# ID: svediakorp-per2755
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Hertha
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Hertha', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1917
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 11,118
# sentences: 1,043
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-hertha
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


D A M E R Nu iiitommit n&gt;-heter for höaten nch \ intern.
BLUSTYGER, Eoinullsviylle f r b l 38 p a mtr KJOLTYOE.
.ritt och blitt.
f ~.
i n 2.60 I &gt; E ~ m t ~ D~&lt;; ~KT ' I-Y~~BP, f r i i i 6.23 per mtr., c &amp; ~ o T * 4m.k B ~ ~ * W., SID&amp;.
frin 2.25 per nitr., Stort !,tval i sl .. ut,ka fyger, passande tic: bariiklldningat, .................... .......................
Satin fr. kr.
1.25 Täcktyg.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
0.95 Creton 1.45 Flanell.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
,.
,, 0.80 Strandkoftor.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
&amp; S0 Underkjolar, trik.1.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
,.
3,60 underkjolar, sutiii.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
4.45., SYBEHÖU - GARDINER - LINNEVAROR.
.
.
.
.
.
.
.
,.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.,.
.
.
.
.
.
2 2b .a.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
,.
1 1,a.
.
.
fr. kr.
Reformtlv.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
ss SnUrtlv Kometbeddare.
TdJor.
labmanns.
,, KJsongsr, Lahmanas.
.
.
.
.
.
.
.
.
,, r * Linnen.
,,,, Köksförkläden.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
., .r ..................
STUVAR.
%a 1- la STRUMPOR - VANTAR OCH H A N D S Y S V E Drottnlnggataa N S K A VARUHWSET - t tr. - 37 Stora Nygatan 37 - t-4r.
54 b4.
e..
e m o.
.
.
o e e m e o e e e.
~.
e e ~ ~ e ~ memmee-mm Y e * Handarbetsaffaren i SINGER " 66 ' - # i-.
.
- .-.
e 19 Vastra Tradgardsgatan (M i t t fik Nord.
~ 0 m p.
j 8 0.
i m Linnen, Tunna tyger, Rit- ningar o. Materialier billigt.
.
e 6 - i i MODERNASTE SYMASKIN:.
.
.
.
O a .-.
.
.
.. -- .&lt; M ~ B E - L f 3 L, .... .F.
.. A.- &amp; hordiska Kompaniet.
Textilavdelniogen Thyra Grafström, Stockholm.
Permanent utstZEtning as färdiga och pabörjade arbe- ten samt material.
HPd vid inredning av viningar in.
m Undervisning i Italiensk spets- och annan konstsöm.
Stiiiidi @ pi lager dirtill hörande material.
Svensk, Fransk och Bömisk Spetstrad.
Rikhaltigt urval av Spetsmönster.
\ I I l ASTRID KJELLBERG- JUEL ' S MALARSKOLA Miistersamuslsgaton 59 Telefon 539 Malmö -.
- Telefon Allm&amp;n 105 05 I SIBEN &amp; MANUFAKTUR- ' AFFAR alltid nyh &amp; i stihda tmrl .. ....
.
I.
.-.
i
ARGANG IV 1 NOVEMBER 1917 HXFTE 17 Den svenska allmogekvinnans stallning under bör- jan och mediet av förra århundradet.
vinnans stallning i samhallet har un- der sist förflutna hundra år undergfitt en stor omvandling.
Mångt och mycket av det, s0.m den tidens kvinnor knap- past vågade tanka eller drömma, har blivit satt i verklighet, och om an icke kvinnans krav p i full medborgareratt i samhället blivit tillfredsstallt, torde det icke dröja länge förrän så kommer att ske.
Man får också saga, att den svenska allmogekvinnans stallning, om man nu får tala om en allmoge så, som man i äldre tider gjorde, blivit i hög grad förbättrad.
Va1 var den bildade kvinnans stallning för hundra å r sedan allt annat an behaglig, men ännu sämre var den stallning, som allmogekvinnan intog.
Atminstone i mánga fall.
Här, som i allt ann.at, torde emellertid kunna till- lampas det bekanta ordspråket: ingen regel utan undantag.
Den unga flickan av allmogeklassen uppfostrades i likhet med pojkarna " i tukt och ~errans.förrnaning ".
Ochdarom a r icke annat an gott att saga.
Den uppfostran, som äldre tiders Fader och mödrar bestodo sina barn, visste icke av någon klemighet.
Uppstudsighet torde K sällan ha kommit ifråga från barnens sida lika litet som undfallenhet frin föräldrarnas .. Åt skolundervisning ägna- des ringa uppmärksamhet, Att lara sig läsa ansågs val nyttigt och nödvändigt för bondens döttrar.
Men mera bestods icke under början av århundradet.
Att en flicka skulle lära sig skriva.och rakna betraktades ännu efter folkskolans ge- nombrott pi % 1840-talet som en stor och onyttig lyx.
Sådana saker hörde mannen till och ingen annan.
Ännu.
sä sent som i författarens barndom under 1880-talet yttrade en gammal allmoge- kvinna i dennes hembygd med hänsyft- ning p i läraren: " att Olsson örfilar upp Ingrid för det hon icke kan sin katekes, det m &amp; vara honom ursäktat, men att han gör det för hon icke kan sin svensk historia eller för att hon icke kan lära sig att rakna, det ska ' han ha ovett för dá jag kommer i hans närhet ".
I detta uttryck, så rättframt och enkelt det an var, ' låg en stor sanning.
Sådan var stallningen på den svenska lands- bygden dá.
Och likväl Iág icke denna bygd precis i nigon avkrok av landet, utan i ris tian stads trakten.
Vid denna tid hade man ävenledes börjat med gymnastik vid skolorna.
Att pojkarna deltog i denna .ansåg man ganska naturligt; men .- flickorna.
Ja, den saken diskuterades och kritiserades av bondgummorna på kafferep och bjudningar p i det allvarligaste satt.
Annu ansågo minga som rena galenskaper att flickorna lärde sig historia och geo- grafi.
Vad nytta har arbetsfolk och husmödrar av sådant, brukade man säga.
Och inte håller dylika onyttigheter att dö på.
Men - gymnastiken?
Det var då det vanvettigaste av alla nymodig- heter, som man ' införde i skolorna.
Det skulle knappast väckt större ovilja om man begärt att flickorna, i likhet med mannen, kommenderats ut på bevarings- lagret.
Detta Förhållande hade naturligt- vis sin grund i bristande kunskap om skolgymnastikens nytta och verkliga innebörd.
Men det ar i alla fall beteck- nande för stamningen ännu så sent som .för en knapp halv mansålder sedan.
Man kan därför lätt förstå vilka åsikter som förefunnas under århundradets bör- jan.
Att en flicka, lika val som en gosse, .skulle lära sig läsa ansågs ganska na- turligt.
Annars kunde man ju icke or- dentligt satta sig in i vare sig bibel eller katekes.
Mången flicka fick också i hemmet läsa dagens predikan på sön- dagen innan tillåtelse gavs att leka.
Slapp man med evangeliet i psalmboken, fick man vara synnerligen belåten.
Husan- dakt hörde till i den tidens hem p &amp; söndagen, aven om man under de övriga: dagarna av veckan var mindre nograk- ' nad i ord och handling.
Vid denna måste allt husets folk vara inne och närvarande, unga såväl som gamla, drängar som pigor.
Vad dessa senare angår var det minga av dem, som icke fingo lära sig att läsa.
Vad nytta hade väl den, som skulle uppfostras för arbetet, härav!
I Kyrkan kunde man varje söndag få höra prästen predika, och om an man ansåg laskonsten som en nödvändighet för att kunna studera sin bibel, lade fattigdomen ofta hinder i vigen härför.
I torparhem och backstugor, såväl som ock i statstugorna vid herrgårdarna, var barnantalet icke sällan avsevärt stort.
Och efter hand, som detta växte till, måste flickorna vid unga år lämna hem- met.
Redan vid 8- ii 10-års åldern kommo de ut som barntöser i de mera välmående bondgårdarna, där man hade råd att hålla sig med sådana, för att sedan taga plats som pigor.
Som barn- töser erhölls ingen lön.
Endast Födan och en verkensklanning.
] Det var sed- vanligt anda fram emot 90-talet.
Sak samma med pojkar, som hade anställ- ning i egenskap av vallgossar.
Då dessa senare började fordra avlöning, blevo de i allmänhet avskaffade.
B stallet bör- jade man tjudra och stänga för kreaturen.
Bonddöttrar och pigor umgingos i äldre tider p i det mest förtroliga satt med varandra.
De gingo sida vid sida i arbetet och någon rangskillnad för- märktes i detta avseende icke.
De ato vid samma bord och lago ofta i samma sang.
Men likväl fanns det ' vissa fall, d &amp; avstaindet mellan bondens barn och och tjänaren kunde vara stort nog, i handelse giftastankar dem emellan uppstode.
Detta kunde förorsaka att av en nyss förut god sämja blev den mest uppenbara fiendskap.
En dräng ansags i hög grad ovärdig för en bondes dot-
- - -- -.
-.
.
H E R T H A.
.
.
.
.
.
-.
ter, och.
tvärtom.
Väl- i ~ r a f f a d e - mången gåog att - dylika: hiindelser förek~mmo och att hindren f ö r ' äktenskapet blevo nedbrutna, ' men i allmänhet: skedde icke detta utan efter mycket besvär; böner o.ch tårar frän dens sida, som behövde eftergift av föräldrarna.
Stoybonden an- såg sig i ' regel för iner än srnabonden, o,ch denne betraktade sig ett strå vassare än torparen och-backstugusittaren, vilket dock icke hindrade att samhörigheten dem emellan .under arbetet kunde vara god och att ingen då på ett nedlåtande sätt såg ned ' på den andre: Men ' i grund och botten kände man.
nog .sin inre värdighet.
Och framförallt kom denna till synes, då det galldeen.
sådan viktig sak som att genom.
ett giftermål .be-.
slakta sig med någon, som man ansåg stå på en lägre social o c h ekonomisk nivå än en själv.
Väl hände.
det, i äldre tider såväl som nu, att kärleken for d e n.
unga bondflickan .fick verka avgörande vid valet av make.
Men lika ofta, och kan- hända ännu ' oftare, var det släktskaps- förbindelser och ekonomiska beräkningar, som härför vor0 bestämmande faktorer.
Eöraldrarna voro.
icke sällan de, som uppgjorde planerna för bortgiftandet av sina barn.
I all synnerhet var detta för- hållandet när det gällde döttrarna: Ofta hände ' det, att - tve,nne bönder av någor- lunda samma förmögenhetsvillkor vor0 rnyc-ket tillsammans eller som grannar hade.
gårdar bredvid varandra.
Hade så bagge bar.0,-som man: ansåg passa ihop, vad var d &amp; naturligare: an, att man skulle söka få dessa f&amp;nade - me @ varandra, q~tingen F O at!
~ bli beslaktade eller.ocks8 för att slå gårdarna tillsammans.
Mången ' -.
30 1.
.
-.
- - -.
gång - avgjordes därför.-barnensöde-föräld- yaya emellan: utan att de ' båda.
.
.
.
.kor&amp;.&amp;: -.
.
~ - - e h &amp; e.~terng:sj#.lv~ daroh hade vetskap.
~ ä flickan r .ansågs mogen för äktenskap infann- sig - helt aprop!
den tillämnade friaren.
- Och var den forra .ett.
lydigt och a~äluppfostrat.
* barn, hade ' hon,.
.
.
med iakttagande: av de ceremonier.
som.
vor0.
brukliga, att - saga ji till den unge man- pens .. begäran, detta ävenledes om * de båda kontrahenterna knappast förut sett varandra eller.
endast helt flyktigt voro bekanta.
Från.
foräld.rarnas sida refle-k- terade man vanligtvis som s å, att kär: leken skulk väl komma efter.det akten- skapet vore fullbordat och ingånget, ett.
resonemang, som visserligen ofta h o t -.
svarades.
s v verklighetek men ' som mången gång, verkade i allde1.e~ ' - motsatt riktning.
Många vor0 de aktenskap,som på grund av för.
mhnga.
ekonomiska beräkningar och för.
litet kärlek kontra- henterna emellan blevo olyckliga.
Dar- med är det icke sagt, ' att det blev skils- h i s s a.
Sådana hörde till det ovanliga bland allmogeklassen, aven om detta bort - vara d e n bästa lösningen.
Många vor0 de, som under split och osämja under.
ett helt långt liv kunde dragas med, yarandra.
Vilka intryck barnen i ett dylikt, aktenskap erhöll0 kan man lätt först8;: Men man.
vaxte ' så smäningom.
.
in i förhållandena att- man knappast.
märkte, föräldrarnas split och gnat.
- Mannen betraktades i - regel under ...
.
den.
tiden.
, sop: den, dlken-häde.att.
.
.. b i - stämma om husets yttre angelägenhetek.
.
.
.
.
.
,.
Han var i stort sett den styrande över ....
.
gården; men hustiun hade föiiioe~d.et at!
sorja .fös.
husets inre.
abgeiägeahete~ att-:skota: om.-hushål1et.och -.
.
.
- i .&amp;orr.t$p .. _ ..., .a
aven att uppfostra barnen.
Att blanda sig i de rent yttre förhållandena ansågs för henne lika opassande, som om mannen lade sig i de inre hushålls- och matlagningsbestyren.
I ett avseende hade hon emellertid en smula utvidgade rät- tigheter, då det gällde ladugården.
Hon hade nämligen att taga hand om mjölk- produktionen samt att sörja för dess användning eller försäljning.
Denna del av ekonomien ansiigs höra husmodern till.
För de penningar, som hon genom mjölk och smörförsäljning erhöll, hade hon att anskaffa sådant som behövdes för husets inre underhåll, vilket icke på gården kunde produceras.
För dem hade hon att inköpa kaffe och socker samt sådana beklädnadsartiklar, som man icke själv kunde tillverka eller anskaffa från gården.
Hustruns ställning i allmogehemmet var ofta av rent individuell beskaffen- het.
Va1 var den allmänna åsikten, att hon gentemot mannen skulle intaga e9 mera underordnad ställning, men var denne en svag natur och hon en starkare, hände det icke sällan, att det var " kvin- nan som red för rusthållet ", ett ordspråk, som man i ty fall under den tiden brukade använda.
Den bonde, som på detta sätt Iat regera sig av sin hustru, betrakta- des i allmänhet med ringaktning av sina grannar och yrkesbröder.
Ingenting kunde för allmogemannen vara mera kränkande an d &amp; kamraterna hånade honom med att " han törs icke för sin kvinnau, detta vare sig det gällde av- görandet av en a r a r eller att förtära qmåttligt med spritdrycker i ett dryckes- lag.
Och mera a n en begick under trycket av ett dylikt förargelseord hand- lingar, som han ' efteråt kom att ångra.
Var mannen mycket upptagen av all- männa varv eller begiven på drycken- skap, så att han därigenom 1Bg mycket borta, var det ofta ansvaret för glirdens skötsel och arbetet vid denna, som kom att vila på hustrun.
Skalden A.
U. Bååth har på ett förträffligt sätt i dik- ten " En storbondea tolkat ett dylikt äktenskap.
Inledningsvis erinrar han i denna om att Under glas där statar p i varden ett stort kabinettsportratt: över blomstrande kyrkogården skådar han mosig och matt, Måns Sonesson, bondepatronen, som var si myndig i tonen.
Dar hemma vid måltidsbordet satt folket omkring honom tyst, och ensam förde han ordet, han Zed ej att höra en knyst.
" Om till er jag talar ", han sade, " då mågen I känna er glade ".
All garden var slagen av bävan, nar Måns Sonesson dundrade vred.
Då stod han dar stor i krävan och ljungade ed p i ed; hans hustru, hon skalv, den bleka, och barnen glömde att leka.
Därefter följer skiIdringen av den undergivna, pliktrogna kvinnan, vilken i stort sett hade övervakandet av gir- den om hand.
Som brud var hon ljus och fager.
Men sedan dess hade hon slitit hårt varje dag, av det krävande arbetet blivit stilla, ordkarg och mager.
Under det att.
hon på detta satt kno- gade pa och sparade, slog han på stort, var den Främste i gästabuden, den väl- digaste och mest tongivande på stam- morna och ansågs som en prydnad för hela sin ort.
Döttrarna bestod han en finare uppfostran,
' H E R T H A de skulle för gården skina, för manfolk e n lockande skatt.
Under det de dunkade.pianot illa, gick modern i stillhet ute i köket, syss- lande med sitt arbete.
Så till sist dog mannen från gard och familj.
Men innan han uppgav andan, befallde han, att man icke skulle försumma att smycka hans grav med marmor och järn.
Detta gjorde hon icke häller.
Lydigt som van- isigt reste hon, efter det han blivit jordad, på mannens grav ett ståtligt monument.
Där prilar i marmorns skiva Måns Sonesson själv i sin prakt.
De skinande dragen liva belitet de dödas thkt.
P i kullen hans stillsamma anka satt vallmor, som högröda blanka.
Visserligen a r denna bild från en senare tid, men den har haft sina föregangare Och skildringen av denna uppiitstra- vande och utsvävande storbonde, såväl som hans arbetsamma och stillsamma maka, a r alldeles utomordentligt bra ~ecknad.
Då mannen vid unga å r eller i me-.
diet av sitt liv avled, var det ofta hustrun, som fick taga hand om gården.
I all synnerhet var detta förhållandet om det fanns barn i äktenskapet, som behövde uppfostran och vård.
Då låg det nara till hands, att hon måste be- hålla gården för deras räkning, tills de blivit vuxna och några av dem kunde övertaga densamma.
Men exempel skulle aven kunna anföras, då det fanns kvin- nor även utan barn som behöllo gards- bruket.
För en del å r sedan avled i förEs hembygd en dylik gammal kärn- gumma.
Hon var över nittio år gam- mal och hade i mer an femtio ar, efter det mannen avlidit, själv styrt och 303 ställt å sin medelstora gård.
Ett duk- tigt arbete i det tysta och obemärkta, som mer an månget annat borde varit vart sin belöning.
Annars var det vanligt, att då bar- nen blivit vuxna, något av dem, i allmänhet den äldste sonen, skulle övertaga fädernegirden.
Mor och far drogo sig därefter tillbaka på sitt im- dantag.
Detta bestod av varjehanda saker - spannmål, potatis, fläsk, kött o. d., vanligtvis i så riklig mängd till- taget, att man därav p8 gamla dar kunde ha sin biirgning.
Man fortsatte emellertid, om det var ens egna, som hade gården, att syssla vid denna, mannen vid utarbetet och kvinnan i hemmet.
Antingen genom sysslor i kö- ket eller också genom att öva tillsyn av barnen.
Ibland var förhållandet mel- lan ungmor och gammalmor av den basta beskaffenhet, men ibland rådde aven ett motsatt förhållande, beroende på vars och ens temperament.
Det föll sig icke s i lätt för den förra att böja sig för de råd och uppslag, varmed den senare framkom.
Hon var van att be- falla i huset, och det var mången gång.
svårt för henne att gá ifrån denna sin maktställning. '
Slutligen några ord om kvinnan av den egentliga arbetsklassen.
Vi ha re- dan förut påpekat hennes övergång från barnflicka till arbetspiga.
A varje mera välsituerad gård hade man tvenne jungfrur - innepigan och ladugårds- pigan.
Den förra hade att tillhandagå husmodern, den senare att vårda dju- ren, med undantag av hästarna.
Den förra ansågs vanligen en smula förna- mare an den senare.
På utearbetet.om
- - sommaren, då kreaturen gingo på .bete, som ock vid mjölknirigen, arbetade de dock gemensamt.
Ofta var det så, att pigorna efter några års tjanst gifte sig.
Det 1Ag - så nära till hands att under det gemensamma umgänget med dräng- arna i gården skaffa sig fastman.
I d e flesta fall triidde man efter någon tids tjanst i äktenskap, varvid man i regel övertog något torp i närheten .eller också tog ett nytt sådant p &amp; skogen, som.
: man sedan under mycket arbete och stora Försakelser uppröjde och bebyggde; Ibland, då förbindelserna voro av mera lös, art, gick det " galetcc, i så måtto att en litén världsmedborgare föddes, som den .unga modern antingen Jade på- de gamla föräldrarna eller också inackorderade hos någon annan i orten, medan hon själv strävade och slet för att underhålla och uppfost.ra denne .. lev det flera, hände det ofta att för- samlingen måste taga hand om dessa, varvid de små försåldes på ' auktion till den minstbjudande, ett bedrövligt kapi- tel i den svenska fattigvardens historia.
- De pigor, som icke.
trädde i akten- skap, tjänade i regel tills de blevo myc- ket gamla, emot vad som i våra dagar ä r förhållandet.
Att finna lagårdspigor som voro: sextio år och därutöver, hörde ingalunda till sällsyntheterna i äldre tider.
Efteråt blev det för den gamla pigan att inackordera sig - i någon torpar- stuga, eller också skaffade hon sig en backstuga,.dar hon sedan i fortsättningen bodde.
Under sommaren biträdde hon vid arbetet i de närbelägna gårdarna, så länge hon orkade, och under vinter- tiden brukade hon skaffa sig en smula inkomst genom spånad.
En sådan gam- ' ' mal kvinna kunde under vinterns lopp spinna flera pund lin.
I allmänhet fick hon betalningen in natura, antingen i bröd, fläsk eller smör.
Mjölk fick hon icke sällan utan betalning.
Man raknade icke med denna i äldre tider så, som man i våra dagar gör.
För många av dessa gamla orkes- lösa kvinnor väntade emellertid ingenting annat än fattigvården.
Och det var i san- ning en hård och tung lott att efter ett 1Angt och strävsamt liv antingen bli försåld till den minst bjudande på auktion eller också att f-d tillbringa sina sista dagar A Fattighuset.
Den tidens vård och under- håll av dessa inrättningar ä landsbygden lämnade i allmänhet mycket övrigt att 6nska.
De husbondefolk funnos emeller- tid, som, efter att under en följd av ä r för en ringa lön dragit nytta av en kvin- nas arbetskraft, jämväl sörjde för hennes underhåll i fortsättningen.
Vi borde ocksh nämnt något om kvin- nansarvsrätt innanvisluta.
Ända tills 1846 i9rvde som bekant kvinna endast hälften emot man.
Att detta i icke ringa mån in-.
verkade på hemmansdöttrarna och deras förmögenhetsvillkor på landsbygden, kan man Iätt förstå.
Men man varavgarnmalt invand vid dessa förhållanden, si att från det hallet gjorde sig helt säkert inga ansprak gillande, lika litet som man i våra dagar därifrån finner något mera allmänt intresse för kvinnans fullstin- diga medborgarerätt.
Men å andra si- dan kände man sig helt säkert efteråt glad over den reform som skett.
Och sil torde ävenledes bli förhål- landet, dil vår tids brännande och mest genomgripande kvinnofråga blir bringad PEHR JOHNSSON.
till lösning.
.
H. '
E.
R.
... T ' H.
' A.
.
.
.- - S '.
- - -.
.
I.
Kvinnliga Kontoristförbundet.
01 och ljus flöda ' rikligen in i bib- liotek.
och sallskapsrum i Kvinnliga Kontoristförbundets lokal vid.
Lilla Ny- gatan 4, Göteborg.
Ser jag ut genom fönstren, mötas mina blickar av: kana- lens grågröna vatten och dar på andra.
sidan av all höstens färgprakt.
De väl- diga traden i den stora parken;.
Trad: gårdsföreningen, lysa i solskenet.
Alla schatteringar från rostbrunt till blek- gult.
smaragdgrönt och blodrött så val som färgskalans dunkla och bleka viss- nade toner finnas dar.
På Kungsports- bron och Kungsportsplatsen, ett litet stycke åt sidan,: surrar: - trots ' alla krigstidsrestriktioner - spärvagnar och trafik.
Man ar: dock i Göteborgs cent- rum, då man gastar %.
K. F. ", Kvinn- liga Kontorisiförbundet.
: Ser .jag mig omkring i r-urhmen, så ar jag dock nästan benägen art glömma att jag befinner mig i e n förenings- lokal.
Det.
ar.
ett hems atmosfär,.
som har råder.
Och man kan icke undgå en känsla av hemtrevnad.
Antingen nu man slik sig ned i .någon av de bekväma stolarna i det runda hörnrummet, bib- lioteket, eller i det mindre sällskaps- rummet med sin vackra ljusa björkmö- bel, kladd med .grönt hemslöjdstyg, eller i det större samlingsrummet med sina många grupper av vitlackerade fåtöljer och småbord, sitt piano och sin tid- ningshylla.
.
.
.
Allra markvardigast .ar kanske dgck matsalen.
åtminst0n.e med hänsyn.
till.
.
.
.
.
.
.
-.
-.
.
.
.
.
.
.
3 %.
.
,.
.
krigstiden och dess ordinarie priser; T y har serveras i närvarande stund middag med tvii rätter - g o d mat - för 85 (säger 85) öre.
En kopp kaffe efter middag &amp; kostar 10 öre.
Det ' ar 80 i 90 kvinnor, som har dagligen intaga sin: middag.- Vem har icke - häpnat och undrat .och beundrat priserna i Kvindelig Lsesel forenings restaurang i Köpenhamn !.
Och prisat danskornas förmåga att skapa goda och billiga förhållanden.
Men Go- teborgs Kvinnliga Kon toris tförbund åstad- kommer ju: lika undransvärda resultai.
En liten god tesupé med både " varmt Och kallt ' för 60 .öre!
(Och detta var.
.
krigstidsprestation, betonade man T Förut hade en riktig liten festsup6 ser-.
verats för detta pris!)
Då man.
korhl mer - frAn - Stockholm kan rnan ha&amp;&amp;$ för.
mindre.
Och förhållandet ar ' inga: lunds att ' matserveringen lever på.nåder; sh att saga, hos föreningen, på årsav- gifter e. d.
Nej, hushållskontot belastas.
med hyra för matsalen., 600 kr., löner-.
till personalen, tvätt och övriga onii kostnader.
Och ändå går det ihop.
: ' Det ar.
frestande, aven för en icke fackmanniska, att sök8 reda.
ut för- klaringsgrunden till detta markvärdiga sakförhållande, priserna i K.
K. F. Kanske ligger hemligheten däri att hus- modern, ' fröken Aurell, - efter vad jag tyckte mig förstå - lyckas förena ' tvh metoder, som eljes sällan höra ihop.
A ena sidan det minutiösa tillvarata- gan.de av allt.
material och det sarnvets- ' ', '
granna personliga arbete och intresse, som en husmor - i basta fall - agnar ett litet familjehushåll; å andra sidan ett klokt utnyttjande av de större möjlig- heter i fråga om fördelaktiga inköp m. m., som driften av en mer omfattande mat- servering medför.
Och " last but not leasta!
Hos K.
K.
F:s husmor finns alldelse säkert den där hemliga motorn, som man den ena gången efter den andra upptäcker hos kvinnor, nar de göra sin sak riktigt bra - en verklig k a n s l a för uppgiften.
Bara yrkesskick- lighet vore bestämt inte nog, nar det gäller att med minsta möjliga kostnad göra det basta möjliga för de många kvinnor, som inom föreningen skola finna något av hem och hemtrevnad.
Men det ar aven intellektuella och sällskapliga förströelser, som K.
K. F. bjuder sina medlemmar.
Givetvis ar det styrelsen med sin nitiska sekrete- rare fröken Sigrid Malmgren - som alltifrån föreningens första början be- kläder denna arbetsamma post-, vilken anordnar de för varje vecka återkom- mande samkvämen med föredrag eller musik och alla dessa kurser av olika slag, gymnastik- och syklubbar och mycket annat, som vittnar om förening- ens livaktighet.
Och lokalen ar alltid.
öppen, för läsning liksom för umgänges- liv och tankeutbyte mellan medlemmarna.
Det var hösten 1904, som den första början gjordes till bildande av Kvinn- liga Kontoristförbundet.
En mycket liten krets av kvinnor togo initiativet.
De voro entusiastiska för sin idé och föllo icke tillbaka för den uppfattning, som snart nog gjorde sig gällande, att kvin- norna i stä.llet för att bilda egen för- ening borde begagna sig av rätten att in- träda i Göteborgs Kontoristförening.
Den ' n9 jan.
1905 bildades alltså Kvinn- liga kontoristförbundet, som anger sitt program med dessa ord: " Kvinnliga Kontoristförbundet har till ändamål att främja de kvinnliga Kontoristernas ge- mensamma intressen, att hjälpa och bi- stå sina medlemmar, att verka för kårens höjande i intellektuellt och so- cialt hänseende samt att söka förbättra kårens stallning i allmänhet, Kvinnliga Kontorisoförbundets lokal ar inredd som ett gemensamt hem, dar medlemmarna kunna träffa sina kamrater och där tillfälle gives till förströelse, läsning, tankeutbyte och inhämtande av kun- skaper. "
Föreningens början var niycket an- spraikslös.
Den bestod blott av 24 med- lemmar.
Den f0rsta ordföranden var fröken Hanna Liljeqvist, som efter två air efterträddes av fröken Elin Almblad.
Efter den senares frånfälle den 5 mars 1917 har fröken Ebba Kuntze fungerat som ordförande.
Sekreterare has - som sedan nämnts - under hela tiden varit fröken Sigrid Malmgren.
Förbundets medlemmar utgöras uteslutande av A kontor, aven i banker och försäkrings- bolag, anställda kvinnor.
(Den förening, som i Stockholm närmast motsvarar Göteborgs K.
K. F., nämligen Kvinnliga Kontorist- och Expeditföreningen, ar - som namnet anger - även öppen för expediter.)
Att har närmare ingå på alla de initia- tiv " till nytta och nöje " som tagits av Kvinnliga Kontorisiförbundet förbjuder utrymmet.
Jag vill blott med några ord antyda det arbete som utförts.
;
HERTHA Redan ' 1905 bildade man den s.
' k.
Sveafonden, en.
hjälp- och sjukkassa.
1907 inrättades det första sommarhem- met, (' Sommarbo ", som då blott bestod av 3 rum och kök på Askim vid Särö- banan.
1908 utvidgades sommarhemmet,.
som då flyttades till H o f h vid samma bana, och 3 91 1 såg man sig istAnd att uppföra en egen stuga, som jämte den äldre hyrda lägenheten beredde husrum för 24 medlemmar.
Priset för inackor- dering var å r 1914 kr.
1: 25 pr dag, för e n eftermiddag, kaffe och supé, 50 öre.
I detta nu slår föreningen ett stort slag för anskaffande av medel till ett eget rekreations- och sommarhem genom anordnande av ett stort lotteri.
Naturligtvis har en förening, där års- avgiften blott a r 10 kr.
och medlems- antalet - ehuru i ständig tillväxt - n u a r omkr. 300 och som har egen lokal (med en årshyra av 3,000 kr.
), måst vidtaga en del Atgarder för eko &amp; nomins:förbättrande.
Kvinnliga Kontorist- förbundets historia berättar ocksi om " konst- och industriutställningu å r 1910, e n bazar med omkr. 4,000 kronors nettoinkomst, teaterföreställningar och musiksoaréer!
Av fru ~ s r o l i n e Wij k har dock föreningen fått mottaga en gåva av 12,000 kr., varav räntan skall användas för sommarhemmet.
Och en gåva av 1,000 kr.
frin annan person omförmäles också.
I övrigt synes Föreningen klarat sig " genom eget arbete ".
Ännu en gång måste man med beundran tanka på det stora kvantum av tid och arbete, som osjälviskt skänkes av de ledande i så-.
.
307 dana sammanslutningar ' som Kvinnliga Kon toristförbundet!
Av kvinnor, som genom ett nödvändigt förvarvsirbete redan ha en lång arbetsdag på 7, 8 eller 9 timmar - eller därutöver.
Men var det verkligen ' skäl för kvin- norna att bilda en särskild, kvinnlig kontoristförening, d i i Göteborg finnes den stora, både för män och kvinnor öppna sammanslutningenGöteborgsKon- torisrförening?
Som bekant har denna förening storartade resurser, tack vare den utomordentliga välvilja och protek- tion, som slösats på densamma.
En " outsider " bör kanske ej inlåta sig på denna fråga, men det faktum, att ännu i denna stund ingen kvinna fått plats i Kontoristföreningens styrelse (en kvinn- lig suppleant finnes dock numera), torde i sin mån förklara behovet av .. en sär- skild kvinnlig förening, dar de kvinn- liga önskemålen kunna komma till sin fulla ratt, dar man kan kanna sig fullt hemma hos sig och förverkliga s i n a ideal av samliv och hemtrevnad.
Göteborgs Kvinnliga ~ontoristFörbund a r ett vackert uttryck för kvinnors soli- daritetskänsla med varandra och ett för- hoppningsfullt vittnesbörd om vilka stora och goda resultat kunna nås genom kvinnors sammanslutning till självhjälp.
Stockholm har redan den sig kraftigt utvecklande Kvinnliga Kontorist- och Expeditföreningen.
Men hur a r det med v i r a övriga större stader, Malmö, Gävle, Norrköping?
Om ej redan organisationer av kvinnliga kontorister dar bildats, borde Göteborgs Kvinnliga Kontorist- förbund mana till efterföljd.
ANNA KLEMAN. '
Kringblick.
.
Vad .kvinnliga läkare duga till.
Hur var det egentligen?
Hände det inte någon gång i det här Birhundradet i ett land, som inte är oss främmande,, att F a n av omsorg för kvinnornas späda krafter och för att spara dem strapatser välvilligt skyddade dem för möjligheten att offra sig i distriktsläkarens ansträngande kall?
Och den rörande omsorgen fortbestår.
Analoga fall ha förekommit i andra länder.
Så blev det.
världskrig.
Och plötsligen hade man behov av kvinnliga distriktsläkare.
Av kvinnliga Iiikare i de vida farofyllda distrikten, där kartescherna vissla om öronen p8 doktorn, där hon reser i sjukbud, dar granaterna riva upp vägarna, där hon skall fram, och där sannnerligen ingen r6 eller vila vantar efter förrittad tjänstgöring därför att den aldrig slutar och därför att förh8llandena icke äro sådana.
Redan i krigets början voro engelskorna Far- diga för aktion.
Under N a t i o n a l U n i o n ' s o f W o m e n ' s S u f f r a g e S o c i e t i e s auspicier or- ganiserade dr ' Elsie Inglis, en av Skottlands mest kända kvinnliga läkare, trenne fullständiga fältlasarett, med uteslutande kvinnlig stab.
Den engelska regeringen var emellertid vid denna tidpunkt ännu inte firdig för de kvinn- liga läkarna.
Fredstidens distriktsläkareteori satt ännu i ' den.
Det generösa erbjudandet av de tre lasaretten avböjdes under .motivering av att Röda Korset ensamt ordnade.
denna sak och att brittiska armens behov genom detta till fullo tillgodosågs. '
~ trenne e utomordentligt välordnade faltlasa- retten med ' deras stab av patriotiskt ' sinnade kvinnor erbjödos då Belgiens, Frankrikes och Serbiens regeringar.
Där tog man emot.
Under tiden hade dessutom dr Louisa Garrett Anderson och dr Flora Murray satt upp ett lasarett i paris för franska soldater.
.
Men hur ' det var räckte engelska Röda Korset inte till.
Och man fann att de kvinnliga läkarna verkligen kunde användas, Dr Anderson och dr Murray hemkallades f r h Paris och ett stort militärsjukhus i London överlämnades helt At deras ledning.
Med dessa chefsposter följde m a j o r s r a n g i b r i t t i s k a a r m é n för de tvi kvinnliga doktorerna.
I Belgien, Frankrike och Serbien arbetade de - ' kvinnliga lasarettsavdelningarna vid fronterna under fiendens eld.
I Scrbien, dit ännu ett andra engelskt kvinnligt fältlasarett utsänts, sat- tes dessa kvinnliga läkare och sjukvårdare p i det harda provet att följa med den p &amp; återtag och flykt stadda serbiska armén.
En av sjuk- v8rdsavdelningarna 611 härunder vid ett tillfälle i fiendens hand och fick under flera veckors tid arbeta för dennes räkning, tills den slutligen hemsändes över Schweiz.
Dessförinnan hade denna avdelning, p i ut- resan till Serbien, av brittiska regeringen erhållit order att vid ankomsten till Malta ställa sina krafter till förfogande För v5rd av engelska, vid Dardanellerna sårade soldater, som lågs inkvar- terade på Malta.
Och alltjämt hade den engelska regeringen behov av kvinnornas frivilliga, tränade krafter.
I augusti 1915 begärde krigsdepartementet 200 frivilliga sjuksköterskor för militärlasarettet på Malta och erhöll dem.
I juli 1916 pikallade krigs- departementet kvinnliga läkares tjänst inom den reguliära armén med samma lön som den för d e manliga läkarna förut fastställda.1 november 19 16 begärde krigsdepartementet ytterligare femtio kvinnliga läkare for tjänst inom landet.
Det varmaste erkännande har vid olika tillfällen officiellt givits åt dessa kvinnliga läkares kapa- citet och uthaillighet.
Kanske de rent av till och med skulle duga för distriktsläkaretjänst i fredstid!
Deras blod, men inte deras medborgarln- sats.
Otroligt mycken användning har man verkli- gen nu på alla de sätt av de förut branogöverfiödiga kvinnorna.
En amerikansk lakare har nyligen i en medicinsk tidskrift efterlyst en kvinnobrigad av " blood doriors in war surgeryq.Kvinnorna som inte - med ärans skimmer omkring sig - gjuta sitt blod på slagFaltef böra stillsamt och prak- tiskt sta till tjänst med att låta det flyta över i hjältarnas, d e sårade soldaternas, avtappadeidror.
Den amerikanska doktorn anser, att med denna organiserade tillgång på friskt kvinnoblod skall man uppnå mycket goda resultat vid återstallan- det av d e söndertrasade.
Vi tvivla inte på att den amerikanska kvinno- brigaden av blodsdonatorer inom kort står full- rekryterad.
Krigshypnosen vet inga gränser.
Och dock - det är fråga om det tjugonde seklets amerikanskor!
Inför den tanken blir Kerenskijs kvinnliga dödsbrigad i sin ryska miljö enkelt naturlig.
Om ' Siri öll lers Arbete.
1; ' tt Siri kom tillsittstora arbete berodde huvudsakligen av följande.
*.
.
Sommaren 1886 gjorde Egon och Siri sin fjärde resa till Sveige, Tjolöholm.
Här oroades de av en viss godtycklighet i .. uppfattningen med avseende på indi- videns plikt till lagbunden tukt .bch ordning, såväl på känslolivets som på samhällets omrade.
Närmas.t möttes de av denna riktning inom syskon- och vänkretsen.
Vid hemkomsten tog Siris oro sig uttryck i författandet av den i förra artikelns början omnämnda skriften, M-o psi a d e n, t) som den brukade kallas inom familjekretsen, om vilken skrift ' hon själv- säger: " Jag ville begagna mig .av filosofen Boströms idéer, men tag.na u r minnet (jag hade icke last honom på flera år), och icke använda dessa, shvida jag icke trodde dem.vara sanna för dem, för vilkas skull jag skrev? --.
" Siiledes filosofi, icke för filosofiens utan för människornas skull förnuft o c h kär- lek " - " En väg, som ingen.vandrat före migu, säger hon.
.
Icke.
den ytt.re apparaten,.
utan den s i allt .för mycket skymda intuition, som ligger till grund f6r Boströms tanke- byggnad, var det, som Siri Zöller gripits av och förde vidare.
Icke så, att hon läst Boströms filosofi likt en- " dilletant ", som " plockaru här och var - hon- hade A ' - ' *) Namnet härleddes därav, att Egon kallade sir; " der Mopsrc, som kom fisam och skallde för människorna.
Hon kallade honom " der Bär Bärle ' som brummade för hennecc.
- - ' ...
.
.
grundligt satt sig in i systemet, men hon tog det väsentliga och arbetade v.ida.i.e ' därpå med ett djupare grepp p &amp; dess samm.anhang med livet.
I februari.
l887 sände Siri .sin skrift (ställd till sys,kon ' och vänner) med brev till professor Nyblreus.
*) S e d a n denne läst uppsatsen, skickade han.
den.vidare till Stockholm men skrev.
själv.
till Sir ' i, att ' hon borde taga vara på " kristologien " i. sin skrift for att sedan utgiva den pk trycket.
' Ännu ett liknande utlåtande omtalar Siri i sitt arbete; " efter läsningen av min uppsats sade sig A. önska, att Pappa levat, sh att han fått se, vilken vikt jag faste:vid Kristus. "
Ja, s &amp; mycket hade man sett, och något annat därtill, nämligen en brinnande, av kärlek .fylld längtan att kunna upplysa och hjälpa dem, ' till vilka hbn.
skrev,- hjälpa.
.dem.
till den.
Frilgande ständpunkten införli-vtt -- till ' sanningen.
Men detta ' sista.
sågo .vi icke och kunde icke heller se: Här-som oftast i sitt tal och arbete utgick-Siri omedvetet från det antagandet, att iiennes åhörare och läsare ägde samma vetande som hon i de ämnen hon behandlade, varför hon aldrig gav några förklaringar, Hela .M o p s ia d e n vilade ju på Boström, som länge var Siris och hela livet Egons.
, religion.
.
.
Siri funderade en tid på vad prokissor N y b l ~ u s s ' krivit men fick snart klart för sig, att d i hon har begagnade sig av: redan givna.föru tsättningar, hon icke ville ' n.
*) Prafessor Axel.
Nyblaeu; i Lund, förf.
till D e n EiIoSoPiska f o r s k n i n g e n.
i.
S v e r i g e m.
.m.
fortsatta utan i stället börja om och försöka komma till samma resultat utan några förutsättningar alls, d. v. s. att hon skulle utgå från " okunnighetens ståndpunkta och fråga sig fram genom sin livslag (av vilken hon även förut begagnat sig i Mopsiaden) eller, som hon i brev till mr Pearson benämner det, utgå från " fritänkerietsu ståndpunkt.
Under Siris funderingar på allt detta, kom Egons första olycksfalP) i Nieukirch samma vår och till följd därav deras sista gemensamma resa till Sverge om sommaren.
Som olycksfallet skett under tjänsteutövning, hade dubbel semester erhållits, och de inträffade på Tjolöholm redan i början av juni.
Har .var då ovanligt kallt, varför de under väntan på värme företogo en fem veckors tur till Norge, till Tonsaasen.
Bland kurgästerna gjorde de här bekantskap med två unga norskor, vilkas intresse för religion och allt därmed sammanhängande gjorde att de .fingo komma Ram med sin så högt skattade boströmska filosofi, ivilken de funnit det gemensamma uttrycket för sin gudsdyrkan och beviset för, " att de vor0 ett i Sanningena, (denna filosofi, som Siri senare, under sitt arbetes tid och till Egons häpnad och bekymmer, trodde sig nödsakad att övergiva, men som hon liliväl, något före sin sista sjukdom, på prof. Nybl~eus tillskyndan, åter tog fatt uti och då menade sig iter ha blivit djupt gripen av).
Gärna ville de diskutera denna filosofi, om de träffade på någon därför intresserad, men det intresse, som kanske väckts av deras egen hänförelse, förbleknade dock snart för det oftast i filosofi otränade sinnet, ") Vid det sista, i Geldern, förlorade han sitt liv.
så snart man av omständigheternas tvång mast skiljas från de bida, av varmt intres- se besjälade lärarna.
Här förekom det ocksa Siri, förut varnad av M o p si ad e n s öde, som om Boström icke varit de båda unga nog.
Nar Egon låg och vilade, gick hon ensam på de härliga skogsstigarna omkring Petralie Sätern vid Tonsaasens Sanatorium och funderade över hur Boströms grundtanke skulle kunnagöras Fruktbärande för de båda unga och för de kara i Sverge.
P &amp; Aterresan till Tjolöholm gjordes ett besök i Moss, hos en gemensam vän, gift med en norrman.
Med den senare hade de varit några veckor till- sammans i Torisaasen och hade i honom lärt känna en sökande ande, som hade åtskilligt att Iara Siri med avseende på hennes arbete.
För honom var " broders- kärlekenu högsta religion, icke skulle han varken kunna eller vilja taga Bo- ström, det förstod Siri.
Av yttre omständigheter, nödgades Egon och Siri förkorta besöket i Sverge.
1 dess ställe gjordes en härlig tur, Berlin-Thuringen.
Men man kan vara förvissad om, att Siris hjärna, under allt det sköna hon hörde och såg, var i den livligaste verksamhet för att finna en sann uttrycksform för alla de mäktiga tankar, som rörde sig inom henne.
Strax efter sin hemkomst tog hon också itu med sitt stora arbete, där det först och främst gällde att pröva den livslag, som hon såg personifierad i Egon och som hon, som vi redan anmärkt, begagnade sig av i M o p s i a d e n, men som hon nu ville ha användbar för alla människor och för hela livet.
Okuvlig var den energi och brinnande det hopp, varmed hon
gick till sitt varv.
Som ett kaleidoskop ter sig vid en första blick det väldiga material, som hon nu genomarbetar - världshistorien (efter de förnämsta kallor som då funnos) friin tidernas början och allt intill vira dagar; biografier (och bland dessa aven hennesegen), karaktärs- skildringar m. m,, allt under det vi i kortare uppsatser och härliga brevu få leva oss in i hennes arbetsmetod och hennes stränga uppsikt över sig själv, att icke k ä n s l a n, men hennes livslag far vara den, som sköter styret på hennes arbetes farkost.
" Lycklig den som får dikta och skapau, hörde jag henne flera gånger saga, " för mig galler det endast a ' tt lyda ".
Men långt ha vi icke trängt in i andan av Siris arbete, förrän vi försti, att det hela ar bundet samman genom hennesarbetes1ag.Hennes mening är, att vi hela tiden skola se lagen, som också kallas Sanningen (med stor bok- stav!
); att vi skola marka olikheten i historisk utveckling, om Lagen följes eller icke.
Min övertygelse ar, att det vore att göra en stor orätt åt Siris arbete.
om man ginge förbi henne här eller icke förstode henne, så djupt och allvarligt övertygad som hon ar om sin livslags oandliga räckvidd, Den ar, tyckes mig, så a och o i hennes arbete, att detta arbete måste förbliva meningslöst, om hennes livslag lämnas utan avseende.
Den.
som endast laser brottstycken av hennes meromnamnda arbete, skulle kanske vilja opponera mot den stora vikt jag har lagt ph hennes livslag, menande, att arbetet ju aven innehaller andra tankar.
Ja, visserligen, men nar man tillägnat sig det hela, förstår man, att alla.
hennes tankar samlas kring samma mål, att de endast äro länkar; val ofta av olika form och färg, men dock alltid länkar till samma kedja.
Det som dock kan förvilla ar, att Siri alltid bemödar sig att gå förutsattningslöst till det hon vill skildra, så mycket som möj- ligt från " okunnighetens ståndpunkt u var ju hennes ständiga strävan.
Icke att jag di, nar Siri ännu fanns ibland oss, hade fullt klart ' för mig vad hon menade med sin livslag.
Men si mycket förstod.
jag aven då, att denna lag var liksom den " röda tråden u i hennes arbete, liv och tal.
Hon hade dock i tal och skrift mycket svårt att koncentrera sig.
Nar man kom till Siri för att begära råd, var hon klar och koncis och full av brinnande intresse över att få komma i kontakt med en människa.
Men att utan denna kontakt framlägga sin lag för människorna, det kunde icke Siri, såvida man icke ägde förmåga att göra om ' förstående vittnande inkast och därigenom hejda hennes tankars fram- brytande ström.
Ty för den tankeovane att här följa henne var outsägligt trött- samt och mycket svårt, om ens möjligt, varför man av självbevarelseinstinkt ratt ofta simmade ut i ren tanketomhet.
Jag vet, att det efter ett sådant hennes tal handt mig, att jag gatt ut föratt gråta, icke ' endast därför, att jag var så dum, utan aven därför, att jag var så trött!
På samma satt som med Siris tal, var det också med hennes skrift.
Icke heller där kunde hon koncentrera sig, vilket nog också berodde på arbetets s ö k a n d e karaktar.~ennesarbetevimlar därför av en shdan mängd upprepningar och släpar på en så onödig bredd, att '
312 H E R T H A .-p - _ .- - P- - .- - Rebecka Först med sitt ensidiga " ratt för mig " och sedan med sitt lika ensidiga " ratt för digu dödar Beate och förstör både sig och Rosmer samt sprider oro och Förvirring inom det samhälle, vari de leva.
Det senare upp- rörde både Siri och Egon, som själva alltid försökte handla och darföre aven fordrade att andra skulle handla som delar i det stora hela, som länkar i det stora organiska samman.hanget.
Till deras van, m r Pearson, sände Siri sitt Wosrnersholm.
I ett medföljande brev sade hon sig har ha fått stoff för sina tankar i kvinnofrågan, i olikhet med m r Pearson, som i stallet menade sig ha fatt stoff för sina tankar i akten- skapsfrågan.
Antaganden, som båda tor- de ha varit berättigade.
I detta brev liksom på andra stallen i sitt arbete, vill Siri, som resultat av sin livslag, Fa fram en fordran pai lagbunden tukt och ordning inom alla samhällsfrågor.
Ingenstädes får Siri ett k aftigare bevis Sarskitt varnar hon kvinnan för att för sin livslags tillämplighet an i Ibsens utan denna stränga tukt (ernådd genom dramer.
Skalden går har " i blindou allvarliga studier av sin och mannens tillväga efter samma lag som hon.
Bland särskilda och av badas gemensamma dessa konstverk has Rosmersholm gjort natur samt av goda historiska verk, det starkaste intrycket på Siri, därför alltsammans efter hennes arbetes lag) att hon dar ser sin livslag allra tydligast g &amp; ut i det offentliga livet, dar hennes tillämpad.
Med denna till prövosten varma känslor (hennes " härliga Förmåns- tänker hon .sig också igenom dramat, rattu) eljest kunna föra henne till god- om vilken framställning hon själv säger: t y c k l i g a domar och handlingar, i vilka, " den bör ingå i mitt arbeteu; Om enligt Egons och Siris fasta övertygelse, man endast på .. vanligt satt genomläser en stor fara för samhället döljer sig.
Men Siris varning " särskiltU till kvin- denna framställnings tankegång, finner man, att.
den i så gott som intet skiljer nan beror av hennes djupa och starka sig från Ibsen, vilket ju också var Siris tro gå kvinnans stora betydelse j u s t n u mening, men läser man så om den ännu för alla samhällsfrågor.
Det a r den upp- ' en gång, prövad med hennes livslag, lysta och genom den frågande stånd- så ser man hur utifrån dess ståndpunkt punkten fostrade- k v i n n a n, som Siri läsaren maste ursäktas iFall han för- lorar den av henne själv dock alltid följda tråden.
Hon skulle därför aldrig utan den oerhördaste ansträngning ha kunnat .s jälv föra vad hon älskade att kalla " sitt och Egons barnu ut i världen, Men " arbetet " ligger dar nu, renskrivet och ordnat, färdigt för den, som på Siris villkor vill taga det om hand.
O m jag således, som jag förut nämnt, icke av Siri själv kunde bibringas fullt förstående av hennes livslag, så har dock den kännedom, som jag senare genom hennes arbete fatt om densamma, kastat ett klart ljus tillbaka över denna Siris sista tid, och i detta ljus ser jag så val den konsekvent genomtänkta lagen som hennes egen trogna och osjalvis ka strävan att f ö r m a n n i s k o r n a s s k u l l tillämpa densamma på sitt eget liv, framträda på ett skönt, ja, gripande satt.
H ' E ' R T H A ville s e främst i ledet vid .framskapandet av * den nya.
livslagen Siri Zöller visar sig hava den djupaste uppfattning av betydelsen av Kristi lära och av - hans eget l i v efter denna lära; .I ' en kortare uppsats, som hon bland annat kallar D e t f ö r n ä m s t a a v allt, framlägger hon i en del citat u r Psaltaren psalmistens " längtan ", en längtanvilken liksom blir till ett samfällt, ett hela .det judiska f01 kets rop i det upprepade citatet: * Såsom hjorten ' ropar efter friskt vatten, så ropar min själ, Gud, efter digu.
På Siris fråga: lev mänskligheten genom judarna bönhörd?
", kommer hennes svar, stilla och enkelt: " I Bethlehem i judiska lande.i, ' föddes om kr.
600 år efter Gautama Buddha, Jesus Kristus, Marias och timmermannens son *.
~ f t e ' en r kort sammanfattning av ' Jesu liv övergår Siri till en på flera sätt svirtydd filosofisk framställning av hans uppgift inför män- niskorna.
Men lika övertygad som Siri ä r om att l i v e t ' efter Kfisti ' lära ä r vägen till Sanningen, lika övertygad ä r hon om att nutidsmänniskan varken vill eller kan gA denna väg, så länge Kristi lära och liv framföras i ' sin ur- sprungliga form.
För att den i kristen- domens första tider, skulle kunna gå sitt segertåg genom världen, säger Siri, måste den talas p i tidens sprik, och för att kunna tala detta språk med.den övertygande kraftisom var honom egen, måste Kristus - vara ett barn av s i n tid.
Denna tid såg dock i l i v e t endast frestelser till synd och enda frälsningen uti att så vitt möjligt försaka detsanima.
Människan behövde därför en ny " med- lare ", menar Siri.
Och så kom hon till sin " nya historiska livslag " eller l i v e t.
". '
313 Ar 1890. skriver Vitalis Norström: *) " Kristi lära var frin början för.
negativ - för att i sin ursprungliga gestalt.
kunna tjäna till.
världsutvecklingens.
organisa- tionspri.ncip;, - " l1 Den måste äridrasK, säg &amp; han; ' .den måste draga tillsigposiiiva element från andra håll! '
- ?flytta tonen från förbuden och den negativa fralsnin- gen,,-från det onda till det organiska livet i det goda, låtom oss kalla detdettredje rikets ideal.
Att ett sådant ' ideal måste finnas, det känna vi och det s e vi; men vi hava icke i vår hand den positiva nyckeln därtill.
Vi känna kraven, som driva oss åt detta hB11, och vi se vissa konturer, som leda oss i vår, stravan ditåt, men vi sakna det positiva begrepp, den andliga verklighet, i och med vilken detta tredje ideal bliver histohens led- stjärna.
I historien kan detta visserligen icke positivt inträda genom en gradvis skeende utveckling, utan endast genom en revolution, ett språng från mörker till ljus, men den successiva utveck- lingen förbereder och, möjliggör detta språng. "
++) För mig måste ' det fu synas som om just ' Siri Zöllet Förmedlat detta språng penom att hon visat hurusom det vakna, villiga och forskande lyssnandet till l i v e t leder ' till " det tredje rikets ideala och ge- nom att hon letat fram sin livslag (vars kortaste uttryck ä r den f r åga n d e i stället förden d ö.m a n d e ståndpunkten till livet) För att därmed hjälpa människorka att på fullkomligaste sätt k u n n a leva efter detta ideal.
- *) NigraGrunddrag ur v i r TidsKultur.
* *) Jamför förf.
Ludvig Nordström i anknytning tillhansNyaHimlarochennyJord.
B. v. B. '
. '
,
314 H E R T - H A - folkskoleseminarium plats vid har.
följts av fröken Augusta Wester- bergs uinämning till rektor vid folkskol- lärarinneseminariet i Kalmar.
Fröken Westerberg är icke ny på platsen, under fem års tid har hon ' efter av den avgående rektorn, skött rektoratet på förordnande och därunder med duglighet sina aliggandens vid denna ' tid särskilt komplicerade pa grund av att skolan utvidgats, arbets- planen omlagts, nya övningsavdelningar upprättats och nya lärarekrafter måst anställas.
Islhdskornas nya tidning.
Med undFångna politiska medborgarerättighe- ter synas isländskorna känt behov av annu ett eget organ i pressen.
K v en- n a bl a d i d, Briet Bjarnhedinsdóttirs nu 23-åriga lilla tidning, har denna som- mar fått en kollega.
Den nya tidningen, som till erinran av Författningsförand- ringens minnesrika dag bär namnet 1 9 J ' ni, kommer ' t en gång i månaden och redigeras av Inga L. Lárusdóttir.
- - - p - - -- - Albert Bonnier: Ur fromhetslivets svensk- historia iv Emilia Fogelklou.
11: 1.
- Den 14 juli.
Revolutionsdrama i tre akter av Rornain Rolland.
-- Romain Rolland.
M a n n e n oc h v e rk e t.
Av Paul Seippel.
Overs.
av Viva Baucr- Ostermann.
Hugo Geber: Kommande tider - kommande ting av Wahlter Rathenau.
Till svenska jämte fereta1 av Algot Ruhe.-Arbetenkornasviirld.
Studier och karenheter PV Gerda Meycrson.- nordliga itfgar av William J.
Long.
Bern.
övers.
av Jane Lindblad.
Andra samlingen.
- En sommirsaga p i Svan &amp; Berättelse av Aug.
Lundin.
- Fröken Börjemans lördagar.
En skiss ur den ensamma flickans leverne i kris- tid och dyrtid av Eva Hede.
- Ett kvinnoöde av Sigurd.
- Petterssons Lina av Sigurd.
Evang.
Fosterlands-stiftelsens förlags-expedi- tion: Inga Marias hemlighet av Anna Olander.
- De funno ett fiste.
Till ungdomen av K.
G. Fridholnn.
- Tankar i andliga ämnen hämtade fran gudstjänst- och andaktsstunder.
Av Isolé.
- Lögnens vadd av Otto von Viebahn.
Overs.
av G.
W. M. Fleetwood.
Svenska Andelsförlaget: Aktuella kvinno- fdgor.
Föredrag vid Nordiska kvinnosakskon- ferensen i Stockholm den 10-1 1 november 1916.
- Kyrkame uppgift i fredsarbetet.
Föredrag i Helga Trefaldighet i Uppsala midsommarafton 1917 vid Allmänna Svenska Fredskongressen av SddeIbIom.
- Av S.
L. Fredenheim.
Dahlbergs förlagsaktiebolag: Amerikanska uttLaBaandeni o h det brittiska herraväldet i Utgivna av den Indiska Nationslkom- mittdn (europeiska avdelningen).
J.
A. Lindblads Förlag: E n sjuksköterskas av Noale Roger.
Bem.
övers, av Aline 6ronhielm.
iidskriften till &amp; t pris iv) n.
3: SO, varvid prenumentlon.
er=F&amp;bunbets byrb; 48 KIBraiwgsgataa, StockboIm.
.
erera .i ', u&amp;iuaste postsustalt ener 3 boWIa&amp;et.
Pris:.
- 1.
.
.
.
.
-.
.
.
.
.
.
,.
.
:.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.......
:. "
..:.
.T .... - 1!
.
+ I l I.
.m, '.
.
.
.
s.
.
...... c -,.
.
.
.
.
:.
.
:,: +tppgnspriseri netto.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
* ....
.
.
.y c,,:- .., -.
.
.
: Ruta, om ' / B slik:- ...... %,$6~oq1.
' I ... sJdi ':.
.
.
Ruta.
o m; I / i sidi::.
...
.
.
.
.
s.
.
.
.
.
.,.
,;; -.
w - 65~101o / 13ix~rnm.
131 x lOle1.65xZO4mm.
65 x50 mm.
.. 3.
,, 70:- ..,, 136:- i..
.
.
.
.
. '
,.
.
.
.
.
t.
131 x 204 mm.
:,.
:.
i g i n g.
.
.
~ r.
4150 l g d r t ~ ' k.
.
k ' ~ 8:- r.
I &amp; ng.
.
~ r.
1 5: -, a.
2 5 6 - r ..,, 36:- 5 ginget .., - 6 %-.
1 .Ti&amp;&amp;dften H ER T H A S.
.
.
*.
.
:;,.
.
.
.
.
.
.
:.
.,&lt;r '::;: &gt; -.
.
-.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
c..
- j.
.
... &amp;.
............. 2.
;.
.
.
.
.i.
.
- A f k, 2:.7S.
LiTsriMá~~.35.
&amp;; eS ' ..; R&amp;hm08 óck '.
' Sfockbtitm.
Redaktionstid: inbitigar, omdagar och; iks 27 62.
Expeditionen: kl. &amp; - l ' varje s3ekeadag.
: 10 20,, .., ...
~efsid?
:.
.
Kr.
28: -.
, 127: - l ghg 5 ginger.
,, 135: -- 1 0, ',, 26Q- 20,.
y,.
.
..
,, 245:-.
; ..,, 4 ?5 ?-, I:
.
-.
,.
.
.
.
s " -- 8.
B 1 1 B B.
mo ----.
.
.
.
5.
.
.
s Innehdill: J Den avenska allmogekvinnans sbillniag - der boflan och ' i medlet av forra Hrhundradet.
Av Pehr Jo nsson.
Nlgra kvlnnofthetag i Goteborg.
I.
Av Anna Klemun.
Kringblick.
Om Siri Z6llere Arbete.
II.
Av B..
.
.
.
0C38SS-m-.
.
V. B.
= o ~ o ~.
-.
- -.
.
.
.
C__ --- FREDRIKA-BREMER-FORBUNDETS BYRA 48 KLARABERGSGATAN 48 Rikatel.
27 62.
Allm.
tel. 48 16.
Upplysningsbyrh Allm.
tel. 48 SO.
oppen: 11 - 4 Upplysningar lämnas kostnadsrritt rörande kvinnliga arbetsomrAden, utbildningskurser, 1Öne- förhillanden nr.
ni.
För utredningar avgift enligt iiverenskommelse.
FREDRIKA~BREMER-FORBUNDETS SJUKSKOTERSKEBYRAER i Stockholm: RARNHUSGATAN 6. n. b. Rikstelefon 68 98 Allm.
t e l e k 82 11 ~ e .-&amp;dr.
: i skotudrrbydn.
Byrh mottager sjukbud hela dagen: pr telefon Hvea nattdid.
Föredindarinnan träffas säkrast 1 / s2-11s4.
1 Cititeborg: N. FOGELBERGSGATAN 5.
Rikstel.
61 87.
+r TRYCKT HOS BR~DLIWA LACIRITI () H.
I I O K T R Y C K A I I, STOCKH0I.M 1917.
