# ID: svediakorp-per274
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1904
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 13,581
# sentences: 530
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Kvinnobildning i Amerika.
(Forts. frAn baft.
2-3.)
H a vi föriit betra1it: ~t k \: ii-in.obiI.di~ingcns jiiinförelsevis stoi-n spridning till följe af laiiclets fria och vicltspridcla I.iiroverli, och denim spricliiings allniiinncz följder, sko1.a vi ' nu iifven iiglin någon iippmiirksamhet At liirovcrl&lt;ei~s alliniinna inriittning och.
halten af clen bilclnin,a, som diir i~ecldelas.
Först och friimst %r CIA att ii&amp;~nn&amp;, att 118sti~i~ alla clc offe11.t- liga och ett större mtd .Z c k essliilda l %i: o \: erlreii iiro s~niskoloi:.
Vi m5 sd ~ 3 y ~ Z lGill.+e i ~ t i i g ~ ~ i~figi ' a n Cigoi~.bl.ick %t ~ k l i ~: ~ l i?
~ ~ l.
&gt; ~ i d.
c t af samuppfostringss~~sten~ets vcrkniagar cl&amp;i: ute, soin.
cletta system.
iiiven hos oss sttir i viss ~nAn p % dagordningen och cj SA siillan misstroget förkastas, sAsorn t. es.
nyligen i cii af cl: i: C. Siniclbecli iitgifven liten skrift, diir haii sökes att, föriliiinl.igast med stöcl en allt för si-tbjektivt fiirglagcl och vilseledsncle iippfnttaing on).
systemets verkan i Amerkix, motverka det stcg fraimlt mot ökad kvinnobildning genom ökricl san~skolcbilcli~ing, som i det för kort tid seclaim dslutade l %rovcrl&lt;sbetiiiikandet förordas.
Att börja niecl var sainuppfostrmx i Aiiierilra hclt eakclt ctt ekononiiskt esperinient.
SA d h a n blef tidigt öfvertygelsen.
om båda könens likberiittigacle anspr5llr V&amp; fri offentlig iiadervisniag, att niaii helt siikert sku1l.e funnit iitviigar, iifvkim om smi~ippfostran beflinnits vara praktiskt outförbm.
L %ngsamt iiog och mot en storni af inotst %iicl spred sig emellerticl sani~ppfostrii-igsn~.etoclei~ från den offentliga botten- till mellan- och högskolai~, tills deii slutligen blef s5 goclt som eiihiilligt antagen för alla tre.
Afveii i. cle enskilda s1; olorn.a 1ia.r clen, viiimit en f ö i: h i i ~, ~ k a stiillning.
~~~~l~ Enligt ui~clervisi~ingab~r %ns förut 5Beropacle rapport voro uagefiiir
95 .g d cle of3eatlign och G5 g af de enskilda liiroverkeii sam- skolor, hvczi: vicl tillika &amp; r att iliiirka, att de ofieiltliga skolorna upptaga iiiira Is1 /, millioner af landets 17 inillioner liirjungar, sa att pA det I-iela 4 personer af 5 i mer eller 1nind: re 1 m.
h f&amp;tt sam- skolebildning, sailit vidare, att clet framför a1.lt ar katolicisii~ea, soin iiiiini inoi~i de eiiskilc1.a liiroverken bildar ~notstAndet mot s a ~ n - upl~fostrai~, 0111 %ii milclra bekii.ililelser och iiiera enskilda &amp; sikter, eller pralitiska och tsaclitioilella Iionsicleratioiler hafva sin del diiri.
Siirskilclt bör mniirkas, att sBlimcln af laidets 38,000 Iiviiiliga högsltolestuclenter, iiiira hiilfteu.
(lS,000) tillhöra privatliiroverk,.
uppriittacle för kviimor allena.
Ett si2 stort ~ittnesbörcl till s~~~: llxiuppfostringms froilima, soin clet ofvan.
ailgifns, kan e; j vai: a iltm Betydelse, h5ilst som den- s: ~: n1111a ej 51; följden d en tillfallig utopisk iixipuls, utan utgatt ur en lang och stundoin gailslta bitter 1ia111p.
Erfarenhet iir biittre iiil teori, helst cliir s i i n h g a oiutvistacle psykologiska och andra faldorer komnina i betralrtaiicle, att deras inbörcles verkan till.
ett enhetligt resultat s \; %rligen later sig p&amp; förhand fran-i.koilstrueras.
Systeiriet iiger iisnu sina inot~t$i~d; tl ' ~ och betraktas ej som ett osvikligt paiiaci ..
Men den allniii~iiia öfvk %ygelsen ar, att det- scziiiiia jiiinte en oerhörcl elrononiisk lWsttilizcl, soin befordrar föï- .r~erkligm.clet af en stor rattviscXn.s och fïai-i3~~ts~rriclz %l~c~ets idé, tillika rrieclfq rissa anclra högst bedrtmsviirda fördelar.
Secl1igb.ctei-i~ viirnailcle h a r f riiinst varit clen vackra kiii~sla, soin best5irziclt gdilgim tiders och &amp; ai-iu Best$.u~iner intinga folks oi-nsorgsf ulla sira kiljalicle af cle biids I&lt;ö11.cn i iiera af lifvets olika förh %llmiclca, frainf ör allt i iipgf ostrail.
Och betihlier inan det I,Clizgsai~i~-i~a f m: an-$~tskriclandet genoin orienten, a11 tiken och medel- ticleil mot ~ ' iiril clagars friare &amp; skAclnii.i.g i detta f d l, och deilim &amp; sk~~dilings bcgrlinsniiig iiai~u cleii dag soin iir mecl hiiiisyn till uppfostran i clct ii~oclerna Europa, framför d l t cless katolska liinder, SA lraii] .inan ej förvilla sig öfver att ett system, som ville ined ens frain botteilskolan till uni \ - ersitet nedrifla alla sltiljeriiurar inel1.m cle bilcla köu6iis iippfostringsvcrk skulle rönn inotst,ånd och föraldecla 01ycl; sprof etior.
I1Iei-i.
dessa lm ej ljesai~a,zts.
Tviirton-I.
har erf: wenheten betygat, att rid en öppen ej misstiinksamt öfver- valracl sainiiiauvaro, soin i viss iniin likiiar familjekretsons, meii &amp; r för öfrigt umg %iigesfrilietei~ s t k ej blott under liirovefkets, utan iifveil ock viiseiltligéil iiiider clen egna ailsvczrighetsk&amp;nslaiis och en klarsynt vslkm.de callmiinineniiigs koiltroll, sedlighetsk&amp;i~slan
äger sin egen betyclancle kraft och clRstill f %r större harighet för lifvet.
Det dagliga unigiinget i ett arbete, soin frmi~kallar niigot djupare &amp; n det på ytan liggande, som blottar karaktar och för- måga, och soin väcker allvarliga geineiisnnihetsiiltressen, bidrager alltid att förskingra en falsk faiitasiöfverspaili~ing, att befordra ett sansadt bedörnmancle af verkligt vSircle och att mellan cle skilda könen utbilda ett naturligt, öppet och p&amp; sant förstående gruudadt umgänge.
Farhågan att ynglingen skdl förvekligas och kvinnan få en anstrykning d manhaftiglxt är oberiittignd.
Snarare utbildar samuppfostran mera sann manlighet hoa clen förre och mera intelligent kvinligliet hos clen senare.
Naturen ar stark nog att utan konstlade isoleringsmedel upprättliiilla det inre temperament den skapat.
Gemenligen visar sig dessutom i en blanclad klass, där den skötes med n %gon kontroll, niera an i en annan, ömse- sidigt iakttagande af clet passancle, af verklig liöflighet, ej minst mellan lärare och l&amp;rjun.gar, en huinaniserande verkan, som är värd vkr synnerliga uppmärksamhet.
Man skulle alclrig i en sam- skola finna nfigot af den penalism, soin ej sällan, siisom nyligen hos oss, vanhedra gosskolor, eller ahgot af den brutala ton, som väl ännu hos oss kan krydda lararens tilltal till sina lrirljungar.
Samskolearbetet befordrar 8von större lifaktighet i arbetet, detta ej minst till följe d den kvinliga ungclomens i aJ.lni5inhet större ambition och för sin aIder snabbare fattiiingsgafva Ömsesidiga tycken och &amp; £ven förbindelser för lifvet iiro naturligen ej uteslutna, men hvarför ej, dLi cle öfverhufvind ara l %ilgt biittre grundade an de, som eljest p&amp; ytligare förutsättningar uppst % i eller utom societetslifvet.
För ö&amp;igt torde väl det tänkesatt vara bra korrum- peradt, som vill anse sådana tycken s %som förkastliga.
Den, som sjjalf en gång erfarit huru idealiskt rena de till sin natur kunna vara, hur de kunna mana till lif allt det basta inom ungdoms- hjärtat,; ja, huru cle kunna laiima för lifvet varaktiga verkningar, han skall kanske med mig tro, att clc: i samskolan äro ett godt mera an ett ondt.
Det ar sant, att äfven den ytligare flick- kurtisen fiiiner vagen dit, men den uppaggas likviil &amp; &amp; r lLingt mindre af den inbillning, som ofta gör den mest begärlig just där man trott sig bast utestiinga den; och den finner för öfrigt viigen litet hvarstans fr511 balsalen till kyrkan.
Att allvarligare sedeförvillelser af det slag, som man pA vissa hd1 visar sig s % angelägen om att förutspfi eller mecl en viss gusto antyda och uppleta, kunna i undantagsfall eller under abnorma förhmanden
yppa sig i sainskolan iir val.
oizekligt.
Men f5r man döma af massan utaf de intyg, som fr %n opartiskt vitliesgilla personer och auktoriteter stiiizdigt franikomina, iiro de likviil sh ytterst siillspta, att just detta iir ett intyg snarare för an emot samskolan, halst i ljuset af det förli %llancle, att de helt siilcert oftare i någon form upptriiida inom s&amp;rskolan.
' Under inång8rig egen erfarenhet, förn %ndigast vid ett par af Axnerilias största san~uiiivers.itet, lzvardera med öfver tusen kvin- liga och iin fler inanliga studenter, inen iifven vid en.
mellanskola, Bar iiilgeii konstaterad shdan förvillelse kommit till inin, eller, som jag tror, inina uzed1tii.nl.e~ Bannedoin; och jag iir darom absolut öfvertygacl, att clea personliga renheten bland Amerikas manliga uiigdoin af flere delvis redm påpekade 01: saker står betydligt högre iiin bland Europas.
Jag liade tillfiille att vid det besök, rektorn för svcuskariies smnhögsliola Augiistana college ilyligen gjorde hos oss, ' fri@ lion.oin oin Augilstanas vitilesbörd i afhandlade spörsn~ %l, och Bans svar blef, att lionom veterligen hade diix aldrig försports något a f samuppfostringeii föraiiledt sedlighetsbrott.
Nuniera hör maii ock siiillan nhgoil amerikan a£ erfmeilliet.
ifrAgasattn n&amp;gra sz~miipl~fostrii~geii speciellt vidlhdande sedliglietsv %dor.
Sådant ar, OLU ock ej uteslut~ude, s&amp; dock i hufvudsak, £örbeh&amp;llet kloster- idealiska eller frivolt misstaii1zsami11.a andar.
Fröken C; Milow, som med diirför goda förutst-lttiiingar nyligen besijlct Almrika för att studera dess undervisniiigssystem, har i sin lilla goda och beaktan.sviirda bok D Amerikans6a skol.or » oin sam- uppfostringen diirute fbtt en uppfattning; som i hufvudsak öfver- eiisst&amp;n~mer med den ofvm uttalade.
Afven VAS ringa och be- griiiisade erfareiihe t d sai1111ppfostringens verkningar öf mr folk- skolan gå i saniinn rilrtiiing.
RIm luse t. ex. rektor Palingrens intressanta uppsats w Några erf anillieter om sainskolaii » i nzi1iner1- hgtet » Palingreiiska sainskolan 1876-1901)).
Nog syntes mig inin begriinsadc erfarenhet som rektor id Göteborgs högskola antyda, att sainbildniiigeii vid en svensk liögskol.a, om iin annu i sin linda, dock innebar liknancle löften med dein, som i ator skala förverkligats vid alnerikanska liögskolor.
Det vore ocksa för oss ett sorgligt nzoraliskt armoc~sl~evis, o111 vAr ungdoms sed- lighetrskiinsla skulle vara s5 löslig, soin iii&amp;iiga förutsatta. '
Niigot annorluiicla staller sig frågan.
on1 rAdligheten af att lita den unga kvinnan med sin svagare fysik i andligt arbete tifla med sin robustare broder.
Harom.
debatteras annu, ehufu med allt större franighg för samuppfostringens försvarare.
Ett på sin tid b8de i Amerika och Europa: inycket inflytelserilit arbete, Sex in Education, af en fram.stAende liikare, professor Clarke vid Harvard universitet, i hvilket han sökte vetenskapligt Adaga- liigga, att kvinnans intellelituella utbildning iiimsides med mannen ej kan die, isyiinerhet under 14: de och 1S: de lefnadsgret, utan på bekostnad af hela hcnnes fysiska v %lstå.ncl, bemöttes snart af andra liikare fi %v&amp;l som af l&amp;rov.erlrsfijreståndare af oförvitligt mseende och omdöme och af Iiviiiliga a1uin.ner och ' alumi~eföreiiiiigczr, som med erfarenhetsrön bestredo d: r Clarkes teorier.
Och till en viss grad kan val ~iiigas, att det har, som så ofta, .iir teori och erfarenhet som sta mot hvarandra.
Det sakförhAUande, att af landets samt- liga Iivinliga larjiingar just i den som.
önitaigczst angifni mellan 14-18 lir nu mer iin tio ganger s i inhnga bevista sam- skolor som sarskolor, och att först darefter skillnadeu blir ringa, siirskildt emedan det ojiimförligt stora flertalet .högsl~olor iiro för det mesta %ldi: e enskilda stiftelser, som helt naturligt bevara sin organisation och draga till sig rikedoins~ristokratiens mera kon- eervative clemen t, tyckes vise livarat den k d a ~ i d e meningen lutar iifven i detta fall.
För öfrigt bör hiir tilläggas, att nästan alla Amerikas liiroverk, och isynnerliet de samuppfostrande, mot öfver- imstrangning i allin.anhet iakttaga många försiktighetsinlitt, som 8tundoni synas de mera ambitiösa liirjixilgarna onödigtvis häm- mande; och ä11 vidare, att s~mskolebi: ldiiingen, som iinnu i stort sedt ' ar i sin tidiga utveckling, ager nzchga adoptionsinöjligheter, som redan börjat tilliin~pas, och ' helt visst ännu flere, dem vi ej kunna förntse.
B l m antager vanligen, att allt arbete i samskolan, bhde hvad, zugår tid, l~a11gd och natur, måste vara absolut detsanlina för biida könen.
IVleii att detta ej iir riktigt, visa en miilngd modi- fikationer, som redan erbjudas genom det i Amerika till en förr okand grad af smidig tdoptionsinöjlighet inom högre liiroverk införda valfrihet.ssysteinet, som redan i betydlig iniin, iihen dar det ar fråga om fulla kurser, differentierat individens ' och äfven till i~ågoii del de båda kiinens iimnesval.
Dartill komma andra olikheter, s&amp;som att gymnastiken ej ar gemensam, att statshög- .skoloriias obligatoriska inilitaröfningar iiro för ynglingarna ensamt '
o. s. v. Att detta siilimda pibörjade flexibilitetssystenl skall efter behof allt mera utbildas därhiin, att kr innan^ speciella ej blott halso- utan Afven bildningskraf, sk vitlt de förefinnas, blifva till- godosedda, därom är föga tvifvel.
Att emellertid frågan ännu delvis ligger i +ig&amp;$cn, ar sant.
Och den har äfven, jiimte andra i det fiiregliende antydda konsi- derationer, ledt till det förhiillande, att bland landets 35,000 kvin- liga högskolestudcnter tillhöra nara hiilftcn kvinliga siirliiroverk, hvaraf %tslrilliga &amp; som Vassar, IVellesley, Bryn Mawr och milra, med en oförliknelig förening af storartad utrustning, hi-irlig belagen- het, ornsorgsfuli vhrd och gedigen unclervisning, fostra till all den förening af våxdad halsa och skRr fiirfining, aom deii omsorgs- fullaste uppfostran kan n&amp;., och detta utan att antaga nigon slags klosterpragel, som är hämmande för republikens allniiinila, seder och tankesatt.
Det vore förslösad möda att bciiiöta dct nuinera rifven hos oss urväxta och förfildrade tviflet pti tillriidlighetezi af annan kunskap för kvinnan än katekesens dogmer och kokboken, hrilket tvifvel väsentligen utgick ur den grundfalska ffiircstiillningcn, att bildning och mjukt, sedesanit behag rorc oföre dig: ^, cld de tvart o m kunna bilda just den allra skiinuste förening, samt p&amp; (len mannen smickrande tron, att han allena skulle vara kulturens bärare och befordrare.
Men hur i detta fall en tildre obskurantisk Asikt vikit bort för en ljusare öfvertygelse, s&amp; frhgar man sig dockan nu alltjiimt, huruvida mannens bildning lainpar sig ock&amp; för klvinnan.
: ifven i Amerika har denna fråga ej iinnu fiitt sitt dutgiltiga svar.
Men den vidt rhdande meningen, sadan den blifvit uttalad i bAde ord och tillämpning, &amp; r i korthet fiiljandc.
Den kunskap, som utgör kulturens kärna, %r af samma halt och af sainnia betydelse för kvinnan som för nmnnen; och fördjupar den hos honom biide själs- och sinnelifvet, s&amp; giir den det afvcii hos hennc.
Finnce bredvid densamma vissa kultur- eller ~anihiillsbcliof, som iiro mera lämpliga för det ena eller andra könets biijelecr och anlag, gifw de sig helt naturligt tillkanna och föranleda di, silsoni redan ar phpekadt, iiir %tstandet af därför afsedda valfria, eller for biida könen skilda ämnen och öfningar.
Att för öfrigt den kvinliga lärjungen mer än viil förm5r följa den manlige, diironi rider blott en mening.
Snarare ar hon framom iin efter honom, iitminstonc i hvad förviidvandet af kunskap vidgar.
I Amerika finnes ett
för c k mera frani stiiende liögskolorna gemeiisamt kulturellt sallskap, som rekryteras sAllunda, att bland college-abiturienterna efter nog- grann pröfning af fakulteten utväljes en ringa procent af de genom karaktar, kunskaper och förinhga högst stående, samt dessutom mera illustra personer inom landet i allnlänhet till intrade.
Detta elits~llslrap, kalladt med de grekiska bokstäfverna 9 B K *), äger därute stort anseende inom hela den bildade världen, och det ar natiuligen inom högskolorna inycken täfian att vinna inträde däri.
Denna tiiflan Ilar inom samhögskolorna i allmanhet utfallit så, att en större och ej siillan mycket större antal kvinliga än man- liga stiidenter vunnit priset.
Att niirinare redogöra för arten af den bildning, soin i Anlerika.
bibringas den unga kvinnan, och soin i mycket sammanfaller i~ied.
den, som ineddelas i motsvarande liiroverk hos oss, blefve här allt.
för vidkyftigt.
Några fA för Amerikas läroverk mera säregna för- hållanden böra einellertid här phpekas.
Dit hör då först och främst, att hvarje direkt religiös iiader-.
visning ar utesluten från alla de offentliga skolorna och vid pass.
hiilften af de enskilda.
Detta förl~ållande har nyligen af en intelligent och för öfrigt syinpatiskt stiin~d iakttagariima af det amerikanska uppfostringsväsendet, frök.en A. Danielson, betecknats sAsom dess svaga punkt.
Detta ar enlellertid en afgjordt skef uppfattning.
Kiinde det.
med fog sigas, att i Amerika den undervisning, som fostrar den sunda religiösa kanslan, totalt %sidosattes, d&amp; skulle man helt visst ha skiiil att pkpeka en stor brist i folkets daning, ty huru olika an vhra Asilrter mg vara, iir viil anda den öfvertygelsen allmän, att utan den känslans vikme och allvar, son1 uppskattar dygd oqh renhet för deras egen skull, och som öfver sin egen ringhet och sin egen sjlilfviskhet söker ett högre, skulle den lifssaft, som befordrar folkens andliga utveclcling, förtorkas och trädet vissna.
Men det ar långt ifrån, att nAgot sAdant k m med fog sagas.
Det ar åtiniastone det stora flertalet vittnesgillas ondönie, att ingenstädes fostras den religiösa kanslail mera suadt och med större framgång an just i Anlerika, och att ingenstädes ar den religiösa kanslan mera lefvande 1108 folkets stora flertal och följ- aktligen 8ven inom sjalfva skolorna, där den får uttryck ej blott i de dagliga öfningarnas öppnande med en aiidaktsstund, utan Lases: nFi beta kappan.
iinnu mer, framför allt i högskol.orna, i ett fritt, ' mcii 11etycI:: mde religiöst arbete back iiiiit och utit.
Det ar sant, att kfven i Ani.erika det tänkando, som oemot- ståndligt g&amp;r utanför de rådande trosformerna, griper allt mer omkring sig, om ock ingalunda sisom i 13uropa; men det ar tillika sant, att ingeiistiides sker detta ined på clet hela nnindre I i h och bitterhet niot den tro, l~va~raf den fria tanken sällan lidit iiiigot tvåug.
Det synes mig clärEöï smilolikt, att ingeiistides skall det dogmfria tiiiikmdet utveckla sig med mera inxe allvar och mera erkiinsamt bibehållande af hvacl godt soin innebor i ett öfvergifvet åskAdningssiitt.
Mail glöniiner SA] .$tt vid bedömmildct af religionsuiidervis- ningens uteliiniiimde ur republilrens offentliga skolor, att Amerika utbildat ett system, soin iir det enda följdriktiga, dar fullstandig sainvetsfriliet erkalmes, och denna ej leder till trosenhet, ntiinligen, att den religiösa liiiaskapen, s&amp; vidt niin~ligcn denna ar uttryckt i vissa bestamda trosformer, förliigges till henznien och de olika bekiinnelsernas kyrkor och skolor iifvinsom f. ö. till andra enskilda lkroverk af bestämd trospriigel.
Och af dylika skolor och läro- verk finnas i A~nerika en riklig iniiingd, där den religiösa under- visningen blir öfverliufvud s&amp; mycket varniare och inera frukt- bringande, ~01l-i 6fr~ertygelsci-i sr mcrzi, lcfrailde hos s h - i i 1 15irare son1 liirjungar.
RBclcle i Aineïilia en enda cller åtiniilstone en förl-iiirskande religiös bekännelse, clA Irunde ju denna in.skärpas i de offentliga slioloriia, ehuru sakerligen, onn vi få döma af vAï egen erfaren- het, nied niindre frairnghg an som nu sker.
Men att i ett land med fullt genomförcl religionsfrihet och många skiftande bekan- nelser iiSöra obligatorisk religioiisiiiideraisnii~g, dar dessa bekan- iielsers barn sitta sida vid sida, vore en anoinali, som skulle innebära sin egen upplösning och snarare lecla till vanvördnad för iiii kiklek till religionen, soin minst af allt, dar den ar lefvande niindigen, fördrar t ~ 7 h g.
Fröken nllilow har i nj~ssberörcla arbete rilitigase fattat clet verkliga förliållandet.
Annu ett för republikens skolor k %i~neteckliande drag dr, att undervisniiigen diirstiicles syftar att blifva syinpatiskt viickande - i stället för striingt iiienloreraiide, att iinclvika bokstafstriiddom och.
utbilda snmare ett vaket iakttagande och med grlinddragen af tidens ~iktigaste vetande förtrogen niedborgare eller niedborgariima än en med stereotypa detaljer viilförsedcl exainenskandidat, iifren- '
som att fran början det etiskt-icleella i clärför lämpliga ämnen starkt fraixl.ihllee.
Försöket att tilliinipa dessa allina,nna principer är naturligen mer eller mindre framghgsfiillt ocli leder visserligen ej så sällan i förening mecl en viss ornognacl hälst i en mangd nyare skolor, utliarda janiförelse iiled våra af en högt ' utbildad son1 ej lru13.11~~ liirarekk ledda och strangt organiserade allmänna liiroverk, till en viss löslig ytlighet.
&amp; len undantagen iiro ej regel; och att metoden i allmiiiil-iet utbildar vaksamt iakttagande samt f ör lasning och kunskap lifligt intresserade inedborgare .och medborgarinnor, det Gr visst.
Man tror s i ofta, att den a~neriknnska skolningen utbildar en praktisk anl.iiggiiing på bekostnad af den ideella.
Detta %r.
ett afgjordt misstag.
Varni, Banslre för ensidi.gt beundrande kärlek till fosterlandet, vördnad för stora personligheters verk i liandlin- gens ocli tanlcens viirlcl, tro pil den mänskliga odlingens och fri- hetens fra~nAtskriclaiide, beundrau för naturens och vetenskapernas ideella innebörd, viirclerandet af sedesrenhet, allt detta ger firg åt undervisiiiagen.
Och hur ofta Sn de gifna impulserna kunna kors *, försvagas eller tillintetgöras under lifvets pröfningar, visst iir, att de i betydande niin bidraga att förliiiia ett flertal af det nznerikan- aka folket clcii lifsföïtröetan och den sedligt entusiastiska AskAd- iiing, som mer 511 nigot annat &amp; r nationens bkrande kraft.
Och det behöfver knappt tiiliiggas, iitt det ar kvinnan, som p&amp; det hela bast bevarar och vårdar cle sedliga och ideella impulserna.
Slu.tligen ett ord oin den anierikanska skolans undervisnings- iimnen.
Tiden tillit er hiix b10 tt iiiigra, allniänna antydningar.
Till den S-iriga bottenskolan Iiöra modersmhlet, historia, geografi, inatematil&lt;, naturkunnighet, fysiologi och hälsolära samt nggra biöfiiingar.
För clen 4-higa mellanskolan iir att pApeka, att studiet af friimmande spiik, soin anses vara ett mindertals, men ej flertalets behof, gjorts valfritt utom i niigoii speciell kurs, ocli att man diirför inrättat en oftast valfri undervisning i grun- derna af flera vetenskaper, hvilka i Europa vanligen förliiggas till universitetets speciella fakulteter, iqen som i Amerika anses vara mer eller mindre viktiga i en för tidens ströniningar vaken allman- bildning.
Vidare ingår i republikens skolor efter 14: de tollders-
h e t valfrihet mellan vanligen tre kurser och selime iifren mellan en miingd ämnen.
Det torde darför ej vara utan intresse att hiir för landets samtliga mellanskolor angifva procenten af kvinliga studenter i olika vare sig obligatoriska eller valfria ämnen, s&amp; viiit dessa äro upptagna i 1900 Ars statistik.
Denna procent, angifven i aftagandc ordning, %r i runda tal följandc fiir följandc iimnen: algebra 55, latin 52, engelsk litteratur 43, främmande historia 40, retorik 39, fysiologi 28, geometri 27, fysisk geografi 24, sam- hällslära 22, fysik 19, tyska 15, franska I l, kemi S, geologi 6, astronomi 4, psykologi 4, grekiska 3 och trigenometri 2 proc.
Det ar vardt att marka, att näst algebra ar latin, dels p i grund af traditionellt a.nseende och dels p i grund af dess fik engelskan nied dess rika romanska element sarskilda lyclclsc, det mest uppm&amp;rksammade ämnet.
Och dotta, giller iifren mer för flickor än gossar, d&amp; af de förra 52 proc.
(i den offentliga mellanskolan t. o. m.
54 proc.
), men af de senare blott 4s proc.
studera detta sprik.
Liigg SH ciirtill, att dessa skolor riikna vid pass mera flickor an gossar, och man finner lätt, att latin- kunskap ar i Amerika betydligt nlcrs allmiin bland kvinnor, ?f mellanskolebildning än bland iniin.
För öfrigt visar sig ingcn större skillnad mellan de bbda könens ra1 af studier, utonz att en nara dubbelt s&amp; stor procent manliga som kvinliga liirjungar upptaga grekiska, medan retorik, litteratur och lefvande spr: i.k rakila en större procent kvinliga.
Jag har ibland hört antydas, och ej alltid utan insinuerande ringaktning, den bildade anlerikanskans ratt vanliga obekantskap med framinande lefvande sprAk.
Som frmn- går af förberörda fakta, kan viil antydningen, siirida dcn berör kvinnan af mellanskolebildning och ej den som bevistat högskola, där naturligen moderna spräk äro obligatoriska, aga sin sanning, medan ringaktningen, dir den finnes, ar alldeles obefogad.
Hvad hon inhiimtat i stallet för lefrande sprilk, som ju i alla fall ej i och för sig utgöra bildning, utan snarare blott- en utom vissa, yrken eller lärdomskretear öfverhufvud niigorlundn eiil1: in anviirid hafstang för bildning och verksanihet, det torde mer ii11 viil upp- väga förfamnhet i dem.
Har min ofullsta.ndiga skildring ej alldeles fijrfelat sitt yyftc att framstalla giltiga skiil för den ixning som ar min och viil de flestas, som cj flyktigt sett Amerika genom fargaclc glasögon eller i perspektiv, som ligga utanför clc inföddes inre herulif eller andliga verksamhet utåt, SH torde den afven i nigon min ha
Adagalagt, att i det stora hela kvinnobildningen i Amerika ar lyftad på ett högre plan och alstrar större valgörande verkningar an i Europa.
Ej s&amp;, att den i Anierika skulle n&amp; högre upp an i Europa,, men .att den dar $x iilera dlmiin; ej så, att icke alla grader af kvinnobildning fr %n den niest rudimentara uppåt äro tillfinnandes i Amerika lika1751 som i Europa, inen dock så, att genomsnittsbildniageii dar ar högre, och att följaktligen de lägre klasserna dar stå iiiirinare Europas in.edelklass; ej si, att icke 8ven i Amerika fliird, dihkaper och osedlighet innästla sig bland alli klasser, och att det ej iiger sin prostituerade kvinnoklass, men att dsr den mångskiftande verksaiiihetsiiggelsen i sin mRn verkat emot det onda, och den allmanna aktningen för kvinnan, af hvad sairihiillsklnss hon vara m,å, bjuder oblygd och rAhet att mera skyggt dölja si6 för ljuset och mindre fritt såra det sedliga tanke- siittet; och slutligen ej så, att icke den iidlare europeiska kvinnan intager en i allo vardig plats vid sidan om sin amerikanska syster.
I välsignelserik verksamhet inom henlinets, upplysningens, viilgören- hetens, litteraturens och det praktiska lifvets olika verkningskretaar, afven soni i kanipen för det all.m,2nmiinskligas karleksevangelium gent emot egoisniens själfförhiifvelseevaugelium, racka de hmrandra handen; skillnaden &amp; r blott den, att i Anierika denna verksamhet och denna kainp iir mera intensiv och omfattande.
Men hvad varde I n hiir uttalade iisikter mA synas iiga eller icke äga för olika tiinkande, visst är, att kvinnans bildning och inflytande i den stora republiken bortom hafvet äro af siidan be- tydelse, att den, soin bedönier den amerikanska nationen utan hiinsyn därtill, hans omdöme sr halfghget.
Den ut mer än en synpunkt giltiga sanningen finner h k sin fulla tillämpning: att sl ' cdafzt ett fobks kviwnn är, sddant är folket. '
Några funderingar angående kvinnor som stadsfullmäktige.
I tidningen .Idun förekom i ' slutet af förlidet Ar en artikel, dar tanken på kvinlig värneplikt framkastades.
Det var ju ingen nyhet, då saken förut ofta varit före, men det var det senaste
försölret att bringa fragan på dagordningen, ocli torde som sådant förtjiina iippiniirksan~het.
Man föreslog en obligatorisk kurs för unga flickor, fördelad på tre iimilen: sjukvård, barnavård och; ohushPtllsvårcb - den sista ternien, inoni parentes sagdt, en alls icke oafven ersiittning för det krångliga orclet hiislig ekonomi.
Nu vill val inte ens den mest inbitne emancipationshatare påsti annat an att dessa oimriidea Iiöra till cle speciellt » kvinliga », dit r5ttQnkande ogifta kvinnor böra hiinvisas, i stiillet för att soin nu mAngenstiides sker, riskera sin naturs allra heligaste genom att göra intrång p&amp; s. k.; omanligs verksamhet.
filen stiilla vi oss verkligen p&amp; denim » iiaturens » stinclpiinkt, clen på alla oni- råden striingt genomförcla tuclel.i~ingens, d&amp; måste vi också noga vaka ' öfver, att man icke frhi n~anligt håll gör iiitrdng på det, som sedan urminnes tider varit kvinnornas clepartenknt, fitininstone icke på kökets och barnkaizii~iai.ens gebiet.
Den sanningen före- .faller ju axiomatisk i dessa ticler, clå man t. o. in.
inom riks- dagen börjat varna för on~hvc ?.lfniilgar, som skiille göra hustrun till valnlötestalme och mannen till barnjungfru.
Döni cl&amp; om min ö£ verraskning, iiiiir jag vid genon~lksniag slf en diger lunta nlecl den vördnadsbjinclancle titeln » Berättelser angående Stockholms kommiinalförvaltning Ar l9Ol, utgif ven af stadsf ull- mäktiges beredningsutslrott », finner kviai~ails omïficleii SH föga skyddade, att staclsfullm5ilrtige, so111 enligt lag inAste ha bland annat clen lwdifikationen att vara man, i viclstriickt nlån tillagnat sig b&amp;de husl~~llsgöromål och barnavhrd.
Så finner man blanc1 stadsfullmiiktiges Atgärder uppriittaiiclet a£ ett nytt barnhem och af två nya b ' arnavårdsbefattiliilgnr, dc bhda bariiav~udsii~spektörerna, den ena för Stockholni ocli den mlclra för lanclsosten, hvasjiimte anslag gjorts f&amp; utackordering af viimlösa barn ocli till underhåll af blinda barn, till underhtdl för idan befintliga barthem och barnasyler in.
m.
Och den af stadsfulliniiktige tillsatta htilsov&amp;rcls- namden har icke blott utöfvat tillsyn öfver n~iiideririgas arbete i fabriker och handtverk samt öfver vaccinationen, utan ocksa Iiininat föreskrifter aigäende vård af fosterbarn, niiinligen » då bristfiillig vård visat sig hafva 5gt rum af oförståncl och okuim.igliet », hand- lagt frIlgor rörande fsders försörjningsplikt mot oalita barn och anvisat smiirre understöd till en iniingd af våra kliiida privata barnuppfostrin.gsanstalter, siisom exernpelvifi Ersta racldnings- och skyddshem, Elsa Borgs och föreningen S .. cle C ' s barnhem.
- Till hushållsfïIlgorna kunna ju utan öfverclrift riiknas frågor rörande
inriittaii-ig .af slakthus, Bagerier .och korflabriker, för att icke t d a om upprkttanclct d en ny I-~~~s~: i-~oclerbefattinii~g vicl Sjukhuset S: t Göran smnt 1öi1.ercgleïin gar f ör.
husnioclern.
vid Söclra: Barnbörds- huset, för tvii kö1csförestlrinclei: skor vicl Alldillllfi försörji~iagsiiiratt- pingeii och en clito vicl ~ubctsiiir %tti1ii1gein!
.
Detta ar ju cil n: epe ' ldabel samling iiïeiiclen, hviJka lindrigast sagclt Atininstoile tangera clet omrAde, som eljest anses vasa kvinnan förbehkllet, och under s5dana förhAllanclen borde inan knappast kunna betrakta kvinnornas ki: d på ölraclt infly taucle iiloin sain- hiillet sl~som laågoi~ting uppkoastriieraclt och onaturligt ..
Ty detta kraf gruilcl,zi.
sig som bek,znt just pA kvinnornas öinskaiz att lhts sitt intresse och sin sakkunskap komma det offentliga lifvet till n berör godo, sarskilclt p i sAclma ou~rAclea, cliir cletta p5 n i ~ g ~ satt ' bemlifvet och diirm.ecl besltiktacle förInhllaln.clen.
M: zn behöfvcr för öfrigt czlls icke uteslutanclc viincla sig till huslzMlets och barnav5irclens oi-izråclen för att inse, att clenna be- röring inellan heizilif och sandzdlslif knappast niigoastiicles kan vara in ti.ma !e tia inom koniinimalför val tningen och lcaizske speciellt stadsko~-i-i.i~iuizei.nfis.
IZller som en erfaren amerikansk lwinna + %ger: » Stacleas aclininistration rör mera l-ieii~-imet och dess iii- byggare, ltvini-iorna och barnen, an manileii i Inans arbete.
En god I ~ O I ~ I.
~ ~ I ~ ~ U ~ betycleï ~ S ~ Y.
~ detsnimna ~J.S~ som gocln sanitiira för- hållancleii och e11 sund rn.oralisk atn~osfiir.
' I ' illhör det icke kvin- nans uppgift att tillsc, nit hcm~n.cts och b: xrn.ens omgifningsr iiro de bast.a möjliga? » Vi vilja hiir c ~ n d ~ tilliigggga st ett par bcly sanck cxenipel.
iiro kviniioima icke pB clet hda taget lr %n.sl.igcz: e Ziii ~m %ni.ieil för pryd- lighet och renlighet i det yttre af en stad - naturligt nog, clh de i-iiiinligen icke blott riikn cz c137lilca ting bland s i m n iiriii aste uppgifter inom hcniinet, utan ocks, ' ~ på gruacl af sin clriikt vicln mer iiin rniin bli beroende af försiimlighct i clessa 11iinscen.cle1i.
Men yttre redighet Bar icke SA litet in.ecl inre reahct att göka; man behöfver icke ha varit i Ne~vyorks kineskvmter eller blancl Wl-iitechapels judar för att inse den saken.
Likaval soin nar det galler husl~åll och bninmHrcl, kunna vi, uiir det giiller sedlighet och nykterhet, tala om kvianai-is siirskilda o.mr %dcil, eftersom hon dock till sist blir den p&amp; 1ni.thöraiicle Brister mest liclande .. Här som öfverdlt eljest sl; nll nnm nog niijta oss mecl den galda utslitna fxasen, uttalad redan af James Mill 1832 k e d anledning d clen engelska represeiitationsreforii~eii., so111 nekacle kvinnan röst.
. '
ri.
.
riitt - niinlligeii att kviniioriias iiitressen iiro ii.meslutiia i iniimines och att iiiniinen rent af i: epresenterar kvinnans intressen biittre ii11 lwacl hon sj&amp;lf skulle kunna göra.
Men all kviiiiiorerfareinhet, icke miiist vår egen i Sverige och siirskilclt ino~~.storst~clerna, förnekar detta pAstaeiide, till och nied iiiir det giiller den gifta kvinnan.
V8ra sedliglletspetitioiler kastas v d i g e n i papperskorgei~., och dags- presseii ~ieltar icke siillaii att i-nottaga vhra artiklar till och ined under 1: ubriken » Fria ord », darest vi nii~~iligen skulle .raka gifva inf~got Iti.iiiii11ar~zi.e hugg, ' tt cleii manliga opiiiioiiein .. Med ett ord aagdt, kvinnornas lif&amp;inti.essen behandlas som » pietistiska fruntim- inersp$ihitt », för att 1111 icke citera varre okviidiiisord.
EIvacl iir orsa1; en liiirtill, 0111 icke det enkla faktum, att den som bjir skon, biist vet livar skon kliimnier, att den inbördes olik- heten m.ellaii inaii och kvinna i vissa.fal1 oniöjliggör en solidaritet d den art, att deii ena verkligen skulle kunaa vara i stand att fullt representera den andras intressen.
Det finnes en pA genzen- samhet i psykisk och fysisk organisation beroende förstiielse, son1 enclast kvinnor ha i fråga on1 kvinnor och eiidast nziin i friiga oin mail.
Hur litet allnliiiilieteil verkligen lart sig att uppfatta grundvalen för de iiioderna kviniiosaksstriifvandeina fi~~iiei maii aldrig tydligare, $11 dB man tror sig kunna sla ihjiil 14rt röstrattskraf med att kvinnans natur ar mai~i-ieiis alltför olik for att kunna passa till oflentliga viirf.
Det $r ju tviirtom just för denna olik- hets skull, som hon bör kunna medföra till clessa viirf ctt nytt och viiidefullt element, som hittills varit sainhiillct beröfvadt.
Och hiir koniina vi till vår slutsats, krafvet pU kviidiga kom- i~~iiiialrepreseiitczilter, s&amp;rskilclt kvinliga stsdsfullmiktige.
Kvinnor- nas intressen kunna ald.rig ined enbart komrnimal rösträtt bli fullt tillgodosedda, iifven onn denna röstratt vore liberalare afviigd an den iir hos oss med den hundragradiga skalan, soin beröfvnr fler- talet röstberiittigade kvinnor hoppet om något verkligt inflytande.
Mkcl den starka ii~akt, som staclsfullii~iiktige sjalfva eller genom sina iiiiniiider utöfva i t. ex. bostadsfr agan, utskankningsf riigaii, vissa sko1fi: iigor och, s5~on-1 förut påpekats, öfver v&amp;ra viilgören- hetsinriittningar, bc? .. riiavå,rden och fattigvården, iiro några dugliga kvinnor viilbehöfliga sitsoni representanter för det nzoclerliga elemen- tet just på shdana onzrAdeii, diir detta biist kunde göra sig giillaiide.
Att man länge insett, att saknaden af detta elem.ent ar en brist, bevisas af att inan gjort kvinnor valbara till skolrilds- och fattig- viirdsstyrelser, men Atn~instone i Stockholni betyder detta slags in-
fly tancle relativt föga, sh llinge cle icke Icunna inv&amp;ljas vare sig bland stadsfullm&amp;ldige sjalf va eller i de niimnder, clein stadsfullmiiktige diir man dock iinnu ej utse, om man undantager fattigvArdsin %inildei&gt;., gjort bruk af clctta medgifvande.
Hvad ett dylikt hinnans ute- filutanck har att betyda, finner man diiraf, att dessa niimnder hafva vida större makt &amp; n stadsfullmiiktige sjiilfva, men till men.
för ii&amp;del~ss snabba och vederhaftiga behandling till stor del.
bestå a f.
iniin, s&amp; upptagna af andra sysslor, att de ha föga tid öfrig för koinmunens iirenden.
Det salmas, icke exempel på att bordlagds frågor in.01-n stadsfulli~~iiktige fAtt vanta på nfgörande i bAde S, 10, 1.4 och 20 Ar; till sf~daaa uppslrjutna iirendeil hör.
den för Stockholms llusmödrar.
så ytterst viktiga slakthusfrågan.
Kvinnor lm i nd~nga fall blittre tid iin man och iiro relativt fria kliii partisinile; de ha vaket intresse för praktiska frigor och falla icke s&amp; liitt of fe^ för byrikratismens frestelser.
Icke borde de d % för- glfves f&amp; bedja oin tillAtelse att aktivt tjiina komm.unen.
Siiger m m oas, att stadsfrilliniiktige ocksa ha att göra med och driineriilgen III.
fl.
saker, ' » son1 fruntimnier ej begripan, svara vi endast, att det göra icke hiiller nliin i allmiiilhet, utan endast de ingeniörer, soni till dylika arbeten iiro triinade.
Men kvinnor iiro lika mycket som 112.ii11 dugliga, att viilja goda arbetare och h811a dem till utförandet d ett koi-itrald.
Och frågar nian efter prejudikat från sadra larider, hiinvisa vi till Norge, diir kvinnor numera sitta i konzn~uiistyïelserna b8de i stiiderna och pk 1an.dsbygdei1.
Mczn inviiiider kanske, att den privata viilgöreilhetsverksam- heten redan ger ett tillriickligt arbetsfilt ' A t kviniim.
L %t oss då bara rtikna tipp nigra få af de stiftelser, afsedda till skydd och.
v8rd just för kvinnor eller barn, dar kvinior icke taga del i sty- relsen: Stiftelsen IConung Oscar 1: s ininne, Blindinstitutet i, Tomte- D Jultomtarna)) och » Barnavan- boda, Siillskapen, De f r ~ t t i viinner)); ~s nerna », Borgerskapets Iinkhus, Stockho1m.s stadsinissions barnhem, Stockholms stads alliniinila försörjningsinriittning, Stockholms stads uppfostringsanstalt vid Skrubba, Allrn.iinila barilhuset.
Som vi.
veta, stbr en del af dessa iilriittnin.gczr under stads- fullniiiktiges doinviirjo,.
men inan k m vara tiimligen saker på, att iifven de r e ~ privata ~t icke skulle sakna kvinliga styrelsemedlem- mar, diirest kvinnor funnes bland vAra stadsfullinäktige.
Ty offi- ciellt inflytande har alltid den egenskapen att titvidga det privata.
Z
Och vill nian uteslutande hänvisa oss till » kvinnans stil1.a inflytandes, så svara vi: s&amp; länge vi än ägt cletta rinflytand&amp;a, h d v a vi icke förniiitt hindra, att 30,000 af Stockholnis arbetare lefva som inneboende nied allt jimeboendesystenxts iiioraliska och fysiska elände, att utskänkningsbolagen genoni illojal konkur- rens hiimma all inatservering, som icke är förenad med utskkik- ning, att de officiella sedlighetsbestiimnielserna öka i stallet föp att minska osedligheten, att våra gator äro bullersanini are iiii Londons och vAra folkbibliotek fiänire understödda än Köpenhanins och Kristianias - för att bara framdraga niigra konkreta exenlpel, Låt det tysta inflytandet få öfverga till ett handlingens, och clet skulle bli den biista effektiva hjiilp för ' de många n~lin, son^ nu utgöra en svag minoritet i den o j i h n a striden mot privatintressen och lojhet!
Detta %r en niaktfrtiga, n x n livarför skulle vi för- neka, att vi strnfva efter makt att göra clet goda, att utöfva kviri11,zins egen gärning iiloni samhällslifvet .- detta san~hiillslif, soin alltför liinge utgjort ett heni utan husmoder.
Den moderna skönlitteraturen och ungdomen.
Ett d a n s k t uttalande.
Niii.
jag nu önskar diröja en stund vicl frAg: m Iivacl vi, lwiniior, Itiiiiim och böra göra för att v5rna clet iippvK~,zi-ide sliiktet, skola kanske niihiga tro att jag menar, hvacl vi skola göra niir vi e13.
g h g Extt alla cle miinskliga rattiglicter oss tillerk5nds, som v i k h p a för att uppnA.
hlen cletta ar icke meningen.
Jag vill t d a on1 liracl vi reclan n,~, utan alla clessa raktiglieter kuii-ina göra för att afiiigsna clet onda, som hotar att tillintgöra vKr ui~gdoin.
Vi skola allts&amp; utgA f r: ~n n-iiinnens sekelgainla sy i~punkt betriiflande kvinnorna: att de icke representera deii rtia fysiska.
kraften, utan cleii högre andligs niakten.
Med a~iclra orcl, att etiskt sedt Itviiinorna stil öfver dem sj " 1f va.
- Vi vilja icke frhga: hvarför da beröfva kvinnan h.~- \ larje mgnnisko- ratt, livarje yttre vapen, hvarinecl hon kan kampa för ljusets sak " ' '
S9 Hvaiför göra henne stridsoduglig?
H \; &amp;: för göra clen s. k.
» biittre I~ii; lfteil » om yadig?
Afiiiniien skylla pA att det goclas makt i och för sig iir sa stark, att clen skall segra öfver det onda 8ven ou1 den ligger m~lctlös, bunclen d c ' lrhundrsdens förclomar och oriitti firdiga lagar.
Jag ii.
]: icke enig mecl iniinn.en pfi clenim punkt.
Jag tror, att godt och onclt iiro iingefai lika fördelade hiellan könen.
Olyckan Kr blott clen, att lagen har gifvit den onde nzaimen ett förfar1ig.t Impen i hiinderila, iiledan den goda kvinnan, so111 sagclt, iir vapenlös, Hiirern ot satte]: i~ianiieil kvinnans iixfl~ijrta~~de, denna solens stilla kraft, soin stoi: i~~ens viilde icke kan m.otstA.
Detta inflytande tror jag i miinnens f: intasi antagit förl2dlsvis stora climension.ei:.
Men likviil - lat oss hA11a fast vid att inflytandet fians och SA uppstiilla fr5gan:)) Hur skall kvinnan p$ basta satt anvwncla det; ssn~ina? » Svaret blir: » Till fromma för barnen ».
Ty vii1 n1,2 man vid.
t.anke11 p5 den ~ppviisai~cle ungdomen rysa för den siid, som utsås ined hjiilp af den n.yare skönlitteratiiren.
Ilet ar som IINC~ inasl~rosplantai~.
Ett enda vindkast och fröet bl.Aseii ' bort öfver bker .och iing och ograset slhr rot, diir man.
minst iliiczi.
det.
Jag talar liiiï oin erf men11 eter hiimtade f rAn Dannmrk.
Den a£ vAr viirlclsberöni.de kritiker, Georg 13ran.desJ protegerade littera- turen, linr stort estetiskt varde den 511 in&amp; riga, med hiinsyn till nordisk kultur Izar den absolut ej varit af nagon ku1turbai: ancle betydelse.
Den » fria kiirlekeim bankrförare ha i loppet af 30 Ar icke blott sökt hålla den moraliska litteratiirea nere genoni att förhilila eller tiga ibjiiil den, inen de ha ocksa stiillt de sedliga viirclebegreppen sil pH liufvudet, att clen råaste cynism har kallats för frisinne, frigjordhet, sanning, iirlighet, ja, t. o. in.
för » kyskhet ».
Ett osedligt innehåll var tillrackligt för att en boh6me-ron-ian hur underhaltig so111 helst fick passera clen estetiska tullgransen.
Hade de h d t makt cliirtill, skulle cle @ rna stiiingt förliiggarnes clörrar för livarje Bok, som icke bar denna » frigjordhetsetikett ».
Och.
samma sorgliga paxtiskhet har satt ett frhgetecken vid Georg Brandes berönicla namn som kritiker och skall i framtiden göra det aY mer.
I&lt;ristenclo171shataren, som med liclelsefull ifver förfölj t olika t&amp; kande, itr ej mindre eil.
partiagitator, som betraktar a l t mecl eri grundad och beslöjacl blick.
Af kritikerns lugna ratt-.
faidighetskiinsla ' finns det så litet i Brandes ' natur, att ' samtidigt rhed att han ledde de europeiska litteraturströmningarna in öfver ', * '
.
Danmark, murade han igen det f6nster, som vette A t England.
Den engelska kulturströniningen gick i en riktning stick i stafl mot hans egcn, därför skulle det siittas en damk för den, danskma borde helst icke ana dess tillvaro, och d&amp; en man som Ruskin dog, kunde Brandes organ » Politiken » endast offra hononi iiAgra fA, likgiltiga rader.
Hvad %r fi-jljdeii af att alla clessa imanliga litteratörer under Arens lopp sökt utså det ondas säd; slapphetens, slöhetens,.
lifs- njutningens och lifsledans.
säd?
Icke annat iin ' lwad man kunde viinta, nardigen att nivån siinktes.
och att en de: l af de lwiiiliga, författarlie sökte, s&amp; godt de kunde, trampa i scwl.ina fotspår.
Och detta $r just ett sorgligt tidens teckeu, viil iign.adt att kdla till vapen hvar och en som sofver y&amp; sin post.
Shg i~iau icke i fjol, att ett flertal af Tysklands inest ansedda författare förklaracle, att nm11 nu miste sätta en d a k n för den orena ström, som m h g a krin- liga » diktare » ledde in på den tyska bokm.arknacleii, och att deras böcke~, som vor0 frtickare, gemeilare i sin perversitet och inoraliska sjuklighet %n hvad någon mans penna hittills vAgat nedskrifira, blefvo lasta, ja slukade af un.ga tyska flickor?
Och nu har ps, de senare Aren också denna Itviiiliga r %i~iistenslitteratur, inen med danska kvinnors signaturer, iiått frani till oss!
Namn.
behöfva icke iiiimuas.
Ar det icke tillräckligt att stiga, att iifven hiir det gamla ptistAeiidet kan giilla, att iiar en kvinna giir öfver griiilseii, tar liou ut steget längre än inaniien?
Och det sorgliga i har berörda fall består diiri, att några af dessa författarinnor verkligeil hafva talang, ett par ni ' den1 t. o. nz.
stor talang.
IIuru skola m vi kvinnor ställa oss .till den okyska littera- turen?
Skola vi verkligen tillåta att detta andliga gift triinger in i vhra lien13 Svaret blir först: hvarför liisas dessa böcker?
Ja, dctta beror dels pA Evas nyfikenhet, som garila vill smaka pA ' den förbjudna frukten, dels i den underliigsenhet, som visa: sig i en slags intellelrtuell fsiinga.
Man vill hdva skenet af öfver- lagsenhet, inan vill i det hela taget » vara nied ».
Det finns ingeii- ting inan i vår tid fruktar sh mycket som att anses för dum och bornerad.
I syiiiierhet fruktar en » iiltellektuell~ kvinna denna Beskyllning son1 pesten.
Jag liar sett en sådan kvinna, soiii sjalf personligen icke ville ha något att göra ined könslig orenlighet, köpa och läsa alla dessa böcker af iingslan för att hon annssJ skulle betraktas som en förliigad antikvitet-, som tiden sprungit ifrå,n.
Nen &amp; n vi 15sn dessa böcker, Iiur kunna vi d&amp; vänta alt vi skola blifm af imii dem?
Polisförbud &amp; blott en högst onödig rek1an-i.
SA liinge clet finiis köpare, finns clet ocksh förlaggare, som vi1 ja utgif va clem Nej, det gifves ingen m n a n r&amp;d!
Vi Iivii~i-Lor rnhste göra viht » inflytande », giilli: ' ~~~icle sCi mycket som möjligt genom att stinga benlinets clömar för den oseclaign litter~zturen.
Det finns ju kretsar, clar de unga flickorna tiifla ined de unga mannen uti ett rLxi %i-Lerczclt n jutningslif, son1 enclast liar sitt motstycke i de stora v %rlclstiicleri-La.
I cletta smnrnaiihang förtjänar clet att framhållas, att en mseclcl J .. öpei~l-ia~nsk liikare nyligen förklarat det konsta- teraclt, att 15isningei-L af osedlig litteratur iifven i sanitärt afseende har cle öclescligraste verkningar.
PLi k+i~-i~~oIco~~gresseiz i Chicago i början af 90-talet yttrade 1x1 a följ ancle: en Ii \ ~i » I3vnrför I~IZI ' VLL .vi kvin.nor från alla viirldens hem i norr, söcler, ijster och viister ~ a m l ~ i till t s detta möte?
Ar det för att sluta oss tillsairir~itzns mot n ~ m n e n?
Nej, för att sluta oss till- sammans iued iilunnen, med v5.r far, v5r bror, vhr iuan, vAr son, s&amp;som den biista inecll-ijiilpare G.ud liar gifvit honoin.
Vi vilja ' arbets i gemenskap med honom för att höja n-ihskligheten till.
en högre kulturell stAn (1punkt t - nien ' först och fr %.imst till en högre moralisk shdan.
Hvarje samhällelig strafvan, som icke hvilnr p&amp; mordens gruncl, hvjrflaï bort som fl ygsancl.
Vi sko1.a arbeta pils, att kiirle ' ken mellan 113an och kvinna stiilles så högt och S&amp; heligt, att ingen n&amp;r att lca8sta smuts pA elen. » Jag vill hiir tillägga hvncl jag nyligen ivarat p&amp; en förfragan frAn Aftonbladets reclaktion i Stockl-~olni: » Det finns ett arbete, sol-ii också i var tid st3.r öfver hvarje aiii-iat arbete, antingen clet giiller kvinnms sak, folkets sak, freds- saken eller arbetet för clen natiocicl1,z och politiska, shviil som den sociala ratteil.
Och cletta arbete iir kaiiq~en för att höja sain- fundets secllighet och moral - icke blott ined hiinsyn W1 köns- lifvet, icke blott med hiu-isyii till alkoholbrulret, m.en till hvarje förh~~llai-icle, diis det Iuiif ve]: niiinsklig sjalf behiisskning, sjiilftiikt och iiterhAllsamhet,.
~ v a c i hjiilper &amp; s politisk, social och nationell frihet, om vi iiro slafvu d vAm Iiigsta clriftei:?
H \:: trtill hjälper ' oss den stora viirlclsfrecleri 1iinclei.m cn~ellai~, niir roflystnaden och or5ttf %.rclighetens nncla fortfar att regera, livarje sainhiille, hvarje hem och het sa clcn ena ni iinni sknn.
nio t (h i an c1i.a 3 Huru of rj a '
.
iiro.
icke de fria republikaiieri~a i Nord-Amerika, och huru ofria iiro dc icke .i Frankrike!
Hvartill hjalper det kviiman, oin hon.
ei.hAller lika ratt nied inannen, ifall hon samtidigt, som det p i en del stallen sker, kastar sin moraliska kansla öfver bord likt en ballast, sonz: maii ej mer har bruk för?
Niir hon i stsllet för att söka höja sam- lijillet, nr med om att drap ized.
det?
Deii ganila och dock ab evigt unga sanningen: ' Hvad lijalper det miinniskan, om hon hela viirlclen och toge skada till sin sjiil? '
bör st&amp; son1 en ljreande v,2i.ning öfver hvarje stiingd clörr, som förer in till frani- tidens stora liiiltui: arbete. » Laura Ii ?i~ieler.
Tjanarinnefrågan.
TTAi: t sninliiille liar seclaii i höstas varit liiiigt upprördt af f r8gaii 01-11 D TjLnarimornes organisat.ioii) &gt;, som viickts på det l~ekanta mötct i Folkets hus i slutet af oktober, och cle följder clctsaii~i~ia ii~eclfört.
Mötets hela karaktgr, siirskildt.
den förargelse-.
viickande bein5nzniiigen) &gt;familjeslaf vini~ori, livarmed vAra tjiinariu- nor dar beteclinats, och som sedan blifvit ett af dessa bevingade ord imed bitterhet och ovilja i sitt följe, har i f r h början gifvit, liela salieil ett agitatorislit tycke.
Den hetta, som försports, &amp;.
öi-tise håll och - soin bl.
.s.
tagit sig uttryck i en hel syi~daflod af mer och iniiiclre uppbyggliga insiiiidare till v; otrtx dagliga tidningar,.
har till stor del berott pA den riktning, rörelsen allt ifrån sitt ursprung tagit.
.Ty clen onzstlindiglietcn, att tjiinari11,noïna genom sami-i-ianslutiiing önslm höja sin ställning, Ban i och för sig ej vara klailclervii.rcl.
Ge1~n.eizsainlietspïiii1ci1) e1i, tilliimpad på skval ii~clivicler som sainhiillsklesser, bör viil i våra.
dagar anses så pass crlii-iiid, att insil icke fAr vara blind för den betyclelse för dG lxlss ut \ reckling clensmina iiii~ebiiï.
Vi utgb sUedes f r i n cleii förutsattningcn, att det icke ar ~aken, sji-ilf eller tj5ii~wii~ii.eorg~t1iisatio11ei1 sisoin siiclan, det galler, utan clen forni I-ivsri cleii framtriidt.
Mötct i Folkets hus hade, som bekant, till följd tillsiittaiidet %t ' .en koiiii t (: i-~~ecl syfte ittt föra di tu ii frainiit.
Denna koiiiité,
93 däri shviil matinödrar som tjänarinnor voro representerade, utmyii-.
nade i bilclmiclet af en tjänarinneJ " o ' rening, d5ri visserligen niat- mödrar kunna ii-igii som passiva ledamöter, men diir de ej aga röst- eller besl.titaiiclerätt.
Progrminet för tj5nariiiiieföreningen innehhller, utom de ner abstrakta bestiimmelserna om syftet, gif- vetvis en rnängcl pun.
kter angående qiittet att vinna den .önskade I-iöjiiingen af kArens strillning.
Hufvudvikten har då lagts på ett kontrakt inellaii tjanare och husböiider, afsedt att klargöra deras 41nsesicl.i~ förhA1lancle.
Det iir kring detta kontrakt och de däri stipuleracle villkoren ineningarna hiiftigast kommit att bryta sig.
Erkiini-ias m&amp;ste att de personer inoni ~r~nisationskoniitén, soin 111czf ' t det otacksamina.
vrirfvet att söka reda ut den tilltrass- lade hiirfvan, efter bästa förinåga sökt iakttaga en moderat h&amp;llning.
Jiiunför i-izan det först utskickade förslaget till kontrakts- forl~luliir och.
det soin af.
tjiinarinneföreningen antagits, finner nlm, att det underkastats atskilliga inodifikationer.
Icke desto mindre.
har kontraktets form och inneha11 bland husnzödrarna i vår huf- vudstad väckt det största ogillmde, och den sympati,.
som de .niinars skulle varit redobogna att iiglia ht sina tjänande systrars.
sak, har förbytts i en kiinsla af misstroende, som icke kan annat 511 vara till skada för v&amp;rt heni- och familjelif.
Ha,.r giiller eil~ellerticl detsamma som vi yttrat om.
organisa- tionsidén.
Tanken pi % ett kontrakt iir ju i och för sig ej d g o t ondt.
Införandet ett kontrakt till regleraildet af hus- bondfolks ~ c l i tjiinares stiillning till hvarandra &amp; r visserligen någon- ting nytt, och silsoiii sildant fordras det en viss tid innan tanken triinger in i det dlniiinim nledvetandet, nien ogenomförbar eller obefogad iir den icke.
I det förslag till lag angående tjiiiisteaftal, ' dsedt att ersiitta den gainla legostadgan, som utarbetats en kunglig kon~ité, Ilar frAgail om kontrakt iifven kominit p i tal, ehuru endast i en reservtaiion.
Mojliglieten af faststiillandet af ett lagstadgadt tjiiiis tekoatral~t, 1-i.ar således iif ven frbii officiellt hall framkastats, 13ufvudsczken %r alltsA icke befintligheten af ett kontrakt utan hvacl som står i koiitral~tet.
Och dH måste det erk5ni-i.a~~ att det soin uppsatts af tjiinarinneföreniiigen iir alltför ensidigt affattadt f6i: att utan protester lruiina antagas.
Alla förpliktelser h a h a cliiri satts pli husmödrarnas sida, utan att tjiinarinnorna tyckt sig, behöf va niisinare precisera sina.
En did best~mmelser, siirskildt dcn oin eiz viss tiiiipenning för öfverarbete, har också, ej .qinst ur praktisk syi-ipuakt,.
ansetts oantaglig.
För öfrigt synes.
.
tjanarinnekomittin icke tillrackligt betiinkt oliklicteii incl1a.n ett hem och dess oräkneliga och oberakneliga sysslor och c11 fabrik med dess bestiimdt reglerade arbetsticlcr, hrilkct gör att nian mastc utgå frhi helt andra nornier vid bestiiniiiiaiiclet af ett koiit.rakts- aftal för det förra.
Men afveii om slitningen inellaii familjernas och tjiinariiinor- nas intressen under denna ledsanmla konflikt pi, sina hril1 varit.
ganska hiiftig, våga vi dock piista, att kiinslaii af att dessa iiitrw- sen p i det hela taget iiro gemensamnia, varit öfverriigandc.
Det sar också öfvertygelsen att detta var förhiillai~det soiii föranledde Fredrika-Bremer-Förbundet att dm 4 februari inbjuda en dc1 d Stockholn~s husmödrar till ett privntmiite i Syt hu~hiill~skolaiw lokal för att diskutera saken.
Till niigot faktiskt rcsultat Icddct icke detta möte, ehuru manga uttalanden, som dar gjordes, gáfw uppslag: livilka i framtiden niiijligen kiini~a Idifra friiktbiiranc ' ie, och det ar att hoppas att clen komit6 a£ 7 datiier, soin ci.ftt: r diskussionens slut tillsattes för att utreda friigan, skola tillgodogör:: sig mtinga af de kloka och besiiiningsfnll: ~ yttr: i~iden, som iiiider sammankomsten fddes.
p.
A .$ För det niirrarande ar frägans liige det r i hiir i korthet mgifvit.
Förbundet har naturligtvis rncd den störst a uppiimksnuih~t f ölj t denim rörelse, som angh sh godt son1 hela var krinnoviirld, iiien till följd ai det outredda skick hvari frägan f. n. befinner sig, ickc aiisctt det be- fogadt vidtaga ntgra initiativ i den ena eller andra riktningen.
sar.
skildt har det icke kunnat understödja det förslag, som bl.
a. fram- kastades p&amp; mötet: bildandet af en husinoder~föreiiing soiii mot- vikt till tj5nminiieföreningeii.
En sidan itgiird, Ufveii 0111 dess syfte aldrig så mycket vore riktadt pU befordrandet af den tjänande klassens basta, skulle af denna upptagas soiii en opyositioi.isytt- ring och just underbliisa det klasshat, man ar angeliigen om att motarbeta.
Hittills ar det blott en liten cicl af vira.
tjiinariniior, som anslutit sig till deii nya föreningen, livilken i det stora.
licln icke torde ha större sympatier bland jungfrurmi iiii blaiitl liiis- mödrarna.
Sätter man.
h h d t mot liilrdt, skulle nog f ijrhiillandct.
förändras, hela rörelsen skulle fA en anstrykning af klawstriti och drifvn tjanarinneföreningen in uncler socialisincn~ hiign, hvilket man har s5 starka skal att frukta, enledan det %r under splitets och hatets tecken detta parti alltid sökt vinixt eitia iindaxnd.
Vi ha sett de olyckssdiga följderna af p,zi.tistriclerna iilellan arbets- gifvare och arbetare, mångdubbelt öclesdiger blefve striden on1 den fördes in på hemmets botten.
Ett af de mest utmiirkandi dragen för den svenska kvinno- rörelsen och den förnämsta orsaken till dess franlgång är dess lugna, sansade förlopp, utan hvarje anstrykning af partifarg.
Hvad vi nu bevittnat är en våg af sainina rörelse och olyckan är, som vi först anmärkt, att den ej från början leclts i en besin.- ningsfull riktning, utan omhiindertagits från ett håll, som i sitt partis intressen iir vmdt att söka viicka split.
Genom en klok och kärleksfull behandling torde dock det hela iinnu kunna f % en lycklig lösning.
Sättet att finna en sadm lösning iir f. n. svhrt att ai~gifva.
Af vikt är det emellertid, att söka för sig klargöra orsaken till de nu ridande n~issförhAllandena.
Ty att sådana existera iii.
oveder- siigligt.
Det behöfs ej att ett hundratal tjiinarinnor samlas i Folkets hus för att protestera mot det bestiiende, för att m a l skall f&amp; detta Mmt för sig.
Den tilltagande obenägenheten för tjiinarinnekallet, som 11var och en inecl aldrig så liten iakttagelseförniåga kan konsta- tera, Sii tillräckligt viiltalancle.
Och dock - äfveii om fall ofta förekonma, då tjänarinnans arbetskraft och personliga frihet p&amp; ett hiinsynslöst och rattsvidrigt satt exploiteras af husbondfolket - kan nian väl tryggt påstå, att ' tjäiiarinnam stiillning Mcle hvad betriifhr löneförnlilner, min.skning af arbete o. s. v. viisentligeii förbiittrnts.
Tidens hum.anitära riktning, en tilltagande upplys- ning, allt tenclerar till att iitjiiima klassfördoii~arna och ej minst visas cletta i hållniageii mellan husbönder och tjiinare.
Forna tiders patriarkaliska förhållancle fanliljen~edlemmmna emellan, hvilket imn, lil&lt;soni så mycket af clet s. k.
» goda galda », kanske n; i. alltför beniigen att öfverskatta, existerar visserligen ej niera, men i stiidlet torcle procenten d llvad som menas med goda platser vaxa betydligt större nu &amp; n förr.
Betecknande hiirför var också, att af cle onikring 20 hiismödrar; soni yttrade sig pB det nyss nainnda privatmötet, ingen enda hade mnat iin de bästa personliga erfaren- heter att Aberopa betr,Zffande sina tjiiiinrinnor.
Och hvarför, frågm nian, iir icke desto mindre motviljan föl: tjänarinneyrket allt jämt ' i tilltagande?
Hrarför blir svårigheten att erhiilla goda tjiinare allt större, och hvarför står man allt oftare inför fenomenet att se en tjänarinna lanma sin förnlånligtz stiillning i ett förmöget,, viil onlhiilclaclt hem., diir t. o. m. utsikten
af en sorgfri Alclerclom varit henne tillförsii.kracl, f ör att söka slA sig iit p&amp; egen hand son1 söinnlerska, strykerska, hen~bagerska, med ett fattigt, striifsmnt, försnkelsefullt, i högsta grid prekiirt lif i perspektiv?
Och hvarför vaya stiiidigt skarorna d uiigzz kvinnor, som ströniiila till fabrikerna, med deras oftast illa aflönade, kropps- och sjiilsdödande arbete, uilcler det att tjiii~ariiiiieklasseii cleciineras 3 Ja, hvad iir orsaken.?
Ett af svaren lyder nog s %: det gr frihetsbegiiret hos iniinniskan som tager ut sin ratt.
Sak samma om den htridcla friheten ar cl~iiniirisk, ja, att den ofta innebiir ett inkngdubbelt tyngaacle sldveri; clet » att bli sin.
egen)) eller sråda sig sjdf s, som termerna lyda, tyckes iitöfva en lockelse, mot Ilvilken clet föga, lönar att argumentera.
Hvad clet nu &amp; iller gr att söka höja tjänsteklassens stiillning, ej minst i dess egna ögon.
Hjälpnzedlet ligger emellertid icke- i agitation vare sig pA ena eller andra hAllet, utan i en helt annan art af handling.
Nkgra boten~edel ha redan franlkastats: beredande af högre fackutbildning genom yrkes- liusl~ållsskc~lor och dylikt för tja- narimor, biittre kontrollerade koiz~i~iissionskontor, tjanare- och Alcler- donlsförsiikring, peiisionering o. s. v. Friimst skulle vi clock ~ i l j i ~ siitta det, att h a r och en i sin stacl, liiisböizcler som tjiinare, be- hjiirtacle den tendens i ticlea soul.
pekar pB clet praktiska arbetets fulla sociala jilmstalldbet inep intelligensens.
För öfrigt skulle nog tjiinarii~nefrBgan, 1ikson: i. s&amp; ~lzilnga andra sociala, ~~.i~ticlsprob1.em, lättare finna sin lösning, on1 den sai~liingen allt mer och nier blefve rotfast i det allmiinna ~nedvetanclet: att okuimighet i och försuiiinlaiidet af de ii,2i.i1iaste plikterna ar en af hufviiclgrunderna till alstrmclet af clen ofrihet, som inest fornedrar iniinniskan.
Kvinnorna o c h d e n kungl.
r o s t r a t t s p r o p o s i t i o n e n.
Dagens stora evcileniang ar afl5iriinandet till ïikscl,zgeii af - egeringsföïsl,zget röramle röstriittsfrAgai-i .. A.1lnziin röstratt uzed pro- ~iortionella val, se diir dess iai~ebörcl.
.
DA.
nzan enidlertid ined ' tanke pA Icvinnomns ~OstrCittskmf genom-.
liiser den af cl~efeii för justitiedeparte~ize1itet dgifna inotiyeringen '
.
.
.
till propositionen finner nian, att det kungl.
förslaget endast om- fattar ma12.
Kviimorna iiro icke tagna ined i riikningen.
Reclaii i de första punkterpa framhålles det, att den allin " alina röstriitten icke bör fattas så, att alla samhiills.medlenzmar utan undantag skola aga ratt att .deltaga i val till riksdagens represen- tanter.
Uteslutna iiro barn, cle soni för öfrigt ej uppiliitt viss stadgad alder, li.vinnor, samt de, som iiro förlustiga niedborgerligt.
förtroende, Atnjuta fattigunderstöd eller iiro satta i oiiiyiidighets- eller konlturstillstBnd.
Början af propositionen iir shledes ej lofvande.
Likviil mast?
man, dA inan laser vidare medgifva, att den, afveii ur Bvinnoriitts- synpunkt, betecknar ett stort framsteg mot propositionen 1902.
Då berördes visserligen indirekt kvinnans intressen i ' det bekanta tv&amp;röstsförslaget för den gifta niamien, djiri det heter, ratt familje- fadern, sAsoin iigande flera intressen att bevaka %n den ogifta mannen på visst.
satt kunde betraktas son1 representeraide familjen, siirskildt hustrun ».
Det luotstand just denna phnkt vackte, snart sagdt inom alla lager, torde iimu vara i godt minne.
Att kvinnan var utesluten från röstriittens förniåner, det var en tanke man sedan Arhuiiclradein 17jiiijt sig vid, men att den gifta mannen genom hustrun skulle erhAlla förstiirkt röstriitt, ansiig man dock gå kvin- nornas W i ra alltför nar.
Men intet ondt som ej hai något godt med sig, det obilliga i denila gunlct torde e j oov8sentligt ha bidragit till att mer allmänt yiicka kvinnornas intresse för röstrattssaken och ' fram.kallat den lifliga röstriittsrörelse, soin bl.
a. tog sig ett uttryck i den af herr Lindhagen iiiliimilade inotioiien oin kvlnlig röstriitt, till hvilken Fredrika-13renier-Förbundet tagit initiativ.
Två år hafva sedan dess förflutit.
Kvinnan iir fortfarande utesluten f r h röstriitt, nien talet 0111 mannen såsom hennes repre- sentant har förstniilmats.
I stiillet betonar justitieininistern uttryckligen, sedan h.an åberopat den skrifvelse, Föreningen för kvinnans politiska röstriitt ingaf Ar 1902, &gt;att eii viss giltighet måste tillerkiinnas en stor del af de skiil, som anförts för en dylik utstriickning af den politiska röstriitten ».
Shsom inviiiidning mot de framatillda for &amp; ingarna frainhålles endast, att från kvinnornas sida icke iiAgot dlinaniiare kraf på en dylik utstriickning försports », samt att röstriittsfrligms lösiiing för niirvarande i och för sig iir tillriickligt svAr utan denna samnianblandning.
SA långt oni deil kvinliga röstriittssakens nuvarande I ä g ~, från regeringsstc~ndpunkt betraktad.
FortgAr utvecklingen af kvin-
nornas rösträttsrörelse såsonz den börjat, liir det första af de tvii anförda skklen icke alltför lange h a h a giltighet, och hvad det senare angh, innebaï det ju ingen reell invändning mot den kvin- liga rösträttsiclén såsom sådan.
Den kungl.
rösträttspropositionen är saledes ett tuppfjät framåt mot mblet: kvinnans politiska nleclborgarriitt.
Sedan detta skrifvits, har bland andra motioner i röstriitts- frågan äfven framlagts en af hr .Sjöcrona i Första kammaren, hvilken ansluter sig till konstitutionsutskottets förslag år 1902, med den ändring, att komnzzmalt röstberättigad kvinna oclcsb m&amp; tillerkiinnas politisk valrätt men iclce valbarltet, att köpingar och miinicipa1san1- hallen må oberoende af folkmiiagden öfverföras till stadsvdkret- sarna, samt att de, som häfta för utskylder till stat och kommun, icke uteslutas från valriitt, on1 de före valet inbetalat utskylderna för det löpande och de två närmast föregående &amp; en.
Litteratur.
Mors bok, religiösa essayer, af Ågot Gjems-Selmer.
Föreliggande lilla arbete kallas på originalsprfiket » religi@se Tanker)), och det hade säkerligen varit biittre att i den svenska upplagan bibehålla titeln oföïiinclrad.
» Essayer » klingar mera anspråksfullt, mera stucleradt, och » Mors bok » %r just precis en samling af tan,kar öfver religiösa iimnen, nedskrifila under en följd af år, och troligen allra först satta p&amp; papperet endast för den skrifvandes egen skull, akta kvinliga tankar ined %det eviga kvin- ligas » onledelbara behag och friskhet och med en likaså kvinlig ringaktning för definitioner och dognier.
Sitt namn » Mors bok » tycks arbetet ha filtt, emedan det till mycket stor del kr skrifvet ur moderssynpunkt med ständiga jäm- förelser mellan företeelser p5 det andliga området och en mors förhållande till sina barn, liksom också förf.
på manp stallen riktar sina ord särskildt till mödrarna, de » i sJillliet stora », som iiga en kvinnas rikaste och största uppgift sig anförtrodd.
Boken innehåller några och sjuttio smh tankebilder.
Den börjar med några korta utlaggningar öfver bönerna i Fader vår och slutar med en liknande utläggning af Välsignelsen.
Men däremellan fylles den af ett ganska skiftande innehall.
Här fias tankar öfver citat ur Drumn~ond, Ibsen, Björnson, Selnla Lagerlöf m.
fl., ja, t. o. m.
ur Strindberg (fastiin citatet frim sistnämnda f ö d inskriinker sig till ett enda ord: » Urbilden », och man har litet svhrt att fatta, hvarför just Strindberg slrdl sta för det ratt ofta anviinda uttycket).
Det ar niistan öfverflödigt att nämna, det i en bok sådan som denna hvart och ett af de angifna citaten p&amp; något satt anknytes till det andliga eller moraliska områclet.
Det allra mesta ar ocksa ekrifvet öfver bibelcitat.
.
Det sr en upphöjd och adel lifssyn, som ger sig uttryck i fru Gjeins-Selmers arbete.
Det talar till oss on1 en varmt kan- ncande personlighet med blick för allt stort och goclt, och oin en lefvande tro, soin vuxit sig stark i pröfniagens stunder.
Rarleken iir det grundte~na, som gei~.omgAr hvarje blad, Guds karlek uppen- barad i ICristus och kärleken n3iinniskor emellan, som kan för- vandla jorden till ctt frideils hem.
Hela naturen.
ligger för förf.
son1 en enda stor uppslagsbok, dar vi pA hvarje blad kuizna för- nimma Guds röst, och för att förnimn~a den rösten behöfva vi endast uppliita vara l-ijartan och blifva som barn, clog~ner och liiror iiro l-iiir af ringa viiirde, ofta snarare till hinders, och t. o. m. syndanöd och sjiilaångest vika som nattens skuggor för, det befriande ordet » I aren rena », ty » ren ai.
du i Guds ögon, för s&amp; vidt .du vill det ' goda, vill gifva sanningen och kiirleken rum i din sjal)).
Det finnes mycket som, ?,r sant och frigörande i denna enkla och ljusa lifsAskHclnii~g.
Men nog kan man fråga sig, om inte, en hel del saker iiadH blifvit litet för latt &amp; i %rdade.
Det blir inte just in: lnga dogrner kvar efter författarinnans sållning, och sant h ju också att dogmer sclsonz sd$nnn lefver ingen miinniska af.
Men det vill synas mig, som om innerst inne i dessa gamla laror, hvilkas drakt synes iiutidens barn så föråldrad, ofta gömde sig en langt djupare psykologisk blick, &amp; n de ana, som ha SA brådt att rycka upp dem med rötterna.
Så t. ex. med lQan om arfsynd.en, som fru Gjeins-Selmer s&amp; ofta och h8tigt angriper.
Finns det inte någonting däri, som ar endast alltför sant, 8ven 01x1 dogmen, mekaniskt fattad, kan verka förlamande på viljan?
Inte heller tror jag att det ofvan citerade ordet » I k e n rena » får fattas alldeles - på det satt förf.
har synes taga det.
Viljan till det goda kämpar kanske innerst i hirarje manniskosjiil, men denna vilja ensamt lyfter viil icke anden till den absoluta renhetens sfar, 8ven om den iir en nödviindig förutssittning för det reningsverk, som en högre makt än vår egen ensam kan utföra i hjsrtat.
Det kan dock ej vata annorlunda al1 att en miinniskas innersta uppfattning af de religiösa tingen alltid blir något mycket indi- viduellt, soin icke i sin helhet kan accepteras eller ens riktigt fattas af andra.
Det ar heller inte frhga om att bjuda oss något slags andligt system i denna bok.
Afen arbetet har i alla han- delser, mycket att gifva oss genom den varmt,.
personliga öfver- tygelse och den ljusa och kiirleksfulla blick på lifvet, sonz enkelt och öfvertygande triider oss till mötes i d.etsamma.
, ' F. E. '
.
I
Föreningsmeddelanden.
Till Finsk Kvinnoförening, soni lördagen den 20 febr.
firat sin 20-Ars- fest, liar Fredrika-Bremer-Förbundets styrelse afsändt ett sh lydande telegram: redr rika-Hrerner- örb bu ii det, hiiiclraclt sända representant till finska systerföreningeiis tjugo Arsfest, deltar af varmaste Ii järta i märkesdagens firande.
Beundrande er striifvan, hämtande mod och exempel af er hand- lingslrraft uttalar Förbiiiiclet förhoppiiing oin en ljus fraintid för ert sain- fiind och frn111gAng för vk storn sainfällda sak. '
* Fredrika-Bremer-Förbundets folkbildningsarbete phgk fortfarande ined föredrag i Liljeholinens skolhiis.
Den 11 febr.
talade frökeii Hedvig Sidiiex öfver ämnet: ~Wykterhet, hälsa och ekonomi * snint den 20 febr.
fil.
kand. frölzeii Elisabeth Skarin om D Giistaf II Aclolfs bariidoin D.
A Ha.galiinc1, där i höstas en föreclrngsvecl&lt;a var anorclnacl, upptages föreläsiiiiigs \ 7erks~n111eten h y o och iiilecles onsdngen deii 24: febr.
niecl: ett föredrag n£ frölieii Lotten Dahlgreii öfver * Fredrika Hremer och Fredrika- Breiner-Förbiiiidet).
4 (Ett privat.
diskussionsmöte i ~ ~ ~ i i r m I " i l i i e f r ~ linde g ~ n * nf Förbiindet morclnnts den 4 febr.
kl. 7 e. in.
i 8 9 % HiishKllsskolans lokal l 9 Vestrn, Träc1gkdsgat: an.
Inledare var, frii Agcla Montelius.
Se for öfrigt, zirti.keln.
oin B tj %nariniiefrAgan~ i föreliggalicle häfte.
F r h s k i l d a h ' åll.
.
.
Föreningen för kvinnans .politiska rösträtt i Stockholm hade onsclageii den 17 febriiari sitt hsmöte i K. F. U.
3f: s stora sal iiiicler fru Emilia Broomés ord£örandeskap.
D&amp; £öreningensa iincler h e t s lopp iit- öfv~de omfitttande organisations- och iipplysiiingsverksninhet säkerligei~.
redaii är Dagiiys läsare v %lbelcaiit genom de talrika notiser, son1 tid efter: Innan förekon~init i tidskriften, pffpekn vi endast att föreningens med- lemsantal, so111 vid slutet a£ 1902 utgjorde 282, ilii iippgar till 1,118, hän- visaiicle för öfrigt till dess utgifiia tsberättelse.
Seclnn denna och revi- sionsberiittelsen iipplästs och styrelsen beviljats ansvnrs.£rihet, företogs sty: relsevd; hvilket utföll sh, att hela den föregiieiide styrelseii Atervaldes iitom fröken A. Skoglund, soin.
iiiidaiibeclt sig Aterval.
I hennes- ställe invaldes frii S. Lyth.
Därefter &amp; skuteraclesa iitigra staclgeändringsförsla.g, hvwaf clet viktigaste gällde, biiruvida föreningen skiille utse siippleanter eller styrelsen sliiille äga rattighet att komplettera sig själ£ vid iincler nr-.
betstdret intraffacle valmiser.
Efter eii Mig cliskiissioii beslöts att s8soin hvilande stadge %~iclringsförslag n.n taga försltget on1 val jandet af 3 supple- miter.
Vidcare beslöts, att föreningen skulle inbjuda hii£viidstadens kvinnor till ett alli~iänt möte, dar deras koi~~niiinalpolitiska ÖnskemBl skulle cliskii- terns, och att i lililiet inecl förra Aret vid jnstuiidande staclsfiiIlin %ktige \ rai inrätta vdbyriler, för att g&amp; de röstberättigade kvinnorna ti~llhaiida med iippl y siiingar.
Slutligen fattade inötet enlililligt följmde resoliitioii, som slid1 tillstal- las niotioniiieii Doin gift kvinnas stiilliiing~, vice h~raclshöfding Karl Staaff:, Med snlediiiiig af lir I.arl St: i.affs motion: aiig: ~encle klargörande af den gifta liviniians stallniiig i besliattningsafseencle fAr Föreningen för kviniixiis politisli: ~ rösträtt i St~ocldiolni iittnla sin lifliga ansliitniiig till de i cleniin motion frninstiillda ÖnskeinBlen.
Föreningen lim- seclm Börjaii af sin verksamhet Iignnt frBgan oin clen gifta livinnxiis 1~oiimiin: i.la röstriitt nlycken iippiil %rlisainhet och p&amp; olika viigar koininit till erfarenhet 011-1 den olilarliet, soin i detta fall .vidlAcler skattelagstiftniiigen och clhraf följande osiilcerhet i dess tilliAinpiiing.
In- koinstskatteförorcliii~igei~s besth~iininelser hafva ökat sviirigheterna för deii gifta kviriii tiis Kt,ii jiitaiide af koininiiiid röstrtitt, för l.ivillren, ii tan.för skatte- lagstiftniiigen, icke 1Br finnas nfigot principiellt, liinder.
DA det för sunhtil.lets sulid: % iitveddiiig icke kan vara likgiltigt, om deii stiii~dipt viisaiide sk: traii: tf gifta kvinnor, soin Ilafve egendoin iiiicler egen .förvaltning, fia11 begagna sig a£ det koi-i-irniinala iiiflytalicle, hvilket t.illlioniiiier bfriga Iilix ' livalificeracle meclborgare, fllr l?
' öreii~ingeii för kvinnans politis1; a röstr %tt i Slockholn-i uttaln den förhoppning, att riksd: igen inhtte I~ifnlln ile xf rättviss, följdriktighet och sainhiillsgagii iinotiverizcle bestiiin- Iivilk: ~: d h r 1 .. St,: i.affs motion förorclas.
D irielser i, f ii: ~.i.iislngstifti~i~igeii, I ' ' 9 '.
Kvinnan i postverkets tjänst.
Geiieralpost.st0yrelseii har iiii sent, omsider inkoinmit till k. nmj: t med en begiirsii o111 fit.gärders vicltfi.gancle för att bereda kvinliga posttjiinste iniiii sainin: % pensionsrätt, soin redsii tillkominer iilaiiliga iiiiiehafvare af motsvar: ancle tjiinster vicl yostverliet.
Denna begiirsii motiveras clels med:, tt det vore stateii sil.som: wbetsgif \ mre ovjirrligt att lata sina uttjänta krinlign tjiiiisteinaii £: illa anhöriga eller Iiomii~uneii till last, clels inecl den skada, soin post \ ~erliets drift och ekonoini diiille licla af ittt behöfva behhll~ kvinnoriitt i sin tjänst, sedan de ej Iäugre vor0 fiillt mbetscliigliga.
Gensral- poststyrelseii p \ .pek: u ocksh vikten: tf att dess: i. Btgärder vidtagas fortast möjligt, enär clet reclnn nu finnes flere kviiiliga posttjänsteiutLn, som siiwt uppnlitt cleii lefiiads&amp;lcler, vicl hvillceii manlig posttjäiiste~iian %r berhttigad: ttt erhillla peiisi ?n, och att veclerbörande ni ylidigh eter sildedes iiloni clen: närwi ' aste tiden skola stH inför nödvandigheteii att i hvtqje fall pröfva och att frain- afgöra de a1is1) rA.k p5, Blclerdoii~siiiiclerstöc1, som sakerligen lron-~nxi, stallas.
Men odisR de kv: ~.rvarande kvinliga posttjiinstemIinnen skulle föror- sakas svdrigheter, oin pensionsrätt ej snart tillcleludes dem.
Jii längre clet -
dröjer innan de erhfi.lla densainma, ju större skulle nämligen da de retro- a.ktiva afgifter blifm, som skulle behöfva upptagas af dem, dB pensions- ratten sliitligeii blir dein tilldelad.
* Motioner vid årets riksdag soin.
speciellt beröra kvinnans intressen, ha hittills inli %inuats inom Första lianlinsren af hr Filip Boström rörande: Kvinnan vid vc " cra 1ärovc~-ii, hvari föresliis,: ~tt riksd: ageii, ined anledning af l~roverlrspropositionen, ville i slirifvelse till R.
M: t: anh: Plla om iitredning och fördag till erforderliga &amp; t- guder för iitvidgnucle a£ Irvinnas rätt att i likhet inecl mnu bli befordrad till lärarebefattningar vid de d.lmänna 1aroverl; en.
Vidxre föresl5r iiiotionBren, att riksdagen i frOLga om sainskoleorga- .~iisntioiieii mAtte uttala sig för, att för kvinlig larare bör principiellt fordras sainma kompetens som för manlig, att kvinlig larare bör i afseende B tjiinstgöriiig i skolans samtliga ldztsser komma till full likställighet med inan snint att kviiilig 18rare afveii i öfrigt, i den niAn riksdagen finner en nBrmare profning nf £örlioi.llandena redan .nu kun na därtill förailleda, mh vinna lilistfillighet mecl inanlig larare, samt slutligen att $i.mneslsirarinna, som träder i gifte, ina vara ovilllrorligt skyldig att afg8 frln sin lararinne- be£ attning.
I Andra kamin.
: iren vacktes af hr Lindhagen en motioii i samma ' syfte, men mecl den olikhet, att ämnesliirarinna ej slriille behöfva afga efter giftermhl.
Bland andre motioner liiiiiiia antecknas: I h d r a kammaren: nf hr Magnus Höjer: om ändring i telegrafver- kets stat; a£ hr Save: om seminarielti,.rarinnorna.s tjiinste8rsberiakniiig; n£ hr Berggren m.
fl.
: om skarpning af best~mmelserna om mannens plikt att bidraga till hustruns och iikta barns iinderbOL11; af hr Almqvist m.
fl.
: ' om anslag af 10,800 kr.
till facksliolan i huslig ekonomi vid Uppsaln en- skilda laroverk; af hr 13yströin: om ratt till borgerlig vigsel för dem, som %ro hanvisade utesliitande till kyrklig vigsel; ' samt den p&amp; annat ställe omniimda motionen af lir Staaff: oin rätt för gift liviuna, som har egen- dom under egen förvaltning, att beskattas nieclels siirskild debetsedel £ör.
sig; om s1; ylclighet för henne att själf iippgifva denna egendom; samt att gifta ma1; m-s inkomster ej vidare m&amp; stmnmianräknas i fraga om medgif-.
vande af bevillningsfritt afdrag och om beräkning af inkomstskatt.
J: B e r l i n 19 febr.
Riksdagens utskott liar trots protester frbn rege- ringen beslutit föreslH, att kvinnor skola hafva rösträtt till de nya köp- mansrätterna.
e i n n a n s allt jamt ökade ekonomiska arbete framhölls, och en mecUem af centern varnade regeringen att ignorera kviiinorörelsei~ Stöclrer talade varmt för livimans röstratt.
Inrikesministern Yosa- clowsky sade, att hela lagförslaget skulle £örfdla, om.kvinnans rösträtt insattes.
Detta oaktadt röstade hlott en ledamot mot ändringsförslaget.
