# ID: svediakorp-per2738
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Hertha
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Hertha', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1916
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,228
# sentences: 798
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-hertha
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


COLLAN-OLJAN, vsrldens I0mBrns.m Ifiderpre- senrativ, g6r skodonen abmZut vrrttent+ och ins st dubbelt.
varaktiga.
Fl * = 6hedtt 8 O: 75 och l: 25, pr fi8ska.
-. '
A-R Nordtska KompanieLi. '
.
.
~extilafdelnin~ea Thyra Qrdfstrom, ~töckh&amp;n.
i: l taliensk spets- och annan.
konsköni, -.
stiindigt p4 lager dgrtill hörande material:.
Svensk.
Fransk och Bömisk Spetstriid.
Rikhaltigt urval av Spetsm6nster.
.
- - ledig annonspXats1
M i d n a t t s v a k a n vid Fredri.k.a Bremers minne den 31 december 1915. o t en sommarhimmels soligt ljusa som på skilda håll sargats till kropp fond och bladgruppers djupa grön- och sjal, hava vi dock lidit s i djupt, ska tecknar sig Fredrika Bremers byst att vi kanna en stark trängtan att f4 under det hansvinnande årets sista uppe på estraden i Musikaliska Akade- stunder vanda våra tankar från det miens ' ' stora sal, som ar fylld till sista apprörande skådespel av människor i vilddjurskamp, som ' pågår runt om- plats.
Fru Montelius står i talarstolen.
Det kring oss - en kamp som vi nödgas a r hon som ger det första anslaget till åskåda i pinande maktlöshet.
-, fil vanda dem till en bild av ljus, kärleks-.
.
.
minnesfestens högtidlighet.
Full miinsklighet.
En sådan bild.ar Fredrika Bremer.
.Agda ' Montelius ' hälsningsord.
Och då just i dag ett # halvt sekel för- Den tidsvåg som kallas å r 191 5 skall flutit sedan det bud gick - över landet, om några korta minutel sjunka tillbaka att Fredrika Bremers ande lamnat ' den ned i tidens hav och vara ett minne svaga bräckliga stofthyddan för attwinga blott.
Men över detta .minne skall i sig till de ljusare rymder, dar den hörde historien alltid vila ett blodigt skimmer; hemma; har det ' förbund, som bar hennes genom tiderna skall ljuda ett eko av namn och som - om ock i svaghet - ' det smärtans skri, som oavlåtligt, från söker att fullfölja hennes verk, velat första dagen till den sista av detta fasans inbjuda eder alla att har gemensamt är, stigit u r miljoner hjärtan, kvinnliga vila ut vid minnet av henne, sierskan, ljusbringerskan, fredsförbundstankens .och manliga.
Vi i Sverge, som varit nog lyckliga bararinna.
underrättelsen om Fredrika Bremers att av den storm som rasar över världen erfara endast bränningar, som brutit sig bortgång var med skal för dåtidens mot våra skar - ehuru aven d e synts svenska kvinnor ett gripande sorge- budskap - i. själva verket var det ett .oss svåra nog att uthärda emellanåt -, via.må val ur vara sjalars djup tacka segerbudskap.
En osjälvisk kamp för Gud, att vårt land undgått att ryckas de tillbakasatta och förtryckta hade med av stormvirveln.
Med de otaliga, hon oavlåtligt fört, vad det an kostade M "
24 H E R T H A henne hade hon aldrig svikit däri utan höll ' ut till det sista, och med obruten tro på kvinnornas framtidsmöjligheter i samhällsutvecklingen - dog hon.
Det kunde synas som om många av de önskemål hon uppställt för denna - utveckling redan voro förverkligade vid hennes död, men det var ' blott en ringa början.
Den lilla kvinnan, med den stora själen och det varma hjärtat, s8g ut över varlden med en blick mera vitt- omfattande än någon av hennes samtida.
Annu femtio ä r efter hennes bortgång har vår synkrets ej vidgats nog att ratt uppfatta henne; mähända skola ej ens hundra å r förslå därtill.
Utopier kallar man med ett medlid- samt eller vemodigt löje det som synes vackert men som man ej har mod att tro på, ej kraft att arbeta för; många av Fredrika Bremers djupaste och största tankar nämnas ännu i dag - utopier.
Då hon under kriget 1854 lade fram ett i detalj utarbetat förslag till ett världsfamnande kvinnoförbund för att, som orden lydde, " m o t v e r k a k r i g e t s o n d a f ö l j d e r o c h b i d r a g a till ut- v e c k l i n g a v e t t v a l d e a v frid, väl- s t å n d o c h s ä l l h e t, f ä r d i g t a t t ut- b r e d a s i g ö v e r jorden, n ä r k r i g e t s l å g o r s l o c k n a t a, föreföll detta s % över- mättan utopiskt, att man ej ens stannade för att lyssna; det föll platt till marken.
.
Likväl gav detta förslag uttryck åt en alldeles ny tanke: världssamman- slutning för ideella stravanden, och som handlande parter - kvinnorna, drivna av just det rent kvinnliga i deras väsen: moderligheten.
V i v e t a o c h e r f a r a alla d a g a r u, säger hon vidare i detta upprop, * att f ö r e n a d e k r a f t e r till e t t med- vetet, g e m e n s a m t m å l s t ä r k e r v a r e n s k i l d k r a f t o c h s t e g r a r d e n ge- mensamma samt övar en mäktig - d r a g n i n g pit ä n n u likgiltiga e l l e r isolerade delar, så att d e indragas .i d e n a l l m a n n a r ö r e l s e n; o c h mak- .ten o c h v e r k a n a v d e n n a ö v e r s t i g e r d &amp; all beräkning.
Föreningar a v v a t t e n d r o p p a r h a b i l d a t världs- havet; föreningar av atomer universumu.
Denna sammanslutningens idé gAr nu si t t segerthg bland världens kvinnor.
De senare grtiondena ha sett flera olika dylika världsförbund uppstå, men ingen har vetat, förrän hel t nyligen, då Fredrika Bremers upprop framdrogs ur glömskan, att redan för sextio å r sedan en svensk kvinna, i innerliga, bevekande ord, fram.
lagt en sådan tanke. "
S y s t r a r ö v e r h e l a j o r d e n u, heter det däri, W t o m oss u p p k a l l a a l l a helande välgörande krafter, s o m s k a p a r e n n e d l a g t i v ä r n a t u r, upp- kalla dem genom bön och a r b e t e till e n i n n e r l i g a r e, h ö g r e v e r k - samhet än någonsin förr i h a n s tjänst.
Så 18ngt s o m s o l e n l y s e r o c h d e fria v i n d a r n a n i på j o r d e n flyga v å r a f r i d s b u d s o m d u v o r o s s e m e l l a n f r å n l a n d till land, f r h n s t a d till s t a d, o s t ö r d a a v d r a b b - n i n g a r n a s d i n och f e j d e n s bitter- h-et, pA d e t v a r l d e n m &amp; v e t a, a t t fridens och kärlekens G u d ar mäktigare än krigets ande, o c h tro, a t t h a n k a l l a t o s s till s i n a tjänarinnor. '
Må detta vara en halsning till oss alla vid övergängen till ett nytt hr.
Fredrika Bremers egen halsning.
-------------- " Om du i tvivel sjunker ner ", den härliga arian ur Rydberg-Josephsons jubelkantat, tonar genom salen.
Det a r Signe Rappe s o m sjunger.
Så kommer den av Lotten Dahlgren tecknade minnesbilden av Fredrika Bremer, som Ida von Plomgren laser och i vilken lagts in Sigrid Leijon- hufvuds di ktsyn av S p i n n e r s k a n, Fredrika Bremer i Arstas sista rofyllda stillhet.
- - -------. ---- '
Morgonsol och aftonstjärna, Alla dagens ljusa timmar, Alla nattens tysta stunder - - - F-redrik.a Bremers djupt innerliga bikt sjunger i Alice Tegners ljuva tonsatt- ning, buren av Signe Rappes stamma, konsertmästare Wilhelmis ledsagande violin och kompositörens pianoackom- panjemang, stiger.
och stiger - en segrande offerflamma mot hojden.
Maria Schildknecht deklamerar Lydia Wahlströms M i d n a t t s v a k a n 191 5- 1 9 16.
Dampade orgelto.ner, dödssalmen " Jag går mot döden vart jag gW6, fala in i diktens salmrytm, .dö bort med den.
Den starka djupa rösten ljuder vidare, ger slutstrofernas sköna vision.
Geijersånger, D e r Wanderer, Schuberts Iangtanssång som ' Fredrika Bremer älskade, tona ut; åter Signe Rappes klockrena stamma, och lektor Wickboni i Schubert.
Så ett violinnummer av hr Wilhelmi, och ännu en gång står Maria Schild- knecht på estraden.
Det ar nu Klara Johansons V a n d r e r s k a n hon säger fram, denna djupast iniFrån tagna sjals- bild av Fredrika Bremer, som ger hennes innersta själv i lysande ljusda- ger.
Varsammare an Maria Schildknecht gjorde det laser ingen vad som skrivits om en sjal.
.
Som i högtidsmassa sjunga Wilheknis violintoner i Bachs G-strängs-Air, mid- nattsvakans sista hymn till haipekel- dagens minne.
Värnpliktsår för kvinnor. '
b Vad tyskorna saga., Tyskland har liksom hos oss under I rättandet de senare Artiondena frágan om in- av ett kvinnligt värnpliktsår av ganiserade för att ha aven de sin p &amp; förhand givna plats att bekläda, då fara hotar fosterlandet.
I den dyrtid och och till dykt upp.
Att den .fruktans- begränsning i varutillgilngen, som kriget värda kristid, som det stora germanska medfört, ha kvinnorna iakttagit hur vid riket nu genomlever, skall ha stegrat det ena eller det andra tillfallet stora de tyska kvinnornas intresse För denna grupper av husmödrar icke Förstått att sak till en grad som aldrig tillförne a r Ianipa sig efter tidskraven, hur de för endast helt naturligt.
Kvinnorna ha sett det egna hush8llets fördel offrat han- männen rycka in på sina förut be- synen till det allmänna bästa eller icke stämda platser i har och flotta och varit haR insikt nog att i sin husmoderliga vittne till hur.
det manliga Tyskland,.
garning tillvarataga de resurser, som t a c k vare en i minsta detalj uttänkt dock alltid funnits.
Dessa erfaren hetsrön och planmässigt genomförd organisation, ha rest den kvinnliga fordran på en: avägabragt militära storverk.
Nu kräva lagstadgad utb ' ildning i hushållsgöromål, kvinnorna att bli enrollerade och or- obligatorisk för alla unga tyskor.
Denna!, / '
26 - e -.
--.
.
- -.
- ... - - - H E - R T H A kurs i huslig ekonomi skall aven ha sin tillsats av medborgerlig utbildning, i det den påvisar sammanhanget mellan den eriskilda hushållningen och folk- hushållningen.
Tanken på et: kvinnligt värnpliktsår tycks i dessa kraftanspänningens tider omfattas av tyska kvinnor med något liknande hänförelse.
Det närmaste re- sultatet av entusiasmen blir att förslagen om värnpliktsårets planläggning skjuta som svampar ur jorden.
En del av dessa förslag ha genom tyska kvinno- tidskrifter eller på annat satt kommit tillQvår kännedom och meddelas har i sammanträngd Form, då de onekligen ha r @ att päräkna ett visst intresse.
Vi börja redogörelsen med återgi- vande av ett Förslag, som blivit pris- belönt a v M a t h i l d e - Z i m m e r s t i f - telsen.
Tyvärr äro vi icke i tillfille att meddela vem som är författare till det prisbelönta förslaget, vilket varit oss tillgängligt endast i svensk över- sättning.
Grunddragen i planen äro följande.
Varje tyska är förpliktigad till offentlig tjänst i 14 år, enligt regeln i äldern 17-30 år.
Endast döttrar av regerande tyska furstehus äro befriade Från denna plikt; Det första värnpliktsåret upptages av utbildningen, som i händelse den värnpliktiga blir underkänd i avgångs- examen kan utsträckas över ännu ett eller två halvår.
Kvinna blir giftasvuxen först i och med avslutningen av varn- pliktsutbildningen.
Denna ' " avser att göra den kvinnliga tyska ungdomen skicklig att uppfylla alla de åligganden, som fosterlandet kräver .av densamma ".
Bland de uppställda målen markas: ...
P ------.
---. --- -.
--- P -- .. - .- -- meddelande av sinne för det allmänna basta och villigt deltagande i folkge- menskapen, kroppslig utbildning med sunt moderskap som syfte, utbildning i hushållskunskap, varigenom under både freds- och krigstider en förståndig hushållning möjliggöres, undervisning i enklare sjukvård, ledning i vård och uppfostran av småbarn, kännedom om det tyska arbetet, de tyska statsinratt- ningarna och de viktigaste lagarna.
Utbildningen, som ar bhde teoretisk och praktisk, kan fullgöras i värn- pl * iktshem eller v ä r n p l i k t s s k o l o r.
Skalorna nfcattaga lägst 20 och högst 40 värnpliktiga och upprättas i regel av kommunen.
Dylika skolor kunna emellertid även organiseras av förenin- gar eller enskilda.
Den praktiska ut- bildningen kan vara förlagd aven till s. k. v a r n p l i k tsstallen, det vill saga enskilda hushåll .. Dock fir värnpliktig icke fullgöra sin utbildning i föräldrars eller närmare släktingars hem.
Varn- pliktsstallet måste alltid vara ett främ- mande hushåll, vars lämplighet för upp- giften naturligtvis blivit prövad.
Barn- rika familjer utväljas Företrädesvis.
Efter utbildningsåret följer en sex- Lirig f r e d s v ä r n p l i k t, som besiår i skyldighet att utan ersättning tjänstgöra för allmännyttiga eller välgörande an- damål under en tid av sammanlagt 16 veckor.
De fredsvärnpliktiga ha en viss frihet att viilja tid, plats och verksam- hetsart för uppfyllande av denna skyl- dighet.
De sju sista åren av sin värnpliktstid äro kvinnorna krigshjälppIiktiga.
Detta innebär under fredstid skyldighet till personlig installelse vid en Mig
---- ' P H ' E -- R.
-.
P.
mönstring, under krigstid att mot lön utföra den.
tjanst, som staten behöver till härens och flottans understöd eller för offentliga arbeten i statens och kom- ' munens tjanst.
- Alla kvinnor, som ha modersplikter att fylla, äro fri kallade från såväl.
fredsvärnplikt som krigs- hjälpplikt.
Uppsikten över och admi- nistrationen av de kvinnliga värnplikts- inrättningarna kräva särskilda anord- ningar.
Den närmaste uppsikten över fredsvärnpliktens uppfyllande åligger en i varje samhälle upprättad k v i n n l i g v a r n p l i k t s b y r i, bland vars medlem- mar ingå även representanter för de värnpli ktiga.
Over de lokala byråerna stå som kontrollerande, styrande och dömande myndigheter högre k v i n n l i ga v ä r n p l i k t s ä m b e t e n och allra överst kvinnliga värnplikts-statsämbetet; som under uppsikt av rikskanslern ledes av en statssekreterare.
Endast de högre administrativa tjänsterna äro av- lönade.
Detta ä r med ett undantag förslagets viktigaste punkter.
Ett moment i planen återstår ännu att nämna, och detta ar av nog så uppseendeväckande natur.
Förslaget vilar på den förutsättningen, att a l l a o m k o s t n a d e r i f ö r e n i n g med utbildningen skola bestridas a v d e v ä r n p l i k t i g a själva.
Glömde de styrande i Mathilde-Zimrnerstiftelsen denna passus, när de skänkte bort sitt pris, hela 2,000 mark?
Eller äro alla unga tyskor ekonomiskt lyckligt lottade?
De övriga förslagen äro icke så detal- jerade som det nu omnämnda, utan endast löst skisserade.
I D i e F rau, en tidning utgiven av kvinnoföreningen inom det nationalliberala partiet, har den kända sociala '.
skriftställarinnan fröken E l s e T r o t t en artikel benämnd .u Kvinnlig landstorm eller kvinnligt tjan.
steår? "
Sedan fröken Trott polemiserat mot ett förslag att kvinnor skulle bilda en sorts frivillig landstorm för att med vapen i hand försvara hem och härd, övergår hon till att skildra varför ett kvinnligt tjänsteår ä r av nöden och hur det bör vara ordnat.
Trots det utom: ordentliga arbete, som Röda Korset, de fosterländska kvinnoföreningarna och de kvinnliga sj.ukvårdsorganisationerna uträttat under kriget, har det enligt hennes mening visat sig nödvändigt att redan under freden organisera kvin- norna för vissa uppgifter i krigstider, exempelvis För sjukvård, järnvägstjänst och beklädnad av armen.
Den första utbildningen skola de kvinnliga rekryr terna få i särskilt för ändamalet uppforda kaserner, där de sysselsättas med gymr nastik och andra kroppsövningar.
Prä: geln på livet där tycks förslagsställar- innan tänka sig .nog så .militarisk, Sedermera få de värnpliktiga kvinnorna olika kommandon, uppgifter anpassade s i vitt möjligt efter vars och ens in; dividuella böjelse och färdigheter.
Den, som har anlag för sjukvård, sändes till ett lasarett för vidare utbildning, den husliga till ett kök vid någon allman inrättning, under det att den vid skriv- arbete vanda finner användning å något civilt eller militärt ämbetsverks byrå.
F r a m f ö r a l l t, säger emellertid fröken Trott, b ö r d e t k v i n n l i g a tjänste: året komma d e t sociala välfärds- a r b e t e t i alla d e s s o l i k a f ö r g r e - n i n g a r till godo.
Alltså även en rent.
fredlig uppgift.
.
. '
.
I en lång och ganska vältalig upp- kriget utkallad man i hans yrkesarbete.
sats i N e u e B a h n e n av d.
15 januari Vad utbildningen beträffar, har fru S. 1915 har P a u l a S c h l o d t m a n n be- aven sitt förslag att komma med.
Början handlat det kvinnliga varnpliktsproble- skall göras med hushållsgöromål.
Först met.
Hon ar emellertid inte nöjd med skola de kvinnliga arbetspliktiga komma det i diskussionen gängse uttrycket till ett kasernkök med sitt enklare satt vafnpliktsår eller tjanstår.
Fru S. fruktar att lösa matlagningsfrågan, och sedan för att en sådan benämning skulle resa få de en vidare utbildning i ett kök hinder för frågans lösning.
Dels skulle tillhörande en sjukstuga eller ett lasarett.
det ge förslaget en olämplig bismak av Detta förslag ar givetvis mycket val- kvinnlig militarism, dels kunde införan- menande och det i mer an ett avseende.
det av ett kvinnligt värnpliktsår åvaga- Fru S. har nämligen tänkt sig att det bringa den kvinnliga röstratten (!).
Av allmänna skall göra besparingar genom dessa skal bör de unga tyskornas obli- användande av billig arbetskraft.
Men gatoriska arbetsår i stallet benämnas hur p &amp; denna vag dugliga husmödrar " praktiskt kvinnoåru eller något lik- för det egna hemmet skola danas ar nande.
Trots sin antipati mot kvinno- åtminstone fru S:s tillfälliga referent rösträtten vill fru S. dock icke anförtro fullständigt förborga t. mannen att organisera den kvinnliga Vi återgå till utbildningsplanen.
Efter utbildningen, utan hon ber vackert att hushållskursen följer utbildning i barna- kvinnorna själva skola få taga ord- vård vid kindergarten och barnkrubbor.
nandet av saken om hand.
Halst vill Därefter vidtager uppdelningen i grupper: hon ha uppdraget anförtrott åt ~ i s k a specialutbildning i nAgon av ovannämnda kvinnornas nationalförbund, då detta - grenar eller sjukvård, skrivarbete, lant- något som ar allmänt kant aven har i arbete eller ännu nigot annat.
Uppgif- Sverge - på ett så ytterst förtjänst- terna äro ju oandliga.
Härmed vore i själva verket tillrack- fullt satt ordnat hjälparbetet under ligt talat om Paula Schlodtmanns tid- kriget.
Kvinnans plikt mot fosterlandet, säger skriftsuppsats.
Det finns emellertid i fru S., ar en dubbel, en för freden och hennes inledning något, som ur s ve n s k en för kriget.
Under freden behöver synpunkt ar av intresse.
På tal om den hon jämte sin yrkeskunskap en någor- utbildning, som redan nu står den unga lunda fullständig utbildning för sin hus- tyskan till buds, uttalar fru S. förhopp- moderliga och moderliga garning, som ningen, att kvinnornas yrkesskicklighet ar hennes förnamsta samhallsuppgift; alltmer skall ökas, då d e kvinnliga i krigstider måste varje ogift kvinna y r k e s s k o l o r n a a l l m ä n t bliva obli- utan familjeplikter kunna fylla en be- ga t o r i s ka.
Hon tror sig med tämligen stämd plats, dit hon kallas, utan ratt stor visshet kunna rakna på en sådan att vägra inställelse; uppgiften må han- utveckling, då efter kriget ofelbart kom- föra sig till vård av barn, sjuka eller mer att följa en tid med starkaste an- fattiga eller bestå i ersättande av en i spänning av alla krafter inom nationen.
---- --.
-.
H E R T H A Nar det redan a r val sörjt för flickornas teoretiska utbildning och snart också för den yrkesmässiga, då a r det hög tid, så tingefär falla.
fru S:s ord, att aven tanka på den uppfostran, som ett all- mänt kvinnoår innebar.
Detta a r något för v å r a värnpliktsentusiaster att stanna inför.
Frågan om ett svenskt kvinnoår kan aldrig lyckligen lösas utan att ve- derbörlig hänsyn tages därtill, att aven den kvinnliga yrkesundervisningens be- höriga krav bli tillgodosedda.
Har bör icke etableras någon fatal konkurrens om allmaiina medel.
.
Til1.sist a r ännu ett tyskt förslag att .omfiamna.
Detta har till upphovsman den atren utanför Tysklands gränser allmarit kända d r K a e t h e S c h i r - m a c h er.
Hon anser, att det fattas den tyska husmodet-n erforderlig kunskap i hennes yrke, och därför måste kvirino- Aret eller varnpliktsåret komma för att - lära henne vad hon behöver.
Av det enskilda hushållets beskaffenhet beror ytterst tillståndet i samhället, säger d r Schirmacher.
Hennes huvudfordran på ett kvinnligt utbildningsår ar, att varje flicka skall lära sig att laga mat, sköta hushåll, barn och lindrigare sjuka.
Men hon skall lära sig detta så att hon verk- ' ligen förstar sin sak, ser det väsentliga och kan finna sig tillrätta med sin upp- gift aven inför nya förhållanden.
" Lär man kvinnan att fatta sin moderliga och husmoderliga uppgift i hela dess vidd och .djup, då a r spelet vunnet, då stiger uppskattningen av det husliga arbetet till den höjd, som tillkommer detsamma; dEi blir husmodern och mo- dern erkänd som statens barare, då förstår hon sin betydelse för staten och ' ' -- ---- .- - -- - - -.
29 -- - P - - P.
- - - - p -.
- statens betydelse för henneu, utbrister d r ~chirmacher.
Utbildningen bör enligt förslaget för- läggas till 18årsåldern.
Kursen skall vara tillgänglig för alla och obligatorisk.
För första gången skall hela det tyska kvinnokönet stallas inför ett m i s t e.
Staten skall sörja för alla utgifter.
Det kommer att kosta pengar, men man får ingenting för ingenting.
staten upp- skattar endast vad den måste betala för; ju billigare kvinnan gör sig, ju mindre aktas hon.
Nog har det rika Tyskland råd att betala för sina be- prisade husmödrars utbildning för deras enda naturliga yrke och huvuduppgift.
Så ungefär resonerar förslagsstallar- innan, vars upplysta förstånd tydligen varnat henne för att blanda in allt för många uppgifter i det kvinnliga utbild- ningsåret.
Huslig ekonomi, barnavård, något sjukvhrd och en del gymnastik och friluftsövningar för att ge halsa och krafter.
Det a r hela programmet.
Och skall det läras så grundligt som d r Schirmaoher åeftar, har det alla ut- sikter att kunna fylla kvinnoiret; Härmed är denna översikt avslutad.
Givetvis är det åtskilligt i de tyska Önskemålen, som.
förefaller svenska läsare främmande.
Hos oss torde fler- talet människor, som över huvud agnat det s. k. kvinnohret en tanke, föreställa sig att en dylik institution uteslutande bör tjäna fredliga syften och genom det husliga arbetets höjande gagna sam- hället i dess helhet.
Emellertid, om en del tyska kvinnor, suggererade av det krigsbuller som omger dem, lådt sin uppfattning om innebörden av det kvinn- liga varnpliktsåret dragas i.
en mera.
.
30 -- -.
- --- p -.
.
H.
E R T.
H A.
krigisk riktning, har man ingen ratt att klandra dem därför.
Ett dylikt hänsyns- tagande förpliktar dock till ingenting.
Man behöver icke på den grund uppge sin naturliga aversion mot att aven kvinnorna - låt vara indirekt - or- ganiseras för krigets varv.
AXIANNE THORSTENSON.
Sjalar och ansikten.
IX.
Helen Ring Robinson.
I.
en stor trängsel av många ansikten, kända och okända, ar det plötsligt ett, omkring vilket det blir som ett sig vidgande rum.
De andra, närmaste, plånas ut på något satt, och ensamt detta hiller fast ögat.
Huvudet föres lätt framåtböjt, som tyngt av pannans mak- tighet, och ur skuggpartier under den söker den djupa blicken sig fram.
Lin- jerna kring munnen tala om mycket genomlevat och genomarbetat.
Hela gestalten, med det tyngda och ändå starkt burna huvudet, talar om förstått och upptaget lidande, med en fond av vilja att lyfta det av.
Amerikanskan surrar i öronen runt omkring mig; det ar virt four-o ' clock- te på Grand Hôtel för Fordexpedi- tionens medlemmar.
Plötsligt står jag med hennes hand i min, och den djupa, djupa blicken söker in i min.
- Hur tror ni det skall bli för oss, kvinnorna, e f t e r kriget, frhgar hon med sin låga röst.
Medan jag stått och sett på henne, innan hon talar till mig, har kanske det starkaste intrycket varit, att bakom den pannan kampa problemen.
Att det var verkstaden, dar arbetet aldrig vilade.
Bekräftelsen kom med den framställda frågan.
Detta var inte början till en konversation.
Det var det enkla utta- landet av något av det, som hennes ande sysslade med.
Då förstod jag också varför särskilt Helen Ring Robinson var med på freds- skeppet - dar man strider med lös- ningen av det mest djuptgripande världs- problem.
Från Amerikas väster kommer hon.
I tre år har mrs.
Robinson suttit i Colo- rados senat, vid sitt inval Amerikas första kvinnliga senator.
Hon var, som man kan förstå, redan då en kvinna som gjort sig ett namn.
Den unga staten - endast sedan fyrtio år tillbaka har den sin stjärna i " the starspangled ban- neru - har tagit vara på alla sina krafter.
I tjugotre år ha kvinnorna haft rösträtt i Colorado, och de ha känt sitt ansvar och gjort sitt styva samhallsar- bete.
Bland dem som satt de djupaste spåren hat hon varit, val vetande hur mycket vikt det låg uppå, att kvinnor- nas inflytande gjorde sig gällande i grundbyggandets tider.
-- H E R T H A " Det a r två perioder i en stats liv, då framför allt kvinnornas-krafter prövasu, sade hon till mig med den djupa blicken äter i min, " i vagröjandets tid ochirevolu- tionstideru.
I båda ha Colorados kvin- nor hallit måttet.
Colorados basta man ha givit vittnesbörd därom.
En har vittnat om att Colorado höll på att få flera lagar till husdjurens skydd an skyddslagar för barn och svärt ställda mänskor, men att i den - mån kvinnornas inverkan började göra sig gällande på den nya statens lagstiftningsarbete ha i samma grad hemmets, samhällets ' och mänsklighetensintressen befordrats.
Och en annan har talat om det mörka bla- d e t i Colorados historia, det forflutna årets hemska strej koroligheter, dH kvin- nor och barn kommo till att bli levande.
brända i sina bostadstalt, ett redan lös- släppt inbördeskrig, som hejdadesgenom kvinnornas beslutsamma ingripande.
T y det var kvinnor, som tvingade Colora- dos guvernör att tillgripa åtgärder, som förhindrade något ännu mycket värre an det som redan skett, och som dar- med gjorde .slut på det förfärliga till- ståndet.
I allt detta har Helen Ring Robin- ' son haft sin stora tyngande del, och det a r historien härom som står skriven i hennes ansikte.
Bördan hon burit, svärigheterna hon kampat emot, ansva-.
rets, stridens ' ingest - och den för henne själv vunna styrkan genom att ha .lyckats i att gä framåt.
- Vi behövs, säger hon helt enkelt, mannen ha inte ensamma tid till allt som måste göras.
.
Hennes sjals styrka och vilja att lyfta bördor ar det som format hennes 31 liv.
Den a r det för visso också som fört henne ombord på " dårarnasu skepp.
ELLEN KLEMAN.
Illis quorum.
åt Mathilda Silow.
Genom att tilldela fröken Mathilda Silow Illis q u o r u m m e r u e r e l a b o r e s vid hednes avgång från sekreterarebe- fattningen i ~r.-~r.-s ör bundets stipen- dieinstitution har Kungl.
maj:t givit sitt officiella erkännande åt hennes i högsta grad förtjänstfulla.
och framgångsrika verksam het.
.
Til Fredrika Bremers Minde.
Musikaliska Akademien, Stockholm.
Under denna adress kom till midnatts- vakan den 31 december denna halsning Från Danmark: Til sösterlig Hilsen vor Haand vi rakt Frem over Bzelt og Sund Mod Dig, Du trofaste Nattevagt I Mindernes ~öjtidsstund.
Mens Rzedslen suger Folkenes Marv Og varsler om Rzedsler ny,.
V i vogter sammen en hellig Arv, Og ser imod Dzemringens Gry.
For D a n s k K v i n d e s a m f u n d, Astrid Stampe-Feddersen.
For D a n s k e K v i n d e F o r e n i n g e r s V a l g r e t s f o r b u n d, Eline Hansen.
For D a n s k e K v i n d e r s N a t i o n a l - r a ad, Henni Forchharnmer.
Esselde och kvinnobildningen.
" K unskap a r makt ", dessa tre ord eldiga natur sjudande av verksamhets- kunna sattas som motto på Sophie lust och kampiver, var en tid då det Adlersparres livsarbete för det kvinn- kvinnliga arbetsfältet så gott som full- liga slaktets höjande och förädling.
Det ständigt låg i trade.
En och annan kända kraftordet icke taget i bemar- nyodlare hade val börjat satta sin hand kelsen m a k t bega r, utan enligt hennes till plogen, men i stort sett var marken egen definition: makten att hjälpa sig ett sannskyldigt a terre vierge ", som det dåtida slaktet ännu ej förmått av- själv och sina närmaste.
Personligen torde Sophie Leijon- locka nhgra skördar.
När därför, efter många svårigheter hufvud, då hon ännu bar sitt flicknamn och innan hennes nom d e plume Es- och hinder, Esselde och hennes trogna s e l d e vunnit klang och auktoritet, med arbetskamrat och vapendragerska Ro- bitterhet ha erfarit bristfälligheterna i salie Olivecrona uppnått målet att fil den dåtida kvinnobildningen.
Redan vid en egen publikation till stånd, där de unga å r fann hon sig i följd av familje- kunde offentligen lagga fram sina tankar förhållandenas tryck ställd inför nöd- och önskningar, blev lystringsordet först vändigheten att praktiskt söka tillämpa och sist: till strids mot okunnigheten!, Redan då drömde Esselde stolta dröm- det svårlärda begreppet s j a l v h j a l p. Likval hade hennes uppfostran i det mar om sitt lands unga döttrar.
Hon fint bildade aristokratiska hemmet varit hade ej förgäves gått i Fredrika Bre- mer vårdad an vad den tiden för unga mers skola, som en andaktsfull lyss: flickor var den vanliga.
Hennes far- nerska hade hon setat vid sierskans dighet i musik var ganska betydande, fötter och av henne lart så väl att tyda hennes språkkunskaper vor0 gedignare tidens tecken som att hoppas på en an de som gemenligen inhämtades vid ny vår.
Men hur långt stodo ej Sverges en s. k. guvernantsundervisning, därtill kvinnor ännu från den makt som heter ägde hon ett okuvligt kunskapsbegär kunskap!
H u r få voro ej bildnings- och hade genom självstudier på autodi- tillfällena, hur.
kringskurna självhjälps- daktens väg lyckats Förvärva sig en möjligheterna, hur avlägsen den andliga god fond av bokligt vetande.
Men ut- frihet, som endast skingrandet av okun- vägarna för en " flicka av familj " att göra nighetens mörker skänker mänsklig- kunskape ' r.
och bildning Fruktbärande heten!
Så blev en av Tidskrift för hemmets för sig själv och andra, hur ytterligt snava vor0 de inte!
Mitten av förra första uppgifter att verka för en högre århundradet, då Esselde stod i blomman och mer enhetlig kvinnobildning.
Upp- av sin ålder, med sin kraftfulla och fostran., undervisning, skolan, laroan-.
- - -.
.
- -.
- -.
- - -.
-.
- - - - - - - -.
.
--.
H E R T H A -- stalter, från de lägsta till de högsta, äro .stående ämnen på tidskriftens program.
Genomgår man årgång för ' årgång skall man ej allenast kunna följa gången av hela vår kvinnorörelses utveckling utan man får därjämte en inblick i vårt lands kvinnliga undervisningsväsens, särskilt den svenska flickskolans hi- storia, som a r i hog grad lärorik och intressant.
Och man forvånas över ooli rngs ' te beundra den klokhet och sak- kännedom, deteskarpsinne och den vid- synthet, varmed Frågor upptogos til!
behandling och utreddes, vilka man tycker endast bort tillhöra fackmannen.
Pedagogen e x professo skall möjligen finna en del att invanda mot detaljerna, och de praktiska tillämpningsmeto-.
derna, men att de stora dragen, de väckande tankarna, teoriernas allman- gikighet finnas där, häri kan man icke taga miste.
Esseldes.
reformatoriska genialitet uppenbarar sig har i. sin fulla kraft.
I de flesta arclklarna rorande uppfost- ringsfrågor spårar man hennes penna, aven, om, sqm fallet var med de första årgångarna, de varierande författare- signaturerna inge föreställningen om att det varit flera andra som fört pennan.
Och nar detta någon ghng a r handel- sen, kan man ej taga miste om att det ar hennes ande som inspirerat tankarna.
, - 1 $3 L.a g r e elementarskolor finnas visser: ligen, si den 1831. inrättade Wallinsk9 flickskolan, men ingen h ö g r e elemen: tarskola.
Likväl när flickan lamnet skolan, a r ju hennes uppfostran endast påbörjad, litet eller intet a r gjort ' för att vidare utveckla hennes intellek- tuella liv.
" Dörren till det allra heli-: gaste av vetandets helgedom söker man omsorgsfullt tillsluta för den, som skal!
utöva det mäktigaste inflytande på kom- mande släktens tänkesättU.
.
.
I följande hafte ' återupptagei ämnet under en liknande rubrik.
Det frågas: t " Vari och hos vem ligga felen? ".
Svaren äro lätt funna, Frånvar0n.a~ m ~ t o.
d i flickors uppfostran, fordomen, mot s. k.
" lärda fruntimmer ", statens likgiltighet för det kvinnliga släktet?
andliga utveckling.
O c h - har framkastas en ' tanke soul för tiden var både ny och djärv;.
" Först när staten SkZnker Ht landets unga döttrar någon del av den om-.
vårdnad den agnar dess .unga söner, kan man för dem hoppas på en grund, ligare och mer utvidgad intellektuell.
bildning?
Tanken, en gång väckt, skulle icke.lam- nas att dösotdöden.
Esseldedröjer ej med.
att framlägga de skal som göra statens mellankomst i berörda fall till en tran:.
.
.
gande nödvalldighet, en plikt och en.
.
rättvisa: de bristfälliga och godtyckliga undervisningsmetoderna vid den privgta Redan i Tidskrift .. för .hemmets första fli~kundervisningen; flickskqlornas hk ' irgång, bärande utgivningsåret 1859, pande av läroämnen med dara; föl;.
och i dess första hafte dryftas i en jande överanstrangning; deras dålika.
artikel.
" Om behovet av intellektuell lokaler med dålig ventilation &amp; h dåligt: ' uppfostran för kvinnan " nödvändigheten utrymme; alltför dryga skolav$ifte;;.
.
.. den.
av en reform ' inoni flickskolevasendef.
fysiska uppfostrans försummande.
-.
- ... S.
åberopande en kand läkares vitsord om huvudstadens flickpensioner, att de vor0 sannskyldiga ubleksots-institutera och att " ingen fullväxt flicka nu för tiden ar nog stark att tåla vid friskgymnastik ".
En av staten kontrollerad flickskole- undervisning skulle bidraga att avh jalpa dessa brister, den borde stalla som sitt huvudmål " att odla kvinnans omdöme, vidga hennes insikter, bringa reda och klarhet .i hennes tankara.
Annu våga reformstravarna ej utdraga jämlikhetsstrecket i full konsekvens med de förfäktade principerna.
Man ' &amp; varken begär eller önskar att staten skall för kvinnan organisera så vit tomfattande undervisningsanstalter som för mannen, i vilken den szr sina blivande tjänare och stödu.
Denna uppfattning skulle ju med tiden rubbas; men den bärande tanken vid all uppfostran, den att utvecklingen av det m a n s k l iga, icke det specifikt kvinn- liga eller manliga, bör vara det grund- väsentliga, står redan vid början av Esseldes bana som social pionjär klar för hennes blick.
" Kvinnans uppfostran bör ha det allmänna målet att utveckla henne icke enbart till maka och moder utan till en god- och adel människa, oberoende av den stallning i hvilken hon möjligen kan komma till mannen.
Det ar lika sant att de flesta man bliva makar och fader och man hör aldrig sagas att gossar böra uppfostras till äkta man och fader.
Uppfostras de till dugliga människor, så bliva de nog goda man och fäder.
Detta galler lika val för flickor som för gossar. "
Denna sats, som står att .läsa i en av Tidskrift för hemmet belönad pris- skrift om flickors uppfostran, a r i full sam klang med redaktionens oFta ut- talade åsikt.
Dess sanning synes ju s5 odisputabel, men står det icke strid om den an i dag?
Man frestas att antaga det, då man återfinner precis samma argument, med användande av en lik- nande parallell, hos en av det moderna Tysklands skarpsinnigaste och lärdaste yngre u kvinnosaksU-skriftstallarinnor.
I dennas utredning " Das Problem der Frauenbildungul fälles en hård dom över hela ensidigheten i den kvinnliga uppfostrans pedagogik och dess inrik- tande på att utbilda en specifikt k v i n n- lig natur, på bekostnad av det rent mänskliga.
uKönsbestammelsen (die Geschlechts- bestimmung) tillämpas ju aldrig i fråga om gossars utbildning.
Vid de teoreti- ska uppfostringsprogrammen för den manliga ungdomen spelar uppfostran till m a n ej tillnarmelsevis samma roll som vid den systematiska kvinnobild- ningen.
Målet och riktlinjerna äro icke dar att utveckla m a n l i g h e t e n, utan det mänskliga, humaniteten; den inskränker sig ej till att utforma könsegenarten - utan har det universella till mål. "
Som synes har på de mer an C0 år, som förflutit sedan Esseldes publikation framkastade dessa allmänbildningens huvudteorier, ingen väsentlig rubbning skett i fråga om det evigtkvinnligas pe- dagogiska definition.
4 Emellertid hade Tidskrift för hemmets röst börjat göra sig hörd.
Den trängde Se " Die Frau und das geistige Leben " von Dr, Gertrud Bäumer.
- t. '
o .. m. innanför vår lagstiftande för- samlings lyckta dörrar,.
skyddade av fyrdubbla 1Hs i dessa ståndsriksdagarnas tider, och uppkallar ej sällan en och annan av fäderna till ett replikskifte.
Redaktionens ton, som.
i början varit något liigmald och undfallande, blir med växande målmedvetenhet allt säkrare, den tvekar ej att ge de gode herrar och svenske man svar på tal nar så på- .fordras.
-: Så finner man det visserligen smärt- samt att ha råkat såra en viss ledamot av statsutskottet med sina nymodig- heter, trots den mention honorabh som red.
samtidigt erhållit för sin " stora talang att föra sin bildning till torgs1 '.
- Icke för ty vHgar tidskriften hålla fast vid sin mening, att det a r statens oavvisliga plikt att sörja för en för- - bättrad flickuppfostran, ja att detta ar.
förenligt med dess sanna val. '
Den tid som brutit in över vårt land, den stora representationsförandringens, var aven i andra avseenden en refor- mernas, särskilt stodo bildningsfrågor, så val det högre undervisningsvasendets som folkupplysningens, högt i kurs.
Och så fingo även kvinnorna komma med på ett hörn.
Seminarier för bildande av folkskol- lärarinnor hade inrättats tvenne å r före Tidskrift för hemmets startande, " det allra första stegetr:, som denna säger, i riktning av.
statens erkännande av sina förpliktelser i fråga om sina döttrars undervisning ".
Från å r 1856 stodo Musikaliska aka- demiens portar öppna för den kvinnliga eleven.
Lange tvekade målarakademien att följa exemplet.
Denna tvekan, som ' snarare synes haft praktiska an prin- cipiella skäl - till grund, uppkallar red.
att draga en lans för de svenska konst- närinnornas sak: llDå staten i och med inköpet av en svensk målarinnas arbeten1 erkänt den svenska kvinnans förmåga av konst- närlig bildning, bör den icke ha skyl- dighet att ge henne samma förmåner som mannen? "
Dessa förmåner komma enligt beslut fattat vid 1863 års riksdag verkligen det kvinnliga slaktet till del och särskilt hade det kloka och kraftiga satt, varpa Esseldes medredaktris ' make, professor Olivecrona, förde konstnärinnornas talan, gjort slag i saken.
Utan avseende på kön skulle undervisningen i De fria konsternas akademi hädanefter stå den unga konstadepten öppen.
Men bland de många oliveblad, be- bådande en ny kvinnornas seger, som TidskriFt för hemmet under årens lopp hade att komma med, var det val .knap- past någon som för tidskriftens ledar- innor innebar ett större glädjeämne än då man i sin andra årgångs notisav- delning kunde förkunna, att riksdagen beviljat anslag till ett statens högre lararinneseminarium.
Hösten l861 var den nya anstalten installerad i sin första tillfalliga bostad, och redaktionen dröjer ej att vid ett besök darinom göra sig underrättad om alla dess detaljer, fröj- dande sig åt att Fredrika Bremers Hertha-tanke, " en kvinnlig akademiu, om an i blygsamma mått, blivit till verklighet.
Avser utan tvivel Amalia Lindegrens genre- stycken, vilka dessa Ar börjat införlivas m1.d statens konstsamlingar.
.
Efter tre å r kompletterades verket genom att som en övningsanstalt till seminariet inrätta en statens normal- skola för flickor, och nar skolan (1864) öppnas under stor tillströmningav elever, en tydlig dementi av den inom riks- dagen ganska talrikt företrädda me- ningen att föräldrarna för sina döttrar föredroge hemundervisning framför skol- undervisning, halsar tidskriften den nya institutionen usåsom d e första ljusstrå- larna av den uppgående sol, vilken skall varma, lysa och fostra den sanna kvinnobildningen, på en gång hjärtats och förståndets i vårt dyra fadernes- land ".
Att en grund a r lagd, att byggningen reser sig i höjden a r en lovande början, men mycket återstår ännu i dess full- - andning.
Red.
a r ej blind för de fel, som vidlåda de första årens seminarie- undervisning.
I recensionen av ett par nyutkomna arbeten i skolfrågor går tid- skriften till ratta med dessa: det rno- d e r liga elementet kommer alltför litet till sin ratt; det e s t e t i s k a eller " skön- hetssinnet " a r ej tillräckligt beaktat; det f o s t e r l a n d s k a blir ej tillgodosett; framför allt har vid religionsundervis- ningen det f o r m a l i s t i s k a Fått ett val stort insteg i seminariets larokurser.
I en halvt kåserande artikel agnas den senare riktningen en ganska skarp kritik.
Så frammanas bilden av den stackars åttaåriga normalskoleeleven, som med förskrämda blickar uppläser texten för dagens religionsundervisning: ' &lt;Det a r gräsligt att falla i levande Guds händeru; samt den av en annan liren skolflicka, " med skrattgropar i kinderna och ett oskyldigt löje på lapparnau deklamerande för den häpna hemkret- sen sin salmlaxa: " Jag under satan Fången aru o. s. v., utmynnande i det förfarande: " Och helvetet stod öppeta., Antagligen skar denna vidräkning med ett system, som val mycket skattade åt den pietistiska tidsandan, seminariets dåvarande ledning ratt obehagligt i öra: nen.
Den måste dock ha insett det be- rättigade i kritiken, och vad den icke, kunde ta miste på: läxan hade givits av en sann skolans van, en van, som aldrig skulle sticka under stol med sina meningar, men som stod redo att strida för sin tro på kvinnans uppfostrande, mission mot en värld om så påfordrades.
LOTTEN DAHLGREN.
Kri gblick.
Fredsskandalen.
En skandal har inträffat, angående vilkens ursprung och innebörd vi äro skyldiga att ge klara upplysningar.
S i börjar Jane Misme en ledande artikel i La F r a n c a i s e av den 1 1 december, som utgör ett svar- p5 en manoeuvre paciflste.
Det skandalösa har nämligen inträffat, att det finns franska kvinnor som bildat en sektion av Internationella kvinno- kommittén för varaktig fred och som skickat ut en broschyr, vilken talar om kvinnornas plikt att stödja Fredssträvandena.
M:me Misme piminner om hur den organise- rade franska kvinnorörelsen ifrän början tagit avstånd från all fredsagitation, hur den proteste- rat mot Haagkongressén och avvärjt ett föregå- ende närmande av den fredsgrupp av 57 kätter- ska kvinnor, som nu ställt till med skandalen.
Man hade trott, att den bestämt avvisande halt- ning, som Franska kvinnors nationalförbund d i genom M:me Avril de S:te-Croix och M:me Maria Vérone intog, hade givit dödsstöten åt det lilla nybildade fredspartiet:, och därför hade man icke tagit vidare i med hirdhandskarna.
Till stor sorg och bitter förtrytelse har det n u
- .. - - - .. -------- ---.
P - P --- - H E R T H A ---- 37 - - - - - - - - - - - - p - - - - - - - A emellertid visat sig, att dessa fredsviljande kviq- n.
~ alltjämt existera och arbeta för sin sak.
Nigra af namnen naglas offentligen vid skam- pilen.
M:me Madeleine Rolland, en syster till Romain Rolland, och M:me Duchene, den kända óch hitintills inom den franska kvinnorörelsen högt uppburna initiativtagerskan till och direk- trisen för.
den kvinnliga kooperativa samman- slutningen I ' E n t r ' a i d e och som dessutom ar ordförande i Nationalförbundets bSection du Travaila.
M:me Misme pipekar också, att La F r a n c a i s e ännu i ett av tidningens sista m m - mer har gjort rättvisa ht M:me Duchenes ener- giska och intelligenta strävanden för rättfärdigare Iöneförhillanden för kvinnorna.
Men nu maste dessa pacifi~ter dömas efter sina gärningar, menar Jane Misme.
Man kan visserligen hysa ett visst medlidande med deras g for blind el se^, men man miste gera allt för att oskadliggöra dem.
Man miste undandraga dem al !t förtroende, hålla sig p i a v s t h d - men över- vaka dem.
M i vara att det i och för sig icke ar brottsligt att .begi ett misstag, men när det galler mänsklighetens sak f a r man icke miss- taga sig.
Att göra det visar en sildan omdömets anfrätthet, att all solidaritet med de mänskorna miste upphöra.
Ti.dningen innehiller därefter - likasom i ett par följande nummer - genom ordförande och sekreterare gjorda officiella uttalanden frin olika kvinnoorganisationer, som desavuera och fördöma krigsfienderna.
Utan att spilla ord om på vi l ke n sida vi mena förblindelsen rider, vilja vi endast fram- hilla att vi val ihhgkomma, att det ar i det arma, förhärjade och invaderade Frankrike detta hänt.
Slidan ursäkt ha inte de, sam i de .neutrala&gt; skandinaviska länderna hina och skymfa freds- dirarna.
frin Amerika.
- Men det är cn annan fredsskandal!
ministern, * finnas tusenden sidana kvinnor,.
som vi för ett 8r sedan .inte visste om .. Mr Bernard Shaw har ett yttrande, som ni-, got korrigerar mr Asquiths uppfattning, och ett slutyrkande, som kanske inte ar sa alldeles.
välkommet.
.
.
... Bernard.
Shaw menar, att efter vad Edith Cavell gj0r.t för England är det natwligt att hon stir för Englands män som en hjältinna, men.
att de ej böra komma p ~ e d frasfyllda tal om.
vad hon som kvinna lidit.
Hennes kön spelar, här ingen roll och ingen engelsk vare sig civil- eller krigslag gör vid doms fällande skillnad p i man och kvinna.
Inte är det heller värt att tala alltför översvallande ridderligt om henne, ty hade hon kommit levande tillbaka och begärt de politiska riktigheter, som beviljas vilken ligk stiende man som hälst, och därvid slagit sönder ett bod fönster för att draga uppmärksamhet till.
sin begäran, skulle hon varit prisgiven i t mob-.
ben, förolämpats och utsatts för grov kroppslig misshandel under fullt gillande frin man, som nu kanonisera henne.
$Vad vi kunna görau, slutar han, 4- att som ett erkannande av hen- nes mod ge det kön hon tillhörde politiska rat- tigheter.
Om detta förshg mötes med död tyst-.
nad, s i vet jag att Edith Cavells uppofiing för: nekas av hennes.
land ..
Det bör vara en smula genant för mr A,squith, att just nar han förklarat.
sig icke förr ha vetat av att det fanns modiga kvinnor i England pi-.
minnas om dem, som inte minst genom hans förvållande bragtes till en punkt, där de visade sig fullt redo att offra sina liv för den sak de kampade för. '
Krigskvinnoemancipation.
Osterrikiska arnlékommandot har utfärdat en kommuniké, som framhiller nödvändigheten av att kvinnor i vida större utsträckning än som sker g &amp; in för industriellt arbete.
Dels är det den för ar- méns behover ' ökade industriverksamheten, som Englands skuld till Edith Caveil.
I engel- kräver detta, dels maste det ske för att lösgöra ska underhuset har mr Asquith talat om det flera män för krigstjänst.
Kommunikén slutar underbara Ar i Englands historia, som mera än med ett direkt hänvändande till existerande nigot annat lärt landet vilko män och kvinnor kvinnoorganisationer och anhtillan om deras det äger.
Som Edith Cavell, vilken givit den hjälp till plaqens genomförande.
Samma dag sqm kommunikh offent~ig~jor-m tappraste man föredöme i det högsta mod.
&amp; Och i de Förenade konungarikena., tillägger premiiir- des samrnantiädde p i aftonen regresentaqte?
A
för alla Wiens större kvinnoföreningar för att överlägga om denna allvarliga sak.
Klart stod det för dem, skriver Leopoldine Kulka i N e u e s F r a u e n l e b e n, att detta var ett av de sväraste offer som begärts av dem.
Inget tal om kvinno- arbetets värde - nu plötsligt SH uppskattat - kunde skymma bort det sakförhällandet, att kvin- norna, genom att i större antal nu ägna sig i t industriarbete, bliva de, som sända ut männen till fronten.
För minga av dem stod det som en förbrytelse att bidraga till förmerandet av de hekatomber av mänskor, som offras, och ändock fordrades detta av dem som en plikt.
Om kvinnoorganisationerna som sidana be- slöto sig för att arbeta för det begärda syftet framgir icke av det nummer av N e ri e s F r a u e n- l e b e n, där saken omnämnts.
Troligen kunde inget beslut i saken omedelbart Fattas.
Men i hastiga drag drar L:eopoldine Kulka upp de ford- ringar k v i n n o r n a miste göra om de skola kunna gH med pH vad som begäres av dem.
D i miste det bli samhällets sak att numed samma lösa den invecklade frigan om huru moderskap och yrkesarbete skall förenas.
Fri statlig vHrd och omhändertagande av barnen under moderns arbetstid, gemensam statlig eller kommunal be- spisning av arbetande mödrar och deras barn, inrättande av amningsavdelningar vid fabrikerna och därmed förenade barnkrubbor för spädbarn, underhill av barnsängskvinnorna och till sist - Iöneberäkning inte efter person och kön utan efter ' det arbete som presteras blir, menar hon, när staten pressar kvinnorna ut i arbetet, den- sammas enklaste minimiplikt.
Staten-hemupplösaren far ocksa sörja Föl; samhällets omdaning efter de mest radikala statssocialistiska principer.
PB Fredrika Bremers grav ph Osterhanninge kyrkogård lat Fredrika- Bremer-Förbundet nyårsaftonen ned- lägga en större krans.
För Apelryds fruktodlings= och trädgardsskola har kronprinsessan godhetsfullt åtagit sig beskyddarskap.
L.
K.
P.
R:s central- styrelsemöte.
för kvinnans politiska L andsföreningens rösträtt årligen återkommande cen- tralstyrelsemöte har, som vanligt ar, hållits i Stockholm -- den 8-10 janu- ari.
Förhandlingarna, som ägde rum i Whitlockska skolans högtidssal, hade samlat ett 100-tal deltagare.
Till landsföreningens verkställande utskott, som förut utsetts av Stockholms- föreningen men nu enligt stadgeand- ring utses av centralstyrelsem-ötet, valdes fröken Signe Bergman, fru Ezaline Boheman, d:r K. Widerström och fri- herrinnan Ebba Palmstierria.
Till supp- leanter valdes Fru Ester Brisman och dr Gulli Petrini.
Till ordförande om- valdes fröken Signe Bergman.
På grund av ökat arbete i Svenska turistföreningen hade fru Boheman av- sagt sig sekreterarskapet.
Ordföranden frambar i varma ordalag ett tack från verkställande utskottet för hennes verk- samhet och fru Frigga Carlberg tackade på landsortens vägnar.
Om föreningens verksamhet lamna- des en del uppgifter.
Lokalföreningar- nas antal är nu 214.
Antalet i det hela har ökats med 9 föreningar.
Efter förslag av V. U. diskuterades frågan om en anhållan hos regeringen om framläggande av proposition om politisk rösträtt för landets kvinnor vid 191 6 års riksdag.
Förslaget bifölls och en deputation utsågs att uppvakta stats- ministern, bestående av professorskan Ann Margret Holmgren, fröken Anna Whitlock, fru Frigga Carlberg, docen- ten Hilma Borelius och fröken Gerda Planting-Gyllen båga.
Deputationen blev av stadsministerr!
mottagen mandagen den 10.
I sitt svar till deputationen började statsministern med att förklara att fram- ställningen naturligtvis skulle tagas upp
till vederbörligt och noggrant överva- gande.
Dock ansåg han ärligheten fordra, att han meddelade, att regeringen icke hade för avsikt att vid denna riksdag framlägga proposition i ämnet, och att härutinnan nog icke någon ändring vore att förvanta.
Statsministern be- klagade, att han icke hade.
ett .för deputationen mera tillfredsställande svar att giva.
Av de enskilda förhandlingarna ut- gjorde redogörelse ' för de Bergman- Osterbergska kurserna en viktig del,.
En diskussion angående " Skalen för ett obligatoriskt utbildningsår " blev sar- deles livlig och utmynnade i ett utta- lande av att detta till en början miiste gå på frivillighetens vag och i an- slutning till.
anordningar.
som redan finnas.
En planmässig organisation av agita- tionsarbetet och organiserandet av en röstrattsrörelsens ungdomsverksamhet vor0 likaledes föremål för ingående och intressant diskuterande.
Till landsföreningens representant vid det blivande: nordiska förhandlings- kvinnornötet i Köpenhamn den 17 och 18 januari utsags jur. kand.
Anna Wicksell.
Lördags- och söndagsaftnarna upp- togos av ett halvenskilt och ett offent- ligt röstrattsmöte, det första i Whit- lockska skolan, det senare i Läkaresall- skapets lokal.
Båda rikligt besökta och med in tressan ta röstra ttsföredrag, bely- sande rösträttssakens läge i olika länder samt upptagande uttalanden av repre- sentanter för olika kvinnoorganisationer - Fredrika-Bremer-Förbundet, Social- demokratiska kvinnornas förening, Vita bandet och Internationella kvinnokom- mitten för varaktig fred.
På det senare mötet antogs följande resolution: e ' ' Det arbete, som av svenska kvinnoorganisa- tioner nedlagts för höjandet av kvinnornas sociala ställning, för förbättrandet av kvinnornas lev- nads- och arbetsförhållanden, för Främjandet av hemmens och barnens intresse, för.
nykterhet och sedIighet, för befordrande av rattens prin- ciper gentemot vildets, har visat, att sh länge kvinnan flestänges frin politisk rösträtt kunna dessa strävande icke föras till ett tillfredsstal- lande resultat.
Kvinnor, samlade till ett offent- ligt möte i samband med Landsföreningens för kvinnans politiska rösträtt trettonde centralsty- relsemöte, uttala därför sitt krav p i full politisk medborgarratt, s8 mycket mera som denna ratt redan tillerkänts kvinnorna i övriga nordiska länder, och uppmana Sverges kvinnor att samlas i ett kraftigt arbete för detta mil,.
Efter detta.
mötes slut på söndags- aftonen samlades en stor del av mötes- deltagarna till ett animerat samkväm med sup6 på Continental.
.
.
Skandinaviskt kvinnomöte i Kö- penhamn.På inbjudan av Dansk Kvin-.
desamfund komma representantanter för en del skandinaviska kvinnoföreningar att mötas i Köpenhamn den 17 och ' l 8 januari.
Ändamålet med.
mötet a r närmast att på grund av den pågå: ende revisionen av aktenskapslag- stiftningen efter gemensamma skandi- naviska linjer bereda kvinnor från de nordiska länderna tillfälle att sam-llt dryfta en del önskemål på familjerättens omtåde.
Av svenska kvinnoförenin- gar äro Fredrika-Bremer-Förbundet, Svenska Kvinnornas Nationalförbund och Landsföreningen för kvinnans po- litiska rösträtt anmodade att sanda re- presen tan ter.
Vid Akademiskt bildade k v i n n o r s förenings nyligen hållna årsmöte om- valdes till medlemmar av styrelsen dok- tor Karolina Widerström, ordförande, fil.
doktor Anna Ahlströni, fil.
kand. Adele Piiilipson och fil.
doktor Lydia.
Wahlström samt nyvaldes fil.
mag. Ester Lager i stallet för fil.
kand., Anna S ö - rensen, som flyttat från Stockholml.
-
Nutida engelska författarinnor.
i.
Mrs.
Humphry Ward.
A tt göra ett kvalitativt urval bland Eng- lands skrivande kvinnor är inte lätt, och att göra en översiktlig redogörelse för dem skulle vara tillräckligt för en livsuppgift.
Flera äro val kända i vårt.
land, till och med bättre än en del av våra egna.
Om de alla förtjäna det, därom torde meningarna vara delade.
-- Mrs.
Humphry Wards rent litterära insats har väl ej varit så märkbar, men hennes inflytande på det allmänna tän- kesättet i England under de senaste årtiondena har varit så mycket större.
H o n h a r lyft id6rornanen till en höjd, dit den knappast förut nått.
Men hon är ej konstnär i första rummet, hon ger det konstnärligt romantiskt ut- smyckade etiska problemet.
Spörsmål, som skulle avhandlats endast de lärda emellan eller förblivit gömda i utred- ningskommissioners protokoll, ha ge- nom henne ställts under diskussion i vida kretsar.
Hon lyckas att förena en allvarlig behandling av religiösa, sociala ~ c h '.
~ o l i t i s Frågor k a med alla egenskaper hos en populär roman.
Visserligen äro hjältarna och hjältinnorna mera idéer än människor, och analysen av deras andliga kamp blir ofta nästan pinsamt ' utdragen, och ordrikedomen stundom mera döljer än uppenbarar, men det motväges av den okonstlade stilen, det starka romantiska inslaget och den miljö av kultur och förfining, vari man ' får dväljas.
Komposition, förvecklingar och spännande moment saknas ej häller.
Det ä r särskilt vissa sidor av engelskt tanke- og känsloliv, som hos mrs.
Ward få stark belysning.
I R o b e r t Elsrnere, med vilken hon slog igenom i slutet av åttiotalet, säger hon om den engel- ska nationen - orden fällas av en tysk!
- " Ni äro djupt rotade i det förflutna.
I närvarande stund ar er nation den enda i Europa, som har frihet i ordets sanna mening; endast ni ha religion. "
Den religiösa grundval, på vilken den engelska samhällsbygg- naden, all anklagelse för hyckleri till trots, dock vilar, ar ett ämne mrs.
Ward med Förkärlek behandlar.
Frihet tyckes för henne betyda frihet till utveckling i traditionernas hägn.
Det förflutna lever i det närvarande, och hela mrs.
Wards litterära produktion vittnar shväl direkt som indirekt om traditionernas stora makt i det engelska samhället.
Själv är hon i traditionernas våld.
De häftiga omstörtningarna ha i henne ej någon förespråkare, den långsamma omvand- lingsprocessen, som i det gamla upptar det nya, ar för henne den naturliga utvecklingsgången.
Några av de kvinnor hon skildrar tillhöra liksom hon själv " the intel- lectual professional classu.
Minnesrika gråa collegemurar ha omslutit deras ungdom.
Mrs Hurnphry Ward är son-
dotter till den ' framsthende skolmannen ho mas Arnold, föreståndare för goss- Skolan i Rugby.
Hennes far blev, efter många försök att finna sig tillritta i livet, professor i engelska spraket och litteraturen vid universitetet i Dublin.
Skalden och kritikern Matthew Arnold var hennes farbror.
Vid tjugoett års ålder gifte hon sig med docenten vid Brasenose College i Oxford, Thomas Humphry Ward.
Hon föddes 1851, och hennes utveck- IingsAr infalla under en tid av nyvaknande på så gott som alla andligaomr~den i Eng- land.
Det kan vara tillräckligt att har.
på- minna om några namn från mitten och senare hälften av adertori hundratalet: Newman, Keble, Kingsiey, Huxley, Dar- win,Spencer,Carlyle~ch Ruskin.
Diskus- sionens våg &amp; gingo höga och alldeles sakert i Mary Augusta Arnolds närmaste bmgivning.
Matthew Arnolds bidrag till den religiösa diskussionen " Literature and Dogmau har haft det allra största in- flytande på Författarinnan till R o b e r t E l s m e r e och D a v i d G r i e v e.
" Det problem vi ha att lösa&lt; " säger Matthew Arnold, " ar att finna för bibeln, för kristendomen en grundval i någonting, soni kan bevisas, i stallet för i någon- ting, som miste antagas ", och.han gör till sina Vinets ord: ' Vi måste taga till vår uppgift att framstalla den rationella sidan av kristendomen och visa, att den har ratt att vara en auktoritet även för tan kare. "
Denna stallning till bibeln och kristendomen a r också mrs.
Wards.
Hon säger i R o b e r t E l s m e r e: " Karlek och inbillningskraft ha skapat religionen.
Skall förnuhet omintetgöra den?
Nej, fornuftet a r Guds aven det. "
Prästen Robert Elsmere har genom studier och tankande kommit till den åsikten att " underverk ej ske ",.
utträder u r den anglikanska kyrkan, men fortsätter att predika ett slags unitarisk kristendom.
Han förkunnar för arbetarna i London " en Kristus, som mera rör deras hjärtan an den gängse ortodoxa framställningen av honoma.
Ar 19il utkom T h e C a s e of Ri.chard Meynell.
Hjalten3r en np Robert Elsmere, representerande deri moderna liberalismen i den angli- kanska kyrkan; men då Robert Els- mere fann, att det .var hans plikt att lämna kyrkan, beslutar Richard Mey- nell att stanna kvar inom den.
Han anser att förhållandeila hava betydligt föfandrats under de gångna tjugo åren - dock motsäger val verkligheten del- vis hans påstående.
Hari a r före sin tid.
" Bort med det falska undretu, sager han; " det nya har vuxit upp dartir som blomman u r knoppen. "
Och han vänder sig till anhängarna av de gamla tradi- tionerna: " Vi måste få v i r del i ' vad det förgångna har byggt upp, vad.
det förgångna lämnat i arv lika såväl som ni.
- Låt oss få vår andel inom vilr gemensamma kyrkas hägn.
vi äro barn av samma Gud och samma mästares lärjungar. "
Med ett sinne så vaket för d e reli-.
giösa frågorna i tiden går hon ej heller förbi katolicism.en och rörelserna dar- inom; de ha ett särskilt intresse för henne, emedan hennes.
far övergick till katolicismen.
Modernisrneo möter oss i E l e a n o r och den katolska kyrkans kamp i England i H e l b e c k of Ban- nisdale.
Det a r bittra ord mrs.
Ward i M ar-
c e l l a och S i r G e o r g e T r e s s a d y slungar ut emot dem det vederbör an- gående arbetarbostädernas usla beskaf- fenhet, svettningssystemet och andra sociala missförhållanden.
Hon kan glädja sig i t att till exempel bostadsfrågan numera omfattas med ett intresse som aldrig förr, och att hennes inflytande därvid gjort sig gällande ar otvivel- aktigt.
Sitt intresse för det sociala ar- betet visar hon ej endast i sin skrift- stallarverksamhet.
" Passmore Edwards Settlementu i London a r hennes ide, och hon a r nara förbunden med dess utveckling.
Planen har hon skisserat i R o b e r t Elsrnere.
Politiken ar henne ej heller fram- mande.
Därom vittna bl.
a.
Ma rcella, S i r G e o r g e T r e s s a d y och E l t h a m H o u s e.
Och på vilket område hon an rör sig, gör hon det med en ledighet, som visar vilken intim kännedom hon har om det hon behandlar.
Hennes beläsenhet, som ju ofta kommer till synes, måste .imponera.
Någon har rak- nat.
till sjuttiofem litteraturens storman, som hon citerar endast i R o b e r t Els- mere.
En bok har mrs.
Ward skrivit, som ej ar barare av någon idé.
Det a r hennes första arbete, M i l l y a n d Olly.
.
Det a r bara en barnbok och tages i regel ej med i rakningen.
Och dock möter oss i den en omedelbarhet, som betager och som vi sedan sällan återfinna.
Dar träffa vi verkliga människobarn, stora och små, som röra sig på egen hand.
Dar märkes ej som i hennes senare arbeten skaparhanden, som tvingar man- niskorna i en bestanid riktning.
- Hon ä r med varm kärlek fästad vid bergens, backarnas och sjöarnas West moreland.
Denna kärlek får i Milly a n d O l l y ett uttryck, som i all sin enkelhet griper oss lika mycket som de med stor konst- närlighet gjorda naturbeskrivningarna.
Westmoreland a r ofta bakgrunden för skildringar av personer och händelser.
Jag erinrar mig en beskrivning av en west moreland-skog i päskliljetid.
Det a r i H e l b e c k of B a n n i s d a l e.
" The golden flowers, the slim stalks, rose from a mist of greenish-blue, made by their speary leaf amid the encircling browns and purples, the intricate stem and branch-work of the still winter- bound hazels.
Never were daffodils in such ' a wealth before!
- - - and as Laura lay gathering with her face among the flowers, she could see be- hind their gold, and between the hazel stems, the lightfilled greys and azures of the mountain distance - --- -- a poem of northern spring. "
Och man fortsätter helt naturligt med Words- worths sång om a host of golden daffodils; Beside the lake, beneath the trees, Fluttering and dancing in the breeze - - - - Mrs.
Ward har gátt i Wordsworths skola.
Landskapet a r ej blott en bak- grund för de uppträdande personerna, d e sammansmälta med det.
Laura Foun- tain stod ej bara och betraktade p k k - liljeskogen, " she was of it - she be- longed to it - she felt it in her veins! "
Laura ~ o u n t a i n a r den av mrs.
Wards kvinnotyper, som mest närmar sig den moderna kvinnan.
Hon a r agnostiker, men älskar den ortodoxe katoliken Helbeck.
I ett ögonblick av svagher lovar hon att för hans skull bli katolik,
men finner snart, att hon e j kan; " The se henne i England, och hon gör det priests want my inmost will - want all ej heller.
Hon befinner sig i motsatta that is I ".
Hon kan ej uppgiva sitt jag, lägret.
Hon ar en av de ledande i anti- och söker därför döden.
Marcella Boyce röstrattsrörelsen.
- Hon har mitt under åter, som ej ar så litet rebellisk i sina brinnande krig skrivit en bok helt obe- uppväxtår, blir med tiden en hängiven rörd av varldshandelserna.
Hon säger maka och mor och - sin mans Dästa i ett förord, att hon i författandet av politiska stöd.
Hon ar entusiastisk för den funnit en tillflykt undan krigets reformer, men på samma gång bunden i fasor och sorger.
Och enligt henne a r de aristokratiska godsagaretraditionerna.
ju rustningarna och kriget endast man- Men den kvinna, som ej vill uppge nens sak och aven " den diplomati, som sin individualitet, men dock både vill skyddar oss och våra barn från krigetu.
och kan leva och står på egna fötter Mannen skall stödjas, .men ej störas i och utövar sitt inflytande ej endast i sitt arbete för statens och kvinnans Skall de ' t oerhörda, som nu mannens skugga, har ingen plats i mrs.
valFard!
Wards diktarvarld.
Vi vänta nu på en sker, komma henne att något revidera bok, i vilken hon åtminstone erkänner sin uppfattning i detta avseende? '
ANNA PETTERSON.
hennes tillvaro.
Hon kan ej undgå att Notiser från bokvärlden.
Camillas äktenskap.
Av Elin Wag- skor,, som gå b r e d v i d varandra ge- ner.
Albert Bonniers förlag.
nom livet.
Ty mera an så a r inte - Det skall vara Elin Wagner till att eller blev .inte - Camillas äktenskap.
ge en så löjligt aktgammal- romantitel FörF.
går inte bredvid eller ser utifrån.
åt s i n bok.
Men hon vet antagligen på detta så synnerligen vanliga och också val, att man vid det här laget oftast ganska motståndslöst burna för- inte alltför troskyldigt löper i hennes hållande.
Det ar.
hennes på en gång snaror.
Hennes nu val kända försåt- djupa och varsamma grepp in i dessa liga kurragömmalek med publiken, dar tvil mänskors innersta, reellaste liv; hon på sitt oförlikneligt stillsamma och som gör denna bok till det fullfärdiga diskreta satt far läsaren att helt oför- lilla mästerstycke den ar, - jag vågar.
berett snubbla över någon gnistrande verkligen använda detta stora ord om liten kvickhet eller att plötsligt stanna den, så avrundat helt ser man Eriks inför en verklig sanning i en den och Camillas lilla öde besegla sig.
Det enklaste lilla ordvändning, har bringat a r livets egen, bultande puls i denna oss pil var vakt.
Vi acceptera därför berättelse om främlingsskapet, som ohin- inte häller utan vidare denna vardags- derligt vaxer upp ur ett det närmaste sentimentala boketikett.
samhörighetsförhBllandesom finnes man- Men den ger, alldeles som naturligt- skor emellan; vis förf.
&amp; syftat, den verksamma reliefen Formgivningen a r Elin Wagners van- ht hennes affektfria analys av två man- liga fint uppdrivna och säkra.
.
Fredmansgestalten.
En studie av an årsgammal, ett svårt fel i vår våld- Kut in Ek.
P.
A. Norstedt &amp; Söners förlag.
samt producerande och antikverande Den som vill ha en filologisk eller tid.
Men aiimalaren finner sig manad 1itteraturh.istorisk essay över Fredmans- att - bättre sent an aldrig - rekom- figuren hos Bellman skall inte göra mendera denna ingående skildring av sig besvär med Karin Eks bok.
Den ar en kvinnas historia.
Den ar i all an- inspiration och dikt, och därur stiger språkslöshet en bit sannrardig sjalsteck- Fredmansgestalten som hennes egen ny- ning och ger m h g a blickar till de mest skapelse.
Hon ser på honom med samma olika sidor av religiöst färgad kultur benådade diktaröga som hon ser på under förra århundradet.
Utgivaren skyarnas skiftning eller solnedgångens har heder av den pålitliga redigeringen, glöd, och med konstnärens suveräna förlaget - Svenska Kyrkans Diakoni- egenmakt ställer hon fram honom fri styrelses - av en typografisk utstyrsel, för sig.
Bellman låtsar hon icke om, som gör priset förvhnande billigt.
knappast ar han en enda gång nämnd Man behöver inte vara alldeles lika- i hela denna studie, men hos Fredman dan med den man träffar för att draga lever hennes eget diktarliv i hans vinst av urnganget, eller hur?
Betty anammande av underbara minnätter Ehrenborg var pietist, men villig att vid den böljande strömmen, i hans finna det basta i flera former.
En fläkt syner av det gyllenröda morgonljuset av humor gav henne hjälp.
Hennes över stadens grander och Skeppsbrons barndom förflöt p &amp; herrgården Råback, orörliga skutor, i hans glada lust under ungdomsåren giva henne - och lasa- farten över glittrande Malarvågor, i hans ren - del i Geijers och Atterboms dovt tunga stiimning mellan griftevår- Uppsala, sedan blir hon pedagog i darna ph svarta kullar och hans känslor Stockholm och så maka till Vaktarens inför döden; liksom i hans fantasis luf- redaktör friherre J.
A. Posse.
En för- tiga lek eller mörka fasor och i hans teckning på bokens porträtt skulle ge humors såväl rent upplösta som dis- någon aning om den entusiastiska och harmoniskt klingande ackord.
likväl urskiljande kvinnans andliga miljö, Genom rusets slöjor, kärlekens ro- dar ar släktingarna general af Kleen bust sinnliga eller högt förfinade sällhet, och biskop Ebbe Bring, dar ar de stora ur sin musiks trollvarld stiger Karin Uppsalaskalderna och deras Malla, Eks Fredmansgestalt som ode och di- väckelsepredikanten C. O. Rosenius, tyramb - hennes eget uttryck för hur diakonissan M. Cederschiöld, dompros- hon förnimmer hans sjals " pindariska ten Torén, teol. doktor J.
C. Bring och flyktu.
En originellt gjord " studie ", som professor Rudin.
Studieresan till Eng- snarare borde bara beteckningen littera- land och halsoresan till Italien ha ocksh turanalytisk dikt och som därför att lämnat spår av djupare intressen an den ar dikt blir syntes.
turistisk livaktighet, ' men hon ansåg ej Elsa Björkmans konstnärliga träsnitt heligt att blunda.
ge boken en tillbörligt högvärdig ut- Betty skrev vers, " Januari börjar smyckning.
E.
K -- N. åretu m. in.
dyl., som knappast faller inom skönlitteraturen men som roat Katarina Elisabet Posse.
En livs- och lart barnasjälar.
bild av Nils Lövgren.
Diakonistyrelsens AMALIA B J ~ R C K.
förlag.
Detta ar en bok, som hunnit bli nier
Fredrika = Bremer = Förbundets Fruktodlings- och Trädgårdsskola APELRY D, adr.
Båstad ' börjar sin rorsta kurs den 1 mars.
Undervisning meddelas i t kvinn- liga elever i trädgårdsodlingens olika grenar m. m.
Prospekt erhal- les och förfragningar besvaras av FORESTANDARINNAN, adr.
.
Box 17 Bastad, och a FREDRIKA-BREMER-FORBUNDETS Klarabergsgatan 48, Stockholm.
Ledig annonsplats!
BYRA.
.
A I platsförmedlingen finnas anmälda lärarinnor, lektionsgivare, in- och utländska, kontorister, värdinnor samt hushållsbiträden av olika slag.
Rikst.
27 62 Platsförmedlingen är öppen kl. 12-4.
A.
T.
4s i 6 I Veckotidningen DAGNY I I I erhållas mot ett pris av.
kr.
2: 50 för inb.
ex., kr.
1:75 för haft.
ex. H I 4 8 Klarabergsgatan, 2 tr. I 1908-1913 FREDRIKA-BREMER-FORBUNDETS BYRA, -- HEMTREVNAD Praktisk - tidning for hemmet utgiven av FREDRIKA-BREMER-FORBUNDET Redaktör: FANNY EKENSTIERNA.
Utkommer med 40 åttasidiga n:r om året.
Prenumerationspris: helt år kr.
1: 80, halvår kr 1: -, kvartal kr.
0: 60.
Prenumeration sker å posten.
Under tiden 1-24 december realiseras kartonnerade årgångar av Hem- trevnad för 1912, 1913, 1914 och 191 5 till ett pris av kr.
1: 25 pr årgång.
Porto tillkommer vid försändelse.
ANNONSER FOR HERTHA upptagas av Fröken Ingeborg Bergström.
Rikstel.
97 83 31 OSTERMALMSGATAN 31 Rikstel.
97 83 Tryckt hos BRODERXA LAGERSTROM, Boktryckare, Stockholm rgr6 1
I.
-.
.
: i u) - - - ...
i .. B.
.
.- -.
.
- -:?
.
C '.
.
...
J.
Tid ?krihe Rlr.
d i n.
sre.nrka ' kvinnorörel~en, utgive ' n av: ~ r t d ~ i k a = ~ r e m e r = ~ ö i b ~ n d e ~ Retl&amp;t&amp;:ab~~iI (ibeiaah-.
.
&lt;I. '
Pörbiindsmedl&amp;ar erhiila tidskilten till ett pris: av kr.
h 50 varvid pienberation .sker dWkt @ m m Q r i?
d A k a d h ~ ö E B o n M s &amp; y &amp; i 48 Ill.rJerg8gala,F S r o c ~ o l m.
.
~ck~förbundsmedlemmar prenumerera i alrmaste ~ o s t a a s h l t eller i * bokbm.del.
Pris 1i5r pesjqpplaga: ' / a Hr kr.
3-; l /.
i r kr.
275.
- Lösnummer 35. b=.
Redaktbu och expedition: 48 Klarabergagatan 1 1.
Staclraolm.
Reda ' kiionstld: ' m lnbgm, M13digW och fiedagar kl. 1-3: Allm.
T.
48 50, Riks 27 62 Expediyonen: kl. I 1 4 varje &amp; ckendag.
.
-.
.
Allm.
T.
48 16, Riks 27 62..
f .. .-.
.
.
.
l ' n ' C ...
.
.
- ...
- 1 f ör bildade självföre&amp;$arrde.
.
-.
y.
X V ~ ~ O T.
.
i;.
Expeditionen: Kla~bërgsgatan.
48 %.
OBS.!
bppm éndast tisdagar och tredigar.
.
- a kl. l / ~ll-l / d.
OBS.!
- L I.
I: L i ...
.
1 l - l ' ' Alim,.
te !.
48 16.
~ ~ ~ l y; n i n g s b ~ r Aliin.
i n - t &amp; 48 50. '
~ p p l ~ s n i ~ liinliis g a r kortnadskht rörande hinnliga.
det !iornnd &amp;,.
.
utbildning&amp;kurser, Iöne- bve~nskomme~se.
Rlrhillanden m. m.
För utredningar ivgift I.R~u.
27 62: &lt; *. '
25 T U N N E L G A T A N 2 5.
.
Rikstelefbn 68 \ 98.
.
.
, I.
4 Tel.-adr.:S~irrskebyr+.
.
.
.
.
: ': .n.
.
a Byrln mottager sjukbud hela dagen: pc telefbn ' .lvsn nattetid.
' I Fönstindarinnan tkffaa sakrist f / a2- ' jr~4.
...
- - .- -.
.
.
Allm.
telelbn 82 1 1, *.
Nutida engehka @ ffamirinnor.
I.
Av Anna Pettgrsgq .. .-.
Ledig annonsplats!
.
- .. I.
