# ID: svediakorp-per273
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1904
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 13,567
# sentences: 612
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Professor Hjalmar Edgren.
Den uppeata.
om ~Evinnobildning i Amerika)), som vi har nedan meddela, hölls soin föreläsning p&amp; den af Fredrika-Bremer- Förbundet i höstas ordnade föredragsserien H K. F. U.
Ett par veckor efteråt och föreläsaren höide ej mer till de lefvandes anfal.
.
Professor Edgren afled hastigt af hjärtförlamning den 9 dec.
i sitt hem på Djursholm.
I friikt -, minne torde ännu vara den sorg och det deltagande som denna, mänskligt att se, alltför tidiga död väckte i vida kretsar, och de många sympatiska uttalanden om hans person och lifsgärning, som med anledning af hans bortgang förekomrno i pressen.
Likväl var han l&amp;ngl, i.Erån att vara kand i sitt fadernedand, sisom hans milngsidiga beggfning samt ideella och frisinnade lifs- askadning förtjiinade.
Han var ju ocksi jämförelsevis en främling .i.
sitt eget land; största delen af sitt ii£ hade han tillbringat i Amerika och det var först sedan etit par.
&amp; r tillbaka han slagit sig ned i Sverige, i akt och mening att stalla sin djupa lärdom och sina rika iifseifarenheter till sina landsmans tjänst.
Har torde före- t.riiidesvis den förstnäiririda egenskapen varit beaktad.
Hans anstall- ning vid Nobelinstitutet som granslcwe af engelsk, amerikansk och nederliinds1c vitterhet kr ju ett bevis för det stora anseende, bau iitnjöt som filolog.
Inom litteraturen her han iifven fijrvärfvat sig etot högt aktadt namn, dels som sjalfstandig skald, dels som tolkare af sanskritlitteraturen och Longfellows, Tennysons m. fl.
diktning.
Men i hans acloptivland p&amp; andra sidan hsfvet, däx hans per- sonlighet utmajslats och bland hvars ungdom han som uppfostrare nnder sin mannakrafts dagar p&amp; ett said vä1; signelserikt satt verkat, diix synes wianriskan Hjalmar Edgren vara till ' fullo älskad och upp- skattad.
De amerikanska tidningarna agna oclrs&amp; de varmaste ord At deii bortgangnes ' minne, och siirskildt innehiilla de i f r h Nebraska, Iivars statsiiniversitet han varit med om att stifta och diir han under m h g a år haft sin verkningskrets, de mest lofordande uttalanden om bans betydelse som uppfostrare och organisatör.
, Här på platsen k.,
44 for hans forna verksamhet&gt;, heter det biand annat, ~ l e f v e r hans ande i vår institutions utveckling, i det inflytande.
ban iitöfvat p&amp; sina rnedru&amp;nniskor samt i den vörduacl och kärlek, hvarmed hans i-ninne städse skall omgif vas.
Att en inan med Hjalmar Edgrens laggning skulle vara ea vann vän af kviunans framåtskridande faller af sig sjalf.
Hans öfvertygelse var, att ett sådant Eramåtslsridande rngste stå i växel- verkan ined de t; illfäl.leu till bildning som bereddes henne, och en del af hans g&amp; egnaserfarenheter stödda, tsnka.r i detta iimne har han nedlagt i sin skildring af deil A4werikanska kvinnans bildning, hvilken vi har återgifvfva efter hans eget rnannuskiipt, som red- före förf: s bortgång af honom sjalf ställdes till tidskriftens för- fogande.
Kvinnobildning i Amerika.
E ' öredrag för Fredrika-Bremer-Förbi~ndct af Hjalmar Edgren.
.
.
&amp; t framställa den amerikanska kvinnans.
bildning i detta or&amp; rika och omfattande betydelse - hennes bildning i hemmet, i skolan, i kyrkan, i umgänget, på verksamhetsfältet, genom litteraturen, med ett ord hela hennes lifsbildiiing i dess mångskiftande nyanser, hvilka sam- manflyta till ett helt --, detta vore en ' uppgift, som jag ej dristat mig upptaga.
Jag skall darför i min framställuing begränsa mig till att söka antyda de stora Icouturerna af den amerikanska kvinnans bildning i skolan och dess, visserligen äfven med andra betingelser sam- manflätade, samhälleliga betydelse, och jag nödgas, äfven med denna; begränsning af iimnet, p i förhand tillst&amp; dess ofiillst~ndiga behand- ling.
Jag bör afven förutskickn den anmarkning, att, om jag h %ller mig till de allmännare, de mera framträdande Ijnsa dragen i denna bildning, kommer detta sig ej därnf, att jag icke vet &amp; t vid sidan oin dem äfven finnas skuggor, utan snarare diiraf, att jag anser de f örra, just sasom de väsentliga, mest f örtjan ta; i; f var iippmiirksarnhet.
Vill man ensidigt leta efter krypande skuggor så nog kan man flinna dcm litet hvar stans i världen och nog kan man af dem hopkoii struera en nattbild, som emellertid tillika blir en fullkomlig vrhgbild.
,
Af sådana ha vi nog i vira skildringar fran Amerika.
Dessa bjiidas oss af personer, som icke Siga nigon förtroligare bekantskap med landets eget inre kiiltnrlii ' sgdanti det iikstr, ' llar ur dess bildade heni och dess slrolor, ej blott i de af fr8mmnnde elemeilt s&amp; starkt upp- blandade storstäderna, utan framför allt i dess intagande mindre stfider och p&amp; landet.
Dessa skildrare sölra nara egna och andras föriitfattncle fördomar ined snabbt iippfångade, ensidiga och ofta af Iiörsagor f&amp;rga.de intryck om abnormititer af flera slag, hvjllra visser- ligen iifven kiinna iippsp&amp;ras i det under en oerhörd utveclrling sjiidande samhdlet diirnte, men som ingalunda, afven dar de t.illZiEvent,Tri.s iiro sanningsenlign, gifva en sanningsenlig totalbild.
Amerika, d &amp; vi darined, som vanligt, mena Förenta Staterna, liar varit ett föregångsland j mycket och ej minst i fraga om al1rii~ii-1 folkuppfostran och kvinnobildning.
Dessa biida höra dar, so111 sig bör, sii viil tillhopa, den ena utgör i sH viisentlig iilån den andras grund, att de måste fattas gemensamt.
Det iir blott långsamt som bildningens ljus spridt sig f r i n höjderna nedat de skumina dalarna.
Hunno &amp; n stundom, s&amp;soiu isynnerhet hos oss, glesa strinmoï dit ned redan för århundraden sen, s i $1: det dock först i vkr tid som follrbildningsarbetet tagits upp på allvar.
Och intet af ti.dens civilisatoriska strafvanden torde blifva rikare på följder.
&amp; folkupplysningens utbredning ' så till vida, kännetecknande förnämligast för protestantiska länder och bland dessa främst för sådana, diir den demolcratiska andan råder, så ii.r likviil den i f r h deras folk utgångna iden så starkt öfvertygande, att clen småningom, om %n labngsairit, nedbryter Bfven andra folks äldre å~kiidningssät~t och seder.
Och har i d h afven litet hvar stans sina tviflare och motstånda.re, sh förminskas dock alltjiimt dessas antal, inedan de öfverblifna af tidsströmmen sopas undan och förglönmns.
SA naturlig synes nu de flesta i vårt land folkuppfostringens ntbredning, att vi ej liitt fatta att den tid ligger oss så niira, d&amp; äfven de mest iipplysta ansågo annan folkbildning an bibringendet af de väsentliga kristendomsbegreppen ej blott onödvändig utan rent af samhnllsvåtllig.
Sade ej för föga mer an en mansålder sen en man som Tegner, att hvarje annan folkbildning » anses icke blott umbärlig, utan iifven ofta mera skadlig &amp; n gagnande,?
Också var vår allmänna folkskola att böijit med en, utan oml~ost~nad af stuten iipprjittad förberedande skola för konfirmaiionsl~sningen.
Den har sedan dess i vissa fall ryckt ett godt stycke frap.
Hvad an med sk81 m&amp; sagas om var folkskolas ofverviigande dogmatiska priigel
visst ar likviil, att den numera med sin obligatoriska öfwrhiifviid sexftriga kiirs, med vidare iitsprdng knr och Ilvar, iiiedtlelsr en goil elementiir bildning; och vi kiinna med Leriittigatl gliicljje se deii rang- ordning vart folk intar p i folkiipplpningens skala, oril vi Ifven, sasom nogsamt intygas af mycken rihet och olriinnigliet som dröjer kvar i flera af vars landsiindar, öfverskatt~ denna rangordning, Iirars ofullstiindiga viiriieiniitare iitgöres enbart af antalet hjiilpbart las- kunniga bland v %ra bevaringar.
Nen hela vart skolsystem lider af den brist, att folkskolan och de högre laroverken ej bilda en organisk enhet, en alltigenom för alla afsedd och s&amp; ridt som möjligt fiirberedtl folkskola i detta ords vidaste mening eller, on1 man sa vill, h me il- borgarekolas.
Det ' iir sant, att vdr begrfinsade folkakola %r öppen för alla, och att vara högre s. k. dlmlinna liirorerk st&amp; öppna Sifven ungdom.
Men emellan de med ringa afgift för hela folkets ~ / ~ (mZigfi dem och den jämförelsevis lagt stftende och olikt anlagda folkskolan bildas en I r l y h, ej blott p i griind diiraf, att en sammnnl6dning i knrser ej finnes, utan äfven emedan de fijrra genom stiidiemas an- Iaggning och sin afskildhet intaga eii viss förnam akademisk hållning och synas mera speciellt anlagda för s. k.:, bättre mans barm.
I Amerika diirernot utgör hela det offentliga skolsystemet, fin den tidigaste bottenskolau till universitetets afslutning, pk sätt son1 senare skall nngifvas, en stor organiskt saurnanhangande folkskola, hvars afdelningar med rikliga uppoffringar göras så tillgiingliga som möjligt, i det hvarje skoldistrikt tiiflitr att bygga sin obligatoriska.
bottenskola allt högre, och all imdervisning, ja oftast t. o. m. böcker och skolmateriel, är absolut kostnadsfri under de första tolf iien och i det närmaste afven direfter.
Denna skola iir alltigenom utan ringaste Atskillnad öppen för blida k f i m).
Hvar och en, som aldrig s i litet sysslat med iimnet om litveck.
lingen af kvinnans sociala stallning, liar sig ra1 bekant, att hon under ftrtusendens g b g ur de mest begransade förh&amp;llanden blott småningom steg för steg, höjt sig mot en mera sjiilfstSindig mänsklig tillvaro.
Prkn början, då.
det fysiska lifvets behof voro si godt som allena- hirskande, blef hon, till följd af sir; svagare kroppskonatitiition, sariil som moderskapets och barnsv8rdens kraf, hrad hon anni.
iii * hos vilda folk, mannens slafvinna och som shlan, trots relativ svaghet och bundenhet, den som fick utföra alla de tunga sliipgi; rom8len, samt viirderades enligt sin arbetskraft.
S a r senare denna arl) etsbörda kunde i viss m&amp;n vältras ifrin hanne p&amp; slafven, blef hon mera en tjiinarinila inomhus, am an det iirsprringliga barbarisk: \ tillstt#ntiet.
47 delvis fortlafde och ej alldeles försvunnit %£ven i Iriilturellt långt framskridna samh$llen.
Med odlingens utveckling blef hon sedan, holst i de klasser, som bäst nåddes afldensamrna, n&amp;got liögre Hn blott tjänarinna, i det hon började allt mer intaga den plats, som ju städse miste bli hennes viisentliga: den förtroliga makans och den .fostrande inodrens.
Men den betingelse, likstiillighet med mannen i bildning och rattigheter, som skulle hjiilpa henne ej blott att såsom maka och moder utöfva det rikaste inflytandet utan äfven att, obe- roende af försörjningstvang, inga äktenskap eller välja en annan: lifsuppgif t, saknades iinnii alltjämt.
: Visserligen yrkade Greklands stoiker fullkomlig etisk likhet mellan de båda könen, likasom kris- tendomen i princip erkände den; och visserligen fick l-enässansens liksom senare tiders kvinna af de högre standen ofta dela samrnn bildning som mannen, men därvid blef det.
Ännu för ett par tre innnsiildrar sen ansiigs det betiinkligt om kvinnan af medelklassen lriinde läsa och skrifva.
Den ej s&amp; litet reformatoriska Justus Nöser yttrade, att han ej ville akta en kvinna, som kunde läsa och skrifva; och ijälfva Göthe sade om den borgerliga flickan: TVunscht sie dann ' endlich zu lesen, so wiihlt sie gewisslich ein Koohbuch.
D *) Det %r först i våra dagar, som krafven p % samstiillighet för båda könen såväl med hänsyn till kostnadsfri uppfostran som fritt val af lefnadsuppgift börjat p&amp; allvar framträda, utan att likval hafvn i Europa blifvit hvarken tillfredsst8llda, eller ens allmänt erkända som sunda och berättigade, Vi iiga viil i vart land rätt att afven i detta fall glädj+ oss åt ett betydligt framlitskridande.
I folkskolan ar flickriii som sagdt likställd med gossen; öfver folkskolan finnes en riklig mängd, delvis af staten siibventionerade, fast aldrig kost- nadsfria enskilda flickskolor; vissa specialläroverk och univevsiteten iiro tillgängliga äfven för kvinnor; och kvinnans verkningskrets vidgas allt mer.
Men vår folkskola har ej fatt samma utvidgning och betydelse som den amerikanska; vara allmäma laroverk, för Iivillra dock kvinnan skattar lika väl som mannen, iiro slutna för lrvinliga liirjungar,.
hvilkas uppfostran sålunda: blir för kostljar3 att allmänt ' sökas af folkets barn; och kvinnans verkningskrets, om iin i betydlig .grad vidgad, är ' annu ej !å vid som i Amerika.
Republikeus stora, för alla dess barn af båda könen tillgiing- liga &amp; h till allra stfixsta delen fullt kostnadsfria offentliga folkskoln -.
.
.
. --- Jfr Höffding, ' ~ t i k sid., 284.
9.
.
- -.
4. s bildar en Iing serie af stundom anda till.
19 arsriiignr, dåimda: först, vanligen, om ock e;; alltid, kindergarten med en, tv&amp; eller tre års- ringar; diiipa, utan viisentlig olikhet i alla stater, den egentliga bot- tenskolan (pl-imrg school) ined S Hrsringar, öfver htifviid fran barnets &amp; te ar; s4 mellanskolan (secondary scl~ool 1. oftast lriglh school) med 4 årsringar, öfverhufvud fr&amp;n lärjungens 14: de Gr; och slutligen i flertalet stater högskolan eller universitetet (university, med 4 Colleye- och 3; i 4 graduate-riwgar).
Af dessa aga mellan- och högskolan: många förgreniiigar och bjuda stor valfrihet af iimnen.
Detta ar, som sagdt, det offentliga skolsystemet.
Men vid sidan därom finnes naturligen en stor mängd enskilda liiroverk, från de liigsta till de högsta, hvillra vi utan hänsyn till deras skiftnnde namn, kunna för redighetens skull likaledes uppdela i klilz.dergarten, botten-, nzellun- och hög-skolor.
Om an i Amerilca, som annorstädes, lärjungeantalets aftagande från de lägre till de högre graderna Br snabbt, så att det hela bildar, så att sgga, vissa öfvei: hvarandra liggande relativt allt starkare förminskade terrasser, så är likväl detta aflagande, dels till falje af.
de offentliga skolornas organisation och spridning, och dels till följe af deras tillgänglighet alltigenom Ifven för kvinnan, betydligt mindre skarpt an t. ex. hos oss.
Under ile första sex iiren, då skolgången med f i lindantag iir oblig~torislr i Sverige, likasom öfverhufvud i Amerika, om %n dar med vissa &amp; ldersvaxlingar för olika stater, visar sig viil ringa olikhet mellan de b@a landen rörande skolbarnens relativa antal, om ej, till följe af denna skolgiings mindre skärpta iakttagelser p&amp; vissa orter i Amerika, till någon obetydlig förmån för Sverige.
Meii darefter blir skillnaden allt större, till dess det relativa antalet i Amerika mangdubbelt öfverstiger detsamnia hos oss.
Söka vi t. ex., ined stöd af den amerikanska undervisnings- byråns rapport för ar 1900 och statistiken i » Sveriges land och folk, för samina år, jamföra frekvensen i allmänna skolor under de .fyra ar, som ligga mellan det 14: de och 18: de lefnadsitret, så finna vi densamma i runda tal för Amerika, trots delvis bristande rappor- tero uppgå till 708,000 lärjungar och för Sverige, med liberalt, upp- skattande af i niimnde handbok b l ~ t t delvis angifna larjungeantnl i privata goss- och flickskolor, ungefär 9,000.
Amerikas befolkning vid samma tid var mellan 14 och 15 ganger så stor som Sveriges; men Alnerikas Iiirjungeantal i det berörda fallet var nara 79 gånger s&amp; stort som Sveriges, d. v. s. relativt bortit G gånger så stort.
Jag medger, att detta förhiillande ej får anses vara absolut: erakt, ',
4 9 \ då mina svenska siffror mist delvis appro~iniaiiivt antagas, och db alltid dessutom vissa vanslrligheter vidlAda jiimforelser mellan sii olika skolsystem som.
det amerikanska och.
svenska.
Eliurn på för- hand viss om att resnltatet af min: jamförelse skidle viss en bety- dande relativ öfvervikt för Anierika, öfverraslrades jag likviil, att den kunde vara s&amp; stor.
Men en revidering af jiimförelsen förandrade ej i liulvndsak resultatet.
Och deh förhåll.ande, att " vid Amerikas 4-årign högskolor och niotsvarande Iiiroverk elevantdet ar absolut vid.
pass 22 och saledes relativt n8ra 2 gånger så stort som elevantalet vid Sveriges ofta 9-åriga allmiinna.
och enskilda liiroverk, för hvillra Jag agt mera excalzta siffror, visa att min beriililrning ej kan vara mycket afvikande frAn det riktiga.
Liknande resnltat ni vi vid jainförelsens for tsiittande up piit.
Men i hvad man berör nu denna allmfinna ' statistik, som ju rör båda könen, speciel1.t Amerikas kvinnobildning?
Det skola vi latt först&amp;, då jag nämner, att därute i mellanskolan de kvinliga Iarjungarnes antal upp emot det 18: de lefnadsbret öfverstiger de manliga Iarjnngarnes, medan äfven vid högskolorna, om afven dar förhållandet börjar blifva ett omvandt, de lrvinlign studenternas antal %r mycket stort och ej nedgtir till hälften af de .senares.
Stilimda visar nndervisn ingsbyrans rapport, att vid landets alle mellanskolor, offentliga och enskilda, flickornas antal var i runda tal 358,000 mot gossarnas 272,000, alltsa nitra l / s större; inedaii landet ' s högskolor räknade 38,000 kvinliga mot 73,000 inanliga stu- denter.
Kasta vi åter har p&amp; samma vis och med samma förbehåll som förtit en jamförande blick på proportionen mellan kvinliga stu- derande, i: högre liiroverk diirute och hos oss, .s&amp; finna vi att de i åldern mellan 14 och 18 &amp; r äro relativt vid pass 8 gånger talrikare &amp; n hos OSS och därefter, om vi äfven till våra universitet foga de högre flickskolornas tviime högsta klasser, val vid pass 64 gånger talrikare &amp; n hos oss.
Förhållandet mellan kvinnans och mannens skolbildning ' i Amerika ' ar silunda den, att den obligatoriska skolbildningen ar ungefär densamma för massan af folket under de förstri, skolAren, att mellanskolebildningen (14-18 k s ålder) iiges inom en vida mindre, men relativt betydande krets af niira l / 3 flera kvinnor an män, och att högskolebildningen äges inom en ännu mer begränsad krets af något mera an hälften så många kvinnor som man.
Och förhhllandet mellan kvinnobildning i Amerika oqh i Evropas mest gynnade lander ar öfverhufvud, att densamma för kvinnor med
mer an riidinientiira bottenskolekiinskaper tir, med snahbt t.illt.agandc proportion tippit, iningdiibbelt större diirnte.
inverkan Detta faktiska förliillancie kan ej vars iitan I~etydrintlr?
y&amp; kvinnans liela stillning i den transatlantiska republiken.
Att spira dessa verkningar sasom oberoende: if andra sociala och histo- riska orsnkeis w r e omöjligt: triidarm iiro diirt.il1 allt fiir fint hoy- slmnna,.
de olika kiillornns flöden allt för mycket sainmarifliitna.
(' kli .att a n g i f ~ a alla de förhiillanden, p&amp; h i l k a den amerikanska kvinno bildningen mer eller mindre tydiigt inverkat, vore kanske lika svart.
Jag skall emellertid 1iRr söka antyda nigrn af dess mera frani- tradande följtler.
Först och friiinst visa de sig i herniilet, hrars anda i si viisent- lig grad bestiimines af makan och modren.
Den: imerilcanska mcikaii ar s&amp; a l h ä n t sin mans like i bildning, att hon siillan kommer nncter nggot öppet eller doldt förmyndarskap, och att hon dlmnnt kan Bel- taga i hans andliga lif, intressera sig för hans iippgift8ch iihen bi.
triida honom i dess utöfvande, sk viat, hennes egna speciella plikter tillstiidja det.
Detta delande af arbete i hemmet, eller en i saiii- förstånd delad verksamhet utåt, iir nigot ganska vanligt.
En spiri- tuell fransk iakttagare har ocksa sagt, att den amerikanska kvinnan ar den enda, som lilskar sin man mera an sina barn.
Afven om har synpunkten ar något, fransysk, och påstaendet i viss grad paradoxalt, s&amp; innebar likvd detta s$ pass sanning, som betingas diisaf, att sjals- lig likstiillighet befodrar kärlekens djup.
Nodrens inflytande som sina barns fostrarinna behöfver .r %l knappast påpekas.
Ju högre hon står i sedligt och intellektuellt hanseende, ju högre s t h hels folket.
Kvinnobildningens följder, om iini intimt förbundna med if ven andra omstandigheter, framtriider I-idarc i den välkiinda aktning för kvinnan, som utgör ett s&amp; vackert grunddrag i det amerikanskr llfvet: Det &amp; r öfverhufvud en enkel och naturlig aktning, befryndad med kiinslan för systern och modren och med ett tinderlag af öm- sint beundran för kvinnan susom bararen af samhiillets etiska princip.
Det iir ej det drömmande sviirmeriets, eller det beriisade ögonblickets s&amp; ofta sjiilfviska.
beundran, utan hela tiinkesiittets Srliga och var- aktiga aktning, som kommer mannen att snarare tjiisa iin tjaans och snarare skydda ii; n förfördela eller förleda.
Amerikanaren iignar ocksd i allrniinhet, hrilka undantag %n mot denna regel kimm uppletas, kvinnan en osjijalfviskt tillgifvm rmsnrg,
som yttrar sig s; jlviil i hans hjälpsamhet i hemmet eller dárutanför iifven mot ': främmande, som i hennes fritagande h811 allt tiingt arbete utomhiis.
E ' &amp; saker n p p r i h hono?
mera an att höra om sia grannes Iiirdhet i Beniinet; och få ssker chockera honom mera iiil att se kvinnor, som s&amp; ofta i Europa, syssla med grofva och tgn- gande arbeten pd jorden, vid byggen o. s. v. Siisom regel %r ett ftkniirmande af.
en aiistiindig kvinna, af hvillren sam$iilsklass hon vara m&amp;, ytterst ~ á l l s y n t och alltid utsatt för bestraffning.
Battig- inans barn, tjänarinnan, hotell- eller lcaféuppasserskan, den ensanima kvinnan på @; atan eller på resa, alla äro de i detta hänseende lik- ställda med den högre stående eller beskyddade kvinnan.
Lands- bgggdeiis seder kunna vara betydligt enklare än det mera förfinade stadslifvets, men dess döttrar hafva afven de pretention på att vara och behandlas ' som ladies; och den sorts till det djuriska gransande rhhet, som man hos oss kan f % slråda vid backanaliska dansgillen och marknader, är därute något absol&amp; okandt och omöjligt.
Sh %r jamväl den obeslöjadt lättfärdiga k~irtis, som kan bedrifvas áfven p&amp; våra ' biittre kaféer och schweitserier m. in.
J a g påminner mig vid det vackra intryck jag fick, då jag första gangen i en ameri- kansk universitetsstad inträdde i en stor klinbbsal, med ett tjugutal studenter, uppassade af en iing kvinlig betjiining.
Skämt och mun- terhet nog, p&amp; bildade amerikanares vanligaske vis- utan tillhjälp af spirituosa, men icke ett ord, en min eller gest, som skulle varit förolhmpande för en Iwinna med sjalfaktning.
J a g tänkte p&amp; våra seder da för tiden Imed oanständig kafé-kurtis, drickande och varieté- orgier i hvarje sm6stad - lustbarheter, Iivari för öfrigt ej blott en stor del af den växande ungdomen, utan iifven icke så alldeles sällin familjefader deltogo.
Ej långt därefter hade j ag tillfälle bevittna snart sagdt den enda förolämpning mot en ensam kvinna jag under &amp; ratal sett därute.
Den föroliimpade kallade genast på en förbigamdes bistand, och denne förpassade snart förolämparen i polisens vård, och straffet iiteblef ej.
Det har nyligen i vitra.
tidningar ordats mycket om deu s. k.
~Irvinnofriden på våra gator)).
De skarpa ord, som uttalats, antyda viii att visarn pekar mot ratta hallet, att den bättre samhällskiinslan vämjes vid en liingsamt vikande rahet; men det synes förvanande, ' att ingen pilpekat den egentliga roten till det onda: den .bristande sjiilfaktning hos en betydlig del af den arbetande och tjiinande klassens kvinnor, som iir på samma gång en följd af otuktade naturvanor 110s de mera obildade och es befordrare af oförsynta libertin-vanor
gent emot den samhälleligt lägre stiiende kvinnau hos mhnga af de miin, inon1 Iivilkas nmgiingeskretsnr de ej skulle tolereris.
Jii mera klyftan mellnii olika sainh$illsklassers bildning, seder och erkanda rgttigheter ntfyl1a.s genom höjandet af de liigre staendes, jn inera befordras; ifven den inbördes aktn.iug, som iiib ett af den nllmiinna sedlighetens biista vlirn.
Man kan anmiirlca, att afven i Amerilta rdl~et och v&amp;ld] not kvinnan förspörjas.
Mycket sant.
Nen i detta fall: som eljes, ar ha.r frågan o111 det .relativa fö1: hållandet: diiriite iir sådant relativt mera siillsynt och långt allvarligare fördömdt af allmiinna lrsinslaii d i tinkesiittet.
Sjalfva den infernaliskt grymma llynch-bestraffning, som frainför allt i de mindre lagbiiudnn griiusstnterna, till deras vanära, stundom följer våld mot kvinna, visar Atminstone att intoet brott s&amp; som detta upprör och förvillar massans kansla, helst när Iiaindpassion .och rnsförakt förena sig att hvitglödga den.
Annu en följd af kvinnobildningens utbredning &amp; r, atat kr rinnans arbetsfält in %ngcliibblats, och att hennes arbete p i desamma Blir mera intelligent och fruktbärande.
Ej alla vilja ännu hos oss er- kanna det billiga uti, att kvinnans verksaml~etss£&amp;r stracker sig titanför hemmet; men vi iiro dock numera p&amp; god vag att afven i detta fall följa det gifna föredömet, erkännande att kvinnan bör äga sjiillfbestammelserätt lika väl som mannen, att hennes egen natur &amp; r en sakrare riidgifvare an mannens ej städse osjälfviska teorier, samt att för öfrigt förbrukandet af den ogifta kvinnans verksam- hetsbegär på ej alltid nyttiga och hälsobringande nöjen, eller dess förkväfvande i en sysslolöshet, som s&amp; ofta alstrar lifsleda och andlig tvinsot med ty åtföljande nervrubbningar, ar ett obetingadt ondt.
Flertalet af Amerikas utom hemmet verkande kvinnor gr viil sysselsatt inom det praktiska lifvets olika grenar.
Men b l d pro- fessionella yrken agna de sig framför allt och i. mycket stort antal At lärarinnekallet, hvarifrån ingen klassfördom afhåller äf ven högt bildade familjers döttrar, som ej äro ekonomiskt oberoende, och där intet hindrar dem att efter förmåga framtränga till de högsta platser.
I bottenskolan iir deras antal .som lararinnor lingt öfverviigande männens.
I mellsnskolan (den offentliga och enskilda) iitgjorde ' deras antal enligt 1900 ars rapport niirn 358,000, eller 56 % af hela läxarpersonalen; och i landets högskolor (colleges och universitet) nara 4,000, eller vid pass 28 % af hela kirarpersonalen, (nngefiir hälften vid utesliitande kvinliga laroverk), hv arjärnte ett stort antal sitta i skol~ityrelsernn eller verka som skolsuperintendentsr.
Sanimn
.
rapport upptager i runda ta1 78,500 kvinliga elever vid, handels och affärsskolor:, af alla slag, 10,000 kvinliga studerande vid sjuk- sköterskesl~olor, 1,500 vid medicinska läroverk och niellan ' 100 och 200 vid h.vardera klassen af farmaceutiska, dentala, teologiska, jiiridi.
ska och teknologiska skolor -- för att nu ej namna det mycket stora antalet: studerande vid Hera mindre professionella läroverk, såsom konst- och miisikskolor m. fl.
.
.
Säkerligen ha intet lands kvinnor Legit ea så fraiuiståeade del.
j befordrandet af sedliga och filantropiska ändamal som Amerikas. '
.
De voro bland antislafrerirörelsens tidigaste, ifrigaste och mesi; verlr- samma apostlar; och efter slafvarnas befriande var det framför allt nordens kvinnor, som skapade o&amp; med försekahde ifver öfvertogo i~ndervisningen i söderns negerskolor.
' De ha varit hangifvet och.
Iramgångsfiillii verksamma i nykterhetsrörelsen; och den i Amerikas, mera bildade kretsar riitt allmänt ridande, enligt vår åskådning.
någ&amp; puritanska seden att aldrig sätta p&amp;gon sorts spirituosa på ' bordet, beror numera till ej ringa del p&amp; deras inflytande.
Deras verksamhet i fattigvårdens, viilgörenhetens, reformarbetets och missio- nens tjänst har varit af stor betydelse.
F !era andra allmänna följder af Amerikas kvinnobildning sa- som isynnerhet den dagliga och periodiska 1itteratu.rens kolossala spridning i ett land, där det finnes millioner liisande och ' en qängd skrifvande kvinnor; tj8narföörhAllandets omgestaltning, där kvinnans fordran p&amp; en bättre aflönad och friare stallning ' tvingar den mindre förmögna Iiiisn~odren att l&amp;ngt mera allrni.int an hos oss deltaga i eller ensam sköta husets göromål och frabkallar cn mängd arbets- liittande uppfinningar, o. s. v. maste hiir af brist p6 tid förbigås, medau Ater vissa mera speciella följder skola Komma till tals i annat sammanhang.
Nog torde Barra sqgdt för att antyda, det kvinnobildningen i Bnierika ar en samhallsinakt, soni alltjiimt v h e r sig starkare, och.
.
hvars kiilt~iirolla följder iiro af.
oberiikaelig riclrvidd och betydelse. '
(Ports.)
Eva Fryxell.
Ett gi u ttiofenlårs-,iubile11111. '
Borta är det stora iiertalel; al de kvinnor, h i l k a med sin rika begafning, sitt varma hjärta och sin starka målmedvetna rätts- klinsla förde fram den svenska kvihnorörelsen under dess första be- kymmersamnia, af kamp och arbete uppfyllds, men dock af så m h g a sköna framgångar betecknade tider.
Si, mycket dyrbarare blifva därför for oss de som ännu finnas l y a r af cjen ggmla stammen, och vår tacksamhet ' mot dessa ädla, modiga banbryterskor för vår sak.
' blir desto intensivare, emedan den numerr, koncentreras kring så få föremål.
Något af detta erforo säkert de många, som fredagen den.
15 jan.
~rtrnlildes A Hotell Fenix kring fröken Eva Fryxell för att hylla henne p&amp; hennes 75-årsdag, och vackert och anslående tolkades al inilnga kvinnor på olika områden såväl den gliidje de kände af att annu se henne sta ungdomligt rask och obruten trots de mailga aren som deras tacksamhet för allt hvad hennes rika, innehållsmättade iiCgif&amp;it.
Nycket blef, som sagdt, yttrat p&amp; dema festafton, soul gick fritri hjärta till hjiirta.
Mest anslående torde dock det hälsningstal ha varit, som hölls af endaf festens tillställaiinnor, fru Anna Retzius, enar det, p i ou gång allvarligt och hiimoristiskt som det var hållet, gaf en totalbild af Kva Frysells personlighet, den enskilda människans s&amp; val som den i det offentliga verkandes.
Tclet, som i form af en vacker t textad adress öfverlamnades till .festföremålet, har genom tdarinnans och fröken llryiells viinliga tillmhtesg&amp;ende stiillts till viit förfogande och Atergifves har i sin helhet.
, .Det &amp; r en siillsynt fest vi denna dag htifva aran och glädjen att fira.
Det Hr icke ofta en kvinna vid s t hög Alder som 75 år a1in11 star kvar i sin fulla verksamhet för allmiint val - men det iir icke häller nggoii vanlig lzvinna soin vi har hafva framför oss.
Det ar Auders Fryxells dotter, hvilken tagit arf efter sin stvore fader!
- ' -.
.
Kara Eva!
Det är en sällsynt lycka som kommit på din lott, den att hafva fått s t % Din berömde Fader bi i hans fosterländska vbf, att .tinder en lAngSföljd af år haEva fått deltaga.
.i hans forsk-: ningar, i hans strider och 8egra.r och att sisom sekreterare hafsa fatt vara hans högra hand, hans stöd.
Du har, liksom dina kära systrar i den Vär~nlandska hem- bygden, i Szlnne stora pastorat;, tidigt fått öfva Dig i att taga vbrd om det gästvänliga hemmet, om d6 fattiga och om ungdomen, och dar fostracles d&amp; b jiirtelaget som sedermera utvecklats i allt; vidare verksamhetskretsar, s % att man slut-ljgen afven på Dig kan tilläruptt den gamle romaren Terentii ord: 2 Homo su912, ek 8uwcuni n nlc .ni1 nliew u m puto.
&gt; (Jag alivander ett litet latinskt; oitati, ty si.,vidt jag minnes ratt, ar %va.liteti svag för sadana.).
.
Ditt hjärta har alltid ömmat för allt lidande och a.11 iiöd - utom för några manliga individers hjiirtekval och vi, som kanna Diu godhet, förmå knappt att fatta hiii ' Du kunnat haft hjiirta att dela ut s i många korgar l.
Men kvinnosakeri vaun kanske därpå, och cia ' böra vi i dag icke klaga.
Du fick darigenom tid att lefvtt för de mångas viil i stället för eu endas.
Du har under ditt lyckliga lif varit begåfvad med en biilsa och en kraft som niistan tyckes vara i jiimt tilltagande!
D11 bar itlltjämt vuxit med Dina uppgifter, och ehuru Du - raknar mhngti ar, ar ingen yngre till sinnet an Du, ingen har mera förtröstan, hopp och tro %n v %r Eva!
Darför har Da alltid k r y a t sjklf äga och bereda $t Din Yader.
och Dina kara systrar ett godt, ett gladt och lyckligt hem I Den, som.
kampar för kvinnornas väl, hon fal.
icke försumma det egna hemmet, ty ~ c i i n r i t y begins at honhez&gt;.
Jag nämnde nyss, att Du bar ett ömt hjiirta, meii deuna ömhet &amp; r förenad med en mnau sällsyntare egeuskap; Du kr miiktig af indignatiow.
Eva ka.n fattas af helig utmede öfver det onda, det dåliga, det; omoraliska; och vred kan Eva bljfva, när talet faller på siidana personers mrksamhet och inflytande som en $ar1 Michael: Bellmans, en .Cai.l XII: s, eu Gustaf 111: s det veta dla, som kanna henne!
Det är iiog denna indignation som fran begynnelsen torde gjort ' Eva tili förfnttari~ina, vare sig bon dolt sig tinder inanliga pseudonymer eller stridt i eget namn.
.
N e n Evas Eiisiioriskri och litteriira intresse, hennes stora belaseii- -.
het och varma beundran for det goda hafva, afven de, satt pennan i hennes hand och kommit henne .att gifvi $ I förtriiffliga böcker, kritiker, essayer och artiklar, ' .som stiindom; en herr Bdmzcnd gammal eller en herr E k m: fl.
fingo hedern af!
Det var denna Eva Fryxells blick for hvad som rörde sig.
i tiden och inom litteraturen, som gjorde att hon för andra ville &amp; der- lätta möjligheten att följa med utvecklingen - och därför offrade hon, G efter år, med den största hängifvenhet; sin tid åt administra- tionen och förbattrandet af Stockholms Lasesalong.
I samband härmed vill jag iifven nämna ett aniat företag; i hvilket Eva lange varit själen och åh hvilket hon iignat mycken omtanke och stor energi: Adreskontovin för drbetersko,., som för- skaffat arbete och inkomster i t tiidentels kvinnor.
Var Eva hade nog varit Historiarzcm professor emevitzls vid detta laget, om hon icke blifvit Historiens Gudinna otrbgen och i fram- stället agnat sig %t den lefvande och lidande mänskligheten förallt åt moralem köjande och vtykterhetens zdbred~zinq.
D&amp; jag för n&amp;gra dagar sedan kom upp till.
Eva, faun jag.
henne och hennes kära syster Mathilda siriilande af ungdomlig hlin- förelse öfver de nyss afslutade nykterhetskurserna med ej mindre än 1.,200 deltagare -- ty detta är det egendomliga med dessa för- träffliga systrar, att under all deras kamp mot det onda ' i världen, och oaktadt de blifvit vittne till så mycken orättfärdighet och s å ' mycket elände, hafva de alltjämt bevarat entusiasmen, tron p&amp; det godas seger '.
De iiro optimister af rewaste vatten.
Måtte därför under den riksdag, som i dessa dagar börjar, en af deras varmaste - nej!
det ar för litet sagdt - en af deras, hetaste önskningar g % i full- bordan: » at t all zdska~~k~titzg CC 1~gerplatser) tn bliv förbjz~den, och ett skatte- fritt, maltstarkt svagdricka blifvn tillhtet!))
- Kära Eva!
Vi tacka Dig för att vi fått glädjen att se Dig har i vår krets derina afton och bedja Dig att, siisom.
ett uttryck för och ett synligt minne af våi viinskap och vHr aktning, till Dig f å öfverlaruna denna sil£vervns ' med blommor iiti fr %n närvarande och friinvaraude.
viinner, en hedersgåiva, p i hvilkeii är inristad föl- jande inskription:
T i l l Eva F r y x e l l på 75 Ars-dagen nted tack för ildel verksa.mhet af tillgif na vänner.
Och jag ber i alla gifvariqnors namn få till Dig framföra en hjärtlig önskan, att Du anno i många år måtte få, med obruten kraft och med samma heliga eld, fullfölja Din verksamhet i de goda idhernas tjänst.
Tack for god vakt!
Relikskrinet. '
Det var mot akymningen en mild och klar oktobgrdag.
Uppe i stora salen siitto slottets damer vid sitt arbete.
Hertiginnan Orsini af Anguillara, född Strozzi, satt i en hög- karmad skulpterad stol.
Hennes srnikta gestalt var iförd en mattblii sammetsdrakt med rika silfverbroderier, och en pärlstickad hufva täckte det fint formade hu£vudet, utan att darför helt dölja rikedomen af askblonda flätor.
De stora, ljusbruna, mildt strålande ögonen hade.blicken fastad, pH kastanjeträden utanför fönstret och följde de djupröda, lossn ?nde bladens tysta fall mot marken.
Hennes smala, ringprydda fingrar bade slQpt knyppelpinnarna och smekte föïströdt den lilla dottern, som satt vid hennes fötter.
Den sjuåriga Clarice tycktes fullt upptagen af ett hemlighets- fullt samtal nied dockan hon hade p&amp; sitt sköte.
Blott d l och d&amp; tryckte hon det blonda hufvudet intill modern, på en kattunges smekande satt.
Nidt emot hiirtiginuan satt hennes sviigerska, Liicrezia Orsini.
Hennes stolta ' skönhet stäinde vii1 öfverens med .den prunkande, purpurröda Idadedr akten.
Den guldstickade huf van glans te mo t svarta fliitor, och adelt forinade fingrar böjde sig smidigt vid, naleqs rörel ser.
psvagerska, nar tror du att Flaminio, din make, kan vara att; iterviinta fran sitt besök hos den ' heliga fadern '?
:) Lucrezia lät altar- duken, p&amp; hvilkeii kou sydde, sjiiuka .. I: ' O.
aDu mötta j u s l u i i p ~ankai.,.
~ v i i ~ ~ r k1Clirtiginnan sl~~!
tog åter fatt pH knyppelpinnarna och såg upp pb Lncresia med en leende blick.
w Vi kimna nog snart vanta ett budskap om hans aterkomst)) fortsatte hon.
: .Moder!
Jag har lekt att min docka är min döda lilla syster.
Hon har beriittat mig om hur .vackert det ar i paradiset.
Hon har berättat mig att var ' heliga fru Maria ' sitter pA eu grön äng, kladd i skinande, hvita kläder, och att SLIG iiuglabarn daasa omkring heniie.
Nar tror du jag Eir komma dit, moder?
Jag längtar så:.
.-!
) Min lilla Clarice, inte vill du lämna mig?, Biirtiginnari.
tryckte bariist hgrdt intill sig, tog så hennes lilla hrifvid mellan sina händer och såg .länge ia i de klara, blåa ögonen, och henries hjärta bäfvade vid det öfverjordiska uttryck hon mötte dar.
:) Eders n&amp;de, hans nådes ridknekt har arïliirtdt till slottet; och: ber att fil framföra sitt budskap!
s En gammal tjänare, kladd i ett livr6.
af röd brokad, stod bugande i dörren.
för honom hit,.
:) Eclers nåde, slottets kapelian ber afven att f&amp; företräde, Han har något af vikt att säga eders.nåde.&gt; D Jag vantar honom har ».
Den tunga ekdörren f611 igen.
)) Vi hafva reclan svar på var frhga, Maddalena!
Plaminio är susrt att förvanta,.
» Glid gifve det!
Ctucl skydde och bevare min adla herre under hans färd ».
,.
;) Ack moder, si glad jag 5ir!
s (jlarice clawade omkring i siua högklackade skor, och de ljusa lokkarm clansade på rygg och axlar.
Dörren öppriades p&amp; nytt, och en dammig, vapnaii ' ridknekti visade sig p i tröskeln.
$Härtig Orsini af - 4iigiiillara, inin herre, sander erdeïs nåde det budskapet, att han anländer till slottet inom tre dagar.
Hans udde befinner sig val och komnier hit i stort föl,je. »: Jag tackar dig, Isodoro, Iör detta biidskap!
Siig till att det.
gifves Iionom riklig iörpliigningr, vnnde sig Iiiirtiginuun till tjana~en.
1 den öppna dörren visade sig u u slottets kapellan, och bakom honom skymtade man i grofva afbetskläder och ined grofva arbets- drag, på hvilka Iiistes ett uttryck af förundran öfver prakten de sågo framför sig.
l ' öriindrau öfver viiggarns ined gyllenläder och m 3 uingar a l f siiiil jens harnesklnladda h jältar, öf ver tunga, skiilpterado ckskap, diiir massiva silfverkiirl gliinste bakom blanka rutor, öfver dc höga damernas dyrbara drakter, ufver deras förn&amp;la, %dl % skick.))
Hkrtiginnau gick biktifrtderu till 1li6tes och.
kysste ödii~jukt hans hand: sHvacl önskar du, fader?
» sporde hon med siu valljudande stämma.
» &amp; Iiii dotter:), hnn dog tillbaka d e n vida, kåpt ' n och visads på eLt silfverskrin han höll under venstru armen, » min dotter, dessa T ~ I ~ U som, st2 bak0111 mig, ha: f ' va i dag vid sitt arbete i jorden funnit det.ta slcrh.
Antagligen iiiuehiillts det dyrbara rolikor.
Del, %r funnet pA, .dii mark, min clottler, det ar diii egendom och diil rattig- het att öppna detly.
Hartiginnan log det vacsail~t; rnellau sina hiiuder och tryc; kte vördnadsfiillt läpparna mot det konstrikt arbetncle locket.
: På .eri hennes vink tände tjänaren ljusen i de höga kandelabrarna och drog sidengardinerna f ör f öns tern.
)) Nar eder herre iiterkomiiler, skolm .i.
livar och en erhålls en dukat i guld.
I kiinnen nu gå, goclt Folk!))
Och slottsfrun halsade vänligt sina iiiiderlyd.ande, hvi ka, en.
efter en gjorde eu otymplig bugning för att, sedan med tunga stog &amp; .terviinda ned för slottets breda marmortrappa.
Härtiginnan bad n11 patern.
taga plats i högsiitet.
Iion sjalf, .Liicrezia och lilla Clarice knäböjde på mattan framför.
; &gt;Låtom oss nu.
öppna skrinet i Chds namn, min dotter !&gt;&gt; Den hvithåriga gamla gjorde ' korstecknet under en tyst bön.
Fru Maddalena.
slog upp.
locket på skrinet, som hon alltjaml hållit i sina hiinder.
Inuti silfverskrinet c; tocl ett kristallskrin.
B1ïu.
Maddalena t og upp det med stor försiktighet och aflyfte locket.
Nu mötte hennes ögon ett skrin af guld, o&amp; från cietsamm~ utgick ljiiflig doft.
&amp; veii detta tog hon upp och lade banden p i locket för att öppna det: » Mina fingrar styfna, jag,förmår inte.
Försök dii, min Lucrezia !~ Och hon räckte skrinet åt sin svägerska.
Donna Liicrezia omslöt locket med sina mjuka fingrar, men afven för henne styfnade de genast.
:: Försök dn, vördade fader !&gt; Men icke hiiller deu gamle sjalasörjaren förmadde aflyfta locket.
låt mig försöka, moder!, Och Clarice faste en bedjande blick p&amp; härtiginnan.
%Kmske det lyckas för barnet!
3 Hiirliginaaii rackte sin dotter skrinet.
Den lilla lade huiideii öfver lofot, som nu tycktes aflyftas af.
sig sjiilft.
Liljedofter strörninude ut, och en bli dimma som af.
rökelse, höjde sig ur det aftackta skrinet.
PB, botten af detsamma låg en liten livit mjölktand, och i locket lästes följande inskrift::, På botten af detta skrin ligger en liten hvit mjölktand, soni Kristiis fällde som barn.
Endast ett rent, o.ch oskuldsfullt barn för- mår öppna detta skrins.
?
: *: .# Slottet äges nu af familjen Massimo di Rignano, och det dyr- bara relikskrinet förvaras i dess £örsamliags kyrka, Calcata., H ' varje Arsdag af fyndet hålles högtidlig mässa, afven till Aininnelse af lilla Clarice, som dog i unga &amp; r. Astrid A7ugeZt.
Solljus poesi.
Bikter af 31azwitx Sterner, tr. 1900.
Mot ' Strömnieii.
Y ' e) zdensihi7ctc.r- af U. Steterer.
tr. 1902 ..
Kritiken 5ir en nyclsfnll dam, &amp; n talför, pratsam, nästan prat- sjuk - Ein tystlnteu, ordkarg, stum.
A5.a~ har ofta svHr1; att lott^ ut orsaken s&amp; till det ena som andra.
H L inkonsekvent ~ har hoii, ej handskats t. ex. med Mauritz Sterners dikter, saviil den första samlingen som deu senare » J l o t sts.ö) ~lvnen.~.
De stora pïessorgiiiieil Iiafva -- s h i d t mig är bekant - ej behagat taga notis om dem; .- landsortstidningariia tvgrtom, do ha i manstark kör prisat skalden och rekommenderat hans verk till .. ullmaiilieten.
(Se sista sidan af omslaget till %Mot strömmen))).
Ar det en slump eller ett ej d l - deles ovanligt exempel på den olika litteriira smal.uiktning, soin råder mellan vår öfver- oeh iiiiderklass .- nej det ilr ej ratta at- trycket - egentligare mellaii svensks nationalkanslm och vissa moderna importlerade boh6me- och anarkistriktningar?
Vare harmed huru som halst, s&amp; kan dock med fog påstas, abt Sterners poesi ar en connaissance A, faire.
Den skänker oss i flere fakl just hvad vi bast bohöfva, hvad vi med bekymmer sakna ' hos en stor del af vira estetiskt prodiicerande uuga författare: lifs- glädje, mod och framtidshopp.
Sheiners dilrter äro sprakrör f ör sam- tidens basta ideer och strafvandeli.
B1örf., ett barn af sin tid i iittryokets goda bemiirkelse, tror p i dess djupaste och oumbiirligaste sanningsord.
1 % denna glada grundton anföras liar nggrtt esernpel.
C ett, stycke iie ed den betecknande öfverskriften a Optitwisr,:.
:) slrrif- ver han:
~ H v a d slaktets gudaborna tlinlrt ocli siat om i s&amp;ng och dikt, det skall ej u t i n a t t bli sankt.
nm blott dn gör din plikt,.
1 ett annat stycke: sNviirsbön » - det första i första sam- lingen och karaktiiristiskt för d.ilrtarens iddalisiri s8ges: nUif klippfast tro på 1.iiisets giidav %lde!
--.
-- - Gif mod At sl.al; tet, Det mod, soin ' tvelrans halt ' liet icke kiiiiiier, ' det gladn inorl, som ödet, bröstet vänder^.
: Dema ljusa ' blick yd. \ %riden Sir ' skaldens lyckliga privilegiiam.
H o ~ ~ och J gliidje iitgöra gr~indtaiien i mBuga bans s h g e r t,.
ex. i » S d n oc: h i .7Ingpywingen: \, d5ir II a11; inbls,r: * Uti p u r p r a ~ ~ d glans e skall Iian imidnci clen ilng.
som lim Iiiigrat.
för siarens blick, d 3 virt s l i k t e ur sdelt or.11 .fullt al ' 1,e ' Iing iiti tanke ncli later nch skick ».
Denna optimistiska lifsgsikt hindrar ej Sterner frin att skarpt iippfatta och.
framhllla lifvets slreggsidor, och h m skyr ej att för- döma och med diktens färla bestraffa de laster, som djiipast för- nedra.
och 11aiiiast betunga miinskligheten generation efter genera- tion.
I ett litet stycke benhndt: » Odktwv tecknar han det sorgliga öde, som drabbar dessa förskjiitnn siriii föriildralösn; eliiirii med för- iildrar i lifvet:, Tvenne &amp; r blott ha förflutit sen d u bragtes hit till v i d d e n.
Aldrig rnodersöinhet gjutit Solglaus öfrer lefnadsfbrden, --- Och bland ystra barnaflockeii hal: dn syster ej, ej Brodera.
- Mot dem, som skapat den lilles olycksöden, rilrtni.
diktaren anklagelsen: ~T ' redens orcl jag ville Ijiinga emot dein, som, gliktfiirglömdn, lif i varats livirfvel.
sliinga, lili till tiinga öden diimdan.
.
Fr#n dessa osedlighetens offer sunder - 11m sig till drycken- skapens.
i: ' iidei.
Zif~erskriften: &gt;Ad », förekommer en kort.
skilclring: if idioten, livars liïsgnista tiiudts iinclei.
riisets vanvett: .uHon ler ocli jollrar ej so111 andra barn, ej barnafröjd i hennes ögon gliinser, hon biinden # r med iirftlighetens garn inom 1,esliijadt vanvc ?t; ts dystra grlinsera.
För ' kvinnan tittrycker Sterner, likt m h g a v k + förniimsta skal- (ler, rördnndsfull kiirlek.
Sdngen: », %m elz slrinanza cf solljzcss talar
om det intryck for lifvet, som)) den rene lrviude)) i nngdoineiis friska skönhet gör p$ mannens kfinslolif:, Skall du st&amp; vid min sidn i döendets stund.
nar ett lie triinges samman i flyktig sekund?
Döden fiinne jag ljuf, om blott du vore niii:, Du som aldrig Blef min, fast jag höll dig s&amp; kar,.
I det följande stycket » T ' Ticl zmggnm, besjuuger han alskligt moderns hoppfnlla drömmar om piltens framtid och hennes Blder- doinsf röjd.
I ett stycke ur senare diktsamlingen, » Ett nznrk~nads- nzinne », förebrår han de iingn kvinnorna deras tanklösa flin ocli skanit iiled druckna unga glopar:, ' ville skAdtit en blick af hann, s i lågande kiick: att i ynglingabarin det lössl&amp;ppta djuret t&amp;mjdes~.
.Jag Alldenstiind var anmiilan är iimnad för en lcvinnoruas tid- skrift, ocli diirjlm1; e kvinnans stiillning till nykterhetsrörelsen ni1 &amp; r en fråga för dagen, torde ej vara nr viigen att meddela ett nigot utförligare citat rörande detta iimne. '
.När skall du vakna ur sliimmerii opp och ljungande slunga ditt harmfyllda: stopp!
mot lasten, du nordens kvinna?
Hvad bor i ditt tanklösa ystra grin?
jo, sköflade hem och din lyckas ruin och tårar, som komma att rinna.
Som mor du fostrar en ungdom opp, som skalderna namna, landets hopps, s5 gjut d&amp; i unga sjalar ett brinnande hat mot 1Aghet och flard och värna kring hemmets heliga Iiiird, gif &amp; t nationen, gif &amp; t en vlirld, i tusende snaror och gi !ler snard, en storsimad, adel och dyrbar g&amp;rd af man och kvinnor - ej triilara! '
Sterners senare hiifte innehsllor, som titeln angifver, tenciens- dikter.
De behandla sociala; iimnen, förniimligast arbetare-, nykter- hets- och fredsfragorna, den sistniimnda från social synpunkt.
Radi- kalism kan här ingenstädes spåras, en sansad men varm polemik mot vedersakare karaktäriserar framstdlningen.
Frestande vore att iifven här citera; om ej redan flera anförande &amp; n lämpligt k, ined- delats.
Man läser Sterner med iner iiii vnnlig njutning.
' Huns tankar iro r e m, varina och hugstkmda, formen vbrdad, helgjiiten och be- Iiaglig.
D e.
nobla ideernia adla spïiket, som ar klart, enkelt,, ej krystadt eller ~ ö k t.
Sterner iir född skald och pinar aldrig läsaren iued rimnödens eller den affekterade originalitetens oegantliga och tillkriinglado uttryck.
Hans entusiasm rycker läsaren med sig, mail klinneim att orden g&amp; Frgn lijiirtnt och frainkomma utan möda.
De
ininga citaten h a h a tillkommitB, ej s0.m, valda prof på hans diktkonst iitm p i .hans tiinkesätt och åsikter; Senare haftet ar i sll~niiii~iet, mer formfullandadt iin det fiirsta och röjer mer välde öfver sprtriket; se t. ex. cykeln sSabbatsBilder », &amp; När skuggorna veko)) in.
fl.
' Viktor Rydberg liar i Sterner fbtt en själsfrände och lärjunge.
Ndgra reminiscenser f rån den store skaldens dikter kunna visserligen påpekas, me2 samlingarna som Iielhet b %ra ojafaktigt vittne om ur- sprungligliet, och genuin känsla och personlig öfvertygelse, bch gör dclrig intryck af efterlrlang-poesi.
Det &amp; r en annan stamma %ii Viktor Rydbergs, fast med hans beslaktad, som stammar p&amp; lös- ilingen af flera bland d e.
uppgifter och gator, soin den store miistn- ren s i djupsinnigt behandlat.
Sterner.
liar öfversatt en i Dagny redan aniniilil skrift: ~.
a l ~ l i lyaldo Trines intressanta bok: » il ' anken som km-nktiirsdunwe~, ett viirderikt bidrag till viir inagra psykologiska uppbyggelselitteratur.
, Eva Fryxe77.
Ett par ord i telegrafistfrågan.
LönekomitBn för utarbetande ef Nya Stater for post- och tele- grafverken hade, som belrant, för telegrafisterna föreslagit två l ' öne- grader: statioiisförest&amp;ndnre med lön af 1,800 kr.
(ined afdrng af S50 kr.
för dem som fingo fri bostad) och bitriidande telegrafister med lön af 1,600 kr.
Telegrafstyrelsen gjorde audringsförslng, gående lit p2i att alla telegraf ster slrdle uppiörns i saazaza lön~,ai~: id, samt att lrvialiga stations- f6iestRndare slznlle till3elas s ~ r s k i l d t arvode med 200 Irr.
Telegiaf- styrelsen motiverade sitt förslag inecl orgnnisntionsskiil, af hvi !ltn det egentligaste torde hafva varit, att det vore ' för Telegrafstyrelsen bebväinligare att till bitriidande telegrafi st Atertiansportera kv.
stntious- !örest&amp;ndare om lion s#soni .sid: in icke linde inkoininit i högre Iöne- grad och erhallit clii.rriiec1 följande i.litt; till hijgre pension.
Rilssdagen biföll a f.
imegaringea iipptagnn Föidaget om rrc Iönegrail för telegra- fisterim a t t vikten Riksdagens besliit torde endast h n f v a !,erodt cl&amp;rp %,, och.
innebördan af den ii.iir1ring i Itoi~lithföi.slnget, POIU regeringen iipptagit,.
iekn framhöllr eller uppfattades, utan tvärtom regeringeoa ffirslag syntes - p: $1-nnd af höjning i fijrestdndnrnes afloning d i före-
standarue Atnjöte fri bostad, fr. 1,550 till 1,600 kr.
- vara för- manligare för f jresthridarna %n komitbförslaget, at fr6gah ägnades, aom sagdt, vid tiden för hennes behand ling, icke nödig uppm$irksamhet .vare sig af det kvinliga arbetets i statens tjanst vsinner i riksdagen, eller af dem fragan närmast angick.
Då gällde framför allt att gent emot ett föreliggande för- slag om att delvis ersatta kvinliga stationsföreståndare med manliga stationsrniistare kisnna lit kvinnorna bevara den plats de vtinnit inom telegraf verket.
För denna huf viidfrliga förbisåg man, att den ringare ansedda Crggan om s&amp;rskild lönegrad At kv.
stationsföre~tandare, rea- liter, genoin konsekvenserna af det som nii blef riksdagens beslut, skiille komnia att inverka likn iidesdigert p i vijrdesättundet af det Irvinlign arbetet inom teleprafverket, som oin stationsmtstareförslaget fatt g&amp; igenom.
Ty redaii genom bifall till komiti: Eiirslaget skulle reiativiteten i föri~tvarnncle ciflönigeförhillandc?
mellan kv.
stationsförestiindare och bitriidande telegrafist hafva blifvit rubbad, iin mer rubbad blef den efter riksdagens beslut.
Före löneregleringen uppburo alla telegra- fister sflöning med 1,200 k r.
vinl liga stationsföreständare hade d&amp;r- jamte fri bostad (200 kr.)
och rälrenskapsarvode 200 kr., eller s h o m Stf.
400 kr .. (En del f. d.
1: a Id.
telegrafister iippbiiro 200 kr.
a. k. ö£ verg&amp;ngsaflöninn,) Ä stationer med kvinliga f3restAnndare voro före löneregleringen som bitriidande anstiilldril e. o. telegrafister med arvode af 000 kr.
skillnaden i aflöning mellan hvinliga stationsförestBndare och bitrldande e. o. telegrafister utgjorde d&amp; - 700 kronor.
Efter 1öne: wglerlngen utgör skillnaden i aflöuing inellan en 3: dje kl. Iro~nmissa~ie och Iiaus manlige assistent 1,000 kr.
Men d2iremot uppbar kvidiga stationsföreståndare och henne biträdande telegrafist s m m t lön.
För räkenskap, uppbörd och ansvar som före- standare åtnjuter lsv.
stationsför~stdnda~e, sbsoin särskild förmån, enhast fri ' bostad, eller hyresbidrag med 200 kr.
Ratt till högre pension syntes dock vara] sv.
.stationsförestån- dsrne tillförsäkrad, därmed att &gt;hyresbidrag » upptogs i Ufgiftsstatelz, och diirmed, att i det vid sainma r i k s d ~ g faststiilldn tjanstgörings- reglemente, i den l2: te 8, bestamdes, att %hyresbidrag anses till- höra / 6nem.
H-os i sept.
1902 inkallade ~elegrafvei.hets pensionaf~illmiiktige, som hade att föresM och besluta om de reglenientsändringar, hvilka lruude anses nödiga i följd af nya utgiftsstatens antagande, motio- +,
nerades om siidan andring af $j 8 i pensionsreglementet, att sagde 8 skulle blifva formulerad i öfverensstammelse med senast fastställda 8 pens.
reglem.
före- tjänstgöringsreglemente - d. v. s. att i kommande orden icke hpresförmiiner~ inåtte ritgå.
Notionen bifölls af fiillmiiktige enkdlligt.
I motiveringen, för beslutet upptogs, jgmto formella, afven starka billighetsskal.
Afshj-rkande iii; lå,tnnden aflatos sedan af, Telegrafstyrelsen och pensionsdirektionen.
(Den senares m e i l reservation).
Kongl.
Maj: t viigrade att san1ctionei.a f; illinaktigas Imlut.
D~rmecl förlorade telegrafisterna utsikten att sAsoin förestAndare e r n i rätt 2111 högre pension och darined förlorade de e17, mycket v ~ s e n t ~ l i g fiirinån, soin Brinn efter riksClagsbesliitet sknlie kunnat er- bjiidns dem fijr bestridandet iif de: irbetsninma ocli nnsvnrsfiilla fKre- standarebefattn.ingarna.
Hvad blir f6ljden om det icke ordnas s&amp; att det innebär en befodrmn stii ntniiianns till telegrsfförest&amp;ndnre?
Jo, man äger ingen garanti för att de skickligaste komma fram.
Och iiro dessa platser s&amp; lattskötta att livilken som lialst ring telegrafist kan sköta dem, må man viil undre livarför det slösas ined stlatens medel genoin att iitbatnla de drygs kommissarielönerna.
Telegrafverkets Iwinliga redogörare behöfvn, a t t i likhet med deras iiianliga kolleger, kommissarierns; innehaf va siirskild tjhiste- grad, ooh de böra vara afiönade s;, att de kv.
stationsföresttindare- platserna blifva eftersökta.
Nu iii.
det ett faktorn, att den ena kv.
stationsförestfindaren efter den andra begär att blifva Atertranspor terad till bitriidande telegrafist.
Förest %ndarebcfattningarna medföra icke förrnher som motsvara det ökade arbetet och ansvaret.
Teleprafstyrelsen uttalade i anledning af statioiis1112istareförslagct, att Irvinnor icke voro Iiimpliga id1 forestandar6 för stationer af nbgo~i betydenhet.
Om nuvnrnnde aflöningsförhiillanden fortfara, sa.
finnes nog ringa utsikt till att föreståndareplatserna vid telegrafverkets stationer komma att besättas med de till föreståndare och redogörare dugligaste och lämpligaste kvinnorna eller att de miinga goda lrrafter, soin finnss bland telegraf personalen af telegrafistgraden, Lomma i il l] .att au vändning.
T7id instuudande riksdag har af lektor M.
Röjer inliiinnats motvion i anslutning till Iönekommitt6ns förslag.
.
Småskollararinnornas petition om löneförhöjning.
Att det ej allbid lir den hardaste nöden, som först och ljnd.
ligast ropar efter lijiilp, det &amp; r nog en ' ganimal erfarenhetr, som ej siillan npprepar sig.
Men &amp; fren den.
tilligaste kan tvinga8 att högt begiiien den hjiilp, som allt föl: li-inge M e r vsntn p5 sig.
Sk hal.
ocksii siil~~skoll&amp;rnriunornas stora och pli Aern siitt mycket vanlottade k %r efter liing och tRlig väntan nu inkommit med en vördsam petition om att f A sin svara ställning något förbättrad.
Ty att i viira dagar med de allt mera stegrade lefnadskostnaderna kunna f &amp; 300 kr.
bostad och vedbrand hvillrra senwe förinher kunna iitbyfias mot en lämplig ersättning af » minst 50 kr. » - att racka till klader ' och föda och all annan nödtorft, hvartill äfven ofta kommer arnorte- riug af stiidiesknldei., det m&amp; val i sanning kallas svart.
Och ej häller Iran man med skal kalla deras £ordringar öfverdrifna, 400 kr.
som grundlön och sedan tviinne ålderstillägg ii 50 kr.
att ut&amp; efter 5 och 10 års tjiinstgoring det Sr den löneförhöjning, som de petitio- nera om.
Obeaktad har ej häller deras bön om hjälp förklingat.
I arets statsverksproposition föresltis iifven en löneförhöjning &amp; t sm&amp;fikolläi: arin- norna och om Rn ej deras egna djarfva önskningar dgrigenom skulle förverkligas, så vore dock något vunnet, ifall den löneförhöjoiug, so; n hari föresllia, kunde genomföras, Enligt statsverkspropositioneii,; kulle deras Iijn hadanefter blifva: grundlön 350 kr.
f bostad och vedlrihd samt tviinne AlderstillBgg å 50 kr.
att ukggl efter 10 och 15 k.
Lysande förefalla val ingalunda dessa villkor, men en för- biittring vore det ju alltid.
Det f r dock ej endast den allt Tur laga lönen, soni gör lifvet tmgt fik sniåskollfi,ri.niinnsn.
~ i r t i l l kommer iifveu osakerheten i hennes stidhing.
Sm8slsolans lararinnor kniina uiimligen alclrig bli ordinarie och kunna i \ %rfur af hvilken grund som hälst niir soul halst iippsiigtts ni skolrådet,, och dessviiwe saknas ej exempel pi;, litet skolrbdetl liiir missbriiknf; sin innkt.
Siiledes liar det intra££at, titt en lärarinna blifvit, uppsagd.
för att hon gitf; iu soni medlem i eu uykterlietsfijreiiing, bevistat frikyrkliga sauimankomster eller emedan - a + '
uhgot missförstånd uppstistt mellau henne och d g o u af skolriidets leda- inuter: Naturligtvis förelromiiler ej ofta dylikt maktmissbruk, men vissheten om dess möjlighet skall säkert kannas mycket nedtyngancle för dem, som tryckas däraf.
Och iifven ined förbättrade aflöningsförhdllanden och säkrare stallning - om detta en giiug vinnes - kr och blir sm&amp;skolliirnr- innans arbete ett I~all, som lirkfveï mAnga och stora uppoffringar, isynnerhet; i vRra nordliga bygder med deras stora afstiind och dliliga 1ionlmiinikati.oner.
DBïför maste man af allt hjärta öuska, att hvad som kea göras för att latta deras lott m&amp; göras och göras snart.
Och ar ej ocksi det en fosterlkudslr angelägenhet att de, som slroln] liggs grunden till cle blifvande medborgarnas bildning, iniitte kunna utföra detta sitt viktiga arbete med fröjd och icke med suckan? '
P Litteratur.
~JkIarianne Reder.
En n~itidskvinna » läsa vi på titelbladet, och till yttermera visso stiir det p i raden inunder: » Tidsbild ».
Det H r stiledes en typisk kvinnobild från det tjugonde arhiindradet, som vi i denna bok få göra bekantskap med.
Detta monstriim af berak- nande egoism och utstuderadt koketteri, som bland alla sina smycken utväljer jnst sin döda inors vigselring och muschar bort den till en gtildsiried för att medels den icke ansenliga förtjänsten bättra upp sin baldrdit, hvilken &amp; r ämnad till ett osvikligt medel att f %nga ett rikt och föralskadt hofr5ttsrild -- skulle hon verkligen vara ett typiskt exempel p&amp; vår tids kvinna?
I sa fall må vi verkligen beklaga skapelsens herrar och alls inte undra p&amp;, om de hysa ' betankligheter iiiot att utstracka rii~t~riitten till det svagare könet.
Sanningen nödgar oss dock att erkanna det Marianne Rceder biittrar sig litet p&amp; slutet.
Sedan hon förstört både sin änglalike mans och sin andre tillbedjares lif, - - ty » den andrew, han, soin skall siitta kryddan på romaneu, fattas nuturligtvis inte i denna » tidsbild » - och sedan mannen fått lungsot och » den andre, gjort af med sig p&amp; ett diirlius, börjar Marianne sin&amp;ningom bli manniska, och clet visar sig, att hon inte 51: alldeles så renons p {i hjiirtli och samvete, som man förut haft anleclniiig att förinodti.
Vid den punkten i boken skymtar det ocksd fram b&amp;di litet vanlig kansla och en och annan skildring, som fördelaktigt skiljer sig friin den i öfrigl; ovanligt affsktesnde stilen, och man frågar sig ovillkorligen om inte författarinnan, som helt visst besitter en viss grad af talang, slrulle kunna Erigiira sig frAn den onatur ocll '
förkonstling, son1 vanstlilln denna bok.
TABt oss hoppas att ett kom- mande arbete a£ hennes hand visar oss att hon förfogar öfver enklare och sannare uttrycksmedel än.
dem som kornira tillsynes i, Marianne R~eder D. F. E..
Den stora publik, som i en bok söker blott; och bart en stundril angenäm förströelse, bijr f&amp; livad den önskar i Erii &amp; lallingss Nina *, som ar en mycket spjritixellt ocli ledigt slrrifven historia om just ingenting, fri frfin hvarje pretention p i egentlig karaktärsteckning eller nigon djupare mening i allmïinhet.
Nina ar inte insatt i någon historisk miljö atan at rutt och slatt en liten vacker nntidsflicka, som idkar vanlig skolflicl~sflict nch har en t. o. iii.
för en sa ung person ganska förbluffande lätthet atk byta om wförernilln.
Vi taga afsked.
af henne d&amp; hon jnst nyss ax förlofvad med en ung sjöofficer, och det ar att hoppas ailh den flamman valbar en stund längre %n de fiiregående.
Det liir vara mycket s v h t att skilja p&amp; ' danska och svenska, dk m m ledigt rör sig med bada språken, men det s1il; rulle onekligen vara till fromma för danslwweqska böcker, om de före utgifvandet granskades af ett slikert Oga.
Sadana danicismer som att t. ex. gå i teatern, äro litet störande, i synnerhet niii: de upprepas ett par gångei ..
Det iir i c1e.t liela, en sinhalr, inen det verkar en srniila ~8i.dslöst.
.
..:.
F. Ii.
1: Jolin Greff af T7to11zns P. I3ng.
Jolin &amp; eff iir BerMttelsren om en f. d. sjöman, soin i sin första iingdom gjort sig omöjlig i sin fadernestad genom att rymma f r h sin fosterfar och som, när han efter lång tid kommer tillbaka dit, trakasseras af onda tungor och slutligen tar sin tillflykt till en öde liolme, dkr han siar sig ned som blitbyggare.
Det kr en kusthistoria, som förefaller ha god lokalfiirg öfver sig ocli tir berättad med en viss kärf och ordknapp talang, icke utan en iindérström af känsla.
Motivet, som hade varit mycket 18mpligt för .en kortare novell, förefaller litet tunnt för en fristående bok.
(, John.
Greff~ ingiir niidigen likasom » Nina, i Mordiskt familje- bibliotek.)
Det förmbr ej heller att i nagon högre grad fängsla läsa- laens intresse, Bvartill bidrager en viss oklarhet i framstklhingen.
Man f i r aldrig nfigon egentlig förklaring p&amp; Johns samvetsoro och liallucinationer, och afven hans död är höljd i diinkel.
Det iii: en historia ined högst f &amp; bipersoner och nästan alldeles iitau kvinnor.
Det, hiinder » ocksa mycket litet i den, men den Rr väl skfifven ocli vittnar om en rnogcii förfatdares siikra blicl~. '
.
P.
.E,.
Fru Blicher-Clausen har som bekant en stor och mycket be- andrande lasekrets i Sverige, och nekas kan ej att det finnes At- skilligt i hennes tidigare arbeten, som fullt förklarar denna popularitet.
Men i den sist utkomna boken, hvilken ingår i Nordiskt farnilje- bibliotek för i år, framträds långt flera af de för nämnda författarinna typiska felen an af hennes förtjanster.
Frn Blicher-Clausen har alltid ' haft dragniug till biaarra inotiv, rneu det som här föreligger, sl %r öfver i Ilet abnorma, och framställningen nar hvarkeu upp till den poetiska charmen i » Violin % eller till det fasta greppet on1 ämnet i » Inga Heine,.
» Kjell » iir.
historien ou?
en i sitt äktenskap besviken man, som i sorgen öfver sitt döda barn gripes af den fixa iden, att barnet i sjalfva verkat lefver och går tillbaka till kyrkoghden samt grafver upp kistan, hvilken han in~esliiter i en trälår och ' sedan.£öi; ' med sig bvart han far, auda tills ban själf fryser ihjal på Londons gator.
Han hm- nämligen öfvergi£vit sitt land och sin, koiistnärsbana i denna stad, en befattning, som enligt hv-acl för att bli ~gatiim&amp;lare)) bokm upplyser, bestAr i att till allmanhetens förliistelse och .mot frivillig erkiinsltt rita med rödkrita på gatstenarna.
Skildringen af Kjells faderskänslor innehiiller &amp; tskilliga-vackra drag, men historien i &amp; u helhet gör ett öfverspaudt och ej s t litet hysteriskt intryck.
Nggot banalt verkar ock en del ofta förut använda detaljer mot bokens.
slut, t. ex. den iitsvultna lilla tidningspojken och den likaledes ut- svultna hunden, som, finna huld och skydd hos bokens hjälte, Arbetets största svaghet ligger dock i den overklighet, soni genoinggr deiisaurna.
Selina Lagerlöf kan t. ex. i » En herrgards- sagen, f &amp; oss att halfviigs tro 112, den meut vidunderliga historia, därför ntt hon lyckats förläna den dilztens underbara sagostiimning, som gtir det omöjliga b %do etcceptttbelt och njutbart.
Och fru Blicher- (; laiisen sjiilf har i » Violin » gifrit oss prof på ett tamligen overkligt motiv, som genom en sriiit konstnärlig belisndling blir lefamde och t. o. 111. gripande.
ilet hade behöfts samma poetiska flykt för att göra 8Kjell.e till livad förf.
afsett.
med sju bok.
Soin det nn ar, gör beriittelsen trots författariuuans Isanda förmii,oa: ett öfverviigande F. E, sjukligt intryck. '
,.
Uland de många.
kokböcker, som p&amp; senare tider utkommit, intar .u.EIemwets kokbok^, iitgifven af Fackskolan för hnalig ekonomi i Uppsala, en framstående plats.
: Ett iir \ 7al af de biista och mest omtydria af de recept, som i denna skola under Cratnl pröfvnts, har i hemmets kokbok:) hamla@ till; dlmiinlietens tjiinsi.
.
.
.
' Utan att vara dyrbara iiro riitterna goda och välsmakande ocli l i i m p sig för såviil enklare som finare hem.
Uppstiillningen kr redig och öfverslr+idlig och de olika beslcrifningarna tydliga och lätta a t t eftergöra ..
De i eu del andra kokböcker sviifvmde uttrpkeu, såsum:.
; &gt;lagom varm iigo;?, det 006 det aefter smakr iiro hell och li&amp;llei, hannlysta.
Klart och distinkt äro proportionerna af alla iugredienser augifna.
S&amp; och s&amp; m h g a pepparkorn etc. heter det, och för Iivarje ratt Br, uttryckt för hur lutinga personer den Gr afsedd att racka.
Skulle någvii anuiiirkniug göras, vore det kanske, att deu tid,.
soin Otgar för de olika anrättningarnas tillredning, mer än hvad so111 nu Ar fallet, hade bort augifvas.
För nbgot shdant som t. ex. kokning af ryska arter, Iivilket enligt Hagdalils kokbok fordrar anda till fyra i-immar, vore det sakedigen för en oerfareu husmoder af stort varde um hon, för i~ndvikande ai inisstag, iinderrättat~ am h t ~ ï p lång tid.
en sådan ratt kräfver.
Y&amp; många stallen står dock tiden utsatt.
' Ut- styrseln är god och priset jiirnförelsevis billigt.
Säkert kommer denna trefliga och praktiska kokbok att blifva en god hjälp och vägledning och det vore iinskvärdt, att den kunde leta sig vag till många hem.
En anilarr, mindre kokbok har %£ven kommit ïedaktiouen till handa, nämligen a Kokbok for Allnioyehent, liimpad för användning afven vid enkla matlagningskurser^ af Alma Forsth.
Den ar ut- gifven af föreningen afiIartk9 i Finland och afsedd att spridas bland allmogen och att utgöra en ledning vid tillredning af sbillig och hälsosam mat; af i hemmet förefintliga födoämnenx.
Då mycket i den- samma tyckes endast lampa sig för speciell.
finska förhållanden och skiljer sig icke ' så litet fran svensk matla&amp;ing, kr det ej lätt att utan en längre pröfning gifva ett omdömo om de däri förekommande beskrifningiima.
Boken iii.
för öfrigt praktiskt och redigt iippstalld.
L.
G..
För eningsmeddelanden.
Fredrilra-Brenier-Pörbi~iidets folkbildniiigsarbete, hvilkel under ett par vintrar med så, mycken framgäng pågatt B Liljeholmeii i form af törelasiiingar, har iiii ätcrupptagits.
Första förelasningeii hölls torsdagen den 25 januari kl, 8 e. m. i LiljeEiolmens skolliiis af fröken Clara Wahlström och behanillade iiïniiet ': ~Bildniiig - bildningsmedcl - lifs- gliidje#.
Z Kvimiiiiiiis politiska röstriitt.
Val af funktionarer ipoin Laiidsföreningeri för kvinnans poliliska ostr rätt hafva iiii ägt ruin.
Till ordfiirands har valts fröken Anna Whit- lock, till sekreterare fru Aiiii-Margret Holmgreii och till skattmästare fyöken Gertrud Adelborg.
Landslöreningen, Iivilkeii &amp; r eu sainmaiislutning af lokalföreiiiiigar, soin arbeta för att svensk kviiina inii erhhlla politisk röst- ritt, bildades uhder förlidet .&amp;r.
Stadgar alitogos vid ett oinbiidsrilöte p&amp; 1
vltreri ucli de ruiiiga; liirnä,liiiiigarna O ~ I.
I inträde ' i .föreniagen ha .visat hvilken lifaktig verksamhet e0111 råder iriorn de kretsar, Iivilka intressera sig för kviniians politiska rösträtii Landsföyenirigeas sekreteraie fru Holmgren,.
har genom flitiga föredragsresur ind der förlidet iii.
vPsentli~t; bidragit .till det goda resultatet, och nu itilder jiillofvet har fil.
dir Lydia Wahlströill i södra Sverige hållit en serie föredrilg .i fragan.
.Blida liafva vitsordats såsom goda talarinnor, och glkdjande är att se huru pressen ~amstämmig1~ med välvil j a och intresuc: upp tagit röstr&amp;ttsfrlgao .. Före- dragen Iiafva ofta varit ' föregåiigi.1a eller ePter.foljiin af ledande artiklar, kfhandlande livinuornas röslrättsfrkga.
Tills clato Ilafva 24 föreningar ailulut.il sig lill 1.alldsföreliiiig~1~.
Fran skilda håll.
.
- -. -- Kvinliga ämbetsmiin.
Den norska regeringen har utarbetat ett lagförslag om kvinnors till1säcie till stabens ämbeten, hvilket kommer atL föreltiggas stortinget;.
Enligt detta skola .k.virinor kunna beldada en del statstjaustei., nar de uppfylla d a villkor, som i gruiidlagen äro stadgade.
för män och i öfrigt tir0 i besittning af de egenskaper, som de respektive ämbetena kräfva.
Lagförslaget innehUler en noggrann förteckning p i de ämbeten, som böra stå kvinnor öppna, och dem från livilka de äro uteslutna.
h o r n ratts- skipningen och iindervisni~lgsväsr~ndet h a h a de s&amp; godt som obegransadt; tilltrade.
Den teologiska banaii iir dhreniot stängd för dem, afvansa natur- ligt nog militlirtjänster.
Vidare koiisnlatbef~ttning~1; polis- och direktörs- iiambeten och stiftamtmausvlrdighetei ?.
Lagförslaget gör ingen skilnad iuellari gifta och ogiEta, s&amp; atl; det teoretiskt ej skulle vara nhgot hinder för; son1 en tysk kvinnotidskrjCb anmärker, r&gt;at,l; en äkta mau icke endast i hern- met utan afven p&amp; %mbetslokale~l ski111e kiiniia h a sin hristrn till öfverortl- r1ad.u - .- Beträffande de gifta kvinnorna %r regeringen af den ineningen, att det bör stallas till hvarje kvinnas personliga afgörande huruvida, hennes ' pliktcr som maka och moder kunna förenas med mottagaridet ar ' ett stats- iirnbete.
Med aiiledniiig af det norska rt ?gcriiigsEörslaget har stiatumiiiistcr 1Iageruy uttalat bl.
s. följande: ~ M i i i stiillning bill spörsm&amp;let ilr gilveii: i det jag tog initiativet till förslaget.
Och naturligtvis är det ineliingen att lagen ej endast skall vara cii lag pk papperet.
I hvilken utstr&amp;c,kaiag tilltrade skall öppnas, daroni rQda uaturligtvis delade meningar.
Men n %r det en gHv öpyusts, böra ej ilesa ambetsgrenar Iiillas stangda a11 de inom Iivilka de liiirskaiide före- stiilliiiiigarua st&amp; hindrande - s; " lsoui eseiupelvis bill de midliga &amp; rnbutenn.
Iiviniioiw a, lia erhållit rattighet atL aflagga Sinbetsesanien: och e tt; stort antal liar begagnat sig af denna rar; tighet.
Ooh de böra afveii fA loE abt upptaga konkiirreiiueii på dessa omriden - det kommer dock näppe- ligen att ske i någoii större ui; str&amp;cliuing.&gt; 8
~ o m n ~ i h a röstratt l för anmar arks kvinnor &amp; r en fraga, som just nu star p&amp; dagordningen i vårt danska grannland.
Regeringen har nämligen framlagt för riksdagen ett förslag om direkt kommunal rösträtt för inan och kvinnor.
Saframt detta förslag blir lag, - och iiniiii har riksdagen ej afgjort saken - skola, skrifver ~ K v i n d e n og Samfundets, d e danska kvinnorna erhiilla valriitt och valbarhet till de ' kommunala räd ' p&amp; samma villkor Bom för män, och framför allt^, heter det vidare, * är det för oss en gladje att lagförslaget, i den form det utg %tt frhn ' folketinget ', utan förbehall ocksh gifver de giftn, kvinnorna rösträtt pL samma villkor som deras mkin.~ .X Den internationella kvinnokongressen i Berlin 1904..
I anslutning till v&amp;rldsförbundet Jnternational Council of Wonten ' s geperalförsamiing kommer en a l l m h kvius~okongress att h&amp;llas i Berlin d.
12-18 juiii inrievarande %r .. &amp; ' örberedelser till detta, storartade möte, som skall omfatta kvinnor fran hola världen, pågå redan med stor h e r och inbjudningar till representativa kvinnor från olika oniråden af kvinlig verk- samhet ha utshndts för att vinda deras medverkan till fyllandet af program- met.
Shdwna inbjudningar ha afven ingktt till Sverige, däribland till med- lemmar af ~redika- rem er- ör bi ii idets styrelse: Kongressen, som äger rum på föranstaltande af det stora tyska kviimo- ïörbniidet, ~ B u n d deutscher Franenvereiriw, kommer att arbeta p&amp; 4 hufvud- sektioner, omfattande f r a g o ~ n a 1) Kvinnobildniag; 2) Kvinliga arbets- och yrkesomraden; 3) Socialt arbete; 4) Kvinnans rattsliga stlillning inom Fainilj och samhiille.
De 4 sektionerna arbeta samtidigt inom olika salar i don stora byggnaden Yhilharrnonie, hvilkeri f örhyrts Eör ändamålet.
Under G pO 1.ivarandra följando; förrniddagar Erbikl.
9 - 1,sammautrlda sektionerna; h&amp;lfteii af tid=n iir anslagen &amp; t refererande föredrag, den andra hiilfteil &amp; t Jiskussioner.
Eftermiddagarna äro agnade åt allm&amp;nna sainmankomster i den stora Phjlharmoiiisixleii, hvarvid viktiga och aktuell a frågor inom den internatio- nells kvinriorörelseii skola bcliandl as.
Dat står de föredragande fritt; alt b e g a p a aig a l dt: 3 språkcii t,yska: franska och eiigeluk; ~.
~ n s a n d k skrift- liga berättelser och föredrag mottagas icke!
dA endast d. som personligen narvara hafva ordet.
Inbjudningsskrifvelsen är undert.eoknad af Bund deutscher Frauenvereines ordförande Fratt 17hzn ' c Stritt och sekreterare O@ von 1 ' L ' dwitz.
l artikeln .kyrkomötet m11 aktenskapslagarnar&gt; i Dagnys första hiifte, förckomma ria gr^ tryckfel, hvilka harmed rättas.
Pörsta raden af artikel11 stiir, n1908~ - läs: 1892.
Sid. 10, S rad uppifr.
s t k sd.
v. s.
- läs: o h.
11, 6 s nerifr.
D uhvarmed menas * - iiis: h v a w e d hävnmus.
B 19: 16 u * efter laglig trolofningu - las: EJ / L ' Y tro- k l f t ing.
