# ID: svediakorp-per2742
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Hertha
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Hertha', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1916
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,020
# sentences: 681
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-hertha
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Kvinnlipa Juridiska Byrån Testamenten, bouppteckningar,~arusutrednlngar,.
aktenskapsförord, fam.iljerllttssaker, Jurfdiska uppdrag av alla.:sl-ag.
.
.
Världsber6rnda symaskiner - av sina affarer At ' nigon person eller institution, som med absolut säkerhet förenade punktlighet och noggranohet i utfirandet av det anförtrodda uppdrageti ävensom prisbillighet.
En shdan institution §r.
.
- Stockholms Enakilda Banks Notariatavde1ning.
, &amp; som under garanti av Stockholms Enskilda Bank itager v~&amp;lBrvaItning av enskilda personers och kassors vardepapper.
Exempel I.
- Om: en person.
hoa fiotariatavdelningen deponerar obligtloa&amp;, inkasserar Notariatavdelningen - vid f ' örhliotiderna kuponger och tlllhanaab~ller .deponenter inftutha medel.
Vidare efterser Notariatavdelningen utlottningar &amp; obligatloflet ' ach.
unerrilttar deponenten i god tid, i Pall en denne tillhörig obligation blivit utloaad, samt knar.farslag.
.
till ny placering av deLleciigblivna kapitalet.
Exempel 2.
Om inteckningar deponeras hos Notariatavdelningen, underrättar Nobriat- avdelningen gäldenären däioni att räntorna H inteckningarna skola till avdelningen inbetalas, varefter de medel, som.
inflyta, till deponenten redovisas.
Vidare tillser Notariatavdelningen, att inteckningarna bliva- i.
vederbörlig tid !örnyade.
Om en hos ardelningen~depan~rad inteckning genom underliten ' Arnyelse skulle Wrfalla, ersittter stock it olm^ s ht sk il^ Bank därigenom uppkommen sic+.
F6rvarlngsafglft: 50 are för &amp; r per 1,000 kr.
av depositionens värde, dobk ej ahder tv &amp; kr.
Ledig anna&gt;nspIatsl -.
d.
1 MARS 1916 Krigs fraser.
Oversattning frin förf:s manuskript.
I I. '
D en som väntar en ny tid kan endast ställa sin förhoppning på krigarnas grupp.
Hos dem ligger en möjlighet.
De ha ryckts utanför alla de gamla livsförhållandenas inflytande, ställts in- för oerhörda uppgifter, äro dagligen till sitt eget liv hotade med död och för- därv - de uppleva en annan, hårdare verklighet än mänskorna i landet ba- kom vid sina tidningar.
Men må vi till- sta det: vi veta bra litet om den fasans- fulla verklighetens inflytande på deras psyke, som genomleva den.
Och ännu mindre veta vi, i vilken grad de intryck de mottaga bli bestående, för att inte tala om huruvida de kunna åstadkomma nhgon varaktig förändring i deras livs- åskådning.
Många av dem, som profetera om en ny tid s o m en frukt av det europeiska kriget, äro övertygade härom.
.Så säger exempelvis professor Kjellén i sin bro- schyr " Die Ideen von 1914 " ': " En varld, s Som vi icke kunnat identifliera denna som svensk broschyr, antaga vi det vara en av prof. Kjellén p i tyska i broschyrform utgiven tid- nings- eller tidskriftsartikel, Red. '
som med sina upplösta små element var på väg att förströs för alla vindar, blev skickad till skyttegravarna för att där göra bot och bättringu; och några sidor längre fram fortfar han: " Den varld, som åter uppstiger u r skyttegravarna, skall icke vara densamma, som steg ned.
En trött mansklighet, segerrik eller besegrad, kommer upp ur dem.
Men en trött mansklighet a r den upp- luckrade jord, som ensamt kan anamma en ny uppenbarelse.
Detta a r vad vi vänta som följd av världskrigetu.
Mot det första uttalandet måste man fram- för allt invända att det fullkomligt miss- känner den soldatanda, som utan tvivel utgör samtliga i kriget engagerade arméers styrka.
Enligt militärisk upp- fattning ä r det en ära och en ut- märkelse att få stiga ned i skstegra- varna för att försvara fäderneslandet; att skyttegravarna skulle vara en sorts bot- och bättringsanstalt för den moderna civilisationens förlorade söner låter sig rakt inte förena med detta.
Men förut- satt att även för denna uppfattninglåg blott en krigsfras till g r u n d bch att
professor Kjellén hade uppfattat vad som verkligen ligger bakom den allmänna värnplikten, hur avgrundsdjupt förstoc- kad och fördärvad måste tidens ung- dom vara, om den behöver de omänsk- liga gräsligheter, som det moderna kriget för med sig, för att komma till insikt om livets allvar!
H u r förvildade och förråade de sjalar, som först i eldreg- nets helvete kunna gå in i sig själva och lära sig tro på något högre i varlden!
Det finns inom alla de tre grupper jag talat om, bland de utomstående så- väl som bland de krigande, kanske till - och med bland de makthavande, enstaka mänskor, vilkas hjärtan skälva av för- tvivlan när de göra klart för sig till- ståndet i varlden - just de enstaka som inte först genom ett övermäktigt tvång bringats till att upptäcka sitt sociala samvete, sin pliktkänsla, sin offervillig- het för en sak eller ett verk.
De ha före kriget skapat ätskilligt av det som - kännetecknar den moderna epoken fram- .för alla föregående, i främsta linjen de ur fritt socialt initiativ stammande väl- färdssträvandena, organisationer, som bebåda en ny form av samhällslivet.
Ur frivilligt a.rbete, u r frivilliga bidrag, bortom alla lagliga förpliktelser och långt utöver dem ha uppstått sociala - skapelser sådana ingen föregående tid kant till.
De äro de ädlaste frukterna av den politiska frihet, för vilken under mer an ett århundrade så många mar- tyrer ha gjutit sitt blod.
Men med häpnad höra vi nu av den nya tidens förkunnare, att de gamla osdkn frihet, jämlikhet och broderskap blott vor0 " krämaridealU och böra er- sättas med nya.
Jag åberopar mig ännu en gång på professor Kjellén, som a r överens med denna uppfattning och som mot de gamla orden av 1789 ställer upp de nya orden av 1914.
Han näm- ner dem: ordning, plikt, rättvisa.
Noga sett äro dessa föregivna nya ord förvisso ocksi bra nog gamla, för- brukade ord.
Vad som visar sig i denna motsättning ä r den urgamla strid, som karakteriserar mänsklighetens intellek- tuella liv, striden mellan varden och motvarden, mellan det fria personliga handlandets inre varld och en stelnad lags och tvångsåtgärders yttre varld.
Re- dan på Kristi tid har rättvisan som lag- uppfyllelse fått sin motsats i barmhar- tigheten, liksom plikten i kärleken och den lagbundna ordningen i den frivilliga lydnaden.
Det kan hända, att bemödandet att överflytta den inre världens direktiv till den yttre skall evigt misslyckas - men hur man an tänker om den saken, man skall aldrig kunna utrota detta bemödande u r mänsklighetens andliga liv.
Något tidlöst, något som rör slaktet i dess utvecklings mysterium uppen- barar sig häri.
Även 1789 års ord äro endast en ny formel för en mycket gammal mänsklighetstanke, blott ett för- sök att sätta in de kristna idéerna i et politiskt program - alltså vida mer an blotta reaktionsvarden gentemot l ' an- cien régirne, som professor ~ j e l l é n gör dem till.
Han menar, att de dessutom redan av det skälet ha biivit innehålls- lösa, att numera l ' ancien régime i alla sina yttringar försvunnit u r varlden.
Sverge måste vara ett lyckligt land, eftersom förhällandena dar redan tillåta sådana åskådningar; jag skulle vilja ',
HERTHA.
91 p - rekommendera professorn att en gång komma och studera det mindre lyckliga landet Osterrike.
.
.
1 alla händelser tanker inte ens pro- fessor Kjellén på ett obetingat avskaf- fande av de genom I ' ancien régimes bortdöende överflödiga orden frihet, jämlikhet och broderskap, titan på en syntes av dessa och de nya orden av 1914: ordning, plikt och rättvisa.
Men aven denna syntes vore inget nytt; den har val i adertonde och nittonde Ar- hundradets England redan blivit för- verkligad så långt bristfälligheten i alla mänskliga inrättningar det medger.
Att i nutidens England denna syn- tes icke mer består bevisar endast att alla varden och m ' otvarden tillika med deras syntes bli till fraser, så snart den gudomliga gnista slocknar, som gör dem sanna och levande.
Frihet, jam- likhet och broderskap äro en av de formler, som genom det sociala sam- vetet erhålla den verkande kraften, - ordning, plikt, rättvisa återigen förut- sätta, för att bli verksamma, en auk- toritets suggestiva makt.
Och först dar, icke i en bestämd formels välde, uppen- barar sig den brist, som .djupast inne avgör den moderna mansklighetens öde: till de befriande värdenas välde fattas hos flertalet det sociala samvetets kraft, .till de utifrån bindande värdenas valde - auktoriteten.
Att und,er krig ett övermäktigt tvång utövas av den mili- täriska organisationen, som .under alla omständigheter pålägger den enskilde absolut lydnad, aven nar hans vilja ej fogar sig, ' en lag, över.
vilkens ratrfar- dighet han icke får tillåta sig riagot omdöme, - skall detta bli auktoriteten och grundvalen för det nya riket, som vantar oss med freden?
Traditionens makt, på vilken l ' ancien régime grundade sin auktoritet, har med å r 1789 upplevt sitt första avbräck och under loppet av det nittonde århundra- det på alla områden avsomnat.
H u r skulle kriget kunna ha den skapande makten att återuppväcka den till liv under fredstidens livsbetingelser?
Ett blott militäriskt organiserat .folk kan under fredstid ej förverkliga just det som galler för kulturens högsta varden.
Inte Sparta utan Atén har skapat den helleniska kulturens odödliga.
ara; och vad det tyska folket har samlat av har- liga rikedomar till mansklighetens and &amp; liga skattkammare förskriver sig från en tid, då det ännu icke var militaris- mens representant.
För övrigt a r det bara en krigsfras nar detta senare lägges tyskarna till last av nationer, som ävenledes rakna den.
allmänna värnplikten till sina statsinsti- tutioner eller som trots sin fåfänga kamp mot militarismen stå i begrepp: att in- föra den hos ' sig.
Varden, som icke äro djupt rotade i utvecklingen, kunna mycket snabbt bli fraser och hemfalla åt missbruk.
Det a r.
sant, att på sin tid, redan före Napo: leons uppträdande, frihet, jämlikhet och broderskap var den krigsfras, ' med vil-.
ken 1789 å.rs generation i Frankrike berusade sig - liksom ordning; plikt, rättvisa var den fredsfras, enligt.
vilken Europa efter Wienkongressen 181 5 skulle börja ett nytt liv.
Vilket .betänk- ligt prejudikat f ö r framtiden i denna sammanställning!
Och, om.
det storsta krig, som: mänskligheten någonsin h e m ' '
sökts av, verkligen skall bringa den något nytt, måste vi tanka oss att söka detta på annat håll an i de gamla orden, vilka redan alltför längesedan i form av fraser förlorat sin kredit.
Sak samma om det ar som segrare eller besegrade folken utgå ur denna Europas bankrutt, d e skola endast därigenom kunna be- visa sin skuldlöshet, om de ha modet och kraften att s e sanningen i ansiktet.
Det uppskakande skådespel av för- blindelse, som alla krigförande nationer på alldeles enahanda satt förete, de öm- sesidiga beskyllningarna för folkratts- vidriga handlingar, för barbariskt för- störelseraseri, för lömskt utrotningsbe- gar - visar inte allt detta otvetydligt, att till detta krig a r inte en av de del- tagande nationerna skuld utan att skul- den ligger hos den europeiska civili- sationen som sådan?
Hos de inre driv- fjädrar, på vilka den beror och som i detta krig ha tratt fram på ytan i sin hem- skaste gestalt?
Denna den moderna civili- sationens gemensamma skuldbörda, den inre kulturlösheten och det själiska armodet, frasrikedomen och avgudadyr- kan, faller tillbaka på alla, som ha del i den.
H u r fruktansvärt löjlig måste från denna ståndpunkt sedd den frasen förefalla, att från en eller annan sida detta krig föres till räddning av civili- sationen!
O m den europeiska mänskligheten efter kriget ännu a r mäktig ett nytt uppsving, en ny insikt, så maste den betrakta kriget som frukt och följd av den moderna civilisationen u r andra synpunkter an krigsfrasernas.
Den måste då tillsta för sig, att kriget inte endast a r en militarangelägenhet, ett verk av krigiskt hjältemod och soldatorganisa- tion, utan i lika mått en affarsangelagen- het, genom vilken ett antal mänskor riktar sig och kommer i besittning av just den lyx, för vars skadliga och för- slappande inverkan skyttegravarna för- menades skola tjäna som kuranstalt.
Den skaii då förstå, att den ödesdigra orättfärdigheten av egendomsfördelning- en, så som den vaxande industrialismen för den med sig, å ena sidan pauperis- mens kulturvidriga elände, å den andra mammonismens kulturvidriga egen- domshopande, genom kriget ytterligare skarpts.
Ingen, som studerat det mänskliga själslivets lagar, kan på allvar vänta, att en varaktig förändring av mänskorna skall frambringas av tillfälliga omstan: digheter.
Även om många av dem, som stå vid fronten, under kriget blivit all- varligare, samvetsgrannare, frommare- skola de icke, nar de åter försatts till sina tidigare förhållanden, bli samma mänskor som de förut voro?
U r skyttegravarna stiger nattetid, innan slaktandet börjar, ett mummel av bö- ner, som dödens åsyn tvingar fram ur pinade hjärtan.
Men betyder detta val en Guds nya uppenbarelse i sjalarna, eller inte fastmer ett återfall i gamla barnsliga vanor under ett oundkomligt tvångs tryck?
Och skall inte detta åter- fall råka i glömska samtidigt med att de ohyggligheter, som framkallat det, upphöra, så snart tidigare förhållanden och livsbetingelser åter vinna över- handen?
När det nu redan ar mycket proble- matiskt huruvida kriget som ett över- gående tillstånd kan fram bringa en inre
H E R T H A nyfödelse hos de civila personer, som beröras av det, så finner man ännu mindre några hållpunkter för.
tron att det skall kunna häva de sjukdomar, av vilka den moderna mänskligheten led i. fredstid.
Jag vill helt bortse från den sexuella förvildningen och f01 k hälsans därmed sammanhängande nedsättning för långa ' tider framåt - ehuruväl de europeiska nationerna redan under sitt fredstillstånd vor0 illa nog däran i denna riktning.
Men det gives dock, tack vare organisationer, som uppkommit av fritt personligt initiativ och som före krigs- tiden ägnat sig åt bekämpandet av detta onda, möjligheter att bli herre över det.
Det värsta onda åter, som den västerländska kulturen lider under, a r redan på den grund för oberäknelig tid framat ej möjligt att bekämpa, eme- dan det ännu alls icke igenkänts som något ont utom tvärtom hyllas som e n.
utmärkelse för den moderna tiden.
Och liksom detta krig i sin ohygglighet blott ar det sista, yttersta tecknet på om- - fånget och verkningarna av detta onda, s å bidrar det också till att förlänga det i det oändliga.
Alla den yttre världsordningens pro- blem låta föra sig tillbaka till ett enda - maktproblemet.
I centrum av alla tvis- ter och allt trassel, som förekomma i mänskornas förhållanden, stå enskilda gruppers och personers, kamp om mak- ten.
Denna kamp on1 makten mellan hela folkgrupper eller statssystem ä r bortom alla fraser den verkliga orsaken rill varje krig.
Krig kan icke skiljas Från strävandet efter makt; den som vill bekämpa kriget som sådant m k t e först detronisera maktprincipen - vil- 93 ket urkristendomen ju helt logiskt gjorde.
Men aven kristendomens historiayisar, att det mänskliga strävandet icke, i all- mänhet låter sig, skiljas från maktprin- cipen; detta h.ar även kristendomen er- känt i det ögonblick då den i kyrkans.
gestalt från en den inre världens ord- ning förvandlades till en tingens yttre.
ordning.
Men den form, under vilken makt- principen i vår, tid tar sig uttryck, a r farligare än någon tidigare, ty den ut- gör ett hot emot den mänskliga själens skönaste och ädlaste egenskaper.
Man kan beteckna den som e n l i v e t s meka-.
n i s e r i n g g e n o m t e k n i s k t - ek.ono- rniskt n a t u r b e h ä r s k a n d e.
Det a r mänskans tragiska öde, att hon alltid.
blir sina egna skapelsers.
slav, emedan hon inte i förväg kan beräkna deras följder.
Och så inträffar det, att hon även då hon genom sitt skarpsinne och sin uppfinnarförmåga tvingar de elemen-.
tarmakter i sin tjänst, som hon förut stod hjälplös emot, hterigen blott blir slav under de oberäkneliga verkningar,, som uppstå genom dessas förknippande.
med maktprincipen.
Den moderna tekni- ken, som i så mycket underlättar det mänskliga livet, liksom den moderna, ekonomiken, som i en sådan grad för- ökar de materiella tillgångarna, vänder.
sig som den moderna imperialismens verktyg mot personlighetens väsen, i det de driva in mänskorna, hoprörda- till en själlös massa, i det intressenas maskineri, som behärskar det civilise-.
rade livet.
Även mänskan blir material och maskindel.
Så 1Angt hon passar till det, .s &amp; 1Hngt kan hon hålla sig uppe; vad forgångna kulturepoker byggt upp, '
av andliga varden går emellertid därvid under.
I detta krig, vars grund innerst ar Englands och Tysklands kamp om varlds- handeln, trader för den som har rivit sönder frasernas vävnad den imperialis- tiskt mekaniserade civilisationens verk- liga vasen på ett ohyggligt satt i dagen, och som en synlig symbol därav ha vi att betrakta dess artilleri, den moderna vapenteknikens triumf, vars oerhörda projektiler slita i stycken hundratals mänskor och redan genom blotta luft- trycket pressa ögonen ur huvudet på långt bort stående.
Vad kan man hoppas av ett släkte, som sätter sin stolthet och sin ara i denna civilisation, till absurditet för- blindat i avseende på de sanna orsa- ker och verkningar, som det upp- offras för?
O m fredstillståndet utgör en ständigt växande Överansträngning av det mänskliga nervsystemet genom det tekniskt-ekonomiskt uppjagade lev- nadssättet, genom en civilisation, vars innersta drivfjäder vi igenkänna i den imperialistiska lagen för expansion och erövring, - finns det då över huvud taget ännu någon möjlighet för en kultur, sådan den för två eller tre generationer sedan representerades av Europa?
För närvarande ar denna kultur livskraftig blott i de stater, som ej dragits in i den imperialistiska konkurrensen, eller på landsbygden och i små städer, dar det ännu finns lugn och ro, proportion.
mellan produktionsförmåga och krav, de oefrergivliga förutsättningarna för en skön livskultur.
I den moderna civilisationens centra iter krossas hopplöst all livs- kultur i övermåttets mördande virvel.
Det a r riskabelt att profetera.
Pessi- mism och optimism ha hittills inför den outtömliga kraften i den mänskliga naturen gjort lika stort fiasko: naturen fram bringar alltidoförutseddaverkningar.
Och så kan aven kriget utgöra en del av denna kraft " die stets das Böse will und doch das Gute schafftu.
Vi få vänta och se.
Med kriget försvinna krigsfra- serna; kanhända framgår ur desillusio- nen den rena insikten och ur insikten omvärderingen.
Fras och desillusion - två ting, som äro så vitt skilda frän varandra som den skimrande såpbubblan och den smutsiga droppen, som blir kvar eFter den.
Och dock äro de från varandra oskiljaktiga.
ROSA MAYREDER.
De skandinaviska kvinnorna i F o r d k o n f e r e n s e n.
Som ordinarie svensk delegerad vid den i Stockholm församlade Fordska fredskonferensen har fru Frida Steenhoff invalts och till suppleanter fröknarna Anna Lindhagen och Anna Kleman.
Danmarks kvinnliga delegerade ar fröken Henni Forchham- mer, ordförande i Danska kvinnors natio- nalråd och andra v. president i Interna- tional Council of Women; suppleanter fil.
kand. Helene Berg, skolköksinspek- trisen Eline Hansen, ordförande i Danske Kvinders Valgretsforbund, samt fröken Johanne Petersen-Norup, stiftare och ordförande i danska ungdomsföre- ningen Pax.
Norge ar representerat av fröken Fredrikke Mörck, en av den norska kvinnorörelsens mest bemärkta personligheter.
Suppleant ar fröken Fanny Schnelle, stadsfullmaktig i Bergen. '
Förslag till ny fattigvårdslag.
D et förslag till lag om fattigvården som ' efter åttaårigt kommittéarbete avgavs våren 1915 lät kanske ej så myc- ket tala om sig.
Det kom ej med stolta löften öm att borttaga all nöd, och en ytlig betraktare kanske ej ens märkte någon större olikhet mellan nu gällande lag och det nya förslaget.
Och likväl a r det senare stort och omfattande och där- till nog så radikalt.
På kvinnan som vårdarinna ej blott av det egna lilla hemmet utan även av det stora gemensamma - samhället --- ställer det nya krav.
Det är därför av vikt att kvinnorna mera allmänt än som hittills skett satta sig in i vad som kan komma att fordras av dem som utövare av fattigvårdsarbetet.
I övrigt a r det ju tyvärr så att allt som rör fattigvård och understöd angår kvinnorna alldeles sär- skilt.
Så länge kvinnorna få lära sig mindre och aven i övrigt äro i regel sämre rustade än männen för konkur- rensen å arbetsmarknaden, - så länge deras förnämsta arbete som vårdarinna av det egna hemmet ej alls ekonomiskt uppskattas, - så länge de genom många skrankor utestängas från verksamhets- områden, där d e skulle kunna göra sig nyttiga och finna en dräglig bärgning, .- s å l ä n g e angår all fattigvård, all un- ' derstödsverksamhet kvinnorna alldeles särskilt, då de själva och deras systrar i främsta rummet och i mycket övervä- - gande antal äro eller ' komma att bliva mottagare därutav.
Inom fattigvårdslagsti~tningskommit- tén ha kvinnorna, som bekant, i fröken Ebba Pauli havt en utmärkt represen- tant, och det torde ej vara orätt att saga, att hon har stor del i att det som en röd tråd går igenom det hela en känsla för individens.
rätt och värde, en önskan att nöd, oberoende av or- saken, skall avhjälpas och varje behö- vande få den vård hans tillstånd kräver samt vidare en önskan att den vårdande uppgiften ej lägges blott på några få yrkesmässiga utövare, utan ' att den verkligen blir en hela samhallets hjärte- angelägenhet.
Detta innebar bl.
a. att alla, oberoende av om de ha något med fattigvård att göra .eller ej, saita sig in i vad fattigvården k a n och vill och lämna den sitt stöd i stället för att, som nu alltför ofta sker, motarbeta den.
Fattigvårdens verksam hetsområde behöver ej därför ökas, mycket som nu påvilar fattigvården kan i en fram- tid tankas skiljt därifran, t. ex. sjukvård och barnavård.
Fattigvårdslagstiftnings- kommittén fortsätter ock med sitt arbete på sistnämnda område, varför nu före- liggande förslag till lag i vissa delar torde få vara att anse som ett provi- sorium.
H u r man än söker inskränka fattig- vårdens verksamhetsområde, torde man dock ej kunna undvara en samhallets lagstadgade understödsverksamhet, som har till uppgift att träda emellan d a r annan organisation saknas eller ej räc- ker till, s o m undersöker behovet i varje särskilt fall och avhjälper det på bästa sätt.
För att åstadkomma detta har man nu i nittiotvå paragrafer behandlat.frå-
96- H E R T H ----- A gan, och jag skall har namna några av de punkter, som synts mig mest be- aktansvärda.
Genom lagens l: sta paragraf tillför- säkras varje behövande laglig ratt till hjälp eller vård.
Det a r behovet i varje särskildt fall, som skall vara det av- görande.
Bland anledningar till behov raknas upp d e samma som nu gälla: minderhighet, ålderdom, sj ukdom, och dessutom har man tillagt " av annan anledningu.
Dessa tre små ord vidga lagens omfattning i oerhörd och kanske nu oberäknelig grad.
Under " annan an- ledningu kan ju innefattas nastan vad som halst.
Den som a r oförmögen att försörja sig och saknar egna medel skall vara tillförsäkrad underhåll och vird, minderårig skall aven beredas uppfostran.
Ett sådant fall som det mångomtalade, då en hustru med åtta barn förnekades ratt till fattigvård under den tid man- nen till följe sjukdom var oförmögen till arbete, därför att " det icke upp- givits, an mindre visats, att.
hustrun varit urståndsatt fullgöra henne åliggande skyl- diilhet att utan samhällets betungande för- sörja makarnas åtta minderhrigs barnu, kan ej förekomma efter den nya lagen.
Få barnen ej sitt underhåll, a r detta anledning nog för samhället att inskrida, säger m a n nu.
Om det som härför lag- ges ut skall återfordras, och i så fall av vem det får bli en senare fråga.
Hjälpen skall i varje fall utgå omedel- bart.
Men även efter det nu föreliggande förslaget måste det vara en verklig oför- miga att försörja sig.
innan r ä t t till fatrigvård inträder; arbeislöshet i och för sig berättigar sålunda ej till under- stöd.
-.
- -.
- -- - -- -.
.... - Kommitténs förslag, att den fattigvård staten tillförsäkrar sina behövande med- lemmar av dessa skall kunna utkrävas såsom en dem tillkommande r a tt, ar ej enhälligt - två reservanter (samma två som sedan reserverat sig mot nastan allt nytt i förslaget) ha yrkat att allt har skulle bli vid det gamla, d. v. s. att sam- hället val skulle ha skyldighet att giva, men den nödställde däremot ingen ratt att fordra något eller att på något sätt kontrollera huru samhället fullgör sina understödsskyldigheter.
I avseende på den s. k. minderårighetsgransen har det ock varit delade meningar inom kom- mittén.
Flertalet ville ha kvar den gamla bestämmelsen.
att " som minderårig skall raknas den som ej fyllt 15 åra, men två reservanter (fröken Pauli och in- spektör Lindblom) ha velat höja min- derårighetsgransen till 16 år.
Detta in- nebar skydd och vård för många ung- domar under den för dem mest kritiska åldern, och det as därför att hoppas, att d e som en gång skola fatta beslut härom skola liksom Stockholms fattig- vårdsnämnd inse vikten härav och följa reservanterna i denna del.
Ehuru området för den obligatoriska fattigvården blivit vidgat, har kommittén likväl ansett, att man miste bibehålla fattigvårdssamhällets nuvarande ratt a tt bevi$ \ understöd nar halst så prövas nödigt och att självt bestämma de grun- der, efter vilka dessa frivilliga understöd böra u~gii.
Till dessa åtgärder hör un- derstöd till barnkrubbor och arbetsstu- gor till Astadkommande av goda och billiga bostäder för arbetslöshetens be- kämpande och mycket annat.
Kommittén har bibehållit nuvarande
J H E R T H A bestammelser om Föräldrars ovillkorliga skyldighet ati försörja sina- barn, man- nens försörjningsplikt mot hustrun och barnens i vissa fall mot ' föraldrarna och därtill fogat en skyldighet för hustrun mot m a n n e n.
I praktiken har det val alltid förekommit, att hustrun ibland Fatt sköta Familjeförsörjarens roll .förutom sin egen som barnens .och hemmets vår- darinna, men det kan ju ej skada att det står i lagen, .- ' ej lära kvinnorna vilja opponera däremot!
Upprepade gånger har man i riks- dagen yrkat på att staten skulle över- taga.
all fattigvård eller på att d e små kommunerna skulle länsvis sammanslås.
Kommittén anser en sammanslagning i vissa fall, t.
.ex.
i avseende å den kro- niska sjukvården, önskvärd och lämplig men håller i övrigt före, att " vill man att de som skola utöva fattigvården också skol8 omratta den med ett personligt, levande intresse, måste d e få större handlingsfrihet och mera möjli3heter att göra sin personliga insats gällande än som kan bli möjligt vid en sammanslag- ning av .kommuner, som i övrigt ej ha något gemensamtu.
Varje kommun skall tillsatta en sar- skild f a t t i g v å r d s s t y r e l s e, vilken i sin ordning kan indela samhället i distrikt, vart och ett under uppsikt av en sty- relseledamot som föreståndare.
För att verkställa undersökning angående gjorda framställningar, för att s e till att var och en som a r i behov av fattigvård Får vad den behöver på för vederbörande själv och för kommunen basta sätt och för att övervaka understödens användning m. m. har fattigvårdsstyrelsen ratt att till sin hjälp kalla " v8rdarea.
Detta a r vis- 97 serligen en rättighet och intet åläggande, men det torde väl ändå vara sannolikt, att många samhällen komma att be- gagna sig av denna möjlighet att .göra fattigvårdsstyrelsens arbete mera per- sonligt och mera effektivt.
Grunderna för fattigvårdsstyrelsens verksamhet skola angivas i reglemente, vilket skall Fastställas av Konungens Befallnings- havande i varje lan.
För att vara valbar till ledamot i fattigvårdsstyrelse fordras uppnådda 2 5 års ålder men däremot ej ' kommunal rösträtt.
Man har ej velat.
utestänga d e gifta kvinnor, som sakna egna tillgångar.
Alla gifta kvinnor ha emellsrtid fortfarande ratt att nar som halst och utan att ge skal därför av- säga sig sådant uppdrag.
Den förmåns- rätten har man tagit bort från de ogifta.
.
kvinnorna - en reform, som dessa säkert sjalva gilla.
Fröken Ebba Pauli har ej ansett, att man genom dessa bestämmelser gjort nog för att få kvinnorna med i fattig-.
vårdsarbetet.
Fastan fattigvården just har till sin uppgift att lämna försörjning, vård och tillsyn åt barn, åldringar och sjuka av alla slag samt inom dess område ' kommer si mycket hushålls- göromål och så många uppgifter, som alldeles särskilt tillhöra de speciellt kvinnliga arbetsområdena, fanns likväl å r 1907 ej mer än 94 kvinnor i.laiidets .samtliga 2,500 fattigvirdsstyrelser.
För att råda bot .på detta missförhållande har hon ' reservationsvis föreslagit en bestämmelse om att minst en ledamot och en suppleant i varje Fattigvårdssty- relse skall vara kvinna.
I ett kapitel om femton paragrafer gives detaljerade bestämmelser hur det
0 98 H -- E R T H A --- - -.
- -.
-- h - - - - - - - p skall tillgå vid s ö k a n d e o c h med- d e l a n d e a v f a t t i g v å r d.
Den som ä r i behov av hjalp " anmälera detta hos fattigvårdsstyrelsens ordförande, leda- möter hos prästerskapet eller hos annan därtill utsedd person.
Är nöden stor och behov av hjalp " trängandeu kan under- stöd lämnas omedelbart.
Polis eller kro- nobetjänt ar skyldig att anmäla de fall av nöd, som komma till hans känne- dom, men oberoende av om någon så- dan anmälan ingått eller ej åligger det fattigvårdsstyrelsen att tillse att de nöd- ställda, som vistas inom samhället, få det bistånd varav d e kunna vara i be- hov.
I avseende å s a t t e t att hjälpa fram- hålles först vikten av noggrann under- sökning angående den hjälpbehövandes levnadsförhållanden och behov och vi- dare att " understöd bör lamnas på så- dant sätt att den nödställde blir i stånd att för framtiden försörja sig och de sina ".
Fattigvården bör vara något annat an ett vanligt allmosegivande - den bör avse att lämna råd och personligt bistånd så att den fattiges förhållanden bliva verkligt ordnade för framtiden.
Fattigvårdsstyrelsen bör härför hålla sig väl underrättad om de arbetstillfäl- len som givas " och tillse att dessa av d e arbetsföra verkligen utnyttjas.
Fattig- vårdsstyrelsen skall även arbeta i före- byggande riktning genom att verka för anslutning till sjuk- och sparkassor m. m.
För att nå detta mål bör den även samarbeta med den enskilda understöds- verksamheten.
Allt detta låter ju så en- kelt men ä r outsägligt svårt att utföra; med samma lagparagrafer kan man få en klok och framsynt eller en oför- ' l - nuftig och fördärvbringande verksam- het.
Det a r det personliga det kommer an på, och kvignorna ha här en uppgift som de borde kanna ligga dem p i allt sätt nära.
När det ' ej räcker med att anvisa arbete, kan hjalp lamnas genom understöd i hemmet, genom utackorde- ring eller genom vård pA anstalt.
Det gamla sättet att skjutsa omkring eller driva de gamla och vanföra från gård till gård, som förr var så vanligt, har nu uttryckligen förbjudits.
U n d e r s t ö d i h e m m e t, som ä r det mest begärliga, ar det som lättast miss- brukas och får därför ej lamnas åt den som a r hemfallen åt dryckenskap eller visat sig arbetsovillig.
U t a c k o r d e r i n g får ske endast till på förhand under- sökta hem, med vilka kontrakt skall upprättas.
Alla utackorderade skola noga övervakas, och omhändertagna barn skola " när de hunnit den ålder och nått den stadga att de kunna anses i stånd att försörja sig själva beredas tjänst eller anställninga även fortsättningsvis - i vissa fall ända till myndig ålder stå under styrelsens ledning och över- vakning.
Det finnes ett förfarings - sätt, som länge ansetts som en skam- fläck på den svenska fattigvården, - bortauktioneringen, då fattiga stackars människor utbjudas till beskådande och hemföras av den som bjuder minst för att taga emot dem.
Detta ä r nu uttryck- ligen förbjudet.
Fattigvårdssamhälle skall ha a n s t a l t för dem som ej lämpligen kunna under- stödjas i hemmet.
Å l d e r d o m s h e m för de gamla, vanföra eller kroniskt sjuka, som ej kunna beredas vård på special- anstalt.
A r b e t s h e m för sådana perso-
H E R T H A ner, som på grund av sitt levnadssätt ej kunna få undetstöd i hemmet och som behöva hållas till arbete, samt för personer som försumma sin försörj- ningsplikt mot hustru och barn.
På ålderdomshemmet skall finnas skilda avdelningar För män och kvinnor samt för sinnessjuka, sinnesslöa eller för andra kroniskt sjuka i den mån sådana dar måste intagas.
Man har framhållit, att den sammanblandning av alla möj- liga element, som nu förekommer på våra fattiggårdar, bör ej få fortgå.
D.e ab- norma skola snarast möjligt intagas på för dem lämpade specialanstalter, och för kroniskt sjuka skall av landstingen upprättas sjukhem.
I arbetshem Får ej intagas ungdomar under 18 år; män och kvinnor ej i samma hem.
I kapitlet om k o s t n a d e r n a för fat- tigvården möter den stora frägan om fattigvårdstungans utjamnande.
Det ä r med fattigvårdskostnaderna ungefär som med bötesstraffen - lika lag för alla drabbar så olika.
Klagomål över att de minst bärkraftiga kommunerna drabbas tyngst av utgifterna För fattigvården har sedan länge framförts såväl i riksdagen som på annat sätt, och det har allmänt erkänts, att dessa små kommuner, dar alla äro fattiga, ej kunna utan hjälp fylla d e krav, som nu för tiden ställas på fattigvården.
Under erkännande av det Önskvärda i att ett utjamnande kommer till stånd har kommittén framhållit, att det bör vara utgifter, som inom olika samhällen utgå efter liknande beräkning, som i första rummet kunna komma ifråga att överflyttas på de större enheterna, lands- 99 tingen och- staten.
Först a r då att märka virden av sinnessjuka, sinnesslöa och fallandesjuka samt av vissa vanföra - för de senare kräves ju ej blott en i många fall dyrbar specialvård utan även ofta kostbara bandager.
I den mån vård- avgiften för dessa sjuka ej kan utgh från egna tillgångar eller erlägges av försörj- ningspliktig ä r det landstingen, som skola svara därför, eller i vissa fall stateri.
För kroniskt sjuka, som intagas på lands- tingens sjukhem, skola kommunerna betala högst tre fjärdedelar av vård- kostnaderna.
Har en kommun eget sjuk- hem, skall landstinget bidraga till detta med en fjärdedel av vård kostnaderna, och samma bidrag kan erhållas även för sjuka, som vårdas på enskilda sjuk- hem, om det sker på kommunens be- kostnad och hemmet står under läkares tillsyn.
Som framtidsmål har man tänkt sig att all sjukvård skall ordnas med bidrag från staten på.
samma sätt som redan skett med tuberkul ' osvården, men även om så sker, blir det alltid många, som ej kunna mottagas på statens anstalter utan som måste få vård på ungefär samma sätt som nu; och även detta kan ju vara bra, om det blott finnes hos dem, som ha anstalterna om hand, det varma kärleksfulla intresse för de sjuka, som kommer dessa att trivas trots allt de Få lov att lida.
- I övrigt a r här att märka en bestämmelse om att för fattiga sjuka, som intagas på lasarett eller sjukstuga, ej får krävas högre ersättning än lika med lägsta fastställda avgiften.
Hastigt insjuknade skulle ej, såsom nu, kunna få alldeles fri vård annat än på det egna distrik-
100 H E R T H A - - M tets lasarett, men ej häller skulle det .kunna, såsom nu i vissa fall sker, for- dras dubbelt så hög avgift för dem som tillhöra s. k.
" främmande kommunu an som fordras för samhällets egna.
Vidare - skulle fattigvården ej längre behöva ha att göra med skolavgifterna för döv- stumma och blinda, utan dessa kostna- der skulle överflyttas på landstingen.
Om uppsikt över kommwnernas .fattigvård talas i två små paragrafer, men har möter kanske den viktigaste .nyheten i hela lagförslaget - den om en för hela riket gemensam inspektions- myndighet, .en " vägledande och råd- givande verksamhet med statlig aukto- ritet ' '.
- Till att utföra detta stora verk h a r man föreslagit en (l!)
fattigvårds- inspektör med tre instruktörer.
Detta torde val vara för litet, om något ge- diget inspektionsarbete skall av denna myndighet kunna utföras.
Men kom- ' mitténs flertal har ju endast tankt sig inspektionen som rådgivande.
(Det a r bara skada, att ej alla begära råd - ksnske minst de som skulle mest be- höva det.)
Det skall fortfarande vara Konungens Befallningshavande, som " vakar över att fattigvården inom länet på lämpligaste satt ordnas och hand- haves ", K.
B., som skall pröva och fast- ställa arbetsfördelning och reglemente, granska och godkänna plan till anstalter och mycket annat.
Inspektionens stall- ning skulle enligt majoritetsförslaget bli synnerligen svag.
Fröken Pauli har emellertid reserva t ionsvis föreslagit, att inspektionen redan från början skall Få en fastare stallning med bestämmande- rätt i allt som rör de praktiska detal- jerna inom fattigvardsarbetet, under det att aven hon vill, att K.
B. skall ha att fatta beslut som innebära en tolkning av vad lagen bjuder eller förbjuder eller som avse en dömande verksamhet.
A andra sidan ha de två förut om- nämnda reservanterna ansett hela den föreslagna inspektionen obehövlig.
U r det kapitel, som avhandlar den s. k.
H e m o r t s r ä t t e n, torde har vara nog namna, att man föreslår att fzlja den vag, som inslagits av pensionsför- sakringslagen, d. v. s. att den faktiska mantalsskrivningen blir avgörande och att det enligt den nya lagen skulle g &amp; vida lättare an nu att bli " hemortsbe- rattigadu på ett nytt ställe.
Detta galler dock ej hustrurna.
Gamla lagens be- stamme !se att hustru skall ha samma hemortsrätt som sin man har man tankt sig oförändrad, och detta innebär, att en av mannen övergiven hustru skulle liksom hittills vara beroende av man- nens bosättning och kunna förklaras i fattigvårdshanseende tillhöra ett sam- hälle, dar hon aldrig varit och som a r henne fullständigt främmande.
I detta avseende har inspektör Lindblom och fröken Pauli reservationsvis påyrkat, att en övergiven hustru med de barn, som av henne omhändertagits, skulle kunna vinna egen hemortsrätt obero- ende av var mannen bor eller vistats.
O m fattigvårdssamhallenas in- b ö r d e s e r s a t t n i n g s s k y l d i g h e t m. m.
Det har mycket klagats över alla strider som utkämpas mellan vårt lands fattigvårdssamhallen.
O m de obetyd- ligaste belopp processas i oandlighet, och under tiden stiga kostnaderna och ökas svårigheterna för den behövande att få hjälp.
För att råda bot på dessa
H E R T H A - missförhållanden föreligga flera nya be- stämmelser.
Sålunda ' vill man ha undan- taget från ratt till ersättning.
understöd till skolbarns kläder, böcker m. m. d., läkarhjälp, medicin, förlossningshjalp och begravningskostnad samt aven all fattigvård, som ej omfattar mer än 30 dagar, och i varje fall de första 30 da- garna.
Atskiiliga andra bestämmelser.
aven avseende förenkling och undvi- ' kande av tvister måste har förbigås ..
Rättigheten att " skicka hemu dem som äro i behov av samhällets hjälp - en ratt som ej sällan tillämpats med stor hänsynslöshet - skulle till stor del försvinna.
I avseende å s a m h ä l l e t s r a t t m o t u n d e r s t ö d s t a g a r e o c h försörj- ningspliktiga har man i det stora hela utgått från att det basta någon kan få ar h a l p till s j a l v h j ä l p och att det allmännas understöd därför hallre bör ha karaktär av l å n an av g å v a.
Fat- tigvårdsstyrelse äger sålunda ratt att i vissa fall å t e r f o r d r a givet understöd - men ock rätt att efter ' skänka.
O m krav på ersättning skulle anses " komma att förlama understödstagarens förmåga att För framtiden reda sig själv " eller " skulle te sig som en obillighetu får det likväl ej göras gällande.
Fa ttigvårdss tyrelses h u s b o n d e r a t t över understödstagare skulle efter korn- mittens förslag bortfalla.
" Den som åtnjuter fattigvårdstårunder fattigvårdsstyrelsens t i l l s y n " skall det istället heta.
- och vidare: " å anstalt intagen ar skyldig att förrätta arbeteu sam t u försumlig försörjare kan åläggas inställa sig för att fullgöra anvisat ar- beteu och " kan kvarhållas till dess skal ' -, 101 .finnes att antaga att han skall söka ar- ligen försörja sig och de sinaa.
På samma satt kan bettlare kvarhållas.
För .den som ej vill inställa sig vid arbetshem-.
met eller som dar uppför sig illa hägrar varning och tvångsarbete som.
framtids- perspektiv.
.
Om de försumliga försörjarna.
ha aven varit olika meningar inom kommit- ten.
Inspektör Lindblom har från sitt .mångåriga arbete inom Stockholms fat- tigvård en rik men föga glädjande er- farenhet av dessa individer och villdarför ha så stränga bestämmelser som möjligt for att kunna hålla efter dem.
En lik- nande uppfattning har ock med all tyd- - 1ighet kommit i dagen vid de tillfallen, då fattigvårdsrepresentanter från hela landet varit samlade till Överläggning.
- Fröken Pauli vill ha en inskrank- ning i den tid, under vilken den för- sumlige kan hållas kvar inom anstal- ten, och föreslår i övrigt att man skall följa den av $rofessor Thyrén anvisade vägen att komma till ratta med de för- sumliga Försörjarna; d. v. s.
' att i straff- lagen skulle införas bestämmelser o m åtgärder av straffrättslig natur för för- summad försörjningsplikt. "
En medve- - ten avsikt att åsidosatta sina förpliktel- ser bör ej betraktas som en obetydlig förseelse utan bör kunna beivras och bestraffas som annat brott. "
- Slutligen a r att namna, att den som helt eller delvis blivit vägrad fat- tigvård.
eller som ej a r nöjd med be- handlingen på en anstalt tillerkännes klagora tt.
Hirigenom och genom att den verk- liga oförmågan att försörja sig, vilken an anledningen må vara, medför ratt '.
H E R T H A -.
.
- - -.
- - - -- - - - 1 02 .- -.
.- -.
- -.
- -.
- -.
- - -.
- --.
- - till understöd, har man avsett att få hela 5 juni, de danska kvinnornas politiska myndig- verksamheten på " en ny och bärande hetsdag, tagit upp flera av Dansk Kvindesam- funds huvudprogrampunkter som sina egna.
Så grund ".
Genom att meddela detaljerade uttalar sig d e t r a d i k a l a p a r t i e t för kvinnor- bestämmelser angående försörj ningens nas likstalldhet i familjerättsligt hänseende och former och genom införande av den ifråga om egendomsförhållanden, liksom med centrala inspektionen har man tänkt sig hänsyn till utbildningsmöjligheter och rätt att att nu rådande missförhållanden skola inneha ämbeten.
D e t k o n s e r v a t i v a folk- p a r t i e t fastslår sin vilja att stödja kvinnornas helt förebyggas eller åtminstone lättare strävanden att göra sig skickliga till den fria beivras.
Bråk och processer kommu- och självständiga samhällsmedborgarens ansvar nerna emellan hoppas man genom vad och arbete samt förklarar sig för kvinnornas som föreslagits kunna avsevärt minska.
likställdhet med mannen inför lagen.
V ä n s t e r - Det gradvisa skiljandet mellan sjukvärd p a r t i e t vill biträda kvinnorna i deras bemö- danden att vinna utbildning för sin speciella och fattigvård a r en viktig förändring garning i hemmet, uttalar sig för kvinnornas och likaså överflyttningen å landstingen fulla jämställdhet med männen inom familjen, av en stor del av kostnaderna för sjuk- samhället och staten, preciserande sitt krav på vården.
Till sist avser borttagandet av samma frihet och rätt inom samhället för var målsmans- och husbonderatten attundan- och en av dess medlemmar, oberoende av stHnd, röja de socialt diskvalificerande mo- förmögenhetsvillkor eller k ö n. ment, som hittills ansetts vidlåda fattig- Kooperativ hushiillning.
Kände man icke vårdstagare.
krigets reala ohygglighet skulle man kunna O m an det föreliggande förslaget till småle åt dess attrappöverraskningar.
De mest ny fattigvårdslag kommer att bli föremål oväntade företeelser sticka upp huvudet, och när för mycken kritik a r det dock att hop- krigsanordnarna en gång bli lediga från det nu- varande hantverket och kunna överblicka situa- pas, att alla skola kunn % erkänna, att tionen i dess helhet, bli de troligen ej så helt man i detsamma sökt tillvarataga och förtjusta över allt vad som under tiden tilldragit utnyttja det som ä r verkligt gott inom sig i det sociala samhället.
Staten vilar på hemmet, heter det.
För att den gamla svenska fattigvårdsinstitu- tionen och att man bland det nya som skydda staten utåt Erigar man.
Men kriget med- för som praktisk nödvändighet en socialisering medtagits givit ett stort rum åt den sam- av hemmen som - åtminstone för gamla hem- hällsanda, som innebar den starkas an- värderingsprinciper - måste te sig närmast som svar för den svagas vård, samt att man hemupplösande makt.
Familjeförsörjarna tagas bort till kriget; hust- på samma gång sökt giva förutsättningar för att * det personliga oberoendet må rurna och mödrarna - tillika med de ogifta kvinnorna - tvingas in på de ledigblivna plat- kunna bevaras och starkas.
.
serna i yrken och industri; stat och kommun åter G. aF KLINTBERG.
överta hemplikter som kvinnorna inte samtidigt L - Kringblick.
Dar kvinnorna blivit en faktor att rakna med.
Samtliga politiska partier i Danmark med undantag av det sociaIdemokratiska ha efter den kunna fylla.
(Vi ha i ett föregående haft2 av Hertha nämnt om huru de österrikiska kvin- norna för sin del preciserat denna statens för- pliktelse, gentemot militärledningens begäran att de skola i större mängder ägna sig Ht industri- arbete.)
Härtill kommer nationalekonomernas fordran
H E R T H A - 1 O3 p i sparsamhet.
Inför denna försvinner det pris- värda i att varje husmoder lagar sin egen mat i sin egen gryta.
Vilket slöseri med bränsle, med arbetskraft!
Koka p i en ging, i en gryta, för ett helt lag.
Det sparar tid, pengar - och arbets- kraft.
D. v. s., kvinnorna f i tid till arbete utom hemmen.
T h e C o m m o n C a u se, dar problemet .om ekonomisering för nationen genom reformer i hemmens hushillning under en längre tid in- gHende behandlats, har i sitt senaste nummer en artikel som i anslutning till ovan nämnda tankeging allvarligt framhiller det riktiga och nödvändiga i att kooperativ hushillning kommer till stind i största möjliga utsträckning.
Och detta händer i England,.
hemindividualismens land!
K r i g e t s lärdomar itminstone visa ej hän mot hemvirdskursers speciella önskvärdhet.
.
ives det någon fråga, som, om den är av den vikt att den ingriper i det offentliga livet, icke får sina avgjorda anhängare och motståndare, medan en del personer, som icke äro i tillfälle att satta sig in i frågans innebörd, dess förhistoria och sannolika följder, fatta position på den .sida, där fördelarna springa mest i ögonen?
Det är sålun- da helt säkert ett fåtal bland allmän- heten, som icke med sympati omfattar Röda Korsets plan till fyllande av be- hovet av sjukvårdspersonal i händelse Sverge skulle hemsökas av krig.
I stora drag går nämligen denna plan ut på att taga fasta på den patriotiska offer- vilja, som finnes hos landets kvinnor, och bereda dem tillfälle att genomgå e n kortare utbildningskurs för att sätta dem i stind att vid behov kunna biträ- da i sådana sjukvårdsgöromål, som ej fordra någon större yrkesskicklighet.
Kursen är halvårig och består i en av läkare ledd teoretisk undervisning på 6 veckor och samtidig tjanstgöring på sjukhus under sjuksköterskas instruk- tion.
Härefter kan inträde vinnas i " Röda Korsets kvinnliga sjukvårdstrupper ", varvid de s. k.
" hjälpsystrarna ".
för- binda sig: att minst 3 år kvarstå vid de kvinnliga sjukvårdstrupperna, såvida icke fullgiltigt skäl för utträde förelig- ger; att vid mobilisering enligt order ofördröjligen inställa sig till tjanstgöring; att alltid hålla vederbörande distrikts- styrelse av - S.
R.
K. underrättad om sin adressort; att icke under fred be- fatta sig med avlönad sjuksköterske- verksamhet, m. m.
De rättigheter, som hjälpsystrarna kunna påräkna, äro un- der krigstjänstgöring samt under utbild- ning efter mobilisering: fri bostad, kost och tvätt samt fria resor till och f r h tjänstgöringsort.
Däremot bestridas samt- liga med fredsutbildningen förenade kost- nader av eleverna själva.
Denna plan har utan dröjsmål satts i verkställighet, och ett antal elever hål- ler redan på att genomgå kursen.
Ehuru saken således åtminstone f. n. är av- gjord, bör dock icke en redogörelse saknas i Hertha, då frågan så nära berör G 1
1 O4 H E R T H A - vår kvinnliga ungdom och särskilt den grupp kvinnor, med vilka Fredrika- Bremer-Förbundet genom sin sjukvårds- kommitté och sina sjuksköterskebyråer kommer i beröring.
Vänder nian sig då först till dem, för vilka planen ar avsedd, namligen aspi- ranterna till elevplatserna, förstår man att det har erbjudna tillrallet att utbilda sig för en uppgift maste verka i högsta grad tilltalande.
Hur mången ung kvin-.
na g i r inte utan att veta vad hon skall agna sina krafter åt, hur mången lang- tar inte att få kanna sig vara till verk- lig nytta!
Och har yppar sig tillFalle att offra tid, pengar och bekvämlighet på fäderneslandets altare!
Lagg härtill den, suggererande verkan som sjukvård, sårade, fronten har för entusiastiska sin- nen!
Det råder namligen &amp; viss oklarhet angående " h jalpsystrarnasa blivande tjänstgöring, och oemotsagda uttalanden i den dagliga pressen giva intryck av att det ar krigstjänstgöringen, som åt- minstone till en stor del skulle bliva deras uppgift.
Kommer kriget och den manliga ungdomen skall fullgöra sin plikt, huru lockande ar det icke då för deras kvinnliga anhöriga att få skänka sin hjälp, att få dela deras faror och vedermödor.
Oprövade som de äro i vad allt sjukvården ratt utövad fordrar i disci- plin, i självövervinnelse, tålamod och kraftansträngning, gripa de med begar- lighet detta tillFalle att få drömmen om ett offer för faderneslandet förverkligad.
Och för allmänheten, som icke trängt djupare in i saken, måste ju allt synas gott och val.
Att det ar Röda Korset, som utarbetat planen, ar ju en borgen för att det ar det basta som kan fram- ' - - -- - p - läggas för fyllande av det förefintliga behovet.
Men vänder man sig så till sakkun- skapen, och i denna fråga ar den val närmast representerad av sjuksköter- skorna, vilka genom flerårigt utövan- de av sjukvård och genom ledning av elever på sjukhusen vunnit en mångsidig erfarenhet, mötes man av en hel del skal e m o t förslaget.
Vid ett skärskådande av dessa invändningar från sjuksköterske- håll har man att hålla sig till vad som förekommit i Svensk sjukskötersketid- ning.
Redan i november cirkulerade till landets sjukhuslakare ett av överfaltla- karen uppsatt förslag till utbildande av uhjalpsystrar ".
Det skilde sig i vissa delar från det nu antagna, som måste betraktas som en avgjord förbättring.
Då denna första plan till utbildning av en ny grupp sjukvårdspersonal sett da- gen, vande sig Svensk sjuksköterske- förening till Röda Korsets överstyrelse med en vördsam anhållan att frigan icke måtte lösas i enlighet med det föreliggande förslaget.
Sjuksköters ke- föreningen förordade i stallet dels ett- årig utbildning för dem, som komme att tjänstgöra som sjuksköterskor, dels en reserv av frivilliga för att i mån av behov inträda på de ordinarie elevplat- serna vid resp. sjukhus och hänvisade till erfarenheten från Tyskland, dar den vid krigets början fastslagna 6 måna- ders kursen för s. k.
" Hulferinnenu på grund av klagomål från såväl fram- stående läkare som sju ksköterskekåren höjts till e t t år.
På denna sin fram- ställning fick Svensk sjuksköterskeför- ening ett protokollsutdrag, som utvisade
H E R T H A att Röda Korset icke ansåg sig ha nå- gon annan utväg att lösa frågan än i huvudsaklig överensstämmelse med överfaltlä karens förslag, jämte en in- bjudan att utse en sjuksköterska att deltaga i ' överläggningarna inom den kommitté, som p &amp; grundvalen av det nämnda förslaget skulle utarbeta och omhänderha organisationen av hela denna fråga.
Det kan tyckas som om Sjuksköter- skeföreningen med glädje skulle ha be- gagnat sig av denna utväg att få något inflytande på frågans slutliga lösning, men innan den utsedda representanten, föreståndarinnan för Fredrika.Bremer- Förbundets sjuksköterskebyrå, hunnit intaga sin plats i kommittén, blev det känt, att föreståndarinnan vid Röda Korsets sjuksköterskehem icke skulle deltaga i förhandlingarna, varför det en- dast skulle bliva en person, som skulle komma att företräda sjuksköterskekå- ren, samt vidare, att saken framskridit s &amp; långt, att ansökningar om tillträde ~ i l l de nya kurserna redan börjat emot- tagas.
Med uttalande av tacksamhet för förtroendet och anförande av dessa skal avslogs därför Röda Korsets an- bud.
Det tillmötesgåendet visades då Sjuksköterske föreningen,att t v e n n e re- presentanter därifrån inbjödos ingå i organisationskommittén, men vid det första sammanträdet, som ägde rum då d e båda sjuksköterskerepresentanterna vor0 närvarande, kunde dessa icke vinna något gehör för sina åsikter, varför de, framhållande att de i FullFöljandet av det av R.
K.
' fattade beslutet sågo " en fara för urartning av den svenska sjuk- vården ", anmälde sitt uttrade u r kom- 1 05 mittén.
Detta steg har blivit ganska hårt bedömt ..
Man h a r.
däri velat s e ett utslag av oförstående av sakens stora vikt och av fruktan för konkurrens, men, om icke annat, borde det förslag om en e t t å r i g k u r s, som från sjuk- sköterskehåll ansetts bö ' ra sättas i stallet för den halvåriga, fritaga dem från dy- lika misstankar.
Sjuksköterskorna framhålla, att de till fullo inse att såväl .patriotiska som militära skal nödvändiggöra en sjuk- vårdsreserv, men det ' är angående prin- ciperna för dennasskapande, som de hysa avvikande mening.
Den nya gruppen sjukvårdspersonal - hjäl.psystrarna - kommer varken att besitta eller tiller- kännas kompetens att arbeta som s j u k- s k ö t e r s k o r och icke häller äga den arbetsförmåga, vartill s j u k s k ö t e r s ke- b i t r a d e n a, vilka antagas utan föregå- ende undervisning, genom vana vid kroppsligt arbete blivit tränade.
En halv- årig utbildning kan visserligen vara battre ä n ingen, men det ar under för- utsättning att eleven f å r.
användning för vad hon inhämtat så gott som orne- delbart efter avslutad kurs.
Dröjer det innan krigsläge eller mobilisering intra- der, blir det i allmänhet icke mycket bevänt med denna ofullständiga utbild- ning; kommer däremot kriget, få pågå- ende kurser avbrytas och eleverna vid behov lösgöras, vare sig kursen från början varit avsedd att vara halvårig eller ettårig.
Sjukvården blir battre till- godosedd med t. ex. 100 sjuksköterskor med ettårig utbildning jämte ett lika stort antal biträden, som den skulle bliva med 200 hjälpsystrar med den halvåriga utbildningen.
Allt talar såle- '
des för att utbildningen redan nu lägges som ettårig.
Så långt sjuksköterskorna.
- Från det motsatta hållet hävdas nöd- vändigheten av att handla snabbt, så att åtminstone en del av den sjuk- vårdspersonal, som fattas, redan i vår står till förfogande, att en ettårig kurs skulle inskränka det behövliga antalet hjälpsystrar till hälften och slutligen att man kan påräkna ett mycket större antal elever, om man endast fordrar ett halvt års uppoffring av tid och pengar.
Gjorda bera kningarvisa, att om man skulle beröva sjukvårdsanstalterna en avsevärd del av de under utbildning varande eleverna plus- 40 50 proc.
av de exa- minerade sköterskorna, skulle icke ens denna åtgärd racka till.
att fylla de krav, som sjukvården i krig skulle stalla på den Svenska sjuksköterskekåren.
Val förstår man de skal, som varit bestämmande för Röda Korset.
Det hör till dess uppgifter att s e till att det behövliga antalet sjukvårdspersonal står till förfogande i händelse av krig.
Men vinnes verkligen på den inslagna vägen detta resultat annat an p å p a p p e r e t?
Om, bland de många hundratal elever det har ar fråga om, undantag göres för dem, dar karaktarslaggningen, naturliga anlag och förmåga att tillgodogöra sig aven en mindre fullständig undervisning skapa en verkligt duglig hjälpsyster, kommer det dock antagligen att bland Röda Korsets kvinnliga sjukvårdstrup- per finnas många, som just på grund av att sjukvården icke a r deras livs- uppgift utan endast en sak som de un- der vissa förhållanden skola syssla med, icke nar det galler bliva till den nytta man hoppats på.
Det ar därför man aven så val förstår, att sjuksköterske- kåren opponerat emot att denna nya grupp sjukvårdspersonal med otillräck- lig utbildning och sjukhusvana göres till niigot bestående för flera å r framåt eller, som en överläkare vid ett av våra större sjukhus träffande uttryckt det, att * en ny kår av tillfällighetstyp och av improvisationsartu skapas.
Energiskt och målmedvetet har det under åratal arbetats på att höja sjuk- vården, och vårt land står i stor tack- samhetsskuld till S.
R.
K. för den fram- stående del detsamma tagit i denna ut- veckling.
Men aven sjuksköterskorna själva ha under de senaste decennier- na med allt mera vaken blick för den intima samhörigheten mellan sjukvirden och dess utövare oförtrutet strävat för sjuksköterskekårens framåtskridande.
Och det a r just de ledande inom kå- ren, de, som hålla fanan högt, som tratt i bräschen i den strid det har gallt.
Att det icke varit en strid för själviska intressen utan en strid för att sjukvår- den måtte få förbliva det allvarliga och fridlysta omrhde, dit endast de böra få tränga in, som vilja uppoffra mer an en ytlig bekvämlighet, synes mig klart.
Höga fordringar stallas på en sjuk- sköterska.
Mild, tålig, klok, modig, fin- känslig, bör hon helt kunna bortse från det egna jaget.
Ja, det ä r nog vet- skapen om vilken sjalvövervinnelsens kamp mången gång fordras för att upp- nå om an endast ett närmande till idealet, som gör att sjuksköterskorna reagera emot att man helt lättvindigt tror sig kunna välja e n d e l av kallet utan att omfatta det med det allvar, som utgör grundvillkoret för dess ratta utövande.
HERTHA Det ar på sjuksköterskorna, som den viktigaste delen av utbildningen lagts, i det den praktiska undervisningen skall ledas av dem vid de sjukvårdsinrattnin- gar.
som öppnat sina portar för elever- na.
Jag kan därför till slut blott in- stämma i vad professor Åkerman i denna punkt säger i en artikel angåen- de motiven till Röda Korsets beslut 107 i februarinumret av Svensk sjukskö- tersketidning: " Oni de (sjuksköterskor- na) - såsom jag vet att de komma att göra - trots allt lojalt fullgöra detta arbete, ar det för mig endast ett nytt bevis på den självövervinnelse, i vilken de ha en lika.
rik som fortsatt övningu.
Lärarinnehemmet Ro.
T.
anken på att få till stånd ett ilder- domshem för lärarinnor, som varit anställda vid flick- och samskolor i Sverge, g i r flera år tillbaka i .tiden.
Bättre ha inte våra lärarinnor haft deat - eller ha det - med lön- och pen- sionsförhållanden än att de inte själva kunnat säkerställa sin existens för ål-.
derdomen.
Att ordna ett hem, dar trev- nads- och ekonomifrågan på en ghng löstes på ett tillfredsställande satt, blev därför ett önskemål.
Det ar fröken Augusta Lithner, som framför allt har varit verksam för idéns realiserande.
Efter att ha företagit en stu- dieresa till skilda länder för att sätta sig in i vad som i denna väg gjorts dar, höll fröken Lithner på flickskole- mötet i Falun 191 1 ett föredrag över sina erfarenheter, vilket resulterade i att en kommitté tillsattes i syfte att söka åstadkomma ett sådant hem i Sverge.
1912 hade denna kommitté redan kommit så långt att den fått en förening, Ro, bildad, och samma år fick denna förening en stor, härlig tomt till skanks på Lidingön, av ingeniör Hjalmar Arvin.
Med denna storartade gåva kom bygg- nadsfrågan i ett nytt, löftesrikt läge.
Villiga och ' hjälpande krafter jämnade därefter vägen, var och en på sitt satt.
Genom ett varulotteri, genom större och mindre understödsbidrag flöto pen- ningar in.
Och i juni 191 4 kunde grun- den till byggnaden laggas.
Nu reser den sig sedan i höstas far- dig på Sin grund av urberg, omgiven av tallar och björkar, på en högt belagen plats på den vackra Lidingön.
En stor, rymlig byggnad, som i sin goda anord- ning p i ett synnerligt lyckligt sätt synes ha löst uppgiften att skaffa ' pensionä- rerna trevnad och ro.
Ett särdeles gott grepp är femrums- grupperingen - de enskilda perisio- närsrummen, vart och ett med egen tambur, en s.ovalkov, två garderober och ett frukostkök med varmt och kallt vatten, - omkring Olika små hallar, varigenom det tröstlöst tråkiga korridor- systemet undvikits.
Förtjusande är det
stora gemensamma vardagsrummet med sin lysande, gula björkmöbel samt biblio- teket med sin öppna spis, sina inbyggda bokhyllor oeh ljusa, med kalkmålningar prydda vaggar.
I den gemensamma matsalen sker serveringen vid småbord.
Egentligen ar det val överflödigt i dessa tider att tillfoga, att det finns elek- trisk belysning och värmeledning över- allt - samt att köksavdelningen ar för- sedd med alla de praktiska anordningar, som våra dagar bjuda på.
Det ar tjugofem pensionärer, som kunna få njuta av Ros förmåner.
Re- dan den 1 oktober förra året, ett par måna- der före invigningen som ägde rum efter ett vackert och anslående program den 30 november, flyttade de första pensio- närerna in.
Nu äro de flesta av de rjugofem gästrummen tagna i besittning.
- Det kan vara lämpligt att i detta sammanhang namna, att under de nar- maste åren kommer föreningen att hyra ut några av de återstående rummen åt tillfälliga hyresgäster, vilka i c k e behöva tillhöra lärarinnekåren.
Avsikten med denna anordning ar att sälunda bevara rum disponibla för lärarinnors rakning, som under de närmaste åren uppnå pen- sionsåldern, men ändå under tiden dra inkomst av dem.
.
Och villkoren för de lärarinnor, som få förmånen att bo ph Ro!
Ja, det ar 550 kr.
om året för det prydliga, av- skilda rumniet plus varme, elektriskt ljus, uppassning s a m t middagsmåltid med kaffe.
Frukost och kväll får pen- sionären ordna med själv, antingen ge- nom att begagna sig av sitt eget lilla frukos tkök eller genom att träffa särskild uppgörelse om att f i aven dessa mål- tider genom hemmet och i den gemen- samma matsalen.
Man kan val tycka, att detta ar utom- ordentliga förmåner och att all oro för ekonomin härmed skulle ha lyfts från pensionärernas skuldror.
Men så ytter- ligt otillfredsställande äro ännu vAra lärarinnors pensionsförhållanden, att för många ar uppfyllandet av t. o. m. dessa villkor en svårighet.
Men aven härvid- lag börjar föreningen kunna träda hjal- pande emellan.
En summa penningar har av fröken Lilly Engström under namn av " Lilly Engströms fond " ställts till föreningens disposition i avsikt att rantemedlen skulle tilldelas någon av de pensionärer, vilkas tillgångar äro så knappa, att de endast med svårighet kunna vistas i hemmet.
Troligt a r val att detta goda uppslag kommer att väcka andra på tanken att på liknande satt underlätta föreningens arbete för de pensionerade lararinnor- nas sorgfria ålderdom.
Samtidigt som man, tyvärr, måste ut- tala en önskan om mera h j al p i foi m av fonder och understöd åt det nu igångsatta goda företaget, är det pil sin plats att uttala en kraftig förhoppning om att den dag ej må vara för längt avlägsen, då våra lärarinnors lön- och pensionsförhållanden må ha blivit så ordnade, att dessa ej skola vara redu- cerade till att rakna med hjälp och under- stöd, nar ålderns dag kommer för dem.
Som det n u ar måste tanken på Ro vara en strålande ljuspunkt för mänga av dem.
E. K-N.
Notiser från bokvärlden.
Minnen av och om Emil Key.
Ut- givna och utfyllda av Ellen Key.
Albert Bonniers förlag.
At någon även i andligt avseende närskyldare än sin, dotter Ellen kunde för visso Emil Key inte.givit uppdraget att redigera och fylla ut sina " Minnen ".
I slående likhet med Ellen Keys av oss kända själsprofil tecknar sig här hennes faders - en lågande ande, en idealist och en det ärliga sökandets strids- man.
Därtill en den älskvärdaste mänska.
H u r starkt Ellen Key själv känner släktbandet och släktarvet visar valet av bokens tvenne motton.
Det ä r val också detta, som kommit henne att med sipass vidlyftighet gå in på Keyars, Raabars och med dem sammanhängande släkters ganska invecklade genealogiska förhållanden.
Vindar man sig emeller- tid igenom denna för en utomstående bra nog trassliga harva, så har man också sedan Emil Key - och Ellen Key - så mycket mera levande för sig.
Som en ädel representant för det.
basta i förra hälftens av 1800-talet v&amp;- glada och löftesrika tid - ty så ter den sig mot bakgrunden av vär egen natthöljda - träder den unge Emil Key mot oss i u Minnena ".
Frihetsidealens, skandinavismens, demokratiens idéer som sjödo i tiden och som i Lund, Emil Keys Alma Mater, hade sin egen eldige sångare, Talis Qvalis, slogo sitt fasta och djupa grepp i Emil Key.
För ho- nom blev detta mera än en stundernas uppflammande hänförelse, det gav rikt- ningen åt hans hela liv.
Så konsekvent var denne frihets- älskare, att han aven hade plats för den frigjorda kvinnan i sin världsordning.
Ett mycket enkelt skal hade han dess- utom härför: att tiden kräver m a n s k a n s e m a n c i p a t i o n, m ä n s och k v i n n o r s frigorelse ur tvång och fördomar.
- Ganska roande ä r den lilla upplysningen om att den halvt novellartade uppsats om " Kvinnornas emancipationu, som Eiiiil Key under ett av de första åren av sitt äktenskap sände S.
A. Hedlund, då vid Orebrotidningen, renskrivits av hans hustru, " ehuru hon icke var för emancipationenu.
Vid sidan av de många släktprofilerna skymta i " Minnena " dragen av dåtidens mest kända personer.
Lundatidens ung- domskacka skara med d e dominerande gestalterna av Talis Qvalis, Otto Lind- blad, Assar Lindeblad; Stockholms- åren med Almqvist, Lars Johan Hierta, Blanche, Sturzen-Becker, den glada Johan Jolin och den godlynte Wetter- bergh.
Och inom konstens värld Jenny Linds strålande gestalt .och den med speciell ömhet av utg:n tecknade bilden av Emilie Högqvist.
Emil Keys egentliga sociala och po- litiska verksamhet kommer med i den andra del av " Minnenau, som utlovas i efterskriften.
Från denna första minns man honom främst som skandinavis- mens unge förkämpe och som den ännu starkt hoppfulle arbetaren för ett fram- tidsideal av i vidaste mening tillämpade sociala och politiska frihetsprinciper.
SälIskapslif och hemlif il Stock- holm pli 1840-talet.
U r Marie-Louise Forsells dagboksanteckningar.
med an- märkningar och personregister af Syster Heijkenskjöld.
Albert Bonniers förlag.
Marie-Louise Forsell visade sig av- gjort från en originellare och mera roande sida när hon kuskade i familje- vagn genom Sverge ä n när hon som har figurerar i klungan av hart när oräkneliga släktingar och vänner, som idka Stockholmskt 40-talssällskapsliv.
Rundeln av förströelser - och perso- ner med för övrigt - a r så gott som
evigt enahanda och den enda reflexion man kommer till a r hur det i själva verket var möjligt För d e arma man- skorna att hålla ut med denna ström av besökande friin arla morgonstunden tills kvällen kom med sitt, ofta helt impromptu hopkomna, samkväm av en tjugo, trettio personer.
Att med allt detta boken har att upp- visa en nästan oandlig defile av man- skor a r självfallet.
Nar man under- stundom bland alla dessa mer eller mindre hastigt skymtande figurer För någon stund Får fatt på den r i k tiga Marie-Louise, inte bara den som säll- skapar, promenerar, dansar - och plötsligt somnar på spektakler, bjud- ningar och i kyrkan -, a r samman- träffandet verkligt angenämt.
Hon var utan tvivel en natur som var För god för den söndersplittrade tillvaro, som slakt- och sallskapsmiljön gjorde hen- nes liv till, och man har en känsla av att hon i andra, Friare Förhållanden skulle varit en helare och lyckligare mänska.
Verkligt rörande a r herines anteck- ning om det intryck Fredrika Bremers 1843 utfärdade upprop till Sverges kvin- nor om att taga sig an vanvårdade barn gjort på henne.
H u r hon kände som om en hel värld öppnat sig för henne vid tanken på att ha något att verka För; således just de känslor Fredrika drömt om att väcka till liv.
Tragiskt i hela sin vardaglighet och säkerligen för tiden helt typiskt blev emellertid slutet på Marie-Louises lyckliga sinnesrus.
Hennes önskan att ögonblickligen sanda sin av årets nålpengar hopsparda lilla summa till Fredrika Bremer gillades väl av fadern men blev så mycket mera ogillad av modern - och systern hade fått låna den, så av det hela blev ingen- ting.
Hade mera av anteckningarna om Marie-Louises verkliga, inre liv Fått komma med och det utförliga anno- terandet av vardagliga händelser i stallet inskränkts, hade boken med all säkerhet vunnit i varde.
Som ett bidrag till de redan ganska m h g a kulturbil- derna Från 1840-talet bör den emeller- tid sådan den a r kunna pirakna upp- märksamhet av dem som samla på aven mera allmänna och redan kända drag från en given tid.
Den nya äktenskapslagen.
Lag den 12 nov.
1915 om äktenskaps ingiiende och upplösning med tillhörande pro- mulgationslag.
Oversikt och handbok jämte lagttxter av Georg Stjernstedt.
Tidens förlag.
Lagböcker höra inte i allmänhet till det lättsmälta.
Man blir därför angenämt överraskad, nar man tar denna bok i sin hand.
SA redigt och klart flyter redogörelsen För vår nya äktenskapslag, att man med nöje och lätthet går vidare f r h kapitel till kapitel och därunder känner sig få rent till skanks en hel överblick av nytt och gammalt i våra lagar om äktenskaps ingående och upp- lösning, vilken annars skulle betingat - ett långt och ingående studium.
Advokat Stjernsteds översikt av den nya lagen a r dessutom så grundlig och genomarbetad, att den i detalj lämnar varje önskvärd upplysning och fyller alla anspråk på en tilli ' redsstallande upp- slagsbok.
De nya lagtexterna äro aven i slutet av boken i sin helhet itergivna med noggranna hänvisningar till hand- boken.
Over huvud taget utmarker sig hela.uppstallningen genom en ordning och klarhet, som gör den lilla boken särdeles värdefull för lekmannen, vilken ju inte alltid har SA lätt att finna sig till ratta med lagparagrafer.
Det bifogade sakregistret fullständigar nyttan av denna välkomna bok.
E. K-N.
COLLAN-OLJAN, SPECIALSKOLAN världens förnämsta läderpre- servativ, gör skodonen absolut vattentäta och minst dubbelt varsktiga.
Finnes öfverallt i C): 75 och 1: 25 pr.
flaska.
V A V N I N ~ OCH VAXTFARGNING FOR RIDDAREGATAN 7 B. ALLM.
TEL. 255 97 Inneh.
HEDVIG MAASS.
- Kurser i Vävning och Växtfärgning.
A.mB.
COLLAN = OLJE =FABRIKEN Undervisning alla dagar 9,30-7.
PROSPEKT.
T.
O L S E N, S t o c k h o l m.
A.-B, Nordiska Kompaniet.
Textilafdelningen Thyra Grafström, Stockholm.
Permanent utstallning av färdiga och pabörjade arbe- ten samt material.
Rid vid inredning av viningar m. m.
I Undervisning.
i Italiensk spets- och annan konstsom.
Ständigt p8 lager därtill hörande material: Svensk, Fransk och Bömisk Spetstrhd.
Rikhaltigt urval.
av Spetsmönster.
LAS ENQUETEN OM Krigets inflytande p8 kvinnornas röstrattsfriga i ROSTRATT FOR KVINNOR 1916 Uttalanden ha redan influtit av: Sven ris man, Lotten Dahlgren,.
Erik Hedén; Ellen Key, G.
H. von Koch, Ivar Lagerwall, Mia Leche, Anna Sterky, Marika Stjernstedt, Gustava Svanström, Mary von Sydow.
PRIS FOR AR KR.
1:35 All prenumeration sker genom posten Ledig annonsplats!
A platsförmedlingen finnas anmälda lärarinnor, lektionsgivare, in- och utländska, kontorister, värdinnor samt hushållsbitraden av olika slag.
l (Rikst.
27 62 Platsförmedlingen är öppen kl. 12-4.
A.
T.
48 16 48 Klarabergsgatan, 2 tr.
HEMTREVNAD Praktisk tidning f6r hemmet utgiven a v F R E D R I K A - B R E M E R - F O R B U N D E T Redaktör: FANNY EKENSTIERNA.
Utkommer med 40 åttasidiga n:r om aret.
Prenumerationspris: helt år kr.
1: 80, halvår kr 1: -, kvartal kr.
0: 60.
Prenumeration sker å posten.
Innehiller berättelser och poem, levnadsteckningar, religiösa och etiska uppsatser, artiklar i diverse ämnen .samt en rikhaltig praktisk avdelning.
Inbundna Argångar för 1912, 1913, 1914 och 1915 kr.
1 5 0 pr ex. ANNONSER FOR.
HERTHA upptagas av Fröken Ingeborg Bergström.
Rikstel.
97 83 31 OSTERMALMSGATAN 31 Rikstel.
97 83 Tryckt hos BRODERNA LAGERSTROM, Boktryckare, Stockholm 1916.
l
' Tidskrift k f.
den.
" enska.
HERTHA kvinnorlirelsen, utgiqen av ~mdrika-~rernm=~örbtl~det.
Redaktör: Ellen Kleman.
.
.
r F6rb~nd~medletumar erhilla tidskriien tt6 ett iv kr.
B50 varvid prenumeration skgr direkt ' genom Predfika-BremermPiirbnndets byri, 48 Klarabergsgatan, S !ockholm.
.
Icke=f6rbun&amp;medtemmar prenumerera P narmaste postanstalt eller i bokhandel.
Pris Pör postupplaga: t / ' &amp; r kr.
5:-; ' 1s Hr kr.
275.
-.
Lösnamri.ir 35 ' öre ..
Redaktion och.
expedition: 48 Klarabergsgatan 1 1, Stockholm.
Redaktlpnstid: m bndagar, onsdagar och fredagar kl:l-3.
Allm.
T.
48 50, Riks 27 62.
E~pedhione~n: kl. 11-4 varje s6ckendag.
.
Allm.
T.
48 16, Ri &amp; 2762. '
.
.
.
,.
.
-, SJUKKASSA I f or bildade självförsörjande lCvin~or~.
.I.
--.
_ I. '
.
: ' ~x~kditiorien.
: Klarabergsgatan 48 II.
OBS.
i oppen ' endast tisdagar och fredagar.
.
kl. l / dl-l / ~l.
.
.
1 OBS.!
,,.
b BYRA.
. '
Rjkstel.
27 Q d AIG.
48 .- .. - -, i KLARABERGSGATAN- !M-.
t L.
.
m '.
d ' tel. 48 16.
~ ~ ~ l ~ s n i ~ ~ g i s l m b ~.
tel. d n 48 50. bppen:.
1 1-4.
Upplysningak lämnk kostnadsfritt .rörande .kv-nliga arbetsomriden, utbildningskurser, K&amp;-,.
-.
- ...
.
I t..
.
.
t8rhAllanden m. m.
För utredningar avgift enligt överenskommelse.
t.
.
.
. '
S.
-.
.
.
.- 1 5 I 2 5 T U N N E L G ' A T A N 25 Rikstelelon 68 98 ' Tal.-,dr.
: ~kótm&amp;byran '. '
'.
.
.
1 S Allm.
telefon * 82 1 1 i B; +.
mottager sjukbud hela dagen:.
pr t$ofon i i e n nattetid ' F6~cstBndarinnin W l h s sikrast.
4 &amp; 2 r / '.
.
.
.
.
O
Lararinnehemmet - R;.
Av B. K-n.
Husmoderns dddnlng i dyr- Uden, förklaras af Wnnare vara &amp; viil för bord * eom far.
.
.
stekning och ~aknlng.
.
- ... - -
M o t; hudlöshet,.
- lig&amp;i&amp;r, b r b n s ~ t Biirrnrr.
fötter m. m.
Hr preparatet Salubrin &amp; on?
smPrtstillrqfi$ ge.
i, mljd av sin gynnsamma verkan p &amp; cellhiidalngcd det pklitll- gaste medel.
F6r niimnda Inbamdl Mr Snlubrin onviin- das utspätt, en del darav b l a d a t med cirka ' 3 a 4 dclot forblndks ge- vatten och diirjitmte bör avdu~stnin~en.
nom invllndande a t gummlmft " &amp; ida skadan Ir av, svkrartid beskrfknhet och for &amp; IBirgrt tida bebandlfn~.
PP ofvan nämnda sätt utspött ' Salutirb iir f vanli a fall ird k hCta tlllriickllgt koncentrerat tör tatt h &amp; l b - ~ och rena och velraTa fa~delaade vid f ntlamrnafioner och b.hdatoclir- ningar m. m. Partllager hor Geijer &amp; C:o; Stock- holm.
.
.
VHrldsbsr~mda symaskiner A-B.
Nordiska Kompaniet.
T&amp;hlafdelaingen Thyra .~rafstr&amp;,.
Stockholm.
.. Permauenit iitstallning av Mrdiga och ' phörjade arbe ten samt materld.
RAd vid inredning a?
' vhnlngar m. m.
'.
r Undervisning - i Italiensk spets- och ' annan konqt-m.
- s @ I I.
- St ' andlgt p 8 lager därtill h6rande material:.
.. - Svensk, Fransk och Bornisk Spetsträd.
Rikhaltigt urval av-.Spetsmönster.
...
Ledig annonspats l l I
