# ID: svediakorp-per2740
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Hertha
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Hertha', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1916
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 13,049
# sentences: 782
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-hertha
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


I Kvinnliga Jiridiaka:.
Byrån -.
, -.
-.
.
' lestamenten, bouppt~ckniaC~i,~r~sutredningar, ~ n s k a p s f 8 r o r d, famll j e ~ s s a k e r.
luridisln.
.j - uppdrag avAla.slag ...
.
- För kapitalister, sä&amp;k.
*.
(VHrldsber6m-di symaskiner.
Ihintimmer, har det länge j r i t ett 6&amp;ningsmil .m / .mmim .att.
kunna bierlämna v8irden av sina vardepa ' $pir och: skBtseln mmmmmmmm .mmmmmm.
av sina amrer - ät ' nggon - person- elter institution, som med absolut sakerhet förenade punktlightt och noggrannhet- i uttö~andet av det anförtrodda uppdraget, avensom prisbillighet.
.
En shdan institution S i. '.
.
- ...
-.
..., .-,.
a. Stockholms Enskilda Banks ~otar %atavdelning.
.
som under garanti av; - Stockholms .Enskilda Bank ätager sig värd och iörvaltning av enskilda personers och kassors vaidepapper.
. '
Exemper l.
Om en person, i hos Notariatavdelningen deponerar obligarione!, \ n.kassenu Notariatavdelningen vid ' fir~allotidema kuponger och tillhandah&amp;lier deponenter Influtna medel.
Vidare efterser Notari@avdelningen utlottningar av obligationer och underdrtar deponenten i god.
tid, i ?qli en denne tlllhi3rig obli@on blivit utlottad, samt Iilm@ir föfsiy till ny placering av det ledigbiivna kapitalet.
Exempel 2. o m.
i ntickning !r deponeras hos Notariatavdelningen, underrättar Notariat- avdelningen gilldenliren därom att räntorna i inteckningarna skola till avdeiningen .inbe *, varefter de medel, som inHyta, till deponenten redovisas.
Vidare tillser Nohriatnvdelningen, .att inteckningarna blivn.
i vederbgrlig tfd förnyade.
Om en hos avdelningen-deponerad.
inteckning genom underliten.
PBrnyclse skulle ftirfalla, ersätter Stockholms Enskilda ~ a n k därigenom uppkommen skada.
.
.
.
.
K ~örv ' attnfiafgift: ' 50 öre för Ar per 1,000 kr.
av depositionens värde, dock ej under tv &amp; kr.
.-.
Ledig annonsplats!
-
ARGANG III 1 FEBR.
1996 H#ETE 3 Skandinaviskt samarbete.
rågan om ett närmare samarbete mellan nordiska kvinnoföreningar a r i hög grad aktuell.
Det skulle till och med kunna låta sig sagas att saken upphört att vara en fråga och övergått till att vara en verklighet.
Högsta för- tjänsten av denna utveckling tillkommer utan gensägelse Dansk Kvindesamfund.
Tanken p i ett shdant samarbete ar icke ny.
I själva verket ar den alltför.
' naturlig, ' man kan lugnt våga uttrycket självfallen, för att icke ha haft flera barare; Under den tid, som gått, sedan i de nordiska länderna kvinnofrågan eller kvinnorörelsen.
blev till en mål-: medveten strävan har idén framträtt vid flera tillfallen om .ock i olika for- mer.
Redan Esseldes Tidskrift för hem- met prövade under en kort period p i .att vara språkrör för.
kvinnofrågan i sival Danmark som Sverge.
Med längre mellanrum ha skandinaviska kvinno- möten hållits.
Det första mötet av detta slag ägde rum i Köpenhamn anno 1888.
Inbjudan hade inghtt från Kvindelig Fremskridts- forening, en då ganska nybildad sam- manslutning, som några år senare upp- h.örde.
Föreningen hade ett socialt och F politiskt syfte och upptog både kvinno- frågan, fredsfrågan och.
arbetare frågan på programmet.
ist an på överlaggnings- - aninena vid * mötet bar prägel av sam- ma mångsidighet.
Diskussioner, i de flesta fall litföljda av resolutioner, före- kommo angående kvinnoröstra tten, fredsproblemet, nykterhetssaken, sam- undervisningen och de kvinnliga arbe- tarnas stallning .. En svensk deltagare i.
mötet betygar i ett brev till tidskriften Dagny, att förhandlingarna vor0 " inne- hållsrika och upplysande ".
Nästa g h g skandinaviska kvinnor i stora skaror samlas ' till gemensamma Överläggningar ar i Kristiania sommaren 1902.
Av tillgängliga referat att döma tycks m,an vid ' detta tillfälle ha nöjt sig med att låta förhandlingarna omfatta endast under rubriken kvinnofrligan hemmahörande spörsmål.
Det upptagna överläggningsämnet blev emellertid all- sidigt belyst ut ifrån etiska, sociala, ekonomiska och andra praktiska syn- punkter.
Föredragens och debatternas rad fortsatte under en hel vecka.
Kristianiamötet ar början av en succes- sion.
Det har blivit kallat d e t första n o r d i s k a kvinnosaksmötet. '
'
46 H E R --.
T H A.
- Tolv år senare inbjöd Dansk Kvindesamfund nordiska kvinnor till möte i Köpenhamn juni 1914.
Detta blev det a n d r a nordiska kvinnosaks- mötet.
Man hade nu gått ännu ett stycke längre i begränsning, i det till behandling vid mötet framlades endast tre frågor, samtliga inom lagstiftningens ' omrade.
Dessa tre frågor vor0 akten- skapsratten, vars revision på grund av den skandinaviska familjerattskommis- sionens arbete var för Sverge, Norge och Danmarks vidkommande på en gång lika aktuell som gemensam; vidare lagstiftningen röiande barn och den speciella skyddslagstiftningen för kvin- nor, under vilket begrepp det s. k. nattarbetsförbudet kommer.
Denna tid- skrift innehöll på sin tid en redogörelse för överläggningarnas förlopp.
En utvecklingslinje kan, om man så vill, spåras i uppgörandet av de olika mötenas program.
Vid det första, som föll inom de stora idealens och de många nya sociala kravens årtionde, då ideerna trängdes om utrymmet i de intresserades krets, ställde man vid sidan av kvinnofrågan upp andra däri- från skilda spörsmål och arbetade sig under loppet av några dagar igenom en ganska brokig föredragningslista.
Nästa gång man rikades, i det nya århundradets begynnelse, hade kvinno- rörelsen hunnit vaxa i bredd ochityrka, nya förgreningar hade kommit till och de med företeelsen sammanhörande problemen hade blivit nog minga, nog fangslande och kanske aven nog kvistiga att ensamma fylla ett helt mötesprogram.
Man kände behov att tala om allt dit- hörande, följde impulsen och orienterade - - -.
- ----- - - - - - - - p sig tillsammans i kvinnofmgan i hela dess vidd.
Vid det senaste tillfallet för nu snart två å r sedan var förfarandet ett helt annat.
Principdebatten i kvinno- frligan ar slutförd, och verkningarna därav framträda icke minst vid mellan- folkliga kvinnomöten.
Det galler nu tillämpningen, det nya tankestoffets omsättning i praktiska åtgöranden ge- nom pliverkan av lagstiftningsarbetet eller p4 annat satt.
Den s. k. kvinno- frågan rymmer inom sig m h g a speci- ella spörsmål, av vilka en del stå nar- mare, andra längre bort frän sin lösning.
Efter de frågor, som st8 allra främst på dagordning, som äro de allra mest aktuella, griper i första hand den nu- tida praktiska kvinnosaksarbetaren.
Så skedde sommaren 1914 vid kvinno- mötet i Köpenhamn.
Då färdigheten att praktiskt utnyttja gemensamma Överläggningar och diskus- sioner nått så 1Angt i utveckling, a r tanken på en organisation i någon form för n ä m n a r e s a m a r b e t e mellan nordiska kvinnosaksföreningar icke långt borta.
I själva verket togs också, såsom allmänt bekant, det första steget i sådan riktning i samband med Köpenhamnsmötet.
På initiativ av Dansk Kvindesamfund samlades nämligen den 1 2 juni 19 14 p i Marienlyst represen- tanter för kvinnoföreningar i Sverge, Norge, Danmark, Finland och Island för att dryfta frågan om fortsatt sam- arbete.
Vid detta tillfälle företräddes Fredrika-Bremer-Förbundet av fru Agda Montelius, Svenska kvinnornas national- förbund av doktor Alexandra Skoglund och Landsföreningen för kvinnans po- litiska rösträtt af fru Ezaline Boheman.
H E R T H A ' 47 \ Dessutom närvoro en del andra sven- skor.
Mötet uttalade sig för önskvärd- heten av fortsatt samarbete mellan nordiska kvinnoföreningar och fastslog, att en dylik verksamhet endast skulle sträcka sig till kvinnosakens omrhde, varmed mötet förstod arbetet för kvin- nans likställighet med mannen i familj, sanihälle och stat.
I uttrycket samhälle inbegripes förvärvslivet.
Inom ramen för samarbetet skulle även barnlag- stiftningen upptagas på grund av dess nära sammanhang med vissa delar av kvinnofrågan.
Alla partipolitiska friIgor skulle vara ' uteslutna.
Angiende formen för samarb+t kunde Marienlystmötet givetvis icke vara färdigt att göra nhgot uttalande.
Man tänkte sig att förslag till regler d l e r riktlinjer för ett kom: mande gemensamt arbete skulle upp- sättas inom de olika länderna och sedan dryftas vid kommande möten.
Det talades om möten av större eller mindre omfattning att hållas i Köpenhamn, Stockholm och i Finland.
Gemensamt för alla vid Marienlystmötet fattade beslut var deras endast förberedande karaktär.
De skulle för att få full gil- tighet stadfastas av resp. föreningar i de olika länderna.
Förhandlingarna på Marienlyst prag- lades af det bästa samförstånd och fran alla håll visades livligt intresse för att uppni ett gott resultat.
Det ligger onek- ligen nhgot ganska löftesrikt i förslaget om nordiskt samarbete i kvinnofrågan.
De skandinaviska folken ha så mycken gemensamhet i uppfattning, sed och rätt, icke minst med avseende på kvin- nans sociala och rättsliga stallning och därmed sammanhängande spörsmål, att - - ett samarbete mellan deras kvinnor för vissa angivna ändamål bör ha utsikt att ge ett ganska rikt utbyte.
Vi böra kunna lära av varandras erfarenheter och arbetsmetoder och få nya idéer och uppslag.
Nu a r det visserligen icke så, att kvinnoföreningarna i de skandi- naviska länderna hittills varit utan kontakt med varandra mellan de pi % obestämda tider återkommande mötena.
.Tvarto,m har dar alltid funnits ett ut- byte av litteratur, böcker, broschyrer, tidskrifter och av korrespondens.
Men allt detta har varit något mer eller mindre.
tillfälligt och slumpvis eller av ögonblickets behov framkallat.
Vad man strävar fram emot och vad som var den ledande tanken i beslut &amp; på Marienlystmötet a r att ni5 ett mera planmässigt och organiserat samarbete, som sätter de skandinaviska kvinno- föreningarna i bättre tilifälle att följa varandras verksamhet och att observera kvinnofrågornas läge i grannländerna.
O m en livligare samfärdsel mellan nordens kvinnosaksorganisationer aven skulle bli till en ny lank, som bidroge att binda de skandinaviska folken när- mare samman i ökad förståelse och samhörighetskänsla inbördes, vore dar- med ännu en vinst inhöstad och för visso icke den .minsta. '
* b.
Det närmaste organisationsarbetet för kvinnornas skandinaviska samverkan blev icke upptaget så snart som från början planerats.
Världskriget med sin förlamande inverkan kom emellan.
I dessa, .dagar har emellertid, som en ' '
notis i Hertha meddelat, det nordiska samarbetet fått en ny start, aven denna gång tack vare initiativ f r h Dansk Kvindesamfund.
Den 17 och 18 januari vor0 till Köpenhamn inbjudna repre- sentanter för skandinaviska kvinno- föreningar närmast för att söka åstadkomma ett gemensamt förslag till skandinaviskt kvinnouttalande angående de delar av aktenskapsrätten, vilka ännu äro under revision, såsom de egendoms- rättsliga bestämmelserna och stadgan- dena angående föräldramyndigheten, Närmaste impulsen till detta förslag hade val uppstått genom närvaron i Köpenhamn under höstens lopp av den skandinaviska familjerättskommissionen, varav den svenska lagberedningen, så- som kant, är en del och vars av stats- myndigheterna fastställda uppdrag är att åvägabringa en ensartad skandina- visk lagstiftning på familjerättens om- råde.
Genom förefintligheten av en sådan kommission ligger onekligen tanken på samfällt uttalande av skandi- naviska kvinnor angående äktenskaps- lagstiftningen ganska nara.
I det av Dansk Kvindesamfund anordnade för- handlingsmötet deltogo sex danska represen tanter med kvinnosamfundets ordförande fru Astrid Stampe Feddersen i spetsen.
Fru S. F. är utan tvivel.den främste målsmannen för idén om ett ordnat samarbete mellan nordens kvin- nosaksföreningar.
Bland övriga deltagare från dansk sida märktes jur. kand. fru Astrid Richmann och den svenskfödda d r Valfrid Palmgren Munch-Petersen.
Svenskorna vor0 företrädda av fröken Mathilda Stael von Holstein, jur. kand. fru Anna ~ i c k s e l l och undertecknad, representerande Svenska kvinnornas nationalförbund, L.
K.
P.
R. och Fre- drika-Bremer-Förbundet * i nu nämnd ordning.
De utsedda norska om buden blevo i sista ögonblicket tyvärr hindrade att infinna sig.
Föreningarna på Island och i Finland hade blivit underrättade om förhandlingsmötet men svarat att de under nu ridande vanskliga sam- Fardselförhållanden icke kunde sända representanter.
Den för tillfället vikti- gaste förhandlingspunkten - akten- skapslagstiftningen - berörde ju icke heller något av dessa länder.
Det största tomrummet vid mötet förorsakade dar- For norskornas ofrivilliga uteblivande.
De som hade kommit tillstädes, de danska och svenska representanterna, enades emellertid för sin del om et förslag till skandinaviskt kvinnouttalande om familjerätten.
Detta förslag går nu till prövning hos de vid Överläggningen företrädda föreningarna samt till de norska kvinnoföreningarna.
Så länge detta förslag icke ar slutgiltigt an- taget kunna närmare upplysningar om dess innehåll icke lämnas.
Ett förelig- gande finskt utkast till riktlinjer för samarbete dryftades också vid mötet, och en kommitté på tre personer till- sattes att med ledning av den förda diskussionen vidare utarbeta förslaget.
Från svensk sida framfördes inbjudan till representantmöte för skandinaviska kvinnoföreningar att hållas i Stockholm, så snart förhållandena det påkalla.
Dagen före det egentliga förhandlings- mötet beredde Dansk Kvindesamfund sina svenska gäster tillfälle att närvara vid ett offentligt möte med diskussion om äktenskapslagstiftningen och dar
H - E.
R T H A inledningsföreilraget hölls av dr Pelm- gren Munch-Petersen.
Efter mötet vid- tog ett synnerligen animerat samkväm med tal och sång.
De svenska ombiiden voro under Köpeniiamnsvistelsen Dansk Kvindesamfunds gäster och ' blevo nied dycket älskvärdhet mottagna ooh om- huldade.
De voro även tacksamma föremal för mycken privat gästfrihet.
Genom januarimötet i Köpenhamn har frågan om samarbetet mellan skan- diiiaviska kvinnosaksföreningar fått så att säga nytt liv och och blivit i högsta måtto aktuell.
Kan det för övrigt icke sagas, att den omtalade samverkan i.
.
.
49 själva verket redain begynt; då i dessa dagar förslag till ett gemensamt uttalande om önskemål med avseende ' på de kommande äktenskapslagarna cirkulerar till.
granskning bland nordens kvinria- föreningar?
Aterstår sedan att finna derl lämpliga formen för det fortsatta samarbetet, som val niirmast kommer att bestå i radplägningar och utbyte av rapporter.
En sådan form ståi med tämligen stor visshet att erni Och det kanske snart nog.
Köpenhamnssamman- komsten har dessutom uppenbarat, att den aiidomning i företagsamheten, som kriget visserligen alltjämt för riled sig, icke behöver utesluta fötekom ' sten av möten i en trängre krets.
AXIANN E THORST ' EPJSON.
Förslag till lag om barn utom äktenskap.
I dec.
vrigt efterlängtat har det lagförslag varit, som av Lagberedningen den 31 förra året avlämnades till Kungl.
Maj:t.
Denna längtan har bland annat tagit sig uttryck i ett flertal peti / oner, .som av olika korporationer och en- skilda under de senaste åren framburits till Kungl.
Maj:t.
Som exempel kan nam- nas den stora framställningen av dec.
1910 från innevånare i Stockholms stad och lan om htgarder mot försumliga försörjare.
" Förslag till lag om barn utom äkten- skap m.
m. "
föreligger nu som tredje dden av Lagberedningens förslag till revision av giftermalsbalken och vissa dklar av ärvdabalken *.
Likasom andra delen, " Förslag till lag om adoption ", icke är en revision av nägon nu befintlig lag utan inför ett helt nytt begrepp i lag- stiftningen, så saknä också denna tredje dels bestämmelser till Overvägande del sin motsvarighet i nu gällande lag.
De oäkta barnen skola " av fader och mo- der njuta nödtorftig föda och uppfostran till dess de sig själva nära kunnau, stad- gar 1734 års lag, och detta jämte 1905 års lag, som tillerkänner dem arirsrätt efter moder och mödernefrander, är allt vad svensk lagstiftning säger om dessa * ~ ö r s l a ~ finnes et i bokhandeln till salu, till ett pris av 3 kr.
' barns rättigheter.
Och dessa rättigheter, så knappt tillmätta, bli ändå mera kring- skurna genom svårigheten att göra dem gällande.
Var och en, som något ägnat sig át arbetet för dessa barn, har stän- digt stött på de svårigheter, som bris- tande lagligt stöd åt dessa strävanden vållar.
Man har med sorg och grämelse kant den oförrätt, som begås mot s8 många värnlösa barn, men också hur förråande inverkan den bristande res- pekten för lagen haR på alla dem, som märkt att de saklöst kunna överträda den.
Detta senare gör att litet vore vun- net med nya lagstadganden till de utom äktenskapet födda barnens förmán, om ej samtidigt andra bestammelser gåve dem praktiskt eftertryck.
Lagberedning- ens förslag innehállei också, utom för- slag till lag om barn utom äktenskap, bl.
a. aven lag om införsel i avlöning, pension och livränta samt lag om förbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta fran riket.
I det s. k.
Karl 1X:s lagförslag säges om " frillobarnu: " Ej må det barn för- kastas, ty det är ej vällande till sin födslo, utan fader och moder are dar villande till, darföre bör dem ock hava vårdnad om detu, och vidare, att de skola " det vårda och sköta, och han mest som mere förmär, vare sig å mans eller kvin- nos side, det age de varde och vakte, som annor barn derea.
Tanken, som lig- ger under de gammaldags orden, före- bller oss så naturlig och oemotsäglig, och dock skulle vi anse dess fulla ut- förande som en ganska genomgripande reform.
- Orden kunna sattas som motto över Lagberedningens förslag, aven om detta ryggat för alla konsekvenserna av en sådan Askådning.
Men med allvar och känsla framhålles i motiven till la- gen just att båda föräldrarna are dar villande till och skola det vårda och vakta, han mest som mere förmår.
Att föräldraskap oberoende av äktenskap medför föräldraansvar, ar en princip som klart och tydligt framhalles.
Föräldrarnas mest självfallna lagliga skyldighet mot sina minderåriga barn är val att underhålla dem; det ar har- om vår hittillsvarande, knapphändiga lagbestämmelse talar, och härom inne- håller det nya lagförslaget i sitt tredje kapitel " Om underh811sskyldighetu utförliga bestammelser.
Den nu gällande lagen har tillämpats så, att nar - som ju oftast ar fallet - modern har värdnaden om barnet, hon ansetts ha ratt att av fadern utfå ett uppfostringsbidrag, som på en del håll på landet ännu lär sattas så lagt som till 5 kronor och som så gott som aldrig överstiger 15 kronor per månad.
Bidra- gets storlek ar betingat av förhållandena i orten och oberoende av faderns eko- nomiska stallning.
Bortsett frän nágot sällsynt undantag för ett ofärdigt barn, utdömes det endast tills barnet fyllt 15 år.
Givet ar, att ej heller modern har skyldighet att uppfostra barnet efter de villkor, vari hon själv lever.
Det finnes mången rik eller valbergad moder, som lämnat sitt barn till fosterföräldrar att där uppfostras i fattiga omständigheter - vartill hon ju har full laglig ratt.
Det nya förslagets första bestämmelse om underh8llsskyldigheten innehåller att barnet skall " erhålla uppehälle och upp- fostran, efter ty med avseende ' å bhda
HERTHA föraldrarnas villkor må anses skäligtu.
Detta betyder, att faderns och moderns tillgångar skola inverka på storleken av det underhåll barnet skall erhålla; den, som lever i relativt goda omständighe- ter, får ej inskränka sitt barns under- håll till rena nödtorften.
Det, betyder också, att dar den ena a r rik och den andra fattig skall ej barnet uppfostras eher någonderas villkor, utan en medel- väg skall väljas.
Denna princip före- faller lämpligare an den som uttryckes i den nya norska lagen, enligt vars stad- gande barnet skall uppfostras efter dens villkor, som har bäst råd.
Det kan nam- ligen aldrig vara till ett barns verkliga bästa att hos en fattig mor, t. ex. en arbeterska, vaxa upp som en rik mans son och hållas som en sådan ifråga om mat, kläder och dylikt.
I överensstämmelse med regeln att barnets uppfostran skall lampas efter föraldrarnas villkor st8 förslagets be- stämmelser om underhAllstidens längd.
Den kan utsträckas över kortare eller längre tid av barnets uppväxt.
Tidigare an vid 15 å r får den under inga för- hållanden upphöra, men skall i regel ej sträcka sig lingre an till 18 ' år.
I mo- tiven sager sig Lagberedningen med tvekan .ha satt minimigränsen till 15 år.
De som anse den för låg må komma ihåg, att oandligt många barn av gifta.
föräldrar få börja förtjäna sitt uppehälle vid denna alder om inte förr; Aven efter fyllda 18 år finnes enligt förslaget möj- lighet för barn utom äktenskap att av sin far .eller mor kräva medel till fort- satta studier, men bör sådant underhåll enligt lagens.
uttryckliga föreskrift vara beroende icke blott av faderns eller mo- '.
- - 51 derns tillgångar, utan aven och i främsta rummet av barnets anlag.
Angående underhållstungans fördel- ning mellan föräldrarna stadgas, att de skola bidraga efter förmåga: den som har större ' inkomster och mindre övriga försörjningsplikter skall bidraga mer än den andra parten.
I praktiken kommer.
val oftast modern att härigenom ' erhalla en rättvis lindring, ty hennes förmåga ar i förhallande till faderns i regel ej sådan, att hon som nu kommer att få minst halva underhållsbördan på sin lott.
Oändligt många äro de svårigheter och olyckor, som uppkommit genom att mo- dern tiden närmast före barnets födelse varit Fullkomligt övergiven och medellös.
I många fall fortsätter hon sitt förra arbete in i det sista till sbada för både sig själv och barnet.
Men de flesta möd- rar, t. ex. tjänarinnor * tvingas att lämna sin vanliga sysselsättning.
De göra det naturligtvis så sent som möjligt, och vad som då står dem öppet ar i all- mänhet intet annat an en " plats som obemärkta.
I Stockholm - och val aven på andra platser - finnes ett stort antal.
hem, där den enda arbetshjälp hus- modern kan bestå sig ä r en sådan bli- vande mor.
Det finns naturligtvis un- dantag, och t. o. m. utmärkta undantag,.
men.
nästan, alltid är det tungt arbete och dålig mat och bostad som bjudes i dessa platser.
Vad värre är, de äro ofta dåliga hem, dar den unga modern gör bekantskaper, som ytterligare draga ner henne och kunna bliva olycksdigra för henne.
När barnet ar fött, står hon i regel ännu mera hjälplös - aven om fadern är redo att genast betala vad lagen ålägger honom, sin andel av första
52 -- H E R T H A månadens fosterlön.
Hon kan inte ge- nast få någon plats, och nar hon er- hållit den, får hon i allmänhet inte ut någon lön på en msinad.
Redan barnets utackordering i ett ordentligt hem, som alltid fordrar förskottsbetalning, möter därför stora svhigheter.
Att hon skulle kunna fullgöra sina modersplikter mot barnet och amma det ligger i de flesta fall utom möjlighetens grans, t. o. m. i Stockholm, där det allmänna dock vid- tagit så många htgarder just för att un- derlätta och uppmuntra amningen.
Nu innehåller förslaget en bestäm- melse, som fastslår, att faderns skyl- digheter mot barnet börja redan före dess födelse.
Det stadgas, att fadern skall vara skyldig bidraga till moderns underhåll sex veckor föreoch sexveckor efter nedkomsten.
Detta skall vara regel, men dar amning eller annan vård om barnet medför avsevärt hinder i hennes förvarvsverksamhet, skall han kunna förpliktas att bidraga till hennes under- håll under längre tid, dock högst nio månader, efter nedkomsten.
Aven före barnets födelse kan han förpliktas att bidraga till moderns underhåll under - längre tid, dock högst fyra månader, om hon genom havandeskapet blivit hindrad i sin förvarvsverksamhet.
Att bestämmelsen om hjälp till under- hB11 under sex veckor före och sex veckor efter nedkomsten a r av utomor- dentligt stort varde ar givet.
Ej endast ' därför att deri för barnets halsa så nöd- ' vandiga relativa arbetsfriheten sålunda kan beredas modern under denna tid, utan också därför att hon erhåller till- Falle att bättre och med mera omsorg ordna förhållandena för barnet.
Att hop- - --.
- -- --.
- - - pas ar ju, att hon begagnar denna tid till att försöka ordna så för sig med arbete, bostad m. m., att hon kan ha barnet kvar och amma det under den tid hon har ratt till fortsatt underhåll av fadern.
Med kännedom om huru lång tid nu htgår innan ett barnuppfostringsmA1 blir avdömt, måste man ju säga sig, att moderns ratt att utfå bidrag under tiden närmast före och efter barnets födelse ar fullkomligt illusorisk om ej möjlig- het beredes till ett snabbare utdömande av bidrag.
Förslaget har också sörjt härför genom bestämmelser om provi- soriskt utdömande av såväl ifrågava- rande bidrag till modern som av van- ligt underhållsbidrag.
Innan fullständig utredning föreligger, kan domstolen ålägga fadern att betala bidrag till dess domen i målet faller.
På landet, dar ofta en 18ng tid förflyter mellan varje tingssammantrade, kan modern få vanda sig till häradshövdingen i domsagan för att få ett sådant provisoriskt beslut, gällande till dess hennes sak hinner i vanlig ordning upptagas och behandlas av domstolen.
Givet ar ju, att det av henne fordras mera an ett blott utpe- kande av en viss man som far till barnet; förslaget fordrar " sannolika skalu.
Avenledes finnes rättighet stad- gad för den, som ej i den slutliga domen blir förklarad för far, att av allmänna medel återfå vad han provisoriskt för- pliktats utgiva.
Det förefaller som ett falskt utpekande av en man vore en straftbar handling, så mycket mer som modern val aldrig a r i tillfälle Aterbe- tala det bidrag hon tillnarrat sig.
Nigon straffpåföljd för modern av ett
H E R T H A sådant beteende finnes emellertid ej stadgad.
Genom bestamtnelser om hur bin- dande avtal om underhållsbidrag skola ingas har förslaget underlättat undvi- kande av rättegång!
Detta kan helt säkert halsas som en viktig och god nyhet, då underhållsfrågans dragande inför ratta dels ar mycket tidsödande, dels hos fadern alstrar en bitterhet, som inverkar menligt på hans.
framtida för?
hållande till barnet.
Mer eller mindre bin- dande avtal äro redan nu brukliga, men om dem kan nog sagas, .att de i de flesta fall träda barnets ratt för nara.
Av rädsla, som ofta ar ganska befogad, att helt gå miste om faderns bidrag går modern in på vad han föreslår.
Sar- skilt galler detta avtalen om en summa på en gång, varigenom fadern befrias fr#n vidare ~nderhållsskyldighet.
Ofta frestas modern att för denna summa " i ett för qlltu lämna bort barnet till 53 fosterföräldrar, en i de flesta fall olyck- lig transaktion.
Gör hon icke detta, har hon lätt att sörja för barnet och har det själv jämförelsevis gott s å länge dessa pengar racka, för att sedan få så mycket större svårigheter att kampa mot.
: Enligt förslaget skall avtal om van- ligt underhallsbidrag för att bliva bin- dande slutas genom skriftlig, bevittnad handling och godkännas av barnavårds- mannen, om vilkens uppgift mera skall sagas i ' det följande.
För avtal om er&gt; summa på en gång stadgas an strängare villkor: det skall godkännas av barna- vårdsnämnden, som aven mottager pen- ningarna och i regel därför skall inköpa en livränta åt barnet.
Avtal kan träffas Före barnets födelse och aven avse det ovan berörda underhållet till modern.
.
Det ar med avseende å indrivning jamn- stallt med domstolsutslag å underhålls- bidrag.
ELLEN TISELIUS f. AFZELIUS.
Anna Shaws liv.
The Story of a Pioneer by A n n a H o w a r d Shaw.
Harper &amp; Brothers Publishers, New York and London.
ionjärernas rastlösa ohejdbara Framlit har Walt Whitman besjungit i odöd- liga strofer.
Anna Shaw har ratt att rakna sig till dem, hennes livshistoria ar deras - " conquering, holding, daring, venturing, as we go, the unknown ways - - * Det ar den historien hon nu själv be- rättat, p8 sitt eget, oförlikneliga satt, P starkt, livfullt, genomlyst av humor - och med aventyr sådana som endast Amerika bjuder sina vägröjare.
Äventyren började tidigt.
Hon var fyra år, ' nar hon med mor och syskon stuvades in ombord på ett segelfartyg för att göra överresan från England till Amerika, dit hennes far tidigare begivit sigt Lyckan hade inte lett mot den
54 H E R T H A -.
p - - stolta gamla Shaw-clanens sena ättling, Thomas Shaw.
Nu ville han söka den för sig och de sina i den Nya Världen.
Overresan var sådan att hon säger att ännu så långt efter som nu i hen- nes sena liv kan det hemska minnet av den komma över henne med hela ohyggligheten av en nattmara.
Bilderna av en sammanpackad, av dödsfruktan halvt vansinnig hop emigranter på undre däcket av ett fartyg, vilket - halvt vrak i stormen - med yttersta nöd raddas i hamn.
Det skulle emellertid bli långt ifrån den enda gången Anna Shaw fick se döden blicka sig i ansiktet på nara håll.
Ingen kan saga i vad mån lugna, civiliserade förhållanden möjligen ' skulle utvecklat en ' annan Anna Shaw; visst a r att de ytterligt prekära och kraft- fordrande, i vilka hon kom att vaxa upp, gåvo tidig växt åt hennes sällsynt sjalvständiga och starka ande.
Nybyg- garlivet i Amerikas d å v a r a n d e " wild westu, Michigan, som blev miljön för större delen av hennesuppvaxtår, krävde anspänning av alla krafter, inte endast av de vuxnas utan aven av barnens.
NAgon lek var det för visso inte.
- Anna Shaw, nu med hela sin långa levnads många händelser bakom sig, har fasan kvar i sig av den första natten i ödemarkshemmet.
Den upptimrade stugan med d e ännu tomma, gapzinde gluggarna för dörr och fönster, dit familjen äntligen nått fram efter sin sjudygnsfärd efter hast genomaobanade trakter.
U r mörkret utanför ugglornas och vildkattens olycksbådande och kla- gande late, snart nog sekunderat av vargarnas hemska tjut, medan skenet -.
- -.
-.
-.
av d e omkring stugan upptända eldarna, som skulle hålla vilddjuren på avsthd, flammade in i det öppna tomma rum- met, dar modern f ö r s ö k t e sova med sina barn omkring sig på jordgolvet.
Anna Shaw, då elva Ar, var den fjärde i ordningen av de fem barn, som till att börja med ensamma med modern fingo bära nybyggarlivets mödor.
Fadern var tillsvidare kvar i den stad i Mas- sachusetts, dar d e tillbringat sina första Arnerikaår.
Det hann bli närmare två hela å r innan han ansåg sig kunna uppge sin arbetsförtjänst dar och komma till sin familj i ödemarken.
Michigan- " farmen representerar en första, alldeles speciell Fas av hennes livs pionjärarbete, den i fullt bokstav- lig mening vagbrytande och röjande.
Barn som hon var kom hon med i ledet av d e härdade man och kvinnor, son1 genom det hårdaste, tyngsta kropps- arbete flyttade odlingens och kulturens grans i Amerika langre och langre västerut.
Den äldste brodern och hon gjorde allt grovarbetet, med den minsta lilla åttaåriga gossen som dräng - så långt han orkade.
Modern, som var invalid och icke kunde röra sig fritt, skötte de inre hushållssysslorna med de två aldre döttrarna till hjälp.
Anna sågade, hyvlade och timrade.
Det kom dörrar och fönster i stugan.
Hon grävde brunnen, som gav dem vatten, och nar den aldre brodern togs ut i kriget, var det hon också som sådde och plöjde och brukade jorden.
Nar indianerna första gången kommo smygande inpa dem, var det inte minst hennes kallblodighet och rådighet, som kom äventyret att sluta på basta satt.
H E R T H A 55 \ Det hela var en skola så god som val ingen annan för Anna Shaw.
I vilket fall som halst med oomtvistligt battre resultat an stackars Prudence Duncans, som Anna, efter att ha besökt den under tre månaders tid, lamnade på Prudences " egen enträgna begäranU.
Något att ge Anna Shaw - det fingo båda två alltför val klart för sig genast från första början - hade Prudence icke, så relationen var inget att hålla pA - och alldeles säkert ej av ange- nämt slag för stackars medelmåttiga, pedantiska Prudence Duncan.
De sex engelska milens dagliga promenad, om man nu skall kalla det så, genom oländig, fullständigt obanad mark till Prudences " skola * tog dessutom en tid för .Anna Shaw, som hon hade battre använd- ning för.
Hur det nu var skaffade Anna Shaw sig själv både böcker och kunskaper, och när hon kunde stjäla en stund från sitt ihållande arbete gick hon in i skogen - och predikade för de höga tysta traden.
Hon visste knappt själv vad som drev henne till det, bara att hon kände att hon m å s t e få tala ut på det &amp; et.
Och en dag slungade hon den för- bluffade fadern i ansiktet att hon tänkte sig till ett college.
Hans ironiska leende, det enda svar hon fick, kom henne visserligen att riktigt fullt förstå vilken oerhördhet hon hittat på.
Men det kom.
henne inte att avstii Från tanken.
En dag var hon där också, vid colleget som hon drömt om, och frös och svalt och led sig igenom, tills hon var färdig med det hon ville - att bli prast.
Men då hade det också kostat henne ' gemenskapen med hemmet och .hennes närmaste, som inte kunde finna sig i något så förfluget emanciperat som att Anna skulle uppträda och predika.
Man hade sina fördomar med sig f r h det gamla landet.
Varmed inte ar sagt, att inte också så- dana, av precis samma slag, förekommo och frodades i det nya landet och gjorde vägen tung och svhr för Anna ~ h a w, nar det gällde att bli upptagen som prast, i det samfund hon tillhörde.
Men ige- nom skulle hon, och igenom kom hon; och den slagtardighet varmed hon advo- cerade sin sak mot äldre och yngre prästmän, och Paulus därtill, tyckes, som utgången ju också visar, ha varit fullt effektiv, och den lamnade oppo- nenterna obehagligt ' tillplattade.
Vad en prast i Amerika - åtminstone i de dagar, då Anna Shaw som ung gjorde sina erfarenheter - kan komma till att uppleva trotsar val vad en euro- pés livligaste inbillningskraft kan måla ut för sig.
Roligast ar det i alla fall att låta henne själv berätta om sina.
Hennes benådade humor lämnar inte ute ett enda fulländande drag; vare sig det gäller att beskriva en sådan situa- tion som nar hon måste predika för rader av indiankvinnor, stela och orör- liga som mumier, medan pA vaggen bakom dem - och mitt emot predi- kanten - deras barn dinglade upp-, hängda på krokar, med en fläskbit i ett segelgarnssnöre, som fastgjorts vid ena handleden, att suga på, vilket njutningsmedel förr eller senare fastnade i halsen på an den ena och än den andra ' av de stackars ungarna, som då under konvulsiviskt fäktande '.
.
56 H E R T H A med armarna i lyckligaste fall fick biten att hoppa upp igen, eller hon skildrar en " kyrku-skjuts i natten genom en ödslig skog bort till ett .gruvsarnhalle, under vi1 ken fard hon i timmar sitter med hanen på spann och sin revolver i ryggen på körsvennen som värn för sin egen person.
Till predikantens verksamhet kommer snart ett stort nytt intresse för henne, sedan hon redan till sin prästexamen lagt medicine doktorsgrad.
Frances Willard och Susan B. Anthony visade henne nya vägar att gå, och det dröjde inte länge förrän hon med hela sin sjal och alla sina krafter var med i mhlklart arbete för kvinnornas frigörelse.
* The widening suffrage streamu, bokens ståtliga kapitel om de amerikanska föregångskvinnornas intensiva och har- diga kamp f &amp; politiskt medborgarskap &amp; t ' kvinnorna, visar henne själv som Susan B. Anthonys närmaste lärjunge och outtröttliga medhjälpare.
Genom Ar efter år strider hon vidare, tar upp arvet efter dem som gått bort, tills hon blir den Anna Shaw, vars namn nu a r kant över ' hela världen, i oav- 1Atlig agitation, med sin vältalighets stora gåva och sin oryggliga vissa tro på * sakensu framgång.
Hennes bok visar henne i den stora amerikanska röstrattskampen, som talare på möte efter möte, i stat efter stat av hennes vida hemland, som den stora amerikanska röstrattslandsföreningens ordförande, som Internationella röst- rättsalliansens styrelsemedlem och " röst- rattsprastu, som den starka, uthålliga, trosvissa pionjärveteranen hon ar.
- - -.
.. -.
- - -- - Mitt liv har varit ett av de lyck- ligaste någon kvinna levat.
- Så surn- merade hon själv samman sitt livs facit, nar hon nu i december drog sig till baka från ordförandeskapet i ameri- kanska landsföreningen och dar höll sitt avskedstal efter att för sista $ngen ha öppnat dennas årsmöte.
Det ä r i några fa ord sammanfattningen av vad hela hennes bok vittnar om.
De som d i lyssnade till henne - och den som laser hennes bok - veta att hennes liv varit en enda lång arbetsdag, ett enda segt strävande - men ocksi ett oavbrutet, segrande framåt.
Och lyck- ligare liv kan ju icke tankas för den starka, bärande ande som ar Anna Shaws.
Hennes bok förtäljer inte - ty den räcker inte så långt - om detta av- skedstagandets stund.
På annat håll har jag last skildringen av hur rosorna hopade sig som ett berg omkring henne, dar hon stod på tribunen, den kraftiga lilla gumgestalten med det levande unga ansiktet under det vita håret.
Var och en av de sexhundra kvinnorna, som samlats till mötet, hade bragt en, endast en, blomma att lagga för hennes fot, och det blev till en vaxande lavin som slöt sig omkring henne, medan tack och jubel steg upp emot henne för vad hon verkat och vad hon var.
Det ar en slutbild, som passar att fogas till hennes bok, passar därför att den i n t e ar slutstrecket för hennes verk.
Dessa kvinnor, som togo emot hennes avsked från ordförandeskapet i deras stora förening, visste att det inte betydde hennes avsked från röst- nattsarbetet.
De visste att hon, fast
H E R T H A.
- 57 och Anna Shaw skulle inte häller vilja haft det annorlunda.
" The Story of a Pioneerfi, om Anna Shaws liv, har sin givna Fortsättning i ofgrtröttat arbete, oavlåtlig, ihärdig stra- van framåt sa länge hennes starka och ELLEN KLEMAN.
varma hjarp slhr.
nara sjuttioårig, inte fimnade vila då hade hon inte varit Anna Shaw -, och den stora penningsumma dc Överräckte henne som en areskank var - för att gora det möjligt för henne att u t a n u p p e h ä11 allt framgent agna sig åt " sakenu.
.sä formulerade de det själva, Esselde och kvinnobildningen.
II.
nsatser att.
lyfta det kvinnliga in- A plan i jämnhöjd tellektet med en högre kulturutveckling voro pi ett ju gjorda med öppnandet av de i det foregående omtalade statsunder- stödda anstalternlj.
Men det var knappast mer an ansatser.
Utanfgr stod ännu den kompakta massan av bildningskrävande, kunskapsbehovande unga kvinnor, hela den fast oräkneliga skaran av utestängda, väntande pi3 att bli insläppta åtminstone i förgården av vetandets tempel.
Nar man studerar g8ngen av 1860 - 70-talens kvinnobildningsarbete mAste man frapperas av den bakv-andhet var- med de som hade att bestämma rikt- linjen gingo till vaga.
Det var som.
om en byggmastare vid uppförandet av ett hus börjat med taket.
Man sparade ej på reformer.
Man levde ju i de stora samhallsnydaningarnas tecken.
Det ar en rent imponerande lista p8 kvinno- emancipationsvinster dessa år ha att framvisa: Utom de redan nämnda erhåller kvinnan ratt att bli fältskar, organist, taqdlakare, gymnast; posten telegrafep, järnvägen antaga kvinpliga ' biträden, och som privilegiernas klimax medgives svensk kvinna tillstånd att undergå mogenhetsexamen samt .att, efter den vita mössans erövrande och sp.m .en naturlig följd av denna, komma i .åtnjutande av en akademisk med- borgares rattigheter och formåner.
En ståtlig byggnad, dock med det .felet att vara rest val mycket i det blå.
" Ffi entrk! "
står med gyllne bok- stäver inristat p &amp; portalen: Men nar de nyprivilegierade, med blicken fast p &amp; den svindlande höjden, våga den enkla och logiska friigan: " hur ska vi nå dit?
", blir man dem svaret skyldig.
Detta ar en privatsak, inte statens- Dessa reflexi~n.er göra sig sj.alvmant, då man besinnar att sedan riksdagen år 1870 tagit det för tiden verkligen jatto lika språnget ut i det okända genom att ge At kvinnorna tillhtelsen att studera till och utöva t. ex. det maktpåliggande Iakarekallct fyra år skulle förflyta i n n a ~ man aktade nödigt att genom anslag
till högre skolor för kvinnlig ungdom underlätta, ja möjliggöra för denna ung- dom utsikten att n i detta mål.
Alltså stor liberalitet hos våra lagstiftare i fråga om reformer - på papperet; då konsekvenserna skola utdragas och ett lättande på pungen kräves, ja då brister vanligen generositeten.
Det satt varpå Esselde i sin tidskrift följer kvinnofrågans vinningar och bak- slag visar hur hon från början fattar saken i dess ratta proportioner.
Så agnar hon en förhållsvis mer övergå- ende uppmarksamhet åt dessa ars, som man tycker, verkligen stora kvinnoseg- rar, medan flickskolan ar och förblir hennes hjärtebarn.
Visst halsar hon det märkliga beslutet att de medicinska studierna öppnats för kvinnorna med uppriktig glädje.
I en langre artikel i årgången för 1870, " Kvinnan som la- kare ", behandlar hon ämnet så val historiskt som teoretiskt, genomgir ut- förligt vad man i andra länder redan vunnit och uträttat i samma vag, skisse- rar några berömda banbrytande kvinnliga läkares porträtt och bemöter invand- ningarna mot den uppseendeväckande nyheten, både deras, som se däri " en riksolycka ", som de, vilka mottagit den med spott och hån.
Framtidens studie- plan för den blivande kvinnliga medi- cinaren ar ännu icke fastställd, men tidskriften ar övertygad om att våra manliga läkare på ett ädelmodigt och oegennyttigt satt skola medverka till lösningen av den betydelsefulla frågan, och hon slutar med: * Valsignelse över varje kvinna, som har mod, förmåga, krafter och ihardig- het att beträda den nya banan, att själv försakande inviga sig åt sina lidande medsystrars tjänst.
Det ligger som sagt en helt särskild hjarteklang i Esseldes stamma, nar den kan Förkunna att Försök gjorts att undan- skaffa någon av de okunnighetens skran- kor, som hålla kvinnoanden fingen.
Har nöjer hon sig med de smA fram- stegen och ar nästan rörande tacksam mot de " adla och oegennyttiga manu, som äro behjälpliga vid röjningsarbetet.
Så omtalar Tidskrift För hemmets 4:de årgång med oförställd tillfredsställelse den av herrar P.
E. Thyselius i praste- ståndet och Th. L. Bohnstedt inför ridderskapet och adeln vid 1862-63 års riksdag framlämnade motionerna om " statsanslag till inrättande av offentliga elementarlaroverk för den svenska kvin- nana.
Den sistnämnde motionären synes i synnerhet ha varit varm för saken att döma av den möda han gjort sig att samla och utlägga - i en kanske val blomsterrik och patetisk retorik - alla de skal som tala för hans yrkande.
Motionens inledande valspråk lyder: ' ' Det kapital ett samhälle använder till befordrande av sina medlemmars under- visning och förädling bar den rikaste frukt, den högsta ranta. "
- " Den från råhetens tidevarv kvarstående &amp; sikten om kvinnans underordnade stallning a r ovärdig ett upplyst folku, och efter att i skarpa ordalag ha gått till ratta med tidens lyten finner motionären att den enda räddningen från det över- handtagande onda ar att till " moralitet och förståndskrafter förädla kvinnorna ".
" Giv dem självkänsla, giv dem till- fälle att utveckla sitt rika inre, att yisa sitt varde och de skola framträda
H E R T H A som nyttiga, aktade medlemmar, bidra- gande till samhällsbyggnadens förbätt- ring; de skola söka sig ett ädelt mål, med det tålamod och den självuppoff- ring, som äro kvinnan egna,.leva därför, själva kanna sig lyckliga och inverka välgörande på det hela.
- - - Sä stiger alltjämt nationens moraliska värde, så betryggas varaktigast och säkrast dess utveckling. "
Som var att vänta utvecklades all denna vältalighet - dar alltför mycket blommor hopats på ena sidan, val mycket törnen på den andra - för döva öron.
Herrar Thyselii och Bohn- stedts niotioner avslogos i alla fyra stånden, dar " sparsamhet med statens medelu, " kvinnan bör erhålla sin under- visning i hemmet och räddas för fa- rorna av en offentlig uppfostran " var den tongivande parollen.
Vid 1866 års riksdag ar frågan åter på tapeten och med bättre framgång.
Det a r nu som det viktiga beslutet fattas om en skrivelse anggende " in- rättande av lägre elementarlaroverk för flickor ", det första steget mot förverk- ligandet av Esseldes älsklingstanke, en under statens kontroll sthende och med dess medel understödd flickundervisning.
Redan 1868 ' har den tillsatta kom- mittén sin utredning färdig, men åtskil- liga år förgingo innan höga vederbö- rande funno saken värd någon vidare uppmärksamhet.
.
De väntanstider, som nu följde, lat Tidskrift för hemmet ej förrinna under overksamt slöande.
Ingen årgång, knappt något häfte, dar ej skolfrågan f r h olika sidor belyses.
Här några uppsatsru- briker: " Om anatomiens och fysiologi-.
59 ens studium " (T. f. h. höjer.
sin röst för dessa ämnens upptagande på flick- skolans schema); " Om kvinnans mansk- lighet och den s. k. humanistiska bild- ningen " av O. E.
(Olof Eneroths signa- tur, den varme kvinnosaksvannen och * outtröttlige nyodlaren av folklitteratu- rens obygder *, som Esselde kallar honom); " Om högskolor för allmogens döttrargL, (ett varmhjärtat pläderande av den svenska bondkvinnans sak, hon som hittills lämnats ur rakningen då en förbättrad kvinnlig bildning kommit på tal, med anknytning till den då i Danmark påbörjade folkhögskolerörel- sen); " Familjen och skolan " (recension av den franske.
författaren Paul Janets med fleres arbeten); ' Kvinnan som medlem i skolöverstyrelsen " (en fram- ställning om förh8llandena i England).
Dessa års mest uppseendeväckande kulturtilldragelse ar grundlaggandet av en högskola i Stockholm; en händelse av särskild betydelse för kvinnovarlden, emedan enligt högskolans 1870 utFar- dade inbjudan aven kvinnor erhöllo tillträde till dess lärosalar.
Det blev en uppståndelse.
Hela huvud- stadspressen deltog i fejden, för och emot denna punkt på högskoleprogramet.
Nya Dagligt Allehanda gjorde sig till tolk för den samhällsbevarande meningen.
En sådan förordning som den nya högskolans ville ju rent av " förleda kvinnan att betrakta sig som en offent- lig person. "
- " Vårdarinnan av den heliga elden på hemmets altareu dragen från sin ratta svar!
- " Kvinnan, som aldrig ar skönare an nar hon blickar upp till oss, " berövad underdånighetens ljuva slavmärke!
Vältaliga förfiktare av den motsatta åsikten funnos också, särskilt finner Esselde en uppsats i Stockholms Dag- blad signerad F-n värd beaktande.
I artikeln " Striden om kvinnan och den tillämnade högskolanu (årg.
1870, h.
12) ger hon en del av de där utvecklade tankarna sitt varma erkännande, SA den om den nya läroanstaltens uppfostrande betydelse sä till vida att den högre intellektuella bildning, den komme att bibringa, skulle göra kvinnan mer duglig an tillförne att fylla sin bestämmelse som vårdarinna av hemmets och famil- jens verkliga lycka.
Att oppositionen den ghngen bränt sitt krut förgäves veta vi.
Stockholms högskola kom till stånd, baserad p i fri tävlan lärjungar:?
emellan utan avse- ende å kön, och man har ej hört talas om att samhällsordningen därige- nom kommit ur sina ghgor.
goda ansatserna kunna ej överskyla de svaga sidorna.
Främst opponerar sig redaktionen mot det kungliga betänkandets ensidigt, bet ?- nande av motsatserna mellan det kvinn- liga och manliga väsendet med förbi- seende av det gemensamma grunddraget för bada: d e t r e n t m ä n s k l i g a.
S i har även det nationella elementet, ge- mensamt för man och kvinna, blivit tillbakasatt i ivern att sarskilja bldas uppgifter.
Man.
synes ha tänkt sig icke SA mycket en skola för d e n blivande m ä n n i s k a n eller den s v e n s k a kvin- n a n utan f ö r det kvinnliga vaam- d e t i allmiinhet.
Detta ängsliga a a i l j a n d e visar sig ej niinst vid utstskatitk av pIatrfj&amp; &amp; * historiska studierna, dar i motiveringen skarpt poängteras historieläsningens nytta usåsom ett korrektiv mot romanläs- ningu, och ära icke " de dbliga och osled- liga romanerna företrädesvis skapelser av den kvinnliga fantasien! "
4 En sådan beskyllning kan ej lämnas Äntligen kan Tidskrift för hemmet, oemotsagd.
Den ar, säger T. f. h., " s4 i första häftet av Arg.
1873, tillkänna- mycket mindre berättigad, dA anklagel- giva " dagens stora nyhetu eller Kungl.
sen utgår fran landsman till den kvinna, Maj:ts förslag till riksdagen om i ii ra t- som var den första att lyfta romanen t a n d e t a v fyra e l e m e n t a r s k o l o r frin det franska 18ttsjnnet och det ryska f ö r flickor, " det första offentliga ut- känslopjunket till en sedlig skönhet och tryck av den svenska regeringens åsikter sanning sóm den aldrig förr haft.
Vill rörande arten och syftet av en högre man * varna för de orena idealen, så m4 undervisning för landets kvinnliga be- man icke hblla sig endast till de filta- folkning *.
liga exempel därph, som förekemm i Villigt erkänner tidskriften de goda den kvinnliga litteraturen, utan utsträcka punkterna i regeringskommittens utred- varningen till a l l t orent diktande, ett ning, så förordnandet av kostnadsfri omride där om nagonstades mannen undervisning, lika lönebelopp och be- torde vara oöverträffadu.
räkning av samma löneförhöjningsvill- Efter att ha genorngätt flera andra kor för lärare och lärarinnor, Men de till kritik inbjudande punkter på försla- '
: \ H E R T H A get slutar tidskriften med att uttala en allvarlig gensaga mot grundargumentet för själva dess uppkomst Denna vore att söka i " det oegentliga tillståndK riiånga kvinnor utan eget förvållande iråkat genom nöden att saka sitt uppe- hälle medelst arbeten, som icke direkt falla inom handaslöjden eller den kvinn- liga verksamheten.
Men a r val lararinne- kallet, yrkesverksamheteri " eller tanke- arbetet vid skrivbordet att rubricera under benämningen " ett oegentligt till- ståndu?
" Det olyckliga och abnorma förhål- lande * i kvinnans stallning, varöver skrivelsen klagar, består då snarare i att man genom uppskov och vankelmod då länge undanhallit det kvinnliga slaktet bildningens välsignelser.
Hade man för 20 år sedan tillrtlötesgått kvinnarnas Fordran pi3 fri tillgång till upplysning och kun- skap, så hade man ej behövt erkänna sig tvingad därtill av skal sådana som nödvändigheten att " radda henne undan prostitutionenK - förutsatt att detta.
skal har verkligen ar berättigat.
Med någon utförlighet har har redo- gjorts för Kungl.
Maj:ts flickskoleförslag av 1873, att döma av T. f. h:s referat ett nog så kuriöst aktstycke, som val agnar sig för kritiska kornmentarier, något tidskriftens redaktion ej häller underlåtit.
Den nonchalans, varmed i stort sett kvinnornas bildningsfråga alltid behand- lats av våra folkrepresentanter, förne- kade sig ej häller denna gång.
Det kungl.
förslaget blev " icke last, icke ens skärskådat, utan i elfte timmen undan- skjutet och återremitterat till Kungl.
Maj:tK, som det heter i en längre ut-.
61 - redande artikel " Om elementarskolor för flickoru, signerad 0.
(Olivecrona?).
Så kommer riksdagen 1874 med en ny kungl.
proposition i ämnet, " det orimliga förslagK, som T. f. h. kallar det och som kanske just i följd av sin orimlighet fann nåd för riksdagsherrar- nas ögon.
I första kammarn antogs det utan debatt, i andra efter en livlig sådan, då den egentlige talaren, som företrädde oppositionens mening, var den svenska flickskolans trogne riddare baron A.
Fock.
Vad som ' nu beslutats var icke grund- Iaggandet av några nya offentliga kvinn- liga elementarläroverk 31 la förslaget 1873, utan lamnandet av statstinderstöd åt re- dan befintliga flickskolor, en summa stor 30,000 kr.
att fördela på dem samtliga.
(Statsutskottet hade föreslagit 50,000).
Till iiigen skola fick statsbidraget över- stiga 3,000 kr.
Som vederlag mot denna lilla penning uppställdes en del betung- ande villkor, bl.
a. att skoIavgiften icke far sattas högre an till 50 kr.
Ej under att kvinnobildiiingens van- ner kande sig besvikna.
Detta var vinsten av alla dessa års strävanden, all den vältalighet, som offrats på en god och behjärtansvärd sak!
Att denna besvikenhet delades inom flickskole- världen kan man icke tvivla på.
De svar som inginga från några i skolfrå- gan mest intresserade personer på en av T. f. h. utfardad enquete: " Är riks- dagens anslag till elementarskolor för flickor användbart? "
lämna därför ojav- aktiga bevis.
särdeles användbart skulle som be- kant icke det fattade beslutet visa sig vara.
Det har tummats på åtskilligt. '
under grens lopp.
Redan 1876 förföll det orimliga villkoret rörande den låga skolavgiften.
Anslagssummans otillräck- lighet har visat sig i regeringens och motionärens förnyade anlopp mot stats- kassan för att få den förhöjd.
Numera utgå statsunderstöden till flicklaroverken med 400,000 kr.
En vacker summa, men som krymper ihop till skäligen små mått, avspeglad mot det stora behovet och - gosskolornas miljoner!
LOTTEN DAHLGREN.
Nutida engelska författarinnor.
II.
Alice och Viola Meynell.
ar var nyligen i Stockholm en ut- ställning av konstnärliga fotografier.
Dar fanns aven ett porträtt av Alice Meynell och hennes dotter Viola.
Det var konstnärligt bland annat därför att det känsligt beslöjade i tonen var ett sant uttryck för Alice Meynells konstnärssjal.
Mrs.
Meynell säger i en essay om sin far: " He had an exquisite style from which to refrain. "
Det kan med sanning sagas om henne själv.
Det hon ansett vara vart att ge ut innehålles i nigra få små volymer dikter och essayer.
Det ar en tystlåten natur som talat, och hon har gjort det med en sådan uttryckets fulländning att lyssnaren ej medvetet förnimmer orden, endast tankarna.
Hon ar lik en tonkonstnär, som så suveränt behärskar sitt instrument, att allt tal om teknik förstummas.
Sällan har val det engelska språkets liv och rikedom så kommit till sin ratt som under hennes behandling.
Hon visarden finaste kanslig- het för de minsta skiftningar i ordens betydelse, och att vid Översättning göra henne rättvisa är nästan omöjligt.
Hon H har den sanna konstnärens sinne för rytm och farg; hon mottog också sina tidigaste och livligaste intryck under intimt samliv med naturen och konsten.
Flera av sina uppväxthr tillbragte hon med sina föräldrar och sin syster i Italien, dar de vanligen bodde ph landet.
Staderna uppsökte de endast när systerns konststudier krävde det.
The Rhythm of Life, The Colour of Life och The Spirit of Place heta hen- nes fiornamsta essaysamlii~gar, och de benämnas efter den första essayn i varje samling.
- Hon visar hur rytmen be- härskar livet.
Intet förbliver, men allt Aterkomrner.
Aven den outlösta sjals- smärtan måste med nödvändighet lämna hjärtat i tillfällig ro.
Shelley uttrycker samma tanke, nar han säger: " 0 wind, if winter comes can spring befar behind? "
Livet tilltager och avtager, och män- niskan måste vaka och vila allt efter dess olika faser, medveten om att hon styres av den lag, som behärskar allt - solens kretsghg och moderskapets rytmiska smärtor.
H E R T H A \ 63 - Livets Farg ar ej det ohöljt röda, säger hon.
Det ar kroppens Farg, det levande hjärtats och pulsens överhöljda röda.
Det ar Londongamängen.
som, när han på aftonen skuddat av sig sina f$ smutsiga paltor för att bada i The Serpentine, ger landskapet dess full- ändning.
Det ohöljt röda ar våldets farg - och mrs.
- Meynell För oss som alltid dit vi minst ana -: se på Revolu- tionens kvinnor!
Man vägrade dem politiskt liv, men det förefaller som en obetydlighet, när man tänker på hur frikostigt de tillerkändes politisk död.
De skulle under sina levnadstimmars undangömdhet koka och spinna åt med- borgaren, men i dödstimman fingo de .del i de högsta sociala, nationella och internationella intressen.
Det blod, som, enligt Robespierre, skulle täckt deras kinder med rodnad, om de blivit sedda på talarstolen, det utställdes till allmänt beskådande ej längre inneslutet iiidrorna.
M e n - essayerna mäste lisas, inne- hållet a r så mångskiftande och tanke och form höra oupplösligt samman.
Att rakna upp några titlar säger föga, men nar man last essayerna, finner man, att o d e n i innehållsförteckningen fått rikare innebörd, ny farg och nytt liv.
George Meredith säger: " Mrs.
Meynell ' s papers are little sermons, ideal sermons - let no one uninstruc- ted.
by them take fright at the title, they are not preachments. "
Men det var hennes dikter, som gjorde Rossetti hänförd och som kommo Coventry Patmore att nämna henne såsom värdig att efterträda Tennyson som Poet Laureate.
- Hon utgav en del undomsdikter under titelna Preludesu.
Några av dessa utdömde hon senare såsom omogna, men de flesta av dem ingå som det bästa i hennes samlade dikter.
Dessa Fylla en volym på något över hundra sidor - det är allt; men det är tillräckligt för att hon skall till- erkännas en plats bredvid Elizabeth B. Browning och Christina Rossetti.
Det är ej m h g a strängar hon berör i sina dikter, men tonerna äro äkta och klara.
Francis Thompson, vars oför- gätliga vän hon var, har i flera dikter besjungit henne.
Han säger i " Her Portrait ": " In her alone to reconcile agrees The Muse, the Graces, and the Charitiesu.
Grundtonen i hennes dikt- ning anges bast med hennes egna ord: " Delight has taken Pain to her heartu och " Hope and Weariness ki.ss each, otheru.
. '
.
I .wonder, like the maid who found, And knelt to lift, the lyre supreme Of Orpheus From the Thracian stream.
She dreams on its sealed past profound; On a deep future sealed I dream.
She bears it in her wanderings Within her arms, and has not pressed Her unskilled fingers, but her breast Upon those silent sacred strings: I, too, clasp mystic strings at rest.
For I, i ' the world of lands and seas, The sky of wind and rain and fire, And in man ' s world of long desire In all that is yet dumb in these - Have found a more mysterious lyre.
- Hennes sonetter äro fulländade.
" Jag känner ingen ädlare och skönare sonett än uRenouncementu, har någon kriti- ker sagt.
.
I must not think of thee; and, tired yet strong, I shun the thought that lurks in all delight The thought of thee - and in the blue Heaven ' s height, And in the sweetest passage of a song.
- Oh, just beyond the fairest thoughts that throng This breast, the thought of thee waits, hidden yet bright; But it must never, never come in sight; I must stop short of thee the whole day long.
But when sleep comes to close each difficult day, When night gives pause to the long watch I keep, And all my bonds I needs must loose apart, Must doff my will as raiment laid away, - With the first dream that comes with the firstsleep I run, I run, I am gathered to thy heart.
I början på 1890-talet knöt hon de vänskapsband, som varit hennes livs käraste.
Hon lärde dA känna Francis Thompson, Coventry Patmore och George Meredith, och det var deras tillgivenhet och uppmuntran, som kom henne att efter en lång tid av journa- listisk verksamhet liter börja dikta.
- Allt vad hon givit ar fullödigt, vi ha endast att beklaga hennes tystlåtenhet.
Men sådan a r hennes diktarnatur, och därtill kommer, att hon ar mor till åtta barn - barn vilkas innersta själsliv hon fattat med moderskärlekens helaintuition.
En samling essayer heter " The Child- ren ".
Dar berättar hon hur dottern Viola som barn med stor motvilja bar en viss brun klänning och hur skalden, som besjungit hennes skapande i him- melen, fick dela motviljan.
Thompson låter anglarna sjunga: " Spin, Queen Mary, a brown tress for Viola. "
Viola kände inte ordet " tressu, hon hörde " dressu!
Det var denna älskliga dikt, " The Making of Violau, som först in- förde Viola Meynells namn i litteraturen Nu har hon valt sin egen plats där, har skrivit fyra romaner, en bok om George Eliot och en liten samling dikter.
Att läsa hennes romaner ar som att bläddra i en tecknares skissbok.
I raska, enkla drag framställes den ena karaktären efter den andra, de Ater- komma i en annan situation och uppen- bara en ny sida.
Tecknaren har av- bildat dem i ett obevakat ögonblick, man fhr se dem i de smli stunderna i livet, d t de uppenbara sin verkliga natur.
H jaltinnorna i " Modern Lovers " äro två mycket vanliga flickor, med charm, det ar sant, men med mariga fel, som de gärna skylla på omstan- digheterna, och dock följer man dem med största intresse hela boken igenom.
Tjänsteflickan Lot Barrow i romanen med samma namn är en skapelse, som Thomas Hardy ej skulle kunnat g6ra bättre.
Hon hterkallar bvillkerligen 1 mlti- net Hardys basta kvinnogestalter.
Någon manlig kritiker har sagt, att miss Meynells man äro omöjliga.
Men jag tror, att vi kvinnor battre kanna igen dem, inte bara därför att vi se med andra ögon på männen, utan ocksh därför att man liksom kvinnor ha sidor, som komma fram företrädesvis i för- hållandet till det motsatta könet.
Det mest framträdande draget i Viola Mey- nells konst ar den ingående analysen av omständigheternas och omgivningens inflytande på manniskonaturen och den psykologiska växelverkan på gott och ont mellan olika karaktärer och olika kön.
Hennes verklighetssinne leder henne ratt, och hennes romaner bli konstverk, därför att de st % naturen så nara.
ANNA PETTERSON.
H E R T H A 65 Notiser från bokvärlden.
Förkunnare.
En bok för lekman om Israels profeter av Emilia Fogelklou.
Albert Bonniers förlag.
Medelåldersgenerationen av lekman har som barn last Israels historia på det gamla sättet och endast ett fåtal har val genom senare studier inhämtat något av den mera konkreta, fastare .ordnade och på samma gång mera indi- viduellt levande kännedom, som sedan länge nog och i alltjämt rikare mått står till buds som resultat av skarp- sinnig lärd forskning.
Som " en bok för lekmanu beteck- nar Emilia Fogelklou denna samling uppsatser om Israels profeter.
Den ar -.
liksom för ?ivrigt hennes tidigare utgivna - till sin karaktär nigot sar- - eget och passar ej in i vanliga rubriker.
Uppsatserna har ha föga gemensamt med de kronologiskt ordnadedemonstra- tioner av ett vederbörligen påklätt skelett som kallas " historiau i äldre mening.
Etnologiska skisser äro de icke.
.De innehilla intet teologiskt skema.
Ej häller äro de upsykologiska studieru i skönlitterär genre.
Men det ar.
för visso bakvänt att på detta sätt karak erisera dem genom negationer.
Det karakteristiska hos dem ar positivt, endast att detta positiva ar av mer an ett slag.
Om man inte nöjer sig med förf:s egen enkla och förbe- hållsamma beteckning av innehållet, vore val benimningen religionspsyko- logiska bilder den man närmast skull ' e tanka på.
Ty huvudföremålet ar alltige- nom den av Israels profeter genomlevda och förkunnade religiösa erfarenheten, och denna framställes i åskådliga bilder avtecknande sig mot en kortfattat upp- dragen historisk bakgrund och illustre- rade av ett och annat målani: citat ur profeterna.
S k å d a n d e och tillika b e s j ä l a n d e har förks omfattande av sitt ämne varit.
Liv förnimmer hon däri.
Därför bli också hennes ord levande.
Utförandets adel liksom de skildrade personernas beskaffenhet gör denna serie profet- bilder till ett verk av monumentalmå- leri med .enkla och stora linjer, rena och rika farger.
Men det som har millas ar sjalens liv, själens djupaste liv i per- sonligheter som själva starkt, innerligt, medvetet kände sig som Guds .röst i sitt folk.
Brinnande, religiöst motiverad, kring religionen samlad, i religionen sig för- tätande nationalkänsla förenade dem med detta folk.
.Dess sjal äro de, för-, kunnarna.
Nagra av dem äro förebå- dare och begynnare av den underbara metamorfos, genom vilken det levande i Israels religion sprängde nationalis- mens höljen.
.
.
Den ur personlighetens innersta fram- brytande tro, som ger, faste.
i tider av världsstorm och spännkraft att bara eljest Övermäktiga urealitetersa tryck, behöv- des i vår tid för att ur världskrigets labyrint finna en vag till det fridsrike som en Jesaja bebådade - det är den aktuella tillämpning förf.
med ett stilla men intensivt tonfalLgör vid sin skildring av profeterna shsom " människor som vår tid behöver träffa ".
HILMA BORELIUS.
Nyköpingshus av Lina Lagerbielke.
Del I I.
Stockholm, Lars W~sterbergs förlag, 19 15.
Lina Lagerbielke har till julen utgivit en fortsättning av sin om gedigna stu- dier vittnande och av hembygdskänslan inspirerade Nyköpingsskildring.
Hon följer det av hertig Karl älskade och förskönade gamla slottets öden under hans senare år och under hans arvingars tid anda till den olycksdag år 1665,
som förvandlade det till en rykande 10 kr.
; Fru C. Sahl v. Koch 5 kr.
; Onämnd ruin.
2 kr.
; Kvinnor i Falkenberg g. Jisca Jacobson Det a r i sin ordning att Karl 1X:s 9 kr.
; Röstrattskvinnor i Boris g.
H. Sjöberg bistra gestalt dominerar i boken om 3 kr.
; Kollektmedel 58 kr.
; Fru Amanda Ruben Ny köpingshus, men största intresset 50 kr.
; Fru Ellen Kronberg 5 kr.
; A.
K.
W kr.
; knyter big i denna del dock ej till ho- T. K-s 5 kr.
; Fru A. Astrand 5 kr.
; C. W. nom utan till Gustav Adolf.
Slottskam- 500 kr.
; Fru F. 100 kr.
Summa kr.
890: -.
maren med de vävda tapeternas bilder- Härav äro kr.
436: - skänkta till Centralbyrh bok kring gossen, som en gång skulle i Amsterdam och kr.
454: - till fredsarbetet i fylla världen med sitt rykte och för- Sverge.
Till särskilt ändam81 ha av fru Lisen härligas i allegoriska framstal !ningar - Bonnier lämnats kr.
200: - och av tre Haag- det är något man minnes.
Och som delegerade kr.
100: -.
Stockholm den 31 dec.
1915. gripande motstycke därtill segerherrens återkomst till sin barndoms gemak, d &amp; Svenska.
Sektionen av Internationella Kvinno- kommittén for Varaktig Fred.
han, stel och kall i sin kista, bäres in i den stora salen, där vaxljusen brinna.
Framställningen a r enkel och värdig, alltigenom buren av hängivenhet för uppgiften.
Den går visserligen ej på djupet; vare sig historiskt eller psyko- logiskt - förenklar t. ex. något f6r mycket en så sammmansatt renassans- personlighet som Erik Sparre.
Men å P.
A. Norstedt &amp; Söner: Svenskar fran forra andra sidan a r stilen fri från Förkonst- seklet.
Biografiska studier av Lydia Wahlström.
ling på samma gång den utan svårare 1.
- Johan Ekeblads bref utgivna av N. Sjö- slitringar ansluter sig till de citerade berg.
II.
gamla dokumenten.
Evang.
Fosterlandsstiftelsens förlag: I vir- Bland bilagorna a r att marka ett dagar.
Ungdomsföredrag av Fr. Hammarsten.
synnerligen in tressant slottsinven tarium - Korsbiomman.
Kristlig kalender För 191 6. från 1649.
SIGRID LEIJONHUFVUD.
Redigerad av Efr.
Rang.
- Frideborg.
Folk- Insända böcker.
kalender för 19 16.
Redigerad av B. Wadström.
livegna.
Berättelse för ungdom frin Montenegros krig 1912 av Carl Fr. Peterson.
- Blomsterkorgen.
En berättelse f r h g h g n a dagar för ung och gammal av Chr.
von Schmid.
Overs.
- P b helig mark.
En berättelse ur livet av K. Papke.
uvers.
av Signe Lyth.
-- Tbliga i nöden.
En berättelse f d n reformations- tiden av M. Riidiger.
Övers.
av B.
H, - Guds Insamlingen för " Krig mot kriget ".
Intill denna dag ha följande bidrag mottagits: Docenten Hilma Borelius 100 kr.
; E. Kling 3 kr.
; Kerstin Raab 5 kr.
; K. W. 5 kr.
; G.
M.
.
- ...
.
-.
.
.
- - - - - Ledig sjuksköterskeplats.
världens förnämsta Iäderpre- servativ, gör skodonen absolut vattentäta och minst dubbelt varaktiga.
Finnes öfverallt ii 0:75 och 1:25 pr flaska.
A.
= B. COLLAN = O WE FABRIKE N T.
O L S E N, S t o c k h o l m.
Sjuksköterska, fullt kvalificerad och ut- bildad enligt föreskrifterna i Kungliga kun- görelsen för statsbidrag till understöd av dispensärverksamhet den 1 okt.
1914, vinner anställning vid Södermanlands läns landstings dispensär i Eskilstuna.
Löneförminer: 1,200 kr.
kontant jämte bostad, varme och lyse samt 30 dagars se- mester pr ir.
Ansökan, ställd till styrelsen för dispen- sären, insändes omedelbart till Ordföranden Carl Akerberg, Sundbyvägen 1, Eskilstuna.
DISPENSARSTYRELSEN A.-B.
Nordiska Kompaniet.
Textilafdelningen Thyra.
Grafström,.
Stockholm.
Permanent utstlllning av fHrdiga och pab6rjade arbe- ten samt material.
Rid vid inredning av viningar m. m.
P Undervisning i Italiensk.
spets- och annan konstsöm.
Ständigt p i lager därtill hörande material: Svensk, Fransk och Bömisk Spetstrid.
Rikhaltigt urval av Spetsmönster.
Ledig annonsplats!
: ' Tidskrift.
f &amp; des svenska kvinn~&amp;elsen, utgiven av ' 6redfib-~remefi~örbundet.
.
i Redaktar: Ellen Kleman.
; ".
.
.
.
-.
.
.-. '
~8rbundsmedlemm~r erhilla t i d i k d e n till ' &amp; av kr.
3: 60 Wrvid prsiiumention ' sker direkt genom Fredrh-Bremer-PÖrbundets byra, j48 Klarabergsgatan, Stockholm.
~I~f8rbundsmediemm.ar, prenumerera i nIrmUte poitanstalt eller i bgk4rndeL Pfis: for postupplaga: ' 11.
ar kr.
5: -; l / ¶, i r kr.
2 75.
LösfiuinifieP 35.
6rc; - Redaktlon och expedition: 48 Klarabergsgatan~i.
Stockholm.
Redaktionstid: mllndagar, onsdagar och ' fredagar kl.: 173.
Allm.
T.: 48 50, Riks 27 62..
~ x - p,.
e.
d l.
t h.
e. '
n: kl. Ur4 varje: s@kendagm:.
.
.
.
Allm.
T ' 48 16, Riks .27 62. '
r.
.
.
.
.
.
.
f. 1 q - ' ' '.
I ": f.
or bildade s jalvförsöv~ande kvirr iidr. '
.
.
OBS.!
-.
. ' ~iJcstel.
.
enda @ tisdagar och fredagar kl. l / ~ l l - ~ / r i.
OBS;!
.
.
- ' r l.
.
.
.
.
C.
a.
.
62 .. Allm.
tel. 48 1 6 ' ~ ~ ~ i ~ i n i i g r b ~; el.
r ä 48 ~ 50.
~ ~ i bppen l ~.
: 11-4 .-, -.
. '
a.
.
: Upplysningar llrnnas ï&lt;o&amp;nadsfritt ' kbrank kvindiC.
' &amp; &amp; s ' omi.8idth, -.
.
.
:.
~ i k s t e l e k n 68 98 I.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
..... - utbildningskurser, 16nb S~JUKS.KOTERSK~BYRA 25 T U N N E L G A TLAN 25.
.
C l:.
.
T i h d r.
: ktarskebYrd$ ~ l l m telebq.
82 1 1.
.
&lt;.
.
Bydn m&amp;ager sjukbud hela dagen: pr&lt; telelbn:8vin nattetfd.
:, '.
.
: I F~rest~ndarinnin ' träfhs säkrast ' / r2- ' / 4.
...... .-.
.
i!
I - i.
.
.
.&lt;.
.
.
# n Esielde ooh~kvinnobildningen.
II.
Av Lotten Dalalgren.
;, s -.
Nutida engel &amp;.
.
~ o r k w n n Ö r.
II.
Av Anna Nouser f r h bokvarlden.
stl ler&amp;.
:.
.
Hus ' moderns raddnln I dyr-.
t+, RrMar * af &amp; nare vara Ledig annonsplats!
-. '
.
.. -.
.
.
- .-
