# ID: svediakorp-per2747
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Hertha
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Hertha', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1917
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,821
# sentences: 804
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-hertha
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


STOCKHOLM BRODERNA LAGERSTROM, BOKTRYCKARE 1917 '
LEDANDE OCH POLITISKA ARTIKLAR, SOCIALA FRAGOR, LAGFRAGOR, SKOL, OCH UNDERVISNINGSFRAGOR .. Fredrika-Bremer-Förbundet om sjuksköter- skornas utbildning och arbetsförhhlIanden 316 Föslag till lag om barn utom äktenskapet 97 Nitton kvinnoföreningars hänvändelse till 182 regeringen ---------. -------------- _-_ Riksdagen ---------. -- --.
------. -------- _-_ -- _.,-_-, 197 BERGLUND, FRANS: Barnmorskornas Iöne- --.
--- --- --- ------ --.
--- --- --- --.
--- fraga. -- Riksdagen och barnmorskornas existens- BORELIUS, HILMA: Vårt valsprik?
----. -- .- .-_ -- _,,- 134 villkor ------ -- ----------. ------,, --, - _ --- DAHLGREN, LOTTEN: «Hur det blev tillu --- Röstratamotioner vid Arets riksdag -. ----,, - 180 EUREN, ELISABET: Vägen till den första Selma Lagerlöfs ord till röstrattsmötet i kvinnliga fullmaktstjansten -------. ---------- Stockholm den 13 maj 1917 203 FJALLBACK-HOLMGREN,KARIN: Önskemål Skydd för de ensamboende lararinnorna --- 37 i äktenskapslagstiftningen Stadsfullmaktigevalen i Stockholm --------- 136 FOGELKLOU, EMILIA: Efter fyra hundra Ar Staten, modern och barnet 251.
-, - Gudshistoria i kvinnovarlden Svenska fattigvirdsförbundet om de utom- 147. äktenskapliga barnens stallning. ----. ------ -,, - " Snarare - något meru ------ .-. ------ GREGER, METTA: I gryningen av en ny tid Sveriges Privatanställdas Pensionskassa --- 142 -,, - Jättesteg och snigelgång Till konungen ---. --. ----------- ----.
. -----, _ ---- _ 17 i.
-,, - Nog!
----------- ------------------ --.
-.
--- .. -,, - Quand meme -------------. ------------- INGELMAN, A G N E ~: Kvinnlig sakkunskap inom livsmedelsstyrelserna ------ -----,, ---- SOCIALA FORETAG, ?l-ÖRENINGAR OCH JOHNSSON, P E H R: ~ svenska) ~ ~ allmogekvin- FORENINGSMOTEN.
nans stallning under början och mediet av förra irhundradet -------. -------------, KLEMAN, ANNA: Automatisk lönereglering -,, - Sveriges Privatanställdas Pensions- ASPMAN, MARIA: Kvinnlig högre yrkesskola 205 KI; EMAN, ANNA: NAgra kvinnoföretag i --- --- --- --- --- --- -.
---- -.
kassa --.
--- --- --- --: --- Göteborg ---- .. --------- ----. ------ 305, 326, 354 KLEMAN, ELLEN: För Alderns dagar. ----- -,, - Handlandets plikt ---- KLEMAN, ELLEN: Fredrika-Bremer-Förbun- dets irsmöte 10-1 1 april 1917-. -------.
155 - - Nej - och Aterigen nej!
------ ... --- --, - Röstrattsmötet i Stockholm den 13 LAURENT, LILLY: Kvinnorna och krigsin- maj --------. ------------------. -------, -- 208 dustrien ------------------------------------ 331, NATHORST-Böös, LOUISE: Kvinnodagen MANNHEIMER, CARL: Nigra synpunkter på 11 p i Rimforsa --------- .-. --. ---. ----, --- _-,_,-,__ barnmorskekirens utbildning och Iöne- -,, - Rim forsa lanthushillningsskola förhållanden --.
323. -- ------------------ -,, - Rimforsa den 14 november 1914 --- 338 MALMSTROM-OHMANN, G U L L ~ Ett: viktigt 342 Apelrydskolans tradgirdsutstallning _ ---,. --- falt för reformer 92 Barnalagarna under debatt --.
--- MUREN, ALICE: Nigra ord i kvinnofrigan Ett tioårsjubileum --. ---. -- _ ----- _ -- 328 Onske- STAEL VON HOLSTEIN, MATHILDA:.
Fredrika-Bremer-Förbundets studiestipen- mil i äktenskapslagstiftningen --- .. --------: -- dier .. ---,,,,, - _ 10, -- 197 -, ---- THORSTENSON, AXIANNE: Kvinnoarbetet i -,, - @ mnadsyrkesskola --------------------- 239 statistisk belysning --------------------------- -,, - arsmöte ---. ---------- .. --------- 146 TORNELL, GERTRUD: Skydd för ensambo- 146 Förbundskretsarnas årsmöte -, - .-__-_ --- _ --. -- ende lärarinnor ------- -,, - Onskemål i äktenskapslagstiftningen Invigningen av f red rika-f rem er-Förbundets kvinnliga högre yrkesskola. ----- ----- - --.
.
-- 340 ULRICH, SIGRID: Den kvinnliga sjukvårds- L.
K.
P.
R.
1916 ------. -----,,,, --,, _ -- _ ------, -- 233 personalens utbildning och arbetsförhil- Moderata kvinnors rzstrattsförening --------- 21 1 landen -- --- 285 Röstrattsdagen 19 17 --.
-----,, -- _ --. --,, -. ----- Barnmorskornas stallning Röstrattsföreningarnas centralstyrelsemöte 34 D e utomäktenskapliga barnens stallning 14, -, - femte sommarmöte _.-_-_ ------ _-_ ------ 244 Fredrika-Bremer-Förbundet om den nya Val inom FredrikasBremer-Förbundet ------ 122 fattigvårdslagen -- m -- m ' ' - --. --------. --. --, - m o
FOGELKLOU, EAIILIA: Guds ftitspir i varlds- kriget ---------------. ---. ----- - .-I 110 -,, - Mariamne av Maccabeernas ätt av Anna Maria Roos 4-3 GAGNER, MARIE LOUISE: Vira barns fri6 läsning av Gurli Linder --- .. --. -------------- 107 BORELIUS, HILMA: Anna Maria Lenngren ANN MARGRET: Fra Björnsons 21 1 HOLXGREN, som diktare och personlighet ------------. -- Hjem av Nulle Finsen ----------------------- 357 - - Madame de Staël - P ----. ---------. ------- 258 B$RCK, AMALIA: Anna Maria Lenngren 120 KLEMAN, ELLEN: Carmen Sylva av Fanny Ekenstierna 20 BOETHIUS, GERDA: Konstnärinnornas ut- ställning i Liljewalchs konsthall --------- 76 -,, - Den kinesiska muren 249 FOGELKLOU, EMILIA: * SHlHngt som kvin- -, - Der KampP um die Vermeidung des WeItkriegs av Bertha von Suttner ------ 131 nor minns tillbaka.
.
.
--------------. ------ 56 -,, - En kvinnas röst i stridslarmet av GERNANDT-CLAINE, JANE: Stora ting i f i - Marcelle Capy ------. --- .. ---------------- .. ---- 170 gelperspektiv 246 HUBNER, BERTHA: Hanna Andersson. -- 135 -,, - En officerskistoria av Marika Stjern- stedt ------------------------------------- ..... -. --- 344 JOLIN, ELLEN: Funderingar över moderna konstutställningar - - - 137 -,, - Gustav Janson av Hedvig af Peter- senis. ---. ------------, ------------- 250 KLEMAN, ELLEN: Amerikanskt ridderskap 261 -, - Ginling College --. ----------------- --- 81 - B - Hur dar s i g ut av Else Kleen ------ 170 RYDH, HANNA: Sveriges kyrkor i konst- -, - Kåtornas folk av Ester Blenda Nord- ström ------ ---------------------.
------------ --- 154 historisk belysning ---. -------------- ------- 63 -, - Lyckta dörrar av Hanna Söderlund- STENBOCK, LOUISE, f. MORNER: Om jord- ---------. ------. ---------------- - .. - .. --- 19 ------ 178 -.
, Hammar ägande kvinnor i Sverge -----------.
- Mödrar av Anna i e n a h Elgström .. -- 344 SVANSTROM, GUSTAVA: Hebreiska kvinno- gestalter ----- - ------ --- --.
100, 125 .-, - Nordanfrin av Stig Stigson ------------ 345 ULRICH, SIGRID: Sophie Whitlock --------- 31 -,, - Polen nu och i forna dagar av J.
154 Armfelt och W. de Pomian 17 WESTER, ELLEN: Den eviga freden --- .-.
-,, - Europas Förenta Stater. --. ----- ----- 8 4 -, - Polens rätt av Marika Stjernstedt --- 154 -,, - Salig prostens triilkvinna av Tord WIKANDER, INGEBORG: Den gamla tiden Torpare --------------------------- ---- - - - - - - - 19.
- och den nya tidens inbrott för Kinas kvinnor -------. --. ----------- 253, 273 -, - TroIlebo-kungen av " Maja p8 Statt " 250 Barnens krigsdel ---. -------------------- ------ 271 --, - Ur armodets värld av Gust.
Ad.
Helsingius 298 Den nya kvinnan i körsbärsblommornas land 269 148, 183 -- Var tid.
Arsbok utgiven av Samfundet En tysk hedersgumma ------------. ----- De Nio 108 Fredrika Bremer i Boston -------------------- 199 D: Handbok för 286 KLINTBERG, AF, GERTRU Kvinnornas krig mot kriget ------------. --. -- offentlig utspisning av Gertrud.
Bergström 109 292, 309 Om Siri Zöllers arbete SIGRID: Hofsta frin tretton- Tolv fragor till Sverges kvinnor ------. ----- 330 LEIJONHUFVUD, hundratalets mitt till i r nittonhundrzsjut- ton av Louise Stenbock f. Mörner ------ 298 KRINGBLICK.
THORSTENSON, AXIANNE: Arbeterskornas varld av Gerda hleyerson ------ ---------. -- 330 Sid. 15, 38, 59,74, 95, 123, 144, 181, 225,243, WAHLSTROM, LYDIA: Armfeltarna p i Hun- 257, 29 1, 308. nerstad och deras närmaste av Ada 66 Rydström ------------------------------. ----- -,, - Carl Gustaf von Rrinkman av Hilma NOTISER FRAN BOKVARLDEN.
--- ---------- 43 Borelius -,, - Nigra dikter av Jeannn Oterdahl --- 265 BORELIUS, HILMA: Sverige och England under revolutionskrigens början av Lydia -, - Omkring Carl Gustaf Tessin av Sig- 356 Leijonhufvud -------------------- Wahlström --- 233 --, rid, - Ur fromhetslivels svensk-historia av EKENSTIERNA, FANNY: En s j u k s k ö t e r s ~ s 343 Emilia Fogelklou -------------. -------- anteckningar av Noelle Roger ----------- 345 LEVNADS- OCH MINNESTECKNINGAR, KULTUR- O C H RESESKILDRINGAR, ESSAYER, SKISSER, UTLANDSKA KORRE- SPONDENSARTIKLAR M.
M.
------------ mm ---- .- - -- Y -- .. ----------- u - - .-
A-=B.
COLLAN-OLJE-FABRIKEN T.
O L S E N, S t a c k h o l m - e. '
&amp;.
.. &amp; i.
* -.
i.
.-p.
=.
.
m o.
* e.
.
.
.
.
.
.
.
.
am.
.
.
.
o e.
* a. %.=B.
Nordiska kompaniet, Textifafdciningen Thyr * a Grafstriim, Stockhofin.
.
.
.
.
...
Undervisning x.
+- .-.
.
' i i Italiensk spets- och annan bnsts6m.
Stiindigt pä lager dartill liörande material: Svensk, Frarisk och Bömisk Spetstrdd.
Rikhaltigt urval av Spetsmönster.
.
.
- 7.
+.
=- .-.
7 .. - G -.
; .f 2.
- X
ARGANG IV l JANUARI 1917.
HXFTE 1 - &gt;&gt;Snarare något mer ».
fta står for min erinring det samtal Hertha i Fredrika Bremers bok för med en gammal dam på den.
dar minnesvärda bjudningen i Kungsköping.
Förfärad spörjer denna Hertha, o m hon d &amp; verkligen menar, att fruntimmer skola bli " lagman eller kanske justitie- råderu.
Lakoniskt svarar Hertha: " Icke just det utan snarare något meru.
Historien förmälde ej att nigon vid detta tillfälle frågade, om det någonsin Fallit henne in, att kvinnor skulle bli kyrkoherdar eller kontraktsprostar.
Men jag a r viss, att Fredrika Bremer låtit henne svara på samma satt: " Icke just det utan snarare - något meru.
Dess- utom skulle hon naturligtvis till hindrande makter i någon form ha uttryckt Fredrika Bremers ständigt levande övertygelse: " Tag - bort de gamla skrankorna, .bort med all klenmodig fruktan; hav ett storsinnat förtroende till Gud, att han kan leda och bevara sitt verk.
- Säg icke detta a r mannens del, och detta ä r kvinnans del, utan säg snarare: man.
och kvinna ä r delar av.
samma mansk- lighet " ... Och med glädje över dem, som maktade låta skrankor falla, skulle hon naturligtvis halsa den dag,då kyrkan i överensst ' ammelse med urkristendomens O - ' arbetsfördelning öppnade sina ämbeten också för därtill kvalificerade kvinnor.
Men - till de för ändamålet utbil- dade kvinnor, som vid en så märklig eventualitet måhända genast och utan tvekan strömmade till för att taga emot ämbetena och i oavbruten följd fort- satta de rituella och pastorala plikterna under uppbärande av vederbörlig lön, skulle hon kanske dessutom haft ett och annat återhållande ord.
Hon skulle frågat dem om livet, om inte kyrkan själv, i denna väntans tid, av deras kvinnomansklighet fordrade något mera, eller kanske rättare något annat, an att helt enkelt fortsatta och repetera.
Dessa teologiskt fackbildade kvinnor skulle visserligen bättre an de flesta veta huru mycket billigt, grunt.
för- akt- för ritual och prästtjänst, som helt enkelt beror på okunnighet om dess historiska förutsattningar.
Och det skulle vara dessa angeläget, att i största möj- liga mån råda .bot på den oerhört bristfälliga allmänbildningen ifriga om dessa ting.
Men ' borde de icke o c k s i kanna, att man kan gå för långt i vörd- nad för det traditionella, för det redan u historiska ",.
i den stund all världen förnimmer, att det aven u r kyrkans
THA innersta går en suckan efter ny histo- ria, ej blott sekelgamla murars tonande ekon från hävdvunnen helgd, utan ny rymd för livsflöden, som redan hade begynt valla fram i mänskligheten, innan vi hukade oss ned vid rnanniskoförödel- sens klagoalv av blod och tarar?
Det dröjde ju innan en gång renäs- sansens flodvåg nådde in i folkens from- hetsliv via reformationen.
Senmedel- tiden hade stöpt om kyrkosymbolernas och helgona trons övertygelserester till ett slags vidunderlig barock fromhet, en karikatyr, som man ömsom hånade, ömsom drevs att i blindo underkasta sig.
Om man i våra dagar kommer i nara beröring med särskilt stadernas industriarbetare, finner mar.
en minst lika ohistorisk och grotesk, ehuru nu alltid intellektualistiskt anstruken tro eller anti-tro på de kyrkliga larout- trycken.
Andemeningen i de ärvda for- merna har för stora skaror till den grad förflyktigats, att själva de ord och be- teckningar, man utan vidare vant sig att anse som " religiösau, väcka något av ångest, hets och vild motsägelse ' 9 förnuftets vagnar ".
Såvida man icke slår om och med en skald som före- döme antager bibeln rubb och stubb på ett förskräckande materiellt sätt.
För de teologiskt graduerade, som kanske aldrig plågats av ett motsvarande teoretiskt tryck, just därför att de ge- nom fackbildning förts in i den teolo- giska utvecklingslinjen, blir detta nöd- tillstånd svårfattligare, avlägsnare och otroligare an för andra människor.
Det aktuella kyrkovasendet med alla dess riter och uttrycksformer ar ju den sjiilv- klara Förutsättningen för det arbete, p i.
.. - vars riktiga utövande hela deras fack- bildning är inriktad - en fackbildning, som nu för tiden allt mera sällan har de: tillskott av Rumanistisk skolning, som ritrniirkte så många av den svunna gene- rationens laroverksprasterskap.
De ri- t u e l l ~ skådespelen av kyrkoinvigningar o. s. v., som för den i dessa riters irpp- komst initierade bara på ett utsökt skör,- hetsvarde, förefalla att särskilt imponera p &amp; de estetiskt bildade, såsom vore detta i och fös sig något - religiöst!
Mer.
svalget meilan kyrkan och de stora massorna kan ingen konstförskö- ning rida bot för.
De frain kyrkan andligen emigrerade förstå sig ej på henne mer, helt enkelt emedan kon ännu ej !art sig försth dem.
Livstenden-.
ser inom henne ha med ett nedlåtande uppifrån hiir och var velat racka en hjälpande hand At t. ex. industriarbetarna, men uran att med tillräckligt allvar möda sig med att upptäcka deras sosi- ala rörelses inre betingelse.
Cet a r två stora samkallsrörelser, som brutit in över vår tid, iiksoni senassansen bröt in i senmedeltiden, nam- ligec de intermtionella arbetare- och kvinnorörelserna.
I stort sett iiro de en enda.
Men inger, av dem har, om jag så får saga, naitt in till sin eger, historias gudsmakt, lika litet som kyrkan i stort ännu synes ha insett någonderas inre !ivsnödvindighqt.
Till deras led sällar sig ett tredje strömdrag, freds- rörehen, som pA få undantag nar alls icke av kyrkan igenkänts såsom niigot som skall föra Guds historia i mansk- ligheten vidare och längre till ny upp-.
fostxrgärning bland folken.
InfiEr denna treFald av historiskt aktci-
ella livsbegynnelser, synes mig nu kvin- norna stå på ett särskilt sätt ansvariga.
Jag skiille vilja saga, att det a r vår skyldighet att visa upp sammanhanget mellan den - levande skapelsehistorien i nuet och i det förflutna.
Utan vidare ä r detta dock icke gjort med att flicka fast en ny lapp på ett gammalt kläde.
Därför att vi måste in till v e r k l i g h e t e n under klädena, både de nötta och de ovalkade.
Och man måste fråga sig, om icke de teologiskt bildade kvinnor- na göra kyrkan s t ö r r e tjänst genom att an så länge, med frisk, ogrumlad blick på manniskovärlden, hålla sig u t a n- f ö r d e officiellt pastorala funktionerna och stå under bar himmel, därute dar alla skaror flockas, också d e som nu- mera icke låta samla sig inom socken- kyrkans murar.
Detta likväl icke av passiv underlåtenhet, icke för att kyr- kan med lika gott samvete må kunna hålla på sin ratt att ur sina lärartjänster utesluta kvinnorna, icke heller av tunn protestantiska land, dar människorna ständigt tala om Gud som ett mans- ideal!
Vi v e ta ju inifrån, att trons guds- vasen icke endast ar människobarnens far .utan deras mor också,.
en mor, som kanske nu genom vända och ve, genom sorgen över oss dåraktiga barn, vill föda oss fram till ny mänsklighet genom nöden.
Dar finns en annan bana an den prästerliga, som kvinnor aldrig själva krävt att få insteg på, den militära.
O m det erbjödes oss att beträda den under någon period av soldatbrist, då skulle väl knappast någon svara j a - så stri- dande vore konsekvenserna mot vårt va- sens innersta: att giva liv.
Nar det galler officiellt prästämbete - icke sett fråri deras håll, som skola vidga ratten, utan från deras, som skola undfå den som en ny rätt -, då skola å andra sidan tusentals kvinnor med en glimt i ögon- vrån tacka verkställarna för förtroendet; de ha ju redan utan teologisk fack- opposition med underlag av rönnbars- bildning tiderna igenom mera an andra grämelse, utan av okuvlig tro på att historiens Gud just nu sätter spår på vägen, som kanske icke ens börjat skönjas från kyrktornet annat an som idel vilsestigar.
Nar jag nu talar om kvinnornas skyldigheter att har göra en insats, glömmer jag ej, att d e flesta av oss kanske aldrig mäkta finna något av de förlösande ord, som skola bli bryggor över svalget nellan ärvd tro och levande historia.
Vi kanske bara få stå på någon enda punkt och försöka s e till att dörrarna varken reglas inifrån eller låsas till uti- från.
- Ja, och så kanske till sist lik- väl också något annat, just har i vårt varit sina karas ständiga själasörjare och biktmödrar!
- Men jag vet också och Fördöljer ej heller, att tusenden av oss underlätit att vara detta som vi skulle, att vi inte haft allvar, fromhet och fröjd nog - ens i vår egen fram- stegsrörelse.
Låt oss därför i dessa fruktansvärda allvarstider, då alla vilja skylla ifrån sig, först och främst driva varandra djupare in i den levande historien och hjälpa varandra att min- nas, att var vi an stå och vad som-an erbjudes oss eller undanhålles oss, gal- ler det icke b l o t t det aktuella målet utan alltid: (' snarare - något merc '!
EMILIA FOGELKLOU.
- -
Sveriges Privatanstalldas Pensionskassa.
Kvinnornas stillning.
v-.
å r tids ekonomiska utveckling har medfört en ständigt pågående ökning i antalet personer verksamma inom han- deln, industrien, sjöfarten m. fl.
naringar.
Nödvändigheten av att något göres för att trygga dessa privatanställdas existens vid den ålder, då deras arbetsförmåga i de flesta Fall a r reducerad, har länge stått klar för dem själva, Och i insikt av önskvärdheten, för att icke säga nöd- vändigheten av denna frågas lösning till- satte arbetsgivarna å r 1912 genom sina representationer Sveriges Handelskam- rar och Sveriges Industriförbund en kommitté för utarbetande av stadgar för en pensionskassa för manliga och kvinn- liga funktionärer inom ovannämndaverk- samhetsområden.
Resultatet av denna kommittés arbete Föreligger nu.
Nedan- stående utdrag u r det nu godkända för- slaget till grunder och stadgar för Sveriges Privatanställdas Pen- s i o n s k a s s a, som firmanamnet lyder, angiver grunddragen i detsamma.
P a s s i va medlemmar äro till före- ningen anslutna arbetsgivare.
R a t t till anslutning äger varje arbetsgivare inom handel, industri, sjöfart samt övriga naringar.
A k ti v medlem a r varje pen- sionsberatti gad medlem.
S k y ld igh e t att såsom aktiv medlem i föreningen ingå har varje hos till föreningen an- sluten arbetsgivare anställd manlig funk- tionär, gift eller ogift, som fyllt 21 år men ej 34 år, samt kvinnlig funktionär, som Fyllt 18 men ej 30 år; kvinnlig funk- tionär dock endast för personlig pension.
Intill 47 ar för man och 42 ar för kvinna utgå o r d i n a r i e h r s a v g i f t e r n a med 10?
å i lönen för manliga funk- tionarers egen pensionering samt 6 9; å lönen för deras familjepensionering samt 12 % H lönen för kvinnliga funk- tionärers pensionering.
Efter dessa åldrar regleras den avgiftsprocen t, som under den Aterstående inbetalningstiden erford- ras, så att pensionen skall med fast- ställd procentsats beräknas ä verklig I Q vid ~ nämnda ålder.
Ben högsta lön, varå pensioner och pensionsavgifter utgå, a r den, som innehaves av man- lig aktiv medlem vid 47 Sirs ålder, dock högst kr.
5000: -, och av kvinnlig vid 42 kr, dock högst kr.
3000: (kr.
5000: - resp. 3000: - utgöra alitsh h ~ g s t a d e l a k t i g h e t s b e l o p p).
Till ordi- narie ärsavgifter har till föreningen ansluten arbetsgivare alltid att bidraga med hä %Pfen, varemot den andra hälften erlägges av den aktivs!
medlemnien.
Den procentsats å lön eller delaktig- hetsbellopp, med vilken personlig pension utgår, a r för man 60 x, för kvinna 50 %.
Wögsta pension blir alltså Er mana kr.
3000: -, För kvinna kr.
8 500: -- .. Witt till erhållande av pension intrides f ~ man r vid 62 och f6r kvinna vid 57 års M e r.
Aktiv medlems inka har, darest aktenskapet ingåtts minst ett år Före fraln- fallet, ratt till pension, s i länge hon iever ogift, och efter hennes kAnfälle eller ingående av nytt ' äkenskap de rninder- Briga barnen gemensamt, tills det yngsta uppnått 18 år.
Aktiv manlig medlem
H E R T H A högre?
Vi erinra i ' detta sammanhang.
därom, att för kvinnorna utgir arbets- '. '
givarens bidrag till pensioneringen med; blott 6 % A Iönen, för mannen med ' 8 % å Iönen (5 % för den personliga- pensioneringen, 3 % för familjepen-: sioneringen).
Vidare ar det den lön, ' som kvinnlig anställd har vid 42 ars.
ålder, varefter pensions beloppet fast-.
ställes, - en löneökning e f t e r denna: O Det torde knappast vara rnöj !igr art tidpunkt möjliggör således i c k e en högre.
starkare accentuera kvinnornas sarstall- pension,.
medan den manliga funktio- ning inom .förvarvsarbetet an som skett närens pension fastställes efter den lön: i bestämmelserna för de privatanställdas han.
innehar vid 47 år.
pensionskassa.
Att bristen på Ii kstallighet Vad pensionsåldern beträffar, så har mellan manliga och kvinnliga funktio- denna för kvinna satts till 57 år, 5 år.
närer under arbetets år också skall tidigare an för man, varmed samman- bestå under ålderns dagar ligger i situa- hänger, att hennes pension.
utgår .efter.
tionen.
Pensionernas storlek står givet- lagre procent å delaktighetsbeloppet an vis i direkt .förhållande till lönebeloppen, den manliga pensionen (50 %, resp. och kvinnolönerna äro nästan alltid 60).
Givetvis är detta icke till.
för- lagre, aven för samma arbetsprestationer.
del för kvinnorna i allmänhet taget.
Men har har man på snart sagt alla Och man kan med allt skal opponera pun k t e r, som kunna uppletas, slagit mot motiveringen, att " kvinnorna åldras tillbah a kvinnornas krav på likställighet tidigare än mannenu.
Den statistik ut- visande tidigare invaliditet bland kvin: med manliga kolleger.
Fullkomligt godtyckligt har fastställts, nor an bland man, som ålderdomsför- att den högsta lön, varå k v i n n l i g pen- sakringskommittén på sin tid företedde sion får berä knas, ar 3000 kronor, medan och som aven har åberopas, a r h-ögst m an1 ig funktionärs delaktighetsbelopp väsentligt påverkad av kvinnornas får utgöra 5000 kronor.
Visserligen ar * e kon.0 m iskainvaliditet ".
Detta faktum.
det sant, att kvinnolöner i allmänhet erkannes av alla dem, som veta nggot understiga 5000 kronor.
Men, med vilket om fattigvårdsförhållanden och villkoren.
berättigande iitestängas de kvinnor, som för fattigunderstöds beviljande, e x ~ m p e l ~ trots allt lyckats nå en högre lön, från vis till ankor ur stånd att .försör.ja sig möjligheten att lika val som en ogift och sina barn.
(Det i och för sig er- man förskaffa sig en högre pension?
kännansvärda förhållande, att lakare- Ar det med hänsyn till arbetsgivarnas attester för arbetsoförmåga i sådana fall andel i avgifterna, som ' ' strecket ' för lätt erhållas, inverkar givetvis vasent- kvinnorna satts till kr 3000, då män- ligt på invaliditetsstatistiken).
Må det nens ar 5000: -, alltså 2000 kronor ursäktas kvinnorna, att de icke tro på som vid inträdet i föreningen a r ogift och förblirogift intill tiden förerhiillandet av pension, äger att vid pensioneringen.
återfå av honom själv för familjepen- sionering erlagda avgifter utan rantor.
Kvinnlig funktionär, som ingått akten- skap och därför lämnat anställning, äger återfå egna .till föreningen gjorda inbetalningar utan rantor. '
5 *
kombinationen: tidigare invaliditet och av familjeförsörjare - på kvimo- längre livslangd.
För kvinnorna gäller det Iönes!
Till sist framhålla vi, att undantags- sakerligen liksom för männen, att sjuk- lighet i stort sett ökar mortaliteten, bestämmelsen, enligt vilken kvinnlig icke vitaliteten, livslängden.
DA nu medlem, som ingått äktenskap och i emellertid kvinnornas högre livslangd följd därav upphört att ha anställning, beklagligtvis är ett faktum (de privat- äger ritt att Aterfå egna till föreningen anställda kvinnorna få ju på grund härav gjorda inbetalningar utan därå upplupna erlägga en högre avgiftsprocent för sin r ä n m -.
ehuru sakerligen tillkommen pensionering), s &amp; underkänna vi inva- i bästa avsikt - icke kommes att verka liditetsstatistikens resultat och argu- lyckligt.
Ty kvinnan har i allmänhet menten för kvinnornas tidigare pen- icke genom äktenskaps ingaende niigon sionering.
Vi fråga i stallet: varför icke garanti mot risken att ånyo behöva satta mans och kvinnors pensionering göra f~rvärvsarbete aven under man- till samma ålder, 62 år, som nu be- nens livstid.
Och i mainga fall tiilhtir stämts för mannen, med rätt för bägge mannen icke inagon pensionsktiasa.
parterna att eventuellt avgai några air Bittre áin att vid giftermålets ingående tidigare med en lägre pension?
I detta erhålla tillbaka sin egen insats i kassan fall skulle pensionerna kunna utgå efter - med Förlupt av den insats arbets- samma procentsats för man och kvinna.
givaren gjort för hennes pensionering Principiellt oriktigt ar f ven förnekan- -, vore dirfik hennes kvarstående i det av kvinnlig funktionärs rätt - och kassan med pension, om i n ickc stor, skyldighet - att deltaga i familjepen- vid den uppnådda pensioiishlderrm, obe- sioneringen med samma rätt som ogift roende av personliga förhalllanden.
Den nu inriittade pensionskassan %m man att vid tiden för sin personliga pen- sionering utfh egna gul ' dna insatser, privatanstiillda giver innu ett bevis tili för så vitt det icke finnes pensions- m h g a andm p &amp; sanningen, att då grun- berättigad efrer henne, d. v. s. sjuk man, den ar skev, blir ocksi det man bygger som hon försörjer, eller minderåriga upp skevt.
Kvinnornas obligatoriska barn.
När skola vi komma därhän, att sirstillning är den falska premissen.
den ofta uttalade beundran för kvin- Endast genom erkinnande av IikstHllig- nan i egenskap av maka och mor utlöser hes mellan man och kvinnor inom sam- sig i åtgärder, som underlätta; icke för- ma verksamhetsomralden kunna %r .. svåra, hennes uppgifter?
Ofrånkomligt hallanden skapas, som tillfredsstilla ens är, att kvinnorna ofta spela rollen de elementiira kraven gal riitaarisa.
ANNA KLEMAIV.
H E R T H A 7 Jättesteg och snigelgång.
ed den nuvarande utvecklingshas- kunde en interskandinavisk sportför- tigheten ii tillvarons s kilda områden ening bringas till stånd.
" Man kan be- synas uttalade mans kliga omdömen, klaga denna den europeiska nordens hur välgrundade de för sitt moment inre tvedräkt.
Stormakternas politik kunnat vara, endast undantagsvis länge skall länge ha att rakna med denna tacka en sanning.
inre disharmoni i Nordenu.
I Neue Revue anställde d:r Cajus utlänningens klarsynthet vad beträf- Moeller för sex, sju Ar sedan betrak- far riktlinjen för svensk politik har nu telser över Fol kpsykologi i Nord- visat sig otvetydig.
Däremot tager europa ".
Sedan förf.
karakteriserat psykologen fel i fråga om svenskarnas Norge och Danmark, sådana de fram- böjelse att vidmakthålla ett groll, upp- träda i sin diktning och sin politik, kommet av sårad rättskänsla, Det blev yttrar han sig om det tredje och efter inte " längea stormakterna fingo räkna förhållandena största av de nordeuro- med disharmonien i Norden, vilken ju peiska rikena.
Sverge, säger han, skall redan vid Malmömötet upplöstes i har- aldrig - i likhet med Norge - stalla moni, som alltjämt erhåller rikare ut- sig under utländsk garanti.
Man ar dar formning.
obetingat besluten att genom egen kraft Hur sant våra få skriftställare med upprätthålla sitt oberoende.
och tror sig intresse för.
svensk psykologi delvis val också med ratta därtill i stånd.
Det kunnat uppfatta och bedöma sin nation, krigiska förflutna för detta över sin vill det förefalla som om de i åtskilliga M historia stolta folk talar för det antagan- fall skurit till i växten ungerar som det, att man inte bland de nordeuropeiska " brödernau vantar sig niigot didkraftigt bisthd, aven om den militära duglig- heten stode högre än vad nu ar fallet.
- Sedan förf.
berört den misstämning, som framkallades genom händelsen 1905, och markerat den danska * skadeglädjenU över samma handelse, uttalar han den övertygelsen, att intrycket härav på svenskarna inte kan bli utplånat p &amp; " längect, " åtminstone inte i denna man- niskoålder *.
Om Sydsverges boj kott mot nordens Atén blir erinrat och om historiekongressen i Lund 1905, då norrmännen blevo alldeles borta och danska ' rna till största delen.
Först 1907 Cajus Moeller, vilkens uppfattning korri- gerats av någonting s4 oförutsett och omvälvande som kriget.
" Svenska nationens anda ar och för- blir den uslaste .av alla möjligau, skrev Tegner till Heurlin 1839.
För ett dylikt vasst utbrott av en skakad skaldesjäl komma förmildrande omständigheter i åtanke.
Detta betyg av en i biskops- mitra inpressad son av Apollo tages val knappast av någon på fullt allvar.
Att en nation är delad i partier ar överallt en normal företeelse, som i och för sig antagligen representerar balansen.
mellan stagnation och rusning mot det of~tsökta?
Gustav Sundbargoch Heiden-
samt framhålla båda - som bekant - brist på nationell instinkt, på uppskatt- ning av det egna, som en huvudbrist hos svenskarna.
Sundbärgs " Det svenska folklynnetu skall alltid behålla sitt välde över svenska hjärtan, emedan de d i r möta ett hjärta som älskar och blöder, da det utbrister i sitt J ' accuse.
Som ett bart huggande svärd blixtrar Heiden- stams: " Det finns ingen Medea, vilken har sin mördarekniv så sölad av egna söners hjärteblod som Sverge. "
- " Allt sedan Lucidor har Sverge fått talanger utan att bekymra sig om deras växt, under det att vilken liten utlän- ning som helst överhöljs med heders- betygelser och löjlig ärau.
- " Själv- underskattandets rfita breder sig vidaa.
H u r lätt raknade äro icke åren sedan ovan citerade domar blevo fällda.
Och ha vi icke redan skal att kalla dem en smula föråldrade?
Nu veta vi väl, att, enligt Heidenstam, tidningarna och det officiella ordet icke uttrycka den verkliga meningen i landet, som blott kan representeras av dess andliga elit- individer.
Och vi, som beklagligen måste leva livet på avstånd från våra erkända främsta, ha ju egentligen mest tidningarna och litteraturalstren att hålla oss .till, ehuru även av oss den fylli- gare utveckling, som penningen och ett bredare personligt liv maktar skänka, någon gång kan ernås.
Många av oss få emellertid den uppfattningen, att nu- mera våra egna filosofer, rättslärde och andra vetenskapsmän bli uppskattade som påvar med ofelbarhetsglorian om- kring sig.
Och vi kunna inte förstå annat an att våra egna utövare av konst för narvarande bli uppburna inom landet s &amp; enstämmigt som möjligt.
Vad kunna t. ex. Zorn, Carl Larsson, Wilhelrmsson, John Forsell, de Wahl, m. fl.
vänta sig mera i lovprisande an det språkets pärlregn, som alltid kommer till anvarid- ning P &amp; åga om deras konstnärskap.
Den kraft, varmed både sceniska ut- övare och författare utkiampa bataljer för att skaffa sig bredare rum, tyder inte p31 art självunderskattandets röta fritt sardeles djupt.
$lad de födda talangerna av pennan betriffar, torde aven därvidlag uppfatt- ningen nu kunna enses reviderad.
Hur oandligt alskade aro ej Waliins psalmer.
Bellman och Fröding elektrisera.
Hur frenetiskt öses ej u r memoarernas Nil- flod.
H u r varmt uppskattas ej de senaste historiska verken.
H u r rent av våldsamt beundrade äro ej den store " sönder- plockaren * Strindbergs a. o. m. en- sidigaste överdrifter.
O m m8nga bland oss hos utlandets friimsta prosaister oftare finna det manskliga stoffet finare anaiyserat än av v8ra egna författare, kan detta icke skrivas p i räkningen av aristande nationalkänsla, endast p i det starka behovet att se modernt själs- liv och förnimmelselivets villkor harn tade upp i ljuset från schakt, dar nhgon guldidra går fram.
Man bjuder oss för mycket h i h t a t från slagghögar.
Givs det någon gnid av utmirkelse, som inte kommit Selma Lagerlöf riil del?
Det a r sent som Heidenstam blivit Nobelpristagare.
Och det ar för sent att avhjälpa vad som försurnmsdes i fråga om Sundbirg och många Ptera förtjänta svenskar.
Men ar det inte and8 pihagligt, att Sverge tagit jättesteg in i ett tidevarv av frivilligt, glatt och tack-
- samt erkännande av de sina som aldrig förr?
Och Får man det allra minsta fästa sig vid hyllningsformer, som brukas hos oss, så a r det ju ett ständigt jubi- leumsfirande, då jubilarerna prisas i toner, som i välljud gå utanpå både Franzéns och Wallins.
Svensken är initiativrikt älskvärd mot dem som lyc- kats.
Hari liknar han komplett sina övriga mänskliga bröder inom civilisa- tionen, så det ar ingenting att särskilt anteckna på nationalkontot.
Den praktiska och tekniska bildningens man, som ännu svettas på nya, hård- brutna tegar, torde för näsvarande vara de förtjänta medborgare, som erhålla svagast uppmuntran i detta statsexami- .nas och ambetsmannaprestigens förlo- vade land.
Vår folkupplysnings fördelaktiga stånd- punkt har ofta och av många fram- hållits och ar av ingen motsagd.
" Las- kunnigheten sedan flera generationer har iistadkommit en andlig mognad, som erbjuder en ovanligt solid grundval för fortsatt utbildninga (Sundbärg).
Att denna utbildning hållit jämna steg med landets övriga utveckling torde kunna bestridas.
Vårt kommunalvasen t. ex. har antagit former och proportioner, varom ingen ens drömde för cirka 40 år sedan.
Nya sociala begrepp, nya institutioner, nya seder ha uppstått, och allmänbildningen inom den s. k. medelklassen har betydligt ökats.
Vilka andra an personer av facket skulle för trettio Br sedan vågat sig .pA att skriva böcker - och nu - äro vi färdiga att fråga v e m som skulle sakna det modet eller den förmågan?
Men med allt detta nya står den egent- liga folk bildningen pb många, alltför många trakter inte mycket högre än i förra seklets mitt.
Redan vid den ' riks- dag (1840-41), då Geijer kysste Hans Jansson och Nils Person i Boda vid avskedsuppvaktningen,ägde Sverge själv- lärda danneman, i stånd att satta märke i vår politiska historia.
Men vidskepelsen har sina orubbade ritter i Lappland och på andra hall, vidunderliga förbry- telser kunna ännu begás i vilket land- skap som helst - " att lika lätt ljuta blod och tårar ar en egenhet för Nord- e u r o p a ~ folIP, säger Moeller, som kallar oss " ett folk av heroer och törbry- tareu, - ursvensk osedlighet frodas ännu, hardhet mot den obesutne, råhet gentemot djuren och i allmänhet mot den skyddslöse ar ingenting ovanligt, liksom inte heller gnidigheten.
Berserka- lynnet och överdrifterna i ett som annat utgöra kanske inte annat an det.
behöv- liga skuggpartiet för att de stora ljus- ytorna skola kunna komma till sin rätt.
Sådana som i bondetåget och i förloppet av storstrejken stått fram och vunnit världens beundran.
En så oförskräckt sanningssökerska som förfin till " En piga bland pigoru har skaffat sig äkta begrepp om en sida av vårt folks tillvaro och bildnings- niva.
Men många av dem, som föra folkets " tankaru till torgs, ha mestadels konstruerat dem i egna hjärnor.
Om en mera talFör arbetare kommer sig.
för att helt privat uttrycka vad som i dessa ekonomiskt pressande tider ligger honom på hjärtat, får man in- blickar i en häpnadsvackande tanke- värld.
Utfallen mot regeringen äro tal- rika.
* Mana - d. v. s. de styrande - u blundar frivilligt för livsmedelsjobbe- a,
.
rietu, och detta gör man därför att i valet av den funebra poesien, om man - " har släktingar bland jobbarna uttycket kan tillåtas om rimmade stso- och själv vill bli allt rikarea.
Man be- fer för dödsannonserna.
De .mest banala, håller ett tryckande militarvasen och rent av osmakliga bilder suggerera till en rustningspolitik, emedan - " de fina hundrafaldigt upprepande.
.
Och tusenden tjusas av en lektyr, döttrarna ju inte kunna gifta sig med andra än d e styva, granna militarernaul som s t i r under all kritik.
Finns några spår av politisk, religiös Den bibelbokstavstraldom, som håller en mindre del av vår befolkning fången, eller intellektuell * mognada fördolda i har inte särdeles erkännansvärda verk- dessa har anförda typiska förhållanden?
Men snigelgång veta vi av aven på ningar i t. ex. Bohuslän.
Kustbon, som före kristiden hade stora arbetsförtjäns- annan led an folkbildningens.
Mar be- ter, lade dem mestadels p i krogen, hövs intet slags bevisföring, da Herthas o:h superi ansags - och anses nog lipsare själva levat igenom allt vad som fortfarande - inte där skamligt som i kunde sigas: Målsmanskapet står unge- Småland.
A andra sidan a r han kyrk- fär där der stod då vi föddes, airen om sam och flitig iakttagare av kyrkliga man n u skönjer utsikt till att en reform sedvänjor, därmed menande sig uppfylla harutinnan kommer att genomföras.
allan rättfardighet.
Andligt fostrad av Politisks rösträtten fAr man tanka p &amp; ett strängt schartauanskt prästerskap, som p i det kiliastiska dunklet, och vem lever han intellektuellt så inhyses, att kan ana nar principen lika lön fös lika postillan a r enda begreppsregulatorn och arbete fila reella konturer i levande livet?
farfarsnivån oöverkomlig.
METTA GRECEW.
Den förnäma andliga Förtegenhet gene emot världen, som utmarker bildnings- kretsarna av denna riktning, har sin Fredrika- Bremer-Forbundets motpol i det krassa Fromleri, som dragit stipendier.
ett nät över andra delar av vårt land och som väller över bräddarna vid Frin Fredrika-Bremer-Förbundets Allmanna minsta anledning eller utan sådan.
Stipendiefond utdelas under 1917 förjande sai- Dessa unyväcktau, som för att " frälsa penciier.
U n i v e r s i t e t s s t u d i e r: för studier vid Upp- sjalaru rusa på vem d e möta med sitt inkvisitoriska: * ar ni Jesu van? "
o. d., sala universitet för fil lic. examen 300 kr.
(fritt stipendium); för studier vid Stockhdms Rög- språka ogenerat om Herren och satan skola för 81. kand. examen 400 kr.
(Stockholms som rumskamrater i fejd och uppjaga stads stip.
); för studier vid Stockholms högskola härigenom en del outvecklade personers för fil.
kand. examen 200 kr.
(fritt stipendium).
Utbildning vid folkskoleseminarium: fantasi anda till hysteri eller väcka 250 kr.
(Södermanlands lans stip.
); Skara folk- onödigtvis de sansades motvilja för skoleseminarium 260 kr.
(Skaraborgs läns stip.
); religiositet.
Statens folkskoleseminarium i Siockholm 600 En totalfrinvaro av omdöme tar sig kr.
(Malmöhus läns stip.
); Landskrona folkskole- uttryck på flerfaldiga omrhden, såsom seminarium 20Q kr.
(Malmöhus lans stip.
).
H E R T H A '.
Utbildning vid h ö g r e l ä r a r i n n e s e m i n a - r i u m: 200 kr.
(Kristianstads Iäns stip); fort- sättningsstudier vid Kungl.
Högre Iärarinnesemi- nariet för erhillande av högre kompetens 200 kr.
(Fritt stipendium).
Kurs vid F r e d r i k a - B r e m e r - F ö r b u n d e t s l a n t h u s h i l l n i n g s s k o l a H R i m f o r s a 200 kr.
(Uppsala Ians stip.).
Kurs vid F r e d r i k a - B r e n e r - F ö r b u n d e t s f r u k t o d l i n g s - och t r a d g i r d s s k o l a A p e l r y d 275 kr.
(C) stergötlands Iäns stip.).
H a n d a r b e t s l ä r a r i n n e k u r s med kompe- tens vid M. Nordenfelts högre handarbets- lararinneseminarium i Göteborg 250 kr.
(Göte- borgs och BohusMns stip).
Kursvidskol köksseminarium:225kr.
(Ble- kinge lans stip.
); kurs vid Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala 2QO kr.
(Västernorrlands Iäns stip.).
Fullständig s j u k v i r d s k u r s: 300 kr.
(Söder- manlands Ians stip); 250 kr.
(Göteborgs- och Bohusläns stip.
); 270 kr.
(Kronobergs Iäns stip.
); 200 kr.
(Jönköpings Iäns stip.
); 275 kr.
(Ostergöt- 11 - ~~~~~~~~gs lands Ians stip.
); 200 kr.
läns stip.
); 260 kr.
(Skaraborgs läns stip.
); 200 kr.
far kurs vid,Röda Korsets sjuksköterskehem (Värm- lands Ians .stip.).
T e l e g r a fk u r s: 260 kr.
(Västerbottens lans stip.
); 200 kr.
(Jämtlands Iäns stip.).
Kurs i F j ä d e r f ä s k ö t s e l 225 kr.
(Gottlands lans stip.).
Fullständig b a r n a v H r d s k u r s för barn- morska eller dispensarsköterska 325 kr.
(Norr- bottens läns stip).
Studieravförädlingsarbeteoch fröodling a v t r a d g a r d s v a x t e r utomlands 600 kr.
(fritt stipendium).
Villkor för sökande av lansstipendium: att vara och tvi Hr omedelbart före ansökan ha varit skriven i det Ian, vars stipendium sökes.
Ansökan itföljd av bevittnade avskrifter av kunskaps- och mantalsintyg samt läkare- och prästbetyg ställes till Fredrika-Bremer-F ?rbundets stipendienämnd, Stockholm, före den 15 februari.
Närmare upplysningar genom sekreteraren, adr.
Klarabergsgatan 48, Stockholm, på Rimforsa.
Ett minne från sommaren 1916. '
råe.
och tunga äro dessa december- dagar.
Då det ringer till frukost kl. 8, ar det ännu mörkt, och om mörkret också viker under några timmar fram på dagen, ha dock under veckor icke molnen skingrats så mycket att solen lyst fram: Inomhus ar allt brådska: byk, bak och slakt g &amp; samtidigt av stapeln, och så ar det ju det dagliga hushållet.
Där jag sitter vid skrivbordet, nå mig då och då Ijud, som vittna om arbete och arbetsglädje, och dofter, som väcka minnen frAn barndomsdagarnas jul.
Mitt under allt detta skall jag nu söka i minnet framlocka händelser från den gángna sommaren.
Jag skall se Asunden glittrande blå och med lummiga stränder, jag skall se hkrar och ängar gröna och trädgården i sommorflor.
Jag skall se allt detta, känna doften från klövern, då den faller för slåttermaskinen, och höra sommarens tusende Ijud, ty hur skulle jag annars.
kunna berätta om Rimforsas stora dag d.
28 juni, dA kvinnor från hela Sverge samlades hos ' oss, kvinnor ur den krets, för vilkens skull Rim- forsa ar till.
.
.
Kanske nigra av Herthas läsare.
ha sig bekant, att hush.ållningssallskapen i flertalet Ian under somrarna anordna
.studieresor för kvinnor, som äro syssel- satta vid smärre jordbruk, att dessa resor i allmänhet äro s. k. hembygdsresor, men att understundom rarden också går utöver länets gränser.
Ar 1914 samlades en del av dessa hushållningssällskapens stipendiater på Fackskolans lantgård, Brogård, till en s. k. kvinnodag, och samma år blev jag tillfrågad, om vi nästa år ville taga emot stipendiaterna på Rimforsa.
Därtill voro vi ju mycket villiga, men p % grund av bristande medel inställdes 191 5 alla dessa, studieresor, och s &amp; blev kvinnodagen p &amp; Rimforsa ställd på framtiden.
Redan i januari 1916 blev jag emeller- tid påmind om vårt löfte, och konturerna till dagens program drogos upp av stats-.
konsulent Ostergren, som är upphovet till kvinnodagsidén.
Först i maj kunde en mer detaljerad plan uppgöras, ty först då blev avgjort hur många studiesallskap, som skulle stämma möte har.
Till vår stora glädje visade det sig, att anslutningen blivit ganska stor.
Icke mindre an 9 säll- skap, representerande 8 län och om- fattande 127 personer, hade anmält sig.
Nu blev det ett bestyr att sätta upp program och att ordna för mottagandet.
.För en del " län " skulle anskaffas natt- logi i kringliggande gårdar, i Linköping eller på Bjarka-Säby, och samtliga skulle ju ha mat och förplägnad på skolan.
P god tid var dock allt klappat och klart till mottagandet av våra gäster, och ph e. m. och kvällen d.
27 började de an- lända.
Med vilken oro hade vi ej de senaste dagarna sökt tyda luftens tecken.
Allt var ju ordnat med beräkning att vädret skulle bli vackert, och vad skulle vi taga oss till om det blev ösregn.
Vi.
trölstade oss emellertid med att bleve vädret fult, var dock det naigot, som ej kurde tillvitas oss som värdinnor, och så fingo vi väl försöka taga saken med ro.
Onsdag morgon d.
28 juni uppgick emellertid med strålande sol, och då jag ganska tidigt blickade ut genom mitt fönster, såg jag eleverna redan i färd med att duka frukostborden ute på södra plan och terrassen.
När tiden närmade sig itts, då frukosten skulle serveras, började ock våra gäster anlända.
I fånga rader kommo de tågande på vägen.
som leder ned till skolan, och aven i bhtar pái sjölra nibmade de sig.
PA slaget Btta voro ocksá alla samlade utom stockholmarna, som sutto ph grund ute p &amp; sjön, men som de flesta voro rospiggar, sh redde de sig bra och blevo ej mycket försenade.
Och vilka voro denu, visa gäster?
Be vor0 norrbottnin- gar, jiamtar, dalkullor och ginvleborgare, närkingar, stockholmare, östgötar och skåningar frin Kristianstads Ian.
Varje " na !i~ra ' ~ hade sitt bord betecknat med en bordsflagga med linets vapen och serverades av landsmanninnor i natio- naldräkter, SA l h g t sig göra lat.
Efter frukosten sjöngs en p s z h, och s &amp; tagade vi in i skolan, dar under- tecknad höll ett orienterande f&amp;edssrg, och sal kl. 9 bölrjade förevisningen av skolan, vilken förevisning pågick till kl. 1.45 med en kvasts rast i och fös saft- drickning.
Näst viderleksfrågan var fragan om förevisningen den mest kritiska.
Det kunde ju si Iatt bli villervalla.
Varje grupp måste absolut börja och sluta p i de respektive områdena just på den tid, som var angiven gå det tryckta gro-
grammet.
Lyckligtvis gick allt som det skulle, man kan nästan med tanke på tiden saga som ett urverk.
.
.
Själv hade jag det så bra stallt, att jag mellan varje grupp, för vilken jag förevisade elevrumnien och ' drog " ett .litet föredrag i rumshygien, kunde göra en titt hos någon annan grupp.
Dessa tittar voro mycket roliga.
Att se det intresse varmed vävnader och sömnads- alster iakttogos i slöjdsalen, den för- tjusning kons&amp;vkällaren med sina förråd av frukter, bar, grörisaker m. m. väckte, att höra de förstående och gillande om- dömena om detaljer i köken och ut- eJrycken för hemkänsla ismåbruketsstuga, att iakttaga det allyar varmed fröken - Melanders demonstration av kompott- inläggning och hennes angrepp mot sop- högar mottogs, allt var agnat att väcka .en känsla av ' att här var hjärtanas och hjärnornas jord beredd att mottaga de frön, som nedlades, en känsla av djup glädje för dem, som agnat sitt liv åt att .racka dessa arbetande systrar en hjälpan- .de hand i deras arbete.
Vid dessa tittar blev det aven tillfälle att i all hast ut- byta åsikter om både ett och annat och att iakttaga uttrycken i särskilt dealdres ansikten, och det var ej möjligt annat i n att bli varm om hjartat.
Ansikten och ord stodo i full harmoni med var- andra.
Vakna, erfarna, sunt tankande, med klart omdöme och reagerande mot .överdrifter, men först och sist så an- språkslösa, göra de sin dagliga garning, dessa svenska allmogekvinnor, en gar- ning vars betydelse icke kan .matas.
Men nu ar förevisningen slut, och kl. 2 samlas vi på gårdsplanen, dar middagsborden äro dukade.
Sedan mål- ' .tiden inmundigats, ha vi en stunds vila, och därefter börja föredragen.
Till dessa hade aven ej så få * av traktens befolk- ning infunnit sig, och salen var fylld till sista plats.
Det första foredraget hölls av fröken Melander och behandlad-e den mindre trädgårdens ekonomi.
Därefter följde statskonsulent Ostergrens föredrag över ämnet Kvinnan och det mindre jord- bruket, och till sist höll undertecknad föredrag om uppfostran.
Efter föredragen var kafferast med livligt samspråk samt sång av .skolans elever.
Och så vandrade vi ut i ' parkenu och slogo oss ned p &amp; sluttningen av kullen.
.
Dar nedanför framträdde överste Melan- - der och talade till oss om den enskildes ansvar, om feghet och nitälskan, om gudstro och fosterlandskärlek.
Det var kraftiga, till hjartat gående ord, som jag tror att vi litet var skola väl bevara och minnas, nar det behöves.
Efter före- draget uppstämdes V å r gud ar oss en väldig borga.
Nu nalkades dagen sitt slut, men sedan vi ätit kvällsmat, blev det dock en stund ännu för samspråk och sång.
Har sjöng en norrbottning på det enda sprak hon kunde - finska - en vemodig kärleks- sång, så stämde dalkullorna upp " Jag vet ett landu, men då måste östgötarna svara med " Så grant står Ostergyllen *, och så kom den ena landskapssången efter den andra.
Det var en stamnings- fylld.
stund.
Hur kände vi ej fredens och det fredliga arbetets lycka, hur kände vi ej enheten trots åtskillnaden i nationen, hur kände vi ej samhörigheten .mellan .oss, som mötts, och samhörigheten med alla dem, som ej vore med men liks.om m
vi arbeta I hemmens tysta värld.
Hur kände vi ej, att om det arbetet någon gång ville bli oss ' tungt, skulle tanken på alla de tusen hemmen, dar våra systrar arbeta som vi, ge oss en inten- siv förnimmelse av att vi ej äro en- samma, att vi ej bara arbeta Er oss och vårt hem, utan vi i r o många, och vi arbeta för hela Sverges väl.
Och si tror jag, att kvinnodagcn på Rimforsa nådde sitt syfte att ena, varma och s t i i r h dem som där möttes.
LOUISE NATHORST-BOOS.
tomaktenska pli Det förslag till lag om barn utom äktenskap, som för ungefar ett å r sedan av Lagberedningen avlämnades till Kungl.
Maj:t, har under hösten varit föremil för behandling i Lagrådet, som nu yttrat sig angående detsamma.
Hertha har tidigare lämnat en redogörelse för anmärkningar och erinringar, som en del myndigheter och institutioner fram- ställt mot förslaget.
Der torde därför vara p &amp; sin plats att aven omnämna Lagridets yttrande, ehuru detta saknar större allmänt intresse, då det ej inne- hiller nágra uttalanden om förslagets ledande principer eller dess praktiska genomförbarhet.
De anmärkningar som göras - och de äro i det hela ganska f &amp; - röra sig till stor del om rent juridiska spörsmål, pil vilka det ej finnes skal att har ingå.
Den kanske viktigaste principiella frågan - den om barnets rätt till arv efter fadern - vidröres endast så till vida som en av Lagrådets fyra ledarnö- ter förklarat sig med anslutning till re- servationen inom Lagberedningen anse, att förslaget bort upptaga bestimmelser om sådan awsrbitt.
En annan ledamot anser, att då mo- dern ar anka barnet ej - som Lag- beredningen föreslagit - skall ha ratt till hennes namn som gift, uran att det bör bara des namn hon hade som ogift.
Han f~reslair detra med hanisyn till den döde mannens slikt, för vilken det kan förefalla obilligt, att barnet skall bara dess namn.
Han anses, att den f6rdel F Q barnet, ~ som det innebar att ha samma namn som modern, kan vinnas genom sådan Hndring av namnförordningens bestiimrneker rörande antagande av slaktnarain, att, dA modern ej tillika har barn i äktenskapet, hon skall kunna iteutaga sitt namn som ogift samt att, dai hon har barn i äktenskapet, det utomakteaiskapliga barnet skall få an- taga des n m m, som modern och halv- syskonen bira.
Vid 2 g som handlar om vårdnad och Wrmynderskap, uttalar Lagrådet önskan om en uttrycklig bestimmelse av inneha11 att den av förildrarna, som
ej har vårdnaden, icke må betagas till- fälle till umgänge med barnet, med mindre särskilda omständigheter därtill föranleda, samt att, där i anledning härav tvist uppstår, rätten skall slita tvisten och meddela erforderliga före- skrifter.
Lagrådet Förutsätter nämligen, att hos den av föräldrarna, som icke har vårdnaden - i regel alltså hos fadern -, " kvarstår det naturliga in- tresset av att upprätthålla förbindelsen med barnet ".
Att önskvärdheten av en sådan Förbindelse Framhålles i faderns intresse ä r ju ägnat att glädja dem, som anse att stärkandet av det familjerätts- liga förhållandet mellan fadern och barnet bör medföra andra och mera betydelsefulla konsekvenser.
Vid den paragraf, som handlar om barnavårdsmannen, framhåller Lagrådet, att det bör utsagas i lagtexten, att även gift kvinna skall kunna förordnas till barnavårdsman.
Så som barnavårds- mannens verksamhet i förslaget skisse- rats, miste man ju tanka sig, att gifta kvinnor i stor urstrackning tagas i an- språk för befatrningen och att det ock- så varit Lagberedningens mening att så skulle ske.
Det ä r naturligtvis av största vikt, att lagtextens avfattning ej lämnar något tvivel härom.
Hindret skulle ligga i mannens milsmanskap för hustrun enligt nu gällande akten- skapslagstiftning.
Förslagen till lag om införsel i avlöning, pension eller livränta samt till lag om förbud för viss underhållsskyldig att avflytta från riket ha ocksh i princip lämnats utan erinran.
De gjorda anmärk- ningarna röra endasr juridiska detaljer.
Kringblick.
Ocksa en utvag.
Valbarhet, men icke röst- ratt.
Kombinationen är icke helt ny och dock alltjämt lika förundransvärd Hollands kvinnor tyckas nu få pröva p i den i praktiken.
Regeringens förslag tiIl grundlagsändring innehiller nämligen bestämmelse om att alla vuxna kvinnor skola vara valbara till sival parlamentet som de kom- munala myndigheterna, menutan väljarrätt själva, d. v. s. att de skulle erhilla s. k. passiv val- rätt.
Som förslaget redan antagits vid första be- handlingen i bagge kamrarna och den iterstiende proceduren för att f i förslaget lagstadgat endast anses sisom rena formaliteter, under vilka inget motstinrf lar kunna väntas, skulle siledes holland- skorna inom mycket kort tid bli e n sorts halva statsmed borgare.
Vad som kommer ut av d e t " hälftenbruketr ' blir det man fir se.
Kan man antaga att de manliga väljarna skola piminna sig " de passiva "?
Vita H u s e t s portar latas upp.
I Amerika tillita varken de faktiska förhillandena ' eller amerikanskorna själva, att kvinnorna glömmas bort.
Och s8 pass piminda ha de gjort sig, att vid de nu förrättade valen till kongressen staten Montana At sig valt en kvinnlig representant.
Jeannette Hankin är namnet p i Förenta Staternas första kvinnliga kongressledamot, som nu intar sin plats tillsammans med 434 manliga lagstiftare.
Det är endast ett par i r sedan miss Rankin ännu hade att inom sin egen stat kämpa för sin och sina medsystrars politiska medborgarrätt, n-en det gjorde hon ocksl inte endast med kraft och energi utan p i sitt oförlikneligt älskvärda och vinnande satt.
Att det nu inte endast ar Montanas kvinnor utan även dess man, som funnit miss Rankin lämplig för det stora förtroendeuppdraget, framgir av det förhhllandet, att Montana hör till de minga Nordamerikas Förenta Stater, dar man- nen äro i Övervägande majoritet.
Och man kan ju inte utgi frln den förutsättningen, att män- nen skulle varit mindre aktivt valintresserade an de nyss med valrhtt begivade kvinnorna!
A v e n om sh ar, att dessa senare utveck.lat en intensiv agitation för miss Rankin.
Det berättas exempel- vis, att faktiskt v a r e n d a telefonägare i Montana
på valdagens morgon uppringts av någon av hennes vänner, som med den mest glatt för- hoppningsfulla ton i världen Önskade vederböran- de: god morgon, och sedan alldeles självfallet tillfogade: har ni röstat på Jeannette Rankin?
Hennes vänner lära för Övrigt med tillfreds- ställelse upptäckt, att miss Rankin, som förut på " lediga stunderq - var hon fann dessa är inte gottatt säga, en så outtröttlig social arbetare och röstrattsagitator som hon ar - förfardigat sina egna klänningar och hattar, och på annat sätt mast ekonomisera, så som det endast till- städjes kvinnor, nu f8r ett arvode av 7,500 dollars pr Hr.
NPgon särskild Iöneberäkning för kvinnor har nämligen inte införts i Förenta Staternas kongress.
O Krlget s o m barnuppfostrare, En utbredd och obligatorisk folkskoleundervisning har i före- gående tideräkning - vi mena Före kriget - ansetts indispensabel för kulturfolken.
Men för- hållanden och uppfattningar ändra sig.
Den eng- elska kvinnotidningen T h e C o m m o n C a u s e meddelar nHgra upplysningar om hur man nu i England ställer sig till frågan om barnens skolutbildning.
Krigsutbrottet medförde en nästan ögonblick- tig anhallan frlin den hela England omfattande jordbrukarföreningen, att barnen skulle under skördetiden vara befriade från skolghg.
Saken, som hänsköts till de lokala myndigheterna på respektive orter, resulterade i att ett stort an- tal grevskap medgav Frikallelse från skolan för barn från elva års Bilder för deltagande i jord- bruksarbetet.
Motiveringarna för beslutet togo sidana former som: %ossar ha i alltför stor ut- sträckning erhållit onödig skolutbildning ".
" De fysiska fördelarna skola uppväga den lilla skada pojkarna kunna ha av att gå miste om den över- flödiga utbildningenc '.
" För mycken skolutbildning betyder brist påarbetare ".
" Bristen paarbetareupp- stod genom att barnen utbildades över sitt stånd ".
Men ehuru en viss oro över varthän den nya riktningen skulle leda och fastän premiarminis- tern i en debatt om saken i Underhuset 1915 uttalat sim mening om att frikallelse fram skol- gång endast i särskilda trängande fall borde be- viljas, tilltog flykten f r h skolorna stadigt.
1 januari 1916 hade över 8,000 barn erhållit be- frielse frin läsningen, men i själva verket war det ett mycket större antal, som lämnat skolorna, da massor gjort detta utan vederbörligt tillstind.
Pi ett h %lf hade själva myndigheterna satt tiEI- sthndsåldern så lågt som till tio år.
På ett annat håll, där jordbrukarföreningen begärt frikallelse för barn från och med elva år, hade föreningen samtidigt antagit en resolution, i vilken det för- klarades - att kvinnor icke kunde användas i jordbruksarbetet$ emedan de icke voro starka nog för sådant arbete!
(Det förtjänar erinras om att kvinnor, ehuru så anspråkslösa i fr&amp;ga om löner9 dock i regel begära mera än b a r n.)
Den 31 maj 1916 hade frikallelserna stigit till 12,719, en ökning av 4,500 på fyra mhader.
Undervisningsnamndens rapporter visa emeller- tid ännu mera uppskakande siffror för l916 45,000 farse barn i åldern elva -- tolv år än vad skolregist erna bort uppvisa.
OcksBi hade även- ledes industrien börjat kräva barnen som arbetare, från järnverken till slakterierna.
Bomullsfsbri- körerna i Lancashire hade icke endast begirb sänkandet av skolåldern utan gjort eit försök att få viilkor fastslagna, vilka betydde ett syste- matiserat kontrakterande av barnarbete.
a v e n barnen i skolorna ha pressats in Z ar- bete.
Man hör att pojkar f ö r u t o m skolarbetet arbeta fyrtiosex till femtiofyra timmar pr vecka, mot en lön av 2-3 shillings.
Att sjuåriga barn ha avlönad anställning.
Att exempelvis ett barn gå sju och ett halvt å r arbetar Frfin 6 till 7 om morgnarna alla veckodagar, en halvtimme p &amp; middagarna och från " 8 9 till ' Jo 2 pai söndags- förmiddagarna; allt som allt florton timmar i veckan för 2 shillings.
Och samtidigt med detta exploaterande av barnens krafter, med deras avstängande F r h skolundervisningens förmåner tilltaga barna- förbrytelserna i oroväckande grad.
-
H E R T H A 17 Den eviga freden.
" T:.
:.
I 1 ills helt nyligen var fred blott det politiska tillstånd, som harskade under tiderna mellan krigenu, lyder de- finitionen på fred i en av Europas största encyklopedier.
Och man kan gärna gå in på att den korta defini- tionen ar tillräcklig och att det ar k r i g e n s mångartade mångfald, som upptagit t id e r n a i mansklighetens historia.
Men alltifrån början av denna historia har det ej heller saknats andar, som med avoghet vant sig bort från ofrid och elände.
Från och med Israels pro- ' feter, dar exempelvis Micha i fjärrsyn varsnar hur " de skola göra sina svärd till plogbillar och sina spjut till liaru och hur " var och en skall sitta under sitt vintra och sitt fikonatra utan fruktanu, till och med många av mansklighetens stora tänkare, lyckligtvis alltför många för att kunna ordagrant ätergiva deras ord eller ens namna deras namn.
Det har icke häller saknats försök att på förbudsvag åstadkomma åtmin- stone något lugn.
Det mest genomgrip- ande av dessa var det högre katolska prästerskapets strävan att lagga band på fejder genom införandet av Guds- freden.
T r e u g a Dei som den kallades, d i den utvidgades till ständig vapen- vila under några av veckans dagar.
Från torsdags kväll till måndags mor- gon, under de dagar då Kristus dog, vilade i graven och stod upp igen fick vid äventyr av bannlysning icke fejdas, och stilleståndsperioderna utsträcktes sedermera till hela torsdagarna och till tiden från onsdagen före pHsk till mån- dagen efter Trefaldighetssöndagen.
Stan- digt fridlysta vor0 kyrkor, kloster och kyrkogårdar samt Atskilliga kategorier av medborgare.
Det var pli 1000-talet rörelsen började, den fortsatte genom halvtannat sekel och stadfästes särskilt 1 179 på det tredje lateranska kjrrkomötet.
Det var del3 de arbetande, dels de svagare kategorierna av medborgare, som skyddades genom P a x Dei, .och aven på den världsliga lagstiftningens område kom man snart till den slut- satsen, att såväl vissa medborgare som vissa samhallsområden måste vara ab- solut fridlysta.
Till dessa torde Birger Jarls lagar på 1200-talet om hemfrid, kvinnofrid och tingsfrid höra.
De s. k. b o n d e f r e d e r n a voro dar- emot ett utslag av det senare vaknade sunda folkförnuftet.
Ar 1657 t. ex. under ett av Carl X:s krig med Danmark trädde bönderna tillhopa pk ömse sidor om gränsen i vissa härader.
av Småland och Blekinge.
Deras kyrkoherdar voro deras ordförande, och de kommo överens om att trots strider mellan länderna skulle de hålla ' fred och.
.
grannsam ja.
Men för att återgli till den krono- logiska ordningen, så hade före 1657 åtskilliga försök från konungsligt håll gjorts att skapa lugnare tillstånd, och man måste tro att viljan varit god, aven om senare tiders förhållanden och världens oförbätterliga ondska vållat, att krigsjammer och elände fortfarande råda och alltjimt råda.
.
Ej häller härvidlag kunna alla exempel anföras, en liten tidskriftsartikel kan ej inrymma en allsidig historisk utredning; endast tvenne fall från tvenne olika kulturländer medtagas.
Nar Maximilian l [blivit kejsare i Osterrike &amp; r 1493, förordnade han pH sin första riksdag i Worms 1495, att riksdagen skulle sammanträda p &amp; be- stämda tider, samt proklamerade den s. k. eviga landsfreden, därvid en av punkterna var, attc intet s t a n d i riket, ej häller dess överhuvud skulle utan den periodiska riksdagens tillstånd föra krig eller sluta förbund.
Givetvis riktade sig dock denna proklamation emot de oupphörliga småfejderna inom riket.
Och år 1516 slöt konung Frans 1 av Frankrike - han som efter neder- laget vid Bavia skrev till sin mor, " allt a r förlorat utom aranu - med Schweiz en s. k.
" evig fredu, och på grundval av denna ar 152 1 ett förbund, som först riktigt bröts genom den franska re- volutionen.
Från 1600-talet känner jag ingen evig fred.
Men det trettioåriga kriget med dess jämmer och Ödeläggelser och krigs- tröttheten hos flertalet av de länder, som på ett eller annat sitt dragits med i virveln, Astadkom många enskilda ut- talanden om fredens ljuvliga stillhet och livets uppblomstring under dess hagn.
Samt manade det mognande förnuftets män att söka utreda de oupphörliga slitande stridernas orsaker och finna teoretiska lösningar, avsedda att anvan- das till tjänst i praktiken.
Detsamma försökes ju ännu, och fastän alla förslag hittills konstant missaktats och miss- lyckats, kommer detta ej alltid att ske.
På slutet av 1600-talet skrev således kva karen Wi i l i a m P e n n, Pennsylva- nias guvenör, en E s s a y t o w a r d s t h e P r e s e n t rand F u t u r e P e a c e of Eu- rope och * framkastar diruti tanken pil skiljedomstol, som han redan förut ge- nomfört i Pennsylvaniena.
Han var företrädare till C h a r l e s Prenée Castef, a b b 6 d e Saint-Pierre, med dennes 8713 utgivna bok i tre band Projet depaixpetpétuelle entre les s o u v e s a i n s chréaiens.
Saint-Pierres förslag väckte uppseende, begabbades och förlöjligades av många, och upprogs på allvar av några.
Bland dessa var Jean Jacques Rousseau, som anshg pla- nen utförbar, " ehuru furstarnas person- liga intressen vore det stora hindret för dess utförandea.
Ar 1795utgav ~ m r n a n u e K l a n t sin fi- losofiska avhandling D i e ewige Friede, skriven i direkt anslutning till heden mellan Preusseri och den franska repu-m bliken, B Basel 8995.
H Die ewige F a i e d e anser Kant, som ju i r känt, att folkens rätt bast tillvaratages av en f e d e r a t i o n a v fria s t a ter, och denna ngst största sav alla fred~rankar,~Europas Förenta Stater " - Världens Förenta Stater är den största - Iiar kommit fram både förr och senare.
Men detta kan sägas vara en aninar.
fredslinje, och dess data skulle icke behandlas här.
Ej Railer ä r det n~dvandigt att ingå på nigon historik av de från 1800-talets början allt oftare bildade organiserade fredsrörelserna.
Dessa kräva samt hava ocksi errhillit fylligare utredningar av ' b
H E R T H A särskilt därför agnade pennor.
Aven i Herthas spalter har det redogjorts för de sedan 1914 med allt mera bestämt utstakade syften och mal framträdande olika grupperna av nationella och inter- nationella föreningar med deras i .allt huvudsakligt sammanfallande program.
Således ser man hur D e n eviga v ä r l d s f r e d e n s i d é (titeln på Dreyfus ' bok) liksom andra idéer genom tiderna växt sig fram till styrka och målmed- vetenhet.
och såsom professor Weiss helt nyligen har sagt i sina Förträffliga artiklar i Politiken, finns det numera ett annat psykologiskt grundlag ' an maktfred, humanistiska och filosofiska teorier, varpå man kan bygga hoppet 19 och tron om en varaktig fred.
E n vi1 j a till fred, s o m i c k e f ö r r e x i s t e r a t i historien, h å l l e r på a t t vakna.
- - Det a r icke blott ' fantaster ' och ' uto- pister ', som tala om, intressera sig och arbeta .för en varaktig fred, utan le- dande statsmän, statschefer, berömda rattslärde, nationalekonomer och filoso- fer, inflytelserika representanter för handel, industri,.
jordbruk och andra näringar, mänskligt intresserade veten- skapsman och Författare och otaliga individer bland folken,.
massor av or- ganiserade arbetare, kvinnoföreningar, religiösa samfund, fredsorganisationer o. s. v. över hela jorden. "
ELLEN WESTER.
a Notiser .från bokvärlden.
Salig prostens trälkvinna.
Verklig- hetsskildring av Tord Torpare.
Wahl- ström &amp; Widstrand.
Vem som döljer sig bakom pseudo- nymen Tord Torpare ar mig icke be- kant.
Man torde dock säkrast gissa på en, kvinnlig författare, redan titeln på boken anger en revolt mot vissa möj- ligheter i kvinnornas ' ställning, som männen synas förhindrade att reagera emot.
Själva berättelsen bestyrker också detta antagande.
Den kvinnliga huvud- personen, ehuru starkt avskuggad genom allt annat an b,ehagliga egenskaper, har så oförtydbart förf s medkänsla, att man får intrycket a v att denna ' verklighets- skildring " tecknats ned snarast som en försoningsgärd åt denna utpinade, olyck- liga kvinna, som under.
sitt långa träl- liv förlorade allt vad hon en gång kunnat aga av finhet och godhet.
Att beteckningen verklighetsskildring ar akta synes utom allt tvivel.
Den ar fylld av en detaljerad realism, som fanta- sien knappast maktat med.
Men just därför att man känner sig saker härpå, verkar berättelsen så.
mycket mera upp- rörande.
Den kärvt nyktra berättartonen förstärker endast in trycket.
Ju mera omöjliga sådana förhållanden bli, som Tord Torpare skildrat, desto mera varde som ren kulturbild får en bok som denna.
Den kan ävenledes tagas som en predikan till kvinnofri- görelsens tjänst.
I bida fallen kvarstår som rent litterärt företräde förf:s säkert psykologiserande skildrarekonst.
Lyckta dörrar.
Berättelser av Hanna Söderland-Hammar.
Albert Bonniers för !zig.
Annu en samling verkligt skickligt
gjorda bondehistorier av denna författa- rinna, som har en så skarpt seende blick både för yttre detaljer och ned i själarna.
Och ändå lämnar nästan varenda särskilda berättelse samma otillfredsställda intryck som hennes föregående samling.
En mästerlig början på varenda en, ett konstnärligt grepp p i ämnet, så att man rent av sitter och glädes åt det, och så plötsligt slutet, dar det hela slappnar i en sentimental utglättning av konflikten genom " det godasu regelbundna och oftast bra litet möjliga seger.
Man har svårt att värja sig för in- trycket av en - kanske omedveten - imitation av vår stora godhetsdikterska, men med högst olyckligt resultat.
Ingen kan ostraffat lemma in i sin diktning den benådade tro, som lever hos Selma Lagerlöf.
Det som är hennes styrka blir svaghet hos efterliknaren.
och furstinnan som fängslar - om an särskilt den senare tillvinner sig vår beundran för allt vad hon räckte till för.
Carmen Sylva hade niden av ett rikt och starkt temperament, som under alla förhållanden skulle särskiljt henne frin vardagsmänniskorna.
Ett antal fotografier av drottningen sjih och hennes närmaste pryda boken.
Lina Berg född Sandell.
Nigra bilder ur hennes liv samlade av Efr.
Rang.
Evang.
Fosterlands-Stiftelsens förlags- expedition.
Med denna lilla biografi över den under märket L.
S. mest kända-skrift- srallarinnan Lina Berg född Sandell har Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens M a g återupptagit utgivningen av " Tid- skrift för kristliga lefnadsteckningaru, vilken legat nere sedan 1867 efter att ha utkommit med tjugu nummer.
Det nu föreliggande lilla häftet om Lina Sandell b9r således talet 21 på titelbladet.
Ii dess korta sammanfattning -- be- Carmen Sylva.
Drottning Elisabeth av Rumänien.
En levnadsteckning av tingad av planen för biografi-serien - Fanny Ekenstierna J.
A. Lindblads ger denna minnesteckning en god överblick av Lina Sandeils trosfyllda förlag.
Med stöd av ett rikt källmaterial som ock sjalvuppoffrande liv under arbete i anges p i bokens första sida har Fanny en viss reiigi8s riktning, på samma Ekenstierna givit en livfull, väl samman- gång som förf.
i hastiga drag skisserar hållen och karaktarspraglad bild av hennes litterära verksamhet, varvid Rumäniens litterära drottning.
Carmen givetvis hennes sångdiktning slrskiit Sylvas namn och, delvis åtminstone, beröres.
Det synes som ona denna biografi hennes författarskap är oss förut bekant, här bjudes nu den svenska läsekretsen genom ämnesbehandlingen och sin korr- en lyckligt genomförd teckning av hennes fattade form sirdeles väl, för den lise- utveckling och livshistoria, som bör krets den avser, fyller det sirskilda kunna påräkna intresse.
Det är därvid andamål förlaget sait sig före genom kanske ännu mera den sällsynt starkt årerupptagandet av den sh länge ned- E. K-N.
levande m ä n n i s k a n än författarinnan Bagda s kriftserien.
örker och dödens skugga vila över världen och det ford ' ras i sanning mod och härdad vilja att nu se franiåt och arbeta framåt mot nya mål.
En ogenom- tränglig förlåt döljer framtiden, ingen vet vad - som gömmes där bak on^.
Men ett nytt å r bryter in.
Den tidskrift, som vill tala för svenska kvinnor och bära fram deras vilja och önskningar, måste trots tidsmörkret se detta nya år som en ny period av framtidsmöjligheter.
Den måste arbeta framåt, ' dag För dag, med viljan sträckt mot de förut ställda milen och med kraften obruten att bakom dem stalla ännu andra, nya ..
Vad vi vilja har alltid varit något t v ä r s i g e n o m d e t g a m l a.
Och detta ä r det,.som gör det möjligt För o s s att ännu sträva för en fram- tid.
Tvärs igenom det gamla, med sprängande av dess orättfardighet och dess mörker.
Med detta lösensord vill Hertha gå in i det nya årets arbete.
Och den vädjar till svenska kvinnor att gå tillsammans med den på denna väg.
För de speciella uppgifter och de frsgors behandling, som falla inom tidskriftens område, har Hertha att räkna med samma värdefulla medarbetarehjälp som under det gångna året.
M, - Hertha utkommer som hittills den l: sta och 15:de i varje minad med undaiitag av juli och augusti, således med 20 häften om året.
.
Förbundsmedlemmar erhålla tidskriften genom Fredrika-Bremer-Förbundets byrå, 48 Klarabergsgatan, Stockholm, till ett pris av kr.
3: 50 pr år.
För icke-förbundsmedlemmar sker prenumeration A posten, då priset ä r kr.
5: - pr år; kr.
2: 75 pr halvår.
REDAKTIONEN.
e
Insända Böcker.
P.
A. Norstedt &amp; Söner: Fruktplockning av Rabindranath Tczgore.
Overs.
av Hugo Hulten- berg.
- Mariamne a v Makab8errnas att.
Histo- 9 risk roman av Anna Maria Roos.
Hugo Geber: En gustaviansk sj6officer.
Kapten Gustav Lewins märkliga lefnadsöden skildrade efter hans memoarer af Eva Lewin.
- Armfeltarne pH Hunnerstad och deras när- maste.
Historien om en slakt och en gård af Ada Rydström.
- Tysklands och Englands kyrkohistoriska förbindelser.
Olaus Petriföre- läsningar.
hillna vid Upsala universitet av Al- bert Hauck.
Oversattning.
Albert Bonnier: Carl Gustaf von Brinkman.
En ungdomsbiografi frin vanskapssentimentali- tetens tidevarv av Hilma Boreliiis.
- C.
A. Ehrensvärds brev utgivna av Gunhild Bergh.
I.
- HerrgHrdslif i Bergslagen för 70 Ha sedan.
Marie-Louise Forsells dagboksanteck- ningar i urval utgifna af Syster Heijkenskjöld.
- Fransk litteraturhistoria af Oscar Levertin.
III.
1700-talet.
- Kroppsutbildningen som konst och plikt av Fritz Winther.
Overs.
av Walborg Hedberg med förord av Anna Behle.
- Eldens Mersken.
Roman av Sigfrid Siwertz.
- Vihr tid.
Arsbok iitgiven av Samfundet De nio - Minnem av och om Emil Key.
Utgivna och uthllda av Ellen Key.
II.
(Förra avdelningen).
- Svenska diktare jaa &amp; nu.
Litterära essayer av Carl-August Bolander.
Andra samlingen.
- De f6rsPai beatsrminmena av August Lindberg.
- Furstinnor i Röda korsete tecken.
Av Prinsessan Radaiwill.
- Tolstojs dagbok aresa 1895-6899.
Utgiven av V. Tschertkof.
Overs.
av A.
N.
- Den olydiga Olga.
Barn- kammarvars med skämtsamma bilder av Gull Magnell-Wohlin.
- Sagor av Hjalmar Berg- man.
Med teckningar av Annicka Öman.
- Berättelsen om Es-Sindibad $jöfarairean och Ee-Sindibad Bararen ur Tusew och sw natt, Illustrerad av Bertil Lybcck.
Övers.
av Gustaf Thomée.
- Hunger.
En bok om sigverks- folk och annat av Carl Qstman.
- Runor av Ida Granqvist.
- Lyckta dörrar.
Berättelser av Hanna Söderlund-Hammar.
-- SjukvHrdens principer.
En bok för sjuksköterskor av Ilngo Toll.
Tredje upplagan.
- Anger t av Par Lager- kvist.
- Storm sch stiltje.
Dikter av Eitlar Ekstrand.
- Bara David av Eleanor H.
Porter Ovees.
av G.
.
.e.
J.
A. Lindblad: Carmen Sylva.
Ilrottning Elisil- beih av Rumänien.
En levnadsteckning av Fanny Ekenstierna - Handledning i dekorativ söm av Svea Olson.
-- Den eldröda bokstaven av Nathaniel Hazvthornc.
Overs.
av Tom Wilson.
\ Vahlström &amp; Widstrand: Musverash ~ r d h o k av Olof &amp; tergren.
Haft.
4.
C. W. H.
~ l e e r u ~ Svensk: romantik.
Den platonska strömningen.
Av Albert Nilsson.
Evang.
Fosterlandsstiftelsens förlag: N a r jul- Ijarseti brinna.
En julbok av Pehr Johnsson.
.
- Under Irorsets skugga.
I ' assionsbetraktelscr av Fr. Hammaisten.
- L&amp;tom oss gH til: Bet- ' lehem l Julhälsning av Fr. flammarsten.
- ILirnai Berg född Sandell.
Några bilder ur hennes liv samlade av Efr.
Rang.
- Fllorence Ni@- UhgaUe.
De sjuka och sårades uppoffrznde van av rhyra Möller.
(bvers.
av B.
H.
- Pzstoc Msle omvbindelse av Mrs Howard Taylor.
Övers.
.- Blbelsa.
Den underbaraste bok i hela världcn Huru den lcommit till.
Av Mildred Bufl och Moel Hop-.
- Korsblomman.
Kristlig kalender för 1917.
Red.
av Efr.
Rang.
- Frideborg.
Folkkalender för 1917.
Red.
av B. Wadström.
- Varde ljus.
Svenskmissionskalendes för 1917.
Red.
sv Joh:s Lindgren.
- ' &lt;Ute bliber sommar- vIlmidc ' av S.
J.
Hedborn.
Ritad av S. Sundius- Dahlström.
Ernst Bauers förlag: Befridse av Elisabeth Brehmer.
- - - t3 @ r5y / / gy@ @ c @ j 2 % 42 Rekommenderas ao öoer 10,000 ZäQare D \ +p ', -; % C C &amp; 3 6, l B 4, @ Wm % % %B fl4W+, &gt;69yYN0 @.
: G * j a.
som ett förträffligt hygieniskt skydds- 6 6 r medel för mun och hals under växlande väderleksförhållanden.
O C FORMAMINT avlägsnar obehaglig .lukt och dålig smak.
ur munnen och ar speciellt att rekommendera för personer, som röka mycket samt för talare.
sångare, skiidespelare, resande m. fl.
.
.
FORMAMINT hr till salu h alla apotek och i drogaffarer i originalglas a 50 tabletter till ett pris av kr.
1: 75 Prov och broschyrer sändas gratis och franko från AKTIEBOLAGET S A N A T O G E N AVDELNING FORMAMINT STOCKHOLM K U N G S G A T A N 56) RIKSTEL.
121 95.
ALLM.
TEL. 63 95.
- POSTBOX 39 För efterapningar varnas!
l I A plats€ormedlingen finnas airniilda lärarinnor, lektionsgivare, in- och utländska, kontorister, värdinnor samt hushallsbitraden av olika slag.
Rikst.
27 62 Platsförmedlingen Hr oppen kl. 12-4.
A.
T.
48 16 I veckotidningen DAGNY 1908-1913 erhållas mot ett pris av kr.
2: 50 för inb.
ex., kr.
1: 75 för haft.
ex. ii FREDRIKA-BREM~R-F~RBUNDET BYRA.
S 48 Klarabergsgatan, 2 tr., Stockholm.
HEMTREVNAD Praktisk tidning f ör hemmet utgiven av FREDRIKA-BREMER-FOR BUNDET Redaktör: FANNY EKENSTIERNA.
Utkommer med 40 åttasidiga n:r om året.
Prenumerationspris: helt Pir kr.
1: 80, halvhr k r 1: -, kvartal kr.
0: 60.
Prenumeration sker ii posten.
Innehåller berättelser och poem, Bevnadsteckningar, religiösa och etiska uppsatser, artiklar i diverse ämnen samt en rikhaltig praktisk avdelning.
Inbundna årgångar för 1912, 1913, 1914 och 1915 kr.
k50 pr ex. ANNONSER FOR Dr, ELIN BECKMAWS Hetluftinstitut I l; ~ R S I i I ' S G.
~ T A S 12 A.
T. Dr. 45 5 2 I l i k ~ 105 5 2 Kiidfriagningstid v a d.
' b3 - 4- upptagas av Fyöhz hgeborg Bergstp.Öm.
3 I OSTERMALMSGATAN 3 I Rikstel.
97 83.
Kikstel.
97 83.
Tryckt hos BRODERNA Behandling medelst hefZtIft, diather= d e, massage och g-mzasiik av k m - nisk reumatism och gikt, neuralgier, frostskador (obs.!
aven ansiktet) och börjande ålderdomsbrand.
LAGERS ' I ' R~~RI, llu!
; trycl:nre, Stockholm 1 g r 7 I
