# ID: svediakorp-per2745
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Hertha
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Hertha', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1916
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,094
# sentences: 680
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-hertha
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
vu inkommet uyhet=r i .Skotska, &amp; digi och enfärgade,.
.
.
Blustyger - i alla pridagen k.
0.45 pi?
intr Ett parti randigt och enfärgat.
.
.
..: ........
- ..
Ledig annewplats! '
Siden.
till .blnar bortslump8s.
.
K~al.trgsr,.
60 cm.
br., i gdtt och blitt fdn 0.88. p ma.
Cheviot.
Sammet.
Stuiva; r;.
........... ....... .................. .....
............. - .................... Tridgardiner t ... fr. k.
i) 23 Strandkoftor .............. Ss n, 3.50 Underkjolar, satin. '.
; =.
S .2#5 Reformliv;, 1.30.
.
Snorliv ............. .-.
....
-, s 2-35 r ors ett skyddare, trikli;,,,, 0.75 Trojor Lahmans,, 0.80 Kalsonger, trikll ............ m H 1-25 Linnen, 1.05 Strumor och Vantar.
sybe &amp; m. m.
'.
SVENSKA VARU.HUSET 1 tr., 54 rotb bing gatan 54, l tri 37 Stora ' Nygatan g.
.
.
.
YTTRE SKADOR.
Ingen, som genqm egna iakttagelser lätt kanna Salubrlns lordelands w h smart stillande verkningar pch dess förmäga att BPlla d r rena och frlaka rtnktlHter att ' ständigt hava det till hands Er behandlingav yttre skador, Asom kontusioner, - sHr,:bränn- skador, kylknalar m. m.
- Aven som behandiingsmedel för skador husdjur anse lantbrukare Salubrtn vara det billigaste p.teparatet M-grund av dess utmärkt gynnsamma verkningar.
Partiiager hos Geijer &amp; Cmo, S !ockholxn.
A-B.
Nordiska Kompaniet .., .- Textflafdehingen Thyra Grafström, Stockholm.
Permanent utstltlning av färdiga och plb6rjade irb- ten samt nnaQeriaP.
Rid vid inredning av vhingar.
m. m. i.
Undewisning - i Italiensk spets- och annan konstsöm, -.
.
.
.
.
.
.
.
Ständigt p8 lager därtill hörande materid i - - - Svensk, Fransk och Bömisk Spetstriid.
Rikhaltigt urval.
av Spetsmbter. '
.
.
.
Ledig annonsplats!
.... I
ARGANG III 15 ' APRIL 1916 e bistra tider vi nu leva uti skjuter D Frågan om vårt dagliga bröd mer an vanligt i förgrunden.
Problemet att få inkomsterna att racka till livets nöd- torft lägger tyngre bördor an vanligt på husmödrarnas skuldror, men ökar också betydelsen av deras arbete.
Det ar därför naturligt, att man på många håll med bekymmer undrar om våra husmödrar äro rustade för de ökade svårigheterna.
Frágan om husmödrar- nas vilja och förtriiga att pA ett ratio- nellt satt sköta sina hem har blivit en nationalekonomisk sak av högsta bety- delse, och möjligheterna till utbildning för det husmoderliga kallet har därför också blivit en fråga, som kan glädja sig åt det livligaste intresse friin vitt skilda hall och skilda synpunkter.
Men denna i våra dagar så bran- nande fråga a r ' därför icke ny, den har varit mer eller mindre på tapeten under de sista femtio åren och kan sagas vara ett av de många sociala spörs- mål, som industrialismen och den dar- med följande omläggningen av det mo- derna samhället medfört.
HXFTE 8 Det a r ratt betecknande för frågans innebörd, att det första kravet på ut- bildning för det husmoderliga kallet kom från lakarhåll och att d e första " hushåll~kolorna~~ blevo resultatet.
av doktor v. Posts i början av 60-talet framförda klagomål över husmödrarnas bristande kunskaper i matlagning.
År 1867 framfördes den första motionen i huslig ekonomi i riksdagen ..
Namnet var ännu ej skapat, m e n motionärens, folkskoleinspektör Meijerbergs, tanke var den, som först i våra dagar ' fitt gehör och förståelse, nämligen behovet av att införa undervisning i husligt ar- bete vid de kvinnliga folkskolesemina- rierna.
Meijerbergs motion ' av&amp; &amp; med den motiveringen, att då " sådan under- visning icke skulle kunna till något verkligt gagn för lärjungarna meddelas i folkskolan utan att hennes bestiim- melse att utgöra en anstalt för bibrin- gande av allmän medborgerlig bildning skulle förfelasu, så passade den ej häl- ler på seminarierna.
Först 25 å r senare, eller 1892, hade man .i riksdagen börjat få ögonen öppna
för att det låge i statsnyttans intresse att understödja utbildning på detta om- råde, varför riksdagen beviljade ett an- slag av 5,000 kr.
till utbildande av lä- rarinnor i huslig ekonomi.
Under tiden hade på enskilt initiativ med enskilda och kommunala medel försök gjorts att införa iimnet både i högre flicksko- lor och folkskolor.
1896 fick ett par högre flickskolor anslag från staten för sina kurser i huslig ekonomi, och 1906 beviljades på grund av en större ut- redning i frågan ett anslag på 60,000 kr.
till undervisning i huslig ekonomi vid folkskolor, högre folkskolor och folkhögskolor.
l r) lS kom slutligen an- slaget till lanthush~llsskolorna, och i denna stund utgår c:a 300,000 kr.
ur statskassan till olika slag av undervis- ning i detta amne.
Frånräknar man de 55,000 kr., som gå till utbildning av lärarinnor, samt d e 62,000 kr.
till lanthushållskurser, så går så gott som hela återstoden eller c:a 180,000 kr.
till b a r n s k o l a n.
Asikterna ha sedan 1867 ändrats därhän, att det nog kan sagas, att man nu ä r fullt enig om att huslig ekonomi a r ett amne, som väl försvarar sin plats på skolschemat.
I princip har detta också erkänts genom att bevilja statsanslag till anordnandet av under- visning i huslig ekonomi för den ena skoltypen efter den andra.
Anslag ut- går sålunda ej blott till högre flicksko- lor utan aven till enskilda och kommu- nala mellanskolor och högre goss- och samskolor, samt, som ovan nämnts, till folkskolor, folkhögskolor och högre f01 kskolor.
Två tredjedelar av de högre under- visningsanstalterna ha infört ämnet, och bidrager staten till kostnaderna härför med c:a 40,000 kr.
och kommcrnerna med ungefär samma summa.
För folkskolan ställer sig saken be- tydligt sämre i det att blott 5 % med- dela undervisning i huslig ekonomi.
Eolkuridervisningskommittén har emel- lertid starkt förordat ämnets införande på skolschemat, och Meijerbergs gamla tanke har i serninariekommitténs ut- latande kommit till heders och införan- det av undervisning i huslig ekonomi vid kvinnliga seminarier anses utgöra ett gott medel till att aven i mindre och mera avlägsna folkskolor kunna införa undervisning i husligt arbete.
Om sålunda undervisning i husligt arbete kan anses vara i princip genom- förd, när det gäller b a r n s k o l a n, så måste man göra klart för sig, att här- med ä r endast första steget taget till att höja den husmoderliga f ' irdigheten i vårt land.
Frågan sammanhänger myc- ket nära med den alltmer framträdande strävan att giva landets ungdom, ut- över den grundläggande allmänbildnin- gen, en för vars och ens speciella levnadsbana direkt fimpad yrkesut- bildning.
Folkundervisningskommittén säger härom: * Ställningen a r i viss mån lik den, som förelåg då för 70 Br s e d m vår folkskola genom statsmakternas beslut fick sin lagstadgade tillvaro.
Di gällde det barnen, nu galler det ålders- gruppen närmast ovanom barnstadiet.
Och då som nu hade en förutgående social och ekonomisk utveckling nöd- vändiggjort en kraftig åtgärd för folk- bildningens höjande. "
.
" Tre av staten tillsatta kommitteer, nämligen kómmittén för den lägre tek- niska undervisningens ordnande, kom- mittén För ordnandet av den lägre lantbruksundervisningen sam t Folkun- dervisningskommittén ha under de sed- naste åren behandlat frågan .om ung- domens yrkes- och Fackutbildning, och alla tre beröra i samband härmed den husmoderliga utbildningen.
Den ~ortsättnin~sskola, som enligt folkundervisningskommitténs Förslag lag- ges ovanpå barnskolan, bygger visser- ligen vidare på den allmänna medbor- gerliga bildningen men tar dessutom fasta på den individuella specialiserin- gen genom den s. k. a r b e t s k u n - s k a p e n, d. v. - s. Förberedelsen ' till yrket.
Till den arbetskunskap, som av kom- mittén tages upp på fortsättningsskolans plan, hör också undervisning i husligt arbete.
I fortsättningsskolor ordnade endast för flickor bör enligt kommit- téns förslag det husliga arbetet utgöra den huvudsakliga arbetskunskapen.
Men " då kunskaper och Färdigheter på detta område iiro av så stor betydelse ej allenast För den kvinnliga ungdomen själv utan ock medelbart för hela sam- hället, borde alla Fortsättnings- s k o l o r, i v i l k a F1icko.r å t n j u t a un- d e r v i s n i n g, på ett eller annat sätt förknippas med någon undervisning .i husligt arbeteu.
K o m m i t t é n f ö r d e n l ä g r e tek- n i s k a u n d e r v i s n i n g e n tager i sin utredning angående yrkesskolor ej upp frågan om sådana skolor För husligt arbete, men den framhåller den sociala och medborgerliga betydelsen av att a - P - i de fall, d i obligatoriska lärlingsskolor för i yrken anställda kvinnliga arbetare komma att inrättas, " dessa lärjungar böra beredas tillgång till undervisning i hushallslära i ändamål att bibringa de.
unga flickorna kunskaper.
i sådana am- nen, som fordras för skötande av ett hem, såsom sömnad och lagning av kläder, matlagning, hälso-.
och sjukvård. ".
K o m m i t t é n För d e n l ä g r e l a n t - bruksundervisningens ordnande tar däremot upp tanken på verklig yr- kesutbildning på detta område.
.
Den framhåller det betydelsefulla ' uti att yrkesutbildning för lantbefolkningen er: bjudes icke blott männen utan aven kvinnorna och att den ordnas efter bägge parternas specifika behov.
.
: Kommittén säger härom:.
.
" Jämsides med den Fackutbildning, som i våra lantmannaskolor gives landsbygdens unga män, böra d e fack- kunskaper, som äro behövliga .för ' ett lanthushåll, bibringas de unga lantkvin- norna uti för ändamålet anordnade lämpliga skolor.
~antmannaskolorna böra enligt kom- mittens mening alltjiimt vara öppna även för kvinnor, men samtidigt be- hövde man fackskolor med undervis- ning mera direkt riktad på kvinnans arbetsfält, och kommittén anser att upprättandet av dylika skolor vore av så stort allmänt intresse att staten bör medverka härtill.
Vikten av husmoderlig utbildning har sålunda starkt Framhållits i alla dessa utredningar, och uttalanden finnas både för en obligatorisk allmän husmoders- utbildning och för en frivillig, mera.
yrkesmässig utbildning på detta område. '
' ' - m.
THA - - - -.
.
- - - - - - - - -.
.
- W De.
två förstnämnda kommitteFörsla- gen äro ännu ej slutbehandlade, men det ' sistnämnda har redan tratt i kraft och de däri föreslagna l a n t h u s h ä l l s- k u r s e r n a ha under några år prö- vats.
Statsanslaget, som 1912 utgick med 36,000 kr., har som redan nämnts stigit till 62,000 kr.
Under de senaste åren ha dessutom ett flertal skrivelser ingått till K.
Maj:t med begaran om utredning eller anslag till olika former av husmodersutbild- " ing.
De ovannämnda olika riktningarna, d e n Frivilliga ochden obligatoriska, äro även här representerade.
Så har Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala 19 14 inlämnat en skrivelse med hemstäl- lan att K.
Maj:t ville taga i Övervägande " huruvida icke undervisning i teoretisk och prakt is k matlagning, hälso- och sjukvård, späd barnsvård och möjligen andra för makan och modern viktiga ämnen borde i för ändamålet nödig utsträckning genom lag göras obliga- - torisk för den kvinnliga ungdomen. "
Moderata kvinnoFörbundet har ge- nom ett flertal av sina lokalstyreiser i - år kommit in med en liknande hem- ställan, i vilken begäres att " enkla hemvårdskurser omfattande undervis- ning i matlagning, födoämneslära, ut- giftsberäkning, tvätt, sömnad, allmän hygien och teoretisk barnavård i nödig utsträckning genom lag göras obligato- riska för den kvinnliga ungdomen ".
På hösten 191 5 ingick svenska ' skol- kökslärarinnornas förening med en be- gäran om ett särskilt förslagsanslag om " understöd för husmodersskolor med barnavård avsedda för stadernas och industrisamhällenas kvinnliga ungdom - -.
- - - -.
- - -.
.
-.
.
-.
-- avensom ett förslagsanslag till under- stöd åt obemedlade eller mindre bc- medlade elever vid dylika skolor ", och några veckor senare kom en hemställan från skolstyrelsen för Uppsala Fack- skola i samma syfte om beviljande av ett förslagsanslag å 20,000 kr.
å 1917 års stat till husmodersskolor av visst angivet slag.
Fackskolan har därvid menat husmoderskui.ser i allmänhet och ej särskilt tänkt pil obemedlade eller på stadernas och fabrikssam hallenas ungdom.
Kravet på ökade möjligheter till hus- modersutbildning har aven i annat sam- manhang framkommit, nämligen i en skrivelse angående bekämpande av tobaksmissbruket samt i Medicinalsty- relsens yttrande över samma ämne.
Till Stockholms stadsfullmäktige ha aven flera skrivelser ingått med begaran att staden skulle upprätta yrkeshusmoders- skolor.
Så gjorde Tjänarinneföreningen år 1912 en hänvändelse i detta syfte, likaså Fredrika-Bremer- Förbundet och Svenska skolkökslararinneföreningen.
Stadsfullmäktige ha även tillsatt en kom- mitté för frågans utredning, och ett för- slag till en kommunal yrkeshusmoders- skola föreligger.
Man torde sålunda kunna säga, att intresset för denna frhga är synnerligen stort och att utsikterna till en välvillig behandling av densamma vid årets riks- dag torde förefinnas.
Det förslag, som närmast torde komma att upptagas till behandling vid riksdagen, är det som i dagarna in- lämnats från Socialstyrelsen.
Socialsty- relsen fick till sig remitterade för ytt- rande de ovan nämnda skrivelserna,
från Skolkökslärarinnornas förening, Fackskolans för huslig ekonomi i Upp- sala styrelse och Moderata kvinnoför- bundet, och förslaget utgör nu en sam- manfattande bearbetning av där fram- ställda krav, på samma gång som det tar hänsyn till de i det föregiende om- nämnda utredningarnas framställningar.
Birkagården.
E n verksamhet kan växa fram under olika livsbetingelser.
I bland kan det förunnas en människa att för sin inre syn se en uppgift så klart utformad anda in i detaljerna, att det blott be- hövs att ge verklighet åt drömmen.
Ibland åter får ett arbete börja helt stilla, och från de första ännu trevande begynnelserna söka sig fram till nya uppgifter, som kanske från början en- dast dunkelt anats.
I Birkagården har arbetet i ovanligt hög grad präglats just av denna livets egen växtkraft.
Hösten 19 12 börjar Birkagårdens historia.
Pastor Natanael Beskow och fröken Ebba Pauli, som burit på tan- ken att i Stockholm få till stånd ett settlement, avpassat efter svenska för- hållanden, kunde då genom välvillig ekonomisk hjdp ute i Birkastaden börja ett settlementsarbete under myc- ket anspråklösa former - först endast läsrum samt samkvam p i lördagarna med föredrag eller musik för folket i trakten.
Det låg mycken glad förväntan och bävande undran över de oktoberdagar, då de första förberedelserna till arbetet gjordes.
Till och med vardagsbestyren hade ett gyllenskimmer över sig.
Under KERSTIN HESSELGREN.
.
.
vandringarna till grannarna, som skulle inbjudas till det första samkvämet, fingo vi, som vor0 med om själva starten, nog märka, att många människor undrade vad de egentligen skulle plocka in oss i för partifack, och en viss lättförklar- lig misstro gjorde att våra första Iör- dagssamkväm blevo så fåtaligt besökta, att det kändes riktigt uppmuntrande när dörren till Iasrummet knarrande ' öppnades för att släppa in någon ny- komling.
Men efter tre, Fyra lördagar hade Birkagården redan fått- en .krets af vänner, som sedan trofast kommit igen samkvam efter samkvam och gjort att det blivit en viss hempragel över lördagskvällarna, aven sedan publiken Skats betydligt.
Dröjde det något, innan familjeaft- narna på lördagarna arbetat sig in i medvetandet, så blev läsrummet- där- emot uppskattat redan från första kväl- len.
Det var barnen, som genast lärde sig att hitta vägen dit, och de kommo i sådan mängd, att det snart blev nöd- vändigt att söka sysselsätta åtminstone de mindre bokhungriga med något an- nat ä n läsning.
Så tillkommo lek- och arbetsaftnarna för barn med lövsågning, .pappslöjd, storslöjd, borstbinderi, teck-
ning och lekar för pojkarna samt söm- nad och lekar för flickorna - arbets- fyllda och glada kvällar.
De allra minsta barnen ha sin sagoafton en gång i veckan.
Men vill man riktigt få ett intryck av våren i Birkagården, då skall man gå till Kindergarten, dar " Moster Disau tillsammans med sina två medhjälpa- rinnor för spiran över en skara strå- lande småttingar.
Sådana solskensbarn som dem får man sällan möra.
De ta hela världen i famn, och de lagga in hela sin själ i vad de göra, vare sig d e leka brandsoldater eller göra flat- mattor, eller vad det nu må vara.
Nar de stå omkring " Moster Disau och " Tanternau och sjunga sin morgonvers, känner man, att Gud för dem a r en stor, god Far, verkligare an något an- nat, och det ar rörande att se både hur de sträva att vara snälla mot varandra och hur de hemma söka vara riktiga små solsken för Far och Mor.
U r läsrummet har också ungdoms- klubbarna vuxit fram.
Dit hade under den första tiden en skara halvstora pojkar samlats, och det var all annat än lätt att hålla dem i styr.
En av dem, som först dragit dit de andra, hade en viss ansvarskänsla för det hela och brukade beskyddande förklara för bibliotekarien, att han skulle komnia och hjälpa till att liålla ordning nästa kvall också.
Men han passade inte precis till ordnings- man, och en kvall - i november 1912 förresten - blev det explosion.
Poj- karna ställde till en riktig kalabalik, och det var ingen annan råd än att stänga läsrummet på ett par da ?.
Man fick vara glad, att de åtminstone ut- rymde rummet omedelbart efter tillsa- gelsen.
Men det blev också klart, att livaktiga pojkar i 15-årsåldern kräva mer självverksamhet och kamratliv an ett läsrum kan ge, och klubben Birka- gossarna blev stiftad för att fylla detta behov.
Den första gossklubben har nu hunnit få tre efterföljare, medan flick- klubbarna vuxit till två - med en tredje under bildning.
O m man jämför klubbarbetet förr och nu, ser man, att förströelsekväl- larna så småningom inskränkts till för- mån för arbetsaftnar och studiecirklar i stenografi, svenska, språk m. m. Gymna- stik och sång höra till programmet.
För der!
äldre flickklubben har skol- kökskursen, som möjliggjorts och led &amp; av fröken Elsa Philip, nog varit det mest uppskattade.
Poj k a r m återigen ha kanske visat det största intresset.
för sin mässingssextett.
Birkagården har varit nog lycklig att kunna för klubbarna ordna som- marstugor, där ungdomarna blivit sol- brända och krya och dar ledarna haft rikt tillfälle till samliv med de unga.
Stugornas historia fyller några av de Ijusaste bladen i Birkagårdens bok.
Och läsrummet, som fått vara ut- gångspunkt för så många arbetsgrenar, det har fortfarande sin stora, givna publik - främst barn och ungdom, men aven aldre -, och det stora be- kymret där ä r nästan alltid: " Hur ska ' vi nu få tillräckligt med nya böcker igen ?l ' I studiecirklarna samlas åtskilliga aldre deltagare än ungdomsklubbarnas kontingent, och det a r en hjälp att se det intresse och den energi, som präg-
lar arbetet dar.
I cirklarna i svenska och språk slukas med förtjusning t. o. m. så torra saker som verbformer, ar- tiklar och pronomen.
Man förstår att detta ar vägen att komma ut på de stora vidderna, som ett språk öppnar.
I de cirklar, dar man haft sådana am- nen som historia, litteraturhistoria eller sociologi, har det naturligtvis getts mera tillfälle att tala lut i frågor, som gå på djupet, och ofta kan man då som i blixtljus få se in i människors modiga kamp för personlighetsliv.
I vår har ett första försök gjorts att anordna en folkhögskolekurs för några av de säsongarbetare, som i regel äro tvungna att under några vintermånader gå utan arbete, och detta försök har gett oss ännu ett bevis på den kunskaps- hunger, som så mänga unga, arbetande människor kanna.
De tolv deltagarna stå för lärarna som sannskyldiga typer för unga, intelligenta, på en gång sö- kande och kamplystna människor, som trots sin ibland allt för ungdomssakra ståndpunkt visat både glädje och tack- samhet att få se livsfrågor och tids- strömningar i nytt ljus.
Genom sin iver att få fortsatta kursens.
arbete i studie- cirklar ha- de hos Birkagårdens ledare väckt en varm önskan att under något fastare former kunna fortsatta arbetet.
Få arbetsformer torde val också er- bjuda sådana möjligheter för människor från olika arbetsområden att få mötas i vänskap och till fortsatt gemensamt arbete som en sådan kurs.
I ' dessa da- gar vädjar Birkagården därför till all- mänheten med begäran om ekonomisk hjälp för att kunna förverkliga denna plan.
Det ar många ansikten, som skymta - fram för ens inre blick, nar man tän- ker på arbetet i Birkagården.
Det ä r både lyftande och förödmjukande för den, som fått leva på solsidan, att fånga en glimt av ett liv, framlevat på skugg- sidan.
Det man kanske gått och klagat över i sitt eget liv krymper ihop till de ratta dimensionerna inför den mo- diga livskamp, som kampas av många, eller den hemlöshet, som så många lida under.
Hemlös i sitt arbete och i kamrat- kretsen ä r en - han står SA tydligt för mitt minne - en, vilkens historia a r historien om kamp till blods för att ej bli förtvivlat trött inför det dagliga.
samspråket i kamratlaget, som kunde tas för Förebilden till samtalen i Martin Kochs " Arbetare ".
Att orka tro på människovärdet, indå, hos var och en, att inte ge upp kampen För framtids- landet, att inte tänka: V a d tjänar det till att sträva ' och kampa! "
det a r hans problem, och vem kan undra på att det tycks honom hart nar olösligt.
Livet har tagit hårdhänt i en annan, som också satt in sitt allt på drömmarna om det nya riket, dar var människa skall aktas som människa, dar man skall slippa den tyngsta av alla vand- ringar - för att söka arbete.
utan att få något.
" Om en finge slippa gå med gnagande oro för nästa dag, finge slippa att gå i trasiga kläder och sura skor, då vore det val inte så svårt att inte bli bitter ", säger han.
Det kostar honom mer an några ögon- blicks hänförelse att kunna hålla sig uppe över bitterheten, hånet och hatet.
Ibland ar det en nästan religiös ton i U.
de.
drömmar om kommunism, som han hänger sig åt.
Det ligger också alltid så mycken tacksamhet i rösten, nar han talar om någon, som gett honom inre hjalp.
" En sådan härlig människa, " så brukar orden falla.
En tredje har fått dragas med en svår sjukdom hela sitt liv.
* Om jag kunde fara mig förstå vad meningen a r med livet, nar man bara ar en livs- oduglig stackare, " det ar hennes tysta eller uttalade fråga.
Mycket djupt behöver man inte ha sett för att kanna hur det väller fram en ström av otillfredsstalld langtan hos så många, en langtan, som trots allt tal om antireligiositet bar i sig något, '.
l av det som Levertin talar om i " En, gammal jurdisk sång, " längtan efter Messias, som skrider kring jorden med Frid, vart hans fotspir g&amp;, Messias, som larer oss orden för att livet och döden forsti.
.
L Inför sådana längtande ' människor ar det en fråga, som man så ofta gör sig: skall det förunnas Birkagården att få möta några av de outtalade behov, som människor bara inom sig och kanske söka trampa ned men ändå aldrig kunna göra sig fria från? "
Som en strimma av morgonrodnad skymtar då fram för blicken de gånger när Birkagårdens innersta langtan fått trida fram, i söndagens predikningar-av pastor Beskow -, i söndagsföredragen, på pingstmötena.
Vad dar har kunnat ges a r sådant, som det är svårt att tala om i ord.
Men mer an en har nog känt det så, som en arbetare en .gång uttryckte det: " Det a r en sådan hjalp att få möta det religiösa, sa.
att man förstår det och känner sig rent av ha del i det, fast man alltid tyckt sig vara en förstockad gammal hedning. "
Många av dem, som filtt vara med om pingstmötena, ha kant det som om de f r h vardagsbråk, jakt och motsatser fått draga in i ett stillhetens och glad- jens land, där man mötts så förtroligt, att Iman kunnat slå upp dörrarna tiff annars stängda hjärterum och fatt stan- na stilla inFör livets djupaste frågor.
Ty det ar ju i stillheten, som man måste söka hjalp att leva ut de många möjligheterna och fylla de många upp- gifterna, som man ofta ar för fattig och splittrad att kunna ta upp.
.
Det har sagts om den franska ung- domsrörelsen Le Sillon: " Le Sillon est une amitié, le Sillon s ' efforce d ' e t r ~ une vie. "
Om d e t kunde sagas i san- ning om Birkagården, d &amp; hade deii i någon mån fått fylla sin uppgift, men inför den uppgiften kan man bara av hela sin sjal längta efter att vi alla, som från olika livsomriiden samlas dar, skul- le få göra verklighet av det platonska ordet, som var Le Sillons löser.
: " Ii faut marcher vers la vérité avec toute son iime:.
DAGNY THORVALL.
Kvinnor som statsrad i Norge.
Nor- ska stortinget har den 8 april med 91 röster mot 14 bifallit konstitutionskom- mittens förslag om en torandring i grund- 12 i s &amp; måtto, att !&lt;vinnor lagens kunna utnämnas till medlemmar av statsrhdet.
s
Svenska kvinnoföreningar uttala sig i aktenskapslagstiftningsfragan.
.
för Fredrika-Bremer-För- S tyrelserna bundet och Svenska Kvinnornas Na-.
tionalförbund, Landsföreningens för kvin- nans politiska rösträtt verkställande U t- skott samt Soc.
Dem.
Kvinnornas Cen- tralstyrelse ha till Lagberedningen in- kommit med nedanstående uttalande: I skarp motsats till den självstandi- gare stallning i samhället kvinnorna numera intaga stå de föråldrade lagarna på familjerättens område.
Kvinnorna känna allt hirdare trycket av den eko- nomiska osjälvständighet äktenskapet medför för hustrun, ävensom av mo- derns begränsade bestämmanderätt i fråga om barnen.
För många gifta kvin- nor ha verkningarna av de ännu gäl- lande, på en svunnen tids uppfattning grundade äktenskapslagarna medfört och medföra alltjämt verkliga lidanden.
Med stöd av den på dessa livsom- råden samlade kvinnoerfarenheten och i anledning av det arbete, som utföres av den av de skandinaviska statsmyn- digheterna tillsatta gemensamma familje- rättskommissionen, vilja undertecknade svenska kvinnoföreningar uttala följande önskemål, vilka vi begära få tillgodo- sedda genom nu pågående lagstiftnings- arbete: 1) Mannens målsmanskap bör full- ständigt upphävas, så att den gifta kvin- nan erhåller full rättslig handlingsför- måga.
2) Livsförhållandenas skiftande be- skaffenhet betingar att lagen uppställer och utforpar olika förmögenhetsrätts- liga system på grundval av säval g 6 mensam som enskild äganderätt med frihet för de blivande makarna att välja samt även rätt för dem att under äk- tenskapet övergå från ett system till ett annat.
Dar egendomsgemenskap råder mel- lan makarna skall hustruns ekonomiska självständighet tryggas.
Olika principer kunna härvid tillämpas, dock bör hu- vudprincipen vara, att makarna ställas lika med avseende på rådighet, vare sig denna utövas gemensamt eller är delad.
I lagen bör sålunda utformas flera system för egendomsgemenskap.
Makarna böra vara skyldiga att bi- draga var och en i förhållande till sina tillgångar såväl till familjens underhåll, hemmets betryggande och barnens upp: fostran som till täckande av vardera makens personliga utgifter, allt i enlig- het med makarnas ekonomiska förhål- landen.
Till den del hustrun icke har egen inkomst av arbete eller förmö- genhet, fullgör hon denna skyldighet genom sitt arbete i hemmet.
Make bör beredas möjlighet att vidtaga effektiva lagliga åtgärder för att få till sig utbe- talt det bidrag, som skall utgå i pen- ningar.
.
3) Föräldramyndigheten över barnen bör tillkomma båda makarna med lika ratt.
I fall av tvist mellan föräldrarna i fråga om barnen bör hänsyn främst tagas till barnens basta.
.
4) Tvister mellan makar hänvisas till en myndighet, vilken bör bestå av både man och kvinnor.
5) Kvinna, som gifter sig med fram- mande lands underså te, bibehåller sin egen nationalitet, så länge hon ä r bo- satt i hemlandet.
Sannolikt komma liknande uttalan- den i denna fraga att under den när- maste tiden framläggas i Danmark och Norge av respektive kvinnoföreningar i dessa länder.
Fredrika-Bremer-Fôrbundets Ars- möte.
Tisdagen och onsdagen 25-26 april äger förbundets årsmöte rum i Stockholm.
Tisdagen den 25 öppnas förhandlingarna kl. l l f. m. å för- bundets lokal, då redogörelse lämnas för förbundets och förbundskretsarnas verksamhet under det gångna året samt d e för årsmötet sedvanliga ärendena behandlas.
.
Av ämnen på mötesprogrammet kunna n u nämnas: redogörelse av fröken Thor- stenson för en av förbundet verkställd u t r e d n i n g a n g å e n d e gifta k v i n n o r s y r k e s u t ö v n i n g, diskussion av frågan om s a m a r b e t e m e l l a n n o r d i s k a k v i n n o s a k s f ö r e n i n g a r samt, even- tuellt, en redogörelse över y r k e s s k o l e- f r å g a n av fröken Kerstin Hesselgren.
Första dagens afton anordnas offent- ligt diskussionsmöte å Strand HGtel, då den del av äktenskapslagstiftningen som berör m a k a r s e g e n d o m s r a tts- liga f ö r h å l l a n d e n kommer att stallas under debatt.
Inledarinna blir fröken Mathilda Stael von Holstein.
Efter mö- tets slut vidtar samkväm med supé.
Onsdagen den 26 a r stort offentligt diskussionsmöte på K. F. U.
M, till vilket inbjudan tillsammans med Fred- rika-Bremer-Förbundet utgått friin Stock- holms F. K.
P.
R., Svenska Kvinnornas Nationalförbund, Vita Bandet, Före- ningen Frisinnade Kvinnor, Moderata Kvinnoförbundet och S *.
Dem.
Kvin- nornas Centralstyrelse.
Amnet ä r lag- b e r e d n i n g e n s f ö r s l a g till n y lag- stiftning angående barn utom ä k t e n s k a p, och justitierådet Hjalmar Westring har benäget lovat hilla in- ledn ingsföredrage t.
* Illis qurorumu har tilldelats fröken Ebba Pauli som ett ' erkännande av hennes mängåriga i utomordentlig grad nitiska och gagnande arbete i fattig- vårdens och barnavärdens tjänst.
Som bekan t har fröken Pauli alltsedan fattig- vårdslagstiftningskommittén 1907 tillsat- tes varit ledamot av denna och som sidan satt in sina krafter och sitt in- tresse för den sak, som hon redan tidigare skänkt sitt energiska arbete.
Upplysningsmöte i husmoders- utblldningsfrAgan.
I syfte att u r olika synpunkter belysa de krav som från skilda håll framkommit angående ut- vidgad utbildning för unga kvinnor i huslig ekonomi och spadbarnsvhrd hölls måndagen den 3 april ett offentligt möte i Stockholm, vartill inbjudan ut- gått från Fredrika-Bremer-Förbundets styrelse och L.
K.
P.
R:s verkställande Utskott.
Fröken Kerstin Hesselgren redogjorde därvid för hela denna frå- gas uppkomst och utveckling i vårt land.
Det sakrika föredraget återfinnes på annat ställe i dagens häfte.
Doktor Karolina Widerström belyste därefter husmoderns olika uppgifter inom hem- met i hennes egenskap av uppfostrar- inna, ekonomidirektör och hälsovårda- rinna.
Livliga bifallsyttringar vittnade om det intresse, varmed de två föredragen följdes av åhörarna.
--- H E R T H A Kringblick.
Hastar det?
Det ar Thora Daugaard som i K v i n d e n o g S a m f u n d e t framkastar denna friga och därmed sätter oss in i det i Danmark, oerhört aktuella spörsmilet huruvida de danska kvinnorna, med sin beviljade rösträtt, böra nu ögonblickligen och i största möjliga utstrack- ning ansluta sig till respektiva politiska partier.
Over hela landet, p i politiska möten och i partipressen, ropas det pli kvinnorna.
För deras egen skull miste de komma!
Inom partierna fil de den politiska upplysning, som ännu fattas dem!
Deras röster g i till spillo om de ej till- höra ett politiskt parti!
Endast genom att g i in i ett politiskt parti kunna de förvärva sig in- flytande!
Fröken Daugaard undrar helt lugnt om allt detta är si alldeles säkert och riktigt.
Om den som inte förut har politisk kunskap frir en all- sidig och opartisk sidan genom att utan vidare störta sig in i ett, särskilt, politiskt parti?
Om det ar si visst att kvinnornas röster g i till spillo, i fall de icke binda sig till händer och fötter vid ett, särskilt, politiskt parti?
Hon pi- minner om att det för närvarande i Danmark ej är mer an en fjärdedel av de manliga val- ' 1 65 att de ännu sii länge behöva detta för att till- ägna sig o p a r t i s k p o l i t i s k k u n s k a p. '
N &amp; g o t misstänkt synes det verkligen vara med den oerhörda nervositeten att ögonblickli- gen f i de nyskapade väljarna in i de existe- rande politiska fiirfillorna.
Tänk om de började t a n k a s j ä l v a, innan de hunnit fingas in!
Charity begins at home.
Huruvida de eng- elska kvinnornas energiska krigsarbete skall Ht dem tynga ned rösträttsvigskblen, nar - och om - fred en ging inträder, är ej gott att för- utsäga.
Daremct har kriget framkallat andra omständigheter, som man mera direkt kan tänka sig skola verka till förrnin för deras erkan- nande som politiska medborgare.
Koloniernas oförbehillsamma uppslutning kring moderlandet i det pigiende kriget har redan nu väckt upp frigan, om icke Englands utomeuropeiska " do- minions ' " rättvisligen borde f i sända represen- tanter till det brittiska parlamentet.
En av Austra- liens ledande män, vilken England inte minst har att tacka för den ögonblickliga, aktivt sympa- tiska hillning som Australien intog till Englands uppträdande i kriget, lär vid ett nyligen avlagt besök i moderlandet ganska kraftigt framhillit det faktum, att han hade mindre inflytande p i Storbritaniens politik an den fattigaste skottska jarna, som anslutit sig till de politiska partierna, firaherde.
O c h man börjar inse att och hon undrar om de iterstiende tre fjarde- icke ar fullt riktigt och lämpligt.
Men nu är det som bekant si, att det finns engelska kolonier, som gjort sina kvinnor till politiska medborgare.
Dessa skulle d i komma att medverka till det brittiska parlamentetssam * mansättning, medan Englands egna kvinnor vore utestängda därifrin.
En anomali, som tro- ligen inte skall kunna uppehillas vidare länge.
delarnas röster verkligen g i till spillo.
Hon undrar vidare, om en politiskt okunnig och oprövad väljarmassa, som kastas in i gamla, politiskt tränade partier, inte i själva verket ganska motstindslöst kommer under dessas in- flytande, i stallet för att själv f i nigot sidant.
Hon frigar ocksi, i fall man inte möjligtvis kan tankas ha ett visst inrlytande, just när man s t i r utanför och ar den e f t e r t r i d d a.
Efter den gamla danska grundlagen ha 17 % av befolkningen valrätt, efter den nya 47 %.
För dessa nya 30 ha de 17 gamla skrivit siväl grundlag som vallag, men borde inte de- ras förmyndarskap upphöra med detta, frigar fröken Daugaard.
Borde man inte ge de trettio tid att i ro Överväga om de vilja acceptera de sjuttons politiska iskidningar och för framtiden dela ljuft och lett med dem?
Och tillita dem att även v ä l ja att sti utanför, om de känna sadant Tyskland och kvinnornas värnplikt.
Den vid olika tidpunkter och p i skilda hi11 spora- diskt uppdykande frigan om kvinnlig varnplikt - vi veta ju ocksi av den här hemma -- har allt sedan krigets utbrott varit under s i gott som permanent debatt i Tyskland.
Pfarrer Klönnes idé från 1820och funderingarnaefter 1870 ars krig om att fb ' kvinnornain i niigon sortsobliga- torisk tjänstgöring ha tagits upp med frenetisk iver, särskilt frin konservativt hi11, och värnplikts- förslag i oändlighet ha sett dagen.
Ensamt.
.
Mathilde-Zimmerstiftelsen i Berlin-Zehlendorf inhöstade etthundrafyrtiofyra skrifter i fragan vid den förlidet år utlysta pristävlingen.
De femtiotre prisdomarna hade siledes verkligen nigot att göra!
I förbigående kan har namnas, att de två basta tävlingskrifterna, av en dr Reichel i Zwickau och en hr Hohmann i Schweinfurt, voro varandra så lika, att de sammanarbetats till e t t förslag, som nu i april fardigtryckt fram- lägges för allmänheten.
Naturligtvis äro meningarna i frågan starkt delade inom kvinnorna själva.
Grupperingen för och emot visar emellertid en nog så ominös konstellation - de mest förhärdade antiröst- kvinnorna i flock med ett flertal ledande röst- rättskvinnor och hela röstrattsföreningar i s t r i d m o t förslaget.
nAntisa fruktande att kvinnlig varnplikt skall som konsekvens medföra kvinn- lig rösträtt, röstrattskämparna fruktaride att intet positivt gott kan komma ut ur detta och inta- gande den ståndpunkten, att varnplikt och röst- rätt icke äro och icke böra vara av vartannat beroende.
Emellertid ar förvirringen obeskrivlig.
Från starkt konservativt håll, dar man framför allt predikat satsen: kvinnorna åt hemmet, hör man nu ropet: kvinnorna till kasernen.
Själva formu- leringen Bterfinnes som titel på ett ganska upp- märksammat förslag och visar att för många ar begreppet varnplikt för kvinnor det samma som krigsberedelse för kvinnorna.
Samtidigt ljuder emellertid befolkningspoli- tikernas proklamation att kvinnorna skola åter och iter igen föda barn åt staten!
Bland kända röstrattskvinnor, som direkt uppträtt mot den kvinnliga värnpliktsidén, mar- kas Lida Gustava Heymann och fru Kirchhoff.
Röstrattsföreningarna i Bremen, Hamburg och Breslau ha i resolutioner uttalat sig emot ett obligatoriskt värnpliktsir för kvinnor, med över- förande på dessa av en art militarsystem.
Dar- emot uttalas ett varmt gillande av ökad yrkes- utbildning för kvinnor, vilken då också skulle lämna rum för utbildning i med hemmets sköt- sel och barnens vird sammanhängande göromål.
I Archiv fur Soziale Gesetzgebung u n d S o z i a l pol i t i k tar den framstående social- politikern dr Rosa Kernpf till orda i saken.
Som utgångspunkt påvisar hon den vitt skilda syftningen med manlig och kvinnlig värnplikt, dH den förra är en tvingsåtgard till försvar mot eventuella yttre fiender och den senare griper inåt, in i hemmen, och vill ersatta - eller komplettera - de unga flickornas uppfostran darinom genom en statssocialistisk uppfostran, om vars goda verkningar man intet vet.
Hen- nes slututtalande blir, att ett kvinnligt varnplikts- år, antingen det lägges socialt, hygieniskt-etiskt eller husmoderligt utbildande, vare sig man vill taga det som en kvinnornas plikt mot staten eller som en statens plikt mot kvinnorna, är till sin nytta n8got helt oberäkneligt, då dar- emot pitagliga olägenheter - för att icke saga skadz - gro därmed förenade.
Även hinduiskorna!
Under rubriken De in- diska kvinnorna och politiken berättar T h e C o m m o n C a u s e att Sarojini Naidu, India ' s Singing Bird den berömda indiska skaldinnan vilken aven engelska kritiker som exempelvis Edmund Gosse stalla så högt, deltagit som delegerad i den indiska nationalkongress, som sistlidna december hölls i Bombay.
Det var inte som tyst åhörare Sarojini Naidu deltog i förhandlingarna.
I hinduiska kvinnors namn riktade hon i ett tal en kraftig vädjan till d e församlade att ihärdigt arbeta för Indiens sjalv- styrelse.
Vid denna kongress förekom dessutom e n hel k i r av unga kvinnliga adjutanter, unga hinduiskor, som tillsammans med de unga man- nen besörjde en hel del praktiskt kongress- arbete.
Kvinnor sjöngo hymnerna vid förhand- lingarnas öppnande, och utom Sarojini Naidu funnos även andra kvinnliga delegerade, som med mjuka, musikaliska röster talade från kon- gressestraden, icke endast i frågor, som direkt rörde kvinnorna, utan även i sidana, som be- röra hinduernas förhållanden som nation.
Samma vecka - själva julveckan -, s o n denna nationella kongess hölls, samlades i Bombay en social konferens, i vilken Attahundra kvinnor deltogo och där Sarojini Naidu aven- ledes talade.
En stor bankett, där all kastskill- nad hade åsidosatts, gavs i samband med kon- ferensen och i denna deltogo kvinnorna i stort an tal.
Om Sarojini Naidu berattasatt hon haft det stora h j:,.
T H A .moraliska modet att bryta med kastfördomarna och gifta sig med en man utom sin egen kast, Bra- minkasten.
En oerhört modig handling aven i vira dagars Indien.
Hon uppträder ofta som offentlig talare och hyllas över allt med stor entusiasm.
Indien ar stolt öfver sind3ingfAgel D.
Ett poem hon skrivit, ~ P a s t and Future., börjar med denna betydelsefulla rad: * The new hath come and now the old retires - n.
167 Med skaldens intuition har hon fattat det nyas möjligheter och krav och anvander nu sin rykt- barhet, sin västerländska uppfostran och sin egen frigörelse ur kastfördomarnas fjättrar för att bringa hem till sina hinduiska systrar med- vetandet om att Indiens kvinnor måste vidga sin .synkrets, taga del i nationens liv och leva ett eget, sjalJstandigt.
Kooperativt lantbruk.
et ar nu fyra är sedan några engel- skor samlade sig kring ett företag, ' nog så enastående i sitt slag.
Idéen var k o o p e r a t i v t l a n t b r u k, och med van- lig engelsk företagsamhet hade man inom kort kommit så långt att 10,000 pund funnos tillgängliga för ändamålet och en lantegendom kunde inköpas för planens förverkligande.
Under tiden hade intressenterna i företaget sammanslutit sig till en or- ganisation, ' The Women Co-operative Farmers, Ltd, och riktlinjerna dragits upp för det blivande arbetet.
Avsikten var att undelatta starten för från lant- bruksskolor utexaminerade kvinnor och flickor, som ämnade försöka sig som sm5brukare.
Man utgick ifrån den mycket riktiga uppfattningen, att en ensam kvinna skulle få ganska stora svårig- heter med sitt eget lilla jordbruk, då återigen en grupp kvinnor skulle genom att vara kooperativt organiserade få sitt arbete betydligt underlät~at och verkligen bli i stånd att leva på det.
Det var i Heathfield, Sussex, som en stor egendom inköptes, ett förträffligt om- råde bevattnat av några bäckar och D med många kallor.
På en sträcka a v 500 yards gränsade egendomen till stora landsvägen och omfattade såväl god åker- och trädgårdsjord som skog.
De fyra åren som gått ha visat ' såva) idéens riktighet som att företaget satts i gång på lyckligaste satt.
Det finns n u trettio kvinnliga jordbrukare på Heath- field, med olika stora bruk, varierande från en till åttio acres vartdera.
Tack vare gemensamt inköp av moderna och goda hkerbruksmaskiner - vilket ett ensamt småbruk givetvis ej ä r i stånd att bara - ha dessa trettio småbrukare varit i stånd att avvinna sina jordlotter resultat, som annars aldrig kunnat upp- nås.
Fyrahundra acres jord av den stora egendomen vänta emellertid.
ännu pi % att bli tagna i besittning och brukade.
Boskapsskötsel har man allt från begynnelsen ' lagt sig stor vinn om i Heathfield.
Under nuvarande bekym- mersamma förhållanden i landet har det blivit ett huvudsakligt intresse för Heath- fieldfarmarna att driva upp denna gren av yrket.
De ha ' också nu ett stort an- tal kalvar av god ras, och svinavel ar ' '
168 - - - - - - -- - - - p - H E R T - -- H A --- -- något som de börja specialisera sig på.
Företagets verkställande direktör, miss Emerson, ar särskilt intresserad härför och anser att förhållandena på egen- domen äro högeligen lämpade för upp- födande av svin i stor utsträckning.
För övrigt ar miss Emerson själv specialist på boskapsskötsel.
Hon har vuxit upp på en egendom i Irland, där hon redan från den tidiga ungdomen intresserat följde med och tog del i allt.
Hennes besta ' mda uppfattning ar, att kvin- nor alldeles särskilt lampa sig för att sköta och ta hand om djuren.
Som bevis härför framhåller hon exempel- vis att bönderna inte våga gå in till er.
sugga, som har smågrisar, emedan denna då ar farlig, men att på Heathfield våga kvinnorna helt och hållet sköta om sug- gorna aven vid dessa tillfällen, och de äro icke det minsta oregerliga utan lugna och förtroendefulla.
Sys te me t för svinutfordringen på Heathfield ar kokade betor (mangold), inga råa rötter eller annat " råmaterial ".
Detta lär göra att de trivas och fetma hastigt.
För övrigt få de röra sig fritt i inhägnad skog, vilket håller dem livli- ga och pigga, och dar få de själva del- vis sörja för sitt uppehälle.
Bostadsfrigan har med mycken eko- nomi behandlats på Heathfield.
Den gamla huvudbyggnaden på egendomen har behillits för miss Emerson och eleverna, sådana mottagas nämligen aven för praktisk utbildning i jordbruksarbetet.
Den ar i sig själv inget .mönsterhus, men man- har med stor uppfiningrike- dom utnyttjat alla möjligheter och in- rättat det hela på det mest praktiska satt.
De enskilda småbrukarna åter ha för - -.
-- - -.
.
- -.
.
.
- - - det mesta låtit bygga, varvid man fram- för allt haft i sikte att inreda sina stu- gor så att de äro lätta att hålla i ord- ning.
En typisk stuga har kostat unge- Far 200 pund att uppföra, den innehil- ler d i vardagsrum, kök och sängkam- mare på nedra botten, med ett sovrum och vind ovanpå.
Några hus av bun- galow-typ med pittoreskt vardagsrum och stor veranda förekomma, men ha också kostat mera.
Varje stuga, de större som de mindre, har sitt badrum med inlett kallt och varmt vatten, " en absolut nödvändighet för en utearbetarea säger miss Emerson.
Mjölkkammare, förrads- rum och kallare äro överallt inredd2 med största sinnrikhet.
Frukt- och trädgårdsodling är givet- vis en sak som man lägger stor vik: på, och för att blivande förpaktare inte skola behöva ta emot lotter dar inte ett fruktträd ännu finnes, ha nu på miss Emersons initiativ flera tusen frukt- träd satts på olika områden av egen- domen.
Flera av delägarna ha ' redan kommit långt med sin trädgårdsodling, Svarta vinbär och gröna krusbär äro, tillsammans med hönsskötsel, produk- terna från ett arrende, ett annat av- kastar hallon och äpplen.
Men Heathfield ar endast en liten början, saga miss Emerson och hennes kooperatörer, företag som detta skola komma i gång över hela England,görzi jor- den fruktbärande och skänka kvinnor en intresserik och hälsobringande verksam- het.
Kooperativt lantbruk över hela landet och den ratta typen av kviznor med i det!
Den lösen skulle kunna galla aven för Sverge.
Vem tar initiativ därtill?
ELLEN KLEMAN.
Henriette Renan. '
Elle était un organe de ma vie intellectuelle et c ' est vraiment une portion de mon iitre, qui est entrée avec elle au tombeau.
ERNEST RENAN.
H enriette Renans egen betydelse fal- ler helt och hållet inom personlig- hetslivets område, men likvisst har hon e n ej ringa del i att namnet Renan er- hållit sin klang.
Också ä r det genom bro- derns,.
Ernest Renans minnesteckning över henne samt de båda syskonens brevväxling under de för Renans ung- domsutveckling avgörande åren, som hennes bild blivit bevarad.
Minnesteck- ningen nedskrev Renan året efter hen- nes förtidigt inträffade död, men av pie- tetsskäl lät han trycka den endast i en privatupplaga, tillägnad " dem som känt min syster Henriettea.
Och dessa pie- tetsskäl vidblev Renan ännu i sina sena a r och avstod för deras skull enligt företalet till sin autobiografi, Souvenirs d ' enfance et de jeunesse, ej allenast Från att införliva minnesteckningen med denna sin ungdomsbikt utan dess mer från att därstädes giva någon bemärkt plats åt den personlighet, " som lik- visst haft det största inflytandet på hans livu.
Den tillbakadragna) inåt- vända Henriette Renans levnadsideal, det som hon under tunga å r offrat .åt sin broders framtid, hade varit en obemärkt och oavhängig studietillvaro, e n tillvaro i n a n g u l o c u m libello.
Och för en uppfattande läsare av hen- ues brev belysa hennes Fåtaliga och all- tid för broderns skull framtvungna ytt- randen om sig själv så starkt hennes individualitets skygga och ömtåliga stolt- het, att de föra tanken till Fra Angelicos bild av S:t Peter Martyr, den där på- minner om tysthetslöftet.
Också för- klara dessa brev tillfullo Renans mot- vilja att medan dagsmeningarnas strider ännu stodo kring hans namn överlämna systerns minne till publiciteten och kri- tiken.
Testamentariskt gav han emeller- tid sin hustru uppdraget att redigera och utgiva minnesvolymen: Lettres in- times d ' Ernest Renan et d ' Henriette Renan, 1842-1 845.
Précédées de Ma Soeur Henriette par Ernest Renan.
Renan var som bekant bretagnare och tillhörde enligt sin autobiografi en urgammal slakt av detta drömmarfolk, enstädes av honom karakteriserat som ett adelsfolk, som endast duger att tjäna adelsmän.
Led efter led hade alla man- liga medlemmar av hans familj varit jordbrukare eller sjömän, oegeiinyttiga och opraktiska, men till sinnelaget obe- roende.
Renan, Fadern, synes varit den förste som sbkt Förena sitt yrke som sjökapten med handelsföretag.
Ty- pisk bretagnare som han emellertid var, misslyckades han med de flesta av dessa, bragte småningom sin familj till ruin och slutade sitt liv huruvida genom olyckshändelse eller självmord,
blev aldrig uppdagat.
Av hans tre barn var Henriette den andra i ordningen och tolv år äldre än den yngre bro- dern Ernest.
Ekonomiska familjebekym- mer, vilka senare skulle gestalta hen- nes yttre öde, beskuggade redan hennes barndom och förökade det svårmod hon ärvt efter Fadern men danade också brådmoget hennes av naturen djupa och fasta sinne.
Och allt från den lille Er- nests tidigaste år blev hon långt mer an modern hans stöd och ledarinna och han hennes tillvaros största glädje.
Och likartade till begåvning och samstämda genom många drag i väsendet mottogo de av barndomens och den första ungdoms- tidens intryck och synminnen samma emotionella och intellektuella inriktning.
En modern författare säger, att varje landskap är ett själstillstånd, och det kan sägas om dessa båda syskon Re- nan, att Bretagne och deras fädernestad Treguier, oaktat alla de senare så mot- satta brytningarna i deras inre, livet ige- nom förblev .ett deras sjalstillst8nd.
Dess innebörd har Renan betecknat som en sinnets och fantasiens rent ideella ro- mantik, som moralisk romantik.
Tréguier leder sitt ursprung från ett av de kloster, som mot slutet av det femte århundradet grundlades på den bretagneska kusten av keltiskt-brittiska emigranter.
Och efter att på åttahundra- talet blivit biskopssäte samlade detta kloster på medeltidsvis kring sig en liten stad, som emellertid, då den ej hade något som hälst världsligt skal För sin tillvaro, ej häller fick någon utveckling i denna riktning.
I ersättning erhöll den under tolvhundratalet sin väldiga kate- dral och en sådan mängd kloster, att dessas murar bildade hela gator, och blev därefter fram till revolutionsAret ett ecklesiastiskt centrum i en omnejd, som myllrade av kyrkor, kapell och kloster, alla tillsammans ett sannskyl- digt sanktuarium såväl för minnen och legender ur det medeltida troslivet som i undangömda vrår för den keltiska sagovärlden.
För en kort tid sönder- blåste väl revolutionen detta ultra ka- tolska samhälle, konventet upplöste stif- tet och förjagade kongregationerna, men nastan omedelbart efter restaurationen hade Tréguier, som om revolutionen aldrig hänt, återfått sin klockklang, sina präster och nunnor och med dem hela sin åldriga andliga fysionomi.
Det världsfrånvända i denna värld hade den svårmodiga .och slutna Hen- riette i blodet, och koncentration prag- lade tidigt hennes tanke och själsliv.
Overhuvudtaget framträder hennes per- sonlighet redan under de första ung- domsåren i så fasta former, att man ovillkorligen tillägger henne begreppet: i hög grad förutbestämd.
Sh gör hon exempelvis, ehuru ett folkets barn, upp-.
växt i de mest anspråkslösa förhållanden och själv anspråkslös ända till skygghet, intryck av en sådan ursprunglig andlig förnämitet, att den för fantasien fram- kallar - fast man nastan är benägen att le däråt - någon gemensamhet mel- lan henne och Tréguiers gotiska dom.
Sin första undervisning, föga avvi- kande från den som före revolutionen gavs i d e strängaste religiösa samhällen, mottog Henriette av nhgra gamla ur- sulinernunnor, och vad de visste med- dela henne tillägnade hon sig snabbt, och ett moment, recitationen på latin
.
-- .- - H E R T H A - - - - 171 p-, a v bibeltexter och salmer, blev genom hennes fina reflexionsförmåga grund- läggande för hennes senare ej obetyd- liga kunskaper i detta språk.
Hennes uppfostran hade dock givetvis förblivit: knapphändig och ensidig, om ej en till- fällighet fört i hennes väg en lärariiina a v ett för Tréguier sällsynt slag.
En ung adelsfröken, vilken i England under emigranttiden erhållit en gedigen bild- ning och vilkens familj revolutionen ruinerat, sökte i Tréguier utnyttja sina kunskaper, och Henriette blev en av hennes elever, antagligen därtill för- hjälpt av sin mormor, till vilken hon stod i ett innerligt förhållande och som var av en mer burgen borgerlig samhällsklass än familjen Renan; Nå- got förvärvssyfte drev henne likvisst ej till dessa studier, utan allenast det rena kunskapsbegäret, ty hon hade vid denna tid en lika stark dragning till klosterlivet, för henne fristaden för ett intellektuellt liv, som Renan allt från gosseåren till den prästerliga banan.
.
I Henriettes adertonde å r inträffade - emellertid faderns död, och familjen be- fa.nn sig ej allenast nödställd utan.
även skuldsatt.
Den äldre sonen lämnade hemmet för att som köpman förvärva sig till en början sin egen utkomst, och för Henriette fanns klostrets fristad, men, säger Renan om den unga systern,.
" des lors elle s ' envisageait comme char- gée de mon aveniru.
Hennes hjärta gav sin befallning, och ehuru varje beröring.
med främmande människor var ett lidan- # de för henne och hennes kunskapsmedel för en existenskamp ännu vor0 knappa, upptog hon den modigt genom att i Tré- guier, varest all skolundervisning dittills ansetts som de religiösa samfundens prerogativ, öppna en privatskola.
Vii- ken själfull mildhet hennes natur oak- tat dess oavhängiga fasthet ägde belyses av det porträtt Renan från dessa å r skis- serat av henne.
" Ma soeur avait ii cet áge un charme extreme.
Les personnes, qui ne l ' on connu que tard et fatiguée par un climat rigoreuse, ne peuvent s e figurer que ses traits avaient alors de delicatesse, et de langueur.
Ses yeux étaient d ' une rare douceur, sa main la plus fine et la plus ravissante, qui se peut voiru.
Henriettes skola fick aldrig mer an ett fåtal elever, och hon förmådde ej ens utestänga nöden Från ' hemmet.
Och när hon så en dag fann den lille Ernest övergivet gråtande, emedan några barn hånat honom för hans dåliga klädsel, fattade hon det särskilt för hennes natur bittra beslutet att lämna de sina och Bretagne.
En tillfällighet gav henne an- visning på en plats i Paris som under- lärarinna i ett av dess många in- stitut för unga flickor, och ehuru hon i världsstaden ej ägde vare sig vän eller bekant, sökte hon denna plats, som hon även erhöll.
Den första tiden i Paris genomled hon som en febersjukdom fylld av hallucina- tioner.
En novis från Tréguiers stora kloster, isolerat från samtidens atmosvär, befann hon sig utan övergång i ett de moderna idéernas vindfång och i ett centrum för ett bullrande världsligt liv, och hennes närmaste omgivning i en läroanstalt, inriktad pil en mondän bild- ning, var kylig, beräknande och frivol och mötte hennes allvar och pliktkänsla med oförstående och hennes till det yttre enkla person med ett halvt löje.
Men '.
.
hennes viljeenergi hade sin styrka i ett målmedvetet och starkt hjärta, och hen- nes personlighets vaxt var redan så kraftig, att dess rötter aven i den nya jord- månen funno den näring, som tillhörde dess egenart.
Hennes klara intelligens och outtröttliga arbetsförmåga förskaf- fade henne också efterhand erkännande, och hon blev erbjuden att övertaga led- ningen av ett efter solidare principer arbetande institut, dock med villkor, att inom en viss tid avlägga erforderliga examina.
Genom en arbetstid av sexton dygnets timmar fyller hon måttet och vida därutöver.
och, säger Renan, " son instruction, déjh tres étendue, devient exceptionelleu.
U r dessa studier, För- nämligast de historiska och filosofiska, framgick hennes därefter aldrig svik- tande tro på tankens suveränitet, vilken tro gravlade hennes ortodoxa tro och förvandlade hennes barndoms och ung- doms katolska Tréguier allenast till en hägring från en i tidshavet sjunken stad.
Men ehuru hon förkastade alla tros- system, Förblev hon likväl till sinnet religiös.
Det var i fullkomlig andlig av- skildhet hon genomlevde denna stora inre kris, och hon berörde den ej hal- ler tillsvidare för de sina.
Henriettes vistelse i Paris hade va- rat i fyra är, då Renan för sin vidare prästerliga utbildning ditförflyttas till läroanstalten Saint-Sulpice.
Från återse- endet med systern berättar han, att han till det yttre finner henne lika enkel som förr i Tréguier, ja, att hon besö- ker honom iklädd alltjämt sin stora bretagniska sjal, men att den karaktärs- fulla prägel hennes personlighet fått gör ett starkt intryck på honom.
Själv iakt- tager hon gent emot den femtonårige unge brodern, vilken så att saga vaxt upp i sutan, den största försiktighet och hänsynsfullhet.
Men med en helt annan innebörd an ditintills uppställer hon nu för sig den fräga, vilken hon i ett av sina brev senare uttryckt med evangeliets ord: " qu ' as-tu fait de ton frere?
" Hon inser det sannolika i att aven han skall råka i strid med sin barndomstro och att måhända hela hans framtida ve och val kan komma att bli beroende av huruvida han i avgöran- aets stund äger ekonomisk frihet att andra levnadsbana.
Därföre blir också hennes främsta omsorg att söka för- stora sina inkomster, och då detta under Le nästföljande åren i Paris ej lyckas henne ti !lrackligt, tvekar hon ej att an- taga en plats, som på särdeles goda villkor erbjudes henne men som tillika infiebär landsflykt för många å r framåt och försätter henne, vilken i oberoendet ser ett av livets högsta varden, i en mycket avhängig stallning.
Platsen ä r nämligen som guvernant för en grevlig familj Zamoyskis tre döttrar och i Polen på ett långt in i landet öde liggande gods.
För brodern uppger hon som enda skalet till detta steg, att hon vill betala de skulder, som ännu finnas efter fadern.
Innan hon lämnat Paris har hon emellertid redan sett sina aningar be- sannas, tvivlets sönderfratningsverk har redan begynt hos Renan.
Läroanstalten Saint-Sulpice var - med ett citat från Levertins essay över Renan - i samma grad olik Tréguiers gamla prästsemina- rium " som en modern glasmålning ar olik en bretagnisk medeltidsdoms i djup glöd flammande fönsterskiva ", och på tusen vägar sipprade modern åskådning.
in i hans själ.
BERTHA HOBNE
Brevväxling.
" H jalpsystrarna ".
t et svar som fröken Ulrich i 7:de D häftet av Hertha tillställer mig tar- var ytterligare några ord av " beriktig- ande ".
Helt naturligt måste mitt föregående uttalande forma sig till ett försvar för Röda Korset, dess uppfattning om och åtgöranden i saken, enar fröken U:s artikel företrädde frågan från synpunk- ten av den sjuksköterskegrupp, som på allt satt motarbetar d e n n a f ö r v å r t f ö r s v a r s å v i k t i g a Frågan o m till- racklig s j u k v å r d s h jalp u n d e r krigs- t i l l fä l l e.
Erfarenheterna från Tysk- land visa att Hilfsschwestern dar på ett förtjänstfullt satt fyllt de fordringar, som ställts på dem, och säkerligen kom- ma våra svenska " hjälpsystrar " om och då det påfordras icke att visa sig mindre kunniga, mindre hängivna.
Aven om fröken U:s artikel " endast avsåg e n r e d o g ö r e l s e för hjälpsyster- frågans läge har hemmau - vilket var.
mycket omtänksamt av frk.
U -, ligger ju i sakens natur att en redogörelse bör vara korrekt, varför ordet Hul- ferinnen (Helferinnen) endast borde an- vänts i dess rätta lagstadgade betydelse.
Då hade icke Herthas läsarinnor bi- bringats nigon skev uppfattning av sak- läget.
Det var för att återställa begrep- pen på deras ratta grund, som jag in- sände " beriktigandenu av frk.
U:s " redo- görelse ", och den utredning av de olika sjukvårdsgrupperna i Tyskland, som jag lat inflyta, var, sedd mot bakgrunden av frk.
U:s artikel, väl behövlig.
Då man.
företager sig att skriva en " redogörelse " över en verksamhet bru- kar man hänvända sig till dem som utöva verksamheten för att dar få " första-handsu-upplysningar, men då artikelförf.
i stallet u r de öppna mot- ståndarnas utgjutelser i ämnet samman- sätter en " redogörelse " över sa klaget, då måste man fråga sig om icke ett annat syfte an en blott och bart " opar- tisk redogörelsea ligger till grund för en önskan att i skrift få framförda en del Förhållanden, vilka, sedda med mot- ståndares ögon och framförda med motståndares penna, måste betraktas som hugg mot verksamheten i frliga.
Fröken U. kommer med tvenne egendomliga upplysningar, d e l s att hon icke haft " någon anledning att befatta sig med den uppdelning av sjukvårds- personalen inom Tyska Röda Korset " (varför omnämnes ens då detta lands " Hulferinnenu) och d e l s att då frk.
U. använder ordet Hulferinnen (Helferin- nen) " sammanfattar hon i denna be- nämning den med anledning av kriget Ater tillkomna sjukvårdspersonalen '.
ett egenmaktigt farfarande.
Hade det icke varit skal att redan från början i en not underrätta Herthas läsarinnor därom, att a r t i k e l f ö r f.
i c k e g o d t a g e r g ä l l a n d e u p p d e l n i n g o c h beteck- ning a v t y s k s j u k v å r d s p e r s o n a l utan helt egenmaktigt i n r a n g e r a r det o l i k a g r u p p e r n a u n d e r d e n lägst kvalificerade gruppens namn?
Passade detta måhända bättre till de framförda synpunkterna eller var det ö r att icke belasta Herthas läsarinnor med för många uppdelningar?
Jag till- låter mig att framställa denna fråga.
Annorlunda fattar fröken Gerda Marcus frågan, över vilken hon i Sv.
Dagbladets B-nummer av den 2 april infört en förträfflig artikel under ru- briken " H u r Tyskland skapat sin ypperliga sjuksköterskearméu och i vilken påpekas att Tyska Röda Korset noga skiljer på de olika grupperna av sjukvårdspersonal.
.
Angående " beriktigandetu vidkom- mande frk.
U:s uppfattning av den a v k o r t a d e ' e x a m e n (Notprufung) och dess upphävande kan jag fatta mig kort.
.
" NotprufungU s a n k t e (till följd av krigstillståndet i aug.
1914) f ö r till- f a l l e t Vollschwesterns (Röda Kors- systrarnas) utbildning från 12 till 6 miinader, och då redan den 30 juni 191 5 " NotprufungU upphävdes, kunde dettaendastavseVollschwestern (eme- dan ingen annan sjukvårdsgrupp i Tysk- .land har 12 månaders utbildning) och ej, såsom frk.
U. synes uppfatta saken, samtliga kategorier av sjukvårdsperso- nal ".
Vad sedan vidkommer förordningen a v den 10 mars 191 5 handlar den om H i l f s s c h w e s t e r n och H e l f e r i n n e n vilka visat sig så dugliga att de på re- servlasaretten kunnat användas i Voll- schwesterns arbete.
För att dessa Hilfs- schwestern och Helferinnen f o r t f a- r a n d e skola få räknas s å s o m Votl- s c h w e s t e r n fordras att de komplettera sin kortare utbildning:=6 resp. 3-1 mån.)
upp till l 2 månader.
Därom handlar det av frk.
.U.
översatta brottstycket ur gämnda förordning, men icke om att höja Hilfsschwesterns (eller Helferin- nens) utbildning såsom sådan.
Att Hilfsschwesterns sexmånatliga ut- bildning f o r t fa r a n d e ä r den lagstad- gade framgår av följande uttalande till- ställt överfältlakaren doktor I. Dahl- heim av ordföranden i ' Zentralkomitée des Preussischen Landesvereins vom Roten Kreuz så sent som den 24 fe- bruari 1916. "
F u r H i l f s s c h w e s t e r n ist, n a c h l a n g j ä h r i g b e w ä h r t e r A r t, e i n e s e c h s m o n a t l i c h e A u s b i l d u n g Vor- schrift. "
Av det anförda torde framgå, att uppgiften om at t erfarenheten från Tyskland visat att den vid krigets bör- jan för R ö d a K o r s s y s t r a r (Voll- schwestern) tillhtna 6 månaders utbildning (Notprufung) icke ansetts tillräcklig utan blivit höjd till ett år, a r r i k t i g (vilket jag hela tiden framhållit), m e n a t t d e n u p p f a t t n i n g frk.
U. för- fä k t a r, nämligen att Hilfsschwesterns (liksom ock Helferinnens) utbildning skulle höjts från 6 till 12 månader, a r oriktig.
Med detta anser jag för min del diskus$ sionen i denna sak avslutad.
BERTHA NORDENSON.
Då jag genom vänligt tillmötesgående från Herthas redaktion blivit satt i till- fälle att taga del av ovanstående inlägg ber jag att som svar därpå få fram- htilla följande: När fru Nordenson säger, att redo- görelsen för hjälpsysterfrågan borde ha byggts på n första-handsu-upplysningar och icke sammansattas " ur de öppna motståndarnas utgjutelser i ämnetu, förbiser hon att a l l a uppgifter om de kvinnliga sjukvårdstruppernas orga- nisation m. m. såväl s m om Röda Korsets motiv äro hämtade ur före- ningens zgen skrivelse i ämnet.
I fru Nordensons första genmäle (i h.
VI) vitsordas även att min redogörelse " låtit såväl den ena som den andra partens uppfattning av saken träda framu och att de synpunkter, som bestämt S.
R.
K. att framFöra frågan, " fullt lojalt i huvud- drag om än helt kortu framhållits.
Vid sammanfattandet av de invändningar förslaget framkallat använde jag helt naturligt Svensk Sjukskötersketidning som källa, ty jag måste vidhålla att sak- kunskapen vid bedömandet av mer eller mindre fullständiga kurser torde när- mast vara till finnandes hos dem, som själva utövat sjukvård och handhaft elevers utbildning.
Mitt yttrande att jag icke haft an- ledning beFatta mig med Tyska Röda Korsets uppdelning av sin sjukvårds- personal förvånar fru Nordenson.
Mer.
jag upprepar det: min redogörelse av- såg endast den av S.
R.
K. framlagda planen och den strid den framkalla:.
Jag ansåg mig icke behöva peka p8 den tyska organisationen som en före- bild till den svenska och hade dirfik
icke satt mig in i hithörande tyska för- att t y s k a s t a t e n godkänner en 6 må- naders kurs.
Att i Tyska R.
K:s orga- hållanden.
Vad slutligen .den mångdebatterade nisation s. k. aHilfsschwesternu ha sin " Notprufung " beträffar, så tyckes det givna plats har det aldrig Fallit mig in sannerligen vara s v h t att komma till att bestrida; jag har blott påpekat att någon förståelse.
Fru Nordenson före- i inrikesministerns kungörelse av den faller i denna punkt vara helt och hållet 30, juni- 191 5 står det tydligt och suggererad av Röda Kors-organisa- klart uttalat, att s a m t l i g a k a t e g o r i e r tionen.
Men varken i Tyskland eller i s j u k v å r d s p e r s o n a l, som underförsta Sverge är val R.
K. någon s t a tsinsti-.
krigsåret tillätos genomgå " NotprufungU, tution, och då fru Nordenson, sisom hädanefter måste underkasta sig den ett bevis för l a g s t a d g a d h a l v å r i g ut- föreskrivna utbildningen av 12 månader b i l d 11 i n g, ' anför ordförandens i Tyska i en av statens sjuvårdsskolor eller R.
K:s Centralkommittés utsago, att 6 eventuellt motsvarande utbildning.
mänaders utbildning ar föreskriven för Då jag för min del icke tror att de ~HilFsschwestern ", ar val detta att be- ståndpunkter vi intaga i denna fråga trakta som en anordning vidtagen och kunna gagnas eller ytterligare belysas vidmakthållen av en e n s k i l d förening genom fortsatt diskussion, har jag intet och kan icke.
åberopas som stöd för mer att tillägga.
SIGRID ULRICH.
Notiser från bokvärlden.
Det offentliga talandets konst av är i utomordentligt behov av en vag- O d a l O t t e lin.
Andra upplagan.
(Ver- .ledning som denna och att däri givna dandis småskrifter N:ris 196, 197.)
.
A1- råd och anvisningar kunna bli av mycket berr Bonniers förlag.
stort varde för hononi.
Det ar icke en- O m det finns.
nigot som svensken dast vad som rent tekniskt ar att iakttaga, behöver la r a sig, så a r det konsten att vilket har med klarhet och reda fram- tala offentligt, ty den gåvan ha sanner- hålles, talandets själva i d é lever i denna ligen ej goda feer bringat honom vid kunnigt geniala framställning av vad en hans födelse.
Att ett och annat lysande talare bör göra och låta.
Lektor Ottelin har tagit sitt ämne undantag finnes - sival bland svenskar som svenskor - Framhäver eridast så i två delar, I n n e h å l l o c h f o r m och mycket mera bristen hos oss andra.
T a l a r e n o c h a u d i t o r i e t.
Glädjande Själva språket, lynne, temperament lagga a r att kunna konstatera att de två små stötestenar i vägen.
skrifterna tydligen Funnit vag till en större Tacksamma ma vi därför vara över allmänhet.
Den nu upplagda andra upp- att Få lektor Ottelins bok i vår ' hand.
lagangår ut i det femte-Attonde tusendet.
Den framhåller obarmhärtigt alla brister och felaktigheter hos den svenske ta- Den furstliga äktenskapsmarkna- laren men öppnar också vägarna till den i Europa av prinsessan Catherine studiet av en konst, som med aktgivan- Radziwill.
Wahlström &amp; Widstrands d e och ihärdighet kan Förvärvas - förlag.
om an den högsta, gudabenhdade val- En almanach de Gotha med fylliga taligheten förblir utom rackhäll.
Säkert randanteckningar kan man närmast kalla ar att den svenska genomsnittstalaren denna bok.
Större och mindre högheter
passera i förvirrande antal revy, flertalet ' av dem behandlade så gott som " ett camarade " av författarinnan, som själv genom börd och relationer hör nästan de allra översta av " the upper teut '.
Troligen ä r det förEs rent personliga relationer till de många höga herskap- pen, som kommer henne att så solida- riskt försynt behandla deras a ktenskap- liga förhållanden.
Eller ä r det ett stort misstag av oss vanliga dödliga, nar vi arise att Furstarna och furstinnorna inte få följa " sitt hjärtas röst " som det så - Kvinnans fostran och bildning för hem, samhalle och fadernesla ' nd ly- der formuleringen av ett ämne, som en del därav intresserade kvinnor gör till föremil för en pristävlan.
Tavlings- skriften skulle omfatta underv,isnings- iimnen, arbetsordning, lärotid, ålders- gräns samt om möjligt approximativ kostnadsberäkning och lämna svar p &amp; följande frågor: 1) Bör kvinnans betydelsefulla upp- gift som maka, mor och uppfostrarinna vara den bestämmande riktlinjen för vackert heter vid val av maka eller hennes uppfostran?
make?
Tror man emellertid prinsessan Radziwill, så ha de flesta europeiska furstepar slutit sitt förbund sedan kon- trahenterna efter några dagars tillfälligt sammanträffande funnit varandra i en stark och varm kärlek, och daras akten- skap äro mycket lyckliga.
Tragedier och skandaler, som äro ett erkänt fak- tum, behandlas med lätt och varsam hand, och aven dar finnas ljuspunkter och försonande moment, som knappast förut Framträtt.
Bland Habsburgare, Hohenzollrar, Romanoval och andra har det svenska konungahuset också sitt eget lilla kapitel.
De för övrigt ganska summariska upp- gifterna där synas i sin helhet ganska korrekta.
Att Maria Pavlovna för sig ensam får flera, sympatiskt hållna sidor av detta kapitel har val sin särskilda för- klaring i den polskryska prinsessan-för- fattarinnans nara förbindelser med Ryss- land och dess furstehus.
Så helt fri från färg av skandal- krönika, som denna bok är, kommer den dock utan tvivel att roa dynastiskt intresserade personer- U r historisk-po.
' litisk synpunkt bringar den intet nytt.
E. K-n.
2) Ar kvinnans utbildning till yrkes- skicklighet på olika arbetsområden och träning i regelbundet arbete till lika stort gagn för hemmen som för hennes personliga utveckling och kunna dessa båda ovannämnda mäl med fördel stal- las sida vid sida?
3) Vore det lämpligt att liksom sta-.
ten av männen kräver varnpliktstjänct- göring, den även iigde rättighet att förfoga över en del av kvinnans tid och arbetskraft?
4) På vad satt skulle en sådan kvinn- lig.
värnplikt ordnas?
Tävlingsskrift bör före 1 oktober 1916 under pseudonym vara insänd tilllfriherrinnan Elisabeth Frölic h, Flora- gatan 15, och kommer att bedömas och prisbelönas av en nämnd bestående av friherrinnan Elisabeth Fröhlich, född d ' Albedyhl1, fältintendenten major E.
M. Wikland, fröken Kerstin Hesselgren, fru Sigrid Qvarnström, född Flodin, och fröken Signe Laurell.
l:a pris 500 kr., 2:a pris 300 kr., 3:e pris 100 kr.
I Andrea Eneroths Högre Handarbetssaminariurn I I I I Kommendörsgatan 32, l tr. STOCKHOLM Allm.
Tel. Osterm.
16 18 Av Kungl.
Maj:t godkänd, högre lararinnekurs på Illip eller 2 Hr.
Även ettårig lärarinneutbildning.
Enda tvååriga handarbetslararinnekurs.
Högre kursen har två valfria linjer med samma kompetens.
Seminariet åtnjuter statsanslag och kan darFör mottaga några frielever.
Ansökan göres helst före l Juni till nytt arbetsår, som börjar l sept; Mottagningstid hvarje dag 12-1, Fullständigt prospekt sändes på begäran.
- -- -.
- ' - l Nv flvttbar elektrisk sten kamin i gr &amp; röd o. gul färg- ton med automatisk ström frinslagning när väggarna äro till- räckligt varma.
Ekonomisk i bruk.
Hjalmar Löfquist Elektriska Affär SP,ECIALSKOLAN FOR VAVN~NCI OCH VAXTFARONING RIDDAREGATAN 7 B. ALLM.
TEL. 255 97 Inneh.
HEDVIG MAASS.
- Kurser i Vävning och växtfärgning.
Undervisning alla dagar 9,30-7.
23 BIRGER JARLSGATAN, STOCKHOLM.
Ledig annonsplats!
PROSPEKT.
A ' platsförmedlingen finnas anmälda lärarinnor, lektionsgivare, in- och utländska, kontorister, värdinnor samt hushillsbitraden av olika slag.
Rikst.
27 62 Platsförmedlingen ar öppen kl. 12-4.
A.
T.
48 16 I Veckotidningen DAGNY I erhAllas mot ett pris av kr.
2: 50 för inb.
ex., kr.
1: 75 För häFt.
ex. å FREPRIKA-BREMER-FORBUNDETS BYKA, 48 Klarabergsgatan, 2 tr.
HEMTREVNAD Praktisk tidning f ör hemmet utgiven av FREDRIKA-BREMER-FOR BUNDET Redaktör: FANNY EKENSTIERNA.
Utkommer med 40 åttasidiga n:r om året.
Prenumerationspris: helt Br kr.
1:80, halvår kr 1: -, kvartal kr.
0: 60.
Prenumeration sker A posten.
Innehåller berättelser och poem, levnadsteckningar, religiösa och etiska uppsatser, artiklar i diverse ämnen samt en rikhaltig praktisk avdelning.
Inbundna årgångar för 1912, 1913, 1914 och 1915 kr.
k 5 0 pr ex. ANNONSER FOR HERTHA upptagas av Fröken Ingeborg Bergström.
Ri kstel.
9 7 83 31 OSTERMALMSGATAN 31 Rikstel.
9 7 83 - Tryckt hos IIKOL) ERNA LAGERSTROM, Uoktrycknre, Stockholm 19x6
HERTHA '.
i Tidskrift För den svenska ' kvinnor6relsen, utgiven ay Redrika=Bremer=PÖrbundet.
~ddat-ar: E I h HBnl *.
.
i v kr.
k 5 0 varvid p r e n u &amp; ~ o n, P6rbmdsmedlemkr erhilla tidskrihen till ett byrd,.
48 Klarabergsgatan; Stockholm.
sker direkt genom Preddh-B.meil.FÖrbandets Icke-f8rbundsmedleniWat pi-&amp;Mmett ?rd &amp; Wrdnhster pe ' dandaft efkt g Gblihsfidel.
Pris! %r postupplaga: ' / I Ar kr.
5; -; l /:, &amp; r kr.
175.
Lösnummer 35 Bre.
Redaktion och expedition: 48 Klarabergsgatan 11, Stockhollr I@daliiW~Stid$ mdndagaf, onsdagar och fredagar kl. 1-3.
Allm.
T.
48 50, Riks 27 62.
Expeditionen: kl. 11-4 varje ' sackendag.
A h, T.
Riks -, n.
., SJUKKASSA.
.
I for bildade självförsö jande kvinnor.
- L ".
, I Expeditionen: ~larabergbgatan 48 II.
.
48.
ICLARABE %GSGATAN &amp;.
.
, .L ' ~ i k s t e l.
27 62.
- AII &amp; tel. 48 16.
Uppily&amp;xin@byiiHd ~ l l m.
.
id.
48 50.
Clppen: I 1-4 SJUKSKOTERSKEBYRA, [2 5 T U N N ELGkTAp .. 2 5 Rikstelefon 68 98 Tel.-adr.
: SkBterskebyrdn.
a. '
.
.
- -, Allm.
telefon 82 1 1 Bydn mottage; sjukbud hela dagen:.
pr telefon iiven nattetid.
:.
i F6restBndarinnan träfis säkrast ' ' /: 2-l / s4.
.
.
.
9
Iii.
Husmoderns räddnln I dyr- tiden, (hklaras i f &amp; nar @.
Ledig annonoplatsf .- -.
.
.
- ~ .....
-.
.
.
.... .-.
- J.
.
.
i ..
