# ID: svediakorp-per2736
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Hertha
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Hertha', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1916
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,072
# sentences: 892
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-hertha
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


vinner ioriginallhbrlkatet &amp; iyb$n aSft mem erkfinpande och et) rird ' b i h k n i n g, imedan alla, p ~ ~ rikt i!
anviint.
dpt; finna.
@ t vara icke allenast.
gievtt,.
utan ock det verk- rrmmaste ooh bllli&amp;@o -.
?rrMel Mr en.
.
mHttgfald olika Badadil.
...
Bedllm uppfinningen lok.
efter obavil (o ' .ooh bhAllbara amtaganbes, utart eNr gjadri, krlti8kt bedömda iatrtrWqoiWi, g~undado p &amp; vuisnoa ednr@nIiet;. '
' ' ' A.- &amp; Nordlrka KompaqieL Teitiiatdelningen Thyra Grafstriim; ~+ckholm.
.~enianemt tltstä~inimg ov mrdm o &amp; &amp; a g d e a+bb - ten.
.
- samt - Mt8ria.l.
Rhd vid inrednink av ' i i n i e m. m..
.
.
- Undervisning.
i ~ialiensk spets- och annan * konstsiim.
Stltndigt p # lagei därtill hörande material:.
.
.
.
: Svensk, Fransk och ~I3tlmi.sk.
.
.
Spetstdd.
Rikhaltigt uwsl Spetw&amp;nster.
r I .v q
ARGANG III .l5 NOVEMBER 1916 HXFTE 18 o.
.
N o r d i s k a kvinnokonferensen i 10-11 november 1916. tilla och oostentativt som det höves såväl tidens som sakens allvar ha representanter för Skandinaviens - Dan: marks, Finlands, Islands, Norges och Sverges -.
kvinnor sammanträtt till möte i Stockholm under dagarna 10 och 11 november.
Ordet möte får dock icke tagas i den vidare betydelsen kongress med den däri inbegripna stora apparaten och stora samlingep av deltagare, utan man har genom benämningen konferensu preciserat både sammankomstens om- fång och natur: ett kvinnornas rådslag; bestående av ett fira1 utskickade från Nordens mest representativa kvinno- saksföreningar.
Som mötesplats för konferensen hade man varit lycklig finna den bikta möj- liga vad de lokala förhållandena beträffar; nämligen Järnkontorets sal vid ~ u n ~ tradghrdsgatan.
Aven de makter, som det ej står i den allra förträffligaste tnöteskommittés - och dit kan vår.
räknas.
- skön att bestämma över, vi- sade sig gynnsamma, och det var vädrets.
Hög luft, blå himmel, sol och torra S gator hälsade, som en kontrast till de näst föregående veckornas gråväders- stämning och höstrusk, gästerna från välkomna, och denna va- derlycka blev bestående så gott kom under hela mötestiden.
I den ovan nämnda lokalen samlades nu fredagen den 10 kl. 10 f. m. de ut- ländska och inhemska mötesdeltagarna till en första sammankomst, vari likväl endast representanter för de inbjudande föreningarna och styrelseledamöter i resp.: föreningar ägde deitaga.
I enlighet med den .. föreslagna arbetsordningen, att det inbjudande landet självt skulle utse konferensens ordförande och sekre- terare, intog fru Agda Montelius ord- förandep1atsen; Fr-u Anna Lamberg-Bruun fyllde funktionen som ' mötessekreterare.
(Att tjänstgöra vid ' sidan av dessa funk- utsåg sedan mötet trenne vi &amp; s tionärer - ordföranden, fru Stampe-Feddersen, ~ a n m a r k, ' f r u Kjelsberg, Norge, och frö- ken Furuhjelm, Finland; till bitradande sekreterare valdes fröken Sigrid Ulrich och fru Ester Brisman.)
.
I sina hälsningsord till konferensen ' ' '.
redogjorde ordföranden i korta drag så väl för dennas förhistoria som fördess allmänna syfte.
Fru Montelius yttrade: " Efter avslutandet av den stora, utom- ordentligt vällyckade Nordiska kvinno- kongress, som ägde rum i Köpenhamn sommaren 191 4 för diskuterande av ak- tenskapslagstiftningen, som ar aktuell i allas.
våra länder, framlades på ett.
en- skilt möte ett förslag att åstadkomma någon stadigvarande sammanslutning mellan Nordens kvinnosaksorganisatio- ner,varigenom dessa skulle kunna sattas i tillfälle att radgöra med varandra, då lagstiftningsfrågor inom det område som berör kvinnor och barn siidant kräver.
Redan flera år tidigare hade ett möte varit samlat i Kristiania, och turen var således kommen till Stockholm, och det.
beslöts att man skulle söka ordna en mindre konferens här 191 5, varvid den p !anerade organisationen skulle närmare behandlas.
Då 1915 kom, vor0 de rådande för- hållandena av den art, att man ansåg bast att uppskjuta mötet, i förhopp, ning att världsläget dock snart skulle förbättras.
Då månader och år .nu gått utan att den vinande stormen och det förö- dande åskvädret synas vilja lugna av- miste man, trots detta, söka att åt- minstone hålla vid liv tynande ideella plantor, som blott i solsken kunna rätt utveckla sig, och det syntes ej vara skäl att längre dröja med realiserandet av planen, ehuru mötet måste bli en- kelt och försiggå utan större festlig- heter, då varken håg eller medel fin- nas för sådana.
Pi vår inbjudan ha nu, trots höst- mörker och den genom den allmänna oron försvårade samrardseln, delege- rade kommit från Danmark, Norge, Finland, ja, anda från Island, för att deltaga i Överläggningar om formen för det blivande samarbetet.
Fredrika- Bremer-Förbundet, Landsföreningen fiir kvinnans politiska rösträtt och Svenska Kvinnornas ~ationalförbund, som utfar- dat inbjudningen, tacka eder för att ni följt kallelsen och halsa eder nu genom mig hjärtligt välkomna.
Vi äro blott en handfull kvinnor från länderna i Europas nordligaste hörn, som har mötas, och någon all- män betydelse har detta möte således ej direkt, men varje närmande rnel- lan kvinnorna, så att de lära kanna och förstå varandra, kan i mångt och mycket komma att pilverka utveck- lingen.
1 dessa tider, då avund, vinnings- lystnad och maktbegär väpnat folk mot folk och kärlekens ande, som kristen- domen vill föra in som världens be- härskare och som vi hoppades skulle sh småningom segra nationerna emel- lan, nu har mast vika för hatets ande, som med sina svarta vingar skuggar nästan hela Europa, under sådana ti- der är varje strävan efter ett vänligt internationellt samarbete som en sol- stråle i den förmörkade världen och ger hugnad i t hjärtan som våndas vid det mänskligheten ovärdiga skådespel som nu pågår.
Och vi Nordens kvinnor böra i san- ning med lätthet kunna samarbeta.
då vi hava så många beröringspunkter och stor inre likhet.
Denna marker man klarast, då vi mötas på främmande m.ark, t. ex. i Itali.en, till vars sol alla från vinter- mörkrets länder gärna dragas; dar kan- nes det som vore vi alla landsman.
Man ser och märker då allenast de stora huvuddragen, som äro gemen- samma och som skilja våra folk, som grupp, från alla andra folk, men de små olikheterna, som på nara håll falla i ögonen, försvinna alldeles.
Dar äro vi n o r d b o r, det a r nog.
Under d e förhandlingar, som nu före- sta, måste särdragen helt .naturligt komma fram, ty genom dem skola vi lära av ' varandra, men vi skola, hop- pas ' fag, .. alltjamt.
kanna aven nu, att i hjärtelaget äro vi lika.
Allt samarbete förutsätter, för att ett gott resultat skall niis, en viss efter- gift från ' alla bål1 i avseende på ova- sentligheter.
Må vi alla göra dessa eftergifter med glatt och kärleksfullt sinne, så soni vi skulle vilja .att vid d e.
stora världskonflikterna den ena nationen ginge den andra till mötes.
Vi glädja oss i t dessa dagars sam- varo och åt vad vi skola få tillfialle att under.
den lära av våra kära stam- förvan ter från Danm.arks öppna, soliga, glada och vänliga land; Från Norges skrovliga fjäll med de djupa fjordarna och ' viddernau darovan, dar endast tystnaden talar och dar man a r himlen nara; från Finland, det sargade, sönder- skurna-vattnens land-, rörande skönt och hjärtevinnande just därigenom; och från Island, den förtrollade sagoöii, med is och snö på ytan och eld i ' djupet, ön som knappt synes oss verklig utan som en hägring över det nordliga havet.
Eder alla halsa vi med trofast handslag.
Då dessa dagar äro förbi och vi åter måste skiljas, må vi då kanna en för- vissning, att inga missförstånd skola söndra våra sinnen utan grunden till ett fortfarande samförstånd vara orubb- ligt lagd.
Låt oss vilja det - och det blir så. ' '
m Programenligt skred man efter detta .med den varmaste sympati mottagna hälsningstal till val a v.
mötesfunktionä- ser, varvid utom de ovan nämnda ut- sågs en presskommitté bestående av fru Wagner, fröken Krey och fröken Thorstenson.
Vid upprop av föreningsrepresentan- ter .hade mötet glädjen att såsom nar- varande anteckna följande ombud: från .Dansk Kvindesamfund och Danske Kvinders Nationalraad fru.
A S &amp; i d S t a m p e - F e d d e r s e n och fröken H e d - v i g F o r c h h a m m e r; från Finlands Kvinnors Nationalförbund fröken Ai n i N e v a n d e r, Finsk Kvinnoförening fru El i n H o l m berg, Kvinnosaksförbundet Unionen fröken L u c i n a H a g m a n; Svenska vinn oför bundet fröken An n ie F u r u h je1 m och Suomalainen Naisliitto fröken O l g a O i n o l a; från Islenska Kvenfjelag Cand.
phil.
fru B j ö r g B l ö n- d a l och Islenska Kvenrjettindafjelag fru B r i e t A s m u n d s o n; fr8n Norsk .Kvindesagsforening fröken F r e d r i k k e, M ö r ck, Norske Kvinders Nationalraad fru B e t z y K j e l s b e r g och Landskvinde- stemmeretsforeningen ' doktor D a g n y Bang.
.
De svenska represen terade förening- arna vor0 Svenska Kvinnornas Natio- nalförbund genom dess ordförande fru Eva Upmark; Landsföreningen för kvin- nans politiska rösträtt genom fru Anna Wicksell och Fredrika-Bremer-Förbun- det genom fröken Axianne Thorstenson.
Utom de har nämnda representan- terna mötte ett flertal andra förenings- medlemmar från våra grannländer.
Bland dessa må namnas danskorna fru Clara Tybjerg och fröken Thora Daugaard; doktor Arnesen frånNorgesam t finskorna fruarna Hedvig Gebhard och I. Sten- wall samt fröken M. von Bonsdorff.
Att de deltagande ' svenskorna voro i majoriteten ä r självskrivet.
Dryftande av stadgarna för en sam- manslutning av Nordens kvinnor upptog sedan första mötesdagensförmiddagbåde före och efter frukostrasten.
Från d e respektive länderna förelago olikastadge- förslag och debatten om dessa blev na- turligen tämligen segsliten.
Men på det ömsesidiga tillmötesgåendets vag enades man om en sammanjämkning.
Nar ordföranden, fröken Furuhjelm, med klubbslag förklarade diskussionen avslutad, kunde hon samtidigt fastslå att det första de skandinaviska kvinnornas gemensamh.etsförbund bildats under namn av " Nordiska Kvinnosaksför- eningars Samorganisation " med syfte att utgöra grundvalen för samarbete mellan riordens kvinnor i och för bevakande av gemensamma intressen i särskilt lag- stiftningsfrigor rörandeekvinnor och barn.
(Se de på annat ställe i tidskriften avtryckta stadgarna såsom - de föreligga efter slutredigerifigen).
Med konferensens beslut att på förslag av fröken Signe Bergman avsända tele- gram om den Nordiska kvinnosaksför- eningens bildande till världsförbunden In- ternationella kvinnoförbundets och Inter- nationella kvinnoröstrattsalliansens pre- sidenter Lady Aberdeen och Mrs Chap- man Catt avslutades första förmiddagens förhandlingar.
* Det offentliga möte, som konferensen på aftonen samma dag ordnat i Läkare- sällskapets stora sal med ämne " Kvin- norna och höjandet av det husliga ar- betetu, varvid d r Karolina Widerström fungerade som ordf., hade samlat en större publik än vad den långt ifrån trånga lokalen bekvämligen kunde rymma.
Ska- ror av åhörare måste vanda åter utan att för dem kunnat beredas plats.
Ämnet a r ju också ett av dagens mest brännande, då hushállsproblemet f. n. sysselsätter ett otal kvinnliga och val aven manliga hjärnor.
Om d e som van- tat att i föredragen finna någon slags lösning pii detta problem kant sig till- fredsställda må lämnas därhän, i alla händelser vor0 d e redogörelser som avgåvos rörande de respektive Iander- nas arbete för höjande av den husliga ekonomien genom uppfostran och ut- bildning av högsta intresse.
Så talade skol köksinspektrisen fröken E l i n e H an- s e n om förhållandena på detta område i Danmark; fru I l m i H a l l s t é n Iam- nade rapporter frin Finland; fru B r i e t A s m u n d s o n från Island och fru Mar- g a r e t h e C h r i s t e n s e n fran Norge.
Sista talarinnan var vår yrkesinspektris, fröken Kerstin Hesselgren, av vilkens korta men pregnant innehallsrika an- förande framgick, att Sverge i fråga
H E R T H A - 370 --- - - -- -- om kvinnornas utbildning till praktiskt och husligt arbete genom skolkök, hus- hållningskurser, lanthushållsskolor o. s ... v .. varit föregångslandet och ekono- miskt offrat mest.
O m ännu mycket återstod att göra, hade i alla fall prin- cipen om detta arbetes nationalekono- miska betydelse fastslagits, varföre man hade allt skal hoppas på dess fortgå- ende utveckling.
* Andra dagens enskilda förhandlingar rörde sig om en av kvinnosakens i alla tider mest svårlösta frågor: lönepro.
blemet.
Även har har världskriget fram- kallat nya omvärderingar, nya förete- elser och nya konflikter.
Hur vaken man " ute i Europau a r för &amp; närva- rande missförhållandena och med vil- ken val motiverad oro man ser en be- kyrnmerfylld framtid tillmötes visas bl.
a. av det från Frankrike genom M:me Gabrielle Duchene utsända uppropet om " en internationell aktion för att söka genomdriva en av arbetarens kön oberoende avlöningu.
Fröken Anna Kleman redogjorde för detta upprop och i samband därmed för de kvinnliga arbetslönernas nedpress- ning, särskilt i Frankrike och England.
I.
den följande diskussionen visade sig,, att M:me Duchenes appell vunnit livlig anklang hos konferensens medlemmar.
Mötet fattade även beslut att taga upp frågan på sammanslutningens arbets- program och att man skulle förbereda sig till en gemensam aktion genom att insamla statistiskt material rörande 1ö- neförhållandena på den kvinnliga arbets- marknaden i samtliga nordiska länder.
Det halvenskilda diskussionsmötet om " Vardcsattningen av kvinnoarbeteta, som på middagen hölls i K. F. U.
.K.
under fru Kjelsbergs presidium, och även det för en välfylld.
sal, blev som en fortsättning av förmiddagens förhandlingar.
Därvid förekommo ' inle- dande föredrag av seminarieadjunkten fröken Anna Sörensen; Sverge; fru Karen Grude-Koht, Norge; fabriksin- spektris fru Julie Arenliolt, Danmark; fru Björg Blöndal, Island, och fröken Annie Furuhjelm, Finland.
De tavlor som upprul1a:des ' från de respektive länderna vor0 val något skif- tande i färgblandningen men i huvud- konturerna påfallande ensartade: kon-.
staterande av en ökad procent i fråga om kvinnornas - förvärvsmöjligheter men samtidigt målet om ' en värdesatt- ning av kvinnoarbetet efter dess halt, icke: fter könssynpunkt, lika avlägset.
I et1 tycktes man också vara ense: här hade kvinnorna ingen hjälp att vänta vare sig av stat och kommun, arbets- givareförbund och löneregleringskom- missioner, vare sig av partikamrater eller politiska meningsfränder, nej, de miste taga sin sak i egna händer., ' L Hittills hade, som också ordf. påpe- kat i sitt hälsningstal, arbete icke nöjen fyllt konferensprogrammet.
Efter val utfört varv ansåg man sig sista mötes- dagens kväll kunna avlägga arbetskosty- men för festdräkten.
Så möttes en tal- rik och representativ skara av de in- bjudande föreningarnas medlemmar,dar- ibland det mani ' iga elementet icke helt ' * Har har endast helt summariskt konferens- föredragen oninamnts, d i de tankas skola sam- las och.
itergivas pH annat sätt.
.
och hhllet saknades, och gästerna från de nordiska länderna i Grand Hôtels vapensal till ett avslutningssamkvam.
Det blev en verklig fest, livlig stam- ning, tal och musik.
- Då den senare sattes i samband med fru ' Alice Tegnérs namn behöver ej mer sagas.
- I vackra, spirituella och högstämda tal to1 kades på de f e m skandinaviska språken ta- larinnornas känslor och de förvant- ningar man fästat vid det nyss ingångna kvinnoförbundet, ord, vilka funno en klangfull och gripande avrundning i de olika nationalsånger, vilka unisont av- sjöngos, anpassade efter varje talares nationalitet.
Av riksantikvarien Montelius upp- lästes under aftonens lopp flera till konferensen insända telegram Så från Danske Kvinders Nationalraad, från Dansk Kvindesamfund samt friin dan- skorna fru Jutta Bojsen-Möller och frö- ken Helene Berg.
Fran Norge hade telegram ankom- mit från Kvindesagsforeningens styrelse undertecknat Randi Blehr samt från fruarna Karoline Skar, Margrethe Grundtwig.
Gina Borchgrevink och Helga Helgesen.
Som slutomdöme om den kvinno- konferens vi nu ha bakom oss kan alltsh sagas, att den börjat, fortgätt och slutat i f r i d e n s tecken.
Det har varit ett fredsmöte mitt under det kring oss rasande varldskriget.
De faktiska re- sultaten av sammanslutningen kunna visserligen ännu ej överblickas, men de godaJ auspicier, under vilka mötet hållits, låta oss med ljusa förhoppningar s e framtiden an.
L. D-N.
Ellen Key om kristendomen och kriget.
cksh vår kust blänker av Ijus- O kastare, också vår strand har.
vag- slag från Atlanten.
darens intresse längre an till viss tid - som s k å d e s p e l har varldskriget val förlorat attraktionskraften bland Men vi som inte kunna njuta av neutrala nyfikna, aven om det fortfa- den dyra tidens jobbargladje, antingen rande bjudes p å b e h ö r i g t a v s t å n d därför att vi platt ingenting ha att jobba på biograferna.
Men vi ana pinsamt, med eller därför att vi icke äro sil att rama allvaret ar oss nara.
Det fordras mod - nu mera an spekulativt lagda - vad se vi nu i anno 1914 - att säga något om kri- kriget?
Se vi någonting alls?
Har icke dessa års historia för många blivit ett get.
Hur mycket av det som sagts ar allt mera ogenomträngligt mörkgrått inte obehövligt eller skadligt, sprunget moln, dar man icke ens orkar urskilja ur övermod eller ihålig pratsamhet.
blixt och dunder, emedan skådespelet Men ädelmodet har också stått upp varat alltför länge!
Icke ens det mest och vittnat.
Jag ville nu lagga min mun i stoftet ufangslande " skådespel kan fhnga åskå-
H E R T H A - och tiga inför Det Obegripliga.
Halvt godvilligt, halvt ovilligt gör jag nu ändå en undersökning i vanskligt ämne, där- till eggad av en bok med den allvar- liga titeln E n ' d j u p a r e s y n på kriget.
Det ar Ellen Key, som i livlig med- känsla fordrar en djupare syn och i sin optimism vågar nalkas de svåraste problemen, t. o. m. angivande deras lösning eller åtminstone talande i en sådan bröstton, ' som om hon vore viss om rätta lösningen.
Det är icke allom givet att förena omständlighet och charm.
Det.
är en ovanlig förening, soni likväl oförnekligen finnes hos båda våra frej- dade författarinnor, Selma Lagerlöf och Ellen Key, det ar deras gemensamma konstnärshemlighet, hur olika de eljest må vara.
Men då Ellen Key talar om kriget ar hennes omständlighet en ovanlig för- tjänst, reellt taget.
Varför också alls bemärka formen?
Ellen Key har ganska nyligen önskat den " litterära " kritiken 10 års semester.
Vare dock s å mycket sagt, a t t Ellen Key aldrig upphör att vara lyriskt inspirerad, a t t hennes tal g i r i mjuka vågor som ett sydländskt hav eller - om det icke flyttar läsaren till Rivieran - sveper in oss i vecken av en ' värmande mantel, - detta.
aven då hon utslungar sina bittraste j ' accus e. Elleri Key ar skald, aven då hon söker objektiva ' tankelinjer.
Skalder äro i genomsnitt nationens termometrar, dar man kan avläsa e n privat eller offent- lig temperatur.
Några stiga i rang till barometrar, profetiskt bådande mor- gondagens oväder eller sköna vader, medan dagens lufttryck ar över ' dem.
O m Romain Rolland har sagts, att han ' ' 38 1.
i sin egenskap av diktare ar en " welt- fremdu politiker.
Ellen Key ger den idealiska tydningen, " wel t f r e md ", m.a.o. fjärran från alla samvetsförvillande dags- .meningar, kan en diktare bevara sin siargåva: " att urskilja evighetens röst i tidens sorl. "
Ja, detta må val vara skaldens högsta bestämmelse, och jag betvivlar icke att Ellen Key nu bemö- dat sig i den riktningen.
Ellen Key.
ar utförlig, emedan hon vill vara opartisk i sin.
undersökning av skuld hos de stridande parterna.
Sannerligen, att tala om krigets orsa- ker ' a r som att gå på sankmark.
Har man icke vid varje ord en Förnimmelse av att i bästa fall säga en del sanning?
För att .utföra den lite ömkliga bilden: man hoppar i .sankmark från tuva till tuva, ' an litet åt höger, an åt vänster, allt i en redlig avsikt ' att komma framåt och rädda sig undan dyn, till synes ostadigt, men med ett fast mål i sikte, den absoluta rättfärdigheten!
Nar det galler att j a m föra ' de olika national- typerna och respektive n a t i o n e r s an- delar i ' skulden, då skiftar Ellen Key beröm och tadel p &amp; ett efter min rne- ning vidsyn t satt med en sympahk, själisk neutralitet.
Man kan då utan tvekan fastsli, att .Ellen Key har en v i d a r e syn på kri- gets omoral an de fanatiska medhållarna med ententen eller centralmakterna.
Det ar en annan sak att ha en dju- p a r e syn.
Vem.av oss har nog djup syn?
Äro vi inte svagsynta, närsynta?
I en riktig känsla av att en d j u p syn på kriget hänger på en djup syn på hela tillvaron har Ellen Key i sin aktuella studie konfronterat sig själv ' ...
.
. '
' ...
.
.
.
.
.I '.
.
.
'.,.
. '
...
, .:.
,
T H -- - - A - - --.
- -.
.
.
.
.
.
- -- p -.
.
.
-.
- - - b - - - -- -- --. -- Den första av dessa frigor blir med och sina läsare med tillvarons brann- punkt, religionen, sådan den ter sig förkrossande nej besvarad.
Evangeliska för henne nu i det s. k. kristna Europa.
kristna och Mohammeds anhängare Hur beklämmande laget an må ' vara, kampa samman mot grekiska och ro- vill jag bekänna, att min kristna över- merska katoliker och buddaister!
" För tygelse snarare konsoliderats an tvart- en ~Sanlig tankegang synas dessa egen- om inför den kritik den har undergått.
domliga bundsförvantskap bast bevisa Oin jag likväl bävar att uppträda som hur betydelselös kristendomen numera apologet, galler bävan alltså icke kris- är som handlingsmotiv. "
Underteck- tendomen själv, utan dess tarvliga och nad var bland åhörarna till professor s kröpliga representanter, bland vilka Kjellens tal den 6 november 1914 och den som har håller pennan.
Vi hava baxnade verkligen inför hans förkun- en god sak, ' men äro klena vapendra- nelse i denna del, då han i tyskars gare.
- " Vi hava denna skatt i lerkaril. "
och turkars kamratskap ville se en I M. F. ' Roos9 bönbok - en av min yttring av det kristna broderskapet.
Om barndoms ledsagare - äro den lutherska alla s. k. kristna varit Jesu lydiga lar- pietismens bekannelseord ofta klassiskt jungar, skulle krigen vara otänkbara, formade.
Ur denna lilla bönbok ekade det ar solklart.
Men under samma i mina öron några rader, medan jag ideella förutsättning skulle polis och samlade Ellen Keys förebråelser mot domstolar vara överflödiga.
Varldskri- nutidens kristna: * Wi alle skulle idag get ä r ett ohyggligt bevis för att kris- wara battre christne, om wi alltifrån tendomen ä n n u i c k e nog b e s j ä l a t war barndom battre anwandt den för- staterna.
Men därifrån a r ett stort flutna tiden af wår lefnad. "
Så ar det steg till att saga, att den som hand- fog för anklagelser mot dem, som bara lingsmotiv förlorat betydelsen.
Kristen- namn av kristna.
Vi äro icke ofelbara domen a r ännu i vår tid jäsningsämnet, i laran, och ändå står laran högre an allt ofrånkomligare ju djupare en un- livet.
Tron a r icke möjlig att matema- dersökning vill ga.
Kristendomen a r tiskt klart formulera, det ar ett slags evigheten inflyttad i tiden, något att tröst att otron sällan heller ar så latt- leva av och dö på - " Patriotism ar fattlig.
Jag kommer nu inte alldeles icke nog! "
utropar Ellen Key, och fran mitt ämne, ty detta ar tankar för- hon har ratt, obetingat ratt mot dem anledda av Ellen Keys i många stycken som i nationalismen fått sin avgud.
" De kunna förena kristendomen och vackra och visa vältalighet.
kriget, emedan deras egen kristendom är den kompromiss mellan staten och- Äro de kristna folken sanna Kristi kyrkan, genom vilken jesus för andra gången förräddesu, ar inte detta lärjungar?
Hur skulle Kristus bedöma kriget?
åter en oklar halvsanning?
Vidare: Finnes en riktigare levnadsväg an " världskriget a r ett bevis på att nu- t i d s k u l t u r e n blott ar en y t a n s före- den Kristus visat oss?
-
- H E R T H A teelse, men att detta framför allt galler om d e n kulturföreteelse vi k a l l a t kristendomen. "
Medgivet att kristen- domen ej ännu på långa vägar realiserat h e l a s i n i d é hos folken, detta .bety- der en jämmer och uselhet hos indi- viderna, men icke hos idén.
Finnes nu ingen a r l i g kristendom?
En fullkomlig har blott funnits hos Kristus själv.
Men en arlig?
Ehuru Ellen Key i denna krigstids konflikter samlat skäl att kategoriskt utdöma alla kyrkorna såsom falskt andliga, citerar hon med särskild emfas ett yttrande om p r o t e s t a n t i s m e n, att den - mer an katolicismen - i och genom natio- nalismen visat ?seine letzte tötliche Erstarrung ".
Hon erinrar om påvens fredsmaningar m. fl.
exempel på ka- tolsk fridskärlek.
Det är dock hugne- samt, att hon som en parallell därtill upptäckt ärkebiskop Söderbloms försök i samma riktning.
Så länge Ellen Key håller vidräk- ning med dem, sov vilja kalla sig kristna, får man den uppfattningen, att hon ' själv i Kristus ser den ende sanne räddaren ur tidens .nöd, ej blott den skönaste Kärlek, den omutligaste He- lighet, utan också det renaste Förnuft att upplysas av.
Aldrig har val Masta- ren av Nasaret intagit en mera central plats.
i Ellen Keys tänkande.
Så tror man och hoppas, tills man marker, a t t d e n Kristusbild hon högt beund- rar och ålägger d e k r i s t n a att i alla tider, även krigstider, med gärning be- känna i c k e ar henne själv nog.
Hon tror sig kanna Kristus, men se nu motsägelsen!
Hon protesterar med ljungande nit- 383 älskan mot " den nu l e v a n d e religio- nen,.
nationalismen ".
Hon anger inne- börden av nuvarande kulturkris så, att har " de k r i s t n a v ä r d e n a k a m p a för sin tillvaro mot hedendomen.
.i n a t i o n a l i s m e n s formu.
" Förbröd- r i n g är .kristendoniens ideal för livet.
på jorden. "
Man skulle då tro, att hon, önskar de kristna värdenas absoluta seger.
Men plötsligen uppstiger ett högre ideal.
va risten domens ideal, då det utan förbehåll efterleves, får till följd de ondas seger över de goda och en be- gränsning av den mänskliga kraftut; vecklingen, som blir kulturhämmande. "
Hur kommer denna reservation, som.
på mig verkar förbluffande in konse- kvent?
Ellen Key ser i kristendomen endast den veka, kvinnliga " sidan.
Hon har,, då hon nedskrev dessa ra- der, sett Jesus som den - h jartligen val- menande, som en Thorvaldsens milda, bleka marmorbild, och därmed nöjer sig icke hennes eget livfulla, blodstarka temperament, hennes eget lutherskt- protestantiska samvete.
Ja, jag vet, att jag här gett hennes samvete epitet, som hon leende vill.
SIA ifrån sig.
Det får stå ändå.
Hon borde blott ihågkomma den Ouppnådde i flera förhållanden, - ej alltid med den utbredda famnen, en gång med det svängande gisslet, en gång i söndagsfrid mellan vajande sädesfält eller beskådande markens liljor, en an- nan gång näpsande stormen på havet och sina lärjungars klentro, en gång bland stenkastare * mitt igenom dem sin vägu, en annan gång mottagaxde den dyrbara smörjelsen som " kunnat '
384.
----.
- -- - H E R T H - - A .-.
P -.
säljas för tvåhundra penningar och gi- vas åt de fattiga ", minga gånger.
hal- sande sina lärljungar med frid, men en gäng skickande hälsningar av annan art till " Herodes, den räven ".
Hela hans vasen a r gudomlig kärlek, och han går i döden, men icke för att ut- plånas utan för att uppstå igen.
Och sedan den historiska långfredagen blev han tusen gånger bespottad, hudflängd, törnekrönt och dödad, men varje gång för att uppstå igen.
Hans grundtankar äro gudomliga, därför ouppnåeliga men ständigt efter- strävansvärda och evigt motivbildande.
Vi få aldrig lagga kristendomens idéer bakom oss såsom föråldrade, de äro ju tvärtom ouppnaeliga i samma me- ning som polstjärnan, efter vilken den nordiske sjöfararen i nattens mörker styr hemåt.
Men varje tid blickar mot kristendomens eviga idéer genom sitt historiskt formade elIer färgade glas, detta erkännes.
Vi se alltjämt ofull- komligt.
Vi se kanske ej ens om Kristus förbjuder eller til !åter 1916 års soldater i Belgien att bara vapen.
Nar jag icke med frimodighet kan besvara denna detaljfråga, hur skall jag då fälla total- omdömen om kriget!
Julens budskap glimmar ännu, den vanliga Betlehems- stjärnan.
Sammanhanget a r detta: Ingen frid på jorden, så Iange människorna vilja taga aran ifrån Gud i höjden, men ingen ärar Gud i höjden utan att i sin sjals innersta unna andra och verka för fred på jorden.
Nar Ellen Key.
soker giva den etiska syntesen mellan vad hon kallar kristet och vad hon kallar Tor, sjalvoffrande och självhävdelse, så kommer hon un- - -- .- .-.
-.
---- -.
.
-.
.
- -.
-.
- - -.
.
gefar till detsamma som Luther i fråga om " en kristen människas frihetu.
För egen rakning kallar hon detta en högre " syntesu, men för kyrkofolket ar.
det " kompromissu och uFörfalskningu.
Så Iange självhävdelsen är etisk ar den dock ingen kompromiss.
Men val en para- dox.
K r i s t u s v a r mild o c h ö d m j u k a v hjärtat, o c h vem h a r h ä v d a t sin personlighet s o m han inför Pilatus, T o m a s och alla d e a n d r a!
Det är sant, F a d e r n blev f ö r h a r - ligad i S o n e n.
An ett ord om kriget!
Perikles med- gav krig som nödvärn, Ellen Key också.
Hon har öppet sagt, att fredsrörelsen, som hon biträder, iEke innebär för- svarsvagran.
" Behovet av försvarets ändamålsenliga ordnande har sedan 1870-talet ' för mig varit ett axiom. "
H a r s a m v e t e t t i l l i t i t f ö r s v a r, blir det sedan mindre samvetet an " det kyliga förnuftetu, som får draga kon- sekvenserna.
Har öppnas en ny - och andlös?
- diskussion.
Vi veta icke vad i dag och framdeles kan möta oss.
Ar det möjligt att icke stelna av skräck inFör Medusa-huvu- det?
Vi stackars dödliga!
Men en dju- pare syn på kriget kan ej stanna vid allmänt medlidande eller allmän harm; den delar ansvaret.
Ansvarskänslan har en mörk aviga, " det kristliga synd- medvetandet ", som kanske ej står högt i kurs hos Goethelarjunginnan.
An- svarskänslan har dock en ljusare rat- sida, vissheten om att vara kallad till Guds medhjalpare: Ellen Key nämner detta " den nya trons mysteriuma, jag ser har en gammal skön tro: " Si, Herrens tjänarinna! "
AMALIA B J ~ R C K.
-- - H - E R T H A Kri.
Folklfkningssynpunkter.
I dessa den all- männa sinnesförvirringens tider, d i massdödandet inom nationerna beledsagas av Frenetiska rop p i ökad barnproduktion - för samma anda- mil -, ar det glädjande att höra en besinnings- full röst, som trots allt yttrar sig om mansko- frambringandet med kvarhallande avsocialt-etiska synpunkter.
Nar härtill kommer att uttalandena härröra från en läkare, som med vetenskaps- mannens kännedom även ingir p i de biologiska förhillandena, förtjänar saken ett särskilt beaktande.
Det a r den tyska läkaren dr Vaerting, som i ett par nyligen publicerade skrifter upptagit frigan om i vad m i n arbetet för folkökning ar tillridligt och sunt.
Som bärande princip fram- hiller han därvid sin isikt, att blott med folk- k v a l i t e t e n s höjande som m i l kan saken upp- tagas till diskussion, då varje bemödande att frambringa en massproduktion är ovärdigt vfir tid och vira uppgifter som mänska.
Ut ifrin denna utgingspunkt betonar han ocksi nöd- vändigheten av att med klar blick och med alla till buds stiende skyddsmedel bekämpa den fara som hotar släktet med soldatmiljonernas Htervändande, massorna av under fältlivet vene- riskt nedsmittade män, som i sin stora helhet icke försti eller känna nigot .ansvar i friga om denna sak.
Dr Vaertings praktiska förslag med hänsyn till giftermils- och befolkningsproblemets ord- nandz ha givetvis pilverkats av nuvarande ab- norma förhillanden och torde ur allmansynpun vii1 i vissa detaljer kunna ge anledning ti l berättigad kritik, men de äro orginella nog för att förtjäna citeras.
För kvinnornas rakning önskar han aktenskapsildern frin den nuvarande tyska, 16 i r, höjd till 22-25 ar, d i han däremot vill ha mannens sankt från 21 tili 16 ar.
Hans skal för höjaridet av aktenskapsjildern för kvin- nor ar att kvinnorna till intet pris böra .tillitas att föda barn vid en tidig ilder sival för egen som för barnens skull, vilka senare ofta bli siväl fysiskt som psykiskt undermiliga.
Vad mannen beträffar menar han, att den tidiga ung- domen sival p8 grund av fysiska betingelser 1 " 385 som av etiska hänsyn ar den lämpliga för äktenskaps ingiende.
En paus av tv2 Hr mellan varje bai-ns födelse finner han absolut normalt och oavvisligt nöd- vändigt bide för.
moderns och barnens skull.
Endast härigenom kan " det ödslande med mänskoliv och dessas kvalitet, som nationerna hittills tillitit sig " motarbetas.
Av särskilt intresse för oss i dessa tider, d i .agitationen för allmän och halst obligatorisk.
undervisning i spädbarnsvird för unga flickor tagit s i stark fart, ar dr Vaertings förslag om genom lag pibjuden undervisning i spadberns- vird f ö r sfival m a n s o m k v i n n o r f ö r e a k t e n s k a p e ' t s i n g h e n d e.
Han menar detta vara ett " nytt och helt oarbetat falt för mannens fosterlandskärlek i fredstid ", d i de därmed skulle komma till att intressera sig för att skapa värde- fulla mänskor och att hjälpa sina hustrur igenom den tyngande och vanskliga tid, d8 barnen äro späda.
I friga om prostitutionen anser dr Vaerting att det ar p i hög tid att gripa in med kraftiga medel, avskaffandet av den reglementerade prostitutionen, energiskt bekämpande av den hemliga samt beslut om att veneriska sjukdomar mitte falla under lagen om smittosamma sjuk- domars behandling, En fullkomligt ny tanke har dr Vaerting i friga om den ekonomiska situationens ordnande för mannens tidiga äktenskap.
Han tillbakavisar helt och hållet ett framkommet förslag, att staten skulle överta omsorgen om det tredje barnet i varje äktenskap, d i han tanker sig att detta skulle leda till massproduktion, - vilket iterigen förslagsställarna naturligtvis avsett.
Dr Vaerting i sin sida menar, att den miljard, som staten skulle varit nödgad avsatta för ovannämnda projekt, skulle utg8 till förhöjda löner i t unga man, som ville inga tidiga äktenskap.
Men, och har kommer det särskilt nya in, lönerna skulle g 5 t i l l b a k a till e t t fastslaget minimum,sedan barnen kommit upp i den ilder, att de kunde försörjasig själva.
Ett utvecklatsjalvpensionerings- system, som skulle komma familjerna till godo, medan barnen voro smil ingir också i hans plan.
Dr Vaerting gör till sist ett erkännsamt hop- summerande av vad kvinnorörelsen uträttat till förbättrad och riktigare uppfattning riv mannens,,.
och kvinnans ställning till varandra inom äkten- skapet, av-skyldigheterna mot barnet samt fram- för allt i fräga om utdömandet av en förut accep- terad dubbelmoral.
Mot eller för kriget?
För första gingen i världshistorien inträffar nu den situationen, att kvinnor ha att avgiva sin röst för eller mot deras mans, söners och bröders deltagande i krig.
Australiska representantsamlingen har nämligen nyligen, med 47 röster mot 12, be- slutat att frigan om allmän varnplikt skall av- göras genom folkomröstning.
Hur oniröstningen utfaller vet ingen, inte häller vad stallning de australiska kvinnorna komma att intaga.
Men mrs.
Chapman Catt har eniigt T h e Woman ' s J o u r n a l i detta samman- hang fäst uppmärksamheten p i en sorglig episod i Australiens redan faktiska deltagande i kriget.
De första australiska soldater, som skickades ut, sändes till Egypten,varifrän Storbritannien dragit tillbaka de ordinarie trupperna.
En resning be- farades nu, och australiensarna beordrades dit för att bevaka landet.
Till nigra flendigheter, itminstone ej nigra att tala om, kom det ej, si australiensarrp en- dast lago där i sina-lager.
Efter en tid skickades de hem igen.
unga, starka, Iriska män var det, som kommit dit, de flesta av dem tillhörande den unga nationens basta familjer.
De kommo hem, brutna av den smygande smitta, som även under normala förhilianden ar det moderna samhällets rötsir och som fältlivet nu överallt ger e n fruktansvärd näring it.
Men det var inte endast att dessa man smittats ned, som e n epidemi spred sig smittan över hela Australien.
FörhHllandet ar ju icke enasthende.
I England, Frankrike, Tyskland och Osterrike kampar man mot detta av kriget tusenfalt stegrade onda.
" Kvinnorna i alla Iänderq, säger mrs.
Catt, " skola vid sina rösteis avgivande angAende varje krigsfraga rösta s i som d e anse vara mest i sitt lands intresseu.
De äro lika lojala och fosterlandsälskande som mannen.
Men nu, menar mrs.
Catt, kunna kvinnorna fråga sig om det verkligen är det lyckligaste för ett land att vinna ett krig genom skicklighet, strategisk överlägsenhet och övriga medverkande faktorer, efter alla traditionens och arans ford- ringar, för att därefter g8 tillbaka i degeneration och omoral, följderna av den genom kriget för- lorade sedlighetsstandarden.
Om de australiska kvinnorna rösta mot allmän varnplikt efter detta, har man inte ratt, fogar hon till, att skylla dem lör svaghet, feghet och brist p &amp; patriotism.
Man bör fraga om det icke är de, som s e längst och lägga en högre mitt- stock på landets välfärd.
Den röde mannens prioritetsrätt som röstrattsvan.
I bokstavlig mening r ö d, d i det ar Svartfotsindianernas hövding - Red Fox James som hans uttalbara engelska namn lyder -, som det ar frågan om.
Den röde mannen har i ett brev till miss Alice Paul, en av de ledande amerikanska röstrattskvinnorna, för sin ras krävt aran av att törst h a hyllat idén om kvinnornas politiska och sociala likställdhet med mannen.
" I forna dagar ", skriver han, " innan den vite mannen kom, hade indiankvinnorna lika röst i rådet och valdes aven till hövding.
Si ni ser att detta ar en äkta amerikansk tanke, härflytande från indianerna, och det lingt innan d e vita kvinnorna togo upp den ".
Han slutar med att förklara, att han full- komligt sympatiserar med kvinnornas krav p i politiskt medborgarskap.
H E R T H A 387.
Från ett ratts- och fredsmöte.
F ramför mig ligger programmet vid det enskilda skandinaviska rätts- och fredsmötet i Lund den 28 och 29 okto- ber, till vilket Förbundet för rättsdemo- krati, 191 6 års fredskommitt6 samt andra intresserade utfärdat inbjudningen.
Bland de omkring tvåhundra deltagarna säg man många kända och represen- tativa personligheter.
Initiativtagare var auditör Nils av Ekenstam i Lund, och bland inbjudarna märktes professorerna Hans Wallengren och Hans Larsson, konstnären Ernst Norlind, professor Knut W~icksell och jur. kand.
Anna Bugge Wicksell, statskonsulenten Lun- dahl, fröken Anna Lindhagen och professor Starcke (Köpenhamn).
De båda dagarna i den gamla lärdoms- staden äro nu ett styrkande minne blott, men det var ett intressant och givande möte, och som en röd tråd gick genom förhandlingarna ett på fakta grundat hopp, att den dagen dock en gång kommer att randas, dli det blir slut på anarkien nationerna emellan och då .dessa skola ha sökt sig f r a m till en verklig internationell rättsordning, Ehuru det kunde vara frestande nog att dröja vid mer än ett av de utredande och medryckande föredragen - pro- fessor Hans Larsson talade om " Natio- nalitetsprincipens eventuella tillämpning vid fredsslutet " och jur. kand. fru Anna Bugge Wicksell om " Huru vinna en fredlig lösning på sådana internationella tvistefrågor, som icke låta sig avgöras genom skiljedom ", andra ej att för- glömma - anknyta sig dessa rader till endast en av de frågor, som dryftades, nämligen er1 sida (om man kan kalla något så viktigt " en sidau) av ungdo- mens uppfostran.
Detta därför att upp- fostringsproblemet, sett i krigets be- lysning, för mig liksom säkert för många andra fått en ny, oerhörd vikt och aktualitet samt därför att det för mig var ' en särskild kalla till.
glädje, att ett sådant amne fått plats på pro- grammet.
Vad jag syftar p i a r ett föredrag av fil.
dokt.
Axel Dam från Köpenhamn med itföljande diskussion.
Doktor Dam hade ett djupsinnigt och glänsande anförande om u Rätts- moralisk undervisning i skolornau, och hans ' framställning var ägnad att väcka stark genklang i en uppfostrares hjärta.
För deras räkning, som vilja taga del av hans föredrag, vill jag meddela, att det kommer att ingå i ett samlingsband, inneh-ållande mötets alla Föreläsningar, vilket så srnäningom kommer att ut- givas.
Bekantskapen ar värd att göras, och i detta sammanhang vill jag varmt rekommendera en bok i nu avhandlade amne, som för sin tillkomst i första hand har att tacka en uppmaning från svenskt håll till tre danskar att utarbeta en handbok för undervisning i rättsmoral i skolorna och för självstudier.
Första delen föreligger under titeln " Ratts- moral i privatliv och statsstyrelsea, av Severin Christensen, Axel Dam och C. Lambek, och utgör en mycket värde- full början på ett ännu skäligen out- Forska t arbetsfält.
Det kan således har inte komma i fråga att ge något fullständigt referat av föredraget, men jag kan inte avhålla mig fran att saga några ord därom.
Sedan föreläsaren motiverat under- visning i rattsmoral, framhöll han kraf- tigt, att kunskap om dessa saker visser- ligen ar nyttig och nödvändig, men att det viktigaste dock ar och förblir att uppfostra rattskansla i karaktären - att man inte skall förordna: det och det s kall v a r a rätt, utan inskärpa: det och det a r ratt; gör det.
(Ja, detta kan, yt- ligt betraktat, förefalla självklart, men a r det den moral ungdom i skilda lan- der får med sig genom livet?)
Mycket befriande kändes också hans tal om vad som ar den nödvändiga förutsättningen För att vi skola kunna lära våra barn vad rättfärdighet ar, men som i betan klig grad ' sa knas hos de vuxna och hos det nuvarande sam- hället.
Med exempel ur verkligheten belyses hurusom ofta barnen själva ha klarare och mera oförvillade ra ttsbe- grepp.
Grundvalen a r har respekt för andras sjalvbestammanderatt.
Tvång skall påläggas, endast dar det behövs.
Motsatsen a r omoralisk.
" Önskar man uppfostra barnets ratiskansla, kan man icke börja tidigt nog med att inpränta respekten för andras sjalvbestammande- ratt. "
Både den enskilde och stats- makten måste ha och handla efter denna respekt, i långt högre grad an som nu ar fallet.
Detta uttrycktes i den något tillspetsade formen, att " Ratten att begä dumheter ar en av våra allra heligaste rättigheteru, ett yttrande, som, ratt för- stått, innebar en härlig sanning.
Om så varje nation inom den egna staten börjar tillämpa rattspolitik, då finns det också hopp om att därur kan uppväxa en internationell rätt.
Men vi måste lära våra barn åtminstone så mycket som vad elementär heder ar, innan vi ha ratt att tala om höga ideal.
I anknytning till detta sista ber jag slutligen att få citera ett yttrande av dok- tor Dam i ovannämnda bok: " En vidgad omtanke och en fördjupad ansvarskänsla äro de frukter man bör kunna vänta sig av ungdomens undervisning i ratts- moral, och det finns intet skal att frukta, att en sildan rättskänslans utveckling skulle försvaga känslan för de ideal, vilka som bergstoppar höja sig över moralens jämna slättland, där det heter: Envar.sitt, d. v. s. f ö r s t o c h f r ä m s t envar sitt.
Icke utanför denna princip eller under den, utan endast ovanför den, med den som grund har man ratt att leva i frihetens, i idealens rike. "
Efter föredraget följde en god diskus- sion, som inleddes av skolföreståndar- innan fröken Matilda Widegren, som gav några värdefulla riktlinjer för ar- betet på området.
Fröken Widegren erinrade om tre vägar, s o m.
i någon mån redan blivit beträdda och som borde utnyttjas, nar det galler att lära ungdomen rattsmoral.
Den första är att låta skolans liv och organisation bli ett medel att uppfostra barnets rättskänsla (en vag, som med gott resultat ' redan följts i England och Amerika), den andra ar att låta denna undervisning ingå i andra läroämnen, dar den val hör hemma, såsom i kristen- domskunskap och historia (en metod, som naturligtvis, fast med växlande framgång, blivit försökt litet varstädes},
H E R T H A och den tredje ar - att ge undervisning i rattsmoral plats som sjalvständigt ämne (något som redan skett t. ex, i Frankrike, ehuru vad som givits i laro- böckerna tycks ha varit magert nog).
Dessutom framkom fröken Widegren med de positiva förslagen, att man skulle anordna sommarkurser i ratts- moral (vilka vore val sh berättigade som sommarkurser i andra ämnen) samt att.både lärare och lärjungar borde ha tillgång till och ta kännedom om andra länders historiska laroböcker, som kunde ge dem andra synpunkter och hjälpa dem att förmå se frågor också från de respektive ländernas egen ståndpunkt, som naturligtvis ofta väsentligt skiljer sig från utomståendes.
En dylik kontakt med andra länder skulle naturligtvis bidraga att motverka en bunden och ensidig uppfattning samt bana vag för bättre förståelse.
Dessa uppslag väckte stort intresse, och en livlig diskussion vidtog; i vilken doktor Dam, fröken Widegren, pro- fessor Larsson; fröken Lindhagen m. fl.
deltogo.
Slutligen beslöts, att en korn- mitt6 skulle bildas för att omhändertaga och utarbeta förslagen.
I denna korn- mitt6 ingingo statskonsulenten ~ u n d a h l (ordförande), fröken Widegren, doktor Dam, professor Larsson och författar- innan fru Elsa Söderberg.
Har, tänkte jag, har man säkert gjort en början i .ratt riktning.
Upplysning på detta område ar sannerligen behövlig, och det ar ett glädjande tidens tecken, att dessa saker komma under debatt.
Men jag tänkte också något annat.
Ingenting får bortskymma den sanningen, att vi inte borde låta en enda flyende 389 dag gå till anda utan att börja arbeta för den varaktiga fredens ideal.
Vad skola vi lära dem, som komma efter oss, om krig och fred?
Det ar en friga, som hädanefter inte står till att.
gå omkring för en tankande människa.
Allra minst kunna kvinnorna, mödrarna, komma ifrå ' n den.
Ve ta inte de redan nu i sjalens djup något, som gör dem särskilt skickade ' att motarbeta krigets a ' nde i världen och fostra en ny genera- tion med den ratta vördnaden för freden och hjältemod i fredens id?
Att de skulle kunna det ar ingen vild utopi, utan en praktisk tanke.
Försöket har aldrig blivit gjort på allvar; däri ligga oanade möjligheter.
Har vantar garnin- gen, den största av alla.
Komma kvin- norna att förstå det?
ANNA SONDEN.
Svenska hemslöjdsv3vnader till Schweiz.
; Det hör till sällsyntheterna, att det i dessa krigs-, tider ingir beställningar frin utlandet p i svenska konstvävnader.
Nyligen har emellertid Ingrid Anderssons konstvävnadsaffars vävskola i Malmö fitt frin Schweiz mottaga en större beställning p i dylika.
Vävnaderna, som utgöras av sex por- tiarer, dels i krabbasnir och dels i rosenging, äro beställda till ett schweiziskt hem genom en i Schweiz bosatt svenskfödd dam, som redan förut prytt sitt hem med svenska vävnader.
En del av beställningen har redan avsänts, och en annan, omfattande möbeltyg och gardiner, skall har eventuellt följa efter senare.
~xporttillst~nd erhillits för firman av k. m:t.
Nordiska Kvinnosaksföreningars Samorganisatims stadgar.
Antagna den 10 november 1916 vid Nordisk kvinnosakss konferens i Stockholm.
s 1- avhálla sig från deltagande i ett av de Gvriga länderna beslutat gemensamt Syfte.
Nordiska Kvinnosaksförening- ars Samorganisation avser ett samarbete uppträdande.
Mom. C.
Program och arbetsordning fiir bevakande av kvinnornas intressen för varje möte bestämmes av det in- i familj, stat och samhälle samt för frågor bjudande landet.
Detta utserocksåmötets rörande barnlagstiftningen.
ordförande och generalsekreterare; öv- riga funktionärer väljas av mötet.
§ 2- Morn.
D.
Vid d e mindre mötena har Med1 e m s kap. Mom. A. Kvinnosaks- varje ansluten förening rätt till ett ombud föreningar (landsorganisa tioner) i Dan- och en suppleant.
Antalet ombud vid mark, Finland, Island, Norge och de större mötena bestämmes av sam- Sverge ha rätt att vinna anslutning till organisationen på förslag av det in- bjudande landet.
samorganisationen.
Mom. B.
Upptagande av nya organisa- tioner sker genom vederbörande land, S 4. men godkännes av samorganisationen på Mom. A.
Arbetet inom samorganisa- gemensam t möte.
Mom. C.
Varje land representeras tionen uppehålles mellan mötena genom inom samorganisationen genom till den- sekreterare, utsedda en för varje land samma anslutna föreningars styrelser av resp. föreningsstyreker eller kom- eller deras verkställande utskott.
Därest mittéer.
Mom. B.
Omröstning rörande mellan inom ett land dessa styrelser s &amp; önska, kunna d e överlämna sin befogenhet till mötena förekommande frågor sker landsvis.
en av dem vald kommitté.
S 3.
A r b e t s s ä t t.
Mom. A.
Gemensamma möten av större eller mindre omfattning hållas, då behandlingen av för Nordens kvinnor viktiga frågor det pAkallar, p &amp; tid och plats som av samorganisationen bestämmes.
Möte hålles dock minst vart tredje Ar.
Mom. B.
Omröstning sker landsvis, då begäran därom av något ombud fram- ställes, eljest pr capita.
Ett till sam- organisationen anslutet land har rätt att § 5- E k o n o m i.
De till samorganisationen anslutna föreningarna bära sina med samarbetet förbundna utgifter.
§ 6. s t a d g e ä n d r i n g.
Ändring av dessa stadgar sker på gemensamt möte.
För- slag härom kunna väckas av varje an- slutet land och skola tillställas övriga länder minst 4 månader före mötet.
Omröstningen sker Iandsvis.
HERTHA 39 1 - - p Norske Kvinders Nationalraad samlades till sitt fjärde landsmöte den 3-7 oktober i Kristiania.
Mötets lokal var stortingsbyggnaden, som av stor- tingets presidentskap med beredvillighet stailts till disposition.
Av fattade resolutioner av mera direkt intresse för oss kan namnas: mötets framställning till statsmakterna om att de kvinnliga yrkena matte komma in under yrkeslagen; att det i större utsträckning måtte upprättas fackskolor med tillgång för kvinnor; att på stats- budgeten måtte uppföras årligt anslag till utbildningsstipendier för kvinnor; mötets beslut att - i anslutning till en uppfordran från franska kvinnor att arbeta .för ett fastsläende av principen lika lön for lika arbete - söka få till stånd en utredning angående mans och kvinnors löner för samma arbete inom Norge; att företaga nödiga åtgärder för att stödja ?lika-lönsprincipen i.
fall frågan skulle komma upp till inter- nationell behandling vid det kommande fredsslutet; mötets framställning till regeringen om att denna måtte utfärda bestärn- melse om att kvinnor inväljas i landets samtliga provianteringskommittéer; mötets begäran att barnmorskeele- vernas fö-rkunskaper för in trade vid barnmorskeinstitutet måtte sattas högre an vad nu är fallet; att eleverna måste ha genomgått en kortare kurs i sjuk- vård för att vinna inträde; att barn- morskornas krav på större utbildning i förlossningshjälp måtte tillmötesgås; att deras lön mätte sattas i överens- stämmelse med deras större utbildning och vidgade arbetsområde; mötets enträgna anmodan till rege- ringen om att i den nya lagen om förmögenhetsrattsliga bestämmelser äkta makar emellan måtte tillförsäkras hustrun vidgad förvaltningsrätt av det gemensamma boet och ratt för änkor att på samma villkor som mannen sitta i orubbat bo.
Till ordförande i nationalrådet valdes efter Gina Krog fru Nico Hambro, ' sedan fru Betzy Kjelsberg undanbett sig att ifrågakomma vid platsens be- sa ttande.
Som vice ordförande kvarstår fru Kjelsberg.
Krigsberedskap.
Sed.an några må- nader tillbaka har en kvinnokommitté med fru Therese Rydin i spetsen och fröken Eleonore von Schulzenh.eim som sekreterare sysslat med förarbetena för ordnandet av ett kvinnornas krigsbered- skap.
Det upprop kommittén nyligen spritt genom pressen, undertecknat av ett 30-tal damer, och som har nedan återges, anger planen man tänkt sig realisera.
Sedan någon vecka tillbaka har kommittén en egen byrå, Munk- brogatan 2, dar upplysningar lämnas och anmälningar om anslutning mot- tagas.
Uppropet lyder: I de länder, som varit nog olyckliga att ' indragas i krig och därmed s e de normala funktionerna rubbade, ar ett av de mest framträdande dragen att kvinnornas arbetskraft i stor omfattning tagits, i anspråk för varv, som förut utförts av man.
I jordbruk, industri, kommunikationer, kort sagt inom de flesta ' arbetsområden, hava kvinnorna av nödläget tvungits att övertaga befatt- ningar, som mannen fyllde innan de drogo ' i fält.
Det ligger i öppen dag, att en sadan genomgripande förändring lättare ge- nomföres, om man i tid träffar de an- stalter, som krigsberedskapet kräver.
H a r och var i landet hava därför ocksä uppmaningar utgått till kvinnorna att utan uppskov ordna sig till sådant ar- bete i fosterlandets tjänst.
Vi hoppas ju innerligt, att vårt land allt framgent måtte .förskonas från kriget och dess fasor, men så länge orostider råda, a r det av största vikt att vara beredda och i tid ordna så, att det borgerliga. '
livet vid en mobilisering i möjligaste niåtto fortsätter sina funktioner.
Stora varden gå eljes förlorade, och nöd upp- står, som kunnat undvikas eller mildras, om frivilliga, på förhand organiserade krafter varit beredda att träda hjal- pande emellan.
För detta andamal har en byrå upp- rättats, dar kvinnor ur alla samhälls- klasser aga att.
anmäla sig för att, om behovet en gång påkallar det, gripa verket an, Vi undertecknade rikta sålunda till alla kvinnor, vilkas tid slidant medgiver och vilkas sinnen varmas av lusten till gagnrikt arbete för vårt land, att följa vår maning och ställa sina krafter till eventuell disposition for att mildra de svårigheter, som ett allvarligt tidsläge kan komma att medföra.
Notiser från bokvärlden.
Ur fromhetslivets svensk-historia av Emilia Fogelklou.
I. Albert Bonniers förlag.
.
Detta a r en bok om den svenska forntids- och medeltidssjalens innersta, och väl må vi vara tacksamma för att den kommit just nu.
Ty aldrig har en bok härom kunnat vara mera välkom- men an i dessa dagar, då man ute i avlägsna landsorter börjar plocka ned de gamla ergiga krucifixen från kyrk- vindarnas skräpvrår och återge dem deras hedersplats på.
altaret igen, då Sverges kyrka ärar sitt största helgon- minne med gudstjänst och kannarögon vördnadsfullt fara över de gamla blekta mässkrudarna i sakristiornas skåp.
I dessa dagar kommer Emilia Fogelklous bok att läsas med hunger; man har svårt att slappa den, nar man börjat, och nar man lagt den ifrån sig, har man ändå inte " slutatu den, eftersom de bilder den frammanar skola leva kvar i fantasien och ge oss något av samma helgd, varmed de en gång vigt våra faders liv för hundratals år sedan.
Först karakteriseras hednisk folksed och folktro hos våra fader, så mycket som ar möjligt, ' sedan nyare forskning visat hur litet av ' den isländska tradi- tionen vi egentligen ha ratt att tillagna oss såsom " Fornnordiskt ".
En sorgfal- lig sammanställning av runinskrifter med resultatet av nyare arkeologiska grävningar ger emellertid möjlighet att restaurera fram en något så nar fyllig bild, och förf.
tycks inte ha lämnat något material av den sorten obe- gagnat.
Så kommer en skildring av vår första samfärdsel med kristna folk, dar Kadmons och Kynewulfs kväden och Heliandsdikten f i sitt tillbörliga beak- tande som bakgrund åt den slags kris- tendom, som först predikades av Ansgar och sedan av Sigfrid, Eskil, David och de andra angelsaxarne.
Dessa senares betydelse blir, sedan man nu äntligen börjat töras lita på traditionen, på det hela taget större an Ansgars, och alltså kunna vi nog inte i var egen kyrkohistoria syssla .för mycket med den anglosaxiska kristendomen.
Kom- mer så skildringen av den kamp mel- lan nationell och universell kyrka, som K.
B. Westman först av alla klart konstaterat för Sverges rakning och där vårt första klosterfolk, cistercien- serna, också a r att betrakta som uni- versalkyrkans korshar.
Och till sist som avslutning på den tidigare medel- tiden, dar denna del av boken slutar, en skildring av periodens religiösa fö- reställningsvärld.
Alltsammans rikt illu-
H E R T H A strerat både av Översättningar ur forn- nordiska hymner och legender och av.
reproduktioner från altarskåp och kru- cifix, här lyckligtvis försedda med den utförliga tydning, som man i våra van- liga handböcker nödgats umbära.
Skulle jag här ha någon anmärkning att göra, så vore det dels mot titeln, vars " svensk-historia " ovillkorligen fö- refaller mig vara ett något sökt uttryck - lbsvenska h i s t o r i a u är dock det.
hävdvunna härvidlag - och dels mot framställningen av S:t Erik, som synes mig val knapphändig i förhållande till den Överväldigande roll han spelat för svenskt fromhetsliv.
Westman, s o m.
dock lagt den vetenskapliga grunden, ger här en betydligt Fylligare bild, och då legenden dessutom fått en så ovän- tad bekräftelse genom undersökningen av relikerna 191 5, borde förf.
inte ha behövt draga sig för att taga med i texten själva den omstridda punkten, Varnhems-munkarnas Fördrivning, som nu bara fått sig en knapphändig not.
Men detta as småsaker inför den stora förtjänsten av att ha gett oss det första försöket till en sammanhängande historisk framställning av vårt folks religiösa själsliv.
Nar man en smula känner till hur knapphändigt materialet härvid ar, säkert troget svarande till torftigheten av en kristendom, som längre an hos något annat europeiskt folk bar en hednisk prägel, - då fröj- das man desto mer åt att förf.
dock lyckats ffi en så pass helgjuten bild av all d.enna mosaik.
Och då gläder man sig också dubbelt åt följande del, dar förf.
för första gången Får kända reli- giösa personligheter av hög rang att göra med - Petrus de Dacia och Heliga Birgitta.
Bokens stil har tagit intryck av det germanska och fornsvenska material förf.
haft att göra med; det har kom- mit en korthuggen kraft över den, som man förut sa,knat i Emilia Fogelklous böcker, ett kynne, som en historiker 393 med glädje igenkänner från Harald H järnes ungdomsarbeten, som aven förete försök till inträngande i våra fäders själsliv, om också uteslutande via laghistorien.
Endast sällan övergår knapphändigheten till otydlighet, men som ren läsebok ar arbetet i alla hän- delser mindre lämpligt, just till följd av den starkt personliga, koncentrerade, poesimättade stilen - konkr.et visser- ligen, men " ett mästerstycke av pack- ning ", som Geijer sagt om ett parti av " Svenska folkets historia ". "
Ur fromhetslivets svensk-historiaa ar framför allt en bok för fullvuxna.
Dess underton av skönhetslängtan och tro verkar endast starkare därför att den .går så dampad genom det hela.
Boken förråder ett diktaretemperament - mindre vill det inte till För att kunna s e så som Emilia Fogelklou det gör.
LY DIA WAHLSTROM.
FrBn gammal tid och n y av Cecilia Bååth-Holmberg.
J.
A.
Lind blads förlag.
Annu ett stycke person- och kultur- historia förmedlat till allmänheten genom fru Bååth-Holmbergs flitiga och latt- flytande penna.
Sival ämnet som amnes- behandlingen göra också denna bok till en roande läsning.
Förf.
lyckas att ge intryck av en förtroget återgiven ' kulturmiljö, vare sig det nu ar det senare 1700-talets och tidigaste 1800- talets Malmö med Frans Suells karak- tärsfulla person avtecknande sig där- emot eller det a r Otto Lindblads Lund med honom själv som centralfiguren, medan den vällande ungdomsfriska sången tonar och studentskandinavis- mens lågor slå mot skyn.
Att Carl Bernhard Wadström koinmit med bland personskildringarna ä r - man särskilt tacksam för, den glömska som så gan: ska ostört fått breda sig över denne märkliga man, som så oförskräckt ställde sig i bräschen i kamp mot tidens onda,
slavhandeln, ä r det sannerligen på tiden att latta på.
Författarinnans intresse för gamla tider Uter henne icke glömma den.
nu- varande - som titeln ju ocksi anger - och hindrar henne inte häller att utdela hugg mot vad hon finner vara oarter eller missriktningar i vår tid.
Det skulle dock klätt både henne själv och hennes bok om hon med mindre partiförblind- ning och mera urskiljning och redighet yttrat sig om akvinnofrågansu nuvarande läge än vad fallet ä r i uppsatsen om Berndt Oscar Stackelberg.
Direkta utfall, om aven gjorda * i förbigåendeu, böra som första betingelse adressera sig åt ratt h811 för att ätminstone i själva sin utgångspunkt vara försvarliga.
Om de sedan över huvud taget äro detta kan endast med den första förutsatt- ningen given diskuteras.
Att det i samma uppsats talas om en motion om k o m m u n a l rösträtt för kvinnor vid 1884 års riksdag far natur- ligtvis betraktas som ren felskrivning.
I den sympatiska teckningen av " mar- tyrkejsarens ", Fredrik 111:s adla gestalt och bokens andra studie med tyskt motiv har förf.
fått tillfälle att mani- festera sina kända obegränsade Tysk- landssympatier.
E. K-N.
denna andra - för ett väntat barns skull.
Under årens gAng kommer mannen att allt djupare först8 vad han med sin första hustru förlorat, medan den lilla dottern blir det vasen, som får fylla hans hjartetom het.
Längtan efter den förlorade och efter arbetsgemenskap med henne driver honom att uppsöka henne.
Hos henne hade ingen annan lyckats undantränga kärleken till denne man.
Men hon a r klarsynt nog att förstå, huru det för honom numera vore lika omöjligt att mista sitt barn som att vara utan henne.
Ingenting kan bli som det en gäng var.
Handlingar och följder ha gjort allt annorlunda.
Enkel, fängslande och trovärdig a r skildringen - anda till själva slutupp- görelsen, då allt nödvändigt tycks skola " gå lyckligtu.
Den andra - sasom underlägsen alltjämt Framställda - hustruns plötsligt påkomna ädelmod, att icke blott lämna hemmet utan också avge löfte om att barnet skall få komma dit sa ofta som halst, .står tämligen omotiverat.
De tre återförenas, och allt blir ganska gott - utom denna knut på tråden i en för iivrigt så akta och övertygande livsskildring.
E. F. Brilvallahus av BirgerMomer.
Ahlen &amp; Akerlunds förlagsaktiebolag.
När Birger Mörners gestalter likt ett skuggspel draga ut och in på Bravalla- hus, a r det som on1 kvinnoprofilerna En gift, barnlös, begåvad kvinnas avtecknade sig skarpare an d e andra.
längtan efter arbete - därmed börjar Det må vara Griparnas syster Anna bokens konflikt.
Psykologiskt klart och Catherina med sina sollängtande styv- Följdriktigt laggas tr8darna: hustrun ska- morsblommor eller söderns barn, den par sig en verksamhet, men medan hon olyckliga riksgrevinnan Sibyfta, som arbetar finner mannen sin vila och för- sitter i slottsfönstret och hatar havets ströelse hos en henne underlägsen, vita vinterkyla, eller mor Brita Christina, honom sjalvokritiskt beundrande kvinna.
häxan i skogstorpet.
På Flintan i Bråviken sjunga kaval- I det avgörande Ögonblicket ä r det hustrun, som mitt i sin plötsliga sorg jererna från Stegeborg den unga Aurora handlar: det a r hon som lämnar hemmet Königsmarcks lov, och borta vid Bell- och nödgar sin inför sitt eget handlings- manstorpet raglar den åldrade Ulla sätt hjälplöse man till giftermål med Vinblad mellan rosenbuskarna.
Drottningen.
Roman.
av Anna Wahlenberg.
Albert Bonniers förlag.
Det poetiska skimmer, som vilar planterade gårdar.
Redogörelse för de över Bråvallahus, når sin höjdpunkt förras utbredning, omläggning och sköt- först sedan den sköna Sigrid Svanehjelm sel samt planer och förslag till det lagt sitt huvud ner mot bordet med de senare, tillika med talrika illustrationer blommande orangekvistarna och hennes av vad som redan finnes i denna väg efterträderska dragit in i Bråvallahus, både i det ena och det andra avseendet.
den stolta, hårda 1700-talsnåden Ulrika göra boken till ett värdefullt förvärv för Stjernfeldt.
alla, som hysa intresse för dessa företag.
Nu begagnar författaren memoarstilen och får fram en typisk herrgårdsstäm- FTAn Berlin till Brilssel av Annie ning från det förra seklet.
Den gamla god- hjärtade stiftsjungfrun Jeaquette Stjern- A kerhielm.
Hugo Gebers förlag.
feldt skriver om dödsråttorna på Ännu en av dessa moderna turist- Bråvallahus, om julslakt och olycklig böcker med intryck från resor, där se- kärlek, om farmors stränga regemente och hennes groteska död på Luciafesten.
värdheterna icke längre uppsökas efter Ater draga alla kvinnoprofilerna på det anvisning av gamle Baedecker utan.
gamla Bråvallahus förbi,ach de följas av efter utsortering av det däröver be- Jeaquettes systrar, små 1800-talsfröknar, stämmande armébefalet.
Till föga båtnad som spinna tågor och längta efter livet.
för ett opartiskt överskådande av det Och kärleken hommer, men blir till tra- hela - om över huvud taget förut- gik för dessa konvenansbundna kvinnor.
sättningarna härför förefinnas.
Som det är en känd och rutinerad Man får det intrycket, att för kvin- författarinna, som ä r upphov till det norna var livets huvudinnehåll - från Anna Catherina Grip till major Fager- speciella exemplar av arten ' som här bergs hustru - den reflexionslösa omnämnes, skiljer sig detta givetvis genom schvungfull stil och skrivför- kärleken till mannen.
miga från åtskilliga av de andra.
Tyvärr älska svenskt herr- At dem, som gårdsliv, skargårdsnatur och sagor om häfta andra för arten typiska bristfallig- gångna tider, ger Brivallahus mättet heter vid denna bok.
Total värnlöshet - fullt.
Vid vinterbrasan i ett halvupplyst på grund av subjektiva sympatier och herrgårdsförmak skall boken njutas, för predisposition - gentemot de suggestiva att sedan väcka kärlek till det egna inverkningarna från de välvilliga cice- ronernas sida, som noga veta vad de hemmet långt ute i svenska bygder.
visa, beröva skildringen varje sken av LOUISE STENBOCK opartisk objektivitet.
Därtill kommer i f. MORNER.
detra speciella fall en personlig krigs- kärlek hos författarinnan - man kan KoloniträdgArdar och planterade ej annorlunda uppfatta en del omdömen gardar av Anna Lindhagen.
P.
A. och uttalanden -.
som verkar ihögsta Norstedt &amp; Söners förlag.
grad revolterande.
E. K-N.
Det är i Centralförbundets för socialt arbete skriftserie, som denna lilla bok hör hemma.
Fullt förtrogen med ämnet Söder om landsvagen.
I prästkaret och brinnande intresserad för dessa genom Vemmenhögs härad av Emma saker pläderar förf.
vältaligt för det Bendz.
Andra upplagan.
C. W. K. nyttiga och roliga med koloniträdgårdar Gleerups förlag.
Det finns trakter a v vårt land, som och vinningen för en stad ur estetisk - och även hygienisk - synpunkt med framför andra lyckats förvärva sina in- *.
byggares Ömhet och uppskattning, och kanske står Skane i detta hänseende främst i raden.
Mer an något annat svenskt landskap har det funnit hän- förda skildrare, som med pensel och penna förhärligat sin hem bygds före- träden och gjort det så c o n a m oro, så trohjärtat och med så mycken naiv stolthet, att dessa känslor ovillkorligen påverkat andra.
Bland årets ' julböcker finna vi ännu en Skåneskildring, som präglas av d e nyss nämnda kännetecknen och som ar så genuint skånsk, att troligen ingen av för:s ulandsrnänu kan läsa den utan en blandning av tryggt välbehag och öm rörelse.
Det a r en skildring med saft .och bredd, med fin humor och vek känsla, och just därför vädjar den ej blott till skåningar utan till var och en, som förstår att uppskatta dessa egen- skaper hos en bok.
Det finns sidor, som man gärna läser om flera gånger för att njuta av deras stämningsmättade enkelhet, sidor som i knappa men oändligt målande ord ställa ett stycke skansk natur eller en allmänmänsklig typ livs Ievande för ens ögon.
H u r slår inte försommarens berusande rike- dom emot oss i ett kapitel sådant som " Hänryckningens tidu, hur s e vi inte den gamle patriarken stå där på trappan bland fruktblom och nyutslagna bokar med blicken famnande den skånska bygdens liksom den egna tradghrdens rika och yppiga skönhet.
H u r äro vi inte med i familjens arbetsliv och okonst- lade nöjen, i somrnarvandringen över de böljande fälten och i snövinterns veckolånga avskildhet från yttervärlden.
Det a r mest hagkomsten från sin egen barndom och ungdom, som förf.
återger på sitt pil en gång roande och rörande satt, men skildringen utsträckes också över socknen och trakten och ger oss mången liten kulturbild av in- tresse och maingen människotyp, som etsar sig in i minnet.
" Söder om landsvägenu ar ett först- lingsarbete av en ej längre ung författar- inna.
Det a r att hoppas att den fram- gång boken redan vunnit uppmuntrar till fortsatt litterär verksamhet, T y den som äger Emma Bendz ' vakna öga, varma hjärta och medfödda srilistiska förmåga bör med fördel kunna skildra mycket mer an vad som rymmes inom Vemmen högs häradsgränser.
F. E-A.
Firma Selma Hägglund PARFYM==MAGASIN Ledig annonsplats!
38 H A M N G A T A N 38 STOCKHOLM Allm.
Tel. 8 4 07 - - = Riks Tel. 23 57 Handarbetsaffaren 19 Västra Trädgardsgatan (Mitt för Nord, Komp.)
PROMENADKJOLAR i alla prislägen frAn ro kr.
st. SIDENKJOLAR Eleganta Linnen, T u n n a tyger, Rit- n i n g a r o. Materialier billigt.
- Solida - Billiga.
BESTALLNINOAR mottagas och utföras p5 dagen och utan provning om s5 önskas.
STOCKHOLMS KJOLFABRIK Malmskillnadsgatan 9, 2 t '.
A.
T.
19426.
Riks 121 46.
Anställning som förestdindarinna vid härvarande vanföreanstalt blir ledig a t t till- träda den 15 Augusti 19 17.
Till befattningen si5kes e n representativ och fint bildad person med praktisk erfarenhet i anstalters skötsel och levgnde intresse för den synnerligen omfattande och krävande men ooksil tacksamma uppglften a t t verka bland d e vanföra.
Lön, vari h g &amp; bostad och vivre vid anstalten, och övriga anstallnlngsvillkor be- stämmas efier närmare överenskommelse med styrehen.
Ansökningar skola ställas till .Styrelsen för Föreningen för bistand At " anmra i Gö:eborga och jämte betygsavskrifter m. m. vara inlamnade senast den .30 Deo.
1916 till styrelsens ordförande Ingeniör Otto Platin.
adress 4 S. Larmgatan, vilken besvarar- ingiende förfrdigningar.
Göteborg i November 1916.
STYRELSEN.
(Nord.
A.
B.
74146.)
Ledig annonsplats!
A I platsförmedlingen finnas anmälda lärarinnor, lektionsgivare, in- och utländska, kontorister, värdinnor samt hushallsbiträden av olika slag.
Rikst.
27 62 Platsförmedliogen är Öppen kl. 12-4. n.
T.
48 i6 I Veckotidningen D.AGNY I erhållas mot ett pris av kr.
2: 50 för inb.
ex., kr.
1: 75 för häft.
ex. A FREDRIKA-BREMER-F~RBUNDETS BYRA, 48 Klarabergsgatan, 2 tr.
HEMTREVNAD Praktisk tidning för hemmet utgiven av FREDRIKA-BREMER-FORBUNDET Redaktör: FANNY EKENSTIERNA.
1 Utkommer med 40 åttasidiga n:r om året.
Prenumerationspris: helt år kr.
1: 80, halvår kr 1: -, kvartal kr.
0: 60.
Prenumeration sker 5 posten.
Innehåller berättelser och poem, levnadsteckningar, religiösa och etiska upps.atser, artiklar i diverse ämnen samt en rikhaltig praktisk avdelning.
Inbundns~~ngarIr1912,1913,1914och1915kr.1:50prcr.
Dr, ELIN BECKMANS Hetluftinstitut BARNHUSGATAN 12 Riks 105 52 A.
T. Br.
45 52 ~ i d f r å ~ n i n ~ s hvard.
tid ' 123- 4 Ledig.
annonsplats!
Behandling medelst hetluft, diather- mie, massage och gymnastik af kro- nisk reumatism och gikt, neuralgier, frostskador (obs.!
afven ansigtet) och börjande ålderdomsbrand.
Tryckt hos B K O D E ~ A LAGERSTRON, Boktryckare, Stockliolm rgi6
- I: '.
.
Tidskrift Rlr den svenska kvinnorthlsen, uigiven ab FredriLa-BremermFörbiindeL.
.. irtk:.&amp;IIq~.
.
.
.
.
.
: ' 1.
.
: n.
, '.
- ~ l,: e, p * l b.
:: J..
I.
j ~8rbund.medlernmar erhU1i tidskrihsn till ett .prik av kr: 3:50 vakid prenumeration Oker direkt genom ' FredrikarBreqriFÖrbmdets byrh,:.
l 8 Klarabergsgatan,.
Stbckholm.
Icke-ftirbu~&amp;msdlemmar prenumefkra H narm ' ate postaniitalt eller i bokhandel.
Pris Br postupplt~ga;. %: k kr,.
!k - * ' It, hr M a75 -: Wnvmmcr q-.Om.
RoQa&amp;tton ocb kpeditioii i 48 ~ l ~ a b e r g s ~ a d a Stóekholm.
li; keda ~ c r ~ 8 t i miiidagat, d: - onsdagar och fredaga kl. 1-3.
M m.
T.
4850, Riks 27.82.
E * p~ditlgaow .W 4- w j e flckendag.
.
.
~ i i m:.
T .. 48 i e, R I ~ S n ez.
.
- ' i. '
. '
FkEDRIKA=BREME * R=FöR.
: l,.
.sJUKKAsS A -:.
-.
.
i I 1.
.
f.
. '
.
:.
. ' '
:.
-. '
.... .~ .., .,,.~.,.
A.
.. i: .... -- i ... z..
.
d ..: .. .. 0 '; ':, r '. '
.
....
.I.
.
.
.
e.
L -.
.
l: j '.
G ...
.
.
.
.
I.
....
.
=- ...
;, .d, ..
, .j:.;:.
.
.
.
!
.... ' "
i.
.
: ---- &amp; .~rnA:; +.
...:.
r,.
i:, - * h .. r .. -.
.
.
.
,: ...
.
,.
. '
m.
.
.
.
.
.
C motta &amp; juk kb ud hela defin:.
pr telphi irpn?
!&lt;t16 .T sihut ' / i2- ' / r (.
'.
.
.
.
Allin.
t&amp;bn 82 l S ' - F6nstiadirhmaa I ... .L ' t.
,.
.
.
.
.
i.
.
.
,.
.
.
.
~el. * dr.
: SMteirkrbyrdn; .. '.
,,. '
.
.
.
. '
.
.
.
.
.
:. /:.
.
::.
; .-.
.
.
.
, .. G .. -.
w 1.
.
1 &gt;.
1, -.
.
.
.l.
Id.
' / ill- ' / * i; OBS.!
I&gt; ..... _ ......
: ' -.
S.
G A T~N: @.
;, ' b; h- &amp;; in.
: ....
.
I.
.
s ..... n.
.68 98 " '.
'.
.
.
~@telelbn.
.
*.
.
.
.
.
.
-.
. '
- 4t; m.KL,~~&amp;~o ' $&amp;~T "; 4:N;; N,.
.
..... ..:.
:.,:.
.
.
.
.
I 5.
.
,.
.
,.
4 Expeditionen:.
.
.
.
.
.
Xlarabergsg@an.
.
.
.
, 48.
.
?
f.
&amp;: t i s g a s.
.
9ch.
.
.
fredagar.
.
:.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
I .. .d.
s:.
.
I _. '
.
.
bildade siälvföreö.
jaade ..... Kvinnor.
.......
.
för,!
, '.
.
.
-.
.
O .. L .....
.
j -
Alntracit .. - Genom beviljade licenser ieveirtt ' vi Kokssorter m prima fritt ~ntracit h-emtrangpo~erad; m.
8.
&lt;1- oeh Rekvirera genast, .., Edert vinter- behov!
OLAUS ' OLSSONS KOLIMPORT A.=B., Stockholm ~elefoner.
.
.
namnanrop: " OLAUS OLSSONS ?.
.
, F nos iu (losmt~ UGSRSTU~M.
u&gt;nnaur m p w r u wgic.
-.
