# ID: svediakorp-per2734
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Hertha
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Hertha', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1916
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 13,287
# sentences: 806
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-hertha
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


-- ...
% ...
-.
, ~ ~ xmTdR:,,.
.
i.
.
.
.
.
; l-ELLEN c w -.
.
~ (- %I ~.
&amp; t %.
.L x - .. -- ~
. '.
'.
.
PA b o d i v slna d ~ m n &amp; tqvnkainpr hu.
de nrlhbrikatet Srlobdn - mbillit och b1brhillIf ria plats i de fio88te toilettbord rivly pom C be wkliuiic hem och använder dagliges för budens, b- - och tib ...
.
- demas VM.,,.
PA grund i v sin Överl~g&amp;t h-de Z o n n w ra - - billa d r rena oob frislni~och ' * aa ' v fördb lande oob m m ~ f f l l a n d vld e @ l!
av qbrdmr inres Salubrio van oiimbkllgt överallt, diir man aevlnt det pi ditt, mm t bni~avlrningcn mcdddas.
I.
.
parti hor Geijer db Go,, Stockholm:.
.
' arldsberihda Symaskiner.
.
-.
.. A-B.
Nordiska Kompaniet _.,:.
.
- ~exthtfdelnin~en Thyra Orafstrib, Stockholm.
Permanent atsttlllntag av lirdiga och pearjado arb *.
m materia.
Rid vid inredning av vhingt m. m. Undervisnisig -.
j:.
r -.
1 1kiensk spets- och annan k~hsts6m .. - '.
Stiindigt p &amp; lager därtill hörande material: Svensk, Fransk och &amp; inisk Spetstrhd.
Rikhaltigt urval .. ev Spefsmönster.
r s ....
-.
.
Telefon 539 - Malmll.
.
.
.
.
.
.
Ledig annonsplats!
.
.
-.
SIDEN 8i: MANUFAKTUR-.
AFFAR
HERTR Birgittas minne.
D et var på Landsföreningens för kvin- nans, politiska röstratt centralsty- relsemöte detta år, som röstrattsför- eningarna beslöto att kora Birgittadagen för en årlige ' n återkommande samfälld demonstration av deras krav på poli- tiskt medborgarskap.
Det syntes dem att de hade rätt till en sådan demon- stration i minnesglansen av den starka och orädda kvinna, som trädde fram inför furstar och mäktige och stred För rättfärdighet.
* Ty så som hon med hela sin väldiga andes gavor fyllde den plikt hon kände inom sig att göra sitt till på det, att vad ont .var icke måtte obehindrat ha sin ghng, så mena nu Sverges röstrattskrävande kvinnor, att de var och en efter sin förmågas mått m % ha lagstadgad ratt att lägga sitt ord i vågskålen vid de allmänneliga ange- lägenheternas ordnande.
Därför att aven de kanna en bjudande plikt i sitt inre att för sin del, under ansvar, vara med i arbetet för en god och lycklig sam-.
fundsutveckling.
.
Den första ~ i r ~ i t t a d a ~ i e det n här antidda.
.syftet ha nu av rijstrattsför- eningarna, firats över hela landet.
Det kan synas som skulle det ej vara nödvändigt att nar kvinnorna demonstrera sitt krav på medansvarig- het i samhallsbyggandet ' de åter och åter skulle behöva betona, att detta ar en plikt de kanna som sin och som de vilja fylla, icke en blott rättighet de vilja riva till sig.
Och dock a r det alltjämt en nödvändighet att saga ifrån om detta, klart och bestämt.
Från både det ena och det andra hållet komma ännu an klagelserna för ett egoistiskt och ensidigt pockande på " ratiigheteru, - vilka kvinnorna inte ens skulle aga kompetensen att ratt handha.
Till och med: beskyllningen för maktbegär som motiv för hela rörelsen har man kastat.
fram.
Att underkännas ' till krafter och för- mhga, att få motiven till siqa stravan- den misstydda a r ett öde som alla d e.
dela, vilka stå i bräschen för en idés genombrott.
För röstrattsrörelsen ar icke detta värre an för andra.
Men gott .ar det att äga en så stark och fast organisation som röstratts- rörelsens for att genom den möta de olika arterna av angrepp.
Ännu star- kare, ännu fastare kan denna organisa- tion bli, om alla göra klart för sig att
332 - - - - H - E R - T - H -- A - - - - - - p - de, var och en i sin stad, böra och kunna p i det ena eller andra sättet, med mer elIer mindre offrande av tid och krafter, aktivt gripa in i arbctet på att föra den gemensamma saken framåt.
Vägarna äro flerfalddiga.
Blott det att ingen får slå sig till ro med att hon ä r m edlem av sin rösträttsförening.
Det verkliga intresset ä r förenat med hand- ling.
Birgittadagen ä r en kraftig väckelse härtill.
Minnet av den stora svenskan, som inte hade samvete att sitta overk- sam vid sidan av livets gång, dömer de bekväma och likgiltiga, som icke idas göra en insats till målets nående.
En kvinnlig tjänstefråga.
.
.
rågan om .beredande av fast anstali- adressering av debetsedlar.
På vart och ning åt de kvinnliga tjanstebiträdena ett av Stockholms 18 uppbördsdistrikt hos uppbördskommissarierna blev för ett komma htskilliga tusental debetsedlar, par år sedan bragt å bane och har under och de minga små summorna växa den senaste tiden nått en högre grad tillsammanslagna till betydande belopp.
av aktualitet.
Ar 1913 utgjorde summan av dessa När år 191 1 en Iönereglering före- båda ersättningar ur stads kassan orn- togs för till Stockholms stads hörande kring 65,000 kr.
för samtliga uppbörds- ämbetsverk och i samband därmed en distrikt tillhopa.
Med de belopp, som hel del kvinnliga skriv- och ritbiträden staden alltså ställer till uppbördskom- fingo ordinarie anställning, stannade missariernas förfogande, åligger det dessa ovan nämnda kategori av kvinnliga att skaffa den skrivhjalp de behöva för tjänstemän utanför reformens räckvidd.
arbetets utförande.
Denna anordning Det arbete de utföra ar emellertid av medför att tjanstebiträdena på uppbörds- en lika ordinarie och nödvändig natur kontoren, trots att de i själva verket med hänsyn till det allmänna som de arbeta för det allmänna, iiro att betrakta arbetsprestationer, vilka för andra biträ- som enskilt anställda hos den närmaste den, avlönade med kommunens medel, arbetsgivaren, d. v. s. uppbördskommis- öppnat vägen till fast anställning.
sarien i resp. distrikt.
Härmed följer Att uppbördskommissariernas kvinn- en privat anställnings alla konsekven- liga medhjälpare i arbetet i dettaavseende ser.
En uppbördskommissarie antager äro mindre lyckligt lottade beror dock och avskedar sina biträden efter behag icke på något förbiseende utan har sin och bestämmer Iönens storlek likaledes förklaring i .arten av deras nuvarande efter behag eller - om man så hallre anställning, Uppbördskommissarierna vill uttrycka det - med tillämpning av uppbära.
från stadskassan ersättning För den oskrivna lagen om tillgAng och efter- skrivhjalp med 30 öre pr debetnummer frågan.
Något åIderdomsunderstöd ha samt 3 öre pr stick för kuvertering och dessa bitriiden givetvis icke att pkakna.
F ' a
Deri ställning de kvinnliga tjänstebi- trädena på uppbördskontoren intaga skulle kunna karakteriseras sålunda.
De utföra till samhällets båtnad ett oundgängligen nödvändigt arbete, under det att formen för deras anställning ar privat; d e avlönas av pengar, som kom- munen anvisat för det slag av arbete de utföra, men uppbördskommissarierna ha rätt att bestämma hur stor del av dessa pengar, som skola komma biträ- dena till godo.
Det har visat sig att ovan nämnda ersättningar ur stadskas- san äro så rikligt tilltagna att de, så- som anställnings- och löneförhållandena nu äro ordnade, i de flesta uppbörds- distrikt lämna överskott, och medlen äro av kommunen ställda till uppbördskom- missariernas förfogande utan redovis- ningsskyldighet.
Den sparade delen av ersättningarna bilda alltså en direkt ökning av kommissariernas inkomst- konto.
Härmed ä r också berörd den speciella svårighet, som vidlåder .ord- nandet av föreliggande tjänstefråga: be- redandet av en mera tryggad ställning At biträdena kan namligen icke.
undgå att vålla.
en minskning i upphördskom- missariernas inkomster.
Det ar överståthållaream betet, som första gången bringar pA tal frågan o m fast anställning för har omtalade kate- gori av biträden.
Det sker under Fram- hållande av att det icke kan anses lampligt att allt för stora belopp utan redovisningsskyldighet ställas till tjän- stemäns förfogande för vissa med ar- betet förbundna utgifter och att hänsyn bör tagas till vederbörande biträdens berättigade anspråk att vinna en fastare anställning.
Sedermera har frågan varit prövad av en av drätselnämnden och överståt- hållareambetet tillsatt kommitté, som bland annat hade i uppdrag att under- söka huruvida kommunen hade rätt att indraga till stadskassan de nu till upp- börds kommissarierna utgående ersätt- ningarna för skrivhjälp o. dyl. för att i stallet använda dessa summor till av- löning åt ordinarie biträden på upp- bördskontoren.
Kommittein, som avgav sitt utlåtande i. oktober 191 5, har an- sett att stadsfullmäktige äga ratt att fatta beslut om dylik indragning.
O m d e n ståndpunkt kommitterade sålunda- intagit blir segrande, har för frågan vunnits möjlighet till en betydligt tidigare lösning.
I motsatt fall måste namligen spörsmålet om biträdenas tjän- steställning uppskjutas till avgörande i sam band med nästa Iönereglering För uppbördsverket.
Denna lön i sin tur, beror av när frågan om den kommu- nala skattereformen kan föreligga av- gjord, vi1 ket enligt förljudande tordedröja i åtskilliga år.
Biträdena å uppbörds- kontoreii ha därför allt s k ä l att.
med tillfredsställelse hälsa det svar kommit- terade avgåvo beträffande principfrågan om.
befogenhet till ersättningarnas in- dragning.
Kommittén har aven uttalat sig om de avlöningsförmåner, som skola vara förbundna med den fasta anställningen, och i huvudkaklig överensstämmelse med överståthållareämbetets tidigare För- slag ansett lämpligt, att 18 biträden med mera kvalificerat arbete, fördelade ett på varje uppbördsdistrikt, ' avlönas inom 5:e kommunala Iöriegru.ppen, d. v. s. med 1,200 kr.
i begynnelseavlöning och 2,000, I,
ning, innan frågan upptages till avgörande av stadsfullmäktige.
Ti1.l beredningsut- skottet ha även biträdena själva, till ett antal av 34 eller si gott som hela kå- ren, ingått med en skrivelse, vari de framhålla sin tacksamma anslutning till det föreliggande förslaget och utveckla de fördelar.
en ordinarie anställning skulle medföra för dem.
Särskilt beto- nas, att de med reformens genomfö- rande skulle bli befriade från risken att vid personombyte i en uppbörds- kommissarietjänst få lämna sin befatt- ning eller att på ålderdomen sta utan försörjning.
Har liksom annars gäller, att snar hjalp a r dubbel hjalp.
Biträdena hemställa också, att beredningsutskottet snarast möjligt behagade taga frilgan under behandling.
Trots den stora ar- betsbörda, soni i övrigt påvilar bered- ningsutskottet, ar det dock att hoppas att ärendet kan tagas upp till omedel- bar behandling.
Det framgår emellertid att i här föreliggande fall en kvinnlig tjänstekårs rättvisa sak har synnerligen många och mäktiga förespråkare: över- ståthållaream betet, kammarkontor, kom- mitterade, drätselnämnd och lönenamnd.
Denna uppra kning inger förhoppning, att utgangen, när den kommer, blir lycklig.
AXIANNE THORSTENSON.
kr.
i slutavlöning, samt 18 biträden inom 4:e lönegruppen, dar slutavlöningen stannar vid 1,800 kr.
Med dessa löne- förmåner följer skyldighet till 7 timmars daglig tjanstgöring.
De inkomster, som enligt detta förslag skulle komma biträdena till godo, torde i avsevärd mån överstiga deras nuva- rande intäkter.
Bitradenaäro nu medvax- lande belopp avlönade.
De ha i regel 5 timmars tjanstgöring och uppbära har- för en minadslön av 60-125 kr., allt efter ålder i tjänsten och veder- börande uppbördskommissaries frikos- tighet.
Dessutom givas rikliga tillfällen till övertidsarbeten, som måhända ha frestat en och annan att för vinnande av högre inkomst taga sina arbetskrafter i ansprhk till det yttersta.
Tillfallen till övertidsarbete .komma att kvarstå aven efter eventuellt antagande av det nya förslaget, som upptager ett särskilt an- slag till erforderlig skrivhjälp utöver den ordinarie.
Kommitténs utlåtande har efter dess till komst hunnit behandlas av drätsel- och lönenamnd, som b8da i allt vasent- ligt tillstyrkt detsamma. '
I dessa dagar ha alla utlåtanden, skrivelser och hand- lingar i ärendet gått till beredningsut- skottet att underkastas ännu en pröv- Sam hushållning och nationalekonomi.
.
D.
.
et ar, som jag förut nämnt, när miss Black kommer till sin sista artikel, " Vad vi sparau, som hon ser hela saken i dess stora, nationalekonomiska betydel- II.
se, på samma gång som hon påvisar trevnaden och vinsten av den för den enskilde.
uTidsförhållandena göra denna förändring (av hemmens hushållnings-
system) till en plikt ", säger hon.
" Om vi icke spara, och spara i stor skala, kommer vårt land troligen att göra bankrutt.
Slöseri a r i sanning i alla tider en vanlig synd; men vårt särskilda slöseri i hushållningen a r troligtvis det mest Iå ngtgående och det minst förnöjliga, aven för d e slösande själva, som någon- stans existerar.
Detöder bort tid, pengar, energi, halsa, föda, bränsle och husrum.
Framför allt förstör det och bryter, bokstavligen talat, ned miljoner kvin- nors arbetskraft, som behöves obruten, i nationens tjänst - och som behövdes dar, redan långt innan nationen hade lart sig förstå detta behovu.
Vad miss Black uttryckligen betonar a r att den direkta penningbesparingen för familjerna själva endast vinnesgenom att en bland dem tillsatt styrelse eller kommitté har saken i egna händer och de själva på så satt öva kontroll över det hela.
Att overlåta detta på en utan- förstående ledare a v.
företaget a r att gå miste om den verkliga vinst, som måste uppstå genom engros-uppköpen, genom masstillagningen, m. m. d.
Vad som vid.
sidan av det direkta penningbesparandet vore att vinna in- rangerar miss Black under sex huvud- avdelningar: utrymme, god föda, god uppassning, avskildhet, lugn och ledig tid.
I fråga om vinst av utrymme påpekar hon att minst tvenne rum .vinnas eller kunna bortfalla ur huset - våningen skulle vi säga -, om matlagningen försiggår på annat håll, nämligen köket och tjänarinnans rum.
Vad födan beträffar får man verkligt vällagad sådan, vilket långt ifrån alltid a r fallet i de enski1; i.a familjerna, som ofta fA nöja sig med måttligt skickliga kokerskor.
Uppassningen, d. v. s. städning och rengöring av våningen, skulle s k e på snabbare och effektivare satt genom att därtill speciellt tränade tjänare användes, som hade till sin disposition alla de moder- na tekniska hjälpmedel, som ett gemen- samhetshushåll som detta kunde ha råd att anskaffa men enskilda familjer van- ligtvis få hjälpa sig utan.
.
Känslan av att ha sitt hem verkligt för sig själv skulle bli fullständig.
just genom att man inrättat sig så, att alla de med matlagningen sammanhörande göromålen, vilka måste ' förrättas av en främmande, - förlagts utanför hemmets vaggar.
Någon svårighet återigen med uppassning vid måltiderna och nar man inbjudit främmande skulle icke behöva uppstå, då man från " centralena alltid skulle kunna få god och tränad extrahjälp.
Lugnet i hemmet skulle först bli verk- ligt sedan massan &amp; bud, som avlam- na an det ena an det andra för hus- hållet, upphöra att belägra ringledningen utan i stallet avlämna allt detta i stora sändningar till %en tralen ".
Och den lediga tiden som skulle vin- nas!
Ja, dar femtio husmödrar förr var och en på sitt håll med ofta stort besvär tänkte ut och ordnade med hushållet för familjen, anskaffade förråder, bestam- d e maten, tillsågo eller togo del i mat- lagningen, där göres nu allt detta för alla d e femtio på ett håll, av några få, under verkligt god och skicklig ledning och med de allra basta hjalpmedel i fråga om köksinredning, kärl och allt för matlagningen erforderligt.
Vad detta frigörande av kraft betyder '.
för nationen, ligger i öppen dag, menar miss Black.
Nationerna leva av med- borgarnas arbete och varje förbättring i ett yrke, som har till följd att ett ar- bete blir battre gjort, av Färre händer, bidrar till det allmänna välståi~det.
Det verkligt stora nationella slöseriet a r mänskor, som inte producera något eller producera mindre och sämre arbete an som på annat satt kan framsta1las.Såsom saker nu ordnats - eller rättare inte ordnats - i hemmen, äro tusende kvin- nor sysselsatta med att göra vad som endast a r arbete för ett hundratal, och endast en tio stycken på varje tusende äro stort battre an amatörer i yrket, men agna dock sin tid åt det.
Men det värsta ar, säger miss Black, att denna amatörverksamhet, som vana och tradition tvinga kvinnorna in i, tar i anspråk så mycket av deras uppmärk- samhet och energi, att det i de flesta Fall inte återstår dem mera an en ama- törs standard aven i den sysselsättning de skulle vilja välja vid sidan av den andra.
Sannerligen, menar hon, a r det på tid att taga denna industri ur de många amatörernas händer och låta den skötas av ett färre antal men yrkes- s kickliga experter.
Många,oandligt många kvinnor skulle bli befriade från ett arbete, som de icke passa för, och skulle kunna fii agna sig åt annat nyttigt arbete, mera lämpligt för dem.
Det skulle ändå all- tid finnas tillräckligt många kvinnor, som ha anlag och håg för hushålls- industrien, för att man skall kunna vara saker om ett tillräckligt antal tränade experter, så att de andra bli avlösta; i synnerhet som genom samliushållnings- systemet de yrkesutövande skulle kunna komma upp till verkligt tillfredsställande löner.
Till sist fäster miss Black uppmark- samheten på att den framlagda planen a r avsedd för medelklassen, men hon framkastar frågan om man ej därvid tänker sig vad ett liknande, ehuru natur- ligtvis efter de skilda förhållandena modifierat system skulle komma att betyda för arbetarklassens kvinnor med deras oerhörda och onödiga lidanden under en dubbel arbetsbörda, fabrikens eller annat yrkesarbetes och hushålls- omsorgerna, med matlagningens möda och besvär - efter en redan förut lång arbetsdag?
Vilket senare hindrar dem från att få njuta av vad hemmet b o r de bjuda - ro och vila.
Miss Black finner, som synes, hem- begreppet på intet satt beroende av matlagnings bestyr och hushållsomsorger utan känner detta vara trevnad, ro och vila för familjens s a m tliga medlemmar.
" Hushållningen har ansetts för kvin- nornas görau, slutar hon sina artiklar, " det a r nu för dem att se till att detta.
göra icke längre får förbli det mest bakvänt och slösande skötta yrke i hela världen. "
ELLEN KLEMAN.
En kvinnofråga inför tandläkareinstitu- tets larareråd.
åsom .ett led i den reaktion mot kvinnornas uppträdande på arbets- marknaden., som under de senaste åren allt emellanåt förmärkts i vårt land, har nu tydligen turen a tt tillbakaträngas nått oss kvinnliga tandlakare.
Det första steget i den riktningen har redan tagits shsom synes av nedanstående notis, hämtad ur dagspressen för den 23 sist- lidne september.
S.
Tandläkareinstitutets larareråd har fått anled- ning att till behandling upptaga frågan om pro- portionen mellan manliga och kvinnliga elever vid institutet.
Anledningen har givits av en vid värnpliktigeinskrivningen som tandläkareaspirant uttagen student P.
H:Göthberg, Munkfors, som sedan ej kunnat vinna inträde vid institutet på grund av för Iig betygssumma och som därför vant sig till k. m:t med anhållan att få Företräde framför kvinnliga sökande och ej vapenföra man- liga.
Han framhåller, art de kvinnliga sökandenas antal de senare ären ökats i en för hela landets och i synnerhet för arméns behov av tandlakare oroväckande grad.
Lararerådet uttalade, att det fann Göthbergs synpunkter delvis berktansvarda, da han fram- håller att rekryteringen av elever till institutet i oproportionerligt stor procent blivit gynnsam för de kvinnliga sökandena och att tillgodoseen- det av arméns behov av tandlakare och deras yrkeskunniga biträden förutsätter att vapenföra värnpliktiga i största möjliga antal få tillträde till institutet.
Lärareridet har dock ej i sin makt att f. n. göra nigon förändring härvidlag utan har endast att följa gallande stadgas före- skrift om att de sökandesbetyg i studentexamen skall bestämma antagningen.
Erfarenheten liar visat, att de kvinnliga studenterna ofta ha högre betygssumma än de manliga, vilket nog får till- skrivas deras frihet från värnplikten, som ger dem bättre tillfälle till kompletterande studier.
Härigenom har det kvinnliga elementet kommit att bli s i starkt företrätt vid institutet, att e n förändring utan tvivel vore önskvärd.
Förslag i denna riktning ha även Övervägts i lararerådet, fastan rilgot för alla förhållanden tilltalande ännu ej framkommit.
Under kommande 1äroHr ämnar lararerådet dock inkomma till kollegiet med för- slag om reglerande av proportionen mellan an- tagna manliga och kvinnliga studerande.
Ett eventuellt företräde för vapenföra varn- pliktiga anser Iararer8detsaknapraktisk betydelse, enar de manliga studerande, som antagas, med få undantag äro vapenföra.
.
.
Ehuru frågan ännu ä r så litet utredd, har jag helt naturligt med nöje och tack- samhet antagit erbjudandet att i Hertha få framlägga några synpunkter i detta " Ömtåliga ämne ".
För själva.
saken ar det givet bäst om redan nu inom vakna kvinnokretsar kunde väckas intresse för vår fråga, och framför allt vore ju av ofantligt stort värde föross kvinnliga tand- läkare, om ifrån andra kvinnosamman- och särskilt då Fredrika- slutningar Bremer-Förbundet - en hjälpande hand i det ratta ögonblicket ville rackas oss.
Vad då fjrst den Göthbergska an- hållan beträffar, har den av tandläkare- institutets lärareråd - dit den från eck- lesiastikdepartementet remitterats - en- hälligt avstyrkts, och av vad jag från annat håll hittills kunnat inhämta i saken förefaller ganska osannolikt, att denna anhållan p4 allra högsta ort kommer att vinna beaktande.
Men om hr Göthberg alltså ej nu når vad han åstundat, a r dock hans in- laga till regeringen av en mycket stor ' -.
,
' betydelse för oss, då den säkerligen på- skyndat tandläkareinstitutets lärareråds Atgörande i frågan om det tilltänkta för- slaget angående reglerandet av propor- tionen mellan manliga och kvinnliga tandläkarestuderande.
L ", Enligt nu gällande kunglig förordning av den 22 september 1899 samt häri gjorda ändringar av den 1 1 augusti 191 1 jam te av universitetskanslern givna be- stämmelser av den 23 december 1907 stadgas bland annat, att högst 30 elever årligen vid tandla kareinstitutet s kola an- tagas.
Då i regel de inträdessökandes antal a r flerdubbelt denna siffra och då bland dessa sökande många äro kvin- nor med mycket höga studentbetyg, blir följden den, att en ganska stor procent av de studerandes antal för närvarande a r kvinnor.
Om man nu skulle tänka sig, att kvin- nornas invasion på denna bana propor- tionsvis årligen alltjämt ökades, då skulle en begränsning av de inträdessökande kvinnornas antal möjligen varapåkallad, men då nu denna ökning ingalunda ä r konstant - senaste året intogos betydligt färre kvinnliga studenter an näst före- gående å r - så torde en ändring av nu gällande inträdesförordningar ej vara befogad.
H r Göthbergs - och med honom många manliga tandläkares - stora ängslan För att armens behov av tand- Iakarevård ej skall kunna tillgodoses i framtiden tordevara betydligt överdriven.
Visserligen skall armens tandvård i en framtid - enligt av armeförvalt- ningens sjukvårdsstyrelse uppgjort och till regeringen inlämnat Förslag i frågan - delvis ombesörjas av värnpliktiga tandläkarestuderande, men då härför ej lär komma att fordras ett så stort antal p r år, torde dessa nog årligen vara till- finnandes.
Och om någon gång brist på manlig arbetskraft för arméns behov skulle förefinnas, varför skulle man då ej kunna fylla denna brist med en eller flera kvinnliga krafter?
Säkerligen har liksom så ofta i vår tid de fosterländska strängarna anslagits i hopp om att såmedelst lättast Få höga vederbörande att lyssna.
Men för mig klingar ackordet i alla händelser har en smula falskt i tonen.
Ratt egendomligt ar, att, nar man så starkt framhåller arméns relativt lilla krav på tandvård, man då helt glömmer det mycket större behov av arbetskraf- ter, som skolbarnens tandvård kommer att kräva.
Och dock sitter för närva- rande - sedan tre å r tillbaka - en kunglig kommitté och arbetar på att utreda frågan om skolbarnens tandvård.
När denna fråga i en, som vi hoppas, relativt snar framtid skall lösas, dä be- hövs ett långt större antal tandläkare än som nu årligen utexamineras.
Saker- ligen bleve då proportionen mellan de kvinnliga och manliga eleveriia en helt annan an den nuvarande.
Och nar man betänker att för skoltandvården ä r det just de kvinnliga tandläkarna man bäst behöver, då synes aven ur den syn- punkten det tilltänkta förslaget att minska denna del av kåren minst sagt egendom- ligt När man som undertecknad själv sysslat - om ock endast en kortare tid - med skoltandvård, då inser man lätt att i det arbetet ha kvinnorna en stor uppgift att fylla.
Men som detta mycket ensidiga ar-
bete ej i sig själv är så värst lockande, enar en privatpraxis s kanker mycket större omvaxlirig, torde ifall kvinnornas antal på banan minskas en erforderlig h ä n g d kvinnliga tandlakare För skoltand- vården ej kunna finnas tillgängliga, och att hela denna .stora sociala fråga i så fall bleve lidande på kvinnornas ham- mande nu, det ar bra säkert.
Ehuru vi kvinnliga tandlakare ratt länge -- ja, för min egen del skulle jag vilja saga ända från mitt inträde vid tandläkareinstituret - märkt att många av de manliga kamraterna och under studietiden aven en och annan lärare - med oblida ögon sett oss kvinnor p i banan, ha dock de åtgärder som vi, kamrater emellan, hört av Iararerådet påtänkta allt hihintills förefallit oss gan- ska otroliga.
Själv har jag alltid funnit det rent orimligt, att man skulle söka i vår tid fråntaga oss den ratt till fri konkurrens, som inom detta yrke all tid Funnits.
Och nar något liknande förslag att hämma de kvinnliga tandläkarna ej i andra län- der mig veterligt förekommit, ehuru åt- minstone både i Norge och Danmark d e kvinnliga tandläkarnas antal propor- tionsvis ä r minst lika stort som hos oss, varför skulle då frågan har väckas?
Ja, så har jag resonerat, men detta a r en s a k - att handla a r en annan.
Och som den rätten härvidlag helt till- kommer männen med deras i dylika fall så egna syn på saken, torde ut- gången av vår kamp för.
de rättigheter den kvinnliga studenten hittills haft vid sin ansökan om inträde på tandlakare- banan vara ganska oviss.
Men om vi nu lida nederlag, vilken kårs kvinnor skall då härnäst drabbas av den oss hämmande hårda handen?
Ett ä r säkert, att vi kvinnliga tand- läkare - i den mån vi kunna det - skola arbeta för att frågan belyses så omfattande som möjligt.
Vi kanna, det tror jag mig kunna påstå, vårt ansvar i denna sak, som enligt min mening i grund och botten ligger betydligt djupare an den i första ögonblicket kan synas.
De angrepp, som i en daglig iidning riktats mot oss, ha vi tillsvidare ej be- svarat, då vi ej velat ingå på någon tidningspolemik.
O m dock denna tid- ning trott sig kunna i nhgon mån nedslå vart mod att kampa för vår ratt, då misstar den sig grundligt.
Tvärtom har dess inblandning i frågan gjort åtmin- stone mig mera starkt i min föresats att nedlägga all den energi jag maktar på vår frågas lyckliga lösning.
SIGRID DE VERDIER.
Röstrattsföreningarnas första Birgit tadag .. en 7 .oktober kom, och de många D svenska röstrattsföreningarna hade var och en på sitt hå11 gjort sitt basta för att högtidlighålla den dag, som ut- setts till den stora gemensamma röst- rät tsdemonstra tionen.
.
Pressläggningsförhållanden och ut- rymmesskäl hindra oss at; har tala om nagot mera an Stockholmsföreningens högtidsfest.
Det var en ståtlig, verkligt Festlig anblick, som Vetenskapsakademien före-
tedde, estraden dekorerad med grönt och flaggor och salen till sista plats fylld av en högtidsskrudad publik.
Så bars föreningens nya standar in, en praktfull vit sidenduk, dar Interna- tionella röstrattsalliansens Jus Suffragii- märke, rättvisans gudinna med sin våg- skål, stickats i gult silke, - det tecken, i vilket segern en gång skall komma.
Det vackra standaret, med sin vitklädda bararinna och en hedersvakt av ännu några unga vitklädda marskalkar, för- blev, sedan föreningens ordförande, d r Gulli Petrini, med digra varmt kända ord hälsat det som samlingstecknet i solidaritet kvinnorna emellan, under heIa kvällen uppe i estradens mittfond.
Sedan Stenhamrnars S v e rige,sjungen av en damkör under anförande av frö- ken Anna Tengwall, förtonat, framsades en prolog, agnad Birgittas minne, av fröken Gerda Fröberg.
Den ståtliga dikten, skriven av den qxiterandes syster, fröken Eva Fröberg, gjorde i sitt formfulländade återgivande ett starkt intryck, och när kören därefter into- nerade Normans härliga Birgittahymn R o s a r o r a n s bonitatern - med solo- partiet vackert utfört av Fröken Martha Sandahl - var ett djupt och starkt stamningsintryck vunnet.
Aftonens första föredrag var f. d. riksantikvarien 0.
Montelius ' intressanta historiska återblick över K vin n a n o c h s a m h a l l e t, till dels en rekapitulation av riksantikvariens tidigare publicerade avhandling över detta ämne.
Med sin oratoriska begåvning och stora lärdom gjorde talaren denna historik av kvinno- värderingen ned genom tiderna och kvinnornas därav beroende stallning inom samhället till den värdefullaste belysning av de djuprotade missupp- fattningar vi ännu ha att kampa mot.
Genom det hela lyste talarens egen starka tro p &amp; kvinnornas värde och p i att erkännandet därav skall komma inom kort med fullt beviljade medbor- gerliga rättigheter.
Sedan fröken Signe Bergman med sin vanliga sällsynt klara och linjeraka framställningsförmåga gjort en översikt av kvinnoröstrattens terrängvinningar till och med i dessa mörka tider och upp- läst Birgittadagens resolution samt ännu ett sangnummer utförts av kören, av- slutades det stämningsfulla mötet genom unisont avsjungande av D u g a m l a, d u fria - - - Resolutionen lydde: I dag, Birgittas dag, samlas svenska kvinnor för att åter uttala vår fordran på politisk med- borgarrätt.
Vi ha valt denna dag, därför att vi i Birgitta vörda den självständiga personlighet, som, tvingad av sitt samvetes röst, hade mod att uttala sin mening inför sin samtids miiktige.
Världskriget har ställt mänskligheten inför nya problem: i fosterlandets tjänst ha kvinnorna, vid sidan av sitt värv i hemmet, övertagit en stor del av mannens arbetsområden och därvid ådagalagt offervillighet, arbetsduglighet och ut- hhllighet.
Den naturliga följden har blivit en genomgripande omvärdering av kvinnornas be- tydelse som medborgare.
Mäktiga och kända motståndare till kvinnorösträtten ha offentligt uttalat sin förändrade uppfattning.
Ingen torde betvivla att de svenska kvinnorna under liknande förhillanden skulle visa samma duglighet.
Det vore Sverges man värdigt att icke längre undanhålla Sverges kvinnor den ratt, som redan beviljats nordens övriga kvinnor, utan att dessa under ett krigs hhrda prövning behövt bevisa sin offrande fosterlandskärlek.
Vi uttala var förhoppning att den dag snart måtte stunda, då rättvisa vederfares aven Sver- ges kvinnor.
Om äkta makes arvsrätt.
anledning av Lagberedningens för närvarande pågående arbete på en.
revision av Giftermålsbalken i de delar, som avse äktenskaps rättsverkningar, ha inom ledande kvinnokretsar livligt diskuterats möjligheterna att påverka lagstiftarna i den riktning, att kvin- nornas intressen på detta område kom- m e att i den nya lagen i största möj- liga utsträckning tillgodoses och särskilt att en så vitt möjligt självständig ställning tillerkändes den gifta ' kvinnan i formö- genhetsrättsligt avseende.
I samband härmed vore det kanske ej så alldeles ur vägen att Fästa uppmärksamheten p &amp; en fråga, som i detta sammanhang torde böra tillmätas en ej så oväsentlig bety- delse särskilt för den gifta kvinnan, namligen den om införande av arvs- rätt för efterlevande make.
Visserligen kan invändas, att denna fråga strängt taget hör hemma på en annan plats i rättssystemet, nämligen inom arvsrätten, och sålunda för när-.
varande ej ä r aktuell.
Men dess sam- hörighet med äktenskaps rättsverkningar i förmögenhetsrättsligt avseende torde dock vara av en så intim karaktär, att vid Fastställande av principerna &amp; r en reglering av de senare även torde böra angivas åtminstone riktlinjerna för ord- nandet av akta makars inbördes ställ- ning i arvshänseende.
Som bekant känner svensk rätt icke någon arvsrätt för efterlevande äkta make.
Visserligen tillkomma denne på grund av lagens stadganden vissa eko- nomiska förmåner i form av giftorätt, morgongåva och fördel av .bo o-skifto.
Men dessa förmåner utgå blott u r vissa slag av egendom i boet och kunna så- ledes ej jämställas med arvsrätt, som ju innebar anspråk på kvarlåtenskapen-i dess helhet eller viss ideell andel därav.
Denna lagens saknad av bestämmelser rörande arvsrätt för den efterlevande maken torde böra ses mot bakgrunden av den ännu för 1734 års lagstiftare normgivande urgamla germanska rätts- principen, att demdödes kvarlåtenskap och särskilt den fasta egendomen borde med all makt söka bibehållas åt släkten Rätten till arv efter den avlidne för- behölls därför åt dem, som genom blodsband varit förbundna med honom eller henne.
Men lagen går an längre.
Ej ens om en ' gift person dör utan att efterlämna några arvingar, inträder någon succes- sionsratt enligt lag för den efterlevande maken.
Så vida ej testamente till dennes förmån upprättats, .Falle arvet Kohungen tillu i enlighet med stadgandet i Arvda; balkens 14 kap. 2 Till .och med statens danaarvsratt går således före efterlevande makes anspråk.
Enligt en på sista tiden stadgad praxis plägar visserligen statskassans ratt harut- innan regelrätt uppgivas till formån för den efterlevande mannen eller hustrun.
Men detta sker först efter en tämligen omständlig procedur för varje särikilt fall med ingivande av ansökan till Kungl.
Maj:t samt därefter följande Kungl.
s. '
, i. proposition och behandling i riksdagen.
avseende fortfarande på det stadium Tid efter annan ha inom svenska rattsutvecklingen, som representeras av riksdagen väckts förslag om införande 1734 Ars lag, och vad mer ar, den torde av arvsrätt eller utvidgad rätt till den numera vara ensam bland nationerna dödes kvarlåtenskap för efterlevande om sin efterblivenhet i denna fråga.
Redan den romerska ratten tillerkände akta make.
Detta har då i allmänhet skett i samband med av motionärerna efterlevande make arvsrätt före staten föreslagen reformering på den äkten- (fiscus), ehuru visserligen först efter den skapliga förmögenhetsrättens område.
dödes släktingar.
Änka, som genom Så föreslogs t. ex. i anslutning till en i mannens död kommit i nödställd be- andra kammaren å r 1877 av C.
J. lägenhet, hade dock, aven om mannen Svensén väckt motion angående ändring efterlämnade andra arvingar, ratt till av 8 kap. Giftermålsbalken i syfte att av kvarlåtenskapen iritill visst maximi- giva gift kvinna en i ekonomiskt hän- belopp.
Denna ratt led dock vissa in- seende självständigare stallning, att i skränkningar, om barn funnos efter nämnda kapitel såsom dess 4 skulle den döde.
På ungefär samma ståndpunkt står inflyta följande stadgande: " Vid mannens död tillfalle henne (hustrun) ' / s av man- Code Napoleon, som ännu galller i Frank- nens egendom utöver vad han kan ha rike.
Såväl legala arvingar som vissa tillagt henne i gåva eller testamente.
kategorier av naturliga anförvan ter till Den ' tredjedel kallas hennes ankoratt ".
den döde gå enligt bestämmelserna i art. Någon bestämmelse om en mokvarande 767 före efterlevande make i arvshän- ratt för den efterlevande äkta mannen seende.
Endast för det fall att inga ar- upptog icke detta förslag.
Då frågan vid vingar av dessa kategorier finnas, till- l884 års riksdag återupptogs i en mo- faller arvet och då i sin helhet den tion av friherre 0.
Stackelberg, insattes överlevande mannen eller hustrun.
Först i förslaget aven bestämmelser om e 2 om den döde ej häller efterlämnat make, s. k. änklingsratt för mannen, men re- inträder statens danaarvsratt.
Genom ducerades änklings- resp. ankeratten att lag den 9 mars 1891 ha emellertid har-.
omfatta endast l / &amp; av den dödes efter- förutom å art. 767 införts bestämmelser lämnade egendom, varjämte vid berak- om nyttjanderätt för efterlevande make till nandet därav skulle undantagas den viss del av kvarlåtenskapen aven i tavlan avlidne makens ärvda eller före ' akten- med andra arvingar.
Finnas barn eller an- skapet förvärvda fasta egendom på landet.
dra bröstarvingar efter den döde, får ma- Dessa ändringsförslag blevo emellertid ken sålunda resp. barns lott eller l / * av av riksdagen enhälligt avslagna, det arvet, och jam te avlägsnaresla ktingar har förstnämnda utan votering, och ej häller han ratt till hälften av kvarlåtenskapen, senare har någon ändring vidtagits i all t under nyttjanderätt, Även övriga romanska länders lagar, syfte att förbättra efterlevande makes stallning i arvshanseende.
så den italienska Code Civil av å r 1865 Den svenska ratten står alltså i detta och den spanska civillagen av år 1889,
--- - H E R T H A tillerkänna efterlevande make en - åtminstone för våra svenska förhållan- den ' - jämförelsevis vidsträckt arvs- rätt för akta make vid sidan av den dödes slakt.
Ett ingående på detaljbe- stamnielserna härutinnan skulle emeller- lid har föra för långt.
Säregna äro de engelska rättsreglerna rörande makes arvsrätt.
Man skiljer härvid strängt mellan fast och lös egen- d o m.
(r e a l p r o p e r t y resp. p e r s o n a l p r o p e r ty).
Vad först angår den-lösa egendomen, tillfaller enligt c o m m o n I a w (den i England sedan urgammal tid gällande sedvanerätten) vid hustruns död all hennes p e r s o n a l p r o p e r t y den efterlevande akta mannen med uteslu- tande av alla hennes släktingar.
Änka erhåller däremot vid mannens död en- dast l / ~ av hans efterlämnade lösa egen- dom, om andra arvingar finnas.
Till hustruns fasta .egendom får den efter- levande maken enligt c o m m o n l a w en- dast nyttjanderätt, Denna förmån (s. k. c u r t e s y of E n g l a n d) har till förut- sättning, att.
makarna haft barn samman.
i äktenskapet.
Genom lag den 25 juli 1890 ha för efterlevande hustrus del införts nya bestämmelser i ämnet, av innehåll att om mannen dör utan att efterlämna barn eller andra bröstar- vingar, kvarlåtenskapen intill ett belopp av 500 pund i dess helhet tillfaller ankan.
Overskjutande ' belopp delas enligt vanliga regler.
Ett särskilt intresse erbjuder emeller- tid i avseende å här behandlade ratts- frågor ett studium av den moderna lag- stiftning, som på senare, tid sett dagen i Tyska riket och ~ c h w e i z.
I båda dessa länders nu gällande lagar, Burgerliches 343 Gesetzbuch för Tyska riket av a r 1896. och Schweizeriches Zivilgesetzbuch av den 10 december 1907, har åt institutet akta makes arvsrätt givits en långt större omfattning an i något annat lands lag, Ge.mensamt för båda .ar, att man vid utarbetande av bestammelserna angå-, ende makes arvsrätt genom en kombi: nation med ' vissa familjerättsliga stad- ganden sökt erhålla ett enhetligt system.
för ordnande av alla så att saga " farnilje_.
ekonomiska " frågor.
En översikt av dessa lagars vikti- gaste stadganden i hithörande ämne torde kanske därför vara på sin plats.
.
Das burgerliche Gesetzbuch; vilken trädde i kraft den 1 januari 1900 och som gav hela Tyska riket en enhetlig lagstiftning, upptager under rubriken " Gesetzliche Erbfolge " i.
1930 de huvudsakliga bestammelserna rörande efterlevande makes arvsrätt.
Lagen, som ansluter sig till det s. k. parentelsyste- met, uppdelar i enlighet härmed de le-.
gala arvingarna i olika arvsklasser.
" Gesetzliche Erben der ersten Ordnungu utgöras sålunda av den dödes bröst; arvingar, " gesetzliche Erben der zweiten Ordnung '.
äro arvlåtarens Föräldrar och deras avkomlingar, " der dritten Ord- nung " hans far- och morföräldrar och de som härstamma ifrån dem, o. s. v.,: allt längre tillbaka i slakten.
Mellan dessa olika kategorier inbördes gäller enligt 1930 den regeln, att en anför: vant till den döde aldrig kan göra några arvanspråk gällande så snart det- finnes.
någon arvinge tillhörande.
en närmare arvsklass.
Äkta make betecknas av lagen uttryckligen såsom " gesetzlicher Erbe ",; .. men.
intager i egenskap a v dylik- .en s ' s.
särställning i flera avseenden.
Han in- rangeras icke under någon särskild arvs- klass, och för hans del gäller icke det ovan anförda stadgandet i 1930.
Hans ratt till kvarlåtenskapen kan nämligen göras gällande i tavlan med arvingar, - tillhörande vissa arvsklasser, medan andra kategorier av honom helt och hållet utestängas från arvet: Han intager härvid en synnerligen framskjuten stall- ning i förhållande till den dödes övriga arvingar.
Finnas bröstarvingar efter den avlidne, tillfaller shlunda make vid sidan av dem l / 4 av hela kvarlatenskapen, medan i tavlan med arvlåtarens föräl- drar och deras avkomlingar samt far- och morföräldrar hans anspråk sträcka sig till hälften av arvet.
Ovriga släk- tingar bliva helt och hållet uteslutna av akta make, som således erhåller all den dödes efterlämnade egendom, så snart det ej finnes några arvingar tillhörande de två första arvsklasserna och ej häller far- eller morföräldrar till den döde äro i livet.
I likhet med den avlidnes bröstar- vingar och Föräldrar kan efterlevande make vidare i enlighet med bestämmel- serna i 2303 göra anspråk på s. k. Pflichtteil, d. v. s., om han genom testamente, helt och hållet uteslutits från arvsföljden, har han gent emot arvinge eller testamentstagare, som tillträtt arL vet, en laglig fordringsratt på hälften av den andel i kvarlatenskapen, som i annat fall skulle ha tillfallit honom i egenskap av legal arvinge.
Förutom arvslott har efterlevande make, så snart inga descendenter finnas, aven rätt till viss i kvarlåtenskapen inggende egendom.
Han kan då även göra anspråk på till boet hörande hus- hållsföremål, ävensom på " die Hoch- zeitsgeschenke als Vorausu (sv.
lysnings- presen ter).
MARTA BJ~RNBOM-ROMSON.
W ' " Utdelning i famlljelycka ".
I Californien, det morgonvakna landet, har man kommit ait tänka på att det finns en klass mänskor, för vilka ingenting göres i rekreationsvag, - och man tycker det är p i tid att göra ändring i detta.
De uppväxande gossarna beredas en hel del möjligheter till vederkvickelse och förströelse; för flick or göres ocksa en del, om ej s i mycket; männen ha sina klubbar, möteslokaler och varjehanda slag av sport till omväxling med arbetet och dagens enahanda.
Siväl kommu- nerna som enskild filantropi äro härvid verk- samma.
Men de, som hittills inte fått något med av detta, men som väl skulle behöva det si gott som nigra andra, äro mödrarna i de mindre bemedlade familjerna, menar man nu.
Innegörat, med dammtrasan, skurborsten, mat- kastrullerna och de kinkiga barnen, kunde väl behöva nigon uppfriskande motvikt utomhus.
Det är inspektören vid Los Angeles ' departe- ment för lekplatsers ordnande, som tagit sig an de fattiga mödrarna och verkligen ocksl fått i ging flera " mödrarnas klubbar ".
Det finnes nu åtta sidana i olika delar av staden med sam- manlagt något mer än tusen medlemmar.
Klubb- lokalerna äro helt enkelt d e öppna lekplatserna på olika ställen i staden.
Har samlas de p i e n bestämd dag i veckan, eller oftare; barnen, som äro med, få roa sig själva efter bästa förrniga, och mödrarna krypa i sina ccbloomersu och roa sig med lättare gymnastik, bollspel eller annan sport under en utbildad instruktörs ledning, vilken tillser att ingen Överanstränger sig.
Man bör ha i minne att Californiens blida klimat gör att dessa " klubblokalerrc kunna an- vändas Aret om.
Emellertid är det ej bara sport och gymnas- tiska övningar som förekomma, man samlas för småprat eller diskussioner, gör bekantskaper och utbyter erfarenheter angiende gemensamma viktiga angelägenheter.
Dessa klubbar ha blivi &amp;
- P - - - --- H E R T H A till sociala institutioner, skriver en New York- tidning, vilka inte endast äro till nytta för indi- viderna utan ocksi befordra samfundssolida- riteten.
Som dessa allmänna lekplatser ocksi äro upplitna för mannens sportövningar, ser man ofta om kvällarna hela familjer samlade där, mannen o.ch hustrun öva sig tillsammans med 345 det ena eller andra, medan barnen med för- tjusning lyssna till nigon rolig sagoberättare eller p5 annat satt tages om hand av nigon %ocial arbetare ".
" Mödrarnas klubbar i Los Angeles göra ut- delningar i familjelycka, soni vida överstiga kostnaderna i ' penningvardet ".
säger samma New York-tidning.
Lärda tyskor under gångna tider.
Wenn die Frau frei sein will, so wiil sie e s nicht um des Bösen, sondern um.
des Guten willen.
Hedwig Dohm.
Före 1700-talet.
D en tyska kvinnorörelsen har fått en mäktig bundsförvant i varlds- kriget.
Tvivlande eller avoga stammor tiga plötsligt, och alla möjligheter hållas öppna för att åstadkomma utbildning och användning av kvinnlig arbetsförmåga, kvinnlig intelligens.
Att unga flickor av- lägga mogenhetsexamen blir t. ex. i de bättre lottade samhällsklasserna har snart lika vanligt som i Sverge, och antalet kvinnliga studerande vid universiteten vaxer hastigt.
' Naturligtvis har icke motståndet mot principen om kvinnans likställighet med mannen i ett slag försvunnit; den all- männa meningen ser i de nuvarande förhållandena närmast ett nödvändigt ont, et t interimsstadium, som efter krigets slut kommer att vika För en å t e r g h g till det gamla.
Men oviljan mot kvin- nornas yrkesutövning och vetenskapliga - sysselsattningar avtager märkbart inom d e bildade kretsarna.
Man börjar till, och med inse att kvinnostudier icke äro något " naturvidrigtu eller blott en modesak och att mången uppväxande ungmö icke uteslutande iir skapad för " Kuche, Kinder und Kircheu.
Ja, man börjar erinra sig, att om an den organi- serade kvinnorörelsen a r tämligen ung, kampen för kvinnans ratt till intellek- tuellt arbete i alla fall har * urgamla traditioner i landet.
Den tyska kulturhistorien har i själva verket en hel rad betydande kvinnonamn att uppvisa, och särskilt berättar den mycket om kvinnlig.
lärdom.
Under medeltiden, då icke ens en Wolfram von Eschenbach eller en Ulrich von Lichtenstein kunde läsa och skriva, voro ' kvinnorna oFra överlägsna männer.
i bokliga kunskaper.
De Förnäma ger- manerna fordrade framför allt, att deras söner övades i vapnens bruk; på böcker och skrivmaterial sågo de med ett visst förakt och menade att sådant kunde
346 - - - -.
.
-.
- - - ------ -.
.
- H -- E - R - - T - H A -.
- - -- - -- --.
-.
- - - -.
ju kvinnorna roa sigmed, om de hadelust.
Karl den stores döttrar fingo en enligt tidens begrepp lärd uppfostran, och H e d w i g a v S c h w a b e n * (f 994) blev berömd på grund av sina studier i klassiska språk.
Hon var dotter till Henrik I av Bajern och lär i sin ung- dom ha varit förlovad med kejsar Kon- - stantin VI, varför hon .av en eunuck sorgfälligt undervisadesigrekiska.
Gifter- målet gick visserligen om intet - det berättas emedan Hedwig med avsikt vanställt sitt sköna anlete, nar hon satt för den grekiske målare hennes tro- lovade sant till det bajerska hovet -, men den unga prinsessan hade fått smak för bokliga kunskaper och vistades en längre tid i St. Gallens kloster för att aven lära.
sig latin.
Nar hon sedan blivit gift med hertig Burkhard I I av Schwaben, svarmade makarna tillsammans för de romerska och grekiska skriftställarna, och som anka agnade sig Hedwig ännu ivrigare åt vetenskapligasysselsattningar, det sägs under ledning av den unga munken Ekkehard.
Något.
yngre an Hedwig var H ros- w i t h a, den berömdaste bland Medel- tidens larda tyskor.
Hon tillhörde en sachsisk adelssläkt och var nunna i det braunschweigiska klostret Gandersheim, dar hon fick undervisning av abbedissan, hertiginnan Hedwigs syster G e r b i rg.
Hroswitha behärskade latinet bättre an sitt modersmål, läste de svåraste romer- ska författare och skrev själv pli deras språk ej mindre an åtta episka legender, sex dramer, en dikt om Otto I och en klosterkrönika.
Alla hennes arbeten ha flera gånger översatts till tyska.
Sar- * Hjältinnan i Scheffels roman " Ekkehard ". '
.
.
.
- -.
.
-.
- - -.
.
- .- - -.
- - -- -- -.
-- -.
- - - P - skilt betydande äro de dramatiska, icke blott såsom de första en tysk kvinna skrivit, utan ur rent litterar synpunkt.
De äro författade som latinska mot- stycken till Terentius ' just då mycket omtyckta grekiska komedier och kunna i många avseenden tavla med dem.
Hroswitha var utan tvivel en mycket kunnig och begåvad dramatiker.
Hennes stycken äro mest korta skisser, i vilka platsen för handlingen ofta växlar.
De bjuda på spännande situationer och över- raskande vändningar, på både komiska och tragiska effekter.
Många scener äro ytterst fyndigt gjorda.
Dialogen ar livlig; den undviker skickligt långa tal och tröttar ej genom alltför m h g a fromma åtbörder.
Det sistnämnda ar så mycket märkvärdigare, som ämnet nästan alltid ar hämtat ur religiöst färgade legender och tendensen i enlighet med tidens smak ar dygdens seger över lasten, kristendomens över hedendomen.
Hros- witha skyr ej heller att, nar det galler utvecklingen av en ide, införa sina la- sare eller åskådare i lastens värsta nas- ten, och man tillägger hennes skrift- ställeri epitetet " manligt ".
I de tyska klostren fanns det för övrigt gott om larda fruntimmer, liksom aven alla kvinnliga yrken dar beskyd- dades och utövades.
Nunnorna hade ju gjort upp rakningen med allt eget, fram- för allt skilt sig från familjeplikter och hoppet om kärlekslycka, och hangåvo sig ej sällan åt en arbetsuppgift med mera allvar och intresse an till och med den moderna yrkeskvinnan i all- mänhet förfogar över.
Bland kloster- systrarnas skaror funnos sålunda grund- ligt utbildade lärarinnor, utmärkta sjuk-
- H E R T H A sköterskor, tjänarinnor, tvätterskor o. s. v., medan andra vävde, förfa ' rdi- gade fina handarbeten eller sysselsatte sig med målning och musik.
De, som särskilt ägnade sig åt bokliga studier, brukade skriva av gamla verk eller uiövade sjalvständigt skriftställeri.
H il- d e g a r d v o n B o c k e l h e i m, abbedissa i klostret Rupprechtshausen, författade icke blott helgonlegender utan även en hel rad fysikaliska och zoologiska verk, och österrikiskan Ava (t l 127), vars namn tillfälligtvis bevarats i t efter- världen, var endast en bland de.
många kvinnor, som inom klostermurarna på tyskt språk diktade andliga sånger och historier.
Genom klostrens förfall och reforma- ti.onen blev det annorlunda.
Medan I taliens kvinnor under renässansens tidevarv jämsides med männen undervisades i de på nytt uppblomstrande vetenskaper- na, medan i Frankrike utsikten till att genom ' rykte om förstånd och vetande kunna skaffa sig inflytande över betydan- de man under Henrik IV:s, Ludvig X1 11:s och Ludvig XIV:s regering förmädde damerna att tillägna sig ätminstone ytliga kunskaper, försummades i Tyskland den kvinnliga undervisningen sekler igenom.
~ u t h e r ~ n kvinnan s å ~ vara till för man- nens skull och fordrade, att hon uteslut- anae skulle agna sig åt barn och hus- håll.
Den protestantiska kyrkan tog också ifrån hans landsmaninnor nästan.
varje möjlighet till andlig utveckling och blev länge en grav för all kvinno- bildning.
De flickskolor, som funnos kvar från medeltiden, råkade snart.
i förfall och besöktes knappast av de -- 347 högre stånden. '
Kyrkans makt var fort- farande stor, särskilt inom hemmen, och den enda undervisning man9 van- liga fall bestod sina döttrar var en s. k. kristlig uppfostran.
Om en uppväxande tärna kunde läsa och skriva, sjunga andliga sånger och utantill rabbla kristen- domens huvudstycken, så förklarades h.on äga mer a n nog bokligt vett.
Under trettioåriga kriget blev det om möjligt än sämre, då landets Ödeläggelse, politisk splittring och fattigdom sänkte bildnings- nivåen över huvud taget.
Först mot slutet av 1600-talet inträdde ett omshg.
Mitt uti denna långa okunnighetsnatt lysa emellertid en hel rad stjärnor av bildningstörst.
och vetande.
Särskilt i de sydtyska patricierfamiljerna, bland berömda forskares närmaste och vid h,oven finner man under sextonde och sjuttonde århundradena många prov på kvinnlig lärdom.
De flesta ställde sig visserligen uteslutande i religionens tjänst.
Många tillägnade sig teologiska eller humanistiska kunskaper endast för att kunna aktivt bidraga till reforma- ttonens seger, t, ex. Arg u l a v o n G r u m- bach, Katharina Zell och A n n a Rein- h a r d t, Zwinglis maka.
Andra hyste mera teoretiskt intresse för de kyrkliga frågorna, tidens mest uppmärksammade.
Sålunda piiblicerades år 1609 av den teologiska fakulteten i Jena ett lart arbete kallat " Der geistliche Wagen ", vilket var författat av en from adelsfröken i Thyringen, Regi n a G r u n r a d;.
en wur- ternbergisk prinsessa översatte H affenref- fers Loci theologiciu till tyskan, och en stor del av tidens uppbyggelseskrifter på vers och prosa härstammade från kvinnliga auktorer.
348 -- ------ - --- -.
- -- H E - R T H A.
- -.
Men det fanns aven de, som agnade sig åt studier av mera världslig art. I Augsburg blev vid 1500-talets början fornforskaren P e u t i n g e r s familj be- römd för vett och bildning.
Den äre- vördiga husfrun, M a r g a r e t h a W e l s e r, skrev latinska brev och undervisade själv sina vackra och intelligenta döttrar, av vilka J u l i a n e vid fyra års ålder i födelsestadens namn höll ett välkomst- tal på latin till kejsar Max, medan C on- s t a n z e blev den, som flätade lager- kransen åt Ulrich von Hutten.
Systrarna C h a r i t a s och C l a r a P i r k h e i m e r, vi1 ka efter varandra vor0 abbedissor i St. Clara kloster i Nurnberg, korrespon- derade med samtidens larda män, natur- ligtvis pA latin, K a t h a r i n a S c h w a r z översatte Hesiodus till tyska,och H e l e n a M o l l e r biträdde far och make, bägge framstående forskare, med sina omfat- tande kunskaper i språk och filosofi.
Efter den westfaliska freden gjorde sig ännu flera damer bemärkta inom åtskilliga vetenskapsgrenar.
Marga- r e t h a S i b y l l a von Einsiedel (+1690), den s. k.
" Minerva Saxoniau, ansågs som ett under av snille; hon lär ha varit bevandrad inom " alla fyra fakulteternau, hade omfattande matematiska kunskaper och behärskade kyrkohistorien fullstän- digt; jämte modersmålet talade hon hebreiska, grekiska, latin och italienska samt skrev vers med stor färdighet.
Nästan lika ipackad med vetande var M a r i a v o n Löben, dotter till den bekante läkaren Cunitius i Schweidnitz.
Hon talade två språk mer än Margaretha Einsiedel, nämligen franska och polska, och var en skicklig målarinna.
Hennes älsklingsämnen lära ha varit de mate- -.
.
- - - - - - .. - -.
--.
- - - .- matiska vetenskaperna, särskilt astro- nomi.
Sitt förnämsta verk kallade hon " Urania propitia " och tillägnade kejsar Ferdinand III.
Det trycktes Ar I650 på latin och tyska och innehöll astrono- nomiska tabeller, medelst vilka man kunde beräkna planeternas rörelser i for- fluten, närvarande och tillkommande tid.
En annan berömd kvinnlig astronom på 1600-talet var M a r g a r e t h a K i r c h, som uppställde kalendrar åt staderna Breslau, Nurnberg m. fl.
och författade lärda arbeten, t. ex. " Von der Conjunc- tion der Sonne und des Saturns ".
Naturvetenskaperna voro i allmänhet omtyckta bland tidens larda damer.
Polyhistorn Conrings yngsta dotter, E l i se S c h r ö t e r - R e i c h e n b a c h, nedskrev kloka tankar över * Fyrfota djur, fiskar, fåg- laroch maskaru etc.,och M a r i a S i b y l l a G r a f f vann stort rykte genom en bok över fjärilslarver.
Otaliga voro också de kvinnor, som trotsade faran att an- klagas för häxeri och agnade sig åt läkekonsten.
Den egentliga medelpunkten för tide- varvets kvinnliga lärdom, den tyska kulturhistoriens främsta namn på spinn- sidan mellan Hroswitha och fru Gott- sched, ä r emellertid A n n a M a r i a v o n S c h u r m a n n.
Hon nimnesallmänt som ett värdigt motstycke till drottning Kristina av Sverge och firades av sina berömdaste samtida som " århundradets under ", " den tionde bland muserna ", Utrechts pärlau o. s. v. Maria Schur- mann var född i Köln Ar 1607 såsom dotter till en lärd, förmögen holländsk adelsman och en tyska av förnam slakt.
Föräldrarna voro ivriga protestanter och miste för att undgå religionsför-
H E R T H A 349. följelse bosätta sig i Utrecht.
Vid tre års ålder läste Maria rent och kunde katekesen utantill.
När hennes, bröder fingo undervisning i latin, satt hon bred- vid och förvånade alla genom sin ovan- liga fattningsgåva.
Snart visade hon dess- utom stora anlag för varjehanda konst- färdigheter) kunde redan som femåring på fri hand.
klippa ut figurer och blom- mor u r ett stycke papper, ett par å r senare brodera och snida i trä, längre fram måla, modellera och teckna på glas med en diamant.
Någon .egentlig undervisning i dessa talanger åtnjöt hon ej.
Däremot läste hennes far mycket tidigt latin med henne, till och med s &amp; svåra saker som Senecas skrifter.
Hon visade snart en lidelsefull håg för ling- vistiska studier och Iarde sig småningom utan ansträngning att fullständigt be- härska fjorton språk, både döda och levande.
Vid elva års ålder fick detta underbarn särskilda lärare och agnade sig sedan med outtröttlig iver åt Iarda lieu lät betyga henne sin högaktning, och ingen betydande person for igenom Utrecht utan att uppsöka henne.
Trots allt detta var hon anspråkslös till sitt.
väsen, deltog gärna i husliga bestyr och vårdade med rörande omsorg tvenne halvblinda tanter.
Vid drottning Kristinas besök lär Maria S c h u m a n n ha upp- trätt synnerligen enkelt, helt stilla suttit och modellerat den höga gästens por- trätt i vax; men när en av jesuiterna i sviten öppnade Iarda diskussioner, visade ' hon sig som .en skarpt logiskt tänkande och ytterst rutinerad kämpe.
för sin åsikt.
..
Ingen kunde ha större förutsättningar att framg8ngsrikt försvara kvinnokönets rätt till studier än Maria Schurmann.
Det gjorde hon också, framförallt i en å r 1651 utgiven latinsk avhandling över * den kvinnliga andens lämplighet för .lärdom och skön ' konsta.
* Genom en nastan ändlös rad begreppsbestämningar, genom " argument ", enligt strängt skolas- sysselsättningar.
Fördelaktiga gifterrnåls- tiskt schema alitid uppdelade ipremisser,.
anbud avböjde hon och förvärvade med tiden utomordentliga kunskaper i nastan alla tänkbara äninen.
Man påstod, att hon ingenstädes i främmande l a n d be- hövde vare sig tolk eller resehandbok; hon Iarde sig världshistorien ur käll- skrifterna, gjorde grundlig bekantskap med de främsta filosofiska system och offrade mången natt åt astronomiska iakttagelser.
Icke ens i anatomi var hon okunnig, något för den tiden mycket sällsynt, och hennes rum såg ofta ut som ett museum för naturkunnighet.
Ryktet o m.
Maria Schurmanns lär- dom spred sig snart över hela Europa.
Hon lovordades i tal och skrift, Riche- u r vilka slutsatsen ' ' ergoa följer, bevisar hon sin mening: begåvade kvinnor böra studera, om familjep.likterna och de pe kuniara förhållandena ge dem fri het därtill; de få emellertid icke genom vetenskapliga sysselsättningar låta sig störas i sina andaktsövningar, ej heller eftersträva.
egen berömmelse, endast Guds ära och sin familjs, ja hela sitt köns basta.
Som ett äkta barn av sin tid satte Maria Schurmann teologien högst bland.
alla vetenskaper och hade från den tidigaste ungdomen omfattat religionen ' * De ingenii muliebris ad doctrinam et rnelioves.
litteras optitudine.
Leyden 1651.
med särskild förkärlek.
Längre fram mycket begåvad och agnade sig hela greps hon av pietistiskt .svärmeri och livet igenom åt studier.
Hon behärskade övergick på äldre dagar till labadister- sex främmande språk, och själve Car- na, * delade landsflykt och förföljelse tesius blev hennes lärare i matematik med denna mystiska sekt och återkallade och filosofi.
Den store mannen, vilken i.
en särskild skrift sina forna åsikter.
så djupt föraktade all yttre ara och av Nar hon 1678 gick ur tiden, var det fruktan för att väcka den förnäma varl- som " avfällingfi från den härskande dens uppmärksamhet icke ens ville utge kyrkan; de forna lovorden förvandlades sina bästa arbeten, förklarade att ingen &amp; arför till tadel, och man brukade längre annan så noggrant förstått hans filosofi som fram gärna anföra denna ädla, högt be- prinsessan Elisabet och tillägnade henne .gåvade person som exempel på veten- sitt huvudverk, " Principia philosophiaea.
skapernas fördärvbringande inflytande De förde en intressant korrespondens, liksom prinsessan över huvud taget brev- .över kvinnorna i allmänhet.
Under de årtionden, som följde när- växlade med samtidens högst bildade mast efter .Maria Schurmanns död, var personer, t. ex.
Kristina av Sverge, Maria e.mellertid intresset för, intellektuella Schurmann, Spinoza, Malebranche och sysselsättningar i ständigt stigande bland Leibniz.
Liksom så minga lärda medsystrar Tysklands damer, hälst som det under- stöddes av hovkretsarna.
Särskilt gjorde avböjde Elisabet av Pfalz alla gifter111 åls- sig de kvinnliga medlemmarna och förslag för att ostört kunna sysselsätta ättlingarna av den olycklige * vinter- sig nied studier.
Till och med Polens konungensu familj bemärkta genom konung fick en korg av henne.
Från hög bildning.
När Fredrik V av Pfalz föräldrahemmet drevs hon emellertid islaget vid Vita berget mistat på en bort genom hovets stamplingar.
Nar gång Böhmens kungakrona och sitt arv- hennes bror Philipp dödat en av moderns land, fann han en fristad hos de rid- gunstlingar, blev Elisabet an klagad För derliga holländarna.
Hans gemål, den att vara hans medbrottsling och miste maktlystna och högmodiga men snill- fly från Haag.
Hon uppehöll sig se lan rika .Elisabet a v England, Jakob 1:s några år hos släktingar och fann slutligen dotter, sökte då att i Haag mitt under för sitt återstående liv en tillflykt i det fattigdom oeh förödmjukelser göra sitt adliga stiftet Herford, * vars abbedissa landsflyktiga hov till en medelpunkt hon blev.
I denna egenskap härbärgerade i andens värld; hon samlade omkring hon på sin väninna Maris Schurmanns sig framstående vetenskapsman och lat förbön under två års tid de förföljda undervisa sina barn av .samtidens mest labadisterna, och även kväkarna funno - betydande lärde.
en asyl i hennesstift.
Förövrigt förvsltade Den äldsta dottern, E l i s a b.e t, var prinsessan Elisabet sitt ämbete utmärkt ' * Jean Labadie (1610-74) stiftade en för- och friimjade efter basta förmåga alla samling av " pinyftföddaa, vilka levde i egen- vetenskapliga intressen.
Hon dog år 1680. domsgemenskap ...
1 Westfalen.
H E R T H A Tvenne andra bland u vinterkonung- ensu döttrar blevo likaledes ryktbara för sin lärtdom: L u i s e Hollandine, som övergick till katolicismen och blev abbedissa vid ett franskt kloster, och S o p h i e, vars egendomliga dubbelkarak- tär och märkliga levnadsöden låtit mycket tala om sig.
Hennes brev vittna om stora kunskaper och glödande intresse för filosofi och konst, om klart förstånd och ett ädelt sinne, men vanställas ofta av skvallersjuka och partiskhet, som stundom förvandlas i hat.
Hon var gift med hertigen, sedermera, kurfursten Ernst August av Hannover,och hennes son blev Englands konung. "
Vid hennes hov spunnos ändlösa intriger, vilka hon ofta sammanhöll med hiigst- egna händer.
Att t. ex. den aldrig fullt utredda kabal, för vilken Philipp von Königsmark och den beklagans- värda * prinsessan av Ahlden * * * föllo offer, inspirerats av hertiginnan Sophie själv, är säkert.
Och dock var just denna sistnämnda en av samtidens intellektuellt högststående kvinnor, över- allt beundrad för sitt snille och i nara vänskap förenad med Leibniz, vi1 ken under mer än trettio års tid utovade en mångsidig verksamhet i Hannover.
Liksom hennes äldre syster Elisabet varit den cartesianska filosofiens främsta * Georg I; + ' Philipp v. Königsmark, e n sonson till den bekante svenske generalen, Prags erövrare, hade vid ett besök i Han ' nover Ar 1694 en .karleks- handel med tronföljarens maka, Sophie Doro- thea.
En afton anhölls han i gingen utanför hennes gemak av d g r a beväpnade personer och försvann sedan spArlöst.
Kronprinsessan blev skild frin sin gerni1 och tillbragte iterstoden av sitt liv i fingenskap pH slottet Ahlden. '
351 adept; så blev hertiginnan Sophie en ivrig lärjunge till Tysklands dittillsvaran- de främste tänkare.
Sin beundran för den store filosofen överflyttade hon även på sin dotter Sophie Charlotte, vilken blivit vida berömd såsom Preus- sens.
ufilosofiska drottningu och helt säkert var den ädlaste ' telningen av uvinterkonungenscg rikt beghvade att.
Sophie Charlotte var född 1668 och erhöll en ytterst noggrann uppfostran, som avslutades genom en vistelse i Paris.
Med sitt fagra yttre och älskliga väsen, sina vittomfattande kunskaper och sitt sällsynta Förstånd väckte hon där stor uppmärksamhet.
Ludvig.
XIV lär ha haft planer på att genom ett lämpligt giftermål fängsla henne vid sin familj.
Därav blev emellertid intet, och prin- sessan förmäldes redan vid sexton års ålder med kurprinsen Fredrik av Bran- denburg.
Makarna förstodo varandra ej; förhållandet dem emellan var alltid kyligt, om än i yttre hänseende orubbat.
Sophie Charlotte levde mest på sittslott Lietzen- burg - sedermera kallat Charlotten: burg - vid Berlin.
Dar kunde hon ostörd av stela hovceremonier agna sig at lärda sysselsättningar och otvungna samtal med intellektuellt betydande per- soner.
Icke ens nar Fredrik år 1701 smyckat sig och sin gemål med den preussiska konungakronan, kunde .hon förmås att lämna sitt kära Lietzenburg.
Dit kallades representanter för alla tros- bekännelser, där kampade teologer för de mest olika åsikter, dar fanns vaket intresse för varje vetenskapligt företag, gynnades all skön konst och dryftades de svåraste filosofiska spörsmål.
Drott- ningen var alltid en uppmärksam å hörare, ',.
.
som förstod att ingripa i ratta minuten och nöjde sig icke med en saks yta.
eller genom träffande infall kyla stridens Leibniz lär en gång ha yttrat till henne: " Det a r ej möjligt att tillfredsställa E r hetta.
Sophie Charlotte talade flytande Fran- vetgirighet.
Ni Frågar ju varför det finns ska, engelska och italienska samt var varför! "
I synnerhet intresserade sig grundligt hemma i latinet.
Musik älskade drottningen för teologiska frågor och hon alldeles särskilt; det förgick ingen lär genoni ett samtal ha sporrat Leibniz dag, utan att hon själv suttit vid pianot till hans berömda Försvar för guds- eller åhört en konsert.
Hennes musi- begreppet, hans uTheodicéd.
Hon stu- kaliska bibliotek ansågs vara vart en derade ivrig fritänkaren Bayles skrifter tunna guld.
I Lietzenburg hade hon och gjorde på en resa till Holland hans egen teater, och aven i Berlin väcktes personliga bekantskap.
D e berömdaste genom hennes verksani het intresset för polyhistorer råkade i Förlägenhet genom hennes utomordentliga beläsenhet och skådespel och opera till liv.
Drottningens älsklingsämne var emel- minne, och hon förstod aven art tillämpa lertid filosofi.
Redan i sin tidigaste ung- d e inhämtade kunskaperna.
Alla livets dom hade hon hemma i Hannover haft prövningar och lidanden fördrog hon .Leibniz till lärare, och han förblev hela med verkligt filosofisk själsstyrka, vilken livet igenom hennes van.
Vid sirt gifter- icke ens på dödsbädden lämnade henne.
mål hade hon Iåtit kalla honom till När " den filosofiska drottningenu å r Berlin, dar han blev ständig president 1705 avled, endast trettiosex å r gammal, för den av henne själv grundlagda veten- hade inom den tyska kvinnobildningen skapsakademien.
Mycket allvarligare en ny tids morgonrodnad redan börjat an modern strävade Sophie Charlotte lysa vid horisonten: den vetenskapliga efter att Fatta den djupsinnige filosofens lärdomens blomstringsperiod.
Jena i september 19 I 6. tankar.
Hon sökte efter verklig sanning BEATRICE ZADE.
NYA BOCKER i bokhandeln: MANANDE V I T T N E S B O ~ D: Piedik- ningar, uppsatser - m. m. av Kontrakts prosten Johannes Neander.
Haft.
~ 5 0, kart.
3 kr., klotband 3:50.
SIKTLINJER för det krisiliga livet.
Tio uwgdoinsföredrag av Elvira Bos tröm.
H ' äft.
I ' kr., kart. '
1:3o, klotb.
1:60.
VATTEN AT DE FORSMAKTANDE och andra föredrag av Paul Le seur.
Over- sättning av E l s a Ribbing.
Haft.
soöre.
VI LEVA FOR ATT BASA FRUKT AT GUD.
Av Bendix.
Haft.
30 Bre.
YELIOIONS= OCH MISSIONSOVE~SIKT särskilt upptagande sven-ka missionsfalt i utlaodet till hjälp för skola och hem av Axel Blomqvist och Erik Folke.
Haft.
50 öre.
Evang.
Fosterlands-Stiftelsens Förlags-Expedition, Stockholm 3.
Triidgårdslararinna utex.
från Rimforsa, innehar fast plats april- oktober vid lanthushållsskola.
Ämnen - förutom trädgårdsskötsel - konservering, ladugård, svin- och hönsskötsel, enkel slöjd, önskar plats halst vid skola.
.
Svar till Katrineberg, ' Vessigebro (Halland).
-- PROMENADKJOLAR i alla prislagen fran ro kr.
st. SIDENKJOLAR Eleganta - Solida - Billiga.
BESTALLNINO AS mottagas och atföras ph dagen och utan provning om sa önskas.
STOCKHOLMS KJOLFABRIK Malmskillnadsgatan 9, A.
T.
19426.
Ledig annonsplats!
2 t r e Riks 121 46.
A platsförmedlingen finnas anmälda lärarinnor, lektionsgivare, in- och utländska, kontorister, värdinnor samt hushallsbiträden av olika slag.
Rikst.
27 62 Platsförmedlingen ar öppen kl. 12-4.
A.
T.
48 16 I Vechotidningen DAGNY 1908-1913 erhållas mot ett pris av kr.
2: 50 För inb.
ex., kr.
k75 För haFt.
ex. B FREDRIKA-BREMER-FORBUNDETS BYRA, 48 Klarabergsgatan, 2 tr.
HEMTREVNAD Praktisk tidning för hemmet utgiven av FREDRIKA-BREMER-FOR BUNDET Redaktör: FANNY EKENSTIERN A.
Utkommer med 40 åttasidiga n:r om aret.
Prenumerationspris: helt å r kr.
: SO, halvår k r 1: -, kvartal kr.
0: 60.
Prenumeration sker B posten.
Innehiiller berättelser och poem, levnadsteckningar, religiösa och etiska uppsatser, artiklar i diverse ämnen samt en rikhaltig praktisk avdelning.
Inbundna årgångar för 1912, 1913, 1914 och 1915 kr.
1 5 0 pr ex. ANNONSER FOR HERTHA upptagas av Fröken Ingeborg Bergström.
Rikstel.
97 83 31 OSTERMALMSGATAN 31 Rikstel.
97 83.
Tryckt hos BRODERNA LAGERSTROM, Boktryckare, Stockholm rgr6
I I i ' I i '.
l -: s:.-; ' i 4 Tidskrift för den svenska.Jrvinno~~lsen, .utgiren ' av .PnWL .. Bremer=P5rbundeL.
.
.
eda *:.
.
.
.
.
E.
l.
l y Klema&amp;.
.
.
.
.
.
.
.
.
*.
$ ó r b ~ n &amp; k c d e m m a i.
.
e r h ~ tidskrihen till ett # v kr.
&amp; 50 varvid prenumeration sker direkt ' genom- PredriLa=Reme~FÖfifindets byrll, 48.
.Klarsberg~gatan, Stockholm.
1 c k ~ - f 8 r b n ~ ~ s m e d ~.
~ m a r. '
~ ~ I ~ ntrma8te u m e r e r poshs@It:.eller a i bokhandL Pris.
&amp; r .kr:.
.Pr: k~.
P 75.; - 2ösnummer %: ' ö+.
Qedaktion o c h för ' postupplaga: eapedition: 48 Klaiabergsgatan 11, Stockholm.
Redaktionstid: mdndagar, onsdagar och fredagar kl. 1 4.
Allm.
T.
4850, Riks 27 62.
Bxpedltlonen: kl .. 11-4 varje s8ckendag.
.
Allm, T.
4816, Riks 2762.-.
.
. '
t HERTHA '.
B I #.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
m..
.
.
för bildade själirfö '; rs.~i~arade hvinnor.
i m l Expeditionen:.
.. Klarabergsgatan 48 ' 1 '.
.
.
; OBS.!
.-O&amp;&amp;.
endast &amp; dag &amp; och fredagar kl. l / dl-l / ~l.
QBSJ.
.
.
.
.
.
.
.
.
,.
.
.
; ....... - ' b..
4 \.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
s..
,.
.
~ r i " t=l.
48 50. bpPen: 11-4 j ~ j k s t e l.
21.62.
Allrn.
tel. 48 16..
~ ~ ~ l ~ s n i n g s b Allm.
I U&amp;lyknin@r l i m n u kostnidshitt rilrande kvinnliga ar !&amp;omriden,.
.
utbildnin&amp;kuner, Mae- - fir ' h~llanden m, m .. FBr.
.
Cmdningar.
.
.
aviift,.ealigt Ikasnskommelse ...
.
.
j R.ikstclebri 68 98.
.
.
.
.
T.
.
.
.
.
.
.
.
.
. '
B ~ ~ N. '
-.
H.
.
.
J u f s ~.
~ ~ A b .. ~ .. $t;.
.
TA.-#dr.
: Sk8temkdyrdn.
b.
.
'.
.
.
.
.
.
.
....
.
.
:.
- -.
z,.
.
Allrn.
teleton 82 l 1 '.
.
Byrin mottager ijiikbyd hela dagen: pi telefon iven oat@d..
-, F6res.tHndarinnan träffas säiqast, 1 / s2-S / ~.
.l.
.
.
,.
.
.: ..
.
.
,
l.
.
.
-. '
, -.
-- Genom beviljade licenser leverera vi nu prha Antracit m.
0.
K &amp; och Kokssorter fritt hemtran ' sporterad.
Rekvirera genast Edert - yinttr.
.
.
-- - -- -- -.
behov!
-.
.
.
-.
1 OLAUS OLSSONS.
KOLIMPORT A.=B., Stockholm I " QLAUS OLSSONS9 '.
1.
Telefo~ier namnanrop: - -: .r ...
-.
1
