# ID: svediakorp-per2721
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Hertha
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Hertha', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1915
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,284
# sentences: 828
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-hertha
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


världens förnamsta läderpre- servativ, gör skodonen absolut vattentäta och minst dubbelt varaktiga.
Finnes öfverallt ii 0: 75 och l: 25. per flaska.
A.
= B. COLLAN OWE FABRIKEN, T * O L S E N, S t o c k h o l m.
av arbeten i pilgilr hos Singer &amp; Go Symaskins Aktiebolag 16 Mamrngatan 16 För ärade kunder b6rjar den I Mars 1915 en av- giftsfri kurs i hHls6m och spetssöm under ledning av skicklig, s h h k Erarinna.
Kvinnliga juridiaa byrån Wallingatan 12.
Allm.
tel. 183 36, Kontorstid: 10- .3.
Utfor alla slags juridiska uppdrag.
B ILDADE damer och herrar er- hålla mycket god hel- och rnáf- tidsinackordering.
Aven extra mat- gister mottages.
Miibl.
o. omöhl.
rum för längre eller kortare tid.
Obs.!
Gott bord.
Piano.
Eriksonska Pensionatet.
Dsoitninggat.
83, 2 tr. Till värmande omslag, Ledig annonsplats l sasorn medel mat tedreumatism, magplilgor, inflammation.
m. m. rekommenderas och användas en mängd medel, vilka verka friitande och forstikande p &amp; huden.
Såsom medförande endast gym- samma verkningar B hudsystemet och Astadkommande en.
intensiv.
men behaglig inre värme och dar- med biittre verkan an andra yttre behandlingsmedel, vinna värmande saiubrinomslag oavbrutet allt större anvandning.
OBS.!
Omslagen bora anläggas medelst gummitaft och utspätt Sslubrin, om de skola medföra åsyftad verkan.
Om man däremot använder Salubrinet outspätt eller.
för litet utspätt, kan man aven dar- med skada huden.
ARGANG II 15 FEBRUARI 1915 Det.
moderna kvinnoarbetets problem.
, N Några reflexioner.
är.
det å den ena sidan klagas och stundom ganska bitterligen över kvinnornas intrång på männens arbets- områden och å den andra med tillfreds- ställelse noteras att kvinnorörelsen gjort d &amp; ena eller det andra framsteget inom yrkeslivets sfär, ar detta två olika satt att bedöma en och samma före- teelse.
Det sakförhållande, som sålunda med gillande eller ogillande betraktas, a r nutidskvinnans försök att anpassa.
sin arbetskraft och sina arbetsprestatio- ner efter nutidens.
krav.
I forna tider - och i själva verket behöva vi har ej gå längre tillbaka an till våra mormödrars ungdom för att finna det som ä r förut - sysselsatte hemmen genom sin mångsidiga .produk- tiva verksamhet den kvinnliga arbets- kraften.
Dåtidens .kvinnor, s.om önskade eller behövde arbete, funno i allmänhet användning för sin prestationsförmåga inom hemmet, i kök; handkammare, bagarstuga, .brygghus och vävkammare.
Det har.
hunnit bli klassiskt att som exempel på den tidens kvinnliga syssel- sättningar anföra vävning, spånad, ljus- stöpning, såpsjudning och ölbrygd.
Och '.
.
därmed har man ändå.
endast nämnt en bråkdel av den mångsidiga hemin- dustriens verksamhetsfalt.
Kom så An- gans, elektricitetens och maskinernas tidevarv med sin ' omvälvning av pro- duktionssättet.
Fabrikërna ha nu over- tagit det mesta av den produktion som ' förr utfördes i hemmen.
När arbetet öv&amp;flyttades från dessa d e många små produktionsorterna till arbetscentrumet i fabriken, följde aven en del av kvin-.
norna med och gingo att som fabriks- arbeterskor fullfölja sin gamla verk- samhet om ock efter väsentligt nya lin- jer.
Men många av de kvinnor, som förut varit upptagna av praktiskt arbete inom hemmet, blevo sysslolösa.
Antin- gen behövde fabrikerna dem ej alla eller hindrades de av uppfostran och familjestallning att bliva fabriksarbe- terskor.
Deras belägenhet var icke den basta.
Till bristen på arbete och frin- varon av den tillfredsställelse, som en nyttig verksamhet förlänar, kom för många av dem bristen på existensme- del.
Det blev att leva på andras barm- härtighet eller att icke leva alls.
Situa-.
tionen var i själva verket alltför till-.
. '
'.
spetsad att kunna vara beståndande.
Den .kvinnliga arbetskraften fann så småningom användning och nya verk- samhetsfält öppnades om ock med för- siktighet och påtaglig tvekan.
Det var naturligt nog ej med dörrar öppnade på vid gavel som kvinnor mottogos då de bjödo ut sin utanför hemsysslorna oprövade arbetsförm5ga, utan först efter ihärdigt och mödosamt sökande funno de en och annan dörr som lät sig skju- tas på glänt.
Medgivandet att inträda i ett yrke hade ofta karaktären av all- mosegivande åt stackars oförsörjda.
Stundom fick detta ett pregnant uttryck.
Kvinnans första stapplande steg pil af- Farsbanan möjliggjordes genom en för- ordning av å r 1834 som åt sjukliga och behövande fruntimmer medgav ratten att tillverka och i huvudstaden tillsalu- hålla tårtor och bakelser.
Alltså en myc- ket blygsam början och .dartill u r mo- dern synpunkt ganska originell, då sjuklighet ställdes som villkor för yr- kesutövning.
Förmodligen resonerade man ungefär så, att det måste vara nå- got misslyckat med den kvinna som vore nödsakad arbeta för sin försörj- ning, och skulle man förhjälpa en sådan individ till utkomstmöjlighet, borde det finnas ett plausibelt skal varför honvore misslyckad, och så tillgrep man sjuk- lighet.
Den gamla historien: om hur fabriks- industriens genombrott gjorde stora grupper av hemmets ' kvinnor arbets- lösa och därigenom tvang dem att söka andra verksamhetsområden och världen i övrigt att tolerera detta har icke be- rättats i tanke att förloppet tilläventyrs vore för någon hittills okänt.
Det har endast berättats till erinran för att ännu en gång ställa detta faktum inför ögo- nen och därmed styrka satsen att den nutida kvinnans strävan efter ökade förvärvsmöjligheter har sin grund i för- lusten av verksamhetsområden som hon förr ägt, men som sedermera blivit henne fråntagna.
Vad de nu levande kvinnorna möjligen kunna ta för sig av arbetstillfällen och arbetsförtjänst, där- för ha föregående generationers kvinnor redan betalt vederlag.
Talet om usur- pation eller intrång på manligt område a r tämligen kortsynt.
Lika litet torde det vara berättigat att med en alltför stolt gest orda om den moderna kvin- norörelsens landvinningar på arbetsfältet.
Vad som skett eller rättare håller på att ske ä r helt enkelt att kvinnan i nu- tiden liksom i svunna tider följer med utvecklingen och anpassar sina arbets- prestationer efter tidskravet.
Att hälsa denna omständighet med tillfredsställelse och glädje a r för visso välgrundat.
I själva verket torde de flesta människor sakna Fantasiresurser att föreställa sig vad som skulle ha inträffat om kvin- nornas anpassningsförmåga plötsligt hade upphört.
Om alltså kvinnoarbetets utveck- ling i våra dagar, sedd på vederbör- ligt avstind, kan te sig enkel och självfallen nog, blir den vid närmare granskning betydligt komplicerad och erbjuder en hel harva av problem till begrundande och lösning eller enbart det förstnämnda.
Där äro frågorna om lön, utbildning och befordringsmöjlig- heter, vidare spörsmålet om kvinnas chefskapacitet särskilt med hänsyn till manliga underordnade, vilket med nå-
H E R T H A gon omläggning av synpunkten även skulle kunna namnas Frågan om mans villighet att i sitt arbete subordinera under kvinnor.
Så ha vi jämförelsen mellan kvinnors och mans arbetspresta- tioner och uthållighet, frågan om vilka yrken som äro lämpliga för kvinnor och till sist hela den räcka av problem som sammanhänger med den omständigheten att en förvärvsarbetande kvinna ar, skall eller kan bliva moder och hus- moder.
Denna uppräkning a r ingalunda fullständig, men torde dack vara till- fyllest För att visa att mänskligheten i fråga om det moderna kvinnoarbetets problem som så ofta eljes skaffat sig mycket mera bekymmer an som strängt taget behövdes.
Atskiiliga av Fragans sidor ha uppenbarligen tillkommit under nötning mot motstånd och så ' har frå- gan fått en mera skiftande och inveck-.
lad gestaltning an vad dessinneboende egenskaper nödvändiggjorde, NO^ torde i stort sett lämpligheten för ett visst yrke eller för en chefspost grunda sig på individuella egenskaper som kunna vara tillfinnandes hos representanter för det ena könet lika val som för det andra.
Även på håll utanför kvinnorörelsens egna led börjar man att efter några ta- lande exempel ur erfarenheten erkänna detta.
Men ännu torde det vara långt kvar innan striden om dessa frågor a r ut kampad.
Det har sagts om kvinnorna att de äro arbetsmarknadens kineser, då de utbjuda sin arbetskraft mot lägre be- talning an mannen och därigenom bli begärligare för den som köper arbets- hjälpen, det må nu vara staten eller en enskild person som a r köparen.
Att ut-, 69 ' bjudandet mot lagre betalning i de flesta fall ej sker Frivilligt från den kvinnliga arbetssökandens sida a r något för sig, som ej andrar sakförhållandet att den kvinnliga lönen a r lagre.
H u r stalla sig nu mannen i .yrket till denna sak?
Från- sett att de så länge som möjligt söka hindra kvinnor Från att ' inträda i yrket och då det oundvikliga skett noggrant bevaka de battre platserna.för egen rak- ning, för.hålla de sig i bästa fall passiva gent emot de kvinnliga yrkeskamrater .. nas försök att få sina löneförmåner höjda, Att detta- handlingssätt a r osolidariskt gent emot kvinnorna inom yrket ar uppenbart,men fråga a r om det ej också a r osolidariskt mot mannens eget val:.
förstådda - intresse.
Genom att stödja.
kvinnornas lönerörelse skulle de kunna avlägsna den fördel i konkurrens.en om platser som den lagre lönen ger kvin- norna.
Då inom .vissa yrkesgrupper.
ett sådant.
gemensamt uppträdande.
ägt rum, har det så vitt man kunnat finna varit till båtnad för båda parterna.
Att de yrkesarbetande kvinnorna eller åtminstone de mera målmedvetna bland dem sträva till högre löner, ' bättre be- fordringsutsikter och till större frihet.
i yrkesvalet a r uppenbart.
De .fördelar för dem ' själva i rent yttre mening, som uppnåendet av dessa mål skulle inne- bara, torde icke av någon bestridas .. En på helt annat satt diskuterbar fråga ar den, vad samhället i sin helhet skulle vinna på en höjning av kvinnans stall- ning i förvärvsarbetet, Många förmena nog att fördelarna för det hela skulle vara ringa, däremot skulle åtskilliga olägenheter uppstå, främst ' kanske den att en del man undanträngdes från plat-, '.
.
, '.
.
ser med familjeförsörjarlön.
Detta re- sonemang utgår fran förutsättningen att arbetstillFallenas mängd alltid är den- samma eller åtminstone att den tillväxer i samma proportion som folkmängden, Men är detta riktigt?
Inför arbetets alltjäm t till tagande specialisering och de nya verksamhetsområden, som uppstå, är man böjd för antagandet att under normala förhållanden arbetstillfäliena skola räcka till för både män och kvin- nor, även om de senare ej uteslutande hänvisas till de lägre posterna.
Dess- utom, för att återvända, till familjeför- sörjaresynpunkten, är det ju redan nu så, att många kvinnor försörja sig själva och åtskilliga tecken tyda på att deras antal kommer att ökas.
Även om i fram- tiden mot all sannolikhet samtliga gifta kvinnor skulle komma att ha sin sys- selsättning uteslutande inom hemmet, skulle ' ändå en stor procent kvinnor vara hänvisade att leva på eget förvärv.
Följande procenttal visa de självförsör- jande kvinnornas förekomst i Stock- holm i förhallande till hela antalet kvinnor åren 1880, 1890, 1900, 1910, nämligen 31; 6, 30,9, 33,8 och 39,o.
Dessa siffror äro grundade på den officiella ' statistiken och iiro snarare lägre än det verkliga antal de skola avspegla.
Motsvarande uppgifter för landet i dess helhet saknas tyvärr.
Funnes sadana skulle de sannolikt nå- ' got understiga huvudstadens siffror, men uppvisa en liknande ökning från årti- onde till årtionde.
Är det nu ur det allmännas synpunkt likgiltigt under vilka villkor dessa kvinnor arbeta, förutsatt att de över huvud taget kunna draga sig fram?
Med drägliga eller tillfreds- ställande löneförhållanden, utsikter att stiga i graderna och större frihet att välja sin verksamhet följer ökat intresse och ' battre prestationer.
Det uppstår en trevnad i arbetet som ar av betydelse såväl för arbetet självt som för dess utövare.
Självkänslan ökas och person- ligheten stärkes.
Det torde vara få sa- ker som samhället och världen i dess helhet för närvarande battre behöva än en ökad självkänsla hos kvinnorna, ty denna är nödvändig förutsättning för ett stegrat kvinnligt inflytande i samfunds- livet.
Mänskligheten kan icke vinna på att det ena könet stannar i tryckta och beroende förhållanden.
Bättre arbets- förhållanden är en av de vägar som leda till en stegrad kvinnopersonlighet.
I en serie artiklar, författade av sak- kunniga på olika områden av kvinnans nu- tida arbetsfält, kommer tidskriften Hertha att ingående redogöra för den svenska kvinnans ställning i yrkeslivet, i en- skild och allmän tjänst och diskutera dithörande frågor.
Dessa uppsatser bliva till en del grundade på det material, som hopbragtes för Arstautstäiiningen.
AXIANNE THORSTENSON.
--- H E R T H A.
.7 1: ' w Skråanda .. ningar vid dessa Iaroverk överflyttats till ~ u ' n ~ Maj:ta.
l: Att deputeradeför- samlingen s å resolut gent, emot .. löne- ...
.
regleringskommittén, laroverksöversty- relsen och 1ärarelönenan) nden avstyrker kvinnors anstallriing till och med såsom: adjunkter vid allmänna läroverk torde: icke.
kunna bero ' på annat an okunnig-.
het:om ' frågans läge.
,.
.
.
.
Än mer anmarkningsvärd ä r emeller-r tid.
motiveringen.
till deputeradeförsam: lingens uttalande i denna fråga.
D e n börjar med att framhålla, att " icke något.
som helst statsintresse fordrar kvinnans inträde som lärare vid de .all .. manna läroverken, då ingen med fog.
kunnat: påstå, att.
läroverken: skulle.
.
vinna något vare sig i uppfostrings-: eller undervisningshanseende på en s &amp;.
dan anordningu.
Vill deputeradeförsam-: nen nu endast galler i vilken utsträck- lingen.
med dessa ord havda, att läro-: ning och under vilka villkor kvinna må verkslärarekårens rekrytering ' för nar- vinna ' anställning.
Att nämligen den varande är så ypperlig, att icke några: ändring .av 28 i regeringsformen, som kvinnor.
skulle kunna uppletas, som ' till.
beslöts vid 1907 och 1909 årens riks- fördel for uppfostran .och undervisning dagar, särskilt hade avseende på larar: skulle kunna ersatta en eller annan.
befattningar vid allmänna Iaroverk fram- manlig individ, så torde måhända för-.
går av konstitutionsutskottets utlåtande äldrar i ' landsorten ha andra ' erfaren- i. denna friga vid 1907. års riksdag, i heter i detta.
avseende.
Mest överraskande i sin ovederhäf- vilket ' bland annat.
yttras: " Särskilt synes det, såsom i herr .Tryggers före- tighet ar emellertid följande, passus i - varande motion jämväl fram hållits, .vara ifrågavarande uttalande: u Det ' torde angeläget att vidtaga en grundlagsändring också kunna sagas, att kvinnan i åt- i. nu föreslagen riktning, sedan.
genom skilliga ämnen (t. ex. matematik och Kungl.
Maj:ts nådiga stadgar för rikets språkens grammatik) och i avseende p å.
.allmänna läroverk den 18 februari 1905 att upprätthålla vissa fordringar på re- utnamningsratten .till de flesta beställ- sultat i studierna icke visat sig mannen, äroverkslärarnas riksförbunds depu: teradeförsamling har på urtima möte den 8 och 9 januari.
191 5 yttrat sig över lärarelönenämndens betänkande och därvid bland annat uttalat .sig betriffande kvinnors anställning som adjunkter.
och lektorer vid de högre läroverken och.
' realskolorna och som rektorer vid statens samskolor.
~ e ~ u t e r a d e f ö r s a m l i n ~ e n uttalande s utmynnar i ett avstyrkande av för- slaget, att kvinna må vinna anställ- ning som adjunkt eller lektor vid högre.
allmänna läroverk och realskolor eller som rektor vid statens samskolor.
I sitt utlåtande tager alltså.
deputeradeför-.
samlingen icke någon hänsyn.
till att riksdagen redan sagt sitt ord i frågan .om.
h u r u v i d a kvinna må vinna anställning vid allmänt läroverk och att diskussio- L ' u ' '.
. '
.
I,.
.
jämbördig, liksom att kvinnan aven på undervisningens område ä r mannen un- derlägsen i fråga om initiativ och själv- ständighet. "
Ehuru denna anklagelse a r inlindad i ett " det torde kunna sägasa, har man rätt att fordra, att en sådan beskyllning icke framkastas utan något ' som.
helst.
bevis.
Deputeradeförsam- lingen gör emellertid icke ens ett försök att bevisa sitt påstående.
Kan det på det hela taget presteras några bevis för kvinnans underlägsenhet i matematik och grammatik, eller äro dessa ämnen valda för att ge påstaendet ett sken av vederhäftighet?
Att laroverkslärarna ' upprätthålla vissa fordringar på resultat i studiernau, därom vittnar det stora antalet lärjungar, som varje termin underkännas vid läro- verken, ett allmänt kant faktum, ny- ligen bjärt belyst i ett föredrag i Peda- gogiska sällskapet i Stockholm av lektor Enar Sahlin.
Lika kant ä r det faktum, att det på vissa håll ä r privatlärares arbete, som utgör förutsättningen för upprätthållandet av dessa fordringar.
Att arbetssättet vid flickskolorna a r ett annat torde icke vara att rakna uteslutande till deras nackdel.
Gent emot påståendet att kvinnan aven på undervisningens område a r mannen underlägsen i fråga om initiativ och självständighet skulle man, om be- visningsskyldigheten lige hos den an- klagade, tryggt kunna peka på den svenska flickskolan.
H u r mycken ini- tiativförmåga och hur mycket självstan- dighet vittna icke de många av kvinnor grundade och ledda stora läroverken om, vart och ett med sin individuella prägel?
Och har månne deputeradeför- samlingen tagit någon som helst känne- dom om det arbete, som i demsvenska skolvärlden nedlagts av lärarinnor bland annat genom utgivande av läroböcker för vinnande av lämpliga metoder?
Borde icke deputeradeförsamlingen ha avhållits från ett nedsättande generali- serande omdöme om kvinnans initiativ på det pedagogiska området inför exem- pelvis det faktum, att det var en kvinna, som i början på 1880-talet genom sin skrift " Realism i undervisningenu åstad- kom en fullständig nydaning på under- visningens område?
Deputeradeförsamlingen gör slu t- ligen följande uttalande: " Synnerligen anmärkningsvärt och för bedömandet av föreliggande fråga upplysande är, att sistnämnda undervisningsanstalter dock nastan uteslutande hava manliga lärare.
Så länge de icke se med sin fördel ' förenligt att använda kvinnlig lärarkraft, kan det icke vara lämpligt att för kvinnan öppna d e manliga gym- nasierna. "
Gent emot det sålunda anförda m 5 först framhållas, att talet o.m att ifråga- varande läroanstalter skulle ha nastan uteslutande manliga lärare ä r en över- drift.
Enligt katalogen för läsåret 19 12 - 19 13 undervisade vid 10 flickgym- nasier sammanlagt 47 lärarinnor, vid 7 samskolor undervisade 27 lärarin- nor på gymnasiet.
Tillgängen på aka- demiskt bildade lärarinnor ä r emellertid icke så stor, att den skulle kunna fylla privatläroverkens behov.
Då lektorat och adjunkturer icke stå öppna för kvinnor, ha helt naturligt endast ett fåtal kvinnor förvärvat sig lektors- eller adjunktskompetens.
Av ekonomiska skäl
H E R T H A äro de privata gymnasierna för övrigt väsentligen hänvisade till timlärarsystem, då de icke äro i stånd att på ett till- fresställande satt ordna Iöne- och pen- sionsFörhållanden för lärarinnor med akademisk utbildning.
Att från den nu- varande propo ' rtionen mellan manliga och kvinnliga lärare vid de kvinnliga gym- nasierna sluta sig till att dessa icke skulle ' anse det Önskvärt att ' i större utsträckning kunna begagna sig av kvinn- liga lärare a r icke möjligt för den, som känner dessa skolors arbetsvillkor.
Är deputeradeförsamlingens utlåtan- de ett ' uttryck för uppfattningen inom läroverkslärarkåren, så måtte denna kår.
73 leva i en bedrövlig isolering från andra: skolarter, en isolering.
som inte torde vara lycklig för arbetet inom larover- ken.
Så pass öppna ögon skulle .man likväl kunna krava av denna ' kår, att.
den kunde se och erkänna det arbete, som den svenska flickskolans ' lararin- n o r - och detta under mycketlyngande förhållanden - nedlagt på den svenska kvinnobildningen.
Den.
kår, som genom sitt arbete och sin offervillighet fört.
den svenska flickskolan till den stånds punkt den nu intar, har ratt att för sitt arbete krava e n, aktning, ' som kom- mer till och med ' ' konkurrensfruktan att avhålla sig från sårande uttalanden .. Internationella Kvinnoförbundets kommittéer.
v ad beträffar det arbete, som av det ' Internationella Kvinnoförbundet ut- föres, erkänner man mer och mer, att detta arbetes tyngdpunkt ligger hos de internationella permanenta kommittéerna och att resultatet av arbetet i väsentlig grad ä r beroende på dessa kommittéers sammansättning och arbetssätt.
Art er- hålla en planmässig och till målet fö- rande organisation av dessa kommittéer ar därför i hög grad nödvändigt, liksom att få för arbetet val kvalificerade per- soner, både såsom ordförande och före- trädande de olika länderna inom kom- mittéerna.
. '
~ a ' d arbetssättet angår, har .man väl ännu icke lyckats finna fullt praktiska metoder, och det torde i detta avseende återstå åtskilligt, innan ett tillfredsstal- lande resultat kan anses vunnet.
I kom-.
mittéernas egenskap a v internationella organ ligger den första och största or- saken till svårigheten att vinna ett så- dant resultat.
Man måste nämligen komma ihåg, att varje ' kommitté har sina ledamöter spridda över.
hela jord- ' klotet och att större delen av ' arbetet måste ske genom korrespondens.
De fåtaliga kommittésammanträdena äga rum vid exekutivmötena, vanligen.
tvåa ' '.
under varje femårsperiod, samt vid fem- årsmötena, och vid dessa sammanträden ligger det ju i sakens natur, att alla län- der sällan eller aldrig äro på en gång företrädda.
Känslan av att mera praktiska arbets- metoder äro Önskvärda har emellertid föranlett e n revision av stadgarna, vilka i omarbetad form blevo förbundet före- lagda och av detsamma gillade och fast- ställda vid fem-årsmötet i Rom i ' maj 19 14..
Varje kommitté består av en ledamot från vart och ett till det Internationella Kvinnoförbundet anslutet nationalför- bund.
Dessa kommittéledamöter, som böra företräda gedigen sakkunskap och om möjligt behärska de trenne inom förbundet officiella språken, engelska, tyska och franska, hava.
att med upp- märksamhet följa de sociala företeelser och frågor, vilka höra till varje särskild kommittés intressesfär i respektive län- der, och däröver till kommittéordföran- den avgiva en årlig rapport.
Kommitté- ernas arbete bildar grundvalen för de resolutioner, som på.
femårsmötena an- tagas av generalförsamlingen.
Dessa re- solutioner kunna sålunda anses utgöra kommittéernas påvisbara arbetsresultat.
Kommittéerna äro numera tio till an- talet och kunna i avseende på sin be- tydelse uppdelas i sådana, som uteslu- tande äro ' att betrakta som organ för förbundets tillvaro såsom sådant, näm- ligen finanskommittén och presskom- mitten, samt i sådana, vilkas arbete ar inriktat på .lösningen av till förbundets verksamhet hörande frågor.
Hit höra kommitteerna för fred och skiljedom, för lagar rörande kvinnans rättsliga ställ- ning, för politisk rösträtt för kvinnor, för lika moral och bekämpandet av handeln med kvinnor, för allmän hälso- vård, för uppfostran, för in- och ut- vandring samt för kvinnliga yrken.
Vad finanskommittén beträffar, er- bjuder dennas verksamhet föga av all- mänt intresse, enär kommittén.
uteslu- tande ar att betrakta som förbundets kassaförvaltning.
Arbetet ä r emellertid utan tvivel förenat med ganska stora svårigheter, då för det Internationella Kvinnoförbundet, liksom för de flesta andra sammanslutningar, den ekono- miska frågan ä r brännande och i viss mån även normerande för verksam- heten.
Presskommitténs uppgift är att vara ett förmedlande organ mellan det inter- nationella Förbundet och världspressen, och det åligger kommittens ledamöter att i de olika länderna- sprida kunskap om förbundets verksamhet och strävan- den samt att i pressen arbeta för dess.
idéers genomförande.
Fredsiden har alltid omhuldats av det Internationella Kvinnoförbundet, som upptog arbetet för fred och skiljedom såsom sin första propagandaverksamhet genom tillsättandet av en internationell kommitté i London 1899.
Varmhjärtade idealister i världens alla länder hava med livligaste intresse arbetat för ge- nomförandet av den i sig själv onek- ligen sköna fredstanken, och förbundet skulle med glädje hava hälsat förkun- nelsen om en tredje världskonferens i Haag, avsedd att äga rum å r 1915.
När man går igenom kommitteordfö- randens rapport om verksamheten un- der de senaste fem åren, är det ganska anmärkningsvärt att finna, att från de
H E R ' T H A flesta länder konstateras ett framåtgå- ende av fredsarbetet och att tonen over- allt ' är hoppfull.
Ett undantag härifrån utgör dock uttalandet av den tyska kom- mittéledamoten, som rent ut säger, att fredsarbetet hämmas genom ständigt hopade hinder, framsprungna ur den för handen varande situationen.
Säkerligen är det ganska nedslående för alla dessa fredsarbetare att nödgas konstatera bräckligheten hos fredsidén, vars mest praktiska ' avläggare - skilje- doms- och förmedlingsinstitutionen - icke haft någon som helst möjlighet att avvärja de fasor, som nu övergå värl- den under formen av det väldigaste krig, som någonsin utkämpats.
I anslutning till kommitténs uttalanden antog emellertid generalförsamlingen vid fem-årsmötet i Rom, utan aning om det snart utbrytande världskriget, en re- solution, däri den förhoppningen ut- tryckes, att de olika staternas regeringar .måtte genom internationella fördrag er- känna sin förpliktelse att i stridsfrågor, av vad slag det vara må, ingå på för- handling om förmedling.
Likaså beslöt förbundet, ' som djupt upprörts av det övervåld, som i krigstider drabbar kvin- nor tvärt emot alla.
internationella före- skrifter, att hänvända sig till nästa Haag- konferens för att få utrönt möjligheten av införandet av mer genomgripande internationella, lagbestämmelser i syfte att effektivt förhindra våldsåtgärder mot kvinnor under krig.
Arbetet.
för kvinnans politiska röst- rätt har sitt säkra stöd i det Interna- .tionella Kvinnoförbundet, som anser att röstsedeln i kvinnans hand, rätt brukad, skulle mäktigt bidraga till lösnin ' gen av,. '
75 dess programs ' allmanmänskliga frågor.
Rösträttskommittén tillsattes å r 1 904 i Berlin.
Tillvaron av denna kommitté inom förbundet bevisar, att detta såsom enhet understödjer den rörelse, för v i l ~ ken sagda kommitté a r ett uttryck.
I.
förbundets stadgar ä r nämligen fastställt, att alla beslut om nya arbetsomrhden måste antagas enhälligt, utan opposition från något - nationalförbund, och enhäl- ligt beslöts också tillsättandet av detta arbetsdepartement, som under många å r haft till ordförande den geniala Re- verend Anna Howard Shaw, bekant för Stockholm från såväl rösträttskongres- sen som .Internationella Kvinnoförbun- dets exekutivmöte sommaren.
och hös- ten 191 1.
Internationella Kvinnoförbundet for- drar icke, att nationalförbunden skola .driva propaganda ' i viss riktning.
Frå- gan huruvida aktiva, mått och steg böra tagas för att driva fram en sak han-.
skjutes helt och hållet till varje natio- nalförbunds eget avgörande.
Som vi veta har Svenska Kvinnornas National- förbund ställt sig utanför agitationen för politisk rösträtt för kvinnor, om också flertalet av de anslutna föreningarnas medlemmar äro varma anhängare av denna sak.
Inom Internationella Kvinnoförbun- det göras ofta uttalanden om svårighe- ten, för att icke saga omöjligheten att nå vissa mål i det humanitära och so- ciala arbete, som förbundet bedriver, så länge kvinnorna sakna ratt att såsom politiska medborgare deltaga i statslivet.
Att emellertid Internationella Kvinno- förbundet icke kan betraktas som en för den kvinnliga rösträttens genomförande i ',
.. egentlig mening stridande och agiterande organisation ar, i trots av förbundets livliga intresse för saken, ett faktum, vilket också framhålles av kommitté- .ordföranden i en av hennes rapporter.
Den åsikten är aven allmänt utbredd bland d e anslutna nationalförbunden, att så fort kraftiga organisationer finnas, vilka sysselsätta sig med en enda frågas genomdrivande, såsom förhållandet ju i hög grad a r beträffande kvinnans po- litiska.
rösträtt, kunna national förbunden praktiskt taget icke uträtta mycket mer an att i viss mån uppträda stödjande i ett sådant ar.bete.
.
Förbundets lagkommitté har energiskt verkat för att få till stånd lagar, som främja kvinnors och barns intressen, då bristen på dylika lagar bereder kvin- norna kännbara svårigheter.
De under årens.
lopp till kommittén ingångna rap- porterna bevisa .nogsamt behovet av lagar, som garantera den gifta- kvinnans rättsliga ställning och äganderätt, och kommittén har icke underlåtit att fram- hålla önskvärdheten av att nationalför- bunden söka så vitt möjligt verka för dylika lagar i de länder, dar kvin- nans rättsliga ställning icke kan anses tryggad.
En av kommittéerna har till uppgift att bekämpa handeln .med kvinnor och att arbeta för målet lika moral för män som för kvinnor.
Andra därmed .sam- manhängande frågor, som ligga denna kommitté om hjärtat, äro om minder- årigas anställande i tjänst och platsan- skaffningsbyråernas stallande under.
kon- troll .på .grundvalen av internationell lagstiftning, omsorgen om emigrerande unga flickor samt arbetet för undertryc- kande av den av staten legaliserade prostitutionen.
Föratt lämna ett exempel på hurarbetet inom kommittén bedrivits kan har näm- nas, att dess ordförande, den energiska m:me Avril de S:te Croix, till sin kom- mittés ledamöter utsänt ett frågoformu- lär av följande lydelse: k o Vilka slag av platsanskaffningsbyråer finnas i edert land?
2:o Vilka lagar, föreskrifter eller polisförordningar reglera dessa byråers verksam het?
3:o Efterlevas dessa lagar?
4:o 1 så fall, iro de tillräckligt effek- tiva?
5:o Vilka slag av fara för indivi- derna uppstå, om lagarna ej efterlevas?
6:o Anser ni förhållandena tillfredsstal- lande, eller konstaterar ni, att missbruk förefinnas?
7:o Vilka förändringar an- ser ni nödvändiga?
Av de svar, som ingått, finner man, att de missförhållanden, som på sina ha11 kunna konstateras, mindre äro att hänföra till obefintligheten av lagbestam- melser rörande byråernas verksamhet an till bristen på lydnad för sådana lag- bestämmelser.
Dock galler detta i re- geln icke .de kommunala platsanskaff- ningsbyråerna, vilka i allmänhet fungera tillfredsställande.
.
På grund av vunna erfarenheter har kommittén ansett sig böra förorda en skarpt kontroll över alla- byråer, syn- nerligast de som förmedla platser för unga kvinnor i främmande länder, och kommittén påvisar därjämte önskvärd- heten av internationella lagbestämmel- ser med avseende på platsanskaffnings- byråernas verksamhet.
Kommittén för allmän hälsovård har, sysselsatt sig med utgivande av en bok om tuberkulosens bekampande, Pre-
H E R T H A vention.
.of Tuberculosis and how it can b e affected by the Care and Isolation of Advanced Casesu, vilken genom Svenska Kvinnornas Nationalförbund står intres- serade till buds.
Kommitten har jämväl under d e senaste åren intresserat sig: för moderskapsförsäkringen samt för- .anstaltat en enquete.
rörande sjukdomar och .deras orsaker i allmänhet .., Kommittén för uppfostran har .allt- sedan dess.
tillkomst vid femårsrnötet i Toronto 1909 st-Att under den .kända skottska pedagogen mrs Ogilvie Gor- dons.
ledning.
Som undervisningsväsen- det i de olika länderna ä r väsentligen olika ordnat, uppdrogs åt kommitténs medlemmar, för att underlätta samar- betet dem.
emellan,.
att lämna.
en redo- görelse För undervisningens organisation .i de respektive ' landen.
Dessa redogö- relser hava utkommit i tryck och före- ligga i en broschyr " N a t i o n a l s y ~ s e t m s of Education!, som genom .Svenska Kvinnornas ~ationalförbund kan.
till- handahållas intresserade.
.
Den ' första fråga, som av kommittén upptogs till b.ehandling, var den om pupplysningsbyr.tier förg8ssar.och f l i c k o r e f t e r sluta ' d s k o l g h n g " (In- formationbureaux for boys and girls after leaving school).
Som bekant har mrs Gordon i sitt hemland .nedlagt ett för- tjänstfullt .och framgångsrikt arbete på denna frågas lösning.
I sammanhang med exekutivmötet i Stockholm 191 1 anordnades ett offentligt .möte, där mrs Gordon och represehtanter För andra land uttalade sig o m.
principerna för .inrättandet av upplysningsbyråer och betydelsen.
av desamma.
.
.
Så länge kommitténs intresse kon- ' 7-7.
-.
.
centrerade sig på denna fråga, har ' för - d e olika sammankomsterna med dess ledamöter .infordrats rapporter rörande yrkesskolor och de därmed förbundna upplysningsbyråerna, och i många land ha goda resultat uppnåtts.
till .följd av nationalförbundens arbete;.
På exekutivmötet i Haag 1913 beslöt kommittén .att till behandling upptaga en.
n y fråga, nämligen M i n d e r å r iga s brottslighet, dess.
orsaker samt: medlen att bekämpa desamma ".
Resultatet av de respektive kommittb ledamöternas.
undersökningar m e d, av- seende på denna fråga framlades vid kommittens sammankomst .i samman-, hang med fem-årsmötet ' i Rom sistlidne maj och äro samlade i tryck i ett.litet.
., häfte, u ~ G i e n i i e D c l i n q u e n c i, i.ts.
C a u s e s a n d Me.thods.of P.reven.tion and- C o r r e c t i o n u, s o m liksom övriga.
skrifter genom.
Svenska.
Kvinnornas.
Nationalförbund står.
intresserade till buds.
.
Annu ' en fråga, som upptagits på upp-.
.
fos~ringskommitténs program; har.
rört.
undervisningen i skolorna i ämnet sexuell hygien och hälsolära.
.
Under de fem Ar .ovannämnda kom- mitté existerat, har arbetet inom den.-.
.
samma vant ganska ' livaktigt och vitt- nat om stort intresse från medlemmarnas sida och för att framgent söka vidmakt- hålla detta intresse beslöts vid kommit- téns.
sammanträde i Rom att till ord- föranden skulle insandas.
meddelanden om alTa.
nya pedagogiska strömningar inom.
de olika länderna, oavsett om dessa berörde den fråga, som För när- varande-upptagits på kommitténs arbets- program eller- .ej.
.
. '
'
.
, Ernigrationskommitténs a r b e t e sam- manfaller i mångt och mycket med kommitténs för bekämpande av handeln med kvinnor, då bådas huvudintressen mötas i vården ' om unga kvinnor.
Även här har tillämpats samma arbetsmetod med frågeformulärs utsändande till kom- mittéledamöterna, som förut omnämnts.
Denna kommittés arbete ä r naturligtvis mest .livaktigt i de länder, där stor ut- vandring äger rum.
.
Intressanta redogörelser från sådana länder angående de åtgärder, som vid- jagas för att bistå unga kvinnliga emi- granter, visa ett utomordentligt väl- organiserat hjälparbete, som ä r i stånd att genom sina vitt utsträckta förbindel- ser lämna dessa unga kvinnor ett ganska effektivt skydd.
Många ångbåtsbolag,.
som befordra emigranter, hava å sina båtar s. k.
" ship matronsu anställda, med uppgift att bistå unga emigranter.
Kommittén har, i samförstånd med kommittén för bekämpande av handeln med kvinnor, framställt yrkande.
om anställande av sådana " ship matronsu.
p å alla emi- grantångare med uppdrag att övervaka och bistå unga flickor.
Dessa " ship matronsu böra om möjligt hava rekom- mendation av föreningar, intresserade för vården av unga kvinnor, och icke utses av ingbåtsbolagen, d å.
det icke kan antagas, att eljest tillräcklig garanti finnes för lämpliga personers anställande.
Vidare framhåller kommittén önskvärd- heten av att upplysningsbyråer inrättas och instruktionskurser anordnas för att giva utvandrarna tillfälle att på förhand sätta sig iii i det lands förhållanden, till vilket de ämna emigrera. '
- ' upprättandet a v en ny kommitté be- slöts förlidet år i Rom på förslag av det franska nationalförbundet, nämligen en kommitté för kvinnliga yrken.
Denna kommitté erhöll den kända tyska na- tionalekonomen Frau Dr Altmann-Gott- heiner till ordförande.
Av vad här i korthet nämnts finner man, att det Internationella Kvinnoför- bundets intressesfär omfattar m h g a av mansklighetens livsfrågor och ' dess ar- betsFalt a r större an nägon annan in- ternationell sammanslutnings.
Redan däri figga stora vanskligheter för er- nåendet av påvisbara praktiska resultat, som stå i rimligt förhållande till all den kraft, den tid och de penningar, som an- vändas i detta internationella arbete.
Den ideella innebörden av de tankar, som ligga till grund för det Internatio- nella Kvinn0,förbundets verksamhet, ä r obestridligen värd det varmaste erkän- nande, men dess omsättande i prak- tiken stöter på många och stora svå- righeter på grund av d e olika ländernas lagar och samhällsförhållanden, de olika nationaliteternas uppfattiiing och anpass- ningsmöjligheter, d e många olika språ- ken m. m., och dessa svårigheter trädde just i dagen vid ett möte som det i Rom.
Emellertid får man trösta sig med att om de mål Internationella ' Kvinnoför- bundet uppställt som sina på .denna väg ej helt kunna nås, har dock det inter- nationella samarbetet sin stora betydelse genom den personliga kontakten mellan kvinnor av skilda nationaliteter, vilka mötas i gemensamma intressen för mansklighetens val.
Man har trott sig finna, att det Inter- nationella Kvinnoförbundets verksam-
het mäktigt bidragit.
att nedbryta för-, kassorna (i a p d 191 4 uppgåen.de.
till.
domar och ' underlätta förståelsen mellan ett antal av $6 med ' 13 1,l.
13 medlem- ' olika raser och trosbekännelser samt mar).
Inspektören har att hålla ett - år- ligt möte med samtliga kassors full- ' att göra de olika ländernas och världs: mäktige, av ' vilka flera äro kvinnor.
Vid delarnas arbetande kvinnor ' bekanta med detta möte väljes en arbetslöshetsnämnd; de sociala och humanitära förhållanden, vilken utvidgas med två av Folketinget och två av - Landstinget valda - medlem-8.
till vilkas förbättring mäktiga impulser kunna givas just genom den personliga mar.
I denna nämnd är arbetslöshets- inspektören ordförande.
. '
I sitt dagliga kontakten - mellan ' kvinnor av olika na- arbete har inspektören under sig eri tionaliteter.
fast personal av en.
sekreterare, som De krigiska förvecklingar, som nu skall äga statsvetenskaplig utbildning; råda ' i världen, komma dock utan tvivel samt: två kontorsbiträden.
.
Inte heller i Danmark löses .emellertid att förorsaka stort avbräck i det: 1nter- frågan om kvinnors tillträde till stats- nationella a vinn oför bundets arbete, och tjänster utan strid.
Tidningen " Köben- ' det återstår att se, om förbundet äger havn " har ' i en artikel ' med rubriken: nog inre kraft att ' efter krigets upphös - a En ' opsigtsvakkende Udnavnelseu för-, rande kunna göra gällande sitt mottos klarat, att .fröken Blacks utnämning till.
sköna ord - " Allt det I viljen män- denna post ä r ett överskridande av " den ' naturlige Begraensningu, tidningen ä r niskorna skola göra eder, det gören I annars, för, all del, med om att kvinn0.r ock dem " - och framgångsrikt mot- få beklada ' ämbeten, " hvortil deres Vi: arbeta det giödande nationalhat.
som för d e n og Evner gör dem kvalificerede " ~!!
visso långa tidei framåt kommer att stå Tidningens anfall på fröken Black i hindrande i vägen för ett fortsatt inter- hennes egenskap av ' att vara kvinna - hennes fackmässiga ': och vetenskapliga nationellt samarbete.
kvalifikationer har den icke kunnat: ELISABETH F R ~ L I C H ifrågasätta - - bottnar emellertid tydligt.
nog i förafgelsen över - att den stallning ' fröken Black kallats till " rangerer med.
en Kontorchefpost i Indenrigsmini- f. '
' a ' -. '
U I dansk statstjänst.
C and.
mag. Clara Black, Köpenhamn, har .genom kunglig utnämning kal- Glimtar utifrån.
lats att beklada befattningen som arbets- löshetsinspektör, det första statsämbete Kvinnornas intrang 4 barnavarden.
Krigs- som öppnats för dansk kvinna.
Fröken censuren i Tornei har älskvärt befordrat över, - Black har under en, följd a.v ' år tjänst- gränsen.
ett till Hertha adresserat urklipp ur.
gjort under den förutvarande arbetslös- Hufvudstadsbladet, som försäkrar oss, att den hetsinspektören, efter lagrevisionen av gamle Adam lever och har hälsan även där den 8 april 19 14 med ministeriell utnämning nya Eva har vunnit officiellt tillstind att existera. '
såsom hans sekreterare.
Redan förliden.
var yttrade folkskoleöverinspek- Arbetslöshetsinspektörens arbete be- torn Rauhamaa bekymmer över det " oproportio- står i att ha uppsyn.
över de av staten nerligt stora! '
' antalet kvinnliga .lärarkrafters vid: erkända och understödda arbetslöshets- Vasa stads .folkskolor, och vinken upptogs tack '.
.
.
80 - -.
H E R T H A samt av Vasa-Posten (redigerad av en folkskol- lärare), vilken med ett omutligt skarpsinne, som borde inbringa den en lyckönskningsadress frin svenska laroverkslärarnas riksförbund, suggere- rade ett logiskt samband .mella.n de p!
orten förekommande ungdomliga tjuvligorna och den kvinnliga undervisningen.
Om tidningen kon- sekvent fullföljer detta intressanta uppslag, bör den komma fram till frigan: skulle världskriget ha brutit ut, om ungdomens fostran helt och hillet hade legat i fasta maskulina händer?
Detta problem förtjänar i sanning det djupaste !vervagande.
Nlgra av lärarinnorna i Vasa tröttnade slut- !igen p i sin kollegas kampanj och vände sig förra minaden i en skrivelse till överinspektorn med anhillan, att han o-ntligt mitte precisera sin stallning.
Detta har han tämligen utförligt och nara nog otvetydigt sökt göra, utom just i frigan om pojkligorna, vars framdragande i detta sammanhang han " allmänt taget " anser innebära yen svir, oförtjänt kränkning av kvinnan sisom pedagog och människa!
', ehuru det kanske " i undantagsfall " (möjligen just i Vasa?)
har nigot berättigande.
Utom p i denna suddigt överhalkade punkt ar hr Raumahaa som sagt fullkomligt klar, saklig och logisk.
Faran för " lärarkirens förkvinnli- gande " betraktar han, stödd p i siffror, som Överhängande och förutser i en snar framtid restriktiva itgarder.
Goda mönster finnas att tillgi flerstädes i utlandet, dar " man med lag- bestämmelser försökt hindra kvinnorna frin att i folkskolan f i övertaget.
S i stipulerades i Badens skolförordningar, att lärarinnornas antal finge utgöra endast 10 proc.
av hela antalet lärare och lärarinnor, varjämte bestämdes att d e finge undervisa enbart p i de 4 lägsta Ars- afdelningarna.
Dylika bestämmelser ingi i fiera andra staters skolförordningar.
Men det oaktat rycka kvinnorna överallt framit.
I kantonen Zurich t. ex. utgjorde lärarinnorna är 1898 11,2 proc.
av hela antalet, men 1907 19,3 proc. "
...
Det ser ut, s o m om de badensiska proportio- ' nerna föresvävade hr Raumahaa som idealet, och han vet nog nigon logisk lönnging, som förbinder det med hans livligt bifall varda grund- sats,.att " sisom i hemmen, namligen i de goda hemmen, böra ocksi i de goda skolorna man ---- P.
- - - och kvinna i j ä m l i k s t a l l n i n g handleda det vaxande slaktet ".
Man vet namligen inte hur överinspektorn tanker sig goda hem: det kan ju vara sidana, där barnen itnjuta en mamma och nio pappor, alla jämställda.
Förenta staterna erbjuda ett problem, som hr Raumahaa i slutet av skrivelsen finner sig tvungen att med lätt hand vidröra.
1 detta olyck- liga lands folkskola rider " fullständigt kvinno- regemente.
D o c k s k a l l s y n n e r l i g t m e n e j h ä r a v h a v a f ö r a n l e t t s, beroende detta enligt uppgift av kvinnans sociala ställning, den man- liga ungdomens ridderlighet samt säregna ameri- kanska samhällsförhillanden " (vilka?).
För Fin- land, som saknar alla nämnda förutsättningar, kan naturligtvis härav ingen slutsats dragas, men den flyktiga sysselsättningen med Amerikas peda- gogiska kvinnoregemente har i alla fall hunnit kontaminera hr Raurnahaas tankeglng till den grad, att han lika överraskande som chevalereskt avrundar sin skrivelse med pistlendet att " man- lig m e d v e r k a n vid uppfostran.och undervisning miste k o m p l e t t e r a d e n kvinnliga ledningen. "
Har ha vi .världen upp- och nedvänd p i ett satt som vi varken drömma eller önska: kvin- norna över lag chefer och mannen assistenter.
En övad psykolog urskiljer lätt i detta akt- styckes böljesvall av meningar, farhigor och hotelser ' upphovsmannens grundstämning, men Finlands lärarinnor ha i varje fall skal att fort- satta korrespondensen och försöka utpressa ett besked om hur hr folkskoleöverinspektorn egent- ligen vill ha det.
Ett störtat ideal.
I Tyska riket finns en mänskotyp, som just nu för första gingen i sin mingsekelgamla tillvaro har en dilig press.
Det ar ingen ringare an den världsbekanta " deutsche Hausfrau '.
Det stränga prov, som nu övergir henne, tycks hon icke bestå.
1 sin offentliga verksamhet ar hon storartad: hon brinner för fosterlandet, hon arbetar i hjälp- kommittéer, hon bespisar nödlidande, hon skic- kar Liebesgaben till fronterna, hon stoppar slan- tar i alla insamlingssparbössor, hon stickar, stickar, stickar i t " de faltgria ", hon ~ f i a utan r klagoljud make och söner p i det blodiga altaret.
men - s i n m a t h ä l l n i n g a n d r a r h o n i n te.
Halt där!
1 köket, privatlivets allraheligaste, til
H E R T H A hon icke intrång.
Ingen kan djupare än hon vörda ' regeringen som en gudomlig, ofelbar och outgrundlig makt, men m i den vara s i god och l i t a bli .att lägga sig i hennes potatiskokning.
hennes frukostbrod och hennes smörkonsum-; tian.
Ar d i inte hemmet " kvinnans sfär " nu längre?
Vill man beröva henne hennes enda legitima verkningskrets?
Det ar ovisst; om hon tanker så rebelliska - tankar; sannolikt tanker hon i detta hänseende just ingenting alls utan lunkar p i i sin vördade: slentrian, trofast fyllande mitten av det ideal: skalder, predikanter, pedagoger och den, all- männa kalkborgarmeningen sjungit in i hennes .öra.
I själva verket vilar skulden till ringa del .pi henne själv.
De som makten och ansvaret .hava skörda vad de sitt.
Det ar inte mittligt .orimligt, när man begär, att varelser, som med stränghet och smicker hållits innestängda i .en perspektivlös familjeegoism, vid plötslig pifordran: skola kanna sig som kuggar i statsmaskineriet .och handha sina hushill under riksfinansiellt.
.ansvar.
Emellertid understödes regeringen med yttersta .energi av kvinnorörelsen.
Dar ' förstir man vad .det galler.
I dessa kretsar vet man att förverk;, liga den i de flestas mun fullkomligt tomma frasen om " hem ' men som statens grundval ".
" Nationaler Frauendienst " för en outtröttlig .upplysningskampanj med föredrag, flygskrifter .och larokurser, som val srniningom skola verka e n ' smula, " Frauenkapitalcc eggar, bannar, ber .och föreläser nationalekonomi.
Enligt vir me- ning ar man val skarp mot, den arma husmo- .dem, som ännu i gir var Idealet, men man har nog inte tid att.
väcka henne sakta; var dag av födoämnesödsling betyder, en nationalförlust i d e n " slutna handelsstat " Tyskland har förvand- lats till.
Röstrattsbutiken ' i New York har i sitt fön- .ster utställt en sinnrik apparat, som ' kunde .vara värdefull att beskida för bide tyska hus- mödrar och andra.
Det a r tvi miniatyrbyggnader uppställda mittemot varandra, den ena ett privat- hem, den andra ett rådhus, och mellan dem löpa en massa tradar, som grafiskt askadlig- .göra sammanhanget mellan allt som försiggir: i.det ena och det andra huset.
I Osterrike hade kanske denna modell icke, ' s i stor mission att fylla som p i andra hill.
Olidliga dyrtidsförhillanden kallade ' där för nigra i r s e d a n till livs f ' Reich6organi.sation der Haus- frauen Österreichsc ' (förkortat R o h ö), som har tagit starkt uppsving och som ' vid krigets ut- brott genast var färdig att p i ett briljant och sakförstindigt satt stalla sig i spetsen för den.
.
.
kvinnliga krigsaktiviteten. '
Dygden kvinnligt monopol.
Ett l h g t krig s e vira utländska vänner fram emot med resig- nerade men allt mörkare blickar.
Denna utsikt, i sig själv.
si oangenäm, draim därtill med sig ' omedelbara foljder av ledsam art. Om Tysk- land miste dra in p&amp;.
maten, s i tycks England nödgas hilla p i styvrarna.
Sjuksköterskorna vid fronten, som ursprungligen hade tvi guineas i.
veckan, ha fatt sin avlöning nedsatt till hälften.
vederbörande anse nämligen, att " patriotiska k i n n o r borde vara villiga att göra krigstjänst.
för minimilön ".
Det bör markas, att sköterskor vid f r o n t e n äro utsatta för iveikan till liv och lem ungefär som soldater.
Vi hörde nyss om en nittonirig miss Bell, som under sitt arbete.
fick bagge benen krossade av en granat.
T h e C o m m o n C a u s e brännmärker den nya indrag- ningen som.
den lumpnaste av alla med krigs- väsendet sammanhängande besparingar. '
.Det ar gott att ha e n manskoklass till hands, p i vilken man kan utöva de ekonomiska och moraliska krav tidens allvar ställer.
Dryckenskapen bland engelska soldaierna väckte snart efter krigsutbrottet djupa och högst berättigade farhågor.
Nigot miste göras.
Vad var di.
naturligare än att ' inskränka spritserveringen - f ö r k v i n n o r!
S i .har skett, och förmodligen ar allmänna opinio- nen lugnad; suffragisterna däremot kan ingen bluff lura eller tysta; Deras tidningar ha i mina- der med anglosaxisk seghet kommenterat och bekämpat denna åtgärd, som utom sin kostliga komik har ett par ytterst farliga sidor: försöket att exponera kvinnorna som Englands egentliga fyllbultar och införandet av den sexuella dubbel- moralen aven p i detta område (har föreligger ett starkt syskontycke med prostitutionsregle-.
mentering).
.
I januari hölls p i Trafalgar Square ett mass- protestmöte, ' arrangerat av flera röstrattsföre- v.
.
.
.
ningar, med anledning av nämnda itgard och andra i samma stil, och den antagna ' resolutionen överlämnades tjll krigsdepartementet av en deputation, som genom Nina Boyle frigade varför icke inskränkningen av spritservering, i och för sig mycket önskvärd, utsträcktes till manliga individer.
Härpi svarades, att detta kunde inte g i för sig,.
ty da skulle det bli e t t s t o r t h a l l o (" a g r e a t o u t c ry ").
Detta är si naivt och sh förtjusande, att vi icke vilja störa intrycket genom reflexioner. '
Andlig jordbävning.
FrAn Italien komma ledsamma nyheter, som ännu en girig erinra oss om att de romanska kvinnorna höra till kvinnorörelsens eftertrupp.
20 dec.
bildades i Rom e n Nationell kvinnokommitté som har till syfte att verka för Italiens inryckande i kriget, naturligtvis pH ententens sida.
Ett eldigt mani- fest, publicerat i I1 Seco10 4 jan., framställer knappast som önskemil, snarare som beslut och visshet, att Italien skall draga sitt ärorika svärd för frihet och rätt, för de demokratiska ideal, för vilka Ryssland, Serbien, Japan, Monte- negro, England och Frankrike ge sitt blod.
I Italien är det nämligen radikalerna som i opposition mot regeringen halla krigslusten.
flammande (det finns besynnerliga kombinationer) .. Bland manifestets tre undertecknare ses dem välkända juristen professor Teresa Labriola.
7 En interiör från Jenny Lind-@oldsch idts hem .. rån den dag Jenny Lind gav den unge pianisten Otto Goldschmidt sin hand - d. v. s. från den 5 februari 1852 - var hennes enskilda liv som ett inom mångdubbla lås slutet rum, vartill ytterst få, och blott genom en sallsynt tillfällig- het någon av hennes landsman, lyckades erhålla nyckeln.
Den glimt därav, ' som den spejande och spörjande yttervärlden någon gång kunde uppsnappa, förmådde endast ofullständigt lyfta den med åren allt tätare slöja, vari den stora sångerskan visste insvepa privatmänniskan.
.
I en sak.
äro dock alla uppgifter sam- stämmiga, att Jenny Linds hemliv och äktenskap varit sallsynt lyckliga.
Och likväl ingick hon förbindelsen med den unge tysken, som räknade åtskilliga å r mindre ä n hon själv, utan några som helst illusioner att h a n för henne per- sonifierade den stora kärleken.
Nej, man har ett ojävaktigt vittnesbörd i brev till en svensk vän från henne själv, att hon helt nyktert och med " dödande av alla sina illusioneru beslutat sig för detta.
giftermål, då Goldschmidt, som hon noga lart känna i Amerika, visade sig vara den hyggligaste och mest finkänslige av.
" alla hon .kantu.
Varmed hon tydligen menar alla de många äktenskapskandi- dater hon haft att välja mellan.
- För övrigt betonar hon, som hon så ofta g ö r i både tal och skrift, att det var längtan efter ett stilla hemliv, som var den in- nersta drivfjädern till hennes beslut.
Hon var trött på kringflackande och konstnarskallets oro och nervspänning, hon ville slå sig till ro, och Otto Gold- schmidt var räddningsbåten, som förde in i den lugna hamnen.
Och aldrig synes hon ha ångrat sig.
Hennes egna uttalanden kunna härför framdragas som bevis samt deras, vilka lyckats få en blick inom hennes familje- livs förlåt.
Utan tvivel hade hon fatt den make, som bast passade för henne han- synsfull, eftergiven och med fiirmåga att anpassa sig efter hennes temperament,
HERTHA, vilket, som kant är, långt ifrån hörde till d e lättskotta.
Ja, även de mest entu- siastiska beundrare av Jenny Linds konst bland hennes samtida ha, då det gallt att .karakterisera hennes personlighet, ick.e kunnat undgå att understryka ' den brist på a l s k v ä r d h e t, som synnerligast.vid .tilltagande Alder präglade hennes um- gänge.
Hon imponerade, ingav vördnad som ett öfverlagset vasen men stöttedll-.
baka genom: sin otillgänglighet.
Desto dyrbarare a r därför för oss varje motsatt omdöme av dem, som kunnat tränga igenom den skorpa av köld, varmed hon, ofta av ren sjalvbe- varelsedrift, omgärdat sitt verkliga h järte- lag.
Detta var - hur ' tvivla därpå, då si minga av Jenny Linds handlinga ' r tala!
- varmt, älskande, trofast och av en minnesgodhet, som aldrig svek, " aven under de mest brokiga öden ?.
Hon var e n människa med många ansikten, och det .hon lat utomstiende se var sällan det som avspeglade hennes rätta jag.
Därför har ocksä bäde samtid och efter- värld förlorat sig i grubbel över Jenny Linds dubbelnatur, och klok darpi kan ingen sagas ha blivit.
Med suverän likgiltighet för den egna fördelen och för vad man kallar att fria till världens gunst och nåd har hon för ~ v r i g t strött omkring - sig.
av sitt hjärtas skatter.
Förnämiteter, ja krönta huvu- .den och, vad mer ar, sin tidsmest an- sedda konstkritici kunde hon avfärda .med en snävhet som gränsade till arro- gans, under det att hennes famn öpp- nades med obegränsad godhet för n i - gen ringa hjälp- och rhdsökande, som.
ingivit henne sympati.
Likväl hade hon levat s i pass länge ', ' 83.
i England.
att hennes uppfattning hade fått en anstrykning av den något kon- uventionella prägel, som karakteriserar.
det engelska familje- och samhallslivet.
Betecknande.
h.arför ar.
vad hon skriver till en ' gammal van i.
Stockholm angi-.
ende sin dotter Jennys giftermil.
Bre- vet a r daterat London 30 maj 1878.:.
a 1 dag 8 dagar till, d..
6 juni, s t i i min enda ' dotter brud.
Jag vet att.herr B. tanker pli mig den dagen och ger ' det unga paret sina förböner av gammal vänskap för mig.
Den unge mannens namn a r Raymond Maude.
Han a r 26, hon ' 21 i r gammal.
2:ne friska nobla naturer utan ringaste böjelse för ståt och prål.
Raymond a r av utmarkt~ (förnam),.
familj, ' så Jenny kommer i d,en första sociala position, adel, ren, activ, trofast, varm och pålitlig.
Hans familj a r uti märkt.
aktad, hans far en adel, kristen som blott lever - för andra, älskliga systar (.2:ne) och dito bröder.
Rikedom ' hava vi ingalunda strävat efter.
Kärleken emellan 2:ne hjärtan (och god familj) var oss huvudsaken, så s m i t t kommer.
det att börja - ' men det ar just vad vi önska.
Raymond: ar ivrig lantbru- kare och har ett litet.
ställe &amp; l / s l timmes, vag (dock järnväg) från oss - så hon a r mig nara gudilov '!
Efter sina förald- rars frånfälle.
(fadern - fastan ännu ungdomlig som en yngling, ar nara 80 år, men hoppar över soffor och stolar då det, galler) har Raymond tillräckligt att förvanta, åtminstone nog att leva ett stilla liv: på Iandet - och det a r det basta.
Jag har en ' förskräckelse for pen- gar.
H a r i England ser man så mycket elände till följd av d e c o l o s s a l a för- mögenheterna att man häpnar över man-.
niskors, mod att förslösa Herrens nide- gåvor.
Vi hade aldrig kunnat .önska en bättre, alskvärdare måg och a r han mig kar som vore han mitt eget barn.
Si.
Nu vet H r B. nog, Bed för dem; Bed för m i g.
att med mod och kraft- - * '.
kunna gå igenom den svåra persen att förlora l i v e t i huset?
.
H a r en liten interiör från fru Gold- schmidts hem, tagen under hennes sista år!
Den a r skisse~ad u r minnet av en svenska, för vilken de annars sa her- metiskt stängda portarna till det illustra konstnärshemmet varit öppnade utan digra förbehåll?
Ett introduktionsbrev från Adolf Lind- blads dotter hade åstadkommit under- verket; den unga brevbärerskans till- dragande väsen och medkänslan för den allt annat an avundsvärda lott denna .gick till mötes som " governess " i en engelsk högadlig familj synes från bör- jan stämt fru Goldschmidt välvilligt mot hennes landsmaninna.
Nog av, det a r endast ljusa intryck denna medfört från beröringen med den världsberörnda.
Hon skriver: Det var, då jag i juni 1881 kom till London för att söka min lycka bland: främmande, jag först lärde Kanna Jenny Lind.
Hon, bodde då i N:o l Morton Gardens, the Boltons, South Kensing- ton, i en tyst och behaglig del av denna förstad, som beboddes och ännu bebos av förmögna familjer, vilka ha råd att hålla sig med egen villa och stora rym- liga tomter, en liten planterad gård fram- för och en större trädgård bakom huvud- byggningen.
o v e r ingången till detta hus står nu vår berömda landshaninnas namn inristat med guldbokstäver på blå grund. '
Jenny P - Linds mig blev sedan stor jordägare.
Dottern ar nu änka och har trenne barn: Gwen- dolen, Victor och Charles.
Meddelarinnan, fröken Elisabeth Sandin, sedan länge bosatt i England, har haft godheten för undertecknads räkning nedskriva sina intryck av Jenny.
Linds hem och personlighet.
Försedd med brev från min avhållna moderliga van, fru Lotten von Feilitzen född Lindblad, och färska hälsningar från dennas hem Löfvingsborg, gjorde jag mitt inträde i villan N:o 1 Morton Gardens.
Tack vare dessa riekommen- dationer rente jag av fru Goldschmidt från början till slut en vanlighet och ett intresse, som jag ej kan påminna mig.
utan rörelse.
Hon ej blott tog del i allt som angick mig utan visade sig som " the friend in need who is a friend indeed ".
Ofta var jag inbjuden till söndags- lunchen och blev val förtrogen med det Goldschmidtska hemmet, dar allt var vackert, solitt, hemlikt, utan ringaste an- strängning att synas sä.
Mendelssohns porträtt, bildande pendang till Jenny Linds eget, båda i kroppsstorlek, i d e t utbyggda fönstret Jennys byst, vor0 d e enda föremal som talade om värdinnans ryktbarhet.
Själv antydde hon aldrig därpå.
Hela hennes vasen var så flard- fritt och naturligt, s i helstöpt och osökt, att man i hennes närhet glömde konst- närinnan för den nobla, starka person- ligheten.
Val minns jag, då jag såg henne Första gången.
Vi voro ensamma i hennes vackra salong med flygeln, de stora porträtten, porträttbysten, ett stort bord med böcker och blommor, några be- kväma stolar, en soffa etc.
Vi sutto nara fönstret och under några ögonblick, då mrs Goldschmidt såg ner, kunde jag noggrant iakttaga det på en gång kraft- fulla och kvinnligt behagliga ansiktet.
Må- handagrubblade hon över vad som månne skulle bli av den dar stackars ensamma sparven,, som förirrat sig till det främ- mande landet och som nu sökte huld och skydd hos henne.
De intressanta dragen skulle kanske förefallit mig nästan bistra, om de ej förmildrats av den rena, adla pannan.
Plötsligt såg hon upp och ansiktet upplystes af ett leende, förunderligt ljust och vackert.
Det var som om hemlig- heten av den tjusning hon utövat som
, ' konstnärinna som i en blixt uppenbarat - sig för mig.
Jag hörde henne aldrig sjunga, men jag fick en gång en aning om välljudet i hennes stamma och hennes rörelsers oförlikneliga behag.
Det var då jag såg henne leka med sina barnbarn.
De hade kommit för att besöka mormor; hon gömde sig bakom d e stora länstolarna och lekte titt-ut med dem.
Hennes rop, hennes skratt, det var musik!
Hennes satt att röra sig, då hon låtsade springa undan ' för de-små,vilken fulländad pla- stik, sann, naturlig, utan ett tecken till.
.
pose!
I bland efter lunchen om söndagarna brukade hon taga emot besök av sin van och blivande biograf, canonicus vid St. Paulskyrkan i London m r Scott Holland, vilken hon delgav erinringar ur sitt liv.
Vid.
dessa, tillfällen inbjöd mig m r Goldschmidt att komma upp i. hans studio en.
trappa upp, ett stort,.
vackert avlångt rum.
Dar hade .han också en flygel, och till minstora glädje brukade han spela.
för mig.
Det var ' en fin konstnärsnatur, därtill en god och älskvärd människa.
.
Men for att låta förstå, h u r mrs Gold- schmidt visade sig som " my friend in- deedu, måste jag saga ett par ord om mina egna öden.
Jag hamnade i en förnam engelsk Fa-.
milj, bosatt i Jrland.
Efter tvenne å r er- bjöd mig " Lady Carolinea, mina elevers mor, 8 0 pund i stallet för 60, om jag ville stanna ännu ett Ar.
Jng fann dock av åtskilliga skal, att jag haft nog av denna kondition.
Mrs Goldschmidt var mig då i både råd och dåd ett ovarder- ligt stöd, hjälpte mig att bryta mig loss och att finna en feriekondition hos van- ner till henne.
Dagen sedan jag rådgjort med henne om min uppsägning skrev hon till mig: " Jag sov icke hela natten för oro i tanken på att jag törhända bort råda Fröken att hallre uthärda en svår tid an att försatta sig i e n stallning av oviss-: het och d i s a p p o i n t m e n t.
Men - jag fann det en sorglig tanke att.
veta Frö- ken, e n s å ung och ensamstäende flicka,.
i händerna på en person, som blott tan- ker på sitt eget.,intresse.
MA vår H e r r e hjälpa oss att snart finnaenlämplig plats! "
Talar icke detta om samvetsgrannhet och ett varmt, hjärta!
H a r ännu .en liten biljett till samma landsmaninna från J e r h y Lind, karak-.
teristisk i all sin enkelhet f ö en ~ av sidorna i den märkliga kvinnans: vasen:.
Morton Gardens.
Febr.
9:de .. Min goda Fröken S.
Jag har aldrig någon av mina foto-.
grafier t i l l h a n d s emedan jag blott.
h ö g s t sällan ger bort dem.
Nar man a r gammal h a v a dessa så litet värde.
Jag vet val genom 40 års erfarenhet att d e " stilla i landet " varit och äro '.
ännu i dag mina obekanta vänner, och- som jag själv alltid var en av de.
" stilla i landetu, trots allt yttre väsende jag:.
förorsakade,.
var det val en dragnings- kraft från högre ort !.
Jag kan beställa en p h o t o och sanda '.
.
den till Fröken S: med hälsningar till minVobekante van W., som jag ej ogärna sander detta bevis på min tack för gam- mal hugkomst - synnerligast som han a r " tillbakadragen.
och anspråkslösu.
Dock - d.
13 den.
a r det o m ö j l i g t -: men det brådskar ju ej.
Min man a r till halsa ock mycket bättre.
Nar en söndag kl. 2 passar h e r L a d y s h i p att låta Fröken.
S. gå ut sil.
.
var välkommen.
:.
Jenny L. Goldschmidt. '
' ' Nar efter ett par års vistelse i Sve- rige Jenny Linds unga protegé återkom till London, fann hon endast m r Gold-.
schmidt i ~: l Morton r ard der k.
D e n 2 november 1887 hade hans berömda '.
.
maka.
gått hädan.
LOTTEN DAHLGREN ',.
Mening i det meningslösa.
D.
.
.
.
.
: en principiella skiljaktigheten mel- lan d r Wahlströms och min uppfatt- ning av företeelsen kriget a r tillräckligt belyst av redan gjorda uttalanden.
Hel- ler icke vill jag upptaga utrymmet i Herthas spalter med att narmare mo- tivera min undran över en del yttran- den i d r Wahlströms genmäle, vilka .enligt min uppfattning vanda upp och: ner på begreppen och därför bevisa ingenting.
Möjligt a r ju också att mera djuptänkta personer an undertecknad kunna utfinna en riktig innebörd, exem- .pelvis i denna sats: " Synes det egoistiskt, att cn k r i g f ö r a n d e s t a t k a m p a r f ö r S i n a e g n a i n d i v i d e r *) och för sina ' bundsförvanter, eftersom en förkonstlad: modern altruism, som förlorat blicken för begreppet ' vår nästa ', inte tyckes vilja s e skönhet annat an i uppoffring för det främmande? "
(Jag skulle mena, att det a r hdividerna, som kampa.för sta- ten, och icke tvärtom.)
Eller i denna sats: " Men för statens " samvete ', om jag så får yttra mig, a r målet endast och allenast statsmedlem- marnas välfärd, och just därför kan det för staten ingen tvekan givas, om den bör o f f r a s i n a e g n a e l l e r a n d r a s t a t s m e d.
l e m m a r s liv ', nar ettdera av dessa offer krävesu.
(Enligt min ringa mening föreligger icke för staten - i .fråga om krig - valet mellan alterna- tiven .att endera offra sina egna eller .andra statsmedlemmars liv, utan alter- nativen att endera offra sina egna j a m t e andra statsmedlemmars liv eller också skona b å d e sina ' egna individers ' liv och andras.
Vilka varden, som ge- mom krig anses kunna bevaras åt sta- ten, men icke a r det människoliv!)
Detta i förbigående!
Den .egentliga anledningen att jag ånyo.
tar till orda ") Kursiveringen gjord av A.
K. a r att d r Wahlström på en punkt fram- ställt en mening, som jag anser allde- les oförenlig med faktiska förhållanden.
Då nämligen d r Wahlström om de krig- förande nationerna - med undantag för ett par av dem - yttrar: " det a r de sj alv best ammande ' ^^ folken själva, uti alla samhällslager och alla partier, som med hänförelse kampa för sina livsbetingelseru, samt: " gällde det icke livet, skulle inte ett helt folk m e d s j al v- b e s t a m m a n d e r a t t: ~ s a t t a livetpå spel. "
Icke kan man tala om folkens sjalv- bestämmanderätt i detta sammanhang ?.
Icke i något av de krigförande länderna ha folken eller deras representanter av- gjort frågan: krig eller fred.
De ha lika litet praktiskt som formellt haft möjlig- het att kontrollera regenter, ministrar och diplomater i deras mellanvarande med andra makter.
Den roll folken och deras representantförsamlingar ha spe- lat har varit, att di3 kriget blivit ound- vikligt, då ingen återgång längre varit möjlig, materiellt och ideellt göra vad göras kan för sin räddning.
Att sjalv- bevarelsedriften framtvingar enhällighet i nödiga anslagsbeviljanden och " hanfö- relseu i striden a r naturligt.
Lika na- turligt som att människor låta bli att brottas vid randen av en avgrund och - förenade genom en.
gemensam fara - enigt och energiskt söka arbeta sig ur ett farligt läge.
Att man varken då det galler folken eller individen utan vidare kan satta likhetstecken mellan viljan att radda sig u r en livsfarlig po- sition och bestämmanderätten i fråga om tillskapande av positionen a r val oemotsägligt!
Det ar att förmoda, att ökad kontroll över utrikespolitikens hand- havande från folkrepresentationens sida blir ett krav, som med oemotståndlig kraft kommer att framföras av folken - en tämligen saker konsekvens av världskriget.
Till sist tillåter jag mig uttrycka min förvåning över att d r Wahlström, an- hängare av kvinnans politiska rösträtt,
.HER ' THA.
I 87 - - 7 tycks ha glömt bort att aven kvinnorna höra till folken.
Då i vart och ett av d e krigförande landen ungefär hälften av nationen, kvinnorna, äro utan med-.
bestämmanderätt, a r beteckningen de usjalvbestamrnande folkenu enbart ur denna synpunkt alldeles oriktig.
ANNA KLEMAN.
Notiser hån bokvärlden.
En förstahandsfraga.
underkända synpunkter på det sexuella området af leunna Heijkenskjöld.
Wahlström &amp; Widstrands förlag, 19 14.
" För dem, som inse vilka sorger och lidanden en del sedan gammalt inrotade felaktiga uppfattningar och missförhål- landen förorsaka människorna, blir det alltid svårt att höra uttalanden, som äro agnade att befästa dessa missuppfatt- ningar och missförhållanden samt ytter- ligare förvärra det ' onda; synnerligast då de, som tala, ha stort inflytaniie i allmänhet och särskilt över ungdomen. ' '
Med dessa varmhjärtade.
ord anger förf; motivet till att hon velat " göra några egna och bemöta några andras uttalan- den i den sexuella frågan ".
Innan fru Jeanna Heijkenskjöld med a En förstahandsfrågau trätt i bräschen för detta spörsmål, har hon agnat hit- hörande frågor sitt stora intresse samt ävenledes genom en storartad ekono- misk offervillighet befordrat och möj- liggjort spridandet eller utgivandet ' av andras inlägg i dessa ämnen.
Men nar hon nu själv tagit till orda, har hon säkerligen gjort en a ' v de allra viktigaste.
insatser, som från kvinnornas sida blivit gjorda i denna för deras hela stallning så avgörande kamp, och hon har tagit ett djupare och fastare grepp på frågan an någon annan dristat eller kunnat.
I främsta rummet vänder sig förf.
mot den rådande föreställningen, att, man- nens sexualitet skulle vara starkare an kvinnans, samt mot att man ' utan vidare fastslagit denna obevisade föreställning ' P - ' som avgjort sakförh8llande och i enlig- het därmed uppställt ett sedebud for mannen och ett annat for kvinnan, det förra lösligt till sin innebörd, det .senare strängt och återhållande.
Denna dubbel- moral har utgjort ett ödesdigert h ' inder för slaktets utveckling och lett till alle- handa absurditeter, inkonsekvenser och skrymtaktighet.
" För att bortblanda.
och skyla det ovärdiga uti att låta andra lida för egna synderu, säger förf.
på ett ställe, " måste uti ' den sexuella frågan, dar det ar kvin- - nan, som i första hand får lida för man- nen, denne.
alltsomoftast taga avstånd från logiken; och detta får.
alltjämt gå oanmärkt förbi.
o e t tycks som om mannen i grund o c h.
botten ej vilja se h e l a frågan i sanningens ljus.
Och kvinnorna ha åtminstone hittills tagit för gott allt som ' varit insvept i fagert- tal om kyskhet och dygd.
Under d e ' mest obegripliga uttalanden om t. ex. ' rent och orent ', moral av ett slag för mannen och av ett annat för kvinnan; fordran på kultur hos äldre kvinnor men likgiltighet därför hos de ännu barnafödande, liksom hänges hela frå- gan i luften. ' '
All den djupa förnedring och allt det myckna lidande, som leder sitt ursprung från det sexuella området, anser förf.
bero på " att detta kapitel i mansklig- hetens historia, den sexuella frågan, sedan u r m i n n e s tider ej agnats den v e r k - liga vördnad, som med hänsyn till dess stora betydelse borde tillerkännas denu.
Nar förf.
går till doms med det oratt-.
88.
.
H E R T H A - Konung och adel av Carl Fors- firdighetssystem, som byggts på dubbel- moralen, låter hon sig aldrig fattas av strand.
Hugo Gebers förlag.
1914.
Om denna bok ar inte så synnerligen vrede och skjuter därför heller aldrig över målet.
Hennes framstallning ' prag- mycket att saga.
Den saknar stil i egent- las av en värdighet, en mildhet och en lig bemärkelse och ar för övrigt mera hovsamhet, som ar i hög grad tillta- en kompilation ur memoarverk an ett lande, och hvarje hennes uttalande är sjalvständigt arbete.
I alla händelser genomsyrat av begäret att vara rättvis.
ligger här vida mindre självständig forsk- Fastan hon förevitar mannen att ha ning till grund an för boken om Sofie missbrukat sitt välde, inser hon tillika Hagman, hertig Fredrik Adolfs älska- den frestelse, som d e många möjlighe- rinna, som förf.
utgav för ett par år ter de aga till makt över kvinnan för sedan.
Men hans omfattande kännedom dem måste ha inneburit, och fram- om Gustav 111:s Stockholm och 1700- håller det också såsom en förklarande talets genealogi och personhistoria gör sig även gällande vid denna teckning och förmildrande omständighet.
Vi stå väl snart inför reglementerings- av kungens sista år, börjande med 1788 frågans avgörande; Det vore önskligt, års krig och slutande med sammansvärj- att det betydelsefulla inlägg fru Heij- ningen och mordet, och det noggranna kenskjöld nu gjort i sedlighetspörssmå- sammanförandet av notiserna rörande let icke komme att falla på hälleberget de sammansvurna ar icke utan sin hi- utan vunne det beaktande det förtjänar storiska betydelse.
Nar det gäller det och att de synpunkter hon i " En första- mera politiska, marker man nog, att handsfråga " förfäktar också komme att förf.
inte alltid varit lika intresserad av utgöra utgångspunkter för behandlingen forskningens utveckling; i detaljsaker, och lösningen av detta kanske för ge- sildana som det s. k. ukosacköverfalletu nerationers sedliga ståndpunkt så vik- i Finland och de sammansvurnas för- tiga ärende.
slag till en ny författning, har han inte Genom bifogande av ett ämnet be- .fullt följt med, men sådant a r också av lysande brev från John Stuart Mill till mindre betydelse i en bok som denna.
Lord .Amberley gör förf.
sina läsare När det däremot galler memoarverk ytterligare en tjänst.
En nyare genera- och personhistoria, sviker honom aldrig tion a r allt för litet bekant med hans hans spårsinne, varken i fråga om det arbeten.
Till och med kvinnosakskvin- nyaste nya eller det äldsta gamla, och norna stå egendomligt nog ganska fram- med den vane journalistens uppfattning mande i fråga om den förkämpe, i av allmänhetens, aven den historiskt skuggan av vars idéer de egentligen sett ratt obildade allmänhetens smak, dock utfört det mesta av sitt arbete.
har han särskilt ur de mindre kända Det vore gott om kvinnorna, när reg- av samtida anteckningar lyckats få ihop lementeringskommitténs förslag omsider många läsvärda skildringar.
De många kommer till riksdagsbehandling, stode sidorna med ordagranna citat äro har- så enade och rustade, att det t v i n g a d e vidlag inte heller att förakta.
De ge tids- till respekt och hänsyn för nationens färg &amp; t det hela och vänja mindre smi- orepresenterade hälft.
T y erkännandet diga intelligenser att satta sig in i det av mannens och kvinnornas likvärdig- för dem hittills främmande.
Däri ligger het och jämnbördighet som k ö n utgör också den egentliga betydelsen av denna en förstahandsfråga varförutan allt, som bok, som säkerligen kommer att få gjorts eller åtgöres för kvinnornas fri- samma framgång som förfat tarens före- görelse, vilar på lösan sand.
gående lättlästa personhistoriska arbeten.
ELSA EK.
A I platsförmedlingen finnas anmälda lärarinnor, lektionsgivare, in- och utländska kontorister, värdinnor samt hushillsbiträden av olika slag.
Rikst.
27 62 Platsförmedlingen är öppen kl. 12-4. utkommer under 191 5 med 2: 75 vanl .. upplagan.
I 2, T.
48 i6 A. häften.
Pris 4: 50 praktupplagan - ' Preiiumeratioii mottages å Red., Blasieholmstorg I 4, Stockholm, samt hos rikets alla bokhandlare.
RIKT ILLUSTRERAD.
KONST OCH KONSTHANTVERK.
A.-B.
Nordiska Kompaniet.
.
Textilafdelningea Thyra Grafström, Stockholm.
Permanent utställning av färdiga och påbörjade arbe= ten samt material.
Rid vid inredning av viningar m. m..
Undervisning i v ta lien sk spets- och annan konstsöm.
Ständigt på lager därtill hörande material: Svensk, Fransk och Bömisk Spetstråd.
Rikhaltigt urval av Spetsmönster.
ANNONSER FOR upptagas av Fröken Ingeborg Bergström Rikstel.
97 83 31 OSTERMALMSGATAN ' 31 ' Rikstel.
97 83
.
, HERTHA.
Tidskrift för den y e n s k a kvinnor&amp;elsen, utgiven av Fredrika~Bremer=Pörbundet Redaktör: Ellen Kleman.
Förbundsmedlemmar erhilla tidskriften till ett pris av kr.
3: 50 varvid prenumeration sker direkt genom Fredrika-Bremer-Förbundets byri, 48 Klarabergsgatan.
Stockholm.
Icke=f8rbundsmedlemniar prenumefira i närmaste postanstalt eller i bokhandel.
Pris för postupplaga: ' 11 i r kr.
5: -; ' / n i r kr.
2: 75.
- &amp; osnummer 35 Öre.
Redaktion och expedition: 48 Klarabergsgatan 1 i, Stockholm.
Redaktionstid: mindagar, onsdagar och fredagar kl. 1-3, Allm.
T.
48 50, Riks 27 62.
Expeditionen: - kl. 11-4 varje söckendag.
Allm.
T.
48 16, Riks 2762. i 48 K L A R A B E R G S G A T A N 48.
Rikstel.
2762.
Allm.
tel. .48 16.
Upplysningsbyrin Allm.
tel. 48 50. dppen: 11-4..
Upplysningar ' lämnas kostnadsfritt rörande kvinnliga arbetsomriden, utbildningskurser, lene-.
.
förhrhlllanden m. m.
För utredningar avgift enligt överenshmmelse.
.
25.
I T U N N E L G A T A N .. -.
...
8 Rikstelefon 68 98.
-. '
' 25.
Allm.
telefon 82 11 TeLadr.
: Sköterskebyrdn.
Byrin mottager sjukbud hela dagen: pr telefon aven nattetid.
Förestindarinnan träffas.
säkrast 92- ' / u4.
SJUKKASSA.
för bildade ' sjalvförsör~a~de kvinnor.
Expeditionen: la ra bergig at an 4 8 ' 1 OBS.!
Öppen endast tisdagar och fredagar kl. ' / all- ' 191.
* ' OBS.
!
- 1 " " " 1.
1 1 8 B B.
O.
.
.
.
.
.
C.
.
.
O dnnehH11:!
4: u.
.
.
.
.
B t. d ' Det moderna kvinnoarbetets problem.
Axianne Thorstenson.
Skraanda.
4: N gra reflexioner.
t AV Internationella Kvinnofiirbundets kommitther.
Av Elisabeth mliciz.
Glimtar utifran.
En interi6r Dahlgren.
h$n Jenny Lind-Goldschmidts hem.
A V Lotten Brevviixfing: Mening i detb meningstasa.
.
e c.
.
z 3.
.
8.
.
.
.
8 B 1.
O B 8 Av Anna Klman.
Notiser frAn bokvarlden.
~ ~ - 0.
.
a E.
(= 3 J ~ m ~ Qmm m * O
