# ID: svediakorp-per2723
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Hertha
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Hertha', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1915
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,339
# sentences: 816
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-hertha
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


världens förniimsta Iäderpre- servativ, g6r skodonen absolaf vattentäta och minst dubbelt varaktiga.
Finnes ' öfverallt i 0: 75 och 1: 25 per flaska.
.
A.= B. COLLAN OWE= FABRIKEN, T.
O L S E N, S t o c k h o l m.
B I RGITTA- B SKO.L.AN B Beridarebansgatan 17.
Utbildningskurser i kradsömnad, barnkläder, linnesöm,vitbroderi,spets- söm, konstvävnad m. m.
Betyg efter genomgången fullständig kurs.
Anmälningar mottagas dagligen.
Prospekt pil begdrm.
Riks Norr 8 98 *, lm.
te,.
41 48 Elisabeth M. Glantzberg Världsberömda sy maskiner!
B ILDADE damer och.
herrar er- halla mycket god hd- och mal- tidsinackordering.
Aven extra mat- gaster mottages.
Möbl.
o. omöbl.
rum för längre eller kortare tid.
Obs.!
Gott bord.
Piano.
Eriksonska Pensionatet Droatriinggat.
83, 2 tr.
Ledig annonsplats!
ARGANG ~i.
.
-.
.
.
.
1 5 MARS 1915 ', HXFTE 6.
Grotte ' och trälinnorna. '
' D. '
en bild av uppfinningarnas tide- varv, som.
C1 i o allaredan har teck- nat ' åt oss, hur ' ståtlig ä r den icke, hur glänsande, för att ej säga förblandande!
Inte ens den mest utsvävande.
fantasi hade i tidevarvets början ' kunnat dröm: ma om de tusen förunderliga ting, som nu räknas till livets banala verkligheter.
Den lilla människan naturandarnas be- .tvingare på jord, i djup, i luft!
Det låter något, och det a r också stort.
Clios skrift på vaxtavlan lyser som renaste .guld.
Nu a r äntligen tiden kommen, då människoanden skall vara fri - " fri för att drömmau - .och vila ut i höganloft.
Så ser vinstsidan ut, och av nigon outredd anledning har den höga teck, narinnan mest sysselsatt sig med den, Men det .finns också en förlustsida, och efterhand får Clio ärligt och red- ligt.
rista in de.
runorna också.
Knappast blir det med guldskrift.
Uppfinningarnas tidevarv.
' har bland mycket annat också begåvat oss med indu ' strialismen, och varhalst den drar in, dar går - såsom Viktor Rydberg för langesedan siat - den gamla djiip-.
.
.
. '
i.
.
...
.
-.
.
.
.
n.
.
tänkta ' sagan igen okguldkvarnen,.som.
.
blev olyckskvarnen.
.
.
- .. I n d u s tri e n a r en, oumbärlig yttring af mänsklig id med: anor upp till grott- människornas ' tid, ': men i n d u s t r i al i,s- m en ' är vårt " tidelarvs skapelse, ett ' system, som klyver samhället i två oför- enliga delar och placerar bördorna med.
partiskhet.
.
Någon har sagt.
att den ena halften av samhället ej vet, hur den andra halften lever, och detta a r under det nuvarande systemet sannare än någon- sin.
Den värld, som raknar sig något vara, anar ej en tusendedel av de.vari dagslivets tragedier, vilka utspelas i den värld, som a r dömd att leva och dö inkognito.
Lika litet anar den,.
huru- j ' som långsamt, men säkert - Säkrare.
an genom någon socialistisk agitation -, sa ' mhallet undergräves genom den upp: lösning av hemlivet i de breda lagren ' i industrialismen har infört som led- motiv.
Jag kom en gång att bo helt nara ett - / stort arbetsstalle i vårt land, dar bortit.
ett ' tusental kvinnor sysselsattes i textil:.
..
.
:,
H E R T H A 112.
bransch ' ee Ett par gånger - dagligens hade jag-tilltalle.
att se.
arbetarestammen ' i lång fil dra från arbetet.
- Det var gångens tempo hos de ol ' ika slagen, som närmast väckte min uppmärksamhet.
De man- liga arbetarnas gång var aftarsmassigt jämn som efter en stegmatare, aven om en viss slapphet i knävecken skvall- rade om en arbetsdag tillbrakt på stå- ende fot.
Töser och pojkar slarvade sig ' fram och voro an före an efter man- nen, men de som togo täten och, all trötthet till trots, hö110 den, det var hustrurna.
Att de drevos fram av den hårda plikten och en inre oro, det syntes på deras anspända, ängsliga uttryck.
För hustrun giillde det att komma hem först för att få maten i ordning, för att se, om - icke småbarnen, liimnade qt sig själva, råkat ut för någon olycka: På många mils avstånd fanns ej barnkrubba eller liknande, dar barnen kunde vara i säkerhet, medan modern var förhindrad att till ' se dem.
Huru val jag tyckte mig förstå dessa kvinnors förpinta uttryck, ty redan vid middagsrasten hade de ju en arbetsdag bakom sig, längre an någon annans; I fabriken började arbetet kl. 6, men hust- run, som hade att Atminstone nödtorftigt s e om hemmet, sköta om de minsta och göra skolbarnen snygga, hon måste upp åtminstone ett par timmar förut.
And8 blev det att i sista stund med hjärtat i halsgropen ' springa till arbetsstället.
Kom ' man bara ett ögonblick efter att portarna stängts, betydde det avdrag på lönen.
I textilen, dar dagens .arbets- resultat berodde pli trådens beskaffen- het och därför växlade så starkt, satte ett extra avdrag sin pessimistiska stam- ' - ' ' - pel på hela arbetsdagen.
- Men nu var det emellertid middagsrast - rast för den övriga familjen, men inte för hustrun.
För henne var det att glömma sin hunger såväl som sin trötthet och först sörja för de andra, ofta blef det endast att i hast kasta i sig en bit mat.
Så några förmanande ord till barnen.
En sista blick på tändstickornas göm- ställe - åh, dessa gruvliga tandstickor, som under maskinernas gnissel och ' ddn tyngde hennes sinne som en mara - och därpil bort från hemmet igen.
Nar Fabrikspipan med sin galla stämma ant- ligen förkunnade arbetsdagens slut, hade denna kvinna val knappast fått sitta ned sedan kl. 4 på morgonen.
Under tio timmar hade hon i alla fall stått fastnaglad vid.
sin vävstol.
Om hon har en ökad tyngd att bara på, ett annat liv under sitt hjärta, det frågar Grotte ej efter.
S t å måste hon.
Inte för att vävningens teknik skulle förbjuda en liten vila då och då, men Grotte tager ingen hänsyn till den svagare partens krafter, och för mannen - si saga ar- betsledarna - ar det hälsosammare att stå an att sitta.
Men nu ar arbetsdagen i fabriken omsider till anda.
Den trötte manlige arbetaren f ' r lov att sträcka på sina styva leder och pusta ut.
För den kvinn- liga, som tillika är hustru åter, bör- och jar först det riktiga hushållsa.etet, på sina svullna värkande fötter fAr hon ej tänka.
.Hon är den; som får gå sist till vila, liksom hon ar den första att stiga upp.
" Mutter hat vie1 Arbeit und kein ' Freud ' ", sade ett fyraårigt flicke- barn i Rhentrakten.
Och detsamma kan man med ratta saga om var fabriks-
H E R ' TH A arbeterska, som tillika a r ' hustru och mor.
En sådan a r G r o t t e s v e r k l i g a t rälinna.
För Grotte måste hon offra inte blott ' halsa och krafter och den tid, som borde vara familjen förbe- billen; utan samtidigt all dengladje av familjelivet, vilken dock kan hålla en kvinna uppe under livets vedervärdig- heter.
Modersglädjen, denna en mors ' naturliga ratt, finns ej till för henne.
" Vad jag sörjer mest överu, sade en mor vid sin lilla, länge sjukliga flickas dödsbädd, " ar, att jag aldrig hade tid att ta henne upp och smeka henneu.
Men Grotte rövar ännu något högre.
Nar.
vilodagen kommer och det i bästa fall blir någon stund ledig från hus- hållsbestyr, då ' tar det fysiska ut sin rätt.
För den del av människovarelsen, om vilken det ' heter: " L ' ime est un feii,.
- q d i l s e faut, nourrira, finnes i grottesystemet ingen plats.
Resultatet av denna moderns andliga undernäiing visar sig omisskännligt i det uppväxande släktets brist p8 upp- fostran, dess frigjordhet från alla hem- traditioner och därför också från.
sam: hörighetskanslan med.
fosterlandet.
För en ungdom, uppvuxen huvudsakligen under negativa hemin tryck, kan man rättvisligen inte vänta någon högre grad av entusiasm för det bestående.
De hem, över vilka Grotte regerar enväldigt, från vilka han tager inte blott.
fadern-för- sörjaren utan tillika modern samt efter hand också barnen eller,.
ännu värre, dar han later fadern gå ledig men lägger försörjningsbördan på mor och barn, dessa hem måste ovillkorligen bli en dalig samhallsgrundval.
Men samhället W r ' skylla sig självt, dH det tillåter Grotte ' 1 13 att negligera det mänskliga och i sin blindhet ej ser de vita myrornas under- mineringsarbete; O Att den dubbla bördan av hemplikter och förvärvsarbete överstiger en kvinnas krafter, i all synnerhet inom storindu- strien med dess forcerade.arbetstemp0.
och mángahanda hälsovådliga inflytan; den, visar en undersökning av kvinnors och minderårigas arbetsförhållanden,.
nyligen företagen inom Förenta Staterna.
Vad särskilt beträffar textilindustrien, den bransch, som överallt sysselsätter ' de flesta kvinnliga arbetare, förekomma siffror, vilka ej behöva någon kommen- tar.
: Dödssiffran för de- k v inri liga ar- betarna överskrider sålunda med 14-.
33, % ' de m a n1 iga arbetarnas inom.sam- ma åldersklass, och detta under den bästa åldern från 15 till 44 år.
A andra sidan a r dödssiffran .i tuberkulos t v i gånger så hög förde gi ft a arbeterskorna som för de ogifta inom samma ålders- ' klass.
a at dör els ev is meddelas,- att for tuberkulösa kvinnor u t o m industrien ingen nämnvärd skillnad mellan giftas.
.
och ogiftas dödsprocent kunnat upp- ' visas.
Det akta ständet raknas i allmänhet som hälsostegrande ocksa för kvinnan, men för industriarbeterskan verkar det undergrävande pá.
hälsa och motstånds ' -.
kraft.
Varken hon själv eller hemmet och ännu mindre det uppväxande släktet skördar silunda någon vinst av en släp- tillvaro utan mått och reson.
samhället som institution lika litet.
Den, som fås profiten, .det är Grotte: Vilka äro nu orsakerna till denna malplacering.
av samhällskapital, som
H E R T H A 1 .l 4 den gifta.
kvinnans förvärvsarbete inom industrien onekligen a r?
, Först och främst finnas industrler baserade på att både man och hustru, samt efter hand också barnen, deltaga i försörjningen.
Det finns i, vårt land en stor arbetsgivare inom denna kate- gori, som av princip ej sysselsätter gifta kvinnor i n o m fabriken, men s o m i stallet .lämnar ut arbete.
till hemmen.
Detta ar ' i så fall battre, som hustrun då får stanna i hemmet.
Sådant hem- arb.ete kräver dock battre bostadsför- hállanden än våra arbetarefamiljer i regeln aga, arbetsdagen blir nog snarare längre an kortare, och ur sanitär syn- punkt medför sådant arbete en viss risk såväl för familjen i fråga som för den köpande allmänheten.
En annan orsak till hustruns förkrvs- arbete a r - husfaderns arbetslöshet, sjuk- dom eller brist på förmåga, kanske vilja, att försörja sin familj.
I sådana fall ar hustruns försörjningsbörda ett oundvikligt martyrium.
Det finnes ocksh en tredje.orsak - måhända icke den minst viktiga -, och det ar genomsnittsarbeterskans oförmtlga att sköta ett hem.
Det enda hon riktigt .fått lärk ar yrkesarbetet.
Det förstår hon. '
D a r ar hon p8 sin plats.
Det egna hemmet ' vinkar visserligen också henne som - andra kvinnor med lockande makt, men nar det blir.
fråga om att .ordna och.
sköta.
ett sådant, känner hon sig så underligt bortkommen.
Hela sin ungdom har hon sysselsatts med - en enda liten detalj; och den enformiga sysselsättningen har blivit hennes andra natur.
Nu fordras det på en gång av henne; att hon skall ha förmaga av ' - .- - -- - översikt, förmåga ' att ordna .en massa detaljer, att sköta sysslor hon aldrig lart.
Alltför ofta går det då så, att hon i missmod vänder tillbaka till det enda arbete hon fått lära.
Med sin extraför- tjanst hoppas hon kunna ersatta sin bristande förmhga att sköta hemmet.
Hennes mathållning blir i huvudsak baserad på vad som kan köpas färdigt, konserver och dylikt ..
Men sådan .kost ar dyr, och hustruns förtjänst blir dar- för av illusorisk verkan.
Om mycket an kan göras till för- battrandet av de små hemmens ekono- mi, såsom genom upprättandet av koo- perativa företag, genom samhällets torr- läggning från rusdryckerna, genom ar- betslöshetsförsakring o. d.; om den skad- liga konkurrensen mellan könen an kan motverkas genom införandet av prin- cipen: lika lön för lika arbete - allt skall dock bliva av samma illusoriska verkan, - så länge förhållanden tillåtas, vilka stalla den unga arbeterskan fram- mande för hemmets uppgifter.
Vår nya skyddslag för arbetare har inlagt ett gott ord för flickebarnet.
Grotte har inte längre lov att ta flickan vid - 13 års ålder, Hon har fått ett dyr- bart år att vaxa i andligen och kropps- ligen.
Men - om icke ett målmedvetet arbete sattes in på att göra detta å r till en verklig lärotid för henne, en utveck- lingstid för d e goda krafter, som ligga slumrande i övergångsåren och k.anske blott ha denna enda möjlighet att väckas, så kommer den humana bestämmelsen endast att göra skada.
Den utslitna,.ut- pinade hustrun, som av bristande kan- nedom om hemmets uppgifter hetsar sig till döds för en mången.
gång illu-
sorisk förtjänst, ar dock en mera varde-.
Månne våra kvinnoföreningar på de full mansklig.företeelse an den obundna.
olika industriorterna ha .tagit i över- ligaflickan,.
den urspårade unga i sin vägande, på vad satt detta nådår bast snabbt.
fullmognade uppenbarelse som .kan utnyttjas?
.
.
.
modern sam hallstyp.
M. ANIHOLM: Förmögen hetsförhållandena mellan akta makar.
.
- '.
...
Den svenska lagberedningen.
såväl som de norska och danski familje- l ätts kommissionerna skola n u bö; ja sitt arbete på revisionen av aktenskapslag- stiftningens centrala delar, o r d n k d e t a v det personliga förhållandet mellan man och hustru och mellan far och inor gent emot barnen samt makarnas förmögenhetsförhållanden.
Det a r det # senare kapitlet, som .ar det vidlyftigaste, och krångligaste, och det ar, såvitt jag vet, också denna del av problemet, som först kommer att upptagas till behand= ling.
Det a r nog därför Önskvärt, att kvinnorna i alla de tre nordiska lan- derna och enkannerligen har i Sverige försöka satta sig in i vad det galler, så att de efter hand kunna bilda sig en mening dels om problemets svårig- heter dels också om i vilken riktning de önska problemet löst.
Det kortaste.
och allmännaste uttryck för vad kvinnorna önska av .denna nya lagstifping.ar val, att det galler att åstad- komma.
full likställighet inom akten- skapet mellan man och hustru, verklig ', likhet inför lagen: Vår tid har kjqrt, de ogifta.
kvinnorna.
myndiga; d e, ha .. fått rådighet såväl över sin person som över sin egendom;.
i det .dagliga li-vets handel och, vandel, '; man och man emellanu,, ha man och - ogifta kvinnor.
alldeles samma lagliga kpmpetens.
Gent emot .staten äro de visserligen4cke 1 %- ställda.
Kvinnorna ha ännu ej fått ratt.
att söka statens ämbeten, aven om de äro kompetenta att sköta dem; de ha ej heller fatt ratt att genom sin röst- givning deltaga i statens beslut; men i det förra avseendet har det principiella medgivandet har i Sverge redan for åtskilliga Hr sedan lamnats, fast det ännu ej förts ut i, praktiken, och aven det senare önskemålets genomförande kan icke låta länge vänta på sig.
De.
gifta kvinnorna ' däremot ha vis- serligen @ tt en del små reformer i årens lopp till skydd mot alltfor ögon-.
(skenliga overgrepp från mannens sida, men i - princip .står lagstiftningen har.
fortfarande på sMndpunkten från 1734 års lag: sedan- man och .hustru sam-. '
:.
1 16.
H E R ' T H A manvigda äro, ar han hennes ratta målsman och äger söka och svara för henne.
.
.
.
- Jag tror icke.
det finnes mera än en mening bland omdömesgillt folk om att denna grundval för förhållandet mellan akta makar ar föråldrad och måste ersattas av samma likhet inför lagen som redan existerar mellan man och ogifta kvinnor.
Svårigheten ar hur detta problem skall kunna lösas, så att inga berättigade intressen trädas för nära.
Berättigade intressen ha har man- nen, hustrun, barnen och yttervärlden, det vill i huvudsak saga kreditorerna, och det ar icke minst de senare, som göra problemet invecklat.
Låt oss emel- lertid har så gott först som sist saga ifrån, att till dessa senares berättigade intressen hör enligt vår mening icke, att äktenskapet skall vara ett laga fång, ett bekvämt satt, på vilket en man kan skaffa pengar att betala sina skulder med, och till mannens berättigade in- tressen hör icke, att han genom gifter- mål skall kunna starka sin kredit.
I min ungdom löste vi hela detta problem - - i teorien - - lätt och enkelt genom att ersatta principen om gemensam egendom.
och mannens målmanskap eller Förvaltningsrätt med principen om giFt kvinnas äganderätt, d. v. s. ett boskillnadssystem med full rådighet för hustrun över allt som var hennes, det som i Norge och Dan- m.ark kal1.a~ för säreje.
Vi ha numera visserligen alls icke uppgivit åsikten att detta ar ratt, men väl åsikten, att det a r det enda ratta.
Vi ' se nu, att under vissa omstandigheter kan egendoms- gemenskapen i. verkligheten vara mera - - rättvis.
an boskillnaden, omständigheter, som inom våra skandinaviska länder äro så vanliga, att det ej räcker att åt förmögenhetsgemenskapen medgiva samma slags undantagsställning, som boskillnaden åtnjuter inom vår nuva- rande rättsordning, alltså låta boskill- naden bli det enda legala systemet, men medgiva att formögenhetsgemen- skap införes genom äktenskapsförord av dem, som måtte föredraga en sådan.
Om emellertid såväl boskillnad som egendomsgemenskap båda äro lika nöd- vändiga och lämpliga, böra också båda vara likvärdiga inför lagen och av lagen jamstallas, och frågan blir då, om man aven inom förmögenhetsgemenskapen kan realisera den hustruns likställighet med mannen, som skall vara själva den nya grunden för äktenskapet.
I skandinavisk lagstiftning har det hittills varit okänt, att lagen sidoställer flera förmögen hetssystem mellan akta makar och later dem själva få välja vilket de anse för sig mest passande.
I utländsk ratt ar emellertid intet van- ligare an detta, och det torde i själva verket medföra mindre invecklade för- hållanden an en ordning med en massa individuella, inbördes olika äktenskaps- förord.
Av flera tecken att döma torde aven våra respektive familjerattskom- missioner nu icke vara främmande för tanken att låta flera olika system av lagen regleras och framhållas som lik- värdiga; sannolikt skulle då ett a v dessa system komma att fastställas som det, vilket skall tillämpas, då makarna ej komma sig för med att sjalva välja .. Att boskillnad blir ett av de legala systemen ar självklart.
Den flyttas upp ' '
.
från sin nuvarande undantagsställning, som fordrar en hel del formaliteter, vare sig man ' vill skaffa sig boskillnad före äktenskapets ingående eller under detsamma, och den blir en normal ord- ning, som man kommer in under en- dast genom en enkel anmälan till vigsel- förrättaren, eller hur det nu kan komma att ordnas.
Vid boskillnad inträder ingen giftorätt varken för man eller hustru; vardera behåller som enskild egendom och med full rådighet vad han eller hon vid äktenskapets ingående ägde ' eller under äktenskapet får som arv eller gåva eller själv förvärvar Var och en kan förplikta endast sin egen egendom, aldrig den andres, och var och en har skyldighet .att efter sin för- måga bidraga till hemmets och barnens underhåll.
Boskillnadssystemet måste emellertid kompletteras med en arvs- rätt makarna emellari, eljes skulle det kunna .hända, att då den ene dog, den andre bleve sittande kvar alldeles lott- lös, medan den dödes egendom över- gick till .hans syskon eller ännu mera avlägsna .slaktingar. '
Någon mera detaljerad framställning av boskillnadssystemet torde har ej behövas.
En egendomsgemenskap åter, så ord- nad att den kan accepteras av de gifta.
kvinnorna, torde vara önskvärd för de mycket talrika fall, då ingen av makarna äger något som helst vid äktenskapets ingående och ' dar hustrun ägnar allt sitt arbete åt det gemensamma hemmet; det torde också vara det mest natur- liga systemet för hela den jordbrukande befolkningen, hos vilken i allmänhet bådas pengar, men alltid bådas arbete. '
.-.
e.
.
- - nedlägges på gården.
O m i dessa fall boet under äktenskapet förkovras, så a r d e t t a med all säkerhet lika mycket hustruns som mannens förtjänst, och det ä r då både ' rätt.
och billigt, att båda äro agare av boet.
Att ordna denna egendomsgemenskap så, ' att hustrun.blir likställd med mannen, ä r svårt nog, men omöjligt a r det ' icke.
Man kan till och med .komma fram till detta mål på flera, något olika vägar.
Redan för åtskilliga å r sedan föreslog presidenten Lars Berg ett system.
av egendomsgemenskap mellan äkta ma- kar, där båda makarna voro rådande över det gemensamma boet.
Detta ' vill alltså säga, att varken man eller hustru ensam skall kunna träffa dispositioner, som röra boet, utan den andra makens samtycke; om ett lån skall upptagas, ett värdepapper säljas eller köpas pä kredit, en våning hyras eller uthyras, en borgen skrivas, sh fordras båda makarnas underskrifter; ifall transak- tionen skall vara giltig emot det gemen- samma boet.
.
Små dagliga inköp för huset och familjen, aven om de ske på räkning, skulle naturligtvis då som nu kunna företagas av endera av ma- karna på grundvalen av att man - här alltid förutsätter .andraGnakens stilla- tigande samtycke, men så snart.
det ä r fråga om någon som hälst större affär,.
fordras bådas medverkan.
Att detta- viss mån kan bli besvärligt, kan icke förnekas; men med tillhjälp av full- makter ä r det helt säkert genomförbart;.
i verkligheten går det i många fal redan nu så till.
I ett föredrag i .Köbenhavn vid det nordiska kvinnosaksmötet juni 19 1 4 ' 1,
H E R T H A I 18 föreslog undertecknad, att man helt enkelt kunde lata egendomsgemenska- pen mellan akta makar gå in under de vanliga reglerna om samäganderätt.
Här fordras också, för varje sådan dis- position, som rör boet i dess helhet eller något särskilt förmögenhetsföremål såsom en fastighet eller ett värdepapper, båda makarnas samtycke: om makarna vilja köpa ett hus eller sälja en inteck- ning, måste båda därom vara eniga och båda underteckna överl~telsedokumen- tet alldeles som enligt det Bergska förslaget.
Skillnaden ar emellertid, att ifall en av makarna på egen hand ådra- ger boet gäld, genom lån, borgen eller kreditköp, så blir denna affär ej såsom vid det Bergska förslaget verkningslös gent emot det gemensamma boet, utan förpliktar dens del därav, som gjort transaktionen, men e j samtidigt den andres.
Detta system ger alltså var och en av makarna en något större sjaliständighet gent emot tredjeman an vid den rena samrådigheten; å andra sidan blir s k y d d e t för hustrun i mot- svarande grad minskat; men det kan vara en ratt kvistig fråga att avgöra, hur långt man med ett system fotat p8 likställighet mellan man och hustru bör gå i etablerandet av specialskydd för hustrun.
Lagen om samäganderätt bestämmer också, att ifall den ena av samägarna skulle visa sig omöjlig att samarbeta med, den andra genom att vanda sig till ratten kunde f8 rådigheten över egendomen överförd till en " god manu, samt att till god man kan utnämnas jämväl en av samägarna.
Ifall alltså en av makarna skulle visa för stor I lättsinnighet eller p i grund av dumhet eller trilska hindra alla förnuftiga anordningar, så kan förvaltningen över- gå till den andre såsom god man, men i s &amp; fall mot full redovisningsskyldighet.
Sedan detta förslag framkastades, har jag emellertid haft tillfälle att s e ett utkast, skrivet av ordföranden för den danska familjerattskommissionen, pro- fessor V. Bentzon, dar han framhåller ännu en möjlighet, som kanske när allt kommer omkring kan visa sig vara den enklaste.
Med all reserva- tion för möjliga minnesfel och aven möjliga missförstånd å min sida - jag har endast last utkastet en .gång i ratt stor hast och har det ej här nu - tror jag att det gick ut på vad man i korthet kunde kalla g e m e n s a m egen- d o m, m e n s e p a r a t rådighet.
' Var och en av makarna skulle under akten- skapet hava den.
fulla rådigheten Över såväl den förmögenhet, som han eller hon infört i boet, som över sin arbets- förtjänst, men då boet skulle skiftas, vid dödsfall eller skilsmässa, skulle det delas efter giftorättsandelar.
Även har skulle alltså ingen av makarna kunna ensam förplikta hela boet, utan var och en endast den del därav, över vil- ken han eller hon själv ägde råda, sålunda enligt regeln i vår nuvarande G.
B. kap. 1 1 5.
Detta system ar tilltalande enkelt; det nödvändiggör icke ett ständigt gemen- samhetshandlande; och det ar kanske så, att fast detta gemensamhetshand- lande förefaller oss kvinnor nog så naturligt och icke alls verkar avskrac- kande, så kännes det trångt eller till och med förödmjukande för det rnan-
H E R T H A liga psyket, vadan kanske herrarna, som ju ha att bestämma till sist, skola visa sig nar allt kommer omkring-före- draga detta system Framför något med samriidighet.
I så fall tycker jag för min del, att aven vi kunde acceptera det.
Just vid detta sista system springer emellertid i ögonen en nödvändighet, som aven finnes vid samtliga - övriga system, aven vid boskillnaden, nämligen den, att gift kvinna, som .ägnar allt sitt arbete åt det gemensamma hemmet och ej har egen förmögenhet att falla till- baka på, måste tillförsäkras rätt till att uppbära och råda över en del av man-.
nens inkomster såsom sin inkomst.
Aven- prof. Bentzon behjärtar detta krav; i mitt föredrag i Köbenhavn hade jag- föreslagit beloppet till i allmänhet 5 % av mannens inkomst; prof. Bent- zon tycks anse detta för litet och talar om 10 %, så vitt jag minns; det torde emellertid ' icke möta någon svårighet att gradera det hela efter en fallande ': '.
119 sig han .ar kroppsarbetare, jordbrukare, handlande eller statens ambets- eller tjänsteman, utanför de högsta graderna, dar visserligen hans arbetsbörda nog ej blir ' så mycket större men hustruns säkert åtskilligt mindre an bland de andra kleserna.
DA ar det .sannerligen hårt, att det skall vara mannen ensam, som kallas familjeförsörjare, medan hustrun ar d e n försörjda, den.
som tar emot allt av mannens nåd eller godhet, kanske till och med får höra vad jag en gång hörde en man med alla tecken på övertigelse saga om - sin hopplöst Överansträngda hustru: hur kan hon vara.
överansträngd, hon arbetar ju icke.
Genom likheten inför lagen ii ena sidan och uttrycklig bestämmelse om hennes rätt till e n, del av mannens som vedergällning för hennes person- liga arbete å andra sidan kan man möj- ligen hoppas att i loppet av niigra generationer få bort denna föreställning som vilat över de gifta kvinnorna som skala, s å.
att vid smärre inkomster en mara och förbittrat deras liv aven hustruns del ' bleve 10 % för att sedan efter hand sjunka till 5 % vid de stora inkomsterna, makarna dock obetaget att genom äktenskapsförord eller annan överenskommelse ö k a hustruns del, men ej minska.
den.
Vi måste ha bort ur det allmänna föreställningssattet den uppfattning, att en gift kvinna, som ej har egen inkomst av arbete, eller förmögenhet, under- hålles av sin man.
Det ligger helt visst ingen överdrift i att en gift kvinna av arbetarklass, bondeklass eller vanlig svensk medelklass, som själv sköter sitt hus och sina barn, har ' en större arbetsbörda an hennes man har, vare i äktenskap, s o m eljes äro lyckliga.
.
Sannolikt Få vi under den tid det kommer att taga innan lagberedningen blir Färdig med sitt svåra och inveck- lade arbete många tillfällen att åter- komma ti1.l dessa ämnen och behandla dem mera i detalj.
Denna artikel, som tyvärr på grund av starkt upptagen tid har blivit mycket mera bristfällig än den borde varit, ar endast menad som en liten blankare för att giva kvinnorna en föreställning om i vilken riktning lösningen av problemet om hustruns likställighet med mannen * på det för- mögenhetsrat isliga området kan vara att finna.
A N N A WICKSELL. '
.
I H E R T H A.
120 nstående titel är icke av mig.
läste den häromdagen över en uppsats av en herre, som kallar sig Otto Ernst och * som jag skyller om inte ett gott skratt så åtminstone en hälso- sam förargelse.
Det ena kan stundom vara lika välgörande som det andra.
Och utan att för övrigt känna det rin- gaste till mannen i fråga glommer jag icke så snart hans namn.
Hans artikel börjar med att han säger sig ha gjort en undersökning rörande könets - själsförmögenheter.
I akt och mening att se vad vi duga till besökte han först en herre, som brukade dik- tera för maskinskrivning och som ute- slutande begagnade sig av damer.
Detta icke därför att de vor0 billigare än män, utan .av det enkla skälet att de aldrig tänka på vad de skriva och således kunde anses vara mera tillförlitliga.
H,errar, sade han, fundera alltid över vad de syssla med, damer sällan eller aldrig.
Efter denna-lovande inledning vänder sig Otto ~ r n s t tiil en skolfö@eståndare, men resultatet blev detsamma.
Ty före- ståndaren förklarar helt enkelt, att flic- korna i hans läroverk väl bemödade sig om att göra efter saker men aldrig till- ägnade sig en idé, fattade gränsen mellan det väsentliga och oväsentliga eller funno måttet i tingen.
Och det låter ju skräm- mande, men jag undrar, om det icke snarare var läroverkets än flickornas fel.
T y nog vore det väl svårt att träffa på en samling så renodlade idioter, att ' * ingenting skulle kunna bita på dem, om det varit något så när lockande fram- ställt?
: Tänker man på sin egen skoltid, stod det ju ett sken just omkring idéen, uppenbarelsen, d e aldrig förgätna ord, vilka satte märke i ens föreställningar och skapade världar i varlden.
För ingenting var man väl så tacksam som nar sådana stjärnor runno upp för ens tanke.
Och hur kunde man icke gå och språka med varandra just om det över- sinnliga, det som ingen griper och som är livets liv.
Hur kände vi icke, vi flickor på en fjorton, femton år, att detta var det enda roliga.
Hur genomskinlig var icke vår föreställningskrets, hur fjärran från varlden, hur buren och lyft av idéerna.
Vi vor0 icke mera intelligenta än andra, men nar vi nu, så många år efteråt, råka varandra, står det en glans kring minnena från skoltiden.
Och detta just därför att vi i allra högsta grad ägde vad Otto Ernsts undersökning vill frånkänna vårt kön.
Från skolflickan sänker sig denne herre till tjänarinnorna, och det låter inte mera uppmuntrande här.
De fruar, hos: vilka han gjort sina frågor, äro rörande ense om att saga att man aldrig möter ett spår till företagsamhet på egen hand hos dessa deras tjänande systrar.
Säger en matmor till om att hon till exempel själv vill bada barnen, måste hon också be flickan göra upp eld i badkaminen, eljest händer det aldrig att denna - man får väl hoppas det -
. '
, +t.ämligen enastående.
.
dumsnut skulle tänka så långt: En annan lamnade alltid s i n dammtrasa: kvar på därför .. brukade.
att hennes fdegående matmor d a m m a efter henne.
Detta påminner mig emellertid om en herre, som hade e n dräng med så pass trögt lomlopp i hjärnkontoret, att husbonden måste be honom att varken glömma ljus eller tandstickor, när han tog en lykta för att gå- upp på vinden.
Och inte nog med: det.
Man måste tillsäga detta.
prakt- exemplar till ' mansperson och betjänt att stryka stickan mot plånet och tända, veken.
Ty av sig själv skulle han aldrig tänkt .så långt, vad han då eljest kunde duga till.
.
Från tjänarinnornas krets stiger vår författare .. - herr Otto Errist - ett trappsteg högre upp och kommer till sjuksköterskorna, vilka, han ä r ledsen att nödgas fastslå det, visa sig vara så- dana * slavar av sitt inskränkta mekani- s k a ordningssinne, att de många gånger driva sina sjuka .till förtvivlan.
Icke.
en Iblomma .har han att kasta för deras fötter, icke ett gillande ord att saga dem.
Och värre blir det .nar han kom- mer till husmödrarna i små hushåll.
.An tingen salta d e sin soppa för mycket eller in ' te alls, och innan de erkänna, att de varit för tunga eller lätta på handen, skulle de hellre söka vanda upp och ned på världsstyrelsen.
Otto Ernst har inga illusioner om oss.
Va1 har det funnits kvinnliga dik- tare, men endast helt få.
Och, Frågar han, varför ej lika garna kvinnliga Shakespeares som manliga?
Varför ej lika garna kvinnliga Lionardos som manliga?
Varför ingen kvinnlig Beet- hoven?
Jo ', det förefinnes djupt liggande - olikheter.
i de två könens begåvning.
Att tala om mangtusenårigt förtryck och omyndighetstillstånd ' som något slags förklaring, tjänar till-ingenting.
T y man- nens uppgift är att frambringa, kvinnans att mottaga.
Ej blott författaren till Hamlet utan också stenhuggaren a r produktivare än stenhuggerskan.
Och så - det, a r Otto Ernst som talar - kommer det i evighet att - förbliva.
Alltså - vad duga vi till?
Klena äro v i som skolflickor, klena i den tjänande systerns ' skepnad, klena som sjukskö- terskor, klena vid vår husmoderliga spis, klena - nej, så långt går OttooErnst - likväl icke, att ' han säger kvinnorna .vara klena som mödrar.
Detta har dock en .annan medlem av ' .det starkare könet påstått.
Ty.
på George Eliots tid fick hon .höra, att om herrarna kunde åtaga sig att föda barn, skulle de göra det ' mycket bättre an någon kvinna i varl- den.
Och det vill jag garna tro - vad .kunna de icke?
Otto Ernst kan till och med.
vara älskvärd.
Sist och slutligen tröstar han ' oss med att utan kvinnorna reder sig dock mänskligheten tillsvidare icke.
Det ar just det ödesdigra, han medger det, men innan slaktet kommer så långt, att det blir enkönat, har kvin- nan dock ett område, där han icke.
betar henne allt hopp: det mänskliga.
Den verkliga kvinnan - det vill säga den enbart och klädsamt mottagande - a r nämligen fullödig människa i lika hög grad som den verklige mannen.
Och, säger han, de bästa bland mannen " yvasu ej inför kvinnorna över sin manlighet.
Märk: blott de bästa.
Men de andra då?
.
.
.
Vi kvinnor kunna ju inte låta ' '
bli att le .åt påfågelstjärten, när ' herrarna, dryftning av anledningen till och ansvaret för vilja blända oss med den pösande prak- .d @ pågäende kriget förbjudes välbetänkt.
Det ar inte skäl att jubla över denna unika ten hos detta maskulina majestät.
.
.
kongress, innan man har sett, att den blir av Och alltid har jag undrat, - varför sh och.
hur den förlöper, men vad som än händer, - mAnga ibland dem måste nedsätta oss skall ovansklig ära tillkomma dem som vigade - för att själva stiga i härlighet till väders.
initiativet till ett slikt fredsaventyr.
De av kom- battanterna, som tanka en smula längre an näsan JANE GERNANDT-CLAINE.
Glimtar utifrån.
' D= som bevara.
Lida Gustava Heymann i Munchen torde vara en av vaildens allra tapp- .raste.
Järnkorset fir hon visserligen inte och förtjänar det e j häller.
Med djupaste beundran och tacksamhet ha vi alltsedan krigets begyn- nelse följt vad.
som kunnat komma För vira ögon av hennes outtröttliga verksamhet i mansk- lighetens heliga andes tjanst: knappast har nigon vecka förgltt, som inte p8 tyska, engelska .eller nigot annat tungom81 bringat artiklar, upp- rop eller tillkännagivanden, undertecknade med hennes namn, alla inspirerade av den höga ~ärldsmedborgerlighet, som p i samma ging ar den klaraste fosterländskhet.
Om det arbete i det tysta, som fröken Hey- mann under allt detta bedrivit, kan man försöka göra sig en föreställning, d i det nu genom.
Z e i t s c h r i.
f t f u r F r a u e n s t i m m r e c h t (1 mars) kommer i dagen, att hon lyckats förbereda en internationell kvinnokongress att htillas i april i Amsterdam.
Ty vilka starka viljor som an ha samlat sig ' om detta företag, synes dock hon.
ha varit den egentliga motorn.
Kongressen planerades pi3 en sammankomst i nämnda stad 12 och 13 febr.
av ett antal tyska, e n g e l s k a, b e l g i s k a och holländska kvinnor, och hälsningar med löfte om anslutning inlöpte frin andra sival krigförande som neutrala Iän- der.
Anordnarna representera inga föreningar utan uppträda som individer.
Kongressen skall räcka tre dagar, av vilka förmiddagarna agnas i t förhandlingar och aftnarna i t offentliga möten; festligheter äro uteslutna.
Amnet för diskus- sionen ar naturligtvis krig och fred,.
men all räcker, miste val aven erkänna (fastän i största tysthet), att de kvinnor göra sina respektive fosterland e n ovärderlig tjanst, som virda alla möjligheter till en internationell samfärdsel, utan vilken ingen nation kan uppehtilla vare sig det materiella eller det andliga .livet.
" Genom slaktningsrök och kanondunder, ge- nom död, fasa, ' fördärv, oändlig sjäIalngest och kval lyser som morgonrodnaden till en kom- mande bättre tid den djupa samhörighetskänslan mellan m8nga kvinnor av alla nationer ".
Dessa ord läsas i en " hjärtlig systerhälsning ", varmed.
?tyskor och österrikiskor besvara ett öppet jul- brev frin erigelska kvinnor, publicerat i La b o u r L e a d e r.
Bland undertecknarna (närmare 200) möta vi.
följande bekanta namn: Anita Augspurg, Minna Cauer, ' Hedwig Dohm, Alma Dzialo- szynski, Lida Custava Heymann, Helene Stöcker; Ernestine von Furth, Eugenie Hoffmann, Leo- poldine Kulka, Rosa Mayreder och Daisy Minor.
I Berlin gick det an att i översättning fram- föra det vackra engelska brevet, men Wiens militarmyndigheter, som till och med stötte sig p i Ellen Keys obrottsligt neutrala allhelgonatal, s e alltid strängare upp.
N e u e s F r a u e n l e b e n kunde alltsi iterge skrivelsen blott i dess mera harmlösa och abstrakta partier; specificeringar av krigets illdtid och maningar att söka inverka p i regeringarna i fredsstiftande riktning fingo icke passera.
SBdana gapande luckor ha krigs- numren av denna ypperliga tidskrift flera gånger haft att uppvisa, icke till sin egen nackdel, ty ur dessa blanka stycken, som plötsligt avbryta texten har och där, laser man ut vittnesbörd om Leopoldine Kulkas obrutna sanningsmod.
a n k o r n a s avskaffande.
De moderna kultur- folkens sociala inrättningar äro vanligtvis, aven de bast menade, halvgingna, bleksiktiga, barn av en kompromiss mellan humanitet och fixa
H E R T H A fördomar.
.
Vira bilda förfäder löste de ras- ' hygieniska spörsmilen genom utsättning.
av.
.misslyckade babies och införde Alderdomspen- sionering under den radikala formen ättestupa.
.Mohammedanernas harem hinar ' oss ' som den oupphunna modellen för " kvinnans plats i hem- - metr '.
och ' anständigt regl ' ementerad polygami, .och var ha vi en inotsvarighet till den beun- dransvärda indiska ankeförsörjningen: bilet?
Sant ar, att.
vi, genom överhandtagande veklig- het eller vad det kan vara, blivit urstindsatta att uppta dessa .metoder, men vi borde itmin- stone lära av deras friskt djärva och förutseende anda för att sedan.
försöka skapa nagot efter vira förhkllanden lika ' effektivt.
.
Den stora indiska tanken om ankornas av- skaffande har - i denna tid vaknat upp i väster- ländska hjarnor och naturligtvis dar antagit en modifierad ' gestalt.
Saken miste ju ha kommit pA tal ' förr eller senare, men nu komma en ' hel del saker lite .Förr p i grund av.
de väldiga jord- stötarna.
.Det galler nu närmast krigsänkorna,: men principen omfattar hela slaktet.
Vi erinra om ' att ordet anka icke blott ar ' femininum av änkling (Sitillvida finns ingenting att anmärka mot vare.
sig ordet eller begreppet) utan därjämte har biklangen av nigot jämmer- ligt, stympat, deklasserat, oförsörjt.
Den speci- ella art av medömkan, som konventionellt eller uppriktigt ' agnas dessa vasen, innebar nigot ganska skymfligt ' för objektet.
Man beklagar dem för att de äro onödiga, för att deras livs- uppgift ryckts dem ur händerna och, om de ha mindeririga barn, för att de naturligtvis inte kunna reda sig med dessa.
Endast betydande förmögenhet skyddar för sidana förnärmelser.
Nu d i det uppstir ankor i oerhörda massor varje dag, och mestadels u n g a ankor, nu ar tiden att börja upphäva ankestindet som s t i n d.
~ n l i ~ allmänna t meningen och allestädes gal- lande lagar skola stupade.
krigares makor, om de s i bara varit krigsbrudar för, en dag, under hela sin levnad underhillas av den tacksamma staten.
Man ville ' ju halst, att de skulle ha det komfortabelt och kunna sitta stilla med armarna i kors, men s 8 yppigt kan understö- det knappast bli.
Mot denna godhjärtade opinion höja sig emellertid allvarliga och vältaliga röster itminstone i England och Tyskland.
De lita ' ' inte si ' smekande och generösa, men i stallet förrida de djup aktning för mänskovärde ' och insikt i villkofen för dess befordrande.
Man missunnar ingalunda ankorna deras pension, ' vilkeh under alla förhiilanden ger ' ett knappt tillräckligt levebröd, men man.
begär av dem; att d e inte skola nöja sig med att leva: mate; riellt och andligt p i sitt.
förflutna äktenskap.
De kallas att inträda i de arbetandes k i r och genom dugande prestationer idagalagga, att icke statens ' medel spenderas p i överflödiga sam- hällsmedlemmar.
Den oumbärliga yrkeskun- nighet, s o m ' flertalet saknar, miste de sättas i tillfälle att forv$i.va antingen med statsunder- stöd eller ' genom de insamlingar,.
som satts i ging till deras förmiri.
Till och med om d e inte ha lust för ' annat an det klassiska änke- geschäftet att hilla inackorderingar, s i böra ' d e .enligt professor Klumker i Frankfurt- ' a .. M. undefkasta ' sig fackmässig utbildning, sidan som.
.
brukas i ~chweiz: Det: af en stilla revolution som har ar i görningen.
Atgarder komma säkert att vidtagas, faktiska förandringar skola uppsti p a r l a f o r c e ' d e s c h o s e s, men ' det fullkomliga utrotandet av det komplicerade ankebegrepp, som sitter fast som en urtidsrelik i ' nastan alla världens hjärnor, f; knappast vi uppleva.
Vi kinna bara samla bränsle till bilet.
.
, '.
. '
Tyskorrtas öst ratts vag.
Tyska nationen, av hela världen erkänd, om än icke allestädes lovordad, som mästare i organisation, upptäcker numera själv, att den egentligen gör ett mycket ofullständigt bruk av sin medfödda talang.
I ett välorganiserat samhälle bör var och en veta sin plats ' och känna sin plikt skval i vardagslag som vid de utomordentliga tillfällen man kan förutse, s i att ingen villervalla och kraftslösning upp- star.
Detta ideal uppfyller i Tyskland allt vad till armén, regering, förvaltning o. s. v. hör med nastan osviklig precision.
Men det snillrika förutseende, som lyckats frambringa denna effekt, har icke räckt till att ana olägenheten av att en mycket talrik och viktig del av ' folket, nämligen kvinnorna, lämnades som en lös, odisciplinerad massa utanför statslivets ram.
Det är lite sent nu för höga ' myndigheter att dekretera: " Alla aga att försvara fosterlandet, oberoende av ilder #, '
.
och- kön. "
Ett sant ord ar det eme1:lertid: värn- plikten ar i själva verket; mycket allmännare an folk trott och alls - inget manligt privile-.
gium.
Nu faller det sig dock si lyckligt, att Tysk- lands kvinnor aga samma organisatoriska anlag som männen och att en del av dem darigenom lyckats htadkomma välordnade sammanslut- ningar, som i den nuvarande ' krisen visat sig .vara av oskattbart varde.
Det kunde tyckas vara genant för dem som makten hava att: i nödens stund motta bistind frin ett hill, för vilket de i goda dagar.
endast haft, likgiltighet eller skarpt ogillande och aldrig en stödjande hand, men sidana subtiliteter har man inte tid att.lHta sig störas av.
Att kvinnorna dokumentera sin.
duk- tighet a r nu huvudsaken bhde för.dem och frin var synpunkt.
.
Men fordran p i ett " Frauendienstjahr " lju- der nu stormande och kan-inte mer tystas eller undvikas.
Grundtanken i de minga olika försla- gen är den, att.
detta exercisir, hur det a n.
m i gestaltas, bör tjäna till att bibringa.
kvinnorna d e ideella värden, som den manliga värnplik- - .ten anses förmedla, framför allt medvetandet av samhörighet med nationen och en plats att fylla i ledet.
Detta är vad kvinnorna hittills ha fatt mödosamt tillkämpa sig p i egen ' hand och vad bara de högst utvecklade kunnat uppni, vilket kannes olägligt nu dH varje husmoder borde, som det sagts, multiplicera alla sina it- göranden med 70,000,000 .för att inse deras ofantliga vikt.
Else Trott (i ' fFrauenkapitalsr ' redaktion) fram- lade redan i höstas en plan av tämligen stramt halvmilitarisk hillning.
Där var det tal om kasernering, appell, paroll, uniform o. s. v., och det hela skulle sortera under militära myndig- heter, ehuru de värnpliktiga efter den första rekrytutbildningen (i vilken i c k e ingär vapen- övning) skulle kommenderas till tjänstgöring p i sjukhus, i offentliga anstalters hushillning och framför allt i social verksamhet.
Mera civila äro de projekt, som senare fram- ställts av Paula Schlodtmann (i N e u e B a h n e n 15 jan.)
och av Kaethe Schirmacher i ett tem- peramentsfullt föredrag,.
anordnat av F r a u e n k a p i t a l, ehuru den senare lägger stark tonvikt p8 drill, marscherande, ordentlig gymnastik som,,.
-.
.medel att reformera den tyska kvinnofiguren soch som förberedelse till eventuellt moderskap.
FBr övrigt begär hon endast undervisning i hus- hi11, barnavird och sjukvärd.
I allmänhet ar det nog för tyska kvinnor med deras iniivade for- .dringslöshet en oerhörd tanke, att staten skulle kosta p i dem nigot s i dyrbart, men dr Schir- macher säger ganska bestämt ifrån, att tacksam- heten inte behöver stanna p i kvinnornas sida och alt ju billigare kvinnorna göra sig, desto ringare aktas de av staten.
Vad som skulle förvina oss, om vi icke .kande en smula till förhillandena och hade nigon hum om nationalpsykologi, ar att det som miste utgöra bide förutsättning för och konse- kvens av detta statsborgerliga " Dienstjahr ", näm- ligen kvinnornas politiska rösträtt, i de omtalade förslagen vidröres ytterst skyggt och flyktigt, ja i ett av dem icke ens antydes.
Dr Schirmacher har p i denna punkt en undfallande ton, som vi .inte kanna ' igen hos suffragetternas ridderliga försvarare, men vem vet, om inte den censu- rerande militarpersonen har klottrat in nigra rader i föredragsmanuskriptet.
Mathilde Zirnmer-Stiftung i Berlin-Zehlendorf har utskrivit en pristävling i ämnet, och den som lyckas bast vinner inte mindre an 2,000 mark.
Lagman Carlssons dröm.
«La Frangaisefc, den alltid pipassliga, har bragt- i bane fragan om kvinnors medverkan i de byggnadsnämnder, som skola övervaka iteruppbyggandet av de för- störda städerna och byarna, nar man en ging kommer si lingt.
Det ar meningen.
att förverk- liga bhde hygieniska och estetiska krav, för vilka den franska lant- och smistadsbefolk- ningen hittills varit främmande.
Om isikten, att kvinnor i dylika fall officiellt böra öva medbestämmanderätt, vinner insteg i Frankrike (och p5 andra hiil), si är det e n ' av Fredrika Bremer för sexti i r sedan uttalad ön- skan man tillmötesgir.
l H e r t h a liter hon lagman Carlsson saga: " Jag tar för givet, att husmödrarna, i svenska stader, aldrig blivit rid- frigade angiende husens anordning.
Jag kan inte annorlunda förklara den brist av bekvam- lighet, som vanligen rider i boningarnas anord- ning, i synnerhet i den ekonomiska avdelningen.
- Vi miste ha detta annorlunda; vi miste
skapa möjlighet till trevnad och bekvämlighet inom he.mmen för deras innevanare, och nu begynna i vir stad, och - ni milste hjälpa oss därmed! "
Detta till.
de närvarande damerna, bland vilka var Hertha.
' Jag tackar e?, sdde.hori leende, " att ni vill ' tillit ' a fruntimmerna att tanka och döma över ämnen s o m.
nära angi deras trevnad, det vill saga deras val! '
Nar man slår i accessionskatalogen^.
D et hände mig en gång, då jag syss- lade med gamla texter, utgivna av det kända.
engelska sällskapet Early English: text society, att jag blev an- genämt överraskad.
av att ett så bety- dande antal utgivare vor0 kvinnor.
En liknande orsak till glädje bereddes mig, då jag för någon tid sedan bläddrade i den sist utkomna accessionskatalogen, den av 1913.
Då jag ' vände bladen och under det att i högra bladkanten gledo förbi mitt öga bokstaverna L, S,.
U, etc., etc., betecknande universitetsbiblioteket.
i Lund, Kungliga Biblioteket i Stockholm, universitetsbiblioteket i Uppsala, m.
fl., förflyttade mig de skilda rubrikerna i tanken till ung liga Bibliotekets ut- ländska avdelning med dess trenne vå- ningar och dessas nästan ändlösa per- spektiv av bokceller.
Med rubrikerna som vägledare gick det ungefär från översta våningen till vänster nedför vänstra sidan och därpå från den nedersta högra upp till den översta på höger hand.
Jag genomvandrade sålunda det översta galleriet m e d.
aettas i svart bundna teologiska,.
filosofiska och bi- bliografiska verk, det en trappa lägre ned befintliga med de huvudsak1ige.n: röda ryggarna: filologi, litteraturhisto- l ria, litteratur, folklor &amp; och det indersta; de bruna facken historia, geografi, skön konst, etc., för att sedan åter vända upp.
på mellanbotten h e d dess högra sida av statistik och juridik i allvarligt svart och slutligen försvinna bland tredje v i -.
ningens likaledes svarta teknologi, me -- dicinf naturvetenskap.
.
.
Då jag så vandrade, uppsökte jag de enligt accessionskatalogen av kvinnor skrivna eller utgivna böckerna, och jag kom därvid att stanna inför nära nog varje fack.
Men jag glömde ej, att många av dessa arbeten vor0 äldre än 1912, .l3 - anskaffade till komplettering - och.
att ett stort antal icke kommit Kungl.
Bib- lioteket till godo utan hamnat i Carolina rediviva, .Lundabiblioteket, Göteborgs stadsbibliotek eller andra offentliga bi- bliotek.
Jag går bland de svarta banden och tar den ena boken efter den ' andra i min hand.
- Där äro studier över den grekiska religionens upprinnelse, över Zwingli och hans reformation, belyst av den samtida schweiziska folkreligio- nen, eller.
det ar undersökningar av Aristoteles ' metafysik och av Lucretius ' och Ciceros filosofiska terminologi, av Goethes förhållande till de platonska idéerna, av vad mänskor genom tiderna
126.
H E R T H A betraktat som det väsentliga i livet, eller det ar en katalog över gammal musik.
Då jag går bland de röda banden, bladdrar jag i en översättning till engelska från syriskan eller arabiskan, från ir- ländsk gälisk poesi till engelsk poesi .och prosa, eller låter jag blicken glida över $t resonemang om latinsk vers, eller öppnar jag en fornengelsk text.
Det ar en kand, sak, att kvinnor lyc- kats väl inom monografien - man tanke t. ex. p5 lady Blennerhassetts arbete över M:me de Stael.
Och monografierna äro också har inom litteraturhistorien de till antalet Övervägande.
Man räknar bl.
a. sädana över Dekker, George Eliot, Schiller, Fried.rich Schlegel, Annette Droste-Hulshoff.
Jag går förbi alla de skönlitterära verken, ögnar i ett enstaka folkloristiskt arbete och träder därpå ned bland de bruna banden.
Man går ju i verklig- heten fram alfabetiskt; men slutresul- tatet blir, att man genomvandrat en god del av Europa och många århun- draden.
- Man har från judarna på Elefantine-ön kommit till 1300-talets Italien och påven Urban VI.
Man har passerat Schweiz och hört berättas om republikens restauration 18 13- 14.
Man har intratt i Tyskland och dar låtit sig förtäljas om krig och om allmän röst- rätt eller om något så speciellt som ett schlesiskt klosters grundande.
Man kommer till det forna Leicester och till Danmark på Valdemar Atterdags tid.
Det biografiska området spänner över många tider och land.
Mig fascinerar bland dessa boktitlar egentligen en: " Die Gutererwerbungen Jacob Fuggers des Reichen (1 494- 1525) ".
Geografi och - etnografi äro icke rikt representerade, men den senare s5 mycket egendomligare genom en studie över indianstammen Chippeweas musik.
Arkeologien sätter måhända fantasien mest i rörelse.
Vem känner sig ej gripen av titlar som dessa: u utgrävningar på östra Kretaa, " Kyrkor och kloster i Tur Abdin och närgränsan- de.
distriktu eller " Satyr- och bacchus- namn på vasmålningaru.
Och huru loc- kande leda de oss ej på skön konst till den italienska och spanska skulpturen under renässans och barock, till det ne- derländska måleriet under 15- och 1 6 W talen, till 1700-talets franska skulptur eller till ett studium av gamla spetsar.
Det ar kanske icke med så stor entusiasm man åter g i r trappan upp till politisk ekonomi, juridik, statsve- tenskap.
Har finnes dock mycket som skrivits av kvinnor, och åtskilligt av intresse för kvinnor.
En tysk kvinna gör en utredning om kvinnans ställning och arbete i samhället, en annan skri- ver om kvinnor i po1isen.s tjänst, en tredje om suffragetterna, en åter om hemarbetet, under det andra behandla mer allmänna frågor, sasom de ledande sociala och samhällsfilosofiska idéerna i den tyska nationalekonomien.
Och drar man sig för denna botten, finner man måhända den tredje än mindre lockande med sina ratt mångtaliga bo- taniska avhandlingar och arbeten i zoo- logi, kemi, medicin.
Och vilka äro författarnamnen?
Ja, bland dem finnas icke så fä välbekanta: en Käthe Schirmacher, en Ricarda Huch, en Alma Söderhjelm, Anna Hude eller Ellen Jörgensen, och icke SA få mindre kända.
Flertalet författare ä r o
engelsk- och tyskskrivande.
De franska, d e italienska böckerna äro betydligt färre.
Bland dissertationerna -.
alla dessa disputationsprov som gå till våra universitetsbibliotek i byte mot dessas disputationer - äro de ameri- kanska ojämförligt talrikast.
Ej sällan ser man t. ex. orden: (Diss.
Columbia univ.)
åtfölja en boktitel.
Det intressantaste vid denna vandring, vid detta bladdrande, ar dock att se i huru stort antal kvinnors arbeten in- flutit i vetenskapliga pubfikationer.
Ej mindre än ett fyrtiotal sådana finner man.
i denna accessionskatalog och pub- likationerna äro tyska, engelska, ameri- kanska, danska.
Dar äro Heidelberger Abhandlungen zur mittleren und neueren Geschichte, grundad av professorerna Marcks, den kände Bismarck-forskaren, och D.
Schäfer, Staats- und sozialwis- senscha ftliche Forschungen, utgiven av professorerna Schmoller och Sering, Zeitschrift.
.
fur Geschichte der Archi- tektur, vilken bl.
a. såsom ständig .med- arbetare räknar en av Tysklands för- namsta konsthistoriska auktoriteter, Dehio.
Där äro professorerna Cohens och Natorps Philosophische Arbeiten,.
Early English text society ' s Original series, Studier fra Sprog- og Oldtids- forsknin &amp; m. fl.
Där är, bland många icke nämnda, Sitzungsbericht der Hei- delberger Akademie der Wissenschaf-.
ten, vari en av våra landsmaninnor, docenten von Bahr, publicerar en av- handling.
Det är sålunda ur kvinnosakssynpunkt ganska uppmuntrande att slå i l9 13 års: accessiÖnskatalog, där dessutom - en.
ök- ning i antalet av de av kvinnor.
skrivna arbetena visar sig i förhållande till det föregående året.
KERSTIN HARD A F SEGERSTAD.
Norges kvinnor genom hundra år.
1914, deras lands jubil&amp;msår, ha de norska kvinnorna fått ut en ståtlig bok om sig själva.
" En oversigt over deres stilling og livsvilkaar i hundrede- aaret 18 14- 19 14 " betecknas den i titel- bladets underrubrik, huvudtiteln är " Norske Kvinderu.
Närmast ar den också en praktisk handbok ifråga om allt som rör de norska kvinnornas stall- ning och förhållanden - men en im- ponerande och omfattande sådan -, därtill med ett antal intressanta biogra- fier över de mera betydande personerna.
Den är ej tillräckligt översiktligt sam- I ' manfattande för att kunna direkt nam- nas de noqska kvinnornas h i s t o r i a genom de gångna hundra åren, men genom det rikhaltiga, väl använda ma- terialet, som visar oss kvinnorna på de olika arbetsområdena, i deras kamp för såväl ideella som praktiska värden, vad de uppnått och vad de blivit till, utgör den ett utomordentligt värdefullt doku- ment till kunskapen om den plats de norska kvinnorna intaga i sitt lands verk-.
samhetsliv och intellektuella utveckling.
Det ar mig icke bekant, om det.
ar bokens utgivare, fröken Marie Högh, ' '
eller om .det är huvudredaktören av ver- tiska likställigheten med mannen.
Det ket, fröken Fredrikke Mörck, som har ä r med ett igenkännande litet leende haft den goda.
iden att låta skilda per- man läser om den oroväckande upp- soner, var och en expert på sitt om- ståndelse, som bildandet av L % s e fo r- råde, skriva bokens olika kapitel.
Knap- e n i n g e n f o r k v i n d e r i Kristiania 1874 past hade.
det varit möjligt att pi.
annat väckte.
H a vi icke litet var varit med sätt uppnå den grad av kunskap och om slik förfäran!
Den hade dock en- vederhäftighet, som boken nu represen- d a s t till uppgift att underlätta tillgång terar.
Det är oersättligt att exempelvis till läsning.
Mörka spådomar om allt ha professor Kristine ~ o n n e v i e som ont och farligt, som därav kunde upp- författare till artikeln .om kvinnorna och stå, saknades emellertid ej.
Men värre universitetet, att d:r Dagny.Bang skriver skulle det bli.
1882 fick Norge sin första om de .kvinnliga lakarna, Therese Ber- studentska, och redan hret därpå var theau om kvinnorna i den högre skol- en studentskeklubb bildad, dar man med undervisningen, Anna ~ o ~ s t om a d folk- liv och lust diskuterade tidens frågor.
skolans lärarinnor.
Telegraf, telefon, U r denna, S k u l d, växte i själva verket, postväsen, kvinnorna i det kommunala om ej omedelbart, N o r s k kvinde- och sociala arbetet, i regeringskontoren, s a g s f o r e n i n g fram, stiftad 1884.
Därmed är man inne på den norska i pressen, i kontors- och butiksarbetet, i farmacien, bibliotekarier, gymnaster, kvinnorörelsens brusande ungdomstid, sjuksköterskor och barnmorskor, kvinn- som " det var en fest at gjennemleveu, liga tekniker, ingenjörer,.
fotografer, bok- säger Gina Krog.
Man ser Kvinde- bindare, typografer, hantverkare ha allt s t e m m e r e t s f o r e n i n g e n och L a n d s - igenom behandlats av fackkunniga, som kvindestemmeretsforeningen upp- skrivit med självkännedom ' om stall- stå, N o r s k e K v i n d e r s N a t i o n a l - ningar.
och förhållanden.
Konstnärinnor, raad, K v i n d e l i g h a n d e l s t a n d s f o r - och författarinnor ha p &amp; samma sätt e n i n g och S a n i t e t s f o r e n i n g e n likaså.
sina särskilda .kapitel.
Därtill har intet Vid sidan av Gina Krog finner man område, icke det ringaste yrke ute- namn sådana som Cecilie Thoresen, lämnats.
Sömmerskor, frisörskor, hem- Laura Römcke, Anna Stang, Randi mens tjänarinnor, till och med de kvinn- Blehr, Ragna Nielsen, Anna Bugge liga tidningsbuden .ha medtagits och upp- (Wicksell), F. M. Qvam, Karen Grude gifter lämnats om .. deras villkor.
Den Koht, Fredrikke Mörck, Betzy Kjels- präktiga norska bondkvinnan ä r icke berg - för att nu nämna nigra av d e förnämsta.
Trondhjem och Bergen bilda heller glömd.
O m kvinnorörelsens uppkomst och var sin självständiga kvinnosaksförening.
organisation skriver Gina Krog, .som Landskvindestemmeretsforeningen får själv varit med om de första trevande efter hand filialer hela landet över.
Medan det organiserade kvinnosaks- försöken.
och som alltjämt står energiskt verksam i det aktiva arbetet, vilket icke arbetet på detta sätt växer, fortgår mera kan läggas ned.
t r o t s den vunna poli- i det tysta, men uthålligt och resultat- ' '.
-.
H E R ' T H A rikt, ' de enskildas framträngande inom yrkeii .och pk arbetsmarknaden, och ' 8llii utbildningsmöjligheter-tillvaratagas.
.
Un- der en jämn och ' stadig frammarsch se vi d e, norska kvinnorna så småningom htaga en - .naturligtvis mer och min- dre fördelaktig - erkänd ställning in,om olika områden.
Statistik öch faktiska upplysningar göra de olika artiklarna, som behandla denna sida a v.
kvinno- rörelsen, särskilt värdefulla.
Av biografier i " Norske Kvinder " vill jag särskilt nämna Karen ~ r u d Kohts e och Olaug Lökens över Camilla Collett.
och Aasta Hansteen.
Icke endast darför, att de två.
sistnämnda ju äro topparna, ' som alltid draga blicken till sig,.
utan därför att dessa två biografier.
sällsynt starkt .och levande återge bilden av Norges ' två märkliga föregångskvinnor.
Fru Grude ~ o h t kärleksfyllda s teckning ' av ' diktarinnan, som ännu fann det " for koldt for det fineste, det dypeste, .det ' maegtigsteu i sin dröm, men som dock kände " morgenbrisen fra den gryende dagu, utgör en fängslande bild av den.
sköna, stolta, stridande Camilla Collett,.
som livet tillförde så mycket av bitter- het.
Aasta Hansteens originella, vilje- starka skepnad har genom ' Olaug Lö- ken fått den relief av förstående och medkänsla, varfö~utan hennes egen- domliga väsen i allt sitt mods underbara.
styrka skulle kunnat stå fram som en karikatyr.
Som ljuset här faller över henne, ser man henne icke endast som den häftigt oppositionella, till det rent yttre ofta stötande obehärskade kvinnan, man ser hennes ömtåliga, fina inre, som vrider sig under hånet ' och åtlöjet, och hennes brinnande ande,, 129 som .aldrig sviktar, utan modigt tar upp kampen med förföljarna.
H.on ' blir tili det verkligt ' stora hon var - en som offrade intill det sista av.
egen ro och lycka för att stå upp för vad hon kände v a r rättfärdigt .. - Med skicklig .penna har Mathdde Schjött .tecknat profilerna av Conradine.
Dunker, Adolphine Marie Colban, Vil- helmine Ullman, Magdalene Thoresen och Elisabeth ~ e l h a ' a e n fem, författar- innor, vilkas levnadsbanor sträcka sig genom hela århundradet, från det ti- digaste.
1800-talet, som Conradine - Dunkers, och in på början av 1900- talet, som Magdalene Thoresens.
Skil-, dringen av dessa .fem, ett å r h u w drade genomlöpande, så växlande livs- öden inleder boken och bildar en god.
bakgrund för den rika utveckling av kvinnornas liv.
' som ' Norske vin- ' dera kan ställa fram som verkliggjord under de tilländalupna hundra.
åren.
: Det a r i sanning en ny tid, som dar- under kommit, och granneligen synes att icke Norges kvinnor n u med Con-.
radine Dunker hylla sig till visdomsordet: " O noble indifférence, avec toi on est toujours tranquille, sans toi on est tou- jours inquietu.
Stridens och även arbetets oro har väl blivit deras, som för hela vår tids kvinnor, ' men h u r u ivrigt accepte-.
rade emot en förgången tids tillvaro av grå sysslolöshet och .själslig likgiltighet.
Man kan icke avsluta ett omnäm- nande a#v " Norske Kvinder " utan att påpeka .. de många porträtten, som ge en glädjen att, aven till de yttre dragen lära kanna de norska kvinnor, som gjort sig bemärkta på olika områden.
ELLEN KLEMAN.
L r.
.
130.
H E R T H A Ett statsanslag av 1,000 kr.
har tilldelats Fredrika-Bremer-Förbundet för fortsatt utgivning av H e r t h a.
I ' den skandinaviska familjerätts- kommissionen, som den .l .mars sam- manträdde i Kristiania, ha de tre nor- diska länderna var sin kvinnliga re- presentant.
Norge höisteretsadvokaten E l i s e S e m, Danmark Ögonläkaren fru E s t r i d H e i n och Sverge lagbered- ningens första kvinnliga ledamot fru Emilia Broomé.
$t.
Olavsriddare.
Förestandarinnan vid Diakonissanstalten i Kristiania frö- ken Cathinka Guldberg har för sina stora förtjänster om diakonissvasendet i. Norge utnämnts till riddare av St: Olavsordens första klass.
Vi notera detta såsom en mera fram- trädande hyllning an den något förstulna, som ligger i förtjänstmedaljernas utde- lande.
SjukvArdskurser.
Stockholms kvin- nors landstormsförening, vilkens egent- liga ändamål.
är att bidraga till land- stormens utrustning, har även gjort till sin uppgift anordnandet av kortare sjuk- vårdskurser för dem, vilka för hem- och nödhjälpsbehov önska förvärva nå- gon kännedom om sjukskötsel.
För dessa kurser, vilka omfatta 36 timmar och äro lagda efter en för än- damålet särskilt uppgjord plan, har land- stormsföreningen lyckats förvärva flera dugliga ledarinnor.
De sammanslutningar eller enskilda personer i landsorten, som vid anordnandet av sjukvårdskur- ser vilja begagna sig av dessa instruk- triser och av föreningens kursschema, kunna göra anmälan härom till fröken ' Sally Peterson, Tunnelgatan 25, Stock- holm, med angivande när kurs önskas.
För varje kurs erlägges till instruktrisen 100 kr.
jämte fri resa och fritt vivre; lokal och en del undervisningsmateriel, såsom tvenne sängar med tillbehör, m. m., anskaffas av rekvirenten.
Antalet del- tagare i varje kurs bör ej överstiga 40.
S.
B.
K:s Waefvalotteri.
S.
B.
K., vilket ju betyder Föreningen för själv- försörjande bildade kvinnors vilohem, har nu redan i. nära två å r varit ägare av en stor lantgård, Harfva i Uppland.
För att skaffa sig ett rörligt kapital har emellertid föreningen i vår ordnat ett lotteri, som bjuder på ståtliga vinster.
.Möblemang till tre rum och hall, till ett värde av 5,000 kr., en motorbåt, en flygel, ett pianino, tavlor och skulpturer av våra förnämsta konstnärinnor, akta bords- silver, hemslöjdsmöbler, m. m., m. m. finner man på den långa vinstförteck- ningen.
Lotterna, som kosta 2 kr., re- kvireras genom föreningens vice ordfö- rande, fröken Anna Josephson, under adress H a r f v a l o t t e r i e t, S k e p p a r - g a t a n 19, S t o c k h o l m.
Vi hänvisa i övrigt till annonsen i detta häfte av Hertha.
.
.
'.
.
H E R T H A Notiser från bokvadden.
: 1 Skissblad om poeter .. En essay- samling av Fredrik Vetterlund.
P.
A. Norstedt &amp; Söners förlag .. S k i s s b l a d o m p o e t e r a r den an- språkslösa titeln på en nyutgiven sam- ling litterära.
essayer.
av Fredrik Vetter- lund.
Atterbom - och Rydberg, de båda skal- der som Vetterlund älskar framför alla andra, framstå för honom i sin inre släktskap, medan inte bara varderas olika stallning till sin tids politiska li- beralism utan också den djupare olik- heten.
i.
kulturideal val betecknar en skiftning .men icke en motsats.
Cen- tralt och inifrån ' förstår han båda.
Dar- för kan han.
påvisa " hur ytterst intima poetiskt-filosofiska.
syner och känslor Viktor Rydberg.
äger gemensamma med Atterbomu.
Därför ger han deras verk en fullödigt rik och nyansskiftande sub- til - undantagsvis i enstaka språkliga detaljer alltför subtil - estetisk tolk- ning.
Frånsett den Singoallastudie, som h a r å nyo utgivits (förut i Svensk tid- skrift 1892, i Studier och dikter 190 l), tillhöra de i denna sista bok samlade uppsatserna om hans älsklingsdiktning, om Atterboin, nyromantiken och Vik- tor Rydberg, inte Vetterlunds mest karakteristiska.
De båda har återgivna uppsatser, som äro skrivna för verket Svensk nationallitteratur, ha givetvis en stramare, mera officiell prägel ä,n t. ex. hans hjartehangivna, fantasifor- trollade tolkning av Fågel Blå.
Skåne-skalden Ola Hansson och Dala-skalden Karlfeldt analyserar Vetter- lund på ett fängslande satt, med ojam- förligt mest .varme den senare, sunt verklighetsförtrogen och bondetrygg i Fridolins gestalt men på samma gång tekniskt konstnär .på ett högt plan och försynt känslig under all bred lustighet. '
. '
l 3 1 Blommornas och fåglarnas förtrogne den glättigt blide skalden Gellerstedt står, vackert, fram i Vetterlunds minnes- teckningj i den stamningsdager som .var hans egen.
C.
D. af Wirsen a r däremot kanske som k r i t i k e r val förskönad.
HILMA BORELIUS.
.
.
,, Ur hästarnek lif af R o s a Nor- denskjöld.
A: V. Carlsons bokförlags- aktiebolag, Stockholm.
Rosa Nordenskjöld kan också s k r i va om hastar.
Den s o m har sett hennes teckningar och målningar vet hur hon ser dem och tar dem .på kornet med sitt ritstift.
och sin pensel; - i, sin @ k har hon lika vältaligt tecknat dem i ord.
Man .blir glad åt att få över sig .en sådan intensivt varm känsla och om kärlek, ' som, strömmar ut från denna bok om bara hastar.
Glad åt att någon känner så varmt för de kloka, starka, tåliga ' djuren, glad åt att någon höjer ett " j ' accuse " mot deras plågare.
Ka- pitlet- * ~ hästarnas a r e t t starkt sådant, som ljuder i ton med hennes stora tavla " Marche funebreu och som glömmes lika litet som den.
Frånsett ' detta dystra rop och den slagskugga " Fattigmans hast " kastar, ar: " U r hastarnes lifu i det stora hela en glad och ljus bok, och den a r skriven med god och rask penna.
Det svenska landskapet står friskt och sollysande som bakgrund åt förks fyrbenta alsk- lingar, Paris ' Concours hippique blixtrar förbi, hastmodellerna visa sina vanor * h egenheter.
Rosa Nordenskjöld för fram sina hastar i de mest olika situ- ationer; alltid ar hon deras goda ' ?kam- rat och deras förstående van, med dem verkligt förtrogen.
E. K-N.
,.
. '
.
132 H E R T H A Germanische Gestalten.
Balladen Gedichte, Erzahlungen von Sophie Char- lotte von Sell.
J. F. Steinkopf, Stuttgart, Det är icke alltför ofta som svenska sägner och svensk historia få slappa till stoff till utländsk diktning.
Detta är dock fallet med Sophie Charlotte von Sells " Germanische Gestaltenu, till huvud- parten ha dessa ballader och dikter svenska motiv.
" Meine schwedische Ernteu nämner författarinnan denna av- delning i sin diktbok; den ar också skörden av upprepade vistelser i Sverge och av ett intresserat studium av vår historia och litteratur.
Oundvikligt ar att de äktsvenskt fos- terländska ämnena genom själva den Utländska orddrakten få nhgot fram- mande, ehuru diktarinnan visar sig fullt förtrogen med dem.
Silva1 " Sverkeru som " Sune Folkungeru, " Frau Barbrou (Stigsdotter) som själva Wasa " - för att nu inte överhoppa " Per Olssonu i " Sie kommen! "
(vargarna nämligen) - ha rent yttre taget kommit i en ny miljö, Som ett ögonblick något förvirrar.
Nar man väl själv satt ' in de svenska hjal- tarna m. m. i det tyska språket, laser man med nöje mhnga av dessa balla- der och dikter, som nu på utländsk botten berätta om mer an en minnes- värd episod ur vår historia.
Av de längre balladerna vill jag namna u Zwei Frauen ", den präktiga målningen av Kristina Gyllenstierna i Köpenhamns fängelse och hennes möte dar med Kristian Tyranns maka, samt " Fredrik Bagges Gebet ", .som ger den sthtliga bilden av den svenska prästen i Mar- strand, som tvingad av de segrande danskarna att förrätta deras tacksägelse- gudstjänst höjer sin stamma i bön för " König Karlu.
En sångbar liten dikt ar " Ein fallend Blattu, dikten om det fal- lande höstlövet, som räddar en konungs liv från snapphaneskottet.
Sophie Charlotte von Sell har upp- repade gånger vid sina besök i Sverge med sin utomordentligt valskolade och välljudande stamma själv föredragit sina svenska ballader, Säkerligen blir den nu utgivna samlingen särskilt karkom- men för dem, som på detta sätt redan fhtt göra bekantskap med hennes dikt- ning.
upptagas av Fr6iken Ingeborg Bergström.
E. K-N.
Harfva- lotteriet.
tili förman för - 8 1..
Föreningen .självförsörjande Bildade Kvinnors vilohem.
50,OO~lotter i 2 krm vinstvikde 6 0, 0 0 0 kr.
I) H u d e n s vård.
På grund af sin uppfriskande in- verkan å hudsystemet viniier Salubrin en städse ökad användning vid hudens vard.
Särskilt har froftering av kroppen med ett av Salubrin fuktat tygstycke befunnits verksam till forekommande av forkylning efter svettning och till motverkande av ömhet och vark efter Överansträngning.
Bland de högsta vinsterna märkas Möblemang till 3 rum o c h hall 5,000, Motorbat 3,000, Pärl- halsband 2,100, Flygel 1,500 Linne- utstyrsel 1,500, Fullständig bords- uppsättning av nysilver och alpacca 1,300, Motorcykel 1,035, Bibliotek 1,000, Pianino 985 etc. m. m.
Lotter erhillas efter rekvisition märkt H under adress Harfvalotteriet,.
Skeppareg.
19, Stockholm, antingen mot postförskott eller mot förskoitslikvid 2 kr.
jämte kostnad för porto och dragningslista (35 öre).
.
Anna ~ o s e ~ h s o n, 1, v. ordf. I S.
B.
K:s stvrelse.
Lotteriets föresttindare.
A.-B.
Nordiska Kompaniet.
Textilafdelningen Thyra Grajström, Stockholm.
Permanent utstallning av färdiga och ' pabörjade arbe= t e n samt material.
Rid vid inredning av viningar m. m. undervisning i Italiensk spets- och annan konstsöm.
Ständigt på lager därtill hörande material: Svensk, Fransk och Bömisk Spetstråd; Rikhaltigt urval av Spetsmönster.
Ledig annonsplats l '
PLATSFORMEDLING. '
' / A platsförqedlingen finnas anmälda lärarinnor, lektionsgivare, in- och utländska, kontorister, värdinnor samt hushållsbiträden av olika slag.
Aikst.
27 62 ~latsfihnedlin~en ar Oppen kl. 12-4. n.
T.
.
48 i 6 SJUKKASS A.
I för bildade siiilvf6rsBriande K v i n n o r.
I I Expeditionen: Klarabergsgatan 48 IIe.
l I I.
.
OBS.
I Oppen endast tisdagar och fredagar kl. ' / ~11- ' / al.
OBSo I ed aktör: FAN-NY EKENSTIERNA.
Utkommer med 40. åttasidiga n:r om året.
~ r e n u r n e ~ a t i o n s ~ r helt is: år kr.
1:80, halvår k r 1: 20, kvartal kr.
0: 60.
Prenumeration sker å posten.
Innehåller berättelser och poem, levnadstecknlngar, religiösa och etiska uppsatser, artiklar i diverse ämnen samt en rikhaltig praktisk avdelning.
Inbundna årgångar - för 1912, 1913 och 1914 kr.
1: 50 pr.
ex: Ledig annowsplats 9 Tryckt hos BKODERNA LAGERSTROM, Boktryckare, Stockholm 1915
HERTHA.
.
Tidskrift för den svenskri kvinnorörelsen, utgiven av ' &amp; edrika=~rerner- Redaktör: Ellen Kleman.
.
. '
ör bundet.
,.
.
Förbundsmedlemmar erh8; lla tidskriften till ett pris av kr.
3: 50 varvid prenumeration sker direkt genom Fredrika-Bremer=FÖrbundets byrd, ' 48 Klarabergsgatan, Stockholm.
Icke-förbundsmedlemmar prenumerera i narmaste postanstalt eller i bokhandel.
Pris för postupplaga: ' / i 2rr kr.
5:-; ' 1 % Ar kr.
2:75.
- Lösnummer 35 öre.
Redaktion .och expedition: 48 Klarabergsgatan i 1, Stockholm.
' Redaktionstid: mandagar, onsdagar och fredagar kl. 1-3.
Allm.
T.
4850, Riks 2762.
Expeditionen: kl. 11-4 varje söckendag.
Allm.
T.
48 16, Riks 27 62..
-.
I.
Andrea Eneroths Högre Handarbetsseminarium.
~ommendörsgiitan 32, 1 tr. STOCKjiOLM Allm.
Tel. Osterm.
16 18 Av Kungl.
Maj:t godkänd, högre iärarinnekurs pH I1 / r eller 2 Ar.
Aven ettbrig lärarinneutbildning.
Enda tvååriga handarbetsläfarinnekurs.
Högre kursen har t v 8 valfria linjer med samma kompetens.
Semenariet åtnjuter statsanslag och kan därför mottaga några frielever.
Ansökan göres helst före l Juni till nytt arbetsår, som börjar l sept.
Mottagningstid Fullständigt - prospekt sändes på begäran.
hvarje dag 12-1. '
Rikstel.
27 62.
Allm.
tel. ' 48 16.
Upplysningsbyrh ' ~ l l r n.
tel. 48 50.
Oppen: 11-4.
Upplysningar lämnas kostnadsfritt rörande kvinnliga arbetsomriden, utbildningskurser, löne- förhillanden m. m.
För utredningar avgift enligt överenskommelse.
25 T U N N E L - G A T A N 25 Rikstelefon 68 98, Allm.
telefon 82 11 Tel.-adr.
: Skoterskebyrdn.
Byrin mottager sjukbud hela dagen: pr telefon även nattetid.
.
Förestindarinnan träffas säkrast ' / e2- ' / r4.
,.
Gratte och trä1,innorna Av M. Anholm.
~~rm8~e~hetiförh~ilatlld~ena mellan äkta makar.
Av Anna Wicksetl.
Om kvinnorna.
Av Jane Gernandt-Claine.
Glimtar ytifran.
Nar.
man sl4r i accessionskatalogen.
Av Kerstin Hdrd nf Segerstad.
Norges kvinnor genom hundra ar.
Av Ellen K h a n.
Notiser frin bokvarláen.
-
