# ID: svediakorp-per2746
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Hertha
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Hertha', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1916
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,824
# sentences: 1,028
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-hertha
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Kvinnliga - ~uridiska= ' ~yrdn .Nu inkommet nyheter i.
skotska, randiga och enfärgade a r i s kandidat, Eoo +d&amp;n - ~ 1 u.
t ~ - g - &amp;.
......... i alla prislägen.
fi .. Ett partisrandigt och dn-t 0.45 pr ytr.
Siden " Kf olfyger, Testamenten, boupptecknfngar, arvsutredningar, juridiska Hktenskapa !i !rord, fm~erl~ttssaker; uppdrag av alla 8hg.
r Cheviot.
.
Sammet.
Stuv.mr.- - -.
Af till blusar bortslumpas.
m.-.
60 cm ..
br., i @ tt och bl &amp; f d n 038 pr mtr, ............... ............. -.
.. ....... ............, ..
.: ..
,.
............. ......... .... ... Tradgardiner h. kr.
0.23 Strandkoftor r m 3-50 Underkjolar, satin:.
,, 2.85 Refomliv .. r s 1.30 Snarliv, -, 2.35, 0i75 Korsettskyddare, triM ...... Tdljor, Lahmans,,, .0.80 Kalsonger, triit &amp; ............,.
, 1.25 Linnen i ..;; li,, 1.05 Strumor och Vantar.
Sybehör m. m. m.
*.
SVENSKA.
VARUHUSET l tr., 54 Drottninggatan 54, 1.
- tr. 37 Stora Nygatan 37 - För kapitalister, samkilt.
" H jalpsystef!
!mfdigan _.
.
.
._r l.
intresserade böra lasa -.
- - L$ @ prenumeration sker poststa- 1 tioner samt tidningens exp., Tun- ' nelgatan 25, dir * afven löimmmer ~ kunna erh811as .. Wntimmer, bar det Unge va &amp; - i .&amp;~kning&amp;nili att ' kunna 8verlHmna drden avsina värdepapper och skötsdn av sina amrer i t n h o n persan eller instilitton, ' som med absolut s&amp;ert; W rörenade punktlighet och noggrannhet i utlörandet av det anförtrodda uppdraget, Hvensom prisbillighet.
En shdan institution lir.
Stockholms .Enskilda - Banks Notariatavdelning som under garanti av ~ t o c k h ~ l i Enakilda s Bank Atager sig värd oeh @ rvaltni &amp; i v - enskilda personers och kassors värdepapper.
Exempel 1.
0ni en person hos Notariatavdelningen deponerar obligationer, inkasserar Notariatavdelningen vid förhllotidema kuponger och tillbandahilller deponenter influtna medel.
Vidare eftersir Notariatavdelningen utlottningar av obligationer - o&amp;.
; underriittar deponenten i god tid, i fall ewdenne tillh8rig obligation blivit utlottad, samt lamnar förslag till ny placering av det ledigblivna kapitalet.
Exempel 2.
Om intskningar depqnen.
bos Notariatavdelningen, uade&amp;tar Notariat- avdelningen galdenären .dirom. &amp; rantorna i inteckningarna skola t111 avdelo$gdn, inbetalas, varefter de medel, som inflyta, till deponenten redovisas.
Vidare titlser ~otatiii&amp;del~ingen, att - inteckningarna bliva i vederbijrlig tid Pömyade.
Om en hoi avdehingeii deponerad inteckning genom underliten- IörnyClse skulle förfalla, editter Stoekbolans Enmicilda Bank darigenom uppkommen skada ...
.
Fiharingrafgifk 50 Öre f ' ör Ir per 1,000 kr.
av depositionens värde, dock ej ' under tv8 kr.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
'.
.
.. &lt;.
:;.
.
* &lt;.
.
.
: .. '.
I,.
.
.
.
.
C .d Å R G Å N G.
.
, ~.
.
I.
.
~.
.
'.
,:.
f.
.
.
-. '
.
.
, \.
: .r r.
.
.
.
.
.
.
.
-.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
. '
.
.
.
: Y HXFTE.
- I&lt; i MAJ:.
1916: .. ' I. *.
.
.
C 9 X.
.
.
.
.
.
.
.
.
.i.
. '
1 h.
.:.
.
8 I, '.
a a.
.
.
Inre samling.-.
.
.
,.
om det b o r d e vara rätt svårt att n u vara nöjd med vad som.
: a r o c h inie mindre svårt att med tillförsikt läsa u p p sin lilla lista på .ved s o m bör för att det skall bli bra.
Den sävliga.
belå- tenheten och den sjalvförtrostande till- tagsenheten bli samtidigt kviista var pil sitt satt.
.Atminstone borde d e kanna sig kvästa.
- ' Riktningar och grupper, inte mindre än enskilda människor manas.
.
.
.
.
riu.
att besinna sig på, .sig sjalva .och.
sin.stånd- punkt, sin strävan.
Marav.
lever du?
.
Vad.
strävar du,.
att uppnå?
.
Ytligheten ä r dock u:tan .gräns. '
.. Man känner .icke, tidensu, .uppfordran.
Man skattar blott " At dagens mod i tankar: och känslor, dagsm6dei ' ' Jika: extrava- ganta, lika mycket i saknad av.ro och harmoni som.
toalettmoderna; endast.
_.
.
,.
.
.
.
.
.
olika.
dem däri,.
att i ' tankeshtte$.
.
motsatta .. äro.
: modeypa ' s t$ % t, men i dräktmoderna vanligen tiästn efter " - -.
,:.
".
vara.ndra.
.
:.
;: Som individuella personligheteiysom!
L ycklig den, som finner ' allt bra som a r och med en axelryckning avfär- dar " varldsförbattrarbråketu, kampen för reformer, för så kallade humanitära idéer.
.
~ y c k l i g också den, som i. sagda refor- mer ser porten; den tyvärr blott ännu oöppnade porten till Utopia.
Är man trivsamt belåten med det som ar, får man visserligen utstå obehaget av de oliktänkandes fåvitska nit; och vantar man av vissa reformer allt vad ' man har att önska for mänskligheten, har man att dragas med oliktänkandes tjur- huvade förstockelse.
Men den, som av hela sin själ vill reformer, u t a n atf vänta någon underbar omskapelse ge- nom reformen som sådan, har en be- svärligare.
lott.
Det ' a r att aga " konser- vatismens " skepsis: mot det nya utan konservatismens ro och att hysa " framåt- skridandets " leda vid den.
matta belå- tenheten med det närvarande men sakna den stimulus, som ligger i den starka tron på makten av yttre förändringar.
En enda fördel hait- den: &amp; stal1da:lätt-.
olikg: sjrhpuiil (ier; I.
.
heten att.
. '
, ' &amp;, wtfi,, -.
.
.
.
.
.
.
.
.
i.!
... ' ',, am,.
t.:,:: s.
r,.
, .fiicafe; nn; a; a- ".
; POlitisi &amp; .+h; a$d&amp;i+:.
C.
, I.)
,.
.
.
.
.
...... %.
.
.
nuva; ~a$e _:._.
ka !astro !ti&amp;n ... ar ' agnad.
.p&lt;ri,ngar,, s,om.
medborgare '.
', - _.
. ' ?m.
,.
.
, - Ock att ge ' - siörre sällskap åt dessa förut en-.
ej erkiinda!
- .av sitt, folk h i kviqg~,rna samma.
Åtminstone .. förefaller: det, so-m.
fullt så: stor anledning t.illsjalvranrisak-: Den; l
ning som männen.
Även u kvinnorörel- senu tillkommer det att pröva sig och sin skuld i att världen inte hunnit längre.
Oni vägar och metoder, om ordnings- följd och tidpunkt för vinnande av de speciella yttre mhl, som, kvinnorörel- senu under sin fortgång uppställt och uppställer för sig, a r det i detta nu svårt att saga något med starkare sannolik- hetsbetoning.
Men ur det inre livets synpunkt sett a r det inte häller så vik- tigt att kunna aga ett sådant förutseende.
På det ena sättet eller.
på det andra, snart eller mindre snart, större eller mindre brhkdelsvinster, lättare eller svå- rare förvärvade - det ar inte på detta yttre, som det framför allt kommer an.
Låt de oförstående, de utanförstående, som i ' lkvinnorörelsenu icke se annat an en det ena könets uklasskampa mot det andra, skadeglatt väsnas om kvinno- rörelsens förlorade spel och den oför- falskade maskulinismens återfödelse.
En rörelses styrka a r inte dess yttre segrar, i synnerhet inte segrarnas takt, utan det innehsill, den bar på, de krafter, som bara den fram.
Många äro de, också av " kvinnorö- relsen,~ " egna, som icke någonsin djupt upplevat de livskrav, u r vilka, d e livs- värden, till vilkas vinnande och skyd- dande " kvinnorörelsen " sprungit upp.
Många röra sig, liksom den hyggligare delen av " kvinnorörelsensu motståndare - de mindre hyggliga motståndarna ha åtminstone antipatiens instinkt -, på " reformernasa yra, med kvantitativa mått, med närsynta utgångspunkter.
De behöva vidare horisont, djupare perspektiv.
I handlingens tid böra orden vara återhållsamma och knappa.
I de var- andra bekriganae stora frasernas tid h6ves det de a k t a orden att vara så enkla som möjligt.
Då som nu h and- l i n g e n s tid pä samma gång a r f r a s e r - nas, blir man mest hågad för att helt och hallet tiga.
Vad handlingen - im- ponerande såsom handling, aven om målet ej a r det, - icke tystar, det tystar ledan vid ordprålet och vice versa.
Tiga kan den enskilda, men stor a r skilnaden mellan tystnad och tystnad.
Tiga på samma satt kan icke en " rörelseu, minst en så omfattande och mångartad som ukvinnorörelsenu, men den kan spara på stora ord, medan den fyller anspråkslösa och näraliggande uppgifter med den levande och livgivande ande, som a r dess sjal, och utan vilken den vore död.
Det a r icke under omständigheter som de nuvarande, som man känner lust för formulering av vad denna s j a l a r - för möjlighet att missionera krävas lyssnare.
Men de, för vilka den ar uppen- bar, kunna alltid - i spänstig inre kamp mot alla neddragande och splittrande inflytelser - om de ratt vilja det, i någon mån personifiera denna inre livs- princip.
H ILMA BORELIUS.
-.
.
--- --- A- H E R T H A 179 - p Fredrika-Bremer-Förbundets årsmöte 25-26 april 1916.
Stockholm hade, likasom föregliende år, utsetts till plats för Fredrika-Bremer- Förbundets årsmöte, och dit sanilades, till förbundets byrå 48 Klarabergsgatan, den 25-26 april förbundskretsarnas representanter för att tillsammans med förbundsstyrelsen avhandla de gemen: samma ordinarie ärendena för året.
Samtliga kretsar hade i Ar icke haft tillfälle att låta ' sig representeras vid mötet, men närvarande vor0 fruarna A. Söderström och E. Quensel, Malmö, docent H. Borelius, Lund, fru R. Schurer von Waldheim, Hälsingborg, fröken A. Arwedson, Linköping, fru A. Widebeck och fröken E. sack, Strängnäs, Det var förbundets ordfö ' rande, fru A. Montelius, som tisdagen den 25 på morgonen öppnade mötet med att halsa de närvarande välkomna, varefter de ordinarie förhandlingarna omedelbart togo sin början.
Till mötets ordförande valdes enhälligt fru A. Montelius, var- efter tvenne vice ordförande utsågos, fru A. Söderström och fröken A. Arwedson.
Sekreterare blevo fröknarna I. von Plomgren, S. Laurell och fru Anna Lamberg Bruun. '
*.
Förbundets verksamhet 19 15.
Den sedvanliga redogörelsen för det gångna årets verksamhet lämnades av förbundets dåvarande sekreterare, fröken S. Laurell.
Med en blick ut över tids- läget, som i så m h g t och mycket ver- kar hämmande, framhöll fröken L. att stort taget måste man anse att.
för- bundets verksamhet hållits gående ' i vanliga former; endast ett par uppgifter, som .man före krigsutbrottet beslutat taga upp, hade man ännu så länge sett sig nödsakad att lämna Asido.
Arbetet på förbundsbyrån hade året igenom varit intensivt och upplysnings avd el^ ningen mycket anlitad.
Aktuella lag- och Iönefrågor direkt berörande kvinnornas htressen förbundsstyrelsen som alltid vaket följt, och under året hade också utta1,anden gjorts i sådana frågor och skrivelser avlåtits till respektiva myndigheter.
Så hade, på grund av föregående årsmötes beslut, styrelsen gått .in till Kungl .. Maj:t med en skrivelse i anledning av larare- lönenämndens framlagda betänkande.
och likaledes hade styrelsen ingått till lagutskottet med ett uttalande i .akten- skapslagstiftningsfrågan.
Denna skrivelse åberopades sedermera under debatten i riksdagen, då frågan dar behandlades.
Annu en skrivelse till ~ u n g l.
Maj:t hade styrehen under Hret inläninat, föranledd av förslaget till successivt in- förande av en betydande förändring.
i de kvinnliga tjänstemännens ställning vid Kungl.
Jarnvagsstyrelsens byråer och kontor, varigenom kvinnornas såväl löner som befordringsförhållanden högst avsevärt komme att församras.
Med anledning av den inom lagbe- redningen ' pågående revisionen av den del av gifterm8lsbalken; som berör ma- i.
kars egendomsrättsliga förhållanden, hade förbundet under året anordnat tvenne diskussionsmöten, hvartill inbju- dan utfardats till andra kvinnoföreningar.
Närmaste syfte med dessa möten hade varit att ge lagberedningens kvinnliga ledamot, fru E. Broomé, tillfälle att taga del av skilda representativa kvin- nogruppers uttalanden i denna viktiga och svårlösta fråga.
För de svenska kvinnornas delta- gande i internationella kvinnokongres- sen i Haag 28 april-l maj 1915 hade förbundet verkat genom att vara med om att konstituera en kommitté, som förberedde saken.
I denna kommitté ingingo representanter för förbundet, L.
K.
P.
R., Svenska Kvinnornas Natio- nalförbund och Socialdemokratiska Kvinnornas Centralstyrelse.
Under året hade styrelsen mottagit ett nytt uppdrag i det att framlidne in- geniören Otto Broms, som testamente- rat ett avsevärt kapital till den av ho-.
nom grundade Hemskolan å Vacksta- näs i Södermanland, testamentariskt bestäm t a tt skolans styrelse skulle till- sattas av Fredrika-Bremer-Förbundet.
Skolans syfte a r att ge döttrar från lantbrukshem en rationell undervisning i allt som rör ett småbruks skötande.
Kursen a r ettårig.
Som skolan förfogar över ett ganska betydande rörelseka- pital kunna skolavgifterna sattas myc- ket lågt.
Vid R i m f o r s a hade den av lant- bruksstyrelsen Fastställda planen För un- dervisningen i alla delar följts.
Under- visningsövningarna hade liksom förut bestiitt av demonstrationer, teoretiska lektioner och föredrag.
Av äldre kursens nio elever hade tre valt lanthushålls- lärarinnekursen, fyra trädgårds- och slöjdlärarinne kursen och två skolköks- lärarinnekursen.
Förbundets nystartade fruktodlings- och trädgårdsskola, Apelryd vid Bastad, kunde sagas vara stadd i en löftesrik och glädjande utveckling.
Under den basta ledning hade arbetet kommit i gång, fullt antal elever, tolv stycken, fanns redan nu vid skolan, och hela företa- get syntes arta sig på basta satt.
Sedan hösten 1915 föreligga ett par nya trycksaker rörande förbundets verk- samhet, dels en adresslista upptagande förbundets olika avdelningar och insti- tutioner, dels en kortfattad redogörelse för förbundets verksamhet på olika områden.
Förbundskretsarna.
Redogörelsen f5r verksam heten inom de skilda förbundskretsarna lämnades därefter av respektive kretsrepresen- tanter.
Inom samtliga kretsar syntes arbetet på grund av med världskriget sammanhängande förhållanden ha till en viss grad omlagts och ganska direkt inriktats på &amp; garder till lättande av kris- tidens verkningar.
Kurser i matlagning med demonstration av koklådor, söm- nadskurser för arbeterskor samt om- händertagande av de ledigblivna tobaks- arbeterskorna hade exempelvis i M a l m ö utgjort den .egentliga verksamheten.
I L u n d hade likaledes med dyrtiden sammanhängande förhållanden gjorts till föremål för.
kretsens intresse och intressanta föredrag därom hållits.
H ä l s i ng b o r g hade anordnat föreläs- ningar för arbetarehustrur.
L i n k ö pi n g
- .. -.
--- - - -.
-.
- - - -- - H E R T H A hade inriktat sitt arbete på att stödja darvarande arbetsstuga för barn, och något mer än hundra barn hade där under året sysselsatts och delvis bespi- sats.
I s t r ä n g n ä s hade man särskilt arbetat med att få- till stånd ett.
fast skolkök, vilket nu också håller på att inredas i den nya flickskolan.
A r v i k a s hrsberättelse upplästes av fröken Laurell, då Arvika icke var representerat vid mötet.
.
.
Stipendieinstitwtionen., De ståtliga siffrorna för stipendiein- stitutionen var det fröken M. Silow som meddelade, för sista gången i egenskap av institutionens sekreterare, då ju frö- ken Silow med 1915 Ars utgAng lam- nade denna sin mingåriga befattning.
~ l u t s u ~ m o r n på a de nu befintliga sti- pendiefonderna, upp emot 450,000 kr., visade det imponerande resultat som uppnåtts under den tid s i m gått.
Också uttalade förbundets ordförande till frö- ken Silow förbundets erkännsamma tack för det intresserat hängivna arbete hon som stipendienamndens sekreterare allt f r h dess första början agnat denna sak.
Själv betonade fröken Silow i det tack hon riktade till kretsarna för deras.
hjälp i arbetet med stipendiefonderna, att genom detta arbete en nationell in- stitution för Sverges unga flickor grun- dats, som kanske mera an något annat bidroge till att ställa dem självständiga i kampen för tillvaron.
Ekonomiskt oberoende tillförsäkrades dem genom de kunskapsförvärv, som stipendierna öppnade möjlighet till.
- l81 e- Styrelseval m. m..
Sedan revisionsberättelsen upplästs och mötet beviljat styrelsen decharge skreds till styrelseval.
.
Till ordinarie medlemmar i styrelsen utsågos de under omval stående: fru A. Montelius och fröknarna S. Ulrich, L. Dahlgren och A. Thorstenson, samt nyvaldes fru L. Hellström.
Till supple- anter i styrelsen omvaldes fru G. Tör- nell, fröknarna S. Laurell och S. Leijon- hufvud samt assessor 0.
Montelius.
Vid val av revisorer och revisorssuppleanter återvaldes de avgående, fröknarna M. Aspman, M. Stael von Holstein och d:r Adolf Tamm samt fröknarna H. Carle- son, E. Sundberg och jur. utr.
kand. M. Cailson.
Till medlemmar av krets- nämnden valdes fröknarna S. Ulrich och S. Laurell.
Själva mötesförhandlingarna avsluta- des därefter med att fröken I. von Plomgren lämnade en exposé över Herthas stallning och riktade en upp- maning till de närvarande att- kraftigt arbeta för ökat prenumerantantal.
* * " - e.
Som första diskussionsämnet på års- mötets program kom S a m a r b e t e mel- lan Nordens kvinnoföreningar.
I ett kort sammandrag gav fröken E. Kleman en historik av de ansatser till samarbete mellan nordens kvinnor, som gjorts under de senaste femtio åren, och övergick därefter till att redogöra för hur frligan på senaste tiden blivit aktuell samt angav riktlinjerna i det preli- minära förslag till organisation för de nordiska kvinnornas samarbete, vilket framkommit i samband med det 1914 i Köpenhamn hållna nordiska ksinno- '.
.
.
.
.
.
saksmötet.
Den diskussion som härpå följde utmynnade i att årsmötet beslöt ett sympatiuttalande för att ett dylikt samarbete kom till stånd.
Andra dagens förmiddag börjades med en redogörelse av fröken A. Thor- stenson för en utredning förbundet verkställt angående gifta k v i n n o r s o m y r k e s u t ö v a r e.
Som Hertha i något av de närniaste häftena kommer att bereda plats för en utförlig artikel i denna sak ingå vi inte här närmare p % det intressanta föredraget.
Kvinnans arbete för medbor- ga r r ä t t, med fru Karin Fjallback-Holm- gren som inledare, var programmets nästa punkt.
Något agitationsföredrag för p r i n c i p e n kunde det givetvis icke vara i denna krets.
Men det var en varm och vältalig vädjan till de nar- varande att ge - var och en i sin stad - sitt personliga arbete åt saken, som ännu alltjämt hade att strida mot okunnighet, fientlighet och likgiltighet.
I den livliga diskussion som därpå följde kom också - som ju var att vänta - till fullo fram de narvaran- des vilja att söka i sin mån främja rösträ ttsarbetet.
Första aftonens stora diskussions- möte pá Rosenbad angående O n s kemå1 m e d a v s e e n d e på d e n b l i v a n d e ä k t e n s k a p s l a g s t i f t n i n g e n hade sam- lat ett stort antal av representativa kvinnor u r skilda läger.
Efter fröken M. Stael von Holsteins klara och sak- liga utläggning av det uttalande de svenska kvinnoföreningarna nyss gemen- samt inlämnat till lagberedningen och sedan fru G. Törnell i en roligt poang- terad historik av vår aktenskapslag- ' stiftning ända från äldsta tider givit relief åt vissa ännu bestående bestam- melser, kom den darpá följande diskus- sionen givetvis att knyta sig kring det till lagberedningen Översända uttalandet.
Lagbet edningens kvinnliga ledamot, fru Broomé, hade härunder diverse spörsmål att framställa i fråga om kvinn0rna.s uppfattning och önskemål.
Av särdeles stort intresse var fröken Annie Furuhjelms redogörelse för det uttalande finska kvinnoföreningar just nu gjort i samma lagstiftningsfråga och som i de väsentliga punkterna nästan sammanFöl1 med det svenska.
Efter diskussionens slut var samkväm med supé anordnat i Rosenbads fest- våning.
* * En intresserik avslutning fi~k~förbun- dets årsmöte genom det stora offentliga diskussionsmöte, som onsdagens afton den 26 april anordnats m e d a n l e d n i n g a v l a g b e r e d n i n g e n s f ö r s l a g till n y lagstiftning angående barn utom ä k t e n s k a pet.
Inbjudan till mötet hade utgått från Fredrika-Bremer-Förbundet, Föreningen Frisinnade Kvinnor, Stock- holms F. K.
P.
R., Moderata Kvinno- förbundet, Socialdemokratiska Kvinnor- nas Centralstyrelse, Svenska Kvinnor- nas Nationalförbund och Vita Bandet.
Justitierådet Hjalmar Westring redo- gjorde därvid i ett detaljerat och in- struktivt föredrag för det nya lagför- slaget.
För Herthas läsare torde detta redan vara val bekant genom den för- träffliga redogörelse fru Tiselius famna t i tidskriften över förslaget, varföre vi icke nu närmare ingå på h r Westrings
föredrag.
En längre diskussion följde på detta.
Vi tänka oss att en annan gång få - tillfälle återkomma till några av de syn- punkter som därunder framhöllos, sär- skilt av borgmästare Petterson, fattig- vhrdskonsulent Barkman, fröken Anna Lindhagen och juris kand. Eva Anden, vilka kräva omnämnande i ' Hertha men vilket tid och pressläggningsförhållanden icke nu tillåta.
.
Gina Krog födt den 20:de juni 1847, död 14:de april 1916.
Et tilbakeblik.
- orge mistet en av sine cedleste dötre, Nnorske kvinder l&amp;.
stort og uer- stattelig tap, da ina Krog den 14:de april la ned sin penn og lukket sine öine i döden.
Intet europseisk l ' and har fostret en kvinde, der som hun helt oket sin tid, sine krzfter og sin hele energi paa det arbeide hun * blev trofast mot til sit ' sid- ste öieblik.
Ingen har som - hun hat sit sind, og hele sin personlighet saa prceget .av den idé hun viet sit liv, og soni hun saa utrztielig rögtet gjennem alle aarene.
Sjelden utrustet som hun var, saavel hvad det indre som ytre inenneske an- gaar, kunde hun, som ingen ' anden, ta den svaere kamp op mot al den fordom og bornerthet, hvori det norske samfund var hildet, da hun som ung tok arven op efter Camilla Collett.
Love og vedtzgter kravet at kvinderne holdtes borte fra alt det som hadde offentlighetens prag, i Norge som over- alt ellers i verden.
Den ensomme röst, som löd i 50- ' 60 aarene hadde vakt enkelte mand.
og kvinder til eftertanke, men bedrövet som Camilla Collett var over den man- gel paa for~taaelse hun mödte hos sin samtid, indskranket hun sig til nu og da at utsende sine sterkt pragede ten- densskrifter, mens hun personlig holdt sig fornemt utenfor dögnets kamp, og henlevet störsteparten av 70 og 80 aarene utenfor Norge.
70 aarene bragte ellers en anden kvinde frem p6 skuepladsen: Aasta H a n s t e e n.
Hun vaaget det i.
det ' pene samfundu hittil aldeles.
uhörte: at stevrie ind for sin talerstol teologer og filosofer.
Disse fandt det naturligvis under sin vmdighet at indfinde sig for at lytte til hvad en kvinde kunde ' ha at si dem.
Men frygtlös som Aasta Hansteen var, brukte hun et andet vaaben, da hun.
hvasset sin kraftige penn i den kjendte polemik med de teologiske professorer.
Mange kvicder tok avstand, men nogen faa vaktes.
op av sin dvale.
Imidlertid - kampen var for ulike: een kvinde mot.
.
mange av kirkens og universitetets maend; jordbunden blev " braendende " under hende, og hun drog i landflyg- tighet til det fri Amerika, hvor kvinde- sakens vugge stod.
- Flere aar derefter löd en tredje kvinde- röst.
Ikke saa sky cg daempet som den förstes, men heller ikke saa skarp og utfordrende som den andens.
Det var vaaren 1884, at der i " Nyt Tidskriftu, som utgaves av professo- rerne J.
E.
S a r s og O l a v Skavlan, fremkom en artikelrakke " Om k v i n d e- s a k e n s naermeste opgavera.
For- fatteren skrev under fuldt navn: G i n a K r o g stod der.
Fra det öieblik blev hun hövdingen, som skulde före kampen for denne sak frem.
Gjennem 32 anr, usvikelig trofast i sit sind, aldrig rzdd for haan och spot, altid overbevist om sakens retf~rdige seier tilslut, kj~empet hun.
Ved den naevnte artikelraekke bragtes kvindesaken over i det praktiske liv.
Disse ypperlig skrevne artikler er i sin virkning blit monumentale.
Der fandtes allerede den gang mknd i Norges land, som var faerdige til at bryte en lanse for kvindernes sak.
Foruten de to naevnte professorer, der hadde fri- sind nok til at ta artiklerne op i sit blad, davzrende h y p o t e k b a n k d i r e k - t ö r H. E.
B e r n e r.
Han hadde for- gjaeves henvendt sig til flere kvinder med bön om assistance til at faa en kvindeorganisation istand, som kunde stötte kvindernes retfaerdige krav paa bedre vilkaar i samfundet.
Straks han Izeste Gina Krogs sterke, taendende indlaeg, forstod han at hun var den rette, henvendte sig til hende,, og hans Iaenge nzrede plan kunde realise- res i Norsk Kvindesaksforenings grund- laeggelse 28:de juni 1884 med Berner som formand, og Gina Krog som med- lem av styret.
Blandt indbyderne til dannelsen av denne forening var ogsaa Studentersam- fundets davzrende formand, nuvaerende minister i Stockholm, dengang kand. jur. F r a n c i s H agerup.
Interessen var vakt, ökedes utover hösten, og straks studenterne var vendt tilbake til sine semestre, sammenkaldte for- manden et möte til diskussion om kvin- desaken.
Til dette blev Gina Krog selv- fölgelig indbudt.
Diskussionen va kte stor sensation i byen, som utover det hele land.
Der kom til at staa kamp om hendes navn; dog det maatte vxre saa, for uren kamp hadde Gina Krog ikke utrettet det hun har.
Jeg husker hvilket ry der stod av mötet, og hvilke rygter der gik.
Mötet dröftedes ogsaa der hvor jeg dengang levet - i en meget avsides krok paa vestlandet - og jeg var fuld av ung- dornmelig beundring og begeistring for de kjakke kvinder, som saa modig hadde talt vor sak i en forsamling av mand.
(Ved siden av fröken Krogop- traadte en av vore förste kvindelige stu- denter, f r k L a u r a Römcke).
Da jeg nogen aar senere laerte Gina Krog personlig at kjende, fik jeg hende engang til at fortaelle om mötet.
Hvor- ledes föltes det? "
spurte jeg.
" Aa, det var frygteligu, sa hun, " det var jo den förste offentlige diskussion, hvori kvinder optraadte, og jeg fik nok föle, at det var anderledes s e l v a t optraede p e r - sonlig, end det var paa p r e n t at op-
-- H E R T H A P I fordre andre kvinder til at gjöre, det.
Der er forskjel paa ord og handling, eller rettere: paa det skrevne og det levende ord!
Hagerup indledet til bed- ste for kvindesaken.
Men saa kom de gamle arvzrdige - nu avdöde - pro- fessorer L o c h m a n n, - Aasta Hansteens ivrigste motstander - og m on rad.
Og de kom med lange utredninger som i sit vzsentlige indhold blev et angrep.
Dette maatte svares paa.
Nu stod " lam- pefeberen " höit, og da jeg reiste mig for förste gang at tale vor sak, fölte jeg det formelig som om tungen kl=- bet sig fast til ganen.
Men den .kom da lös! "
tilföiet Gina Krog med sit smukke smil.
At hun talte bra, og at hendes indlarg var vegtig, det vet vi.
For nu flammet det utover, man dis- kuterte kvindesak rundt omkring, saavel privat som offentlig.
Det blev moderne at vaere medlem av u Norsk Kvindesaksfor- ening1 '.
Et stort slag var vundet!
- For fröken Krog stod stemmeretten altid som det middel, hvormed kvinder skal naa sin likestilling med mznd i samfundet.
Og det blev da ogsaa efter hendes initiativ, at den nystiftede fore- ning indböd til diskussion om dGte emne.
At optage stemmeret som pro- gramsak, var ikke klokt ' for foreningen, men efter Gina Krogs glimrende fore- drag om denne sak, vaaget man naste - vaar at stifte en ny forening, bestaa- ende utelukkende av kvinder og med denne ene sak, stemmeretten, som sit program.
Det blev " K v i n d e s t e m m e - r e t s f o r e n i n g e n u.
Gina Krog stod som dens formand i en r a k k e av aar, fra 1885 til 1897.
I denne tid bragte foreningen flere ganger forslag ' ind til ' Stortinget om saavel politisk som kommunal stemmeret for kvinder paa samme vilkaar som norske .mtxnd den- gang hadde den.
For Gina Krog stod det altid urok- kelig fast, at kvinder ingenlunde kunde nöie sig med noget mindre end,maend, det var ikke hendes sak at gaa paa akkord, saa da majoriteten av " Kvin- destemmeretsforeningensu medlemmer vilde slaa ind paa en ny taktik, bröt hun ut og dannet en ny stemmerets-rening, ltLandskvindestemmeretsforenin- gen1 (, som holdt fast paa det uavkortede krav.
Jeg glemmer ikke Gina Krog den kveld, da l ' Landskvindestemmeretsfor- eningen " blev stiftet.
Efter et par for- beredende möter sarnledes man til et större, hvor der mödte en av dem som i alle de forlöpne aar hadde vzret hendes kamerat og kainpfalle.
Hun bad frk.
Krog om endelig ikke at splitte de stem- meretssökende kvinder i landet, men la al meningsforskjel bero og holde fast ved det gamle.
D; Gina Krog stod der, smuk og imponerende paa dirigent- plassen, saa jeg det kostet hende kamp, men hun staalsatte sig og holdt fast paa beslutningen.
Et öiebliks nolen - og klubben faldt med de ord: " Hermed erklarer jeg ' Landskvindestemmerets- foreningen ' for stiftet. "
Det var et stolt öieblik.
~anebcereren hadde ikke sviktet sin fane!
Har aldrig gjort det siden heller.
Da frk.
Krogs tid var sterkt beslag- lagt paa andre omraadc;, bl.
a. med sit blad, kunde hun ' ikke selv vsere .for- mand i den nystiftede forening, men foreslog f r u F. M. Q v a m til denne stilling.
-
Allerede aaret efter " Norsk Kvinde- saksforenings " stiftelse, hadde man pla- nen oppe om utgivelsen av et eget organ for kvindesaksbev~gelsen, og i l887 utkom förste nummer av " Nylaende ".
Foreningen hadde straks utset Gina Krog til dets redaktör.
Da det imidler- tid viste sig at bladet ikke lönnet sig, besluttet foreningen i 1893 at nedlagge det.
Men det kunde Gina Krog ikke baere over sit hjerte.
Hun overtok bladet selvstaendig, paa egen risiko, som ut- giver og redaktör.
Og det gik for hende.
Efterhvert har hun gjennem dette sit organ naadd frem til landets kvinder og mzend med sin fine penn og sin kraftige tale.
Mange er de emner som f ' NylzendeU har behandlet, og aldrig har dets redaktör varet raedd, naar det gjaldt at si sandheten.
Ufortrödent og uav- kortet har bladet holdt.
frem fordringen om jevnbyrdighet for kvinder med mand i vort samfund.
I taknemlighet for hvad dets redak- tör hadde utrettet, feiret norske kvinder og mznd i 1912 bladets 25 aarsjubi- lceum med en straalende fest.
- Med sit sterke nationale sind og sine livlige internationale interesser, var det en selvfölge at fröken Krog blev den som arbeidet for.
og efter dannelsen blev formand i " N o r s k e K v i n d e r s N a t i o n a l r a a d ", da dette i 1904 blev grundlagt.
Hun har da herigjennem jevn- lig repraesenteret norske kvinder i ut- landet paa den srnukkeste maate.
Hun blev sat paa de vans keligste poster, fordi man kunde stole paa hendes ret- sind og hendes fine takt.
Ved sin sikre optrzden og * sit höisind har hun ogsaa forstaat at hzvde sin stilling ved de for- ' skjellige lejligheter, ikke altid like be- hagelige for hende selv.
Ved flere anledninger forsökte andre at faa Gina Krog ind i forskjellige hverv.
Men hun brydde sig ikke om den slags udrnerkelse.
Hun la dog ikke skjul paa at der var enkelte ting, som g l ~ d e t hende, saerlig for sakens skyld.
Jeg vi1 nzvne, da hun i 1908 blev o p n w n t og mödte som den n o r s k e r e g j e r i n g s repraesentant ved den Internationale Kvindestemmerets Alliances kongres i Holland.
Da var hun straalende.
" Jeg eier ikke tid til deta, sa hun til mig; " men jeg maa avsted. "
Hvem skulde ha forutsagt dette for 24 aar siden!
En anden udmerkelse som vi hendes ven- ner gladet os over, var hendes utnzv- nelse til medlem av den " litterase bedöm- melseskomi teu, en stipendiekomite for forfattere.
Der hörte hun ogsaa hjemme.
Naar vi nu, da Gina Krog er gaat bort, kaster blikket tilbake, saa ser vi kamp, stri kamp, men ogsaa g l ~ d under e kampen og i seiren.
For seier paa seier har hun vunder.
Og deilig er det at vite nu.
For faa er det beskjzret at se sin kamp for idealer saa kronet med seier, som det blev hende til del!
Vi andre som lever efter hende, vi under hende dette, vi nyder alle godt av disse seire, og vi forstaar at vurdere dem.
Vi staar der med taknem !ighet mot hende, vor trofaste kjzrnpe, som bragte os dit vi staaridag.
Men hadde vi norske kvinder forstaat hvad der hadde tjent til vort bedste, saa hadde vi " löftet i flok ", og lettet det daglige og slitende arbeide for Gina Krog, saa hun selv kunde faat bruke sine rike evner fuldt og helt hvor de kunde ha gjort de
sterkeste indsatser, saa hun hadde sluppet i .sindene ..
Skal jeg Fr ' emhzve en gang at opstykke sin tid i alle den slags smaa- fremfor de mange, maa det vzre, da saker, som hun ofte selv maatte gjöre, hun i 1898 ved " Norsk Kvindesaks- og som trzttet hende mere end det forenings " fest for Henrik Ibsen i en glimrende tale bragte den 70-aarige dig- andet og större.
- Som taler har Gina Krog reist " Fra ter kvindernes hyldest og tak.
Det var Vesterhavet til Kjölens rand, fra Nord- herlig for hende at faa anledning til at ishavet til Kristianssand ", vakt initia- gjöre dette.
Ja, mange er d e hun gjen- tiver, overbevist fiender av saken, vun- nem sit verk har vundet, Hendes röst det venner og stiftet foreninger.
Ogsaa mnaadde ogsaa Aasta Hansteen i Amerika.
utlandet hadde bruk for hende.
Sverige, Den kaldte hende hjem igjen.
" Jeg maatte Danmark, Finland, Tyskland 6. fl.
lande ile hjem, da jeg skjönte at et nyt lys kjendte hendes veltalenhet og kaldte paa var tzndt i gamle Norgeu, ' sa Aasta Hansteen engang til mig.
Og den som hende flere ganger.
Mange ganger har Gina Krog og jeg tzndte dette nye lys, det var Gina Krog.
Maatte de slegter som kommer efter, vzret sammen i kamp og i arbeide og - i festlige stunder ogsaa.
Og jeg har erkjende, forstaa og fremfor alt vise altid beundret hendes sterke tro paa sig taknemlige mot hende som tok de kvinderne (en tro som hun ofte maatte mange kraftige tak for dem, mot hende styrke hos mig).
Hendes store troskap som ryddet veien, saa de bare har at mot v o r sak var ubrödelig til hendes tage livet op, rikt og aapent som det ligger sidste stund.
Hendes trofasthet i ven- for de norske kvinder i dag!
p. t.
Stockholm 17:de april 1916. skap var uten svik.
Ofte har jeg fölt FR. MORCK.
hvor hendes ord har tzndt og varmet.
Hos engelska fredsvänner under kriget.
F redsintressen äro väl nättopp den sämsta rekommendation för att slippa in i ett krigförande land i dessa dagar.
Men vi hade nog av giltiga ärenden också.
Jag ville besöka åtskilliga veten- skapliga museer, olyckligtvis var jag okunnig om att de flesta vor0 stängda.
Dessutom For jag ut som agent för mitt eget laboratorium i hopp om att i denna egenskap imponera bäst på det s. k. kramarfolkets representanter vid grän- sen; jag visste ju inte, att de flesta apparater och reagens jag behövde vor0 exportförbjudna.
.Min rekommendation till en nobelpristagare och Sir gjorde dock bästa intrycket; för hemresan skaf- fade jag mig * därtill referenser från ett par Lorder, vilka fungerade enligt be- räkning.
Med erfarenhet från Tyskland hade vi berett oss p i en sträng kropps- visitation, men den blev s i human, att
1 S8 - -.
.
-.
.
- - - - -.
- -- - - - - -.
.
-.
- - - -.
.
-.
.
.
- - H E R -.
T H A -- .- vi nästan hade list att säga: " Det där k a n ni inte! "
Det såg ut som om de tjänstgörande själva vore generade att bära hand på en, begreppet om den individuella Friheten a r i England svårt at t utrota.
Men korsförhören däremot lämnade intet övrigt att önska i snar- jande frågor, och vi vor0 nästan över- raskade att inte behöva vända om igen, som fl ' era av våra medpassagerare.
Nar vi släpptes i land hade det hun- nit bli kväll, och Newcastle är väl t. o. m. i normala tider den sotigaste, mör- kaste stad som tänkas kan.
Som genom ett under kommo vi dock helbregda ner till London.
Men vilken ohygglig lång natt i en fullsatt, ouppvärmd kupé, med sorgfälligt fördragna fönster och spänningen att tro sig bevakad.
Fullt av militärer, kacka, spänstiga kha kiman med överraskande unga, vackra gosse- ansikten.
På väg söderut mot okända öden s-ovo de tryggt i sina tjocka päls- fodrade uniformer, till synes obevap- nade, med endast en elegant kapp i stallet för en skramlande sabel.
London hade ännu ej vaknat, och till vår stora besvikelse var hotellet över- fullt.
I väntan p6 rum sjonko vi ned på ett par stolar i den dragiga salongen och skulle ha sovit lugnt, om inte nilgra misslynta stadgummor jagat oss Från rum till rum.
Till sist måste vi i för- tvivlan - kasta oss ut i världsvimlet, och det dröjde inte länge förrän vi fråssade i de vildaste " shoppingu-orgier i varu- husen vid Oxford street.
Av klokhets- skal var vårt liv under den första tiden verkligen mycket världsligt och kunde alls inte förråda några djupare intres- sen.
Om vi hade någon objuden Följe- -.
- - -- p - - slagare, som vi ofta tyckte oss marka, kunde han inte klaga över enformighet.
I synnerhet kvällarna på nligon liten typiskt italiensk restaurang i Sohokvar- teret eller en rörande, föga tankean- strängande teaterkvall eller biograf torde ha tilltalat honom.
Men nog borde det ha varit litet besvärligt för honom att " skugga " oss i Londonmörkret i folk- trängseln.
Den första osäkerheten, som man själv .erfar, försvinner emellertid snart för intresset, man lotsar sig fram utefter husraderna med de gardinskyd- dade skyltfönstren, räknar tvärgatorna för säkerhets skull, tar sikte på någori utskjutande entré med små blåa lyktor som enda ljusreklam, snubblar mot trottoarkanterna, " krossaru avenyn, dar gatlyktornas dämpade sken av skärmar kastas ned på refugerna, stirrar Zingsligt efter de ogenerat framrusande bilernas hotfulla " ögonu, medan på den mörka natthimlen strålkastarnas spöklika strim- mor jaga efter Zeppelinare.
Och dock råder ingen egentlig fruktan för dessa ubabykillers ", som inte ha kostat ens så många människoliv som skyddsåt- gärderna mot dem.
Vi hade så småningom börjat kanna oss för med små kort till våra vänner och väntade med oro på svaren, tills vi förstodo att censuren kontrollerade både deras och v8r post.
Till slut kommo vi dock i kontakt med dem och kunde glädja dem med hälsningar från vänner i Norden, kunde Försäkra dem att vi kvinnor häruppe alltjämt med svidande hjärtan lida med våra olyckliga med- människor i alla de stridande länderna, att vi ej kunna glädja oss at egen säker- het vid tanken på deras ständiga oro.
Det var inte lätt att bemöta deras före- brående frågor, varför de neutrala endast tänka på att bevara sin egen neutrali- tet och lämna de blödande folken åt sitt öde utan att ens f ö r s ö k a att medla.
Vilken.
gripande inblick vi fingo i deras tysta,.
oförtrutna arbete att höja freds- viljan och motarbeta den allt mer vax- ande bitterheten och krigshetsen.
Trots deras varma fosterla.ndskärlek beskyllas de naturligtvis av krigsivrarna för att vara progermans " och landsförrädare.
Det var beklämmande att höra hur deras privatliv övervakades, telefon- samtal avlyssnades och posten censu- rerades, t. o. m. inom London.
Djup var .ras sorg över att allt, som förut utgjort Englands stolthet, nu hotade att ramla.
Habeas Corpusakten a r upphävd, förr kunde ju ingen engelsk medborgare fängslas utan att få veta varför han anklagades.
Frihandeln skall försvinna, det märktes ju redan på den fumliga tullvisitationen, förr kunde varje främling, * som satte foten på Englands jord känna sig som en av dess söner, för hur många var det inte en tillflykt undan förföljelser, nu ser man i varje utlanding en spion, så .mycket mera som godtrogenheten hamnat sig.
Den frivilliga rekryteringen utbytes småning- om mot tvångsvärnplikten, som skall förvandla aven England till en milita- riststat och driva ut den för genom- snittsengelsmannen så typiska motviljan mot krigstjanstgoring som ett tarvligt jobb.
Särskilt.
mot den sista åtgärden koncentrera fredsvännerna sina ansträng- ningar och fordra åtminstone frihet för sådana, som av religiösa skal, såsom kväkarna, vägra att bara vapen.
Un- - derligt var det att se hur, trots der- synbara glädje att bli orienterade över fredsrörelser i andra länder och deras rörande förtroende för vårt goda upp- såt, dock en känslig naturs reservation mot att blotta sin ' smarta ofta förseg- lade deras lappar.
Ärligt visade de sin fredsvilja.
och av lojalitet mot sin egen regering vore det om ' öjligt för dem att under någon falsk förevändning försöka få tillåtelse att samarbeta med sina me- ningsfränder utomlands.
H u r gripande a r icke ett yttrande som detta av en radikal krigshatare: " Om min mor vore vansinnig, inte kunde jag gå till gran- nen och tala om hennes yrselfanta- sier!
Outtröttligt arbeta fredskvinnorha att vacka opinionen ur krigsruset, det finns inga hinder nog stora att förlama dem.
Deras mijten förbjudas visserligen ej direkt av ' myndigheterna, men de finna allt större svårigheter att hyra lokaler.
Den gula pressen varvar unga austra- liska krigare, som storma lokalen under rop av: " Ni vilja utlämna oss åt fien- denu.
Detta a r något för engelsk upp- fattning så oerhört och Främmande, att ett civilt möte upplöses av militär, att det borde vacka opposition om icke det individuella frihetsbehovet redan börjat avtrubbas.
En annan fint ar att sanda upp mottalare, som ta upp tiden efter inledningsföredraget så länge, att all diskussion blir omöjlig.
Men de var- sta fienderna ar6 kvinnorna själva, suff- ragetter, soi bilda frivilliga skyttekårer och brinna av stridslust, unga rika flic- kor, som utan avlöning sy uniformer, i synnerhet armbindlar, eller på restau- rangerna gå omkring med feghetsfjadern ..
till alla unga man, som sakna atteste- Kunde man ej vinna något genom de- ringsmarket.
monstration, genom frivilligt martyrskap, Men fredskvinnorna ha en otrolig sade en, så gällde det dock att inte ge uppfinningsförmåga och energi.
De ar- tappt, bara hålla ut, arbeta i det tysta, rangera små studiecirklar eller föredrags- liksom råttan som befriade lejonet ge- serier i olika stadsdelar, som utan att nom att gnaga sönder fängslet.
Hon väcka förargelse genomsyra opinionen, varnade kvinnorna att ge efter för falsk skapa små fredscentra.
Genom en an- patriotism, hon påminde om österrikiske språkslös butik släpptes vi in till ett kanslerns svar till kvinnodeputationen sådant möte i en mörk och kall lokal från Haag: " Varför ha Ni kvinnor icke med enkla bankar och en liten kamin, kommit samman förr och gjort detta ".
som mera rykte a n värmde.
Vi vor0 Och: " Våra unga män äro för kultive- snart stelfrusna i det oundvikliga dra- rade för kriget, de veta val, att när de get, men auditoriet var fängslat av de gå ut att försvara sitt land, hjälpa de utmärkta föredragen.
Vi kände igen till att tillintetgöra civilisationenu.
Vad mer an en av de närvarande från som frapperar oss vid dessa improvi- kvinnokongresser, och de hade ej för- serade möten .ar publikens förrnilga att lorat i intensitet och entusiasm, trots ta del i diskussionen, dens vakna in- att de bekände, att de sågo sitt livs- kast och frägor.
N.
S. länga sociala arbete förintat av kriget.
Ar kvinnan människa?
kratta inte, goda läsare, om du till- S äventyrs hör till dem, som förvisa denna fråga till det rena skämtets om- råde, eller till dem, som tro, att den redan för århundraden sedan blivit slut- giltigt besvarad med ja.
För en hel del människor blir den det - aldrig, höll jag p i att säga, men jag skall vara artigare mot mänskligheten och saga: inte på länge.
Det gör detsamma, att många ovanligt klarsynta och kloka man och kvinnor tiderna igenom gjort sig ganska mycket omak för att bryta en lans fiir en sanning, som för dem och många andra miste varit självklar - faktum kvarstår.
Anledningen till dessa reflexioner är en i n b j u d a n till pristävlan, som för en liten tid sedan var synlig i våra dag- liga tidningar och nu aven stått att läsa i denna tidskrifts sista häfte.
Man upp- manas däri att försöka sig på en täv- lingsskrift över följande ämne: " Kvin- nans fostran och bildning för hem, sam halle och Fadernesland ".
Sä långt ar allt gott och val - detta ar ju högst diskutabla och viktiga frågor -, fast man med fog kan erinra om
H E R T H A -- '.
- - p - p - p &amp; - - 191 -- att det minsann inte ar småsaker det (1 ' 793).
Författaren meddelar hur han a r fråga om: bl.
a. begäres, att man, först hade den an i dag vanligaste man- " om möjligt ", skall göra " en approxi- liga uppfattningen av kvinnan och hen- mativ kostnadsberäkninga (!)
för en syste- nes förhhllande till mannen och sam- ma tisk kvinnou tbildning.
(Den utredning, hället, tills han en dag kom att läsa i som har skulle behövas aven för ett en bok vad han val hundrade gånger högst tvivelaktigt resultat, a r jag rädd last förut, om döttrars uppfostran, " huru skulle bli for dyr för eventuella tävlande.)
de icke nog tidigt kunna bildas till den Men det a r framför allt de till besva- laggranna dygd, som t i l l h ö r e n k v i n n a rande uppstallda frågorna, som väcka i världenu.
Han fortsätter vidare: " Vad?
ens oskrymtade undran.
Vad vi kvin- tänkte jag: de måste val f ö r s t anses nor jämt och ständigt behöva " uppfost- som människor, i n n a n de anses som ras "!
Och alltid behöva vi uppfostras kvinnor? "
Denna enda tanke kom ho- - till kvinnor.
Naturen måtte ha sörjt nom att se hela frågan i ett annat ljus.
obeskrivligt dåligt för den saken.
Vi ha Jag låter honom nu själv ensam föra minsann ingenting till skanks.
Därtill äro ordet.
vi tydligen mycket hårdarbetade: trots " Det ar alltför klart, att samma fånig- ett starkt tryck och en oerhört nog- het eller skamlöshet, som det vore att grant genomförd differentiering i könens betrakta en karl blott i egenskap av en uppfostran tiderna igenom ha vi inte H a n; samma fånighet eller skamlöshet kommit längre, an att somliga av oss ä r det ock .att betrakta en.
kvinna blott ännu alltjämt hota att vilja gå sina egna i egenskap av en H o n.
Då likväl en vägar och utveckla sina egna, individu- kvinna, enligt naturens gudomliga ord- ella anlag.
Tank, om detta förhållande, ning, ar: nar allt kommer omkring, skulle tyda I.
En f ö r s t å n d i g v a r e l s e: med all på en outrotlig natur!
en sådan varelses rättighet och höghet.
Men låt oss komma till saken!
Är II.
En m ä n n i s k a: med all en män- kvinnan människa?
Osökt kommer jag niskas rättighet och höghet.
att tanka på ett svar, som ar både vettigt III.
En m e d b o r g a r e: med all en och lättfattligt och som gavs av en svensk medborgares rättighet och höghet.
IV.
En v an: för alla sina vänner.
för over hundra å r sedan.
Och mark val, att det ej endast har en vördnads- V. En s l ä k t i n g: för alla sina slak- värd ålders auktoritet utan därtill har- tingar.
stammar från en karl!
Som det mycket VI.
En h u s m o d e r: för hela sitt hus- slår an pil mitt sunda förnuft och som håll.
jag själv naturligtvis hade samma upp- VI I.
Och anteligen allrasist en H o n, fattning, långt innan jag hade läst en en älskarinna för en viss lycklig karl, lenda rad av har åsyftade författare, ber eller, om ni h a k e vill, en hustru.
jag att få citera honom.
Citatet a r ham- Av vilken stora och sanna ordning $at ur T h o r i Ids märkliga gamla skrift .man ser, vad för ett ynkeligt oförstånd " Om kvinnokönets naturliga höghetu som är i.
karlarnes.
ovärdiga satt att.
. '
- - p.
betrakta kvinnorna endast såsom hon- nor, det ar, endast såsom kvinnor: då härav a r klart, att kvinnorna med all- deles samma skal kunde betrakta den andra hälften av människorna, det ar, alla karlar, endast som hannar: vilket också riktigt amazonerna fordom gjorde.
Men jag vågar be alla adla och vettiga kvinnor att förlåta denna vildhet hos karlarne: emedan man heligt kan för- säkra, att de hava alltför litet förstånd att i ett så högt ämne kunna mena n %got ont: utan allt måste förklaras av denna vettlöshet så gammal som varlden, genom vilken de dömt lika blint om allt annat, som rörer mänsklig ratt och mänskligt värde.
u SA långt Thorild.
Och ((alla adla och vettiga kvinnoru få val försöka " förlåta denna vildhet hos karlarneu, emedan den torde vara, om inte precis ursakt- lig, så åtminstone i någon mån förklarlig hos dem.
Men vad skall man saga om oss kvinnor, nar vi själva stirra oss blinda på honsynpunkten?
0, Sverge, Sverge, du har ju ändå haft Fredrika Bremer!
Men om vi kvinnor äro människor, så låt oss äntligen ha mod att göra vad vi ännu aldrig gjort: dra ut konsekven- serna av denna sanning, d. v. s. låt oss Först och främst arbeta på att få detta enda faktum fullt och avgörande erkan t i varlden.
Jag vågar med bestämdhet påstå, att det ännu aldrig blivit det.
Då kommer jag närmast att tanka ' på tre rättigheter, som kvinnorna ännu inte ha och som synas mig höra till det, som en fullvuxen, förnuftig människa har ratt att kräva av ett s. k. civiliserat samhälle, nar hon lever och arbetar i ett sådant.
Den första a r att, ohämmad av allt onödigt tryck, få utveckla sina indivi- duella anlag och välja det yrke hon vill arbeta i.
Det ar ett stort och dumt slöseri med krafter ogh gåvor att systematiskt hindra en sådan utveckling, såsom hittills skett med avseende på kvinnorna.
Vidare anser jag, att ett sådant sam- hälle, ej minst för sin egen skull, bör ge sina medlemmar tillgång till den basta yrkesutbildning det kan åstadkomma.
Vi kvinnor behöva verkligen inte ännu bli klenmodiga och undra om vi redan Fått så mycket av denna förmån, att våra hem tagit skada därav.
Det lilla vi fått har säkerligen varit till nytta.
Det säges så ofta i olika sammanhang, att industrialismen skapat en helt ny situation, allra mest kanske för kvin- norna.
Men tillägna sig denna sanning vilja eller kunna inte människorna.
Nu måste emellertid kvinnorna arbeta vid mannens sida ute i varlden, och aven kvinnorna måste ha medel att existera.
Låt oss en gång börja rakna med v e r k - l ig h e t e n, nar det galler oss själva.
Män: nen ha aldrig gjort det: vi måste lära dem det.
Den tredje förmånen jag tanker pä a r fulla medborgerliga rättigheter.
Den a r enligt min åsikt det verkligt viktiga vi kvinnor nu närmast ha att kampa för, ty först sedan vi hunnit SA långt, att vi fått den, ha vi någon laglig medbestimmanderätt i slaktets och vii a egna angelägenheter, och först då inta vi den ratta relationen till samhället.
I detta sammanhang mB det tillåtas mig att citera ett yttrande av Shaw.
H a n säger: " Men ett undanhållande av poli-
fiska rättigheter och det därav följande .överantvardandet av en klass i en annans våld har en så omfattande och djup- gående inverkan på bådas förhållanden, att det a r omöjligt att m,ed säkerhet fastställa vilka deras verkliga och natur- liga relationer till varandra äro, förrän0 denna politiska relation blivit avskaffad. "
För att nu göra en sammanfattning: innan vi fått.
har ovan omtalade krav uppfyllda, bli vi aldrig det basta vi kunna bli, tjäna varken hem, samhälle eller fädernesland.
så, .som vi skulle kunna tjäna.
Är det för mycket vi begära?
H u r mången kvinna vet ej i djupet av sitt hjärta, att hon av gamla fördomars stängsel blivit hindrad att fylla den upp- gift, som borde varit just hennes?
Iniian vi fått dessa för vår och sam- hällets sunda utveckling absolut nöd- vändiga rättigheter, ar säkerligen ej tiden kommen att bedja om nya bojor.
- Jag tänker närmast på den tvångs- uppfostran (namnet ar fult, men det a r vad det verkligen ar fråga om), kand under benämningen " kvinnlig värnplikt ", som spökar såväl i här avhandlade in- bjudan till pristävlan som på andra håll, t. ex. i ett par skrivelser till Kungl.
m:t (av vilka dock den ena torde ha ungerar samma ursprung som pristav- lingen).
Det slår mig ofta, att den stora flocken av kvinnor i eminent grad sakna en viss nyttig självbevarelsedrift.
Troligen sammanhänger denna brist hos dem med e n.
del verkligt vackra och osjäl- viska egenskaper, men i alla fall a r den.
mycket skadlig.
Är det rimligt och för- nuftigt, av oss att själva begära att i.
form av lag Få.
över oss ett nytt till sina konsekvenser och verkningar full- komligt oöverskådligt tvång, innan vi fått någon laglig ratt att kontrollera hur tvånget appliceras?
I Tyskland, dar, som bekant, den s. k. kvinnliga värnplikten livligast debatterats, höjas f. n. besin- ningsfulla röster emot de många ivriga, yrvakna förslagen.
Har månne en enda av dem, som har eller dar väckt frågan om obligatorisk kvinnouppfostran, alls förmått fatta vad hon gjort, vilka full- komligt odrägliga bördor, som k u n n a bli följden?
Jag tillåter mig att betvivla det.
Många påtagliga olägenheter lura har: den verkliga, säkra vinsten ar - ingen.
Nar det gäller andra kategorier lag- lydiga, skattebetalande manniskor an kvinnor, kallas det f ö r t r y c k att låta dem vara och förbliva rena lagstiftnings- objekt utan ratt att delta i samhällets ordnande och i stiftandet av de lagar de skola lyda.
Och mark val: * Träldom ä r förbuden i Svergeu, heter det.
Till slut vill jag saga, att jag natur- ligtvis mycket val vet vilka missförstånd, som oundvikligen följa ' varje gång en kvinna söker slå ett slag för sitt köns r a t tig h e ter.
Det skådespelet upprepas ideligen.
Men det kan.
inte hjälpas.
Man får trösta sig med att man a r i gott sällskap.
Emellertid har jag verkligen aven blick för att vi kvinnor behöva förbättras och utvecklas i alla möjliga avseenden för att bli vuxna våra spe- ciella höga uppgifter.
Men just därför!
Tillåt1 mig att satta punkt med en önskan, att ovan omtalade pristävlan ej måtte tas alltför mycket på allvar och föranleda alltför mycket skriverier, ty.
det ar den inte värd.
ANNA SONDEN. '
Henriette Renan.
II.
Det var med mycken oro Hen- riette skildes från brodern, men, som hon skriver i sitt första brev från Po- len, " dans tous les lieux j ' aurai pour toi une tendresse sans égal, un dévoue- ment sans limitesu, och hur långt av- standet än ä r mellan dem under de å r Renan nu hårt kampar med sina reli- giösa tvivel, så förmår dock Henriette genom sina brev och sitt ekonomiska stöd varna om hans lycka och sam- vetsfrid.
lLJ ' ai beaucoup vécu ", säger Henri- ette på ett ställe i sitt första brev - man fäster sig därvid, emedan hon sal- lan s8 direkt berör sig själv -, och många sidor behöver man ej läsa för att förstå av den djupa livserfarenhet, varom de tala, att hon kan säga detta med sanning, ehuru hennes verklighets- upplevelser varken varit mångskiftande eller för hennes personliga känsloliv betydande.
Och ju längre man intränger i studiet av hennes brev, dess mer blir man &amp; ertygad om att hon måste hava varit en av dessa sällsynta personlig- heter, vilka med hela kraften av sitt inre liv uppfatta de - människor och han- delser de möta, de företeelser och ting de skåd.a.
Stilens hemlighet a r ju per- sonlighetens hemlighet, och om Hen- riettes stil vittnar Renan " que sa ma- niere d ' écrire était si pure et si rigou- reuse, que je ne crois pas que depuis Port-Royal on s e soit proposé un ideal de diction d ' une plus parfaite justesse ".
Och Henriettes stil a r ett det klaraste uttryck för ett klart tankande, ett rent stämt instrument utan svävning pä to- nen, och vad denna stil omedelbart av- slöjar a r sanningskansla.
Framställningssattet ä r strängt objek- tivt, kanslobetoningen sparsam, men den intensitet, varmed Henriette behandlar allt vad som angär brodern, från d e viktigaste spörsmål till de minsta, reella saker, förlänar dock hennes brev en varm helhetsstamning.
Sina egna lev- nadsförhhllanden berör hon ytterst sal- lan, sitt ' tanke- och själsliv från ren personlig synpunkt så gott som aldrig.
Allt vad hon ger brodern ä r städse det objektiva resultatet av sin livserfarenhet, och endast har och var Förlänar for- muleringen - och då i de flesta fall ge- nom ett inledande ord - hennes fram- ställning det genomlevdas stamning.
S % exempelvis i följande citat, vilket be- lyser hur sanningen för henne varit be- stämmande vid förändringen av hennes livssyn, m e sais-je pas p a r e x p é r i - e n c e, que nous ne sommes point les maitres de repousser ce que notre conscience nous suggere, ce que l ' amour de la vérité nous inspire.
I n ' y a rien plus: des que cette voix de la vérité se fait entendre, il ne dépend plus de nous d ' y fermer l ' oreille, elle nous oblige de suivre en tout ces inspirationsu.
Vad beträffar Henriettes stallning till broderns val av levnadsbana, så ser hon det enda avgörande däri att detta
H E R T H A val sker i fri och full övertygelse, att han därmed finner just den plats i livet, som ar för honom ' den rätta att möjlig- göra den högsta utvecklingen av hans anlag och förmögenheter.
Också skri- ver hon i sitt första brev: " le dernier malheur de ma vie serait de te voir entrainer dans des voies, qui ne sont point c e l l e d e t o n iime ".
Och vad som på den prästerliga banan synes henne farligast ä r den bindande eden och subordinationen under den hier- arkiska staten.
Och outtröttligt uppre- par hon för honom allt vad han har att besinna, liksom hon avfärdar allt vad som synes henne mindervärdigt att beakta, men samtidigt betonar hon städse, att det allenast ä r till sträng självprövning hon vill föra honom.
" Jamais je n " ai eu ni n ' aurai la pensée de t ' imposer mon avis et mes craintes, je ne veux qu ' appeller ton attention sur ce qui me frappe et te laisser en- suite la plus grande liberte d ' action en ce qui touche mes conseilsu.
Beslutsamt vakar dock Henriette över att brodern ej av någon eller nå- got låter sig förledas till att taga aven det ringaste vidare bindande steg förrän han avslutat sina förberedande studier, vilka han dessutom bör göra så om- fattande som möjligt.
Och hon skickar honom rikligt med pengar till böcker och pengar för att han i samlande ro skall kunna tillbringa sina ferier i Bre- tagne och si gott som till hela hans privata underhåll.
När så till sist hans religiösa tvivel nått sin höjdpunkt och han fattar beslutet att som en kyrkans avfälling lämna Saint-Sulpice, så erbju- der hon honom en summa tillräckligt P - 195 stor för att befria hon,om från de när- maste Framtida bekymren, en summa som också ' enligt Renans egna ord blev grundvalen for hans livs oberoende och värdighet.
Det rent intdlektuella utbytet i brev- växlingen belyser förövrigt från fler- faldiga sidor Henriettes tankeskärpa och bildning.
Särskilt förtjänar att fram- hållas hennes kunskaper i och intresse för den tyska filosofien, ett intresse som även befruktade Renans, vilken ju se- nare ansåg Tyskland framför andra vara det land, där tanke och vetenskap höra hemma.
Den i minnesvolymen intagna brev: växlingen sträcker sig ej längre an till tiden för Renans utträde u r Saint-Sul- pice, men Henriettes anställning hos Zamoyskis varade dock ytterligare i fem år.
Perioden i sin helhet framlevde hon i stor själslig ensamhet och under ansträngt arbete, ty, som hon skriver, Vetude fait oublier bien des dégoutsU.
Nagra årets månader tillbringade hon med Zarnoyskis i Warschau, d e övriga på deras gods, i ett hårt klimat och i en nejd av vida sandslätter och djupa skogar, under den långa vintertiden en öken av snö och is.
I familjens rnon- dana liv deltar hon föga, dels emedan detta liv ingenting har att saga henne, dels av sparsamhetsskäl.
Hennes plikt- hängivenhet och moraliska mod tillvann henne dock småningom familjens vän- skap och en respekterad ställning, men att striden för den senare ägt bittra moment återger följande rader: * Je t ' assure qu ' il faut bien des combats pour mettre la liberté intérieure h l ' abri d e toute investigation et qu ' il est bien.
.
difficile de faire comprendre a c e u x q u i p a i e n t, qu ' il est des choses dont o n ne doit compte qu ' B Dieu et a sa conscienceu.
Over de sista åren av hennes an- ställning falla dock några solglimtar, ty hon får se något av den värld hon dit- intills blott känt genom böcker., Hon medföljer nämligen Zamoyskis på resor, först till Wien och Dresden och senare till Venedig, Florens och Rom, och sär- skilt.
försätter henne Rom i stark inre rörelse.
Efter en skilsmässa av nara tio å r .återförenas så de båda syskonen i Paris.
Renan har tagit graden och av Insti- tut de France blivit prisbelönad för sin första filologiska avhandling, och Hen- riette äger, oaktat allt hon bekostat bro- dern, besparingar, och de anse sig där- för kunna förverkliga sin länge närda dröm om ett gemensamt hem.
Smärt- samt beröres Renan av den förändring Henriette genomgQtt.
Hon ä r en i för- tid åldrad kvinna, av vars tidigare charm han endast återfinner hennes vackra och djupa blick och för vilken .allvaret och smärtan blivit religion.
Under samlivet med den älskade bro- .dern vika dock efterhand de skuggor.
.ensamheten kastat över henne.
Deras andliga gemensamhet ä r också den mel- lan två människor största tänkbara, ty .som Renan säger: " nos pensées étaient si parfaitement B l ' unison, que nous avions i peine besoin de nous les com- muniqueru.
Deras umgänge består alle- nast i ett fåtal vänner, och arbete och .åter arbete fyller huvudsakligast deras .dag.
Henriette ä r broderns sekreterare, kopierar och fullständigar hans manu- skript och samlar noter till hans ar- beten - Renan nämner särskilt, att hon samlat alla till hans Discours sur l ' état des beaux-arts au XIV sieclea -, samt vad för honom blev det betydelse- fullaste, hon skolar hans stil.
Och det ä r till henne han anser sig stå i tack- samhetsskuld för nägra av de bästa egenskaperna i denna sedermera så underbara stil, " den ypperstau, enligt Levertin, " för att framställa tankens rörelser och inkast, som funnits sedan Platos dagaru.
Henriette var ju emellertid endast Renans syster och kunde icke helt ut- fylla hans tillvaro.
Och den dag kom, då en annan kvinna gjorde sitt inträde i hans liv.
Henriette hade förutsett detta som naturligt, ja, till och med uppmanat Renan att gifta sig.
Men helt som hon uppgått i brodern, försätter henne dock verkligheten att ej längre för honom vara.
den första i en svår inre kamp.
Sträng mot sig själv som hon var, bragte hon dock snart sina upproriska känslor till tystnad, och då Renan hällre ville avstå från den han älskade än tillåta systern lämna honom, samtyckte hon till att bli den tredje i hemmet.
Lyckligtvis fattade d e båda kvinnorna vänskap för varandra, men en slöja av svårmod förblev dock över Henriette.
Men plötsligt ställde så det nyckfulla livet henne in i ett varmare solsken än vad det någonsin förut beskärt henne, och med hela sin varelse tog hon emot det, tills det förbrände henne.
Renan fick av den franska staten uppdraget att på ett å r företaga en vetenskaplig forskningsresa till Fenicien
och Syrien; och ' det bestämdes gena ' st att Henriette, som i allt arbete var hans högra hand, skulle medfölja ho- nom.
Det program Renan uppställt var vidlyftigt, och resan med Palestina och Jerusalem som huvudpunkt måste på svära färdvägar och under dåliga sam- färdsförbindelser ihärdigt fortsättas.
' Over Libanon och genom Jordanens öde- marker företages den till häst, och Hen- riette sitter ' i sadeln åtta till tio timmar dagligen.
Hennes vilja håller henne upp- rätt, och oaktat den fysiska ansträng- ningen tar hon emot med hela sin rika andlighet * den omgivande naturens sar- egna skönhet och intryckens mång- fald.
För dessa båda barn av Treguiers gamla klosterstad går ju också färden genom ett land, där varje syn åter fån- gar in deras känsla och fantasi ' i den.
trosmystik som en gång så fyllt deras unga sinnen, att den hos dem förblivit en hemlig tongång.
För Renan tar sy- nerna gestalt, och den första koncep- tionen till " La vie de Jésus " födes inom honom.
Glödande av iver följer Henriette hans skapande föreställning, och ' i Ghazir, dar de vistas flera må- nader, läser Renan så upp för henne sitt första färdiga kapitel.
Under några snabbt flyende stunder når deras sam- liv sin högsta enhet, och .Henriettes liv sin högsta lycka.
solen flödar in i.hen- nes själ, och hon älskar livet och allt som omger henne.
Alltför starkt har hon dock satt in .sin kraft och känner att den börjar svika.
Hon vill dock ej oroa brodern, ty tidpunkten är inne att bryta upp för att på omvägar och med uppehåll taga vägen hemåt.
Det a r emellertid i början av sommaren, och en tryckande värme råder.
En dagsresa framom Sy- riens gräns faller Henriette samman och insjuknar i feber.
Renan vårdar henne någon tid, men angripes så själv av febern och förlorar under flera dygn medvetandet.
Under detta hans iills ' tiind samt enbart omgiven av framliiigar dör Henriette.
Och i Syriens jord, i en av palmer beskuggad kyrkogärd, fAr hon sin grav.
Ensamheten, följeslagaren ge- nom större delen av hennes liv, stod aven vid hennes dödsbädd, och lands.
flyktig blev hon i den sista vilan, nien döden tog henne likvisst medan sol- skenet ännu dröjde över henne och medan hennes bild i dens hjärta hon varmast älskat stod i klar belysning.
BERTHA H ~ B N E R.
Brewaxling.
Till Red.
av Hertha, Stockholm '.
Då .bifogade officiella skrivelse från tyska krigsministeriets sjukvårdsavdel- ning på ett talande sätt belyser tyska uhjalpsysterfrågan ", får jag, då den-.
samma nyligen behandlats i Hertha, vördsamt anhålla, att plats för denna skrivelse måtte beredas i Eder ärade tidning.
Med utmärkt högaktning - BERTHA WELLIN.
.
Stockholm d.
18 april 1916. '
Kriegsministerium Medizinalabteilung Nr.
67112 16.
M.
A. Berlin W66, den 7 Februar 191.6.
Im Einvernehmen mit dem Feldsani-
tatschef wird ersucht, H e l f e r i n n e n u n d Hilfsschwestern *), besonders diejenigen, die sich schon längere Zeit im Heeressanitatsdienst betätigt haben, darauf hinzuweisen, dass es sovohl fur den Krankenpflegedienst als auch in ihrem eigenen Interesse geboten ist, von der bestehenden Möglichkeitc *), die staatliche Prufung als Krankenpflegerin abzulegen, ' weitestgehenden Gebrauch zu machen.
Die Sanitätsämter haben im Rahmen der bestehenden Bestimmungen fur die Einrichtung der erforderlichen Ausbil- dungskurse sowie fur eine regere Be- teiligung Sorge zu tragen.
Durch die Ablegung der Prufung wer- den sowohl d i e K l a g e n u b e r mangel- h a f t e A u s b i l d u n g d e r Hilfsschwes- t e r n u s w.
*) als auch die des weib- lichen Etappenpersonals an Berechti- gung verlieren, dass sie die Schwestern- brosche nicht tragen durfen.
Fur den Heeressanitatsdienst, insbesondere fur das Etappengebiet wird E r s a t z p e rso- n a l i n g r ö s s e r e m U m f a n g e w i e bis- h e r gewonnen *).
Vorstehendes gilt sinngemass fur die in der Verfugung vom l l.
1 1 191 5 Nr 843 / 1 1.
1 5.
M.
A.
(A.-V.-Bl.
S. 522123) bezeichneten Krankenpflegerinnen.
Un- ter Hinweis auf Ziffer 6 dieser Verfu- gung wird ' Desonders bemerkt, dass die Prufung der im Etappengebiet verwen- deten Hilfsschwestern usw., nicht im Etappengebiet, sondern in der Heimat abzulegen ist.
w.
Schultzen.
Gina Krogs begravning, som ägde rum tisdagen den 18 april, på norska statens bekostnad, blev en sällsynt stor- * Kurs.
av insänd.
* @ Numera ej 6 utan 12 minader.
slagen och gripande högtidlighet genom den hyllning som från regering och riksdag och snart sagt alla landets offi- ciella kårer agnades hennes minne.
Statsminister Gunnar Knudsen och stiftsamtmand Blehr fungerade som pre- staver och i begravningsföljet märktes ett flertal representanter för regering, storting, högsta domstolen, stadsfullmak- tige och talrika ämbetsmannakårer.
Kring den blomsterhöljda kistan bildade kvinnliga studenter hedersvakt.
Den rika blomstergärden, som kom- mit från snart sagt alla delar av Norge, fördes senare på dagen till Camilla Colletts staty i slottsparken, Vid vars Fot den nedlades.
redr rika- rem er-~örbundei uttalade telegrafiskt sitt beklagande av den för- lust de norska kvinnorna lidit.
Ett fredsmarke, en prydlig Fyrväpp- ling av grön emalj och förgyllt silver med inskriften S k i l j edom, V ä r l d s f r e d har i dagarna börjat säljas till förman för genom kriget nödställda i de krig- förande länderna.
Man har tänkt sig att sedermera skall nettobehållningen på försäljningen av detta fredsmärke, som vill vara en symbol för mänskors fredsvilja, anslås till fredsverksam- hetens främjande.
Märket säljes i Stockholm i Eng- ström &amp; Engeströms antikvariat, Kammakaregatan 40, och i A. W. N o r- d i n g s p a r f y m h a n d e l, Birger Jarls- gatan 16, Biblioteksgatan 1 1, Drott- ninggatan 63.
Pris 3 kr., jämte 35 öre i porto och rekonimendationsavgift om det rekvireras genom posten.
.
Fredsfyrväpplingens ombud äro: Louise von Bahr, Tora Kjellberg, Anna Lindhagen, Ernst Norlind, Gerda Kjell- berg Romanus, Maria Romell, Frida Steenhoff.
SANATOGENS VARLDSSUCCES!
P i d e n i n t e r n a t i o n e l l a Iäkare- kongressen i Lon- don 1913 tilldelades SANATOOEN och var det enda medel, som i sek- tionen * Näringspreparat # erhöll denna höga utmärkelse. '
S A N A T O O E N intager bland nutidens ngrings- och styrke- medel en framstaende plats, eme- dan det i lättsmält form tillför orga- nismen de ämnen, som äro nödvän- diga för att bilda och underhi11 mus- kel och nervsystemet.
S A N A T O O E N I a r nutidens pre- parat, en hjälp för alla som slita p i nerverna.
S A N A T O O E N rekonimederas av över 21,000 läkare, därav mer an 1,000 skandinaviska.
S A N A T O O E N finnes p i.
alla apotek och i drogaffärer i originalpaket il 50, 100 och 250 gr. till priser frin kr.
2: - till kr.
9: 40.
GRAND PRIX Om Sanatogen uttalar sig den kände skalden Herr Daniel Fallström, Stockholm, silunda: ' Det gör mig ett nöje intyga, att Sanatogen utövat en mycket god verkan pd mitt nervsystem och betydligt Ökat mina krafter under min ldnga konvalescenstid.
lag är övertygad om, att var och en som begagnar detta.
stärkande medel koninrer att instämma i mina orda.
Vid hänvändande till AKTIEBOLAGET SANATOGEN Kungsgatan 59 = STOCKHOLM Allm.
tel. 6395, Rikstel.
121 95, Postbox 93 l sandes gratis och franko: 1) Sanatogenprov 2) Broschyr.
: Sanatgen för nerve rna 3) Broschyr: Sanatogen som styrkemedel.
Man bör taga sig i akt för billigare efterapningar, som utgivas för att vara av samma sammansättning och verkningar som Sanatogen.
Nigot värdefullt surrogat för Sanatogen finnes icke.
'.
-: A platsfbrmedlingen finnas anmälda lärarinnor, ...
lektionsgivare, ..: in-.
och utländska, kontorister, -.
.. värdinn-or samt hushållsbiträden av olika slag.
.
.
..,. '
' ' ...
, .I, ' ~ i k s t.
27 ' 62 ' ~lakförrnedlin~en ar öppen kl. 12-4.
A.
T.
48 16 Veckotidningen DAGNY erhållas.,.
mot ett pris av kr; 2: 50 för inb.
ex., kr.
1: 75 för haft.
ex. il.
.
. '
I FR-EDRIKA-.BREMER-FORBUNDETS.
.
.
.
.
.....
.
-.
I -.
.
-.
.
-.
.
.. .. _.
....
- ...
.
BYRA, 48 Klarabergsgatan, 2 tr.
HEMTREVNAD Praktisk tidning för hemmet utgiven- ' av " FREDRIKA-BREMER-FORBUNDET ...
Redaktör: FANNY EKENSTIERNA.
Utkommer.
med 40 åttasidiga n:r om året.
Prenumerationspris: helt år kr.
1: 80, halvhr kr 1: -, kvartal kr.
0: 10.
Prenumeration sker ä posten.
Innehåller berättelser och poem, levnadsteckningar, religiösa och etiska uppsatsei; artiklar i diverse ämnen samt en rikhaltig praktisk avdelning.
Inbundna årgångar för 1912, 1913, 1914 och 1915 kr.
1:50 pr ex..
ANNONSER FOR.
.
.
.
.
.
.
.
.
-.
...:. "
.
- -.
.,.
...
- HERTHA upptagas av Fröken Ingeborg Bergström.
Rikstel.
97 83 31 OSTERMALMSGATAN 31 ~ i k s t e l 97.
83 Tryckt hos BRODERNA LAGERSTROM, Boktryckare, Stockholm 1016
rekommenderas Huande vardefulla bocker och skrlfler: l drdagar.
En sading ungdomsredra av ' som silutat ~önda~sskolan.
~ A d j e u ~ Häft; ~l.
: hovpred; FY.
Hatrurrarstm.
Haft, ~ 7 5 välskt, 50 öre, kart.
75 öre, bund. '
I kr.
.
band 3: 25, klotb.
3: 50 kr.
Shorni uusets ' barn.
NAgra ord till ' unga ' flicktir efter konfirinationen.
Av D:r Ernst Konfirmations= och skrifietal halha i Adolf Seiäd.
Fritt övers.
och bearb.
frän fjärde Fredriks kyrka i Stockholm av hovpred: ' tyska.
uppl.
Andra uppl.
Haft.
I: 75, kart.
z kr.
; klotb.
3 kr;.
.
för - konflrmmder .och ungs Minnesord till demungaunder kodirinations- Andaktsbok Av.
Kyrkoherde G. W. tYuIfsbwg.
tiden av Professor G. WeitbrecJt.
Andra - dom.
Innebaler betraktelser för varje dag under '.
.uppl.
Kart.
75 öre, klotb.
r lir.
.
en manad.
Hafl 30 öre.
kart.
.go öre.
Ord till nattvardstangdom av Prosten K.
Ungdomstiden Herrens tid.
En bok för A, Kihrran.
Haft * ön.
ynglingar av Professor G. Weitbr@f.Tred je Mlnne fr8n konfirrirationrrdagen av Prosten uppl.:Häft.
2: 5 4 kart.
3 ' kr., klotb.
3: 50..
; P.J.
E~rtamrsLFon.
Sjatte uppl.
Haft.
50 öre, Ndgra vdnliga ord till unge m * av Biskop.
kart.
75 öre, klotb.
r: 25.
J. '
.
G. ' R~&amp;.
Tredje uppl.
: Kart.-i 60 öre, klatb.
t kr.
Den heliga aattvarden av ~ ~ r k o h e r Rid.
de Miz~Rgren.
Haft.
I Ifr., v. b. r: 25..
Lja8 +,yligen.
Minnesord, f &amp; var dag i- Aret med den heliga skrifts.egna ' ordl Nionde Du oob din framtid.
Av flera~ungdomens: vänner med förord av Prins O. Bernadotte.
.
uppl.
Enkelt band I kr., klotb.
I: 75, chagr.- Lämplig för konfirmander samt för * dem band och rödsnitt ?kr, &amp; o imguldsnitt 3 kr.
: E.
D. '
H c ~ ~ ~ a Häft.
n. '
klotb.
n 2: 25.
I: 75, v, b.
2 kr., -, ' Biblar och Nya Test.amenten " i iikt urval finnas ock &amp; att tillga.
Biblar f d n t: 25 till 16 kr.
Nya Testamenten frAn.75 öre till 4: 35.
Evangeliska Fogterlands St if telsens Förlagsexpedition, Stockholm ' 3.
A.- &amp; Nordiska Kompaniet.
, ' F&amp;lafdelningen~ ~h,ira Grafström,.
Stockholm.
Periqanent utst8lliiing a v f %rdiga och phb6r) ade arbe- material .. - Wd, vid.
inredning .av viningar m. a t8.n: $.amt '.
.
-.
. "
~ n c i e.
r v.
i s ~ i n ~ i Italiensk spe &amp;: och annan konstsöm.
Ständigt pi4 lager d M l l höhinde material:.
.,:.
.
+ Svensk, Fransk och Bömisk Spttstrid.
Rikhaltig!
urval av ~ ~ e t s m k t e r. '
':.
m.
i.
. '
.
viirideis-.
firnimsta läderpre- servativ, &amp; r skodonen absotat v a t ~ t a t a bch, minst dubbelt varaktiga:.,,Rnnes Öfverallt a - Oi.75 oih l l: 25 pr ' flaska.
.
.
. '
A:.
B. COUAN = GLJE FABRIKEN T.
O L S E N.
,.
S t o c k h o l - m.
.
.-.
.
.
: ~ e d i g annonsplatsl '.
I '.
.
C.
- in --- ' -.
vara.
Lektioner i i Ny ayttbai elektrisk LINNESOMNAD (ilven blusar, underkjolar, skjortor, barnkläder).
Ku.merna p&amp; @ 12 jan.- l juni.
under vilken .tid elever dagl.
mottagas.
G sva BON&amp;.
KABIN EQNBR Sibyltegatan 86.
A.
T.
21004 R.
T.
35 30: &amp; iloMik f bruk.
R jamar L6fquist - Elektriska Affär 23 BIRGER JARLSOATAN.
STOCKHOLM.
