# ID: svediakorp-per2739
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Hertha
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Hertha', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1916
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 11,828
# sentences: 813
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-hertha
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
.
.
.
.
.-.
PROMENADKJOLAR -,: -.
- - i alia prislägtxi f &amp; ii, kr.
st. L SIDENKJOLAR -.
Elegaeta '.
.
.
....
S- '.
Solida 4 BiH ' ia: .BESTALLNINGAR mottagas och uti; ii~as p &amp; dagen och utan provnib sfl.4tasb.
. '
STocKHoLMs KJOLSAB-RIK - ~al&amp;killnadsgat8~ 9, - 2 b * A T. lW6.
- .Riks 01 &amp;.
av stilfidla Presentartiklar i svensk kristdi.
-.
- --.
i .A ---.
Vackra nyheter.
dtta pri~~dtgeni- --.
-.
.
De vens ska K.cistsillglasbrukens ~llrstlljningsniagasin 20 Birger Jarlsgatan 20 a I a II S ~e~erin~siatan - _ 5 ...
.
.
.
R I L.
~. '
7638 BIRGER JARLSGATAN B - mm.
tel. 28004 Alltid i l y r r ' de sista nybetema i Wtdlga BLUSAR K ~ D N I N G A R.
-- en ateller ' för.
.be !st&amp;ilningsr 2 sh31 elegantare som ' - enklare toaletter. '
g kb+ ANNA-LISA QVICE - - SIDEN &amp; MANUFAKTUR.= Telefon 539 AFIIAR l Malraii.
* -.
arnu .iyhtf &amp; i a tars ta U W ~ I
ARGANG III 15 DECEMBER 1916 HAFTE 20 H E R T H A 1917. örker och dödens skugga vila över världen och det fordras i sanning mod och härdad vilja att nu se framåt och arbeta framåt mot nyamål.
En ogenom-.
.tranglig förlåt döljer framtiden, ingen vet vad som gömmes darbakom.
Men ett nytt å r bryter in.
Den tidskrift, som vill tala För svenska kvinnor och bara fram deras vilja och önskningar, måste trots tidsmörkret se dettanya år som en ny period av framtidsmöjligheter.
Den måste arbeta framåt, dag för dag, med viljan sträckt mot de förut ställda målen och med kraften obruten att bakom dem ställa ännu andra, nya.
Vad vi vilja har alltid varit något t v a r s igen o m d e t gamla.
Och detta ar det, som gör det möjlig: f ö r o s s att ännu sträva för en fram- tid.
Tvärs igenom det gamla, med sprängande av dess orättfärdighet och dess mörker.
Med detta lösensord vill Hertha gå in i det nya h e t s arbete.
Och den vädjar till svenska kvinnor att gå tillsammans med den på denna vag, För de speciella uppgifter och de frågors behandling, som falla inom tidskriftens område, har Hertha att räkna med samma värdefulla rned&amp;betarehjälp som under det gångna året.
Hertha utkommer som hittills den l ' sta och 15:de i varje mhnad med undantag av juli och augusti, således med 20 häften om året.
Förbundsmedlemmar erhålla tids kriften genom Fredri ka-Bremer-Förbundets byrh, 48 Klarabergsgatan, Stockholm, till ett pris av kr.
3: 50 pr år.
För icke-förbundsmedlemmar sker premumeration å posten, då priset a r kr.
5: - pr Br; kr.
2: 75 pr halvhr.
REDAKTIONEN.
Försvinnande typer.
en som har några tiotal av år bakom sökare och nya finnare, p &amp; samma sig får många anledningar att jam- g h g som gamla typer utplanats.
föra förr och nu, så snart han en smula Försvunnen ar t. ex. den forna iit- ser sig om i livet.
Det vill synas som präglade " koketten *, ett kant species om med de gamla fortskaffningsmed- i förra seklet, av svensk skald ställd lens - familjevagnens och rapphö- inför ratta utan ett enda anförande av nans - försvinnande åskilliga slag av förmildrande omstandigheter: personnager, som stundom upptogo dessa " Svara!
huru kan du schackra med ditt pund fordon, aven försvunnit frhn livets skåde- SH oförskämt?
- - På allt kvinnovärde plundrad, vet du ej vad bana.
I dessa prästbristens tider kan det kärlek är?
t. ex .ej bli tal om några konsistorii skjuts- Att bli fjäsad och beundrad ar ditt skönaste hästar ", som prackas på det ena prast- begär.
- - .huset efter det andra, därför att de Leende martyr för - skinnet, varför pliga dig m h t e någonstads finna tak.
Den forne ihjäl?
Föll det aldrig dig i sinnet att du ock har universite ts- " överliggaren med proble- nigon själ? "
etc. etc. matisk existens uppstår knappast längre.
Annu mindre de gastande kavaljerer, Innan världsbranden vande upp och som långa tider hö110 till på herrgårdar ned på det alldagliga, spelade koket- som sallskapsbröder.
Motstycken till teriet helt visst en betydande roll i de onekligen intressanta original, vilka Frankrike som i Tyskland.
Knappast ännu mot.
slutet av 1800-talet kunde någon fransman fördömde utan miss- föra en undangömd tillvaro i småstäder kund koketteriet, som ansågs vara eller på landsbygd, förekomma knap- varken fel eller förtjänst, bara ett salt past längre.
För mannen har arbetet till disposition, som fick begagnas med för karriären blivit ett tävlingslopp i måtta, liksom andra kryddor.
De auk- brusande tempo, med ett störtande offer toritetstroende menade, att naturen aldrig här och dar, medan flertalet fortsätter handlar utan stora avsikter: hon skapar i sporrsträck.
Hur pass genomgripande en instinkt blott för ett allvarligt, allmänt förändringen på etikens område sam- ändamål.
Naturen har hos kvinnan ned- tidigt blivit och hur hög stegringen till lagt koketteriet - d. v. s. konsten att harmonisk individualitet lämnas har betjäna sig av sitt behag - för att dar- med lämna henne det vapen hon be- å sido.
Kvinnornas frammarsch har inte höver.
Och kvinnan, som mera distinkt haft något skarpt tempo, men förand- urskiljer naturens röst an mannen, be- ringen inom deras led är påfallande.
tjänar sig av detta vapen, hon gör det Genom att betrakta kvinnovarlden för- på samma satt som sensitivan drar för- står man bäst, hur tiden växlat färg, del av sina rörliga blad.
Varje kvinna hur nya idéer och mål skapat nya som älskar vore berättigad att använda D
H E R T H A - 42i sitt " vapen ", ty det tjänade en akta lidelse, Man kunde hänvisa på historiskt dramatiska ögonblick, påminna om mötet, mellan drottning Louise av Preussen och Napoleon i Tilsit 1807, omMaria Theresia och ungrarna och andra lik- nande tillfällen.
Man var övertygad att vid alla stora tillfällen skulle " naturen " taga ut sin rätt.
Moderna tyska pennor försäkrade, att intet annat modernt kulturfolk hade skapat ett så lågt kvinnoideal som det tyska, ty de högsta dygderna ' hos en kvinna hette undergivenhet och försakel- se.
Även Tyskland kände dock till andra hinnodygder än negativa.
Medeltidens adelsdam var ofta mera bildad och ande- rik an adelsmannen, som ständigt lag invecklad i rofferier och strider.
Men nationens utarmning efter trettioåriga kriget frambesvor en kvinnotyp av idel självförnekelse.
Det har ju alltid varit vanligt att kvin- den stora tyska typen av lärda vuxit upp - en jordmån, vattnad av kvinnors svettpärlor och tårar.
Men så har ju också Tyskland hållits över vattnet i: dess sämsta tider och Fått behiilla sin.
andliga rang bland nationerna.
De negativa kvinnodygderna ha ernel- .lertid numera aven i Tyskland måst ersattas med positiva.
Månne, koketteri skall kunna trivas i den nya tyska atmosfären.
Ack, vilka nedtryckande förskjutningar inom borgerlig tillvaro kriget skapar!
Vilka siffror skall en kommande befolkningsstatistik ha att uppvisa - fem eller tio giftasvuxna kvinnor på var giftasfahig man?
Koketteri ar utan tvivel en * produkt av sarnhallsförhillandena och ej.
en naturdrift.
Icke blott småflickor an- vända sina ögon till favör för sina in- fall, treårsbarn av mankön kunna bedja med blickar fullt ut lika övertalande och lyckas lika bra.
Hjälplösheten nor i tider av nöd för fosterlandet off- m å s t e ju tigga sig Fram.
Men det hjalp- rat sina smycken, liksom tyska kejsarin- lösa tillsrhdet hör till barnildern och nan nu påbjudit nedsmältning av en bör icke fortfara livet igenom.
Den som stor del av kejsarhusets prydnadsföremål.
Tysklands kvinnor ha sedan långa tider tillbaka måst offra högre varden an guldprydnader: gratie, bildning, talanger och mycket annat, som skattas högt.
Pedantiska, i växten knutna husmöd- rar ha offrat sitt eget kön.
Allt för sönerna - intet för döttrarna!
Söner maste på något satt väpnas för att slå sig igenom tillvaron.
A t döttrarna fick man lämna koketteriet som fångstkrok till levebrödet.
I Tyskland hördes för- säkringar att " den goda husmodernsu .. och den " gamla mönsu sparpenningar .gemensamt berett jordmånen, ur vilken tanker på koketteriet som naturdrift tanker sig det i förbindelse med kvinno- barnet.
Barnslighet passar knappast som distinktionstecken för den moderna kvinnotypen.
Men kvinnlighet och svag- het har man nu en gång gjort till syno- nyma begrepp, och vissa begrepp äro lika hårdnoppade som Kettil Runskes kohud.
Av den fick, som bekant, plockas ett hår vart hundrade år.
Koketteri a r konstgrepp och kan ingen högre rang och värdighet f8.
Dar det verkliga kvinnliga behaget finns till, verkar det alldeles av sig självt, liksom allt skönt.
Koketteri ar ingenting annat an.
surrogat.
Den som inte kunde göra sig gällande genom någon andens makt eller skaffa sig utvägar på grund av medborgarskap maste gripa till det enda, som stod till buds: ockrandet på vissa inscin kter hos det motsatta könet.
I samma mån som ockrande blir obehövligt, blir det förnedrande.
Kan den moderna kvin- nan tänkas hålla fast vid det?
Den typiska koketten ar hos oss faktiskt försvunnen.
I den nya kvinnliga gene- rationens psykologi ar inte plats för koketteriet, och dettamedvetande stärker självkänslan.
I så gott som alla bättre forna hem, valbergade och mindre valbergade, före- kom som bekant den ogifta kvinnan - ettdera som dotter, svägerska, kusin eller främling, den " gamla mön ", " rnam- sellenu eller " nuckanu enligt populär karakterisering.
Den stora dogmen i ' kvinnan för hemmetu hade idel trogna bekännare.
Ar ut och år in gjorde ogifta kvinnor tusen små och stora tjänster åt föräldrar, åt samtliga familjemedlem- mar.
Det hade de ju tid till, ty de fingo inte nöta några skol- eller lärdoms- bankar under 10-1 5 år för att sedan fullfölja ett mål.
Men hur betraktades den forna hemflickan av allmänna opinionen, av samhälle eller stat, och vad hade hon i gengäld för ett livs strävan?
Wilberforce t. ex., den berömde filantropen, ar så stockblind på båda ögo- nen för betydelsen av hemflickans livs- verk i dotterns eller systerns skepnad, att han liksom lättad kan utbrista: " förr tycktes det inte finnas något område, dar de ogifta kvinnorna kunde gagna, men nu kuniia de alltid finna en upp- gift i att vårda de fattigau.
Malthus ä r den förste, som fordrar respekt för de ogifta kvinnorna.
Hur våra egna stora män sett på mön, hemflickan, ar för välbekant för att man skulle gitta upp- repa det.
Inte ens de unga flickorna, som nödgas gå sin väg genom livet utan boksynthet, skonas av skalden: de sidenklädda pigor små, son; flitigt pH sin näsduk nappa, ty lätt koncepterna de tappa.
En och annan ansprakslöst anlagd manlig natur ar emellertid redan på sjuttonhundratalet djupt gripen av det våld, som med berått mod begäs mot kvinnosjii2arna.
Så t. ex. en skåning, tullnären Anders Borg, som en dag gör en resa tillsammans med f. d. löjtnanten, dåvarande prästen Gabriel Lamerus från Ystad.
Herrarna kommo i ord- växling om kvinnans kvaliteter och rätt i äktenskapet.
Borg förfäktade hust- runs ratt att ha sin fria vilja.
Lamerus, som i eget äktenskap praktiserade mot- satt åsikt, blev så het, att han - vräkte kvinnans riddare ur åkdonet i lands- vägsdiket.
Och Nils Magnus Berlin skriver 11 998 till Greta Cajsa Svedbom: " Mannen vilja endast ha fruntimmerna som vackra dockor eller dugliga att sköta ett hushåll men för sig behålla förmånerna och nöjena av en högre upplysning och odling.
En av de skad- ligaste och fastaste fördomar, som en till- tagande upplysning får att kämpa emot ".
Att fördomarna visat sig " fastai ' kan inte disputeras.
De ha inte varit några Jeriko-murar, som ramlat sedan man tågat omkring dem sju gånger.
Sjuttio sinom sju och litet till ha krävts.
För
423 H E R T H A den ouppnådda politiska rösträttens seger ar nu icke värt stalla horoskopet.
- Det behövdes sådana genomgripande omvälvningar i hela tillvarelsemekanis- men, som dem de stora uppfinningarna skapat, och slutligen behövdes ett för- ödande världskrig för att lyfta den sista bindeln från manliga ögon och låta dem i fråga om kvinnlig själsläggning och förmåga upptäcka vad vår herre redan i skapelsens tidiga dagar dekre- terade, då han på nytt tog människan i ögnasikte: " hon ar som en av ossu.
Så länge kvinnan uteslutande upp- offrade sig för hem och familj utan att kräva något för personligheten, så länge var och förblev hon i åskådningen den mindervärda.
När hon fullgjorde vad samhället då begärde av henne, var hon en nolla i samhället.
Det är först sedan hon lytt sin egen röst och börjat arbeta på sin rent.
personliga utveckling, som hon får sate och.
stamma i kommun och t. o. m. i stat.
Men det a~ först när hon tillverkar ammunition, som en av hennes segaste politiska motståndare faller till föga och erkänner henne som fullkvalificerad medborgare och ställer en sådans fulla rättigheter i perspektiv.
Den stora dogmen - hurgårdet med den?
Nu för tiden finnas knappast andra hemflickor än rika.
Rika flickor förbli inte sa sällan hemflickor av fruktan att förväxla spekulation med böjelse.
För ffickor, som inte ha pengar, äro kun- skaper och yrke en nödvändighet i vår tid.
Den forna hemflickan, ofta oänd- ligt öm och osjälvisk, är jordad.
Men vilka ha kallblodigt bragt henne om livet om inte egentligen mannen, som just aldrig vor0 måna om hennes väl, så länge hon levde.
Tanklöst och själv- fallet togo de emot hennes ganska olönta arbete för hemmet, kanske mun- tert gnolande: PH överblivna kartans ö, p i gamla fröknars S:t Helena dig satt vid tirpilen allena och dö!
och lagg dig mössa till - en Och nu är hon borta.
forna olönta trogna hustomten kommer aldrig till- baka.
Men den nya tiden bjuder .ju ersättning i den skolade, avlönade yrkes- kvinna.
som frivilligt valt hemvsrd som METTA GREGER.
livsverksam het.
I Ny skandinavisk fredsgrupp.
.
P i ett nyligen i Stockholm hillet möte be- slöto svenska, norska och danska sektionerna av Internationella kvinnokommittéen för varaktig .fred att ' inom denna kommitte bilda en skan; dinavisk fredsgrupp.
Sektionerna företräddes vid detta möte av Anna Kleman, Mathilda Widegren, Ellen Palmstierna, Anna Lindhagen och Nina Andersson, Sverge, Emily Arnesen, Norge, Thora Daugaard, Clara Tybjerg och Eline Hansen, Danmark.
Denna nya sammanslutning vill samla de skandinaviska kvinnorna till fredsarbete enligt det program, som antogs vid Internationella kvinnokongressen i Haag.
Den vill söka upp- ratthilla det internationella samarbetet och hi11a högkvarteret i Haag underattat om resultatet.
Dess uppgiW ar vidare att förbereda skandina- viska sektionernas deltagande i en blivande kvinnokongress vid fredsslutet.
Enligt exempel frin Danmark startar den svenska sektionen i dessa dagar en fredspropa- ganda, som syftar att söka ett ekonomiskt och moraliskt stöd hos svenska kvinnor för denna kvinnornas fredskongress.
Sektionen önskar bilda en fredskedja, i vilken alla kvinnor kunna inträda, som med sitt namn vilja stödja det inter- nationella fredsarbetet och skänka en fredskrona.
Listor kunna rekvireras hos fröken Mathilda Widegren, Sibyllegatan 59, Stockholm.
I
Våra önskemål i äktenskapslagstiftningen.
.
.
et i de samtliga tre nordiska län- D d e r n a pigiende äktenskapslagsstift- ningsarbetet, som man genom till- sättandet av den skandinaviska familje- rättskommisionen sökt bringa till så stor enhetlighet som möjligt, har allt från början av .. kvinnorna följts med största intresse.
Annu en yttring av detta in- tresse, till de Förut framkomna, var det möte, som onsdagen den 6:te dennes p4 anordnande av Fredrika-Bremer- Förbundet hölls i Grand Hotells vapen- sal i avsikt att bereda medlemmar av skilda kvinnoföreningar tillFalle att in- för ledamöter av den skandinaviska familjerättskommissionen framföra sina önskemal beträffande giftermålsbalkens omarbetande.
Det var en talrik och representativ samling kvinnor, som infunnit sig, och som också kunde glädja sig åt att familje- rättskommissionens samtliga ledamöter kommit tillstädes.
Bland dessa senare hälsades med alldeles siirskilt intresse den danska och norska kvinnliga leda- moten av kommissionen, d r Estrid Hein och höjesteretsadvokaten Elise Sem.
Sedan fru Agda Montelius med nhgra orienterande ord öppnat mötet, lämna- des ordet åt fröken Mathilda Stael von Holstein, som i klara och raska drag antydde linjerna För de önskemål, som svenska kvinnoföreningar redan genom sin i deras till lagberedningen inlämnade skrivelse givit uttryck åt.
Den .huvud- fordran, som där kommit fram, betonades också av talarinnan: full likställighet mellan man och hustru i äktenskapet och således ett självfallet avskaffande av mannens målsmanskap.
Fru Gertrud Törnell talade därefter i ett kort och sakrikt anförande för nödvändigheten av att en medlande myndighet upprättades, med en man och e n k v i n n a som förordnade medlare, vilken skulle h a.
att träda emellan i fall där tvistigheter uppkommo inom äktenskapet.
Ur denna medlande myn- dighet skulle sedan den dömande myndig- het organiskt framväxa, vilken skulle i sista hand ha att behandla ärenden av denna art, vilka icke skulle dragas in- för ordinarie domstoI.
Kvinnor skulle aven har vara sjäIvskrivna medlemmar.
Giftorättsprincipens aktiva tilliimpning fick sin målsman i fru Karin Holmgren, som med varme och kraft betonade det riktiga och Önskvärda i att denna i lagen redan fastslagna princip verkligen genom- fördes, i förening med boskillnadssyste- met, nagot som ju också varit grunden for det s. k. Stjernstedtska förslaget.
Man kommer då till att hemmets samt- liga inkomster bleve en enhet, uppde- lad lika på bida makarna, vilket miste förordas siisom praktiskt och psykolo- giskt riktigt och som det enda verkligt effektiva sättet att betrygga hustruns självständighet inom äktenskapet, Vidare underströk talarinnan önskemålet av att vid sidan av ett principalsystem flera system i lagen fastställdes samt rättigheten att under äktenskapet kunna övergh från ett system till ett annat.
Sedan fru Anna Sterky framhållit arbetarekvinnornas syn på saken, särskilt vändande sig emot den uppdelning av inkomsterna som det Stjernstedtska för- slaget Framkommit med, framhöll fru Montelius i nägra korta ord sin för- hoppning om att skiftningarna i kvinnor- nas önskningar kommit fram genom de gjorda anförandena samt uttalade sin förvissning om att vi med lugn och för- troende kunde lägga vår sak i familje- rättskommissionens händer.
Höjesteretsadvokaten Elise Sem och professor Bentzon framförde därpå ett tack f6r det tillfälle som beretts dem att lyssna till de svenska kvinnornas önskemål, och efter detta vidtog ett angenämt samkväm, där mera privatim vid tekoppen meningar byttes och det för alla så viktiga ämnet vidare debatterades.
H E R T H A 425 Lärda tyskor under gångna tider ..
IV.
Kring diktarefurstar och.
romantiker.
et adertonde århundradets sista de- cennium och 1800-talets första å r beteckna den tyska litteraturens guld- älder, Goethes, Schillers och Jena-ro- mantikens tid.
De vittra intressena upp- slukade då alla andra, delvis till.
och med de sociala och rent vetenskapliga, poesien var alla tankars brännspegel, de stora skalderna betraktades som livets medelpunkt.
I överensstämmelse.darmed inriktades naturligtvis bildningslinjerna, och den kvinnliga lardom, vilken efter " kanslo- samhetens " avblomstring blev modern i Tyskland, antog i allmänhet den form man med ett träffande ord kallat " esteti- cism ".
Det var icke kunskap i döda spräk och teologiska stridsfrågor eller ett visst kvantum bokligt vett, som nu- mera fordrades av en " lärdu dam, utan fin allmänbildning och djup förståelse för litteratur och konst.
Tyskland hade fått ett nytt kvinno- ideal, och dettas seger över det ' gamla återspeglas ingenstädes bättre an i Goe- ' thes liv och författarskap.
Den fram- träder tydligt t. ex. vid en j.ämförelse mellan " Wertheru - det trånsjuka kanslosvärmeriets yppersta produkt - och de klassiska konstverk - " Iphige- nieu, " Egmontu " Tassou - diktaren utgav efter resan till Italien (1786).
Själv hade han emellertid .långt förut tillägnat sig en annan uppfattning av kvinnan: ankomsten till Weimar år 1775 hade i detta som i minga andra han- D; ' seenden hos honom framkallat ett om- slag.
kultur, som dar slog emot honom, var icke vanställd av ytlighet, flärd och tillgjordhet, utan adlad av all- varlig strävan efter det högsta, av fri, adel mänsklighet; den sanna, djupa kvinnobildning han dar lärde kanna hade.
intet att göra med sentimentala över-.
drifter.
Hovet i Weimar, dar, Goethe från början mottogs som daglig gast och snart blev en högt värderad van, var.
samlingsplats för intellektuellt betydande män och kvinnor, och härskarinnan vid detta det berömdaste bland alla " muser- nas hovu i Tyskland, kanske i hela världen, var an kehertiginnan A n n a A m al i a.
Både genom tradition och per- sonlig smak hade denna furstinna beva- rats för kulturvidriga antipatier mot fruntimmersstudier.
Hon var en braun- schweigisk prinsessa, dotter till en av Fredrik den stores systrar, och harstam- made alltså på mödernet från " den filo- sofiska drottningenu och " vinterkonung- ens " lärda familj.
Hennes uppfostran var visserligen icke särdeles vårdad och av- bröts tidigt, d &amp; hon vid sexton års ålder (1756) förmaldes med den unge hertigen av Sachsen-Weimar.
Endast i musik hade hon från början åtnjutit den yppersta un- dervisning; i alla andra ämnen måste hennes goda huvud och självstudier vid mognare Ar fylla luckorna.
Men livligt in- tresse för lardom, konst och vitterhet hade hon medfört från föräldrahemmet.
s en. '
H E - R T - H A - - - 426 - Nar Anna Amalia sedan efter ett kort äktenskap blev anka och under närmare tvenne årtionden ledde förrnyndaresty- relsen för sin son, Karl August, lade hennes åtgöranden grunden till Weimars litterära hegemoni.
" Dag och nattu, bekänner hon i sina efterlämnade an- teckningar, " studerade jag för att bilda mig själv och göra mig duktig i upp- fyllandet av mina plikteru.
På förtjanst- fullt sätt skötte hon regeringsärendena; framför allt hade hon till mål att i andligt avseende höja det lilla landets tillstånd.
Hon inrättade ett bibliotek, tillgängligt för alla, gav undervisningsanstalterna, framför allt universitetet i Jena, pe- kuniärt understöd och framstående Iarare- krafter, engagerade dugliga skådespelare- trupper och gynnade all skön konst.
Som uppfostrare för sina barn kallade hon till Weimar sådana man som Wieland, Knebel och Goertz, och hennes närmaste omgivning bestod nästan uteslutande av lärda, vittra eller talangfulla personer.
Isynnerhet blev detta fallet, sedan Karl August själv övertagit regeringen, förmalt sig med L o u i s e av H e s s e n - D a r m s t a d t, " den s tora lantgrevinnansu yngsta dotter, och med den weimariska hovkretsen införlivat Goethe, Herder, Einsiedel och manga andra litterärt betydande män.
Anna Amalia fick då både tid och.tillfalle att av hjärtans lust hänge sig å t intellektuella sysselsättningar och ett lustigt, otvunget sällskapsliv.
Hon höll eget hov i sitt uWittumspalaisu eller; på lustslotten Tiefurt och Etters- burg, och dar musicerades, målades, diktades, Förelästes eller spelades ama- törteater med lidelsefull iver.
Konstnärer och författare vor0 ständiga gäster vid ' - ---.
-.
- - -- - .- -.
-.
-- hennes berömda tebord eller glada afton- samkväm, dar kvicka infall och snillrika samtal avlöste varandra.
Med 1790- talets ingång blev hovlivet i Weimar mera stilla och kretsen kring Anna Amalia trängre.
Mer än någon- sin utfylldes då hennes dag av studier och skön konst.
Knappast något vetan- dets område eller ni3gon talang var främmande för henne.
Hon sjöng, spe- lade och komponerade med stor far-.
: dighet, satte bl.
a. musik till Goethes sångspel " Erwin und ElmireG och fann sköna melodier till flera bland hans lyriska dikter.
Hon tecknade master- ligt, målade i olja och hade särskilt i fråga om porträtt en saker hand.
Men aven lärda studier fangslade hennes intresse.
Hon vas mycket språkkunnig och sysselsatte sig tidvis uteslutande med historia eller naturvetenskap, i synnerhet experimentell fysik.
Ett annat bland hennes älsklingsämnen var gre- kiska, vilket språk hon med outtröttlig flit började Para sig vid fyllda fyrtio ärs ålder.
Wieland sch den franske filosofen Villoisons vor0 hennes Iarare i " gudar- nas spriku, och med deras hjälp läste hon snart nog t. ex. Anakreons oder!
och Aristophanes ' skrifter.
Hennes fröjd över dessa studier var gränslös.
" Hur har jag kunnat vara så övergiven och icke förr fått göra bekantskap med detta själens spriik!
", skrev hon till Knebel.
" Det förekommet.
mig, som hade jag nu förflyttats till en annan värld; min själ flyger så lätt tillsammans med den älskliga duva, vilken pickar bröd ur Anakreons hand.
.
. "
I Anna Amalias närmaste omgivning var den fula, puckelryggiga hovfröken
H E R T H A 427 - - - p - L u i s e von G ö c h h a u s e n i fråga om begåvning och bildning en av de mest betydande personerna.
Ganska träffande har hon en gång skämtsamt karakteri- serat sig själv på följande sätt: " Geni i överflöd, men kan ingenting uträtta! "
Hon var sprudlande kvick, alltid skämt- sam, alltid vid gott lynne och upplagd för intellektuellt tankeutbyte, skrev massor av snillrika brev men avhöll sig från all litterär produktion.
Den ryktbaraste bland alla det " klas- siska " Weimars genialiska damer och tillika den bästa typen för hela esteti- cismens kvinnobildning var emellertid C h a r l o t t e v o n Stein,föddvonSchardt.
Hon hade från barndomen varit bestämd till hovdam och fått en franskt färgad, mångsidig, men tämligen ytlig uppfostran.
I kretsen kring Anna Amalia hade sedan hennes rika anlag, fina smak och mot- tagliga sinne bildats, och i ett omaka, glädjelöst äktenskap) vid sidan av en man, som ej ägde den ringaste förståelse för hennes själs behov, hade hon ut- vecklats till en allvarlig, djupt tänkande och kännande personlighet, hos vilken allt skönt, allt ädelt och sant fann gen- klang.
Hennes anletsdrag lyste av god- het och intelligens, hela hennes uppen- barelse tjusade genom själfullt behag.
Innan Goethe gjorde hennes personliga bekantskap, hade läkaren Zimmermann, vilken samlade material för Lavaters fysiognomiska verk, visat honom fru v. .Steins silhuett.
Under densamma hade då den unge diktaren skrivit: " Det skulle vara det härligaste skådespel att s e hur världen speglar sig i denna själ ".
Någon tid därefter var silhuettens origi- nal spegeln for Goethes hela värld.
Under mer än tolv å r agnade han henne den högsta känsla han någonsin gav en annan människa: hon var för honom på en gång syster, vän, älskade och förtrogen, föremålet för hans.
bästa tankar, kamraten vid alla hans studier, rådgivaren i alla hans planer.
Lärd i egentlig mening hade Charlotte v. Stein icke varit före sin förbindelse med Goethe.
Hon ägde väl alla den tidens vanliga Fardigheter, musicerade, ritade, målade o. s. v., hon var mycket beläst och skrev själv både dikter och tillfällighetsdramer; hon talade utländska språk och förfogade över visst icke vanliga kunskaper - i flera ämnen.
Men det var först genom samvaron med Goethe, som hennes hag vändes även till vetenskapliga studier.
Han önskade ju dela alla intressen med henne, och det var hennes största fröjd att få del- taga i allt, som rörde honom.
Tillsam- mans läste de sålunda Spinozas " Etiku och Buffons " Naturepoker ", fördjupade sig i växtlivets mysterier och Xaran om människans skelett, studerade jordskor- pan och stjärnhimlen och genomforskade både gammal och ny världslitteratur. "
H u r gläder det mig icke ", skrev Goe- the en gång till den sju å r äldre väninnan, " att allt intresserar dig, att jag i dig har en kar kamrat vid allt vad jag företager mig! "
Så blev Charlotte v. Stein i sin högsta lycka, i kärleken till Goethe, en lärd- kvinna och vann en framstående plats i den tyska kvinnobildningens historia, om än hennes största betydelse ligger på annat håll, nämligen i det hon per- sonligen varit för Tysklands störste diktare. '
.
För.
övrigt fanns det under denna vitterhetens glansperiod även kvinnlig lardom enligt fader Gottscheds gammal- modiga begrepp, utan direkt samman- hang med litteraturens framstående namn.
Hertiginnan A m a l i e a v S a c h s e n - G o t h a (f 1826) tillägnade sig stora naturvetenskapliga kunskaper, särskilt i astronomi, medan hennes gemål fann tillfredsställelse i en sentimental " själs- vänskapu med den älskliga, lungsiktiga Auguste Schneider.
Professorskan El i s e N o l d e (- f 1802) hade jämte aktnings- värda talanger i bildande konst och diktning särskild böjelse för fysik och kemi.
I bägge dessa ämnen ägde hon stor lardom och skrev omfattande arbe- ten, vilka dock aldrig blivit tryckta.
B e n e d i k t e N a u b e r t (j- 1819), dotter till en professor i Leipzig, fick en lärd uppfostran med klassiska språk som huvudämne.
Senare slog hon sig pA historiska studier och blev författarinna.
Hennes romaner utkommo alla anonymt.
De omfatta ej mindre än femtiofem band och behandla mest historiska motiv.
Särskilt lyckade äro åtskilliga bland hennes f01 ksagor.
Ivriga botanister vor0 K a t h a r i n a H e- l e n e D ö r r i e n (f 1795) och riksgrevin- nan F r a n z i s k a v o n H o h e n h e i m, den sistnämnda en av tidevarvets allra märkvärdigaste kvinnor.
Hon var en fattig adelsfröken, utan nämnvärd bild- ning, men intelligent och mycket vacker och hade vid unga å r gifts bort med en missbildad, andefattig baron v. Leutrum.
Hertig Karl Eugen av Wurt- tem berg, som övergivits av sin gemål - en dotter till markgrevinnan Wilhelmine av Bayreuth -, vann Franziskas kärlek.
Hennes äktenskap upplöstes, och hon levde sedan manga %r vid hertigens sida s - m erkänd mätress.
I verklig- heten var hon landets härskarinna och utövade ett välgörande inflytande p &amp; dess angelägen heter.
Hon var också allmänt omtyckt, om det än väckte mycken avund, att Karl Eugen, när han omsider blivit änkling, gjorde henne till sin lagliga gemål (1785).
Franziska var den drivande kraften vid stiftandet av hertigens berömda militärakademi, Karlsskolan i Stuttgart, dar den unge Schiller var en bland eleverna, och själv övertog hon högsta ledningen av en nyinrättad " école des demoiselles ".
På sin egen bildning arbetade hon oavlåtligt, lärde moderna språk och läste ivrigt den tyska poe- siens nyare alster.
Framför allt älskade hon emellertid naturen, skrev själv mindre botaniska verk och kunde i växtkännedom tävla med själva mark- grevinnan Caroline Luise av Baden.
Indirekt kan man räkna grevinnan Hokenheim till kvinnokedja ' n i Schillers liv, ty bortsett från mor och syster var hon det första kvinnliga väsen, som gjorde djupare intryck på hans fantasi.
Under vistelsen vid Karlsakademien skrev han år 1778 en hyllningsdikt till hertigens sköna älskarinna * och henne tog han sedermera som modell för Lady Milfords ädla, älskliga gestalt.
Men de intellektuellt mest betydande damerna i kretsen kring Tysklands an- dre " diktarefurste ".
vor0 C h a r l o t t e v o n Kalb, systrarna v o n L e n g e f e l d och C a r o l i n e v o n Dacheröden,seder- mera Wilhelm von Humboldts maka, alla fyra utmärkta exempel på esteticismens
H E R T H A kvinnoideal.
Gedigna specialkunskaper ägde de väl icke, men omfattande allmanbildning, stor beläsenhet, djup förståelse för poesi och konst och fram- för allt förmåga att intuitivt begripa sin tids vittra snillen.
Den vackra Charlotte von Kalbs upp- fostran hade varit mycket bristfällig; anda tills hon som ung fru i Mannheim (1784) lart närmare kanna och älska Schiller, hade hennes lektyr valts på måfå, och med modersmålets rattskriv- ning förblev hon hela livet igenom på krigsfot, Förbindelsen med Schiller hade emellertid ett genomgripande inflytande p i Charlottes hela personlighet och bragte även mera ordning i hennes studier.
Under den första skilsmässan från sin nyvunne van läste hon syste- matiskt filosofiska och historiska auk- torer, t. ex. Voltaire och Herder, Rollin och Robertson.
De älskande återsågo varandra 1787 i Weimar, dar Charlotte för några å r slagit sig ned och blivit en av intelligenskretsarnas främsta me- delpunkter.
Goethe var i Italien; men fru v. Kalb sammanförde Schiller med de flesta bland stadens övriga berömda personer: her tiginnan Anna Amalia, fru v. Stein, Corona Schröter, Herder, Wieland o. a.
Samtidigt förstod hon att på fint satt fullända sin vans yttre uppfostran, avslipade med lätt hand det kälkborgerliga i hans vasen och bibringade honom den förnäma världens levnads former.
Hennes inflytande på den store man- nen skulle säkert ha blivit både vittom- fattande och varaktigt, om han icke snart nog i erotiskt hänseende glidit ifrån henne.
Även Hölderlin, Jean Paul Rich- 429 ter m. fl.
betydande man vor0 tidvis fa- scinerade av Charlotte v. Kalbs tjuskraft.
Mer an de flesta kvinnor till och med på den tiden kunde hon medkannande och medskapande tränga in i en konstnärs- själ, väcka intresse och tända snillets lågor.
Dar hon erfor sympati, kände hon inga gränser, skydde inga ansträng- ningar, tog energiskt itu med nödvan- diga studier, läste med outtröttlig flit för att.
bilda sig och skärpte på alla satt tankekraften i bestämt syfte.
Så hör Charlotte v. Kalb till de kvinnor, vilka genom nara förbindelse med sin nations främste diktare tillagnai sig Uestetisk " lärdom ..
Vad hon intellektuellt vunnit i ett växlande liv, rikt på olyckor och lidan- den, blev på ålderdomen hennes vär- defullaste skatt.
Nar hon, blind och utfattig, funnit en fristad i Berlins kung- liga slott, blev jämte minnena från det förgångna en obetydande skriftställare- verksamhet hennes enda glädje.
Hon dikterade d å.
sina memoarer, en roman och några andra litterära försök.
Från förbindelsen med fru v. Kalb, i vilken han icke funnit verklig tillfreds- ställelse, hade Schiller flyktat till två systrar, Charlotte v. Lengefeld, som efter ett par å r blev hans hustru, och Caro- line v. Beulwitz.
Pb ett egendomligt satt, vilket knappast äger motsvarighet i personhistorien, hade de gemensamt bemäktigat sig hans hjärta.
Han hade slutit intim vänskap, ett s. k.
" tre sjalars förbunda, med dem bägge, och sedan det avgörande ordet fallit mellan honom och den ogifta systern, Charlotte, un- derhållit ett slags dubbelförlovning, i vilken tredje personu, Caroline, spe-.
lade huvudrollen.
Den verkliga fästmön hade lidit under dessa onaturliga för- hållanden, och om det Schillerska äk- tenskapet likväl blev lyckligt, så låg orsaken därtill lika mycket i Charlottes kärlek och uppoffrande hängivenhet som i Carolines ombytliga känslor.
Hon vände snart sitt intresse åt annat håll, skilde sig friin sin förste man och gifte om sig med Schillers ung- domsvän, Wilhelm v. Wolzogen.
Både Charlotte Schiller och Caroline v. Wolzogen vor0 intelligenta och ta- langfulla, men den sistnamda var avgjort Överlägsen systern i begåvning och personlig utveckling.
Henne kan man utan tvekan kalla snillrik, medan Lotte Schiller hörde till medelmåttorna.
Ca- roline var i besittning av en utomor- dentligt livlig ande och rörlig fantasi, uppfattade allt med lätthet och omarbe- tade produktivt de mottagna intrycken.
Redan före bekantskapen med Schiller hade hon tillägnat sig stora kunskaper, särskilt i filosofi, och då hennes me- ning var tongivande i det Lengefeldska hemmet, fingo samtalen där gärna en metafysisk anstrykning.
De filosofiska tankeutbytena med henne lära ligga till grund för Schillers " Geisterseher ".
Själv uppträdde Caroline med fram- ging både som belletristisk och biogra- fisk författarinna.
Nar hennes första roman, " Agnes v. Lilienu, &amp; r 1797 a- nonymt utkom, gissade till och med sådana kännare som Schlegels, att Goethe vore författaren.
Längre fram, efter sin mans och sin sons död, ägnade sig fru v. Wolzogen nästan uteslutande &amp; t skriftställeri och blev den produk- tivaste bland alla esteticismens damer.
Hennes " Schiller ' s Lebenu ar ett mycket förtjänstfullt arbete, skrivet med varme och isynnerhet utmärkt genom god, livfull stil.
Även Charlotte Schiller var smittad av tidens författaremani, om an hennes litterära alster bara prägeln av dilettan- - tism och icke kunna mäta sig med systerns.
Men sammanlevnaden med Schiller var en god skola, som förstod att utbilda aven små anlag.
Han över- vakade sin frus poetiska och novel- listiska försök och överlämnade själv flera av dem till trycket.
Efter makens bortgang (1805) grep hon allt oftare till pennan; det finns en hel del rätt fina dikter, recensioner, fragmentariska memoarer o. s. v. av hennes hand.
Och liksom systern ansåg hon hela livet igenom läsning vara en av dagens viic- tigaste sysselsittningar, icke för nöjes skull, utan som nödvändigt, oum bärligt bildningsmedel.
Det var i alimänhet ingen " lättu lektyr de valde: Veda, Platon, Ciceros brev, Fénelon, Rochefoucau !d, Madame de Stael o. s. v. Bland de damer, vilka givande och mottagande stodo i nara intellektuell förbindelse med den äldre romantiska skolan,voroCarolineSchlegel-Schel- Iing, D o r o t h e a Veit, H e n r i e t r e H e r z och R a h e l L e v i n - R o b e r t de förniimsta.
Caroline hade vuxit upp i " känslo- samhetens " Göttingen, och hennes mog- nare ungdom hade varit fylld av märkvar- diga levnadsöden, vilka ytterst burits upp av en stark personlighet och livaktiga vittra intressen.
Som Wilhelm Schlegels maka, sin svåger Fredriks avgudade väninna och föremälet för
H E R T H A den unge filosofen Schellings kärlek, var hon under 1790-talets senare hälft Jena-roman tikens medelpunkt.
Kring hennes snille och tjusande umgänge koncentrerade sig kretsens sällskapsliv; inför hennes gedigna kunskaper, utom- ordentliga beläsenhet, fina smak och säkra omdöme prövades hela riktningens litterära företag.
Till skillnad från.
de flesta andra bland esteticismens kvinnliga represen- tanter framträdde Caroline icke i egentlig mening som författarinna.
Hon skrev val ett och annat för trycket, kritiserade nya böcker, översatte ur Shakespeares dramer, recenserade Wilhelm Schlegels skådespel " Jona o. s. v. Men det var alltsammans endast för att hjälpa sin man och städse i djupaste hemlighet.
Först i slutet av 1800-talet fick eftervärl- den genom publicerandet av en samling sköna, i konstnärligt hänseende troligen ouppnådda brev, vilka hon skrivit till sina närmaste, göra bekantskap med Ca- rolines storartade skriftstallaretalang, med hennes förståndoch fantasi,makt över språket, poetiska kraft och rika bildning.
Dorothea Veit, Moses Mendelssohns dotter, Fredrik Schlegels trogna levnads- kamrat, ställes visserligen av sin svä- gerska Caroline grundligt i skuggan, både i Mga om snille, lärdom och personlig livsstyrka.
Men hon var i alla fall en begåvad kvinna och skulle säkert ha kunnat uppnå en.högutvecklingspunkt, om icke hennes rent av fanatiska kärlek till en fullblodsegoist stäckt hennes andes vingar och överdrivet religions- svärmeri längre fram i viss mån ställt henne på fientlig fot med den tidsriktning hon genom anlag och böjelse tillhörde, 43 1 Född och uppvuxen ' i Berlins högt bildade judiska kretsar, hade Dorothea hos .Henriette Herz gjort bekantskap med Fredrik Schlegel, romantikens genialiske unge profet, hade skilt sig från sin förste man och följt sin van som hans icke lagvigda maka till Jena.
Där, i romantikens centrum, upplevde Do.rothea en kort intellektuell solskens- tid (1 799- 1802).
Hennes ' kärlek till poesi och vitterhet fann riklig näring; hennes lust till studier och bokligt vetande tillfredsställdes, och hennes bildning mog- nade snabbt.
Själv skrev hon då htskil- liga bra saker, framför allt första delen av " Florentin ", en ofullbordad roman, som röjer aktningsvärd författaretalang.
Däremot var hennes skriftställeri efter giftermålet med Fredrik Schlegel i litterärt hänseende skäligen värdelöst.
Dorotheas ungdomsvän, Henriette Herz, född de Lemos, även hon judinna och uppvuxen i Berlin, var väl den lärdaste bland alla romantikens kvinnliga med- lemmar.
Den undervisning hon som barn åtnjöt var visserligen bristfallig och redan vid femton års ålder giftes hon bort med en läkare i Berlin, Marcus Herz.
Denne var emellertid en för- ståndig, mycket lärd - man - Kants älsklingselev -, som strävade efter att fullända sin barnsliga lilla frus upp- fostran.
Så fick Henriette som gift under många år metodisk undervisning och förvärvade betydande kunskaper.
Ja, det visade sig, att hon var ett lingvis- tiskt geni, och då flit, vilja och energi icke fattades, blev hon med tiden en ny Maria Schumann i fråga om språk- kännedom.
Hon kunde hebreiska och latin, grekiska och spanska, behärskade
.
franska, engelska och italienska lika bra som sitt modersmål och studerade både portugisiska och de skandinaviska språken.
Senare tog hon till och med lektioner i turkiska, malajiska och san- skrit.
Även i andra ämnen, såsom fysik, geografi och historia, bedrev hon all- varliga studier.
Det är emellertid mindre genom sin lardom Henriette Herz erövrat en plats i den tyska kulturhistorien an genom estetisk bildning och livligt deltagande i tidens huvudsakliga intresse, de Ii tterära frågorna.
Som ung var hon medlem av det bekanta Dygdeförbundetu, till vilket bl.
a. Wilhelm och Alexander v. Humboldt, Karl v. La Roche, Sophies son, Caroline von Dacheröden, Sophie Mereau och Dorothea Veit hörde.
På 1790-talet var den Herzska salongen lika berömd som Rahel Levins och samlingsplats för alla Berlins vittra personer.
Henriettes utomordentliga skönhet, djupa bildning och oantastliga satt att vara förskaffade henne en lång rad av vänner och beundrare.
Den främste bland dem alla var Schleier- macher, vilken aratal igenom var hennes dagliga sällskap och utövade mycket stort inflytande på henne utan att något erotiskt element tycks ha funnits i deras förhållande.
Det sags, att Schleiermacher anlitat Henriettes hjälp vid utarbetandet av sina " Monologen ", och han såg igenom hennes Översättningar av rese- skildringar, innan de trycktes.
Även Tieck, Wackenroder, Brinkman, Göck- ingk, Börne m. fl.
betydande män hörde till det Herzska hemmets när- maste umgängesvanner.
Trots sina yttre företräden, sin präktiga karaktär och stora lardom kunde Hen- riette Herz i det personliga umgänget på intet sätt tävla med t. ex. fru v. Stein, Caroline v. Wolzogen, Charlotte v. Kalb eller Caroline Schlegel.
Hennes begåvning saknade poetisk firg och spänstighet, hennes uppträdande bredde en viss kyla omkring sig, och skrift- ställaretalanger förfogade hon icke över.
Både hennes brev och de memoarer hon efterlämnade äro medelmåttiga.
Den tredje av Berlins berömdaste judinnor, Rahel Levin, sedermera fru Varnhagen v. Ense, vars snillrika aper- p s höra till världskulturens basta och finaste, stod likaledes i direkt eller indirekt förbindelse med diktarefurstar- nas och de äldre romantikernas kretsar och var en märklig representant för esteticismen omkring år 1800.
Men hennes största betydelse i den tyska kvinnobildningens historia tillhör dock tiden efter frihetskrigen, Bettina v. Ar- nims, Henriette v. Paalzows och Hel- mine v. Chezys tid.
Aven A m a l i a v o n Helvig, född v. Imhofl, vars dikter Schiller tog in i sina u Musenalmanachen ", och författa- rinnan J o h a n n a S c h o p e n h a u e r, filosofens mor, vilken efter slaget vid Jena förde ett gästfritt hem i Weimar och mottog samtidens litterära stjärnor, malste raknas till estecismens efter- trupper.
De tidigt bortgångna skaldinnorna S o p h i e M e r e a u, född Schubert, och C a r o l i n e v o n G u n d e r o d e vor0 däremot typiska just för den ensidigt vittra tidsandans bildade damer, ehuru de genom personliga sympatier tillhörde den nyvaknande, delvis nationellt fär-
- - H E R T H A gade " yngre " romantiken.
Den först- nämnda var en ' av Schillers litterära skyddslingar och hörde en tid till hans närmaste krets i Jena.
Sedan skildes hon ' från sin man, gifte om sig med Clemens Brentano och avled redan 1806.
Hon skrev talangfulla verser och var en duktig journalist; bl.
a. redige- rade hon två årgångar av den bekanta " Göttinger Musenalmanachu.
Caroline v. Gunderode förstod icke att göra sig så bra gällande som Sophie Mereau, men var .betydligt lärdare an denna.
Hon levde i ett adelsstift i Frankfurt a.
M. och agnade sig uteslutande åt studier, var hemma i klassiska språk och hade stora kunskaper för.
öv- rigt, t. exi historia och filosofi.
Även under sitt livs sista år, då hennes sjal slets sönder av en olycklig kärlek, syssel- satte hon sig oavbrutet med läsning och skriftställeri.
Sommaren l806 be- gick hon självmord i Win kel vid Rhen.
- Jämte alla dessa lärda eller högt bilda- de tyskor kunde ännu många uppräknas, vilkas namn kulturhistorien bevarar, emedan de under litteraturens blomst- ringstid gjort sig bemärkta p % det ena, 433 eller andra veteriskapliga området.
En hög intellektuell ståndpunkt var vid.
1800-talets början mera an en mode- sak bland st sk lands damer: den var ett livsbehov med individuell utv.eckling som mål.
. '
Kvinnans strävan efter kunskaper var emellertid ännu uteslutande person- lighetskult; man ville genom dem full-.
komna och fördjupa ' sitt eget jag men kände sig på intet satt solidarisk med sitt kön och sökte livsstegring framför allt i anslutning till stora manliga snillen, nästan aldrig i egen självständighet.
Men den franska revolutionens idéer med avseende på kvinnan funno småning- om genklang aven iTyskland.
" Emancipa- tionssträvandenu började visa sig har och dar, och frihetskrigens stamning gav en nationell riktning åt dem.
Efter den långa kulturella avmattning, som sedan följde, kom äntligen med den politiska och sociala jäsningen år 1848 också i den tyska kvinnans historia frigörelsens period: den organiserade kvinnorörelsens tid.
Jena i oktober 1916.
BEATRICE ZADE. '
Notiser från bokvarlden.
Gustaf Fröding.
En psykologisk och litteraturhistorisk undersökning av John Landquist.
Albert Bonniers förlag.
Vilken svensk har icke någon gång måst le åt Frödings humor, någon gång känt sin egen romantiska stämning för- klarad och förtätad i Frödings langtans- vers eller sitt eget upprorslynne gent- emot tillvarons mörker eggat av Frödings trots.
Men dar intresset för Frödings författarskap ledde längre, såg man konturerna av en tragisk figur.
Då någon bjuder till att undersöka Fröding, hejdas han av Skaramunkens varning: " Ty skall du ej mycket be- römma, ej mycket häckla och dömau.
" Ej mycketG - men en historisk under-
434 H E R - - - - P sökning utan alla värdeomdömen bleve orimligt fadd.
Man må icke förtänka en filosofisk essayist, som förut skrivit en avhandling om viljan, att han lockats av det själiska problemet Fröding.
Härvid har varit honom särskilt ange- läget att verkställa en " EhrenrettungN från en brutal och kälkborgerlig be- handling, som g i s s n i n g s v i s konsta- terat, att den och den dikten måste ha haft det och det mörka motivet i skaldens föregående liv.
Det är befogat att varna för kaffegummornas iden- tifieringslycka, att den icke får gotta sig inom litteraturhistorien.
Skalderna iföra sig främmande fjäderhamnar för att v a r a sig s j ä l v a och d o c k icke sig själva.
Det har inte häller.
varit de obetydligaste, som hört röster och talat med tungor och beträtt gränsen till den d e s p o t i s k a fantasiens exotiska värld.
Det har varit nödvändigt för den upsykologiskau undersökning Landquist velat göra att taga kännedom om Frödings sinnessjukdom.
Kapitlet ar hänsynsfullt, och likväl undrar jag, om ej den litteraturhistoriska delen av bo- ken vunnit i ' varde, ifall de " ordinära " läsarna sluppit lättare undan hospitals- läkarnas fackkunskaper.
Härtill kan genmälas, att Landquists Frödingsbok ej vill vara populär, utan vetenskaplig.
Det är alls icke att undra på att psykiatrikern samlat material om en så intressant patient, men litteraturhistori- kern kan gå för långt i att syssla med d e m e n t i a praecox eller schizofreni.
Av bara välmening kan man s &amp; låta sjuk- domhistorien överskygga den Fröding- ska poesien, att denna blir väsentligen otillräknelig.
Så synes också vara Landquists uppfattning vad gäller s k u l d- k a n s lan hos Fröding.
Hur förhastade resultat an skandalhungern må komma till, synes mig Landquist gå till motsatt ytterlighet: u Han satte icke som enskild människa in någon makt i livet; därför förblev han ocksä oskyldiga.
Detta resonemang vilar på den ilsikten, att " skuld mot sig ' själv ej kan tillmätas samma realitet och vikt som skuld mot medmänniskor och objektiva vardenu.
Jag undrar om inte den som syndar mot sig själv just då också förgriper sig p &amp; ett objektivt värde?!
Men jag är ju inte filosofie doktor.
Trots och ångest vor0 pendelslag i Frödings själ.
skuldkänslan har exal- terats av nervsjukdom; har d % icke trotset av samma orsak slagit över bräddarna?
Blott ett par gånger, men i märkliga punkter, har Landquist reserverat sig mot gralsökarens impulser såsom för- vända.
I den ömtåliga fragan om naken- het och sedlighet hävdar Landquist en uppfattning som - i fall den komme från annat håll - skulle kallas gammal- modigt pryd.
Men ojämförligt större delen av Frödings verk förklaras vara frisk, samtidigt som den är ett byte erövrat i kamp mot sjukdom.
Omsorgsfullt redogör Landquist för vad Frödings diktning fått och icke fått av andra diktare, av Walter Scott, öster- ländska sagor, Burns och melanko- likerna Lenau, Heine och Byron.
Undersökningen går i riktning att visa Frödings egenart och höga rang.
Från olika håll drives frågan om geni och galenskap till absurda svar.
Det finns ju starka hjärnor, som arbeta med hästkraft och gladeligen represen- tera det sunda geniet.
Men det hör till förtjänsterna i denna Frödingsbok, att man ärligt har företett ett annat fak- tum: " tillvarons utlänningu kan finna ett hem i konstens paradis.
Härlig musik har ofta kommit från spröda instrument, Runeberg fann det fromma uttrycket härför, dA han på tal om Almqvist yttrade till Topelius: " Ser du, när vår Herre spelar en vacker visa, frågar han ej efter om han väljer en sprucken fiol. "
AIALIA BJORCK.
H E R T H A Patron Carl.
Några anteckningar om Bengt Gustaf Geijer d. a. och hans söner meddelade av Lotten Dahlgren.
Wahlström &amp; Widstrand.
Den dråpliga pennteckningen av " Patron Carl " - med ingen mindre an Erik Gustaf Geijer till mästare -, som pryder bokens första uppslagssida, gör en genast pickhågad på att också få veta något om denna originella figur.
Miljön har man klar för sig, det ar på 1700-talet man larvar omkring i en syrtut som denna med stora knappar och dito ficklock, i knäbyxor och spann- beprydda skor och med en lång kryck- käpp till scöd för en tung och stadig kroppshydda; Vad Lotten Dahlgren har att berätta om Patron Carl motsvarar fullt ut de förväntningar hans effektfulla apparition vacker.
Med gott humör och löjesglimtar i eget öga visar förf.
fram denna säregna representant för slakten Geijer- med alla hans bisarrerier, hans goda hjärta, hans hetsighet och hans oföre- tagsamhet - livslevande som han gick och stod, funderade och filosoFerade och på sitt tafatt förvirrade manér delgav sin dagbok sina stämningar och livserfarenheter.
- Det a r också de ännu förvarade fem volymerna av Patron Carls dagbok, som utgöra det huvudsak- liga källmaterialet till boken.
Säkert har det emellertid behövts Lotten Dahlgrens förfarna hand för att av denna visser- ligen på stoff rika m e n.
så fumligt hopkomna ' journal få fram en så god och obruten tidsbild och miljöstämning, som boken om Patron Carl ger.
Som verkningsfull bakgrund för den föga tilltagsne, all pondus saknande och något smålöjliga individ, som möter oss i bokens huvudfigur, har förf.
dragit upp de karaktärsfulla dragen av Bengt Gustaf Geijer d. a., den vittgrenade Geijerslaktens imponerande stamfar och fader till Patron Carl, samt i korta karakteristiker givit oss bilden av hans.
.
435 andra, driftiga och begåvade söner.
Uddeholms framgångsrika disponenter och administra törer, bland vi1 ka brodern Carl kände sig som den undanskuffade och ringakede - och ävenledes föro- rättade, något som han preciserar i dagboken med de djupa visdomsorden: " aldrig eller sällan får man ratt i bolag ".
Till bokens på en gång roande och värdefulla innehåll kommer som ett plus den tilltalande utstyrseln.
E. K-N.
Veri Similia av Vilhelm Ekelund.
I o. II '.
Albert Bonnier.
Hög, ren luft omkring en, som härdar och stärker!
Lakoniskt uppfordrande för tanken, med krav på viljans span- ning och andens kyskhet.
Ensidig stun- dom, men aldrig skråmässigt, utan ensampersonligt.
En bok skriven med levande bokstäver, som rista sig in i läsaren.
Icke en bok om böcker, men om böckers ande och liv.
E.
I:.
Rättsmoral 1 privatliv och stats- styrelse.
Grundlinjer till undervisning i morallära av Severin Chr istensen, Axel Dam och C. Lambek.
Svenska Andelsförlaget.
Denna bok ar avsedd för skolunder- visning.
Då direkt etisk undervisning - i samband med lassandet av katekes- tvånget - f. n. torde vara i starkt av- tagande inom skolorna, ställer man sig på förhand intresserad till varje försök att täcka bristen.
" Rattsmoralen, såsom den har fram- ställts, står icke i strid med några reli- giösa grundsatser ", framhåller en.
av förf.
i ett av slutkapitlen.
Skärskådar man närmare den grundläggande avdel- ningen, " Ett rättrådigt livu, kan man emellertid ej undgå att häpna över huru fjärran denna kasuistiska framställning i åtskilliga fall stär icke blott från reli- gion, utan just frin m o r a l i kantisk mening.
Att hela rattsmoralen bygges
på agandebegreppet behövde kanske ej i och för sig förrycka den - i något älsklingsbegrepp kan man ju f % rum för snart sagt allt, oberoende av namnet.
Men tillämpningen!
Jag citerar ur kapitlet " Löften och avtalu följande stallen: " Ett brott mot ett i tankarna fattat beslut är en s k a d a i n o m individent$, en behandling, som individen under- kastar sin egen egendom, på samma satt som han t. ex. kan slå sönder sitt eget porslin eller k l i p p a s i n a egna naglar *.
Om man icke håller något man ulovatu sig själv, kommer icke nhgon annan vid och har ingenting direkt med moral att görau.
- " Avtvungna löften äro ej häller bindande, om löftes- givaren i c k e haft något val *, ty i dylikt fall har han icke själv givit något som han äger, utan motparten har orättmätigt tagit det och ar alltså skyldig att giva tillbaka det tagnau.
Om ett j a g miste antagas vara centrum för varje moralisk handling, då innebära grundsatser som denna en fullständig upp- lösning av både jagets kontinuitet och mo- ralens giltighet.
Att som självklart förut- satta att individen ej k u n n a t h a n å g o t v a l inför försöket att avtvinga honom ett löfte; att " icke direkt till moralena rakna sådana.
" inre skador " som en viljas fall från sina föresatser - det ar att i fråga om urättsmoralens " fordringar sanka gradtalet u n d e r O!
På sid. 75 framhålles som bedrägeri det fall, att A. av B. till förut gängse pris tillhandlar sig ett papper eller en vara, om vars nyss stegrade varde A. har- kunskap, men däremot icke säljaren.
Jämför därmed sid. 79: * Nar man hos en handlande köper ett föremal, som han anser för mässing, men som man själv ser ar guld, är man i sin fulla rätt.
Den som uppdagar det ar åter- upprättaren av värdet, upphovsman och a !ltså aven ägare till vinsten.
Den som på sin tid lidit förlusten får söka veder- lag i sin okunnighet. "
' Kursiv.
av rec.
Varför denna sista handling skulle vara " probablare " än den föregående är svårt att förstå, då båda tillvägaghngs- sätten på pricken likna varandra i att slå mynt av andras okunnighet.
Hela denna kasuistik har ett otäckt släkttycke med den probabilism, som utvecklades av den städse - och även inom denna bok - fördömda jesuitmoralen.
Om också icke hela boken g i r i denna stil, ar det i och för sig ytterligt nedstämmande, att saker som dessa i all oskuld och välmening serveras som rattsmoral.
Som bokens syfte har fram- hållits, att den vill undervisa i en moral, som icke har det felet att ligga allt för högt över människan för att kunna till- lämpas.
Med bittert löje kommer man därvid att erinra sig ett bon-mot av det kända originalet, som alltid önskat sig en ekonomisk hustru men som till sin bedrövelse blev - bönhörd över ho- van ".
Ty urättsmoralensfi lattillämplig- het ar sannerligen ett stycke " över hövanu i denna framstiillning.
- Om etiska maximer som de ovanstående skola vara " utgångspunkt u för " värdering av mänriiskornas handlingaru, då ha vi människor med all vår slapphet, vår immoralitet i fruktansvärd grad under bannet aven etisk fördömelse, en ironisk E, F. vedergällning - " över hövanu.
Statskyrkoprästen av Elsa Törne.
Aktiebolaget Sandbergs bokhandel.
Präster sisom de andliga ledarna i vårt folk - detta utgör den självklara föm tsättningen bakom förf: s kri riska synpunkter.
Otaliga instämmanden i sina anmärkningar kommer förf.
helt sakers att möta,.
jag tror aven från statsk yrkopr asterna själva.
Men jag tror ej det räcker med en om- läggning av predikosattet, ickeens med ett annu mera nitiskt omhändertagande av nattvardsbarnen!
T. o. m. om prastut- bildningen omlades (en sak som förf.
för övrigt alls icke vidrör), skulle det dock all- tid för andligt ledarskap komma att be- hövas något ä n n u m y c k e t mera!
E. F.
.
Kvinnornas kalender 1917.
P2 uppdrag av L.
K.
P.
R. utgiven av Föreningen för kvinnaiis politiska rösträtt i Göteborg.
Inledes med en dikt av Evn ' Fröderg och innehaller, bland annat, artiklar av ~ l l e n Hagm, Anna Lenah Elgström.
och Anna WicRseGl.
- Pris 1 krona Hela behiilhingen tillfaller L.
K.
P.
- Rs resetalarefond.
Rek visitioner stallas till fröken Hildur t %jer, G6 teborg I. Premunera På a..
e..
a..
.
.
FOR KVINNOR uraktlater att ständigt hafva original- fabrikatet Salubrin tillhanda i sitt hem, såvida han användt det enligt bruks- anvisningen och sålunda vunnit erfaren- het om dess gynnsamma inverkningar mot svullnad, blodstockningar, värk sam t vid behandling av sar,frost- och brännskador, hudtikommor, för hårets och hudens vård m. m.
Tidningen utgiven av Lands- föreningen för Kvinnans Poli- tiska Rösträtt.
6:te årgången 1917 Kr.
1.35 Utkommer den l och l5 i var månad.
Premunera genom posten.
Ledig annonsplats!
A I platsrormedlingen finnas anmälda lärarinnor, lektionsgivare, in- och utländska, kontorister, värdinnor samt hushillsbitraden av olika slag.
Rikst.
27 62 Platsförmedlingen ar öppen kl. 12-4.
A.
T.
48 16 I veckotidningen DAGNY 1908-1913 erhhllas mot ett pris av kr.
2: 50 för inb.
ex., kr.
1: 75 för haft.
ex. A FREDRIKA-BREME-R-FORBUNDETS I BYRA, 48 Klarabergsgatan, 2 tr.
HEMTREVNAD Praktisk tidning f ör hemmet utgiven av FREDRIKA-BREMER-FOR BUNDET.
Redaktör: F A N N Y EKENTIERNA.
Utkommer med 40 åttasidiga n:r om året.
Prenumerationspris: helt år kr.
1: 80, halvår kr l:-, kvartal kr.
0: 60.
Prenumeration sker å posten.
Innehåller berättelser och poem, levnadsteckningar, religiösa och etiska uppsatser, artiklar i diverse ämnen samt en rikhaltig praktisk avdelning.
Inbundna årgångar för 1912, 1913, 1914 och 1915 kr.
1 5 0 pr ex. A.-B, Nordiska Kompaniet.
Textilafdelningen Thyra Grafström, Stockholm.
Permanent utsttillning av firdiga och psbörjade arbe- ten samt material.
Rad vid inredning av viningar m. m, Undervisning i Italiensk spets- och annan konstsöm.
Ständigt på lager därtill hörande material: Svensk, Fransk och Bömisk Spetstråd.
Rikhaltigt urval av Spetsmönster.
Tryckt hos BRODERNA LAGERSTROM, Bolrtxyckare, Stockholm 1916 I
HERTHA i ~ i d s b i h för .den svkmska kvinnorörelsen, utgiven av RedriLi=Bremer=PÖ~bandet Redaktor: Ellen Kleman.
~8rbundsm~dlcmmar erhifia tidskriften- till ett p &amp; av kr.
k 5 0 varvid prenumeration sker direkt genom Predrika-Breme~Förbundets Yyr &amp; 48 Klarabergsgatan, Stockholm.
Icke-f8rbundrimedAmmar prenumerera 8 .narihasfe postanstalt eller i bokhandel.
Pris ' ' mr .postupPl; $ga: ' 11 &amp; r kr.
5; -; ' 1s Hr - kr.
2: 75.
- LCsnhmer 35 8re.
Redaktion och exp+iition: 48- Klarabergsgatqn 11, Stockholm:~edaktionstid: mdndagar, onsdagar och fredagar kl .. 1-3.
.Allm.
T.
48 50, Riks, Z7 62.
Expeditionen: kl. 11-4 varje sklendag.
.
-.
.Allm.
T.
4816, Riks 2702; - l vita!
Bandets pristavlan.
.
¶ upptagas a.v DI iag &amp; av de vid tavlingstidcns utg8ng den 1 ristl.
april inkomna skrifterna ansetts motsvara de uppställda önnkc- d i e n; 4 Via Baadet hanned utlysa förnyadpristävlan.
l00 b n o r utdelu för en kortfattad skrift i nykkrc kr&amp;- och.
nd&amp;Rsk~pöt-~mBCmr betraktade f r h indivi- dens, hdmctr och samhällets &amp; npunktec.
L h skall va.
ra avsedd för unga niiinniskor.
som n &amp; i begrepp att b+ da eget hem ' och bör vädja till stväl hjärta som Mr- stihd.
.Likd utdelas 100 kronor för en uppsab i samma fdgoc aom varmt loch Gvcctygande framh5ller ilinlrilt &amp; a bilrlndc b i a - .nana amar och förph ' &amp; U&amp;w.
TävlingisLcifprii~ skol4 vara maski&amp;krivii; och om- ktn namt fatta högst &amp; .$d.
mindre ok- (Li d &amp; bliva m m n f t ~ a n d u u d e i och i r i i d a 3 L den is man I g r 7 $1 Vita Ba~rdek B *., S~) &amp; aNd$g&amp;.
80, St&amp;- &amp; o h.
Ic+ prkbel.
skrifter &amp; ersiindas om porto bifogas.
-.
.
F ~ ö k e Iigebmg ~ Bergs froh.
B OSTER~LMSGATAN 3 I 3.
I.
.
.
Rikstel.
-.
9 ~ / 8.
~,.
.
.
.
.
9-&gt;.
.
pikstel.
,.
c.
-.
J .,n 62.
-. '
.
.
.
.
e - Rikstel: 97 83..
: Allm.
- 48 16.
~ ~ ~ l ~ n i n g s Ilk.
b ~ r i bl .. ' " * 48 50.
Oppen: 11-4.
tel. -.
.U.pplysni~~gar ' ~mna~ -.
kostn~sfritt .. rörande hiiiinliga arbdtsomriden, utbildningskurser, lan &amp;.
.
.
.
.-.
:.
- -.
-.
.
.
.&amp;&amp;~ia~d@.k.
' ~ ....
.
.
.
.
.
.
.
.: ..
:.
.&amp;k;.
.
.:.
utteddit &amp; r v g i R enligt 6verenskomrnplse.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
:.
I ' I.
.
:.
:.
.
.
.
-.
, b.
! '
.
.
, t.:.
' ...
.
p, .....
.
.
.
.i.- ".
.
.
.
-.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
_.
.
:.
.
.
,.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
:.
-.
* '?
*.
.
.
.
_.
-.
.
.
.
.
.
.
.
.
.a ...
.
.
.
.
.
. '
.
i a.
-: -,,.
,.
.
.
.
' - .i.
- ' '.
l.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
a - 4 FR E ~ fkrd4i,~EM,~R @.
,: FOR B UN DETS '.
.
.
t i.
.
.
.
.
.
.
-.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Förestindarinnan.
tpilh I.
.
.
.
i.
akrast 1 / a2-1 / r4.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
-.
:.
.
- -.
,.
COLLAN-OL J A N, ' vikldens förnämsta laderpresa&amp;tiv, g8r slcdonen n&amp;suht z~atl ' mt !a och wcwdt&amp;a.
Finnes Bvcrallt B o: ga och: 50 pr ihsh ...
7 t d ~ s t tf ' bliclf A.-B.
COLLAN-OLJE-FABRIEN, T. OLSEN, Sthlm.
.
.
- -.
,.
okunnig om detta f6rhLiIllmde, ett faktum rom pH ett biandc d t t bevisar, hum.
fulhtkdigt detta rnlrke lyckats f6rvärlva nibr.
smörets smak och kom.
' Sparpar 30 proamt, i E ' Genom beviliade licens ' &amp; leverera vi nu prim Antracit m fl, KOL oeh b~hov!
.
.
--.
OLAUS OLSSONS KOLIMPORT A.=B., Stoi=kholm -
