notariatavdelning rom iindrr *.
S a:: *.
m: q * * .. -.
.Pe.
*.!
.
: ~ l ~, ilxt:f.lipt.
i l ~ ~!
fii1yniLde pll&amp;t,.; f; ..
.
.
:.
.
\:.
I:.
.
.
.
.
.
l.
.;!
; -; +i., '.
.F= .. % ' C.
-.
.
?-ii::, .-:l: A * o. .- - -.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
O.
.
.
.
.
m 1 r ' -.
z * - A.
* '.
- m o e. '
.
- -.
.
m.
.
.
.
.
m.
- ....
.
.. 0 I E.
..:.
.
:,,.
.
ARGANG IV 15 JANUARI 1917 MXFTE 2 Onskemål äktenskapslagstiftningen.
snart 50 år, sedan bildandet av Före- Norge, ha gått före och antagit nya ningen för gift kvinnas äganderätt, lagar på detta område.
De ha prin- har den svenska kvinnorörelsen inriktat cipiellt tillerkänt den gifta kvinnan sitt arbete på att sökaU.förbättra den myndighet, m e n dock på viktiga ' punkter gifta kvinnans rättsliga ställning.
Vad bibehållit rester ab mannens uteslutande.
ha vi vunnit?
Man kan anteckna en bestämmanderätt.
Sedan dessa lagar del partiella reformer, som direkt kunna antagits, har utvecklingen gått än ett tillskrivas det initiativ, som tagits av steg framåt.
Vi begära, att vår nya lag nämnda förening och det förbund, Fred- ej blott i princip skall erkänna den .. rika-Bremer-Förbundet,vari den uppgick gifta kvinnans myndighet, utan även år 1895, och vi ha fått den första ' delen Iita denna ' myndighet komma till av var nya giftermålsbalk, lagen om uttryck i lagens skilda bestämmelser, i äktenskaps ingående och upplösning.
det den giver hustrun en med mannen På grund a v de principer, som kom- likaberättigad stallning.
Vi inse val, att mit till.
uttryck i nämnda lag, kunna vi äktenskapet måste medföra vissa band med all tillförsikt emotse fortsä ttningen, på makarnas allmänna handlingsfrihet; den länge väntade reformen av rätts- men vi vilja betona, att dessa band reglerna för det bestående äktenskapet.
icke böra påläggas ensidigt,.
ej endast Men vi ha vunnit mera.
Det upplysnings- drabba den ene av kontrahenterna.
Vår första fordran är, att m a n n e n s arbete, son1 av Fredrika-Bremer-För- bundet och rösträttsföreningarna utförts m å l s m a n s k a p f u l l s t ä n d i g t u p p - landet runt, har givit en ökad förståelse h ä v e s, så att den gifta kvinnan f i r För kvinnornas krav.
Det har trängt in full rättslig handlingsförmåga.
Den finska lagberedningen kara k te- i det allmänna medv.etandet, att det nu ej är tillräckhgt med delreformer, att riserar målsmanskapet såsom " detta förtildrade och vilseledande; kvinnans det kräves en fullständig omarbetning,.
: makans självkänsla sirande be- .och av hela familjerätten.
Andra länder, bl.
.
a. Danmark och greppa.
Vi kunna understryka denna '.
.
---.
- -- --- ---- b .- ----- .. - -.
... -.
- -.
--.
-.
.- -.
.
.
.
.
.
- - - -- - - -.
.
.
- - -.
-.
-.
-.
definition av målsmanskapet, men vi för tillfället valda ledamöter, äro full t vilja framhålla, att vår fordran på det- lämpliga för denna uppgift.
Det miiste sammas avskaffande ej endast a r ett nog tillskapas en särskild organisation utslag av den moderna kvinnans själv- härför, och betraffande denna ha vi hävdelse, utan bottnar i en djupt kand det önskemålet, att även kvinnor måtte övertygelse, att målsmanskapet ej a r erhålla sate i densamma.
Emot måls- förenligt med den nuvarande uppfatt- manskapets upphävande och dess er- ningen av äktenskapet.
Det a r sant, sättande med en särskild myndighet målsmanskapet a r så föråldrat, att det har man invant, att d e frågor, som i många äktenskap ej Framträder.
Men skulle komma att hanskjutas till denna det finnes dock.
Det ar, fastan osynligt, myndighets avgörande, äro av den dock allestädes närvarande.
Så länge natur, at % de ej lämpligen kunna över- målsmanskapet finnes, a r hustrun ingen limnas till utomståendes avgörande.
fullmyndig person.
Dess verkningar Äktenskapets enhet kriver, att en dar sträcka sig in på alla områden.
De ar den bestämmande.
Erkänner man, att inskränkningar) som gjorts i detsamma, den verkliga " enheten i äktenskapet åstadkomma osäkerhet .och tvekan består i båda kontrahenternas samstäm- betraffande hustruns ratt och ställning, miga vilja samt att i själva verket och ofrånk ' omligt är, att målsmanskapet varken mannen är den alltid bestäm- giver mannen en rättsställning, som ä r m a ~ d e eller att hans vilja alltid a r den - krankande för hustrun såsom person- ratta, förefaller det absurt att dock vilja lighet.
Och hon a r ju dock liksom bibehålla hans avgörande i alIa verk-, mannen en personlighet, med behov ej liga konflikter.
Vi tro ej, att den av blott att reflektera över, utan även att oss angivna utvagen skall leda till att vara så vitt möjligt självständig och hemmets Frågor allt för ofta eller i onödan skola dragas inför offentligheten.
- sjalvbestammande i sin livsgärning.
Men, målsmanskapet och med det Vi äro övertygade om att dentlri utviig .mannens bestämmanderätt kan ej bort- ej tillgripes, föran hemmets eller bar- tagas utan att något sattes i dess ställe.
nens viil och ve stå på spel.
Men blotta Konflikter mellan makar kunna upp- medvetandet, att lagen ej utan prövning komma, dar viljorna stå stridiga, den godtager den enes vilja, kommer att enes mot den andras, och dar avgörande göra denne mera h8nsynsful1, att över- dock måste träffas.
.Vi kunna ej finna tanka rättmätigheten av en sin fordran, annat än att avgörandet då måste innan den vidhålles, och lika litet, som överlämnas till opartiska utomstående, mailsmanskapet framträder i lyckliga - till en myndighet, vars sammansättning aktenskap, lika litet kommer dar myn- så vitt möjligt garanterar, att den utan digheten att behöva anlitas.
Det ar cj juristeri ser till sakens kärna och för de goda familjeförhållandena, som därefter fattar sitt beslut.
Jag tror ej, vi behöva eIz äktenskapslag.
att våra vanliga underdomstolar och O m mailsmanskapets upphiivande ti ej heller skiljedoinsinstitutet, med sina ena sidan nödviindiggör en siidan '
myndighet, a r det å andra sidan erfor- derligt, att lagen fastställer normer, av vilka det framgår i vilka avseenden makarna hava full personlig handlings- frihet samt i vilka och i vad mån deras handlingsfrihet ä r inskränkt, eventuellt till gemensamt handlande.
Är målsmanskapet borta följer därav, att den gifta kvinnan blir en självständig juridisk person, soni själv svarar för sina handlingar och även själv äger söka sin ratt.
Mannens målsäganderatt för henne bortfaller.
Hustruns ratt att ingå avtal blir ställd utom tvivel, och makarna bliva aven inbördes avtals- berättigade med d e inskränkningar) som kunna phkallas av hänsyn till tredje mans rätt.
Än vidare, det bliver ej nödvändigt, att såsom nu ar fallet, särskilt stadga, att den gifta kvinnan a r behörig till olika uppdrag, oaktat hon står under mannens .mAlsmanskap, och dar tvekan nu råder, t. ex. i fråga om behörighet att vara förmyndare, blir hennes be- hörighet otvivelaktig.
Av ålder har det ansetts, att den del av mannens målsmanskap, som fått sitt uttryck i hans husbondevälde, motsvaras av hustruns husfrudöme.
Aven om man anser, att makarna ge- mensamt skola bestämma om hemmets gemensamma angelägenheter, kommer helt naturligt att ske en uppdelning av deras verksamhetsområden, dar var och en handhaver detaljerna och där de böra hava ratt att träffa de avgöran- den, som krävas.
Denna princip borde vara så självklar, att den knappast behöver utsägas.
Att, såsom skett i de tyska och schweiziska lagarna, fastslå denna princip i lagen genom att särskilt bemyndiga hustrun att företaga de ratts- handlingar, som erfordras för den inre hushållningen, och samtidigt inrym.ma niannen rätt att fråntaga henne den- samma, synes oss vara att bibehålla mannens målsmanskap på en av de viktigaste punkterna.
Skulle hustrun i vissa fall visa sig olämplig att handhava hemmets inre förvaltning, torde mannen böra få gå till vederbörande myndighet för att få henne skild därifrån.
Ej heller bör det få bero på hans avgörande, huruvida hustrun skall agna alla sina krafter åt hemmets skötsel.
Det slitande arbete, soin bliver den kvinnas lott, som, samtidigt med att hon har ett, hem att vårda, skall sköta ett arbete utom hemmet, a r sannerligen ej frestande.
Om detta arbete ej utgör ett .hennes verkliga livsintresse, a r hon vanligen tvingad därtill av ekonomiska - skal, varöver hon ej råder, och den obön- hörliga ekonomiska utvecklingen sy- nes gå i motsatt riktning.
Kvinnan bör själv ha yttersta bestämmanderätten var hennes arbetskraft bast anvan-.
des, och vi taga för givet, att nu gällande förbud för gift kvinna att utan mannens samtycke och borgen idka handel eller annat näringsyrke bortfaller i den nya ligstiftningen, ävensom att hon såsom fullt avtalsberättigad person skall med laga verkan kunna ingå arbetsavel.
I praktiken har så Iange skett.
Vem frågar en hjalphustru, som överenskommer att gå i s. k. hjalphus viss dag i veckan, om hon har sin mans tillåtelse därtill.
Och på samma satt torde det vanligen tillgå, när gift kvinna söker arbete.
Mannens samtycke presumeras,, och det ger hennes ratts-
handling verkan, till dess han tillkänna- giver sin motsatta vilja.
Skulle denna mannens bestämmanderätt bibeh&amp;llas, ä r fältet fortfarande öppet för ett hans god tycke.
Att makarna g e m e n s a m t s k o l a h a v a b e s t ä m m a n d e r ä t t e n ö v e r bar- n e n, att således modern jämte fadern skall vara förmyndare för dem, synes oss vara en så självklar sak, att vi ej be- höva motivera densamma.
Denna princip har ock blivit erkänd i den redan antagna lagen om äktenskaps ingående och upplösning, dar det fordras för- äldrarnas samtycke för omyndigs in- gående av äktenskap.
Det har, jag vill minnas i Finland, framkommit förslag om uppdelning av föräldramyndigheten, fadern för gossarna och modern f6r flickorna eller ock efter barnens ålder.
Intet av dessa förslag synes vara ända- målsenligt.
Den enda princip, som kan o c h bör fastslås, ä r att hänsynen till barnens basta bör vara avgörande.
Till husbondeväldet hör aven män- nens ratt att bestämma om familjens bostad och boningsort.
Här kan uppstå fråga, huruvida makarna böra ha gemensam bestämmanderätt.
Det synes mig riktigast, att avgörandet här lägges i dens hand, mannens eller hustruns, av vilken familjens utkomst huvud- sakiigen beror och av vilkens verk- sam het vistelseorten betingas.
Om nu berörda förhållanden enligt vårt förmenande jämförelsevis lätt kunna ordnas i enlighet med av oss angivna principer, återstår dock det viktigaste och givet svåraste, ordnandet av ma- karnas för mögenhetsrättsliga förhållan- den.
H ä r kanna kvinnorna än svårare trycket av sin osjälvständighet, ctnedari missbruken av mannens målsmanskap oftare framträda.
Det ä r ocksh kravct p i inskränkning i mannens förvaltnings-.
ratt, som under de ghngna Aren starkast gjort sig gällande.
Även här kräva vi en fullständig omliggning av nuva-.
rande ratt.
Sasom av det av kvinnoförenit~garna till lagberedningen ingivna uttalandet Framgår, anse vi, att livsförhAllandenas skiftande beskaffenhet betingar, att i lagen uppställas och utformas olika förmögenhetsrättsliga system.
Redan nu finnes ju möjlighet att genom akten- skapsförord förändra det legala systemet ock tillskapa nya former.
Men detta ä r icke tillräckligt.
AlitFör ofta för- summas ingäendct av förord, dcls p i grund avobekantskap med formertia,dels p i grund avsvärigheterna att fA detsamma uppsatt, dels och vanligast darf0r att det tages sisom ett oberättigsr: miss- troende mot Wstmailnen.
Om däremot i lagen finnas flera likvärdiga system, blir det ej Iingrc nigot underligt eller innebärande något misstroende, att man overlägger om vilket system man skall taga.
Det ä r möjligt att det är iampii- gast, att lagen uppstiller ett system såsom det principda, det som skall lända till efterrittelse, om ej de blivande makarna tillkännagivit sin önskan att taga något annat.
För min del tror jag visserligen det skulle vara önskvärt, om äkjenskapskontsahenterna f~rplikta- des att själva träffa sitt val.
Därigenom skulle de tvingas att på förhand tanka sig ir.
i d e ekonomiska och rättsliga förhållanden, som bliva en föfjd av deras iiktenskap.
Dock, inom stora
H E R T H A.
27 - P lager av vår befolkning torde ännu de nödvändiga betingelserna saknas för att kunna träffa ett sådant val, varföre man kanske bör se tiden an, innan valet göres obligatoriskt.
Vare sig med eller utan principalsystem bör det dock beredas makarna möjlighet att seder- mera övergå från ett system till ett annat.
Många anledningar kunna finnas, som göra detta Önskvärt, och vi anse aven, att ratten att ingå äktenskapsförord bör utsträckas så att avtal mellan makar angående deras inbördes eko- nomiska förhållanden kunna ingås även under bestående äktenskap) naturligtvis under för tredje mans ratt betryggande former.
De svårigheter, som härvid möta, torde ej vara oöverkomliga, redan nu finnes ju möjlighet att genom bo- skillnad kunna andra system.
Vilka fordringar uppställa kvinnorna på de system, som kunna komma att upptagas i lagen?
Det ar huvudsakligen två principer, som vi begära få till- godosedda.
Den ena: att k v i n n b r n a s e k o n o - miska självständighet o c h med- b e s t ä m m a n d e r ä t t ifråga o m famil- jens e k o n o m i .tryggas; den andra: att m a k a r n a s f ö r s ö r j n i n g s p l i k t g ö r e s effektiv.
Vi förutsatta att ett system blir byggt på enskild egendom.
Då vardera maken sjalvständigt förvaltar sina tillgångar, sin arbetsförtjänst och all avkastning därav, ar den andra makens medbe- stämmanderätt 5 ömse sidor utesluten.
Huruvida make far någon ekonomisk självständighet, beror på huruvida han har någon egendom eHer inkomst, och ett sådant system torde endast passa i ' de äktenskap, dar kontrahenterna för- foga över likvärdiga tillgångar.
Det ' passar således ej till principalsystem.
För att trygga efterlevande makes ratt bör arvsrätt mellan makar införas. '
Förmögenhetssystem ' grundade på.
gemensam egendom äro av helt annan natur och fordra särskilda bestämmelser för att bereda makarna i viss mån ekonomisk självständighet och på samma gång trygga dem mot ensidiga förmögen- hetsdisposi tioner.
Hittills har mannen haft.
förvaltningsrätten.
Han har utåt representerat äktenskapets.
enhet, och då han i regel ä r den, som tillför.
fa- miljen de pekuniära existensmedlen,.
har han ansetts såsom familjeförsörjaren.
Även då hustrun ar en direkt produ-, cerande familjemedlem, såsom ä r fallet inom större delen av den jordbrukande klassen och som även bland arbetare i allmänhet blivit allt vanligare, har han haft förvaltningsraften över ej blott självförvärvad inkomst utan aven över boet i dess helhet, med undantag av hustruns direkta arbetsförtjänst, Vi veta allt för .val huru denna hustruns för- valtningsratt i praktiken ställt sig, då hon ej haft förvaltningen över den omsatta arbetsförtjänsten.
De svårigheter och missbruk, som mannens förvalt- ningsrätt medfört - jag talar ej om de lyckliga äktenskapen - äro aven s5 väl kända, att jag ej behöver ingå därpå.
Men, frånsett det faktum,, att mannen ofta ej ar den ende penninge- förvärvande eller pro ' ducerande familje- medlemmen, vilar uppfattningen att mannen ar den huvudsaklige familje- försörjaren på ett ytligt betraktelsesätt.
Av-en om man ser saken uteslutande ',.
från den ekonomiska sidan, a r dock samiiganderättens principer, torde meu familjens utkomst, valståndoch förkovran fOrdd kunna tillämpas överallt, dar ej ingalunda enbart beroende av de pen- direkt af !rsverksamhet föreligger eller ningemedel, som familjen har till sitt stor pe~ningeförvaltning äger rram, och förfogande.
Ju mer inkomsterna närma vara särskilt lämpligt i de fall, dar sig existensminimum, beror det på famiijens inkomst ej a r baserad p &amp; det satt, varpå inkomsterna tillva- direkt penniage !örvärv.
Dessa principer ratagas i den inre hushållningen, toscie redan nu ofra tillämpas bland den huruvida de skola racka för familjens jordbrukande befolkningen.
Man kan behov.
Hustruns arbete i hemmet ä r hoppas, att de borgensförbindeIscr och för familjens ekonomi av lika stor lin, scm nu vanligen äro orsaken till.
betydelse som mannens förvärvsverk- ekonomiska svilrighcter inom arbetare- samhet.
Värdet av hustruns så att saga och medelklassen, där dessa svårig- negativa förvärvsverksamhet framtriider heter icke bero pai bristande inkomst, med särskild tydlighet under nuvarande att F~rnEBjen ej fir inkomsten eller c6ug- dyrtid.
Huru nu få de redan förut knappa 1Ighet Ros hustrun, skola ingas merl inkomsterna att racka?
Det går endast stölrre betänksamhet om båda makarnas genom fördubblat arbete och spar- s a ~ t y c k e erfordras.
X cie fall där en genomförd sam- samhet i hemmet.
Det kan synas onödigt att framhålla ägancierätt kan anses medföra För betydelsen av kvinnans arbete i hem- tyagande former, kan man finm ec met, da det ofta talas vackra ord därom.
uitviig i ett system med delad riidighet l H a r gäller det emellertid att icke blott eller f ~ r v a tning.
Presidenten Berg påvisar i sin reser- erkänna det i ord, utan att i handling visa sin värdesättning genom att giva vation till N ya lagberedningens Hr 1886 hustrun såsom familjeförsörjare med- avgivna förslaggtill f6randrade bestarn- bestämmanderätt over det gemensamma meiser i frhga om akta makars inbördes boet.
Och vilken rätt skal1 man giva eger.domsförhållanden, att gemensam väl Iiter sig genomföras, l henne?
D e t k a n e j bli a n n a t i n f ~ r v z tr,ing l i k a r a t t, a l l a n n a n v ä r d e s ä t t n i n g och man kan tänka sig denna princip anna rher renodlad an i hens förslag, blir ohållbar.
dar viss egendom alltid skall vara av ' Gemensam egendom har sin mot- svarighet i gemensam förvaltning.
Ar enskild natur, För min del gr jag till % -- en sådan genomförd, äger den ene maken tslad av de flesta av detta förslags icke utan den andres i laga form givna huvudprinciper.
Enligt fösshget ha samtycke ensidigt förfoga över boets vardera maken lika förvaltssingsrätt h e r gemensamma, behållna tillgångar eller boets g e m e n s a m a egendom, ~aaitil '.
ingå sådana förbindelser, för vilka jag d i ej riknar den direkta arbets- denna egendom svarar eller varigenom f6rtjansren.
Shsom var för sig sjëlv- den äventyras.
Det blir en verklig s !iinSigz och fullmyndiga personer, svara samäganderätt.
Ett system, byggt pi!
de med sin lika andel i det gemensarilma
boet för sina förbindelser gentemot med stor tillfredsställelse av många, om tredje man.
I praktiken komma ma- detsamma .infördes såsom .alternativt karnas särskilda förbindelser, var och system.
Jag förutsätter att dess princi- en inom sitt naturliga förvaltningsom- per äro kända av läsarna.
För min råde,.
att godtagas ifråga.
om belopp, del tror jag ej, att det stora fler- relativa till familjens allmänna.
ekonomi, talet ännu äro mogna för detsamma.
under det att ifråga om relativt större Onskan att rida över den egna arbets- dispositioner, vare sig av natur att förtjänsten ä r mycket förklarlig.
Den grunda enskild eller gemensam gald, individens självständighetskänsla, som borgenären kommer att för sin säkerhet i de flesta fall skulle såras genom en fordra makarnas gemensamma för- inskränkning, häri, bör, enligt min bindelse.
Missbrukar make sin för- åsikt, ej kränkas, intilldess det visar valtningsrätt, bör den andre kunna fh sig, att han icke med sin arbetsförtjänst honom skild från förvaltningen.
Såsom uppfyller sin försörjningsplikt.
Därtill det nu är ordnat, då för viss hustrus kommer, att genomsnittsarbetaren helt gald svarar endast egendom, varöver säkert skulle tycka sig ha uppfyllt hon äger råda, har hustru ingen eko- allan rättfärdighet, när han lämnat nomisk självständighet - jag behöver halften av sin arbetsförtjänst åt hustrun, ej påpeka svårigheten av att i prak- och i de flesta fall anse sig oförhindrad tiken avgöra huruvida gald enligt G.
B. att använda sin hälft för egna utgifter.
11.
2 och 4 eller 5 föreligger -, och Och i alla de fall, där husfadern ej denna bestämmelse kan dessutom med- bidrager till familjens uppehälle, skulle han gladeligt göra anspråk på halften föra rent skoj med borgenärer.
Viss egendom av personlig.
natur, av hustruns arbetsinkomst, utan att såsom kläder, smycken, rätt till livränta lämna sitt bidrag därav till familjen.
Dessa invändningar emot systemet m. m., bör alltid vara av enskild natur.
Mannen och de ogifta kvinnorna, som äro dock icke av någon betydelse, om det aldrig råkat ut för att deras namn ej ' icke blir principalsystem, då de, som godtagas för kvitterande av en dem äro tillräckligt ideellt anlagda för att tillkommande inkomst, kunna knappast välja systemet, helt säkert aven komma fullt sätta sig in i en gift kvinnas att förstå och följa detsamma.
Vid viiket system, som än väljes, känslor, som gör sin kanske första vare sig detta ä r grundat på enskild bekantskap med målsmanskapet, då hon skall kvittera ut sin livränta.
Jag egendom eller på gemensam egendom har hört många försäkra, att det var under delad eller gemensam förvaltning, en erfarenhet, som de aldrig glömma.
måste genom effektiva medel sörjas för att familjeförsörjarens arbetsförtjänst ~ d v o k a ~tjercstedtharframla~tettför- t slag om ett annat system, som ideellt sett kommer familjen till godo.
Makarnas fullkomligt tillgodoser alla fordringar på försörjningsplikt bör uttryckligen fast- kvinnornas likställighet i ekonomiskt slås i lag, och möjlighet beredas att avseende.
Det skulle helt säkert hälsas utan allt för tyngande former ' kunna
utkräva densamma.
Vi tanka då nar- mast på att den andra maken skall vid bristande fullgörande av försörj- ningsskyldighet kunna genom myndig- hets beslut få införsel i den andres lön.
Denna försörjningsskyldighet bör, sasom framhålles i ovannämnda skrivelse till lagberedningen, innefatta skyldighet att i enlighet med makarnas ekonomiska förhållanden bidraga, vardera maken i förhållande till sina tillgångar, såväl till familjens underhäll, hemmets be- tryggande och barnens uppfostran som till tackande av vardera makens ger- sonliga utgifter.
Med det sistnämnda ut- trycket avse vi att garantera hustrun, naturligtvis i förhållande till familjens ekonomiska förhållanden, något belopp till bestridande ej blott av hennes ab- solut oundgängliga utgifter utan även till sådana, som ej direkt höra till li- vets nödtorft.
Såsom förut framhallits a r hustrun at t anse såsom familjeför- sörjare i och med hennes arbete i hem- met.
Hennes arbete kan ej med samma resultat utföras av lejda krafter och kan ej uppvägas i penningar.
Ingen hustru torde vilja taga lön för detta ' sitt arbete, att utgå i viss procent av hemmets inkomst.
Men hon äger ratt fordra, att de medel, som hop behöver för familjens uppehälle, stallas till hennes disposition, utan att hon såsom alltför ofta i r fallet skall behöva bedja om varje öre, och därutöver bör hon aga rätt att för egen del disponera en summa motsvarande vad mannen för egen del använder.
En stor del av de gifta kvinnorna hava förut varit s. k. sjalvförsörjande.
För alla dessa kans det såsom en förödmjukelse att behöva bedja om det nödvändigaste, och det a r ingen överdrift, att det fortfarande g i r så till i de flesta familjer.
På grund av denna uppfattning om hustruns arbete i hemmet a r det aven vi formulerat följande punkt: " Til!
den del hustrun icke kar egen inkomst av arbete eller förmögenhet, fulIg6r hon d e n m skyldigh~t genom sitt arbete i henmetu.
Vi ha givit uttryck i ovannarn ?ida skri- velse &amp;: innu ett önskemäi, narriligeit att tages, bör innehålla bestämmelse om att kvinna, som gifter sig med fram- mande Rands undersite, skall bibehiila sin egen nationalitet, så Iiinge h m ar bosait i hemlandet.
Detta a r ett gammalt internationellt önskemil!, som blivit aktuellt genom krigetserfarenheter.
1 de; ovanstAende har jag sökt i korthet förklara och motivera de 53- skenål, som innehallas i kvinnoföre- ningarnas skrivelse till lagberedningen.
Givetvis finnas mainga detaljer, riPrande vilka vi iven ha iinskemål, men v l ha blott velat framligga de principer, som enlig?
vAr &amp; sikt böra vara gr~ndlaggande för den nya lagstiftningen.
Vi inse val de mycket stora svårigheter, som möta lagstiftaren pai detta område, och vi äro p &amp; samma gång förvissade om, att vairs krav skola beaktas, och att, am de be9nnas grundade och vaim prin- c i p riktiga, ~ ~ det skall lyckas att klida dem i lagens form.
Mailsmanskapet has varit avser: så- som skydd för kvinnan; det har blivit ett tryck, ja, i mainga fall ett f6rtsyck.
Äktenskapet far ej piilagga sådana band, att det &amp; edrages att leva B fris %r- IhiIlanden.
De gifta kvinnorna begära
-.
- -.
-.
-.
.
- -.
- -.
-- - - --.
H E R T H A 31 myndighet och ekonomisk självständig- lemmar i den övertygelsen, att endast het, i fullt medvetande om att deras under m.edvetet ansvar kunna de nå förändrade ställning kommer att med- sin fulla utveckling och fylla sin upp- föra ökade fordringar på dem, ökat gift som hemmens vårdare och kom- ansvar.
De begära r; tt få bliva Fullt mande generationers uppfostrare.
ansvariga familje- och samhallsmed- MATHILDA STAEL VON HOLSTEIN, Sophie Whitlock.
tt jubileum i detta ords basta inne- E lycklig börd a r det i sanning nar en person, besittning av sjals- och kropps- i krafter, uppnår den höga åldern av 90 år och har ett i ovanlig grad verksamt och gagnerikt liv att blicka tillbaka på.
Detta a r fallet med fru Sophie Whitlock, vars 90-årsdag den 8 dennes firades under stor tillslutning avuppvaktande - minnes- goda vänner och tacksamma represen- tanter för de många arbetsområden, som hon omfattat med särskilt intresse.
Sophie Whitlocks föräldrar vor0 gross- handlaren Carl Robert Forsgrén, bördig från Finland, och Annette Ulrich, dotter till rektor Fr. Ulrich i hans andra gifte.
I detta äktenskap föddes dottern Sophie den 8 januari 1827; vid helt unga år gifte hon sig med grosshandlaren G. Whitlock.
Tidigt anka, befann hon sig i små ekonomiska omständigheter med två döttrar att Försörja.
På den tiden hade ' kvinnorna ännu icke kommit ut p i arbetsmarknaden, och det var en sällsynthet, att nhgon plats utom hemmet stod öppen för dem.
Men Sophie Whit- lock har om någon visat vad en stark vilja parad med stor arbetsförmåga och ett rikt mått av intelligens förmår.
De resurser med avseende på skolbildning, som under uppväxtåren stått henne .till buds, vor0 den tidens, d. v. s. icke stora; och då hon nu var hänvisad till eget Förvärvsarbete, fann hon flera luckor i sina kunskaper.
Hon grep sig emellertid oförskräckt an med att fylla dem; på ' egen hand lärde hon sig t. ex. engelska i och för Översättningar, bl.
a. av ett vetenskapligt arbete; dessutom skrev hon några mindre uppsatser.
Genom sin litterära verksamhet kom hon i förbindel- se med det Flodinska bokförlaget, där hon aven fick sysselsättning som korrek- turlaserska, tilldess hon i denna egen- skap anställdes hos ~ o r b s t e d &amp; t Söner, vilken plats hon efter några år lämnade för att bliva kassörska vid gasverket.
De besparingar hon kunde-göra och ett litet arv efter en syster äro de pund, som utnyttjades så väl, att hon icke endast kunde giva sina döttrar den mest ' gedigna uppfostran utan aven så småning- om skapade sig en verklig förmögenhet.
Och det basta ar, att just i samband med grundläggandet av detta välstånd gjorde hon en allmännyttig insats av oskattbart varde, vi1ken.i al1 synnerhet kommit kvinnorna till godo.
Långt innan någon tänkt tanken på ett " kvinnornas eget husu eller på et '
av de numera ofta förekommande bo- stadshusen och ännu mindre kunnat sätta nigon sådan tanke i verket, hade fru Whitlock börjat bygga och inreda hus med en mängd smålägenheter, av- sedda för självförsörjande bildade kvin- nor.
Hon har under årens lopp skapat ett par hundratal dylika smålägenheter, så praktiskt och bekvämt inredda att de utgöra verkliga hem för hyresgästerna.
Såväl genom denna verksamhet som pi3 många andra satt har hon ådagalagt sitt intresse för dem, som med små ekonomiska resurser sträva efter - att skapa sig ett oberoende och nyttigt liv.
Bland annat har hon varmt intresserat sig för och med råd och dåd understött Elev- hemmet, dar unga flickor under studie- tiden i Stockholm få bo mot billig inackordering.
Ja, ända bort till vår f. d. koloni St. Barthélemy har detta hennes intresse för det yngre släktets uppfostran sträckt sig, ty hon har hjälpt till att skapa och förestår ännu en fond, som fortfarande underhåller en protestantisk skola där ute och utgör en rest av svensk- heten på ön.
Vad som i Hertha först och främst må framhållas a r emellertid vad hon varit för Fredrika-Bremer-Förbundet.
Sedan många år nära lierad med fru Adlersparre, kom hon att redan från början vara med om alla förberedelserna för förbundets stiftande och var också den, som försträckte erforderliga medel för de omkostnader, som ä r oskilj- aktiga vid startandet av en förening.
Och nar bland förbundets nyvalda styrelseledamöter några särskilda funk- tionärer utsågos, på vilka den förnämsta arbetsbördan lades, åtog sig fru Whit- lock sekreterarskapet.
I förbundets digra protokollsband härstamma en rad av protokoll från hennes hand med dess fina prydliga piktur och med en framställning, som ger en nog så intressan t bild av de svirigheter, som den under förbundets första lev- nadsår titt och ofta sammanträdande styrelsen hade att bekämpa.
Från denna tid är att anteckna den första gåvan till förbundet av någon större betydefihet, i det fru Whitlock, som d5 finna ickeskapat sin förmogenhet, skänkte 3,000 kr., vilkas avkastning skulle utgå som stipendier för lararinneelever eller för vidare utbildning för redan prakti- serande lärarinnor, och förba * sig givarinnan att själv förränta kapitalet, vadan detsamma under årens lopp nara nog fördubblats.
Stipendierna ha oftast utgift tre air ä rad, och mAnga äro de lirarinnor, sedermera sarskilt bemaskta inom sitt fack, v i k a ha fru WhitIock att tacka för en god hjälp under studie- tiden.
Även U r flera andra omrAden av för- bundets verksamhet har hennes staidjan- de intresse räckt till.
Så fick Eanthushäll- ningsskolan vid Rimforsa 5,000 kr., då den återuppbyggdesefter branden, s c h d6 l889 förbundet började utlämna studie- och f6rlagsih-1 till obemedlade unga kvinnor, åtog hon sig att vara er.
av d e tre, som skola pröva ansöicningar m. m., och bon kvarstair ä n t l ~ i gransk- ningsniimnden som samma varmt in- tresserade medlem.
Sisom Ramgär av denna kortasam- manfattning av fru Whitlocks livsverk har hon särskilt känt sig manad att hjälpa de u n g a till självförvarv -- en
naturlig följd för en person med hennes laggning av d e svårigheter hon själv fått vidkännas.
Men aven för de ga ' ml a kvinnorna har hon ömmat, och en av de dona- tioner hon gjort på sin 90-årsdag avser ett tryggande av deras ålderdom.
Hon har nämligen skänkt ett sitt hus på, Upplandsgatan, inrett med bekväma smålägenheter, vilka kostnadsfritt eller mot låg hyra skola upplåtas åt äldre bildade kvinnor.
Med sin rika erfarenhet, sitt städse vakna intresse, sitt varmhjärtade sinne- lag och sin oförbränneliga humor hör fru Whitlock till dem, vilka det ä r en stor förmån att ha fått lära ka.nna.
Hennes synförmåga har under de senare åren avtagit i så hög grad, att hon tvungits släppa ifrån sig en hel del av sina många bestyr, men så mycket bättre räcker hennes intresse till såväl för de stora dagshändelserna som för hennes vänners fröjder och sorger, cch man går aldrig ifrån en språkstund med henne utan att kanna att man varit i beröring med en p i huvudets och hjärtats vagnar ovanligt rikt utrustad personlighet.
Bland de minga uppvaktande på fru Whitlocks hedersdag fram bar aven en deputation f r h Fredrika-Bremer-För- bundet sina lycköbskningar, varvid fru Montelius höll ett litet tal till jubilaren, u r vilket följande anföres som s % val tolkar vad man erfar inför en sådan ålderdom: " Egendomligt måste det vara att med ännu obrutna själskrafter kunna blicka tillbaka på ett så långt livs utveckling och följa skiftningarna av ljus och skugga under en sådan följd av decen- nier, samt vid denna Siterblick varse- bliva, som jag förmodar, att man icke alltid kunnat skilja på dessa båda: vad som såg ut som skugga var stundom ljus och tvärtom.
För utomstilende är det en synlig låga, som ' genomgår det hela: energiskt, ihärdigt, målmedvetet arbete, lett av klok omtanke och stundom genialisk intuition. "
- Sedan fru Mon- telius särskilt framhållit vad fru Whit- lock varit för förbundet som sådant, fortfor hon: " Men även om vi ej hade allt detta att tacka för, så skulle ändock ett tack till fru Whitlock gått från förbundet på denna dag, ty ni står som en före- syn för oss kvinnor i.
många avseen- den.
Ni har med hela edert liv visat, a.tt en kvinna aven under ogynnsamma förhållanden kan själv åt sig skapa det, som för d e t h e l a a r så betydelsefullt: en oberoende ställning, samt därigenom bli i stånd att vara andra till stöd och gagn.
a Må dessa ord, sprungna som de äro ur uppriktiga känslor av tillgivenhet och vördnad, mången gång glädja nittio- gringen pi3 hennes levnadsafton.
S.
U. '
"
Röstrattsf öreningarnas centralstyrelse- möte.
L andsföreningens för kvinnans poli- tiska rösträtt centralstyrelsemöte har som sedvanligt även i år hållits i Stockholm i början av januari; den 8:de och 9:de vor0 mötesdagarna och till lokal hade utsetts Läkaresallskapets stora sal.
Mötet inleddes av ' ordföranden, Frö- ken Signe Bergm ' an, som, enligt till- gängliga referat, påvisade, att trots de hårda tider i vilka vi leva har kvinnor- nas rösträttsfråga på flera håll jorden runt gått framåt, ja, att det ser ut som om själva världskriget ökat dess Fart.
Hoppet har fått insteg även hos oss, och vi tycka oss förnimma en omsvang- ning i opinioneil.
Det galler ju ocksii för oss att nu få upp frågan vid denna riksdag, då den är den sista i perioden.
Det får ej längre heta att Sverges kvin- nor äro efter.
Vi kände bäst bitterheten däri, när nyligen representanter från de oss omgivande länderna, där kvin- norna redan ha rösträtt, i höstas sam- manträdde hos oss.
Vi få ej låta de krigförande gå om oss liksom de nor- diska förut ha gjort.
Efter dessa inledningsord upplästes en skrivelse från fru Ezaline Boheman, som på grund av ökat arbete avsade sig medlemskapet i verkställande utskottet, vartill såsom svar ett tack beslöts av-.
sändas till fru Boheman för hennes trägna och omfattande arbete.
Till med- lemmar i verkställande utskottet valdes fröken Signe Bergman, ordförande, dok- tor Karoiina Widerström, v. ordf6rande friherrinnan Ebba Palmstierna och d r Gulii Petrini.
Suppleanter bIevo fru Ester Brisman och jur. kand. frri Annz Wickse !l.
Till skattmlstare utsags frö- .. ken Tora Wi.debeck.
Som representaz- ter i C.
S.
A. valdes Fröken Anna Whitiock, köken Signe Bergman, fru Kristina Borg, fru Leonore Ode .., * vants och fru Mary v. Sydow.
Mötets viktigaste angelägenhe t torde vari: det uttalande, som gjordes med adedning av att regeringen vägrat bi- falla er, framställning, som genom lands- förexingeris ordförande och vice ord- föragde gjordes till statsministern sist- lidne november om att regeringen vie nu kommande riksdag vilie framlägga proposition om kvinnornas politiska röistsatt.
Centr2; istyrelsemötets uttalande fick nedanstiiende formulering: Det viktigaste principiella skäl, som i vårt land anförts mot politisk rösträtt B r lrvinnor, har varit, att deras tjänster e j äro B r sta fe^, nödvzndiga i samma grad som fallet ar med männens.
Vi ha alltid ansett detta argument oh&amp;llbart p i den grund att enligt v8r mening kvinnornas sAväl praktiska som inteilektuella verksamhet i hus och hem, i jordbruk och yrken ar för staten lika omistlig som männens arbete.
Men nu ha erfarenheterna under det ohyggliga krig, som ailtjämt rasar, litit argu- mentets ohilllbarhet framsti i skarp belysning för var och en som vill se, kvinnornas tjänster ha visat sig vara för staten oumbärliga, d &amp; staten ar i nöd och det gäller att spänna dess krafter till der yttersta.
Det klaraste uttryck har dennz
H E R T H A 35 -- v p mar av högern instämmande svar in- kommit.
Ett meddelande om att en under året avliden medlem testamenterat 5,000 kr.
till L.
K.
P.
R:s resetalarefond och 500 kr.
till den lokalavdelning, Sköldinge röstrattsförening, som hon tillhört, mot- togs med livlig tacksamhet.
För de Bergman-Osterbergska kur- serna lämnades en utförlig redogörelse, som visade vilken omfattning detta före- tag har och vilken anslutning det vunnit.
Under vårterminen hade två kurser hållits, ledda av fröken Bergström, den första i Uppsala, den andra i Stock- holms län, med i vartdera länet 30 föreläsningar och över 3,000 åhörare.
I Malmöhus lan höllos under hösten 62 Föreläsningar.
Sedan beslut Fattats att utvidga kursledarens arbete till att aven omfatta röstrattskonsulentens, hade fröken Emma Aulin åtagit sig detta dubbla varv.
I Medelpad och Ånger- manland hade 29 platser besökts och 96 föreläsningar hållits.
Intresset, som Av den lämnade redogörelsen för alltid a r stort i Norrland, hade denna föreningsarbetet under det gångna året gång slagit rekordet: åhörarnas antal framgick, att föreningarnas antal ökats uppgick till 10,3 13 personer.
.
Till sist behandlades förslaget om en med 6 och att dessa således nu utgöra ett antal av 222.Agitationsföredrag ha hiil- röstrattskongress på den plats, dar den lits på många håll.
Förlagsverksamheten stora fredskongressen skulle komma hade ävenledes att uppvisa större siffror att hållas.
Lands Föreningen hade till an föregående år.
51, 315 ex. tryck- mrs Catt gjort framställning om att ta alster hade utgivits, varjämte nya flyg- tillbaka detta förslag och i stallet före- blad utsänts.
Enligt centralstyrelsebe- slagit en enkel arbetskongress i Stock- slutet föregående år hade Frågeformulär holm i år.
Ett förslag från London om utsänts till landstingsmannakandidaterna en utökad kongress med tillslutning av om huru dessa ställde sig till kvinnornas aven andra kvinnoföreningar hade in- rösträtt.
Utom från liberala och social- gått.
Man enade sig nu om att föreslå demokrater, som ha frågan på program- mrs Catt, att ett möte med ombud från met, hade aven från flera medlem- anslutna länder borde - efter kriget sam- erfarenhet fitt av den kvinnliga rösträttens ming- irige motstindare i England, förre prerniärrni- nister ' Asquith, i hans förklaring att om politisk rösträtt skall grundas ps tjänster, visade staten, d i äro kvinnornas krav oavvisliga.
Jämväl i virt Iand har under denna svira tid kvinnornas hjälp visat sig behövlig för stat och kommun vid organiserandet av nödhjälp och reglerande av livsmedelsfördelning m. m.
Ur djupet av vart hjärta hoppas vi att Sverge mitte bli förskonat frin krigets olycka; men skulle denna olycka komma över oss, veta vi, att även p i oss kommer att stallas samma krav som p i kvinnorna i de nu krigförande länderna, och vi äro ocksi beredda att liksom de göra vart yttersta för vart land.
Därpi tvivlar säkert ingen.
Under dessa omständigheter ar det med djupt beklagande vi erfara,, att virt lands regering vägrat göra vad p i den ankommer för att en lösning av v i r rösträttsfriga omsider mitte kunna vinnas.
I förlitande p i att hos riksdagen vinna gehör för vart krav uppdrager centra !- styrelsen i Landsföreningen för kvinnans poli- tiska rösträtt i t sitt verkställande utskott att an- hilla hos samtliga tre politiska partier inom riksdagen att de ville genom partimotioner bringa frigan om politisk rösträtt och valbarhet för svensk kvinna p i samma villkor som för svensk man under 1917 Ars riksdags prövning.
- manträda på neutral plats, helst Stock- holm, med uppdrag att dryfta kongress- frågan.
Härefter fattades beslut om att till presidenten Wilson avsända ett tele- gram, vari L.
K.
P.
R. uttryckte sin tacksamhet för varje bemödande om att åstadkomma en varaktig fred.
Fru Augusta Tonnings inbjudan till ett sommarmöte i år i Ronneby antogs med acklamation och kommer att aga rum i senare hälften av augusti.
Ett av dr Gulli Petrini väckt förslag om samarbete mellan de kvinnliga stads- fullmäktige i olika delar av landet upp- togs med stort intresse, och framställ- ning gjordes om att en sammanslutning i detta syfte aven skulle omfatta kvinn- liga medlemmar i kommunal- och municipalnämnder.
De två kvällsmötena, det ena halv- enskilt, det andra offentligt i K. F. U.
M:s stora sal, hade båda samlat en talrik publik.
Det första, som upptog diskussion om det framlagda lagför- slaget om de utomäktenskapliga barnens ställning och en redogörelse för Akme Duchenes förslag om en aktion för principen lika lön för lika arbete vid ett kommande fredsslut, följdes av ett angenämt samkväm p &amp; Gillet.
Det offentliga mötet - som hade till ämne: Varför kvinnornas rösträttsfråga b ö r l ö s a s vid 191 7 å r s r i k s d a g och där fru Karin Fjällbäck-Holmgren med sin friska slagfärdighet på ett briljant sätt bemötte invändningar och de obotfärdigas alla förhinder, fru Julia Ström-Olsson med gripande patos ta- lade om den likhet inför livet som endast likheten inför lagen kunde giva åt kvinnorna samt dr Lydia Waldström med på gedigen kunskap grundad utläggning av individernas och sta- tens förhållande till varandra fram- lade sin mening om att den verkliga kulturstaten endast bygges upp av man och kvinnnor tillsammans - var cen- tralstyrelsemötets avslutande ståtliga de- monstratior, av den kraft och den förmåga, varmed kvinnornas röstratts- krav föres fram av den samrnanslut- ~ i n g, som gjort saken till sin.
I ord uttryckte kvinnornz vid detta m02t sitt k ~ genom 8 ~ antagzndet av f6Bjande resoiution: I neutrala sival som i krigförande: änder har det nu påghende världskriget i skarp belysning visat oumbärligheten för staten av kvinnornas tjänster.
Som en logisk konsekvens härav be- gära vi, svenska kvinnor, samlade till möte i Stockholm den 9 januari 1917, att politisk röst- rätt och valbarhet för svensk kvinna på samma villkor som för svensk man må vid innevarande års riksdag beslutas.
Det förtjiinar att särskilt omnämnas, att sta&amp;rhdet Hasselrot övervar det offentliga möret.
Kringblick.
Aunerlkanskornas Washimgtsnkomm !tte.
Med aldrig svikande energi och uth5IIighet !u: !- följa amerikanskorna sitt rösträttsarbete.
De!
Sr dec nu sittande Itoiogressen, som göres till direkt föremål för deras agitation.
Landsföreningen fcr kvinnans politiska rösträtt har tillsatt en kommitté i Washington, bestaende av tjugu s v landets mest framstaende kvinnor, med uppgift att inrikta alla ansträngningar på att f &amp; en kon- gressmotion om rösträtt för kvinnor, vilket d i betyder för alla Amerikas Förenta Stater, fram- lagd för votering till nästa kongress.
Det kommer att bli c ' lobbying " - p i god svenska piverkan av kongressmedlemmarna - i en grad som man hittills inte sett maken till ens i Amerika.
Men " lobbying ", försäkrar W o m a ny s J o u r n a l och till den försäkringen kan man satta tro, som kommer att s t i sig i ljuset av den mest obarmhärtigt avslöjande offentlighet.
Förstii kvlnnorna antligen?
Det ar La F r a n g a i s e ' s redaktör, M:me Jane Misme, som i en ledande.artike1 i sin tidning ställer denna frhgii till ' de franska kvinnorna.
Den kan helt oförändrad skickas vidare till virt lands kvinnor, den sak den rör ar icke mera uppklarad hos oss.
Första kvinnorna antligen, frigar hon, att de till en viss punkt äro helt och hailet soli- dariska med varandra, och att de följaktligen sisom hederliga kvinnor icke kunna underlita att intressera sig för statens och kommunens reglementering av prostitutionen och för dessas pretention p i att vetenskapligt organisera en nöjeshandel utan ansvarighet?
Första de, att reglementeringens princip, på grund av solidaritetens lag, kommer varje kvinna att överstankas med den smuts, i vilken den försänker de prostituerade?
D i de acceptera denna princip, acceptera de smutsen.
Försti äntligen de hederliga kvinnorna och familjemödrarna, att de aldrig skola intaga den plats i samhället, som tillkommer dem, si länge de ge ratt åt och acceptera ' en princip, som ställer andra kvinnor utanför lagen, d a r fö r a t t d e ä r o kvinnor och p i grund av d e r a s kön, under det att ett sidant ställande utanför lagen icke skulle accepteras av nigon man?
Om den tanken även i första ögonblicket kan verka revolterande, fortsätter M:me Misme, s i ar det dock sh, att de hederliga kvinnorna äro de naturliga virdarna a v.
dem, som icke äro detta, och att de förra äro skyldiga att satta in alla sina krafter p i att försvara dem, som äro värnlösa.
Det ar deras enkla plikt som hederliga kvinnor. '
Skydd för de ensamma lärarinnorna.
åsom var att vänta ha Sverges kvin- nor ej overksamma kunnat förbigå det våldsdåd, som den 1 sistlidna no- vember förövades mot den unga lararin- nan i Nöbbele.
Utan möjlighet att göra sig förnimbara genom medborgarrätten äro våra krafter o c h ' v ~ makt r ej stora.
Men vi veta, att riksdagen för snart tre å r sedan, d. v. s. den 2 mars 1914, genom en underdånig skrivelse fäst Kungl.
Maj:ts uppmärksamhet på nöd- vändigheten av att vidtaga åtgärder till skydd för folk- och småskolelärarinnor, som ha sin bostad i ensamt liggande skolhus.
Vi veta, att inemot ett år där- efter, eller den 10 februari 1 9 1 5, denna skrivelse remitterades till folkskoleöver- styrelsen i och för utlåtande.
Vi veta, S ' att styrelsen på grund därav inhämtade yttranden Från domkapitel, länsstyrelser m.
fl., och, sedan ytterligare över ett år förflutit, den 24 mars 19 16 till Kungl.
Maj:t avgav en utförlig utredning i frågan.
Denna utredning, hur värdefull den i sig själv än var, utmynnade dock icke i något positivt förslag till nya och bestämda f ö r o r d n i n g a r.
Där hem- ställdes endast om utfärdande av cir- kulär till samtliga skolråd, skolstyrelser och folkskoleinspektörer med påvisande av " betydelsen och nödvändighetencL av lämpliga åtgärder samt om anvisning av sådana åtgä.rder.
Styrelsen föreslog dessutom, att stadgande måtte stipuleras därom att skolhus ej " böri förläggas avskilt eller långt från människobonin-.
gar samt att vid en blivande lagstiftning ' om folkskolekårens och smäskolekårens bostadsförmåner särskild uppmarksam- het måtte agnas åt behovet av ökad trygghet åt i avskilt skolhus boende lärarinnor och att detta också måtte vinna beaktande vid utfärdande av nya normalritningar till folkskolebyggnader.
Slutligen förordades också, att skolrid skulle erhhlla rätt att i vissa fall beivra mot lärare (lärarinna) begånget hem- fridsbrott.
Kungl.
Maj:t ansåg sig emellertid ej böra föregripa den under utarbetning varande nya folkskolestadgan, varför f01 kskoleöverstyrelsens förslag ännu icke föranlett någon Kungl.
1Waj:ts åtgärd, när vhldsdådet mer an sju månader efter detta förslags avlämnande ägde rum.
Tilldragelsen i Nöbbele gav dock an- ledning till en Kungl.
Maj:ts skrivelse den 10 nov.
1916 till folkskoleöver- styrelsen innehållande en del åliggan- den i enlighet med styrelsens förslag av den 24 mars, samt dessutom befall- ning att " därest sådant skulle för skynd- sam behandling vara erforderligt " in- komma med särskilt underdånigt förslag till bestämmelser om trygghetsåtgardes.
Något sådant förslag har ännu ej kunnat avgivas.
* Allt detta veta vi och dessutom ett folkskoleinspektionen, ifrån att ha varit endast en bisyssla, å r 191 4 förändrades " Samtidigt med tidskriftens pressläggning kom- mer nu ett meddelande i dagspressen om att folkskoleöverstyrelsen i dagarna utsänder cirkulär till skolstyrelser och folkskoleinspektörer an- giende skyddsitgärder för ensamboende Iärarin- nor samt att förslag till förordningar i samma syfte äro att vänta.
till er, sjalvstiir ' dig tjänst för val avlönade inspektörer, med skyldighet att övervaka ä v m beskaffenheten av Iararepersona- lem bostiider ock med ratt att, dar cessa ej befinnas lämpliga, föreslå stats- bidragets indragande om kommunen ej vidtager de Fijirbittringar, som inspek- tören Gfiagges densamma.
Och vi äro ej neiier okunniga därom, att det icite desto mindre för närvarande finns Biraiifinor 1 ensligt belägna skolhus, som ej anda till sex och itta hr h a 3 besök ~f folkskoleinspektör.
&amp; d ' kiinnedorn om allt detta 5 det som kvinnorna p i det enda sätt, som star dem tilb buds, i tvenne underdainige skivelsea a v den 30 december 1916 kamlagt sina synpunkter och önskemal i hopp att därigenom kunna påskynda de skydckitgiirder, som i statens eget in tresse förefalla s &amp; nödvändiga.
Dessa ' skriveEseir Ero undertecknade i narnr, av tics kvinnoheningar med olika so- ciala och politiska intressen, n i d i g e r, Fredrika-Bremer-Förbundet, Sverges Fof kskoSBfisasinneförbund, Förbundet av Svrnges Kristliga Föreningar av Unga Kvinnor, Soc.
Dem.
Kvinnornas Cen- tralstyrelse, Föreningen Frisinnade Kvin- nor, Landsf~reningens för Kvinnans Pollaiska Röstrita vcrkstäilande utskott, F&amp;cningen Vita Bandet, Föreningcr Vaksamhet, Svenska Kvinnornas Na- tionalförbund och Moderata Kvinnoför- buixdet.
Gemm dagspressen har redan i kort- het meddelats, att en deputation bestå- ende av ordförandena för Fsedrika- Bremer-Förbundet och för Sverges Folkskollärarinneförbund, fru Agda Mon- telius ock fröken Maria Jönsson, sam-
---- p - - H E R T H A 39 tidigt med skrivelsens överlämnande skrivelse påpekats, intet yrke företer den 5 januari uppvaktade excellensen ett så stort antal sinnessjuka som små- Hammarskjöld och chefen för ecklesia- skolelärarinnornas, blottar missforhål- landen av så betänklig art, att intet stikdepartementet, statsrådet Westman, medel för deras snara avlägsnande som båda med vänlighet och intresse borde lämnas oförsökt.
Vi äro emellertid för vår .del.
över- upptogo de gjorda framställningarna, tygade därom, säges det vidare, att Den ena av skrivelserna, vari föresla- ifall ett- effektivt skydd skall ernås, gits positiva lagbestämmelser, inlämna- detta måste vara grundat på en av des i justitiedepartementet.
Den i sam- Eders Kungl.
Maj:t utfärdad f ö r o r d - manhang härmed tillämnade uppvakt- n i n g o m h u r e t t s å d a n t s k y d d ningen även hos chefen för detta s k a l l v a r a b e s k a f f a t.
Det förefaller departement,statsrådet Hasselrot, kunde nämligen som om folkskoleinspektö- emellertid på grund av statsrådets bort- rerna för närvarande skulle stå tämli- gen maktlösa, deras fordringar på ett resa ej äga rum.
skolråds goda vilja må vara än så rätt-.
På alla områden, heter det i skri- matiga.
Ty i den nuvarande folkskole- velsens motivering, där människor stadgan står med avseende på den arbetat för sitt uppehälle, har i alla bostad, varmed lärare skall förses, tider fordrats, att detta arbete skulle ingenting annat stipulerat än att den såsom vederlag medföra en s. k. an- skall vara " tjänlig ", ett uttryck, som ständig bärgning, d. v. s. åtminstone måste betecknas såsom synnerligen tak över huvudet, mat och kläder.
Men tänjbart.
O m en bostads dörrar och allt efter som upplysningen.
stigit, har fönster, dess tak och väggar etc. äro i marginalen för begreppet om en sådan gott skick, lär det väl knappast vara bärgnings innebörd vidgats.
De tankar troligt, att en inspektör med nämnda ha tagit allt bestämdare form, de ford- förordning såsom sitt enda stöd kan ringar allt Fastare konturer, vilka såsom å lägga en motvillig kommun ytterligare mödans Jon aven begära arbetsro och kostnad för denna bostad.
T y den kan fökströelse.
Och allt mera ha även såsom bostad i allmänhet betraktad ej arbetsgivarna börjat inse, att det kapital, anses otjänlig.
som placeras i goda löner och arbets- I sin ovannämnda utredning den 24 förhållanden, genom vaknare arbetshåg mars 19 16 påvisar folkskoleöverstyrel- och bättre arbetsprestationer.
ge en av- sen, att av 2,065 lärarinnor vid mindre sevärt förmånlig utdelning.
Aven staten folkskolor 327 eller 15.34 % bo 300 såsom arbetsgivare har ju genom upp- meter eller därutöver, 544 eller 2 5 ~ 4 %.
repade löneregleringar visat sig villig 200 meter eller mera och 954 eller att antaga dessa synpunkter såsom de 46,2 % 100 meter eller därutöver från rätta.
närmaste människoboning.
Av.
5,134 Vi kunna emellertid ej bortse ifrån ', småskolelärarinnor ha 471 eller 9 ~ % 7 ' att gent emot den kår, vars intressen 300 meter eller dihutöver, 845 eller vi företräda, synes staten hitintills i c k e 16,46 % 200 meter eller däröver och hava iakttagit den omvårdnad,som denna 1,694 eller 33 % 100 meter eller mera kårs ansvarsfulla värv borde kunna från närmaste granne.
Enligt en i Svensk kräva och som dessutom torde kunna Läraretidning nr 49 för i å r verkställd anses vara med statens egen fördel beräkning bo 184 lärarinnor 1 km.
eller Överensstämmande.
Endast det faktum, mera från sin närmaste granne, och av att såsom i riksdagens ovannämnda dessa måste 44 gå 5 km.
eller mera.
för att nå en människoboning.
Det kan ju tyckas vara tydligt nog, att en ensam kvinnas boning så belagen, hur oklan- derlig den an i sig själv må vara, icke borde bedömas såsom tjanlig f ö r si tt s p e c i e l l a ä n d a m å l.
Den talrika före- komsten av ensliga lärarinnebostader får val dock anses visa, att uppfatt- ningen varit och på många håll ännu a r en annan.
Av ålder har svensk lag fredat kvin- nor mot övergrepp och vald.
Det verkar så mycket mera beklämmande, att i våra dagar statens egna kvinn !iga tja- nare i alldeles särskild grad värnlösa och inom de hem, som samhället bjuder dem, utsättas för sådana våldsdåd, vilka redan urgammal svensk lag stämplade säsom brott emot kvinnofrid.
Vi drista framhålla såsom vår ofrAnkomliga me- ning, att för varje dag som går utan att staten genom uttryckliga, effektiva förordningar varnar varje sådant hem, gå väsentliga ideella, så val som ma- teriella varden förlorade.
Ty tilliten till staten såsom en allt och alla omfattande beskyddare även tyras, måttet av den arbetsprestation, som bör utgöra valutan för med allmänna medel utbetalade avlöningar, minskas under trycket av.
vidriga yttre förhål- landen.
Såsom det enda Fullt rationella sättet att bringa frågan om de ensamt boende lararinnorna ur världen, framhålles slopandet av alla ensligt belägna skol- hus och skolornas förflyttning till när- heten av samhälle eller mannisko- boning.
Då i så fall barnen säkerligen ofta skulle få alltför långa vägar att gå, be- tvivla vi dock, saga petitionärerna, att en så genomgripande reform blir möjlig att utföra.
En redan förut av myndig- heter och andra föreslagen utvag, Iät- tare att htminstone tills vidare beträda, skulle måhända nås, om lärarinnan k m d e f &amp; bostad utom skolhuset.
Sä oöverkomlig a r nog skräckkänslan för en del av dessa ensamma kvinnor, ej minst om de någon gång blivit skrämda, att den ej ens skulle kunna övervinnas i ett vii4 skyddat och kringgärdat hem.
De: ä r utan tvivel just denna ständigt narvarande Angest, denna oavbrutna ensam het, som visent ligt bidragit till den höga procenten av sinnessjukdom bland landsbygdens !ararinnor.
Att det då för somliga bland dem skulle vara en stor hjälp att med stöd av en kungl.
förordning kunna fordra, att mot er- sittning få bostad upplåten p i annat håll, ar nog aildeles visst.
Och denna hjälp skulle vinnas, om till stadgp d n om tjänlig bostad aven kunde fogas en Se- stimmelse, att lärarinna, dar h m sä önskar, skall äga att mot hyreserslitt- nicg, och för så vitt hinder i övrigt icke rnöta, erhålla bostad t. ex. hos granne eller i närmaste samhälle.
Det a r ju at!
förutse, att en del ekonomiskt svaga kommuner skulle satta sig emot att i i m a hyresersättning, där en tjänlig bostad redan finnes.
Frågan om lära- rinnornas trygghet och arbetsro har emellertid för deras kall och g r kårens rekrytering en s &amp; vital betydelse, att det rnAhinda torde kunna ' vara vart att iiaren i detta fall tagas under Eders Kungl.
Maj:ts nådiga prövning, huru- vida icke staten kunde aga möjlighet att träda hjälpande emellan.
Bland Önskvärda förbättringar i lära- rinnornas bostadsförhållanden har även vid flera tillfallen framhallits, att bo- staden alltid borde vara så rymlig, att Iikarinnorna kunde hysa en innebo- ende, t. ex. en anhörig elter tjänarinna.
Kravet på större bostäder för Iärare- personalen hängcr emellertid si nära samman med spörsmålet om dess löne- f6rmAner, att vi ej anse oss har kunna nihmare IngA pi4 detsamma.
Att man genom frågans Iiisning i denna riktning s k u k finna ett verksamt meder mot Iiirar36.znoraas oro och den för hela.
- H E R T H A 41 p - deras själsliv så ytterst skadliga ensam- heten ligger dock i öppen dag, och vi kunna därför icke annat än på det liv- ligaste förorda, att .Eders Kungl. '
Maj:t vid en blivande lagstiftning ville taga.
största möjliga hänsyn till härom fram- lagda förslag.
Förhållandena på den svenska landsbygden förete för övrigt så många skiftningar, att det förefaller som om svårigheter skulle möta att särskilt med avseende på larareperso- nalens bostadsförmåner fastställa all- deles enhetliga, för alla orter samfällda stadganden.
Det ter sig härvidlag sna- rare som ett önskemål, att bestämmel- serna matte erhålla en sådan smidighet och anpassningsförmåga, att olika an- ordningar må kunna tillämpas för olika behov.
Det är ju givet, att i n s p e k t i o n e n har en utomordentligt viktig uppgift att fylla med avseende p i de ensamt bo- ende lärarinnorna.
Och det är att hoppas såsom i skrivelsen också påpekas, att dess effektivitet år från år skall bliva mera påtaglig, icke minst om de till sitt stöd få av Kungl.
Maj:t utfärdade positiva förordningar.
För närvarande ha ' ju inspektörerna i hotet om stats- bidragets indragning ett verksamt medel till sitt förfogande gent emot en treds- kande kommun.
Och dessutom har Konungens Befallningshavande rätt att efter inspektörs anmälan på en kom- muns bekostnad lita utföra de ålig- ganden, som ej blivit fullgjorda '.
Dh det gäller lärarinnornas bostäder är inspek- törernas befogenhet emellertid icke oomtvistlig.
För att åt inspektörerna giva ett ytterligare stöd hemställes där- för i den del av petitionen, som om- fattar lagbestämmelser och som inläm- nats i justitiedepartementet, att stad- gandena om inspektörens befogenhet och ' skyldighet i ovannämnda avseende måtte uttryckligen formuleras samt dess- utom att kommun, som underlåtit vid- taga anbefallda åtgarde;, under vissa förutsättningar ålägges ersättningsskyl- dighet gentemot lärarinna (lärare), vilken genom mot henne (honom) begången vhldsgärning åsamkats lidande eller skada.
Därjämte föreslås, att på sätt folk- skoleöverstyrelsen i sin skrivelse den 24 mars 1916 föreslagit, skolråd er- håller rätt att i vissa Fall beivra mot lärarinna (lärare) begånget hemfrids- brott.
Den stora kår, heter det slutligen i skrivelse.n, som landsbygdens lära- rinnor representera, har av Eders Kungl.
Maj:t fått sig anförtrott det viktiga värvet att föra en mycket betydande del av Sverges ungdom fram till upplysning och sinnets fostran.
Det förefaller all- deles givet, att denna kår i känslan av Eders Kungl.
Maj:ts ingripande och oavlåtliga omsorg om dess val i för- nyad arbetsiver och genom äntligen vunnen större arbetsro skulle nå fram.
till allt bättre och rikare arbetsresultat.
Till sist förkslås på grund av den gjorda motiveringen, att till förordningen om tjänlig bostad måtte fogas en bestäm- melse därom att varje kommun, före 191 7 års utgång och med risk att sta- tens bidrag eljes indrages, skall vara skyldig: a t t i varje skolhus förse dels ytter- dörrarna med dyrkfria lås och järnbalk att innanför fastas i väggen, dels alla nedre våningens fönster med innerluckor att skruvas fast; a t t kring varje skolhus med hållbart.
stängsel inhägna ett visst område;.
a t t låta fridlysa det inhägnade om- rådet samt att, där så .kan ske, i lärarinnas bostad inleda kombinerad telefon och ringledning eller endast ringledning till närmaste granne; och att dessutom bestämmelse måtte utfardas därom att, i fall lärarinna så önskar och för så vitt hinder i övrigt icke möta, bostad skall mot hyreser- sättning åt henne upplåtas utanför skol- huset.
.
Av de skyddsåtgärder, som kvinnorna nu föreslagit, ar nog ingen att anse si- som ny mera än den om fridlysningen av området kring skolhuset.
Och denna har framhållits sasom ett skyddsmedel, - därför att den såsom sådan redan be- funnits effektiv vid en av Stockholms folkskolelärarinnor upprättad husmoder- skola i Norrtäljetrakten.
" Det ligger ju för .övrigtu, säga petitionärerna, " något ganska tilltalande i tanken, att området kring dessa kvinnors hem, där de under- visa och fostra samhällets ungdom, in- för allas ögon ställes under detta sam- hälles speciella hägna.
, Men - det ar beklagligt att tanken därpå e n s s k a l l b e h ö v a uppstå.
Det verkligt nya i detta förslag ar att man begär f o r o r d n i n g a r om ock '.
ej endast ett " påvisande av betydelsen och nödvändighetenU av vissa åtgärder.
Man gör framställningar om stadganden hur en bostad s k a l1 vara beskaffad för att anses " tjänligu, ej endast hur den böra vara inrättad.
Kvinnornas hemställan att en kommun, som under- låtit vidtaga anbefallda Atgarder, under vissa förutsättningar skall kunna åläggas ersättningsskyldighet gent emot lära- rinna (lärare), vilken genom mot henne (honom) begången våldsgärning åsamkats lidande eller skada, har ej heller förut framlagts till prövning.
Vare sig de i skrivelsernz uttalade 6nskemålen och synpunkterna v h a beaktande eller ej, vare sig de fram- sriiilda förslagen befinnas utförbara d e r icke, sii har det för kvinnorna varit er, samvetssak att uttala sin zening.
Och virt hopp ar, att vi ej skola ha sag: den fölrgaves.
- Kvieimlliga eakkufiniga påyrkas.
Untder december blevo inom eckksi- astikdepartementet elva sakkunniga till- kallade för att biträda vid fortsatt ut- r e d n i ~ g av Frigorna om den lagrt tekniska undervisningen, fortsättningsskolan och den lägre kandelsundervisningun samt det inbordes förhiillandet mellan desss olika undervisningsgrenat ..
Des ar för- slag från tre förutvarande kommitteer, som de sakkunniga fått i uppirag btr sammanjimka, och Fastan i de .Före- liggande kommittébetänkandena sava!
den kvinnliga ungdomens yrkesutbild- ning som dess husliga uppfostran be- rikas, ha några kvinnliga sakkunniga icke blivit tillsatta bland de elva, som utesiutande iiro min, flertalet repre- senterande olika undervisningsgrenar och yrken.
Med anledning harav har FredeEka- Bremer-Förbundets styrelse ingått till Kungl.
Maj:t med en skrivelse, vari med hänsyn till de föreliggande kiigornas utomordentliga betydelse jämväl fös den kvinnliga skolungdomens vidare u !- bildning hemställes att aven represen- tanter 6 s de kvinnliga sömnadsyrkena och det husliga arbetet beredas tillfälle att deltaga i iitredningen.
- - -.
-.
.
- ---.
.. ----.
.
.
.
-.
-.
H E R T - H.
.
A - - - -- -.
.
- -.
_.
.
43.
---- ---- Notiser från bokvarlden.
Mariamne av Maccabeernas att av Anna Maria Roos.
P.
A. Norstedt &amp; Söners förlag.
Rikt material och gedigen forskning ligger bakom denna historiska roman, som för oss in i Herodes den stores, Antonius ' och den i makt vaxande Octavianus ' tid.
Tyngdpunkten i skild- ringen synes mig vara Antonius-Kleo- patra-episoderna.
Särskilt mästerlig ar karaktarsbilden av Antonius, som i några situationer griper oss med det omedel- bart upplevdas makt.
Mariamne ä r ej vad man kallar.
en " spännandeu bok, men - eller rättare: och - man har en sällsam förnimmelse av att den vaxer i varde för en, då man slutat själva läsningen.
Allt klarare gestalta sig dessa personer för ens inre blick, allt mera s e vi dem lösgöra sig från den bakgrund av samvetsgrant återgivna historiska detaljer, i vilka man vid första intrycket kanske kände dem liksom bundna, inramade. '
Vad man inom målarkonsten karakteriserar som djup och rumlighet blir vid närmare studium i hög grad karakteristiskt för förf:s framstallningskonst.
S kildringen ar i ordets basta mening perspektiviskt lagd - genom årtusenden.
Vi kanna skilda tidsflöden sorla igenom den utan att bringa varandra eller helhetsskild- ringen i oreda, vare sig det ar forn- tidssagner, som huvud- eller bipersoner berätta för sin omgivning, eller vi bli stillsamma inför klangen av de flöjt- toner, som under Aizels namnförklad- nad tala med förtaljarinnans stamma och liksom lagga hennes individuella dager, som skyar eller solblank, över den fornhistoriska rundmilningen.
E F. Carl Gustaf von Brinkman.
En ungdomsbiografi Från vanskapssentimen- talitetens tidevarv av Hilma Borelius.
Albert Bonniers förlag.
Odets ironi har velat, att den mest pratsjuke av Sverges litterära ryktbar- heter skulle få en levnadstecknare av den mest ordknappa pregnans i stilen.
Ville man vara elak, kunde man fii på tungan det gamla ordet om ' !att kosta krut på krankaru, nar man ser så mycken gedigen forskning och så mycken adel stil nedlagd i en biografi över en så föga originell personlighet som Brink- man, aven om han, f j r att tala .med C.
D. W., " i den epistolära genrena, åtminstone kvantitativt sett, star sa gott som oöverträffad inom v i r litteratur- historia.
Men med all sitt samlarnit a la Gjöwell och sin litet fjäskiga lejon- jakt h la Johan Henrik Schröder, står Brinkman dock mottagande, refererande och förmedlande mitt i en så litterärt mattad ' miljö av allt vad dåtidens både Sverge och Tyskland hade ryktbarast, att man inte kan g &amp; honom förbi, aven om man sällan orkar helt läsa igenom hans ordrika epistlar.
Han m i för den kärve Hans Jarta huvudsakligen ha varit " käringen Brinkmana eller för ett vanligare omdöme ha tett sig som " den dar sjalen, som flyger omkring i staden utan kroppu - slutomdömet torde dock bli, att d g o t tilde han skrattas i t, men mera att hedras andi.
Och den, som kunnat bli till så mycken tröst och hugnad för Tegnér under hans långa lidandesperiod som Brinkman blev, har redan därigenom rätt till vårt in-, tresse.
THA Men allt detta gäller en annan tid av hans liv.
Hilma Borelius har nu förstått avvinna hans dagböcker åtskilligt nytt, som gör att Brinkmans ungdomstid blir ett psykologiskt studium av stort varde, om ocksil inte precis på det satt man kanske väntat sig.
Brinkman a r ett slående exempel på hur folk kan miss- .taga sig i omdömet om flydda perioder av sitt eget liv.
Förmodligen ansåg han sig på äldre dagar stilenligt kunna fordra ett visst mått religiösa själsstrider av sig själv, innan han, som fatt hela sin upp- fostran inom trånga herrnhutarkretsar, kunnat bli den fritankande världsman han blev.
I själva verket finner dock läsaren det verkliga förhållandet mera stilriktigt, såsom man läser sig till det ur dagböckerna: att Brinkmans grunda natur aldrig tycks ha genomgått någon svårare kris i den vägen.
Däremot ger dagboken roande inblickar i en flitig och allmanintresserad skolgosses liv inom brödraförsamlingens uppfostrings- anstalter i Tyskland och inte minst i det, som förefaller ha givit anledningen till den verkliga brytningen i Brinkmans aingdomsliv - konflikten med den de- spotiske fadern, som först fullständigt lämnar gossen i Främmande händer och sedan ändå begär att Få råda över hans framtid.
Totalintrycket blir, att man här verk- ligen har den blivande Brinkman fram- för sig med alla hans sma relativt o- skyldiga egenheter; först och främst den kringfladdrande erotiken, som tycks ha varit av samma slag som Nicolais i Nmidebo prästgård: " olyckligu, därför att den aldrig visste vem av de mhnga, som vas den ratta.
Man förstår nu både varför Brinkman blev ungkarl och var.
för hans poesi alltid blev s4 jämförelse- vis ordrik och innehållslös, som en skarp recension i en tysk tidskrift också mycket riktigt karakteriserade hans första samling poesi.
Koncentration blev aldrig Brinkmans sak, men så mycket mera hans levnadtecknares, och just därför har Förf.
lyckats göra honom s i rent av " roligu; att man ivrigt vantar p &amp; fortsättningen, I,Y DIA WAHLSTRC) ~~
Fredrika = Bremer = Förbundets Fruktodlings- och Trädgårdsskola APELRY D, adr.
Bastad börjar sin andra kurs den 1 mars.
Undervisning meddelas at kvinn- liga elever.
i tradgiirdsodlingens olika grenar m. m.
Prospekt erhiil-.
les och förfrågningar besvaras av F O R E S T A N D A R I N N A N, adr.
Box 17 Bastad, -.
och a FREDRIKA-BREMER-FORBUNDETS BYRA Klarabergsgatan 48, Stockholm.
A.-B, Nordiska Kompaniet.
Textilafdelningen Thyra Grafström,.
Stockholm.
Permanent utsttrllning av fardiga och phbörjade arbe- ten samt material.
Rid vid inredning av viningar m. m.
Undervisning i Italiensk spets- och annan konstsöm.
Ständigt p8 lager därtill hörande material: Svensk, Fransk och Bömisk Spetstrrid.
Rikhaltigt urval av Spetsmönster.
Till Skolhushall, som hushållsfröken eller husFöre- ståndarinna sökes plats på nyåret av allvarligt fruntimmer, som spar- samt och med arbete och ordning kan sköta ett hem eller hushåll.
Svar till " A.-B ", Karlstad p. r.
Ledig annonsplats!
A platsförmedlingen finnas anmälda lärarinnor, lektionsgivare, in- och utländska, kontorister, värdinnor samt hushillsbitraden av olika slag.
Rikst.
27 62 Platsförmedlingen är Öppen kl. 12-4.
A.
T.
48 16 veckotidningen DAGNY erhhllas mot ett pris av kr.
2: 50 för inb.
ex., kr.
l: 75 för haft.
ex. i FREDRIKA-BREMER-F~RBUNDETS BYRA, 48 Klarabergsgatan, 2 tr., Stockholm.
HEMTREVNAD l Praktisk tidning f or hemmet l utgiven av FREDRIKA-BREMER-FOR BUNDET Redaktör: FANNY EKENSFIERNA.
Utkommer med 40 åttasidiga n:r om &amp; see.
Prenumerationspris: helt år kr.
1: 80, kalvar kr 1: -, kvartal kr.
O: 60.
Prenumeration sker h posten.
Innehåller berättelser och poem, levnadsteckningar, religiösa och etiska uppsatser, artiklar i diverse ämnen samt en rikhaltig praktisk avdelning.
Inbundna årgångar för 1912, 1913, 1914 ock 19115 kr.
k50 pr ex. samt för 1916 kr.
1:75 pr ex. ANRONSEK FOR HERTHA upptagas av F~ahejz Avgeborg Bergström.
3 I OSTEKMAI.MSGATAN 3 r Rikstel.
97 83.
Rikstel.
97 83.
Dr, ELIN BECKMANS Hetluftinstitut BARKI ?l:S (; n ' L ' rls l 2 A.
T.
Hr.
45 Kiks ro5 52 RAdfrSgningstid vard.
' / s3 - 4.
52 Behandling medelst heflirff, diather= mie, massage och gymnastik av kro- nisk reumatism och gikt, neuralgier, frostskador (obs.!
aven ansiktet) och börjande ålderdomsbrand.
-- - p ... A - Tryckt hos BRODERNA LAGERSTROM, l-hktryckare, Stockholm n,r,
OBS.
i öppen e n .... d a tisdagar och fredagar W. l / ill- l / il.
OBS.!
i ...
.
: -.
.. -.
.
.
* &gt;.
.
.
.
.
.
.
-.
.
.
_.,.
.
,,.
,,,.
, ...
.... -.
.
.
.
.
. '
.
E M, E R; F O, R B ~ ~ ~ I.
.
t,,: .J .. ....
. '
-. '
:.
.
_.
!
.
.
::.
F.
.
, &lt;.
. "
.
.
.
.
J: d .......
.
- .,.
.
.
.
.
.
.
.
F .....
':.
.
.
ETS l.
.
.-,.
&gt;; -.
I n n e h å l l:.
!I.
-.
Sophie Whitloek.
Au Sigrid illrich RBstrlttsf6reningarnas ceniralstyreIsem8te.
Kringblick.
!J Skydd f5r ctt.&gt;aTma iiir:kg-innfir Notiser friin bokvärlden.
-; i - -.
~.
.T.
c.; T T -:: .-; - =F?
1:!
- -?
i .. i- &lt;.
-.
- -.
-- - 3 - -?
C.
&gt;.
C.
3 ~ ~ ~
