# ID: svediakorp-per2731
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Hertha
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Hertha', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1916
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,122
# sentences: 638
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-hertha
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Juris kandidat E &amp; - ~ d d d n Vallingktan 18, y. la-4 Rim 75 7 6.
.
Allm.
18- 86 Testamenten, houpptecknlng~r, am~utrednfngar, åktenskapsfllrord, famlUerliihaker, juridiska uppdrag av alla slag.
F &amp; kapitali &amp;; i.
i O i Varldsberbmda.
symaskiner.
särskilt fiontirnmer bar det länge varit ett 6nsknin&amp;a1 *.
r.
.
att ' kunna öveilamna dirden av sina viidepaher och sk~tseln av sina d h r &amp; t n- person eller institution, som med absolut säkerhet &amp; enade punkb lighet och noggrannhet i utförandet av det anförtrodda uppdraget, ävensom prisbillighet.
En sadan institution är - - Stockholms Enskilda Banks Notariatavdelning.
(~ungatr~dgardsgatan 8.
Expeditionstid B / ' 10-4.
) - -.
som under garanti av S_tockh~kns Enskilda Bank htager sig vihi och @ maltning av.
ekkilda personen och kassors värdepapper.
- L-. '
.
.
.... - .. ' - b ...
Exempel I.
Om pwon hos .Notariatavdelningen deponerar obligation %, inkasserar Notariatavdelningen vid förfaNotid6ria kuponger och tiilhandah&amp;ller deponenter influtna medel.
Vidare efterser Wotariatavdelningén utlottningar av obligationer och undaerrättar deponenten i god tid, ifall en denne tillhörig obligation blivit utlottad, samt k a r farslag till ny placering av det ledigblivna kapitalet.
.
.
Exempel z.
Om intecknimgar deponeras hos Notariatavdelningen,.underra~.Notariat, avdelningen gäldenären ' därom att räntorna A inteckningarna skola till avdelningen inbetdas varefter de medel, som inflyta, till deponenten redoyisas.
Vidare tiliser Notaria@vdelningea, att inteckningarna bliva i vedmbörlig tid .amyade.
Om en h &amp; ' avdelningen- ' deponerad inteckning genom undefiaten fö~yelse skulle fdlfaUa, ersätter Stockhqlms ElukUda Bank därigenom uppkommen, skada.
P6rvaringsavgtft: 50 öre för år w I,OW kr.
av depositionens v % &amp; dock ejunder a kr.
Telefon 539 Malmö S ~ E N e. MANUFAKTUR- APFAR " alltid I I ~ ~ ~ i r C t ~ C n t a wvai
ARGANG III 1 SEPTEMBER 1916. '
H#F-TE 13 H a vi att börja på nytt?
är tanken; som ofrånkomligt ar, åter och åter under denna ohyggliga tid arbetar .med problemet: vad är att göra för att råda bot på eländet., ligger - det nära för oss kvinnor att särskilt stalla frågan: kunna vi göra något och vad?
Fredrika Bremer gjorde sig samma fråga för omkring sextio år sedan, nar ett efter den tidens begrepp om- fattande och förödande europeiskt krig rasade, och fann i sin genialiska vision av internationalismens makt och ' i sin starka tro på kvinnornas krafter ett bejakande svar och en vag att gå fram på.
Vad svar ha vi kommit till och vad ha vi försökt göra med samfällt för- enade krafter?
Vi veta dock, att den.
dumhet och okunnighet, som mötte h e n n e och mördade hennes tanke, ha fått maka åt sig och medge ' möj: ligheten och styrkan av internationalis- men i idéernas tjänst.
Men vi stå stilla, räddhågade och utan den tro, som.
allena kan göra det.
.
Under sådana förhållanden väcker det en sorts förödmjukande gladje att finna denna ' tro hos en man och höra N.
.
hans vackelserop.
För Hertha ar det självfallet att låta ' ropet ' ljuda vidare.
Det kommer från Hermann Fernau, en tysk demokrat och republikan, som efter vad man sagt mig - om självvalt eller därtill nödgad är mig obekant - nu korat Schweiz till sin uppehållsort och dar med stor självständighet uttalat sig och skrivit om kriget.
- Något som i förbigående sagt givit fart åt ryktet att Fernau skulle vara författare till den uppse- endeväckande anklagelseskriften " J ' ac- cuseu, vilket han emellertid demente- rat i en nyutkommen bok, dar han allvarligt granskar de gjorda beskyll- ningarna och begär att hans land ren- tvår sig från dem.
- De ord han har.
att saga kvinnorna ha ursprungligen ~ a n i t e publicera ' ts i tidningarna 1 ' im och F r a u e n b e s t r e b u n g e n och senast återgivits av J u s Suffragii.
Han börjar med att påpeka huru mycket det sedan världskrigets utbrott talats och skrivits om allt vad man måste lära på nytt och kommer dar- e ' d direkt till frågan i vad mån kvin- norörelsen nu har att börja om ifrån början.
Om den skall komma att gå i - ' '.
.-.
.
.
.
.
.
266 H E R T H - - - A -.
-.
- p p - - p en ny riktning?
O m de skilda klas- sernas kvinnor verkligen skola komma att arbeta tillsammans och förutvarande slitningar bortfalla, med mera annat.
Hans omedelbara svar på detta a r att kvinnorörelsen kommer att fortgå efter kriget, som den gjort före det, och att den med säkerhet alltjämt kommer att följa sin egen politik.
Men, säger han, i ett avseende kommer dar in något nytt; den fråga, som i decen- get och som av princip och traditition var ett demokratiskt parti.
, Men framtiden skall begära mera av kvinnorna än vad som nu kunnat göras.
De historiska händelserna d e sista julidagarna 1914 hade gett prov på att kvinnorörelsen intog en så låg plats i staten, att ingen ansåg sig be- höva ta någon hänsyn till den.
Kvin- norna, som under normala tider inte hade något att saga i lagstiftning och nier framat skall sysselsatta alla Euro- politik, ignorerades naturligtvis i den pas politiker och folk, måste också blanda sig in i kvinnorörelsen och, menar han, bli hävstången till en ny- organiserad, oväntat kraftfull framskjut- ning av densamma.
Ty vad än slutet minde bli på världs- kriget, ett vore visst, att det förorsakat så mycken skräck och leda, att för den närmaste framtiden måste mansk- lighetens hela samlade intelligens, goda vilja och moraliska kraft förena sig i en allmän önskan att trygga världs- freden.
Men som det alltid varit kvin- norna, som utan inskränkning av klass, parti eller ålder varit krigets förklarade fiender, så skulle framför allt hos dem fredssträvandena bli av verksammaste art. Att fråga varför kvinnorna n u inte gjort något för att förhindra kriget, menar Fernau däremot, vore dåraktigt.
- De rörelser, av vilka man haft rätt att vänta något sådant - fredsrörelsen, socialismen, monismen, liberalismen - alla hade de störtat samman.
Mera kunde väl inte med fog begäras av kvinnorörelsen, hitintills så begränsad till sin utsträckning, än av exempelvis ett miljonstarkt parti, som upp över öronen förpliktat sig till krig mot kri- stund då makten proklamerades som härskare i Europa.
Aldrig hade de till den grad varit en q u a n t i t e n e g l i g e a b l e som i dessa mörka dagar.
Kan och skall detta ändra sig, fri- gar Fernau.
Kan man vänta att i en nara framtid kvinnorörelsen skall ha så vunnit i styrka, att om någonsin i framtiden en krigisk konflikt skulle hota, den kunde träda fram som en mäktig faktor till förhindrande av kriget?
Hans svar blir: den skall och måste bli i stånd att göra detta.
Men endast om den nu koncentrerar sig på att skapa de förhållanden, som medföra en varaktig fred.
Männens fosterlands- känsla och uppfattning av kriget ar olik kvinnornas.
Traditionerna från gångna århundraden fylla ännu mannen med * entusiasm och han är, i allmänhet taget, ännu böjd för att betrakta kriget som en helig nödvändighet för liv och framåtskridande.
Det ä r har kvinnorna ha att gripa in.
Världskriget måste lära dem att det finns ett väldigt pro- blem, som de inte kunna skjuta åt si- dan, - att det måste skapas en varld, där sädana meningar icke längre ha någon plats, en varld, icke beroende
H E R T H A av svärdet och kanonerna utan av vil- jan till rättfärdighet och en allmän till- lämpning av regter för goda, av grann - sämja präglade förbindelser.
Härmed vore kvinnorörelsen framme vid utrikespolitiken, som hitintills läm- nats åt mannen och diplomaterna, och häri låge en alldeles ny utvecklings- möjlighet för själva rörelsen, menar Fernau vidare.
Antag, säger han, att kvinnorna i morgon dag började göra propaganda i landet och säga: Vårt första krav ar världsfred.
O m vi or- ganisera oss i stora massor, skola vi bli mäktiga nog att övertyga.
regering- arna att de måste rakna med oss.
Mannen ha visat sig opålitliga i sitt krig mot kriget; mannen ensamna kunna inte befria varlden från krigets gissel.
Vi måste hjälpa dem.
J u talri- kare och mera bestämda vi äro, dess förr skall man lyssna till oss.
O m de ledande kvinnorna i landet tala.de sålunda, fortsätter han, skulle följden därav snart bli tydlig.
Kvinnor, som hittills rynkat på näsan nar de hört talas om emancipation, rösträtt, likställighet mellan båda könen, skulle nu med entusiasm följa appellen; ty hur ha icke kvinnorna lidit genom kriget?
Även de, som ej haft sina närmaste.
direkt med i kriget, ha lidit ohyggligt rent moraliskt.
Och vilken kvinna ön- skar icke innerligt att krig aldrig mera måtte återkomma?
Och om kvjnnorörel- sen följde de har angivna linjerna; skulle den också gå mot en ny lysande framtid.
De många fördelar, som den skulle vinna genom att börja på nytt med detta, skulle kunna grupperas på följande satt: 267 den skulle vinna ett stort antal nya medlemmar; den skulle samla alla, ty moderater, radikaler, socialister m. fl.
skulle överenstamma i denna allmänna sak.
De, som attraherades härigenom, skulle bli vunna för kvinnorörelsens övriga m ' ål, och hela rörelsen skulle gå framåt i makt och betydelse och bli en faktor, som det maste räknas med i det politiska livet.
Något annat ch särdeles viktigt att taga med i rakningen vore, att alla sociala refor- mer, som föras fram utan kvinnorna, eller trots dem, äro dömda att miss- lyckas, och på samma satt ha kvin- norna föga utsikt att lyckas om de slh in i en annan riktning an den huvud- strömning, som de manliga reformato- rerna gett sig in i.
Konflikten mellan männens och kvinnornas intressen komme naturligtvis inte att upphöra, men det kunde slås en ' bro mellan dessa .intressen genom att man och kvinnor, utan att lida av en instinktiv fiendskap, kampade sida vid sida för en lyckligare framtid åt mänskligheten.
Ty även själva de man, om vilka det ännu kan sägas att de äro begivna ' på krig, äro det icke alltid, endast under- stundom.
Män, tillhörande d e krigande länderna, demonstrerade faktiskt mot kriget tre dagar före dess utbrott.
Först när de ansågo sitt land i. fara kom Förändringen.
O m kvinnorna således i morgon dag öppet och ståndaktigt arbeta för freden, fortsätter Fernau, inte endast genom protester, skulle hela varlden förstå att detta vore deras naturliga område.och sublima ratt.
Nar den enklaste bond- flickan kände att hon hade ett direkt.
,
intresse av fredens bevarande, skulle inte längre den enklaste arbetare vara i stånd att göra narr av henne därför att hon undertecknade en petition för kvinnornas rätt att ha en röst med i sitt lands politik - ty ocksh han skulle ha lart på nytt.
Hjälpte kvinnorna oss, säger Fernau till sist, att bekämpa rustningsvansinnet och imperialismens fanatiker, tills dessa idéer, u r vilka världskriget fötts, blivit utrotade, skulle den kommande freden bli mera fast grundad an någon fred i världen ännu varit det, - ty hittills har fred endast varit latent krig.
Kvinnorörelsen måste arbeta för freden eller den skall upphöra att existera.
Aven om vi inte med Hermann Fernau tro att kvinnorörelsens existens ä r bunden vid upptagandet av freds- arbetet, ger den direkta uppmaninger.
oss något att tänka på.
Må det aldrig kunna sägas om kvinnorörelsen, att den i dessa tunga tider icke strängt ansvarsmedvetet prövat sitt mål och gjort klart för sig vad ratt och gott ar.
ELLEN KLEMAN.
Kvinnorna och kommunens fattigvård.
I vilket förhållande stå kvinnorna i allmänhet till kommunens fattigvård?
Deras ställning ä r mycket skiftande i d e olika.
samhällena, och i många har icke.
det vunnits, som väntades, då la- gen tillät kvinnor att deltaga i kom- munens angelägenheter.
Varpå kan då detta bero?
I de flesta av vira städer och i en del landskommuner ha en eller ett par kvinnor invalts i fattigvårdsstyrelsen.
Ofta har detta inneburit att samhället väntat att förbättringar, som förr ej in- förts, nu med ett slag borde kunna genomföras.
I många fall har detta lyckats, icke minst då det gällt rent pra.ktiska anordningar eller lämpliga förändringar särskil t inom anstaltsvår- den.
Då däremot ingen påvisbar för- ändring till det bättre inträtt, och mången g h g har sådan varit önskvärd, k a n orsaken bero på att den kvinnliga kraf- ten ej varit den lämpliga på d e n plat- sen, men i många fall, kanske de flesta, torde orsaken ligga däri, att den kvinn- liga styrelseledamoten stått så ensam.
Hon ar måhända ensam inom styrel- sen, men det betyder kanske ej s i mycket, utan det sviraste ar, att hon ej känner sig äga förståelse och intresse hos sina medsystrar inom samhället.
I detta sammanhang böra vi ej endast tänka på dem, vilka som medlemmar av respektive styrelser arbeta inom fattig- vården, utan även på alla dem, som agna sitt liv åt att vårda de vårdbehö- vande fattiga, gamla och unga, sjuka, abnorma och sinnessjuka inom Sverges 2,500 kommuner.
Med vilket intresse omfattas dessas arbete av de övriga kvinnorna i kommunen?
Känna de, aven om deras arbete mången gång
', H E R T H A - synes hopplöst, dock vissheten om att de, som böra bast förstå det, deras medsystrar i kommunen, visa förståelse, och det icke blott i ord utan aven i handling?
H u r a r det i den kommun, vilken du, som laser detta, tillhör?
H a r du någon gång icke blott gjort ' ett flyktigt besök, möjligen med litet kaffe eller godsaker till de gamla på * fattiggården eller ålderdomshem~et, utan också tänkt dig in.
i hur det skulle vara att blott för en enda dag vara föreståndarinna för kommunens anstalt?
Kanske a r det en gammal, otidsenlig sådan, dar varje vattendroppe måste baras in och ut, alla golv skuras, dar de flesta gamla äro 70-90 å r och styrelsen ändock anser, att ingen tjänarinna behövs, ty " Lena a r ung, bara 30 år, och måste arbeta, då socknen tagit hennes unge. "
Men Lena a r kanske icke riktigt nor- mal eller också klen och sjuk efter barnet, så att förestindarinnan k a n ej begära att h o n skall göra allt det tyngsta arbetet i det stora hushållet.
Eller om 2-3 av de gamla på grund av ålder- domssvaghet dag och natt behöva hjalp med a l l t eller om någon av dem kan- ske i veckor legat svårt sjuk och be- hövt vakas över, hur blir det då, nar allt annat arbete ändock måste utföras av föresthdarinnan, ja, t. o. m. det, som ej direkt hör till hemmet, t. ex. om sjukstugan ligger intill och maten dit skall lagas i ålderdomshemmet?
Sådant har hänt.
f öres tån da rinna; har kanske Framställt sin önskan om hjalp till ordföranden, och ärendet har före- dragits på stämman.
Var du med då och ' lade din röst till för att hjälpa ord- 269 föranden och föreståndarinnan, eller fattades din röst, så att de andra fingo övertaget och allt fick bli vid det gamla?
Eller om den kvinnliga ledamoten i fattigvårdsstyrelsen har insett att barnen, som kommunen måste omhändertaga, ej få uppväxa - uppfostras kunna vi ej tala om - på fattiggården, men d e övriga i styrelsen anse, att " det blir för dyrt att utackordera demu, har du, som kanske själv ar mor, försökt att göra ditt inflytande gällande hos din man eller bror?
D u har också del i hur dessa barn vaxa upp, om du ej gjort något för att motarbeta missför- hållandena.
Kanskedu själv kunde taga hand om ett av barnen eller åtminstone söka upp ett gott hem åt det och sedan ' ej lämna det barnet u r sikte utan låta det kanna att det finns någon, som har intresse för hur det vaxer upp.
Vad a r då orsaken till att så få kvin; nor hittills invalts i kommunalnämnder och fattigvårdsstyrelser?
H a månne icke kvinnorna själva en viss skuld därtill?
H a de i allmänhet visat d e n klokhet, vidsynthet, uthållighet och det verkliga intresse, som fordras för att få ett gott resultat av ett samhällsarbete?
Tyvärr måste i många fall dessa frågor besva- ras nekande, och häri ligga nog några av orsakerna att mannen ej oftare ifrå- gasatta kvinnors inval i allmänna sty- relser.
Runt om i vårt land finnas dock kunniga, dugliga, kloka och vidhjärtade kvinnor, ' som i hemmen och tjanst- göringen visa sig aga sådana egenska- per att det ar en förlust att de ej di- rekt W deltaga i samhallsarbetet.
' Dock äro visst icke alla kvinnor lampide ratt komma med i styrelser.
Ratt och plikt
270 H - E R T H A - - - - --.
- - - - - - att göra sin önskan gällande vid val för, utan därför att inom fattigvården av kommunala myndigheter ha emel- mer an på något annat område av lertid de flesta kvinnor, men hur upp- samhallsarbetet krävas just de kvinnliga fylla de sina skyldigheter?
Det kan egenskaperna och erfarenheterna, med- t. ex. finnas kommuner, dar vid ett känslan och förståelsen för de lidande valtillfälle ingen lämplig kvinna finnes samt kunskapen om de sjukas, bar- att föreslå, då ha i alla fall kvinnorna nens och hemmens vård.
Mer än en g&amp;ng har jag vid besök plikt att deltaga i valet och tillse att de män, som föreslas, verkligen äro å fattigvårdsanstalter mötts av de or- lämpliga för uppdraget och icke blott den av föreståndarinnan: " Ack, om bli valda därför att de äro s. k. pampar det vore en kvinna med i styrelsen, i samhället, redan äro med i flera sty- så att jag hade någon att rådgöra med relser eller ock varit medlemmar i så om saker som jag ej kan tala med och s4 många år och icke kunna prickas ordföranden om eller som jag ej vill med en uteslutning, även om en sådan besvära honom med, ty han har så ur flera synpunkter vore önskvärd.
mycket annat att tanka på.
Jag står Särskilt viktigt ar detta, nar det gäller så ensam och - rådvill många gånger val av fattigvhrdsstyrelse eller, dar så- och behövde så val någon att tala med dan icke finnes, av kommunalnämnd, om det eller detu.
Huru länge skall det ännu dröja in- och i främsta rummet vid val av dessa styrelsers ordförande.
En person kan nan dessa önskningar bli uppfyllda?
SIGNE ROSENBERG.
vara i besittning av just de egenskaper, som äro Önskvärda hos en ordförande i allmänhet, men kanske sakna en av De finska lantdagsvalen, som nu de viktigaste, d % det galler fattigvården: hjärta för de vårdbehövande gamla eller avslutats, uppvisa en summa av 24 unga, som måste lita till kommunens valda kvinnliga representanter, utgö- hjälp för sin existens, eller ock sakna rande 12 %, av samtliga lantdagsmar de egenskaper, som man väntar hos den, som har att hjälpa tillrätta sam- - mot 21 och 10,s % ' vid senaste hällets förkomna individer.
Men huru lantdag.
Bland de valda återfinna vi mycket beaktas i allmänhet dessa krav flertalet av Finlands ledande kvinnor, vid valen?
Hur ofta inlägga kvinnorna såsom Annie Furuhjelm, Jenny af For- sin protest emot de missförhålfanden, selles, Vera Hjelt, Lucina Hagman, som alla veta om, men ingen vågar Tekla Hultin, Miina Sillanpaa.
Allmänt reagera emot?
Varför ar det då s &amp; Önskvärt att beklagas emellertid ' att Dagmar Neovius kvinnorna komma med i den kommu- med sin tidigare förvärvade erfarenhet nala fattigvården?
Är det därför att de i lantdagsarbetet och sin stora kapaci- aven på detta område skola bli " lik- tet fallit igenom i sin valkrets.
ställda " med männen?
Visst icke dar- - - P - - - e d p - A.
H E R T H A 27 1 Ellen Kev som riksdagsmotionar.
F rån Ellen Key ha vi mottagit nedan- stående, som har med nöje återgives.
fullgoda allmänbildning - samt dar- efter åt en var den med dess, anlag överensstammande yrkesutbildningen.
Slutklammen i talet skulle bli att om riksdagen genom sådafia lagar och sådana mångmiljonanslag under fenitio å r verkade för denna försvarsrörelse, då vore efter nämnda tidsförlopp vi svenskar jordens starkaste folk!
I A r b e t a r n e s M i d s o m m a r hade jag följande inlägg:.
.
M i t t j u n g f r u t a l i r i k s d a g e n --!
På r e d s fråga, varom jungfrutalet skulle röra sig för den händelse ledamotskap av riksdagen vanns, svarade jag: Mitt tal bleve motiveringarna till icke min- dre a n fem motioner: Jag meddelar detta har, emedan det I.
O m kyrkans fullkomliga skiljande synes mig kunna föranleda ett för kvin- från skolan.
norna gagnande meningsutbyte.
Från II.
O m förbud mot allt förvarvsar- en landsman har jag redan mottagit bete för barn under femton år.
följande instämmande men samtidigt III.
O m förbud mot all försäljning också en gensaga mot övervakandet av av sprit och tobak till personer under hemmen, ett ingripande i hemfriden, 21 år och om straffpåföljder för d e som han försäkrar att australiensarna ej föräldrar, vilkas minderåriga barn bruka skulle tåla.
dessa varor.
Har följer nu den svensk-australiske IV.
O m anstallandet i varje ' försam- .konsul J. Waerns inlägg: Som australiensare - Australien ar att undervisa mödrarna i hushållslara, i mycket föregångslandet par preference - tror jag det skulle intressera Eder hälsolära och barnavård; med rätt att i hemmen övervaka efterlevnaden att av en gammal van och f. d. svensk av sina föreskrifter och av den ovan- få höra om våra erfarenheter, i dessa nämnda förbudslagstiftningen; ' fall i Australien.
att övervaka lagstadgade föreskrifter l.
1 Australien ha vi ingen statskyrka, ifråga om barnarbetet samt bostads- varföre det visat sig absolut nödvan- och andra halsoförhållanden i hem, digt skilja på skola och kyrka.
skolor och arbetsplatser och 2.
Barn få på inga villkor användas a t t anmäla de tredskande till lag- i fabriker före fyllda 14 Ar och måste stadgade böter.
då ha avgångsbetyg från folkskolan.
V. Att taga folkskolan u r kommu- 3.
I fråga om spritförsäljning ha vi ej ' nernas hand och helt lagga den i sta- kominit längre an att under kriget i tens, som får plikten att åt alla svenska vissa stater all utskänkning a r slui kl. barn intill femton å r giva samma full- 6 e. m., i andra 9 e. m., och börjar goda kroppsliga utbildning och samma först 9 f. m.
Ehuru ej absolutist måste ling av en halsovårdskvinna, med plikt \
jag dock erkänna att inskränkningen varit till fördel för " The Commonwealth ".
Den gemensamma skolan ha vi för länge sedan genomfört i Australien.
Mina tre barn ha gått igenom folksko- lan, och enligt min övertygelse finnes ej något medel så lämpligt att utjämna klasskillnaden, som just den gemen- samma skolan för alla barn.
Vi instämma i Ellen Keys uppmaning att de har framkastade frågorna måtte leda till diskussion i Hertha.
På annat - håll ha de redan uppmärksammats, i en artikel i Ostergötlands Dagblad av hr Millqvist, som - i den för honom speciella stilen - med anledning av dessa Ellen Keys uttalanden beskärmar sig över det avskräckande sätt, varpå även de intelligentaste och främsta av de svenska kvinnorna yttra sig i fråga om allmänna och sociala angelägenhe- ter.
I sin helhet förtjänar h r Millqvists inlägg på intet sätt att har omnämnas och Ellen Key kan naturligtvis med största lugn bara ett utfall som detta, det roar oss endast att påpeka vaken- heten på vissa håll, när det gäller att direkt eller generellt anfalla kvinnorna.
Till docent i radiokemi vid K r i s t i- a n i a u n i v e r s i t e t har utnämnts d r El- len Gleditsch, under flera å r Madame Curies elev och medarbetare i Paris samt lärjunge till den framstående ame- rikanske radiologen Boltwood.
Under sin vistelse i Amerika, där hon besökte olika universitet och la- boratorier, kreerades d r Gleditsch till hedersdoktor vid Smith College i Nort- hampton, Mass.
Kri Vad som ar kostnad vart.
Det finns mycket delade meningar om vad som är vart att kosta ut pengar pi.
Ett nytt exempel på denna ojäv- aktiga sanning har engelska parlamentet nyligen presterat under en debatt angående olika grenar av riksförsakringen, varvid särskilt regeringens fel- kalkylering för täckande av moderskapsförsakring- en kom på tapeten.
En ärad parlamentsmedlem förklarade att under nuvarande förhilianden skulle det vara " både fifangt och opatriotisktu att begära något utöver det irliga statsanslag av 135,000 pund, som 1914- 1915 av parlamentet beviljades för detta ändamål.
En annan talare däremot ut- tryckte den meningen, att en nation som ger ut 5,000,000 pund p r d a g p i kriget borde inte göra svårigheter med nigra f8 hundratusen till pr år för att ordna statens felaktiga beräkningar i fraga om mödrarnas försakringsfonder.
Ja, allt beror p i vad man finner kostnad vart!
Man kan ju ocksi ge de herrar lagstiftare er- kännande för logiskhet, vilka finna att fem mil- joner dagligen till manskoslaktande göra itgärder för hjälp och vird för nya mänskoliv nog s i meningslösa.
De fosterlandslösa.
Att även de gifta kvin- norna skulle ha rätt till ett eget fosterland har genom kriget blivit en friga för dagen, och vi se, på olika hill, huru kvinnorna själva ta upp den till behandling.
S i ha de franska röstratts- föreningarna vid sitt årsmöte i viras uttalat sig för ändring av nuvarande lagbestämmelse att gift kvinna mister sin nationalitet och antager mannens.
Den franska resolutionen begär att infödd kvinna, som gifter sig med utlänning, eller utländska, som gifter sig med en inföding, må behålla sin nationalitet, s i vida icke hon särskilt önskar dela mannens, d i detta må kunna ordnas enligt de allmänna former, som galla för naturalisering.
Ävenledes skulle gift kvinna, som själv uppgivit sin nationalitet vid äktenskapets ingående, kunna efter särskild anhållan Bitertaga denna, med iaktagande av de bestämmelser, som d@för gälla i hennes eget land.
Även schweiziskorna ha vid röstrattsförening- arnas årsmöte i St. Gallen sistlidna maj fattat resolution om att den gifta kvinnan skulle ha
H E R T H A rätt bestämma över sin nationalitet, men att i de fall, där man och hustru vore av olika natio- nalitet, skulle de i friga om inbördes angelägen- heter eller tvistigheter ha att foga sig efter i landet gällande lag.
Fransyskor och schweiziskor ha, som synes, vigat sig p i att begära mera an vira svenska kvinnoföreningar, vilka i viras uttalade önske- milet att kvinna, som gifter sig med utlänning, m i behilla sin egen nationalitet, s i I ä n g e h o n ä r b o s a t t i h e m l a n det.
Framtidens fijreningaform 3 Det fredslut mellan de tvi stora, förut principiellt iterskilda tyska rösträttsföreningarna, som hade till resultat bildandet av D e r D e u t s c h e R e i c h s v e r b a n d f u r F r a u e n s t i m m r e c h t, vilket vi kundemed- dela i viras, har dock icke varit en samman- smältning av alla de olika elementen.
Den radi- kalare riktningen fortlever i D e u t s c h e r F r a u- e n s t i m m r e c h t s b u n d, vilketblandsinaledande namn bl.
a. räknar de väl kända M i n n a C a u e r Anita Augspurg, Lida G u s t a v a Heymann.
P i vilken bred demokratisk basis Frauenstimm- rechtsbund är lagt framg~ravsjalvaorganisations- formen.
Ingen styrelse star i spetsen.
Alla frigor avgöras av föreningarna själva, och ett förslag blir giltigt om tre fjärdedelar av de anslutna föreningarna antagit detsamma.
För närvarande omfattar förbundet 22 lokalavdelningar.
Förbundets första irsmöte hölls i viras i Frankfurt am Main, präglat av enighet och fast vilja i arbetet.
Bland frigorna p i programmet var värnpliktsir för kvinnor, mot vilket dock förbundet enhälligt uttalade sig.
Elementerna tlll trots.
I hällande regn och storm gick amerikanskornas stora Chicagoparad av stapeln till uppbyggelse ' för det konferens- hillande republikanska partiet, och i tropiskt brännande sol ägde jättedemonstrationen i St. Louis rum p i det att det demokratiska partiet inte häller skulle glömma bort att Amerikas kvinnor kräva politiska rättigheter.
Om man i första hastigheten skulle komma till den slut- satsen, att siledes .himmeln icke var villig att giva de röstrattskravande damerna nhgra chanser, si ar detta ett stort misstag.
Det hjältemodiga föraktet för det syndaflodsartade hällregnet och, 273 i andra sidan, ' för den verkligt livsfarliga hettan i St. Louis tyckes ha väckt den mest oförställda och livliga beundran hos massan av manliga individer och kanske icke s i litet bidragit till vad som ' nu är ett faktum - att de tvi politiska partierna i Amerika, som hittills icke haft den kvinnliga rösträtten p i sitt program, ' nu bida upptagit den.
" Kring deras fötter svämmade ' floder av vatten, stormen slet i deras kläder och regnet piskade deras ansikten ".
Det är C h i c a g o H e r a l d s beskrivning av de uthilliga demonstranterna och, tillägger den, " utan att tveka gingo de framit, i obruten ordning.
Aldrig förr i Chicagos historia, kanske inte i världens, har en s i intrycksfull demonstration av idealism och hängivenhet för en sak ägt rum. "
Uppemot 10,000 kvinnor var det som kämpade sig fram genom regnet och stormen med, trots allt, högtburna standar.
I det närmaste 8,000 deltagare räknade St. Louis-paraden, som i glödande middagshetta den 14 juli bildade häck för demokraternas delege- rade, när de passerade till sin församlingslokal.
t Guds röst genom prästen.
Danmark har fått sin första kvinnliga c a n d.
theol., vilket visserligen icke ar detsamma som vi nitt upp till genom teologie kandidat Emilia Fogelklou men vilket betyder att en dansk kvinna, fröken Rigmor Larsen, avlagt den teologiska ambets- examen, som - i alla.
andra fall an detta speciella - berättigar till utövande av präst- ämbetet.
Eftersom fröken Rigmor Larsen emel; lertid icke tillhör det kön, som efter gängse kulturuppfattning ensamt lämpar sig för det " heliga " kallet, s i far hon nu söka göra sina teologiska kunskaper fruktbärande p i annat hi11; hon påstis själv hota med att det skall bli som tulluppsyningsman vid ~ ö r r e b r o s godsban- gård.
Nigra efterföljansvärda anvisningar i friga om blivande yrkesutövning tyckes hon i vilket fall som hälst icke fatt av de tidningar, som i dagarna för hennes examen ganska intresserat sysselsatte sig med henne.
Ber1 i n g s k e Ti d e n - d e anvisade visserligen välvilligt nog i t kvinnliga teologer utvägen att bli timmlärarinnor, för- samlingssystrar eller att nöja sig med tillfiilligt arbete pH missionsfältet, men varken denna '
tidning eller K r i s t e l i g t D a g b f a d hade, trots den i Danmark harskande stora prästbristen, en tanke p i att prästämbetet kunde komma pH friga för en person, som - med erövrat c u m l a u d e - erlagt därför erforderlig examen men som hette Rigmo r Larsen.
Skäl för sin mening hade dock de ärade tid- ningarna, om an dessa framlades mer och mindre klart, i det B e - r l i n g s k e T i d e n d e blott an- tydde nigot om Förutsättningar för herdakallet, som blott en man kan fylla, d i däremot K r i s t e- l i g t D a g b l a d tydligt sade ifrin, att som det är Guds röst, som talar genom prästen, s i kan menigheten icke vilja veta av nigra prästinnor.
S i nu vet de sex kvinnliga danska teologie studerande, som för närvarande bereda sig p5 att följa i Rigmor Larsens fotspir, att för dem och henne finns inget hopp.
" Slid Jer ikke fra Forstand og Helsen for et Laud og et Egregie ", som K v i n d e n o g S a m f u n d e t förståndigt rider dem till, " Gud foretrziekker alligevel at lade sin Röst lyde gennem en Mand, om han saa har Haud eller - skal galt vaere - Non. "
Det talas visst nigonstädes om att Gud icke gör anseende till personen - hur man nu vill tyda detta.
Sommarens röstrattsmönstring.
Röstrattsrörelsens allmänna sommar- möte i Strangnas 17-18 juni blev ett " lyckata möte.
Om något var övrigt att önska, skulle det vara ännu större och allmännare tillslutning, särskilt till söndagens friluftsmöte - detta ur pro- pagandasynpunkt.
Ty var skulle man gjort av de ytterligare tillkomna, då både den rymliga möteslokalen var fylld på lördagen och den vackra skogsslutt- ningen nedanför talarstolen vid frilufts- mötet var fylld av åhörare anda in mellan de tätnande trädstammarna runt omkring?
Jo, vid det senare tillfallet hade ju nog många flera kunnat få ut- rymme att stå och lyssna, tätt packade.
Som det var, då flertalet hade tillfälle att sitta på bänkar eller fagga sig på marken, var det i alla händelser långt mera pittoreskt.
Aftonen före fisommarmötetu var höstlikt gråkylig och stormig, och de i vin terkappor kladda mötesbesökare, som då anlände till den idyllfagra och minnesstolta lilla Malarstaden, kunde knappt hoppas att få se den te sig rik- tigt till sin fördel.
Men Strangnasföre- ningens ordförande och initiativtagaren till hela mötet, fru Augusta Widebeck, som i sin planläggning förvisso raknade med aven estetiska turistsynpunkter, hade lycka med sig inte blott i sina direkta strävanden utan också i sina önskningar: intet ragn under mötet och på söndagen strålande solsken.
Klaraste sol lyste över Strangnas tradgårdsgrönska och doftande rike- dom av vita syrener, nar klockorna ringde till gudstjänst och man vand- rade uppför den branta Gyllefihjelms- gatan - som togs upp och fick sitt namn vid Karl Karlsson Gyllenhjelms griftefärd - till domkyrkan, majesta- tiskt tronande på sin hela staden behärskande höjd bland lummiga trad och saftig grönska, innanför murade portaler, som ännu markera intra- det till den forna kyrkogirden.
Sol lyste över det nya röstrattsbanerets klara färger och över tåget ut till sko- *
- - p --- - -- - - -.
-.
H E R T - H A - gen på eftermiddagen, med de standar- bärande vitklädda ungdomarna i spet- sen; sol lyste på Luleå-körens färgstarka Folkdräkter, då den samlades till sång, och över hela friluftsmötet och det enkla .samkvämet vid Benninge hus- hållsskola.
Rösträttsmötet i Strängnäs behövde dock inte få stamning av vaderleksför- hållandena.
Det var gott i sig självt genom säkrare påräkneliga orsaker.
Vad samlivet beträffar kunde bestämt ingenting i hjärtlig gemytlighet och gott humör övergå den Första kulna kval- lens testuiid i en liten halvt tillfälligt hopkommen krets.
Jämfört med de årliga centralstyrel- semötena i.
Stockholm i januari var detta som övriga sommarmöten mycket vilsamt.
Färre ämnen, färre och kor- tare diskussioner, frihet från omröst- nings- och beslutsansvar, kort sagt icke arbets- utan högtidsmöte.
Betyder ett så- dant möte något i denna t i d?
De som vor0 med skulle nog alla besvara den frågan med ja.
Det betyder alltid nå- got a t t hos sig och andra hålla lågan brinnande för det man funnit " ratt och sannt vara. "
Både delvis berättigad och helt obe- rättigad distraktion gör i detta nu de hittills utanförstående döva för kvin- nornas röstrattskrav.
Den kvinnliga rösträttsrörelsen kan inte undgå att liksom alla ideella rörelser nu både utifrån och inom sig själv kanna inver- kan av det pessimismens: " vad tjänar det tillu, som vill isa oss alla.
Men vi - och andra - böra göra allt vad vi kunna för att icke sjunka in i den moraliska stelkramp som hotar os$ -- 27 5 som åskådare av världskampen.
Det är det viktigaste och allmänna skalet till verksamhet.
Dessutom s e väl de flesta av oss saken så, att arbetet f ö r k v i n n o r ö s t r ä t t e n i p r i n c i p är lika med arbete m o t k r i g e t i p r i n c i p.
Varmt och kraftigt kom denna tanke fram i mer an ett av mötets anföran- den.
Anna Klemans föredrag om kvin- norna och kriget och den passus i kyrkoherde Aug.
Bruhns tal vid sön- dagsmötet, som berörde fredsfrågan, hade djupt gensvar hos åhörarna.
Befriande vila och å tervunnen spän- stighet gav Strängnäs-mötet sina del- tagare.
.
Blommande sörmlandssommar och svensk medeltidsstämning kunna gott frambringa ett harmoniskt själsackord samman med " Rösträttena.
Det förnams första morgonen i prologen, som var byggd på denna treklang.
Till d e blom- prydnader, som jämte rika draperier av svenska flaggor och en mängd av glada gulvita små röstrattsflaggor gåvo festprägel åt samlingssalen, hade den svenska ängsmarken och dikesrenen själva bestått blommorna - en sym- bol, om man så vill, för att rösträtts- rörelsen, som kallat till möte kring sin egen och närsläktade frågor, också ar rotakta i svensk bygd.
Intet var bras- kande anspråksfullt och affischmodernt, intet bröt störande tvärt emot de intimt trevnadsfulla intrycken av gammaldags svensk småstad.
Välgörande var också det direkta själsliga inflytande, som utgick från " genius loci ' f, allas vår vän fru Wi.de- beck, .som förberett och ordnat mötet och synligt och osynligt bar dess om- '
H E R T H A 276 -.
- ... sorg, inflytandet av redbart allvar och godlynt humor, offervillighet och själv- förgätande anspråkslöshet.
Icke under- ligt, om efter hennes inledningsord allt som sades kom till sin ratt.
Det talades om praktiska realintres- sen - kvinnor som lantbrukare - såväl som om fredslängtan.
Lydia Wahl- ström gav i ett på samma gång objek- tivt och personlighetsbesjalat föredrag en storstilad historiskt psyko !ogisk ana- lys av de politiska partiernas upprin- nelse och deras strävandens innebörd.
De Fyra tal, som höllos på siindagen under öppen himmel, bildade en harmonisk symmetri av gammalt och nytt, kvinnliga och manliga synpunkter.
Den utopiskt djärve, ridderlige f ~ r k a m - pen för kvinnans ratt decennier till baka, Oskar Stackelberg, utslungade - i den förste talarens citat - sina ännu allt- j-amt ouppfyllda önskemål.
Den vakna nutidskvinnan, kiarögd, med rak vilja, resumerade slingerbultarna i den kvinn liga rösträttsfrågans riksdagshistoria i Sverge, men såg aven framat, bortom hindren.
Genom den andra kvinnliga talarens livsskalvande ord ljöd detta den inåtvända känslighetens, den smart- samt vasensmedvetna kvinnlighetens li- dandesrop, som i själva verket ligger bakom så mycket av den så kallade " larmande agitationenu i kvinnorörelsen.
Rättvisligen må erkännas, att det vis- serligen å andra sidan icke har gen- klang eller ens fattas av alla den yttre kvinnorörelsens egna ivriga anhängare.
Slutligen gavs genom en representant för Mannens förening för kvinnans po- litiska rösträtt en levande åskådning av den goda och starka, ljusa och I.
-.
- .- -- - --.
.
--.
- - - - ... varmhjärtade manlighet, som på nya områden och p i ett nytt sätt möter kvinnorna - mitt för ögonen på den " manlighetu, som kallar brutalitet för sundhet och vill an ryta an grimasera bort " dekadenssyni ptomet " kvinnorö- relsen.
Det märkligaste vid Strangnäs-mötet som led i den svenska röstrattsrörel- sens historia a r utan ' tvivel krafttill- skottet av verkligt levande och arbets- villigt manligt intresse För den kvinn- liga rösträtten utanför partiprogrammens H.
B, ram.
- Stipendiaters och vänners g h o - fond till gagn för Fredrika-Bremer- Förbundet.
Som grundplåt till ovan- nämnda fond har en F. d. ferbundssti- pendiat Överlämnat 1,500 kronor, under förhoppning att aven andra personer i goda ekonomiska omständigheter mä genom större och mindre gåvor öka den av henne skänkta fonden, så att denna kan bli ett stöd för själva för- bundsarbetet.
För uppnående av detta behjärtans- värda mål vore önskligt att få på- räkna verksamt intresse av såväl de förbundsvanner, som utan att ha haft personligt gagn av förbundet dock med sympatiskt förstående följt dess verk- samhet, som ock av dem, vilka för- bundet räckt en hjälpande hand under utbildning för det arbete, som nu skänker dem glädje och ekonomiskt oberoende.
-
Nationernas balett.
En nutidsmoralitet av Veriton Lee.
Bemyndigad Översättning.
What is the Sorriest tlzing that enters Hell?
Not any of the Sins.
.
D.
G. ROSSETTI.
.
u nder nära ett kvarts sekel hade Döds beryktade danser varit så gott som omoderna.
Då inträdde med slutet av den som b o r g e r1 ig gemenligen betecknade Vic- torianska epoken en smakens renässans och därmed ett återupplivande av denna högre form av tragisk konst, som i sig förenar den renaste klassiska tradition med det romantiskt lockande i den basta medeltiden.
I Sydafrika och den Fjärran Ostern och därefter, helt nyli- gen, i den närmare Orienten iscensatte den kände balettmästaren Död några av sina mest storslagna och lysande verk.
" Det a r på tiden att åter öppna västerlandets teater ", sade Satan, värl- dens direktör.
" Politikerna och rust- ningsaktieagarna ha sedan länge hela scenuppsättningen Färdig och pressens teatermaskinister vän ta endast på sig- nalen. "
" Era anvisningar ska bli noggrant iakttagnau, svarade balettmästare Död, " ty för att tala sanning, kära herre Satan,l det här västerlandet med sina doktorer och nationalekonomer och fackföre- ningar ar rakt på vag att glömma bort de sublimare konstformer, om vilka Aristoteles gör den kraftfulla anmark- ningen, att de, medelst skrack och med- ömkan, rena jorden från dess inne- vånare.
Själv ska jag svara för dansö- rerna, om ni ställer om en Fullgod orkester.
Ty, som ni väl vet, Död själv kan inte Få.
Nationerna att dansa, och ännu mindre kan han hålla dansen i gång, utan musik av Passionerna. ' '
" Det skall bli min affäru, sade Satan, världens odödlige impresario, " men låt oss inte förlora tid. "
Den första musikern d e vände sig till var Egennytta, som i vanliga Fall a r engagerad att anslå fundamentalbasen i det mänskliga livet.
Men han hade in- trätt i en fackförening " Jag a r upptagenu, gäspade Egennytta, " kom igen en annan gångu, och han värde sig om på sitt andra öra och drömde om att rekon- struera samhället p i en bredare basis.
' Egennytta har a * ltid varit en trög gynnare, inte ett spår av gudomlig eld hos h o n o m u, muttrade Död.qUVad var det för, nytta med att öda tid på den? "
Th e B a l l e t o f t h e N a t i o n s, a present-day, Morality, som den eng Aska titeln lyder, har publicerats Förlidet Hr i London och iir dedicerad UA Romain Rolland fraternellement V. L. et in terra pax hominibus bonae voluntatis le 4 Aotit 1915 ".
En " Pictoriai Commentary " av Maxwell Armfield, som sida för sida i konstnärligt stark bild- framställning ledsagar Vernon Lees diktarsyn, ger ökat varde Qt den stitliga kvartvolymen.
" Tillåt mig anmärka, att ni benrangel ä r en smula knarriga ", yttrade Satan fullkomligt oberörd bakom sina fint- smidda jarnvingar.
" Ser du inte att ge- nom att knacka på Egennyttas dörr har jag lockat fram Fruktan, den skygga gamla slynan, till hennes fönster.
Hallå, änkefru Fruktan, det a r endast några gamla bekanta, som bjuder e r på en liten förlustelse.
Kom ner, kara ni, och ta med några av era osköna men roande avkomlingar.
u Och Fruktan, smutsigare an någon annan av Passionerna, kom ner, tve- kande en smula, ty hon hade hört Egennytta avslå inbjudningen.
Men hon knuftades hastigt framåt av sina elan- diga och rolösa tvillingar, Miss tan k- samhet och Panik, och familjen var utrustad med visselpipor och mistlurar och en sprucken storm- och blodbads- klocka, akta medeltida men inlindad i Daily Mails och Globes gårdagsnummer.
" En ganska opresentabel flock men förstklassiga aktöreru, tänkte Satan inom sig, " vi får ha något vackert till ersättning för dem, Nationerna har bli- vit så förskräckligt fina av sig på sista tiden; och några av d e andra, oum- bärliga truppmedlemmarna a r inte hel- ler vidare tilldragande.
- Värdigas ingå i vår lilla amatörorkester *, ropade han med klar och fyllig röst, ceremoni- öst skakande på sina arkeangelsvingar, ' kara grevinna Idealism och ni, min unge prins Äventyrla Paret, brud och brudgum, trädde ut ur sitt sky- och solstråleslott; utomordentligt praktfulla vor0 de, om an något överdrivna i sin klädsel, rtien med den ädlaste hållning.
Idealism hade en silvertrumpet och Aventyr ett jakthorn.
Döds moder (el- ler maka, det a r bast att inte grava i deras familjeförhållanden) kom också, Synd, som gudarna kalla Sjukdom; henne behövde man inte skicka bud p&amp;.
Med henne kom hennes välkända följe, Rov, Lusta, Mord och Hunger, utrustat med harskramlor, skallror och andra kannibaliska instrumenter.
" Har kommer Hat och Sjalvrattfar- dighetu, sade Satan och nickade i rikt- ning mot ett par, som litsade obekant- skap med varandra men icke dess mindre tillsammans skyndade ut ur Fåfängans värdshus, släpande emellan sig en väldig basfiol och ett litet or- gelharmonium, på vilket, så snart d e tagit plats sida vid sida, sjalvrattfar- dighet anslog rätta tonen åt Hat.
.
" Det har räcker till att börja med ", ropade Död, som alltid hade bråttom, " Hjältemod kommer alldeles säkert till så fort vi val har börjat, och han kan stickas in var som halst.
S e h ä r kom-, mer dansörerna.
Spela upp en låt, Fruktan, och du, Idealism, och du, Hat, brumma p i den grova strängen, bara en takt eller så, just för att fii Nationerna i gång och få dem ifrån deras tråkiga m a u v a i s e honte. "
Nationerna hade under tiden samlat sig, var och en blandande fin i sin balettdrakt, som naturligtvis var av ' Vida bättre snitt och präktigare material an vardagens borgerliga kostym eller lumpor.
Och Idealism och Aventyr, Hat och Sjalvrättfardighet vor0 redan, ty i olikhet med den övriga orkestern re- presenterade d e korrektheten, i färd med att stamma, då balettmastar Döds preliminära instruktioner avbrötos ge-
nom uppträdandet a v e t t oväntat och niycket egendomligt par extra musi- kanter.
Medan de övriga medlemmarna al7 truppen vor0 kladda - eller i som- liga fall oklädda - i klassiska, me- deltida, bibliska eller vilda kostymer, vor0 dessa två odisputabelt moderna, den ena liknande en kontorist, som gått in i Röda Korset, den andra, en dam, bar glasögon och hade en sådan dar långblus, s o m.
brukar användas i laboratorierna.
" Ut med e r u, skrek balettmastar Död, som hade rusat upp från sin plats vid åsynen av nykomlingarna, och van- dande sig till orkesten ropade han: " Kör ut dem!
Kör ut de dar nymo- diga in kra ktarna, som vill fördärva vårt nöje!
Slå omkull dem!
Trampa ned dem!
Ser ni inte att det a r fram- mande spioner?
Spioner i tjänst hos Liv och Framåtskridande! "
" Sch, scha, sade Satan med en åt- börd av ärkeängel, som kom hela or- kestern att skrämd krypa ihop på sina platser och för ett ögonblick förlamade Döds benrangelsarm, Vein av oss ar herre har, undrar jag?
Ska d u.
aldrig lära dig skick, du gamla benrelik från stenåldern, med ditt skrammel av instru- menter, som bast skulle passa i ett etnografiskt museum!
", Och vändande sig till de nykomna fortsatte han: V a r god och ursäkta hans bondska manér, kara fru Vetenskap, och ni, min ' kara herr disponent Organisation.
Ni känner ju benranglens vanor, deras skallar a r oundvikligt tomma! "
" Inget att tala om, Ers Välborenhetu, svarade Vetenskap, som bar en först- klassig.
grammofon.
under armen, q u i ' ' s a i t ' c o m p r e n d r e s a i t t o u t par- d o n n e r, så det tillhör min yrkesplikt att .finna ursäkter för er balettmästares uppförande mot oss. '
" Allt ä r som sig, böru, tillade Orga- nisation, som hade börjat packa upp en mycket behändig miniatyrpianola med tillhörande olika rullar, " visserli- gen a r Vetenskap och jag fast anställda hos Liv och Framåtskridande, men.
som denna firma för närvarande ar- betar en smula lamt, så känner vi oss fria att ta ett tillfälligt engagemang. '
* Intet kan vara mera gagneligt för vår baletts succes ", svarade Satan, i det han ömt men lätt tryckte ' deras händer mellan sina klor, vilka Veten- skap begagnade tillfallet att undersöka, " och jag hoppas endast ' att vårt sam- arbete måtte bli permanent.
Det markst1, och han sankte sin arkeangelsröst till den mest förbindliga viskning, " att Död håller på att bli en smula gammal för sitt yrke, och han a r förskräckligt för- domsfull.
Men jag a r rädd att det inte - kan förnekas att ni har gjort en och ' annan sak, som kommit okunnigt folk att prata på ett sätt som varit berak- nat att vilseleda honom.
Kom hit, du peppriga gamla balettmästarefL, och Sa- tan sände lekfullt en elektrisk ström.
genom benranglet, som kom det att skälva och knaka som en skog av torra vassrör, " kom och skaka hand med detta berömda par, som kommer att satta fart i din balett genom sina underbara mekaniska instrumenter, nar återstoden av vår klassiska orkester.
varken har anda ' eller strängar i behåll.
Och nu, så snart våra nya vänner har intagit de Främsta platserna, som till- ' ' "
kommer dem, så a r du så god och börjar dina instruktioner!
Men i förbi- gående sagt, du har ju ännu inte till- kännagivit namnet på vår nya balett. "
" Denna vår balettu, började Död efter att ha knackat tre gånger på sin notställare, " kallas Nationernas balett.
Inte just något nytt namn, men ett som alltid drar ' folk.
Vad instruktioner beträffar har en lång erfarenhet lärt mig, att jag kan Jämna såväl min or- kester som min balettkår - Nationerna ha för närvarande alla utmärkta hu- vuden -- åt deras egen inspiration, endast förutsatt att d e standigt håller ögonen fasta på min taktpinne.
Ju mer de avviker från de vanliga stegen, med luftsprfing allt efter omständigheterna eller skräckinjagande nya figurer, dess mer ska de finna, hur markvärdigt detta an förefaller, att såväl deras meddan- sare som visavier kommer att göra detsamma, och desto mer oupplösligt invecklat blir det nya och storslagna förstörelsemönster, som deras blodiga men outtröttliga lemmar håller på att väva till vår upplyste teaterdirektörs, vår Herre Satans, förnöjelse och hi- storiens beundran.
Vad musiken angår, så ä r allt vad som behövs att rytmen val markeras, att disharmonierna verk- samt och fylligt kontrasteras genom förbundna harmonier och mäktiga na- tionella enklanger och att denna vår de Mänskliga Passionernas orkester livar upp sig med sprit, så ofta detta kan gå för sig utan att den faller i sömn.
Balettens innehall a r ytterst enkelt, och variation skapas genom det stora antalet - jag hoppas kunna säga det standigt växande antalet - dan- ' sande Nationer.
Huvudmotivet a r na- turligtvis, ty vi a r fullt moderna, fast vår käre impresario inte ger oss er- kännande därför, huvudtemat ar att varje Nation tillbakaslår sin visavis anfall och samtidigt försvarar sin med- dansande.
Det finns två underordnade temata, två utomstilende dansörer, som flyger till huvudgruppernas hjälp; dessa två temata ger tillsammans uppslag åt alla slags överraskande påhitt.
Jag be- höver knappast påpeka hur förmanligt det a r till vinnande av en utsökt effekt, att alla Nationerna bibehåller ett abso- lut oskyldigt ansiktsuttryck under det d e anstränger sig att slita ifrån sina visavier så mycket som möjligt av deras kostymer och smycken och att hugga av dem så mhnga lemmar som möjligt.
Efter huvudaktionens slut kom- mer kanske de förnämsta dansörerna att bli anmodade byta plats med varandra eller deltaga i en allmän krasch av högst modernt och anarkistiskt slag, något i stil med Paris-impromtut efter 1870 års p a s d e d e u x, ehuru i större skala.
Och nu, första turen, om jag får be!
a " Ett ögonblicka, skrek Satan, " jag a r ledsen att alltid behöva avbryta, men vad ska vi göra med Hjältemod?
Han kommer alldeles säkert, och var ska vi placera honom när han anländer? "
.A, varsomhälstu, viskade balettmas- tar Död, " han a r alltid den mest för- bindliga i min orkester, ehuru han vanligen uppträder sedan vi har bör- jat.
Och inte alls svår att placera som Idealism och till och med Äventyr.
H a n kommer inte att ha något emot att sitta bredvid den dar smutsiga sly-
H E R T H A nan Fruktan eller alldeles inpå den kannibaliska musiken, soni Synds följe presterar.
Men se, har kommer han! "
I detta ögonblick inträdde också H jäl- temod, med lemmar som en jätte, rod- nande som en flicka och med ett barns glada ögon.
" Välkommen Hjaltemod, vår tenor- furste ", ropade Satan med låtsad hjart- lighet, ty han och ' den nykomne vor0 inte synnerliga vänner, då däremot H jältemod var uppriktigt fastad vid Död.
" Vi sade just, käre unge van, att det inte finns något som avskräcker- er och att ni a r den blygsammaste och pålitligaste ' i vAr orkester.
A, jag kommer nog ihåg den franska re- volutionsbaletten, dar Hjaltemod och Panik spelade inte bara en duett utan fyrhändigt på samma instrument!
Det har hitintills varit direktör Satans finaste balett, med Marat-temat i Pa- ris och Hoche-tenlat vid fronten.
Men med god vilja ska nog denna nya dans av balettmastar Död bli ännu ståtligare och räcka - lika länge. "
Död smålog, ty han älskade Hjäl- temod.
" Kom hit, min gosseu, sade han, " du har alltid vari lydig och tillgiven din gamle onkel Död och brytt dig mer om honom an om någon annan av de odödliga. "
Vid dessa ord klap- pade benrangelsmannen Hjältemods ro- siga kinder, denne strålande yngling med ' ögon som logo utan att se, ty liksom hans kusin Kärlek a r han blind från födseln.
Och Hjaltemod lyssnade till Döds välkända röst och kysste han- förd hans beniga fingrar, varpå han grep trumman, vilken han använder 28 1 som ackompanjemang till sin himmel- ska sång, och satte sig lydigt ced rnel- lan Fruktan och Hat, omedveten om deras skändlighet.
Baletten började på Följande satt.
Bland de Nationer, som Satan enga- gerat att dansa - ty några hade re- serverats för att göra publik, vilken annars skulle bestått av endast några Sömniga Dygder och de Kommande Seklerna, vilka som bekant icke ha någon kropp ' och äro svåra att göra till lags - bland dessa dansande Na- tioner fanns en liten en, alldeles för liten att dansa med d e andra och syn- merligen ovillig att alls dansa, emedan den av erfarenhet visste, att balettmas- tar Döds danser som oftast ägde rum på dess utsträckta kropp.
Därför sade man den nu, som man alltid sagt, att den inte behövde göra någonting annat an stå alldeles stilla, så att de andra kunde ' dansa omkring den.
Som den nu stod dar, mitt på scenens västra del, dansade två,.
tre av de största och ståtligaste dansörerna fram mot den med tysta steg, småleende och med ar- marna i kors, i det de spetsade lap- parna, vilket allt betyder på balett- språket: V a r inte rädd, vi ska be- skydda dig! "
Härpå dansade d e bort igen, vinkande åt en särskild av deras visavier, som också på det mest vinnande satt smålog och neg på den andra sidan.
Under detta preludium fortsatte Idealism, SjälvrättFardighet och en enögd, undangömd spelman, vid namn Statskonst, att spela några kon- ventionella variationer över den väl- kända diplomatiska Hymnen till Fre- den, vartill Nationerna obekymrat pi- '.
282 H E -.
R T H A - P - - - - -.
-.
- - p ruetterade omkring, ehuru Fruktan tillsammans med Misstänksamhet och Panik började vissla och ringa i den där medeltida stormklockan, som var omlindad med smutsigt tidningspapper.
Nar nu balettkårens Allra-minsta stod helt allena mitt på den västra scenen, figurerade en av desamma ståtliga och valövade dansörerna fram till honom med artiga gester och ett " med er tillå- telse ", och, plötsligt placerande sina väldiga järnharda klor på den lilles axlar, tog han sats för att hoppa bock över honom.
Men vid ett tecken av Döds taktpinne och under ett förfarande brak från alla instrumenterna i Satans orkester och en härlig, ton ur Hjälte- mods klara strupe knuffade den stackars Lille-minste-dansören till jätten så att han vacklade till.
Men jätten åter- vann ögonblickligen balansen, fastan med blodsprängda ögon och yr i hu- vudet, och kastande den stackars Lille- minste-dansören på marken började han att på hans arma lilla kropp ut- föra ett av de mest förskräckliga p a s seuls, som balettmästar Död någonsin komponerat, medan visavi-nationerna långsamt dansade upp tills alla stötte tillsammans mitt över Lille-minste-dan- sören, som låg framstupa på mar- ken och förblev liggande där, sönder- trampad och förvandlad från en mänsk- lig skepnad till en dansmatta åt de andra.
" Denna första balett-tur ", sade världs- impresarien Satan i det han reste sig och bugade för publiken, d. v. s. för dem av Nationerna, som inte ville dansa, samt de Sömniga Dygderna och de Kommande Seklerna, " denna första.
- - - -.
-- - - -.
- - - - - -- -.
balett-tur kallas D e n s v a g e s beskydd.
Den kommer att fortsattas utan avbrott på västra sidan av scenen, medan den östra upptages av en icke fullt sym- metrisk (symmetri blir lätt fadd) koreo- grafisk komposition kallad +ngvalts- rörelsen ", vilken skall sluta med tri- umf för de små nationaliteter (och jag hoppas uppriktigt att många sådana kommer med), som ha några lemmar i behåll för att dansa. "
Under denna första balettavdelning hade det västra sceneriet undergått en långsam förvandling och fortsatte nu alltjämt att förändra sig, så att de Kom- mande Seklerna, som sutto bland publi- ken, tillstodo för varandra att dessa nya sceniska framstallningar överträffade alla föregående, med vilka Satan i sin alskvärdhet fördrivit deras e n n u i.
Ty under det att baletten hade börjat i det milda skenet av en augustisolnedgång över halvt avmejade falt, dar skörde- maskinerna fredligt surrade mellan sa- deskärvarna och plogarna skuro in i stubben, visade skadespelet i sin fort- gång huru högsommarhimlens stjarne- valv upplystes av skenet från i fjärran brinnande bondgårdar och hur dess blåa högtidlighet revs sönder av granaters uppflammande ra ketblixtar och avlägsna explosioners romerska ljus och eld- hjul.
Tills småningom himlens frid- fulla blå skymdes av massor av eld- färgad rök och giftiga gaser, som val- trade fram och åter sjönko, stego och drogo sig tillbaka, likt en kvävande dim- ma, alltjamt tätare och mera skymmande, följande, lika lydigt som de blödande Nationerna i hans balettkår, Döds takt- pinne.
In och ut ur det hemska gapet
H E R T H A rörde sig också dessa, två och tre till- sammans, an osynliga i det böljande mörkret, an trädande fram u r det, upp mot balettmästarens plats, eller plöts- ligt uppenbarade i en skräckfull om- famning av en granats meteorkurva eller av de hoppande lågorna från ett exploderande krutmagasin, medan därovan stora vingar, som slungade ned bomb-blixtar, flaxade och surrade.
Fram och tillbaka rörde sig de dan- sande i detta spel av växlande ljus och mörker, genomgående oförutsedda och Fruktansvärda förändringar till sitt yttre.
Ty.
det veta vi ju, Nationerna äro - tvärt emot.
vad politikerna tro - odöd- liga.
Alldeles som Valhalls gudar kunde slita varandra i stycken efter frukosten och återuppstå till middagen, kan varje Nation om an så blödande och stympad dansa Döds dans, dansa på benstum- par eller släpa sig fram som ett levande gelé av blod och söndersmulat kött, förut- satt endast att huvudet ä r oskadat.
Och detta huvud, som var och en av.
Na- tionerna kallar sin Regering men som de andra helt enkelt namna " Frankrike " eller " Ryssland " eller " Britannien " eller " Osterrike ", detta vart och ett av de dansande Nationernas huvud - med undantag för Minste-dansörens, vil- ken alltjämt låg utsträckt på marken - a r val hjiilmbeklatt, så att det inte ens får så mycket som en skråma utan kan fortsatta att följa balettmästarens blick och ge befallning åt Nationens kropp att skjuta fram nya lemmar och, nar aven detta blir omöjligt, att fort- satta dansa alltjamt nya turer i enlighet med eller i strid mot de.
s. k. krigs- 283 lagarna.
På grund härav kunde Död uppehalla dansen utan hänsyn till de dansandes tillstånd eller till scenens, vilket senare var sådant, att det var så gott som omöjligt att röra.
sig ens några steg framåt mellan blod, inälvor och högar av ödelagd egendom ...
Men dansa gjorde de utan uppehåll, under det de höggo av varandra lem- marna och blandade varandra med sprutande blod och slarvor av man- skokött.
Och allt eftersom de syntes och åter försvunno i de böljande ring- arna av eldglödgad rök, förlorade de mer och mer av sin ursprungliga ge- stalt, antagande i den skiftande belys- ningen skräckfulla och obestämda for- mer, arm- och benlösa, igenkanliga som mänskliga endast på de oförvitligt ut- seende huvudena, som de buro styv- nackat högt .aven nar de kröpo eller raglade fram, lago på lur och togo språng, stegrande sig och stångande som käm- pande djur, tills de, med dessa deras städade och valviirdade huvuden, mera liknade ohyggliga hybrider av man- - skor och djur, de som hade kommit in på scenen så raka och ståtliga.
.Ty Nationernas balett ar, nar Satan sätter upp den utan hänsyn till kostnaderna, ett oöverträffat förvandlingsskådespel, vilket måste ses för att man skall tro det möjligt.
.
Så dansade de vidare i sina allt kon- stigare och konstigare turer.
Och allt- eftersom de turvis trädde fram ur detta kaos av flammor och mörker, åkallade var och en av de dansande Nationerna Satan, ropande upp till honom: " Hjälp mig, min egen, käre Herre. "
Men de nämnde honom med e t t a n n a t namn. '
'.
Och Satan, denne skapande konstkän- nare, gladdes åt sitt verk och såg att det var ganska gott.
" Kära varelseru, mumlade han för sig själv, där han osynlig tronade ovan- för publiken av Neutrala Folk, Söm- niga Dygder och Kommande Sekler, " hur sant ä r det ej, att stora konst- närliga framställningar, isynnerhet nar de adressera sig till den kollektiva känslan, oföränderligt kommer nationerna att inse att det dock finns en makt, som står över deras efemära tillvaro!
Detta a r verkligen ett skal varför jag före- drar Nationernas balett framför något av de andra mysterierna, såsom Jord- bävning och Pest, som Död sätter i scen här tid efter annan.
Musiken ä r inte alltid så särskilt vacker, på en gång för arkaistisk och för ultra mo- dern för filistersmaken, och stegen a r en smula enformiga.
Men den ger ett omätligt spelrum åt moralisk skönhet och återupplivar de religiösa känslorna i hela deras oförfalskade och ursprung- liga polyteism.
Den motsvarar fullstän- digt vad spanjorerna kallar en Au t o S a c r a m e n t a l, ett heligt drama med en tjurfäktnings hela tjusning.
Jag med- ger att Nationernas huvuden ibland ar något val grovskurna.
Men Natio- nernas kroppar ä r alltid sunda och jungfruliga och de ha alltid hjartat på ratta stället.
Och vad verklig subli- mitet beträffaru, filosoferade Satan vi- dare från sin osynliga tron, " så säger jag alltid, ge mig en av Döds danser, utförd av Nationerna, var och en med hjartat på ratt ställe och blint lydig sitt traditionella huvud.
u Och baletten fortsatte.
Men för detta s ändamål var det nödvändigt att hålla i gång musiken från den orkester av Passioner och Traditioner, som satt runtomkring den slippriga och rykande scenen: ankan Fruktan och hennes företagsamma barn, Misstänksamhet och Panik, blåsande i vissetpipor och mistlurar och ringande i den dar medel- tida stormklockan i dess tidningspappers- omslag, Idealism och Äventyr, det ståtliga paret med silvertrumpeten och jakt- hornet, Hat, som alltjämtspelade påsjalv- rättfärdighets orgelharmonium, Synd, vilken gudarna nämna Sjukdom, och hennes klassiska följe, Rov, Lusta och Mord, med deras kannibaliska musik på harskramlor och skallror, Vetenskap och Organisation, litet avsides från de andra, då ingen tyckte om deras nymodighet, men med grammofon och pianola som oförtrutet gingo på nar alla de andra musikanterna började visa tecken till trötthet och endast Hjältemod med le- ende klara blinda ögon fann ständigt högre och allt mera jublande toner.
Jag sade nyss, att de övriga orkester- medlemmarna började slappna av, an- tingen dar för at t Passionerna, som bekant, sakna förmågan att hilla ut eller dar- för att åtminstone de mindre adla av dem hade berusat sig med den starka litteraturdekokten från Satans utskänk- ningslokal och nu föllo in alldeles på måfå, särskilt Misstanksanihet och Panik, som rent dövade Nationernas huvuden, och den stackars slynan Fruktan, som fatt ett anfall av delirium tremens.
Intet av detta iakttogs av dansörerna, men de dansade litet mindre vilt och började ta miste på visavi och meddansare till balettmästarens förtvivlan, vilken vag-
H E R T H A gade fram och tillbaka på sin anförar- pall så att de köttiösa lederna knast- rade som kastanjetter, medan han med sin taktpinne av eldhärdad fördoms- rot gjorde fruktansvärda utfall mot d e sömniga Mänskliga Motiven i orkestern.
Men Satan började frukta att före- ställningen skulle sluta i otid, ty med undantag av Hjältemods röst och Veten- skaps och Organisations mekaniska in- strumenter begynte musiken bli svag och ojämn och Nationerna togo till med att halta och stappla och till och med buga för varandra, som om slutet närmade sig.
" Det har duger inte ", sade Satan för sig själv, " vi ha ju inte ens hunnit till turen H u n g e r o c h u p p r o r! "
Varför han tecknade med sin ärkeängelsklo åt Synds följeslagare, viskande åt Rov, Mord och Lusta att hämta fram två nya artister från de Sömniga Dygderna bland publiken.
Sömniga syntes de i sanning vara,, och några, såsom Visdom, Sinneslugn och Återhållsamhet, för att inte tala om sannfärdighet, hade längesedan sjunkit in i trösterika drömmar, sedan de slutit ögonen och tappt öronen för syner och ljud som stredo mot deras principer men som de icke hade energi nog att hindra.
Men bland Dygderna fanns det två, som icke fallit i sömn utan sutto orörliga, bundna av hemsk förtroll- ning, med stirrande ögon, intensivt lyssnande, i en fasa SA stor att den närmade sig tjusning.
De två hette Med- lidande och Indignation, syskon av gudomlig börd; den ena blek som kall- vatten i månljus och lika ljuv, älsklig och sorlande och aven - likt det - farlig i sin 285 oskuld.
Den andra glansande och-rned en eldsflammas glöd,.
likt flamman skru- dad i lysande skarlakan, renande men förödande.
Fram mot dessa, som fascinerade av skräck åskådade dansen, rusade på Satans vink Rov, Mord och Lusta, följe- slagarna tillDöds moder-älskarinna, Synd, vilken Gudarna kalla Sjukdom.
Och ögonblickligen var det adla tvillingparet Medlidande och Indignation redo att hörsamma den hemska uppmaningen.
Hand i hand sprungo de upp från d e Sovande Dygderna och flögo på susande vingar rakt in i Satans orkester.
Fruktan och hennes yngel ryggade tillbaka.
Idea- lism och Aventyr, som nu vor0 nästan förbi av det andlösa btåsandet i silvertrum- peten och jakthornet, lämnade bered- villigt plats för dem.
HjaItemod,den blinde, leende unge jätten, igenkände genast Medlidandes helandeandedra kt ochIndig- nations eldiga pust; han skakade på sig, och med förnyad kraft sjöng han med sin gudasköna unga röst ord som ingen urskilde, men hela världen förstod.
Och Synd med sitt följe föll ned vid de nykomnas fötter lismande inFör dem.
.Innan ens någon av de två odöd- liga ännu yttrat ett ljud hade de trött- nande dansörerna, de blödande Natio- .nerna, leda som d e vor0 på den av blod och inälvor slippriga scenen, kant suset frAn Medlidandes och Indigna- tions vingepar och hastigt livats upp av dess rena luftdrag.
Det heliga paret behövde inga in- strumenter.
Medlidande snyftade blott, och hennes snyftningar liknade många harpors framvällande toner, dränkande sjalen i ljuvt vanvett.
Men Indignation
286 T H A -- P-.
- H -- E R -- -.
-- .- -- väste och bullrade som en brinnande ni väl vet, aldrig slutar!
T y den heter lada, från vilken gnistorna flyga sprakan- Hämnd ".
de omkring i den mogna skörden, medan " Du kunde ha litat på mig, min käre flammorna stiga fotshögt i det drag de balettmästare Död, " muttrade Satan, världens store teaterdirektör, helt sakta själva skapa.
Död överväldigades av glädje.
för sig själv.
" Medlidande och Indig- " Nu kan ingenting hejda dansenu, nation ar i stånd att gjuta nytt liv i skrek han, " och detta skall bli balett- Döds dans, nar redan alla Nationerna mästare Döds största triumf! "
Och har dansat sig fördärvade och den knackande på sin notställare talade han ordinarie musikkåren - med undantag så här: " Mina damer och herrar, kära kanske av Fruktan och hennes yngel modiga Nationer i min balettkår!
Vi - inte orkar blåsa och gnida längre. "
ska nu ÖvergH till den tredje och sista Och sålunda fortgår dansen alltjämt turen, den sista, darför att den, som i Nationernas balett.
Nordisk kvinnosakskonferens i Stockholm.
På inbjudan av styrel- serna för Fredrika-Bremer-Förbundet, Landsföreningen för Kvinnans poli- tiska rösträtt och Svenska Kvinnor- nas Nationalförbund kommer en kvin- nosakskonferens att hållas d.
10-1 1 november i år.
Nordiska kvinnoför- eningar, som anmodats sända repre- sentanter,.
äro frå.n Danmark: Dansk Kvindisamfund, Danske Kvinders Na- tionalraad;.
från Norge: Landskvinde- stemmeretsföreningen, Norsk Kvinde- sagsforening och Norske Kvinders N a- tionalraad; från Finland: Finlands Kvin- nors Nationalförbund, Finsk Kvinno- förening, Kvinnosaksförbundet Unionen, Suomalainen Naisliitto och Svenska Kvinnoförbundet; från Island: Islenska Kvenfjelag och Islenska Kvenrjettinda- fjelag.
U r programmet, som tillsvidare en- dast föreligger i utkast, kan meddelas, att f o r m e r n a f ö r e t t o r g a n i s e r a t s a m a r b e t e m e l l a n n o r d i s k a kvin- n o s a k s f ö r e n i n g a r skola upptagas till behandling.
Vidare kommer frågan om v ä r d e s ä t t n i n g a v k v i n n o a r b e t e t att diskuteras.
I planen för konferensen ingår tillika anordnandet av ett offent- ligt möte, där talare från de vid för- handlingarna representerade länderna redogöra för k v i n n a n s i n s a t s i hö- jandet a v den husmoderliga verk- samheten.
Fran Norge kommer underrättelse om att en .kvinna nu sitter som byråchef i justitiedcpartementet, fröken Nanna Meyer.
Efter att ha absolverat sin juridiska ämbetsexamen, har fröken Meyer se- dan 1903 haft anställning i justitiede- partementets lagavdelning och under de senare åren tjänstgjort som förste sekreterare.
Vi försöka att i fantasin s e framför oss en kvinnlig svensk byråchef i nå- got av departementen!
Af " Hjaipsyster " =frågan intresserade böra läsa SVENSK SJUKSK ' QTERSKETIDN l N G Ledig annonsplats!
Prenumeration sker ä alla poststa- tioner samt å tidningens &amp; p., Tun- nelgatan 25, där afven lösnummer kunna erhållas.
- Textilafdelningen Thyra Grafström, Stockholm.
A.-B.
Nordiska Kompaniet.
Permanent utställning av färdiga och pabörjade arbe- ten samt material.
Rld vid inredning av vlningar m. m..
.
Undervisning, i Italiensk spets- och annan konstsöm.
Ständigt pil lager därtill hörande material: Svensk, Fransk och Bömisk Spetstråd.
Rikhaltigt urval av Spetsmönster.
Centralförbundets for Socialt Arbete utbildningskurser för personer, som vilja agna sig at bostadsinspektion, fosterbarnsinspektioii eller annat barnavardsarbete, socialt arbete vid industriella verk m.
ni., ävensom för dem, som vilja utbilda sig till föreläsare och undervisare i sociala amnen.
Kurs A, avsedd för elever, soni önska utbilda sig för praktiskt socialt arbete, ar för: delad p5 tre terminer, höstterminen 1916 fran den I okt.
till mitten av dec., samt var: och höstterminen I g r 7 .. Inträdesfocdringar: 2 I Ar fyllda, samt avgangsbetyg fran 8:klassigt flicklaroverk eller motsvarande kunskapsmAtt.
Avgift för hela kursen 350 kronor.
' Kurs B, avsedd för utbildande ' av föreläsare och undervisare i sociala ämnen, omfattar e6 tid av cirka 5 manader och börjar i jan.
1917.
Inträdesfordringar: 23 ar fyllda samt högre teoretisk utbildning.
Avgift I 50 kronor.
Prospekt och närmare upplysningar erhiillas genom Centralförbundets för Socialt ~ r b e t e 1-yra, Lästmakaregatan 6, Stockholm.
Ledig annonsplats!
A platsfarmedlingen finnas anmälda Iararinnor, lektionsgivare, in- och utlandska, kontorister, värdinnor samt hushållsbitraden av olika slag.
I.
Rikst.
27 6 2.
Platsförmedlingen ar öppen kl. 12-4.
A.
T.
48 16 I Veckotidningen DAGNY 1 1908-1913 erhållas mot ett pris av kr.
2: 50 för inb.
ex., kr.
1: 75 för haft.
ex. å FREDRIKA-BREMER-F~RBUNDETS BYRA, I 1 4 8 Klarabergsgatan, 2 tr. - HEMTREVNAD Praktisk tidning för hemmet utgiven av FREDRIKA-BREMER-FOR BUNDET Redaktör: FANNY EKENSTIERNA.
Utkommer med 40 åttasidiga n:r om året.
Prenumerationspris: helt år kr.
: 80, halvar kr 1: -, kvartal kr.
0: 60.
Prenumeration sker &amp; posten.
Innehåller berättelser och poem, levnadsteckningar, religiösa och etiska uppsatser, artiklar i diverse ämnen samt en rikhaltig praktisk avdelning.
Inbundna årghgar för 1912, 1913, 1914 och 1915 kr.
1:50 pr ex. upptagas av Fröken ' Ingeborg Bergström.
Rikstel.
97 83 31 ÖSTERMALMSC~ATAN 31 Rikstel.
97 83 Tryckt hos BRODERNA LAGERSTROM, Boktryckare, Stockholm 1016 I
: 1.
Tidskrift för den svenska kvinnorörelsen, utgiven av Predrik@=Bremer=Pörbandet.
, Redaktör: Ellen K1emau.t - I ~~rbundsmedlemrnar e h U b tidskriften till ett pris: i h. i Jc 50 varvid prenumeration.
sker direkt genom FredrlLa-Bremw-Pörbandets.
byrb .48 Klarabergbgstan, Stockholm.
.
.
, Icke=f8rbundsmeiilemmar prenumerera .A nanqaste postansalt eller i bokhandel.
Pris.
@ r pstupplaga: ' / i Ir kr.
! %-; ' ' / i Ar kr.
2 75.
- LMnummer 35 Bre.
Redaktion och expedi.tion: 48 Klarabergyat~i 11; Sfockho (mm Redaktionstid: mlndagiu, onsdagar och .fredagar kf.
1-3.
Allm.
T.
48 50, Riks 27 62 Expeditionen: kl. 11-4 varje s8ckendagm. '
Al, !im$.T.
4810, Riks,2762.,.
.
.
.
.
,.
.
.
.
.
b I a I: r.
.
.
.
!
- 9.
I 1.
i tör bildade.
själ * fÖrsörjande kvinnor.
.
.
S.
.
.
.
I / OBS ~ .....,.
.
.
l.
......
Expeditionen: Klarabergsgatan 48 11.
.-., ~ .. &amp; da &amp; ~ - hrdagar e n och fredag &amp; kl l / il~-l / al.
~.
* G ...
.
:.
.
.
.
.
.
.
.r .. -.
.
.
.
.
.
.
.
.
J ".
.
.
OBS.!
.
.
.
.
~ikstel.
27 62 .. &amp; lm.
te !.
: 48 16. '
~ ~ ~ l ~ ~ Allm, n i; el.
6 ~ 48 b SO.
~ Oppen: r ~ ~ l 1-4: 1 % UP&amp;snfagar Umnas.
kostnadsfritt &amp; a * de hiiiinliga arbe~iom~deb, \ tbildningskuner, illne- f ' rhlllanden m. m.
För utredningar.
.
avgift enligt Ilverenskornmelse.
.
.
Allrn.
telefon 82 1 1 I a Bydn mottager sjukbud hela dagen: pr telefon given nattetid.
- I I
