# ID: svediakorp-per275
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1904
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 16,522
# sentences: 719
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
.
.
.
Några ord ' i.
bostadsfrågan.
Det ar i stor utstriickning vida liittare och battre .att före- koniina iin att bota ett ondt - sedan man.
namligen vunnit erfaren- hei om detsamma och utrönt .dess orsaker - Detta ar ingen n y tanke,.
men det iir en tanke som.
i viira.
dagar .brutit sig igenoni med allclelea sarskild kraft, SA att den niistcm kan sagas utgöra nu- tidens lösen.
Man har i v %ra dagar icke blott hjiirta för den nu före- fintliga nöden - .det ar inånga krafter son1 äro i verksamhet för att lindra den.
- utan .man h.ar i all synnerhet tanke på att se till att hvarje manniska.
skall £A arbete, f % detta så betaldt och fA.
det ' för öfxigt så stiilldt för sig,.
att hon ej blott kan reda sig.
.
for ... det niirvarande .utan att hon ock, niir sjukdoniens och Alder- domens dagar koinma, skall kunna slippa den för.öclmjukande~ utviigeil att lita till &amp; ras.
barinhiirtighet.
Och liikekoilsteii strnf- var icke blott 1; u som alltid att utfinna biittre och kraftigare l&amp;e- inedel, battre kirurgisba metoder, biittre satt att v8rda cle sjuka, utan cliirjan~te intages en alltnier clominerancle plats af hiilsovården.
Denna arbetni.
på att utforska icke blott orsakerna till de olika sjukclon~arna utan ock .de oinstiii~cligheter, soni gynna deras iipp- komst och frainfart och clen riktar för öfrigt sitt arbete på att tillintetgöra dessa orsaker och föriiindra dessa onlstiincligheter.
Bllin halsa, inin arbetsduglighet och inin trefnad afhal~ga i viisentlig m %n af hvar .jag förliigger min bostad, hur jag bygger den och hur jag inreder den.
Det iir darför en viktig angeliigen- het .för hvar och en att skaffa sig en iinclainalsenlig bostd., lik-, som ock imiinnisko1~~rlel; ea fordrar att inan unnar sin niista en dylik och vid behof förhjälper henne dartill.
Men det ar icke blott mlinniskokiirlek som förestd~~.ar det handlingssiittet, utan en klok och vidsynt egoism leder till alldeles detsamma.
För clen samling n~iinniskor, soin utgör ett sanihiille, ar det mycket dyr-.
bart att iinclerhAlla f: ~ttigvArclsinriittnin~r och liinliia fattighjiilp &amp; t clein som.
ej förina betala sin hyra samt att iinclerhålla fiing-.
elser At dein, som i brist p&amp; husruin eller för otïefnd i clct.
öfverbefolkade hemmet drifra omkring y5 gatorna, rhka in pk krogarna och in pA brottets bana eller rent af begA en ogärning för att få tak öfyer hiifvudet.
Och det sr niyckct dyrbart att bekiimpa s5väl de akuta farsoter som cle kroniska smittosainma sjukdonmr, hvilka uppstå och räxa snabbt borta i de trånga kyffena.
Det skulle i liingden rara mycket mindrc kostsanit, ocli det skulle dessutom vara tryggare och säkrare för dlas lif och hälsa, om samhället beredde cle triingbodcla bättre och billigare bostader.
Att sainhiillet såsoin sådant nzetl allrar och grundlighet ord- nar bostadsförhållandena ar dcssutoiii blott en handling a£ enkel.
rättvisa, det är ett af de satt som kiiniia uttankas för att £Or- söka göra de yttre förutsättningarna ' lika för alla, och alla jiimspelta i kampen för tillvaron.
De undersökningar öfror bostaclsförhållandena har i Stockholm som pagitt sedan Htskilliga &amp; r och livaraf den senaste, utförd på föranstaltande af styrelsen för Stockholnu stads asyler för husvilla och statistiskt bearbetad af d: r J. Guinchard, är synnerligen grundlig och omfattande, iir af helt färskt datuin, iiiimligen från 1903, och visa oförtydbart att en siidan rättvisa är i hög grad af behofvet piikallad i ~ i i stad.
r Har rader nämligen en mycket stor brist pA sn~AYagenheter och dessutom gro de som finnas oskiiligt dyra.
Rian har gjort eii mycket belysande jamförelse beträffande priset pr rymdenhet i bostaden.
S&amp;liinda betalas i lägenheter on1 l rum och kök, af hvilka iilanga äro i flera hänseenden bristfälliga och osunda, yr kub.-ni.
i medeltal 4,59 kr.
pr Ar, under det att man i stora samt tillika sunda och komfortabla vihingar betalar i medeltal 2,92 kr.
pr kub.-in.
pr år.
Som bekant har arbetet att förbättra bostads£örhAllandenn redan börjat och det har på senare tiden bedrifrits med allt störrt~ kraft, tack vare det stora intresse som alla samhällslager ~ k a n k t denna fråga ocli i synnerhet tack vare några At saken sfirskildt han- gifna personers verksamina energi.
Frin koinmunalstyrelsens sida har vidtagits den direkta anordningen, att tvanne särskilda &amp; nger byggnader uppförts innehållande srniilägenheter, dRr cn del af i stadens tjiinst anställda arbetare blifrit hyresgäster.
Men det ser ut son1 skulle man p9 senare tiden sl~ral utom soni inoin stads- fullmäktige luta alltmer A t ett annat satt att friimja beredanclet af smtiliigeiiheter, till fronlnza ej blott för stadens arbetare utan
iiifven för andra personer i jiiiiiförliga villkor.
Detta andra satt, för iifrigt praktiseraclt redan förut, &amp; r att gynna såclana enskilda bygg- naclsföretag, dar bolaget förbilicler sig clels att inreda sniAlägen- heter, clels att göra dein billiga cliirigenom att bolaget ej till- .~ pR det nedlagda godogör sig mer W11 en bestiimd i i i ~ t t l i riinta kapitalet.
Helt nyligen har boiizi~iuneii p$ iiinnu ett swtt gynnat ett clylikt bokag, Holmis, genom att bevilja clet ett 1An pA 11 /, inillioner kr.
Nen blir clet sNiiiidcz efter liancl rikligare t i l l.
g ~ ~ ph g billig&amp; och goda sinkliigenheter, sh iir d5rnied icke sagclt att dessa verk- ligen koniina att bli iiivhame till allt clet gagn cle kunde vara.
Ile i-ilii8niiiskor, som nu befolka .de tr; (lnga niisteiia, lm inte alla koininit dit blott p&amp; griiizcl af oförvAllacl nöd, och otrefnaden soin rbcler dar, beror inte iiteslut,ziide ph att riimaiet 5s trAngt.
Till stor del, i soniliga fall hiif \ riidsakligen, beror det p5 lattja.
och f6rsoffning att nlbiiiskorna ha det s i uselt.
Husi~oclei: n liar ej sii-iiie för och ej föri~ikg,~ att 11iWa heiii~net rent, %n iniiiclre att gcira clet prydligt och tilltalande.
Förflyttacl i en biittre bostad skall l i m i ni&amp;iiga fall ocksR lata den förfalla.
Jag talar enclast 01-11.
1-111s- modern, darför att c1e.t ju 5r hoii soni skapar lie~iimet.
Hiisfaclerii spelar en viss passiv roll., han kan 1Ata bli att förstöra trefnacleii cliir, inen skapa den k m I-ian i alliniinhet icke, dih-til1 saknar 1-iai-i i-iiestadels sAviil cziilag som Iitig.
Det iir sA1uilcla iiöclväiidigt att cle slunirLznde anlagen hos liustïun - r~alagen finnas ju med f5 undantag hos hvarje kvinna - viickas och iit \ wMas och att hon vidare lär ~ i g att begagna sig af alla cle fördelar för halsaii och för arbetets liittnacl, som en god bbstacl erbjuder.
Det iir inecl ett ok ett uppfostrings- och ixpplysi~.iiigsczrbete, ett civilisatoriskt arbete, som hWr ocksa behöfver t.rWda in.
Meii ' det arbetet kan- nian vii1 ej begiira af nyidigheterna?
Nej visserligen icke.
Och inte stir clet i deras förinaga att utföra clet heller.
Det arbetet kan icke vara annat iin rent personligt.
iiIeii Iivacl man kan begiira d iiiyndig- heterna, clet Wr att cle skola lara sig att först&amp;, odi uppskatta ett clylikt arbetes betydelse för sainliiillet och att de skola gynna det; att de skola ta fasta pA de kvinnor, som visat sig dugliga diirtill och l&amp;ta dein fK sB stor utstr5clrniiig för clenna verksamhet, soiii clet 5r clem möjligt att riicka till för.
En kvinna 1iA11er för iiiir- varande p i inecl dylik verksamhet i egenskap af vice värdinna fCir ett af stadens hus pA Söcler (visserligen ett gaiiska litet, n: r 24 Fjiillgataii), och har hon cliir reclnn ph kort tid utfört ett godt.
stycke arbete.
(I detta saimnanhang behöfver ju blott erinras om fröken Lagerstedts banbrytande verksamhet.)
Jag anser att i-i böra uppstiilla.
soni ett af våra främsta önskemal ' att staden i så stor zctsträckning ske k m nnstaller väl kvnlificernde cicevärdin~zor i sinn bostndshus.
Beträffande kvalifikationerna, så kanske det ej iir ur vägen att inaii klargör för sig att dessa böra utgöras, bland annat af i handling visadt iniinniskoviinligt sinnelag samt f.örrrnågt~ ' att upplysa och uppfostra; de yttre former, dessa egenskaper gestalta sig uti, spela en underordnad roll.
Religiös i djupare mening iir nog hvarje människa, som af hjiirtat ägnar sig $t sinn n~edmanniskors höjande - nzH hon SH kallas ateist eller pietist.
Man tyckes vara enig on1 att dliniinnyttiga företag börtt gyiinas cS samhalet.
Och försåvidt som dylika företag behöfw besitta gård och grund, bör smhiillet (tt clenz upplåta mark y: i billiga villkor.
Det vore synnerligen önskriirdt att dylik förmilii clå sa påkallas, bereddes de högre privata laroi-erken (flicl; skolor, sainskolor och gosskolor), livilka soin kiindt ha en stor betydelse, siirskildt diirigenoni att de p&amp; grund af sin relativt obiiacliia still- ning konmit att bli de reformhardar, diir nya uppslag inon1 under- visningen upptagas och pröfvas.
För att kunna åstadkonln~a r p - liga, ljusa och för öfrigt sundt och iindaii-i&amp;lsenligt inriittade skol- salar %r det niimligen &amp; hen för dessa läroverk nödrandigt att uppföra enkom för iindan~ålet afsedda byggnader.
Nen med Taii- liga tomtpris blir ett dylikt företag alltför tyngande för deras ekonomi.
I åtskilliga sainhä.lleri i v %rt land hafva dylika läroverk diirför också antingen fått tomt till skiinks af koiiiniiinen eller fått den upplåten på billiga viilkor.
Dct kunde ju anstd hufruci- staden att följa exemplet och att darigenom bidraga att bringa en stor del.
d det uppvihande släktet in under niera tillfredsstiillandc hygieniska f örhållanden.
Pöruton~ hvad som redan ar gjordt i bostadufr&amp;an nr Zitskilligt annat planlagdt eller påtänkt.
SA har den bostadskoui- i-iiité, son1 tillsattes af stadsfullmäktige för snart ett &amp; r sedan, inkoininit med förslag - i afsikt att afhjälpa den viirsta bostads- nöden - att staden på en tid af 30 &amp; r skulle upplAta trenne af sina tomter mot en tomthyra af 10 öre pr kr.-meter till enskilda bolag, soin där skulle uppföra inalles förslagsvis f30 tvivhnings träbyggnader om livardera 8 liigenheter på l rum och kök.
Pi
så satt beriiknacles att husriii skulle beredas At i rundt tal 500 familjer.
Sisom ett tilliigi till detta förslag uttalade för niigra dagar sedah rFöreniiigen för bostadsfrågais friimjande.
den önskan,)) att en effektiv kontroll niatte anordnas betrkffande hyresbelop- pens storlek och andra omstiiildigheter, som kunna vara af vikt f ö r att de saluiida anordnade bostiiderna måtte fylla sitt andanla1 B. Förnioclligen iir det erfarenhet, vunnen fran bolagshus inrymmande si~~åliige&amp;eter, som dikterat detta uttalande.
Vidare behandlas iiloni bostadskoniitén ett förslag att gynna uppförandet af ett par s. k. arbetarehotell, afsedda för iner eller niindre tillfiillig bostad St ogifta arbetare.
On1 nian ocksA icke öfsrerliufvudtaget kan sAsonIi sund betrakta principen att under ett tak sainiilanföra en större iiiiingd nliinniskor, ?f sanlnia kategori - Atminstoile kan ej jag för inin del finna den sund och till- fredsstiillan.de - sh f8r inan vii1 dock siiP, att en Atgard som den nainda sRsoin ÖfvergAngsanordi~iing bör kunna vara liimplig, och; tt den i ' +varje fall utgör en afseviird förbiittring af nuva- rande förhbllanden - iiineboendesystenlet eller vistelsen i de s. k. Motsvariga 6fvergAngsanoid- hotellen i staden inom broarna -.
ningar iiro \ r51 einellertid lika mycket af behofvet pAkdlade för ogifta arbeterskor, hvarför riittvist vore att ni.an ock för deras ritkning friimjade dylika.
B %&amp; skedde nog detta genom att gynna clet p i enskild vag inrc2ttczcle.
» Henlinet för arbeterskor)), SA att det kunde utvidgcz sin verkmmhet.
Uncler nu befintliga förhAllai~iclen k m som sagdt Atskilligt göras.
filen im11 har börjat att drifva anspråken liingre.
h !dn har börjat fn; .ilra att det skdl stiillas SA att clet kan vara ined hiilsan fullt förenligt att bo i en stor stad ocli vidare att iifven storstadens miinniskor skola beredas möjlighet att bli bofasta, att fii hvar och en sitt eget stadigvara~cle Iienl.
Hvad hiilsosynpunkten betriiffar, sa ar det ju i var huf&amp;dstaci mycket gjordt för den allmiinna hiilsovården och iirinu nier kan ytterligare göras.
Meii fullt hiilsogynnande kunna dock förhållandena aldrig bli SA liinge vi fasthiilla vid vanan att triinga ihop oss i stora hyreskaserner, dar vi tillbringa snart sagdt d l vAr tid, bAde under arbete och hvila, ocli diirifrAn det i allniiinhet Rr sh lAngt till skog och nmrk att nzm icke ger sig dit aniiat iiii niir man har siirskildt godt om tid.
Och bofastheten, clen iir för cle flesta Stocklioliiibor ett fullstiindigt.
IOS okändt begrepp, liar flyttar man ju stindigt och jcnit från den ena lägenheten till den &lt;andra och hinner inte slå rot nfigonstans.
Stockholm företer niiniligen deii egendoinligheteii att bland dess omkring 300,000 ' inne \ vh~re finnas endast oinkriilg 5,000 hus- ägare.
Till en jsdörelse kali niiiimas, att i ett stort antal af Förenta staternas större stader en tredjedel af bcfolkiiingeii Bor i egna hus.
Vårt land har som käiidt är mycket godt om mmk, clcii vantar blott p&amp; att bli tagen i besitt.iiing.
Och Sverigc liar därför ock&amp; niycket viil rad att lhta siii hufvudstad sviilla ut öfvcr ett inAngdubbelt större oniride $11 den nu besitter.
Mccl utbrcclnii~g öfver ett större o m i d e följer visserligen, att det blir större a f s t h d miinniskor eliiellaii och att den förbindelse, soin sarskildt är af nöden nied det centrvm cliir snart sagdt all serksainhct inom hiifviid- staden ar koncentrerad, försviiras.
Men iiutideii har gifvit oss medel i hand att i clet allra iiii.rinaste iipphiifva clcnna oli-igenlwt, genoiii cle oerhördt förbättrade kornrnuilikatioiieriia.
Mecl den elektriska spiii ' - vagnen, med cykelii, ined autoniobilei~ kali maii p&amp; kort tid förflytta sig 15ilga strackor och antagligt iir ju att fraiiiitiden kolii- iner att bjuda pii iiiiiiu flera iiiöjligheter.
&gt;len kan inan efiluiidn, utan nä.n~nrärcl olägeiilict, sprida ut sig öfver en stor ytvidd SA bli ju de stora Iiiiseii i flera viiningar obehöfliga Atniinsone ed- soni bostczclehus, och hrnï och en familj eller elisain persoii k m icke blott f,?, en större eller mindre byggnad till sin ~lisposition utan ock&amp; en bit jord därtill.
Det iiorinalförli~llaiidet skulle s$ lunda kunna skapas att hrar och en finge sin toifra, l i t rara i de flesta fall ganskcz liten, att odla pti lediga stuiicler.
Familjens iiledleiiiinar koiiinie ehluncla osökt att tillbringa större delen af sin ledig3 tid nied suiiclt och tillika iiikonistbringancie kropps- arbete i fria luften - till oberaknelig vinst för deras halsa.
Men skall deiliia förflyttning ut pK landet rara i fiillaste niatt fördelaktig för stadsinneviinarna sh nidste dc ocksh samtidigt komnia i åtnjutande af alla de ~erkliga fördelar, ett orcln.tdt stadssanihalle kan erbjuda: ett ordiiaclt vattenlednings- och kloaksystein, belys- ning, telefonviisende ni.
in., cl.
r. s. staclssaii-ih~.llct bör strik- ka sig ut ined sina onisorger och sitt ordnande parallellt med utflyttningen.
Skall slutligen tiilriickligt 111Biiga inänniekor komnia i besittning af sAclana egna lieiii SA iniiste det bere- das miijlighet att äfveii personer nlecl snlH inkomster kunna skaffa sig dylika.
Blark ar dyr att köpa, men man Tore ju hjälpt oiii
nian kiiiicle fA arrendera den mot rinilig tointl-iyra och clessutoin på så beskaffade villkor,:: %tt inan ha * .iiiöjlighet att kunna stanna kvar i sin gArcl.
i obegränsad tid; p&amp; så satt ägde inan ju egent- ligen st~in.n-ia förni ?iner som oiii griiiideii vore ens egen.
I sjiilfva verket pSgcAr för närvarancle en ' mycket liflig verk- sainhet hos oss att söka 5stadkon~nicz allt detta.
Egiialiei-iisidéii vinner allt större och större terrang; diir har ju t. O. in.
i dagarna varit synligt ett förslag fran cle af Kungl.
Maj: t tillsatta s&amp;- kiliiniga att inoni stadens iiuvarancle oinrAde skapa dylika B Gdervarfvet, pA Kastell- och Skeppsl.io1marna (det ena alternativt).
Eljes tiiiiker maii sig egentligen clen idén gei-ioiiiförcl S cle 1iy22 oniriiden, soin efter I~aiicl koimma att lYige; &amp; s till staden, Iivarför inan ocksS kraftigt yrkar p K att s t d e n skall i tic1 försiikra sig oni tillrsckligt stora kringliggande oii ?rA.deii (bl.
a. inkorporera med sig en clel Itringliggimcle siuAs,znzhalleii för ' att ha sin liai-icl rnecl i cleras ytterligare ordiiande), clels att clessa nya oiiirScleii skola i stor utstriickiiing planeras i enlighet med egnlzlieenisidén.
Vidare yrkar man pA9 att aphrvageii skall i niycket god tid dragas ut tillrackligt 1Rngt föl: att gyiina bcbyggandet czt ' cle nya oi-iirSclem.
Slutligen koilinier soin kanske det viktigaste forslaget on1 cle~i s. k.
&gt;arfsbyggnadsr&amp;tteii) &gt;.
Det förslaget framfördes inför riksdagen i '.
fjor i form af tviinne motioner, hvilka emellerticl f öllo i förstr~ kamniaren och i lagutskottet, likviil under reservation af 11. v. borgni.&amp;staren Linclhagen in.
fl.
l ' tir har fri°lPn Hterkoini~iit och till$ dato Behandlats inom lagutskottet hvars majoritet nu staller sig gynssiiiinare dartill.
1 ' stadsfulli~-i %ktige har en i~iotioil .viickts borgni.
Lindhagen oin en skrifvelse till Kungl .. hlaj: t, inecl afsikt att pilverka den iiu pigkende revisioilei-i, zf jordabalken i samma riktning.
Lindhagens inotioii iinderstöcles af bostaclskomit&amp;n, livars uttalande i friigan.
för ett par dagar sedan utkoi~i i tryck.
Arfsbyggnadsriitten innebar att Byggnacl B arrenderad mark kan lagfaras, intecknixs, saljas och g5 i arf.
Förut har inteck- ningsriitteii i byggnader R ofri grund varit nier eller i.niiiclre var- clelös dasför att clylika toniter fAtt upp1htt.z~ endast pa begransad tid (i.
stacl p i, 10,. pR landet pA 50 ' h).
Fördelen för arrendator af arfsbyggnadsrätt &amp; r fi-ir det första att h m, om ban uppfyller fast- stallda villkor kan, om ej tvingande skiil finnas till iindriag, ffi stanna kvar pA sin gard obegriinsad ticl.
Vidare %r det tvanile.
oinstiiiidigheter, den ena att han ej behöfver necllagga kapital i inarken samt den andra att lian kan f$ l h mot inteckning i bygg-
iiaden, som göra, att afven den som iiger ett mycket litet kapital har möjlighet att bygga.
.
Fördelen för tomtägaren, om vi nu tanka på att denna tonitiigare är en st.ad, ar att staden dock ager tomten och kan vid öfverlåtandet förbehiilla sig att, om SH för något samhiillsnyttigt andamAl behöfs, efter kortare eller lkngre tid få Atertaga den.
T7iclare kan samhället genom att med vissa tidsmellanrum oniviirdera tomter och bestiimma tomthyran dar- efter, göra sig till godo, d. v. s. göra för hela sarnhillet nyttig den s. k. soförtjiinta värdestegringem, d. v. s. den stegring i markens varde som tillkoniiner icke genom hi~eligarens förskyllan, utan genonz yttre fvrhltllanden, t. ex. genom att en stijrre trafikgata eller ett salutorg anlagges strax i narheten.
Arf sbyggnadsriittens införande skulle eniellerti ' cl e j blott ha betydelse för franitiden, ehuru den ju d&amp; skulle bli till den största viilsignelsen, utan den skulle ' inverka i hög grad afven p i de iiiir- varande förhldlandena.
Det blefre nämligen under sadaim onistan- digheter i stadens intresse att hyra ut sina tomter snarast möjligt; men i och mecl detsainina skulle det ta slut med den enskilda spc- kulationeii i tomter, det s, k. tomtjobberiet, hrilket för narrarandc har den drygaste skulden i tomternas oerhörda prisstegring.
Såsoin koniniui~ala önskeinål för framtiden, hrilka icke fti sliippas ur sikte för mer eller niindre tillfalliga: itgarder, kan maii s&amp;lunda uppstilla satt sanklillet nz8tte arbeta 218 att i största i~zvjbign &amp; tr&amp;c7cning Beredn sinn 1i~ec77enz1nar tillfiille att förskaffa sig e p n Irew; att det för detta iindnmiil mfitte tillförijiikra sig om utvagar att ut- sträcka sitt onnc9.de vida omkring; att det mitte i tid imordna goda komniunikationer till.
nya stadsoinriiden; och slutligen att f örslaget ai~gAende sarfsbyggiiadsriitten » måtte hos dem det vederbör röna en ingaende och allsidig bearbetning och en snar behandling)).
* J: .3 För att slutligen kort sammanfatta de f ör n5rva.rnncle ~ i k t i - gaste koniinunala önskenihlen, så skulle dessa rara: att bostadskoniiténs nu föreliggande förslag ge- noniföras; att vlil kvalificerade vice~iirdinnor anstallas i stadens bostadshus; sanit att egnaheinsidéns förverkligande inoiri hufrud- staadens oniriide med alla niedel främjas.
III Hygieniska önskemål.
.
Det 5r nog alloin bekant, att vi i Stockhol~n ej ha iiågot dlmiint slaktlius och att v&amp;r köttkontroil Ar ytterst otillriicklig, liksom att ' vi icke dess iniilclre seclm den 22 dec.
189 ' 7 h d v a en lag för bhcle slakthus och Iiöttb~siktaing.
Vi ha till och med haft tid att fA en förbiittring och ett tilliigg till deiiim lag den 26 maj ' 1899, och dock st5 vi alltjiinit p&amp; samma punkt d. v. s. vi iips clen siii~ist ordnade kiittliailclela i E~iropa.
Icke diidör, att vi inte veta, att detta %r ett oliimpligt sakernas tillstand, ty reclan 3.8 ' 7 ' 1 ti I] .satte öf \ rerstr " lthhllare5i1ibetet en kornité för utredaiidet af denna frigcn.
I aug.
1882 var deiina komité fardig nied ett föis1: ~g till iiiriittandet af en offentlig slakt- anst ' alt ined till1iöi: ~mde ri~.arkiiadsplats i Stockholin.
Den 1.9 okt.
sainiila Ar Iiiinnacle Cif~rei: ~t~~thC~llixre~~~~.b.
detta förelag till stads- fullmilktige - och diir hvilar clet, zlltj@nt.
H&amp; $r kanske ett ol&amp;in$igt uttryck, ty oiindliga koniit&amp;r, iitreclningar ocb förslag hafva under dessa 22 Ar beh.czncll~t fr5,gail i~i.eii - ja resultatet; kiiana v.i dltz.
Första utrecliiingeii f!
stnclsfullmiiktige föll p5 att vi ingen 1- I-iacle, SA fingo vi clen.
189.7.
Niista koniitci: pb \ risade att deiiila lag ej 1; rliii.pscle sig helt för Stock1ioli: ri - sa fingo vi det föriiaclrade lczgförslag~t 1.899.
S a m i ~ a clag soin cletta utkom, tillsatte hiilsovlirdsnii,iniideii en kon-lit&amp; - för intrönmclet af liiil~plig plats för slakt1.i~~ och.
i~~arkilaclsplats, och inu tycktes inaii efter oiiildliga om och iiien vara pb clet klara med att deil s. k. Hjort- hagen vore den ratta pli~tsen ...
3.901 siinde hlilsov~~rclsi~~imclei~ 5nnu en nkrifvelse till stadsfullrniiktige för att yrka p&amp; en snar lösning, och just i dessa clagar liar ytterligare en sAcl.zii s&amp;iiclts il1 af Stock- holn~s slakteri och cl-iarlcuteriidknre.~ Reclaii IS92 sager hal~0~hï~lsii511111de11 i en skrifvelse till stads- fulliniiktige att denna frhga » z~tnn tv@el- &amp;: - z af Ile .f ?&amp;, l ~ t i k o v &amp; r ~ ~ s - syn,pu~zIct uiktigaste som f 3.
~zti~.vnl-cc~zcle I c m biz fiförwlz&amp;l fdl- f2dknliIc- tiges óelt.nvrdling ».
Att S$ gr, kunna vi vid en blick p i rii,dai~clc förhAllaiideii biittre förstil.
I Stockholnis stad ocli dess oniniijd lär irligen slaktas ' omkring 23,000 storboskap, 20,000 kalfvar, 15,000 får, 20,000 svin och 1,600 Iiiistar.
I slutet af 1870-talet fuiinos omkr. 40 större och nliadre slaktericr inom staden.
l885 fick halso- viirdsniimndeii genom skarpta bestinmielser för handeln med mat- varor ritt att inspektera och hiilla räfst nied dessa ofta ytterst osnygga och illa skötta slakterier.
Detta gjorde, att de iner och mer dragit sig ut till clcn.
onikringliggande landsbyggden.
I denna stund finns endast omkring 10 slakterier inom staden och mer iiii J /, af det kött soin säljes importeras frAn lm~clsbyggden eller frin andra liinder.
Hvacl detta faktuni betyder ar liitt att förstå.
Halsopoliseil liar visserligen iiicclgifvits riitt att af~cll besiktiga omkringliggande slakterier och korffabriker, inen den %r för fhtalig för att liinna, ined det soni finnes inoni staden, mycket niindre &amp; finna i tic1 för n&amp;rgr,2iisancle socknar.
Att hiilsopolisen arbe- tar fA vi da och clA en pA.n~innelsc oiii genoni dc ruskig, % beskrif- ningar pli beslagtaget kött, som ibland förekomiiia i tidningarna.
Men liur ofta iir clet ej som siclan olaglig hitiidel uiidgiir upptiickt!
Den soni har r a i t pii torget och sett t. es.
hur den ena kiirrnii efter cleii andra koiimer in frbn Iaiidct och h r lian- ' deln oi11cdc1bczi.t tager sin början, kan iiog förstii att inte polisen k m hinna niecl att tillse oin allt kött iir siklant det skall rara.
Af uizclersökningarna p&amp; 11iisst5nkt kött s0111 företagits i Gö- tcborg iincler loppet d 3.0 Kr (1883-91) kasserades 830 cljurkrop- par för sjukcloin, i 4 för förskiiinning ocli 578 siaorii sjivdöda (hihd dock hiilfteii hiistar, soin frivilligt anmfilts af sina, iigare).
Iletta ger ctt begrepp om livad slags kött vi kunna befara att köpa.
Det Kr ytterst srArt för cii vanlig dödlig att se on1 djuret lidit d ntigon sjukcloin, cli misstiiid~t.a partier iiat.urligtvis p5 för- liancl ailiigsi~ats och köttet ofta ser fullt friskt ut, och likas5 att se oin vi tilliifvcntyrs bli liirndc att köpa köttet friin ett sjdfdöclt djur.
För de b5tt.re lottacle, soni ha rid att kiipa i dc stora val- ktinda sl,zkteributikeri~a blir riskm iiaturligtvis mindre, men den rninclre benledlade, soiii ej kan t h k a p i att kiiya annat iin det billigaste möjliga köttet, blir hclt säkert ofta iiog offer fiir dylika bedrägerier.
Jag har sjalf stiitt och sett Iiur kiitt, soni r a i t si.
angripet att det tyclligt synts utanpi2, tviittata under pumpen pil torget - natiirligtvis för at.t seclnn skiljas, kanske i mörkret p&amp; kvalleii d5 den fattiga; ~rbeta.rhustriiii gör sina uppköp för att få dem.
iiågrn öre billigare, eller ' kanske ' för att ridas och siiljas soiiz köttfars.
Jag nfinicle nyss korff abrikerha och vi miniias nog allti hvilka otiicka saker soiii k01nmo i dagen för ett par Ar sedan vid en del razzior polisen gjorde h sbclaiii~ stiillen.
Det &amp; r inte bara sjukt eller skiimdt kött eller kött af sjalfdöda djur som ar riskabelt, utan ocksi det oerhördt snuskiga satt livarpb köttet beliancllas, för- varas och transporteras, soni nzhste ko1iim.a i betraktande vid v h oordnade kö ttl~anclel.
Utrymniet tilliiter mig ej att g i iii pA de faror vi utsatta oss för genoni att iita sjukt, skiimdt eller illa handteradt kött, vare det sagda nog för att visa, att denna fr5ga i hög gracl berör oss kvinnor, clet iir ju vi som skola provimtera, och dock ha vi livar- ken en vet.eriniirs eller en köttinspektörs nzöjliglieter att skilja pK godt och ondt.
Meii i hvad mAn kan nu ett alliniiiit slaldhiis med slakttvång ocli besiktning förbiittra dessa förh8llanden?
Ja det ligger i taniligen öppen clag.
1.
All sl&amp;t inom staden skall ske ii allmiint slakthus diiï det besiktigas af veteriniir.
Allt kött soni siiljes inom .staden skall vara sttinyladt cl.
v. s. besiktigadt.
Dema besiktning sker under gjrnnsanim aste förh Allanden, ocli blir cliirigeiioni fullt effektiv.
2.
Otilliiteii handel nied kött fr %a sjuka eller underinåliga cljur blir genom denim kontroll niistan oinöjliggjorcl.
3.
En niiiidre procent kött förstöres geiioiii slakt och förvaring i osuncla och 01iiiiipli~ lokaler, och transporten nf köttet blir lsttare, tillgången blir cliirför större, Iivilket iniste inverka för- delaktigt p&amp; priset.
4.
Snygglietms kraf blir p&amp; ett helt annat sett tillgodosedt.
5.
Slutligen, och icke niinst af vikt, bli cljurens liclanden betydligt minskade.
Sl.aktare vid en s&amp;clm inrattning bli otroligt vana (nian beriikilar att frhi 1-2000 cljiir skulle slaktas pr dag) och darigenom skickligare och snabbare i sitt satt att döda och döfva.
Djuren behöfva ej heller transporteras så 1Hnga vggar genom gatorna da sådan anstalt lagges i stadens utkant ocli i niirlzeten czf järnvig.
Slaktliuset förses clessiitorn med viilitstall,zi.
för djuren dar cle vattnas och fA livila.
Y tterligare f ördelm kuiicle iippriiknas, nien cletta kan vara tillriickligt.
Göteborg och Malmö hdva redan fatt slakthus, meil hiifvudstacleii star iiiinu p i saiiinna punkt, soni clh frhgzi för 2.7 år seclaii upptogs och jag tsizker, att .vi ha all anledning att in- st~niiiia i clet yrkancle, som för iifi.gra clagar seclaii gjordes af nyss
iiiimncla slakteri- och charknteriidkare: att stadsfullmliktige n~&amp;ttc!
s m r a lösning.
vidtaga erfoderlign Btgarder för slakt1~ztsfr~gans En annan brist i vArt smizhalle ar otillrackligheten af folkbad.
I ett upprop till fabriksbefolkningen LL ett af viira Norrlands- bruk heter det: » För kroppsarbetaren %r badet mer an för andra af vikt till förekoinmancle af sjukdom.
Man iniiste bada hvmje Arstid och för kroppsarbetaren nr clet en plikt mot kroppen att Ituarje vecka taga ett badstubad, sårida icke p&amp; grund af sjuklighet mnan baclforin af lczkaren föreskrifrits.
D Jag skulle vilja tillägga att baclet en g8ng i ~ e c k m ar lika ocifvisligen nödviincligt för alla inedleinniar af fsmn~iljen och f ör alla klasser för resten, ehuru behofvet clard ökas i förhallande till trhgboddheten.
Trhngbodclhet ar fiende till renlighet .. J u iilindre utrymnet iir dess svArmc Sr det att iakttaga personlig renlighet blir clet att d i t a alliniinim bad.
Detta och dess.
nöch~iii~clig,zi.e h w ocksB insetts i de stora knltiirlanderna och mAnga anstriing- ningar ha under senare &amp; r gjorts för att bereda den stora all- niiinheteii tillfklllle till billiga bad.
Vi I~afva ju ocksil sOkt f d j a med wir tid och förhrillandeim ha i clet hiinseendet bestiiinclt förbättrats.
JIiimiskoriia börja att förstil badens nödvmiclighet och badens frekvens har undcr dc sista 10 Aren niistan fiirclubblats inom bllcle l: sta, 2: dra och 3: dje klass-baden pH siviil manligen son1 kviiiliga ddelningcn d Stock- holnis Allniiinna Bad .-A.
B. Jiimföra vi en~ellertid siffrorna p&amp; badens antal nzed folkiniingclen s&amp; blir taflan mindre ljus.
Friigan gdler di % i första hand de bacl, son1 i egentlig inening kunna kdlns folkbacl.
Af skclana l i d m ~i Iiar i Stockholin de ofvan- nhzncla 3: clje klass baden p&amp; Allni.
Rad.-X.
B: s 4 badhus.
De iiro badstubad ii, 25 öre, som serreras en eftermiddag i veckan f ör kvinnor och t \ % f ör m %n.
Viclme Friilsningsarinkns baclstubacl rid StadsgLirdcn soni serre- rar bncl h 20 öre t v i ggzlner i veckan för hinnor, öfriga ticler för min, samt Mmhen~ p&amp; söder liknande tider, baclstubacl h 25 iire.
Vtoin detta finnes slutligen skolbaclen antingen \ - id skolorna eller efter öfverenskonimelse ined nigot af bolagen.
Samnzanräknar n-im de rid clcssa badanstaltcr undcr Kret gifna bacl, i runclt tal en sunznla af 250,000 bad hvartill lägges omkring 125,000 skolbacl, s5 utgöra de 375,000 bad. '
115 ' VAr arbetarbefolki~ing liir enligt dr Key Åbergs berilkning +f Ar 1,895 utgöra ungefär 60 % af Sto&amp;holms innevAnare, hvilket skulle bli ungefar 1.80,000 manniskor.
Detta ger .,da det lysande resultatet af u11gefii.r tv4 Ondstzhxd per individ drligen!
Jämföra vi clenna summa iiiecl i~orrla~lc~släkareas foclrail pb ett Bad i veckan för hvarje kroppsarbetare så är ställningen i sanning förfäralicle!
De badanstalter, som redan finnas skulle dock kunna anlitas.
iner än hvad soni sker.
Orsakerna till deii ring?
frekvensen äro ininga, dels iir priset 20-25 öre för högt, dels ligga flere af dessa bad för l h g t i f r h arbetczi: ceiitra och slutligen finnas annu mycket stora förclonmr] not bad, s&amp;rskil&amp; bland kvinnorna.
Men det är intet tvifvel on1 att nfven om dessa reclm befintliga bad anlitades till det yttersta, skulle clet clock ej finii+s tillräckliga incijligheter till - b&amp; för v&amp;r arbetarbefolkning.
M största vikt är därför att iiiigot göres.
för.
att förbättra dessa sakernas tillstånd.
I ett föredrag, hiiillet för h~lso~~irdsföreiiingen i nov.
1902,. föreslog dr ~ i l s s o i öfverliiraie, i Nikolai folkskola, att de präktiga bad- lokder, soni nu finnas vid minga skolhus, skulle öppna sina portar för, yngre syskon och mödrax till barnen.
Skolbadeii anvanclas ju endast om förn~idclagarna; efter kl. 2 till 7 iller S kuncle de anviindas fös detta hdarnA.1.
Ds N. anser, att den ökade kostna- de * i ved, vatten och tillsyn skulle fullt betäckas af att mödrarna betalade 10 öre per bacl och barnen 5 ore.
Mödrarna skulle sjiilfva bada sina barn så att extra arbete för baderskan vore den vaiiliga tillsynen sailit rengöringen ef terit.
Dessa bad blef ve sakert popu- lära både hos inödrarila och de yngre syskonen och vore dessutom mycket billiga.
Jag tror att cletta vore ett effektivt sätt att ffi cle ininst badande af alla kategorier - mödrarna - att 1zii.a sig för- stii och vkclera badens betyclelse.
Våra skolhus komma nu inncler staclsfullniäktige och clet vore clärför af betyclelse att dessa finge ögonen öppna för cletta lätt åstad- konina s8tt att öka badniöjligheterna.
I de hus där frölren Lagerstedt iir.vice värdinna finnes ett bad- runl, som i tur och orclning fritt aiiväiicles af hvasje hyresgäst en g&amp;ng i niinaclen.
Det är ett ljust fyrkantigt kdlarrnn~ nied ett stort emaljeradt badkar och tempererad dusch.
Vattnet och runiniet vikmes af en bacllrmin.
Anläggningen lrostai ungefär 400 kr.
Dylika badrum filmas också i cle hus bolaget iiu bygger i Vasa- staden.
Borde ej staden kunna göra detsaniina i de arbetarkaserner, '.
soin uppföras p&amp;dess bekostnacl?
Alliniiiina badinrattniiigar i arbetarcentra bli dock likafullt af behofvet påkdladt och borde cliir afgifteii stillas till 10 bögst 15 öre.
Oiiskviirclt vore vii1 ock att man af fabrikerna kunde .fordra anorclningar af bad för nrbetarpersoimlen, hvilket ju pA en- staka hiii11 redan åstadkommits.
- En annan ytterst viktig sanitiir detalj, som tyviirr ej ar tillfredsstallande ordnad i Btockholm, iir bekelirn~i~l~etsi,~rdttai1~~~ar för kvi~znor.
De f A damtoiletter som finnas upptaga en afgift af 5-10 öre, och det borde naturligtvis etableras afgiftsfria sztdana isynnerhet h de ' stora strhkviigarna till oc ' h frbn fabrikerna.
Det för hälsan viidliga uti denna brist behöfver ej har påpekas.
Jag skulle blott vilja ytterligare fasta uppiniirksamheten på det nöd- vändiga uti en tillsyn öfver hur dessa sanitara förh %llanden stalla sig vid de fabriker eller arbetsplatser dar kvinnor arbeta samt påpeka, att denim sak i England gjorts till föreniiil för en grundlig inspektion och en ganska omfattande lagstiftning.
Konlnm vi slutligen till det utan allt tvifvel viktigaste hygieniska spörsmiilet -- tz~berkzdosen - så har daroin i dessa clwr sagts och skrifvits .s&amp; mycket, att ett ilarniare ing %ende p5 frilgan ej här ar af nöden.
Jag skulle blott vilja på det allvarligaste framhålla nöclvändigheten af, att kornnz~aen såväl som enskilda per- soner och staten böra triida in i kanipen för dess tillintetgöqande och darvid ej sky ä.fven stora uppoffringar.
Kerstin Hesselgren.
Hvad Kirstine Frederiksen var for de danske Kvinder.
D For dle dem, der har kenclt og elsket Kirstine Frederilrsen - og cleres tal er stort - star det som en pligt at vidiie om, hvad huii har vaxet for sin samtid.
RIen s % stark personlig var hendes inclsats i vor kiiltiir, at det er iiniiiligt at give iidenforstAende
117 en ucltöminencle skildring cleraf.
Lncl iilig derfor, cla spörgsinålet ogiii er kommen til.
os fra Sverige, pröve på at besvare det g e &amp; &amp; ~ ~ ' l en kort skitse af 1iei.i.cles liv og ' virksomhecl.
- i: i: * Kirstiiie Frecleriksea er föclt d.
6 Fe ' br.
1548 paa Nöbböllegård paa Lollancl.
Facleren, Justitsrticl Friederichsen:!
'), var en frem- ragende dygtig og energis k inancl, f oregmgsiiia~~cl i alt lwad der var nyt i hans fag, landbruget, og Kirstiiie var hans yndlings- bmn.
Hua henlevede sin bcuiiclo~n i et kzrligt og fornöjeligt sainliv.
ined siii eneste söster og sim mange bröclre .- det var en sjaeldeil begavet flok, cler vosede op p i cleii loll~mdske herreghrd, og flere af dem liar sat spor i vort freclrelniicls senere udvikliag.
Fra 11erregHi: cle og przestegArde flokkedes andre unge, til Nöbbölle;, et ualiniacleligt siiiiclt og rigt ungdoinsliv var clet, cler levecles, inen for de kvinclel-ige iiiedlenimer vm det rigtignok de praktiske virk- soilll-ieder, cler lagcle beslag paa krzefterne.
Andet kuncle.
nian i de tider ikke tsiike sig; ~liuslioldiling og guclsfrygt », det var kvin- cleriies ~peci~zlt ' ag.
Efter husfczclerens död, og efter at de zldre börn havde stiftet egne 1 ?jein, flyttede Frii Frecleriksen mecl cle yngre börii til Köben- I.iavil, og ber blev clet Frecleriksenske hjein i encliiu höjere grad end för saiiilingssted f o r en skare gainle og unge .- ikke inindst for de sidste.
iilicltpui~ktet for clet hele var » galiile Fru Frederik- sen », der ved legteskabet ined en tyve h dclre inand llavde i ' clet ydre fHet prmg af tidens.
(~a.~.nzle clnnze, men lige til sin höje dclerdoni bevarede en iidiniiiclelig sinclets ungcloni.
Og ved siclen, S Ilende stod hendes datter, ligesh bevsgelig SOIF nioderen var stilfmclig, nien hiin hmde ogs&amp; nok at göre i ned.
at passe bHde sine pligter soin clatter i liuset og sine egne interesser, der vosecle i dybc !e og oinfang, efterhAnclea som kredsen voxede.
E t intelligent og cla,n.net 1.ijen1, hvor alle de problemer, cler var oppe i tiden, clröftecles mecl frisiiid og varme, clet var noget sjslclent i de ticler, og 11 %r et sadalit Iljein.
{~bner silie döre med clen störste gz~stfrihecl, bliver clet en uvurderlig kulturinclsats.
Både danske og ucllsnclinge stHr i gdcl til Iijeniniet derude paa Ka- stanievej - som et enkelt viclnesbyrcl heroin s k d jeg henvise til Frk.
Maikki Fribergs lille skilclring i » Nuticl » 1903.
I en hel imviiet til Pvederiksaz.
*) Den yngre gren af farnilien forda.~~skec: le
nienneskealclcr bestod dette hjeni, skiint k5rriic vcsleclc~ stzrkt, i det farnilien pludselig mistede helc siii forinuc; iiicii soiii liiiset l) lc \ - det saniine, siledes blev livet der ogsiii dct saiiiilic.
Det rar delnie forandring i cle ydrc kar, der gjorclc, at Kir- stinc Frederikseii, soni da m r over trcdive Ar ganiiilel, iii8tte sv sig on1 efter et erliverr.
Det er karaktcïiatiak, s t Iiun ikke valgtc!
nogen allerede banet rej, inen resolut kastcde sig iiid i noget.
helt nyt: hun nieldte sig i d p&amp; Rigsdageiis ateiiografkiirsus, bestod også den afsluttende exanieii ined et iicliiimket resultat, iiicii -- Rigsdczgens fornmnd n~gtecle at ans&amp; te kvinclcr.
end ni^ nicw betegneilde for hende er det, at deum skuffclse ligesa lidt som un&amp;c lignende fremkaldte nogeii modlöshed eller bitterhed i hendes sind.
wKonu-ner det ikke nu, s&amp; koiiinier det iiok en aiidcii gang; går det ikke for inig, glir det el for cii anden », rar licndes tröst.
Og det rar heiicle en stor glzde, da trcttcn ar seiierc cii reiiiiidv d helide virkelig iiåede at b l i n steiiogr,zfczw~istent i Rigsdagcii.
Sel7 tog liuii iinidlertid ined goclt mod fat paa aldet arbejdc; hun forbetedte sig til lsiererindeexamen, bestod den med iidm~rkelse og fik strax aris~ttelse rid Frecleriksbergs *) koiiiiiiunale skolc- vslesen.
Siiledes koni hiiii da ind paa det, clcï skuldc blirc den ene af heiicles lirs to store horediiiteresser.
Blmiclt de inailge höjt claiinede og udriklccle kriiider, som i de &amp; r begejstret trådte i skolens tjcneste, rar der iiroppc nogeii, der med begejstringeii foreiiede en sk stor klarlicd orer iuål og inidler, soni K. Frederiksen.
Pivirket som huii var, bide af Frk.
Zahle og Prof. Höffding m r praxis licnde ikke nok; Bun tog öjeblikkelig f at på et vicleaskabeligt stucliuin af lmclagogikcn, mcii også her ncl egne veje.
Det er en selvfölge, at hun iltke kuiicle git udcnoin den tyskts psedagogik; huii studerede iiiecl szrlig forkzrliglicd Friilxl, IIerhrt og naviilig Preyei., men de tyske skolcr bröd hiin sig aldrig out at göre personligt bekencltskab iiicd.
Det rar derimod Englaiicl og h i c r i k a, dcr tildrog sig hendes iiiteresse, dels ve1 iincler clcn p a ~ i r k n i n g, linii fik fr: i Prof. Höfldii~g, clels forcli clcn ai.igcl~axiske $ i d iiiccl siii *) Fredriksberg,.
en slags forstatl til Köbeiiliarii, claimer en egen koiimliiiie.
siinde redisim var i slrzgt med hendes egen, men ogsA fordi Anlerika, clet ui-igdoinrnelige h d, begyndelsernes land, havcle det,- so111 lokkede hencle frenlfor iloget andet; thi iingdommen, det frenz-.
v~seiide, clet der bar iiiidigheder i sig - det var, sii lsieiige.
hiin levede, clet, soin heiicles hjerte slog varmest for.
IIuii opniiedo ogsi,.
at göïe iklte ii-iiiidre end.
tre rejser derover.
På den anden rejse deltog hiiii som jurym.ecllenz i bedöini-nelsen af den pzedago- giske czfdeliiig, og et ganske n~orsoilit vidnesbyrd on1 hencles virk- somhed liar nzan i den tysks iiidberetning on1 udvalgets arbejde, livor det hedclei:: » Fra Danniark havde man sendt os en danle, cleï salidelig forstocl at siette os i arbejde.2 Men nzer end alle niidre arbejdede hun selv; liuii stiiderede biide börneskoler og seminarier, og en rigcloiiz d ideer bragte huii med.
hjenz.
Udbyttet af hendes rejser viste sig snart i en mkke större,)) Anskuelses- og mindre böger: .Barnets .sjrelelivl&gt;, ~Hjernstavnsl~erer undervisning », » Anlerikanske iindervisi-iiilgsexl~erinienter », o. fl.
.
foriiden en inrengde artikler i clet pzedngogiske ticlsskrift, » Vor Ungdom ».
Det betycleligste af hendes litteram arbejder er in-iid.lerticl dclrig koininet offentlig fre11-1.
Det er en störrc afhandling om, De vigtigste alniene love for opdragelseii, som lader sig iidlede af den nyere] ?sykologi og ethiks, som huil.
i Aret IS91 skrev soin besvimelse af en, d Universitetet udsat prisopgave.
Kort för var hun og heiides faniilie bleven.
ramt af en stor sorg, og huii, til b i s.
livsanskuelse det ellers höïte, at » sorg er synd », havde for en gangs skyld ikke ret kraft, til at holde nioclet oppe.
Da fik en veninde hencle til at tage den opgave op, soin iiniversitetet SA at sige hvade lagt til ïette for hencle; hua skaflecle sig ro til arbejdet, fik det genneinfört, og vanclt prisen, deii store guldii-ieclaille, soin huii er den ejleste ikke- akadeniisk iiclclaniwcl kvin.de,, cler liar erholdt.
(Lad mig nied det sc2n1i-i~ fort~ ?~ll,e, at niedaillen ikke fancltes blaiidt I-iencles efter- ladenskaber; hiin havcle solgt deii for at h j ~ l p e en ung pige til kunstnerisk uclclaiinelse.)
Det hevcle vmet ' l-iendes heasigt at iidföre czf1.i.a-icllingei-i viclere, nien clette aiiecle huii aldrig.
.
Skönt clet, som ilnaii ser, ikke er iiogen ganske lille rskke vsierker, cler bsierer hencles IILZT: ~, er clet dog ingenlui-ide cleim, cler er clet v,lesentligste i l-iendes livsgerning.
Og&amp; for heiicle selv stod den praktiske virkso~lihecl i skolens tjeiieste soiii liendes vig- tigste opgave.
Hvein der har set hende i lieacles klasse, vi1 have set noget af clet mest Ii,zi.nkteristiske af clmslr ~inclervisning; orden
og disciplin var en biting, nieii livilket liv og hvilken bevsgelse!
livilken vAgen opmsrkson~hed for alt, hrad der var opnirerksom- lied vsrcl!
Efter en svsr lijertesygdoin, der begyndte i 1894 og strakte sig er flere år, nititte huii opgive den anstrsngende böriieunder- visning.
Sygdommen tog til, og hendes venner havde nssten opgivet håbet oni hendes helbredelse.
Ueii den samine beundringsveerdige energi, der så ofte havde givet sig uclslag i rirksornhed, anvendte hun nu p&amp; en kur, der for hende var den hardeste af alle: fuld- stsndig ro og hvile gennm flere år.
Og virkelig begyndte kraf- teriie at komme igen.
Hun fik da et lille embecle soni statens censor ved forskoleseminarierne, nien hun kunde ikke ret lamge holde ud at sidde stille og se p&amp; andres virksomhed.
Da hun fik en opfordring til at indtrsde som mcclforstaiider ved et nyop- rettet seininariun~, modtog huii den.
Hendes yenner var meget betsilkelige ved, at huii satte sine f; i krsfter ind på sligt, men Eon1 ssclvanlig havde hun ret.
I de tre år, hun virkede her, udfoldede alle hendes evner sig og kom til den fuldeste anvendelse.
Her fik hun brug for sin rige erfaring, her kunde hun udföre sine ideer, her kunde huii give inipulser, her kunde liun begejstre de unge.
Og her er jeg ved den tredje og betydningsfuldeste del af hendes psdagogiske airksomhed: den rigdom at: impulser, hun ströede on1 sig til venner og medarbejdere, ja i vide kredsc.
Der var ' fh her i Daiiniark, der havde et sådant overblik og fulgte SA godt med i de store bevsgelser i skoleverdenen - hun w r sAledes iiok onkent den eneste, der drev det moderne child-study, og hun anstrengte sig i flere Ar forgsves for at finde medarbejdere til en systematisk udövelse deraf - men nlticl forstod hun at bringe dette til praktisk anvendelse.
Lad mig som vidiiesbyrd herom blot anföre, hvad en af vore yngre dygtigste skolebestyrerinder skrev til mig ved efterretnningeii om heiides död.
, Indenfor sko- lerlies.
kreds synes det mig, som om der slet ingen er til at virke så umidclelbart zeggende og varmencle, s % opflammeiidc til denne kombination af undervisning og opdragelse, der gör, at man synes, nian m&amp; tage sig nf de allermindste og nreppe kan slippe de aller- zlclste.
Vi skylder hende uendelig meget.
Alle de srng prak- tiske vink og råd, hun kunde give, og alle hendes ideer til nyfor- sög netop i det smil - hvor vi1 vi ikke savne hende! » Dette er,
sagt 2 S en af deni, der stod liencle fjerilere; hvad hu11 liar vaxet.
for deni, der stod heiicle iiamnere, vi1 jeg slet ikke.
försöge pB at slrilclre.
*: * Iiirstiiie Frecleriksens anden store lioveclinterease var kviiide- ' shgen.
NBr hun ticllig koin ind paa den, var det ikke, forcli huii, soni s i mal-] gen anclen blev clreven af personlig trang til at bryde .noget Ag; Inin liavcle soin nzevnt haft en lykkelig ungdoin ined sa fri en uclvikliag af sim evner, som liuii - i al f d d dengmg - kunde öiiske.
Det var ve1 iizerniest heiicles levencle trasg til sain-.
] .iv ii~ed nzenaesker, der bragte lielicle i beröring nied sociale opgaver, og da huii aldrig var gladere, end nar hun kunde anvende sine krrefter i moderne ideers tjeneste, kom hun snart i virksomhed.
I 1872 var clet, at » I&lt;vinclelig laxeforening » stiftecles.
Den ganile ansete lk~seforeiiing f or herrer, » Athenzum », h a d e givet nogle clmier.
besteint afslag på deres önske 0111 optagelse, og eii del af Jiöbeizhavns mest repr~sentative kvinder eaecles da om at stifte en ltxseforei~ing for It vinder.
Onz foreningens berettigelse var inan enig liresten fra alle sider, nien alligevel siiHtte den limge k ~ m p e ined meget trange kar.
Det er helt rörende at höre fortelliagernc om., h80r opfindsoiii~ne de försto bestyrelser initte vzre, for at foreningen ikke skulcle g&amp; under.
Men da K. Frederiltsen blev foriiiancl, iiidså huii siiaït, at p i cleil niiide kuncle det ikke blive ved at g&amp;: hun satte cla alle kr~ftei: ind pk at slcaffe den et statstilskucl, og opnaede eildelig, at clen fik 1,000 Kr.
Brlig.
Dette var i virkeligheclen et venclepuiikt i vande; nar deii foreningens historic; nu kulide den Iiolde sig kuncle clet, kunde den ogsa voxe - og clet liar den siden den tid gjort uafbrudt.
- Af andre officielle hverv, huii har ii~.clehaft, k m iitxviies, at huii i en Hrrsltke var medlem af bestyrelsen .fil?!
» Tegiieskoleiz for kvinder D, cler var stiftet af Dansk kviiiclesnm- fund og i lang tic1 var clet eizeste sted, hvor kviiicler kuiicle ffi kunstnerisk udclannelse.
Meii det var clog indeiifor selve » Dansk kviiidesanif~~ncb (den.
dniislte kviadesagsforeiiing) at lieiides störste og krereste virksoiiilied fddt.
Ingen er i tvivl on1 at hun i de sidste tyre ar har vaxet foreningeizs egentlig bzrencle kraft.
Gciznemblader nian styrelseiis protokoller, vi1 inan iiiiskc finde, at lielicles navn ikke just foreltonim.er s ~ r l i g liyppigt., i hvert faldt ikke hyppigere end flere andres.
Meii dette himiger sarniiien aven -.
,
med Iiencles fiilclstsndige ligegyldigliecl foi personlig freinitr~cleiz; kuncle hun flr hogen ancleii til: %t göre nrbejdet og höste men; s&amp; hun clet helst, nien var der iiigen til det, så var huii altid recle til at trrocle frem og fylde hullet.
siledes overtog huil de siclste Ar, liun levede, redaktionen af foi: eningeas orgrni, » ICvincleii og Sainfunclet~.
Hendes fysiska krefter var da s&amp; riage, at hendes venner gjorde alvorlig indsigelse mocl, at hun h g et s5 opsliclende ': ubejcle sanlticlig ined, at hiiii skulde gruiicllcegge sit sei-i~inariuin.
Men ingen ' inclsigelser fi: ugtede; der var ingen anclre til at göre og s5 gjorcle 1~un det.
det, göres skulcle det Fra sin mdeii Arnerikmejse l-ijei-iibragte hiiii clet Iiverv at- stifte en clansk ddelii-ig, zf ' » International Coiiacil of Womei~ »; efter flere Ars utrsettelig virkso~iiliecl lykkecles clet heiide, men sorii.
smilvmilig öaskecle l-iun ikke selv at indtsge iiogein leclei-ide stilling i D D m sk IZviiider5cl ».
Det ineste d livad Iiuii lim skrevet om kviiidesagen, vi1 selv- fölgelig fincles i Iiencles eget blad, som.
liun eiiclniipa siii siclste rejseveclblev at sende sin&amp; artikler til; selv efter at telegrafen ' havde iiielclt hencles clöd, iiidlöb cler ' et bidrag fra hendes håncl.
Dog skrev hiiii ogs % andre stecler, i gczimle clage i » Ticlskrift för heii~mets, og seiiere i » Tilskueren » o. a. st.; hendes siclste störrc: xrbejcle var en fremstilliiig ti; f kvii-iclesagei-is liistorie i Dal-iinark til Heleae L,zi.iges og Gertrucl Biiunies store &gt;&gt;I-Ianclbricli der Frauen- bewegiing) \. '
Dog ogsA o111 Iwiiiclesrxgen gtelder clet, at det i-iiil~clïe var det, liiin sclv uclförte, end de icleer, huii inecl rig 1i; iiid uclskede, cleii varme og begejstring, hiiii n~eddelte nnclre, der er hcndes egent- ' lige storclAd.
For atter Iier: %t gh bort ' fra den s1-ievrei.e krecls,.
vi1 jeg citere en ucltalelse d forfatteriiideii Fru Eimm Gncl, soni först i de seaere hr gjorde hencles bekeiicltskab.
Fru Gad skriver: ' &gt;&gt;Nib jeg gik til hende, ltreclsede mine t: ~iiker, so111 cle jo gerrie vi1 hos os alle, om livets persoiilige siilit,ing, og nAr jeg gik fra hende, ude langs, de stille villtiveje, var ' jeg helt fyldt med planer og forszctter, ligesoui beriiset af forestillinger om ting, der ' iiiiitte p Abegyiicles - og geiiilerilföres til gavii f or inange - ixhttk!
' At tale inecl hencle virkecle soin chanipagiie pK ens virkelyst og arbejclsevne.
13un var af cleiii, det ' er iii lykke at have kenclt » ' -.
. '
I Juli mda-ied 1903 drog Iiuii ii,tt.cr til sit kaxe Aiiierikn.
Dels vilele Iiun bessge sin soster og Iiencles börileflok, dels vilcle huii wcl s: iinine lcjliglzecl genneniga, ct sorninerkursus i praktisk p %- clagogik og psykologi, som Prof. Stnillcy I3i111 afholcl i Mro: rcester.
Isfter enclt kursus drog hun iricd sin f m ~ i l i c Jp i Aclinmdack- bjergei~e for at söge hvile.
Det L) lcv clöcleii, 11.uii fuiiclt.
I h tslegi.ai~~~z-~et, cler rii.elclte clctte, cl.
I sept.
koin til.
liendes veiincr i fieclrelanclet, var cler clciii, clcr 1i; li: diiakket erklamde, at .det i: iiiitte v s r c en fejltagel.se; limi stocl for c1ei-n soni l i w t selv. '
I clcii clmskc I&lt; \ ~incle~~zg~bc \; i.~gclsc \: ii.r Kirsti ric I ?wdcriksen j 1 1 i » Leclerei~ » 1w-i mm.
n: pppc k: .~lclc lielicle, c h huii forholds- vis sjdclen tri&amp; frcni i ap.iclseii.
Men I-iiia m r sj&amp;r~, den 01) - livencle, bcbnclcndc kr: ~it, clet vizrine Iijerte, clet n1clri.g stansende pulsslag.
Legernct kan maii af bilcle, iiieii livein kan aftegile sjzeleii 3 Og dog vilde vi SA gerne faetholcle billedet af Il~cncle, ikke höj i t, thi huii var et iniiiclst for ungdoriiisiei~, dcii 11un elskecle &amp;: ii cle forbilleclcr, (I d; ci.
en Jykke at have for öje.
I3un vm en .c.n1r /, fictzdsm.7) ejcler nclcii l&amp;, nlticl tjei~ende, dticl ydende, dclrig tam- 1; ei~lt:; pii lön cller tak.
I: sin persolzliye oirksonzl~scl stod huii som tlen.
der viste, iltkc blot livor clygtigt, redelt og iiegennyttigt et i~rbejde liii.11 göres, nien Izvorlccles: ~rbeJclet kan fylde siiiclet ined (!II ~: igclon-i sa stor, a t cler er nok til maiige ai~clre.
Ilerfor l-iavcle huil ogsA clenne uoverskuelige skare af veniier, i og uclenfor Daimc~irk, ja, i alle fc.ni verclensclele.
Uncler den .ol~forclring til.
: t,t mtte l-icncle et varigt minde, soiii i clenne tid cr uclscnclt, vi1 irmi l m e i~nviieiie p i sh broget en skare inziid og kvincler, soni vist sj~lcleil ses, reprn: seiltanter for de inest for- skclligc nlclcrc, stmcler, livsiznskuelser, i.uieii forenede i erkendel- wi: if liciicles: ccllc pcrscmlighacl og hei~clcs clygtige og uegennyt- tige 1ivsgeini1-ig.
.
I Ida Fulbe-Hcmsen.
En bok om Runebergs hustru *).
Fredrika Runeberg.
En litterar stiidie af Helejzu Westevmawk.
, Jag har inom inig en åcler af djup sorgniodighet, som jag hela mitt lif haft en sv %r kmlp att hiilla nere, men stundom blir den mig öfvermiiktig, bryter alla band, hvarined jag belagt den och sprutar iipp lik en sAracl b1odAdcr.w Dessa ord, son1 Fredrika Riiiieberg skref i bref till en r511 året innan heiiiies inake gick bort, innelirilla cn själfbek~~iiielsc, som nog ger klafveii till hela hennes vasen.
Ett inneboende svilrinod, kufvadt af st,rang sjiilfclisciplin och de tusentals kraf, soin stiillllas pil en gift kriiina iiiecl niiiliga barii och lefvaiide under Borgerliga, ekoiioiniskt begriinsacle förhhllmiden, ett sviirmod soin al1 inre kamp till trots liigger en diinipare pä lifsilml och lifs- gliidje, sticlaii &amp; r gruiicltoneii i Freclrika Runebergs personlighet.
Af allt hvacl nian liist och hört oin Ruiiebcrgs hustm ur det denna.
liiggiiing A t melankoli, soiii blir det förlifirskande intrycket, pA saiiiiila gAng det s r inecl en känsla: if djupaste beiindrm och vördnad inan böjer sig inför styrkan af en knraktiir, som i pliktens skola lart dc11 svå.raste af alla lasor; sj BUöf vervinilelsen.
Hvad nier 0111 hennes gestalt icke biir cleii iiijiika kvinliglietciis drag, att det ej iir med de giiiigse skönhetsiditten inan fdr iniita lienncs Bild, denne fr~ntriider dock nied en storslagenhet i liiiierna, en adel- het och högliet, soni gör den fullt ~iirclig att stA i oupplöslig förening inecl den inalis, soiii burit hederstiteln att vara sitt lands störste son.
Fröken Helene Westerinarcks nyligen utgifna studie, hvilkcii utgör ett vardigt Iecl i deii iiiiingliinkacle kedja af minnes- runor, som iignats Finlaids franiste skald ined anlcdiiiilg d hans 100-Arsjubileiiin, ger bekrZtelse p&amp; cleiiiia uppfattning af Runebergs inaka.
En plikttrohet som aldrig svek, cii liiingifvenliet och sjiillf- uppoffrande ömhet utan griks, och saintidigt eii medvetenhet oiii *) Hlr hiinvisas till artikeln DEII stor inanô liiistru.
Stigra blad ur Fredrika Runebergs lif.~ Dagny 1892 lilft.
7, byggd dels p&amp; en del faktii lamiiacle af lektor Runeberg i Borga, dels p i Fredrika Runebergs d&amp; annii otryckta bref.
egna andliga gAfvor och möjligheter, soin viil hölls under tygel af en striing sjiilftukt, inen soin icke alltid med .stvm resignation.
.
fann sig i den lott, som ngstan ouncIvikli&amp;n följer med Bran att vara en stor 111a11s hustru: sjiilfutplfiningens.
, Och s i » clet iiirlt- viinda tungsinnet ined böjelsen för gnibbel, som hela.
l i f k t igenom gid sin fBrg At Fredrika Runebergs personlighet D, med stor enkelhet i fra.mstii.llniilgssiittet inen med en yiirine och iiiner- lighet, som verkar i hög grad fiingslande, 15ter fröken Wester- nlarck i sin studie alla dessa för liennes beröinda landsi~ymiilnn utmarkande karaI~t5rsdrag koiniim till siii riitt. '
Bltmcl Finlmcls icke alltför rikhaltiga förteckning 11 % litteratii, kvinnor iiitager Fredrika Runeberg ett heclersruni.
I cleii biografi af henne, som iiu föreligger, betonas ocksii nied inycken finhet och &amp; skRdligBet heiliies betydelse som föi ' fattariiina.
Att bredvid ett snille son1 Rui-iebergs, ett diktargemiith af niinclre d ö r, afven om clet i och för sig %r nog SH betydande, nlbste blifva undan- skymdt, iir sjdffallet.
Hade ej öclet - eller lyckan, hur rna11 vill kalla clet - sarnn~aiiliink: tt E1reclrika Tengströim lif nied skddeii Runebergs, skulle troligen hcnnes r,zn.gpl.ats iiloin clen finska litteraturen blifvit en mnnn ocli htigre, hennes procluktioia rikare, fast911 hon lefcle i en tic1 och uiicler förhAl1aiidei.i soin voro sh fögi~ fi ' ii: SA viclt det rörc1.e en.
kvini-ia.
beforclrancle fi-ir likteriir verlw~i-i-iliet, Och dock fraingAr clet af allt att Ruiieberg sjlilf icke afsikt- Jigt satte ii&amp;gori hiiinsko p % sin hustrus cliktarg,+fwm.
TvKrtoni, haii synes 11a ' uppskattak clen till fullo och.
uppinuntrnt hennc a t t skrifva.
Ja, det var hans iitt.1: ycltl.ign föïk1ai: ing att hennes, beslut akt u,pplioi: a i~iecl författaildc gjorde hononi » sorg », son?
efter mfinga Ar fösinAclcle henne att bryta sin tystnad.
Det v; ~: lian som med den förebriolende frkgnn: » Vill.
clu göm clig till en andlig sjjalfspilling », hlijclaclc hennes lmncl, hon, uiicler det bittra intrycket af » diriiiict mot kviniians riittighet till att försök: .lf producera nfigots, rar i flircl inecl atst sforstöra alla iiiiniieii af att nfigonsia sökt sig ett nöje i pennans lekar ».
Ilet ei: l; ~nnancle, son1 han.
uttalr~de, niir Iion laste upp nlanuskriptct till sin histo- riska ~ O I I I L Z ~ » E ' rzt Cntlmri ?zn Boije och hennes.
clöttrnr », ocli sorn hoii anser vara » fönniitet att för nagon annan upprepas », borcle i %l, da det kom f r h ett saclant hAll, verkat soin en tillriicldig upp- nmntrm.
Och likviil fick roinmeii ligga i feii~toii Ar, iiinan.
de.
blef tryckt!
Förlainande nlfi.ste i saniiing Iiennes till sjuklig miss- tröstan uppjagade sjalfkritik lin varit, och högljudd den ovilja
e0111 i 11eniies oingifning gjorde @ g giillaiicle inot en kvii-iiias sys+ Imde med skrifveri för att hstadkoininza en shdaii verkan.
H v k l soin ej offrades iit lagorna af » hennes peiinas barn » stoppacle~ i » de11 gr5 pasen », soni Iion kallacle det, och clct clrcjjcle $sats1 iimm de Blef VO befriade ur f hngeiiskapei~.
131ancl clct föi: iiii,ii~sta af hYncl s5,luncla rli9clclncles iiii (: lain för- ii~tclsei~ stdx högst clen samliiig beriittelser, &gt;) st~gopiirnble~, siisoiii IC.iinebcrg kardlitiirisei: acle cleiii, Iivillca först ~itkoiiiiiio i » Littera-.
tiirblaclet » och.
sedan.
i bokform iiiider titcln I ' ecX: vz.inpr och drönz~nrw .. lleium beriittelsesainlii~g, jiiintc ofvani~iianiicla historislrn roiiian - deii.
första inom cleiinu genre, som clen fiiiska litteratturcn iiger - samt den iiifveiiledes 115 ett historislit iiiotiv byggda beriiOttclscii Siglid Ldjeltohx, 1: iikiias till l !+reclrika Rune bergs betylligaste:: idjeten,.
ehuru ile biclrtxg hoii uiicler Arens lopp i buiiden soni obun.cleii form liiniriat till ticlningnr och tidsklirif tcr repi-esuiitein - cii ganska öfversilct af hennes för-.
bctyclmicle sifTra.
I frökeii Westerri~arcl~s af siivii1 clcss rcnt fattnrski~p skiiiikes OSS en god I~aralctii~istil~ litteriira egenart som dess tendens.
O c l ~ om ii.xm.
f r h s e r det ~ m i a i ~ t i s k draget, a so111 j u iix betecknn~~cle f ör t i c h och s01.1 I. iiiximligtvis tager tifverhnncl i.
de historiska ' bcriittc ' lsei: nn, gAr alltid genoin Frcclril&lt;a Rune bergs clik tning en.
riicl trAc1, h. \ - ilkeii i~f lien ncs .Liogi: ixf bcteckilas s5som » clennn aktix i~neclkiiPiisl: x Ilvs kvii inan.
scm-~,.
drifveii.
nf ctt oeinotsthlclligt bcgiix att tröst: ~ och liugsvala, gijr mdras sorg till sin egen ».
I det ii-icstn izf hvacl.
hoii skrifvit- ligger s~luncla, i bland nwclvetet iblaiicl oinecl~rctct, ci-i ii ' io.i: ali~eri~i~.~le, stuncloin starkt polemiser:, ~~-icl fifsikt l.ikson~.
.inkapslad i clct poetiska oii: ihöljet.
EIvnr5t afsi1; ten siktar ' f5. \: i af EIcleiie.
Westerint~rcks iitliigg-.
, ning, sola.
sagclt, en klar och lef \ micle f örest iil.ln.ii-ig, och c15 clcii visar pb en annan for Frcclrika l %u~i.cbci,ns persoiilighct högst iii5 clcbt I~t~rnl~t.5ristisk sicln, lieniics l~v,iiinoc~i~~: iaicip: .~t.ioii~te~i~lc~~~~er, tillA,tas mig att ytterligare citera I i v d den finska fiirfi~ttariiinnii skrifvcr i nnslutniiig till det.
nyss: xnföi: il: ~ oii~clöiwt siirnide gruncl- timkci~ i » llecki-iinga,r och cl~: iini.inzlr ».
nA.1l.t soin lider och iriisshix~-idlas », heter det, » koinimer iii.
iiiicler clennt.~ rika meclk5n~lns oin \ 4rclnncl: det missl~aiicllacle, t b l i p t 131: ~1; 11; x bl.oini: naii, soin f Ar vissna i sol- linscl j iiret, clen ovarst~111 skenet, saviil som de liclaiide iniiiiniskob,zi.~~eii, Iivilka ii-iH.ste I~5r: i .lifvets tiinga och hetta.
Nar det galler att 11l.otta or %ttv.isoriia inot de s \ lsingiL, b c k i i n ~ p ~nissf~rl~fil.laiidciia, som Icriiiillia cle viirnlösa,)) l
eller kriifva siittvisa för clein soin necltranipas af oriittfiirdiglietei-i, fruktar författariiman icke att gripa iifveii till satirens l~vassa vapen.
och meclvetanclet af att ocksrol 110n sjalf &amp; soin kvinna hör till cle i sainliiillet riittslösa, har clS iblsi-i.cl gjort satireiis hvassa klinga tveeggacl a.
Högst - p~d~.
: «ic~e iix cl.eiinri fru Runebergs kritiska li9llning till tidens uppfattning af .kviniiaii som iiidivicl och social person- lighet.
I3on \ - ar viil i detta afseende p8verliacl af Al~iiqvist, Fre- drika Rremer och andra saiiitida fr.ilietsf&amp;rkuiiiiare, men af mycket; if Iieimcs uttal.,znclcn, ~dviid t~: yckta soni i breffoi: iii, fraiiigA-r huru sjiilfstiii-i.cligs och fi:: ~i.i-isynt: ~ hennes t i ~ i 1.
1 betriiflande ~~ kvinnans stiiUning voro.
Ari~tatul iniian ens orclet] &lt;vin nofriigan ingiitt.
som n hustru ett spr: ili bi: uk i clet id.1111 &amp; nna iii cclvctancl.et, var R ~ i e ' bergs i sjal och 11jiii: ta c11: l&lt;vii.iiios~kskvi~~~~a: xf renaste vatten.
Hon ' skidle dock, innm hon gick bort, f R upplefva cle första bölje- slagen af elen rörelse, soni hon mecl s5 mycken I.ii,ngtaii emotsett.
&amp; Ien sjiilf i~li~iig lm1 sig d i stA utanför striclen.
Nar Topelius uppnisi~ar henne: %tt ge ut s i m sn-iiibit,zr för livad lmn lta,llar » kviimnns sak, clcn stora saken, som Lchöf ver al1.a sina arbetare)), rif ' böjer hon föi: sl.ngct,, clock ej utan en suck vid tanken p5 att he1in.e~: lrypri icke ~ 1 i ~ l l kunna .e göra nRgot till el1 er if r h.
Meil 1l.on till.a.gger: » C; ucl v a n lof, som till., ' ltes .mig att se gryningen.
; kf e11 dag hihi.
Och att clagei-i g i r upp, diiroin .t \: el&lt;ar jag icke (: tt ö g ~ n b l i ~ l 111. i, il den iin.
till cn börje~n.
slcyr.ii.rn,zs i x i niolii. » 31cn om Frec1ril; a 1: ' hiieberg som inclivicl och författare var tillriickli.gt frarnstSencle for att ii~taga en sjiilfstiinclig plats i ett I~MICIS utvcckliugshistoi: ia, ligger dock hcniies förniiiriista betydelse i att 1ia varit clen store .Runebergs liustru, moder och fostrarinnn, i ~ f 11i~i.i~ söner.
1 ' niot- och ~riedghg, i lycka soiii lidaacle, var hon 17aiis trogna ffi1 jes1ag: wiim och vid 13i~118 tretton Ariga sjuliliigcr stocl hoii » iiiecl dclrig svikancle öiiihet Iijiiltcniodigt viel halis sicla ».
» Hoii m r », siiger Heleiia Westei.inn,rcli, » l juset i sjukrui-iinxts ~kiigg~firl~l, cl % Iieiines clag förgick unclei: stiiii~liga omsorger för l l i ~ \ i: ~ H d och trefn.ad s.
GlWrnsk at ' egna lida~icleii, en frAn ung- doinen klen biilsn, cliirtill cii inecl sren ' allt]: ner toilltagande cliilig .hörsel, som tvang clen liflign och vakna sjiilcn in i den döfves » tysta och iinclerliga v5slcl », vm Inon eiidast till för siil sjiike make,
och det var genoin henne I-imi haintade styrka att bara sjukdomens och plågornas tiinga kors.
Nu blef hon i sanning stor i sig sjalf, ej blott en stor nmns llustrii.
I utförande ~ i x i i l soni i iippfc~ttning är fröken Westerniarcks arbete öfver Freclrika Runeberg viirclt clet största beröin.
Hon liar kallat clet en litteriir studie och ger ' ock&amp; större iitrynime &amp; t det för fru Runeberg som iniiiiiiiska och författarinna betecknande, iiii A t lefverilesbeskrifniiigeil.
Deiina, som sa nara är förbiindeii ined Runebergs egen, 1.
i ~ hon nied ratta ansett vara tillrackligt I&lt;iincl, för att behöfva aniiat iiii en flykt#&amp; skissering.
Af cle yttre konturerna a f iilakania Riiiiebergs iikteaskapliga sannlif, bide under de först?
striifsainma åren i Helsiiigfoïs ocli sedan i det välbekanta sl~~lcleheininet i Borgi %, clet l %iiga, 15-g~ envkningshiiset med sina vackra, viil \: A.rcl: zcle gröna viister i fönstren, cleii hRrd hvarifrhi de unclerbara sånger iitg&amp;tt, som skola.
lef \ m p&amp; folkets lappar.
s5] .iiiige clet talas och sjimges på svenskt tmgo~nA1, af allt cletta uppr~illss för oss en clel t i l l t a l q k bilcler.
Att cle verka sh lef: \ m&amp; iir nog att söka i clen onistiiiidigheteii, att förf.
icke fallit otier för det nnnlyser~ncle, iippkonstriieracle Ilhklyf \ reril~imiéret, som ii,r ett sk iiti-iliirkr~11de drag för cleii iiioclei: na litteratiii.kritil~en, utan fraizist5ller Iivncl Ilon 1mr att siiga, i 1iAgi: a y~ckrn, enkla ord.
Att i~xzii lcaii skrifva Irlart och enkelt ocli p % san~.ma gAng ~ ~ i e c cii l cljup och sjiilfull iippfattniag af en kritikers iippgift, darpil $r fröken Westermaïcks Freclrika Itiinebergs-studie ett talande L. D-n.
bevis.
Litteratur.
Susanne.
Ett zmgt 71jiirtn.s.
71,~storin, ber 5 t t d af A~nnncln ICerf %teclt.
NIir iman last Aiiiancln Kerfsteclts senast utgifna arbete, Su- saiiile, f CIrstAr man liitt clen leclsnacl f ö13 attariniian måste erfarit, CIA hon faliii cletsainm a i j ulas genom.
ett obegripligt niissförstAnd iiiraiiigeraclt blancl barn- och uiigcloii~slitterat~ireii.
Mot kritikens ofta alldeles ornotiverade misshugg torcle en rutinerad skribent \ .ara tiiinligen stI~lsatt, 1i1e1i att sans fagon bli iilpassad i en litte- raturgriipp, dit nian alls inte hör, kim inan ej garna b8ra med jiiiniiiliocl.
Den protest fru &amp; rfsteclt offentliggjorde ined anlecliling af ' hiir berörda felgrepp var cliii-for fullt befogad.
Ty » Susanne » iir för visso ingen barnbok.
Det 5r en bok, soni forclrar mogen reflektion hos Iiisareii ocli en atörre lifserfareii- liet an den, soni förutsiittes hos en ungclomsberiittelses Issekrets.
Och dock iir det till de ung,?
förf.
vänder sig.
Icke till dein ' blott som iiro till åren unga, utan till dem soni bevarat clenna sinnets ungdom, hvilken tror p % renlieten och sktheten hos ett.
ungt ofördiirfvaclt hjiirta och kiinaer sympati för dess str5fvan att bibehil ' la jam- vikten i en viirlcl, där så mycket synes stiillclt på liufviiclet.
- Den lilla hjiiltinnaii ar visserligen inycket ung, mycket naiv och mycket troskyldig, men den kiirlek, hvarined förf.
skildrat henne, stadfaster oss i den tro, vi ogiirna vilja sliippa, att dessa egen- skaper.
icke alldeles iiro bortlagda sfven bland v,Zr tids brådniogiia, ~jiilftillriickli~ unga sliikte.
För cle moderna andarna iir clet s41lecles ej Amanda ICerfsteclt beriittar sin historia, liennes sprirlk lir diirför alltför enkelt och okonst- ladt, de lifsskildringar hon upprullar alltför litet komplicerade.
Afen tro ej därför att hennes skildringskonst, för hvilken verklighetstroheteiz %r s % betecknande, låter clet alld.agliga taga öfverl-iancl; det poetiska ffix ocksa sin beskiirda del.
Brefviixlingea 11-1 ellan de f ör hvarandra fiillkomligt obekcmta unga personerna, livilken utgör ett hufvucl- nioment i historien, Ilnr t. o. in.
en stark bismak af gamizal- dags roinantik, ehuru förf: s fina karisla för livad som ar äkta och oäkta bevarat lienne frhi att alltför mycket skatta %t clet sentinientala.
Man kan.
tiinka sig att afven i vAr sena tid det skrifntz ordet - kan tjiina som föreningsliink nlellaii ett par unga I-ijtirtan och alstra kiklek utan personligt s,znln1,antr5ffai1cle, nien inan htiller samtidigt förf.
rakning för att hon ordnat det så, att det första mötet inellaii cle iilskande blir ett farviil för lifvet.
Slumpen skiille i sanning varit nBstan onaturligt viilvillig om den pi % si % lösa grunder skapat ett idediiktensltap.
» SAclant hiinder bara i ronlanerna », och fru Icerfstedt I-iar blickat alltför cljupt in i lifvet för att nöja sig ined dess skenbilder.
Mest ingripande i lilla Susmnes lifshistoria s r einellerticl hvarken den roniantiska ' episoden nied den okiincle brefskrif- varen eller hennes lugna insegling i iiktenskapets hamn vid den hederliga ui~gdomsviini~en Matts ' sida, utan förl-Ii~llandet till för- sldrarna.
Den unga flickans första stora sorg, då hon upptiicker att den afgudade fadern icke liingre iir värd hennes aktning har fAtt en gripande skildring, liksoni utvecklingen af huru denna pröfning, den bittraste af alla, niognar henne till kvinna och sti.1- satter hennes karaktsr, iir gjord med den finhet, soin utmarker en för sjiilsiiyanser vaken blick.
Man tycker dock att förf.
aiecl alltf ör skonsam hand f arit fram öf irer den skyldige, den otrogne i-iiannen, soni pti ett s&amp; h&amp;nsynslöst siitt bedrager sin hustru och för den oskyldiga dottern bakom ljuset.
En syndare som sig ångrar ocli biittrm varder ju mycket förl: ~tet, nien af ånger ocli botfiirdighet ser man l i k mycket litet till, och clen iinglidik,z
niakans glömska af lidna oförrii t-ter raknar innn henne knappast till förtjiinst.
Förf.
skall troligen imd den blida nifiniiiskokiirlek, soni ar ett med hennes natur, svma, att iiinii 11ar lika liten ratt att kasta sten pA en brottslig nian som p&amp; cn brottslig ksinna; och hon har kanske ratt?
- - - - - - - - - - -- De få ord jag liar agnat At fru IGxfstcdts sista bok äro icke iiinilade soni en rekoinn~eadation.
En kritik, viilvillig eller inot- satsen, skall icke kunna göra nhgot till eller ifrin.
Boken blir nog last ancl5.
Jag har eiidast ansett clet som cn kar plikt att i denna tidskrift konstatera det gladjai~cle faktum, att rår littera- tur riktats iiied ett nytt verk af deniin de svenska hcn~incns s i högt viirderde och afliRlliia författarinna.
L.
D.
Den siste Hasige (Violin II) af J. B1icl~e.r-C2a1rsen.
Mhhiinda var det en och annan soin i likhet nied mniHlareu, helst skulle sett att .Violina (1x0 ' l) hadc slutat med den scen, dar Max Hauges mor krossar den döde sonens violin, sedan hon för sista gången i toner gifvit uttryck At sin sorg och sitt svikna lifsliopp.
Den dirpå följande epilogen ar alldeles inte behöflig och förtar i viss inan intrycket d de föregiiende, mera storslagna inomenten i dikten.
Och niir för n&amp;gon tid sedan bland bok- annonserna stod att lasa on1 en hel bok som fortsättning p&amp; denna, fragade nian sig n~khanda, om en sadau fortsiittaning verkligen kiinde vara till fronima för det i sig sjiilf fullfardiga verket.
Trots den mycket berön~niancle kritik frin författarinnam hemland, livaraf flera utdrag st8 att läsa pil bokomslaget, och trots allt hvad iifven denna del ryminer af poetisk skönhet och akta patos, kan jag för egen del ej fiiina annat, än att den första delen som helhet star nvcket högre.
T 5 finna dar scen efter scen, som mäktigt griper lika mycket genom formens luftiga poesi som genom innehallets sorgtyngda, intensira kraft.
Jag vill blott.
exempelvi~ erinra om deii sällsynt vackra motsiittningcn mellan Max Hauges rinda f r h början dödsdömda kiirlek och den yngrc broderns ung- domsfriska och segersälla lycka eller om den scen, dar 3fax an- ropar n~oclern om att icke iiicd sina böner kvarhiilla hans andc id ett lif, som alltjiht rarit hononi ett bittert k ~ a l.
» Den sista Hauge » ar likaledes rik p&amp; vackra och stiiliiiiings- fulla scener, och samma varma niedkiinsla ~iiec ' l alls delii, som lidit skeppsbrott p i lyckan, ar &amp; hen har beriittelsens fö&amp;irskandc drag.
Sarniim grundmotiv g&amp;r igen, » slaktviolinen » spelar fort- farande hufvudrolleii och har i sitt följe saninia ofiirsonliga strid mellan konstnarskr~vet och den personliga lyckan.
Liksom afar- mor Hailge » satte sonens konstniirsskap öfver halis lifslyckn, Nr det har sonsonen, Tuck, soin för sin fraingäng siisom bilclhuggarc uppoffrar sin fästmö, Ruth, p i ett siitt, soin ar litet fiir raffine-
raclt gryint för att syms ri~nligt ens i ett versifieradt clran~a.
Det.
nliinligen hon, soin enligt hans tanke är utsedd att bringa det yttersta oifer, som skall bryta uclden af sliiktförbannelsen.
Visserligen har dikten fnll riitt att.
låt?
sina gestalter öfver- skrida griinserila för clet i vanlig mening troliga, meil det kan.
dock iblancl I-iiincla, att clessa gestdter harvid upphöra att verka fullt lefvancle.
Det sr niigot af grafluft öfver hufvudpersonerna i föreliggande drama, nAgot son1 ocksh ar ininclre underligt i be- t n ~ k t m d e af den i~iiljö, i hvilkeii de äro insatta.
1Eedan på cle fijrsta siclorila föras vi in i en likkistsnickares verkstad, diis cle fyra barn, som boken sedan följer ut i lifvet,- springa och leka bland kistorna, gönima sig inuti dem och ilara allehanda hemska funderiilgzw on1 clöcl och grafvar.
Och detta likliistmotiv g5r sedan igen genom hela boken.
Man f&amp;r ' onekligeii vii1 mycket l-ijird, i syimerhet on1 nyss förut liist författarinnans niist sista bok,.
l~jell, hvilken soni bekant ocksfi till stor del ha~idlar am en kista.
Fru Blicher-Clmsens dragning till hemska motiv ilgr viil i » den siste Hauge)) niistan kulmen, clii Suck p i griinsen till obotlig blincl- Iiet liomnier hen1 h h frrimimncle laiicl och finner si n tilltänkta brud p&amp; ett sjuklius inecl nmputeracl irni och kallbrancl i benet och den clöencle i sina sista stunder fantiserar on1 just sainnla likkistor, diir hoii och Tuck lekt son1 barn.
Det är sant att det ligger en sorts inotvikt hlirenlot i Ruths intensiva 1iin.gtczn efter ' ett fullt och ' helt kvinnolif, clet ar sant att det finas en liten flakt friin.
ett » jenseits » i hennes afskeclsord och att bredvid dessa bAda piaacle iniini~iskor, st5 tv5 miclra som representanter för suiicl uilgdomsgliiclje.
Det pinsainnia blir dock allför öfvervii,gan.de, och ett skclniit 11 opancle d fisiskt eliincl e f ramkallar en kai~sla af kvalin och beklhming, vida skild f ï h den vi erfara vid beröringen af den stora sorgens malctiga vingslag.
Fru Blicher-Clausen har medel i sin liancl att väcka bich dessa kiinslor, och m.an kan cliirför beldagn, alt liei~nes senaste arbeten mera skattat ht clet skriickfulla i st. f. att nöja sig nied clen tragik, som kan ligga inom grall~er11c~ för ganska dlclagliga iu.iin~~iskoöclen, och som förf.
ininga ganger förut visat oas att hon kan tolka p i ett gripande satt.
Versen &amp; J: utan tvif ve1 f ru Blicher-Clausens basta uttrycks- medel.
Iileniles stil 11A.r har of ta en luftig, spinclelvii.fsfin f ulliincl- ning, och i de starkme n~,ornenten finner hon ml " iagen g h g hög- stiinlda uttryck för sjalens djupaste toser.
Meil denna vers måste lasas pA dailska, oin nian vill ha ilAgon verklig njutning cläraf.
Ofversiitti~in~ af clilitverk gr en vansklig sak, och clen anonyme .öfversiittaren d)) Den sista Hauge » 1 1 knappast ~ haft de nödvändiga förutsiittiiingarl~a.
Örat stötes af m h g a danska ord och vsncl- ningc~r, bl.
a.
111öter oss ett s i förv~~nslilcle uttryck soix » l? / cZsnnr » (wabb att höra), orcl, soni d l s inte rimma p i svensk&amp;, fB stii livar, emedan cle riininat i clen claaska testen, o. s. V. Slrall clil inte den tic1 snart lronlina, cli vcZi.
bildade allnzii11.- Ilet tror sig 0111 att liisa skanclinaviska arbeten, itiliiilstoile de iii:.
poetiska, p&amp; originalsprhken?
Man kan niistan misströsta, niii.
man ser hur bra en del sådana öfversiittningar, g&amp; ».
Men till fromma för diktverken äro de inte, Atminstone inte öfversattnin- gama af fru Blicher-Clawens verser.
l?
E. Foreningsmeddelanden.
Utställningen i S: t Louis och kvinnoarbetet.
Genom Kungl.
Utrikesdep ' artementet har till Fredrika-Bremer-För- bundet inkoinmit en uppmaning £ r h kvinnokonlit6ii vid S: t Louis-utställ- iiingen, hvari den Svenska kvinnan inbjudes att enskildt eller genom eam- inanslutning i föreningar deltaga i utst.ällningen.
Som denna uppmaning einellerticl koiiiii~it f ör sent f ör att niotsrara si tt andain&amp;l och Sverige slsoiii bekant endast iitst %ller p&amp; afdelningarna för skön konst och upp- fostran, liar Förbundet ej kunnat vidtaga iiagon annan Atgard an att till kvinnokoiiiitén insända en för£r&amp;gaii, huruvida tillfalle skulle gihas att iitgifva en gra.fisk tablt öfver den svenska kvinnans sociala stallning.
D&amp; Kungl.
Utrikesdepartementet dessutom uppmanat Förbundet att till Sveriges kvinnor sprida kännedom om nilnincla inbjudning £r&amp;n S: t Louis, liar Förbundet genoin notiser i de dagliga tidningarna redogjort för fragans Iige och dessutom iiisa.ndt en afslrrift af berörda inbjudning till Svenska Kviiiiiornss Xa.tioiial£örbund.
9 Det Whitlockska stipendiet, soiii af Fredrika-Bremer-Fiirbundets sty- relse kligen utdelas, liar för 1904 tillerkgnts fröken alagnbild Biller, l#ra.riiina.
4 I Fredrika-Bremer-Förbundets sjukvlrdskomitd har vid nyligen förrat- taclt val Rtervalts fröken Gertrud Adelborg, d: r Hedda Anderson, fru L. Geijer, fröken i \ $.
Leijonliufvucl, d: r H. Toll och £röken E r a Törnebohm, samt till nya rned1emi.iia.r valts fröken Signe Bratt (sjuksköterska), d: r Thure Hellströiii och fröken Aina Törnebladh.
Fredrika-Bremer-Farbundets samkvämskomité hade freclacen den 11 mars kl. 7 e. w. för Förbundets inedlemmar anordnat ett sanikvarn i Xya l i i i ~ h ~ l l ~ l i ~ lokal, l a i i ~ VRstra Triidglrdsgataii 19, hmrrid föredrag liöllos dels af fröken Lilly Landgren öfver 2 Skol- och kolonitraclghdar n, dels d fröken Ellen IVliitlock öfver ~Sfigra intryck friiii Runebergsdageii i Helsingfors lW4.
D m Fredrika-Bremer-Förbundets folkbildningsverksamhet.
Torsdagen den 10 ina.rs höll fröken Xaria Aspnian i Liljeholineils skolhus ett föredrag öfver ~ S h g r a drag ur ~iixtens lif3 och tisdagen den 15 mara fröken Clara
Wahlströö i Missions1: iliset Ljus A.
.l3.
: ignliiiiel öfvér arrinet n8rlïetet ocli dess betydelsen.
En ksws i söjlnzud 5 H: tg: i.luiid.
Imr afveii af l ?örbiiiirlet satts i g: " iiig ii~ellwn 3-6 e. n ?.
frfin elen P4 febr.
till ii-inj mKn: icis iitghig dia 111pii1dqm.r ocli onsclagttr och oiri f: ttt: i.r l i riiie- ooli kl8rlsörin iiail.
Pris för liii.~seii # r 10 fire i veckan.
Tyg hin: il cleltti.gariie erhfilliis i.iiycIiet.
billigt vid kiirseii, I.ivn.rvic1 af1~et: iliiiiig kan ske sh e iri Ai~iiigorri.
, Från skilda håll.
Föreningen för kvinnans politiska rösträtt liecle cleii 29 febr.
i K. F. ' ly.
M.: s stor: t sal ett nlfite för att disliutern l&lt;viiinorn: is Iroiiiiiliiiinlti.
röstr8ttskraf.
C) i.clf.
frii Broomé c1elg: tf i iifigra inlecliiingsord för- eningens syfte mecl mötet, n#mligeii det n.tt s i h hi bringa k \ .innc~ri-i: t ett allt större intresse för ntöfnii.i,ueii n.f siii lioirimiiiial~ riist,r#tt .. Att en okning af detta intresse beliöfcles, IrnirigPtr xf den för1i: " illsvis ringt del kvinnorii: t t: tgs i st: ~clsfullrntiktigev: i.1e11, ehuru genoin föreningei-is beii-iödmtle i fjor procenten af cle r6st: i.ncle kviiinoriin högst betydligt stigit (1003 1.0,i % p~ot.
2,1 % 1!) 01.).
l ' idsre betonade ordf. viktm af,: rtt blanc1 de mpiiig: ~ nlli~~aniia CIPgor soiii] $il~nll: i.cle kvinnoriit~e intresse, konceiitrerx sina öiiske- inpt.1 p " n@-: % fA.,: VI: I i v i l k: ~ fyra fr: i.ii-il-itillos sfisoiil mest oberoende: tf p: ~rtih~nsyn, inest: i.ktuella och liggande inom den Iiviiiliga.
saldriinslinpeii, folkbiltlwim~ och 17.: ylctci9.I~,et5$-$9c~q;.
niindigeii: bostui7sfi.~pm, .sa,l~.l~,iillsl~ygieq~,, Vici st~~lsfullii~iilitige \ r: tleri erbjödos j11 kviiinoriin t.illfiille ntt görit sitt iii- flgt: %nde g#llnnde, hv: t.rföre ordf. iip] ?m: .ln: u ' le de 1i8rv: ir: i.iicle röstberiittigacle Iwiiiiiorrin: M, icke lbta.
detta tillfiille, ah sig 111 h %iiclerii: t vid clet nu stuii- clniicle v: tlet.
Darefter belystes i sRrskildn siiförniicleri ofvnnstAende frftgc~s: tf fy9.a t: t.l: wiiii~or: dr Knrolina Mriderströin, frölien Kerstiii Hesselgren, frii Erili: ~ Ihclqvist: och fröken Iifzt.thilda Frgxell.
De tv8 först~i#i~-~iici: t tslnriiiiioriias siiförmcleii före1; oinmn pA annat.
stiille i tillskriften, de taveillie niicl.r: l, h v i l h ljlif \ rit offeiitliggjord~ i niic1r: i pnljlikn.tioiier, kel.i: i.iidlitde dels folk- och I.iri.riisoiri I~ildiiiilgeiis odisi~ut: tl:) l: i.
~lilsignels6.r, dels ~iyl~terl~etufrhgn~~i dess lösiiiiig l~eroclcle pit eii Böljd.riktig: .ti: e ef ter1efn: d af det s. 15., Göteborgs- systemet, för hvars priiiciper G d.
redogjc) rcle.
Efter föredragelis slnt följde en d i ~ l i u ~ ~ öf ' er ' de ion uppkastade Lii7neii: i och 3fslii t: tcles mötet ikxl xiitngaiicle: tf eii resolution af föl jande iiiiiehbll: Kviiiiior i Gtockholrri, s: rmlacle till offe11 tligt möte den 29 febr.
1904 för att öf verl#gga om 1ioinm~iiia.la angeliigenheter, uttala so111 siii ö fvertygelse: att St.0~1iliolil-i~ l~oii~iartii~tlstyrelse i aiislutniilg till priiicipeii att ett oiiclt 18tta.re ' forelioii~ii~es iin botas, kör iiglia synnerlig uppmiirksamhet ht s&amp;clä.~,a JltGikrcler, som itfse n.tt förebygga sjuklom; nöd, rllliet och 1: tstbarl; et .. .131: i.1icl kórriiiiiinwln öiislieinfil vilja de clarför siisliil~lt ' f.ramI.iblla:.
134 JIed huns !jn till bostacZsf&amp;gaa: at t bostadskoiiiini t t 411s 1111 föreligganile förslag genomföres; att räl kvalificerade vice-rfirdiiiiior anstfillas i stadens bost aclsliiis; att egiia-heins-icléiis förverkligande iiioiii huf viidst adeiis oiu- rficle med dia meclel friiiiijas; att bostacls- eller siintllietsiiispektriser ni9tte af koiiiii~uiieii tillsattas.
Med hunsyn till dm ullztzunm kulsortlrtlen: att slaktliiisfrAgaii bringas till en s m r lösniiig; ett niöjliglieteriia till billipa follibad ökas; att afgi£ts- för kviiiiior anortlnas; att tuberkulosfarair fria bek~~ %iiiliglietsiiiratt~~~iiigar energiskt bektimpas.
Med hänsyn till folkbildnilzgsfi.dgu~t: att folkbiltliiingsarbetet allt kraf- tigare unclerstöcles.
X e d hunsyn till nykterltetsjZga91: gtt det ursyru~~glign GiSteborgsspte- inet flr en mera genomförd tillainpiiiiig (lels i afseeiide pli, försiiljningen t1.f bralinviii (iiiskrankiiiiig af iitskaiil&lt;niiipsst8Ileiia och fihhrtiiiiig af ut- skaiikniiigstidei~, en clel krogars fljrämlriiip till inatställeii iiiect starkt be- griiilsad utsk&amp;nkniiig), dels i afseentle pli brfiiiiirinsinedleiis anvtiiidning- till nyliterlietens befrii.injande (understöd till iiykterlietsföreiiiiigc~r, nykter-.
och alkoliolist-lieni&gt;.
hetsknfker, \ ~ar~i~mjölksaiitoniater O Riksdagen och kvinnornas rosträtt.
Af laiiddiöfiling Sjöcrona liar, som iiieddclacles i förepiende nr, vitt i~iiiev~waiicle Ars riksdag rackts inotioii i röstriittsfi.Hpaii.
1) eiuia inotioii ansluter sig i hiifviidsak till Liberala saiiilingspartiets program och koiist.i- tutioiisiitskottets förs1a.g vid 1902 Ars rikstlag nied den ändring bl.
a. att kommunalt röstberättigacl kvinna ocksi wc (, tillerkunnas röstrutt men icke valbad~et.
Laiidshöfcling Sjöcrona, soiii rid rösträttsfrfipans behandling vid 1902,.
Ars ri1isda.g röstade enligt liberala saililiiigspartiets förslag (= sam- iiimfallande af det kominiinala och politiska röstriittirutreclret), uttalade sig redan cld för la-iiiiians röstratt.
Hans inotioii i Br visar att lian stnr kvar 17icl cleii position han intog fi.r 1902.
Det är iiaturligt att vi kvinnor iiifiste htilsa shom ett glädjande tidens tecken att eii motionär upptagit principen om lika röst.riitt för inan och kvinna; vi se d %ri ett bevis att de kraf ai franiställt börja vinna gehör iiioni allt vidare kretsar.
Äii starkare framträtler detta, d&amp; sksom vi ha£ra allt sk %l förmocla, niiinilcla inotioii frainkoiiiiiiit ut an nfigoii slags páverkai~ af organisationen för kvinnans röstrfitt eller för kvinnofrtgaii i allinänhet.
Med det läge rösträttsfragan f. ii.
intar, och d&amp; shra1 regering soin riksdag öfvergifvit cleii grunclpriiicip, pEL hvilken motionen hrilar, torde emellertid, htniinstone efter Ilvad man nu lian se, hr Sjöcronas motion icke hdvn iits.kt att viiina fralnghg eller kring sig sainla ~iAgot större parti.
3 Finsk kvinnoförening.
Finsk kviiiiioföreniiigs 20: e ksmöte firades pii ett högtidligt satt i Hel- singfors den 20 febr.
i Finska litteraturstillskapets för tillfillet vackerb dekorerade festsal.
I olikhet med hrad förut varit fallet, hade ej niigra, slirskilcle inbjudningar att bevista Arsinötet utfärdats till andra för förenin-.
', geils striifvnncleii n~~stiieiicle föreningar, men sbgos dock ibland de nar- vara.iic1e giisterna personer, som representera olika a.rbetsonirfdeii af all- iiiiinii yttig verksainhet.
Mötet öppiindes med tifsjiiiigmclet af första och sista verserna af pi.
, V b Gud %r oss en v&amp;lig Sorg *, med ackoinpanjeinang af piano, hvar- efter föreningens orclf.
fröken A. Gripenberg p&amp; finska och svenska rilitacle ii: ~grs högstiiinda h %lsningsorcl till de iifirvarande; eriiirmde om a.tt Finsk kviniioF.ö.reniag, 1iv: ~rs verl~saniliet, för 20 Ar.
sedan börjat spin ett litet dsllrande löf pl ".
kiiltureiis jättetrficl, nu genom 2.5 systerföreningar vittiinr c m: .&amp;t taiilieii sli~git rot hos fiiiska folket.
~Mycl~et har,, slutade tal., ~iinclrats under dessa 20 lir.
Ljus och skugga vaslat, Segrar ha \ 7iiiinits.
Efter- vintraar ~ ~ i n s l m derris t Inetyclelse.
Men pA denna c1a.g kanna vi lifligt san- ningen a: £ de ord v3.r föreniiigs st8iftarinn,z yttrade vicl dess första Lrsinöte: aICviiinofrAgnn Liger ett sb nara saiiiba.nc1 inecl vK.r tids hela riktening att inan 1iIi: i. giirna kan företaaga sig att stanna ticlens ströni, som kvinnosnlcens utveckling.
Ty erkhines en gK.iig individens n; iisvarigl~et för ciet puncl, eoin Eörliinsts honom eller Iieniie, n~Rste äfveii sanili %llet anses ansvmirigt f ör att ingen Brukbar lrrnf t inoin cletsaniina blir oaiivfiiid.
Af cleiim saniiing iiro ~i genorntriiiigcla.
Och vi erkanna ur cljupet af vhra hjiirtaii att a1ltn.ier: t ldsrii~~iicle strLlar: I£ Iiristeiiclomens ljus fallit pb clen finska kviiiiia.iis viig, oin %ii vi ha 1hgt fr3.m till mblet: kviniians lilatallighet med niaiiiien och fullt erkihnaiide cl; * af i sed och hg, inom lieni och sam- Iliilie.
* Till föreiiingeii fra.~uförcles cliirefter en del halsningstal af represeii- t: i.nter för de mbnga Ia~iclsortsialeria, af livilka 15 siindt ombud, och upplëstes den 111ailgcl: tclresser och telegrsin, som mlandt frln eiiskilcls personer och föreningar i iii- och iitlenclet, blsncl livilka sistn~mncla inark- tes halsiiingar frfin Sverige, Norge, D: cainsrk, Tyskland, Fradrrike och 1311g1a11c1.
Efter clen egentliga festafcleliiiiigeii hölls föreclrag rtf fröken Gripeii- berg öfver frfigoriia: ~Hvacl liafva vi viiiliiit?
Hvilka &amp; ro r h önskeii1817~ Atföljclt af cliskusuion, hvilkeii utmynnade i iippst~llaiide af följande for- t 1riiign.r att: 1) hustrun mAtte blifva likasoin den ogifta kvinnan myndig vid 21.
: \ x samt erli8lla iigancle- och förvaltningsriitt öfver sin arfda och förvarfcla.
egendom och lika ratt som i: iminen öfver barnen; 2) unclerstödj~ncle af secllighet~sstr~fvaiicicle~ia i enlighet mecl kristeii- cloineiis icleal, och 3) samina ratt för 11~inlla som för 111811 att vaja sitt arbete.
Mötet fortsatte pb efterniidclagen, da efter: ~rsberZittelseiis uppläsande v d af fuiiktionarer förrättades, hva.rvid fröken Gripenberg, som i 15 k be- Idadt posten som föreningeils orclförmcle, iincln.nnbad sig Rterval.
Till hennes efterträderska iits&amp;gs fru E. Sjöströiii.
En festlig lrollation afsliitade mötet. '
rD Den Svenska Nationalkomitdn för bekampande af den hvita slafhandeln har II yligen öppnat en upp1 ysningsk yr4 l ' iinnelgstan 25.
13yrå.11, som stR.r i fljrbiiidelse med en clel organisationer och föreningar, som arbeta i samma syfte j iitlmclet, Zir i tillfalle att anskaffa tillförlitliga upplysningar a.11-.
.
.
gAeiide erbjndii: ~: iiist.~lliiiiign.r sairit iiieclclelti.
r,PI.d och v: ~riiiiigr ?.r tit u n p kviiinor, som ii.mn: b ~ ö l i: sin ~ utlioin~t i friii-rii.il: ~.iide 1rii.id.
Tillsviclnre ar Alla förfrPigiiingnr lqm ?.ii öppen endast oiisc1ag: ~r ocli frecl: ~g: i .. r kl. 12-2. besvnrn.~ kostn: i.ds£ritpt ocli iiieil oiiigl9ende: if ~eliret~era~eii i deii S \ rensk: i. Kxtiona1koiriité.11, Frölieii Clnrir IVa1.ilströin.
.
iii Danmark.
Det iit,t.
: ilfide pbtleiiclet: rtt Ii. \: iiiiiorii: i. skulle wr: r iiiera.
iiitresserade nf religiösa och I&lt;yrlilig: t angeliigeiil: ieter, $11 iiiiiiineii be- krfiftws iifveii d cle i deceniber irifimd förr: ^.
Aret fi) ret: i.p: i. v: ileii till ar irEijrsn.ii11iiigens ropre- nMenig1.1erlsrnacl~ i 1) wninsrli.
- ~&amp;Ieiiiglietls.rr ?aclet.n seiit: i.iiter vid din.
t,illfiillei.i clR försninlirigeii sltsll tillfrAgas i nfigoii niige- l@eiiliet, ~Ksoin t,.
es.
(15. en ny priist s1;: ill ti1lsiitt: i.s eller 11 ' 11saliiil:) ok l, v: ilir#tt $ger: t11 tng: is.
Motsv: ~ra.r \ %l sRlecles n#rinest \.
h i.
I i ~ r k ~ t i t iiieii Iinr hvnrje v$i,lfrfi.jdad persoii.
- .l) &amp;.
clet c1.r första ghigeii d: i.nslin.
1; viiiiior vnro i t.illli %lle att direkt ' inverli: ~ p5 iiiigoii offentlig a.i.ngel %geiilict linr v: i.lresiilt: it8et w r i t föreiriR1 för s; irsl; ild t intresse.
Af clets: ~iiima.
Irnii-igRr, ntt i stiiderix~ kviiiiioriin liflignre deltogo i vden Ln iriiiilnen, i iitigra st %cler hi.
cdiibllelt s$ irifiiign kviiinor soin rnnn clelt~~gif.
1 % 1~iiclsl: ~ygcleii \ rar j11 fiirliAlla.ndn,t olil; n, cl %r \: oro iii#iiiiiiens ti.ntnl iilgot större C L ~ kviniiorii: ~ meii staor \: nr sliilliiwdeii ej, för- hlillniiclet st %llde sig ' ungefiir son-i 60 till 45.
Det 1.i: i.r dock iifveii cler in- trfi.fiht, xt.t lrviiii~oriix visat ett mycket ' stsort.
iiit.resse, sh t. es.
hiiiide clet i en sodien?]
L!
Jyll: i.nd, att kviniioriia, inissiiöjds med niii.iineiis lista, upp- mtte en egen dylik och iifveii c-lrei ' vo cleii igeiioiii. '
En Fredrika-Bremer-förening i Amerika.
I Boston II: LI: nyligen iiiicler detta iiainii bildats en.
förening Iivnrs # iidsiii ?i.i iir nt-t: tiis !i~i$h, mrii det i prospeldet heter, npocln platser ht diiglign skaiidi iinv iskn liviiinor F. f öre ni il gen hm!
eeii egen l h.
1 ii: o 8 ' hitoii st,reet ined kissiim, Bmnac.1.
att \ -: im en mötesplt~ts, mt1ii.r alla Rro ~Wlluoi ' nrin t,orsclti.gs- ocli söiiclagseft,er iriiclc1: ign.i.n.
Kurser kon-im: i att aiicircliins uti engelska sprhlcet, inatlngiiiii~, l; l~dsöi: nn: ~il, 1) rocleri in.
ni.
hskei~-~: ?let synes vnm att i e13 fi.
: i .. mtid f5 ett, 1ieii.i till stfiiicl, ncltir ~l&lt;: ~~iidina.vi~li: kviiinor kiinnn h \ - ila sig och 1; iiiin: i. sig 11einmnstndd: rn.
Arsa fgi ft.e.11 iir eii clol1: ir.
Att cleii i i p föreiiingeii triiclt i verlisninliet erlitilles Ixxis pk genoin tidiiingeii nSBaii- en oss tillsltickmcl iiotis frhi den i Bostoii iitl~oiniri: ~iicle d i n ~ v i hvillten ~~, lyder:.
li ?~.ecl~.iku-.&amp;.el,l.c~.-.Zi ' ö~-c~~~i~~ge.~z gifuer en c ~ t o ~ z z n r c Z e ~ - l ~ d inecl l l i z i ~ scener ~~ och tablfier tir I3rili SI \ ': s och: i ": rriii Mfinsclotters lif j %mte skng, i i - i i i ~ i l i och cleldain: i.tioii uti !Ilie Sew Ceiitiiry.Bnilcling, l77 Hiiiitiiigtoii A.veniie, torsd: i.geii deii l7 i m r s kl. S.
