# ID: svediakorp-per2754
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Hertha
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Hertha', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1917
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 10,350
# sentences: 557
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-hertha
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


JURIS KANDEAT.
.
--.
...
.
.
KVINNLIGA J U R I ~ S K A BYRAR ' Ledig annonsplats!
Testamenten, bouppteclgingar, arvsntilcdt:: ....
ningar, äktenskapsförord,.
famiijer %t&amp;kr. '
... 9 juridiska uppdrag av alla slag.
Även SH- iiga förfragningar besvaras.
.
-.
VARK OCH IIYFLAMMATIOIY, - .-.
.
... Till lindrande och hiivande av ~ a r k och.
inflammation, förorsakade av insektsstyng, försträckning, kontusion eller andra yttre skador, ar Salubrin ett 5 % verksamt medel, att de, soin använt det,andam51s- enligt, icke vilja vara i saknad därav, vare sig i sina hem eller pAsinaresor.
Partilager hos o o o m m o i MODERNASTE SYMASKIN i GEIJER &amp; C:o, STOCKHOLM A.- &amp; Il ' ordiska Kompaniet.
Textilavdelningen Thyra Grafström, Stockholm.
Permanent utst2tlnhg av färdiga - och paborjade arbe- ten samt material.
Rid vid inredning av viningar m. m / Undervisning i Italiensk spets- och annan konstsöm.
Ständigt pH lager därtill hörande material.
Svensk, Fransk och Bömisk SpetstrHd.
Rikhaltigt urval av Spetsmönster.
I Ledig annonsplats!
- I I l I ' I -.
15 OKTOBER 1917 n gammal erfaren stadsläkare, som satt vid en sjuksäng, tillfrågades av patienten om resignationen inför döden föreföll ofullständigare hos sådana män- niskor, som till synes hade det gott här i livet, eller om de armaste och " de lyckligaa i detta fall förhöll0 sig ungefär lika.
Läkaren svarade, att med undantag för en eller annan levnadsfrisk ungdom, som överraskats av en dödande sjukdom, var hans erfarenhet den, att så gott som alla, d i d e gingo bort, i själva verket " hade fått nogu.
Detta lilla " nog " kallar till liv hela serier av bilder u r det förgångna.
I blixtbelysning skymta SA många bort- gångna, som lämnat ett andligt arv efter sig.
Beethoven, utan möjlighet att höra en ' ton av sina odödliga harmonier.
Chopin med det sönderslitna väsendet, härjat av passionen, redan vid fyrtio år förtärd av sin lidelsefullhet.
Heine i sin grav av kuddar.
Flaubert, konstnären med dubbellorgnett, som sbg sitt släktes brister - för skarpt för att.
älska det en smula och som isades till döds av sin egen kyla.
Tolstoy, den nya tidens bättringspredikande profet med.
det kärleksfullt brinnande hjärtat, jagande.
E.
bort från hemmet och de sina för att dö i enslighet.
Wallin, sitt fosterlands uppburne son, p i sitt yttersta suckande: " jag går, jag har föga njutit av livetN.
Strindberg, den stormande titanen, med om bibeln stillsamt knäppta händer.
Månne inte dessa och tusen deras and- liga jämbördingar hade fått nog, då i dödens skymning varje livets färg plinades ut.
- SH ilar tanken genom kyrkog8rdars gröna gömmor, där " var- dagsmänniskor * jordats med och utan prakt.
H ä r den fromma grevinnan med sitt av en son krossade hjärta, för vilket en andans man fann .denna lindrande balsam: " sh milnga böners barn kan ej gå förlorata.
Och dar bondhustrun, " som ingen hade sett skrattau.
Over- talad till giftfrnål med en rik odugling /: i blev hon mor till på olika sätt under- måliga barn.
H ä r Föräldrarna till en ung son, som av dumhet och okynne hatat en person av kunglig familj och blivit för alltid landsförvisad.
Det stackars paret hade.
sina hjärtan p &amp; andra sidan Atlanten s i länge livet.
räckte.
Och där en ung man, som drömde om höga och skona ting och trodde sig kallad att uträtta något vackert i. värl-
3 den.
Snabbt svängde lyckans hjul och gav med ens åt okänt namn en klang, som hördes vitt omkring.
Han tänkte då: harnäst, härnäst a r turen min.
Allt- jämt rullade framgångens char förbi med nya utkorade, smyckade med blommor.
Blekt smålog han ännu: en annan gång jag åker dar, för mig det röda rosenregn.
Han fick ett rosen- regn - p i kistan.
Som så många före och efter honom.
Står den enskilde under en o f r h - komlig lag, ett lidandestvång, utan att han förstår en direkt mening med detta oundkomliga något, så synes en lika lag given för manskligheten i dess helhet.
Ett lidandesmatt, fördelat olika på de olika epokernas folk, som vart i sin mån bereda det kommande utan att tydligt kunna se eller förstå vad detta kommande innebar, vad av det förhan- denvarande, som skall multna bort som odugligt, eller vilka nybildningar med varldsomvaIvande livsstyrka, som skola framalstras, Det finaste, det längst verkande i tradition och historia verkar ju i oss som instinkt och handlingssätt.
Men det sämsta i historia, det felaktiga i kultur ha val också satt marken i oss.
Och slutligen kommer revolten mot det som stänger vägen för en ny riktning.
Vi som nu leva börja äntligen revoltera mot ett evigt återvändande till kriget som ett nödvändigt led i det världs- historiska arbetet.
Vi - Atminstone vi kvinnor - börja tänka, att vi måste bryta med det förgångna, att vi måste övervinna detta hinder för ett verkligt framsteg i kultur.
Vi vilja inte tåla någon kompromiss med det förflutna.
Och dock - skola vi uppleva annat än kompromiss?
Men skall den ätmin- stone dö med oss?
Siffror tala bättre i n ord.
H publikationen aKriegsckronik ", som regelbundet kommer ut var månad, synes i augustihäftet för 1917 denna * försiktigta utförda sammanräkning av " Die Menschenverluste der Ententeu till den 3 1 juli l 9 17: ryssar 9,500,000, fransman 4,400,000, engelsman 1,600,000 (indier oberiiknade), italienare 11,600,000, belgier 240,000, serber 500,004 rumäner 308,038, summa l8,MQOOO.
I dessa 18 miljoner iiro Iven de fangar, som befinns sig i centralmakternas händer, inberiilamde.
Be utgöra i runt tal 3,003,000.
Centralmakternas förlustsiffra ar icke angiven, men proportioner kunna ahkas.
Vad som däremot undandrar sig all statistik i r antalet civila offer, de otaliga som - ai båda sidor - duka under f6r sorg, sjukdomar ock nöd.
Liksom det p i sin tid blev nog av blodiga offer till gudomen,.
d i mänsko- anden steg till nya höjder, som det blev nog av minskoföraktet i antikens slaveri, av grymheten i inqvisitionens tortyrkamrar, av intoleransen, uttryckt i kiittarbailen, sai måste en ging krigets månghövdade hydra, med olycka ut- strömmande u r vart och ett av dess gap, bli avskydd sa som de redan övervunna gräsligheterna avskys av oss.
Skulle man inte kunna tanka, att åtminstone den europeiska viblden vid detta laget kunde hunnit den punkt, där den Ritt nog?
Det ar tron och den allena som för- sitter berg.
Och vi kvinnor slappa aldrig tron på det godas slutliga seger.
H E R T H A Om vi tidigare förstått och kunnat arbeta för denna tro på något effektivt satt, hade kanske vildets former nu varit mindre grymma än de äro.
Ni mödrar därute i världen, där tillvaron ar svept i svart, med nyfödda krigsårens barn på armarna, det enda som kan hjälpa er att hålla ut ar tron, att vad ni nu lida, det skola edra barn undgå.
Förstörda nejder skola blomstra p i nytt, i fredliga dalar skola åter hjordar g i lugnt i bet och idoga män- niskor le &amp; t sina flitiga händers verk.
Det sönderskjutna, raserade, krossade är utplånat.
De ögon, som sett så mycket elände, att de slutligen inte längre sågo nhgot alls pH denna jord, ha slutits för alltid.
De hjärtan, som klappat i ständig ingest, tills de brusto, ha längesen 285 multnat.
Men ur miljoner själars sam- fällda lidande steg äntligen en mognad tro fram i handling - frän det att krig varit folkens livsvillkor, blev fred det oeftergivliga villkoret.
Det har sagts, att frihandel skulle vara den enda möjliga fredsstiftare, att Europas fredliga framtid skulle bero på frihandeln.
Men skola nationerna unna varandra frihet i handel utan att den allmänna stenhirda materialismen under- går förvandling - det ar fragan.
Att odla hjärtats mark till högre bör- dighet an vad tjugonde Arhundradets skörd utvisar, det miste bli ett nytt släktes nya garning.
Av den gamla odlingsprincipen - mig och mitt - har varlden fått nog.
METTA GREGER.
Röstrattsdagen 1917.
N ar röstrattsföreningarna förlidet å r firade den 7:de oktober, Birgittada- gen, för första gången som " sin dagc ', korad framför andra på grund av dess stora historiska minne, mot vilket en sen tids kvinnors rattfärdighetskrav skulle sta fram i sin styrka och sitt beratti- gande, trodde val innerst de flesta, att den - dagen just inte länge skulle be- höva bli enTagitationsdag för röstratts- saken.
Nar den 7:de oktober 191 7 gick in, stodo vi dock i yttre måtto på sam- ma punkt av ouppfyllda strävanden.
Ater hade riksdagens första kammare förkastat förslag om rösträtt för kvin- nor.
För oss var det blott att åter och åter igen tala ut var besvikelse och framföra vHr rättmätiga begäran.
Röstrattsdagen 191 7 blev också det samlade uttrycket för detta.
Pi mötena över allt Sverges land blev detta fast- slaget i följande resolution: Svenska kvinnor, samlade till möte Birgitta- dagen, uttala sin djupa harm över första kam.
marens vägran vid innevarande Hrs riksdag att godkänna ens en begrhsad lösning av kvinnornas rösträttsfriga.
Riksdagen har tidigare begärt be- vis p i att kvinnorna verkligen önskade med- bestämmanderätt i landets angelägenheter; kvin- norna svarade med massopinionsyttringen 19 14.
Riksdagen begärde en allsidig utredning; k. m:t skaffade en sidan utredning 191 1.
Samtliga andra nordiska länder ha givit sina kvinnor röst- rätt och valbarhet: under krigsiren ha i Förenta.
staterna kvinnor i 7 nya stater erhallit rösträtt vid presidentvalen; 6 stater i Kanada ha givit kvinnorna full politisk rösträtt; i Osterrike och Ungern förberedes reformens upptagande å re- spektive regeringars författningsprograk; i Eng- land, Ryssland och Holland stir frigan inför sin omedelbara lösning.
I Sverge är denna fråga minst lika mogen för sin lösning som i dessa länder; vi begära att den antages såsom vilande redan vid nästa riksdag, sä att Sverges kvinnor icke längre be- höva vänta pä denna gärd av rättvisa.
Av de många, värdigt hållna mötena äro vi har endast i tillfälle att namna Stockholmsföreningens, som ägde rum Kvinnornas hopplöst, så resultatlöst synes det, kvinnornas krig mot kriget.
Vad ha S de uträttat i dessa tunga, långa år, å i K, P.
' * J, K:s stora sal.
fram- förde Lydia wahlström i ett brii- jant föredrag sina tankar om Kvin- * Orna och de politiska ström n i n- gasrans, och Elin Wagner drog upp lin- jerna f ~ vad r kvinnorna kunna göra för att omfatta bära upp en ny mänsklighetens livsriktning - Med an vi viinta, i tids Och medan vi vänta, har nu den inrepolitiska nyorienteringen g8 tt i rik t- ning som synes säkerställa vart röst- rattskrav till en kommande riksdsg!
mot kriget.
brinnande ömkningar efter och viija till ett nytt, annat tillstand än det, som Bett till tidens Förfarliga katastrof, mhste dock efterhand matta atmosfiiren med något av detta nya, och det som nu endast kan triinga fram som o r d blir en gång till mera.
Under tiden fa vi taga vara på orden, och innu icke friga efter garningen, som icke tillstad- jes att fai bli till.
Den internationella kvinnokongress, som Erbereddes till denna sommar I Schwziz, hör till de planer som icke fingo bli verklighet.
Den franska grenen av den internationella kvinnokommittén för vara !ctig fred har i en schweizisk kvinnoridning funnit rum för de ord, i vilka den sänkte sig att kvinnornas fredsönskningar skulleläggas fram genom kongrsssen.
Vi lamm här plats för dessa.
under vilka det ohyggliga ohejdat rullat vidare slukande mänskoliv, lycka, tro och hopp?
Vad finns att peka på av garning och framfärd mot det uppställda målet?
Så gott som intet, detta ar den enkla sanningen.
Och dock, bakom der som kan tagas på, osett, under det som kan skönjas, ligga åter och åter nedbrutna ansträngningar, iter och åter kvävda försök.
I det tysta har mycket förbe- retts, som inte f å t t komma fram, mycket förötts av vilja och kraft att verkligen uträtta något.
Kanske ändå intet alldeles förött och förolyckat!
Om aven betaget den kraft, som i dagen burna och hoppfullt 9 stödda företag ha i sig själva, finns det ER stor lögn ligger till grund för något i denna strandade strävan, som lever och i sig bär växt.
Sjalarnas varje krig, säger denna franska kvinn-
H E R T H A liga fredssektion, namligen den.
att krig är en tillåtlig, till och med nödvändig form riv mänskligt handlande.
Mänskorna uthärda kriget, mördan-.
det, endast genom att humanisera det.
Och de humanisera det på tvenne sätt, för det första genom att pålägga mördandet s. k. humana bestämmelser, för det andra, och framför allt, genom att tillskriva mördandet orsaker, mål och verkningar, som ursäkta det, så- som t. ex. att det igångsättes till skydd för manskligheten och dess framåt- skridande.
Dessa lögner och detta misstag ha nu sin nått höjdpunkten, då i namn av manskligheten alla regeringar, presiden- ten Wilson däri inbegripen, draga in sina folk i kriget och fasthålla dem där.
Kvinnornas främsta plikt ä r därför i dag, mera än någonsin, att avslöja och bekämpa dessa gängse lögner, genom vilka mänskorna mutas till dödande.
D e måste inse och aven uttala den meningen, att på intet satt och i intet fall krig, vilket betyder förintande av - mänskor, låter förena sig med mänsk- lighet.
Mänskligheten når aldrig upp till seger g e n o m kriget, den måste alltid och med alla medel sträva efter att uppnå seger ö v e r kriget.
Till vinnande av den segern måste alla Ianders kvinnor viga sina krafter.
De måste oförtröttat kämpa för: a tt f ö r a d e t n u v a r a n d e k r i g e t till fred; att förvandla det nuvarande hatet i förtroende och samför- stånd; att i den avgörande stun- den säkerställa freden.
287 I.
F r e d e n s uppnilende.
" Först måste kriget föras till slutu.
Så talade presidenten Wilson i mansk- lighetens namn den 22 januari 1917.
Mänskligheten fordrar i och med fol- kens djupaste innersta önskningar freden.
H u r kan man i mänsklighetens namn framhärda i kriget?
Genom att man genom kriget skiljt av manskligheten i två fientliga lager, vilka bada betrakta var- andra å ömse håll som den förkropps- ligade krigsviljan, orättfärdigheten och ondskan, med vilka manskligheten inte kan ingå förbund.
Så övertygas varje - folk, att innan fred kan slutas har kri- get en uppgift att fylla, namligen den att krossa det onda, d. v. s. fienden.
Därför vidhålla också regeringarna, att fredens timma ännu inte slagit.
Ingen fred .förran fienden blivit tvingad att erkänna sina fel och sin moraliska mindervärdighet.
Ingen fred förrän han förklarar sig besegrad, såsom ångrande syndare, förrän han erbjuder offentliga bevis på sin ånger - återupprättelse, skadestånd, garantier.
Och dessa villkor För Förhandlingar kan endast en segrare framställa.
Därför måste man segra, segra för att straffa.
Utan nya massakrer och en för fienden förödmjukande fred vore manskligheten vanärad.
Det ä r på tiden att alla Ianders kvin- nor resa sig mot denna lögn, mot denna illusion av varaktighet i en fred, som bygges upp på den enes seger och den andres straffande.
De måste framför allt fasthålla vid president Wilsons outplånbara ord, även när han själv förnekar dem: " Varje verklig fred måste vara en fred utan seger.
Segern har en fred i följe, vid
288 H E R T H A.
-- - P --.
vilken segraren uppställer villkor för den besegrade.
.
.
en sådan fred kan endast antagas genom förödmjukande.
.
.
den skulle framkalla hämndkänslor, som gjorde den till en osäker fred.
Endast en fred mellan jämställda kan bli varaktig.
.
.
För nationerna ä r en billighetens och rättfärdighetens ande likaså nödvändig vid istadkommandet av fred, som den är det vid ordnandet av territoriala frågor och ras- och natio- nalitetskon Bi kter. "
Kvinnorna måste taga folken ur den villfarelse, i vilken man störtat dem och som för varje folk medför, att det begär det andras underkastelse och bestraffning.
D e måste bryta igenom den ring av förakt, misstroende och smädande, varmed folken kringgärda sig i stället för att de skulle göra klart för sig, att de alla, den ene som den andre, be- dragas; Man söker freden förgaves på slag- fälten och även förgaves i regeringar- nas högtidliga försäkringar.
Krig tänder alltid åter krig.
Det måste i sig självt besegras.
Ingen fred utan andarnas besvärjande!
Man kommer inte heller ett steg närmare freden, om man före förhand- lingarnas början begar få veta de be- s t ä m d a medgivanden, som kunna avtvingas motståndaren, ty detta vore att behandla honom ovärdigt.
Den åter, som allvarligt önskar freden, bör först göra detta klart genom hand- ling; han måste förklara sig beredd att under någon som helst form närma sig fienden, d. v. s. träda i mänskliga, rattsliga relationer till honom.
En sådan handling ä r i varje ögon- blick möjlig, den beror på en enda.
Naturligtvis kunna de påbörjade förhandlingarna, då det hänger på bi- läggalidet av två partiers tvistigheter, komma på sned, om det ena ' av de två partierna uppställer orimliga fordringar.
Men aven om det a r riktigt, att sluta fred endast på vissa villkor, ä r det dock brottsligt att i och för sig under- o r d n a Fredsförhandlingarna freds- villkoren.
Vi hoppas att alla länders kvinnor, upplysta genom den sista tidens hän- delser, måtte ena sig om följande fordran: E betraktande av att freden aldrig kan komma för tidigt, i betrak- tande av att varje stund är den ratta stunden för iterställande av freden, eller för att försöka göra det, fordrar kongressen obetingat av de krigförande regeringarna omedelbart inledande av fredsförhandlingar och förpliktar sig att med alla medel, petitioner, flygskrifter, möten, utbreda begreppet om en fred p8 samförståndets grundval.
BB.
U t b r e d a n d e av förtroende och s a m f 6 r s t i n d.
Fred a r icke möjlig uran sinnenas lugnande.
Men ensamt lugnandet ar icke nog.
Sinnena måste avrusta och över- vinna hatet.
Nu uppstis emellertid hatet, som i närvarande stund förblindar alla sjalar, liksom krigsviljan själv, genom att man inte försthr att skåda kriget i ansiktet och att bedöma det för vad det ar.
Varje samvete böjer sig undan för kriget.
För att finna sig till ratta med mördandet, i vilket han tar del, måste
H E R T H A varje mänska ge sin motståndare skuld för detta.
För att icke vara tvungen att avsky sig själv och sina gärningar, niåste var och en göra sin fiende till föremål för sin avsky.
A ena sidan .ar fienden ensam an- svarig för kriget, å andra sidan är fienden den enda orsaken till krigets alla ogärningar.
" Ni har velat kriget. "
- " Ni Överträder reglerna för krig- föringen. "
Så lyda anklagelserna, som i det oändliga slungas från den ena sidan över till den andra.
Varje folk ar i god tro, att inte det velat kriget.
När nu kriget en gång utbrutit, drar varje folk den slutsatsen, att motståndaren velat det.
Det gäller att utan uppskov bekämpa denna villfarelse, annars kommer hatet aldrig att upphöra.
Det galler att göra klart För var och en, att fienden lika litet velat kriget som man själv.
Men det galler också att avslöja och höja anklagelser mot de krigsstra- vanden, som äro verksamma inom alla folk, regeringarnas ärelystnad, den hemliga diplomatiens ränkspel, politiska och finansiella intressen, kapitalistisk och koIonial konkurrenskamp.
Det gäller att genom dessa bevisbara fakta fast- ställa f01 kens oskuld.
Med hjälp av historien måste även visas, att de fredssinnade folken gjort sig skyldiga till likgiltighet, att de p % grund av andlig feghet och tröghet ha låtit sig bedragas.
Det måste fram- hållas, att kriget hade kunnat undvikas och att en varaktig fred inte kan utgå ur detta.
De franska kvinnorna begära, att 289 en straffande undersökning måtte offent- ligt företagas mot alla regeringar, och de äro försäkrade om att den kom- mer att resultera i ett frikännande av alla folk.
Vi hoppas att alla nationella grupper vilja förena sig med oss i att stödja följande fordran: att alla offentliga och enskilda förklaringar och anklagelser, som sammanhänga med orsakerna till kriget och ansvaret för kriget, uppskjutas tills material för ett opartiskt bedömande samlats; att en opartisk undersökning officiellt vidtages, ledd av en inter- nationell kommission, inom vilken alla krigförande och neutrala nationer äro företrädda och vilken, buren av en full- komligt neutral anda, behandlar frågan om krigsorsaken fullt vetenskapligt; att denna undersökning måtte resultera i ett formellt uttalande, som beFriar mänsk- lighetens samvete från lögn och förtal.
Kan genom en liknande akt ett opar- liskt .friande av folkens andel i krigets förbrytelser fastställas?
Vi svara: nej!
Vi veta att kriget är den stora förbrytelsen, ur vilken alla förbrytelser födas.
Vi veta, att det icke - gives nigot rittfärdigt ' krig, något mänsk- ligt, nigot förmänskligat krig.
Man får inte göra kriget den aran att betrakta grymheterna som oväntade illgärningar och ohyggligheter.
Kriget är sig självt en grymhet, detta måste oupphörligen upprepas; detta är sanningen om kriget.
De handlingar, som man älskar att beteckna med ordet grymheter, äro i själva verket endast krigets nödvändiga och allmänt erkända följder.
Att för- klara krig betyder att p i samma gång
undvika: de f8 icke försumma sin nu- varar.de uppgift, som är att söka bringa kriget till ett stillestånd, på det att de måtte k m n a gripa fatt pai sin kommande uppgift.
De böra därför icke förlora sig i förtidigt sökande efter medel att för- hindra ett kommande krig (konstitueran- det av vikldens förenade stater, inter- nationell skiljeritt o. s. v.).
Måivi överläta detta åt de officiella pacifisterna och regeriagarna.
Det ar tids nog at t bekymra sig om organisationen av den varaktiga freden, nar fred åter råder i världen.
Men ett medel finnes, varigenom sedan nu varaktigheten av den kommande Fre- den kan F~rberedas: det andliga arbetet.
Varje åtgärd mot det nuvarande kriget eller ett kommande krig beror pA den uppfattning av kriget, som man bekan- ner sig till.
Det nuvarande kriget har emellertid visat, att de meningar, som kvinnorna under fredstiden bildat sig om kriget - såsom förövrigt alla pacifister gjort det -, varit Förvirrade och obestiimda.
Harigenom förklaras ocksta delvis att deras krig mot kriget misslyckats.
Dessa meningar måste nu eller aldrig revideras.
Misstaget har varit, att mara inrymt en skillnad i fråga om krig, mellan ett rätttiirdigt och ett orättfärdigt krig, mel- lan försvarskrig och .imfallskrig.
Så länge de framharda i denna villfarelse, kunna man och kvinnor i god tro alit- jämt begara mördandets förlängande.
111.
SWersttglllandet a v freden.
B dessa dagar, då vi, alla länders Annu återstår frågan om en varaktig kvinnor, åtminstone i våra tankar och var innersta vilja, äro förenade, måste fred, den kommande freden.
Framför allt maste kvinnorna gent vi erkanna våra misstag och vara fel!
emot denna fråga ta sig tillvara för en Ha vi modet att redan nu saga ut sar,- dubbel fara, som de hitintills icke vetat ningen ona kriget och att utan vacklande förklara grymheter.
Vi vilja inte veta av någon skenhelighet i detta avseende.
Dar mänska slår mänska, har han redan nått det ondas yttersta granns, och inte först genom slaktandet av kvinnor, sårade och barn.
Vi vilja inte försöka att upprätta nå- gon lista över grymheterna eller fast- ' stalla förövandet av dessa grymheter.
Listan ordnar sig själv, och vi äro sak- ra, att den blir lång nog och att de fakta den upptager äro verklighetstrogna.
Nar en gång krigsförklaringens för- brytelse är begången och soldaterna störtats i kampens helvete kunna de icke längre anklagas.
Det onda de för- öva kommer icke från dem.
Glömska och förlåtelse, ömsesidig Förlåtelse, mås- te de enskilda och folken här bjuda; hari och endast hari ligger rättfärdighet.
Därför uttala vi i detta avseende, i motsats till vad vi fordrade i fråga om krigsorsakerna, den önskan: att ingen ny Lundersökning med avseende på de under kriget av de krigförande bes gångna grymheterna måtte igångsattas; att kvinnorna pai allt satt måtte be- möda sig om att utplåna minnet av grymheterna; att de oförtröttat ma bekämpa den krigshetsande propaganda, vilken, i det den ständigt åberopar sig på de av motståndaren begångna exces- serna, bortleder vårt hat från det enda till hat berättigande, kriget.
.
HERTHA. '
eller skonsamhet pröva grunden för vår nya lära!
I fråga om detta framlägger kongres- sens franska sektion följande resolution: Kvinnorna, vittnen till det nuvarande kriget och den allmänna förändring, som därunder inträtt hos även de flesta av deras meningsmotständare ifråga om kriget, vilket dessa senare vid ut- brottet betraktade som ett medel till förverkligande av sitt frihetsideal, till och med fredsideal, förklara, i betrak- tande av att manskligheten från nu måste utan förbehåll avvisa kriget, såsom den avvisar mördande mellan enskilda individer, måste utesluta det ur sin tankevärld och alla sina förutsättningar) måste vägra att på .något sätt erkänna det, även där det gäller att skydda och bevara ratt- kvinnorna, sffgavi, för klara, att de för framtiden tillbakavisa varje särskiljande av rättfärdigt och orättfär- digt krig och förpliktiga sig att beteckna varje tillflykt till krig som en skamlig och brottslig handling.
Även om det teoretiskt, frin utgångs- punkt av berättigat nödvärn, kan tyckas riktigt att medgiva en skillnad mellan den som angriper och den som försvarar sig, förklara alla länders kvinnor, med vunnen erfarenhet genom samma upp- levelser, som.sfn menning: att alla natio- ner nu måste gemensamt bära ansvaret för kriget; att år 1914 alla regeringar, trots bedyranden om fredsvilja, i själva verket börjat krig för att vinna över- välde; att det moderna kriget, då det appellerar till nationen i dess helhet, alltid miste för folket framställas som försvarskrig; att alla regeringar, dä de med samma skicklighet begagna sig av 29 1 denna lögn, också aven lyckas i att framställa det krig, i vilket de inveckla sina folk, som ett försvarskrig; att verk- ligen år 191 4 samtliga folk uppriktigt trott sig föra ett försvarskrig; att därför frän denna stund varje folk måste vägra att deltaga i ett krig, även om det fram- ställes för dem som försvarskrig.
Själva skonade från det direkta krigan- det, förpliktiga sig kvinnorna frän denna stund att viga sitt liv åt utbredandet och vidmakthållandet av de idéer, som ensamma kunna förlösa manskligheten från kriget.
I medvetande om denna uppgifts svårighet, men i övertygelse om att de endast .härigenom kunna befria världen, förbinda de sig att i allt sitt görande, enskilt och offentligt, utan återvändo bedriva propaganda här- för, tillstående att de betrakta detta som en ny religion.
De ha för avsikt att överallt, där de trängt in i det offent- liga eller politiska livet, främst och enigt bilda ett fredsparti, vad männen, till och med socialisterna, icke vågat göra.
Kringblick.
Framtidens rikedom.
Det är inget nytt, att nar nöden pressar tillvaratages det som annars föraktas.
Märkvärdigt är det således icke, - att i dessa tider kvinnornas arbete u t o m hemmet blivit eftersökt och värderat.
Det är helt enkelt samhällsmaskineriet, som inte kunde hållas i gång, om kvinnorna inte nu varit redo att gripa in på alla områden, däribland på sådana, som förut varit absolut stängda för dem - därför att det föregavs, att de ej dögo.
Bra nog differera emellertid uppfattningarna om hur man i framtiden - den underbara, hägrande framtid, då det åter skulle råda fred -
skall ställa sig till kvinnornas anspråk på att inte utan vidare skjutas undan från de olika arbets- grenar de kommit in i.
Den gamla, gamla åsikten hänger i: de miste tillbaka till hemmet, till sin ratta plats, det nuvarande ar ett undantagstillstånd, vilket som sådant tillåtit exceptionellaanordningar.
Icke ens den hårda tuktomästare, som denna eländets tid ar, har öppnat deras ögon, som i fråga om kvinnorna tro, att allt ar gott sådant det varit i urminnes tider.
En och annan ser dock vad klockan är slagen.
Ser kvinnornas arbetsproblem i sammanhang med hela den historiskautvecklingen,någotsomannars på grund av häpnadsväckande närsynthet totalt ignoreras.
Ett intressant exempel på vad en man med öppna ögon i fr8ga om denna sak har kommit till ar M. Léonard Rosenthal, en fransman som intar en framskjuten stallning i administrationen av sitt lands kommersiella och industriella liv.
På eget initiativ och nu främst för att under den närmaste svåra tiden tillgodogöra så många krafter som möjligt för yrken och industrier har han i Paris bildat en sorts yrkesSkola för kvin- nor.
Ecole Rachel heter detta institut, som upp- tar utbildning i diverse yrken, såsom tillverkning av löständer, förut ett uteslutande manligt yrke; fotografisk retuschering, hittills i Frankrike ute- slutande utövad av österrikare; ortopediska upp- sättningar, nagot som särskilt nu p &amp; grund av kriget kommer att bli mycket vinstgivande; m. m.
Teoretisk undervisning ges i kemi och kirurgisk mekanik.
M. Rosenthal tanker emellertid icke endast gå det närvarande.
I en artikeI i La F r a n c a i s e utvecklar han sina planer på att för framtiden tillvarataga den stora " civila armé ", som han nämner de yrkesarbetande kvinnorna och som han anser representera framtidens stora ekono- miska rikedom.
Hans förhoppning ar, att franska staten skall inse nödvändigheten och vinsten av att aga yrkesutbildade skickligakvinnligaarbetare och gcnom inrättande av yrkesskolor liknande hans egen oka landets producenter i avsevärd grad.
Enligt den beräkning han gjort av kost- naderna för den kompletta utbildning i de yrken lians skola upptar, skulle staten genom ett anslag av en miljon francs kunna ge 15,000 kvinnor den kunskap de behöva för att komma i en självst2ndig ekonomisk stallning.
Han menar9 att detta vore gott inte endast för kvinnorna själva utan B r staten.
-- En ganskaenkel slutsats, men som det i alla fall tyckes litet svairt att komma till.
Varför skulle inte de 15,000 kunna lita till hemmens försörjning?
Svaret ges - inte minst av kriget!
in1edningen) ill en i Boströmsförbun- dets skriftserie för 191 1: ': intagen, av fil.
' och teol. kandidaten Emilia Fogel- klou " iniedd och sovrad " skrift av Siri Zöller f. Bergman, ger oss inledarinnan en kortfattad översikt av förks liv och av det arbete, varåt hon ägnat de sista åren av sin levnad.
EFter att under mer an tjugu år ha sysslat med renskrivandet av såväl det, som i egentlig mening kallas " Arbetet ", som av de detsamma Atf6l- jande brev, dagböcker m. m., has aven jag, med anknytning till det föseghende och därtill uppmanad av mina närmaste, besjilats av en önskan att liksom p i förhand söka intressera allmänheten för detta manuskript.
Bast tror jag mig kunna nå detta mal genom att i allminhetens hinder Egga vad jag anser vara " nyckeln " till detta stora, i sin h e l h e t eljest natt obegripliga arbete.
?N:o29, AdolfJohnsons förlag, pris l kr.
H E R T H A 293 Det var i ett h e m i ordets djupaste sådana som vishet, mildhet, fridsamhet och vackraste betydelse, som Siri Berg- och kärlek, kärlek till de sina och alla man växte upp.
Gammal och ung, allvar människor, kärlek till kung och foster- och lek möttes dar, och musik, en land med dess lag och rätt, samt kärlek, musik sh rik, mångstrangad, att det tyck- tro och lit till Gud, visar sig " Pappau tes som om själva den gamla prästgården för oss även som en den nya tidens med a l1 a dess invånare, dess släkt och människa med " ljus och öppen blick vänner och hela dess idylliska omnejd inför livets strömdrag, villig att alltid spelat med dari.
Vinteraftnarna i det.
lyssna till nytt som till gammalt och stora förmaket med brasa, musik och till att pröva sanningshalten dari - till hoglasning vid lampan, allt detta måste ständig fördjupning och förnyelse aven p8 barnasinnet göra ett djupt intryck.
för honom själv ".
Av " Pappa " fingo Böcker i mängd funnos i hemmet, egna de tre äldsta systrarna huvudsakligen och lånade av goda vänner, på svenskt sin skolbildning, och med hans hjalp och utländskt tungomål.
Man läste, fun- " genomarbetades och diskuterades i derade och diskuterade, detta senare sallsynt intressegemenskap de svåraste isynnerhet med " Pappau+, som så sm8- och nog så tunglästa originalarbeten i ningom blev centrum i hemmet.
T y om filosofi, naturvetenskap och historia, också mor * *, mormor och tv8 äldre innerligast och noggrannast dock av systrar vor0 medel vid danandet av Pappa och Siri, " sjal av min sjalu, som Siris karaktär hon säger t. ex. i sitt han kallar henne.
För helhetsintryckets arbete om sig själv, att hon Från barn- skull miste har även omnämnas, att domen var obegåvad och sovande, men " Dunker " i vida kretsar var beryktat att hon genom de märkliga personligheter, för sin akta nordiska gästfrihet.
bland vilka hon vuxit upp, fått en allt Frän fädernehemmet överflyttades mera vaken blick för livet -, så a r det Siri till sina i närheten boende ungdoms- dock kring " Pappas " person, som detta vänner för att läsa med deras tre små nägot bildat sig, som jag med ett lånat gossar.
Deras lungsju ke far var en sällsynt namn vill kalla " Dun kersandan ".
Som stark personlighet, som ständigtgrubblade Siri anda till det sista låter oss förstå, över s a n n i n g s p r o b l e m e t i livet.
H ä r att hennes arbete vilar på den grund, började, som Siri själv säger, " hennes som lagts hos henne av " Dunkers-an- sannings liv att för första g8ngen röra dan ", s i m i det tillatas mig att har na- på sig ", men s8 ensidigt, att det endast got längre uppehiilla mig vid den, som blev till plåga för henne själv och för kan betraktas som.
representanten för hennes vänner.
(Det ä r här, som hon denna " andau, nämligen vid " Pappa ".
har den inre upplevelse, som blir till BegAvad icke allenast med egenskaper en av hörnstenarna i hennes arbete.)
*) Axel Theodor Bergman fil.
lic. och teol. jubel- Husfadern dör och Siri reser med hans dokt., prost i Dunkers och Lilla Malma för- anka och de tre gossarna, som vän och samlingar.
hjalp, till Schweiz, Clarens.
* *) Mathilda Helena Bergman, den rikt begivade H a r bland de mäktiga alperna vid systern till konstnären prof. F. W. Scholander.
-
Genfersjöns strand låg den * pensionu, Mury Monnaie, dar Siri skulle möta sin lycka i den djupe och ädle Egon Zöllers skepnad.
Även han var lung- sjuk, och det var liksom under dödens du6bla skugga - en av de små gossarna låg livsfarligt sjuk - som Egon och Siri hade funnit varandra, men någon fram- tid tillsammans vågade de då ej tanka på.
Men härligt var n u e t i de sköna nejderna, och Siri kände hur hennes längtande sanningsliv genom samvaron med Egon fick ökad växt och blom.
Till Egon förde Siri den boströmska filosofien och sin musik, genom den förstnämnda fingo de sin djupa, andliga gemenskap och genom den senare en självständig stallning åt Egon och, efter mycken kamp och många svirigheter, det egna lilla hemmet i Egons foster- land, Tyskland, som Siri sedan efter Egons död utbytte mot Sverge.
Kärlek till minniskorna var ett av Egons lösenord, och av kärlek till man- niskorna började Siri sitt * arbeteu.
Egon rycktes helt plötsligt ifrån henne under en ambetsresa, men genom sin besegrade sorg älskade hon nu människorna och hela världen med än större kärlek, aven då, nar hon stod dar ensam med sitt grusade hopp om att kunna hjälpa man- niskorna med sitt arbete.
Under det sista året av Siri Zöllers liv, var hennes hjärna tidvis omtöcknad.
På en av de allra sista * ljusau mellan- tiderna sade hon: " Jag står färdig att mottaga all slags prövning från Livets hand - sjukdom, vissheten om mitt arbetes misslyckande, och annat, - endast sinnets sjukdom kan jag ännu icke mottaga med ödmjukhet, darföre att bördan då lägges på andras skul- dror och jag ingenting kan göra själv. "
Men livet fordrade icke längre detta offer av Siri.
Endast någon vecka till, och hennes p i djupet av hennes sjal liggands önskan " att f &amp; bli förenad med Egon i ett aninat liva hade gått i uppfyllelse, och det hjärta, som så varmt ömmat f ~ r människornas val, hade upphört att kfappa.
* Vad ar val dfi huvudändamälet med det arbete, åt vilket Siri, Zöller under stora försakelser agnade de sista åren av sitt liv?
Harpil har hon själv givit ett klart och bestimt svar, som lyder: " Att finna er, vag till sanningen (Gud), som alla Ictanna vandracs.
Redan friin sin tidigare ungdom be- rättar Siri om, att hon under nägra " korta stundera Ett erfara, huru hon genom sorg och bedrövelse, men med tro och lit till Gud, hade i jublande lycka liksom lyfts upp till Guds egen himmel, " en vag som d e t r o e n d e allt ifrån kristendomens början och inda in i våra dagar vandrat och ännu vandra ", säger bon.
Men som ett äkta barn av den nya tiden, förstod hon, att den vägen skulle nu tusenden och åter tusenden varken v i l j a eller k u n n a vandra.
HUFE skulle - de väl då kunna bliva delaktiga av den lycka, som under * några korta stunder " v a r i t hennes, och som nu, av l i v e t ytterligare bekraftad, v a r hen- nes?
Och med otaliga tankar, och dessa tankar prövade p &amp; Egons, hennes makes liv, fick hon slutligen klart för sig, att denna lycka måste ligga ' ' i d e t le v a n d e l i v e t s j ä l v t U.
Med tålig och seg ihar- dighet f6rde hon d- ut sitt sökande över
H E R T H A livets a l l a områden.
Resultatet av detta sökande blev, att utvecklingen fordrade syn för e n n y h i s t o r i s k livslag,+ en lag, som hon fannnu höll p i att bryta sig en vag in i livet till de efter sanning törstande människornas hjälp.
Med Siris ord säger oss denna lag: " att vi i det yttre livet hava en van, som så småningom gör oss mogna att kunna älska v i r nästa som oss själva och Gud över allting aven från vår sinnliga naturs sthndpunkt, nar vi följa denna natur blott i den mån den Överensstämmer med den sanning, som talar till oss u r det inre livetu.
- Och Siri säger vidare: " Först nar alla människor icke vilja taga något steg efter den inre insikten, innan detta aven blivit bekräftat av den yttre sanningen, först då har bryggan blivit slagen över avgrunden mellan det sinnliga och det andliga, och människorna skola då i livet finna ro, glädje och harmoni.
De behöva då icke längre avstänga sig från livet för att leva i Gud, utan de skola tvärtom finna, att Gud fullast trader dem till mötes i det jordiska livet, i dess kärlek och i dess vetande. "
Det a r likväl icke allenast ' (den nya historiska livslagen ", d. v. s.
* livet självt ", som Siri Zöller letat fram åt oss, utan aven något annat, namligen s ä t t e t hur denna lag skall kunna bliva oss den " medlareQ, som, " aven utan att vi veta därom ", .skall kunna föra oss tillbaka till Kristi lära och därigenom till San- ningen-Gud.
Och nu komma vi till Siri Zöllers egen livslag, som ställer en ovillkorlig fordran på oss, att vi vid vårt *) Siri Zöller visar nämligen i sitt arbete att Sanningen vid nya skeden i historien uppenbarar sig för oss i formav nya, " livslagarG eller " medlare ".
295 bedömande, vår handling stalla oss liksom frågande till livet: Hur a r har " ra t t f ö r mig, r a t t f ö r dig och r ä t t f ö r a l l a a n d r a samt r a t t, o b e r o e n d e a v mig, dig och alla andra? "
0 H u r hade Siri koyiimit till denna sin livslag?
Siri Bergman visade sig nastan ända från barnaåren som som en stark och originell personlighet.
Bland de mest framträdande dragen i hennes karaktär måste man lagga märke till en omutlig sanningskärlek, en ovanlig osjälviskhet och en på djupet liggande, stor anspråks- löshet.
Detta till trots kunde hennes bedömande av personer och Förhållanden ofta vara både förhastat och orättvist.
Själv menade hon har, att nar hon k a n d e sig icke vilja annat an sanningen, så måste hon val vara på rätta vägen.
Första impulsen till en ändring härvidlag gavs av hennes käraste ungdomsvänner.
Men mäktigast verkade dock det exempel, som mötte henne ' i hennes make.
Med förvåning lyssnade Egon till hennes hastiga och obetänksamma omdömen.
" Hur kan du så fort förstå och vara färdig att bedöma? '
var hans standige; undrande Fråga.
Slutligen måste Siri också inse, att har var något nytt, som hon förut icke haft blick för.
Egon vågade v ä n t a och fråga, innan han kam med sitt omdöme, sin handling.
" Det intres- serade honom lika mycket att fråga sig till andras ratt som sin egen, och svaret mottogs nastan med lika stor tillfreds- ställelse, antingen det var andras eller egen ratt, som avgick med segernu, säger Siri.
Men n.är han Frågat sig till ratten över alla rätter, Sanningen, så
ville, ja, fordrade han,att alla i ödmjukhet skulle böja sig inför densamma.
Det måste dock har anmärkas, att Egon icke från början av deras sam- varo stod så Fast och klar inför Siris hastiga omdömen som här skildrats.
Hennes iver grumlade hans blick och drog honom delvis med sig.
Men i den härliga frihet till individuell utveckling, som deras " enhet i sanningenu fordrade och gav, återfann Egon snart sig själv Rennes största hjälp att leva det liv, som högst skattades av dem båda, det liv, d i r den av den friigande ståndpunkten prövade Sanningen blev deras ledstjärna.
N i r Siri sedan började sitt stora arbete " att söka en vag till Sanningen, som al l a kunde vandraa, var det Egons fri- gande ståndpunkt till livet, som kom henne att finna den sedan överallt av henne begagnade prdfvostenen eller hen- nes livslag: " ratt f ö r mig, r ä t t f ö r och den vag till att Förstå och älska d i g u o. s. v. människorna, som från hans tidigaste ungdom omedvetet varit hans och som just därföre kunde vakna till liv igen, emedan Siri genom aDunkersandana, Boström och h o n o m s j ä l v gick sam- ma vag.
Även hon gjorde detta i början omedvetet, men sedan, då hennes arbete ju vilade på denna väg, full t medvetet.
Som exempel på vad jag här ovan sagt, vill jag berätta, att jag, då jag ett pas år efter deras giftermål för första gången kom tillsammans med Egon, lade märke till det bestämda, men milda sätt, var- med han häjdade Siris väl kända iver.
Men jag lade också på samma gång märke till den val kända humor, varmed hon upptog hans förebråelse och gav honom ratt.
Humorn gällde nog här den övertygelse, som växte sig allt starkare hos henne, att " om också kärleken till honom gav henne förmåga att allt mera se på förhållandena och på a n d r a s san- ning ", så hade också han först genom kärleken till henne fått förmåga " att hålla just vid s i n egen sanning gent- emot andrasu.
Man förstår här, att Egon måste bliva personifikationen av Siris livslag.
Först omedvetet och sedan medvetet blev han Denna lag skulle kunna hjälpa oss i alla livets förhåilanden, kunna anvandas av alla slags människor, oberoende av olika aisikter och trosformer eller om inga shdana funnos.
Siri säger har: " må alla komma med sina smil stenas för att h j ä l p till med uppbyggandet av Saningens tempel, duga de ej, så falla d e ju bort.t ' - " Om blott nagon viille börja att anvanda min livslaga, önskar hon.
" ' Om den goda viljan därtill endast fin- nes, och parad darmedl den fragande i ställes för den dömande ståndpunkten, s &amp; miste man gai framåt om man i n till det yttre misslyckas, - ty man kan ju även lära av sina misstag. "
- " Tycker man sig under sina bemödanden liksom sitta fast, kommer man till ' bönen ' - formulerad eller alldeles utan form.
Sjilv lirde Siri att allt intensivare leva efter sitt arbetes lag, främst darföre, att Egon rattrnlzade som sin mening, att om hon icke kunde göra detta, s &amp; kunde han aldrig få nPagot Förtroende till hennes arbete.
Detta, .att leva efter siat arbetes lag, blev ocksal Siri Zöllers stora tröst, nar Iivet tog i f r h henne hoppet om hennes arbetes framgång.
Och under- bar är den utveckling vi f &amp; bevittna hos
- H E R T H A -- henne under hennes .arbetes fortging.
Att denna utveckling tog ett märkligt spring framåt efter hennes makes död, antydde vi harovan, " hon älskade då människorna och hela världen med ännu större kärlek an förut *.
Men vi märka här, att så fullt och rikt som hennes liv med Egon fortfarande ar, så beror detta dock icke därpa, att hon dväljes med honom i " högre rymder ", utan därpå, att hon liksom hämtar ned både honom och " fullkomlighetens rikeu och för dem med sig in i livet.
De närmaste åren efter Egons död, var han också ständigt i Siris mun, emedan hon menade, att han var illustrationen till hennes livslag.
Som exempel på hennes vidare utveckling må man med ett av de första breven hon skriver till mr Karl Pearson * i London, där den dömande standpunkten ganska mycket kommer till synes, jämföra ett av hennes allra sista, till redaktör H.
Z. i Munchen, * * sil inse vi, att den som skrivit detta, av rörande undergivenhet inför Livets stränga ford- ran på uppgivande av egen rätt fyllda brev, måste, trots sin mänskliga ofull- komlighet, ha kommit " fullkomlighetens rikea så nära som man kan det här p8 var jord.
Som exempel på vad jag här sagt, vill jag anföra några utdrag ur detta brev: " - - - Mitt heligaste, min hela strävan att giva människorna Sanningen (Gud), sådan som livet från fall till fall visar mig, att den ligger närmast, och i vilken strävan jag känner mig vara si ett med Egon, att han, trots sin död i tiden, lever v id a r e m e d mig ' Antagl.
professor, förf.
till " The Ethic of Free thoughta m. m.
* * Ej avsänt.
- 297 i en allt större klarhet, denna strävan tyckes du förakta och misskänna.
- - - - Skulle detvara mig möjligt att på ett naturligt sätt skriva till dig, sedan du uppriktigt sagt, att du tror, att jag ibland kan låta vara att söka efter det bästa sättet att handla i livet självt, endast för att följa mina ' känslor?
Kunde ett umgänge mellan oss överhuvud vara möjligt, frågade jag mig, da du visade mig kärlek utan förtroende till mig?
- - - - På en gång föll mig följande in: Ditt kärleksfulla brev av den S / visade ~ ~ ju tydligt, att du icke hade den minsta aning om, att du genom ditt bre; av ~ mig den djupaste orätt.
den 2 / ~ gjort Det hade siledes skett ofrivilligt!
Jag hade Aterfunnit räddningen, det eviga bandet mellan oss.
Inför det ofrivilliga böjer jag mig med bidande hopp, ty i det ofrivilliga anar jag den goda Viijan, som vill a l l a människors och hela värl- dens lycka, och som k a n giva oss den.
Emedan jag ä r ett med min älskade Egon däri att vilja alla människor och hela världens lycka utan att äga för- mågan att giva denna lycka efter min önskan, så kan jag endast därigenom befrämja denna lycka, att jag böjer mig inför det ofrivilliga, varhälst det möter mig.
Under langa a r måste jag böja mig inför detsamma under gestalt av Egons trogna opposition mot mitt arbete.
Och nu måste jag åter böja mig inför detsamma, då det möter-mig i ditt miss- troende - Då jag vunnit det hoppet, att ditt misstroende till mig kan föra människorna (och således också dig) närmare sanningen, sedan jag vunnit detta hopp, känner jag mig icke längre sårad av ditt misstroende, jag har kom- mit till lugn i mitt inre och kan nu lika.
.
.
naturligt skriva, till dig som förut och aven umgås med dig, om du icke k a n andra åsikt.
Nar tiden kommer, att det är det basta för alla, att ditt misstro- ende upphör, dA skall det ocksa upp- höra, liksom Egons opposition upphörde, nar ratta tiden därtill kom.
--- .-.
- - - - Säkerligen har jag gjort dig hundrade gånger mera ont an du mig, Innerligt hoppas jag, att också du kan finna din tröst däri, att det har skett ofri vi 1 l ig t. "
B. v. B. otiser från bokvarlden.
Hofsta f r h trettonhsndratdets mitt till Ar nittonhundrasjutton.
Av Louise Stenbock f. Mörner.
C.
E. Frit- zes kungl.
hovbokhandel * Till de arbeten på godshistoriens område, med vilka grevinnan Stenbock tidigare dokumenterat sig, sluter sig värdigt boken om Hofsta.
Genom forsk- ning i olika arkiv har författarinnan lyckats komma de medeltida agareför- hållandena på spåren och följer i kortfattad framställning gårdens öden från det den första gången namnes i Vadstena klosterböc ker fram till våra dagar.
Det ar dock först fram på sexton- hundratalet, som Hofsta blir bebyggt.
till sätesgård.
Bland de ägare, som haft sin varelse dar, skymtar Marta Bern- des, hovmästarinna vid Carl XI:s hov, belyst av de anteckningar hon nedskri- vit i sin bönbok, och den myndiga sjuttonhundratalsfrun Katharina von Berchner.
Den nuvarande ägarinnan, som Aterbördat sitt barndomshem, har vackra traditioner att fullfölja, närmast från sin fars och mors tid.
Greve Carl - Mörner ' och hans maka, Sally Fries, vor0 bilda klarsynt verksamma för går- dens och sina underhavandes basta.
Det ar ägarinnan, grevinnan Ulla von Arnold f. Mörner, som tagit initiativet till historiken över sin gård, och många vackra interiörer i det rikt illustrerade arbetet vittna om den smak, med vilken hon inrett det.
Hon ar att lyckönska till att för Hofsta ha funnit en så kun- nig och god skildrare som Louise Sten bock.
S. L-D.
Ur armodets vadd av Gust.
Ad.
Helsingius.
Abo Tryckeri- och Tidnings- aktiebolag.
Krigscensuren, uppvuxen till gagn För speciella elände, befattar sig syn- barligen icke med det elandesproblem denna bok uppstiller.
Obeskuren har den nhtt hit över Finlandsgransen.
Tro- ligen finner man sysslandet med detta samhiillsonda ofarligt nog, ett onödigt pjoskande med fattigfolks förliällanden.
Vad har det för betydelse mot storpo- litik och världskrig!
b e r h u v u d taget ar det just detta, att man inte funnit nödigt befatta sig med armodets virld, som gjort att den fitt fortbesta inom vhrt samhälle med si mycken skräck och jämmer.
De som reagerat och spritt vetskap om den ut- gQra det fåtal, som något gjort för att rida bot för eländet.
Gust.
Ad.
Hel- singilas är en av dessa.
Som fattigvårds- inspektör f ~ r Finland under närmare ett 30-tal Ar har han haft tillfälle att direkt handlande ingripa mot den s h - trianmassigt arbetande fattigvården till hjälp ?6r armodets barn.
Den bok han nu skickar ut a r aven med sina rea- listiska givna, starkt gripande skildringar ett led i hans kamp mot dessa oefter- rittliga förhallanden och förtjänar att lisas aven hos oss, som sannerligen ej heller st &amp; med rena samveten i denna sak.
" # rakan Olssons hemortsrätt " till exempel - en av bokens fyra berat- telser - kunde fått samma tragiska förlopp aven p i denna sidan Botten- havet och * Två mödrar " har mötis av E. K-N.
liknande erfarenheter.
sitt '
.
.
.
.
.
.
.
&amp; r, - hai ' det.
iink .vatii att önshiingsrniiI '.
na vArden av siuq v8rqGapper och skötseln om med &amp; olut.ecrhet f b a d e punkt- rtrodda uppdraget, ävensom prisbillighet.
.
8.
, ........
.
.
.... B. L.7 .,.
: .i L -.
:.
.
.
.
.
.
.
.
.
F.
.: * '.
,,: &amp;.
C4.
.......
.
'.
.
.
: -. '
.F, \.
?
h;.
: ~ o (i t i ~ t + v d e h i &amp; n, dep@ieiiar obli&amp;io&amp;:ir !k&amp;erar tide ' r~a, kuponger och tillhandah&amp;Uer deponenter influtna: riatavddningen utlat.iingar.
av obligation~ei,.oc &amp; undidittar i duina tillii4rigobligatioa:.
blivit.
.
utlottad, samt lämnar förslag 1..
.
.
.
.
, ji@p3+letr ..
.. &lt;t:.
; - i; c ... ' q. '.
.
t pnqis 30s N~tari~~tavddlningwi, underrik; Notariat-.
tqh&gt;L &amp; illt (lckn.iryamia,sk@$.$iJ~ avdelniogen i n b i t e,.
,.
varefter de medel, s o ~ ~ l ~ &amp; t &amp; rdovidas .. ~ ~ ' ~ vidare ~ n iill &amp; ~ n ~otariá&amp;d&amp;nin~en.
*, a t t inteckningarna bliva.
i v&amp;br~drlig ' tid förnyade.
Qrn en h * adelningen deponerad ~ n s k i i d a Bank.
.
inteckning genom underl8teg.i flim$&amp; @ skulle förfalla, ersätter St~ckholms " i - ' diidgenog.
u P P ~ r a q 3 ~ ~.
; s k d a: ~, e.,,.
t~&amp;wWi&amp;sav&amp;: 559 ö * f &amp; &amp; r per 1,600 kr.
av depositipnens värde, do * ej un&amp;c z kr. "
--,.
.
.&gt;;.
-.
.-w.-.- 2 h -- .., ",: .. - i.
... -.
.
, L ' -.,.
.
.
........ .. -.
.
.-: .. _ " .-, - - .. &lt;.G ..., - .e 2.
.
- ....
.
.
.
.
.. L..
.
.
- -.
.
.
:.
.
-. '
.. -.
.
.
.
.
.
.i:, ' .-.
.
.
.
_..
.
.
:.
.
.
.
.
L.
: .... t. '
.... ......
.
: 1 I,.
8 '!
, &amp;.
,.
,,.
.
- ~.
,,,.
.
-:, d G.
&gt;. --.
i,,; \ b.
- ':.
' .s _I .....
r ----- D.
.
.
l B S B - - - - o.
.
b 9 m Nog!
Av Metia Greger.
Röstråttsdagen 1917.
Kvinnornas krig mot kriget.
Kringblick.
Om Siri Z6llers Arbete.
I.
Av B. v. B.
Notiser frAn bokviidden.
.
.
.
.
.
.
=omo ----.
.
.. ' Ledig annonsplats!
TRYCKT HOS BRODERNA L A C E X S T R ~ M.
BOKTIYCICARS, STOC (OLM I917 -- O
