# ID: svediakorp-per2733
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Hertha
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Hertha', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1916
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,184
# sentences: 782
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-hertha
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


TIDSKEUFT FOR DEN SWiSXSKA IKNLIYNOR~T~E=L / S~,, m ~ ~ m ~ - m -.
X '.
TUR: ELLEN.
x '
Nu inkommet.
nyheter i ' skotska, randiga och enfärgade ~lustyék ' .......... ' i alla prislitgen k.
0.55 pr mtr Ett parti randigt och enfärgat Siden till blusar bortslumpas. '
.
Kiolty&amp;er. '
60 cm.
br., i grätt och .bliitt.
_. Prin ' .LlO pr mtr.
- V&amp;ldsbeibmda - symaskiner.
Cheviot.
Sammet.
S t.u v-=:r ...
.
.
.............
., ................ '.
..................... ...... ...........
.
; ....... .................... Tradgardiner fr. kr: 0.27 Straadkoftor ...............
., - 7.50 Underkjolar, satin.
.......,.
, 3:- Reformliv ..,, 1.50 -.
,, Snarliv, 2.35 n s, 035 Korsettskyddare, ' trika Trajor, Imhmans '.
, - M 0.95 Kalsonger, trikä ...,, 1.40 Linnen,,,, 1.25 Strumpor och Vantar.
Sybehör m. m.
SVENSKA VARUHUSET 1 tr., 54 Drottninggatan 54, 1 tr. 37 Stora Nygatan 37.
z - Advokaten EVA .- ' ANDEN JURIS KANDIDAT '.
.
KVINNLIGA j URIDISKA IVRAN har flyttet dl1 " ULLA VATTUQATM I # Cvid k k e b m m 9 ~kS7S76 AL~M.
TEL..
183 86 Testamenten, bouppteckninpr,.
amutred- ningar, äktenskapsFom@, hmil jerättssaker, juridiska uppdrag av alla slag .. Aven skrlft- liga Rlrhigningar besvaras- - - - - A.-B.
Nordiska ~ o m ~ a d e.
.
t ' Textilafddihgen Thyra ~rafström,-~tockholai.
~aa&amp;k utstäElning ar fllrdiga och pibörfade arbe- ' tan samt materjd.
U d vid inredning av h i n g a r m. m,.
.
Undervisning.
- i I taliens k spets- och annan konstsöm.
Ständigt p i lager därtill hörande material: -.
: Svensk, ~ r a n s k och ' Bömisk Spetsträd.
Rikhaltigt urval av spetsmonster.
.
.
L.
- - - ' Ledig annonsplats!
.
-.
.. -.
.
.
ARGANG III - HXFTE 15 1 OKTOBER 1916 Lönernas defensivallians.
Ett initiativ av franska kvinnor.
K vinnorna i konkurrens med man- nen på arbetsmarknaden, detta i och för sig icke så krångliga problem men nu så oerhört till~rasslat p å grund av den olika Iöneberakningen för samma arbetsprestation har genom världskriget blivit mer an någonsin brännande ak- tuellt.
Overallt i de krigförande länderna, dar kvinnorna nu i. mängder kommit in i industrin och olika nya yrken, syss- lar man med frågan: hur skola för- hillandena ordna sig när d e högre lön krävande mannen åter börja strömma till pA arbetsmarknaden.
H u r djupt allvarsam man finner denna sak vara visar tillkomsten av nedan &amp; stående - upprop, som utfardats av L a Féderation universitaire d e Fran- c e e t d e s C o l o n i e s a P a r i s med till- slutning från en mängd skilda kvinno- föreningar, av vilka vi har namna L ' Union francaise pour le Suffrage des Remmes, - Sectian francaise du Comite internatio- nale des Femmes pour la Paix per- manente, Le Comite intersyndical d ' Ac- tion contre 1 ' Exploitation de la Femme,.
La Federation- des Syndicats d ' Institu- ' teur, L ' Office frangais du Travail h Domicile.
Uppropet lyder: Detta förfarliga krig, under vi1 ket kvinnorna i alla nationer ofta lidit inte mindre an mannen, kommer att ha ef- terverkningar, vilka man redan nu m&amp;te tanka på att neutralisera, d i varje dag som går hotar att göra dem allt svårare.
Förstörandet av miljoner och åter, miljoner verksamma man i de skilda länderna gör det nu nödvandigt och kommer fortfarande att göra det nöd- vändigt att industrien i en hittills osedd utsträckning använder sig av kvinnlig arbetskraft.
Men varje g h g kvinnorna kommit in på e t t nytt arbetsfält, hitintills stängt för dem, har man .konstaterat en sank- ning av lönenivån.
Det ä r därför nödvandigt att kvin- norna förstå, att ö v e r a l l t dar d e er- satta mannen a r det såväl deras eget ' i n t r e s s e som deras p l i k t att begära l i k a lön för l i k a a r b e t e.
D e måste begära detta: -.
emedan det a.r .den mest elementära rättvisa .att ett arbete betalas vad det Sr vart och icke efter kön; av personligt ' intresse; av .solidaritetskansla mot andra kviii- d.
.
nor (da det.
alltid visat sig att lägre löner på särskilt håll medföra en allmän sänkning av lönerna inom yrket); av pliktkänsla gentemot d e krigande männen, pi3 det att dessa icke vid heni- komsten matte finna arbetsförhallan- dena sämre an före kriget.
Efter dessa uttalanden kommer en uppmaning till kvinnor i alla länder att i deras respektive länder f3ranstalta en grundlig undersökning av förhallan- det mellan mans och kvinnors löner; att.
inom de olika kvinnosarnrnanslut- ningarna satta i gång en kraftig agitation för lika löneberakning för män och kvinnor med mål att förmå regering- arna att vid den kommande fredsupp- görelsen besluta om en internationell överenskonimelse, vilken skulle fastslå att l ö n bör, f ö r e t t b e s t ä m t a r b e t e, b e r ä k n a s fullkomligt oberoende av d e n individs kön, s o m utför arbetet.
Mot eventuella invändningar att denna sak ligger helt utanför de ärenden en fredskongress har att handlägga piimin- nes om att Wienkongressen 181 5 antog en resolution emot slavhandeln.
Det a r den för sin sociala verksam- het.
kända M: me Gabrielle Duchene, som ä r initiativtagerska - eller en av initiativtagerskorna - till detta försök att sainla kvinnorna till en internatio- nell aktion för principen lika lön för lika arbete.
M m e Ducheiie har varit ordförande i Franska Kvinnors National- förbunds " Section du Travail " och oför- tröttat arbetat för förbättring av ' kvin- ' nornas löneförhållanden.
Hoii har bildat den kvinnliga kooperativa samman- slutningen " I ' Entr ' aide ", och i narvaran- de stund är hon medlem av den franska sektiotieti av Internationella kvinno- kommittén för Varaktig Fred.
Redan ha ett stortantal kvinnoförening- a r i olika Iander anslutit sig till För- slaget om en i ovannämnda syfte gjord framställning till den blivande officiella Freds kongressen.
Sa rskil t i England har stor anslutning vunnits för denna tanke.
Flera kvinnoföreningar, såsom The National Union of Women ' s Suffrage Societies, W omen ' s Labour League, Women ' s International League for Per- manent Peace, ha ställt sig solidariska med de franska kvinnoföreningarna.
Inom den närmaste framtiden korn- ma de svenska kvinnornas organisa- tioner att direkt uppmanas att taga ställ- ning till saken.
Det torde därför vara skäl att ännu en gång begrunda pro- blemet i hela dess vidd och särskilt taga hänsyn till de nuvarande förhållandena.
I en liten broschyr, utgiven i år i Paris, A T r a v a i l egal S a l a i r e egal?, har pseudonymen Franqoise D c h vant (Gabrielle Duchene) upptagit frågan till behandling.
Denna lilla klart uppställda och av vederhäftighet präglade broschyr a r försedd med noter och bilagor, soni meddela resultaten av officiella och oofficiella undersökningar rörande man- liga och kvinnliga löner såväl i Frank- rike som i andra Iander jämte airdrn fragan belysande fakta.
Kvinl-iornas underhetalniiig mil v:tt-u ett an så välbekant förhållande, men då man i siffror avläser de tal, varmed kvinnolönerna i olika yrken understiga de manliga lönerna, så maste man hap- na över missförhållandets proportioner.
Enligt en tabell, vari sanirnanstalliis siff-
- - .- - - - - -- ---- - HERTHA.
.
31 1 - - - ----.
- -- - - - - - P - - - - p - - - P - - - - - ror fr %n olika länder, äro de tal (medel- talen för olika yrken sammanslagna), varmed kvinnornas löner understiga mannens, i de flesta fall om kring 40 X.
Exempelvis Sverge figurerar med detta tal.
Underrubriken H u r u m a I I f ö r s ö k e r rättfärdiga d e lägre kvinnol.önerna fram h %ller fört '.
synpunkter, som aga sin giltighet överallt: u Man förfäktar att arbetsuppgifter, som icke äro i d e n- r i s k a, icke äro e k v i v a l e n t a u, och - " en obetydlig s k i l l n a d i arbetet tages till förevändning för en s t o r n e d s a t t- n i n g i betalningen ".
Huru val kanna vi icke denna taktik!
Även den avdelning, som behandlar O r s a k e r n a till k v i i i n o l ö n e r n a s u n d e r l a g s e n h e t, visar nogsamt, huru likartade förhållandena äro i olika länder.
Det lilla faktum, att i Frankrike mer an - 13 av alla i industrien arbetande kvinnor ' äro dels unga flickor under 20 år, dels gifta kvinnor, d. v. s. utgöra en kategori, som i stort sett k a n nöja sig med vad förf.
kallar %n salaire d ' appoint " (i motsats till " un salaire vitel " - som man kan leva p5 -), belyser ett förhållande, som mer a11 iiiigot annat överallt bidragerjill lönernas siinkaiide.
Alldeles visst ha alla kvin- nor ratt till förvärvsarbete?
men ingen kvinna borde, nöja sig med " un salaire d ' appoint ", och i n g e n arbetsgivare bor- de ha möjlighet att nedpressa lönerna under ett minimum av " un salaire vital ".
Fragan om det kvinnliga arbetets betalning ar nu genom ' kriget aktuell som aldrig tillförene.
" Det virsta åter- ståru, yttrade nyligen en affärsman från ett av de krigförande Ianderna efter ati ha utvecklat sina tankar oni de oerhörda svårigheter, som komma att uppsta nar miljonhararna efter krigets slut vinda åter och finna alla förhhlian- den omkastade, mångdubblade börgor av alla slag, förminskade arbetsmöjlig- heter, nya kategorier av kon kurrenter på arbetsmarknaden - ragan på mattet av de lidanden, de redan undergitt !.:.
Vilken inverkan har icke kriget haft p % kvinnornas arbetsförhilllanden En ständigt vaxande invasion av kvinnor på alla möjliga arbetsområden har agt rum.
Detta a r det skådespel, som; - vi se överallt i de krigförande länderna!
Många affärer och fabriker, dar mängd kvinnor hade sin utkomst, slog.0 vid krigets utbrott igen portarna .för sina arbeterskor eller minskade arbets- styrkan eller reducerade lönerna, under- stundom med.
anda till 50 %, såsom den franska broschyren upplyser om.
Man kan icke förundra sig över att nöd- ställda, förtvivlade kvinnor med glädje halsade den arbetsförtjänst, som bjöds dem på andra områden, dar förut endast manliga arbetare funnits - om En kvinnorna ' betalades med ungefär hälften av vad mannen haft för samma arbete.
På järnvägar, sparvagar, i fabriker och verkstäder, ined stat och komniun eller enskilda personer som arbetsgivare, överallt samma taktik.
(Broschyren innehåller exa k ta sifferu.ppgifter från olika orter och företag belysande detta faktum.)
Naturligtvis förstodo de mera klar- synta, att denna skamliga orättvisa mot kvinnorna aven betydde en a l l m ä n sänkning av lönerna och alltså var till
den allra största skada för de borto- varande mannen.
Och sa ighngsattes i Frankrike (lik- nande atgarder ha framgångsrikt vid- tagits i England) en energisk aktion.
Med gott resultat har man arbetat för arbeterskornas sammanslutning och deras sociala upplysning, speciellt med hänsyn till den nuvarande situationen pli arbetsmarknaden.
Enskilda kvinnor och delegationer ha gjort framställningar till vederbörande myndigheter.
" La See- tion du Travail du Conseil National des Femmes francaises " har uttalat sig för att mannens ersättande av kvinnor endast borde försiggå p &amp; basis av prin- cipen lika lön för lika arbete och har pli basis av detta uttalande vant sig till M.
A. Thoma, Sous-secretaire d ' Etat vid ammunitionstillverkningen, med en be- gäran att kvinnor, anställda i ammuni- tiotisverkstaderna, måtte erhålla lika lön som marinen.
M. Thoma har förklarat sig som an- hängare av principen lika lön för lika arbete, likaledes ha " la Commission niixte chargee d ' etudier les questions relatives au maintien et a la reprise du travailu, " la Commissioil de I ' arinée " och " le Conseil municipal de Lyonu.
uttalat sig för denna princip.
I kammaren har protesterats mot de kvinnliga löner- nas underlägsenhet.
Alltså, det finnes intet tvivel om att frågan om kvinno- arbetets betalning i Frankrike, liksom överallt i de krigförande länderna, a r brännande och att ögonblicket ar inne då om nágonsin rättvisa s.kall fordras och skipas.
S k a l l k r i g e t modifiera o r s a k e r - n a till k v i n n o J ö n e r n a s u n d e r l a g - se n h e t?
Den franska förf.
uppställer denna fråga, och hon svarar: " Det a r i själva verket säkert att in- för de minga luckor, som finnas att fylla, det stigande antalet av lönearbeterskor skall upphöra att vara en orsak till nedpressning av lönerna, om a r b e t a r n e, man och kvinnor, första att förena s i g till f ö r s v a r a v s i n a i n t r e s s e n, i stallet för att uppträda s o m kon- k u r r e n t e r mot varandra.
Samtidigt kommer skillnaden i antal mellan man och kvinnor att tillväxa i en enorm proportion och tvinga en miingd unga flickor till celibat; en mängd gifta kvinnor ha genom kriget blivit ankor; tillsammans skola dessa utgöra en mycket stor kontingent, som endast genom sitt personliga arbete kan existera.
Mycket ofta skola dessutom dessa ankor och döttrar till hädangångna kanna på sina s kuldror hela tyngden av en familjefars ansvar.
Huru många av dem skola icke ha barn eller yngre syskon eller gamla föräldrar att försörja?
Huru många hustrur skola icke belastas med bördan av en man, som ar obotligt sjuk eller krympling, en börda, knappast förmin- skad genom en pension? "
Den slutsats förf.
kommer till a r att kvinnornas löner n ö d v a n d i g t miste upphöra att vara " un salaire d ' appoin t ".
De máste höjas i nivå med deras nya behov och bli den " salaire vital ", som den mest elementära rättvisa fordrar.
Med klar blick för frågans internatio- nella natur - om i det ena landet pro- duktionskostnaderna san kas genom an- vändande av underbetalt kvinnlig arbets- kraft, i det andra arbetskostnaderna stiga genom användande av man (eller
- H E R T H A kvinnor) med " manligau löner, skulle givetvis det förra landet få övertag i konkurrensen - vill den franska bro- schyrens förf.
att man begagnar sig av den liknande belägenheten i så många länder för att skapa en " lönernas defen- sivalliansa.
Det ar icke blott till krig- förande allierade: h ' länder, utan aven till så många som möjligt av de neutrala, hon vänder sig.
.
Målet ar en " lönernas defensivallians ", så mäktig att den, då fredsförhandlingarna börja, kan fram- tvingainternationella överenskommelser tillämpliga inom en viss bestämd tid och ägnade att garantera iakttagande av denna ' grundsats: l ö n e n b ö r f ö r e t t b e s t ä m t a r b e t e utgå oberoerrde av den i n d i v i d s k ö n, s o m utför arbetet.
Varmt och vältaligt, klart och sakligt talar den franska förf.
för denna aktion, som för henne aven är " ett nationellt försvaru.
" Arbetet för åstadkommande av likställighet i löner avser icke blott att tillfredsställa begäret efter rättvisa, der galler att åstadkomma en handling av nationell förtänksamhet.
Efter att ha i namn av rättens ide begärt de för- färligaste uppoffringar av f01 ket, har nationen den p l i k t e n att förbereda ett rättfärdigare arbetssystem för dem som återvända, Däremot skulle, genom att icke förverkliga principen l i k a I ö n * Av praktiska sk51 torde det vara omöjligt att i närvarande stund kooperera med krigförande fientliga länder.
313 f ö r l i k a a r b e t e, en försämring av arbetsförhållandena inträda, vars dimen- sioner man icke kan överskåda ".
sF Många äro de rop, som nått oss från våra systrar i de krigförande lan- derna.
Svaga och maktlösa ha de ord och handlingar varit, varmed vi svara1 dem.
Varifrån taga den kraft, det mod och den t ro, som försätter berg?
Denna gång galler bönen utifrån någonting som ligger innanför gränsen av vad vi ovill-.
korligen k u n n a åstad komma.
Det galler att s t ö d j a en rörelse, om vars rattfardig-.
het det icke kan vara något tvivel, vars mål redan länge varit vårt mål.
Måtte de svenska kvinnoorganisationerna och de svenska kvinnorna fylla sin uppgift i " lönernas defensivallians "!
Med all ratt citeras i den ' franska broschyren dessa ord av Pierre Hamp i hans arbete L a Victoir ' e d e la F r a n c e s u r l e s F r a n ~a i s: " strävandet efter rättvisa i arbetets värdesättning kan aldrig upp-.
höra utan att nivån sjunker.
Arbetaren bör för sin egen och sin nations vardig- hets skull vara girig efter rättvisa.
Mänskligheten synes icke vara i stånd att uppnå ett tillstånd av rättvisa och förbli dar; Men vad som gör att hon icke förgås i avsmak för sig själv, det är hennes ständigt fortgående strävan att så mycket som möjligt närma sig ett tillstånd av rättvisaa.
ANNA KLEMAN.
314 -- _ i .- _.
--- .-.-P --.
H E R T - H - A L.
-.
- - - -.
.
- - - p -.
- -.
- Anna Nordgren.
et har gått ett sorgebud genom konstnärskretsar: Anna Nordgren ä r död, kanske av motgångar bruten i förtid, glömd av den stora allmänheten, som icke på länge sett något verk av hennes hand!
Dock för den, som en gång lärt rätt kanna den spirituella konstnärinnan och fått ett oförglömligt intryck av hennes fina och känsliga konst, skall hennes personlighet alltid stå som ett ljust och glatt minne av en helgjuten och fullödig konstnär.
Redan hennes ' yttre apparition drog blicken till henne även i en samling av intelligenta kvinnor.
Det ljuslockiga huvudet med de klara av " espritu lysande blå ögonen, det humoristiska draget kring munnen, det roliga uttalet - en ' blandning av vastgötamål med engelska och franska vändningar - den alltid smakfulla ehuru enkla och praktiska dräkten - allt gav ett intryck av originalitet och själfullhet.
Jag minns henne särskilt i sällskapet " Nya Idunu, där hon ofta stod som en sträng men rättvis kritiker fram- för aftonens konstutställning -- men också alltid försonade sitt stränga om- döme med ett: " Det är ju bara m i n smak - så det betyder ju ingenting ". '
Hennes smak var så fin och hennes öga så klart, att man garna och tack- samt böjde sig för hennes kritik.
Att aldrig tveka att uttala sin mening, då hon ansåg sig ha rätt, att aldrig av moralisk feghet taga några hänsyn till egna fördelar var för henne utmärkande, och etikettens regler vor0 inte till för den självständiga och friborna konst- D närinnan.
Hon berättade garna själv h u r hon inte krusade för någon, och då t. ex. kung Oscar II bestälIt en tavla av henne, som den höge mecenaten ville ha någon ändring på, gick hon fatt ho- nom på Skeppsholmsbron och tilltalade honom med ett: " Det var bra att jag träffade Ers Majestät, för jag ville just språka litet om min tavlau.
Tavlan, som föreställde en ung vacker flicka, som viFtade Farväl från en järnvägskupés fönster, målades i portrattmålarinnan fru Hildegard Thorells atelje i dennas Djur- gårdsvilla, vilken älskvärt ställts till Anna - Nordgrens disposition vid ett av hennes besök i hemlandet, och kung Oscar gjorde där flera besök för att följa ar- betets gång.
Sadana motiv, som ju möj- ligen kunna räknas till det " sötasu om- råde, valde dock Anna Nordgren sällan.
Hennes största och basta omride var skildringen av d e httigas, de arbetandes tunga liv.
Det ar svårt att avgöra i vad män konstnärens val av motiv a r en reflex av hans eller hennes eget själsliv ---, om det t. ex. ä r medkänslan med den kämpande, de på livets skuggsida levande, som drivit till skildringen av deras hem och liv - eller om det enbart ä r det rent måleriska i de fattiga hemmens miljo, som tilltalat den skapande konst- närens öga -, men jag skulle vilja påstå, att intet verkligt konstverk blir till, om ej ämnesvalet anslår en mot- svarande känslosträng, som vibrerar inom den skapandes själ, vare sig der nu ä r ett porträtt, ett landskap, en in-
-- H E R T H A 315 teriör eller en gammal minnesrik kyrka götland. "
Vilken lycka ä r det ej för ett barn eller kåk, som formas av pensel eller att uppfostras på landet.
Jag njöt oänd- penna.
Jag tror att Anna Nordgren ligt av de fina dagrarna och d e härliga trots sitt till synes glada och spelande utsikterna.
Ofta kände jag hela min lynne kände djupt och varmt för de varelse fyllas av jublande glädje, och olyckliga, t. ex. för den ensamma kvin- jag sjöng, bara för att jag var så glad nan, som hon så gripande skildrat i sin och allting var så vackert - t. o. m. målning " En moderu -- den övergivna, min sång - men det var den nog ej.
som ensam vandrar landsvägen fram Kanske hade jag dock ett inre öra, med med den lilla minsta på sin arm och vilket jag hörde på mitt vis, ty i mitt ett större barn vid sin sida, med dyster inre blev alltsammans till färgmusik.
" - Hon berättar vidare, hur väl hon resignation i blicken, utan något hopp trivdes i de små torparstugorna med för framtiden.
.
Over hennes många bilder från Irlands sina öppna spisar och små fönster skim- fattiga hem vilar samma tunga grå stäm- rande i rengbågens färger, hur gärna ning, ' denna silvergrå dager, som man hon pratade med folket - och hur hon så väl förstår, då man varit i England, slutligen en jul fick en liten färglåda dimmornas trista men dock så måleriska med vattenfärger till julklapp och från hemland.
Att just dessa fina dimtoner den stunden ansåg sig börja sin bana togo Anna Nordgren fången förstår man, på konstens törniga stråt.
Men: " tyvärr ty hon stannade i hela 16 å r i England.
insåg jag snart min oförmåga, ty fast Men jag vill låta henne själv berätta jag hade färglådan, så gick det ej.
Detta litet om sitt levnadslopp.
I en artikel i hade jag ej tagit med i beräkningen och Oresundsposten för å r 1902, skriven av min sorg häröver var lika häftig som Gerda von Sydow, har jag nämligen uppriktigu.
Den lilla Anna kom emeller- funnit en del citat u r dagboksanteck- tid i skola först i Mariestad och senare ningar av Anna Nordgren och tar mig 186 1, då föräldrarna flyttat till Sjögerås friheten att därur göra ett urval.
Hon egendom mellan Falköping och Skara, skriver: " Det måste varit något tokigt vid- 14 års ålder till Skara flickskola, beställt med mig från första början, ty dar man började bemärka hennes ovan- redan som litet barn fick jag det okuv- liga anlag.
En teckningslärare Carlberg liga begaret att rita och måla.
Jag såg började handleda henne i oljemålning, aldrig någon annan göra detta, icke och under ferierna tecknade och målade mina föräldrar, icke mina syskon, ingen hon på egen hand flitigt i Sjogerås annan.
Då jag blev litet äldre stegrades omgivningar.
En vacker dag finna vi henne i Stock- mer och mer min längtan att få lära mig måla.
För guvernanten var under- holm, där hon utan rekommendationer visningen i ritning tämligen enkel: först endast med sin portfölj med självstän- raka streck i det oändliga, se ' n böjda o. ' Hennes föräldrar voro godsägaren F. J. Nord- s. v. - Men vi levde vårt liv p å l an- gren och hans maka född Lundahl, som bodde d e t i en härlig trakt av det fagra Väster- pA egendomen Asen i.
närheten av Mariestad.
diga teckningar och målningar under armen gick upp till professor Qvarn- ström, som då var direktör för konst- akademiens .elevskola och vi1 ken strax antog henne till elev.
Qvarnström dog snart därefter och efterträddes av pro- fessor Boklund, vilken varmt tog sig an den unga konstadepten.
Boklund var all- tid en verkligt faderlig van för de unga, hos vilka han spårade sann begåvning och energisk flit.
Anna Nordgren skri- ver också: " Professor Boklund blev min goda genius.
Honom kommer jag alltid att bevara i tacksamt minne.
- Med vilket intresse professor B. följde mina studier och uppmuntrade mig!
Hur väl minns jag ej an i denna dag, då jag första gången stod framför en modell - och B. kom in: ' Ja - det ar ju inte så lätt det har, men stå nu inte och såsa ihop det!
Dar i pannan a r ljuset - s e noga efter, tag så färgen och lagg den dar och låt den så ligga! '
- - Från denna min första lektion fick jag mitt sätt att måla. "
- Vid Akademien var Anna Nordgren aven varmt avhållen av sina kamrater.
Den tiden gavs medaljer " för insikt och flita, och under 1867 fick hon ett par gånger denna utmärkelse, utan att det väckte annat an glädje och belåtenhet hos kamraterna, nigot som bevisar att d e satte henne högt.
1874 randades den lyckliga stund, då hon fick resa till det av alla unga konst- närer så efterlängtade Paris för att ytter- ligare utbilda sig.
Hon reste i sällskap med en några år yngre syster, som hade en mer ovanlig musikalisk begåvning, för vilken aven hon sökte utbildning.
D e båda systrarna fingo ett gott hem hos Pere Moro, drottning Josefinas f. d. biktfader, men snart drabbades Anna Nordgren av den stora sorgen att för- lora sin varmt älskade syster i tyfus, -- varefter konsten blev hennes enda kärlek.
Hon studerade nu under Robert-Fleury, men denne fann hennes uppfattning si självständig, att han intet band lade pä hennes egenart, endast lärde henne att observera ett och annat som förut und- gått henne.
Inom kort utställer hon på Salongen - både pasteller och olje- målningar och får en " mention hono- rablea.$ I början av 1880-talet flyttar hon så över sina bopålar till England, dar hon med London som huvudstation gör studiefärder till Irland, Holland, Bretagne och hemlandet.
I England tyckes hon ha funnit sin rätta miljö, har gör hon sina allra basta arbeten, har finner hon förståelse och beundran.
En massa tidningsurklipp, samlade av hennes slak- ting, visa bast hur uppburen hon varit.
" One of the most striking things in the Exhibitionu, u a very clever sceneu, " entirely excellentu äro vanliga fraser vid omnämnandet av Anna Nordgrens konst.
Hon a r medlem av en förening av Englands förnämsta konstnärinnor, som tyckas hava årliga utställningar i Grosvenor Gallery.
Men även i Bir- mingham och Edinburgh vacker hon beundran, och i det s. k.
New Gallery i London har jag själv sett hennes verk.
Och att få utställa dar betyder att man * För en tavla som äges av hennes släkting, tandläkare Emil Westermark i Skara.
FrAn Paristiden hava vi ett intressant porträtt av henne, malat av Josefson och nu hängt i Thielska galleriet.
H E R T H A hör till den grupp av banbrytande konstnärer - Englands förnämsta -, som ställt sig delvis i opposition mot " Royal Academy1 ', dar slentrian och rekommendationer tyckas ha skaffat aven dilettantismens inträde, Vill man hos Anna ~ o r d ~ r e söka n en förebild hos någon särskild av 80- talets stora mästare, så tyckes mig att belgiern Josef Israels a r den hon mest liknar.
Samma mörka interiörer från fiskarestugor, dar ljuset endast sparsamt - silar in genom d e grönskimrande små- rutorna i det enda fönstret, samma typer av gamla trötta utarbetade man och kvinnor, som vid pipan eller kaffe- koppen söka glömma sin reumatism och sin orkeslöshet, - - - och taga sig förtjusande bra ut i Rembrandts- belysningen i det mörka nedrökta rummet.
.Emellertid förnekar hon i sina an- teckningar att impulsen tiU hennes konst kom från detta håll.
Hon berättar: " Då jag tagit med mig en del interiörer från Dalarna för att visa Fleury, sade han: ' Ni a r visst mycket Förtjust i Josef Israels; det finns mycket av hans sen- timent i era arbeten! '
- ' Vem ä r Is- raels? '
frågade jag.
F. blev mycket förvånad, då han erfor att jag varken hört dennes namn eller sett något av hans konst.
Det var först på varlds- expositionen jag sedermera blev i till- fälle beundra hans tavlor.
blev varmt fast vid Israels ' konst, och jag känner att vi äro andligen slakt med varandra. "
O m sin vistelse i England skriver hon: " Det a r ingen lätt sak att i London få visa sina arbeten.
Jag hade dock lyckan med mig och kom oftast med.
~a~ ' s 317 På så satt levde jag i det mest pulserande konstnärslivet.
Man tvingades att följa.
med alla de många olika konstriktningar- na.
Allt det nya blev man i tillfälle s e och studera, hur det kom och gick: stilisering, punktering, symbolik o. s. v. Vid sidan av allt detta, som för det mesta lämnade mig tämligen oberörd, såg jag dock mycket, som jag lärde.
förstå och älska.
Många riktningar ha också min fulla sympati, ehuru jag själv ej praktiserar dem " - - - Som sagt, det var i dessa interiörer och s. k.
" genre-bilderu från fattigmans liv, givna med manlig kraft och kvinnlig känslighet i förening, som Anna Nord- gren var allra bast, men aven som portratt- och landskapsmålarinna har hon gjort mycket goda saker.
Ett porträtt av " En irländsk damu och ' ett av fröken Hilda Wennberg - de fattigas väninna - satte hon visst själv högst, då hon mer an en gång utställt dem.
Hennes ' lufiiga pasteller och akvareller från hav och strand skulle man o c k s i önska att om möjligt få återse, och ovillkorligen träng- e r sig den frågan på en: varför a r icke denna originella och i sin vag enastå- ende konstnär företrädd på Sverges Nationalmuseum?
Till ett amerikanskt museum, till Finlands s on st fören in^, ja anda bort till Tokio har man vetat att förskaffa sig hennes verk, för att icke tala om de m ' ånga inköp som gjorts i England och Munchen av henne.
Men i sitt hemland var hon husviii så länge hon levde.
Måtte detta förbiseende nu efter hennes död repareras, ty jämte Anna Nordlander - som aven saknas på Nationalmuseum -, hörde Anna Nordgren till de mest representativa - - - p - p -.
av 70 - 80-talets kvinnliga artister, och man vill icke gärna tro, att deras kön skulle kunnat spela någon roll vid be-.
dömandet av deras verk.
I slutet på 1890-talet kom Anna Nord- gren tillbaka till sitt fädernesland.
Hon slog sig först ned i Göteborg, dar hon blev en kar gast i många konstnärliga och litterära kretsar, - men huvudsta- den, hennes ungdoms studiestad, drog henne snart till sig, och vi återfinna henne vid sekelskiftet i professor Malm- ströms forna stora ateljé vid Näck- strömsgatan.
Mycket var dock har för- ändrat på de 25 å r hon vistats i ut- landet - icke minst människorna.
Ut- stallningsförhållandena här vor0 vid den tiden svårare an någonsin, partistriderna konstnärerna emellan ganska hätska.
Anna Nordgren blevmedlem av Svenska Konstnärernas förening, men detta var ej liktydigt med att bli val placerad på deras utställningar, dar det nog fordra- des både nabbar och klor for att skaffa sig plats.
Allt nog, första g h g e n hon fick tillfälle göra sig gällande var då 10 konstnärinnor 1901 slogo sig tillhopa om en utställning på Konstföreningen, dar hennes kollektion var särskilt till- talande.
Litet var hoppades då på att hennes där utställda stora tavla " En moder " skhlle av staten förvärvas - men även detta blev en missräkning, och jag tror att Anna Nordgren från den stunden drog sig alltmera inom sitt skal.
I sina anteckningar skriver hon med bitterhet: " Det första, som blivit mig klart här hemma, ar att jag måste seefter vad ursäkt jagkan ha för min stora djärvhet att måla.
Jag - en gam- m a l k v i n n a (om några månader fyller ' jag 60 år), som målar, matte vara något riktigt förargelseväckande.
Man kan ju måla för sitt nöjes skull utan at1 visa det - - - d. v. s. f ö r kons- t e n s e g e n s kull, det skall ju vara det finaste -- - bara jag nu såge det så, då skulle jag gladeligen mila till mina dagars anda, utan att besvara någon med mina fantasi- eller verklig- hetsbarn.
Men nu är olyckan den, att om jag vet att i n g e n nånsin skulle glädja sig at vad jag offrar av mitt liv på att skapa - om jag ej har den känslan, att jag ur konstens skattkam- mare får g e å t a n d r a - ja, då börjar jag genast tvivla på dess äkthet och varde.
Detta låter underligt men jag känner det s i och k ä n s l a - det har kommit ur modetf '.
- - År 1910 slogo sig Svenska konstna- rinnor tillsammans till en förening, men av okänd anledning ville Anna Nord- gren ej vara med.
Däremot fick man se en mycket vacker samling av hennes arbeten ett år senare pA en utställning anordnad i samband med Internationeila Röstrattskongressen i Stockholm och på uppmaning från röstrattshåll.
Jag tror det var sista gangen Anna Nord- gren över huvud taget utställde.
Det glada modet var brutet, resignationens gråväder omsvepte henne själv, liksom den tunga stamningen hennes tavlor.
Under Nordens solfattiga himmel vill det till mycken sympati och förståelse för att få konstens ömtåliga blomma att slå ut.
Kom så också sjukdomen och bröt de sista av frosten angripna knop- parna.
191 2 hade hon flyttat ned till Lund - antagligen av ekonomiska skäl -, och
-- - - -- -.
-.
- - - - -.
- H E R T H A d a r fått en kall atelje omöjlig att varma upp.
Van att leva helt och hållet För sin konst åsidosatte hon alla hänsyn .till sin bekvämlighet, utan att tanka på sin framskridna ålder.
Sjukdomengjorde framsteg, penseln föll ur den matta handen.
Det var säkert med bristande hjärta Anna Nordgren övergav den konst, som fyllt hela hennes liv.
Lyckligtvis togo kärleksfulla släktingar hand om den kroppsligt och andligt sjuka, och under deras ömnia omsorger framlevde 319 hon ännu några år.
i stilla avskildhet i sin barndoms hemort, i Skara - och kanske, så hoppas vi, .såg hon med sitt inre öga åter hela den skönhets- värld; som i hennes barndom varit för., henne " färgmusik ((.
- - " Då solen gick ner, fick jag alltid.
en sådan lust att gå ut i skogen, och ofta nog smög jag mig från d e andra, ty ensam ville jag vara ute i den Förtjusande, sköna sommaraftonen ".
Anna Nordgren vilar riu på sin födelsestads kyrkogård - men hennes minne lever.
ELLEN JOLIN. '
En vag till bättre småbarnsvård.
tatistiken visar, att dödligheten i de första levnadsåren bland vårt lands befolkning a r större an som kan anses förenligt med fullgoda hygieniska för- hållanden.
Då därtill kommer, att enligt sak- kunnigas åsikt många Fall av för livet bestående ohälsa bero på vanvård under den spada åldern, måste ju en förbättrad småbarnsvård vara ett önskemål av stör-.
sta vikt för simhallet.
De spada barnens välbefinnande på- verkas tyvärr av mångahanda sociala rnissförhAllanden, t. ex. av bostadsnöden, d e ensamma mödrar.nas svåra stallning, de låga arbetslönerna inom vissa yrken, alkoholismen o. s. v. Men det ar också otvivelaktigt att okunnighet, lojhet och bristande ansvars- .kansla hos mödrar och andra barna-.
vårdarinnor spela en stor och avgörande roll för många barns liv och halsomöj- ligheter.
Kunde en förbättring härutinnan S åstadkommas, vore detta en stor vinst för folkhälsan, Med tanke härpå ha från olika håll Förslag framkommit om inrättande av obligatoriska kurser i småbarns&amp;rd för landets kvinnliga ungdom.
Ingen kvinna skulle sålunda g &amp; alldeles okun- nig till barnavårdarinnekallet, och en ratt lagd ' undervisning borde kunna väcka ansvarskänsla och intresse för detta viktiga kvinnovarv.
H u r Önskvärt det an a r att ökade kunskaper i barnavird och ökade in- sikter om densammas betydelse måtte spridas bland kvinnorna, a r det emeller- tid vid närmare eftertanke långt ifrån säkert, att dylika obligatoriska kurser vore basta sättet därför Det spada barnets hygien a r i många delar endast en tillämpning av hygienens allmänna grundsatser angående vikten av renlighet, frisk luft, regelbundna vanor m. m., alltså sådant som kan och bör
inläras av varje skolbarn i annat sam- manhang.
Att därutöver bereda varje flicka i landet tillFalle till verklig praktisk övning i handhavandet av småbarn skulle säkert stöta på oöverkomliga svårigheter, då ju späda barn endast med allra största försiktighet kunna få utnyttjas som övningsmaterial.
Man får också komma ihåg, att det lyckligtvis gives en .mängd kvinnor, vilka utan särskild undervisning utmärkt val fylla sin uppgift gentemot egna och andras barn, åtminstone i alla destycken, vari en skolkurs skulle kunna meddela.
kunskap.
Såväl dessa som alla de kvinnor, vilka aldrig i sitt liv komma att varda barn, skulle ha större nytta av annan utbildning.
I många fall kanske också de på skolkursen bibragta kunskaperna och färdigheterna vore bortglömda, nar d e behövde användas.
På grund av dessa och andra om- ständigheter vore det säkert bättre att söka lösa denna fråga genom anord- nandet av någon slags konsulentverk- samhet, en smidig och effektiv form.
för spridande av upplysning, som på andra områden visat sig mycket använd- bar.
Mest lämplig att utöva en rådgivan- di och upplysande, i vissa Fall kanske aven kontrollerande verksamhet i an- tydd riktning vore helt säkert härtill val utbildade barnmorskor, och den sven- ska barnmorskekåren har också uttalat sig för onskvärdheten att dess.
medlem- mar erhålla en utbildning och en stall- ning, som satta dem i stånd att i högre grad an nu a r fallet kunna verka för.
en god spädbarnsvård.
Vårt lands barnmorskor ha sedan gene- rationer utfört ett viktigt arbete för folk- hälsan och ha därvid i regel ådagalagt en utomordentlig plikttrohet och sam- vetsgrannhet.
I förhållande till yrkets betydelse a r barnmorskornas ekonomiska och sociala stallning f. n. upprörande dålig.
Vid det möte, som Sv.
Barnmorske- förbundet höll i Stockholm i juni d. å. beslöts i anslutning till har och dar gjorda uttalanden, att åtgärder skulle vidtagas för ett försök att åstadkomma en för- bättring härutinnan, och i samband här- med uttalade man sig för en betydlig förlängning av utbildningstiden, varvid särskilt framhölls önskvärdheten av att barnmorskeeleverna utom ökade kun- skaper i förlossningskonst även borde få en högst väsentligt utvidgad och för- djupad undervisning i småbarnsvård.
Genom en dylik reform skulle barn- morskorna sattas i stånd att dar så be- hövs ge råd och handledning i barn- hygien.
Framför allt skulle kunniga barn- morskor kunna åstadkomma ett val behövligt uppsving inom det område, som utgör den ojämförligt viktigaste delen av spädbarnsvården och dar undervis- ning verkligen ofta ar av nöden, men där kunskap svårligen kaninhämtasannat an just under den period, då varje moder i regel kommer i beröring med barn- morskan, nämligen i avseende på upp- födningen.
Alla sakkunniga äro överens om att uppfödningen a r det centrala i späd- barnsvården och att amningen a r varje annan uppfödningsmetod vida Överlägsen.
Statistiken visar också, att dödligheten a r betydligt lägre bland bröstbarn an
--- ---- H E R T H A p - - 321 - - - - - -.
- p - bland barn som uppfödas med flaska.
kunna ge anvisning häri, liksom i allt Då amningen, som lyckligtvis ofta ar som för övrigt tillhör småbarnshygienen.
fallet, går av sig själv, a r härmed en Att en utvidgning av barnmorskornas.
mycket viktig del.
av barnets hygien verksamhet i nu antydd riktning skulle säkerställd, om blott några enkla regler vara av en stor och valsignelsebring- om regelbundenhet och lagom antal mål- ande betydelse a r en åsikt som delas tider följas, men särdeles ofta behöver a v många läkare och som framhållits modern på denna punkt detaljerade råd bl.
annat av d r Harald Ernberg (Sv.
och anvisningar, vilka icke alla barn- Läkartidningen 1914, n:r 39) samt a v dr Lichtenstein vid det förutnämnda morskor äro kompetenta att giva.
Enligt nyare erfarenheter kan en sken- barnmorskemötet.
bart dålig amningsförmåga i långt högre Det ' faller av sig själv att väl utbil- grad än man förut trott genoni lämpligt dade barnmorskor borde kunna utöva förfarande och med god vilja upphjäl ' pas.
en rådgivande, upplysande och kontrol-.
Amningens hygien och teknik behär- lerande verksamhet angående vården a v skas emellertid f. n. icke alltid som friska barn aven i andra än nu berörda önskligt vore av barnmorskorna, bero: avseenden.
Att uppdraga en detaljerad plan för ende på att dessa under sin lärotid i regel endast haft tillfälle att iaktaga en utvidgning och omläggning av deras mödrar och nyfödda den korta tid dessa uppgift i samhället faller utom ramen av vistas å barnbördshuset, under det att denna uppsats.
Av det sagda torde fram- amningssvårigheterna ofta uppträda se- gå, att man på denna väg verkligen kan dan modern kommit hem och börjat komma därhän att kunskap i barnavård * arbeta.
på ett praktiskt och relativt billigt satt En längre tids iakttagelser å litet större och vid härför lämplig tidpunkt kan barn an hon nu har tillfälle att s e skulle .meddelas deni, som äro i behov aven hos barnmorskeeleven skapa den härav.
levande övertygelse om amningens Ett tillfredsställande ordnande av den- betydelse, som h o n ' behöver för att na fråga ä r en viktig samhallsange- sedan i sin verksamhet kunna segt och lagenhet, alldeles särskilt ägnad att in- ihärdigt arbeta på att förmå härför ohå- tressera landets kvinnor,.
vilka inför gade mödrar att ge sina barn bröstet.
densamma tyvärr åter ha en bister an- Naturligtvis bör barnmorskan dar- ledning att beklaga sig över saknaden jämte vara fullt hemma och praktiskt av den fulla medborgarrätten.
ALMA SUNDQUIST.
övad i flaskuppfödningens teknik och ' '
Kringblick.
Politiskt frieri.
Utan tvivel miste det kannas ganska uppbyggligt för de amerikanska kvixi- norna att vara föremil för så mycken tävlande uppmärksamhet av kandidaterna vid det före- stiende presidentvalet som för närvarande a r fallet.
Ena dagen talar mr Hughes p i ett stort offentligt möte i en av " kvinnoröstrattsstaterna " och betygar sin glädje över att kunna adressera sig till kvinnorna med orden " fe11ow~citizens ", andra dagen mottar mrs Catt ett personligt brev frin president Wilson, som uttrycker hans all- varliga önskan att kunna ordna s i för sig, att han skall kunna tala p i den amerikanska lands- föreningens för kvinnans politiska rösträtt års- möte i Atlantic City.
An förklarar sig mr Hughes för " the Susan B. Anthony amendment " - unionskongressens behandling av denekvinnliga rösträttsfrågan-, an förpliktar sig president Wilson att " medelst varje inflytande, som han lämpligen och lagligen kan utöva, " söka fA frigan avgjord.
S &amp; har man det nar man ar amerikanska.
Fosterlandslöshetens olägenheter.
" Varje person, Född i Förenta Staterna, - - - är medborgare i Förenta Staterna ", säger Nord- ameri kas författning.
Men Immigrationsakten av den 2 maj 1907 säger, " att amerikansk kvinna, som gifter sig med utlänning, antar sin mans nationalitet ".
Det ar den gamla bestämmelsen, som vi alla kanna till, om att en gift kvinna inte fir ha ett eget fosterland.
" The Woman ' s Journal " ger nigra tänkvärda exempel p i hur detta verkar i enskilda hll.
En amerikanska, generationer tillbaka av ren amerikansk börd, gifter sig med en holländare i Amerika och - blir siledes undersite till drottning Wilhelmina.
Hon har avlagt juridisk examen vid New Yorks universitet - det ar för övrigt dr 1nez.Milholland Boissevain det.
är friga om, den stitliga och vältaliga rösträtts- kampen och Fredsvännen - och ar medlem av New Yorks advokatsamfund.
Som holländarens hustru förlorar hon inte endast sin amerikanska bördsratt utan även sin stallning som advokat, då man för att vara praktiserande jurist i För- enta Staterna ' miste vara " native-born or na- turaIized citizen ".
Ty hennes giftermål har ju upphävt hennes bördsratt, och hon kan inte låta naturalisera sig i sitt eget land, p i egen hand; liter hennes man naturalisera sig följer hon nådigt med på sladden - och f i r ånyo ratt att raknas som jurist i Nordamerikas För- enta Stater.
En annan amerikanska, miss Nora Loat.
gifter sig med en engelsman, som bor p i Vaucouver.
Därifrh flytta de över till Californien, dar hennes man tar arbete utan att ha ställt sig de därför stipulerade bestämmelserna för utlänningar till efterrättelse, Han blir häktad och insatt i fängelse för brott mot Förenta Staternas lagar - och hans amerikanska hustru likaså och, liksom han själv, senare deporterad frin sitt fädernes- land, för en förbrytelse som hon ar personiigen helt oskyldig till.
En mrs Rose Capitan i Illinois, gift med en utlänning, är blind och har som sidan sökt understöd från statens blindpensioneringsanstalt i Illinois.
Räknad som utlänning liksom mannen nekas denna amerikanska blindunderstödet.
Det påsths att hon ämnar inlägga om skilsmässa.
Agg och smör och - en man!
En särdeles roande historia om den manliga civillagens verk- ningar under vissa förutsättningar meddelas av Genevetidningen Le M o u v e m e n t F é m i n i s t e.
En vacker dag infinna sig tvenne systrar hos vederbörande myndighet i Geneve För att er- hålla tillstånd att dit hemföra agg och smör Från en lantgård i Savoyen tillhörig den ena av syst- rarna och dar båda bruka tillbringa somrarna.
Namn, personuppgifter m. m. presenteras.
Den ena, Madame, icke ägare av girden, framvisar sitt " Carnet de famille ".
Allt i ordning, hon ar gift, har man och tre barn, inget hinder att medföra smör och agg över gränsen.
Den andra Mademoiselle, girdens ägare, har inget " Carnet ".
Inte gift, inget " Carnet ".
Omöjligt att f i tillå- telse att införa agg i landet.
- Huru, måste man ha man och barn för att fil ta hem ägg från sin lantgård?
- Familj ar inte nödvändig, men en man, absolut.
- Men vad skall jag göra - min lantgard i Savoyen och mitt hem i Geneve och inte tillitelse att föra över några landtprodukter?
- Nej, Ni ar icke gift.
- Men jag kan val inte ta en man bara för att få tillstånd att ta hem mina agg och mitt smör!
- Intet svar.
Ellen Keys " riksdagsmotioner ". '
et börjar alltmer och mer stå klart sig förena egenskapen av konsulent D f ö r mig, att lagstiftningen i många av-.
såväl i hushållslära, hälsolära som bar- n också föreslår.
seenden skall lika mycket.
grunda sig navård, vi1 ket ~ l l e Key på påbud som på förbud - åtminstone För min del påpekar jag i motionen Så att påbuden- skola komplettera för- särskilt vikten av att konsulenten upp- manar mödrarna att, nar de själva ha buden.
Vår byggnadsordning till exempel arbete, lämna småbarnen till krubborna innehåller förbud mot att bebygga ' vissa och d e äldre till hem för barnens dag- delar av .tomtytorna.
Lagens anda och vård efter slutad skoltid, samt att hon mening a r denna, att något planteringar ar uppmärksam på att tillräckligt antal skulle uppstå å dessa gårdar; Men man av sådana krubbor och daghem finnas.
Att barn kraftigt skola förhindras få har fått lära sig, att så länge lagen icke också innehåller ett påbud om att i sprit och tobak, ' såsom Ellen Key vill, vissa fall gårdar skola planteras, be- bör därför ej medföra förbud anda upp till hålla de den typ av inferno, som ligger 21 år.
Ett förbud kan med skäl påläggas medborgarna, nar de äro i den åldern att i en naken grå .gård.
I konsekvens härmed har också Ellen d e åtnjuta obligatorisk undervisning.
O m Key kompletterat sin motion om förbud den obligatoriska yrkesskoleutbildningen av allt förvärvsarbete för barn under t. ex. räcker, i två år, skulle ifråga- femton år med motionen att barnen varande förbud racka till 17 års ålder.
intill femton år skulle vara skolpliktiga Konsekvensen av 21 - årsåldern skulle samt därefter givas obligatorisk yrkes- bliva, att massor av människor måste utbildning.
- gå med prästbetyg på fickan och an- Till detta behöves ännu en kom- tagligen ett olidligt spionsystem uppsta.
plettering.
Det måste bliva ett på- ' Att däremot en person, som står under bud om vissa minimilöner, som för- skollagen, a r förbjuden vissa ting, kan hindra att familjeförsörjaren nu av man nå enighet om och ar ej på 18ngt ekonomiska skal måste slappa ut sina nar så svårt att kontrollera.
Ratten att anmäla föräldrar, vilkas barn i arbete redan vid 12-13 års- åldern.
Av allmänna medel måste en- minderåriga barn bruka sprit eller tobak, samma mödrar, de må vara ogifta, över- måste, synes det mig, sammanställas givna eller frånskilda hustrur eller an kor, med lagstiftning om sedligt försummade tillförsäkras understöd, såsom redan a r barn, och kan jag icke nu uttala mig lag - i föregångslandet Danmark.
Att barn om hur långt denna lagstiftning kan för tidigt måste börja förvärvsarbete anses böra g &amp; har jag standig erfarenhet av under I detta sammanhang vill jag dock mitt arbete som barnavårdsinspektör.
framhålla den känsla jag har av att en I en motion i Stockholms stadsfull- halsovårdskvinna skulle ha mer infly- mäktige angående utvecklingen av och tande om hon mer vore rådgivande än större enhetlighet i barnavården har polis.
Detta hindrar ju icke att hon jag, liksom Ellen Key i sin riksdags- under sin verksamhet ofta niåste an- motion, föreslagit besök av kvinnor i mäla missförhållanden till barnavårds- hemmen, vilka skulle utöva ett slags nämnd.
ANNA LINDHAGEN.
konsulen tverksani het.
Dessa kunde i.
I strimman.
.
Dagrar från H e m m a b y a r n a, Hans Larsson.
Det högsta av skaldekonst, det som nu egentligen behöves - sedan skaldejollrets tid är forbi - är en framställning av natu- rens ochsjalens under.
T HOMAS THORILD.
A tt ord ha förmedlat denna skapelse, det glömmer man alldeles, så bok- stavsfri, så hel och verklighetsnära, står den med sin mark, sin rymd, sin mänsklighet och sin Slungare.
Marken ä r så grön eller så lerig du vill, inte drömblå alls.
Pilvallarna kan du själv se, både med Spissens gnagar- ögon och med Per Siverssons kärleks- blick.
Du hör hur vattnet porlar i täckdiken och dräneringsrör, likaväl som du förnimmer suset av d e stora almarna eller ser liljan från fordomdags dröja kvar i gräsplanen.
Du kan lukta - den ljumma ångan från stallet och dunsten från Friskens sönderslagna kvartersbutelj, likafullt som snöluften och vårbrisen, och du får inte bara?
snudda vid Storemors persiska sjal, utan också handskas med de blå- blommiga kopparna - så nog har du göra för de fem sinnena eller fler.
Jorden har hav ocks6, vid synranden.
Det skönjes genom fönstret i kammaren och lyser blått och klart mot risken, där han står i vita söndagsärmar och fattar veckobeslut och spottar sin buss över piivallen.
Over jorden och havet välver sig slattens vida himlavalv med skyar, som komma och gå, sommar- skyar och snömoln.
Men tydligt står alltjämt i bakgrunden vårt stora mörka otydda åskmoln och tornar upp sin gåta - till allt övermänskligare mått.
, Bortom dess mursöker människoblicken skymta " teodiceernas hemlighet och skapelsens rådsluti '.
Och det underbara händer har: himlavalvet får en spricka, " så att en metafysisk strimma lyser igenom ".
.
.
.
Den strimmans ljuskrets sätter hela eterhavet i dallring.
Där skimrar något likt " ordet som vi gny efter ".
Själa- gnyet, som blivit starkare än någonsin, fångar in en ny tongång av tillitsfuli förbidan, en röst som passar ihop med den trygga allvarsblick, varmed de gamla mannarna kunde möta ett oväder, den sortens mannar, som måste falla i för- undran inför sidan skrymmande språk- låda som den politiske fotografen kunde bära med sig.
" Det finns inga frågor, det finns bara människor. "
Varenda varelse i Hemmabyarlia ar en lcvande världsbetraktelse, ingen till- hyvlad tes, utan ett nytt titthål p &amp; universum.
Att som r6Sjållan " skida det med koögon, medan Uleverbilderna " växla form, a r visst icke det sämsta, det förstå alla, som det.
förunnats att köpa sig in i djurens funderingar och bli " förmögna av en stillhet och un- dran och dröm,som icke hör hemma rik- tigt varken hos människan eller naturen ".
H ä n d e r det då ingenting i Hemma- byarna?
Jo,visst händer det: den gamla saken huggs ner, och kyrkan byggs
- H E R T H A - - .- upp, och Bertil friar till Kistena och Spissen når fram till sin kringbyggda gård.
Och.
ännu mycket annat, som står att läsa i domböcker och lansmans- protokoll.
Men huru uppenbart du an ar med om detta och hör i dina öron mannarnas röster från kommunal- stämman och kajornas låt nar kyrk- raket rivs och Kistenas ' svar på tal eller doktor.
Hellings obduktionsresonemang, så ar allt detta ändå bara händelsernas avhaspling ' i tid och rum.
Händelsen själv ar gnistan, som lyser till för varje sjal, nar den ger sin första ton ifrån sig.
Det kan vara en försvin- nande svag ton, som dallrar till ett ögonblick för att genast domna och låta " fettetcL ta makten igen!
Det kan vara en, som alltid brukat översvammas av tankar som " kräla och kräla och slicka och slickacL, så att ingen man- niska någonsin kunnat uppfånga ens dess svagaste klangrörelse.
Och då uppstår en undran, om sjalarna äro " så för Slungaren som för oss, och om de äro så innerst som de fått hölje till, och om jag hört fel, nar jag ibland tyckt mig höra en så hjälplös klang från en och annan sådan där bort- kommen kropp.
Om nu något egent- ligen finns för Honom annat an den enda klangen?
Och om hela proceduren går ut på att få den klangen ut ur oss? "
Renast hördes kanske tonen klinga ' i Predikaren, skomakaren darbortifrån stora Ljungen, av en sort, som dar inte ar många av varken i kyrkor eller missionshus, den sorten, för vilken alla tingen på - jorden komma med bud från en annan värld med föl dem verkligare verklighet.
Men också mor ' 325 Pernilla, som har så rörlig tunga, så rörligt .ansikte och så rörligt hjärta, når sin " stora stundcL, då all världen liksom står på spann och lystrar inför det som ljuder ur hennes själ, intei något ensligt fjärran från den trolöse mannen och den han svek henne för, utan just dar klangen ekade ratt in i sjalen på dem.
Och Storemor själv, som alltid brukade bli så konfys, om hon någon.
gång hade känslor, hon som var så ombonad med rikedom, skönhet,.skvaller- intresse, lakerad vagn och persisk sjal, fäller omsider alla dessa värderade hölster för att blotta en enkel och innerlig grundton.
Sprickan i himlen kommer d.et till och med att skönjas något nerifrån Spissen, den lille beskaftigelurifaxen, som tittar på allt på råttornas vis, i för- väntan att finna något han kan äta opp.
" Spissens religion bryr jag mig för övrigt mindre om, men jag får en stor lust att tala om hans kringbyggda gård.
Ingen.
kan glömma den, som var med där, nar Sven fiskare talade med Spissen om Honom med svavelsjön.
Sven fiskare hade sin metafysik i kroppen, han; den var mycket olik predikarens, kanske " leverbild " mera an ögonljus.
Men kom inte och säg, att Sven fiskare inte hade religion; han hade den i livserfarenhet, och det ar förmer an " bara lärdomc '.
Ty varken Han med svavelsjön, som gick in i spader knekt, eller Gud allsmäktig, som gav Sven fiskare varning i kroppen den gången han skulle ta hem barn- barnet ' från snickarfolket, hade Sven viggat sig till från annat håll.
- Men under det att Hemmabyarnas.
.
sjalstoner stiga och leva och röras ur gravar och gårdar, ringer det alltjämt i kyrkklockan, och det stora åskmolnet står dar alltjämt och bygger sitt torn upp emot skyn.
För att kunna se d e t ovanifrån, måste man komma ännu högre upp än kyrktornet - anda upp mot den dar sprickan i himlen, vari- från den förklarande strimman silar sig ned över allt.
Och nar de nu stå i blickfältet, dessa två, den hemska åskhopen och " den metafysiska strimmanu, så tvinga d e åter fram den dar dubbelfrågan, som man långa tider kunde lagga åsido, riktigt nedlåtande förresten, ' det där spörsmålet om det ondas uppkomst i världen.
.
.
~ ö r r nar åskan slog ned och tände i byn, så var det alltid en tröst, att det var ingen människa som kunde rå för det.
Det bara var så.
Men nu nar klockorna ringa?
Det a r inte blixten nu, det a r människorna.
Men - kanske a r det ett barn, som tänt på i oförstånd, eller kanske att det a r någon dåre.
.
.
Nar man försöker s e genom den d55r sprickan, riktigt högt upp, så står han dar verklig och tydlig igen, den dar Frestaren, som försöker Gud och människor.
Och: " Människan skall vara dig given, att hon må vinna sin seger, säger Herrenu.
Frestaren säger inte mera: " allt detta vill jag giva dig ", det gick inte längre.
Han säger: " ' din plikt vill jag giva dig ', och du skall kanna ett blixtrande svärd i din hand.
Akta dig då, att du icke tar fel på rösterna! "
" Men under tiden vill jag lyssna till den milda stämman, som jag hörde: Vill du älska människorna, så glöm icke, att människorna äro som dårar ".
EMILIA FOGELKLOU.
Sam hushållning oc nationalekonomi. '
amtidigt med att de krigförande Ian- derna hålla gaende det mest van- vettiga slöseri som världshistorien kan uppvisa, syssla i samma länder mångtaliga hjärnor med lösandet av en ny sparsam- hets problem.
Visserligen sker detta f ö r n ä r v a r a n d e på de flesta håll just för att kunna fortsatta med det nu pågående s t o r a bortslösandet, men sedan en gång insikten om vad ett organiserat kollektivt sparande, ty det a r härom det rör sig, för med sig av vinst - nationalekono- miskt såväl som för de enskilda individer- S.
.
na - klarnat och systemet en gång för- söksvis praktiserats, torde man ej utan vidare slappa av det.
Framtiden kommer att se det utvecklas, och då till tjiinst för något verkligt gott.
Den bredare linje, efter vilken marr börjat söka lösningen av det hushållnings- problem, varmed de enskilda familjerna hittills laborerat var och en för sig allt efter förmåga och tillgångar, a r fram- för allt sammanslutning.
I de olika länderna har man nu under krigstiden sett olika försök göras.
All-
H E R T H A manna soppkokningsanstalter, bespis- ningar i stor skala, ni.
m. d, detta allt för inbesparing av den tid, de krafter och penningar, som åtgå för att hålla den särskilda lilla grytan kokande i de miljontals hemmen med de låga dags- inkomsterna.
För samma besparings vinnande inom mera välsituerade klasser ha andra försök gjorts och andra för- slag framkastats.
Främst däribland iden om flera familjers sammanslutning för gemensam hushållning.
Den detaljerade plan till samhushåll- ning, som jag har vill redogöra för, kom- mer från England.
Och detta förtjänar sannerligen att hållas i minne!
Från de konservativt exklusiva och avskilda hemmens land.
Miss Clementina Black, som i fem långa artiklar behandlar saken i kvinno- tidningen " The Common Causeu, .dyker emellertid icke med detsamma in på frågans nationalekonomiska räckvidd.
Hon betraktir den först mera ur social synpunkt, och det a r ej förr i n i den sista artikeln, vilken hon nämner " What we shall saveu, hongör hopsummeringen av vinsten för såväl de enskilda som landet.
.
I sin första artikel kommerhonomedel- bart till det resultatet, att heminstitu- tionen - här betraktad enbart från den sida som rör,sjalva hushållsmaskineriet och därmed sammanhängande tjanarinne- fråga - alldeles icke följt med tiden utan faktiskt ar ett par århundraden efter.
Det förhållande, som ännu exi- sterar i hemmen mellan arbetsgivare och arbetande, har nu ingen motsvarighet inom andra yrken.
Mitten av det aderton- de Arhundradet - delvis en något senare 327 tid - såg det idylliska tillstånd upphöra, under vilket lärlingar, yrkesarbetare och daglönare bodde under arbetsgivarens tak, och a r i våra sociala förhållanden något fullkomligt otänkbart.
Ingen yrkes- utovare har nu sina hantverkare boende h &amp; sig, och ännu mindre vore en för dem icke fixerad arbetstid möjlig.
I " hem- yrket " äro bagge delarna praxis.
Vidare utföres mestadelen av det dar förekom- mande arbetet.
p i ett satt, som a r långt efter tidens industriella utveckling, och oftast helt utan de tekniska hjälpmedel, som ' underlättar arbete, drivet i stor skala, menar miss Black.
Att bringa " hemyrketu i plan med övrigt nutida industriellt arbete, att stalla arbetsgivaren ' och de arbetande darinom i ett förhållande till varandra motsvaran- de övriga gängse sociala fordringar, att organisera arbetet så att det bleve bättre och billigare utfört, medförde mindre kostnad och mindre förspillande av tid och arbetskraft a r vad miss Black dar- efter fram håller såsom nödvändigt - och uppnåeligt just genom samhushållningen, " Our next step in housekeepingu, det namn hon givit själva artikelserien.
I våra hushåll, säger hon, stå upp- köpens handhavande, matlagningen och rengörningen på samma nivå som sjuk- vården före Florence Nightingales tid.
- Hon talar härvid givetvis om d e engelska hushillen, men ' vi få medge att anmärkningarna även passa in på d e svenska, för att inte saga mängden av hushåll i den s. k. civiliserade världen.
- Varje hushåll har sitt särskilda kök, sina särskilda kökskarl, sin särskilda eld.
Varje husfru beordrar sin mjölk, sitt bröd, sina specerier och allt det a.
.
328 __ __ ___ _ - --- H -- E R - T.
H A -.
-.
-.
övriga särskilt från leverantören, och alla dessa saker avlevereras också var för sig särskilt vid varje dörr.
Varje särskild sandning representerar en indi- viduell kostnad av omtanke, besvär, tid och bokföring, och för många av dessa artiklar, särskilt kött och mjölk, betyder systemet ett direkt förspillande - visser- ligen högst obetydligt i varje enskilt fall men sammanslaget högst avsevärt.
I stort taget tillräckligt för att föda tjog- tals personer om dagen.
Icke endast detta bortslösande kunde undvikas, menar miss Black, utan aven bättre och billigare varor kunde erhållas genom organiserade större uppköp.
Om femtio hushåll slogo sig tillsammans, kunde kontrakterade leveranser upp- göras, fördelaktiga såväl i avseende på varornas kvalitet som deras pris.
Och d e mångas omtanke och tid sparades, liksom säljarnas många expedierings- besvärligheter.
Härmed avser emellertid inte miss Black att alla de femtio hushållen skulle fösas ihop i någon stor gemensam barack.
Hon låter dem alla Få behålla var sitt hem, hon menar blott att hela den stora hushållningsapparaten för de många hemmen kan centraliseras och organi- seras på ett mera yrkesmässigt sätt an vad hittills skett.
Hon kommer nu in på själva organi- sationsplanen för sitt stora gemensam- hetshushåll, med varje hem bevarat för sig i sin enskildhet.
Först av allt tänker hon sig en verk- ställande kommitté, utsedd bland med- lemmarna av de s a m ~ a n s l u t n a Familjer- na.
Denna skulle till att börja med till- satta en fullt yrkesutbildad hus:iålls- - -.
.
föreståndarinna, som skulle ha alla erforderliga kunskaper för att organisera och sköta det hela.
Ett eller om så behöves tvenne hus i centrum av den plats, därde federerade familjerna bo, -- vi få har komma ihåg att e n g e l s k a n tanker sig familjerna boende i var sitt hus och ej i våningar - skulle därefter inredas till det gemensamma köks- och förrådsdepartementet.
Här skulle även finnas byrålokal, matsalar för dem som eventuellt själva önskade där ititaga sina måltider, samt rum för en avdelning fasta tjänare.
Alla matvaror skulle nu rekvireras från denna central och avlämnas dar i klump, måltiderna anrättas dar för att antingen intagas i de gemensamma matsalarna eller kringsandas till de en- skilda hemmen, i vilket fall diskarna efteråt skulle avhämtas därifrån.
Nar på detta satt allt matlagningsbesvar av- lägsnats från de särskilda hushållen, skulle givetvis dessas behov av tjänare reduceras.
En stab av timanstallda tjänare skulle organiseras av föreståndar- innan, varigenom d e skilda hemmen genom hennes förmedling skulle f8 till- gång till behövlig arbetskraft enligt överenskommen och därefter betald ar- betstid.
Extra hjälp skulle också för- medlas av föreståndarinnan, vilken vore helt ansvarig för anskaffandet av yrkes- utbildade och goda tjänare.
Alla anmärk- ningar å ömse sidor i fråga om arbetet och arbetsförhållandena skulle också göras till föreståndarinnan, och lönerna in- och utbetalas på byrån.
Härmed skulle vinnas att tjänarna kände sig stå direkt under en hushållsexpert, som de visste val förstod sig på alla husliga
H E R T H A sysslor och vilkens intresse att uppe- hillla en allmän god standard de säkert skulle respektera; .de skulle även känna sig mera oberoende och som verkliga yrkesutövare, vilka själva ha mest gott av att sköta sig val.
Den gemensamma överkokerska, som m h t e anskaffas och som skulle ha sin bostad i " centralen ", skulle givetvis vara en i sitt fack fullt utbildad, saledes högt över den " köksa ", som genomsnitts- familjerna ha råd att anställa.
I vad mån detta skulle komma att inverka pli den mat, som dessa familjer nu 329 skulle ha att tillgå, säger s i g självt.
Kokerskans lön skulle givetvis vara hög; men man förstår att den icke dessmindre bleve lägre an den sammanlagda sum- man av vad de olika familjerna annars betalade sina mindre kunniga köksor.
Samma förhtillande med lönerna bleve det i frågan om alla de övriga tjänarna.
Verkligt kvali h e r a t f01 k, som också finge verkligt god lön för sitt arbete, vilket dock genom att det hela drevs gemensamt och i stor skala, blev be- sparing för de särskilda familjerna.
ELLEN KLEMAN.
Notiser från bokvärlden.
4- \ Föreningen KolonitrHdgArdar i Stockholm.
T i o å r s s k r i f t 1906- 191 6 m e d T r a d g å r d s b o k: Svenska Andelsf örlaget.
Det a r ett konstnärligt utstyrt litet häfte, detta, som talar om den verkligt storartade utveckling Stockholms koloni- trädgårdar nått upp till under tio års tid.
Hur d e förvärvat jordområde efter jordområde i Stockholms utkanter, hur lotterna skiftats och odlats upp och blivit till de ljuvligt blommande örta- gårdssängar, de nyttiga köksträdgårdar och de glada l ' söndagshemu, som de med sina lusthus nu faktiskt äro för så många .av kolonisterna.
Men först och sist talar den lilla boken genom själva sin historik om vad Anna Lindhagens vilja och energi har drivit fram.
Att hon varit den Främst ledande och .verkande kraften i detta företag visste val så gott som alla Förut, men hur verkligt mycket av s v å r i g h e ~ r som övervunnits och av resultat som uppnåtts får man först riktigt klart för sig genom de " torra sifferuppgifter angående verksamhetenu, som här med- delas, och genom att s e på de många små förtjusande fotografierna av tap- porna i deras rikaste sommarfägfing.
T r a d g å r d s b o k e n innehåller en rad nyttiga artiklar för tradgårdsbrukare.
De svenska hemmens förfall och upprattelse av E s t e r N o r e n.
Wahl- ström &amp; Widstrand.
Den uppmarksamhetdenna bokgenast från början varit föremål för a r för- hållandevis lika överdriven som titeln ä r för storartat tilltagen i hänseende till det innehåll den täcker.
T y skall man skriva om hemmens " förfall.
och upprättelse ", så ä r det dock vida längre och djupare man Får g4 än till lösandet av tjanarinneproblemet - hur viktigt detta an a r bide För vardags- och halgdags- trevnad. '
Det egentliga att saga om denna bok ar att förf.
har en del nymodiga - och delvis verkligt goda - förslag i frhga om det husliga arbetets ordnande i hemmet, men att dessa äro nog radi- kala att hjärtligen skrämma de gamla goda husmödrarna utan art - de g &amp; SA Ihngt, att de ha i följe den större re- formering av hushållsgarni ngen, som nog blir ofrib-tkomlig om man slår in p5 den vag fröken Noren har pekat pi.
Vilket senare fröken Noren sjalv säkert skulle vara den första att förfasa sig över och anse som det verkliga ((förfalletu!
E. K-N.
Almqvist R \ Viksel1 (i distribiition): Litterar kritik i Sverige under 1600- och 1700-ta- len.
Akademisk avhandling av (iunhild Berglr.
Svenska Andelsförlaget: Dödsexpresaen.
Antikrigsnoveller av Artur Möller.
-- Aland.
Ett samtal med min vin aktivisten av Martin Koch.
- Fred utgiven at ' Siwnsku Sektionen c i re Intcrnationella kr~innokommittén .för i * a ~ - nktig fred.
- Liikaren som uppfostrare av Ad.
C.-.crrry.
hrers.
av E.
A.
Med förord av Jakob Billströin.
.
-- En rättfärdig fred.
Tankar och opinionsyttringar utg. av hreutrula kunfc- rensen.
.
Tysklands största fara.
Ett var- ningsord av Rudolf Goldscheid.
P.
A. Norstedt B Söner: Sveriges störste tempelskald av Henrika Schefer.
En enkel kvinnas funderingar av Clcmentine (Elin Bran dell).
- - XolonitradgQrdar och planterade gardar av Anna 1,iniihag~ri.
- Insända böcker Albert Bonnier: FrEln hövdingen till den törnekrönte.
NHgra drag ur Medeltidens Kristus- historia av Entilia Fogelklou.
-- En djupare syn p i kriget av Ellen Key.
- Madeleinen hem av Mathilda Malling.
Wahlström Widstrand: En polisprefekt under Napoleon I.
Ur hertigens av Pasquier memoarer.
Overs.
av O: H.
D.
- - Cicero och ' tbars hans vänner.
Romerskt samhällsliv pi C.
* tid av Gast.on Boissier.
Övers.
av Ernst Apiarie.
Andra delen.
-
1.
.
I HERTHA Tidskrift för den svenska kvinnorörelsen, utgiven av Fredrika-Bremer-Förbundet Redaktör: Ellen Kleman.
F6kbundsmedlemmar erhiilla tidskriften till ett pris av kr.
3: 50 varvid prenumeration sker direkt genom Fredrika-BremermFÖrbundets byrd, 48 Klarabergsgatan, Stockholm.
Icke=förbundsmedlemmar prenumerera 8 närmaste postanstalt.
eller i bokhandel.
Pris för postupplaga: ' / i Ar kr.
5: -; ' / n Hr kr.
2:75.
- Lösnummer 35 öre.
Redaktion och expedition: 48 Klarabergsgatan 11, Stockholm.
Redaktionstid: mdndagar, onsdagar och fredagar kl. 1-3.
Allm.
T.
4850, Riks 27 62.
Expeditionen: kl. 11-4 varje slickendag.
Allm.
T.
48 16, Riks 27 62.
SJUKKASSA f ör bildade självförsörjande kvinnor.
Expeditionen: Klarabergsgatan 48 11.
OBS.!
Öppen endast tisdagar och fredagar kl. ' / ill- ' / il.
OBS.!
BYRA 48 KLARABERGSGATAN 48 Rikstel.
27 62.
Allm.
tel. 48 16.
Upplysningsbyriin Allm.
tel. 48 50.
Oppen: 1 1-4 Upplysningar läninas kostnadsfritt rörande kvinnliga arbetsomriiden, utbildningskurser, Iöne- förhillanden m. m.
För utredningar avgift enligt över~nskommelse.
SJUKSKOTERSKEBYRA 25 T U N N E L G A T A N 25 Rikstelefon 68 98 Tehdr.
: Sköterskcbyrdn.
Allm.
tefefon 82 11 ByrHn mottager sjukbud hela dagen: pr telefon aven nattetid.
Förestindarinnan träffas säkrast ' / t2- ' / t4.
A I platsförmedlingen finnas anmälda lärarinnor, lektionsgivare, in- och utländska, kontorister, vardinnor samt hushallsbitriiden av olika slag.
Rikst.
27 62 Platsförmedlingen är oppen kl. 12-4.
A.
T.
48 16 I I veckotidningen DAGNY I 1908-1913 erhhllas mot ett pris av kr.
2: 50 för inb.
ex., kr.
1: 75 för haft.
ex. ä I I 4 8 Klarabergsgatan, 2 tr.
HEMTREVNAD Praktisk tidning f ör hemmet utgiven av FREDRIKA-BREMER-FOR BUNDET Redaktör: FANNY EKENSTIERNA.
Utkommer med 40 åttasidiga n:r om Aret.
Prenumerationspris: helt år kr.
: 80, halvh kr 1: -, kvartal kr.
0: 60.
Prenumeration sker ii posten.
Innehåller berättelser och poem, levnadsteckningar, religiösa och etiska uppsatser, artiklar i diverse ämnen samt en rikhaltig praktisk avdelning.
Inbundna årgångar för 1912, 1913, 1914 och 1915 kr.
1: 5 0 pr ex. upptagas av l r.:; I,.
!
Fröken Ingeborg Bergström.
.
,.
.
. '
.
Rikstel; 97 83 31. '
OSTERMALMSGATAN 31 Rikstel.
97 83 Tryckt hos BRODERNA LAGERSTROM, Boktryckare, Stockholm 1 19x6
.
:.
.
-., .-.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
a.
A i.
.
.
s '.
r.
-.
.
-.
.
.
.
.
b - I För kapitalister, särskilt ... ' +., ' Y *, d - 5 - i '.
.. * I.
C- 2.
.
.
e.
.
.
.
.
.
............... ... - a b ... I hntimmer har ilet Enge varit ett önskningsmil1 qtt kunna överlämna vArdeh av sina värdepapper och skötseln i v sina +ärer At nAgon person eller institution, som &amp; id absoltt säkerhet förenade punk &amp; lighet och noggrannhet i utförandet av det anförtrodda uppdraget, ävensom prisbillighet.
En sAdan institution är m, i: stockhol-rns ~nskilda Banks ' ~ota&amp;tavdelnin~.
.
l.
n sbm under garanti &lt;.
.
(Kungsträdgardsgatan 8; ~ x ~ e d i @ m s t i ' / r d 10-4;) i \.
PV Stockholms Enskilda B a a k.
~ &amp; e sig r vAd och förvaltning av enskilda personers och kassoi-s vardepapper.
, iI i Exempel I.
Om en person hos Notariatpdelningen deponerar obligationer, inkasserar, Notariatavdelningeq vid förfallotiderna kuponger 031 tillhasidahAller deponenter influtna medel.
Vidare efterser Notariatavdelningen utlottningat av obligationer.
och underrättar deponenten il god tid, ifall en denne tillhörig obligation blivit utlottad, samt lämnar förslag.
.
.
- ...
.
.
.
till ny placerfng av det ledigblivna kapitalet.
.
Exempel sr.
Om inteckningar deponeras hos Notariathvdelningen, underrättar Notariat-.
avdelningen fldenaren ' darom att h t o m i n t e c k n i n g v skola till avdelningen inbetalas vpefter de medel, som inflyta, till deponenten redovisas.
%dare tillser Notariatavdelningen, en hos avdelningen deponerad att inteckningarna bliva i vederbörlig tid förnyade .. inteckning genom underlilten förnyelse skulle förfalla, ekättef Stockholms Enskilda ~ a n k f.
.
.
dibigenom uppkommen skada.
~ l l r v a l n ~ a v g i f 5 t 0: öre för Ar per i,mo kr.
av depositionens värd+ dock ej.under 2.
.. (.
.. -.
.
.
.
.
-.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
(.
.
m.
i J e. '
' ' I.
I.
.
utex.
f r h Rimforsa, innehar fast platg ' ap; ril-oktobb vid lanthush~lkst~oh ?~ Amneri 2 ' Föriitoi~~ tradg&amp;dss) röt8el.
konserveriag; ' iadug&amp;rd, svik och.
.
h&amp;sskötsel, =rikel slöjd, önskat plats halst ' h d skola.
Svar till Katrineberg, vessigebro (qalland) .. - ' C; OLL-AN-OL JAN, 1 Ny flyttbar elektrisk 4 1 vffrldens iörnimsta läderpre- sarvativ, gör skodonen a@olut,.
vattentåtp och minst dubbelt j.
varaktiga.
Pinnes öfverailt á 1 0: 75 och 1: 25 pr fiaska.
o " - i grll, röd o. qul f ' ärg- ton med automatisk a.
Am ' =Bm COLLAN OWE - FABRIKEN T; ' O L S E N, S t o c k h o l m.
rackligt: varma.
Ekonomisk i bruk.
Hjalmar Löfquists Elektriska Affär.
Lanernas defenrivallians.
_.
Av Anna Kleman.
.
.
.
': ....
Anna Nordgmti.
Av EUn Jolin.
En vikg till bikttre.rm&amp;ba&amp;v~nl.
Av Alma Sund@st. Kringblick.
.
.-.
.
.-.
.
Ellen Keys arikrdigsmotion6ra II.
Av Anno Lindhagen SamhushiUning ocb nationa1ekonomi.
I.
Av E l h X~IUZIS.
