# ID: svediakorp-per2730
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Hertha
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Hertha', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1916
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,062
# sentences: 834
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-hertha
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


' TPDS I ' T F ~ R DEN SVENS- AV^^^-^ ' .+e J ~ ~ ~ ~ E ~ T ~ R .. .m: ' E L L x EN,.
Kvinnli~a Jur Nu inkommet nybetdr I: skotska, randiga och enFärgade '.
.
-.
.
Blustygek .......... 0.45 pr mtr i alla prisiägen fr. Ett parti randigt och enkgat d Siden- till .blusar bortslumpas.
Vallingaan ' =, kk 10-4 Allm.
188 86 .. Ribe 7g 7 6 .-.
Testamenten, bouppteckningaf, Bmsutredningar, aktenskapsfflrord, famiueriittssaW;.
jurldWca uppdrag av dli siag.
-.
* ' ........ Hjoltyger.
80 cm.
br, i griltt och b l h f &amp; 0188 pr intt Cheviot. '.
~am.m.et;.
- Stuvar. '
.
.
.
- .............. ..... ............ ............... ...... ............. ............ Juris ikondidat ~ u a dndt !n.
.Tradgardiner.
.
kr.
0.23 Strandkoftor i ...: .. &amp;.
b 3.50 Underkjolar, satin,.
, 2.65 Ref~mli~.
.. i, 6 1.30 Snorliv ................ - d.;,.
..., 2.35 Korsettskyddare, trilih,,, 0.75 Trojor, Lahmans,, 0.80 ~dsonger, trikb,,, 1.25 Linnen 1-06 Strdmpor och Vantar.
Sybehor.
m. m.,, i i.
m.
.
i i m.
.
;.
i i i i.
.
.
SVENSKA ' VARUHUSET.
l tf, 54 ~mttoingga&amp;n~h, l tro 37 Stora Nygatan 37 Hudens vård PB grund av sin uppikitiikande inverkan B hudsysternemet vinner Salubrin en stadse ökad anvandning vid hudens v h i.
Sarskilt har frottering av kroppen.
med ett av Sahbrin fuktat tygstycke befinnits verbam vid före- kommande av förkyldng efter svettning och till motverkande av.
Umhet gch värk efter överansträngning.
.
.
Salubrin tillhandab8lles i Parfym-, Speceri- och F w r e r.
I parti hos Geijer &amp; C:q Stockholm.
.
-.
Af ' ' H jalpsys * r9 ' =f ragan intresserade böra lasa SVENSK SJUKSKOTERSKETIDII W G prenumeration sker j a i k - p&amp;a-.
tioner samt h tidningens: &amp; p., Tun- nelgatan 25, där arven lösnummer kunna erhallas., Ledig annonsplats !.
.
.
ARGANG III l5 JUNI 1916 M ånga hjärnor och en tanke, många viljor och ett mål.
Det ar grund- temat hos den företeelse i nutiden, som vi äro vana att benämna det moderna föreningsväsendet.
Alla dessa klubbar, föreningar, förbund, samfund, sällskap v och vad d e mera kunna heta ha alla ett drag gemensamt, alla äro de, mer eller mindre, en praktisk tillämpning av satsen att enighet ger styrka.
Nar milsmannen för en strävan eller en idé kanna maktlösheten av sin individuella isolering, inställer sig hos dem tanken, den numera synnerligen nara till hands liggande tanken, att till förmån för sina av- sikter utnyttja den omgivande sympati, vars tillvaro d e veta eller ana.
I gynnsamt fall företages en organisering av opin- ionen och en ny förening ser dagen.
De ledande ha nu stöd för sitt arbete i det andliga och materiella bistind, som en ' organisation kan lämna ..
Sammanslutning har även fördelen att åvägabringa förståelse för sitt syfte- niål i en vidare krets.
De inregistrerade medlemmarna bilda så att säga en kärn- trupp, vars sammansättning sedan må ' HXFTE 12 vara mer eller mindre konstant.
Utan- för denna kärna stå individer eller grup- per av personer, som med oförtäckt gillande eller icke utan sympati följa de organiserades gemensamma görande och låtande.
De utgöra den välvilligt stämda allmänhet, vars förefintlighet är ett så viktigt villkor for att en förening skall utveckla sig och gå framåt.
Det a r emellertid klart, att denna allmänhet icke kan vara lika stot under loppet av en förenings hela tillvaro.
Nya företeelser draga uppmärksamheten Ht annat håll eller vålla åsiktsbrytningar.
Behovet av omväxling, önskan att fA något nytt att intressera sig för spelar en icke mindre roll.
Resultatet blir att den sympatiserande mängdens upp- märksamhet tidtals blir nog så spridd, dess leder nog så glesa.
Under dylika perioder av karghet är organisationens uppgift en annan än eljes men därför icke mindre, Det gäller då att värna om det av utomstående för ögonblicket mindre allmänt och högt skattade syftet, att med vaket iakttagande bida bättre tider och göra vad som rimligen göras
244 -- ---- H E R T H A. -- - P -- - kan för att bringa å bane d e önskade förändringarna i den andliga atmosfären.
* Den svenska kvinnorörelsen är gam- mal nog att ha hunnit pröva olika perio- der.
Dess mera betydande organisatio- ner kunna räkna sin tillvaro i tiotal av Ar.
Att anställa en om ock knapp- händig jämförelse mellan läget inom vår kvinnorörelse sådant det tedde sig för omkring tio år sedan och s %dant det framstår.
n u a r icke utan sitt intresse.
Det som skall skärskådas är då hur i våra dagar och under en period, som vi välja ungefär ett decennium tillbaka i tiden, de för samhällsfrågor och all- männa angelägenheter intresserade kvin- norna stalla sig till arbetet för beredan- de av kvinnans fulla likställdhet med mannen.
Kvinnorörelsens allmänna program ä r i båda fallen detsamma.
Det ä r att inom stst, samhälle och hem förvärva åt kvinnan en ställning jämngod med den mannen intager.
O m likheten i detta fall mellan då och nu ä r fullständig, framstå u r andra synpunkter ganska betydande divergenser.
Den förflutna tidsperiod, om vilken vi tala, var för kvinnofrågan nog så gynnsam.
Vid den tiden genomfördes kvinnans kommunala valbarhet och en grundlagsändring öppnade utsikt - en synnerligen avlägsen utsikt, har det visat sig sedermera - för kvinnor att vinna tillträde till vissa högre ämbeten.
Kvinnans rösträtt hade då ännu före- språkare inom riksdagens samtliga meningsgrupper, och d e båda vänster- partierna upptogo den ett efter annat .. u --.
- - -- --- - på sina program.
Dessa framgångar motsvarades av en stark inre samman- hallning.
Vid en närmare granskning skulle sannolikt en växelverkan mellan dessa båda företeelser kunna påvisas.
Att de gynnsamma besluten i riksdagen till en del hade sin orsak i det enhet- liga uppträdandet från kvinnornas sida, torde icke vara någon överdrift.
PA samma gång kommo d e nyss uppnådda resultaten kvinnorna att med förnyad entusiasm och hoppfullhet enigt sluta samman kring sin stora och rättvisa sak.
Nar kvinnor offentligen uttalade sig i allmänna frågor skedde det i stort sett alltid med ett noggrant iakttagande av den solidaritet d e vor0 sitt kön skyldiga.
Vända vi sh blicken mot den tid, som är, framstå vid jämförelsen stora olikheter.
Vi leva för närvarande under det dubbla trycket av världskriget dar ute och d e skarpa åsiktsmotsatserna här hemma.
Att under sådana förhillan- den en strävan av mera ideell natur, såsom den kvinnorörelsen företräder, icke genomlever någon glansperiod ä r pil sitt satt naturligt.
Kriget omkring oss och dyrtiden inom landet upptaga allmänhetens uppmärksamhet och poli- tikernas tid.
Härtill kommer den olyckan, att ett mäktigt politiskt parti reser ett intensivt motstånd mot den politiska medborgarrättens utsträckande till kvin- norna.
Detta sakförhallande jämte den allmänna åsiktssplittringen har icke kun- nat undgil att i någon mån rubba den goda sammanhållning, som förr rådde bland svenska kvinnor, dá det gällde att tillvarataga gemensamma intressen.
Det ä r självfallet framför allt i röstratts-
H E R T H A --- 245 - - p arbetet som den bristande uppslutningen från grupper av eljes socialt intresserade kvinnor förmärkes.
Om ock orsakerna till detta förhållan- de äro latta att påvisa ä r saken i och för sig därför icke mindre beklaglig.
Rösträtten ä r ett av kvinnorörelsens viktigaste önskemål, därför att den visat sig vara den nödvändiga Förutsättningen att nå de andra syften rörelsen för sig uppställt.
Men icke nog härmed.
Röst- rätten ä r tillika det enda fullt andamåls- enliga medlet att åvägabringa ett effek- tivt kvinnligt inflytande i det offentliga livet och i samhällsarbetet.
Det har uppenbarat sig vara en svår sak För Sverges kvinnor att uppnå den fulla medborgarrätten.
För att hinna målet fordras medverkan av alla goda kvinn- liga krafter, och de grupper av kvinnor, som nu mestadels hilla sig på avstånd, behövdes kanske allra bäst.
Det torde icke vara oriktigt antaga, att just dessa sitta inne med de största förutsättningarna att gynnsamt påverka kvinnorösträttens manliga motståndare, O m för allmänna angelägenheter in- tresserade kvinnor icke nu lika enhet- ligt och fulltonigt som för tio å r sedan sluta up.p kring det kvinnliga likstallighets- kravet, finnes härtill ännu en förklaring.
De senaste årens händelser ha kallat i marken nya kvinnliga sammanslut- ningar, bland vars medlemmar kanske finnas många, som förut icke haft till- Fälle att skaffa sig erfarenhet i arbete För något allmant gagnande syfte.
Man kan inte begära, att insikten om kvinno- rösträttens nödvändighet genast skall komma till dessa nya samhällsarbetare.
Dock har man rättighet hoppas att med tiden och fortsatt verksamhet det skall gii i detta fall, liksom det förut hänt i så många andra, att socialt arbete fostrar anhängare av kvinnoröstratten.
Måtte en nära liggande framtid få.
skåda en ny enighet, härdad genom, prövotiden och stark nog att nå malet,.
som a r ett medel., - k v i n n a n s med:.
borgarrätt.
Ciatu- och kvinnofrid.
~tockholms pplis- mästare ansig p i sin tid att kvinnoföreningar- nas petition om effektivt gatuskydd för kvinnor icke kunde till nigon itgard föranleda.
Riksda- gen, .och därinom i synnerhet herr Thyrén, har nu ocksi visat sig ha den uppfattningen, att en motion -- av herrar Petrén och von Koch - om att inga med en skrivelse till Kungl.
Maj:t om att utredning mitte verkställas angiende huru ökat skydd skulle kunna beredas ' kvinnor mot att i gator och offentliga platser bli ' före- mil för osedligt bemötande inte häller borde till nigon itgärd föranleda.
Herr Thyrén ar visserligen ingen Birger Jarl, men det skulle klida den rattslärde professorn att mera direkt saga ut, att detta ar en sak som han absolut inte behjärtar, i stallet för att kläda sitt motstind i sofismer och orda om allmänt osedlighetstillsthd bland ungdomen pii grund av tidens litteratur, teatrar, biografer, dansloka- ler m. m. och att härmed miste reformerna börja.
Det hela bottnar dock i alt varken ' hetr ' Thy- rén eller övriga herrar lagstiftare, som yrkade avslag p i motionen, ha .förstsende av hur djupt kränkande det ar för kvinnorna att behöva känna sig figelfria p i sin stads gator.
Men därmed ha dessa herrar ocksi ännu en g h g givit bevis för att de icke ha rätt att hilla p i ensamtavgöraride av angelägenheter, som p i det närmaste beröra.
.
kvinnorna. '
'.
Lagstiftarnas banbrytande arbete.
F rån årets riksdag a r att inregistrera en liten lanivinning vad " kvinnans rättigheteru beträffar, i det lagstiftarna efter åtskilliga motioner, en riksdags- skrivelse, flere myndigheters yttranden och betänkandenU samt slutligen en kungl.
proposition tagit ännu ett tupp- fjät på den långa vägen till målsman- skapets avskaffande.
Gift kvinna har nämligen genom en vid årets riksdag antagen och redan promulgerad lag i trots av målsmanskapet förklarats vara behörig som rattegångsfullrna ktig.
Vår lags bestämmelser om beh-örig- heten att vara rättegångsfullmäktig inne- höllo ursprungligen " att de, som för andra måge tala och svara, skola vara oberyktade, ärlige, redelige och för- ståndige m a n ' ' och uteslöto alltså kvin- nor över huvud taget fr %n befogenheten att vara rättegångsombud.
Genom en lagändring den 19 november 1897 ströks helt enkelt ordet " m ä n a, och detta enda penndrag öppnade med ett slag ett nytt verksamhetsområde för kvinnan, nämligen advokatens.
Emellertid innehålla behörighetsbe- stämmelserna för rättegångsombud även det stadgandet, att den, som själv under målsman står, icke får vara fullmäktig.
Denna besta mmelse avser egentligen omyndiga personer, men aven gift kvin- na kommer på grund av mannens måls- manskap att falla för detta streck - trots det att hon, som det teoretiskt s % vackert heter, ar " myndig med de in- skränkningar som målsmanskapet med- fot.
.
. "
Bestämmelsens tillämplighet p i gifta kvinnor har säkerligen åtskilliga ganger vid våra radhusra tter och häradsrätter för- anlett inkompetensförklaring såsom rätte- gångsombud av " oberyktade, arlige, rede- lige och förståndigea och - teoretiskt - myndiga giha kvinnor, som utan en aning om denna fas av målsmanskapet med samma ratt som man och ogifta kvinnor velat uppträda som fullmäktige för annan person.
1 förbigående kan det förtjäna päpekas, att praxis i de fall att gift kvinna uppträtt på grund av fullmakt från sin man i sak, dar han själv ä r part eller dar hon ä r part och han uppträder som målsman för henne, velat tillerkänna henne befogen- het som rättegångsom bud.
Bestammel- sens orättfardighet ställdes på sin spets, när den under d e senare åren kom- mit att tillämpas beträffande gifta kvin- nor med juridisk examen, alltså med speciell utbildning för advokatyrket.
Allmänna opinionen sattes i rörelse, och 1914 väcktes motion i saken, vilken föranledde en riksdagens skrivelse till Kungl.
Maj:t med begäran om utredning och förslag.
Saken hade redan före å r 1914 i riksdagen vidrörts dels i sam- band med 1897 års lagandring, dels i motioner under 1903 års riksdag av- seende mälsmanskapets borttagande.
1 1 9 1 4 års riksdagsskrivelse påpekas, att för en kvinna, som förvärvat juridisk utbildning, erbjuder advoka tverksam- heten För närvarande i vårt land snart sagt det enda arbetsralt, där hon i egentlig mening kan tillgodogöra sig sina studier.
H E R T H A 247.
- Vidare: " en kvinnlig advokat, som aven efter det hon ingått äktenskap kan finna tid och intresse för den levnadsbana hon tidigare valt och genom fortsatt utövning av sitt yrke kan se sig i stånd att bidraga till sin familjs försörjning ställes sålunda i ett ingalunda ovasent- ligt avseende uti en ogynnsammare stall- ning an övriga utövare av samma verk- samhet.
- Från praktisk synpunkt torde en lagändring av ifrågavarande innebörd icke böra möta gensaga, då därmed en ' dast avses att medgiva gift kvinna samma rättsliga möjlighet att kunna anlitas som rättegångsombud, vilken redan förut tillkommer ogift kvinna, s a m t någon klagan veterligen icke försports över att denna rättighet, s å d a n d e n nu galler, missbrukats e l l e r i övrigt föranlett olagenhetu.- - Beträffande denna sista passus i riks- dagsskrivelsen må det tillåtas en stilla undran, huruvida det skulle föradett annan utgång, om någon kvinna under åren 1898-1916 missbrukat sin rättig- het att vara rättegångsombud?
Oss veterligen har icke försports någon ten- dens från herrar lagstiftares sida att inskranka eller över huvud generellt.
bedöma m a n s ratt att vara rattegångs- ombud med utgångspunkt från det för- hållandet, att åtskilliga av den kategorien svenska medborgare blivit förklarade ovärdiga att f6ra annans talan inför ratta eller dylikt!
Vilken o l a g e n h e t, som spökat, a r inte närmare utrett, men det ä r törhända ett uttryck för den på sina håll rådande.
allmänna olust- känslan ifråga om reformer p4 förelig- gande område ..
Denna riksdagens skrivelse har nu. '
' efter yttranden från en del myndigheter Föranlett lagandring genom ett - tillägg till 3 i kap 15 Rättegångsbalken, av innehåll att " gift kvinna, som uppnått 2 1 års ålder, vare ej på den grund, att hon jämlikt 9 kap 1 giftermålsbalken står under mannens målsmanskap, obe- hörig att vara Fullmäktigu.
Lagen promul- gerades den 24 mars d., å..
.
Behovet av detta tillägg lämnar ju i och för sig själv en klar bild av hur verkligt tilltrasslad rättsligt sett den gifta kvinnans stallning ar, men den lämnar aven i sin detalj en god före- ställning om målsmanskapets labyrinter.
Som redan nämnts a r gift kvinna - trots detta målsmanskap eller kanske rättare på grund av detsamma!
- alltid att betrakta som myndig.
Som kvinnans äktenskapsålder emellertid infaller vid fyllda 18 å r har.
m a n för att undvika eventualiteten av att en gift och alltså myndig kvinna före fyllda 21 å r upp- arader som rättegångsombud mast införa åldersbegransningen i.tillagget.
För man och ogifta kvinnor räcker det med att.
vara myndiga.
För gift kvinnas behörighet som rättegångsombud a r vidare den inskrank- ningen gjord, att mannen icke får sitta som domare i ratten.
Som kvinnor ännu icke få bekläda domarämbete, har reciprocitet i stadgandet icke varit er- forderlig.
.
I infordrat yttrande hade Göta hqv- ratt föreslagit an flera inskränkningar,.
nämligen förbud För gift kvinna att, fora talan i mil, dar mannen ä$ motpart, eller.
motp-ten företrädes av mannen,) li-ksom samma hovrätt Föreslagit,.
.att!
.
.
bland domarejaven skulle upptagas att domarens hustru varit fullmäktig i de mål, över vilka han sitter som domare.
Dessa säkerhetsåtgärder ansågos dock icke böra upptegas i lag.
EVA ANDEN.
Bokhantverk och Kerstin Key.
v a r och en som a r en smula kar i sina böcker och dagligen med hem- lig glädje betraktar de välkända bok- raderna i sitt bibliotek ser också med bedrövelse huru mhnga oinbundna, mer eller mindre trasiga böcker störa det helas eljest harmoniska skönhet.
Lätt uppstår då den.
tanken: varför inte bli sin egen bokbindare, tank så trevligt att se allt detta söndriga uppstå i ny och skön gestalt - genom ens egna händers verk!
Ja, så ha val många bokviinner re- sonerat att döma åtminstone efter den popularitet, som bokbinderiet som hem- slöjd vunnit på d e senare åren.
Så tänkte också den som skriver dessa rader och som, det måste förutskickas, tills vidare a r en mycket anspråkslös nybörjare i detta adla hantverk.
Men det ä r långt från tanke till handling åtminstone för tveksamma sjalar, och att det verkli- gen blev något av för mig, därför har jag fröken Kerstin Key att tacka, vars undervisning i bokbinderi jag hört om- talas och som jag slutligen en vacker dag uppsökte.
Och se, några minuters samtal var nog för att komma " beslutsamhetens friska hyu att blomstra på mina kin- der - all blek eftertänksamhet var otänkbar inom hörhbll för fröken Keys glada, energiska röst.
Ng, det var ju inte b a r a den, som övertygade, utan också de mest klara och talande skal!
- " Om det lönar sig att lära bok- binderi?
Det gör det visst det!
F &amp; hem- slöjder lampa sig bättre för amatörer, Och det ä r inte alls ett s &amp; tungt arbete som många tro.
Yrkesbokbindarna se ju inte just med någon tillfredsställelse att bokhantverket blir en hemslöjd och breda därför gärna ut sig om dess oer- hörda vanskligheter.
Men det bör man inte fasta sig för mycket vid.
Vidare kan det ju utövas i vilket rum som halst, a r inte bullersamt och passar så- ledes utmärkt i hemmet. "
- " Om man tröttnar fort?
Ja, det finns ju alltid de som tröttna, men - 20 i 25 bokband bör man val alltid hinna med och det a r tillräckligt för att förtjäna in kostnaden för verktygen.
Alltså - nar vill ni börja! "
All slags slöjd har ju sitt intresse för dem som ha någon medfödd håg dar- för, men att invigningen i bokbinderiets mysterier blev en så rolig tid, det m %ste nog både jag och andra fröken Keys elever tillskriva henne själv och hennes glada, trevliga och praktiska undervis- ningsmetoder.
Fröken Key har haft och har elever av alla hldrar och slag, och hos alla har hon funnit * intresse för bokbinderiarbetet samt förmiga att ut- föra detsammau.
Så säger hon själv helt
H E R T H A .anspråkslöst i sitt företa1 till den hand- bok i amatörbokbinderi, hon utgav i vintras.
Jag tror att detta glädjande resultat i inte ringa mån måste bero på fröken Keys egen personlighet.
Det ä r nog också så, att bokhant- verket har sin alldeles särskilda tjus- ning, det ä r ju en gammal och fin.
konst - litet var händer det nog att under arbetet tanken föres till alla.
de gamla underbara bokbanden, som alltsedan skriftrullarnas upphörande Astadkom- mits av .skickliga konstnärer - det blir då dubbelt intressant att öva sina händer i samma hantverk som dessa!
I ovan nämnda handbok har fröken Key meddelat sina erfarenheter i ama- törbokbinderi.
Har fhr man verkligen ett övertygande intryck av bokhantver- kets lämplighet och möjligheter som hemslöjd.
Med sina praktiska råd.
och anvisningar, med sin utomordentligt rediga uppstalining och klara åskåd- lighet ä r det lilla häftet en synnerligen värdefull, handbok såväl för nybörjare som för dem, som redan någon tid praktiserat bokslöjd.
Att fröken Keys bok verkligen fyllt ett behov har jag hört från flera ama- törer.
Allt fler bli de som våga sig p å.
bokbinderiet som hemslöjd, och att s8 sker, synes mig helt naturligt.
Kärleken till backer ä r ju kallan.
till en av våra basta njutningar - en sida därav ä r den glädje man erfar över vackra bok- band - och över ' att aga sidana!
Ej.
underligt då att många få .lust att för- färdiga dem själva och därvid se sina böcker vinna en tjusning och ett nytt ELISABETH THIEL.
värde.
Fredrika Bremers högsommar.
I Fredrika B r e m e r s den nu utkomna andra volymen av brev,utgivnaav Klara Johanson och ~ l l e n Kleman, fAr man följa brevs krivarinnan från se,n- hösten 1838 - hon.
var då på.
Tomb hos Stina Sommerhielm - till hög- sommaren 1846, då hon stod i begrepp att ge sig av på en resa till kontinenten i sällskap med sina närmaste anhöriga.
Utgivarna ha ej sparat sig nigon möda för att framlägga ett möjligast fullständigast material.
Resultatet ä r också fylligt, till innehåll som till omfång.
Skrivna av Fredrika Bremer och rik- tade till bl.
a. Geijer, Tegnér, Franzén,, Fahlcrantz, C. W. Böttiger, C.
A. Ad- 249.
lersparre, föra dessa års brev läsaren i nara beröring med tidens märkligaste personligheter och händelser.
Almqvist, som icke a r bland adressaterna, gkymtar blott ' på avstånd - i Det går an-saken i breven till Malla Silfverstolpe, för övrigt mest som kritiker, teolog och musiker.
Fredrika Bremer, som ' omotståndligt tjusades av Almqvists kompositioner, förstod sig ej på hans författarskap, var ej ens intresserad av det.
Också a r det icke den estetiska utan den re- ligiöst och samhallsetiskt revolutionära sidan hos Almqvist, som gör intryck på Fredrika och ett så frinstötande intryck, att hon, det måste erinras, för-
250 - H E R T H A lorar måttstocken för bedömandet av motskrifterna mot honom.
mo alla Silf- verstolpe kom detta till godo i Fredrikas beröm över hennes Månne det går an?
För övrigt utmarker det själva !ids- perioden, att det ar religiösa och po- litiska stridsfragor, som stå i förgrunden ' för allmänna intresset.
Den Fryxell- Geijerska striden upptog sinnena lika mycket som Almqvist-skandalerna och Straussfejden.
Bådesom den liberal blivne .Geijers meningsfrände och som hans personliga van berördes Fredrika av den förra.
I den senare tog hon själv del genom utgivandet av Morgonväkter.
Jenny Lind, genialisk och bedårande, och Taglioni, åt vars danskonst i " Syl- fiden " Fredrika i ett brev agnar sin för- tjusta hyllning, äro ej Fredrikas kor- respondenter, men bland de i breven avhandlade berömdheterna intressera de, särskilt naturligtvis Jenny Lind, därför att man i avseende på dem får en bild och en vacker bild av Fredrikas fri- kostigt varma uppskattning av kvinn- ligt konstnärskap.
Fredrikas innerliga deltagande för Lindblads i den av Jenny Lind förorsakade kanslokonflikten gör henne inte heller ett ögonblick glömsk av att Jenny Lind var - Jenny Lind.
Den tyska författarinnan Ida von Hahn- Hahn uppfattades av Fredrika med vid- synt sympati både som person och som författare, hur stor olikheten i läggning an var dem emellan.
Lands- maninnan friherrinnan Knorring fick vad huvudmassan av hennes böcker betraffir låta sig nöja med p e r s o n l i g välvilja.
I bokens " Anmärkningar " citeras med för- siktig reservation Emilie Flygare-Carléns en smula maliciös överdriftg (präglade --.
--.
.
-.
.. kostliga anekdot om hur friherrinnan Knorring " ej uthärdadea att läsa Fred- rikas arbeten och hur " Fredrikas käns- lor för friherrinnans böcker vor0 ' ännu mer utvecklade i antipati än vännens mot hennes egna. ' "
Såsom dels ren för- ströelseläsning, dels uttryckande en upp- fattning som var rakt motsatt hennes eget livspatos: uppfattningen att karle- ken till mannen var livets främsta och egentliga innehåll, måste Sophie von Knorrings arbeten misshaga Fredrika.
Även som aristokrat var hon Fredrikas liberalism motsatt.
Men hennes basta bok Torparen avvann Fredrika det amp- laste erkännande, om hon ock aven dar stöttes av åtskilligt.
Både över författarinnan och man- niskan Fredrika Bremer sprider den nyutkomna brevvolymen ett långt rikare ljus an man förut haft, och därtill bi- draga mycket de lika diskret som skick- ligt och kunskapsrikt redigerade noterna.
Som exempel på hur dessa " anmärk- ningar " fixera och levandegöra brevin- nehållet kan nämnas anförandet av J. V. Snellmans Svenska silhuetter angående ett besök hos Fredrika Bremer, då " den berömda författarinnan roade sig med att porträttera den berömda skalde- kungen ", Tegnér.
Eller brottstyckena ur Malla Silfverstolpes dagbok under hennes vistelser på Arsta.
Genom sådana noternas tillägg till brevtextens innehåll, an hämtade ur den omsorgsfullt utnyttjade dåtida pres- sen, an ur tryckta memoarer, än ur otryckt material, fixeras med full tyd- lighet situationer och kastas förwarande sidoljus över förhållanden som breven beröra eller förutsätta.
H E R T H A Till det nya som brevupplagan ger hör graden av Fredrikas vänskap med Tegnér.
Fredrikas femton brev till ho- nom höra vad det personliga innehal- let beträffar till det mera märkliga i detta brevband.
Nog har man val an- ' ledning att minnas b a r m h a r t i g h e t s - s y s t e r n Fredrika, nar man laser hen- nes brev till Tegnkr, men det kan dock inte ha varit endast dennas ingivelser som framkallade de yttranden av öm- het dessa brev innehålla.
Ännu mindre e n s a m t snillebeundran som sådan.
Snarare kombinationen av barmhartig- het och snillebeundran: vemodet i en r e t r o s p e k t i v b e u n d r a n.
Men hur mycket detta an må ha betytt måste Fredrika dessutom för Tegnér haft nå- got av den ursprungliga personliga sympati, som vi enligt ännu befintlig psykologi bruka kalla oförklarlig.
Man skulle icke på förhand ha trott att Tegnér och Fredrika vor0 agnade att komma varandra personligen nara, men det tycks vara ett ofränkomligt faktum att de i alla fall gjorde det, och det a r ett av de flera fall dar Fredrika i har föreliggande periods (1 838- 1846) brev visar sin säkra inre balans, nar hon, visar ifrån sig soni.
" arabiska " en del av Tegnérs utgjutelser, medan hon dessemellan resonerar med honom till och med i det amne, dar " arabiska " i denna ' mening var bliven hans natur- liga tungomål,.
och nar hon besvarar hans, den åldrade skaldens vädjanden till hennes känslor lika hjärtligt van- skapligt som hurtigt och nästan omark- ligt tillrättavisande.
O m Fredkikas vänskqpsförhållande till Geijer visste man ju förut mera an 25 I om hennes vänskap med Tegnér.
Men iiven det framstår mera fylligt konkret.
Ett i noterna meddelat citat u r ett Svenska akademien tillhörigt brev från Geijer till Fredrika visar pil ett intres- sant satt att Geijer själv var fullt med-.
vet.en om att just hans kvinnliga van- ners förstående betydde mycket för honom och bekräftar på ett slående satt Lydia Wahlstroms iakttagelser i detta amne.
Breven till Böklin ha under denna period blivit långt glesare och klagan över fåfäng ' väntan på brev från honom kom- ' mer igen gång på gång, ibland skamt- sam, ibland allvarsam.
Likväl ser man i dessa Fredrikas brev till vännen Bök- lin om möjligt ännu klarare an i det tidigare tidsavsnittets hur djupt och starkt och oåterkalleligt hon kände det inre sambandet med honom.
Hans andliga personlighet var ju också För henne ' oupplösligt ' förknippad med minnet av ljusningen i hennes inre v ' arld, med den första djupa laskande drycken för hennes starkaste törst.
Frances von Koch, som en gAng aven hon gripit starkt in i Fredrikas, livs- och utvecklingsriktning, har nu blivit den som både intellektuellt - i religionsuppfattning - och personligt- psykologiskt - i förhållande till livets vedervärdigheter och sorger s ö k e r o c h e m o t t a g e r - ljus och tröst av den för vilken hon då uppenbarat sig som upp- livande ljusbringerska och välgörande fe.
Fredrikas varsamhet och vänlighet i det huslighetsprisande varmed hon söker trösta Frances över ' det tids- och kraftkravande i rollen av svensk hus- mor ar idel uppriktighet, men nog kun-
252 7 H -- E R T H A - -.
- - p -.
- -.
.
.
.
- -- - - ---.
-- de Frances ha returnerat argumenten.
Fredrikas egen skarpa gransuppdrag- ning mellan författarinna och ogift å ena sidan, gift och solid svensk hus- mor med alla tillbehör å andra sidan var praktiskt endast en halv lösning för en kvinna som kände behov.av intellektuell utveckling och psykologiskt ingen lösning alls.
Mera auktoritet har då Fredrika och större psykologisk insikt visar hon i zén och Fahlcrantz till den närmare kretsen av Fredrikas korrespondenter, till de personliga vännerna, liksom Adolf Lindblad.
Avlägset och överva- gande officiellt-litterärt ar förhhllandet till Böttiger.
Breven till H. C. Ander- sen och Henrik Wergeland låta icke den litterära skandinavismen saknas i denna korrespondens f r h studentskan- dinavismens ursprungstid.
An Fredrika själv d &amp; - hur ter förhållande till Malla Silfverstolpe.
Även hon sig under denna period i sin litte- för henne och i betydligt högre grad rara strävan och i sitt inre liv?
Bre- ar Fredrika den t r ö s t a n d e vännen.
ven visa, att hon haft ätskilliga litterära Frances sörjer nar hon förlorar sina planer i huvudet, som veterligen aldrig små barn.
Frances känner sig tryckt utförts.
På samma gång visa de - vad av den husliga mekanismens krav pB man ju förut kände genom Adlersparre- henne.
Malla ar konstant olycklig.
Leijonhufvudska biografien - hur hon Ehuru ju Malla visst ej som Tegnér nu småningom mer och mer omfattade kampade med verklig sinnessjukdom, sociala och politiska intressen.
Tydligare an förut får man i denna satte hon säkerligen Fredrikas vishet brevsamling intryck av de till synes och thlamod på lika stora prov.
Inte bara genom sin ömtålighet i fråga om motsatta tendenserna i Fredrikas va- bedömandet av de memoarer hon an- sen: det starka behovet av e n s a m h e t förtrott åt Fredrikas kritiska skarskå- och den stora förmågan att n juta av dande - utan att tåla kritik - också p e r s o n l i g t u t b y t e m e d m ä n n i s k o r.
i sina direkta förtroenden, hela eller Det var henne ett livsbehov att isolera halva, i sin ständiga adertonårshunger sig.
I ensamheten usvalleru hon " som efter sympati i varje ögonblick och i en ballong " av känslor och tankar.
Men varje fas av känsla var hon förvisso vem har mer an hon sinne för huslig tröttande nog.
Deras förhållande skil- trevnad i en likstämd familjekrets eller dras under titeln " I en vänskaps spe- för ett i alla själsfibrer förnummet sym- gel " humoristiskt i kalendern Fredrika patiskt samliv med en älskad och be- Bremers bild, dar Klara Johanson re- undrad medvarelse och själsfrände, Av naturen finnas många friska och dan för några år sedan (1913) medde- lade utdrag ur Fredrikas brev, inter- levande bilder i dessa brev, från både folierade med Mallas anteckningar.
vinter och sommar, höst och vår.
I Lyckligtvis får man genom noterna Fredrikas liv ar det sommar - aven aven har fördelen att något se av hur sommaren har ju också mulna dagar, det tar sig ut för andra parten, Malla.
men aven under dem ar ljuset starkare Närmast de ovan nämnda höra Fran- an om vintern och solen ar strålande
H E R T H A 253 varm.
Fredrika a r själv i dessa brev Qsolvarma (För att använda ett uttryck Kringblick.
- i ett brev till Böklin: usolvarm tack D La Loi pour la ' V i e r.
Medan förstörandet av för ditt brev ").
Hon gör intryck av .mänskor i stor skala pigår vid fronterna, ar- uljussamlareu (som hon i ett annat beta i de respektive länderna riksförsamlingar- brev kallar diamanten, nar hon skan-.
na, för ändamålet tillsatta kommittéer och en- ker honom ' en shdan).
Energisk, livfull, skildas hjärnor p i att uppgöra lagförslag och varm och rik obh strilande ter sig utspekulera- bestämmelser .för att snabbast möj- ligt och i tillräcklig massa få nytt mänsko- hennes personlighet.
O m hennes teo- material framställt; T v i n g och b e t a l n i n g äro logi kan man disputera, men att h o n därvid de för milets- vinnande som effektivast erfor den l e v n a d s l y c k a, varom hon ansedda metoderna.
Som exempel referera vi har avger det ena jublande vittnesbör- har en av herrar Paul Benaz och Paul Aubriot det efter det andra, som den direkta i franska parlamentet nyligen.
framförd motion.
Förslaget går ut p i att varje " mere de ' famille " följden och konsekvensen av sin kristna skulle av staten erhilla ett:penningebelopp varie- tro ar ofrinkomligt.
Tron på Gud i rande niellan 500 och 2,000 frs, beroende på Kristus var hennes livs liv.
antalet barn, växande med 1,000 frs för I en helt annan mening an den be- varje barn hon %känker samhället ".
För att komma ut med dessa dryga premier römda författarinna.
som ~ l l t det ' ytt- f i r staten H sin sida lagga extra beskattning p i randet skulle aven Fredrika kunnat saga de individer av vardera könet, som icke haft att rykte och berömmelse endast vor0 itminstone tvi barn eller inte itagit sig omsor- " un peu de bruit autour de son coeuru.
gerna om mlnst tvi barn.
Denna uttaxering, HILMA BORELIUS.
som för kvinna skulle börja vid 30 års ålder;,.
för man vid 35, skulle utgi med sex procent. '
av dessa.
personers ordinarie skatt under loppet av tio är; efter fyllda 40 och 45 är skulle den för P &amp; förekommen anledning till- kännagives att artiklar, för vilka plats önskas i bestamt nummer av tidskriften, skola insändas till rem daktionen tio dagar före det av- .sedda numrets utgivningsdag, eller ocksa.
maste särskild overenskom- .melse om inforande av artikel ha ' träffats med redaktionen inom ovan angivna tid.
w kvinna och man utgöra ett tillägg av tredjedeleri av deras ordinarie skattebidrag, och efter deras död skulle hälften av deras efterlämnade egen- dom tillfalla state ' n, eller närmare bestämt " la Caisse nationale de la Natalite ".
Motionärerna saga sig emellertid icke envist hilla p i detaljbestämmelserna, det viktiga vore att p r i n c i p e n, som genomgir dessa, i lag fast- ställes " pi det att vir ras icke mH förgis. ' '
De franska kvinnliga rösträttsföreningarna ägna frigan ett ingiende studium och en del uttalanden ha gjorts.
Man ställer sig ganska tvivlande gent emot effektiviteten av en lag, som den ovan nämnda, likasom i frHga om möj- ligheten att f &amp; den igenom i parlamentet.
Frin ett håll görs.
den ganska spetsiga lilla anmärk- ningen, att för att kunna tänka .sig.
bifall till förslaget miste man först s e till att majoriteten inom senaten och deputeradekammaren består av fader med o m k ~ i n g fyca barn eller också.
av personer, som ädelmodigt offra sina egna in- tressen för Frankrikes Framtid.
Frän annat hi11 pipekas, att om an dylika mitt och steg kunna tänkas medföra de hastigaste resultaten, si kunna dock troligen icke dylika ujarnlagar " genomföras.
De franska röstrattskvinnorna äro emellertid tillräckligt suggererade av den gängse tankegin- gen för att i en gemensam resolution uttala, att rösträttsföreningarna vilja med all sin mora- liska kraft - i förväntan p &amp; aven politiskt in- flytande - befordra alla lagar, som underlätta och förmera födelser och skydda mödrar och barn.
.
Nativitetspropagandan i Frankrike har för öv- rigt sitt eget pressorgan, tidningen P o u r l a Vie, och nyligen har en förening med samma namn som tidningen och med samma syfte bildats.
Bland de kvinnliga medlemmarna i sty- relsen marka vi de inom kvinnorörelsen kända J. Siegfried och de ~ i t t - ~ c h l u h b e r ~ e r.
Vad kvinnorna i c k e vilja.
I majnumret av N e u e s F r a u e n l e b e n gör Olga Misir en teoretisk-vetenskaplig utredning av samma pro-.
blem,.
vars praktiska handläggning de franska suffragisterna diskutera.
Den österrikiska skrift- ställarinnan ingiir pH de diametralt motsatta teorier, som under tidernas lopp framkommit i friga om befolkningsproblemets innebörd och lösning, och varnar för att lita nuvarande till- falliga och abnorma förhillanden begränsa syn- kretsen.
För kvinnorna särskilt, menar hon, ar det framför allt av vikt att s e till, att saken .ligger si att den riktiga och basta befolknings- politiken blir den bestämmande och att det ar de av denna betingade plikterna, som de upp- fylla, icke en särskild grupps önskan, vilken företräder ensidiga intressen och icke förmir att.
fördomsfritt s e frigan i dess stora och all.
manna sammanhang.
Framför allt miste den friga klargöras, om en stark folkökning i sig själv ar av SE högt varde, att den till varje pris miste eftersträvas och kan fA.
framställas som dogm Härvidlag galler det d i först.att söka avgöra vad som a r det verkligt goda, om detta främst av allt ar ett folks öI (ade värnkraft och politiska maktställning, d i ju folkökning energis9 och hänsynslöst miste ' påyrkas, eller det ligger i individernas andliga och materiella förkovran, d i k va n t i tetssyn- punkten miste vika för andra betingelser.
Med en del intressant statistiskt material ger Frau Misir i sammanhang med detta bevis för huru det i vissa bestämda fall, p i namngiven ort, visat sig att den arbetande befolkningen endast till en viss, ganska lig procent är i stind att per familj uppdraga och Aära mera an tre barn och att den Hterstiende procenten med nöd klarar ut frigan med ett och två barn.
Den än- dock växande barnskaran drar för dessa man- skor med sig det bottenlösa proletariatelandet - med därmed sammanhängande oundviklig försämring av mänskomaterialet.
Den djupt bottnande frigan: kan kvantiteten ersätta kvali- teten begär härvid att komma med i berak- ningen.
Under det lugna och lidelsefria vagandet av olika synpunkters för och emot, ar det en sak, som Olga Misir starkt och bestämt framhaller: att kvinnorna aldrig kunna eller böra vara med om den form av kapprustning staterna emellan, som kan betecknas med namnet k a p p f ö d a n - de.
Deras känsla och ansvar inför livgivandet förbjuder detta.
Kvinnlig filosofie licentiat l konsthistoria.
' Under nu tilländalupna virtermin har vid Stock- holms Högskola kreerats var veterligen första kvinnliga filosofie licentiat i konsthistoria.
Fil.
lic. Gerda Boëthius ar född 1890 och avlade höstterminen 1910 studentexamen.
Redan dess- förinnan hade konsthistorien vunnit hennes intresse, och hon kunde pH kort tid avlägga kandidatexamen.
Licentiat Boethius, som med högsta betyget avlagt sin examen, har skrivit sin avhandling över ämnet: " Malardalens och Dalarnas medeltida tegelarkitektur ".
För den närmaste framtiden ar hon sysselsatt med ett.
om fattande inventariseringsarbete av sin hem- bygds - Dalarnas - kyrkor, ett arbete som utgör ett led i det stora verket " Sveriges kyrkor ".
-- H E R T H A Varderingsmetoder.
A lla kanna vi den gamla sagan om gumman, som blötte och stötte sin skinnpals - och blötte och stötte den om och om igen.
Gummans metod har alltid varit omtyckt och a r .det alltjämt.
Detta visar sig icke minst genom vissa företeelser inom pressen.
Till och med våra större huvudstadstidningar anse sig oförhindrade ' under sitt trägna och trogna aibete i ideernas tjanst att titt och ofta taga fram samma gamla skinn- pals och blöta och stöta den till all- mänhetens uppbyggelse.
Och vi kvinnor kunna med en viss stolthet konstatera, att inga frågor tyckas ha ett sådant - man skulle kunna saga - evighetsvarde, vara så agnade att om och om igen stötas och blötas i en insandarediskussion som .frågor, vilka beröra kvinnan och alldeles särskilt hennes stallning in0.m förvarvs- arbetet och hennes prestationer dar.
Mannen talar man om blott i sam- band med löneregleringar och andra aktuella frågor, som skola lösas av stat eller kommun, eller som på annat satt äro av uppseendeväckande art.
Men vi kvinnor kunna glädja oss åt att unge- fär en gång i kvartalet tager någon av de större huvudstadstidningarna den ena eller den andra kategorien av s. k. s sj alv försörjande^^ kvinnor under be- handling.
Och detta utan att det ar fråga om några projekterade lönerefor- mer eller annat dylikt, utan att vi äro på något satt " aktuella. "
Ja, ofta utan att vi ens ha den bemärkta stallningen att vara i statens .eller kommunens 255.
tjanst.
Vi arbeta t. ex. i enskilda ban- ker eller affärsföretag och äro dock till- räckligt intressanta som disk.ussions- objekt för att snart sagt nar som hälst spalt efter spalt kan fyllas ' med betrak- telser över oss och vårt arbete .Vi be- handlas kollektivt.
Våra manliga kam- rater bli däremot endast uppmarksam- made på grund av individuella bragder eller olyckshändelser - om de t. ex. för- snilla eller mördas.
Kollektivt under var- dagliga förhållanden äro de icke föremål för något intresse från tidningarnas sida.
För någon tid sedan innehöll en huvud- stadstidning en liten artikel om krigets inverkan på arbetet i bankerna.
Och det behövdes bara ätt den anonyme artikelförfattaren - som började med att tala om allmän Överansträngning hos bankernas personal på grund av ökning i arbetet - måttade ett litet hugg åt de kvinnliga banktjänstemannen i enlighet med gammal havd och vana för att " insändarnasu flod började strömma.
Kvinnornas underlägsenhet under mannen, deras brist på intresse för sitt arbete, deras intellektuella och fysiska svaghet m. m. m. m. avhandlades på sedvanligt och välbekant satt .av d e anonyma.
författarna.
Och som vanligi lämnades.
man i ovisshet om vilken Förklaring skulle kunna givas över det underbara faktum, att affärsföretag med självaktning och god ekonomi vilja an- vända en så usel arbetsktaft som den kvinnliga, då tillgången på manliga aspiranter till bank- och kontorsplatser a r så riklig har i. landet.
.
En tysk journalist har en gång kallat Sverge för kvinnornas Eldorado - dar- för att de svenska kvinnorna förekom- ma pit så många olika verksamhetsom- råden.
Men skulle icke vårt land kunna bli ännu mer idealiskt för kvinnorna?
Vore det icke tänkbart, att dessa dom- stolsscener i form av pressdiskussioner, då arbetande kvinnor placeras på de anklagades bank, kunde förekomma litet mindre ofta, t. ex. halvårligen i stället för som nu ungefär kvartalsvis i huvuds tadspressen?
Skulle det icke också vara sympatiskt, om åklagare och vittnen lade bort sin vana att uppträda anonymt?
Och om den dömande all- mänheten ined litet mindre förtjusning citerade dessa anonyma auktoriteter, på vilkas vittnesmål alltför ofta fallande dom avkunnas over kvinnors arbete?
O m det ar för mycket begärt, att av .vår oskyldiga, tidningsläsande publik pretendera vetskap om att " insändarna " ofta tillverkas på tidningsredaktionerna, så borde man åtminstone kunna vänta litet mindre anslutning till dessa ano- nyma försök att förklena, nedsatta och skada kvinnor som arbetande individer.
Det a r alls icke någon ridderlighet, bara en smula normalrattvisa och rim- lighet som begäres.
Genom de förhållanden, som råda in.om affärslivet, torde ingen kategori av arbetande kvinnor h a ' s 5 svårt att havda sin stallning och sitt anseende som de, vilka dar hava sin verksamh ' et, De ha i allmänhet föga direkt beröring med de män, som ngtt den stallning, att de personligen äro höjda över alla konkurrenssynpunkter gent emot kvin- aven chefer, norna, (det gi~es~emellertid som av solidaritet med andra man hålla fast vid dessa synpunkter).
Utan de, som kvinnorna ha att göra med, arosousche- fer och chefsaspiranter, vilkas vikt och betydelse - med därav följande förmåner - framstå i perspektivisk förstoring genom möjligaste förminskning av andras förtjänster.
Det ar ett stort behag för den unga, manliga självkänslan att pröva sina spirande chefsanlag på kvinnliga försöksobjekt.
De man, vilka betygsätta kvinnorna, äro just de, som ha direkt fördel av att undervärdera dem och äro således vad som på juristspråket kallas jäviga.
Men, kan man måhända saga, galler ej detta lika val för man i mera under- ordnad ställning, och d e kunna dock, om det ar något med dem, göra sin förmåga gällande.
Jo, men skillnaden ar just att de f å göra detta.
De vaxa fort nog ifrån sin underordnade stall- ning, och d e r a s växt anses riktig och lovlig.
Även springpojken har marskalks- staven i ränseln, och det a r en full, " normal " utveckling enligt gängse praxis, att han - aven utan någon större begåv- nings rätt - hastigt och lustigt förbigår dem, som ha det felet att icke vara man.
Aven den mest begiivade och dugande kvinna ar predestinerad till att förbigås.
För kvinnornas vidkommande upphäves den princip, som uttryckts med orden tjänster skola tillsattas på grund av för- tjänst och skicklighet allena.
Och det arbete hon faktiskt gör värdesättes alltid efter en annan metod an om samma arbete utförts av en man.
Bhde i fråga om ideell och materiell valuta ställes den kvinnliga tjänstemannen pA ett lägre plan an den manliga.
Detta ar karak-
teristiskt för de varderingsmetoder, som användas inom affärslivet, Fragan blir då: kan överhuvud i nar- varande stund några jämförelser rattvis- ligen göras mellan nianligl och kvinnliga kontorsarbetare.
Nej, jämförelser bli alltid missvisande, då de som jämföras arbeta under alldeles olika förhållanden.
O m.
kvinnliga kontorister på kvällar, nätter och hälgdagar tvingas att göra tjänst som sömmerskor, tvätterskor och kokerskor, medan deras manliga kam- rater rekreera sig, så kan man icke undra på om kvinnor förr bli utslima.
Detta ar ofta förhållandet.
med kvinnor, som verkligen leva på sin arbetsförtjänst.
Likaledes måste var och en, som a r rimlig, medgiva, ' att samma arbetsglädje och intresse icke garna kunna presteras av den, som ar dömd att alltid hålla på med samma osjälvständiga, mekaniska arbete, som av den, vilken hoppas ernå intresseväckande arbetsuppgifter - med ty åtföljande högre stallning och för- måner.
, Nar och om man och kvinnor arbeta under samma villkor, med samma ut- vecklingsmöjligheter, då, först di, finnes * n tillfredsställande basis för jämförelser.
Vill man nödvändigt under nu rådande förhållanden inlåta sig på jämförelser mellan manliga och.
kvinnliga arbets- prestationer, må man då åtminstone skaffa sig annat material a n anonyma tidningsinsandare.
Ty vanligen förskriva sig dessa endera frhn redaktionsherrar, vilka på dragande kall och ämbetets vägnar attackera de arbetande kvin- norna, val vetande att dessa angrepp alltid ' roa och intresera en viss publik.
.
(riktigt förkrossande gör man denna sakkunniga kritik genom att satta en kvinnlig beteckning under - " dar ser man vad t. o. m. kvinnor tanka i denna frågaG, säger den menlöse läsaren -), eller också från kontorsherrar, som äro parter i målet.
De, som utgöra den högre instansen, de v e r k l i g a cheferna, befatta sig minsann icke med tidnings- polemik av denna art. En ljuspunkt finnes dock aven i dessa anfall bakifrån - dh nämligen någon kvinna, .som icke hör till de angripna, trader fram med öppet visir.
till sina medsystrars försvar.
Som fallet nyligen varit då fil.
mag. Marta Tamm i Svenska Dagbla- det skrev en upplysande och klargör- ande artikel i frigan om de kvinn- liga banktjänstemannen.
Man känner sig glad och tacksam över dylika uttryck av solidaritet kvinnor emellan.
På den punkten felas det oss ännu mycket.
Till sist bör betonas, att ingen begär att en underlägsen kvinnlig individ skall jämställas med en mera dugande manlig.
Kvinnorna fordra blott att få göra sig gällande och bedömas efter måttet av sin förmåga.
O m det ar sant som deras manliga konkurrenter påstå, att det endast ar en mycket ringa pro- cent av kvinnorna, som kan åstadkomma någon högre duglighet, så behöva ju icke männen gent emot kvinnorna tillämpa ett protektionistiskt system!
Känslan av Överlägsenhet borde ju giva.
mannen rnod att tillåta kvinnorna ratt till .fri tavlan.
Vadan denna fruktan och bävan för kvinnornas konkurrens hos dem, som missakta ' kvinnornas arbete!
De.
underlägsna kunna icke garna över-. '
.
.
.
.
vinna de överlägsna!
Det ä r litet mera konsekvens i galenskapen, som vi först och främst vänta på.
Ett senare stadium blir att övervin- r a galenskapen - den galenskap, som i kvinnorna ser mannens konkurrenter, icke deras medarbetare.
ANNA KLEMAN.
Ett semesterminne.
(Berättat pii anmodan av redaktionen.)
ådana har jag många av, och jag S vågar pästå, att vart och ett har sin särskilda kolorit.
Likväl ä r det mig lätt att välja u r denna melange bizarre, ty däribland finnes ett, som står klarare för min hågkomst än alla de övriga - kanske därför att det lyser mot den mörka bakgrunden av världskrigets utbrott.
Oförglömliga juli.
månad 191 4!
Under- bara sommardagar, strålande av sol och ångande av värme, fyllda av botten- lös lättja och glättig sorglöshet, vilken ack!
aldrig mer i livet kommer åter!
Det var p i Fanö denna härliga tid genomlevdes och i sällskap med van- nen B.
Det har blivit vana att hon och jag förena våra öden under några vec- kor varje sommar, då vi hemsöka nå- gon för oss okänd vrå av universum.
I synnerlig god tid börja vi alltid re- sonera om våra semesterplaner, och dessa diskussioner ha åt många mörka och kulna vinterkvällar skänkt en ljus och värmande sommarstämning.
B. är f &amp; övrigt en idealisk reskamrat - det a r mig ett nöje att få saga det offent- ligt.
" Qui a compagnon a maitreu, har en pessimistisk fransman yttrat och åsyftar kanske härmed aven andra för- hållanden an reskdmratskap.
Uttrycket bör onekligen modifieras,.
men däri lig- ger dock en obestridlig och högst be- drövlig sanning.
På vännen B. kan det emellertid ej tillämpas - hon ä r alltid medgörlig och alltid i gott humör.
Nåväl, detta å r föreslog jag att vi skulle förlägga semestervistelsen till Fanö, och B. gick villigt in pii försla- get men anhöll att f &amp; veta var stället lag.
Hennes geografiska kunskaper äro särdeles knappt tilltagna - jag känner ingen så bristfälligt utrustad i det av- seendet - undantagandes mig själv.
Sedan hon fått klart för sig att Fanö var en ö, belagen vid Jyllands västra kust, förklarade hon sig nöjd, och sa- ken var avgjord.
Och den 2 juli på aftonen startade vi från Stockholms Cen- tralstation med Baltiska utställningen som närmaste mål.
I Malmö utstodo vi under några da- gar alla de fröjder och mödor, som komma utställningsbesökare till del.
Vi genomvandrade .Arstaft med en behag- lig förnimmelse av stolthet och ägande- ratt samt kände starkt " aran av att vara kvinnau - För att nu citera Anna Maria Lenngren, vilket För resten ä r olämpligt i detta sammanhang.
Vi hö110 på att få slag i Konsthallen, b8de p4 grund av tropisk hetta och skrämmande konstprodukter ..
Vi &amp; to oss sjuka .p4.
.
.. -- H E R T H A 259 p surkål i den tyska restauranten och förgiftade oss med kaffe i .den ryska.
Vi bemödade oss att förstå nöjesfältets enkla förströelser.
Vi släpade oss ge- nom oräkneliga allmogeavdelningar.
Vi for0 på en konstgjord sjö.
Vi stude- rade textilkonsten.
Vi drucko ljum pom- ril i automatrestauranten och surt rhen- vin hos Pinet.
Vi.
.
.
nej, jag kan inte mer, mina minnen bli för övervaldi- gande.
Nog av - efter dessa kraftprov satte vi oss p &amp; en båt och foro till Köpenhamn, tacksamma för allt vi fatt lära och - glada över allt vi avhållit oss ' från att se.
I den livfyllda metropolen vid Sun- det stannade vi blott en dag, men hunno dock med en intressant utställning av fransk konst, onödiga uppköp på Oster- gade samt en bättre middag hos Wivel, Och dagen darpi kl. 8 f. m. anträdde vi på allvar färden till Fanö.
Om själva resan ar ej mycket att berätta - jag minns blott att Själlands bokskogar ver- kade enformiga, Fyens sädesfält mer an lovligt ledsamma och Jyllands hedar nedslående.
Himlen var mörk hela da- gen, och mot slutet av resan började regnet falla.
Och ju närmare vi kommo målet, ju stridare föll det, för att nar vi vid sextiden på eftermiddagen stego i t i Esbjerg urarta till skyfall.
Maken till väta har jag aldrig tänkt mig - den kom faktiskt uppifrån och nerifrån och från alla sidor.
Vi buro det emel- lertid med jämnmod - vi visste att färden på den lilla färjan mellan Es- bjerg och Fanö blott skulle taga tjugo minuter och att hotellet, dar vi hyrt rum, låg .endast ett stenkast fran fära jans landningsplats. '
Och dar väntade oss lön för resans mödor i form av komfort, mat och allsköns glädje och trevnad.
.
.
Vid Fanö brygga var varden - oss till mötes - en lång kraftigt byggd man med ett på en gång gott och be- stämt uttryck i sitt ansikte - och visade vägen fram till hotellet.
Detta läg vid ett litet torg, belagt med kuller- stenar av knaggligaste sort, ' och nar vi vacklade fram på dessa, tänkte jag med en rysning på det buller den stackaren skulle bli utsatt för, som hade rum åt denna sida.
Då vi kommo in i förstu- gan fingades min blick av ett litet vägg-.
plakat, som en gång varit vitt och varpå stod tryckt med svarta boksta- 50 öre.
ver: Jordbaer med Flöde Vid åsynen härav sjönk mitt mod ha- stigt till trakten av mellangärdet och uppfylld av onda aningar besteg jag trappan till första vaningen, dar vira rum vor0 belägna.
Aningarna besanna- des.
Rummen sågo minst sagt torvtiga ut, och de möbler som funnos vor0 sjabbiga, rankiga och ledsamma.
Trasiga tyllgardiner prydde fönstret i eiia rum- met, och i det andra saknades rullgar- diner.
Jag gick fram till Fönstret - ja, naturligtvis, dar låg torget med kuller- stenar. '
Vad jag i det ögonblicket tänkte om den vän, som rekommenderat hotellet åt mig, - det behåller jag halst för mig själv.
Nå, det fanns intet annat att göra än att .finna sig i det oundvikliga, och vi bestämde oss vårdslöst för var sitt gemak.
Vid inspekterandet av det som skulle bli mitt tillhåll under dagar och veckor upptäckte jag ett klädskåp i miniatyr, som på.
sin höjd kunde -
260 H E R T H A p. ---- rymma två klänningar av det årets små dimensioner.
Jag gick in till B. för att se om hon var lika lyckligt lottad som jag.
Stackare, hon hade det ännu sämre - där fanns ej spår varken av kläd- skåp eller garderob.
Detta gick dock för långt och har måste ögonblickligen något göras.
Jag shg mig om efter ring- klockan, och det satt verkligen en vid dörrposten.
Ovanför hängde en lapp, som också en gång varit vit, och därpå stod skrivet: 1 Gang - Stuepigen.
2 Gange - Kellneren.
3 Gange - Kar- len.
Jag ringde en g h g - ingen kom.
Jag ringde två gånger - ingen kom.
Jag ringde tre ghnger - ingen kom.
Dä rann sinnet på mig, och jag gick ut i korridoren och " hylede " p &amp; " Stue- pigen ".
Hon kom störtande - en söt flicka på omkring 17 år.
I allvarliga ordalag och på min bästa danska för- klarade jag vad vi önskade av henne, och hon s8g mig trohjaAat och små- leende i ögonen och svarade: " Nu skal jeg sige Dem een Ting.
Deres Vserelse er det e n e s t e i hele Hotellet, der har Klaedskabu.
Nu åkte mitt mod ned i knävecken, och jag shg förfärad på B., men hon var oberörd.
Hon hade ingen- ting forstått.
Hon förstår aldrig danska - det ar en egenhet hos henne.
På mycket tydlig svenska beskrev jag elän- det för henne, men hon blev inte led- sen för det.
" Jag hänger kjolarna på kaminfrisen och blusarna på vaggen ", förkunnade hon obesvärat.
.I hennes rum stod nämligen en kamin med fris av taggar, och väggarna vor0 rikligt beströdda med spik.
Och hon gjorde allvar av sin avsikt, och det blev syn- nerligen dekorativt.
- -.
.
.
- -.
- -.
-.
- Nu annonserades middagen fardig, och vi gingo ned och blevo anmodade att taga plats i den mindre matsalen.
Denna befanns vara ett halvmörkt rum, i vars mitt ett runt bord var placerat, och kring detta sutto fem ii sex perso- ner, vilkas yttre var - ja, vad skall jag nu säga för att icke såra - det var kanske icke fullt Överensstämmande med de anspråk en något kultiverad individ ställer på sina bordskamrater, Nu kande jag att mitt mod helt och hållet övergav mig.
Det löpte ned i fötterna, försvann i golvet och lämnade mig mål- och energilös.
Men B. räddade ' situationen genom att hastigt och kraf- tigt sätta sig till motvärn.
- " Jag äter inte med de dar mänskornaa, sade hon.
- " Tala inte så högt, dom förstår kanske svenskau, bad jag matt.
- " Jag skall säga åt varden, att vi vilja ha ett bord för oss själva i den stora tomma salen därutefi, fortsatte hon.
- " Det går han nog inte in p &amp; ", replikerade jag ännu mattare.
- " Han måsteu, sade B. och avlägsnade sig.
Vad hon sade och gjorde under de följande ångestfyllda minuterna har jag aldrig fått klart för mig, men efter en stund uppenbarade hon sig åtföljd av en undergiven fast knorrande värd samt en skräckslagen uppasserska.
Och snart sutto vi verkligen vid ett litet bord i den stora ljusa salen och njöto inten- sivt av en viilsmakande middag.
Dagen därpå upptäckte vi visserligen, att vi hade utsikt åt en ovårdad kökstrad- gård, där tvätt hängde på streck och buskar och dar hönsen levde i obe- gränsad frihet, men det var ju i alla fall småsaker.
Hallre höns och ogräs
H E R T H A och tvättkläder an - nej, .jag skall inte vara ovanlig mot mänskligheten.
Utmattade av dagens sinnesrörelser gingo vi tidigt till vila - inom paren- tes sagt vor0 sängarna utmärkta - och sövdes till r o av regnets enformiga plask mot fönsterblecket.
Men allting växlar - det a r ett fak-.
tum, agnat att uppväcka både glädje och bedrövelse hos en tänkande indi- vid.
Vi hade somnat ifrån en värld i grått och vått, och vi vaknade till en,.
över vilken himlen välvde sig klar och ' blå och solen göt sina värmande strå- lar.
Upplivade av denna syn och stärkta av nattens sömn upptogo vi med friskt mod kampen för vår Fanötillvaro.
Det bör dock sagas ifrhn med detsamma, att denna blev synnerligen lätt.
Redan efter ett par dagar hade vi försonat oss med allt - hur oförklarligt det än kan tyckas efter beskrivningen på vår entrée.
Naturligtvis berodde detta till stor del på det hänförande sommarvädret, som varade under nästan hela vistelsen p i Fanö, och det rörande tillmötesgående, som visades oss av alla p i hotellet, från varden och värdinnan ' ned till ghrdsdrangen, samt den ovanligt goda fast enkla maten.
Men den verkliga och djupast liggande orsaken var dock den, att genast vid f ~ r s t a bekantskapen med själva ön tog denna oss fången i en förtrollning, som sedan aldrig vek ifrån oss och som kastade ett under- bart skimmer över allt och alla.
Vad a r det hos Fanö, som verkar så betagande?
Dar finns ingen leende natur, ingen yppig växtlighet, inga mak- tiga klippor - där finns egentligen blott sand och hav och vindar.
Men.
261 sanden tornar upp sig till höga pitto- reskt formade kullar, betäckta med mjukt vajande gräs, eller breder ut sig till färgstarka måleriska ljunghedar och.
.mossar, och vindarna äro mättade med stärkande salta, och havet ä r Nord- sjöns oandliga yta.
Och på denna ö bor en befolkning, vars ursprunglighet i seder och klädedräkt varken civilisa- tion eller sommargäster lyckats att för- därva och vars arbetsamhet och förnöj- samhet säkerligen sällan störts av socialismens idéer.
För att nu något närmare och mera prosaiskt beskriva denna idealiska flack av jorden, så vill jag namna, att Fan6 a r något över tv8 mil lang och omkring en halv mil, bred.
Den ä r delad i två socknar, Nordby och Sönderho, den förra omfattande norra .och den senare södra delen av ön.
Hotellet, som vi bebodde, a r belaget i Nordby i ett litet samhälle på öns östra kust.
Detta heter Odden och a r synnerligen pittoreskt med sin smala krokiga huvudgata och sina låga halmtäckta hus av rött tegel med dörrar och fönsterposter malade i grönt.
I Sönderho på Fanössydligaste udde ligger en liknande " by ", som brukar vara tillhåll för sommargäster med enklare vanor, medan de anspråks- fulla välja Fanö Bad på västra kusten, dar såväl hoteller som priser med skal kunna kallas kontinentala.
Vännen B. och jag hade bestämt oss för Nordby såsom varande den gyllene medelvägen i fråga om priser och komfort.
Att våra fordringar i det senare avseendet visade * sig vara nitgot större än sam-.
hallets bör kanske ej laggas oss till last.
Nordby har tyvärr en betänklig.
brist - '
- här saknas lämplig badstrand, och den som vill ha förstklassiga kalla bad får bekväma sig att vandra en halv mil fram till Fanö Bad eller Vesterhavs- badet, som .det vanligen kallas.
Att göra detta .för varje dag faller sig dock en smula besvärligt för icke-fotgiingare, och vi inskränkte oss till att företaga denna promenad tre eller fyra gånger i veckan.
Hur väl minns jag ej vår första vandring dit!
Vi hade då varit blott en dag pli Fanö, och efter en massa rAd och anvisningar om vägen begåvo vi oss av.
Att gå vilse hade emellertid varit omöjligt, ty man har endast att följa u byens " huvudgata och därefter stora landsvägen,.
Under denna f i ~ d sågo vi för första gången den egen- domliga dräkt, som bäres av öns kvinn- liga befolkning.
Den består av en mörk, mycket vid kjol med grön bård ned- till, ett tätt åtsittande liv med trånga armar samt ett brokigt huvudkläde, virat.
som en slags turban med en knut och två snibbar mitt p i hjässan.
Den vida kjolen och det trånga livet iistad- kommer en lustig silhuett, påminnande om en svarvad tradocka eller en kägla.
Som vägen till Vesterhavsbadet ar alldeles oskuggad och mycket dammig, blevo vi särdeles glada, nar hotellens tak och spiror började ' skymta fram.
Och plötsligt, hunna till krönet av en backe, fingo vi se den enorma solbe- lysta havsytan och den breda vita sand- stranden, där ljusklädda människor, grönmilade.
badkarror och strandkor- gar med flaggor och vimplar i alla far- ger bildade ett brokigt virrvarr.
Det låg något av en livets glada fest i denna syn, som för alltid etsade sig i n j minnet.
Av de .utflykter vi företogo finns det en, som är så att säga koncentrationen av allt vad Fanö skänkte oss av sol- varm sommar och stark livsglädje.
Det var en rard till Söderho Fiskerby.
Den ligger cirka två mil fr4n Odden, och varje dag morgon och kväll går en omnibus mellan de båda samhällena för att hämta och avlasta sommargäs- ter.
Vi hade beslutat oss för att an- vända detta obekväma fortskaffnings- medel endast hälften av vägen, dels emedan vi ansågo att en timmes skak- ning i detsamma var vad våra nerver kunde stå ut med, dels därför att vi ville besöka den ungefar mitt pii ön belägna s. k. Maagekolonien.
Detta är ett stort område, dar sjöfåglar slå sig ned för att bygga bo och lägga agg och kring vilket välvilliga människor gjort en inhägnad till skydd mot alla slags inkräktare.
Tidigt en morgon stuvades vi alltså in i omnibusen, och efter en timmes färd släpptes vi ut igen, yra i huvudet och nästan sjösjuka av åkningen på den gropiga vägen.
Det var en egendomlig känsla av övergivenhet, som grep oss, nar vi sågo vagnen försvinna, och vi plötsligt befunno oss ensamma i en öde trakt, där ej en människoboning kunde upptäckas.
Man hade noga beskrivit vägen för oss, och s &amp; vandrade vi över hedar och mossar fram till Maageko- lonien.
Redan på långt håll hörde vi måsarnas vilda skrän.
Och ju närmare vi kommo, ju mer frenetiskt blev lar- met, och när vi hunno fram var him- len mörk av skrikande fåglar.
Vi sjönko sakta med på marken och hö110 oss orörliga för att ge dem tid att lugna.
sig.
Efter en god stund tystnade d e och slogo sig ned, somliga alldeles bredvid oss.
Det var en förunderlig syn i sannin,g - dessa tusentals vilda fåglar, församlade i ödemarken.
Dar sutto de stilla och beskådade oss nog- grant och utstötte då och då ett sakta hånskrattliknande late.
o c h vi läste deras tankar och sympatiserade med deras förakt.
" Dirar ", tänkte de, " blinda dårar, som bo i stader och låta binda sig i civilisationens bojor.
Se på oss! "
- Lange lago vi i den mjuka heta mossan och sågo, lyssnade och tyckte oss höra naturens hjärta slå.
Och mar- ken doftade av örter, himlen var djupt blå, heden lyste i varma färger och livet log.
Tillvaron gick upp i nuet, och nuet var fullkomligt, och ingenting fanns före och ingenting efter detta.
Men under tiden steg solen allt högre på himlen och gav oss till slut ett var- nande stick.
Och då mindes vi plötsligt med skräck, att vägen till Sönderho var en mil lång och att middag ej fanns att få förrän i Söriderho Kro.
Suckande stego vi upp och begåvo oss på väg.
Att börja med gick det nog bra - vi vor0 utvilade, kacka och glada.
Men solen brände hett, landsvägen var en " sanddjup stråtu, törsten inställde sig, likaså hungern, och så kom tröttheten.
Under sista halvtimmen frågade jag var person vi mötte om vägen.
De fursta tilltalade jag artigt och vanligt sålunda: " Undskyld at jeg spörger Dem; men kan De sige mig Vejen til Sönderho Kro? "
Och svaret blev oföränderligt detsamma: " Det e r bare at fölge Lan- devejen.
Det e r varmt i dag, ikke sant,? "
Men ju mattare jag blev, ju ohövligare uttryckte jag mig, och till slut blev min fråga ett hänsynslöst utslungat: " Sönderho Kro? "
- Lyckligtvis har allt en ande, aven den längsta vag, och att mödor, hunger och törst göra vila, mat och dryck dubbelt njutningsrika - det kände vi, nar vi sutto vid middags- bordet i Kroens lilla trädgård.
Efter middagen sågo vi oss om i Sönderho, som verkar äldre och egen- domligare an Nordby, men dock ej i väsentlig grad ' skiljer sig från detta.
Och sedan var det tid att tanka på återfarden.
Att företaga denna till fots föreföll oss oöverkomligt, varför vi hyr- de en öppen vagn och körde hem till Nordby på den milslånga strandbredden utmed västra kusten.
Det blev en un- derbar hemfärd.
~ b b t i d e n var inne, och stranden låg hård som ett golv.
Vinden hade mojnat, och Nordsjöns blanka jattespegel bredde sig omätlig framför oss.
Solnedgången kastade ett sista skimrande färgspel över vattenytan, och wåne-ns skara satt blekgul på den ljusa aftonhimlen.
Några vadare syn- tes tätt invid land - för övrigt var.
allt stilla -- naturen hade gått.
till ro.
.
Och med sinnen fyllda av tacksam han- förelse över livets skönhet sågo vi nat- ten draga sin slöja över en sommar- dag, av vilken minnet a r oss en dyr- bar klenod.
Slutet av vår Fanövistelse kan be- rattas i några ord.
För att få vara nar- mare själva havet flyttade .vi den sista veckan ut till Vesterhavsbadet, men det ångrade vi nästan.
.
Vi funno oss aldrig riktigt till ratta dar trots all lyx och komfort, och vi saknade verkligt vårt snälla värdfolk i Nordby.
Dess-
utom kastade redan då den europeiska krigsfaran mörka skuggor över vår ljusa tillvaro, och den första augusti, dagen för Tysklands krigsförklaring mot Ryssland, flydde vi hals över hu- vud hem till Sverge.
Och så blev sornmarsagan på Fanö all!
IDA VON PLOMGREN.
Notiser hån bokvärlden.
ändå nå liknande resultat.
Utan sidan anknytning skapar hon med ord fram Kristushistoria av Emilia Fogelklou.
bilder, som verka så omedelbart och Albert Bonniers förlag.
konturfast som skulptur.
Det sågo vi i den till julen utkomna boken För- Man söker efter nya ord för att kunnare, en bok om Israels profeter.
benämna en framstäliningsart och ett Denna gång ä r det icke ett person- framställningssatt som Emilia Fogel- galleri vi stallas inför, utan en skil- klous i allmänhet och i denna bok i dring av den germanska folksjälen i synnerhet.
Ett svallande rikt innehåll dess anammande av kristendomen, sh- i till yttersta renhet sovrad, fullödig dant det ter sig i " gamla kviden " (ti- form.
Genomskinlighet och djup, färg- teln på bokens första uppsats), Caed- mon m. fl.
Den andra uppsatsen hand- rikedom och harmonisk enkelhet.
Det ä r ingen tillfällighet att tolk- lar om utvecklingen i medeltidens ningen av ett konstverk - en tolkning, Kristusuppfattning " från hövdingen till som var en självständig skapelse, för lidandesbära ren ".
Endast om man efteråt analyserar vilken det ursprungliga föremålet blott var utgångspunkt - var något av det sina intryck, delar man upp dem i in- yppersta i Emilia Fogelklous tidigare tryck av konkreta bilder av yttre iskåd- böcker.
Hon har själv konstnärens syn- lighet och intryck av inre sjalsförlopp förmåga.
Konstverk och dikter, person- och själsmystik.
Däri visar sig just ligheter och tidevarv avslöja sin sjal Emilia Fogelklous konstnärlighet, att för henne.
Nu kan hon också umbära vad hon skriver far denna konstver- an knytningen och samlingspunkten i kets helgjutenhet, och som helt sam-.
ett enstaka konkret konstverk, som mansmalta hos henne själv förnimmas hon hade, nar hon skrev det utsökta också diktarsyn och djup personlig HILMA BORELIUS.
stycket om Nike frin Samothrake, och religiositet.
FrAn hövdingen till den torn- kronte.
Några drag u r medeltidens
A.-B.
Nordiska Kompaniet.
Textilafdelningen Thyra Grafström, Stockholm.
Permanent utställning av färdiga och pabörjade arbe- ten samt material.
RAd vid inredning av viningar m; m.
Undervisning i Italiensk spets- och annan konstsöm.
Ständigt på lager därtill hörande material: Svensk, Fransk och Bömisk Spetstråd.
Rikhaltigt urval av Spetsmönster.
Centralförbundets for- Socialt Arbete utbildningskurser för personer, som vilja agna sig At bostaclsinspektion, fosterbarnsinspektioii eller annat I~arnavArdsarbete, socialt arbete vid industriella verk in.
ni., ävensom för deni, som vilja utbilda sig till föreläsare och undervisare i sociala aliiiien.
Kurs A, avsecld för elever, som önska utbilda sig för praktiskt socialt arbete, ar för: delad p5 tre terminer, höstterminen 1916 frAn den r okt.
till mitten av dec., samt var: och höstterminen 1917.
Inträdesfordringar: 2 1 ar fyllda, Saint avgangsbetyg fr8n 8:klassigt flickliiroverk eller motsvárancle kunsltapsm~tt.
Avgift för hela kursen 350 kronor; Kurs B, avsedd för utbildande av förelikare och undervisare i sociala aiiinen, omfattar en tid av cirka 5 manader och börjar i jan.
1917.
Intradesfordringar: 23 ar fyllda s a ~ n t högre teoretisk utbildning.
Avgift 150 kronor.
Prospekt och narmare upplysningar erhallas genom Centralförbundets för Socialt Arbete ByrA, Lastiiialtaregataii 6, Stockholm.
Ledig annonsplats!
A I platsförmedlingen finnas anmälda lärarinnor, lektionsgivare, in-.
och utländska, kontorister, värdinnor samt hush Allsbiträden av olika slag.
Rikst.
27 62 Platsförmedlingen är öppen kl. 12-4.
A.
T.
48 16 Veckotidningen DAGNY 1908-1913 erhållas mot ett pris av kr.
2: 50 för inb.
ex., kr.
1: 75 för haft.
ex. å FREDRIKA-BREMER-FÖRBUNDETS BYRA.
48 Klarabergsgatan, 2 tr.
HEMTREVNAD Praktisk tidning för hemmet utgiven av FREDRIKA-BREMER-FOR BUNDET Redaktör: FANNY EKENSTIERNA.
Utkommer med 40 åttasidiga ' n:r om året.
Prenun~erationspris: helt år kr.
1:80, halvår kr 1: -, kvartal kr.
0: 10.
Prenumeration sker A posten.
Innehåller berittelser och poem, levnadsteckningar, religiösa och etiska uppsatser, artiklar i diverse ämnen samt en rikhaltig praktisk avdelning.
Inbundna årgångar för 1912, 1913, 1914 och 1915 kr.
1: 50 pr ex. ANNONSER FOR H ERTHA upptagas av Fröken Ingeborg Bergström.
Rikstel.
97 83 31 OSTERMALMSGATAN 31 Rikstel.
97 83 Tryckt hos BRODERNA LAGERSTRÖ~I, Boktryckare, Stockholm r~r6 I
ILLUSTRERAD SOMMARTIDNWQ FOR BARN- har nu utkommit I vackert Firgtrye och med roande oah Iimpllgt innebAll.
.
:: SOMMARLOVS som vill vara for barnen en killa.
till.
gladje i c h uppmintraas iir mycket iiimplig för I utdelning vld virterminenr ifalutning i rivii1 horrdip- som ~s6ndagnkolor, vid sbndapsltolfester eller rirom premium m. m..
.SOMMARLOV innehUler: ' Bygg pB klippan.)
Af Partor H J.
S t e n berg.
V d e m ~ ~ n o m m d b r i e r Beriittelse.
af An n r C a r l e M g w .lllushrtioner.
F (lrdIk om i n l Skolmaoch.
Min nalle.
Poem af W. Fl k.; B-amma.
8.
IIfYblld .M.
Chlid- i Iidien.- ~.
U M SA I i i .Lkarn.
H~idwUiustriftion i tre &amp; ger.
.
Latad väf ' ver.
TeUg beMdes.Illun (loh i fikger.
Hrad,!
a tm~ den bl&amp;gnla flaggan?
Poem.
SOMMARLOV.
kortar l2 8re pr ex. Vid rekviaitlon if minst 20 ex. limnar tidningen för 10 8re pr ex. och!
h m t 11. ex. grqYsr Tagai.100 .ex .. ach därutbher p i en hand, nodeiittea priset till 8 bre pr ex.,.men d i Iiimnrs.
inga filexemplar.
.. Rdlrvlren.
r n w t; hh - -; d ottor.
- - - ' - a.
.
.
.
.
I. "
. '
~ ~ d r i h - ~ r e i.
o.
t = ~ &amp; b a n d ~ ~, TdikriR för den svens !q lsmorömlsep, utgen Redaktör: Ellen u lem an; " ' Pllrbundsmedlemmu erhB3la ' &amp; icbioHibn till.
m prh av kr.
5 59 m i l pmiumention ' sker direkt genom Fredrik-BremeiiiFcirbrindets byrä, 48.
Klarabergflgatan, Stockholm.
icke-f6rbunds~edlemmar prenumerera B närma.
aostansbit eller i bokhandel.
Pris för postupplaga: ' / i H i kr.
S:-; ' / s Ar kr.
2: 75.: Li@riurnmer 35 tlre .. ' i&amp;dnktion och - expedition: 48 Klarabergsgatan 11, Stockholm.
e ed aktionstid: mbndagrir, onsdagar och ' fredagar .. kl,l-3.
Allm.
T: 48 50, Riks 27 62 Expeditionen: kl. 11-4 varje sackendag.
A; ll~:T ... 0, Rila 27 62..
.
.
-.
@ .l.
.
-:.
.
HERTHA:.
a Evang.
Forterlanäe-Stiftel6ena Förlaga-Expedition, Stookholm.
3.
.
.
.
.
.
.
-.
.
.
Allm ' bl.
' 48.16. '
~ ~ ~ l y s n i n g s - b All *.
~ h n &amp; l&lt;.
.
48 Rikstel.
270 &amp; ' ~ &amp; n: 11-4 Upplysningar Umnas kostnadsmtt r6nnde ' kvinnliga arbetsomriden, utbildningskurser, 16ne-.
m. m. F &amp; .utreda@ar rvgih d i.
.
g t 8verenskmmlse.
.
.
.
.
d ' örhA11anden .....
-.
.
:.
-.
....
.
.
.
,.
.
.
, r,.
::.
.
.:.
.
...:.
.
.
.
.
.
.
,; L.
: -.:;., ...
; - Y,:;.,.
.. ' r:.
_..
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
-.
.
i i.
.
,:, C +.
.. z Rilistelefon 68 98.
.
Tel.-&amp;.
: skbkrsWyt&amp;., ', Allm.
telefbn 82 1 1 Bydn mottager sjukbud hela dagen: pr telefon aven nattetid.
. '
, FBrestindarinnan träfias säkrast l / t2- ' / s4.
1.
.
3 V.
G t f - 7 AA 1 - 1deflut.fill~httafadem okunnig om.
detta .f&amp;hillande, ett faktum som pA ett talande satt bevisar, hum.
fullstkdigt detta rnllrke lyckats f6rvärEva n a h ~ smörets smalt och arom.
Sparar 90 procent.
--.
.
-.
.C .. I.
.
.
