# ID: svediakorp-per2732
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Hertha
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Hertha', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1916
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 13,271
# sentences: 656
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-hertha
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


*.
-.
- e.
.
.
.
-.
NY flfitbat edektrisk Sten kamin .i g&amp;, röd o. eul fil= ton ined automatisk sdm~r~nsla~ning .n * vii&amp;una iiro till-.
rackligt varma.
?
1 Ekonomisk i bink. '
--.
. -- - .. ..
L- Hjalmar Löfquist lekt riska Affär.
23 BIRGER JAQLSGATAN, STOCKHOLM.
.
.
Sasom, oumbiirligt raknas det gififkia or~~indfkbri- Prenumeration sker ' i alla postste- tioner samt B tidningens exp., Tun- nelgatan 25, dar Hhren ltisnummer kunna erhbllas; ' .-. '
katet Saiubrin ' sv d a,.
som enligt bruksanvisningqn använt - det sh- som toalettmeckI, z @: &amp; h-dling av s k och yttre skador aler f &amp; annat -.
angivet PndamBt.
: Partilager hos GEUER &amp; C:O. STOCKHOLM - '.
Ledig anaonsplatd '.
- ...
.
Ledig annonsplats l.
.L '.
- - d.
.
.
.
.
.
.
ARGANG III 15 SEPTEMBER 1916 HXFTE 14 l7re.den.s v e r k.
S i länge som jag äger ord p i tungan, si länge som jag äger blod i hjärtat, si länge skall jag verka fredens verk.
SELMA LAGERLOP: MargaretaFredkulla.
venskarna ha gjort för litet för de av kriget hemsökta folken, säges det nu på mera an ett håll.
* O m anklagelsen a r riktig, vari består då underbalansen, och varpå beror den?
I detta fall ar det nog nödvändigt att i någon mån * precisera detta för att kunna ha en riktig uppfattning av själva faktum.
I första hand tanker man på olika former av hjälpverksam het: insamlingar av alla slag, sjukvård, omsorg om över- givna barn, om krigsfångar o. s. v. Vad som har åtgjorts ar rena obetydligheter utom - ett stort undantag eller rättare ett komplex av undantag - Röda Korsets verksamhet.
Svenska Röda .Korset har organiserat invalidtranspor- terna med utväxling av sjuka fångar.
Utom denna mest kända och storartade verksam ' hetsform har det aven ordnat S * Se Kristendomen och vdr tid h.
9: " Kriget och de neutrala ", Forum n:o 36: " Neutralitetens förpliktelse1 '.
expeditioner för personlig utdelning av gåvor från deras eget land till krigs- fångar, som eljest ej skulle nås av dessa gåvor.
Som underordnad Röda Korset arbetar aven en byrå för insamling och och utdelning av litteratur till krigsfångar.
Varför har man inte allmännare sökt göra ännu mera?
Varför ha insam- lingarna, t. ex. den till belgierna, trots enskilda ledares nit och energi, inte gett större resultat i siffror?
Naturligtvis kan man till svar peka på handels- och börsjobberiet, på alla utslag av hänsynslös materialistisk vin- ningslystnad och hjarterå spekulation.
Det svaret a r dock tämligen intetsägande.
Många nog äro visserligen de hela och halva skandalerna, men d e rent para- sitära vinstjagarna äro ju dock blott ett ringa fåtal inom nationen och.
d e t ta fåtal brukar inte vara med i något filan- tropiskt.
Det antal åter, som utan olag- liga och ohederliga medel skördat .mer- vinster av sin vanliga verksamhet -
288 __ _-_.
-- -.
.
.
- - - - - H E R T H A -.
- -.
.
1ivsmedelsproducenter t. ex. -, består val till stor del av människor med starkt vinsrbegär och minst sagt outvecklat sinne för andra ändamål an egen ma- teriell profit.
Men jämte dessa finnas bland dem andra personer, som iEte äro ovana att ge ett bidrag till insam- lingar, fast de har ifrågavarande av någon anledning inte tyckas ha appellerat till deras frikostighet.
An alla de andra, d. v. s. det stora flertalet av Sverges bildade och något så nar bemedlade befolkning?
H a gå- vorna till dessa insamlingar icke varit större, beror det nog på att bland gi- varna saknats (i stort sett) de som eljest ge mest till liknande syften.
Man kan skylla på dyrtid och på otryggheten För eget land.
Den förra betyder säkert mindre än den senare och denna åter ojämförligt mindre än det rådande s ä t t e t a t t b e t r a k t a denna otrygghet, vilket bestämmes av sättet att betrakta krig och fred, nationalitet och nationell förpliktelse.
Det torde inte vara ett misstag att anse, att har ligger en huvudgrund till de relativt magra insamlingsresultaten.
Det skulle varit naturligt, om osaker- hetskanslans dampande verkan på ön- skan, eller yttringarna av önskan, att hjälpa gjort sig mest gällande i första början av kriget.
I stallet visades då, mitt under den första panikartade åt- stramningen av pengar och livsmedel, ett hjälpsamt medlidande för tusenta- len av flyktingar, som hör till de basta ljuspunkter man har att minnas från dessa tv &amp; års " krigshistoriau har hos oss.
Politisk diplomati och f01 kstamning äro skilda saker.
Men nog lär man - -.
- --.
- P -----.
.
_-_-.
.
.
.
.
_ _ kunna våga påstå det som ett psyko- logiskt faktum, att de mot ryska flyk- tingar hjälpsamma svenskarna - inte alls med någon som helst beräkning på erkänsla utan genom omedelbar känsloreaktion på dem själva - be- friade sig från mycket av den skräck, som eljest skulle ha florerat under kri- gets första dagar.
Hade denna första ingivelse att hjalpa, som ju blott hos de utefter flyktings- strömmarnas stråkväg boende kunde komma till praktiskt uttryck, letts ut över hela landet och hållits varm och vaken genom praktisk handling i långt vidare utsträckning an som, tack vare Framför allt Röda Korset, dock i nhgon mån skett, så hade i denna .stund den svenska sjalvbedömningen kunnat ut- falla annorlunda.
Det har inte gått s4.
Rättvisligen bör man likväl minnas, att krigets olagen- herer har hemma varit stora nog för att kräva ett ratt omfattande hjälparbete, som lagt beslag på manga goda krafter, vilkas personliga insats därför inte varit att påräkna för i alla fall mindre nara- liggande internationella uppgifter.
Ofrån- komligt ä r emellertid, att m h g a m h g a varit overksamma för dessa senare, inte därfor att de för mycket behövts för annat, utan därför att de ofrånvant, med halvt vidskeplig förväntan, sett fram emot " Sverges ödestimma ".
I denna förväntan har en mycket stor del just av dem, som företrädesvis borde ha både tagit initiativ till, burit och understött direkt praktisk karleksverk- samhet för krigets offer och i den offentliga diskussionen företrätt och vid- makthallit klarsynthet, ratrvisa och sym-.
H E R T H A pati för det värdefulla å ömse sidor, ansett ett " på stallet vilaa som den enda korrekta hållningen.
1 stallet för att begagna vårt eget fredstillstånd - fredsfristen.
kalla val ännu det och möjligen också med ratta - till energiladdat, helhjärtat motarbetande av krigets anda och mildrande av krigs- eländet har man hypnotiserad stirrat på den förlåt, bakom vilken man vanjt sig at ttankakrigetiannalkandeocksåföross.
Aktivisterna ha inte varit många, och an Färre äro d e nu.
Men många äro de, eller kanske det a r rättare att saga många ha de varit, som behärskats av föreställningen om det moraliskt lyf- tande i kriget och som avhiillit sig från att inlåta sig på företag och strävanden, vi1 ka kunde minska eller tyckas minska den sinnets " krigsberedskap ", som de mena lika oumbärlig som kulsprutor, aeroplan och kokvagnar.
D ä r f ö r har Sverge inte sökt göra mer.
O m krigsbeundrarna vore färre och krigsbeundran mindre, skulle svenskar- nas fredsverk haft ' andra dimensioner.
Mycket större an underbalansen i fraga om barmhärtighetsverk, mycket mera påtaglig, svårursäktlig och ödes- diger a r underbalansen i klarsynt och rättvist bedömande av de kampande folken.
Den senare a r för övrigt till icke ringa del orsak till den förra.
H a r ha alla eller nästan alla skuld, fattiga och rika, valbergade och av dyr- tiden hårt ansatta, ja, de förklarade fienderna till kriget som sådant så val som krigsbeunirarna.
Den ensidighet, som beror på rent intellektuell begräns- ning, må vara oundviklig, och den en- m 289 sidighet, som består i sympati för ett folk, som man känner och älskar och vars verkliga ell ' er phstådda ideal man omfattar, all aktning värd.
Hade en- sidigheten hos oss haft denna karaktär, så skulle de motsatta ensidigheterna kompletterat varandra.
Men nu har i stallet i pressen rått ett partitagande, diir frhn båda de motsatta hållen a n t i p a - t i e r n a, i c k e s y m p a t i e r n a varit star- kast Framträdande, Varför?
Delvis av inrepolitisk kab- belvana och partiberakning utan tvivel ..
Men den.
psykologiska grunden ligger djupare.
Icke däri att personliga sym- patier draga Övervägande åt ena hållet ligger felet.
Men i sättet att bedöma det andra, detta motsatta, röjer sig all- deles samma själstillstånd, endast min- dre prononcerat, som i d e stridande fol- ken skapat krigsstamning aven dar man i princip fördömer krig.
H a r framför allt ha svenskarna, i synnerhet tidningspressen brustit i syn för och uppfyllande av sina Förpliktelser.
Haremot skulle strävandena att åstad- komma verkligt storartade o.ch impo- nerande fredsdemanstrationer strandat, aven om förhoppningarna att uträtta något med dylika varit större.
Li kval - alldeles fruktlösa ha dessa strävanden inte varit, åtminstone för dem, från vilka d e utgått.
För dem, som med odelad håg hata kriget och krigets ande, finns blott en krigsberedskapu, som, om för oss det värsta inträffade, skulle radda dem från självförtärande ångest och ånger: det att i den mån det ä r möjligt söka verka fredens verk.
HILMA BORELIUS.
' l
Röstrattsbulletiner.
D e senaste veckorna ha medfört märkliga tidender från kvinnornas rösträttsfält ute i världen.
De nya bud- skapen äro dess bättre icke endast av uppseendeväckande art, utan i hög grad ägnade att väcka välgrundade förhoppningar om kommande betydande framgångar för kvinnosaken.
Den första underrättelsen nar oss ifrån Förenta Staterna och meddelar att de båda stora politiska partierna, det demokratiska och det republikanska, under loppet av sommaren upptagit kvinnoröstratten på sina program.
Av tillgängliga uppgifter att döma synas de amerikanska kvinnorna betrakta den vid republikanernas partidag vunna segern som den betydelsefullaste.
I och med att det konservativa republikanska partiet upptagit det kvinnliga kravet på medborgarrätt bland sina programpunk- ter, har på det otvety,digaste sätt visats, att frågan har stöd och hemortsrätt även i det konservativa lägret.
Förut har kvinnorösträtten ' i Amerika av sina motståndare framställts uteslutande som ett önskemål inom en del liberala kret- sar, varmed de velat antyda att frågan saknade den bredare politiska plattform, som sympatier inom det mäktiga republikanska partiet kunde förläna den- samma.
Och nu ha republikanerna på sin partidag i Chicago den 7 juni - om ock efter stridiga debatter inom resolutionskommitten - dock under församlingens jubel upptagit medborgar- rätt för kvinnor bland de mål, för vilka de vilja arbeta, * Genom detta beslut och det analoga hos demokraterna, fattat någon månad se- nare, har kvinnorösträttsfrågan i Förenta Staterna kommit i ett helt annat läge än tillförne.
Vid kommande valtillfallen skola landets båda största partier gä till strids med rösträtt för kvinnor på programmet.
Man behöver endast tanka p i den gigantiska apparat, som brukar sattas i gång nar den stora republiken utser president, för att förstå att inför utsikten till en dylik propaganda de amerikanska röstrattskvinnorna hoppas att deras sak snart skall göra nya be- tydande landvinningar och att till de stater, vilkas kvinnor redan äro politiskt frigjorda, inom en nara liggande h m t i d skola komma andra.
Det ä r nog med allt fog den i somras vunna framgången betecknas som " den största segern hitintills. "
Denna seger har givetvis icke vunnits utan möda.
De amerikanska kvinnorna ha i själva verket arbetat oerhört och deras rörelse under de senare %ren gått i ett enda crescendo under högsta ledning av Mrs Chapman Catt.
Med avsende på initiativkraft, energi och offervillighet st8 amerikanskorna som ett högt före- döme.
Genom många olika medel, på många olika vägar ha de sökt nedslå motståndet och vinna nya anhängare, och det faller av sig självt att åtskilliga av de metoder som använts varit ameri- kanska aven i den mening, att d e varit pafallande.
Att de varit effektiva, därom vittnar den omständigheten, att de burit ett gott stycke fram mot mälet.
De
H E R T H A amerikanska kvinnorna ha i storaskaror slutit upp kring sitt krav på medborgar- rätt, en enhetlig och kraftig vilja be- själar dem och inflytande ha de vetat att förskaffa sig i skilda lager.
Resul- tatet härav börjar Framträda.
De gjorda framstegen bli den basta sporren till nya ansträngningar.
Det ar icke blott i den nya världen, som det på allvar ljusnar för kvinnor- nas sak, även i Europa ha vi mitt under brinnande krig fått ett förhopp- ningens land, och det är England.
Vid en debatt i underhuset den sistlidne 14 augusti blev det uppenbart att den man, som raknats som kvinnoröstrattens på en gång bittraste och mäktigaste mot- ståndare - premiärminister Asquith -, ändrat ställning till frågan.
Förloppet härvidar följande.
De kvinn- liga röstrattsföreningarna hade under kriget nedlagt sin politiska aktion under förutsättning att ingen rubbning företogs avgrundvalen för mannens rösträtt.
Upp- träder så ordföranden i den nationella krigskommittén sir Edward Carson med ett förslag att till tack för gäldade tjanster åt fosterlandet politisk med- borgarrätt skulle förlänas samtliga sol- dater vid har och marin.
Detta upp- kallade kvinnoröstrattens vänner, som med ratta framhöllo, att antagandet av ett sådant förslag vore en orättvisa mot kvinnorna, vilka genom sitt övertagande i stor utsträckning av det yrkesarbete mannen måst slappa för att gå i falt aven inlagt stora förtjänster om den nationella saken.
Att förbigå kvinnorna vid en rösträttsreform, som innebure en utvidgning av den manliga väljarkåren, vore en handling av otacksamhet och 291 en rattskran kning.
Frågan vac kte mycken uppmärksamhet, och det visade sig att en del Forna motståndare blivit omvända genom de kvinnliga arbetsprestationer kriget framkallat.
Kom så den dag i augusti, då regeringen framlade sin R e g i s t r a t i o n Bill, varigenom de förut röstberättigade solda terna tillförsa krades möjlighet att deltaga i valen trots militär tjänstgöring, men inga nya valman till- skapades, I sitt tal i underhuset yttrade Mr Asquith till bemötande av det Car- sonska förslaget bland annat.
I samma ögonblick som vi grip.a oss an med en utsträckning av rösträtten på grund av tjanster som visats staten, befinna vi oss inför en annan fråga avutomordentlig betydelse: Hur skall man förfara med- kvinnorna?
Jag trorinte, att man kommer att misstänka mig - antecedentia dar- vidlag tala för sig själva - för att hysa några ' särskilda önskningar eller någon predisposition för att bringa kvinnorna innanför r ö s t r a t t s s t r e ~ t, men jag har mottagit en hel del framställningar från personer, som äro bemyndigade att tala å kvinnornas vagnar, och jag måste erkänna, att dessa framställningar äro icke blott välgrundade utan sådana, mot vilka det ar omöjligt att från deras syn- punkt göra någon invändning.
De sagfi, att om vi icke göra någon ' ändring i nuvarande röstra ttsbestammelser, äro de villiga att finna sig i de förhållanden, som nu föreligga, men om parlamentet företager sig att skapa en ny klass av valman på grund av tjanster, som visats staten, måste de göra gällande - och det ar anspråk, som ingen bland oss kan bestrida - att kvinnorna gjort en lika effektiv tjänst för ' fullföljandet
av detta krig som nhgon annan grupp i samhället.
Må vara att de icke del- taga i striden i ordets bokstavliga mening, men i vapen- och ammunitionsfabriker utföra de det arbete, som mannen förut hade att göra.
De ha tagit männens plats, c e äro statens tjänare.
Vad mera är, och vad som för mig varit det avgöran- de: de framhålla,att nar kriget a r slut och nar nuvarande onormala och tillstor del övergående förhållanden skola omregle-.
ras och m a n.
skall ta itu med rekon- stru ktionen inom industrien, äga kvin- norna ett givet anspråk att bli hörda om de många frågor, som då uppstå och som antagligen för dem komma att innebära vittgående Förändringar i - deras arbetsförhållanden.
Jag kan icke tro, att underhuset vill förneka detta, och för min del vill jag uppriktigt er- känna, att det berättigade i dessa an- s p r i k icke kan bestridas.
Y Så långt Mr Asquith.
Att hans ord väckt livliga förhoppningar hos Eng- lands röstrattskravande- kvinnor och för övrigt framkallat det allra största uppseende utöver hela landet är nästan överflödigt att namna.
Pressen debat- terar frågan med iver.
Både liberala och konservativa tidningar framhålla den stora vinst för kvinnoröstratten, som premiärministerns uttalande utgör.
Flera pressorgan uppmana kvinnorna att noga taga vara på erkännandet att kvinnlig represen ration kräves för ett rättvist ordnande av industrien efter kriget och betona att denna synpunkt endast kan tillgodoses genom reformens införande snarast möjligt.
Från åtskilliga håll ha yrkande framkommit att förslag om allmän rösträtt för man och kvinnor, som en naturlig konsekvens av hela nationens insats i kriget, framläggas för parlamentet nästa vår.
Vad som kan komma ut av allt detta torde väl i närvarande stund ingen våga sig på att förutsäga, visst a r emellertid att de av kriget betingade arbetsförhål- landena och uttalandet i parlamentet skapat utsikter för de engelska kvin- nornas politiska frigörelse som aldrig förut.
Det ser ut som om krig och ammunitionstillverkning skulle bli några av de huvudfaktorer, som bringa kvin- noröstrattsfrågan till mognad i England.
Va1 må det vara tillåtet att i så fall nämna de vägar förunderliga, på vilka ödet för de engelska kvinnorna fram till politiskt medborgarskap.
Ett förödan- de krig blir medlet att skaffa samhalls- inflytande åt den hälft av nationen, som framför allt annat representerar liv- givandet och livsbevarelsen.
Aven från ett annat land i Europa ingå meddeianden om stor livaktighet kring frågan om medborgarrättens ut- sträckande till kvinnorna.
Detta a r i Holland, som frågan a r aktuell i sam- band med föreslagen utvidgning av den manliga rösträtten.
De nyss relaterade betydelsefulla händelserna i Amerika och England äro sannolikt ägnade att förbättra utsikterna för de holländska kvinnorna.
Skola dessa händelser också få be- tydelse för lösningen av d e svenska kvinnornas rösträttsfråga?
Vi avstå för tillfallet från att söka finna svaret.
Ett a r emellertid ganska visst, nämligen det bevis händelserna ute i världen bringar, att det oaktat värdskrig går an att både intressera sig för och
H E R T H A 293 - p - sträva mot lösningen av kvinnofrigor.
, det elände, all den andliga och kropps- Dessa händelser äro även ett glädjande liga nöd, som vår världsdel för när- kriterium på misstaget i de profetior, varande rymmer, börjar en svag för- som vid den inbrytande krigskatastrofen hoppningens vind att söka sig fram, förutsade en ohjälplig tillbakagång för varsla.nde o m a n d r a och ljusare kvinnornassträvan efter bättrevillkor och tider.
större inflytande i samhället.
Trots allt AXIANNE THORSTENSON.
Deutomaktenskapliga barnens ställning.
ör någon tid sedan lämnades i Hertha det kan tänkas beröra den verksamhet, äft.
3 och 4) en redogörelse för det som Barnhuset utövar.
Ehuru dirck- förslag till lag om barn utom äktenskap, .tionen ej finner några av förslagets som av Lagberedningen överlämnats till stadganden lägga några direkta hinder Kungl.
Majt.
Yttrande över detta förslag i vägen för denna verksamhet, anser har av ~ u n g l.
Majt.
infordrats från en den dock " icke otänkbart att lagens del myndigheter och korporationer, och principiella innebörd kan vid dess prak- i den mån dessa yttrande avlämnats.
ha tiska tillämpning giva anledning till korta notiser därom varit synliga i de strävanden att inkräkta på den upp- dagliga tidningarna.
Då dessa yttranden gift, varför Barnhuset tillkommit, och i regel äro grundade på stor praktisk försvåra dess ledning och administra- erfarenhet och delvis innehålla princi- tionu.
Yttrandet utmynnar därför i det piella uttalanden har det ansetts kunna yrkande, att såsom tillägg till lagen vara av intresse att här erhålla en sam- måtte givas en föreskrift att lagen icke lad framställning av det viktigaste av skall Kava något inflytande på den verk- deras innehåll.
Den redogörelse som samhet, som Allmänna Barnhuset utövar.
1 skarp motsats till.
denna åskhdning här kommer att lämnas omfattar dock endast Frågor, som kunna intressera och detta yrkande står en skrift, som även andra an direkt fackkunniga.
De av Barnhusets överläkare, professor yttranden som av Kungl.
Bef.
i de olika Jundell, ingivits till direktionen och åt- lanen avgivits rörande formerna för följer dennas skrivelse till Kungl.
Majt.
barnavårdsmannens verksamhet och Han yttrar i denna skrift bl.
a.: " Allmänna Barnhusets verksamhet angående lagen om införsel förbigås därför helt, liksom d e punkter i nedan står tydligen i uppenbar motsats mot omnämnda yttranden, vilka röra dessa de framställningar och synpunkter, som finnas i Lagberedningens förslag.
eller liknande spörsmål.
Lagberedningens förslag hindrar fader A l l m ä n n a B a r n h u s e t s d i r e k t i o n och mödrar att vara okända; det söker yttrar sig endast om förslaget i den mån förekomma att fäder och mödrar un- F @ a
' dandraga sig sin försörjningsplikt; det söker hindra att bördan av barnets vård och uppfostran lägges på den offentliga välgörenheten, när föräldrarna själva genom god vilja borde kunna uppfylla sina plikter mot barnen; det söker till- försäkra barn till battre situerade för- äldrar en uppfostran, som icke endast ä r nödtorftig utan som svarar mot för- äldrarnas battre ekonomiska ställning; det söker i möjligaste mån bibehålla sambandet mellan föräldrar och barn och särskilt mellan mor och barnu.
Principerna för Barnhusets verksam- het med " dess systematiska sarskil- jande av mor och barn och dess un- derstödjande utan åtskillnad mellan hjälpbehövande och icke hjälpbehö- vande " utdömas synnerligen bestämt, och de resultat som uppnåtts karak- teriseras som gagnlösa, där de ej varit ren t skadliga.
" Barnhuset mottager barn av all- deles okända föräldrar, om blott 800 kronor erläggas till Barnhuset vid barnets inlämning dit.
Ungefär tre fem- tedelar utav barnhusbarnen utgöres av sadana i Barnhuset fören penningsumma inlösta barn.
- - - Icke mindre i strid mot Lagberedningens huvudsyn- punkter är den andra huvuddelen av Barnhusets verksamhet, som består däruti att barn av mödrar, som under 8 mån.
gjort tjänst såsom ammor på Barnhuset, helt omhändertagas av Barn- huset, varvid dock mödrarnas barn icke få stanna alla dessa 8 månader på Barnhuset utan endast bortåt 3-4 månader.
Barnhusets verksamhet i denna del strider mot Lagberedningens förslag i bl.
a. följande punkter: då ammorna söka in p i Barnhuset göres ingen som halst utredning om ammans behov av hjälp, ännu mindre någon utredning över huruvidashon icke till- sammans med barnets fader skulle kunna taga hand om och uppfostra barnet.
Barnhusets välgörenhet kommer har, liksom då det gäller de inlösta barnen, tillgodo för dem, som behaga anlita densamma, men icke för dem, som bevisligen behöva den.
Modern berövas genom Barnhusets ingripande och försorg i så gott som alla fall varje kontakt med sitt barn, och därigenom tillintetgöres hos henne varje intresse för detsamma.
Den samhörighet mellan moder och barn, vars slitande Lagbe- redningen sökt förekomma genom att till norm sätta att modern skall vara barnets vårdare, målsman och förmyn- dare, denna samhörighet slites alltid av Barnhusetu.
- - - " Barnhusets alla utgifter och hela verksamhet har icke kunnat rädda nsgra barn.
Genom ett särskiljande av mor och barn har det därtill verkat skadligt i etiskt-social t avseende.
Lätt- naden att genom Barnhusets försorg bli kvitt barnet har bragt otaliga möd- rar att glida allt djupare utför ".
Barnavårdsbyrån i Göteborg framhåller de stötande och orättvisa förhållanden, som kunna uppkomma genom förslagets bestammelser~om barns underhållsskyldighet.
Man kan vara tveksam om ett barn, som övergivits av sina föräldrar och uppfostrats på det allmännas bekostnad, har några skyldigheter mot en far eller mor, som kanske efter 20-30 års lösdrivarliv
uppenbarar sig och kräver underhåll av sitt barn.
Själva principen om ' utom- aktens kapligt barns underhållsskyldig- het mot föräldrar anses dock vara riktig.
Det uttalas som ett önskemål att i barnmorskereglementet stadgas skyldig- het för barnmorska att då hon anlitas av ogift barnaföderska göra anmälan till Barnavårdsnämnden eller den, som fått i uppdrag mottaga anmälan.
Vidare påyrkar Byrån straffbestam- melser för försummad försörjningsplikt under framhållande av att endast har- igenom effektivitet i fråga om utkra- vande av underhållsbidrag kan vinnas.
Göteborgs Barnavårdsnämnd yttrar, sig, efter att ha livligt tillstyrkt förslagets bestämmelser ifråga om barna- vårdsman, endast angående ett par punk- ter.
Den ålder, vid vilken understöd tidigast kan upphöra, bör sättas till 16 och ej 15 år, dar ej särskilda omstän- digheter göra att barnet tidigare kan undvara understödet.
I likhet med Barnavårdsbyrån i Göte- borg påpekar nämnden behövligheten av straffbestämmelser för den som för- summar sin försörjningsplikt och beto- nar nödvändigheten av effektiva be- stämmelser jamvali fråga om gifta försum- liga familjeförsörjare, så att icke hustru och barn inom äktenskap ställas i sämre läge an ogifta mödrar och deras barn.
Barnavårdsbyråns i Stockholm yttrande a r ej avgivet av Byråns sty- relse utan av en av densamma tillsatt kommitté på fem personer.
In tresserade kunna återfinna hela yttrandet i social " Tidskrifts 6:te häfte för i år.
Inledningsvis saga sig kommitterade " med djup tillfredsställelse ha tagit del av det föreliggande förslaget och med stora förväntningar motse dess upp- höjande till lag ".
De fortsätta .darefter: " Tillståndet på det område, som det har galler att lag- stifta om, torde allmänt och grundligt förbättras allenast på det satt, att an- svarskänslan gentemot barnen, i all synnerhet hos Ederna, höjes till en helt annan nivå an den, på vilken den n u befinner sig.
Till detta mil medverkar lagstiftningen fullt effektivt, först nar den icke erkänner två slag av föraldra- skap, det ena, inom äktenskap, med- förande stora och till nästan alla livets områden sig strac kande förpliktelser, det andra, utom äktenskap, medförande åtminstone för faderna få och till om- fattningen mindre betydande konsekven- ser.
I Lagberedningens förslag ha utan tvivel de förpliktelser, som följa med faderskap utom aktens kap, i väsentlig mån blivit skärpta.
Men denna skarp- ning gäller väsentligen i ekonomiskt hänseende, och kommitterade hålla före att den bort sträcka sig aven till andra områden.
Gentemot den sats, som har blivit uppställd, eller att föräldraskap prin- cipiellt alltid bör medföra samma an- svar inför lagen, kan nu ' visserligen invandas, att konsekvenserna dock icke kunna göras i alla avseenden och för alla fall lika, ty dels nås icke alla livets områden av lagstiftningen, dels kan icke alltid beträffande barn utom äktenskap faderskapet med visshet fastslås.
Men dessa invändningar, vi1 kas riktighet full t ' ut skola erkännas, böra dock icke '
296 - - - - - - - -.
.
.
- -.
-- - - H - E R T H A hindra lagstiftaren att, så långt detta överhuvudtaget ar möjligt, låta sig ledas av den ovannamnda grundsatsen.
Tager man på olika punkter och utan tving- ande skal avstånd ' från densamma för att i stallet låta sig ledas av vad som synes praktiskt förmånligt och lämp- ligt, löper man fara att icke nå målet, ansvarskänslans höjande särskilt hos fäderna, och härav komma de parter, vilka lagen avser att skydda, barnet och dess moder, alltid ytterst att bliva lidande.
Med utgingspunkt från det nu antydda betraktelsesättet anse kommit terade i likhet med reservanten inom lagbered- ningen, hovrättsrådet K. Tiselius, att arvsrätt efter fader bör tillerkan- n a s b a r n utom a k t e n s k a p, och vilja kommitterade instämma i den motive- ring han har förebragtu.
Men icke nog härmed; tre av kom- mitténs fem ledamöter anse dessutom, att konsekvensen av denna åskådning fordrar, att barnet ock tillerkännesratt att bara faderns namn, och föreslå därför att detta blir regel, dar ej modern ön- skar motsatsen.
.
Den lägsta åldersgräns, intill vilken barnet bör ha ratt till underhåll, anses böra sattas till 16 i stallet för 15 år, och detta med hänvisning till att en sådan höjning av åldersgränsen i fattigvårds- lagen från flera håll påyrkas.
I likhet med Barnavårdsbyrån i Göteborg påpeka också kommitterade vikten av att barnmorska på administrativ vag ålägges anmäla födelse av barn utom äktenskap.
Då enligt förslaget barnavårdsman ej skall finnas, om förmyndare ar för- - --.
-- - - - - - - -- -- - - - -.
-- ordnad, men modern kan tänkas till förmyndare föreslå någon av sina nar- maste just för att undgå barnavårds- mannens kontroll, påyrka kommitterade den ändring i förslaget, att barnavårds- man skall kunna kvarst %, aven om för- myndare ar förordnad, samt att barna- vårdsmans god kännande s kall erfordras även för sådant avtal om underhåll, som slutits av annan förmyndare a n fadern eller modern.
Kommitterade instämma i Lagbered- ningens yttrande att frågan om under- hilllsbidrags Förskotterande av allmänna medel enligt det dansk-norska systemer förtjänar att val över1 la " g as.
S o c i a l s t y r e l sen, som i sitt yttrande säger sig hava " allenast ur allmänna so- ciala synpunkter agnat förslaget grans k- ning ", förklarar sig icke endast icke hava funnit anledning till erinran mot förslaget utan tvärtom hålla före, att det ar va1 agnat att tillgodose sirt behjärtansvarda syfte.
Srockholms stads Rättshjälps- k o n t o r s f ö r e s t å n d a r e har avgivit ettsakligt och intresseväckande yttrande.
ur vilket dock endast följande skall anföras.
Inlednifigsvis yttras: D De föreslagna bestan~melserna synas i stort sett vara avvägda med tillbörlig hänsyn till såväl samhällets som de olika personernas uti ifrågarande rattsförhållande intresse.
J h t e det sålunda de rättsliga kraven å fadern blivit väsentligen skärpta samt barnets och .moderns möjligheter att f$ dessa krav realiserade betydligt ökade.
synas jämväl övriga i samband med
ifrågavarande rättsförhållanden stående rättsfrågor hava blivit på ett i allmän- het tillfredsställande sätt reglerade ".
Betraffande ' vårdnaden om barnet ifrågasättes om moderns rätt, särskilt med tanke på den personliga vården om barnet, blivit tillräckligt tryggad, då lagen stadgar, att vårdnaden och för- mynderskapet skola kunna av domstol fråntagas modern, om hon finnes,ej vara lämplig .att förese barnet.
Betraffande barn inom äktenskap galla helt andra bestammelser för barns skiljande från hemmet, och " det synes ej finnas till- räcklig anledning, aven med all nödig hänsyn till det intresse barnets fader kan tänkas äga beträffande barnets uppfostran och vård, att sätta modern i en avsevärt sämre ställning än den föräldrar intaga till inom äktenskapet födda barn.
u Uttryckligt stadgande bör ock meddelas om moderns rätt till um- gänge med barnet, då förmynderskapet utövas av annan person.
.
Liksom i Barnavårdsbyrtins i Stock- holm yttrande.
påpekas risken av att ett för barnet skadligt avtal om under- håll kan komma att slutas, om barna- vårdsmannens befogenhet upphör i och med det att formyndare tillsatts.
För- myndaren anses nämligen ej alltid bliva lika väl skickad som barnavårdsmannen att bevaka barnets intressen.
I fråga om arvsrätten efter fader pipekas, att anledningen till de utom- äktenskapliga barnens mindre aktade stallning delvis ä r att söka i positiva lagstadganden till deras nackdel.
Genom en rad av stadganden ökar nu Lagbe- redningens förslag avsevärt faderns skyldigheter och rättigheter mot barnet.
Då dessa stadganden givetvis aven grunda sig på känslan av det starka blodsband, som förefinnes mellan fadern och barnet, hade det varit en naturlig konsekvens att dessa .stadganden fått åtföljas av stadginde om rätt för bar- net till arv efter fadern.
Det påpekas vidare, att för ett barn, som på grund av faderns ekonomiska villkor tiller- känts en uppfostran, som socialt höjt det över omgivningen, kommer det att kannas som en större ' orättvisa att ej få del av " hans kvarlåtenskap än vad det skulle göra med bibehållande av nuvarande bestammelser om barnets underhåll och uppfostran.
Slutligen framhålles, att " flertalet av de skal, som tala emot införandet av arvsrätt för barnet efter fadern, göra sig star- kast gällande i de fall, då föräldrarnas ekonomiska och sociala ställning ä r väsentligen olika, under det att, då för.
aldrarna äro i stort sett ekonomiskt och .socialt jämställda, samma skäl för- lora det mesta av sin betydelse.
Då likväl, såsom statistiken utvisar, frågan om de utomäktenskapliga barnens rätts- liga ställning i främsta rummet ar en fråga för de breda lagren av befolk- ningen, synes det ej vara mera än till- börligt, att dessas uppfattning och be- fogade intressen i den nya lagstiftningen erhålla ett särskilt beaktande och att ej de förvisso fullt berättigade invänd- ningar och betänkligheter, som i denna fråga kunna framställas med hänsyn till de bättre situerade klassernas in- tresse och känslostämningar, tillmätas allt för avgörande betydelsecc.
Yttrandet avslutas med ett framhål- lande därav, att då trots införsellagen, ' '
det i många fall kommer att inträffa, att bidrag ej kan utfås, det ä r av största betydelse att - såsom i Danmark och Norge - mor och barn av det all- männa tillförsäkras erfoderligt under- stöd, som ej har karaktär av fattigvård.
Till detta yttrande äro fogade uttalan- den av tre av styrelsens medlemmar.
Dessa uttrycka en delvis avvikande mening.
En ledamot ställer sig sålunda bestämt avvisande och, en tveksam mot arvsrätten efter fadern.
En annan icke blott förordar densamma utan på- yrkar ock, att barnet skall erhålla ratt till faderns namn, samt påpekar vidare, att ehuru moderns ratt att vara okänd bortfaller, sådana åtgärder böra vidtagas att modern skyddas för att vetskapen om hennes moderskap i onödan blir kant, där det skulle försvåra hennes möjligheter att försörja sig.
Detta anses delvis kunna ske genom instruktionen för barnavårdsman samt därigenom att den nu praktiserade regeln, att barnet ej upptages på moderns flyttningsbetyg, nar hon ej har barnet hos sig, stad- fästes.
Fadern bör ock antecknas i kyrkoboken.
Kritstreck.
H önan, som tror sig ingärdad av ett kritstreck på marken och inte vågar överskrida dess grans, .det a r en känd figur och en komisk figur, eller hur?
Människor, nationer, bundna inom- var sina vissa, av alla neutrala argument orubbade förestallningsgranser,för vilkas bestånd de kampa på liv och död, det ä r oss sannerligen ingen komisk figur, det a r ett djupt tragiskt skildespel.
Därför att det a r vi människor, som dåras.
Uppleves då verkligen tragiken av oss, vi som sitta här hemma i Sverge och hösta in vinst av andras nöd, som köpa mera hos juvelerarna än någonsin förr och som knappast gitta ögna igenom rapporterna om huru många tusen det var som stupade för att slaglinjen dar eller där flyttades några fot längre fram eller tillbaka igen?
Vi som ha " freden " ickesomviljaoch psykiskverklighet utan som ett för handen varande till- stånd, ett bekvämt och Önskvärt tillstånd.
Hos oss, där " freden " bor, har själva o r d e t fred t. o. m. ritat fast ett nytt kritstreck, det a r vordet p a r t i b e t e c k - n i n g.
Den som öppet " talar för freda a r vänster; den som kritiserar fredsdemon- strationer a r höger.
Med ens har en ordgud uppstått, som helt plötsligt får sin vi k hädanU-besvärjelse eller sitt rök- offer; fanatismens hjulmaskin går sig varm kring ordguden i med eller mot, allt under det den majestätiska, psykiska verklighet, som ger ordet klang och höghet och vilja och mening, av både anhängare och motståndare tränges undan och glömmes.
Nar man under några sommardagar - till sin skam, tycker man nästan - förmått slumra ifrån den ständiga för- nimmelsen av människoliv som brista och kulor som vissla och aven från hela det ordmaskineri, i vilket man rört
H.E R T H A 7 sig med sitt f ö r och e m o t, och åter vaknar upp - då förefaller det med ens så sällsamt, detta faktum, att jyst d e, hos vilka varje ny dags krigslidande gör hela väsendets längtan till ett standigt, standigt sjalens rop efter f r e d e n, i djup tystnad åkalla henne såsom en " vars namn man icke namna vågar ", medan vi ' icke-krigslidande ingalunda draga oss för, nej kanna oss .förpliktade att i o r d e n åkalla, motbesvarja eller demonstrera till F r e d e n s namn!
H o vet om hon själv icke säger till oss, som icke tröttna att ropa hennes namn: " Jag kände eder aldrigu.
Den som ar i ett sommarland bland blommor och gräs, med den tigande skogen som vakt kring sin varld, kom- mer lätt nog att bli lik barnen, innan de lart sig saga efter de färdiga man- nisko-orden och ännu bara ligga med vidöppna ögon och fånga in den nya varld de vaknat till, okunniga om värdet av alla slags kritstreck, som människorna ritat.
Och av alla de ordgudar, som tussa ihop de vuxna, så att de till sist ej Iangre varsna frånvaron eller nar- varon av de sjalens v e r k l i g h e t e r, som deras ord en gång ville beteckna.
Ljusnade man till en enda sådan barnblick, si då ramlade de flesta orden menings- lösa bort från människornas munnar; dar blev ett slags domedag, då Vår Herre såg oss nakna intill margen, alla oss idealister, radikaler och moderater, unghögrar och kvinnosakskvinnor, socio- loger och pedagoger, teologer och ateister, som haft så mycket grant ordpynt pA oss, valkar, peruker, puder, glitter eller trasor, lumpor, mögel - - Och eftersom vi nu för ett 5gonblick gå i barndom - 299 allesamman, så a r ju förstås Gammel- far .åter den store och värdige.
Och det hörs, som om han kallade i skogs- suset: " Innan stormen kom, små barn, så kunde ni få sitta dar och sy dock- kläder åt alla edra små åsikter och talanger och önskningar och aven pynta e r själva med andras.
fabrikat.
Ni fick lov till det - allt har ju sin tid.
Men nu, små barn, a r det en mycket allvar- sammare tid, som stundar.
Nu skall ni kunna k l ä u t a v e r allt som ni ståtat i, nu skall ni våga lagga bort varenda bit som inte a r ni, om an det ser ut som om intet alls blev kvar av er.
Nu skall ni inte Iangre tala hög-.
viktigt och snusförnuftigt i " frågornaa, utan nu skall ni modigt vidgå allt vad ni i n t e kan .och i n t e vet och ännu in t e maktar att vi1 j a, bara småönska och ordsprida.
Nu skall ni kunna vad traden kan, nar höstvinden blir sand till dem; ty förr an ni lagt av allt som rasslar visset av svunna somrar, förr kan dar inte bli ny årstid på jorden! "
- Men blir det inte olidligt, om ' alla kronors lövverk, som med vanligt sus snuddade vid varandra, måste falla till marken och vi allesamman bara få tyst blomlös vinter, då intet löv spricker och inga kallor porla och alla blad- tomma trad ha kommit Iangre bort från varandra??
- - Och kvinnorna, som just bara hade börjat finna ord och uttryck för en ny solidaritet, nar stormen kom - - - skall fimbulvintern döda vad de vor0 på vag att bara in i historien?
Plötsligt uppdyker en erinran från en folkfylld gata.
Det a r inte Vår Herre, som talar, det a r den lille irländaren jag hörde vid Nelsonmonumentet för
flere år se ' n.
' Varför jag vill ha kvin- norna in?
Jo det ar just för att de i n t e förstår sig på politik, för att de på vår gamla ruttna " politika ska se med friska ogrumlade ögon och djärvt komma och fråga oss: ' Varför gör Ni så? '
- alldeles som min lille son till min stora blygsel ibland frågar mig: ' Varför gör pappa så? ' "
Tider ha funnits då det var oss kvin- nor angeläget att visa och liksom satta upp på plakat allt vad vi kunde och förmådde; då vi fingo lov att göra lista på våra skaldinnor, skulptriser etc. för att visa vad vi dugde till.
Kanske kan n u tiden vara inne att rakna oss till vinning något av allt det vi in t e äro i stånd till.
Att vi inte kunna gå ut i krig ar nästan grymt att förhäva .sig över just nu, änskönt det för visso a r något positivt i den oförmågan, något som borde nödga just oss mot f r e d e n till, som viljans, s j ä l s v e r k l i g h e t e n s, g a r n i n g e n s fred, ej tillståndets eller ordens eller knapparnas!
Voro vi må- hända, också vi, på vippen att berömma oss av att vara utpräglat liberala, kon- servativa, moderata, radikala, socialister etc. efter de vederbörligen uppritade kritstrecken, som ingen ortodox får ostraffat överskrida?
- Ack, låt oss numera hallre berömma oss av att i c k e vara något av detta; låt oss ej gå vilse på stigar, som äro gamla och nötta, utan stå färdiga att satta in nytt liv och obekymrat vandra fram över gamla kritstreck.
F r e d.
K v i n n o s a k.
- S e dar två ordgudar, som alltid kommit mitt hjärta att dallra i fromma önskningar!
Jag höll på att nöjas med ett par kritstreck till att bättre basa in mig i, det marker jag nu.
Men ordens p s y k i s k a v a l ö r ar det, som måste få vilja, verklighet och väsen; ' och ju innerligare längtan växer efter v e r k l ig h e t, ju kraftlösare och blekare och tommare förefalla en alla ordfetischerna, har du inte märkt det?
Nya v e r k l i g h e t e r, icke önske- ting, måste födas till varlden - vilje- verkligheter, vilkas vasen vi ej på för- hand kunna utrita och för vilka var världsdel våndas intill margen och dar kvinnorna skulle ha den vaknaste hjalpar- blicken.
Och om kvinnornas kamp, kvinnornas rop, kvinnornas arbete, kvinnornas sak underkännas, så låt gå, om andra ickearo solidariska med oss - bara vi icke förgäta att vara solidariska med alla de andra.
De, som i denna splittringens tid innerst makta solidari- teten med alla, folken, mannen, kvin- norna och barnen -.
de bara p % de starkaste möjligheterna han mot fred, fölle smädeord an så tätt och vore det an så långt till att bli förstått, detta stora positiva, som ligger inunder allt vad vi i c k e kunde.
Låt oss inte fångas in under gamla formler, gamla partier, gamla namn, vi som en dag skola sätta in nya krafter i samhallslivet, kanske medan ännu den svåra våndan för ett nytt tidevarv genomleves.
Låt oss ärligt medge, nej påpeka allt vad vi i c k e äro i stånd till, lit oss val akta oss för att göra hittills- varande kraftprestationer till - krit- streck, som mura in oss, som binda vår framtidslinje.
Ett rop går över varlden på nativitet till ersättande av manniskoförlusterna.
Till kvinnorna gAr ropet, att icke låta slaktet dö, utan för- nyas.
Men något ännu ' viktigare a n att
H E R T H A -- 30 1 varandra, uppskatta och akta vira folk varandra ömsesidigt.
Vi ha levat genom era musiker, era tänkare, era diktare som ni genom vira.
.I själva kriget känna vira soldater, som ställts emot varandra, samma deltagande för varandra sa fort de upphöra att sliss.
Pi grund härav och .upprörda av alla de arekrankningar, som pressen är full utav, vilja vi bringa alla de i striden fallna männen v i r beundran och smärtfyllda sympati.
Vi fransyskor, vilkas land ar invaderat, vilja till- ropa e r detta, och vi dröja icke med att taga EMILIA FOGELKLOU.
första steget e r till mötes.
Vi veta att de flesta av e r miste tanka som vi - och vi vilja säga er, att vi äro systrar och att vi älska er.
föda barn a r det frågan om: det galler att föda m a n n i s k o r inom mänskligheten, människor som .med barns frimodighet villigt erkänna .all sin okunnighet, oför- måga och blindhetgentemot alla d e gamla hämmande, hedrade kritstreck och ord- gudar, som hindra människor att se ord som ord, saker som saker och män- nis kor alltid mänskligt.
Trots allt.
F ranska kvinnor tillställde för någon tid sedan de tyska kvinnorna följande öppna brev: Sedan 19 minader dö i varje minut, fulla av hälsa, kraft, ungdom och förhoppningar, man vilka bort leva.
Nar p i den ena eller den andra krigs- skideplatsen befälhavarna bestämma sig för of- fensiven, försvinna ur livet tusenden i timmen, tiotusenden om dagen.
.
.
Och SH gir det undan, ildersklass efter ilders- klass - .våra barn vaxa upp för döden.
Krigets onda är detsamma i alla de krigförande länderna.
Lidandets gemensamhet har inom varje land skapat en stark broderskapskänsla inför döden och sorgen.
I varje land flocka sig man och kvinnor samman om fäderneslandet som lider: enighet i kärlek till de vira och därutöver enighet i hat till andra, i hat till fienden.
Det a r si.latt att blisa upp detta hat.
Å ömse sidor och genom liknande förfarings- sätt vill man övertyga oss att vi äro förorättade och hotade.
Lit oss höra upp att lyssna till denna hat- hets.
Ty det finns icke hat mellan det ena folket och det andra; det, finnes inte hos ergentemot oss och inte hos oss gentemot e r varken hat- känslor eller 1ig hämndtörst eller ett utmanande sinnelag.
Hos oss alla lever blott samma tro p i samma rättfärdighet, samma dagtingande inför samma lidande.
I den m i n de verkligen känt En grupp tyska kvinnor besvarade på följandi: sätt denna hälsning: Med frin hjärtat giende känslor av den var-.
maste tack ha tyska kvinnor mottagit franska kvinnors halsning och halsa dem tillbaka i samma anda!
Vi tanka som ni!
Vi känna som ni!
Vi lida som ' ni!
Dock, en dödsfasa sidan som detta krigs har världen ännu aldrig genom- levt, detta kanna alla länders kvinnor med samma styrka och samma innerlighet, men just denna samma förnimmelse svetsar oss samman, som den flammande ligan härdar järnet till stil, och lär oss att uttala den heliga ed, som vi dessa tunga tider svara och som, outtalad, alla förstä, emedan alla tanb a, kanna och lida p i samma sätt.
Nar en gång denna katastrof är förbi, d i s.kal l m a n f i n n a a l l a n a t i o n e r s k v i n n o r i verk- s a m h e t för att göra ett upprepande av detta till- s t h d för alltid omöjligt Detta som hälsning tillbaka till de franska kvinnorna!
Osterri kiska kvinnor skickade genom In ternationaal " d e franska kvinnorna detta brev: ed djup rörelse ha vi last de varma ord, " som de franska kvinnorna riktat till Tysklands kvinnor.
Er av kärleksfull mänsklighet upplysta blick har genomskådat den Iögnvavnad, som egen- nyttiga krafter äro i färd med att breda ut mel- lan Europas folk.
Även vi österrikerskor, vilkas man sisom tyskarnas bundsförvanter dragit i falt mot Frankrikes man, kanna det som ett behov att uttala att denna fiendskap gör oss ont.
Även.
-
vi äro övertygade att den ingenstädes vuxit fram ur hat eller missaktning det ena eller andra folket emellan utan blott ar den obevekliga tvlngs- följden av det mänskliga samhällets felaktiga organisation och dess ekonomiska urartning.
Vi kvinnor aga ingen makt att göra detta fruk- tansvärda, som sker, nigot avbräck, men vi sta icke vanmäktiga i fdga om att träda upp mot hatet och förtalet, missaktningen och förklenan- det nationerna emellan, och vi, H vir sida, veta fullt ut att uppskatta och vörda den franska nationens värde och ära, veta väl vad ~ u r o ~ har att tacka den stora revolutionens land för, det land, där människornas rättigheter prokla- merades.
Vi hoppas p i en tid, d i frihet, jämlikhet och broderskap ocksi skola göras gällande nationerria emellan, en tid, d l alla nationers män och kvin- nor gemensamt föra det krig, som ensamt är mänskligheten värdigt, krig mot elände och okul- tur.
P i att förbereda denna tid vilja vi arbeta - i brinnande längtan efter den sträcka vi i anden alla länders kvinnor händerna och fyllas av tacksamhet, d i frisinne och själsstorhet lindra a var förfärliga känsla av vanmakt och förstärka vår tro p i framtiden.
Ellen Keys " riksdagsmotioner ".
h a d e redaktör!
helt riktigt och naturligt; mången av oss anser nog till och med att den a r blott alltför ringa i vika dagar.
Ochdock, ägde Förespråkare uti riksförsamlingen nog a r det val både rimligt och riktigt och att särskilt de intressen, vilka natur- att aven föräldrar för sin gärning st8 ligen ligga oss kvinnor närmast att främst till ansvar inför någon mer an sitt eget bevaka, dar vore Företrädda och om man samvete.
Det samhälle, i vars hägn de vidare skulle anta, att Ellen Key - leva, som ger dem skydd till liv och naturligtvis - vore en av våra represen- egendom, som gratis hjälper dem med tanter uti riksförsamlingen, vad skulle den grundläggande undervisning de man då vara hågad att saga med an- behöva åt sina barn (på sina håll med ledning av de motioner, som hon i ty dessas an ytterligare utbildning), nog fall sagt sig vilja väcka?
För min del har vi1 detta samhälle rätt att å sin sida stal ' a upp vissa fordringar på f6r- ville jag yttra följande: Ellen Key har redan mottagit aldrarna?
Nog har val samhället fog en gensaga mot det övervakande av för att bland annat kräva att barnen, hemmen, som " halsovårdskvinnan " de framtida medborgarna, icke i hemmet skulle utöva.
Vi betrakta val också alla eller genom hemmets Förvållande ut- hemmet som ett avskilt, Fridlyst område, sattas för farligheter, som skada dem dar man får rå sig själv och kan begära till kropp och sjal, som göra dem till att slippa närgångna blickar.
Och för- sjuklingar eller brottslingar, vilka i fram- äldrarnas myndighet över barnen, den tiden skola tynga eller skada samhället?
betrakta vi val också såsom någo; blott Nog har samhället ratt att begaraavföral- m man för ett ögonblick skulle O anta, att vi i Sverge hunnit så långt, att alla samhällets vitala intressen _
H E R T H A drarna att de skola uppfostra sina barn till friska, hederliga och laglydiga med- borgare.
Endast de föräldrar, som detta göra, äro ju värdiga medborgare uti ett val ordnat samhälle.
Men ar detta riktigt, nog ar det val då också blott på sin plats, att samhället på ett eller annat satt kontrollerar att föräldrarna verkligen.
uppfylla de skyldigheter de i egenskap av föräldrar ha gentemot samhället.
Det ar emellertid en sak att invända gentemot detta resonemang, och det a r följande: Om samhället har fog för att uppställa de nämnda fodringarna på hemmen och om det för sin välfärds skull m å s t e stalla dem, då ar det ju.
i alla fall nödvändigt att samh,allet lagar så att det för hemmen ar möjligt att fylla dessa, det vill säga, samhället måste bereda möjlighet till utbildning för hemmetsuppgifter.
Som den förnämsta delen av dessa uppgifter faller på möd- rarna, ar det kvinnornas utbildning det gäller.
Redan i n n a n kvinnorna blivit mödrar, i n n a n de bilda hem, böra de sättas i tillfälle att inhämta grunderna för hemmets ekonomiska, hygieniska och moraliska skötsel.
Nu .ar emellertid i vårt kara land förhållandet det, att samhället ännu icke aktat nödigt att bereda kvinnorna till- fälle till utbildning uti hemmets varv.
Jo, 191 2 gjordes verkligen en liten bör- t 303 jan därtill i det riksdagen dA beslutade om anslag till lanthushållsskolor (ehuru med tyvar allför kortvariga kurser).
I år skulle ytterligarz ett steg ha kunnat tagas, då ju Kgl.
Mj:t. framlade en pro- position om anslag till husmodersskolor i stader och stadsliknande sam hallen.
Men statsutskottet förstod tydligen ej sakens vikt; ty det fann ingen tid att pröva ärendet, varför detta alltjämt ligger och vantar.
Jag menar nu, att av de tvååtgarderna, undervisning och kontroll, den förra ar den viktigaste och den som bör komma först.
Behövs då kanske icke kontrollen ?Josakerligen.
Med kännedom om svenskarnas ytterliga ömtålighet om sin personliga frihet undrar man bara vilka former den ovilja skulle ta, som skulle möta den av Ellen Key tänkta kontrollen, hur fruktansvärda val de skrin skulle bli, som från alla håll skulle höjas över densamma.
Men skulle det verkligen kunna in- träffa att svenska folkets representanter vore vidsynta nogatt besluta och svenska f01 ket fosterlandsälskande nog att genom- föra de radikala mått och steg, som Ellen Keys framkastade motioner inne- bära - ja, då har hon helt säkert ratt uti att svenskarna skulle bli jordens starkaste folk.
KAROLINA WIDERSTR~M.
En av de glömda.
" F aster Augusta Fortfar i sin puttrighet mot mig, hennes skola blir sämre för hvarje dag, an tanker hon - bli Postlins- målerska på Rörstrand, an tanker hon resa utrikes, med ett ord, hon tänker på allt utom på s i n skola. "
Det ä r en ung brorsdotter till A u g u s t a p l a g e m a r i n, som i oktober 1841 i ett brev till sina föräldrar i Norrland faller den hårda domen över fasterns skola i Stockholm och med ungdomens omed- vetna hjärtlöshet kallt omnämner planer och förhoppningar, som for den äldre kvinnan betydde allt, liv och framtid.
Den unga flickan hade samma å r på sommaren slutat i den av henne nu så skarpt bedömda skolan och börjat i Edgrenska flickpensionen, varifrån hon redan tidigare skrivit att dar a r " en annan ordning an hos Faster Augusta.
Det a r 5 Lärare i öfra classen - - Flickorna a r mycket snälla der, i synner- het i Historien och Ceographien, ty d e veta hvartenda årtal, och händelse fran d e mest avlägsna tider, och deruti står jag långt efter, emedan jag väl kan hafva last den lika mycket som de, men när jag last upp min laxa så hörde jag aldrig mer talas om den.
Men har i skolan repeteras allt hvad man last, dagligen, fastan i största korthet. "
Kritiken av Augusta Plagemanns lilla skola och den för henne ofördelaktiga jämförelsen.
med den efter tidens för- hållanden framstående Edgrenska pen- sionen var troligen fullt rättvis.
Men vad ar icke dessmindre därom ytterligare att saga?
" Anna Katarina Augusta Plagemann, målarinna, f. 28 mars 1799 i Stockholm, d.
26 maj 1888 i Karlskrona, var elev av J.
L. Jensen i Köpenhamn, målade blommor och stilleben och förestod n8gon tid en skola i Stockholmu.
Så lyder den korta biografiska notisen om Augusta Plagernann i Nordisk Familjebok, och i parentationen över framlidne rektorn vid Tyska skolan i Stockholm F. F. Plagemann, hennes far, nämnes hon som " kand för sin talent i frukt- och blomstermålning, musi k och flere moder- na kunskaper och biträdande sin syster vid hennes pensionsanstalt för några unga flickor i Carlskrona. "
Vad gömmes ej, sammanställt med den unga släktingens brevmeddelanden, av bitter livstragik i dessa två kort- fattade personuppgifter.
I stark förkortning perspektivet av ett till misslyckande dömt liv, sådant det genom kringskurna möjligheter ge- staltat sig, ned genom tiderna, för tusende kvinnor, med mer eller mindre given begåvning i en viss riktning och med Iiknande ansatser till frigörelse.
D a r fö r att för dessa, kvinnorna, svårigheterna varit så andligt mycket större och oöver- komligare an för mannen, aven dar om- ständigheterna i övrigt kunnat vara likartade.
Ty så ställde det sig för Augusta Plagemann, bristande utbildning för det arbete, som förhållandena tvingade henne in i för en torftig utkomsts skull, och således utan möjlighet att där vara till fyllest.
- och ingen utväg till att f i gå
-- H E R T H A vidare på den vag, dit hennes direkta och erkända anlag pekade.
Det a r till största delen på fri hand man måste draga upp konturerna av hennesliv.
släktkrönikan har ickemycket mer att meddela an vad redan antytts, och andra efterforskningar ha haft föga mer givande resultat.
H u r länge " skolana i Stockholm existerade a r icke bekant, men att målningen vid denna tid icke åsidosattes, därom vittnar hennes del- tagande i " De fria konsternas exposi- tion " 1843 i Prins Carls palats.
Och om hennes dar utställda saker ha vi ett vitsord av själva Fredrika Bremer, som i Aftonbladet av den 6 maj har en schvungfull artikel om utställningen, inledd med det varnande citatet: " Mitt herrskap!
Jag säger som jag tycker! "
.
Efter att med an skarp, än vanlig .penna ha utdelat klander och beröm åt olika håll och låtit nier och mindre kända namn passera revy, skriver Fred- rika Bremer: " Vi komma nu in i ett litet rum, som med sina blyerts- och svartkritsteckningar gör ett slags grans- skilnad emellan färgernas båda gebiter i norr och söder, och - men vänta litet!
H a vi icke, i de salar vi genom- vandrat, alltemellanåt erfarit en angenäm känsla, ett nöje, sådant som ingifves af naturens täckaste föremål, af friska blom- mor, bar och frukter?
Jo visst!
H a vi, icke afven inför dem, ibland erfarit en plågsam känsla?
J o visst!
Ty vi vor0 törstiga och kände munnen vattnas vid de saftiga klasarne, framför allt af baren i ett visst kålblad, och - vi hade ingenting derföre.
För denna tantaliska plåga anklaga vi högtidligen mamsell Augusta .Plageman, afvensom vi tacka henne -- 305 för den sanna njutning, hennes master- skap i denna sköna grei?
af konsten ' skänkt oss.
Hon målar " con amoreu, hvilket synes så val af mängden af hennes arbeten, som af det fulländade af nästan alla, af kompositionens poetiska behag och af föremilens friska natur- sanning.
Flera taflor af döda fåglar, målade af samma hand, torde vara mycket förträffliga; vi tro afven, att så ar, men - vi tycka icke om döda och upp- hängda fåglar.
En liten fågel, liggande på sin friska enrisqvist, har likväl något försonat oss, och vi skulle öfver den skrifva en elegie, om vi icke nu måste gå vidareu.
Kan man gissa på att detta tillfälle För Augusta Plagemann att göra sin konst kand inte endast inbragte henne uppmuntran och beröm utan aven kom att ekonomiskt jämna vägen för henne och bereda henne utväg till den utrikes- resa, som vi hört hon gick och drömde om under det hon med sina otillrack- liga resurser försökte sig på lararekallet?
Visst a r att hon, om pli kortare eller längre tid a r mig obekant, 1844 uppe- hållit sig i Tyskland.
Det a r ett egendomligt rörande litet bevis härpå, som jag anträffat, vilket emellertid intet säger oss om vad nytta Augusta Plagemann haft för sig själv och sin konst av denna resa utan endast ger oss en antydan om en vanskaplig och intellektuell förbindelse mellan ' henne och en av tidens kampande och sökande andar, Nils Ignell, Schleiermachers han- givne lärjunge och förkunnare.
Bland bevarade brev till Nils Ignell, i Nordiska Museets arkiv, påträffas ett samman- viket papper, som omsluter två små.
bleknade penséer; utanpå papperet står med Ignells stil: Fran Schleiermachers Graf af Augiista Plagemann 1844 ".
Detta a r allt vad vi veta om hennes Tysklandsvistelse - en pilgrimsfärd till Schleiermachers grav.
Det är likaledes genom Nils Ignell jag spårat något ur ännu ett skede av Augusta Plagemanns liv, i ett brev från henne till honom av 1847.
Att hon mycket lidit ochgenomgått mycket under de år, som farit, framgår tydligt av brevet, liksom att dessa sista år fört benne till Karlskrona och till den syster, vid vilkens " pensionsanstalt för några unga flickoru hon i parentationen över fadern säges ha varit verksam.
Brevet ar nämligen daterat Karlskrona.
Det må har tala för sig självt.
.
- " S.
H.
T.
Troligen larer det väcka förundran att emottaga dessa rader ifrån en person som törhända afven i Edra ögon anses vara en tillintetgjord varelse men, tro ej det; Gud ar trofast om Han an pröfvar och luttrar sina barn och medvetandet att af kärlek till Honom hafva tänkt handla t och lidit öfvervager verldens dom.
Ej oförtjent var agan för lit till min fosterjord och anspråk på tack- samhet och deltagande, och måtte mitt knot och min misströstan förlåtas så visst jag vill bjuda till att glömma och förlåta!
Att découragerad och sjuk sakna vård och uppmuntran och nödgas för att undgå en lössläppt afunds gäckerier anta condition i ett hus der inbördes kif aflagsnade .allt umgänge var justej så roligt men, vägen skulle leda hit och jag är nöjd.
En oförmodad nyhet från Tyskland har gifvit mig en gnista hopp om min önskans möjliga framgång och det ar nog for att uppmuntra min flit men - ingen flit hjelper för att tillvinna sig Konstföreningens ynnest som påstås hsfva ändrat sina åsigter och nyligen återsandt en stor tafla som jag arbetat efter basta vetskap samt en dito mindre som jag trodde säljbar för sin nyhet.
Lectioner kan jag val få her i bide språk och rita men icke utan scrupler skulle jag gå min syster i vägen.
Skulle jag således ej som biträde vid försvensk- ningen af Tyska fransyska och Engelska böcker, genom några timmars syssel- sättning hvar eftermiddag finna nägon inkomst som tillät mig i ro begagna förmiddagarne till min målning.
Jag känner så temmeligen Ert tänkesätt och tviflar ej att jag i valet af lectur.
skulle finna det ratta, afven tror jag att mina Tyska bekanta nog skaffade mig något nytt och nyttigt i uppfostringsvag men icke känner jag verldens kraf och ehuru verksamhet för det goda alltid varit mitt hufvudsyfte, måste ju afven bröd komma i frågan.
Jag ville derföre arbeta under Er ledning och anonymt.
Var god och meddela mig Edra Tankar och, om möjligt, bistå mig med råd och dåd likväl utan att namna mig i detta * hänseende för någon.
----------- Gerlachs förkl.
öfver Nya Testam.
på Tyska ar nu min egen varde hus- predikant och så slipper jag om vintern inandas den för mig så skadliga hvalf- lukten för hvars skuld jag i 20 år hållit mig till fransyska kyrkan, och, det må nu vara af sjöluften saltsjöbaden eller
_ __ __.
__ _.
.
.
H E R T H A ._________ --. ---- ___ -- _____ det sydligare climatet men min hufvud- värk ä r för första gången i ' min lifstid försvunnen och med hälsans återkomst kan jag till och med skämta öfver mitt fordna artistli ' f, och verldens vivat och periat.
Tack derföre för profetian att det åter skulle bli lugnt och klart, ja med Guds hjelp blir det val så.
underrättelsen om Konstnarsgillet har gjort mig mycken glädje, men glöm ej de stackars fruntimren som bundna af usla fördomar och gisslade af sina lågsintare.
medsystrars tungor, måste smyga skuggrädda eller våga en utflykt för att kanske, utmattade sjunka för det blandande ljus som lyser på hinsidan hafvet.
Laga att våra Svenskor komma underfund med Tyska fruntimrens satt att bota afundsjuka naml: att emedan den a r kräftartad måste den öppnas och att den fräter mindre då den öppet bekännes.
Ja, tröttna ej ' ooh kan jag osedd och onämnd gagna i något som ej öfverstiger min förmåga så a r jag villig därtill.
Med högaktning teknar Carlskr.
d.
2 juli 1847 A. Plagemann.
P.
S.
I dag ha vi haft mycket nytt att se ty en Rysk Escader har kommit utanför Carlskrona (på vanlig fot det förstås.)
För att ej passera för stursk har jag hos Rothlieb anhållit om pension efter mina föräldrar men, hvad jag alltid trott, Fatt korgen och a r således afven herigenoni berättigad att vistas hvar jag vill.
Kom blott val ihåg att det ej a r talangen utan brödet man missunnar miog ch att man ej skall förlåta mig 307 något medel att vinna det senare för att förkofra det förra, och var discret.
Namn mig aldrig För en fru B., hon hon ar giftig och hjertlös åtminstone var hon det emot mig.
För mitt kall och mitt lynne är ' lifvet i Guds fria natur lämpligare än i någon Stockholms- grand och blommor och näktergalar fullt ut så bra som smuts och f ' olianter.
Mängens gäckande.
tröstegrunder och råd ha blott allt för.
klart visat mig hvar deras s k o klämt mast, och att gäcka en lidande genom usla raillerier ar lågsint om än qvickt.
Min adress ar: C a r l s k r o n a åtföljer fru Sophie Lindegrens bref.
Var god och återsänd mig detta bref corrigeradt ty jag vill med flit förbättra min svenska. ' '
* Fru Sophie Lindegren var den ovan- nämnda systern, sedan 1823 gift med varvsinspektoren Gustaf Lindegren i Karlskrona och bosatt dar.
O m Augusta Plagemann under de fyrtioett å r av hennes liv, som ännu återstodo henne efter den tidpunkt detta brev skrevs till Nils Ignell, utan avbrott var bosatt i Karlskrona, har jag ej kunnat förvissa mig om.
Men att hon dog dar 1888 veta vi redan.
Och den som skriver detta minns från sin tidigare barndom ett gammalt mörkt, överskuggat trähus i en liten trädgård vid Alamedan i Karlskrona.
Dar bodde ritlararinan i de lägre klasserna av flickskolan, " mam- sell " Lindegren.
För oss barn var mamsell Lindegren nilgot redan gammalt, förtorkat och dammgrått, illa halt var hon också, och aldrig reflekterade vi val över hur hennes liv förrann, medan
hon lärde oss, tanklösa barn i d e lägsta klasserna, - högre upp fingo vi ju en manlig lärare, en a r t is t- teckningens första hemligheter.
Vad visste vi också om hennes gamla moster, " mamsellu Plagemann, som ävenledes skulle bo i det gamla trähuset i den mörka gamla trädgården.
Kanske någon av oss hade en dunkel aning om att hon " målade " eller rättare sagt hade gjort det, men det väckte inga föreställiiingar till liv hos oss.
Och livet gick sin jämna, oavbrutna gäng i den lilla staden, med allt intresse samlat kring vad flottan tillhörde, och i det gamla huset satt den gamla konst- närinnan - som val givit den yngre systerdottern den handledning och under- visning, som satte henne i stånd att bli ritlärarinna, i de lägre klasserna, - - och hade val då redan sedan länge lagt undan alla önskningar och för- hoppningar.
Okänd eller glömd .satt hon där i den undangömda staden, vid sidan av livet; en .och annan ute i världen kanske mindes att Augusta Plagemann nämnts som millarinna, men hennes frukt- och blomsterstycken - de bästa i verkligt gott gammalt holländskt manér och som skulle väl försvarat sin plats - vor0 som försvunna, hade icke funnit väg till museer eller konstsamlingar.
Någon uppmuntran eller hjälp från existe- rande konstnarssammanslutningar nådde henne väl icke häller, ännu mindre nu än när hon för Nils Ignell klagade över deras uteblivande.
Och havsvindarna svepte som Förr genom ö-stadens breda gator, Alamedans lummiga lindar blommade och doftade i ljumma julikvallar, i den lilla trädgården framför det låga gamla huset växte syren- häckarna högre och Frodigare, medan å r lades till år, men för Augusta Plage- mann stod livet stilla.
Stilla, ännu mera stilla till och med än för mången annan av de avsides sittande, icke medräknade kvinnorna - därför att hon dock haft en hög gåva, haft vilja till och heta önskningar att göra nigot av den.
ELLEN KLEMAN.
A.-B.
Nordiska Kompaniet.
Textilafdelningen Thyra Grafström, Stockholm.
l 1 Permanent utställning av fardiga och påbörjade arbe- ten samt material.
RBd vid inredning av viningar m. m.
Undervisning I i Italiensk spets- och annan konstsöm.
Ständigt pB lager därtill hörande material: Svensk, Fransk och Bömisk Spetstrad.
Rikhaltigt urval av Spetsmönster.
i centralförbundets for Socialt ' Arbete ~tbildnin~~skurser för personer, som vilja ägna sig At bostadsinspektion, fosterbarnsinspektion eller annat barnavardsarbete, socialt arbete vid industriella verk m.
ni., avensoni för dem, som vilja utbilda sig till föreläsare och undervisare i sociala amnen.
Kurs A, avsedd för elever, som önska utbilda sig för praktiskt socialt arbete, är förs delad pA tre terminer, höstterminen 1916 frAn den I okt.
till mitten av dec., samt var: och höstterminen 191 7.
Inträdesfordringar: 21 Ar fyllda, samt avgangsbetyg frAn 8:klassigt flickläroverk eller,inotsvarande kunskapsmAtt.
Avgift för hela kursen 350 kronor.
Kurs B, avsedd för utbildande av föreläsare och undervisare i sociala amnen, oiiifattar en tid av cirka 5 manader och börjar i jan.
1917.
Inträdesfordringar: 23 Ar fyllda samt högre teoretisk utbildning.
Avgift 150 kronor.
Prospekt och närmare upplysningar erhallas genom Centralförbundets för Socialt Arbete ByrA, Lastinakaregatan 6, Stockholm.
Ledig annonsplats!
A platsförmedlingen finnas anmälda lärarinnor, lektionsgivare, in- och utländska, kontorister, värdinnor samt hushiillsbiträden av olika slag.
I Riksf.
27 62 Platsförmedlingen ar öppen kl. 12-4.
A.
T.
48 16 I Veckotidningen DAGNY 1908-1913 erhållas mot ett pris av kr.
2: 50 för inb.
ex., kr.
1: 75 för haft.
ex. ä FREDRIKA-BREMER-F~RBUNDETS BYRA, I I 48 Klarabergsgatan, 2 tr.
HEMTREVNAD Praktisk tidning for hemmet utgiven a v FREDRIKA-BREMER-FORBUNDET Redaktör: FANNY EKENSTIERNA.
Utkommer med 40 åttasidiga n:r om Aret.
Prenumerationspris: helt år kr.
: 80, halvår k r 1: -, kvartal kr.
0: 60.
Prenumeration sker 8 posten.
Innehåller berättelser och poem, levnadsteckningar, religiösa och etiska uppsatser, artiklar i diverse ämnen samt en rikhaltig praktisk avdelning.
Inbundna årgångar för 1912, 1913, 1914 och 1915 kr.
1: 50 pr ex. I I upptagas av Fröken Ingeborg Bergström.
Rikstel.
97 83 31 Tryckt hos OSTERMALMSGATAN KRODERNA I.AGERSTROI, 31 Rikstel.
97 83 Boktryckare, Stockhoim roi6
.
.
HERTHA.
.
- ' j, Tidskrift för den svenska hrinnorörelaen, utgiven av Redrika-Bremer-Förbundet.
; Redaktör: Ellen Kleman.
: P~rbund~medlemmu erhalla Stidskihen till ett piis: iv kr.
3: 50 varvid prekmeration. '
sker direkt ' genom Fredrika-BremeiiFÖrbandets byra,: 48.
Klarabergsgatan, Stockholm.
Icke-f8rbunilsmedlsmmar prenumerera B närmaste postanstalt eller i bokhandel.
Pris fi) r postupplaga: ' 11 Br kr.
5: -;.
l / a &amp; r kr.
2 75.
- Lösnummer 35 öre.
Redaktion och ' eipedition:.
48 Klarabergsgatan!
1, Stockholm .. Redaktlonstid: mdndagar, onsdagar och fredagar kl. 1-3.
Allm.
T.
4850, Riks-27 62.
Expedltlpnsn: kl. 11-4 varje sackendag.
.
Allm, T.
48 16, Riks 27 62., F 1.
SJUKKASSA.
.
.
f ör bildade ' sj&amp;l~tforsö,rjande kvinnor.
.
.
-.,.
.
.
Expeditionen: ~larab&amp;&amp;,atan 48 Y.
.
QBS.1 I;.
6ppeo::&amp;dast ti~d+gar gch fredagar H. l / &amp; il.
&gt;.
.
.
.
r 1.
: .l.
.
-.
.
.
.
.
~ y-u ...
.
.
... 48. '
, j.
n., .,,.
.... IftARABERGSGATAN.
.
48..
.
.
.
.
.
; OBS.!
.
': &lt; '.
-.
l i.
.
.
.
.
.
.
.
I Rikstel.
27 82.
Allm.
tel. 48 16.
Upplydningsbydn ~ l l m.
tel. 48 50. oppen: 11-4 Upplysningar .lämnh kostnadsfrk drande kvinnliga arbetsomfiden, utbildningskurser, I6ne- '.
.
~oiwlanden m. m.
För utredningar avgift enligt 6vere11skommelw.
.
-. '
: c .... Rikstelebn 6888 m.
I.
-.
.
.
.
,.
2 5 T-UNN:E,LGA; TAN ' 25.
.
.
.
.
-.
.
.
.
-.
&amp; I.rab: Skötsrrkbbyrdn.
.
.
.
:.
.
: " ', '.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
n Allm.
' teleFon 82 1 1 ' I Byriin mottager sjukbud hela dagen: pr telefon iiven nattetid.
.
~ ö r e s t ~ n d a r h n t a rf i ffh säkrast ' 1 / a2-1 / a4.
a '.
.
I,
