# ID: svediakorp-per2741
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Hertha
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Hertha', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1916
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 13,822
# sentences: 687
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-hertha
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


' shsom det verksammask och- p8- li tligaste medel s8vlll.
t il1 behandling av nytillkomna hstskador som för att hava f8ljderna au.
gamla frost- skador användes och rekommen- deras Salubrin av alla, som aqvasit originalfabri katet enligt brqks-: anvisni ngen.
- Lektioner- i LINNESOMNAD (även blusar, underkjols- skjonor, barnkliider).
Kurserna pHgli 12 jan.- I juni.
under vilken .. tid elever dagl.
mottagas.
.
.
W A EONBB,.
KARIN EQNER.
Sibyllegatan 86.
A.
T.
21004 ' ' -.
R.T.3530 SPECIALSKOLAN FOR ...
VXVN~NG OCH v ~ F Ä &amp; I N I N C ~ RIDDAREGATAN 7 B.
U L M.
TEL. 2! % 97 inneh.
Hmv16 MAMS.
.
i- .. a .. - .- Kusser i Viivning och.
V@xtRlrgning.
Undervisning alla d y l r 9,3&amp;7.
PROSPEKT.
b.
Nordiska Komprniet.
.
.
, ~mmahent u t s t ~ ~ m av g PM @ och päböI1.de arbe- ten kamt materido Rhdl vid inredning av \ +ningar m. m.
Undervisning.
i - 1 taliensk spets- och annan.
ko&amp;tsöm; - Ständigt p8 lager därtill horande material: --- - Svensk, Fransk och Spetstdd.
Rikhaltigt urvd ' av siet ' smönster. '
VITA BANDETS PRISTAVLAM 100 nMe1rr mr ' en kortfbttad ach f &amp; saklig skrift i nykterhets- acb 8ediigbati.- individens, hemmets och samhPllck e p p d a.
Dem v m avredd f &amp; unga d o n i i h r, ram stä i be- att bilda eget hem och b &amp; indende vMja till b p h o =h ' kbsian d v Q rom till Rhtändet.
U W utdeiaa 100 krono * i &amp; cn liknande nppsem, eom varmt och 5vmtygande Ramhllsr ' dtm bildade kvinna16 ansvar och i &amp; iktelrr la &amp; ayashiimnda Mgor.
T M n e u t r l ~ &lt;maskioskrivna r och om&amp;ttanäe b6gst 16 sidor mindre oktav) ö8m PtfWjan av k g l a d nima- nedel och Inrhdas are I:a april tlU V i a Bandete ExD., Xm&amp;landagataa SO, Siockboim.
Icke pris$el8node ilersiinb om porto biibgaa.
-
ARGANG III 15 FEBR.
1916 HXFTE 4 Krigstraser.
Oversattning frin forf:s manuskript.
en djupsinnig dikt av Sohiller talas det om en egyptisk neofyt, som emot förbudet med brottslig hand lyfter slö- jan från en överhöljd bildstod.
Han .får i denna skåda sanningen, men sy- nen bryter ned honom och hans ord ar hädanefter: ve den som genom skuld går fram till sanningen.
Det tyckes att mänskorna i allmän- het äro så beskaffade, att de förmå uthärda livets verkliga bild blott om en gyllne vävnad förblir utbredd över den.
Ju fruktansvärdare händelserna, desto beskäftigare sysslar mänskoanden med att hölja in dem.
Denna egenhet, som den svårligen någonsin kommer att av- lägga, har därtill det ödesdigra med sig, att den utger de slöjor den väver för " sanningu, ja val också håller dem för att vara det.
Och så blir det andliga livet ett enda ouppredbart kaos av miss- tag och villfarelse - och iven av bedrägeri.
De formler, i vilka detta behov av illusion tar sig uttryck, äro vad man kallar fraser.
Man vill med denna ' be- teckning antyda, att de vacka förestall- I ' ningar som inte motsvara det verkliga sakförhållandet.
Dock måste man med hänseende till deras upphovsman skilja dem i två slag: de medvetna fraserna, .vilkas ändamål ar ett avsiktligt förvil- lande av andra, och de omedvetna, som motsvara en illusion hos upphovsman- nen, vilken han ärhgt.
tror pi.
.
Det ar naturligtuis i vissa fall inte alltid möjligt att avgöra.var d.en omed- vetna frasen, upphör och den .medvetna börjar.
Bakom de officiella fraserna, av vilka de styrande begagna sig till ratt- färdigande och uppehållande av den be- staende.
ordningen, kan man knappast föreställa sig att en illusion ligger gömd.
De höra till dessa betänkliga hjälpme- del, utan vilka maktinnehavarna hitin- tills inte på någon tidpunkt funnit möj- lighet att reda sig.
Men det synes mig som vore de officiella fraserna ursakt- ligare i krigstider an under fred ..
Ty i krigstider ar mängdens själsliga jam- vikt mera labil och dess vanmakt gentemot rådande förhiillanden kann- barare.
Frasens lugnande, uppmuntrande och stärkande .kraft, vid vilken.
den.
vilsna känslan klamrar sig fast för att finna en hillpunkt i virrvarret av det som sker, ar att jämställa med det med- vetna bedrägeri, som mänskligheten kra- ver av läkaren vid den dödsdömdes bädd.
Men hur skall man Förklara det smart- samma sakförhållandet, att vid krigsut- brottet aven de intellektuella inom alla nationer i Överväldigande flertal hem- fallit åt de harskande fraserna?
De ha inte förmått att hhlla sig fria från krigs- psykosen, frAn detta sjalsrillstånd, under vilket omdömeskraften genom den lidel- sefulla upprördheten fullständigt förmör- kas och den av sinnesrörelsen alstrade inbillningen lämnas fritt spelrum.
Det som skulle skilja de intellektuella frän flertalsmanskorna är den andliga appara- tens högre differentiering, den strängare avgränsningen mellan fantasi och erin- - ring, omdömeskraft och kanslosvar, vil- ket hindrar en förblandning av dessa områden.
Visserligen inträder denna för- blandning tillika med illusionsbildning till en viss grad aven hos den intellek- tuelle, så snart lidelserna vinna överhand hos honom.
Men aven då kan han bevara sin rangställning, ty den beror icke på att han ej ar underkastad lidelsen, utan därpå att han känner och taxerar dennas förblindande verkan, att han inte för- växlar lidelsens ingivelser med objek- tivt giltiga omdömen.
Detta de intellektuellas sviktande ar en av krigets mest deprimerande följd- företeelser.
Låt oss böja oss med vörd- nad för undantagen, de vilka likt Ro- main Rolland och Bernard Shaw man- haftigt oförfärade kampa emot ström- men; de flesta &amp; ter ha lätit sig rivas med av hat och raseri, antingen de nu utan kritik upptaga de harskande kret- sarnas krigsfraser och som troende in- för dessa ställa sig i nivå med den stora massan eller tillöka dem med egna skenförestallningar utan att pröva det subjektiva ursprung, ur vilket de fram- gått.
Jag menar härmed ej, att de skulle motsatta sig redan inträffade och oundkomliga fakta och pil så sätt skilja sig från gemenskapen med sitt folk, blott att de borde haFt i minne att de, i kraft av den vidare synkrets som öppnat sig för dem, kallats att tjäna som förmedlare p i det andliga planet - en förmedling som trots ögonblickets hela djupa förblindelse icke i längden kan utebli mellan medlemmar av en och samma kultur, som européerna nu en gång äro.
Om man nu bortser frAn krigsfraserna i trängre betydelse, vilka överallt äro desamma och for visso äro uttryck för mängdens känslor, SA kan man plocka ut några, som skilja sig efter nationa- litet.
SA finns det en för västmakterna specifikt egen krigsfras, den att de föra krig För att skydda civilisationen mot barbariet - ett häpnadsväckande bevis för hur segt historiska traditioner kvar- leva hos folken.
T y den intygar, att ännu alltjämt föreställningarna fran trettioåriga krigets tid harska i Frankrike i fråga om Tyskland.
Vad Frankrike beträffar synes denna uppfattning p i grund av sin gamla havd i någon mån ursäktlig; att den upptagits aven av de övriga för- bundna - till och med av Ryssland!
!
- visar blott hur föga en Fras behöver aga nägon verklig grund.
Det ar över- flödigt att bekämpa dylika fraser; de
H E R T H A försvinna sam tidigt med den lidelsefulla förblindelse eller den de1nagogisk.a av- sikt, ur vilken de framsprungo.
I Tyskland ha emellertid två andra krigsfraser uppstitt, som ha en vida mera bestående verkan och som äro i stånd.
att åvägabringa en vida ödesdig- rare villa.
Erkännandet av andra natio- ner, av deras förtjänster och företräden har hittillsvarit utmärkande för tyskarna; på tysk mark hade inte en så daraktig fras som den om civilisationens försvar mot barbariet som krigets högre mål kunnat vinna insteg.
I stället har under krigsnoden tyskarnas självmedvetenhet kraftigt växt; deras organisatoriska över- lägsenhet har fött tron att vi leva i en oförlikneligt stor tid; än mer, att genom kriget en ny tid ' skall uppkomma, i vilken Tyskland skall övertaga ' världs- ledningen.
uVärldstyskenu som fram- tidens makthavare skall under en ny världsera göra alla de stora egenskaper, som gjort honom segrande i detta krig, gällande, med niera shdant.
Nu stHr ju, som allmänt bekant är, bakom detta krig Englands och Tysk- lands strid om överherraväldet.
Att i fråga om detta överherravälde handels- intressena äro de utslagsgivande förnekar inte ens någon av de tyska chauvinister; vilka all jämt beteckna Englands " krä- maravundu som krigsorsaken.
Förden- skull måste frasen i sin funktion att ange ideeI1a m81 i stallet för icke er-.
kända av annan art taga detta som sin utgångspunkt, ty med enda.st mate- riella fördelar kunde inte det tyska kul- turmedvetandet ge sig till freds.
Om alltså den illusionen, att vi leva i en stor tid, och ännu mera, att en ny tid skall bryta in med tyskarnas seger, har något tröstande och upplyftande för dem som sätta sitt liv på spel eller lämna sitt käraste till offer, så ligger däri dess berättigande, 1ikso.m detta även är ur- säkten för de intellektuella bland tys- karna, som progagera den.
Jag upp- repar: hos da krigförande är denna illusionsbildning ett oumbärligt själsligt.
nödvärn för att skymma undan de fruk- tansvärda avgrunder, längs vilka deras väg går.
Helt annorlunda ligger saken i de neutrala länderna.
Och på grund därav känner jag mig befogad att inför en svensk .publik uttala tankar, som för närvarande inte vore p8 sin plats i mitt hemland, ehuru för visso bland alla de krigförande österrikarna äro minst chau- vinistiska - eller rättare sagt, just därför att de icke äro det.
.
Lättast begriplig synes föreställningen om den ' stora tidenu, emedan den upp- stått u r.
en förväxling av materiell stor- het och den storhet som betyder.
ideell överlägsenhet.
Stor i materiellt avseende ar nutiden för visso.
Det har aldrig förr existerat så stora härskaror, som kallats upp till att förgöra varandra, aldrig så stora projektiler, så väldiga ammuni- tionsmängder och så stora penningsum- mor för detta ändamål.
Men ger denna oerhörda apparat ett berättigande att kalla tiden i ideell mening stor?
Att tillerkänna den enskilde.
såväl som en epok storhet har hitintills alltid tillhört eftervärlden; ty blott denna innehar milttstocken för verkets Överlägsenhet utöver ögonblickets fordringar, vilken först framtiden kan intyga.
.
Och medgivet att ganska många av '
dem, vilka handlande och lidande sätta in sina liv i striden med dessa gigan- tiska mordapparater, lagga ett dödsför- akt i dagen, som förlänar dem det högsta hjälteskaps gloria - är det då dessa, som ge tiden dess andliga orientering, dess särskilda karaktär, dess bestämda prägel?
Blöda de för det som deras folk, det stora flertalet i landet bakom fronten, skall utföra till priset av deras uppoffrande?
Det är stort skäl att frukta, såväl som de rika i denna grupp måste i samma utsträckning med alla manliga anhöriga inom en bestämd åldersgräns bidraga till krigarnas grupp och äro även om de taga del i de sociala varv, som kriget pålägger, vanmäktiga Askådare av krigshändelserna och deras följder.
Om den lilla grupp av härskande, som för närvarande har all makt i sin hand, behöver inte talas, ty ingen tanker sig att den nya tiden kunde utgA f r h dem.
att orsak och verkan har bytt roller: Som dennas skapare kan endast raknas just emedan offret är SA oerhört, sluter med krigarnas och de utomståendes man sig till att ett ideellt mäl av högsta grupper.
rang måste st8 bakom.
Så Följer som Men s e nu på de stader som, långt stegring av föreställningen om den stora avlägsna fran gränsen, icke omedelbart tiden Föreställningen om ' den nya tiden.
beröras av krigsfasorna!
Aro inte alla Med denna föreställning ha vi kom- teatrar, biografer och nattlokaler över- mit in på området för den mest ödes- fyllda av en road publik, som tacksamt digra illusion, som sprungit fram ur appliiderar svagsinta operetter och alla krigspsykosen.
En ny tid - detta be- andra hävdvunna plattheter?
Drar inte tyder nya mänskor, som giva nya var- genom huvudgatorna samma eleganta den åt världen, mänskor, vilkas känsla mängd, vars tal vänder sig kring erotiska på ett helt annat sätt än tidigare gene- och kulinariska njutningar?
Ha inte mitt rationers reagerar mot bestående inrätt- under krigets dyrtid och nöd dammo- ningar och förhållanden.
Men var skön- derna efter parisisk förebild antagit en jas tecknen till att ett nytt släkte kom- ny luxuriös gestalt?
Och så kafeerna med deras uppsjö mer, som har gåvan att förverkliga en ny tingens ordning?
Hos alla krigförande p &amp; dagstidningar och illustrerade blad!
folk kan man för närvarande i största Spalter fulla med bilder av sönder- allmänhet särskilja tre till omfång och sprängda, stympade soldater, uppstap- bestämmelse helt olika grupper: de makt- lade lik, sänkta skepp och drunknade havandes grupp, krigarnas och detta mänskor, bombkastningar av fientliga stora ' flertal, som man kan kalla de flygare över harmlösa fotgängare, ruiner utanförstående.
Alla andra distinktio- efter nedbrända boningshus; spalter, i ner, som i normala tider dela det mansk- vilka de sårades dödsrosslingar, flyk- liga samhället i olika lager, ha genom tingarnas elände, oskyldiga kvinnors och kriget förlorat sin betydelse, om även b ~ r n s ihjälhungrande och död, nedskju- laget för de fattiga, som höra till de utom- tande av misstänkta, handlingar av raseri ståendes grupp, är ojämförligt mycket och hämd, - Herre Gud, där krigets hhrdare an för de .rika.
Men de fattiga hela fasansfulla skådespel ä r skildrat i
H E R T H A största vidlyftighet (om an endast frlin den fientliga sidan); och dar bredvid spal- ter med lovprisande reklam i de mest lockande toner för operetteatrarna, varie- téerna och förlustelsestallena, vilka bjuda en ärad publik förströelse och omväx- ling.
Ja på sista sidan, alldeles som förr, långa rader av giftermålsanbud, inbjud- ningar ' till möten och " ärbara * bekant- skaper .. Kan på denna mark och under det oavlåtliga inflytandet fran sadana för- hållanden verkligen en ny tid födas, i den meningen att kriget skulle haft en renande och höjande verkan?
För att kanna den moderna storstaden ' s sjals- och hjartekultur behöver man endast betrakta dessa tomma, uttråkade an- leten,, som luta sig över skildringarna av alla dessa .vanvettiga fasor, den lik- giltiga hållningen hos dessa mänskor, som hålla de fruktansvärda bladen i sin hand och samtidigt dricka kaffe och äta bakelser.
Ingen tår rinner, inget skri hörs, det förekommer inte att någon springer upp och med ett stön av kval slungar tidningen till golvet, Överväldigad av medömkan och avsky.
Äro då alla mänskor fångna i förvillelsen att allt det gräsliga, som de läsa om, endast träffar fienden och inte i samma mått deras egna landsman?
Och ha de blivit så .omanskliga, att de inte längre i fienden se ett kännande vasen av sitt eget slag?
Detta ä r det hopplösa med nutidens generation: den slöa likgiltigheten, bris- ten på impulser till motstånd, resning, uppror!
Funnes det mera känslighet, starkare reaktionsmöjligheter hos dem, skulle de inte hålla ut med att skratta 71 åt klown-infall, medan mordmaskiner- nas eldgap spy och slita deras lands- mäns kroppar i stycken.
Men vi äro alla vanmäk tiga gentemot krigets över- våld och stelnade ' under .trycket av denna vanmakt; därtill underkastade vanans inflytande, vilket under detta halvtannat å r har avtrubbat vår .mot- taglighet.
Nej, från de utomståendes grupp, således från den stora massan, kommer ingen ändring av harskande förhallan- den och värderingar att utgå; det finns inga tecken, som tyda pil nligot sådant.
ROSA MAYREDER.
Illis quorum.
Som erkännande av stort och förtjänstfullt arbete på deras skilda områden har Kungl.
Maj:t efter vartannat tilldelat fru Emilia Broome, fröken Julia von Bahr och fröken Gerda Meyerson medaljen Illisquorum meruere labores.
Fru Broomés och fröken Meyer- sons insatser i socialt arbete äro till- räckligt allmänt kända för att ej här be- höva närmare beröras, och Romanas sanatorium har gjort fröken von Bahrs namn ' kant också för dem, som kanske icke varit i tillfälle att i övrigt ta känne- dom om hennes aven på andra områ- den samhallsgagneliga arbete. '
Fredrika Bremers staty.
Från Kvinnliga telegrafistföreningen har till kommittén för insamling av medel till en staty av Fredrika Bremer överläm- nats kr.
43:-.
Fru AnnMargret Holm- gren har särskilt med anledning av halv- sekelminnet av Fredrika Bremers döds- dag likaledes överlämnat till kommittén en gliva av kr.
100: -.
.
-
Förslag till lag om barn utom äktenskap.
I slutet av fiiregiende artikel omnämn- des, hurusom rätten till u n d e r h å Il kan lagligen fastställas genom avtal med undvikande av rättegång.
Förslaget med- delar även bestämmelser rörande själva f a d e r s k a p e t s godvilliga fastställande.
Detta kan ske - utom genom ovan- nämnda avtal - aven därigenom att Fadern inför präst eller under vissa andra föreskrivna former erkänner barnet som sitt.
Men kan ej på sådant satt en överens- kommelse med fadern träffas, skall rätte- gång föras mot honom.
I förslaget åläg- ges barnavårdsmannen att vaka över att faderskap och underh&amp;llsskyldighet så- vitt möjligt fastställas antingen godvilligt eller genom rättegång.
Hittills har ju anstallandet av talan i regel helt berott p5 modern, och hon har ofta av delvis ratt förklarliga skal underlåtit att taga ett sådant steg.
Med de större följder faderskapet enligt förslagetskulle erhålla är det viktigare än förr att dess fast- stallande ej godtyckligt underlåtes.
Vid fad e r s ka p s p r o c e s s e n tillgår för närvarande så, att modern uppger en viss man som fader till sitt barn och yrkar att han skall utgiva upp- fostringsbidrag.
Om mannen inför rätta förnekar, att han haft samlag med mo- dern under den tid barnet kan ha avlats, åligger det modern att söka framdraga några omständigheter, som giva stöd åt hennes påstående.
Lyckas hon härmed, d5mes han att genom ed förneka, att samlag ägt rum under en viss tid, som I I. rätten bestämmer.
Kan han ej gå eden, dömes han skyldig utgiva bidraget.
Det förhållandet, att modern under samma tid kanske haft samlag också med någon annan man, anses icke hava någon betydelse; den man, som hon stämt till domstolen och uppgivit vara barnets far, får ej göra någon invändning härom.
Det nya förslagets regler för fader- skapsprocessen iiro i huvudsak överens- stämmande med de nu gällande utom beträffande edgången, dar en ganska betydelsefull förändring föreslås till in- förande.
I förslaget stadgas nämligen, att vid de tillfallen, då ed skall före- komma, denna skall kunna anförtros åt fadern eller modern, d, v. s. a n t i n g e n skal1 han svara, att han e j haft samlag med modern å tid, då barnet kan ha avlats - rätten utsätter tiden -, e l l e r också skall modern svara, att sådant samlag ägt rum.
Ratten skall lämna eden åt den, vars uppgifter den finner tro- vardigast.
Att eden sålunda skall kunna anförtros också Bt modern, a r en stor och viktig förbättring.
Den bör kunna komma att satta en grans för det be- drövliga, allmänt kända förhållandet, att fader nu icke sällan falskeligen " svara sig fria ".
I annat sammanhang har påpekats, att rättegång kan anhängiggöras redan före barnets födelse.
Vikten av att denna möjlighet verkligen begagnas ligger i öppen dag och behöver ej här vidare utvecklas.
- H E RT ' H A ' 73 e- För att det Fastställda underhållsbidra- avgår utmatningskostnad.
I stort sett kan get också skall komma barnet till godo nog därför sägas, att utmatning av av- vill Lagberedningen sörja genom nya löning till underhållsbidrag för närva- regler angående underhållsbidragets in- rande saknar reell betydelse.
Genom den föreslagna lagen om in- drivning från den underhållsskyldige.
försel skulle i Sverige införas löne- Reglerna härom återfinnas i f ö r s l a g till l a g o m i n f ö r s e l i a v l ö n i n g, innehållning för underhållsbidrag.
En- p e n s i o n e l l e r l i v r ä n t a.
Visa sig dessa ligt förslaget skall därvid tillgå p i i bestämmelser effektiva, har man attidem huvudsak följande satt.
Om den under- finna den nya lagstiftningens kanske be- hållsskyldige Försummat sin inbetalning, tydelsefullaste praktiska framsteg.
Den kan barnets mor eller barnavårdsman- brist i det nuvarande systemet, som nen med avtalet eller domen, muntligen genom dem skall avhjälpas, a r nämligen eller genom brev, vanda sig till utmät- kanske den olidligaste av alla dem, som ningsmannen med begäran om införsel vidlåda det: I förbigliende har påpekats i den försumliges avlöning.
Denne be- hur svårt det a r att göra barnvts rattig- redes då tillfälle yttra sig över ansök- sheter gällande även dar d s äro lagligen ningen.
Är intet hinder, beviljar utmät- fastallda.
Därvid tillgår så,, att om ej ningsmannen därefter införsel, varmed fadern godvilligt betalar, får modern menas att den underhållsskyldiges ar- vanda sig till utmätningsmannen (i stad betsgivare ålägges att vid varje avlö- stadsfogde, på landet kronofogde) och ningstillfalle innehålla visst belopp afr begära utmatning.
I regel äro de för- lönen.
Sedan utmätningsmannen t. ex. sumliga Fäderna till barn utom akten- för varje vecka mottagit vad arbetsgiva- skap så ställda, att deras enda egentliga ren innehållit, avsänder han hela rna- tillgång består i deras arbetsförtjänst.
nadsbidraget till barnets moder eller Men avlöning får enligt nu gällande lag barnavärdsmannen.
Indrivningen kan ej utmatas Förrän den kan lyftas.
Det således s k e med en jämförelsevis ringa händer nhgon gång, nar modern kan och litet dyrbar apparat; utmatnings- lämna riktigt fullständiga upplysningar mannen behöver ingen g h g infinna sig om var och nar fadern utfår avlöningen, på arbetsplatsen.
Någon kostnad för att utmätningsmannen infinner sig i det indrivningen får ej - som nu - drabba ratta ögonblicket, d. v. s. just nar av- vare sig den underhållsskyldige eller löningen skall utbetalas, och tar en del den underhållsbera ttigade.
Klart ar, att ej alltid ett så stort be- därav.
En dylik kapplöpning hör dock till undantagen.
Dels torde ej utmät- lopp av avlöningen kan innehållas att ningsmannen vara skyldig .dartill, dels hela underhgllsbidraget kan utgå.
Dar- ar apparaten alldeles for stor i förhål- igenom skulle stor orättvisa kunna lande till resultatet, ty av t. ex. en vecko- drabba barnfaderns lagliga familj.
Lagen avlöning kan ej hela månadsbidraget stadgar härom, till ledning för utmät- tagas, utan proceduren måste upprepas ningsmannen, att " det belopp, som skall flera veckor å rad och för varje gång innehhllas, må ej sättas så högt, att den ' '
- underhållsskyldige kommer att sakna medel till underhåll för sig själv eller för maka och oförsörjda barn eller adoptivbarn, som icke åtnjuta under- hållsbidragu.
Det kan befaras, att fäderna för att undgå införsel i stor utsträckning skola komma att byta anställning, och en sådan tendens kan endast motverkas därav att de inse de ringa utsikterna att lyckas därmed.
Bestämmelsen att den underhZillsskyldige p i förhand skall underrättas kan visserligen synas rim- lig, men det kan ej nekas, att under- rättelsen i många fall kommer att på honom verka som en direkt uppmaning att skudda stoftet av sina fötter och söka ny anställning.
Medelst särskilda bestämmelser söker förslaget emellertid bereda möjlighet att med införsel snabbt följa den ' underhållsskyldige i den nya anställningen, Arbetsgivarna kunna också utan tvivel härvidlag lämna en ovär- derlig h jälp, och förslagets effektivitet ar därför i hög grad beroende av det bistånd de kunna bli villiga att giva utöver det lagen direkt ålägger dem.
Även arbetarorganisationerna kunna na- turligtvis mycket bidraga, när det gäller att få reda på deras medlemmar.
- Införsel skall enligt förslaget kunna med- delas icke blott för underhållsbidrag till barn utom äktenskap och dess moder, utan också för sådant bidrag till make, frånskild make och föräldrar.
För att söka hindra den ökade emi- gration, som kan bliva en följd av de stränga reglerna om underhållsskyldig- het, har föreslagits f ö r b u d f ö r under- h å l l s s k y l d i g a t t avflytta från riket.
Vanskligheten av ett dylikt förbuds ge- nomförande hoppas beredningen skall minskas genom överenskommelser med grannländerna.
Ovanstående redogörelse behandlar de förpliktelser av ekonomisk art, som förslaget ålägger fadern.
Men av den- samma framgår också, att kunskapen om vem som är dess far är en ratt, som tillkommer barnet.
Det vore då onaturligt, om ej samma rätt tillkomme det gentemot modern.
Lagberedningen föreslar också upphävande av 1778 års brev, som stadgar m o d e r s r a t t a t t v a r a okänd.
Denna fråga har varit mycket debatterad och mycket omstridd, men knappast nhgon torde numera för- neka det rättmätiga och nödvändiga i den föreslagna åtgärden, även om den i några fall kommer att vålla lidande.
Det bör kanske påpekas, att den ej behöver innebära ett offentliggörande av moderskapet genom barnets upp- tagande på moderns prästbetyg eller dylikt.
Fader- och moderskap utom äktenskap bör betraktas såsom en ab- norm företeelse i samhällslivet, och det ligger ej i samhällets intresse att göra ett dylikt förhållande mera notoriskt än vad bevakandet av barnets rätt gent- emot föräldrarna kräver.
De i föreliggande förslag till lag om barn utom äktenskap meddelade be- stämmelserna om v å r d n a d och för- m y n d e r s k a p stadfästa i första hand vad som hittills varit praxis.
Modern skall alltså - där intet annat sägs - ha vårdnaden och utöva förmynder- skapet för barnet.
Det nya, som för- slaget i denna del innehåller, a r att föräldrarna kunna träffa bindande avtal om att fadern skall träda i moderns ställe,
H E R T H A under förutsättning likväl att ratten fin- ner honom lamplig.
Ett sådant bindande avtal kan ha sin betydelse för det ganska ofta inträffande fall, att fadern helt tagit barnet om hand.
Som nu ar ställt han- der att modern senare ångrar sig och finner det förmånligare att återtaga vård- naden och erhålla uppfostringsbidrag av fadern, vilket ej kan förhindras aven om det a r ofördelaktigt för barnet.
Mot moderns vilja kan enligt förslaget vård- naden och förmynderskapet fråntagas henne endast dä hon a r olämplig.
Rat- ten förordnar i sådant fall fadern eller nigon annan lamplig person till Wrmyn- dare.
Modern kan naturligtvis förpliktas att utbetala uppfostringsbidrag till denne.
Skal kunde kanske anses tala för att fadern bleve förmyndare och finge vård- naden endast därför att han a r l ä m p - l i g a r e an modern.
Men detta kan ha farliga följder, och på tal om denna sak anmärker också Lagberedningen: * er- farenheten ger ofta vid handen att en begaran darom (d. v. s. att.
få övertaga vårdnaden) från hans sida ofta ar före- stavad mera av en önskan att kunna ordna underhållsskyldigheten p å det för honom billigaste sättet ä n ' av verklig kärlek till och omsorg om bariiet. "
Av vad har sagts framgår att föräld- rarna, närmast modern, enligt förslaget skall hava den rättsliga omsorgen om barnet.
Det tyska systemet, enligt vi1 ket förmyndare skall förordnas för varje barn utom äktenskap och som i prak- tiken lett till upprättande av yrkesför- mynderskap, har sålunda ej av Lag- beredningen upptagits.
Beredningen sö- ker att nå samma syfte genom att föres18 tillsättandet för varje barn av en b a r n a- 75 v å r d s m a n.
Denne skall icke, med förbigående av modern, bliva barnets förmyndare, utan han har att " bistå henne med råd och upplysningar samt tillse att barnets ratt och basta behöri- gen tillvaratagas.
särskilt åligger det barnavårdsmannen sörja för att lämp- liga åtgärder ofördröjligen vidtagas för fastställande av barnets börd och till- försäkrande ' av underhåll åt barnet, biträda med indrivande och till handa h &amp; lande av underhållsbidrag samt, n a r skal därtill ar, göra anmälan om förordnande av förmyndare för barnet ".
Barnavårds- nämnden, som tillsätter barnavårdsman, åligger det också att öva tillsyn över hans verksamhet.
För att denna nämnd skall kunna fullgöra såväl detta som andra uppdrag, som med all sannolik -- het komma att ' laggas i dess händer; måste man nog tänka sig en omorganisa- tion av densamma.
För att, den blivande modern redan före barnets födelse skall kunna på- räkna ett .valbehövligt stöd av barna- vårdsmannen, uppmanas hon att senast tre månader före barnets födelse vanda sig till barnavårdsnämnden eller - vil- ket kan göra anmälan lättare för henne - till någon person i församlingen, som av nämnden erhiillit i uppdrag.att taga emot sådana anmälningar.
Före barnets födelse kan ej barnavirdsman förordnas annat an på moderns egen begaran; så fort barnet a r fött, åligger det däremot barnavårdsnämnden att i varje fall göra det.
Det ligger i sakens natur att mödrarna i det längsta vilja uppskjuta en dylik anmälan, och med tanke härpå ålägger förslaget föräldrar, husbondefolk och andra i liknande stall-
76 - - - - p -.
.
- - H E R T H A - -.
- -.
-.
.
.
- ning att söka medverka till att anmälan blir gjord.
Många och viktiga äro de uppdrag förslaget lämnar åt barnavårdsmannen.
I främsta rummet skall han vara mo- dern en hjälp och ett stöd.
Men han kan ock ' qberoende av henne föra bar- nets talan mot fadern.
Fall komma naturligtvis också att finnas, dar han måste bevaka barnets ratt gentemot henne.
Han skall t. ex. hos domstol utverka att vårdnaden och förmynder- skapet fråntagas henne, om hon för- summar sina skyldigheter.
- Visser- ligen kan samma person förordnas till barnavårdsman för mer an ett barn, men det erfordras ändå ett mycket stort antal personer, lämpliga för den kra- vande uppgiften.
Det ar genom dem, som lagbestämmelserna skola bliva le- vande; utan deras intresse.
och kärlek till uppgiften måste nog mycket i för- slaget bliva en död bokstav.
I motiven framhålles särskilt kvinnans lämplighet för uppgiften, och den torde vara obe- stridlig.
Förslaget förutsätter att kom- munerna, när så blir nödvändigt, skola anslå medel till avlönande av barna- vårdsman.
Dar barnavårdsbyråer finnas, utövas av dem redan nu en verksam- het som delvis svarar mot de föreslagna barnavårdsmannens.
Dessa byråer borde kunna komma att tagas i anspråk för det praktiska utförandet av förslagets principer i denna del.
Beträffande barnets s l a k t n a m n rå- der f. n. ganska stor oklarhet och oreda.
Oftast bar dock barnet moderns namn.
Förslaget stadgar uttryckligen såsom huvudregel, att barnet skall bara detta namn.
Ar modern gift, skall enligt för- .-.
- -.
- slaget hennes man äga rätt att giva barnet sitt släktnamn, något som ej gärna kan tankas vara annat an till båtnad för barnet.
Vidare stadgas att fadern, oberoende av sina släktingars vilja, skall kunna giva barnet sitt namn.
Man kan val antaga, att han ar villig att göra detta i de fall, då han övertagit vårdnaden om barnet.
Vilka fördelar för barnet en ovillkorlig ratt till faderns namn skulle medföra, ar kanske osäkert, om ock skal finnas som tala för en sh- dan ratt.
Inom hela lagstiftningsomr~det ar sa- kert det vanskligaste spörsmålet huru- vida barnet skall få ratt till a r v e f t e r s i n fader eller icke.
Endast den, som ej närmare tänkt sig in i denna fråga, torde anse dess lösning i ena eller andra riktningen självklar.
Niigra av de syn- punkter, som för mig varit avgörande vid frågans bedömande, skola har i korthet framhållas.
En tid, som avvisar alla bördsprivi- legier såsom föråldrade och stridande mot den likhet inför lagen vi satta en ara i att proklamera, kan ej i p r i n c i p ha nhgot att invanda mot att barnen utom a ktehskap rättsligen stallas lika med andra barn.
Vi vilja ej genom lag- stiftningen medverka till att föräldrarnas missgärningar vedergällas på barnen; därför sörjer naturen själv i en ofta fruktansvärd grad.
Motviljan mot att, så långt genom lag ske kan, utjämna skillnaden mellan de " oäktau och andra barn ar nog därför att söka i andra orsaker an bristande känsla för det ratt- visa häri.
Man låter bestämma sig av hänsynen till de olägenheter, som nian befarar att denna visserligen rättvisa
H E R T H A reform skulle draga med sig och som skulle Överväga vad med densamma vunnes.
Denna sthndpunkt ä r Lagbered- ningens.
Utan att bestrida rilttvisan av barnets arvsrätt efter fader kommer be- redningen efter en omsorgsfull prövning till det resultat, att de skäl, som tala mot arvrätt efter fader, dock äro över- vägande, varföre förslaget endast inne- håller bestämmelser om arvsrätt efter moder och mödernefränder i likhet med vad nu gäller; undantag göres för tro- trolovningsbarn, som skola ärva även fader.
En av beredningens ledamöter har reserverat sig och framlagt ett för- slag, som tillerkänner det utomakten- skapliga barnet arvsrätt aven efter fader.
Vilka äro nu de.
olägenheter och de faror, som göra att så många människor stalla sig avvisande mot tanken på denna arvsrätt?
1.
Skall barnet ärva den uppgivna fadern, måste det vara otvivelaktigt att han ä r barnets fader, icke blott att han haft umgänge med modern å sådan tid att han kan vara det.
Faderskapsutred- ningen måste laggas så, att klarhet har- om kan vinnas.
Visar det sig att mo- dern haft umgänge med flera män, kan man på sin höjd, såsom reservanten föreslagit, göra den av modern utpekade underhållsskyldig, men icke fastslå hans faderskap och icke giva barnet arvsrätt efter honom.
Det säges nu, att de barn, som sålunda icke få någon far, skulle komma att utgöra .en slags underklass bland barnen utom äktenskap.
Detta ä r.
måhända i viss mening sant, men man får .. ej förbise; att denna olägenhet i så fall ej beror på någon orättvisa) utan uteslutande darpå att sanningen 77 utredes.
Och framförallt kan det ej vara riktigt att av hansyn till dessa få sämst lottade offra alla de andras ratt.
T y att de, som komma att sakna fader, skola visa sig vara mycket, mycket mindre talrika an d e andra, därom be- höver man ej tvivla.
2.
En farhåga, som man ofta hör ut- talas, ar att äktenskapets anseende skulle bli lidande genom att den ifrågavarande arvsrätten gynnade de lösa förbindel- serna.
D e utom äktenskapet födda bar- nens antal ä r i Sverge så oerhört stort, under det, att antalet äktenskap a r i ständigt sjunkande, att man ej utan far- håga ser allt som kan.
tankas ytterli- gare verka i sådan riktning.
Den, som i någon utsträckning haft med ogifta mödrar att göra, har.
en beklammande känsla av hur lättsinnigt förbindelser knytas och barn sättas i världen.
Vill man söka grunden till den slappa mo- ralen, så äro dar många faktorer att taga med i beräkningen) men det bli- vande barnets villkor har mycket litet därmed att skaffa.
Ty att vetskapen därom, att i framtiden barnet skall komma att bli vanlottat, skulle utöva någon som helst uppfostraride verkan på modern eller vara henne till hjälp mot frestelser, det tror jag ej någons erfarenhet ger vid handen.
Snarare skulle val då ett inskjirpande av fader- och moderskapets allvar och förplik- telser ha en sådan verkan.
Att det slag av förbindelser, som ge- nom att de äro mera stadigvarande närma sig äktenskapet, s.kulle komma att ökas, ä r kanske en något mer grun- dad Farhåga.
Men äktenskapets anse- ende och privilegierade stallning bör
icke hållas uppe genom lagbestämmel- ser, som drabba - ej dem som undan- draga sig äktenskapet) utan deras oskyl- diga barn.
Den, som pil sådant sätt vill söka skydda äktenskapet, tillämpar i själva verket den gamla jesuitregeln att ändamålet helgar medlen.
Det åsyftade målet nås för övrigt säkerligen icke på denna väg.
Ty att barnets arvsrätt efter fadern skulle kasta en shdan dager över modern, att hon för sitt sociala anse- ende ej behövde vigseln, ar val en så pass lös förmodan att den ej som skäl kan fil nhgon betydelse.
För fadern kan önskan att tillförsäkra barnet sin kvar- låtenskap ej vara nigon drivkraft att ingå äktenskap med modern, då samma mål uppnås vida enklare genom att skriva testamente.
3.
Hänsynen till faderns hustru och barn i äktenskap är för mången ett tungt vägande skäl mot det utomakten- skapliga barnets arvsrätt.
Denna stöter och sårar familjens känslor, den ingri- per i dess ekonomi.
Det är naturligtvis för en hustru ett oerhört lidande om efter manneris död en främmande person uppenbarar sig och säger sig vara hans barn.
Men vet en man, att det barn han före sitt äktenskap har med en annan kvinna, skall ärva honom, då måste väl det medvetandet driva honom att för sin blivande.
hustru yppa barnets tillvaro.
Oberoende av arvsrätten ä r så- dan öppenhet en vinst.
Hade den iakt- tagits, skulle många olyckbr förebygts, som nu uppkommit därigenom att man- nen, i den mer än osäkra förhoppningen att hans hustru aldrig skall få veta nå- got, dolt barnets existens för henne.
Trakasserier och utpressningar ha bra mycket större utsikt att lyckas just i fall av ett sidant fördöljande.
Och arvs- rätten gör vad den kan för att förtaga möjligheten därav.
Det kan också tyckas hårt att en utom- stående skall dela arvet med familjemed- lemmarna.
I Norge har denna synpunkt från kvinnohåll framhävts vid arvsrat- tens bekämpande, Man bör dock besinna, att om den utomäktenskapliga arvingens existens varit för familjen förut känd, hans krav i detta hänseende kunna jäm- ställas med dem, som göras gällande av mannens barn i ett föregående, upp- löst äktenskap, vilka leva med sin mor; att deras arvsrätt skulle innebära nilgot intrång i de senare barnens rätt, har aldrig någon påstått.
I varje fall ä r här fråga om ett rent materiellt intresse.
Illa skulle kvinnorna känna sitt sam- hälleliga ansvar, om de satte ett dylikt intresse före deras ratt, som inga Före- språkare ha.
I samband med förslaget till lag om barn utom äktenskap har också fram- lagts ett förslag till en ändring i straff- lagen.
Därigenom stadgas straff för fa- dern, om han undandrager sig att lämna modern nödig hjälp i anledning av ha- vandeskapet eller barnets födelse samt därav blir en följd, att modern försättes i nödställd eller övergiven belägenhet och under inflytande därav begår brott, varigenom fostret eller barnet dödas eller dess liv utsättes för fara.
- Upp- rörande exempel ur erfarenheten visa, att syftet med den föreslagna bestäm- melsen är i hög grad behjärtansvärt.
e P &amp; sina håll kommer det nog att väcka besvikelse, att i Förslaget ej &amp; ter-
H E R T H A finnes några bestämmelser om s. k. offentliga f ö r s k o t t.
I Danmark kan varje ensam moder, gift eller ogift, för- skottsvis erhålla bidrag av offentliga medel till barnets underhåll, utan att detta ra knas som fattigvård.
Vederbö- rande myndighet har sedan att utkräva beloppet av fadern.
I den nya norska lagen har principen upptagits, men ' for- skott utgår endast för tiden närmast före och eFter barnets födelse.
I Sverge har frågat ej mycket diskuterats.
Den ar säkert lika betydelsefull som svår- löst.
Lagberedningen anser, att den helt visst förtjänar att väl Övervägas, men säger i motiven: " Då .det emellertid icke bör ifrigasättas att införa den dansk- norska grundsatsen allenast beträffande barn utom äktenskap och ett förslag i sådant syfte alltså skulle få betydligt större omfattning än det ämne, som nu föreligger till behandling, samt frågan i allt fall väsentligen icke är av civil- rättslig utan av offentligrättslig natur, har beredningen ansett densamma icke böra i förevarande sammanhang upp- tagas.
Den lär emellertid komma under Övervägande vid den behandling fattig- vårdslagstiftningskommittén kommer att ägna åt lagstiftningen om den offentliga barnavården ".
Den föreslagna lagen vänder sig mot samhälleliga missförhållanden, som icke u teslutande eller huvudsakligen kunna avhjälpas på lagstiftningens väg.
Ingen lag kan utplhna följderna av att ett barn ej får åtnjuta faderns och moderns om- vårdnad i det gemensamma hemmet.
De krav på lagstiftningen, som uppställts av dem som h a.
sitt arbetsfält bland ifråga varande barn, tillgodoses emeller- 79 tid i allmänhet i förslaget, så att deras arbete k o m h r att bliva mer hoppfullt och givande.
Särskilt har den praktiskt så betydelsefulla underhållsfrågan ord- nats på ett sätt, som måste sägas val tillgodose barnets rätt emot båda för- äldrarna.
Man må hoppas att förslaget bliver fullständigat så, att barnet erhåller arvsrätt efter fadern.
I varje fall beteck.
nar det ett stort steg framåt mot målet.
ELLEN TISELIUS f. AFZELIUS.
Regeringen interpelleras i regle- menteringsfrágan.
En deputation re- presenterande olika kvinnoföreningar inom landet har i dagarna uppvaktat regeringen och överlämnat ett 60-tal resolutioner, fattade på kvinnomöten landet runt, vari anslutning uttalas till den ståndpunkt som reservanterna i reglementeringskommitténs förslag om upphävande av den reglementerade pro- stitutionen intagit.
stadsfullmäktigen fröken Elin Nils- son, Sundsvall, framförde till statsmi- nistern en förfragan om man kunde hoppas att regeringen vid denna riks- dag ämnade framlägga proposition i frågan.
Statsministerns svar innehöll varken löfte eller avslag, liksom stats- rhdet von Sydows, som också yttrade sig.
Det torde vara svårt avgöra, huru- vida det kan anses komma att bli till godo .eller ondo vid Frågans lösning, att det angavs, att de lärdoniar kriget givit i de krigförande länderna hade stude- rats och skulle tagas med i.
beräkning vid bestammandet av regeringens håll- ning till saken.
ar det namn Moderata kvinno- D etta förbundet givit åt den utbildning det och teoretisk barnavård, * varigenom de skulle utvidgas till enkla hemvårds- önskar måtte komma rikets alla unga kurser med mal i främsta rummet att flickor till del och som förbundets sty- fostra de unga flickorna till aktning för relse nu i en inlaga till Kungl.
Maj:t hemmets arbete och till ansvarskänsla pläderar för.
i egenskap av kvinnau.
Inlagan börjar med ett erinrande Nbgra praktiska detaljer vidröres har- om de skrivelser angående husmoder- efter.
Landsbygdens kommuner skulle skolor med barnavård, som styrelserna icke betungas med nybyggnader för för Skolkökslararinnornas förening och saken, utan man tanker sig att glder- Fackskolan för huslig ekonomi i Upp- domshemmens kök, tvättstugor m. m. sala i höstas avlato till regeringen med kunde ställas till kursernas förfogande anhållan om att sådana skolor skulle i och dessa övertaga pensionärernas mid- stor utsträckning göras tillgängliga för dagsbespisande.
Undervisningsämnena, den kvinnliga ungdomen.
Moderata med undantag av den förberedande kvinnoförbundets styrelse instämmer i kvinnliga slöjden, skulle utgöra en sam- dessa önskemål, men betonar samtidigt, manhängande kurs på minst tre måna- att den anser kunskap i ett hems vård der och förläggas antingen till tiden för vara av fullt lika stor betydelse för den skolghgens avslutande eller senare samt kvinnliga ungdomen som de bokliga omfatta exempelvis 36 dagars under- kunskaper skolan meddelar och yrkar visning i matlagning, omväxlande med av denna grund att undervisningen i undervisning i födoamneslara samt i huslig ekonomi inte blott skall bli till- enklaste bokföring och beräkning av gänglig utan obligatorisk och avgiftsfri hushAllsutgifter; 36 dagars undervisning för alla unga flickor.
i enkel klädsömnad * omväxlande med Då emellertid styrelsen anser att ett- undervisning i allmän hygien, omfat- iriga husmoderskolor med barnavhd tande bostadens och kroppens vård, samt (för staderna) och ettåriga lanthushåll- i teoretisk barnavård, ävensom tvätt, ningskolor (för landsbygden) i tillrack- mangling och enkel strykning.
ligt stort antal skulle ådraga staten allt- En kort, tio eller femton minuters för stora kostnader och dessutom icke dagövning i hemgymnastik förordas.
vara lämpliga för många unga kvinnor, Som den mest praktiska tiden för som av ekonomiska skal tidigt måste hemvårdskursen namnes Bldern mellan agna sig åt olika yrken, anser den ej?
3 och 18 år.
Betyg från hemvårdskurs skulle bli att dessa böra göras obligatoriska.
I stallet borde det byggas vidare på den erforderligt för anställning i statens tjänst vid folkskolor och högre flickskolor och för inträde vid av stat och kom- igångsatta skolköks- och slöjdunder- mun understödda kvinnliga yrkes- visningen och denna göras obligatorisk skolor.
för hela den kvinnliga ungdomen, såväl Undervisning i förberedande kvinnlig på landsbygden som i staderna.
Till slöjd tankes, såsom fallet redan ä r vid dessa kurser i matlagning och kvinnlig rikets f01 kskolor, lämpligast meddelad slöjd skulle då fogas ett lämpligt antal av ordinarie.
lärarinna och såväl pil undervisningstimmar i födoamneslara, landsbygden som i staderna ingå i sko- utgiftsberakning, tvätt, allmän hygien lans undervisningstid.
Hemvårdskursen
H E R T H A återigen skulle förestås av därtill sar- skilt utbildad lärarinna.
Till ernående av ett praktiskt sam- arbete mellan hemvårdskurserna och d e enskilda hemmen yrkas att gifta er- farna husmödrar jam te andra sakkun- niga skulle fil sate och stämma i de kommittéer, som eventuellt komma att behandla frigan, liksom i de styrelser och examensnamnder, som skulle bli en följd av frågans lösande i angiven riktning.
Vi iterkomma tiil saken i n&amp;got av de närmaste häftena.
Kringblick.
Var vag.
I allmänhet ha nyirsbetraktelser brukat präglas av optimism.
Det hoppfulla i mänskonaturen tyckes nästan ofelbart stimu- lerat av att Hrens regelbundet framrullande filmväv visar ett nytt avsnitt.
Ar 1916 har dock vid sitt framträdande av lätt förklarliga skal haft svirt att fylla denna mission.
.
I detta Ars första nummer av N e u es F r a u e n- l e b e n, organet för Osterrikes " freiheitliche Frauen ", kastar Leopoldine Kulka e n blick ut över det 8r som bryter in.
Nigra förhoppningar f i inte dar sitt uttryck.
Men hon manifesterar en klarsynt och koncentrerad vilja att flnna r n väg ut ur det till synes hopplösa virrvarr som tiden företer.
Det är icke att fördölja, skriver hon, att vi blivit tillbakasatta till ett tidigare kulturstadium.
Tydligast visar sig detta i den försvirade sam- färdseln, avbrottet i världshandeln, livsmedels- produktionens uppseglirig över industrien, press- och yttrandefrihetens undertryckande och annat liknande.
Nigon ändring i dessa sakförhillan- den ä r e j att räkna med s8 länge kriget varar, men det galler att val akta p i att dessa krigets följdföreteelser endast bli en övergiende - om än som det synes katastrofartad - reaktion.
Med denna tanke till utgingspunkt tecknar hon darpi i hastiga drag den stora faran sar- skilt för kvinnornas frihetsrörelse i det Htergi- ende till ett tidigare kulturstadium, som kriget 81 betecknar.
Där den primitiva styrkan iter kom- mit till herraväldet, i stallet för tanke och nerv- kraft, kommer kvinnan iter I h g t bakom mannen, och dar iörhillandena blivit sidana att det kvalitativa mänskovärdet fir vika för en rent kvantitativ värdesättning av mänskoliv, bli kvin- norna med ett skjutna tillbaka p i ett plan i bredd med kvinnornas hos de primitiva folken.
Inom de vilda stammarna ar kvinnornas första och egentliga uppgift att föda barn för att fylla luckorna efter de i de oupphörliga striderna fallna mannen.
Ett oavbrutet bärande av barn är vad som fordras av dem, och ett uttryck härför är den afrikanske hövdingens gängse avskedshalsning till den bortdragande gasten: " Mitte din hustrus sköte aldrig upphöra att föda. "
När man genomgir de yttranden, säger Leo- .poldine Kulka, som nu äro i svang i pressen och hos allmänheten, finner man det sanner- ligen ligga fara i att herrarna p i de nu vanliga kongresserna i befolkningsfrigor skola föresli att den afrikanske hövdingens avskedsord mg, vid sidan av det p i sina hi11 vedertagna " Gott strafe Englandc ', införas som hälsningsformel hos oss -- och levernet inrättas därefter.
Under sidana förhillanden finner hon vikten ligga uppi att kvinnorna fullt klargöra för sig sin stallning.
Att de klart precisera sin mening, att de ej viIja vara med om att producera manskomaterial, som endast f i r sitt varde u r folkkonkurrensens synpunkt, utan att för dem ar m~nskomaterial levande folkkraft, som miste tillvaratagas.
" Att giva liv för att Ater förlora det ar barbarkvinnornas sorgliga lott, att ut- veckla och bevara liv är den glädjefyllda upp- giften för kulturvärldens kvinnor.
Dunkel drift och vanmakt under naturen iiro de dystra källor, ur vilka förgingna tiders moderskap sprang fram; ur medveten vilja och fritt val g i r fram- tidens.« Harifrin kommer hon osökt in pH det genom kriget pP ett si fasansfullt satt framskjutna problemet om könssjukdomarna och deras sprid- ning.
Mot fordringarna p &amp; att kvinnorna som främsta plikt nu miste föda s i minga barn som möjligt At fosterlandet ställer hon kvinnornas bestämda yrkande - Pör egen och släktets skull - att inte e n e n d a m a n av dem som varit med i falt skulle efter krigets slut f8 hemförlovas,,.
82 --- --- H E R T H A förrän efter en omsorgsfull och effektiv under- sökning.
Ett yrkande som tillika med andra försiktighetsitgarder aven frrimkommit frin tyska föreningen till könssjukdomars bekämpande, som bland sig raknar si minga framstiende äkare.
Sannerligen, kvinnorna miste veta att gå sin väg rakt och säkert fram för att inte ohjälp- ligt sjunka i allt det mörka och ohyggliga om- kring dem!
Skola fransmannen bli polygamer?
Frigan ar inget frivolt skämt och inte häller nigon cynism, utan det mest fasansfulla allvar.
Den är rubriken p i en ledare i ett av La Fra n c a ' i se ' s senaste nummer och talar om - vad man visste väl förut - att befolkningsfrigans si p &amp; en ging tragiskt och groteskt tilltrasslade problem lika brinnande och intresseratdebatteras i entente- som alliansländer.
Hur förfarande lingt saken gitt i Frankrike visar Jane Mismes artikel.
Hon kastar inte tillbaka den friiga hon ställt upp som en absurditet och en omöjlighet.
Hon argumen-., terar punkt för punkt emot den, som man gör nar man kampar till det yttersta för sin egen mening, och hon tar fram motpartens argument till sakligt bemötande: ' en miljon kvinnor i överskott kommer att Bnnas i Frankrike vid krigets slut, är det tillitet att döma dem till celibat?
Bör man icke tillita dem att lagligen dela en man med andra?
Barn mvste vi ju ha!
Själv svarar hon med att friga om fransmän- nen kampat si länge mot dem de kalla bar- barer för att i tjugonde seklet efter Jesus Kristus införa polygamin i Code Francais?
De franska kvinnorna ha inte rösträtt - som vi veta.
Legaliserad polygami kan genom mannen bli lag i tjugonde seklet, si visst som att för- hillandena äro sidana, att den kan p i allvar diskuteras.
Det lössläppta helvetet har minga former för I sina fasor.
Reformatorer-politiker.
Den jättehyllning d:r Anna Shaw var föremil för nar hon nu i december nedlade sitt ordförandeskap i Ame- rikas L.
K.
P.
R. hade sin motsvarighet i den -.
--.
---.
.
A d.
.
- - - - - -.
.
- .- - - -- ... entusiasm, varmed mrs Chapman Catt hälsades nar hon efter ett intensivt övertalande förmid- des att taga den lediga ordförandeklubban i sin säkra och vana hand.
Vi finna bägge delarna fullt i sin ordning, Anna Shaw och Carrie Chapman Catt äro de tvi stora nu levande i den ameri- kanska röstrattsrörelsen.
Men att de stormande ovationerna inträffade si s a m t id igt tyder dock på att nigot förefallit bakom kulisserna.
Att si verkligen var Brhillandet vittnar ock- si själva Anna Shaws tillbakaträdande om.
Hon berättar i sin biografi hur hon p i Susan B. Anthonys enträgna böner lovade denna att al- drig tanka p i att träda tillbaka frin den ledar- plats, som denna redan d2 ansig henne korad till, förrän hon fann, att hon icke längre var önskad där.
Skulle shledes det ögonblicket ha kommit?
En passus i hennes stora avskedstal till lands- föreningen ställer säkerligen förhiillandet i dess rätta belysning.
Hon yttrar dar, att när rösträtts- rörelsen var ung voro dens pionjärer reforma- torer, mänskor som hade visioner och drömde drömmar om den tid, d i alla kvinnor skulle bli fria.
Drömde, till dess visionerna grepo dem s i att de miste gå ut och handla för deras för- verkligande.
Ar eRer Pr fördes SA verket, utan uppskov eller vila, framit tills en tid hade kom- mit, d i nya förhillanden skapade nya plikter, d &amp; det gamla goda inte längre höll mittet, d i idealisten och reformatorn miste ersattas med den praktiske politikern.
Vilken insikt, tillägger hon, kommer till idea- listen och reformatorn som en plötslig uppen- barelse och förorsakar honom en djup chock, men han miste vika för detta och rätta sig efter de förändrade förhiillandena.
I denna lugna utläggning av de omvälvningar tiden medför ligger den tragiska bekännelsen om att Anna Shaw förstått, att hon icke var den ledare, som tiden nu behövde.
Meningarna kunna mihända vara delade om vilket som kan räknas som förnämast: att vara idealisten-reformatorn eller realpolitikern.
Visst är, att kring Anna Shaws vita hkr strilar i ovansk- lig gloria äran av pionjärtidens Iinga, oförtröt- tade, visionfyllt lyckliga arbete och strid.
- ' H E R T H A 83 Esselde och.
kvinnobildningen.
.
.
III.
D en djupt kända missräkningen inom kvinnovarlden över den nästan kränkande futtigheten i riksdagens första anslag till landets flickskolor nedstämde icke modet på Tidskrift för hemmets energiska ledning.
Tvärtom, den sporra- des blott därav till fördubblade ansträng- ningar, och dess bevisföring växte i över- tygande kraft.
E tt Faktiskt resultat var i alla händelser vunnet: principen om sta- tens ansvarighet gent emot den ena hälf- ten av motionen likaväl som gent emot den andra var en gång för alla erkänd, aven om styvmoderslogiken därvid i allt- för påfallande grad gjort sig gälIande.
För Esselde blev nu huvudfrågan att få in det kvinnliga elementet som en oundgänglig faktor i skolans ledning.
Det var själva systemet hon ville till livs eller " Missgreppen i vår skolorga- nisationu, som rubriken över en av tid- skriftens mer uppseendeväckande ar- tiklar lyder.
Oegentligheten i berörda fall visade sig ej minst vid lärarinne- seminariets organisation, och Esselde .underlåter ej att påpeka det bakvända i " att den högre ledningen av ett laro- verk för kvinnor, som i sin ordning skola leda andra kvinnor, icke i sig intagit något kvinnligt element.
Redan vid seminariets stiftande begicks det felet, att direktionen insatte endast män, ett fel som ökades då föreståndarinnans plats intogs av en rektor och det kvinn- liga inflytandet inom läroverket, ehuru lagt i de bästa händer, blev ett underord- nat eller blott biträdande. "
Mot männens monopolisering av hela undervisningsväsendet protesteras på skarpen: " Har ha vi man, blott man, ' som or- ganisatörer, inspektörer, kontrollörer av flickskolor, småbarnsskolor, sysko- lor, lapp- och stoppskolor, barnhus och barnhem; ledare, befäl och underbefal för hela vår stora kår av folkskolelara- rinnor.
- ' Naturanlagen böra så vitt möjligt vara bestäm.mande för individens.
uppfostran ' är en gammal pedagogisk regel, och vitt och brett ordas det om ' en naturlig bestämmelse '.
Men herrar pedagoger tyckas alldeles ha förbisett att aven för dem finns ' en naturlig be- stämmelse ' och glömt att tillämpa den- samma på sig själva, då de tillgripit kvinnosysslor och lagt monopol på den andliga barnkammaren, d. v. s. småsko- lor, syskolor och den första flickun- dervisningen.
u Högt och bestämt framställes kravet på kvinnliga s k o l i n s p e k t ö r e r, ingen ny, tvärtom en mycket gammal tanke, söker tidskriften historiskt bevisa.
Re- dan Gustav Adolf och biskop Rudbeck förordnade att en %iromoder " (ett vac- kert gammalt ord som borde upptagas!)
skulle anställas för pigeskolan ".
Nu har vid anordnandet avbskolan " skole- mesteren " glömt att taga med sig " laro- modern ".
Hur undra på att ' det kvinnliga ele- mentet Asidosattes, då kvinnorna sakna ett forum, dar de kunna framlägga sina krav och anspråk, utvieckla sina tankar
, och meningar!
Så 12inge de tillhöra " de stummas lägeru ha de ingen talan.
I varm medkänsla för lärarinnornas iso- lerade stallning sökte T. f. h. redan vid sitt första framträdande att hjälpa dem ur denna sin bundenhet.
Så erbjuder tidskriften i en av sina tidigare årgån- gar sina spalter till fri diskussion, då det för " lärarinnorna ej finnas nägra möten, där de kunna utbyta tankar, idéer meddelas, åsikter modifieras o. S. v.
~ Länge skulle det dock ej dröja innan isen var bruten: kvinnan hade talat i församlingen!
När detta första gången annoterades, betraktades det som ett verkligt evenemang, varför den lilla episoden förtjänar att Aterkallas i erin- ringen.
Det var vid det Nordiska skolmötet i Örebro 1868.
I sin för T. f. h. av- fattade berättelse över detta möte redo- gör den kände danske folkhögskole- mannen Fredrik Bajer för händelsen, vilken synbarligen på honom gjort ett djupt intryck.
En dansk talare hade lämnat en över- sikt av den danska folkhögskolan.
Ef- ter föredraget framkastades önskvärd- heten av att aven en svensk uppfatt- ning skulle göra sig hörd av någon, som - var förtrogen med f~lkhö~skoleidbn.
" Då reste sig byråchefen Bruhn, gick till den del uv salen, där de kvinnliga åhörarna hade sina platser, och åter- vände ledande en ung dam vid handen.
Det var fröken Gregerson, lärarinna vid folkskolan i Stockholm.
Hon stod dar helt blyg och anspråkslös, vilande han- den mot ryggstödet av den stol, där den gamle ärevördige domprosten satt.
Även de som i Danmark ropa högt på eman- cipation bara en kvinna underlåter att blint följa modets och sedvänjans före- skrifter måste ha erkänt, att hon som nu trädde fram för att tala inför den stora församlingen gav en bild av sann kvinnlighet.
Det kvinnligt hjärtliga och behagfulla sättet, varmed fröken Gregerson talade, bidrog ej mindre an det utmärkt lediga och flytande före- draget att väcka den livligaste uppmark- samhet, ja, man s8g tarar i mhngas ögon.
Man kände att hon talade, ej för att hon ville höra sin egen stämma, utan emedan en inre oemotståndlig kal- lelse drev henne därtill.
Allmänt bifall ljöd dh hon tystnade. "
Herr Bajer sam- manfattar sin erfarenhet av vad han hört med dessa ord: " I Skolens Gaerning har nu Kvinden faaet saa stor en Del, at hun ej heller bör savnes ved de Mader, hvor Skolens Ve1 og Ve kommer paa Tale. "
Men skulle kvinnorna bida tiden tills de av sina manliga kamrater chevale- reskt inbjödos att taga plats jämte dem vid skolans rådplägningsbord, så fingo de vänta.
De rnåste, om de ville vinna något, taga sin sak i egna händer.
Och nu som så ofta förr gick T. f. h. i spetsen.
En dag i början av året 1875 lät re- daktionen utfärda inbjudning till " ett möte för överläggning rörande det kvinn- liga skolvasendetu.
Mötet, om vi ej misstaga oss det första i sitt slag i vår huvudstad, öppnades i Lantbruks- akademiens stora sal den 16 februari under baron Focks presidium och fort- gick tvenne dagar under stor anslutning av för kvintiobildningen intresserade,
\ bland dessa många av våra mest an- sedda män.
De utförliga mötesreferaten i kvinnornas organ andas den största tillfredsstallelse med resultatet av det för sin tid ganska vågade experi- mentet.
Eörst och främst hade den opi- nionen fastslagits, " att det ar helt enkelt och naturligt att tankande kvinnor vid dessa och liknande möten deltaga i meningsutbyten om förhållanden som på det närmaste röra dem själva och d-eras barn ".
- Diskussionens bärande idé hade varit den av mötesordföran- den uttryckta: " Intet land ar s % rikt, att det har rad att spara på sitt under- visningsväsendeu.
Ännu en vädjan till allmänhetens in- tresse för denna stora kulturfråga har T. f. h. att anteckna från samma år.
Det ar redaktionens utlysning av en pristävlan över ett arbete om det kvinn- liga uppfostringsväsendet.
Av de sjutton tävlingsskrifter som inkommit tillföll priset, 500 kr., en av ryttmästare Ric- kert von Koch författad skrift med titeln: Om flickors uppfostran ".
Nar man nu efter fyrtio år genomläser det lilla häftet, först publicerat i T. f. h. och sedan i broschyrform, frapperas man av det nya för att ej saga radikala i dess satser.
Förf.
yrkar bl.
a. på av staten inrättade flickskolor, till samma antal som gosslaroverken; lika många kvinnliga som manliga lararekrafter; skolstyrelser sam mansa tta av både kvin- nor och man;.
anställande av skolläkare.
Samt beträffande lasplanen; mindre Iäx- läsning, större valfrihet, handarbetets övertagande av hemmen, för att blott nämna ett par av förslagen.
Det prisbelönta arbetet, som T. f. h. ger vitsordet att mer vara ett uttryck för föraldravisdom an av pedagogisk lärdom, mer av hemmets an av skolans erfarenhet, passerade icke oanmärkt genom censuren.
Så gjorde sig Pedago- gisk tidskrift till talsman för det bestå- ende, sökande med satirens vapen ned- göra den djärve nyhetsmakaren och det i en ton, som enligt T. f. h.
" kunde passa för Söndags-Nisses spalter, inte för den svenska lararekarens med stats- medel understödda organu.
Visserligen erkänner redaktionen, att von Kochs skrift hade sina svagheter: " författaren har med val rask hand utkastat sin skolplan.
.
i naiv tilltagsenhet över- skridit möjlighetens gräns ".
Men förtjan- sterna vor0 dock Övervägande, nya tankar uttalade, som väckte föräldrars och frisinnade lärares gillande.
I Peda- gogisk tidskrifts granskningssatt hade däremot " en Iardomsdespotism~~ kom- mit till synes, " som vill från reform- arbetet inom uppfostran bannlysa var och en som ej innehar den formella bildningens stundom tvivelaktiga före- träden och saknar den inre verkliga bildningens grundval u.
- Dar fick skolmagistrarna något!
Nå- got direkt svar ingick val ej på snäsan, men den långvariga polemik om flic- kors uppfostran, som utspann sig i pressen, med ~ftonbladet å ena och Pedagogisk tidskrift A andra sidan, var- vid den förra auktoritetens mer reform- vänliga uppfattning livligt rekommende- rades av T. f. h., var en omedelbar följd av von Kochs rabulistiska lilla uppfostringsskrift.
Reformerna inom flickskolan, för vilka Esselde så länge och så ihärdigt.
kampat, hade, det visar ej minst ovan- nämnda och liknande presstrider, under 1870- och 80-talen blivit en fråga för dagen.
Kvinnobildningen, så val den grundläggande som den högre komplet- terande, utmynnande i universitetsstu- dierna och deras anpassning för den kvinnliga studenten, betraktades numera som en verklig nationalangelagenhet.
Om tillämpningssatten kunde val me- ningarna vara delade, men sakens vikt u r kulturhistorisk synpunkt förnekades av ingen.
Men att reformen maste g4 frAn bot- ten insig Esselde klarare an någon.
Utan tvivel var det därför med glad tillfredsställelse hon öppnade ett tillaggs- blad till sin tidskrifts 22:dra årgång, bä- rande årtalet 1880, för en uppsats med titeln: u Giva våra flickskolor beratti- gade anledningar till missnöje?
*, signe- rad med den då fullkomligt okända pseudonymen Uffe, bakom vilken all- mänheten allra minst anade att en helt ung lärarinna dolde sig.
Härmed äro vi inne pil ett kapitel i den svenska flickskolans historia, allt- för val kant för att det har annat an för sammanhangets skull behövt ber &amp; ras.
Fanfaren, som inledde striden mel- lan den formalistiska och realistiska larometoiien, hade ljudit, och det dröjde ej länge förr an Uffes epokgörande skrift:.
Realism i undervisning eller språkkunskap och bildning " satte själva grunden, varpå det uråldriga larosyste- met var byggt, i gungning.
Att T. f. h. med varme skulle ansluta sig till Uffes åsikter ar självfallet.
Hennes skrift, som i en översikt av " Litteratur för upp- fostran " underkastas en längre recen- sion, halsas som " en av de rikaste upp- slag till fruktbärande tankeutbyte som litteraturen för den kvinnliga ungdomens uppfostran på länge haft att bjudau.
Nämnda inlägg, dar T. f. h. hävdar sin friin början intagna ständpunkt att ge plats för de nya idéerna, för så vitt dessa vor0 vad Fredrika Bremer kallar uppåtbarande, läses i en av publikatio- nens sista årgångar.
Mer an ett ijarn- dels sekel hade förgått sedan tidskriften först uppträtt på vädjobanan för att bryta en lans för det kvinnliga slaktets mänskliga rättigheter.
För banbrytarna själva hade det nog synts som om fram- marschen alltför ofta varit avbruteiav ett på stallet vila, men blickade man tillbaka, var den tilländalupna vagstrac- kan icke ringa.
Ja, från den blygsamma början, då kvinnorna i all ödmjukhet begärde att få plocka upp smulorna som föllo från kunskapens bord, och tills nu, då aven vetenskapens högst sittande frukter bjö- dos dem, var ett stort steg taget.
Gladje- strålande och nästan i triumf hade de första lararinneseminarieeleverna intagit sina platser på skolbänken, och 1880- talet hade ej hunnit långt förr an en ung kvinna i Uppsala domkyrka smyc- kats med den akademiska lagern.
T. f. h. hade således upplevat ej blott den första seminaristen utan Sverges första kvinnliga filosofie doktor, dess första kvinnliga läkare och en Sonja Kovalevskis bestigande av Stockholms högskolas kateder såsom professor i den högre matematiken, allt levande dementier av den som oomkullrunkelig ansedda satsen, att den kvinnliga intel- ligensen icke maktade omspinna någon
högre lärdom, allra minst vinna säte och stamma inom de exakta vetenska- pernas värld.
Och rörande själva grundfrigan, det kvinnliga elementets- ingående som ett integrerande led - i skol- och uppfost- ringsvasendets organisation, hur hade ej aven därvidlag opinionerna skiftat!
uLaromodernsa erfarenhet hade verk- ligen kommit till heders.
Ja, det första officiella faststallandet av den uIäromo- dersu-princip, för vilken T. f. h. un- der den kvartsekellånga striden så oförskräckt kampat, blev en av tidskrif- tens sista segerbudskap.
I dess sista årgång - den bar 1885 på titelbladet - och dess allra sista häfte förkunnas utan kommentarer, att i den i slutet av året tillsatta Kungl.
flickskolekommittén, som hade att un- dersöka.
och avge utlhtande om den kvinnliga ungdomens undervisning, aven ' den kvinnliga sakkunskapen tillerkänts härför var fröken Hilda Casselli, Nor- malskolans föreståndarinna.
Den andra - fru Sophie Adlersparre född Leijon- hufvud, Tidskrift för hemmets redaktris.
* Har måste jag avsluta min översikt under fullt medvetande om hur sum- marisk och ofullständig den blivit i för- hållande till det.rika material, som bjudes en var, vilken fördjupar sig i den guld- gruva som heter Tidskrift för hemmet.
I Esseldes livsgärning ingår, det be- höver knappt sagas, så många andra faser än den som avspeglas i hennes arbete i kvinnobildningens tjänst.
Men det var och förblev hennes livs stora intresse.
och där har hon aldrig ' uppi hört att aven som s i t t mål uppställa Geijers uppfostringstanke, uttryckt i orden: " Försoningen mellan .ratt och plikt, beroende och Frihet a r målet för all uppfostran. "
LOTTEN DAHLGREN.
e n plats.
Den ena av representanterna Notiser från bokvärlden.
a Amalia von Helvigs bref till Atter- bom.
Utgifna af Hedvig Atterbom- Svenson.
Albert Bonniers förlag.
AmaIia von Helvig intresserar i sina nu utgivna, till svenska översatta brev till Atterbom vida mindre an i de brev som citeras i Henr.
V .. Bissings för övrigt skäligen talanglösa bok om henne.
För- klaringen ar vid genomläsning och jämförelse tydlig nog.
Huvudmassan av breven i biografien tillhöra ett tidigare stadium, medan breven till Atterbom mest äro f r h 1820-talet och fram emot hennes död, och Amalia blev, tyckes det, i sitt disharmoniska äktenskap småningom mer och mer tryckt av sitt dagliga livs besvärligheter.
Den, vars för.
hållande till sitt eget liv ar ett stoiskt bärande, icke ett njutande, får intemycket att saga om sig själv.
Amalias brev till Atterborn ' avhandla dels adressaten, dels yttre fakta angående ' henne.
Endast kort och sporadiskt innehålla de nå- got av litterärt och psykologiskt in- tresse.
.
I ett brev från 1828 talar Amalia om sin avsikt att till sina Översättningar ur u Lycksalighetens ö " ytterligare.
foga en.
översättning av * Näktergalens sång ".
Det ar visst bara Verner von Heidenstam Det naturligaste tyckes vara att antaga, som fått ge ut en lika tung diktbok till att Amalia menar " Dåre, som bjöd julen, och han ar ju dels medlem av henne höra " etc., och att Amalias Lied Svenska Akademien på C.
D.
W:s stol der Nachtigall: " Thor, der mit ' me.
och dels ganskri berömd, och för det lod ' scher Kehle * etc. i själva verket tredje har han inte begärt att få trycka a r en Översättning av Atterboms, ej poem på tjugo år, så det må nu vara dess original - alltså att det är ett miss- hänt.
Men fru Alving?
Gåtan klarnar tag av den i övrigt ej alltför tillförlitliga något, när baksidan av parmen annon- H. v. Bissing att hänföra den till de serar F ö r s t r ö e l s e b ö c k e r, en hel rad dikter som Amalia 1797 skickade Knebel.
romaner av U l r i k Uhland, se, det ar - Oversattning av brev, därtill nara en karl, som gjort sin förläggare glädje, hundraåriga brev, a r en vansklig sak.
och han lär vara n ä r a slakt med Fanny Utom den oundvikliga beslöjning av Alving.
M a j a X. i parentesen har ocksá ursprungligheten, som originalen genom talat förmånligt för fru Alving, ty Maja sakens natur undergått, tillkommer emel- X. har fast fot i vittfrejdade Strix, och lertid i denna Översättning ett störande mycket som nu samlats i Visboken har element av rent oriktiga glosor, som ej förut införts i Albert Engströms herr- skapats genom Översättning av me- sällskap.
n i n g e n utan genom f ö r s v e n s k n i n g Inte den argaste klandlrande kan FrHn- av o r d e t i originalet.
kanna Fanny Alving egenskapen k vi c k- Inledning och noter röja ej bekant- het, men kvickheten kan vara mer och skap med tysk litteratur, ej häller med mindre träffande.
Ibland synes den mig vad som förut på svenska skrivits om malplacerad, med de himmelska tingen Amalia von Helvig och hennes systrar.
har hon stiftat en tysk operettbekant- HILMA BORELIUS.
skap, sämre an .ingen.
Och ändi - hon bevarar en barndomsbilderbok av in- Andra Visboken av Fanny Alving nerlig oskuld, och det finns ej spår av (Maja X.
), Albert Bonniers förlag.
sötsurhet, d &amp; hon talar om " gamla tysta Det ar svårt för man att göra man Stina " eller " vårvinterkvall på Ytter- rättvisa, svårare för man att ge kvinnor selö *.
Både rytm och ordval i dikterna deras tillbörliga heder, allra svårast för om hem och förfader kalla upp Karl- kvinnor att uppskatta varandra.
Detta feldt i ens erinran, men det hindrar sorgliga pistsende torde icke Fanny inte, att de ha sitt varde; dansvisorna Alving vilja java, las hennes beska ver- slutta till ett lägre plan.
Frödings Mister ser under rubriken V a n i n n o r!
Dar- Johanson (i Fadervadel) och hans u bro- emot är kanske tidskriften Herthas till- der Andersonu ha fått en icke ovärdig varo ett stöd för motsatt, optimistisk kusin i " herr Labansohnu som " tanker uppfattning, ett bevis för att det finns djupa, verkligt djupa tankar * och " grubb- in bördes h jalpsam het, tacksamhet, ja lar över siffran hundratusen ".
Uppsala- beundran kvinnor emellan.
Den gamla bilderna äro goda akvareller i kall €arg.
kvinnonaturen lutar likväl åt klander- Formen ar nästan alltid oangriplig.
sjuka, det känner Fanny Alving och Skaldinnan FannyAlving verkar ibland likasa jag.
Alltså: råbarkad och frän, förnekande allt utom Hur i all världen har hon kommit åt * paltu.
Men jag finner en skön inkon- ett så stort format - på en visbok?
sekvens i hennes materialistiska varlds- Det ar pappersark vida som snöfält och uppfattning, en darrande underton, som ett parmblad så fagert som en allmoge- kan stiga till " Ett ackord *.
kista och utmanande maskulint stitligt.
AMALIA BJ~RCK.
I BOKHANDELN: Berattelser ur kyrkans historia.
ROSTRATT,.
.
................... ee * * eee * e FOR KVINNOR I.
Den gamla kyrkan.
Av pastor Carl Koch.
Haft.
2 kr., kart.
2: 25, klotb.
2: 50.
Synd och n8d.
Korta betraktelser av Doktor O. Hallesby.
Häftad 40 öre, kart.
60 öre.
I andliga vhtider.
Tidning utgiven av Landsföre- ningen för Kvinnans Politiska Rösträtt.
Beslaktade sjalar.
Mlssionsskrlft N:o 43.
Bilder frin Indi- ens kvinnovarld av Anna Fröberg.
Haft.
60 öre, kart.
75 öre.
5:te årgången 1916 Kr.
1.35.
Utkommer den 1 och 15 i var månad.
, En diakonissas minnen och erfarenheter frän mitten av förra ärhundradet.
Bearbe- tade af F. Hylander.
Haft.
75 öre, kart.
1 kr.
Mormors berkttelser.
.Av Agneta.
Kart.
60 öre.
Evangel, Fosterlandsstiftelsens Rrlags- Exped,, Stockholm 3, Prenumeration genom posten.
Föreståndarinneplatsen vid Hem- och Hushållnings hus- moderskola i Huskvarna.
är ledig att tillträdas den 1 april 1916.
Lön 1000 kr.
Brligen och fritt vivre.
Svar med betygsavskrifter och referenser jämte fotografi och Hldersuppgift torde insändas före 1 mars 1916 till Styrelsen för föreningen Hem och Hushiillning Jönköping Ledig annonsplats!
Ledig annonsplats l
A platsförmedlingen finnas anmälda lärarinnor, lektionsgivare, in- och utländska, kontorister, värdinnor samt hushiillsbiträden av olika slag.
Rikst.
27 62 Platsförmedlingen är öppen kl. 12-4.
A.
T.
48 16 Veckotidningen DAGNY 1908-1913 erhållas mbt ett pris avi kr.
2; 50 för inb.
ex., kr.
1: 75 för haft.
ex. FREDRIKA-BREMER-F~RBUNDETS BYRA.
48 Klarabergsgatan,?
tt ..
HEMTREVNAD Praktisk tidning för hemmet utgiven av FREDRIKA-BREMER-FORBUNDET Redaktör: FANNY EKENSTIERNA.
Utkommer med 40 åttasidiga n:r om året.
Prenumerationspris: helt år kr.
1: 80, halvlir kr 1: -, kvartal kr.
0: 60.
Prenumeration sker il posten.
Innehåller berättelser och poem, levnadsteckningar, religiösa och etiska uppsatser, artiklar i diverse ämnen samt en rikhaltig praktisk avdelning.
Inbundna årgångar för 1912, 1913, 1914 och 1915 kr.
1: 50 pr ex. ANNONSER FOR - - HERTHA upptagas av Fröken Ingeborg Bergström.
Rikstel.
97 83 31 OSTERMALMSGATAN 31 Rikstel.
97 83 Tryckt hos BRODERNA LAGERSTROM, Boktryckare, Stockholm 1916 I
.
~ i d i k r i h för.
den svenska hinnorbrelsen, utgiven aG .~edrika=~remC ' r-~~~bundet. '
Reektör: Ellen Kleman.
; l POrbundsmedlemmu eihilla tidskrihen till ett ' pris; a " kr.
3 SO w v i d prenumeration.
.
sker direkt genom Fredrllra-Bfemtr.PÖrbnndets .byrP, - 48.
Klarabergsgalan, Stockholm.
Icke-f (rrbundsmedlemmar prenumerera H närmaste postrnstalt eller i bokhandel.
Pris f ' @ postupplaga: ' / i ' &amp; r kr.
k -; ' 1s Hr kr.
2 75.
Lösnhmmer 35 Bre.
Redaktion och expedition: .48 Klarabergsgatan 11, Stockholm.
Redaktfonstid: mhndagar, omdagar och fredagar kl. 1-3.
Allm.
T.
4850, Riks 27 6 2 Expeditionen: kl. 11-4 varje söckendag.
- Allm.
T.
48 16, Riks 2 ' i 62..
.
- ' I f &amp;] l # bildade självförsö~Pnde kvinnor OBS:!
oppen endast tisdagar r=h fredaiai kl. ~ / d l - ~ i l OBS.!
.
.
, 4 BYRA 48 KLARABERGSGATAN 40. '
.
.
Upplysningar lämnas kostnadshitt rörande kvinnliga ubetyh&amp;den, utbildningskuper, li5ne- Rirhillanden m. m. Fbr utredningar avgift ehljpt 8vmnskommelse.
j 1.
. '
# Byfin mottager sjukbud hela dage ": pr telkfbn IvOn nattetid.
Föresthdarinnan träffas-säkrast.
q / r2-1 / s4.
n I.
.
- ' I I.
[I- Esselde och kvianobil#ningen., III.
Av LcMm Dahlgren. '
.
' Notiser f r h.
bokyartden.
.
.
.
.
r -.
.
.
_ -.
-.
~vea~axtmar arin m.
m m, emammma.
aqemmoee&amp;memema ~ ~ ~ m o d e nIddnln rns I dyr- uden, RN- O &amp; naret - m SAVBI far bordet som för atekning och bakning.
Ledig annonsplatd.
.
.
.
.
.
.
