# ID: svediakorp-per2720
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Hertha
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Hertha', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1915
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,293
# sentences: 732
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-hertha
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
- ' världens förnämsta ' läderpre- servativ, gör skodonen absolut vattentäta och minst dubbelt varaktiga; Finnes Öfverallt B 0: 75 och 1: 25 per flacka.
- Kvinnliga jurdiska byrån - A.
= B. COLLAN O WE= FABRIKEN, T.
O L S E N, S t o c k h o l m.
Wallingatan 4 2.
Allrn.
tel. 183 36.
Kontorstid: 10-3.
Uffllr alla slags juridiska uppdrag, B ILDADE 4 Ledig annonsplats!
damer och herrar er- hålla mycket god hel- och mhl- tidsinackordering.
Aven extra rnat- gäster mottages.
Möbl.
o. omöbl.
rum f6r längre eller kortare tid.
Obs.!
Gott bord.
Piano.
Eriksonska Pensionatet Drottninggat.
83, 2 tr. Brunnskurer i hemmen.
RADELIUM Ledig annonsplats 1 c Undertecknad, som iinder flera Br i Iiimpliga f d, siirskildtvid allrniin svaghet, nervositet och sönitl- löshet föreskrifvit drickandet af radioaktivt vat- ter (, framställdt u r Aktiebolaget Kudio- aktiva Vatten, Stockholm, Kadeliurn- element och Radeliumaktivatorer,har därvid ansett sig kunna konstatera, att ifr5gavqande vatten haft en sakta men Skert fortskridande, välg5rcnde inverkan pa dylika Hkommor.
Under kilren har darjamte framgatt, hvilket jag förut haft tillfiiIle franth5lla, att det angifna radioaktiva vattnet har en 9- taglig reglerande inverkan p3 mat- srnZltningsorpnens funktioner.
Sundsvall den 4 april 1914.
C. O. Eafsbiinz, Fiirste Stadsl~karc.
Ceder 4 Hrs tid hrr jag i min praktik vid fall af Zkta gikt och rerimatiska &amp; mmor ordinerat drickskurer med starkt radioaktivt vatten f r h AktiebolagetRadioaktirnRadttliumeiemcnt.Resu1- tatet har alltid varit goctt, i mfinga fall öfver all för- väntan.
Af vikt ar att träffi för individen IZmplig dosering och att darefter ickei förtid afbryta kuren.
Eskilstuna den I; Maj 1914.
Sigzcrd BZom, Stads-distriktsliikare.
AKTIEBOLAGET RADIOAKTIVA VATTEN Riks38 13 Bmnkebergst~rglI,Stockholm~~i~ r63 90
Fredrika Bremers världsfredsförbund.
II.
redrika Bremers.
tillitsfulla tro på att särskilt hos Times och det en- gelska folket finna genklang för sin stora tanke skulle som jag redan antytt komma på skam.
Samma nummer av Times, som återger.
Fredrika Bremers " Invitation to a Peace Allianceu, kommenterar också hennes .förslag på ett satt, som fullt och tydligt: å ' dagalagger icke endast tid- ningens ovillighet att upptaga hennes idé utan ' aven dess.
totala oförmåga att fatta vad ' denna bar i sig av genialitet och framtidssyn.
Det .ar visserligen med en reverens för.
* the celebrated Swedish novelista, som Times börjar sina kommentarer, men den vördnadsfulla tonen, som gi- vetvis var rådlig anlägga i fråga om en länge varldsberömd författarinna, viker, efter hand som kritiken fortskri- der, för ett föga maskerat hångrin.
Men att tidningen tar .så pass i med hård- handskarna, som den gör, får man för- klaring på mot slutet av artikeln .. Utan att kunna omfatta ' hela den nya och vittfamnande tanken.
hade ~ i i e s ' re- deaktion tydligen en dunkel känsla av ' att i den.
låg något farligt revolutione- rande, och dess kommentarer utmynna i en ängslig bön om att " the holy privacy of femallifeu måtte lämnas ostörd.
En aning om vad Fredrika Bremer djupast inne ville med sitt varldsför- bund, just ett .vidgande av kretsen för kvinnans liv, hade snuddat förbi dessa varda herrar, och i rädsla för den skrack- fulla synen av kvinnor, som använde sina krafter för annat an hemmets tjänst; revs Fredrika Bremers plan för en kvinnornas världsallians i bitar .av den stora engelska tidningen.
Från en över- lägsen erfarenhets ståndpunkt förvisade man den till de förflugna hugskottens område.
Vem hade också nhgonsin förr hört talas om ' en varldssammanslutning för en idés realiserande!
Ingen man hade kommit med något sådant!
Det a r i sin ledande översikt för dagen, mellan resonemanger om Es- ' parteros ministär och förslaget att stalla spanska " drottningen-modernu till: ratta ' inför Cortes samt en lag avseende att få bort obehaget av röken från ugnar i hu- vudstaden och ångbåtar ovanför London ', '
H E R T H A Bridge, som Times behandlar Fredrika Bremer.
Den ' börjar med att mycket välvilligt säga, att det ä r ursäktligt, att.
" a lady given up to composition of li- - terary fiction " råkar begå ett misstag som detta.
Till och med engelsmän af mogen ålder och sedan länge sysslande med offentliga ärenden kunde göra sig.
skyldiga till obetänkta förslag.
SA hade helt nyligen " a set of hotheaded en- thusiasts " yrkat på att England skulle gripa in mot d e sydamerikanska slav- staterna och s14 ett slag för slaveriets upphävande.
Nu ville tidningen för sin del betona, att ingen kunde så avsky negerslaveriet, som den gjorde det, den kom fullt upp till mrs Beecher Stowes ståndpunkt i denna fråga och beklagade djupt den del England tidigare haft i denna syndiga handel, men den var övertygad om att England ingenting skulle uträtta genom ett ingripande.
Så ställde den sig också till Fredrika Bremers förslag om ett världsfredsför- bund.
Times kunde icke finna något mera hänförande, mera heligt än de principer, för ' vilka denna förening ville höja sitt banér: frid på jorden - män- niskorna en god vilja!
Lycklig den ge- neration, som ledes av M e s s i a s i in- ternationella förhållanden, i sina förbin- delser och fördrag!
Men ' de värda med- lemmarna av detta sig själv-så kallande fredsförbund skulle få se vad det blev av när de skulle börja förverkliga sina idéer.
Det värsta dumhuvud kunde ju begripa, att detta endast skulle bli orsa- ken till att de oskyldiga och fridsamma medlemmarna av d e skilda samhällena över olika delar av jorden skulle falla offer f ö r d e n.
första basta blodtörstiga ', förtryckare, som var hänsyiislös nog att använda medel till deras underku- vande.
Miss Bremer finge ursäkta, att tidningen sade rent ifrån - " on this side of courtesy, we trustu -, att ett sådant varldsförbund av kvinnor, som hon tänkt sig det, vore " the mere ii- lusion of an amiable enthusiast; that in practice it could never be carried out as suggesteda.
För övrigt kom all den oändligt stora hjälp hon tänkte sig genom en dylik förening av kvinnor redan nu världen till godo genom de aldrig tröttnande ansträngningarna av kvinnorna s o m i n d i v i d e r, och detta högtflygande projekt om ett kvinnornas varldsförbund skulle endast medföra ständigt åtlöje och obehag för dem, som hyllade sig till det.
Gick man så in på den direkta frå- gan om vad som kunde vinnas genom en världssam manslutning för avhjälpande av nöd och elände, så ville Times för sin del svara genom att framstallaett konkret exempel.
Var och en visste, att Londons sjukhus tillkommit genom att föreningar bildats för deras byggande.
Ett faktum var ju, att utan dylika sammanslutningar sjukhus över huvud taget icke komma till stånd.
Men nu ville tidningen fråga vad man skulle kunna tänka sig att det skulle medföra för nytta för mansk- ligheten, om alla världens olika sjuk- hus stodo i förbindelse med varandra.
Det jämförande exemplet vore valt så som särskilt fördelaktigt för miss Bre- mer.
Det vore naturligtvis av betydelse, att tidens medicinska kunskap bleve så universellt tillgänglig som möjligt, men säkerligen skulle ingen vilja påstå, att detta må1 befrämjades genom regelbun-
H E R T H A den korrespondens mellan befordrarna av .sjukhusens.
byggande på ' olika orter av jorden.
Sammanslutning ' ar vore ä n - damålsenliga till en viss punkt, icke vidare.
Detta visar erfarenheten så långt historien går.
Man kan bilda associationer för att bygga järnvägar över en kon- tinent, för att åstadkomma ångbåtsför- bindelser över oceanen, för.
att uppföra ståtliga engelska klubbhus och magni- fika amerikanska hotell.
Asikter där-.
emot kunna inte Förfogas över på samma sätt som materiella värden och natur- krafter.
Till och med i fråga om reli- gionen hade man sett detta, det vore nog att hänvisa till vad påvedömets in- tentioner resulterat i.
Tidningen bönföll miss Bremer om att lämna varje land i fred med sina elända, den ville å andrasidan icke av- lida hennes intresse från de olyckliga i Sverge -.
' de naturliga Föremålen för detsamma.
Trodde hon dessutom, att om så vore, att människors hjärtan inte rördes till medkänsla för det elände de hade .inpå sig, något skulle kunna åstadkommas i detta avseende genom att man visste, att individer på ett an- nat håll, i Stockholm till exempel, handlade mera i kristlig anda?
Ingen kunde väckas ' till kärleksverk genom kommittéer, subkommittéer, korrespon- derande sekreterare, arkivsamlingar, te- kakor och grönt te.
Det ä r hjärtats strängar; som måste röras, och detta skedde endast genom den frivilliga och direkta: beröringen med de olyckliga.
Det .område miss Bremer ville spänna .över vore alltför vidsträckt för .att nå- got skulle.
kunna uträttas.
Sjalya det centrala i hennes plan, iden om en stor,, ' ' -- 47.
universell sammanslutning för vå.rd om värnlösa, barnens kristliga uppf~stran, beredande ' a v arbete och skiilig lön därför, m. m., vore ett direkt misstag.
Efter dessa haranger, som sannerli- gen i sin ordning icke behöva kommen- teras, de äro i själva sin nakna enkel-.
het genanta nog för det stora världs- bladet; övergår Times till att nagelfara.
den praktiska organisationsplanen, som Fredrika Bremer lagt fram ..
Därvid dröjer den i sin .kritik särskilt vid en punkt, vilken Fredrika Bremer ' sedan,.
just på grund av Times ' anmärkningar, ändrade för: det svenska förslaget -.
.
det, vilket efter Aftonbladet åkrgavs i Herthas förra nummer.
Punkten, gällde '.
sättet.
för de internationella förbindel- sernas ordnande inom förbundet.
I Af-.
tonbladets artikel namnes, som, man torde erinra .sig, endast.
i största a &amp; mänhet, att varje lands korresponde-.
rande sekreterare '.
skulle till samtliga anslutna länder lämna upplysningar - om -.
vad so.m .inom det egna landet gjorts.
till befordrande av föreningens goda sak.
samt att statistiska - u p p g i f t e r.
e n g å n g e r h å l l n a.
- s k u l l e i c k e be-, h ö v a förnynas o f t a r e ä n v a r t t i o n d e e l l e r t o l v t e år ", och kunde detta ske.
" lika-så lätt som andra meddelan- d e n ö v e r h e l a j o r d e n g e n o m pres- s e n o c h bokh.andeln ".
,.
.
.
.
: Här har Times genom sin överlagset erfarna ton fitt Fredrika att.
göra en, ändring, som icke var sardeles lycklig.
Denna punkts ursprungliga.
lydelse i Times var: " Att e t t t r y c k t cirkulär; innefattande dessa uppl-y~ningar, m å t t e v i d slut-tit: av v a r j e å r por?
.
!ofritt.
s.ändas ..: frårt varje cen,tra; l-.
. '
' ' '
48 -.
e H E R T H A k o m m i t t é till alla d e i a n d r a län- d e r befintliga, m e d v i l k a d e s t å i g e m e n s k a p ".
Här hade Fredrika Bre- mer med oförvillad blick haft.
betydel- sen av den ständiga kontakten länderna emellan inom förbundet klart och skarpt i sikte.
Så försvagad skulle denna kon- takt blivit, om saken ordnats enligt den ändrade bestämmelsen, att man kan ifrågasätta, om inte arbetet inom det tillämnade förbundet mist ganska mycket av effektivitet.
Men Times kunde endast beskärma sig över det orimliga i en tanke p i så välordnade.
internationella förbindelser.
- Hade miss Bremer, frågar den, den avlägsnaste aning om vilka utgifter det skulle medföra att åstadkomma dylika portofria, årliga rapporter i ett land som England, vilken stab av tjänstemän (clerks) det skulle uppkalla?
Inte ett ögonblick fattade T i m e s det realiserbara i det, som är betingelsen för varje existerande världsallians och soin v i n u se så effektivt organiserat - låt vara visserligen med mindre svårigheter att kämpa mot än de, som reste sig på 1850-talet.
Så kom,mer Times till själva slut- klämmen i sin opposition.
Kvinnornas inflytande som mödrar, hustrur, systrar, döttrar vore utan gränser i världen, så gott som varje minsta grand av verklig lycka, som männen träffa på mellan vaggan och graven, hade de dem att tacka för.
Varhelst olycka drabbar, sjuk-, dom fjättrar en lidande vid sjukbädden, äro kvinnorna där med medlidande i sin blick, smärtelindrande hand och kär- leksfullt hjärta.
Men - tidningen hade en mycket bestämd mening om att.
en -- .- kvinna mhste.
lämnas åt sig själv att välja föremålen för sin kärleksverksam- het, att varje försök att enrollera henne i en bataljon av systerhatiskt arbetande krafter skulle vara ett bestämt misstag.
I kärleksverksamhet - liksom i allt annat - visade sig kvinnor mest till sin fördel inom hemmets fridfulla hägn.
Må de själva finna ut sin fattiga granne och sin fattiga grannes sjuka barn och hjälpa dem på sitt eget sätt.
De, som träda utanför hemmets heliga krets, äro icke fullt så beundransvärda som de, som stanna darinom.
Icke heller hade Times någonsin hört talas om att någonsin någon verklig fördel vunnits för manskligheten genom högtflygande kvinnliga försök att på- nyttföda människosläktet.
Och dessutom, om kvinnorna i allmänhet skulle gå in i organisationer av slag som denna, våd skulle väl bli av h e m m e n?
Utan tvi- vel hade det givits prov på ett gott och hjälpande arbete av kvinnor - Times ville endast nämna de engelska nam- nen mrs Fry och mrs Chisholm - men detta vore särskilda fall av ädel uppoffring för en sak.
Det vore en lycka för mänskligheten, att sådana adla kvinnor levat, men det skulle vara en stor olycka, om alla kvinnor (" if all womenu!)
ginge i deras spår!
Detta var Times ' svar på Fredrika Bremers geniala tanke.
Också det e n d a uttalande om densamma, som det lyc- kats mig att uppspåra.
De två svenska tidningar, vilka jag redan nämnt återgåvo Fredrika Bremers plan för en svensk publik, gjorde detta utan några som helst kommentarer.
Hade Times.
genom sin
H E R T H A.
. '
.
hånfulla kritik satt dem i harnesk.mot idén och, .tego de av, hänsyn för den så uppburna författarinnan?
Eller rörde .sig det hela.så långt ovanför deras van- liga föreställningars.
krets,, att de ovissa och tvekande befriade sig själva från ett omdöme?
Huru härmed än må, för- hålla sig, visst ä.r., att Fredrika Bremers maning .tyckes h a.
förklingat obeaktad a v den stora allmänheten.
Man var icke färdig ens: att str@a om den.
Det var ju givet, att Fredrika Bre- .mer icke skulle lämna Times ' kommen- tarer obesvarade ..
Trots noggranna ef- terforskningar har det.
emellertid icke lyckats mig.
att finna hennes genmäle där.
Overfylld som tidningen var av krigsnyheter, Sebastopols belägring pch .fall, slaget vid Alma, beskjutningen av om ars und; med,.
krigsentusiasmen i ständigt stigande, har den troligen icke .funnit a.v någon ' vikt att införa Fred; rika Bremers försvar för sin fredsidé och sin världsallians.
Paremot har Sven- s k a Tidningen., som tidigare publicerat Times ' betraktelser över förslaget, på Fredrika Bremers egen.
begäran den 30 september inne hennes svar till Times, vilket här återges, in extenso.
Till utgivarne av Times.
Gentlemen!
Då jag nyligen fatt se den nummer a v eder.
tidning, i-vilken ni offentliggjort min " inbjudning till ett fredsförbund " jämte edra kommentarier därtill, tar jag mig friheten, gentlemen, att fästa .eder uppmärksamhet på några misstag .om min mening, dem ni gjort, till en .del törhända, .emedan jag icke ut- tryckt denna nog fullständigt.
Det första rörer utgångspunkten för det gjorda ' förslaget ..
Jag är ingen anhängare av en 49 ovillkorlig tillämpning av fredsprincipen.
Jag tror att, såsom världen nu en gång ä r och barer sig till, så finnes, det en sådan sak, som ett g o t t k r i g och vars slutliga resultat kunpa bli till välsignelse för mansklighetens sak.
Jag tror att ett sådant krig ä r det, som föres mot för- tryckaren till försvar för den förtryckte; Icke dess mindre ar det sant och sä- kert, att de närmaste följderna av krig äro hat, bitterhet, förstörelse,.
otaliga eländen.
Kunna .vi ej4 - någon mån mot- verka dessa genom en förstärkt flod av kristligt kärleksliv och dess gär- ningar ?.
Såsom Gud under själva ask: vädret begjuter jorden med strömmarna av Fruktbärande regn.
Måste ej vetan- det.
och känslan att en sådan ström öm- sesidig välvilja, gemensam, kärleksfull verksa,mhet lever och rörer sig bland alla folk, och även hos dem, vilkas ar- méer gå till strids mot varandra, mildra de fientliga.
- känslorna och påskynda fredens dag?
Jag tror.
det, och denna.
tro har framkallat inbjudningen til ' l ett freds förbund.
Någon närmare uppmärksamhet ' på uttrycken i en del av .denna skulle latt övertyga ed,er, gentlemen, att vi, under det vi önska att träda .i närmare för-.
$ning med andra länders välgörande föreningar,.
icke egentligen åsyfta.
att lära dem något utan att snarare själva lära av d e folk, som föregått oss i ar- betet att med .den kristliga kärlekens fackla lysa upp eländets hem.
.
Jag har att tacka eder för en grun: dad anmärkning, rörande svårigheterna vid det gjorda förslaget till utförandet av den ifrågavarande förbindelsen.
Dessa.
svårigheter torde dock lätt vara upp- hävda, ty då statistiska uppgifter rörande.
föreningarne en gång blivit erhållna,.
behöva dessa icke förnyas utom vart tionde eller tolvte Ar, och då de and- liga elektro-magnetiska trådarne en gång blivit - knutne föreningarne emellan, så kunna vidare meddelanden ske lika så lätt, som meddelanden emellan.
andra '
50 H E R T H A -- - - p förbundne sällskap ske över hela jorden genom tryckpressen och bokhandeln ").
Det ar klart, att en eller två perso- ner skulle i vart land mera uteslutande agna sin omsorg åt förbundsarbetet (t. ex. genom årsberättelsens utförande och utfärdande), Men månne icke det i varje land finnas ogifta fruntimmer eller ankor utan barn, som kunna åtaga sig detta utan men för något hem och någon sak utom - lättjans?
Jag vet, att de finnas har, jag ar viss på att de finnas i alla länder; och .jag tror, att de skola låta sig finnas, då de inse vikten av det förbund, åt vilket de kunna ägna sin tid och sina krafter.
Ty om, såsom jag tror, detta barer inom sig ett frö av.
liv och framtid, så skall det, under sin utveckling på jorden, förädla hemmen och välgöra samhället, därigenom att det förbinder dem narmare med varandra, såsom det skall narmare förbinda alla folk och alla hjartan i den stora familj, vars namn ar: Mänsklighet.
Till denna goda jord anförtror jag detta frö.
Må Guds dagg och sol 18ta det vaxa och bara frukt!
.
Av eder, gentlemen, har det icke va- rit min avsikt att begära någon med- verkan (ehuru önskvärd denna kunde varit för den goda saken), utom genom offentliggörandet av inbjudningen.
Jag tackar Eder för det att ni därutinnan uppfyllt min anhållan och skulle hava varit glad, om ni aven kunnat ingå i företagets anda och syfte mer an nu varit fallet.
Fr. B. just på det håll, dar hon framför allt så tillitsfullt väntat sig att hjartan och sinnen skulle möta henne i sympati.
Hur hennes stora ide upptogs på annat håll ute i världen har det icke varit mig möjligt att konstatera.
Troligt ar val, att hon Fullföljde sin plan att publicera sitt upprop i samtliga de större europeiska ländernas tidningar samt i Amerika.
Utan nhgon som helst ledning för ett antagande i v i l k a av de många utland- ska tidningarna detta kan ha skett har det varit mig omöjligt att göra efter- forskningar.
Huru härmed an förhållit sig, ett faktum ar, att Fredrika Bremers världsfamnande tanke synes inom kort varit så totalt Förgäten, att icke ens minnet av den räddats till en senare tid.
Ett hastigt, i förbigående gjort om- nämnande av henne själv i ett brev till en av hennes många korrespondenter ar den lyckliga tillfallighet, som nu möj- liggjort sakens framletande ur glömskan.
En hypotes skulle jag emellertid i detta sammanhang vilja komma med.
Kan det möjligen existera något orsaks- förhållande mellan detta Fredrika Bre- mers i världspressen publicerade upp- rop och det faktum, att hon - ensam kvinna bland en mängd framstående man - fick inbjudning att deltaga i den in terna tionella valgörenhetskongresssom hölls i Brussel i september 1856 under presidium av Edward Ducpétiaux, ge- Det ar lätt att ur de försynta och neraldirektör för Belgiens fängelser och stilla orden i detta svar läsa ut, Fred- välgören hetsanstalter?
På tidens språk rika Bremers djupa besvikelse över den val g ö r e n h e t s kongress kallad, i själva brist på förstående, som visades henne verket och p8 vårt språk en rent so- cial kongress, som sysslade med för- *) Detta är, som synes, den redan pipekade ändring hon gjorde i sitt förslag som följd av battrandet av arbetarklassens villkor och bostadsförhållanden, d e n f ö r s t a i Times ' anmärkningar p5 denna punkt.
H E R T H A t51 ordetu, skrev Fredrika 1837 till en nära vän i ett brev från Tomb.
F ö r s o n i n g var - det djupa och full- toniga ackord, som klingade ut i Fred- rika Bremers höga maning till världens " F ö r s o n i n g, - det ordet har fram- kvinnor att bilda ett världsförbund: Mera för något annat blivit lagt på mina läp- ' inåt fördjupat har ingen sett målet för par.
Mitt liv skall vara en sång om det vårt arbete och vira asträvanden.
ELLEN KLEMAN.
sitt slag!
En tilldragelse, som Times två å r tidigare inte drömde om. '
Sofia Gumaelius.
E n äldre dam, prydlig och sirlig i skick och utseende, det grå håret, delat i mitten, vågigt över den breda pannan, en iakttagande blick, ett uttryck av lugn och värdighet i anletsdrag, gestalt och hållning.
En lågmäld stämma, som kort och enkelt gav ägarinnans mening tillkänna.
Så tedde sig Sofia Gumselius för mig, nykomlingen, då jag första gången sammanträffade med henne i F. K.
P.
R:s styrelse, där hon då redan var gammal och van.
Jag visste, att hon var en märkeskvinna, eii av dem, som brutit sin egen väg - så som blott få kvinnor.
gjort det - men åtminstone vid ett första sammanträffande spanade man förgäves: efter något i hennes vä- sende som minde om d e mödor - ' och knuffar - vi1k.a oundvikligen falla på banbryterskans lott.
Det var en i vårt land nästan ny art av affärsverksamhet, som å r 1877 upp- togs av den då 36-åriga Sofia G u m s lius.
N y a a n n o n s b y r å n, l a n d s o r t s - p r e s s e n s egen.
a n n o n s f ö r m e d l a r e - så benämndes.
det nya företaget, som blott haft två svenska företrädare, vilka bägge misslyckats.
Starten gjordes i ett rum och.tambur Myntgatan 1 i Stockholm, och perso- nalen bestod av Sofia Gumselius själv och en springpojke.
Då man besinnar, att " chefena till ' bragt hela sitt föregående liv i föräldrahemmet i Orebro och a t t.
hon lika litet som flertalet flickor av sin generation Fått den utbildning, som - i någon mån - disponerar för yttre verksamhet, må man väl undra over den Gumzeliuska annonsbyråns storar- tade utvecklingsgång.
Och beundra den utmärkta förmåga, den energi och den arbetsamhet, som varit den nödvändiga förutsättningen för framgången.
Att har skildra affärens utvecklings- historia skulle föra för långt.
Den som emellertid avlägger ett besök i byråns nuvarande hem, affarspalatset Kardu- ansmakaregatan 9, som Sofia Gumzelius inköpte för ett tiotal å r sedan, kan icke undgå att bli imponerad.
I all synner- het om man kastar en blick tillbaka på starten vid Myntgatan.
.
%
1 den med fulländad affarselegans anordnade lokalen ser man rum efter rum med höga väggskåp, upptagna av smala lådor, dar namnen på annonsö- rerna alfabetiskt ordnats.
Andra rum, dar skåpen fyllts med packor av tryckta kuvert till hela Sverges landsortspress. '
Rum för expeditionen, för räkenskaps- avdelningen, .för kopiering a v annons- manuskript, rum dar kostnadsförslag uträknas och rum dar alla Sverges tidningar genomläsas, spalt efter spalt, för kontroll av de annonser, som för- medlats genom b y r h Ett stort och in- vecklat maskineri!
En personal p5 ett 30-tal personer!
Förutom annonsbyrån rymmer huset ' vid ~arduansmakare~atan ännu en an- nan skapelse av Sofia Gumselius, firman Gumaelius &amp; komp., tryckeriagentur och pappersaffar.
Sofia Gumselius ' livsgarningar avslutad.
Vi behöva kvinnor, vilka liksom hon bryta sig en egen vag - i stallet för att göra ett lindrigt skattat arbete i an- dras tjänst.
Vi behöva kvinnor, som kunna och vilja bliva ledare - och mönsterarbetsgivare åt andra kvinnor!
Ännu något mer an beundran över ett stort och dugande arbete agna vi Sofia Gumzlius ' minne.
Vi tacka henne för den ideella vinst av aktning för kvinnligt arbete, som hon - som in- divid - vann åt sig.
För solidaritet med andra kvinnor i ord och handling.
A.
K. ämnden ansluter sig i princip till tidigare än man - bidraga följaktligen den uppfattningen, att den familjekjr- under kortare tid till sin pensionering .sörjande mannen bör få uppbära högre - och deras medellivslängd ar större lön an den icke-familjeförsörjande kvin- an mannens.
För sin del tillägger nämnden ännu nan.
Oavsett den härav förorsakade d,ifferensen i avlöning, anser nämnden ett skal, nämligen mannens värnplikt.
Vad det först anförda skalet beträffar, ar emellertid, att förutsättningar icke finnas för formell likställighet mellan manliga däremot intet att invanda, då den härav och kvinnliga lärare.
Skalen härtill äro föranledda reduktionen i kvinnornas desamma, som anförts av löneregle- löner icke beräknas till högre belopp an de för mannen stadgade avgifterna ringskommittén: l:o kvinnor äro befriade från avgif- till kassan.
Betydelsen av den lägre pen- sionsåldern för kvinnliga befattnings- ter till anke- och pupillkassan, 2:o kvinnor pensioneras i allmänhet havare ligger däruti, att den å ena si-
H E R T H A dan minskar kvinnornas avgiftenr till pensionskassan, å andra.
sidan ökar deras pensionstid, som på grund av kvinnornas langre medellivslängd i varje fall.
blir langre an mannens.
.
Enligt !nu gällande bestämmelser a r.
pensionsåldern för ämneslärarinnor vid de allmänna läroverken, Högre lära- rinneseminariet och folkskolese.m.ina- rium 55 år.
Nämnden föreslår, att pen- sionsåldern för ifrågavarande kategorier höjes ' till 60. år, samma Alder, som en- ligt den civila pensionslagen a r stadgad för kvinnliga .tjänstinnehavare.
i all- mänhet: Nämnden anför, att tillräcklig erfa- renhet saknas för att man skulle kunna med bes@m.dhet avgöra, huruvida kvin- nor kunna hålla ut lika många år som man, och anser därför-rådligast att.
icke höja kvinnornas pensionsålder mer an till 60 år.
Några tillräckligt beviskraftiga skal för en fem ' år lägre, pensionsålder för kvinnor an för man h.a aldrig förebragts.
Ingen erfarenhet.
har kunnat.
visa, att kvinnor i, sådana tjänster, som enligt 1909 Ars grundlagsändring skola öpp- nas för dem, icke skulle vara arbetsföra.
lika länge, .som man., De intellektuellt arbetande kvinnorna i vårt land ha hittills i allmänhet arbe- tat under ytterst Ogynnsamma ekono- miska villkor.
En lön, som för de flesta icke överstigit existensminimum, har tvingat mången till ett övermått av extra arbete, och under detta dagliga slit h,ar hon burit på medvetandet att vid iråkad sjukdom stå så gott som utan existens- medel.
O m, en och annan ' under sådana förhållanden blivit utarbetad i förtid, .ar ' '.
53 ej att undra: på.
Det.
ar ej arbetet i och för; sig, som annat an i undantagsfall bryter en människa: Det a r de - då:.
.
.
liga och osäkra förhållanden, sunder vilka hon utför .arbetet, som bara skul- den härtill.
.
.
E n ytterligare minskning.
i de kvinn- liga lärarnas .löner.
föranledes som ovan sagts.
.därav, att värnpliktsåret enligt nämndens förslag raknas mannen ' till -.
godo ' såsom ett tjänstår.
Förslag i samma riktning " .ha förut från flera håll fram- lagts, och.
då mannens befordran påtag- ligen fördröjes genom värnplikten, kan.
det ju anses skäligt, att hänsyn.
tages till detta förhållande.
Men då .fordrar också rättvisan, att kronvraken icke få åtnjuta den förmån, som tillkommer dem, som.
.
verkligen gjort värnplikt.
Nämnden a r som sagt i princip an- hängare a,v ett lönesystem med särskilda. '
lönetillägg .åt familjeförsörjare men svi- ker.
principen, nar det.gäller att tillämpa.
den, eller, rättare sagt, tillampar den eller sviker den alltefter som man finner det lämpligt med hänsyn ' bl.
.a; till det ' mot- tagande, .som respektive lararkategorier kunna väntas bereda den.
.
.
Nämnden föreslår sålunda, att den nya löneprincipen tillämpas på kommu- nalt anställda lärare, men icke på de.
statsanställda.
Såsom skal för detta .sitt förslag anför - nämnden folkskollararkå- rens storlek, som av statsfinansiella skal omöjliggör en tillfredsställande lös- ning av kårens lönefråga på annat satt an genom särskilda lönetillägg åt fa- miljeförsörjare, .till.
vilken grupp han- föres ordinarie manlig befattningshavare samt ordinarie kvinnlig- befattningsha- vare, ' vars man a r död, under förutsatt- ' .w '
ning att befattningshavaren har eget akta barn, som a r ogift och icke uppnått 21 års ålder.
Här gick det icke för sig att draga strecket mellan familjeförsörjare och icke-familjeförsörjare efter kön, ty hade man räknat alla icke-familjeförsörjande lärare till familjeförsörjarna, hade detta kommit att kosta det allmänna nara l miljon kr.
om året.
Det ar alls icke fr %ga om rättvisa åt kvinnorna, det är de statsfinansiella ska- len, som tala, och dessutom behöver man ju inte befara någon större oppo- sition mot en lönereglering, som " för- ordats av det Övervägande flertalet be- fattningshavare inom de kårer frågan galleru.
Nämnden erkänner, att de principiella skäl, som tala för den nya löneprincipens tillampning på folk- - och småskollarar- kåren, ha sin giltighet aven då frågan .. galler reglering av lönerna för läroverks- lärarna och med dem jämställda lärare.
De faktiska förhållandena gestalta sig emellertid har.
annorlunda.
De statsan- ställda lararnas jämförelsevis ringa an- tal gör, säger nämnden, att den nya löneprincipens tillampning på denna kår icke har den ' statsfinansiella betydelse som f01 k- och småskollarark&amp;rens löne- reglering.
Nämnden befarar dessutom, att den skulle komma att återverka på andra statstjhnstemans löneförhållanden.
" En för lärarkårerna vid de allmänna läroverken och seminarierna genomförd lönereglering, byggd på den nya löne- principen, skulle icke bliva inledningen till en period av lugn och ro utan till omfattande ock irivecklade lönerörelser.
.
Om den nya löneprincipen skall tillam- pas vid reglering av lönen för stats- tjänsteman, torde den böra införas på en gång utefter hela linjen. "
De skal, som dikterat nämndens för- slag i fråga om statsanställda lärare, förefalla icke synnerligen hållbara.
De statsfinansiella skalens betydelse får na- turligtvis icke underskattas.
Varje ny lönereglering ställer ökade krav på sta- tens kassa.
Det galler därför att åstad- komma en lönereglering, som utan alltför stora kostnader för staten gör det basta möjliga för statens tjänare, en synpunkt, som tydligen varit avgö- rande för nämndens förslag i fråga om de kommunalt anställda lararnas löne- reglering.
Varje besparing, som ' kan gö- ras utan att rättvisans fordringar åsido- sattas, bör göras.
Men hur gör nämnden i fråga om de statsanställda lärarna?
Jo, den låter även icke-familjeförsörjande man bli del- aktiga av den del av avlöningen, som nämnden kallar " bidrag till familjeför- sörjning " och som med nämndens satt att rakna för en laroverksadjunkt i ge- nomsnitt uppgår till 313 kr.
pr å r och för en lektor till 406 kr.
Höstterminen 19 12 uppgick antalet icke-familjeförsörjande ordinarie statsan- ställda manliga lärare till 700.
Om.dessa hänfördes till samma kategori som de 155 kvinnliga lärarna - bland vilka 1 anka med barn under 21 år -, vilka utan åtskillnad betraktas sasom icke- familjeförsörjare, skulle staten på nyss- nämnda antal manliga lärare årligen in- bespara omkring 200,000 kr., en inga- lunda obetydlig summa, som kunde komma ändamål till godo,.
vilka staten icke ansett sig ha råd att understödja.
55 H E R T H A .Mot nämndens förslag i denna punkt reserverar sig serninarieadjunkten, Anna.
Sörensen, var-s uttalande jag delvis vill citera:.
.
" Vid avgivande av förslag rörande lararelönenämndens tillsättning har stats- rådet och cheFen för ecklesiastikdepar- tementet anfört, att vid en förestående reglering av lä~overkslärarnas och folk- skollärarnas m. fl.
löner sporsmålet om förhållasdet mellan de manliga och de kvinnliga tjänstinnehavare rättvisligen till- kommande avlöningsförmånerna måste komma under ' allvarligt Övervägande.
Rättvisligen avvägt kan emellertid, så- som ofta framhållits i diskussi ' onen om denna sak, ett förslag icke anses vara, som.
drager gränsen mellan familjeför- sörjare och icke-fami.ljeförsorjare så, att den .sammanfaller med gränslidjen mellan könen.
Då nämnden med.
avse- ende på de statsanställda lärarna icke ansett sig kunna på ett rationellt sätt tillämpa principen om högre avlöning åt familjeWrsÖrjare, hade den.
enligt min mening bort lämna familjeförsörj- ningsfaktorn ur rakningen.
- - - Från statsfinansiell synpunkt spelar det föreslagna avdraget på kvinnornas lön e n liten roll jämfört, med ett motsva- rande avdrag å icke-familjeförsörjande mäns .. -- - Kan nämnden betrakta700 icke-familjeförsörjande män s.åsom " obe- fintliga ", borde den också kunna bortse från 154icke-familjeförsörjande kvinnor ".
Reservanten slutar med att säga, att nämnden, bort föreslå, att de stats- anställda kvinnliga lärarnas avlönings- förmåner avvägas så,.
att deras effek- tiva avlöning sh nära .som möjligt kommer att närma sig den effektiva avlöningen för manlig lärare med de av namnden föreslagna avlöningsför-.
manerna.
Att den nya löneprincipens eventuella tillämpning på statsanställda ' lärare skulle draga med sig konsekvenser beträffande andra kategoriers lönefrågor är väl ganska säkert.
Men dessa konsekven- ser borde icke avskräckt nämnden från att vara konsekvent i tillämpningen av sina egna principer utan snarare tvärtom, Är principen icke rättvis, bör den icke tillämpas på någon kår, ' .i$ke ens 0.m.
de statsfinansiella skalen äro aldrig så starka.
Motsvarar den de fordripgar, som böra ställas p.å ett så vitt möjligt rättvist lönesystem, ä r det både från statens ~chbefattnin~shavarnai synpunkt - tt önskligt, .att den s å snart ' sig göra låter blir införd utefter hela linjen, och början måste då helt naturligt göras med den kår, vars lönefråga för ögonb1,icket ä r.
aktuell.
Vad de föreslagna lönebeloppen b e - träffar s i ställa sig dessa ' på följande sätt:, Allmänna läroverken.
f.
, Rektor vid Begynnelse- Aiders- Slut- samskola: avlöning tillägg avlöning ------ 5,700 1 i 500 6,200.
manlig kvinnlig, --------- 4,400.
.
1 3 500 4,900 Lektor: manlig L:.
- 4,900 3 i 500 ' 6,400 kvinnlig -- ------- 4,100 3 A 400 5,300 Adjunkt: * manlig ------------ 3,700 4 A 500 5,700 kvinnlig 3,200 3 A 400 4,400 Ämneslärarinna - ' 2,400 3 A 400.
3,600 E. o. ämneslärare m. full kompetens: - - 2,700 manlig ------------ -.
2,500 kvinnlig --------- - - ---: - A ---- .-: ' ' * Enligt nämndens förslag ' andre lektor '. '
de ailmänna läroverken: Nämnden, som anser, att det säkraste sättet att för- - - 2,300 värva åt seminarierna lärare som fullt - - 2,100 motsvara de anspråk, som numera måste ställas - på dem, ' är att göra larartjäns- För ordinarie amneslärarinna, som terna i ekonomiskt avseende så förmån- förordnas till första lärarinna, ' förordar liga, att de bliva tillräckligt.
eftersökta, nämnden ett särskilt arvode å 300 kro- föreslår ingen skärpning av de nu för manliga adjunkter stadgade kompetens- nor för år.
villkoren.
S t a t e n s h ö g r e lärarinneseminarium .. För de kvinnliga ämneslararna före- slär nämnden samma kompetensvillkor: För rektor och lektorer vid.
Högre lararinneseminariet föreslår nämnden som för de manliga, nämligen adjunkts- samma avlöningsbelopp som för mot- kompetens, vilket sålunda innebar e n svarande befattningshavare .vid högre skärpning, i det avgångsexamen från allmänt läroverk.
Nämnden har dock Högre lärarinneseminariet icke längre med hänsyn till den uppgift, som ålig- skulle medföra behörighet.
till ämnesla- ger seminariet, ansett, att rektor och rartjänst vid folkskoleseminarium.
F ö r lektorer utöver denna avlöning böra till- lektorerna vid folkskoleseminarier före- erkännas ett särskilt arvode h 500 kro- slår nämnden samma avlöningsbelopp som för lektorer-vid allmänna läroverk.
nor per år.
En jämförelse mellan de föreslagne För manlig rektor föreslår nämnden en hyresersättning av 2,300 kronor, för och de för statsanställda lärare nu gäl- kvinnlig rektor å 1,500 kronor.
För or- lande avlöningsbeloppen visar en avse- dinarie amneslärarinna föreslår nämn- värd förbättring., De för kvinnliga lärare föreslagna den, att avlöningen bestämmes till 2,800 lönebeloppen äro i och för sig sådana, kronor i La, 3,200 kronor i 2:a, 3; 600 i 3:e och 4,000 kronor i 4:e lönegraden, bi- att de komma att bereda ifrågavarande trädande föreståndarinna skulle.därjämte kvinnliga befattningshavare en helt an- åtnjuta fri bostad eller hyresersättning nan och bättre ekonomisk ställning än till ett belopp av 1,000 kronor för år.
som förut stått dem till buds.
Men detta hindrar icke, att kvinnorna icke kunna Statens folkskoleseminarier.
ge sitt erkännande åt ett lönesystem, Med hänvisning till folkskolesemina- som under sken av att gynna familje- riernas viktiga uppgift har nämnden försörjaren ger högre lön åt alla man, vare föreslagit, att ämneslärartjänsterna vid sig de äro familjeförsörjare eller icke, seminarierna skola förvandlas till lekto- lägre- lön åt alla kvinnor, även om d e rat och att dessas innehavare må åtnjuta äro familjeförsörjare.
ADELE PHILIPSOM.
samma löneförmåner som lektorerna vid E. o. ämneslärare u. full kompetens: .manlig kvinnlig --------- -------- mm --.
H E R T H A - - Glimtar utifrån.
...
En kulturarbetare.
Mag. art. 1da.
Falbe- Hansen erhöll nyirsdagen danska förtjanstme- daljen i guld som tecken p i ' uppskattnirig av hennes linga och, ypperliga verksamhet som pedagog och filologisk författare.
Hos oss ar Ida Falbe-Hansen val.
känd genom besök och.
föredrag samt som kännare och tolk av svensk.
litteratur. '
På hennes meritlista s @ en svensk- dansk ordbok (1912) och Översättningar av Selma Lagerlöfs böcker alltifrån Gösta Berlings saga: På ittitalet tog hon del i kvinnorörelsens grov: arbete och .startade tidningen " Kvinden og Sam-.
fundet ", som nu tacksamt hyllar henne i be- gynnelsen av sin trettiförsta Argang. '
Krigsläkare. "
~ i e ' ~ r a u e n b &amp; e ~ u h ~ (1 '.
5 ~ - jan.)
meddelar, att Tyskland har fatt sin första ' kvinnliga militarlasarettslakare i fru dr Elisabet Reinicke.
Hon har sanitetsofficers rang och bar motsvarande uniform och gradbeteckning, var- med följer ratt till vederbörliga militära heders- betygelser.
S i sjangtilt Och stramt infogade.
i krigsappa- raten tyckas inga andra nationers kvinnliga 1a- kare ha lyckats bli.
Men det har icke hindrat dem att ' rycka ut.
I Ryssland anvandas de av Röda korset p i samma villkor som de, manliga kollegerna.
I England däremot har varken armé- förvaltningen eller Röda korset .vetat nigot bruk för dem, vilket emellertid betyder föga för ett folk s i vant att reda sig utan myndigheterna och garna i opposition mot dem.
Fördenskull ha engelska läkare med sköterskor, hospitalsin- rättningar, motorambulansvagnar och all möjlig komfprt tågat ut ' till Frankrike, Belgien och Ser- bien " for att erbjuda sina tjänster, vilka p i dessa nödställda hall utan krumbukter accepterats.
S i har dr Louisa Anderson i det parisiska hotell Claridge inrett ett lasarett med hundra baddar (och ibland ännu flera patienter), vilket entusi- astiskt skildras i La F r a n c a i s e, och den skottska röstrattsföreningens belgiska hospital har etable- rat sig.
i ett härligt gammalt klosterslott, Abbaye de Royaumont, vars måleriska ilderdomscharm de ' till sin egen ledsnad - ty dessa spänstiga medicinare hade humör att njuta klarobskyrer 57 p -.
miste börja med att tillfoga avbräck-genom införande .av elektrisk ' belysning och vattenled- ning.
Den .serbiska kontingenten, ' som p i linga krokvagar miste.
uppsöka ' sin kfigsskideplats, har sannolikt fatt det mindre pittoreskt och be- kvamt.
Det ar inte diliga presenter i penning- v.ärde och.
mänskokraft som ' brittiska kvinnor förära sin stats allierade.
,.
.
.
.
Krigets galanteri:: Vad vi gärna ' en gång i framtiden.
skulle vilja s e - utom ' fre ' d - .vore e n,.
förlustlista över ' de kvinnor, som gatt.
i t i detta krig.
Men ' vem bryr sig om.att rakna så- dana?
: Det ar inte meningen .att särskilt begrita dem, ty .under förhillanden som dessa blir man flott och ser inte p i nigra tusen liv .mer eller mindre, men det.
ar synd ' att inte göra det mesta inöjiiga ' av ett s i.
utomord.entligt ' tillfälle .att i.
grund och botten studera krigets vasen.
Med statistiken må det nu g i hur som ' ha1s.t: våra insamlade iakttagelser.
fastsli, att i krig äro kvinnor.
utsatta för alldeles samma faror och lidanden som man med fråndrag av tvånget att döda ' men med tillägg av ett kval, det hemskaste av alla, som ar deras könsprivilegium.
Historie-.
böckerna frin alla tider ha ju berättat oss det, i förbigiende, utan tonvikt; allmänheten drog aldrig nigra slutsatser.
Krigsinstitutionens barska advokater uppehålla obesvarat fiktionen om kvinnornas angenäma lästallning i örlogsstor- mar.
Den d o s s i e r, som nu hopar sig, kommer kanske att villa dem nigot ögonblicks bryderi, innan de lyckas Finna en ny position.
Icke f i kvhnor höra vi talas om, som fri- villigt pilagga sig plikten att riskera soldatdö-.
den ' och stundom finna den eller siras och stym- pas, och de skulle vara flera, om tillfällen gives.
Har a10 främst att namna de sjuksköterskor, som våga sig fram i tätaste projektilregnet för att förbinda och skaffa undan sirade.
Föi- slika.
bragder ha nyss tre tyska kvinnor dekorerats med järnkorset.
Om, de franska.
berättas i ar- méns dagorder oupphörligt liknande drag, .och nunnor rika i den egendomliga situationen att bli hederslegionsriddare.
Man kan tryggt anta, att sådant förekommer pi.
alla krigsteatrar.
Det rapporteras vidare om unga telegrafister, som kringsusade av bomber stannat p i sin post, sedan hela ortens .befolkning flytt, för att uppe-.
b.
,.
Europeisk konsert .. I J u s S u FPragi i för ja- nuari biktar den utsökta engelska essayisten Vernon Lee (Violet Paget) e n andaktsstund av sällSam art.
Hon hörde Bachs juloratorium i en engelsk kyrka, och därför att hon är poet och kännare av Tyskland hörde hon samtidigt samma mäk- tiga och ljuva toner i Leipzigs Thomaskyrka, i hundratals tempel bortom havet, p8 andra sidan " den bottenlösa oceanen av hat och fasa. "
Och hon s i g auditoriet därborta, alldeles likt det hon med lekamliga ögon skidade omkring sig: kvin- nor av alla ildrar, gamla män, en och annan ung soldat, firande sin kanske sista jul.
Och den odödlige Leipzigorganisten spelade bortifrin ett fjärran sekel tröst i t landsmän och fiender; ackompanjerade med " sina kosmiska tordön och sin herdeflöjtcc engelska som tyska bönesuckar.
" Aldrig ha vi och de varit varandra närmare än i denna stund, d8 krigets väldiga järnrid8 har s8 fullkomligt avstängt oss frin varandra. "
Det skall vara en diktare och en kvinna som förnimmer kriget si: som " o u r c o m m o n ca.
l a m i ty. "
Samma bördor, samma längtan, samma jul och samma musik - vad ar d i fiendska- pen för en vidrig och barock mardröm?
Hur har Vernon Lees sköna, orgelbrusande prosahymn kommit att hamna i den sakliga och diskuterande Jus SuFragii?
Vi ha aldrig förr sett författarinnans namn i samband med röst- rattsrörelsen.
Det troliga: är, att ingen annan i England publicerad tidning skulle kunnat framlägga ett sidant fridsrop frin en högre värld.
omliga människor - dock få - ärdet förunnat att förmå resa sitt liv och sitt verk i en gjutning till.
ett monument, vilket i minnet avtecknar sig mot hori- sonten i en hel skarp och karakteris- tisk kontur, vars linje man, var man får syn på den, genast igenkänner.
Men hur mycket tyst hjältemodigt tålamod, hur mycken seg outtröttlig vilja, hur många ordlösa lidanden och förtegna uppoffringar, som behövas för detta målmedvetna uppbyggande avlett värdigt tempel för sin ande, denna al- drig slappnande vaksamhet på att an- den må vara värdig templet - darom tiger det sköna och stora resultatet - tiger arbetet stolt och stilla, sedan ar- betaren stolt och stilla gått bort i döden.
Och icke heller höves det betraktaren att mycket orda, sucka eller beklaga.
Verkets mästare, elfenbenstornets byg- gare, föddes med e n plan, e n strävan i sin själ.
Märkt av den från ungdomen till möda och enslighet, gick han rastlöst IiAlla kommunikationen.
Slutligen miste man piminna sig de.
kvinnliga soldaterna.
Kanske förekomma d e i alla arméer mer eller mindre incognito enligt gammalt bruk, men i Ryssland och Osterrike tjänstgöra de öppet.
En sjutton- 8rig ryska förvärvade S:t Georgskorset p8 slag- fältet, en sibirisk .upptäcktsresande fru Kouda- schev tillhör ett kavalleriregemente, en aeronau- tisk furstinna har tagit plats i luftarmén, o. s. v. Polska legionen (pi Osterrikes sida) räknar en- ligt uppgift i " Neues Frauenleben " 15 dec.
35 kvinnor och i Wientidningarnas spalter lysa andra cchjälteflickorc '.
o dito fruar.
Med all vördnad för dessa kvinnors fördoms- och dödsföraktande mod, vilket de använda efter s i n bästa övertygelse, kunna vi lika litet som " Neues Frauenleben " känna nägon glädje över - d e m.
Vore de en nymodig företeelse, skulle vi bli djupt bekymrade, men lyckligtvis känna vi igen dem som.
sena ättlingar (och k a n s k e de sista) av en gammal släkt, vars traditioner för- tjäna att äras men icke duga att leva och dö pi.
S
H E R T H A sin vag ' fram i den tåliga förvissningen, ' att det icke a r de lidanden människorna lida eller ens de synder de i fåvitsko synda utan det.
arbete de utföra till den guds ara, vilken bor i deras bröst, som h a r betydelse utöver stunden.
Den.
guden h a r nog många namn - men dess vasen a r ett - Höghet, Godhet, allt .som kan namnas inför evigheten, under stjärnorna.
Ett ' sådant liv - ansikte mot ansikte med Gud - ett sådant verk, en sådan gestalt var.
den kvinnas, vars namn sy- nes har ovan - Christina Georgina Rossetti, syster till den berömde pre- rafaelitiske milarpoeten Dante Gabriel Rossetti och ' själv en av sin .tids och sitt lands främsta.
skaldinnor - vid sidan av ~lizabeth Barrett Browning säkert en av Englands under, alla tider främsta ' kvinnliga poeter.
På hennes broders tavlor, på dukar av Madox Brown och: Holman Hunt kan man har och dar återfinna hennes bleka an- sikte med dess kaméskarpa romarinne- drag och tunga stilla glödande svarta ögon - ett ansikte av en mystiker, en visionär, av syner sorgsen nunna - ett ansikte, som genom.
dessa målare så småningom blev den prerafaelitiska skolans prototyp för i sig själv för- sjunken, förandligad, sorgsen och för- strött drömmande kvinnoskönhet - blev Elaines ansikte ' speglat i Lancelots sköld, blev, den bleka tiggarflickan på tavlan " King Cophetua.and the Beggar- maid ", blev hundratals andra legend- prinsess ' oroch sällsamma drömjungfrur.
Och sådan som hon synes p å, tav- lorna, sådan gick denna kvinna genom tillvaron - innesluten i sina syner och.
59 drömmar, stilla glödande i grubbel, sakta Förtärande sig.sjalv med sin andes glöd.
Allt .. i hennes - till,, det yttre så han- delsefattiga och.
enformiga - till det inre så stormande djupa och glödande liv samlades i hennes enande hand till ett -- gudsfruktan.
Till Guds ara sjöng hon redan so-m ett litet barn, från sina tidigaste å r um; gicks hon med helgon och feer om vart annat och skrev på vers ned vad d e sade henne.
Det man vet ' om hennes barndom i det hem hennes Jandsflyk-.
, tige fader, den italienske.
patrioten.och vetenskapsmannen.
Gabriele Rossetti, tillsammans med sin hust ' ru, den sköna, .av dottern Christina så innerligt älskade Frances Polidori, bildat i London kom- mer en att tanka på ett litet katolskt.
jungfruhelgons barndom, sådan den .se- dan beskrives i legenderna.
Liten, mörk- hårig, ' med redan allt för stora - ögon, liksom.
tunga av mörker, tyst, aldrig uppsluppen; blott stilla leende, satt hon i ett hörn och drömde.
För klen att g &amp; i skolan fick hon huvudparten av sin- uppfostran från sin moder - en upp- fostran mest u r sagor och legender.
Redan tolvårig började hon dikta, och.
sjuttonårig såg hon sin första poesi på tryck, då hennes onkel henne Ove- tande utgav en samling av hennes V e r - sesc '.
Tre å r därefter var det som henr nes broder tillsammans med Millais och några andra prerafaelitiska bröder grundade den kortlivade men.
intres- santa tidskriften " The Germ ", vilken efter fyra nummer dog en stilla död i all tysthet.
Ty tidens kritik ignorerade komplett dess tillvaro - detta fastan Dante Gabriel Rossetti i den publice- '
60, ' H E R T H A rade sin sedermera så bei-ömda " The blessed DamozelU och hans syster myc- ket av sin vackraste lyrik - under signaturen Ellen Alleyn likvisst.
T y med karakteristisk ödmjukhet och dröm- mande självtillräcklighet p i en gäng frågade hon föga efter yttre berömmel- ser - kommen.
till dylik klokskap vid så unga år kanske mest tack vare sitt kön.
: - Ty konstid kande kvinnor, vana vid att underskattas och skjufas i skug- gan, tvungna att i sin isolation skapa sig en egen värld i sitt hjärta, ett eget fo- rum i sitt samvete, mäkta- ofta mer av ~ a r d i g t tålamod och lugn sjalvförglöm- melse för verkets skull a n.
deras man- liga yrkeskamrater med deras beun- drande vänner, deras personliga arelyst- nad och kotterikritik.
- H u r som helst dröjde det i alla fall till 1862, innan hon lat förmå sig att under sitt eget.
namn publicera den diktsamling, " The ' .Goblin Market and other Poemsu, vilken med ens gav henne en särställning bland tidens skapande andar.
En sallsam och lysande skara, denna, sammansatt av gestalter så- dana som den orientaliskt late och drömmande Fitz-Gerald, vilken i en osterlännings fatalistiska hjarta närde en våghalsig sjömans djärva överdåd -.
han,, som började sin bana som en tilljublad förmedlare av orientalisk poesi till ett tacksamt vasterland och glad och nöjd slutade som delägare i ett sillfångst- fartyg - gestalter sådana som den en- tusiastiske riddersmannen William Mor- ris, en socialistisk don Quijote, med sitt.
brinnande aristokrathjärta fyllt av fantastisk kärlek för Folketu, sådant som han såg det - en tapper skara - M - --.
d knektar, villigt följande sin ridderlige ledare - likaväl som gestalter sådana som den visionäre, glödande sensuelle drömmaren Rossetti, den enkle kristne arbetaren Holman Hunt, den bleke gentlemannen Burne Jones och sist mellan dem alla " the saintly$hristinau.
Alla ha de blivit kallade prerafaeliter uch med ratta, ty alla vande de.
sig från det samtida Englands .av den begyn- nande industrialismen smutsade brun- nar och sökte inspiration för sina stra- vanden i " de mörka tidernasu dunkelt strålande skattkammare - Morris i d e franska riddarsagorna, ur vilka han tog sina fantastiska sociala ideal, Rossetti i den toskanska målarkonstens paradis- trädgård, Christina i den engelska go- tikens mystiska ande.
Alla vor0 de i sina hjärtan medeltida, men icke så att de blevo asketer, nej, utan ' med medel- tidsvarelsens hela, rent barnsliga, oskyl- digt brutala, stolta.
och friska behov a v skönhet, styrka, glans - medeltidsva- relser med armarna sträckta mot renas- sansens ljus, men med ögon som glödde av de gamla tidernas djupa innerlighet.
Sådana avtecknade de sig i enkla, skarpt lysande konturer, i sallsam brokig och.
strålande livsföring mot det samtida Englands gråa yta - likt de underliga guldgläpsande figurerna på en bleknad bonad.
Till och med den stilla, vita Christina lade genom hela sitt liv i dagen en al- drig släckt passion för skönhet.
Likt ett medeltidshelgon med en glödande, levande, nästan sensuell tillfredstallelse - så ha några träffande ord av e n samtida fallit - n j ö t hon sin religion - den anglikanska kyrkans, vilken á
-- H E R T H A ' 61.
.
mångt och mycket närmar sig den ka- tolska.
' Enslig och v a rl d s Frånvänd likt e n nunna, vände hon sig dock aldrig från l i v e t.
Läs .t.
ex. den vackra dikt " A Birthday ", vilken börjar med orden: " My heart is like a singing birdu, och .lyssna till slutraderna: göra sig hemmastadd i det ljusare och friare liv3ret för " The Goblin Market ", inledde - en tid under vilken hon bör- jade knyta förbindelser med själsbe- släktade konstnärskretsar ' och gjorde sin första ' och sista ' resa till sitt fäder- nesland Italien; en pilgrimsfärd av djup och kärleksfull.
rörelse - en tid under Raise me a dais of silk and down; ' hon .utgav sin nästa bok " The vilken Hang it with vair and purple dyes; ' Prince ' s Progressa - förrän allt detta Carve it in doves and pomegranates,.
- hela hennes anya tillvaro - plötsligt And peacocks with a hundred eyes; Work it in gold and silver grapes, bröts av en farlig sjukdom, so &amp; lång In leaves and silver fleurs-de-lys; tid höll ' henne ' böjd mot gravens brädd Because the birth ' day of my life och Från vars Följder - hon aldrig.
fullt I s come, my love is come to me.
återhämtade sig: T y efter ' två års oav- .- hur de sjunga av lust och glädje bruten dödsfara återvände hon: visser- s v e r alla de sköna ting de beskriva - ligen - till-.livet, men till sitt gamla liv i det guld och de rosor, den marmor och ensligheten; innan hennes ' vänner lockat purpur hon i sin diktning ' alltid slösar henne till ett t.veksamt steg ut bland .med - och först och sist även kärle- människorna.
Det .. var som om hon ken - den stora, härliga,, hemlighets- bland skuggorna sett sitt.
ödes rätta an- .fulla kärlek hon tyst förlorat men vars sikte, som om hon * dar kommit till tå- minnes glans hon aldrig upphöide a t t lig- och stilla insikt om .att glädje och ' besjunga.
.
T y denna kvinna hörde till ljus; icke.
vor0 för h e n n e - att Gud de starka, som i allt, till och med i döds- givit h e n n e sorg, lidanden o c h mörker sorgen, älska skönheten och anda in i att därav skapa välljud.
till hans ara.
det djupaste helvetet jaga harmonien -.
.
Hädanefter uppenbarar hon sig för e n sinnesriktning, som är motsatsen till människorna blott i sin dikts skepnad - estetiserande dilettantism och kan miss- på detta sätt döljande sin egen sorgsna tagas För sådan blott av människor, gestalt bakom sina segrar.
Sådan skym- vilkas tankar aldrig g i utom slagordens tar man henne i. dikten " A Soulu - +rm och som taga Epikuros för en sådan vill m a n alltid tänka sig henne: veklig filosof.
För Christina var kär- stands as pale as Parian statues stand; leken till det sköna, till " the pure Artu, She Like Cleopatra when she turned at bay, .vapen och rustning i striden för att nå ~ n d.
f e l t her strength above the Roman sway, Fram till plastisk ro, ren stillhet, kuvad And ' felt the aspic writhing iG her hand.
.ro i sitt liv och sitt verk - var ett me- .Her face is steadfast toward the shadowy land, For dim beyond it loorns the land of day:.
del till självövervinnelse i skönhet.
Her feet are steadfast, ' all the arduous way Och mycket fanns för henne att över- That foot-track doth not waver on the sand.
vinna - sjukdom., dysterhet, lidande She stands there like a beacon through the night, a v alla slag.
Knappt hade hon hunnit .Pi pale clear, beacon where the storm-drift is -,.
62 H E R T H A She stands alone, a wonder deathly-white: She stands there patient nerved with inner might, Indomitable in her feebleness, Her face and will athirst against the light.
Nu blott några ord om det yttre runt denna staty med ett hjärta av tårar och eld snyftande ut blott i diktens förkla- ring - i dikter sådana som den bris- tande sköna " EchoU, med dess slut likt en vibrerande flämtning: Yet come to me in dreams, that I rnay live My very life again though cold in death: Come back to me in dreams, that I may give P u k e for puke, breath for breath: Speak low, lean low, As long ago, my love, how ' long ago.
.
Hon var ensam.
1874 hade hon grundat sig ett eget hem i London tillsammans med sin älskade moder, vilken dock snart dog och lämnade henne kvar - en med tiden allt hemlighetsfullare och sallsam- mare eremit, som under sin levnads sista tjugo år knappast någonsin lam- nade sin bostad annat än för-att besöka gudstjänsten i den närbelägna angli- kanska kyrka hon tillhörde.
Hennes minne blev snart likt minnet av en död - men en vilkens andliga tillvaro befästes allt mer genom hennes för varje år till allt vidare kretsar, allt flera hjärtan trängande- diktning.
1871 uigav hon sina poem för barn: " Sing Song " - 1874: " Annus Domini ".
1881 utkom en samling poem härstam- mande från skilda år: " A Pageantu - 1885 en ny samling, fast nu bHde av vers och prosa: " Time fliesu.
Det sista verk hon utgav - det var år 1892 - var en sallsam, i sitt dunkel skön och storslagen kommentar till Upperi- barelseboken: " The Face of the Deepu.
- - .- Detta ansikte hade hon hela sitt liv igenom skådat överallt och i allt - fastän - som aposteln klagar sin och alla död- ligas sorgsna lott - liksom " genom ett dunkelt glas ".
Nu nalkades den stund, då hon skulle möta det ansikte mot ansikte.
Två år dar- efter och hon var död - hade ghtt ' till det " Dream Landu hon sjungit om så länge, Where sunless rivers weep Their waves into the deep, She sleeps a charmed sleep: Awake her not.
Led by a single star, She came from very far To seek where shadows are Her pleasant lot.
She left the rosy morn, She left the fields of corn, For twilight cold and lorn And water springs.
Through sleep, as through a veil, She sees the sky look pale, And hears the nightingale That sadly sings.
Rest, rest, a perfect rest Shed over brow and breast; Her face is toward the west, The purple land.
She cannot see the grain Ripening on hi11 arid plain, She cannot feel the rain, Upon her hand.
Rest, rest, for evermore Upon a mossy shore; Rest, rest at the heart ' s core Till time shall cease: Sleep that no pain shall wake, Night that no morn shall break, Till joy shall overtake Her perfect peace.
Hennes sista dikt slutar med ordet frid.
Hennes liv gör det ock.
Hon hade segrat.
.
.
ANNA LENAH ELGSTROM.
H E R T H A Brevväxling.
Mening i det meningslösa.
D en måttfulla oppositionen mot min artikel.
med ovanstående titel har ännu tydligare övertygat mig om att olikheten mellan den s. k. liberala och den s. k. konservativa uppfattningen av kriget ytterst vilar på olika livsåskåd- ningar, den ena stammande från upp- lysningstiden.
Och som alltid i dylika fall blir det också härvidlag egentligen anlagen, sjalsriktningen, temperamentet, som bestämma åsikterna.
De båda rikt- ningarna komplettera varandra och äro över huvud taget båda lika nödvändiga för utvecklingen som mörker och- ljus, pessimism och optimism, frihet och auktoritet, självhävdelse och sjalvupp- offring.
.
Den ena riktningen ser med Voltaire, Stuart Mill och Gladstone före- trädesvis manniskonaturens möjligheter till fullkomning genom kultur, betraktar därför kriget som en kvarglömd rest av " mörka tidsåldrars barbariu, för att tala med 1700-talet, och hoppas på en, tid av tryggad fred utåt och av huma- nitet i rattsförhållandena inåt, då ratten icke längre skall behöva vila på tvång, vare sig i förhållande till den egna sta- tens individer eller i ' förhållande till andra stater.
Den andra riktningen har med Augustinus, Luther, Bismarck och Carlyle blicken företrädesvis riktad på manniskonaturens mörka realiteter; den tror, att " människans hjärtas uppsåt a r ont alltifrån ungdomenc ', och den vågar därför icke hoppas-på vare sig krigets eller dödsstraffets avskaffande inom en hisroriskt överskådlig fram tid, aven om man aldrig så mycket önskade, att rat- ten icke behövde vila på tvångsmakt, som den nu tyvärr fa k t i s k t gör.
Denna sistnämnda.
" .mörkau åskådning a r min egen, och jag säger därför " vii6 om dess anhängare.
Vi förmena, att manniskonaturen, d e n ' 63 k v i n n l i g a l i k a v ä l s o m d e n man-.
l i ga, ty dem emellan råder ' ingen i-as- olikhet, i gr.unden a r lika full ' av livs- fientliga lidelser nu som under en bar- barisk forntid och att all intelligensens förfining och all modern teknisk .kultur utan religion endast på ytan kan hålla, de sämre instinkterna borta.
Vi kunna tro på kvinnans rösträtt som en bety- ' dande kulturfaktor till de .mänskliga lidelsernas dampande, men ändå anse det vara för tidigt att av de relativt Fåtaliga kvinnosakskvinnornas interna- tionalistiska ideer sluta sig till kvinnans möjligheter att avskaffa kriget.
För öv- rigt - nar man vet vilka invecklade faktorer av ekonomisk och ' folkpsyko- logisk art, som .skapa kriget, mar man vet, att det för en stat, som försvarar.
sig, galler livsmöjligheterna likaväl för man som för kvinnor, fast mannen en- samma ha att offra sitt blod därför -.
' då synes.
mig jämförelsen mellan man- .neri som slagskämpeinstinkternas repre-.
sentanter och kvinnorna som livgivan- dets och uppehållelsens stötande oratt- vis.
Livsoffrandets allvar a r för tungt och aven för uppfostrande att, avfärdas på detta sätt.
Gällde det icke livet, skulle inte ett helt folk med sjalvbe- stammanderatt satta livet på spel.
Att vi härvid få lämna ur rakningen ett par av de kampande folken, a r sjalv- klart.
För engelsmannen galler det inte livet i samma mening som för de andra, och de ha icke heller hittills brytt sig om att vaga livet.
så som de andra; ryssarna åter offra sig icke, utan offras.
De övriga stridande kampa för livet och aro fullt medvetna därom; det ar de sjalvbestammande folken ' själva, uti .alla samhällslager och alla partier, som med hänförelse kampa för sina staters livsbetingelser.
Och varför skall in te ett folk ha ratt till självförsvar likaväl som den enskilde individen bör ha det - aven med risk att nödgas taga det liv, som hotar hans eget?
Varför envisas, '
man att i kriget uteslutande vilja se .kampen m o t människor; varför ser man inte likaväl kampen f ö r.
manni- s k o r?
Synes det egoistiskt, att en krig- förande stat kampar för sina egna in- divider och för sina bundsförvanter; +eftersöm en förkonstlad modern altruism, s o m förlorat blicken för begreppet " vår .nästau, inte tyckes vilja se skönhet an- nat an i uppoffring &amp; r det främmande?
Med den gamla definitionen på nästan - " alla människor, kända och okända, vänner och fienderu etc. - löper man endast fara att avtrubba karleksbudet, s å att det inte längre betyder något i; praktiken.
' Jag själv finnes ju i det praktiska livet icke till annat an i rela- tion till vissa grupper; jag existerar ej s o m " manniskq i. allmänhetu, utan i en viss familj, i en viss stad, en.viss klass och ett visst land, och .det a r inom den .gruppen jag egentligen gr satt att öva .karlek.
O m nu livet för mig i beröring med andra grupper, kunna - pliktkolli- sioner uppkomma, och jag kan som individ möjligen någon gång bli tvungen att offra min egen grupp för en fram-: mandes skull.
I den enskildes liv kan egentligen inga yttre moralbud utan en- .dast hans samvete avgöra.
handlings- sättet i de största konflikterna, då man - inte kan.
undgå att " såra eller dödau någon.
Men för s t a t e n s " samvete ", om jag så får yttra mig, a r målet endast .och allenast statsmed ' lemmar.nas välfärd, .och just därför kan det för staten ingen .tvekan givas, om den bör offra sina egna - eller andra statsmedlemmars liv, när .ettdera av dessa offer kräves.
Och vilka estorstater äro så lyckliga, att de i lang- d e n kunna undgå att komma i en dylik .ödesdiger situation?
Vi svenskar, som lugnt suttit hop-.
: krupna i vår spiselvrå i hund.ra å r och sorgfälligt sökt göra oss av med allt vad utrikespolitik heter, ha ingen rättighet att tala högmodiga ord om det " van- sinne ", varav stormakterna plötsligt sy-.
n a s ha träffats.
Allraminst ådagalägga, - vi, som vi kanske inbilla oss, någon politisk sakkunskap.
genom att låta slag- ordet neutralitet suggerera oss till att vara lika hånfulla och lika överlägsna mot alla de krigförande makterna, att i kriget se endast ett oandligt virrvarr av meningslöst slaktande.
Naturligtvis galler - har som annorstädes i livet det gamla ordstävet, att det a r inte e n s fel, om två träta.
Men om inte en Tolstoj- apande storstadsliberalism, hade gjort oss blinda för realiteter, skulle.
vi lätt kunna se, vilka i denna strid som ha åtminstone den större ratten på sin sida, därför att de kampa för sitt eget själv- bestånd.
De kunna finnas på bagge de krigande parternas sida, eftersom ett så kallat anfallskrig till den grad kan vara framtvingat av andra makter, att det i själva verket förvandlas till ett försvars- krig.
Alltså två olika folk, som föra .aförsvarskrig " gent emot varandra?
Ja, lika konstiga saker har världen sett förut, t. ex. under Napoleonskrigen.
Det ar naturligtvis endast sådana, i verkliga försvarskrig inbegripna folk, på vilka min åsikt om statens tvångs- makt till fridens upprätthållande låter tillampa sig.
Ansåge jag, att alla.
de krig- förande hade lika orätt, skulle min forra artikel ha blivit oskriven; - nu finnes .daremot enligt min mening tre av de stridande, som till den grad kampa för .sin existens, att vi kunna agna dem våra sympatier och på visst satt erkänna deras rätt, aven om de bekämpa varandra.
Men inte ens på de stater, för vilka jag sålunda uttryckligen tar parti, vill jag tillampa begreppet k r i s t l ig.
En krist- lig stat a r enligt min mening ett lika orimligt begrepp som " ett kristligt aktie- bolagu eller " en okristlig manufaktur- affär " - under nuvarande förhållanden .åtminstone.
Det begreppet skulle förut- satta, att ifrågavarande stat styrdes efter .kristliga principer, d. v. s. att flertalet av de inom staten tongivande vore kristna i själ och hjärta, och var står en sådan stat till finnandes?
Inte ens
.
.
65 H E R T H A förefintligheten av en statskyrka utgör långa och uppoffrande arbete, och i någon garanti härför; statskyrkan är en- några därpå följande versifierade tal .ut- dast ett bevis på att staten i religionen trycktes samma, känsla .i en lätt och ' erkänner ett stöd för ordningens och glad form - därför icke.
mindre allvar- fridens upprätthållande.
Men ä r detta, ligt menad.
statens egentliga.
' syftemål, ' så ä r staten också, även om den inte kan kallas Val inom Fredrika-Bremer-För- kristlig, värd bättre an att liknas vid bundet.
.Vid Fredrika-Bremer-Förbun- den indiske avguden, som krossade sina dets senaste styrelsesammanträde valdes tillbedjare.
Snarare ä r, då tanken på den funktionärer inom styrelsen för inne- gammal-testamentliga andan har på sin varande år, varvid till ordförande om- plats.
Vi få endast komma ihåg, att valdes fru Agda Montelius, till vice ord- Herren härskarornas Gud i profeternas förande doktor Lydia Wahlström och mening - och denna ä r den enda vi till sekreterare fröken Signe.
Laurell.
ha att göra med, då vi tala om Gamla Till kassaförvaltare valdes fru Lilly Testamentets anda - i c k e var en god- Hellström efter fröken C. Wahrolin, tyckets gud, som efter en nyck förgjorde som undanbett sig åte ' rval.
Vidare före- eller frälsade sitt folk, utan rättfärdig-, togs val for förbundets skilda styrelser hetens och barmhärtighetens herre, som .. och.
kommittéer, av-vilka vi vilja nämna hänsynslöst straffade sitt folks synder eljande: Till medlemmar av styrelsen och rikligen frälsade de rättfärdiga.
.
för förbundets lanthushållningsskola: å LY DIA WAHLSTROM.
Ri.mforsa omvaldes de avgående med, lemmarna, inom större styrelsen, ingen- jör N. Kleen, fröken T. Lundblad, fru E. Sederholm - och landshövding E; Trolle, samt mindre styrelsens avgå- Fredri ka-Bremer-Förbundets kas- ende medlemmar, fröken G. Adelborg saförvaltare sedan sjutton å r tillbaka, byråchefen A .. Lyttkens och.
fröken Lou- fröken Caroline Wahrolin, har från ise.
Nathorst-Böös.
Styrelsen för.
för- och med detta års början trätt till- bundets blivande fruktodlingsskola Apel- baka från sin ansvarsfulla post, som hon ryd fick följande sammansättning: gods; skött p i ett sätt som gör hennes avgång ägaren B. Carlheim-Gyllensköld, fru Else till en djupt beklagad förlust för för- Dahl, förvaltare H.
Hansen, fröken S. bundet.
Hennes nitiska och dugliga ar- Laurell, fröken S. Melander, fröken L. bete under denna långa tid kommer Nathorst-Böös och fru E. Quensel.
- alltid att bevaras i tacksamt minne.
Till medlemmar av förbundets kommitté Förbundets styrelse och byråpersonal för lagfrågor omvaldes: redaktör G. Al- hade vid en liten fest för fröken Wah- dén, fru A. Hallendorff, auditör C. rolin, som anordnats på förbundets lokal Juhlin-Dannfelt,.
fru G. af Klintberg, fru tisdagen den 12 januari, tillfälle att tacka.
B. Nordenson, fil.
d:r Alexandra Skog: henne för den tid som varit.
Fru Agda lund,.
fröken M. Stael von Holstein, .fru Montelius tolkade darvid främst styrel- A. Tamm och revisionssekreterare K. sens .djupa erkänsla för fröken W:s Södervall. '
,.
.
*.
.
.
H E R T H A 66 Notiser frin Magnus Stenbock och Eva Oxen.
sfierna.
En brefvaxling, ~ ~ t g af.
Carl Magnus Stenbock.
Del II.
P.
A. Nor- stedt &amp; Söners förlag 191 4.
Den nu föreliggande senare delen av Magnus Stenbocks brevväxling med sin hustru ' omfattar två skarpt skilda serier: breven från polska fälttåget och breven från fängelsetiden.
Magnus Stenbocks största insats i vårt lands historia, den som gjort hans namn odödligt, tillhör mellantiden mellan båda, men från den finnas inga brev i behåll.
Från Polen, dar Måns Bock var kung .Karls högra hand och hade " mer att giöra an 15 andrau, ge breven ett in- tryck av sjudande verksamhet och liv och av ett käckt humör, som visserligen kan förmörkas av oro för både allmänna och enskilda affärer och förbittras av intriger, men dock alltid tar, ut sin rätt igen ..
Det kulminerar i ett av de sista breven från viiren 1707, d i - han efter en lyckad k u r.
i Karlsbad gläder sig åt att " såsom fujelen löpa Stockholmoch - Rånas, äta bar och mölk så mycke lill ha och putta mama och passera tagålen.
.Tralellu.
Det a r en helt annan prägel över den dystra brevföljd, som tar vid ett par blad längre fram.
Den börjar först då Mag- nus Stenbock så gott som förlorat hop- pet att åter komma på fri fot, och alla breven utom det första äro skrivna från Fredrikshavns kastell, dar han i två och ett fjärdedels år, tills döden befriade honom, satt instängd, avspärrad från allt umgänge, ja från friska luften.
Vad detta betydde för en man med hans livliga och känsliga temperament, van vid en krigares rörliga liv, skymtar mellan raderna i breven till hans hustru, hur mycket han an för att ej skrämma '.
henne söker dämpa sina uttryck.
Hur skulle han ej velat " såsom Fujelen löpau de få milen till Vapnö till de sina, från vilka han nu var grymmare och obevek- ligare skild än de tider, då milen dem emellan kunnat raknas i hundratal.
Det sympatiska intryck av Eva Oxen- stierna, som brevväxlingen från de tidi- gare åren gav, förstärkes ytterligare ge- nom fortsättningen.
Mycket vilade på henne under det Magnus Stenbock var ute i Polen; han lade med fullt förtro- ende i hennes händer ej blott inköpet av en gård utan också barnens upp- fostran.
" Min Engell förstår datt bettere an jag darföre lemnar jag altt uthij hennes egen dispositiona, skriver han en gång på tal om godsköpet.
Under fångenskapens olycksår vor0 breven från henne, nar de nådde ho- nom, vilket långt ifrån alltid var fallet, SA gott som de enda ljuspunkterna.
Till en början, då breven vor0 avsedda att gå hemliga vägar, vågar hon berätta politiska nyheter och t. o. m. tala om sina förhoppningar för hans friköpande; " allenast dij finge Stenbocken hem så agta dij aldrig hwadh datt kastaru, cite- rar hon i sitt första brev.
' Efter flytt- ningen till kastellet, då de danskamyn- digheterna drogo försorg om brevvax- lingen, bortfalla naturligtvis alla andra meddelanden an enskilda, men i hennes outtröttliga försök att utan klagan för egen del bringa sin make all den tröst hon förmådde träder hennes karaktär som vackrast i dagen.
Man skulle önskat att utgivaren, som man a r all tack skyl- dig för tillgången till denna enastiiende samling intima dokument från vår stor- hetstid, medtagit allt som finns i behå11 av dessa sista brev.
Sigrid Leijonhujvud. '
'
STIPENDIUM.
Från FredriKa-Bremer-Ferborndets A l l l m B n m a S t i p e n d i e f o n d utdelas ett stipendium å kronor fyrahundra (400) till kvinnlig teologie studerande med syfte att utbilda sig till kristendomslärarinna .. Villkor för sökande ä r att vara, samt under två å r omedelbart före ansökans insändande hava varit mantalsskriven inom Stockholms Stad.
Ansökningar, åtföljda av betyg styrkande kompetens, - mantalsintyg, präst- och läkarebetyg, insändas inom 15 Februari 191 5.
Stockholm i januari 1915.
~ti~endienam ' nden utkorkner under I g I 5 med I 2 häften.
Pris 4: 5 o praktupplagan -, 2: 7 5 vad.
upplagan.
Prenumeration mottages å Red., Blasieholmstorg I 4, Stockholm, samt hos rikets alla bokhandlare.
RIKT ILLUSTRERAD.
KONST OCH KONSTHANTVERK.
: A.-B.
Nordiska Kompaniet.
Textilafdelningen Thyra Grafström, Stockholm.
Permanent utstfilhing av färdiga och pilbörjade arbe- ten samt material.
Rad vid inredning av vHningar m: m.
Undervisning i Italiensk spets- och annan konstsöm.
Ständigt på lager därtill, hörande material: Svensk, Fransk och Bömisk Spetstråd.
Rikhaltigt urval av Spetsmönster.
I Ledig annonsplats!
id skrift för den svenska kvinnorörelsen, utgiven av ~redrikaa~remer-n ör bundet.
Redaktör: Ellen Kleman.
~6rbundskedlernmar erhllla tidskriften till ett pris av kr.
3: 50 varvid prenumeration s k e r direkt genom Fredrika-Bremer-Förbundets byr4, 48 Klarabergsgatan, Stockholm.
Icke=förbundsmedlemmar prenumerera 8 närmaste postanstalt eller i bokhandel.
Pris.
för postupplaga: ' 11 Ar kr.
5:-; ' 15 8r kr.
2:75.
- Lösnummer 35 öre.
Redaktion och expedition: 48 Klarabergsgatan 11, Stockholm.
Redaktionstid: msndagar, onsdagar och fredagar kl. 1-3.
Allm.
T.
4850, Riks 27 62.
Expeditionen: kl. 11-4 varje ' söckendag.
Allm.
T.
48 16, Riks 2762.
48 KLARABERGSGATAN 48. '
Rikstel.
27 62.
Avm.
tel. 48 16. upplysningsbj.rin Allm.
tel. 48 SO.
Oppen: 11-4.
Upplysningar lämnas kostnadsfritt rörande kvinnliga arbetsomr8den; utbildningskur&amp;r, löne- f förhillanden m. m.
För utredningar avgift enligt överenskommelse.
25 T U N N E L G A T A N 2 5 Rikstelefon 68 98 Tehdr.
: Skötorskebyrbn.
Allm.
telefon 82 1 1 Byrin mottagkr sjukbud hela dagen: pr telefon aven nattetid.
Föresthdarinnan träffas säkrast ' 122- ' / 4 SJUKKASSA för bildade självförsörjande Kvinnor.
Expeditionen: Klarabergsgatan 48 OBS.!
Öppen .endast tisdagar _ -.
och fredagar.
kl. ' / all- ' / &gt;l: r OBS.! '
TRYCKT HOS RRI) DERSA ~ ~ l i k l E i ~ I i O.
1 EOIKRYC:i;.
:: .C, 1, W O i K t l O L I %tj15.
