# ID: svediakorp-per2753
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Hertha
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Hertha', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1917
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 10,666
# sentences: 794
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-hertha
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


I ~ A I &lt; T H U C G A ~ A 12 N.
: A.
T.
Br.
45 52: Riks Ioj j 2 K AdfrAgningstid v a d.
Ledig annonspf ats!
Ledig annonsplats!
' Jr3-4.
Beliandling medelst &amp; tf$?, dhth &amp;.
mie, nrtzssq-t?
c~ch Lgjwmasfz ' k av kto- nisk re~imatism och gikt, neuralgier, frostskador (obs,!
iiven ansiktet) 6clf bijrjande, iildrrd&amp;xisbrniid.
e i MODERNASTE SYMASKIN 8.
- ' -.
.y&gt; - b- A.-H.
,?
; ardiska Kompadie:.
Teliiilafdehin~cn Thyra G r a f s t r h, Stockholm.
Pctmanent utställning av färdiga och peiirjade a r b e Rid vid inredning av ' viningar m. m ten samt material.
I Undervisning i Italiensk spets- och annan konstsöm.
Srandigr p3 laget ' dar-ti:l hörandr niaterial.
Svensk, Yrarisii och Bömisk Spetsfrid.
Rikhaltigt urval av Spetsmönster.
Ledig anrionsplats!
SIDEN &amp; MANUFAKTUR- AFFAR alltid nyheter i stönta i&amp;l.
I: -.
.
~ ..,
ARGANG IV 1.
OKTOBER 1917 HXFTE 15 För ålderns dagar .. o och trygghet på ålderdomen.
Är inte detta vad mänskan borde kunna begära?
Hur många leva dock icke med perspektivet av .absolut otillräc kliga tillgångar, nar arbetskraften börjar svika.
Särskilt kvinnorna.
Det ar s % få a v dem, som av den lön som tillmätes d e m för deras arbete kunna lagga av något för hlderns dagar.
Och pensions- förhållandena, ännu på så många om- råden oordnade, och när de ordnats, oftast så otillräckliga, äro ju systema- tiskt särskilt ' ofördelaktiga för kvin- norna, det oavsett ah pensionen, ut- gående som procent på Iönep, alltid blir lag för den, som aven systematiskt hålles p i en Mg lönegrad.
Under sådana förhållanden ar det självklart, att stora grupper av kvinndr icke se annan utväg än att lita sig till .att samhället eller enskilda göra något för deras ålderdom.
I allmänhet har det inte heller förgäves vädjats till den sociala hjälpsamheten, nar direkt phpe- kats, att den eller den kategorien arbe- tande, sjalvförsörjar~de kvinnor vore i behov av ekonomiskt stöd för att få till stånd en tillflykts&amp;, dar de, såsom R gamla, med sina reducerade tillgångar kunde njuta av en jämförelsevis tryggad tillvaro.
Ett och annat rekreations- och ålderdomshem har ' kommit till stand genom intresserad medverkan från skilda håll, och de förminer dessa bjuda sina gäster ha gjort det möjligt för dem .att utan oro bida de sena lev- nadsårens tunga.
För flertalet har ännu inte gjorts.
Ser man sig omkring, finner man ty- värr den ena efter den andra gruppen av arbetande kvinnor, som har det fullkomligt ovissa att.
se fram emot.
Vad man, helst önskar vore ju också, att avlöningsprinciperna reviderades så, att ett helt strävsamt liv icke-resulte- rade i att den av ålder arbetströtta behövde stå på så gott som bar backe: Men vägen ' till den omand- ringen är lång.
Ännu ar den uppfatt- ningen allt för befäst, att det ar tillrack- ligt för en kvinna om hon endast förtjänar så mycket, att hon kan draga sig fram på det frhn dag till dag.
Med hennes ålderdom Får det bli som det kan.
Under tiden rekryteras de behö- vande ålderdomspermitterades led.
En kategori, för vilken det i detta
avseende ar en kritisk tidpunkt, är sjuksköterskornas.
Sedan - ett 10-tal år tillbaka har tiden efterhand kommit för de första af dem, som frestade yrkets utövning, att uppnå pensionsåldern.Dessa torde nu uppgå till ett 60-tal.
Sin pension ha d.e ju, men stor ar den inte.
Enligt de grunder, på vilka Svenska Sjukskö- terskornas Allmänna Pensionsförening ar fotad, utgår pensionen med 9 % på det hopsparade kapitalet vid pensions- ålderns inträde och utgör högst 500 kr.
I flertalet Fall ar pensionen lagre, och och särskilt för den första gruppen av pensionsberättigade sköterskor, vilka ar- betade under lagre avlöningsförhållanden aii vad senare uppnåtts, ställer den sig icke högre an 200 kr.
Inte heller efter det förslag, som nu Föreligger från den av Kungl.
Maj:t tillsatta kommittén För utredandet av sjuksköterskornas utbild- nings- och arbetsförhållanden, ha särdeles tillfredsställande siffror kunnat uppnås.
Normalpensionen ar enligt detta 500 kr., och aven den under lyckligaste Förhål- landen största pensionen, nämligen 700 kr.
- då sköterskorna sjaha måste tillsatta ratt så höga tilläggspremier -, k a n rimligtvis förslå ens till det nöd- vändigaste i dessa tider.
Man förstår att sjuksköterskorna med oro måste fr %ga sig vad som skall bli av dem - efter deras Iiinga uppoffrande arbete för andra.
För en grupp av dem finns den till- flyktsort, som val er det enda effektivt hjälpande i detta fall, ålderdomshemmet med dess särskilda förmåner.
Sophia- hemmets S o l h e m reser sig ljust och vanligt ovanför devitstammiga björkarna på backkrönet vid valhallavägen i Stock- holm.
Men dar finns inte rum för dem, som ej höra till Sophiasystrarnas krets.
Något i denna vag har dock gjorts aven för en del andra genom den överlåtelse fröken Agcia Meyerson nyligen gjort av sitt sjukhem i Stockholm till Svensk Sjuksköterskeförening och varvid ge- nom fröken Meyersons generösa till- mötesgående det forna sjukhemmet bli- vit ett bostadshus, dar nu rum mot en billig hyra finnas tillgängliga för privat- sköterskor, men aven - och har sam- manfaller saken med den idé som ligges till grund för denna artikel - för ildrade sköterskor, på samma förmånliga villkor.
Annu äro ju platserna för dessa få - men början är gjord!
Underligt ar ju ej, att mängden av sköterskor frågar sig: skulle inte något i vag med Solhern kunna göras även för oss?
Och underligt vore der väi, synes det den som skriver detta, om icke det funnes personer som sade sig: jo, det kan göras och vi vilja göra det.
Det är synd om alla, som utslitna och trötta inte veta var de skola luta sina huvuden till ro, men mera orätt an annars, tyckes det, att likgiltigt lita dem hjalpa sig själva si gott de kunna - eller rättare sagt inte kunna -, som agnat sitt liv åt att lätta andras fidanden.
Det ar inte länge sedan R o, Iararinnor- nas vackra ålderdomshem p i Ridingöla, i sin komfortabla trevnad uppläts för belåtna pensionärer.
P å en markvärdigs kort tid hade det stitliga målet hunnits, att bygga detta inbjudande hemför gensio- nerade Iararinnor.
Man hade fått per- soner intresserade för företaget, det kom en byggnadstomt en vacker dag till skanks, det kom penninggåvor - och till sist var det förstås lotteriet, det ound-
H E R T H.
A -- 269 p gängliga varulotteriet, som blev den hjälpande faktorn.
Skulle det inte gå att få till .stånd nhgot sådant som detta nu, för sjuk- sköterskornas rakning?
Det ar bittert att behöva draga gran- ser, nar det galler att hjälpa, men en ide som denna är orealiserbar, om icke man tanker sig ett särskiljande av några vissa grupper, som genom det direk ' ta företaget skola komma i åtnjutande av dess förmäner.
D e som har avsetts ha varit de skolade sköterskornas organisa- tioner - med en varm önskan att aven en gång d e andra måtte få tillfreds- ställande ordnat för sig.
.
ELLEN KLEMAN.
Den nya kvinnan i Körsbärsblommornas Land.
om en intressant parallell till de nu i Hertha pågående seriearti klarna om Kinas kvinnor förr och nu meddela vi har Kimura Komakus, ledarinnan av Icvinnosaksstravandena i Japan, uttalanden om kvinnornas förhållanden och framtidsutsikter i Körsbarsblom- mornas Land, så som de återgivas av den amerikanska tidningen T h e W o m a n C i tizen.
Kimura Komaku gastar för närvarande Amerika, tillsammans med sin man och sin lille son, för att dar studera kvinnorörelsen, särskilt röst- rattsrörelsen.
Nar hon fått reda på allt vad hon önskar veta, reser hon tillbaka för att med nyvunna erfarenheter fort- satta sin kamp för " kvinnornas plats i solen " i hennes hemland.
Så har berättar Kiniura Komaku: Jag har under fem års tid arbetat för kvinnoröstratten ' i Japan, men jag kan, inte nu uträtta nágot mera.
För närvarande har jag misslyckats - delvis på grund av bristande medel att fortsatta striden, delvis ph grund av S regeringens motstånd och delvis emedan jag inte själv visste riktigt hur jag borde gå vidare.
Jag ger ut en kvinnotidning i Tokio, och med denna som organ sökte jag Få till stånd en kvinnlig röstrattsförening.
T r e framstående kvinnor hjälpte mig.
i mitt försök, en kvinnlig juris doktor och hustru till en hög ämbetsman, en kvinnlig läkare och en kvinnlig matematikprofessor.
Den höge ambets- mannens hustru övergav oss snart p8 sin mans tillskyndan; vi kampade vidare, men snart föllo aven de två andra ifrån.
Deras rösträttsintresse var dem till förfång i deras respektive positioner.
Jag har därför nu själv till en tid m i s t lagga ned arbetet.
Men jag vet vad som kan göras, vad som skall göras, och jag skall aldrig uppge det.
Det moderna Japan a r e t t underbart folk - underbart i betraktande av att ännu för femtio å r sedan inte en aning om världens reorganisation störde dess sömm.
Men det moderna Japan ar
olyckligtvis en mannens värld, dess kvinnor ha inte någon del i dess inträde i civilisationen.
Det finnes dock givetvis vissa enstaka exempel på att kvinnorna emanciperat sig.
Vi ha framstående lärarinnor, berömda författarinnor, be- römda kvinnliga doktorer och några stycken berömda kvinnliga jurister.
Men i det stora hela intaga Japans kvinnor nu samma stallning som d e gjorde för femtio å r sedan.
Få yrken stå öppna för dem.
Scenen ger emellertid kvin- norna i Japan mer an något annat till- fälle till att komma i kontakt med tiden och dess riktning.
Endast scenens kvinnor tagas av mannen med i deras intressen.
Hustrurna hedras inte därmed.
På så satt har det blivit att skådespelerskorna inta en plats i Japan jämförlig med den kvinnorna av Aspasias typ intogo i Grekland.
Det vill saga hon får som jämlike tillträde till mannens sällskap.
Ofta mottar hon i sin klädloge, eller till supén, författare, man av rang, ministrar, envoyéer, generaler, am bets- d i n.
Hon behandlas med aktning.
Hon tillåtes deltaga i diskussionen, vad den an rör sig om.
Hennes mening ä r ofta a v varde, och man lyssnar till den.
Vi finna i den japanska skadespelerskan e n kvinna som a r inne i dagens stora händelser, som har plats att utveckla sig och vaxa.
Det var på denna vag jag kom att få veta att det finns kvinnor på den andra hälften av jordklotet, som kämpa för frihet i tanke, handling och tro.
Jag ä r nämligen skådespelerska, och således har jag fått reda på mycket, som den i hemmet innestängda hustrun aldrig drömmer om.
Jag har tillhört scenen ända se ' n jag var fyra å r gammal.
Den japanska skådespelerskan tränas som en atlet för sitr yrke.
Hon måste kunna göra taskspelarekonster, dansa och gå på händerna.
Hon måste ha fullkomlig kontroll över sina muskler.
Hon lär att uttrycka sig samtidigt med att hon lär sitt A, B, C.
Att bli skådespelerska är inte någon slumpens affär för japan- skan, som det så ofta ä r med ameri- kanskan.
Det betyder ctt lhngt, ihärdigt studium för ett bestämt mål - tolkan- det av de gamla hjaltedramerna.
Vad mig själv beträffar har jag spelat de flesta av Shakespeares hjältinnor sch nästan alla större moderna roller - Tosca, Monna Vanna, Carnille.
Min aeportoar upptar femhundra pjeser.
Jag dirigerar två teatrar, Kimura Komaku- teatern och Tokiwaza, båda i Tokio.
Jag a r också redaktör för en tidning, som jag nyss nämnde, SA jag a r inte sysslolös.
Men vad jag avundas amerikanskan hennes frihet!
Nar det går illa med mitt arbete och jag a r mycket trött, tänker jag på den dag, då vi ocksi skola aga frihet, och jag får nytt mod att fortsatta kampen för kvinnorna av min ras.
Det, att hindras på varje punkt, zn- dast emedan man ar kvinna, ar vad som a r så nedslhende i Japan.
Jag kan- ner att jag måste tvinga alla kvinnor i Japan att förstå, att " frihet för kvin- norna " inte är en fåfäng dröm.
De flesta av dem se förskräckta p i mig, nar jag talar om detta.
Det a r inte " fint " att diskutera siidana ting.
De mest dyg- diga rysa och byta om samtalsämne.
Men det finns de, som komma tillbaka
till mig i all tysthet och stalla nya traditionella dräkten av blommigt siden längtande frågor och bönfalla att jag skall tala om mera för dem.
Så det börjar ljusna.
När jag först började tala offentligt, anställdes ofta demonstrationer emot mig, men jag härdade ut.
Jag uppträdde på teatern, gav ut min tidning och talade offentligt, tills jag alldeles över- ansträngde mig.
Och jag började frukta, att jag var på fel vag.
Men nu, sedan jag sammanträffat med några av de förnämsta ledarna av Amerikas kvinn- liga röstrattsrörelse, har jag fått nytt mod och nytt hopp.
Man har sagt mig, att en dansande suffragist ä r något som man inte rik- tigt förstår sig på i Amerika.
H a ni då inte suffragister, som utöva någon an- nan konst?
Vi måste ju alla söka nå- gon utväg för vårs uppehälle, medan vi kampa för våra ideal.
I mitt tycke finnes det intet så vackert som dans, och jag har haft mycken glädje och rillfredsstallelse av att ta reda pa och återuppliva gamla japanska folkdanser.
Endast några Fä kanna hemligheten med dessa gamla steg.
Den bevaras avund- sjukt och går.
i arv från den ena ut- övaren av dansen till den andra.
Det finns tre skolor för dans i Japan - d. v. s. tre skilda riktningar - och jag har tagit upp litet från varje skola och därav gjort ett program, vilket jag hop- pas få visa en gång.
i rika, vitt fallande våder, kimonosku- Porträttet i T h e W o m a n C i t i z e n av denna oförfärade och energiska pio- niar i den fjärran Ostern företer bilden av en förtjusande liten japanska i den ren, blommor på det svarta, högt upp.
kammade hiret och mongolens mystiskt stereotypa leende i ögonen och över munnen.
Attityden ä r danserskans med solfjädrar i de båda lyfta händerna. '
I I I - Barnens.
krigsdel.
v (Ur T h e C o m m o n Cause.)
år slaktares biträde har ett knubbigt ansikte och ett oskuldsfullt leende.
Blåa ögon har han också; och nar han slår upp dem, på sitt vänliga satt, dar han står på trappan och väntar på sin order, känner jag som om jag skulle vilja kyssa vår slaktares biträde.
Men han ä r inte dar för att få kyssar!
Inte för några .kyssars skull åker han på den där bicyklen, som a r s i alldeles för stor för honom, att vid varje om- svängning av hjulet hans fot för halva tiden tappar pedalen.
Inte för kyssars skull har han Framför sig den dar korgen, vilken, i proportion till slaktarens bi- träde, genom en optisk villa förefaller att vara den största korg någonsin gjord av människa.
Han a r ute i affärer.
Det ä r krigstid, och nar skolan a r slut för dagen, vantar arbetet på vår slaktares biträde.
Han står på trappan till köksingången, tar fram en blyertsstump och en smutsig anteckningsbok ochlerljuvt upp mot mig.
- Nå ' t i dag?
frågar vår slaktares biträde.
Han, får en order - liten som det höves från en patriot - och därpå rynkar sig.
hans panna under det tunga ansvaret. '
- H u r .stavas " lår "?
frågar vår slaktares biträde och slickar på sin pennstump.
Upplysningen lämnas, och i runda utformade bokstäver med tydlig prägel
272 H E R T H A ---- P -.
- - - - -.
.
-.
.
- - - - - - - -.
- - - av småbarnsskolan skriver han upp det mörkret inte långt Från mitt hem.
- Var så god och säg mig var Respec- krångliga ordet.
- Hur, frågar han sedan detta full- table Road ar?
Jag bor själv vid Respectable Road, gjorts, stavas " lamma?
- Då ar det jag skulle vilja kyssa så jag sade till honom att följa efter slaktarens b.iträde, taga pennan ur hans mig och skyndade på.
Han gick så knubbiga, arbetande hand, slänga bort långsamt att jag blev otålig.
Jag hade den stora korgen och saga åt honom åtagit mig att visa honom till Respec- att gå och leka, Men ack, han har ingen table Road, men jag hade inte lust att tid till att leka, detta embryo till en man stanna ute i kölden längre än jag be- på fulla sju års ålder.
Jag vet inte om hövde.
Slutligen kom han fatt mig med han nigonsin lekt, men säkert a r att släpande steg.
På sina magra axlar bar nu leker han inte mer.
han en korg, som antagligen var en Damen av oviss ålder, som bar upp god del tyngre an han själv.
Han gick, vårt bröd, får inte heller mycken tid talade han om för mig, för en stos för förströelser skulle jag tro.
Jag säger speceriaffär.
Han hade kommit med oviss ålder, emedan det skulle vara spårvagnen till vår hållplats, och däri- svårt att saga hur gammal hon ar.
Hon från hade han gått tio minuter med a r lång nog för att vara sju åt, men denna orimliga börda.
Jag kunde inte underlåta att beundra hon har ett ängsligt litet ansikte och kan vara tolv.
Hon går tre mil (obs.
specerihandlarens klokhet att ge ett engelska), denna lilla dam, för att, sedan barn detta uppdrag.
En vuxen karl hon slutat skolan, bära omkring vårt hade visat det ifsin sig, Plötsligt satt bröd.
Sedan hon släpat runt sin han ner korgen och drog efter andan.
tunga korg och avlämnat vårt bröd, Han var tretton år, berättade han, och har hon tre mil tillbaka och känner mycket liten och mager.
Jag firsijkte sig troligen mogen för att krypa till hjälpa honom genom att lyfta upp kojs, men det ar mycket troligt, att det korgen, men jag skulle inte kunnat bira finnes andra sysslor för henne, innan en sidan börda många meter.
Jag var hon får vila.
Utan tvivel drar familjens glad att min egen port tillät mig att skattmästare nytta av hennes möda, avtriida från skideplatsen, men j ag men säkerligen äro de goda fosterlands- kinde mig litet illa till mods vid att vänner och ämna inte använda pängarna tänka gå den här pojken, som strävade så dumt som till att köpa någonting vidare, - han hade ännu andra gator nytt åt flickan eller till att göra hennes att söka upp, sedan var det att g i till- långa vandring la ttare genom att skaffa baka till spårvagnen och så hem cch henne ett par välsittande och hela i sang och färdig för skolan morgonen kängor.
Eftersom hon ar så ung blir därpå.
Men - det ar krigstid!
hon troligen inte trött i fötterna och Gentlemannen, som kommer med känner val inte tröttheten, som vi vhr mjöl k, ar en levnadslustig person föreställa oss att hon gör.
Det ar alltid på nio ar, som Förefaller vara en ar- dumt att bli sentimental.
.
betets aristokrat, kan kör fram till Det brukade anses för riktigt att barn dörren i en karra.
En mjölkspann ar gingo tidigt till sängs, men kriget har inte heller så tung att handskas med.
gjort om allt det där.
Jag har hört viskas om, att hans dags- Klockan var slagen åtta en bistert verk varken börjar eller ' slutar med kall vinterkväll, d i jag, brådskande för mjölkleveranserna, utan att han till- att komma hem till en bekväm stol bringar sin tid med jordbruksarbete.
och en brasa, hörde en pojkröst i Om det är så, är detta säkerligen en
mycket - halsosam sysselsattning för ho- nom och hindrar honom från att göra ofog, sedan skolan ä r slut.
O m hästar liknade människor och bru- kade strejka, skulle det val vara en idealisk tid för dem att arrangera stor- strejk!
Människornas princip ifråga om strejker a r alltid att slå till, nar arbets- givaren har det som svårast, och om hästarna tillämpade denna princip, borde d e verkligen kasta av sig oket nu,, när småpojkar sitta på mannens plats - om de endast visste hur liten han- den ar, som håller i tömmarna; och hur svag den kraft, som leder dem.
Eller - fantastiska tanke - skulle de kanna ' sig sorgsna över den lilla han- den och de små fingrarna och avstå från att göra någonting som kunde öka besvärligheterna för dessa miniatyr man, som så tidigt placerats i ansvarig ställning?
Den gamla tiden - och den nya tidens inbrott för Kinas kvinnor.
I det föregående ha i korthet berörts kvinnornas förhållanden i Kina,då den nya tiden- bland dem gjorde sitt inbrott.
Slående och underbara äro i sanning de förändringar, som har redan ägt rum - och varje dag ske inför våra ' ögon.
Ki- nas kvinnor erbjöd0 ett härligt material, som endast behövde lösas ur bojor och fängsel, andliga och lekamliga, för att genast visa sin inneboende begåvning, duglighet och handlingskraft.
Redan innan Kina genom fördraget a v år 1842 öppnat några av sina hamn- städer för samfärdsel med utlänningar, hade i hemlighet ett fåtal protestantiska missionärer under daglig dödsfara bör- jat sitt banbrytararbete i Kina.
Från 1842 tar missionsarbetet ett oerhört hastigt uppsving.
Läkaremission och skolmission vor0 ofta de, som öppnade slutna dörrar för västerländsk kultur.
Redan 1844 öppnades, i Ningpo, den första flickskolan.
Och andra följde små- ningom efter i de viktigaste storstäderna, allteftersom de blevo tillgängliga för framlingarna,Foochou,Kiukiang,Chefoo, Shanghai, Nanking vor0 bland de första.
Det kunde vara av synnerligt intresse, men utrymmet tillåter det ej, att har närmare följa utvecklingen av dessa Kinas första flickskolor.
Den intresserade ber jag få hänvisa till Margaret B u r t o n s (en amerikansk förfiittarinnas) bok: " T h e Education OF women in China ", ett kortfattat och välskrivet standardarbete på omridet.
Dessa första flickskolor mottogos med en storm av förakt och förföljelse, och de arbetade i början under de största svårigheter.
Endast dessa kvinnliga pioniärers oerhörda tålamod, uthållighet och fasta tro på kvinnans uppgift i Kina kunde hjälpa dem att härda ut.
Till en början syntes denna skolverksamhet dödsdömd genom omöjligheten att få några elever.
Fastan man ansträngde.
-
- - sig till det yttersta och betalade kine- siska lärare med uppgift att i hemmen söka övertala föräldrarna att sanda sina flickor i skolan, blev kanske resultatet två eller tre, och man hånade blotta tanken, att flickor skulle lära.
Man tvangs därför att som de första eleverna i dessa flickskolor intaga små utkastade flicke- barn (an i dag utsattas många " över- flödiga " små flickor att dö, såvida de ej raddas genom att upptagas av mis- sionernas och regeringens barnhem).
Eller ock fick man nöja sig med några av de allra Fattigastes barn, se ' n man vunnit föräldrarnas tillstand genom löfte att åtaga sig barnens hela uppe- hälle.
Lange dröjde det dock ej, innan ett omslag började ske.
Man kunde ej förneka, att resultaten voro enbart goda.
Flickorna, som fått gå i skola, lärde orvivela ktigt många nyttiga ting, som gjorde dem dubbelt brukbara, också i hemmet, då de iterkommo dit eller som gifta fingo egna hem att sköta.
Smh- ningom började aven ett fåtal av de högre klassernas döttrar komma.
Man började kunna taga någon liten betalning, först för böcker och skolmaterial, så för underhåll och undervisning, tills små- ningom som mål kunde sättas: full er- sättning till skolans sjalvunderhåll.
Omslaget kom dock först efter 1901.
Då gjorde den nya tiden på fullt allvar sitt insteg i Kina i fråga om kvinno- bildning.
Till denna tid vor0 samtliga flickskolor - med undantag av en enda i Shanghai, startad 1897 av intresserade kineser i samråd med utländska sak- kunniga damer, - upprättade av deolika missionssällskapen.
Men från år 1901 började icke-kristna kineser själva in- tressera sig för upprättandet av flick- skolor; nya följa i Shanghai efter möstret av den första pioniiirskolan därstädes, och snart öppnas det kvinnliga skolor, högre och lagre, av kineser i alla Kinas viktigaste stader, särskilt i alla dess provinshuvudstäder, Dessa kinesiska skolor i r o huvudsakligen av två slag, dels upprättade.
av provinsrnyndig- h e terna, s. k.
" government schools ", dels privata skolföretag.
De förra äro så gott som uteslutande små- och f01 k- skoleiararinneseminarier, med dem lagre skolan tjänande som förberedelse hartill och som övningsskola.
De privata äro av alla slag, från kindergarten (som är mycket popular i Kina), upp till " high- schoolsu, motsvarande våra högre ele- mentarlaroverk för flickor.
Inalles firmas nu cirka 90 kindergartenskolor i Kina, och de skulle säkerligen vara mång- dubbelt flera, om endast utbildade lira- rinnor funnes att tillgå.
Man formligen slåss om dem, som finnas, och bjuder dem för kinesiska förhållanden fabuliisa löner!
Om både regeringensoch de privata kinesiska skolorna måste nog 5nnu sägas, att de i sin standard stå betydligt lagre an missionsskolorna, som också all tjan t ökas i antd och inflytande.
Detta beros dock ej av bristande vilja hos kineserna att göra dem till verkligt goda skolor utan .på bristande erfarenhet på omradet och främst på den svåra bristen p i modernt utbildad lärarkraft.
Missions- skolornas f, d. elever ha i stort antal tagits i användning inom dessa kinesiska skoIor, men de räcka ej till då missions- skolorna ock själva behöva en ständigt ökad lirarinnekår.
De unga flickorna gifta sig ocksi efter avslutad utbildning i
mycket större procent an i västerlandet.
(Skolornas f. d. elever äro nu mycket eftersökta av d e unga mannen av det " Nya Kinau, till den grad, att manliga skolor, vid sidan av sitt arbete, nästan tjänstgöra som giftermålsbyråer!)
Ofta händer det, att besökande finna dessa kinesiska skolor, val utrustade med.
allt slags modernt skolmaterial, även för undervisning i fysik,.
kemi och andra naturvetenskapliga amnen - val katalogiserat - men upplagt dammigt och obrukat på hyllorna.
I larokurserna återfinnas ock.så dessa amnen annon- serade, men man har ej kunnat upp- bringa en lararkraft med förmåga att åtaga sig ens en elementär kurs i dessa ämnen.
~ i n e s i s k a språket.
och skrift- språket, sömnad, aritmetik, sång, någon geografi och kinesisk historia och lit- teratur bli så ofta de enda amnen, i vilka ges k o m p e t e n t undervisning.
Dock börjar en stor Förändring till det battre förmärkas.
Kineserna ha själva varit vakna för bristerna, och genom att bjuda mångdubbelt högre löner mot vad missionsskolorna i allmänhet kunna ge, ha de lyckats höja sin lärarkår, sar- skilt genom anställande av sådana, som återvänt från Amerika, Europa eller Japan efter dar avslutade studier.
Missionsskolorna ha således i allt varit de banbrytande för kvinnoundervisningen i Kina (som överallt i östern), och d e tjäna ännu alltjämt som mönster och och sporra till nya ansträngningar från myndigheters och privatas sida.
NBgon rivalitet Förekommer lyckligtvis alls ej.
Både missionernas, regeringens och de privata skolorna äro till trängsel fyllda, stor ä r procenten av dem, som på grund av bristande utrymme måste avvisas.
Missionernas ledare på uppfostringsom- rådet följa med varmaste intresse dessa försök att bygga upp ett inhemskt kvinn- ligt skolsystem.
Så långt krafter och tid medge, ha- de ock lämnat sitt stöd och sin erfarenhet.
Som nämnt äro dessa icke-kristna skolor ännu för sin lära- rinnekår till stor del hänvisade till ele- verna från, missionernas skolor,.
och för undervisning i amnen som engelska språket, sång, musik m. m. har man också ofta erhållit hjälp från kvinnliga missions- arbetare.
På grund av missionsskolornas erkänt högre standard, battre utrustning och högre sedliga fostran sanda dock ännu ofta icke-kristna Föräldrar sina flickor till de kristna skolorna, då d e främst önska den basta uppfostran för sina flickor.
Så snabb har denna Förändring i tan-.
kesattet varit, att de, som vor0 med under de första hårda plöjnings- och så- ningsärens förföljelser, knappast kunna tro sina ögons vittnesbörd.
Dock vore det ett misstag att tro, att kvinnobild- ningoannu ä r a l l m ä n i Kina.
Kina ar stort, oerhört stort, och dess 400 mil- joner människor kunna ej nAs eller for- ändras i en så djupgående fråga som denna på blott några tiotal av år.
Men i v a d r i k t n i n g utvecklingen skall gå ar nu visst!
Intet omslag behöver i d e t t a fal l fruktas.
Utom det nämnda stora behovet av utbildad lararinnekraft, särskilt för de naturvetenskapliga ämnesgrupperna och för kindergarten, a r det ett formligt rop på kvinnliga g y m n a s t i k d i r e k t ö r e r.
Vad man härvidlag fått nöja sig med har ofta kommit humbugen nära.
Men.
man har vaknat upp för behovet av fysisk fostran, förut så ödesdigert för- summad i Kina.
Jag skall härvidlag ej ens söka ge detaljer, ty endast den som s e t t Förhiillandena i kinesiska sta- der, byar och hem, k a n göra sig en bild därav.
Kunde vi se förhållandena under medeltiden i Sverge, kunde de sa kerligen ge oss goda jamförelsepun k- ter.
Endast ett par fakta vill jag namna.
Enligt några missionslakares fleråriga Försök till statistik genom frågor till samtliga besökande på klinikerna, a r det 75 % eller mer av barnen, som dö f ö r e u p p n å d d ett-årsålder.
Otaliga äro de kvinnor, som endast på grund av brist på utbildad hjälp - eller genom grövsta oknnnighet och missgrepp - dö i barnsbörd.
De lidanden, som fot- bindningen förorsakar, .ha ock berörts.
H u r oerhört stark vitalitet den kine- siska rasen besitter visar sig bast däri, att t r o t s d e t ta folktillvaxten ar snabb.
Men detta beror på flera samverkande förhållanden, som den nya tiden deIvis måste komma att andra: den religiösa plikten för mannen att aga enason, månggiftet, båda kontrahenternas alltför tidiga äktenskap.
vanligen i 15-20- årsåldern, kvinnans erkända uppgift begränsad till födandet af barn, sar- skilt söner, ju fler dess bättre, och den oerhört låga levnadsstandard, som råder inom de fattigare klasserna, dessa och andra orsaker, som bidragit till den starka folkökningen, kunna ej tänkas besta för framtiden.
Särskilt synas oss livsvillkoren inom d e fattigaste klasserna upprörande, d e synas mera animala an verkligt mansk- liga.
.
En h ö g r e mänsklig utveckling kan i varje fall ej vara möjlig för denna som dragare släpande, slitande, ofta djuriskt förslöade coolieklass i stor- städerna.
Tankarna kunna ej annat a n ofta gå jämförande hem till vårt fria, härliga Sverige.
Vilken gränslös skill- nad!
Vilket jordiskt paradis skulle ej t. o. m. fattiga kåkar uppe p i Söder synas för många av denna coolieklass, som i storstäderna i tiotusenden bo i hålor i stadsmurarna eller i skjul av några uppstaplade lösa stenar, täckta med mattor eller halm.
De förfrysa sina lemmar på de våta jordgolven i de kalla, oeldade skjulen om vintern och lida av den oerhörda hettan om som- maren.
H de stinkande trånga granderna, där folkströmmen aldrig tar slut, dar satta de under sommaren ut sina bambu- bankar och sova utan badd p5 den hairda bottnen för att fal någon luft, d i kvalmet och hettan i kojorna bli out- härdliga.
Smibarnen, ätna av flugor och fulla av sår, ligga har och sova i folkvimlet.
Vilken oanad härlighet, vilken frisk, sval, ren tillflyktsort skulle ej t. o. m. gator och grander i vara storstider vara för dessa små, vilken ljuvlig, liv och halsa raddande sommar- koloniort för dessa stackars barn!
Det a r ju endast ett tankespel - men jam- förelsen tvingar sig fram, betryckande, sjalsbeklammande.
Ty det a r så oer- hört stort, Kina, och lidandet - sar- skilt barnens och kvinnornas - så till synes hopplöst stort och vittgående.
Endast genom ett starkt kristet infly- tande, genom kvinnornas och hemmens höjande, hand i hand med en stark industriell och kommersiell uppblomst- ring, kunna dessa tusenåra svåra miss- förhållanden botas.
H E R T H A. '
Missionerna ha gjort vad de förmått, främst kanske genom sina sjukhus med utbildningskurser av verkligt kompeten ta la kare och sjuksköterskor, fördet oerhört stora behovet av sjukvård.
Även några kvinnliga medicinska skolor ha nu upp- rättats, och Kina äger redan ett Fåtal praktiserande kvinnliga Iakare, utbildade antingen vid västerländska medicinska högskolor eller vid dessa missionernas skolor i Kina.
I Nanking är en avstadens dugligaste och mest Framträdande kvinnor e n kinesisk Iakare, som pA eget ansvar förestår ett av missionens kvinnosjukhus därstädes.
I Kiukiang förestås ett annat känt sjukhus med sjuksköterskekurs av e n annan berömd kinesisk kvinnlig missionslä kare.
Exemplen kunde har - mångfaldigas.
Föredrag i allmän hygien, samhallssanitet, barnavård m. m. ha ock börjat anordnas på flera håll.
Antifotbindningssällskapet, som bedri- vit en ytterligt kraftig och uppmark- sammad propaganda mot den grymma fotbindningsseden, startades av missio- närer å r 1874 och fick snart en stor spridning också bland kineserna, anda upp till tronen och ledande regerings- kretsar.
Förbud ha senare flera gånger a v regeringen utfärdats mot fotbindning, men till stor del förgäves.
I det inre a r bruket så gott som obrutet, enligt missionärers och resandes vittnesbörd.
O c h även i storstäderna ser man i hemmen massor av unga flickor med bundna fötter och man kan höra de små offrens klagorop ' och gråt, nar d e plågande banden Först börja påläggas.
Skolornas påbud, att ingen flicka med bundna fötter intages utan att banden först lösas, är nog det kraftigaste medlet .z77 häremot, om det ock verkar långsam- mare ' än man kunde önska, då det stora flertalet flickor ju ' ännu alls ej besöka skolor.
Jämte läkare- och skolarbetet ha mis- sionerna ock i sina mhnga klasser och kurser för gifta kvinnor en viktig häv- stång för kvinnornas höjande och lyftande.
Och de hängivna, kvinnliga arbetare, som under tusende mödor och besvär färdas omkring på landsbygden i sina vidsträckta distrikt, från by till by, undervisande och uppfostrande, spri- dande nya tankar, nya idéer, ej endast i religion, men i hygien, barnavård, hemslöjd och tusende andra ting, de äro lika många banbrytare för den nya tiden bland Kinas kvinnor.
H ä r vore kanskeock platsen att nämna något om det begynnande arbete, som " the Foreign Departmentu inom Världs- Förbundet av Kristliga föreningen av unga kvinnor utför i Kina, liksom i andra Osterns länder, genom de college- eller universitetskildade sekreterare av olika nationer, som givit sig åt detta slag av arbete.
Vi ha det privilegiet att få arbeta särskilt bland skolornas ungdom och bland kvinnorna tillhörande d e bildade klasserna i storstäderna.
Upplysnings- arbete har en stor plats på vårt program.
Det ä r så många vetgiriga unga kvinnor, som genom giftermål eller andra hem- plikter äro hindrade att få del av de nya skolornas undervisning.
För deras räkning ordnar K. F. U.
K. i de stora centra, där den redan kunnat upptaga verksamhet, kurser i många av de van- liga skolämnena, i Sha:~ghai t. o. m .. en hel liten dagskola under de timmar på dagen, då d e gifta kvinnorna kunna,
lämna sina hem.
Klasser isångoch musik, engelska, sömnad, kokning, brodering, ritning, maskinskrivning etc. finnas också på K. F. U.
K:s program har ute.
Icke minst betydelsefullt ar det begynnande arbete för Fysisk fostran, klasser i gymnastik, tillfälle till tennis och annan sund sport, kurser i hälsovård, förelas- ningar och förevisningar i barnavhrd, lekplatser för barn, " baby-shows ", dar ett pris lämnas till den friskaste och bäst vårdade baby som dar uppvisas - med allt vill man ge kvinnorna ökad kunskap och utveckling och väcka dem till större ansvar på detta område; Av största betydelsen är kanske har det steg Kinas nationalkommitté av K. F. U.
K. tog, då den förra året i Shanghai startade Kinas första kvinnliga gymnasti kinstitut.
Inträdesfordringarna härtill äro avgångs- examen från " high-schoolu, missionens eller regeringens, jämte god fysik, Kursen ar tvåårig och strävan ar att i allt göra denna skola fullt jämförlig med de bästa vasterlaridska gymnastiska institut.
Den förfogar över goda lärarkrafter i ett par av K. F. U.
K:s sekreterare, erfarna gymnastikdirektörer (den ena hade un- der många å r förestått .avdelningen för fysisk fostran för kvinnor vid ett av Amerikas stora statsuniversitet).
Där- jämte har den lyckan ha Kinas första kvinnliga gymnastikdirektör, Ying Mei Chun (med både collegediplom och gym- nastikdirektörsdiplom fr %n en annan av Amerikas mest kända undervisnings- anstalter) som denna skolas direktör.
Av de sexton elever, som efter nog- grann gallring intogos som dess första klass, vor0 A t t a från regeringsflickskolor eller seminarier i vitt skilda delar av Kina, hitsända som stipendiater för att efter avslutad utbildning återvända till sina respektive skolor som gymna- sti klararinnor.
Men detta ar endas: en liten begyn- nelse, och fältet ar o w h ö r t stort.
Det ar till stor del s v e n s k gymnastik, som härmed gör sitt inträde i Kinas flick- skolor.
Ty miss Chun har tagit sin gymnastikdirektörsexamen i en skola, som bygger p8 Lings system, och hon kar h e n under ett besök i Sverge setr något av hurdetta praktiserasivåraskolor.
Vore ej har ett lockande falt för s v en- s k a kvinnliga gymnastikdirektörer?
Skall det nödvändigt vara via A m e r i ka, som Kina far del av den svenska gymna- stikens välsignelser till ökad folkhälsa och skapandet av friska, spänstiga, har- moniskt utvecklade människo kroppar.
Kanske har denna skildring val myc- ket dröjt vid de mörka sidorna av kvin- nornas liv i Kina.
Men jag vet, att orden härvid dock alltid förbli matta vid sidan av den verklighet, som möter en varje dag i Mina.
Dock ville jag gärna har ocksil betona de stora ljuspunkterna.
Främst av allt, att Kina äger ett så priik- tigt människomaterial.
Dess bildade klas- ser ha, trots det myckna, som brusrit, förstitt att bevara och utveckla några av de grundläggande dragen för ett stors folk.
Respekten för bildning och boklig kunskap står högre i Kina kanske an i något annat land.
Nar nu möjligheter, till bildning utsträckts ocksh till kvin- norna, visa de, liksom förut mannen, en oerhörd iver och energi att tillägna sig dessa kunskapens skatter.
Inga offer sky de, d &amp; det galler att släcka sin törst efter vetande, och man imponeras ofta
H E R T H A av det allvarliga uppsåt, den målmed- vetenhet, som präglar deras sökande efter en rikare utveckling.
Genom de många återhållande krafter, som under åratal bragts att verka över kvinnans liv, har hos henne utvecklats tålamod, uthållighet, och självförsakelse jämte en värdighet och takt i uppträdandet, som fördelaktigt skiljer Kinas kvinnor från många av västerlandets kvinnotyper.
Det nyckfulla, obehärskade,utmanande, påträngande och själviskt pockande, som ej sällan framträder hos Västerns kvin- nor, sticker bjärt av vid en jämförelse med Kinas kvinnor av dess bildade klasser.
De äro så mjukt behagfulla och värdiga, så mänskligt finkänsliga och sympatiska, sh behärskade i hela sitt väsende.
Det kan ej hjälpas, vi bli ofta skarpt medvetna om - klumpighet - och brist på v e r k l i g kultur vid sidan av dessa Kinas sannt " ladylikau ladies.
Kanske är intet så hoppgivande för framtiden i fråga om Kinas kvinnor som den h ö g r e kvinnobildning, vartill de sam- arbetande missionssällskapen nu gjort en början, dels i sina kvinnliga medicin.
ska skolor, dels i sina seminarier bch 44highschoolsa (motsvarande våra högre elementarläroverk för flickor med gym- nasium, med i stort sett samma ämnen, klassisk kinesiska och engelska språket taga den plats som gamla och moderna språk ha hos oss), dels nu ock i sina nystartade kvinnliga colleges.
Det första av Kinas två verkliga colleges för kvin- n o r grundades för norra Kina redan för 11 år sedan, i Peking, och hade under sista året c:a 40 kvinnliga studenter i sin collegeavdelning.
Det andra startades för två år sedan i Nanking, Ginling Colle- 279 ge, avsett för Yangsedalens sju stora pro- vinser.
Det hade sista året 18 kvinnliga studenter i två årsklasser (c~llegekursen blir fyraårig), representerande fem av Yangsedalens provinser med tillsam- mans 90 miljoner innevånare.
Da ' .de två felande provinserna likaledes bli representerade, ha vi här ett kvinnligt college för nära hälften av Kinas befolk- riing, c:a 175 miljoner från en enda kvinnlig högskola!
Men det är dock en ytterligt betydelsefull början, som här av missionerna gjorts.
Undervisningen är fullt modern och omfattar samma ämnesgrupper, som studeras vid vara universitet och högskolor.
Samtliga lärar- krafter äro universitets- eller college- bildade (med undantag av lärarna i klassis k kinesiska).
.
Förut fanns för de mest bildnings- hungriga av Kinas kvinnor ingen annan utväg till djupare, mera omfattande stu- dier än dyrbara, tidsödande studieresor till utlandet, oftast Amerika.
Resultatet av de fem ii åtta studiehren i det fram- mande landet blev tyvärr allt som oftast,.
at t den &amp; tervandande medicine eller filoso- fie doktorn eller " bachelor of artsu kände sig nästan som en främling i det egna landet och även s % betraktades av sina landsman.
Kina måste därför ge tillfälle till högre studier inom d e t egna lande t också åt sina kvinnor, - det ar denna insikt, som drivit flera sam- arbetande missionssällskap att upprätta dessa Kinas två första kvinnliga colleges.
I södern är ett under bildande i Foochou, för Fukienprovinsen, som har ett från Kinas andra provinser alldeles åtskilt språk.
Och i Canton måste av liknande skäl säkerligen snart nog ännu ettkvinn.
280 '. -- - - ----. -- - - H E R T H A - - p - .-p ligt college upprättas (jämte den medi- cinska skola de där redan aga).
Kina har namligen, fem huvudspråk, Norra Mandarin, eller Pekingspråket, Södra Mandarin, eller Nankingspråket, Shang- hai-, Foochou- och Cantonspråken, hun- dratals landsortsdialekter oberäknade.
Detta utgör ofta ett verkligt hinder för skolornas verksamhet.
Under senaste läsåret, o ktober-juni, har undertecknad haft den stora för- mhnen att, under min vistelse i Nanking för språkstudiet, bo och deltaga i livet i- nom Ginling College.
De intryck jag fått av studentlivet därinom ha ofta fyllt mig med bide häpnad och beundran.
Dessa trevliga, intelligenta kvinnliga studenter, s4 fulla av ambition, så hängivna sina studier, så fyllda av tankar på sitt folk, av längtan att få en dag gå ut och tjäna sitt lands kvinnor, så vakna och intres- serade av tidens alla intellektuella, soci- ala och politiska frågor, så orädda och dock s &amp; värdiga, då det gällde att mera publikt uppträda - äro de samma släkt, samma ras som de rökande, spelande, naivt frågvisa, barnsligt outvecklade kvinnor, jag ser vid besök i de icke- kristna hemmen.
Ja, det är i de flesta fall bara en eller två generationer, som skiljer dem från dessa.
Ginling College ' s studenter komma alla, utom en, från kristna hem och ha alla genomghtt någon av missionernas högre flickskolor.
De aderton studentskorna representera tio olika dylika skolor.
Regeringens och de privata.
kinesiska skolorna ha ännu ej lyckats höja sina standards därhän, att deras elever kunna söka in till dessa colleges, (utan att åtminstone först ha tillbragt några år i en missionsskola), - särskilt p i grund av de förras bristfäl- liga grund i naturvetenskapliga ämnen och engelska språket.
På collegestadiet måste namligen ännu en mycket stor del av undervisningen ske på engelska språket, delvis pil grund av bristen pil k i n e s i s ?ta läroböcker och studiehand- böcker för detta högre stadium.
Hos dessa unga kvinnor av det nya Kina ligga de bästa löften för Kinas framtid, for Kinas kvinnor.
Ur deras led ar det vi vänta och hoppas på de sjalv- ständiga, tankande, fosterländska, klar- synta kvinnor, som skola bli ledare f6r sitt folks kvinnor, som skola förmå full- följa vad vi utlänningar endast kunna begynna, som skola lyfta sitt lands kvincor till ett mänskligare, rikare liv.
D e iiro ej få, som redan börja infria dylika löften.
Kina hrr redan ej endas:: ledande kvinnliga läkare, larare, sjuk- sköterskor, det har aven kvinnliga tid- ningsredaktörer, Författare och talare, som med erkänd framgång agna sig i t sina speciella arbetsfält.
Till sist en slutanmärkning.
Kanske någon finner, att jag väl starkt betonat missionens plats, di9 det gäller den ny8 tidens inbrott för Kinas kvinnor.
O m något, har detta ej ens n o g blivir Fram- hiivt.
T. o. m. Kinas statsman och le- dare, kristna och icke-kristna, ge samma vittnesbörd: det ar den kristna missio- nen, som ar banbrytare för kvinnobild- ning, kvinnovarde och kvinnorätt i Kina som i hela &amp; tern.
Kvinnosak och kuS- tureritusiasrn u t a n r e l i gion tyckes ej ha kraft eller offervilja eller vidsynthet nog att se och våga upptaga arbetet p &amp; dessa nya, svåra, stora fält, i varje fall icke förrän missionen redan brutit väg
-- H E R T H A och med sitt grundläggande arbete ska- pa t Förutsättningar för en Framgångsrik agitation på området i fråga.
I sanning måste ock sagas, att den kristna missionen a r vår tids största och betydelsefullaste kulturrörelse.
Den syftar till något m e r och djupare an detta, men den ar o c k s å detta.
Den bryter ny mark, bygger från grunden upp en ny högre kultur eller gjuter nytt liv i en gammal, kommer med nya sam hallsseder, högre livsideal, renare familjeliv - i Kina som i Indien, Afrika och " öarna i havet. "
I d e flesta av Västerns kulturländer erkännes ocksh oförbehållsamt denna missionens banbrytar- och kulturbyggar- garning, både av deras regeringar och av deras bildade klasser.
Särskilt a r detta förhållandet i England och me rika, dar tusentals av deras universitets- och college-bildade unga man och kvinnor, ofta av deras bästa familjer, med han- förelse ge sina liv åt detta stora, rika arbetsfalt.
De bli har ute fostrare av dessa stora folks blivande ledare.
De få satta in sin kraft på hela nationer och raser omskapande nydanande rörel- ser.
Genom arbetarnas Fåtal få de oftast ~ppgifter~mångdubbelt större och oandligt mycket ansvarsfullare an de skulle fått hemma.
Deras krafter få mer an fritt spelrum, arbetet lönas ofta tusenfalt, och de följas av varmaste intresse i arbetet från sina hemländer.
Ofta nog gör pri- vatförmögenhet det möjligt för dem att ge denna insats utan lön och att bygga upp vackra, förfinade hem har ute, som genom sin blotta närvaro, genom att stå öppna för alla, ge en levande illustra- tion på vad ett hem k a n vara.
Mycket 28 I -.
vanligt ar, att det kristliga studentförbun- det inom ett universitet eller ett störrecol- lege speciellt ställer sig ansvarigt fören sar- skild arbetsuppgift på missionsfältet.
Så ar t. ex. det stora Yaleuniversitetet bundet vid sin dotterskola " Yale i Kina ", ett " union-collegea, också med berömt sjuk- hus och läkareutbildning, som grundats i Changska, huvudstad i Hunan.
D e t ar @ mu den stora Hunanprovinsens.
(med c:a 22 miljoner innevänare) enda högre undervisningsanstalt av detta slag.
Wellesley kvinnliga college i Amerika underhåller aven, bådz med ekonomi och arbetskrafter, Young Woinen ' s.
ChristianAssociation ' s centrum i Peking.
Flera studentförbund ge medel till e n lärostol i något college härute.
Dessa exempel.
kunde mångfaldigas.
Det a r icke utan att en representant för Sverge har ute stundom måste bly- gas ä sitt lands vagnar.
Vi berömma oss av vår höga kultur, och kanske med goda skal.
Men ar dar icke något av trångsynthet och själviskhet i denna kultur!
Eller varför ha Sverges bildade.
och b e s u t t n a k1asse.r &amp; å föga att g e på detta område?
H a folken ingen f6r- pli ktelse att vara inbördes givande, skall ett folk endast " beställa om sitt eget hus "?
En sådan egoism utdöma vi: skarpt, då det galler individen.
Varför ej ock då det galler folken?
Sverges- e n k l a, o l ä r d a f o l k l a g e r ha ofta i beundransvärd grad har förstått offran- d e t ~ och givandets högre lag.
Men Sver-.
ges b i l d a d e k l a s s e r äroofta förvånans -- värt okunniga och, efterblivna på områ- det, till deras egen och Sverges skada.
För mången av dem.
står visst ännu som typisk bilden a v den snälle missio- '
naren med bok i hand, predikande under palmens skugga.
Kanske var den sann för hundra år sen (jag tror det knap- past), i - varje fall är den ej si nu.
Lära- r e n med en vetgirig skara ungdom fram- för sig, I a ka r e n i sin överfyllda klinik .eller vid operationsbordet från morgon till kväll, undervis a ren i den industri- ella skolan med utbildning i nya yrken givande möjligheter till nya förvärvs- grenar och därmed till materiellt och andligt höjande av nedtrampade folk- klasser, a g r o no m e n, som inför nya träd- gårdsalster och lär ungdomen plantera skog i ett kalhugget, skogfattigt land, g y m n a s t e n och s p o r t s m a n n e n, som i ord och garning predika ett nytt evan- gelium om renhet, halsa, sund utveck- ling av kropps- och själskrafter, bygg- mast a r e n, ofta självlärd, som reser .upp de nya, vackra skol- och sjukhusen, kyrkorna och hemmen, och så inför nya ideal av varaktighet, sanitet och ' kom.fort i fråga byggnadssätt, p a s t o r n, upptagen till det yttersta av ett vid- sträckt distrikts alla behov av lärare,: lararinnor, evangelister etc., en rådgi- vare för alla slags andliga och lekam- liga behov för en folkmängd, ofta över- .stigande den i ett landskap hemma, K. F. U. M.-sekreteraren med bibelstu- dieklasser, kurser och populära före- läsningar, fotbollstavlingar, boyscout- kårer, sommarhem och diskussioner i aktuella somhällsfrågor att ordna, f ö.re- i t å n d a r innan, som jämte den egnastora skolan, dar ett eller par hundra kinesiska flickor bo under studietiden, också har uppsikten över åtskilliga " dagskolor " - se dar nigr2 av de missionarstyper jag oftast möter - ej i Fantasien, men i verkligheten - ute p i missionsfälten!
Sverge går förlustigt mycket, om ' ej d e s s bildade klasser i vidare utsträck- s n a r t börja förstå, vilka nya erfaren- heter, idéer och kunskaper, vi ej blott ha att g e men att själva vinna genom en verklig insats på dessa områden; lyck- ligtvis kan en förändring till det bättre under senare tider maskas.
Naturvetenskapens anda beharskas Vastei-ns folk.
Den anglosachsiska rasen has, bättre an vi (det måste en svensk, om an med sorg, konstatera), insett, att missionen ar kristendomens stora ex- perimentalfält.
Som bland naturveteii- skapens trogna finnas har också alltid de, som äro villiga att med sitt liv, om s8 behöves, besegla sanningen av deras stora upptäckt, - som pai naturveten- skapernas område bekräftas ävenledes har genom praktiska experiment var dag verkligheten av denna samma rapptiick, den mest genomgripande och omskapande, för mänskosläktet i dess helhet betydelsefullaste av alla upptäck- ter - upptäckten av Gud i Kristus.
Det ar djupast sett och genom del- aktighet i denna samma upptickt och dess alla livets förhällanden omskapande kraft, som en n y t i d verkligen skall uppgå för Minas stora folk, fös Kinas kvinnor.
Kuling, nara Miukiang, Kina 24 juli 1917.
INGEBORG WIKANDER.
i staden eller distriktet
.
.
.
:::.
.
.
.
, ...
.
!i.,, ' ' .. ..: -.
.
_..
.
.
.
... s.
I.
.
5.
. '
# ':.
-:.
.
.
.
.
.
-.
- ' I i:, \ .z:, r *;.
.
.
S.
/.
.... -: ..; -,;. \;; HER:Tw~, -.
.:.
.
- .,-ii.
.
.
.
.
v.
Tidskrif?
.
ia,.
&amp; s ' &amp; + + i j w m ~;: u t # v e n.,.
.
i v ~ ~ ~ ~ ~ ~ =.
~ l.
e m w.
~.
~.
t ~ a wM@: ' @ en Beman.
.. - -.
:.
. '
,!
@ &amp; g b ~ p &amp; i # m m a r.
.
itblrikii tih fett p &amp; ' av, 4s.
&amp; ' s, nrvid prenumeration ': h @ rkk ' gerima: ~ U u l ~ ~ ~ ~ - i byril, t n 48 d Klita&amp;gs@taa, t s S~~&amp;holm: I kkslf1) &amp; i1,1id~&amp;3#~ &amp; I; rraa~memrq H närmaste postansiait iihr i Dgkhandd.
Pris,:.
; 18r:pompplag@:I / i,:t.
@:: $.+i, .. l / a. '
%,kr .. a 75.
- Lösaummer 35 are.
Redaktloo.
.och.
expabitiQït: 4 $ % k d m g ~ 1, ". '
~ &amp; Mmfmr - l~&amp;&amp;m @, - ag *, Bdn:; - '.
.tie$#w-kl.
I-3.:.
Allm; T;.
a.&amp;,. '
h .2 ?62.
expedltioaan t k ?.
11-4 yarj., ..; .A; l %T.
4816,Riks ?612,.
...
_.
-.
?
..
. "
z.
.
.
,.
-.
.
:.
.
.
.
....
.
.
.
.
.
.
.-.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
..:.
.
-.
.
.
.
.
.
,.
-.
.
.
:.
;.
.
.
.
-.
.
.
.
.
.- - .. _.
.
_.
.
.
.
.
q ... '
.
.
: l, '.
.
, -.
.r,z.
,; .. ...
.
.
.:!
.
.
.
....
I.
.i_ .. !w-.
: .. i:.
.
:.
;, T ' .-.
'.
,:; .. ' ...
.
.
-.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
-.
.
.
*.
?
!
........!
.:.
.
;.
.
.
.
.
.
.
.
.
..,.
;.
,.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
. '
- I.;.
.
.
..,.
... ....
! ..
' - L.
.
..:.
" ...
, J.
.
.........
.
.
.
.
.
.
:, T.-.
l * ... ..
.,.
.
:.
.
.
.
.
.
.
.
- 2 -.
r;: '.
:.
.
.
, a@p L .r,: ' '.
,.
.
. '
i: i..
.
.
.
I Ruta om ' / a sida: ' Rub ' om - l / r skla: Ruta om, ' 19 t.
. '
,: Hel sida: sida: ......
8 - ...
b.
.
, -, ... w ...
-.
.
.
.
a -.,.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
i .. '.
. '
.
.
...
-.
.
, &amp;.
.
.
.
L,,.
.
.
:.
.
;:.
;.
.
.
-;::.
;.
.
.
.
.
.
-.
a -.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
..:.
: &gt;.-A.
...
.
~:~.&gt;.~:.-.:- .. L~:.
*: .-.,:: i. '
,:.
.
.
&lt; &lt; ~: 2 ~ &amp; - &amp; t.
; h r i.
i, ",.
.
.
.
.
.
.
i ...:: I..
i&lt; - .-:- ....
x
.
.
1 --.
.
.
-.
0 8: iInneh&amp;l I B B B - m - m.
.
.
.
- - * c, * .j, Fbr Nderns dagar.
Av Ellen Klernan.
d Den nya kvinnan I K6rsblirsblommornu Land.
- Barnens krigsdel.
Deii gamla tiden - --- och den nya tidens Inbrott far Klnas kvinnor.
I l.
Av.
Itzgehorg f-Vikrzndrr.
.
-- oE3== - ' --.
.
.
.
.
- - 0 ~.
.
O ~.
.
.
~ -.
t ~ C - 0 1.
Kvinnliga Högre Yrkesskola börjar oktober 191 7 sin verksamhet meil tvi kurser i be- kladnn dsyrket.
Högre kursen, minst ettirig, avser att utbilda kvinnliga arbetskdare och yrkesskolelärarinnor.
En atel, %, dar yrkes- träning för inträde i de.n högre kursen kai * fdrvärvas, stir i samband med skolan.
Lagre kursen, tvaarig, avsedd Mr kvinnlig ungdom med högre allmanbildning, meddelar grundläggande yrkisundervis- ning i klänningssomnad.
Anmälan till kurserna insändes till Fredrika-Bremer- Farbundets byrfi, Klarabergsgatan 48, Stockholm C., dar prospekt erhalles och förfrdgningar besvaras.
f '.
3
