# ID: svediakorp-per2718
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Hertha
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Hertha', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1915
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,280
# sentences: 750
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-hertha
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


BIRGITTA- O SKOLAN O börjar i Januari sin Kkde termin i kladsörnnad,linnesiSrn, barnkläder, vit- broderi, knyppling, korgflatning in.
m.
Ny avdelning f ~ konstvävnad.
r Anmiihingar mottagas dagligen.
Prospekt p3 begiiran.
.
.
utmtlrka sig genom ' utom- ordentligt 18tt ging; mycket stor hastighet, korta niilar, stor hfillbartiet mot slitning och stor spole.
Arbeta dar- för alltid till Agarens be- r i p ~ N,.
S % s lim.
tel. 41 48 Elisabeth M. Giastzberg Beridarebansgatan 17..
En svensk symrrskin i Itvarje simskt virldens förnlrnsta Iäderpre- servativ, gör skodonen absolut vattentäta och minst dubbelt varaktiga.
Pinnes öfverallt Q 0: 75 och 1: 25 per flaska.
A.= B. COLLAN OWE FABRIKEN, To B L S E N, S t o c k h o l m.
A.-B.
Nordiska Kompaniet.
~extilafdelnin~en Thyra Grafström, Stockholm.
Permanent utstiillnisig av fardiga och pgbarjade arbe- ten samt material.
Råd vid iiiredning k vaningar m. m.
I Undervisning i Italiensk spets- och annan konstsörn.
Ständigt p &amp; lager därtill hörande materiak Svensk, Fransk och Bömisk Spetstråd.
Rikhaltigt urval av Spetsmönster.
P - Ledig annonspkta!
- ---
.
ARGANG II t 15 JANUARI - 1915. '
HXFTE 2; Fredrika Bremers världs freds förbund^ k ar Elizabeth Cady Stanton på den.
första internationella kvinnokongressen, i - Washington 1888, i sitt stora kon- gresstal nämnde F r e d r i k a B r e m e r bredvid Maiy Wollstohecraft, madame- de stael och madame Roland, George Sand, Elizabeth Barrett Browning och &amp; orge Eliot som .-en av de " frihets- sökande själar ", vilka.
" långt tillbaka i tiden uttalat en längtan, som stod i samklang med vår ", visste hon troligen icke - lika litet som de som lyssnade till henne -, att Fredrika Bremer re- dan: ett tretal decennier tidigare varit fullt färdig med den ' världsfamnande tanke de själva samlats h t diskutera och som annu föreföll de flestá så.
ny och djärv.
En varldsallians av kvinnor till enhet .i ett stort Strävande &amp; h till strid m ' ot okunnighet och orattfardighet.
o c h nar de amerikanska kvinnorna.
sedan ' prisats ' som föregångerskorna med den väldiga tanken, vilken de om- satie.
i handling dh de togo initiativet till.
bildindet av de sto- världssam- manslutningarna, Internationella Kvinno- förbundet, 1888, och Inte~nationella Kvinnorösträttsalliansen, 1904, - samt ' genom Frances Willard til ' j3arldens Kvinnors Kristna ~ ~ k t e r h ' e t s s ä l l s k a ~ i, I synes ingen, ens har hemma veta eller.
påminna sig, att det var Fredrikq Bremer som på 1850:talet skickade .ut d e t.
f ö r s t a p r o g r a m m e t f ö r ett.
k v i n n o r n a s v ä r l d s f ö r b u n d.
.
För; ...
, underligt obemärkt har detta fått.
g &amp; förbi.
Ingenstädes finner.
man .senare ett omnämnande av detta, märkliga faktum.
Så ny; så oerhörd var 0cks.å denna, tanke.
för den tid: den kom fram .i,.
att den dog som en vilsen .ton .i .den tQmma rymden, utan genklang och.
utan: svar.
Så förtidig, att tiden.
icke - fqrmådde anamma den.
För Fredrika Bremer stod den enkel och k1ar:Hennes seende ande hade ju framtidens mått.
Hon förstod icke ens i ' vilken grad hennes tanke var djärvt .förbluffande - idéns internationalism praktiskt verkande till världens tjänst, det ' som först senare skulle bli hav- stången för vår tids största rörelser.
Vad hon däremot förstod och fullt klart ville, s a m t i d i g t med att hon för en stor ' idés realiserande ville samla alla jordens kvinnor till e t t förbund,
24.
.
.
H E R T H A det var att genom kvinnornas samman-.
slutning i en gemensam strävan väcka till ' liv åt samhället de bundna och slumrande krafter kvinnorna represen- terade.
Den tanken stod tidigt klar för henne.
Redan 1843 skrev hon sitt upp- rop " Till Sverges kvinnorc ', som till det yttre hade karaktären av en upp- maning att arbeta för ett speciellt val- görande ändamål, räddningshem för barn, men som för henne hade sin egentliga betydelse i att hon rankte sig detta som en vag att vacka den slum- rande samfundsandan hos kvinnorna.
Så val formuleringen av uppropet som yttranden vid denna tid i enskilda brev vittna om hur ' starkt denna tanke sysselsatte henne.
- Så skriver hon till Malla Silfverstolpe den - 19. mars 1844, att hennes " upp- maning ' till Sverges qvinnor ' ar i grun- den endast en apel1 till det religiösa och medborgerliga sinnet i denna sfer, att vakna och verka; - - vagarne, sätten kunna vara mångahanda.
Min innerliga öfvertygelse ar att har den frälsande kraften ar i denna stund ned- lagd, och att den borde, mer an så sker, har.
begripas af herrar lagstiftare och genom borgerlig och .politisk befrielse befrias, göras kraftig i samhället.
- - Qvinnan står med sitt hjerta nara det eviga lifvets.
urkälla.
Gif henne som samhällsmedlem, och i m e d v e t a n d e af sitt medborgerliga varde, en ny kraft ' att dricka derur, och hon skall vid sitt bröst uppamma ett nytt, förad- ladt siägte. "
- Och till: Georg Ameen skriver hon den 29 mars 1844 angaende samma sak: " Uppmaningen, från mig okända fruntimmer att tala för räddningshusens sak till ' Sverges Qvinnor ', blev mig en välkommen anledning att uttala några tankar hvilkas innersta afsigt sträcker sig utöfver det närvarande synliga och föregifna ändamålet, och hvilkas utsade, jag hoppas, skall gro, som den i mullen förborgade säden.
- - - Jag har uppkallat d e t moder- liga i samhället att kanna, tanka, verka mera i stort - - - u.
I själva uppropet, som publicerades i Aftonbladet den 20 december 1843, skriver hon: " Det m o d e r l i g a ar det kvinnliga; det lever i var kvinnas bröst.
Denna mystiska puls, detta in- nersta hjärta i livet m8ste vidga sig, måste klappa, ej blott för människan utan för mänskligheten, måste i kärlek omfatta, icke blott familjen utan foster- landet, det m o d e r l i g a maste kanna sig kallat till vårdarinna s8 val av det större, som det mindre hemmet, av den enskilda som av den allmänna sedligheten, måste vilja verka därför, kvinnligt, moderligt.
Det ar, som synes, ingenting mindre an kravet på kvinnornas " borgerliga och politiska befrielse ' Fredrika Bre- mer har för fram, ehuru till att börja med Försiktigt dolt bakom valgören- hetsarbetets mindre skrämmande skylt.
Med denna Fredrika Bremers sedan åratal tillbaka redan fardiga uppfattning av vad kvinnorna kunde och borde vara i samfundslivet klar för sig a r det man kan förstå och ratt bedöma den plan till ett kvinnornas varldsför- bund, som hon - så långt framom sin tid - icke endast drömde om utan lade fram till praktiskt förverkligande.
Det var sommaren 1854, medan kri- gets åskor då som nu fyllde Europas rymd och krigets.
fasor då som nu oundkomligt trängde sig inpå män- skorna.
Då som nu sökte måhända mången .tanke sig trevande fram efter en räddning ur det ohyggliga ...
Visst är, att Fredrika Bremers brinnande ande icke.
skulle släppa krigsnödvän- dighetens problem, fört.
direkt inpå.
henne Som det nu blivit.
.
.
Då flammar det fram för henne, att det nya, det möjliga, det som just nu skall gripa in och söka forma om värl; den,.
det a r kvinnorna med sina ännu obrukade krafter och sina moderliga .hjärtan, väckta till samfundsansvar.
Och nu sträcker hennes tanke ' ut till djärv flykt kring jordens hela rund.
Det är alla länders kvinnor hon vill ha med i gemensamt strävande för att lindra krigets fasor och - för att bereda vag för friden och ett rättfärdigare tingens tillstånd på jorden.
M i d s o m m a r d a g e n 1854 daterar hon ett i detalj genomarbetat förslag till ett förbund mellan jordens alla kvinnor till fredens befrämjande.
Även- själva framförandet av försla- get är väl genomtänkt.
I första hand vänder hon sig till T i m e s med anhål- lan om dess publicerande, viss, som hon i sitt bifogade brev till " The Edi- toru säger sig vara, om att den stora tingelska.
tidningen, vilken läses över så stor del av världsklotet, framför allt ä r platsen för offentliggörandet av en.
sak som denna .. Viss också, säger hon, om att inga hjärtan och inga sinnen i värjde?
skola vara .mera.
öppna för hennes förslag an " det välvilliga.
.
03. ädelsinnade ' engelska folketu -.
en ty: arr alltför stor förtroend ' efullhet, vi.lke:t jag senare skall återkomma till.:.
:.
.
..
Samtidigt med * publicerandet i Times avser hon att offentliggöra sitt; u Förslag till ' ett fredsförbund " i s v e n s k, .. tyska, ryska, franska och amerikanska: .tid-.
ningar ...
...
Den .S8 augusti l854 finnes Fredrika Bremers artikel införd i Times ..
Den .l 3 september har Svenska Tidnjngen den under rubriken " En allmännelig Frun timmers-Fiedsföreningu i &amp; ersätt- ning fran Times.
Tidningen säger: sig ursprungligen ha velat avvakta författa; rinnans hemkomst (det var vid, denna tid Fredrika Bremer hade följt sina amerikansk8 vänner m r och:mrs Marcus Spring ' till Göteborg och K ' öpenhämn) för.
att erhålla förslaget på svenska.
av henne själv, men tydligen Far den redan då ' utvecklade ' journalistiska på- passligheten fått övertaget, ty .tidningen förklarar sig nu ej.
ha, kunnat vänta längre.
Aftonbladet ' åter har givit sig till tåls och ' publicerar - den 26 septem- ber m11 Fredrika.
Bremers inbjudning till bildande av ett fredsförbund, sådan den blivit ' av.
författarinnan i original meddelad Det ä r detta av Fredrika ' Bremer själv på ' svenska skrivna förslag,.
som här nu återgives. '
, l '.
*.
v
26 H E R T H A -.
Förslag till ett fredsförbund.
I en tid, då vasterland drager mot österland i en strid, som hotar att in- draga många av Europas: oah Asiens folk, som skall utbreda sig över flera.
länder, likt ett stort blödande sår, och möjligen sprida över hela jorden.
sina.
sorgliga verkningar, ryckande mannerna u r sina hem, lämnande tusentals ankor och faderlösa barn, härjande skördarna, brännande städerna, fyllande hospita- lerna, laggande bojor på handeln, för- svårande livet för miljoner stilla, idoga familjer, uppeldande alla bittra och hat- fulla passioner - i denna tid ha vi fattat den tanke, den förhoppning, att genom kvinnorna upprätta ett fredsför- bund, omfattande alla jordens länder, för att motverka krigets onda följder och med detsamma, under en gemen- sam verksamhet i enahanda syftning, bidraga tili utveckling av ett valde av frid, välstånd och sällhet, färdigt att ut- breda sig över jorden, nar krigets lågor slocknat och härjningarnas tid a r förbi.
Under senare årtionden ha i flera kristna länder (och törhända i alla, ehuru vi.
ej veta därom), i synnerhet i dessas större stader, uppstått föreningar av fruntimmer för att var på sin ort av- hjälpa eländet på jorden och lägga grun- den till ett bättre tillstånd, i synnerhet genom vården om barn och kvinnor av den fattigare klassen.
Dessa föreningar ha vuxit och verkat utan samband med varandra, oftast utan att veta av var- andra.
Men vi veta och erfara alla da- gar, att förenade krafter ' till ett medve- tet, gemensamt mål stärker var-enskild kraft och stegrar den samt, övar en mäktig dragning på ännu lik- giltiga eller isolerade delar, så att de indragas i den allmänna rörelsen; och makten och verkan av denna överstiger då all beräkning.
Föreningar av vatten- droppar ha bildat världshavet; förenin- gar av atomer - universum.
Vi önskade darföre föreslå, att de föreningar av kristna kvinnor, som bil- dat sig på åtskilliga håll och orter av jorden till utförande av Kristi kärleks- bud, skola härefter träda i samband med varandra och stärka och utvidga sin verk- samhet genom ömsesidiga meddelan- den och medvetande om enahanda mål.
Detta mål anse vi i dess huvudpunk- ter vara: Vården om d e värnlösa; l:o om barnen, genom kristlig upp- fostran och försorg; 2:o om familjer, genom sedlig inver- kan samt meddelande av arbete och dess lön; 3:o om sjuka och ' ålder~ti~na, genom hjälp och skydd; 4:o om fångar och andra fallna likar, genom upprättande försorg; samt slut- ligen: vård om alla de anstalter, som kunna befordra dessa föremål.
Vi tro, att genom förbund av de sar- skilda föreningarna för dessa skall oänd- ligt mycket mer .kunna göras för dem, an som nu ä r fallet.
Vi kanna och tro, att vi behöva hämta liv och uppmuntran av varandras er- farenhet och goda föredömen.
För att kunna verkställa ett sådant förbund ville vi föreslå:.
.
.
H E R T H A Först: att inom vart land eller rike en centralförening ellei kommitté (helst i.rikets huvudstad) måtte sätta sig i sam- band med alla särskilda föreningar för samma .föremål inom landet for in- ' hämtande av dessas tillstånd och .verk- samhet, så att en redig översikt därav.
ma.
kunna vinnas.
Andra: att v a r anförande förening eller kommitté, som sålunda .blir organ.
för alla.
särskilda föreningar, måtte ge- nom dess sekreterare eller en korre- ' sponderande ledamot meddela till andra länders anförande kommittéer det hu- vudsakliga av fruntimmersföreningarnas liv och arbete.
i detta särskilda land eller- rike, jämte underrättelse om d e indu- strigrenar och goda inrättningar, ' som därinom möjligen.
utvecklat sig till be- fordrande av föreningens goda sak.
Statistiska uppgifter en gång erhållna, behöva dessa icke förnyas utom vart tionde eller tolvte år, och de elek- tromagnetiska trådarna en gång andli- gen knutna emellan föreningarna, kunna vidare meddelanden dem emellan (t. ex. årsberättelser) ske lika så lätt som andra.
meddelanden över hela jorden genom pressen och bokhandeln.
Vi vilja - här icke uppräkna särskilda länder och orter, men våga dock ' tro, att de äro mycket få på jorden, vilka ej kunna deltaga i detta förbund, dels emedan de redan fullt bekänt sig till kristendomen, dels emedan i dem spridda.
kristna samhällen uppstått, och uppstå dageligen allt fler, som odlingen växer i öknen.
Och varhelst kristna samhällen uppstå, det ' må vara under polarkretsens hårda, himmelsstreck eller under vänd- ' kretsens brännand.e sol, i den gamla ' ' ' '.
- 27 " eller den nya världen, varhelst en le- vande gnista- av.
kristlig kärlek glöder för himmelens.liv, dar tro, vi,.
att kristna kvinnor skola.
förena sig med virandra ' för att mildra jordens eländen och utså- frön för Guds rike; och * viahoppas och ' tro, att dessa ingenstädes skola ' vägra att med oss träda i närmare förenihg Vi föreslå upprättandet av ettförbund i fredsfurstens namn, Sträckande sin: helande pånyttfödande verksamhet över hela jorden; ett förbund, i vilket skilj- aktighe.terna av språk; ' nationalitet, him-.
melsstreck, sedvänjor, kristna bekän- ' nelser skola gälla.
såiom intet i förhål- lande till det mål, det tungomål, den .. Herre och det hopp, som vi ha gemen- samma ..
Vi föreslh att därutinnan er:) känna ett gemensamt fosterland, " att be- t.rakta.
: oss som en familj, att.
räcka '.
varandra händerna som syitrar och att erkänna.
för ' våra barn och ' a ' nFörvanier.
alla dem, oom olyckan berövat sina.
stöd ' eller medel ' till b ' argning och som vår- vårdande omsorg möjligtvis ' kan nå, de ' må vara av vad folk och trosbekän- nel.se som helst.
.
.
.
Därföre - systrar, som vi ännu ej hört.
.
om men som vi tro och hoppas finnas.
i Asiens uråldriga riken, på Siberiens '.
stäpper, i Rysslands kejsarstäder.
; syst- rar, vars sköna: föredömen länge lyst oss ifrån ' västra Europas stater; och I systrar ' i det stora landet bortom At- lantiska oceanen, vilkas hem vi nyligen lärt kanna som plantskolor för alla- kristna dygder, och I kristna kvinnor av- Afiikas folk, kristna kvinnor på Sö- derhavets öar; milda, älskade systrar ' över hela jorden, som vi tro på ännu innan vi sett, .som vi ' älska ännu innan '. '
.
.
28.
H E R T H A vi känna, racken oss era händer till förbund, ett förbund sådant det ännu .aldrig knöts på jorden, ett förbund evigt såsom Guds eget vasen.
T y krigen skola upphöra, och " tungomålen skola av- komma, och förståndet skall återvända, men kärleken skall icke vanda åter; kärleken bliver evinnerligau.
Vi böra nu saga, vilka de äro, som tala till eder, manade av andan: Vi äro svenska kvinnor, förenade i Sverges huvadstad för vården av varn- lösa barn och nödlidande familjer.
Vi ha nyligen satt oss i förbindelse med.
de likartade föreningar för samma anda- mål, som allt talrikare begynna uppstå i Sverges övriga stader, för att om dem vinna närmare kännedom och öm-.
sesidigt starka våra krafter genom sam- band med varandra.
Vi ha att glädja oss, åt vår adla drottnings verksamma deltagande; och aven den ringaste kvinna kan i vår förening, som skydds- moder f &amp; en familj eller värnlöst barn,.
intaga rang och värdighet av dess jor- diska skyddsängel.
Vi äro en liten hop och av ett litet folk, dock glädja vi oss att veta, att detta folk skänkt varlden stora man och välgörare.
Vi äro en liten hop, men vår kraft ar i honom som sagt: " frukta dig icke du klenaa- hjord, ty eder Faders goda vilja är så, att Han vill giva .eder riketf1.
Det skall bli vårt om vi följa hans - spår, lydande hans bud: ' föd mina lamm! "
Det gives tider och förhållanden, då det tillkommer oss att följa den gudom- liga uppmaningen: Låten edert ljus lysa för människorna, --.
-.
-.
.
P -- .- ---- -- att de må s e edra goda gärningar och prisa eder Fader som a r i himmelen ", Den icke mindre heliga: haver akt på eder allmosa, att I icke given den för människorna för att vara sedda av dem1 ', ville vi lyda alla dagar under vår en- skilda verksamhet för det helas val.
Systrar, dem vi har tilltalat erkan- nande samme herre och mästare, 1å- tom oss i hans namn uppstå till för- ening; låtom oss uppkalla alla helande välgörande krafter, som skaparen ned- lagt i vår natur, uppkalla dem genom bön och arbete till en innerligare, högre verksamhet an någonsin förr i hans tjänst.
Så långt som solen lyser och d e fria vindarna nå på jorden, flyga våra fridsbud som duvor oss emellan från land till land, från stad till stad, ostörda av drabbningarnas dån och fejdens bitterhet, på det varlden må veta, att fridens och kärlekens Gud a r mäktigare an krigets ande, och tro, att han kallat oss till sina tjänarinnor.
Var för sig äro vi svaga och förmg blott litet, men om vi racka varandra händerna runt om hela jorden i Kristi kärleks kraft, skola vi taga jorden i våra armar såsom ett barn, och en gång i tidens fullbordan bara det, av honom pånyfött och helgat, i vår himmelske Faders famn, " med barnen som han oss givit haveru.
Vi sluta här, med den hjärtliga ön- skan och anhållan, att de Fruntimmers- föreningar i främmande länder, som vilja racka oss handen till förbund, täcktes tillkännagiva detta innan årets
och säkert än hon har ingen ' pekat på framtidens.
mål.
Starkare och vissare, än hon har ingen trott på vad .enade, krafter kunna verka till världens tjänst.
Det direkta syfte hon satte f ö r sin världsallians var inget allmänt och dimmigt fredsstravande.
Det var den konkreta pacifism, som.
nu inför det-.
ohyggligaste av alla världshistoriens krig håller på att vaxa fram hos våra.
dagars mänskor och som går till själva roten av det onda.
Insikten om att det a r mänskornas s i n n e n, som måste.
omformas, a n här måste skapas nytt från grunden.
Hunnen så, långt, visste Fredrika Bremer också; att då måste.
kvinnorna vara med.
b ur hennes stora framtidstanke möt- tes av samtiden skall ' jag ingå på, i en kommande: artikel.
ELLEN KLEMAN.
slut uti.
(portofria) skrivelser adresse- rade till ordföranden för Stockholms fruntimmersförening för barnavård.
Fredrika Bremer: ' I denna form gick Fredrika Bremers maning att sluta ett fredsförbund ut till jordens kvinnor.
Det är icke att misstaga sig på den.
Själv har hon en gång sagt, att det var " med vind af kristendomens heliga andaa hon ville väcka kvinnorna till känsla av sam- hällsansvar.
I vår tid med dess socialt vakna samvete skulle den yttre formen kunnat bli en annan, sjalva tanken i sin socialreformatiska djärvhet näppe- ligen kunnat syfta högre.
De nu exi- sterande internationella kvinnoforenin- garna bygga på samma grund som Fredrika Bremer, men mera direkt - ', Lärarelönenämndens betänkande.
å länge statstjänsterna så gott som S uteslutande innehades av män, vål- lade Iönefrågan inga svårigheter.
Män- nens avlöning fastställdes till sådana belopp, att.
de därpå borde kunna för- sörja familj.
O m en och annan man icke bildade familj.
och därigenom blev ekonomiskt bättre ställd än sin gifta kollega, hade detta för staten ingen be- tydelse.
Så kom den tid, då kvinnor i större utsträckning fingo anställning i allman tjänst, och därigenom kom Iönefrågan.
i ett annat läge: kvinnor, som i regel kunde anses endast ha sig själva att sörja för, borde kunna reda sig med mindre än man, vilka i regel vor0 fa- miljeförsörjare.
Kvinnliga tjänsteinne- havare ställdes av denna anledning på ett lägre löi-~eplan än manliga inneha- vare av motsvarande tjänster.
Den stora minskning i äktenskaps- frekvens, som de senare åren haft att uppvisa, gjorde emellertid också, att man började diskutera om det ur stats- finansiell synpunkt sett vore lämpligt -.
eller ens möfiigt att fortfarande låta ogifta manliga befattningshavare åtnjuta samma lön soni familjeförsörjare.
I fråga om den princip, som staten anses böra lagga till.
grund för sina tjänstemans avlöning, ha två olika åsik- ter gjort sig gällande.
Enligt den ena, som hävdar principen l i k a a r b e t e, l i k a l ö n, bör staten uteslutande taga hänsyn till det mått av arbete befatt- ningshavarna skola prestera samt till deras utbildning och kornpetens.
En- ligt den andra, vilken sasom motsats mot principen lika arbete, lika lön stal- ler b e h o v s p r i n c i p e n, bör staten jam- val beakta olika löntagares olika lev- nadsbehov och eventuella försörjnings- plikter.
Den svenska folkskolan ar det första intellektuella arbetsområde, dar man och kvinnor med samma utbildning utföra samma arbete, som av staten öppnats för kvinnor.
Detta skedde genom kungl; kungörelsen av den 29 september 1853, som gav kvinnor rättighet att bli lara- rinnor vid mindre folkskolor.
I enlig- het med av Lars Johan Hierta väckt motion beslöt riksdagen 1856-58, att denna rättighet skulle utvidgas därhän, att vad som i stadgan angående folk- undervisningen i riket .funnes föreskri- vet i avseende på lärare vid folksko- lorna skulle, med undamag av stadgan- det angående förening av folkskollarar- och klockartjanst, aven aga tilliimpning på kvinnor.
et var den gången alls icke tal om att ge folkskollärarinnorna lägre lön an lararna.
Detta berodde emellertid inga- lunda på att ' riksdagen 1856-58 var anhängare av principen lika arbete, lika ' lön.
Att döma efter motionärens ytt- rande var det tydligen dels vissheten om att man omöjligt kunde få goda manliga lärare för den fastställda lönen, dels den gängse uppfattningen om kvinnornas mindre levnadsbehov, som dikterade beslutet ifråga.
Hierta uttalade sig nam- ligen på följande satt: " En lön av två eller tre hundra riksdaler riksmynt, knappt tillräckligt till anskaffande av en ensam manspersons enklaste livs- förnödenheter av föda och kläder och lämnande intet rum för tanken på att kunna försörja en familj - en sådan avlönings erhiillande skulle däremot ut- göra ett önskningsmål för månget val uppfostrat och bildat fruntimmer, som vore i saknad av egen förmögenhet. "
Ar 1883 väcktes i riksdagen förslag om höjning av folkskollärarnas löner, och då ville man också göra slut på likstalligheten mellan manliga och kvinn- liga lärare.
Förslaget vann emellertid icke riksdagens bifall, och trots ett par under årens lopp beslutade löneförhöj- ningar kvarstod likstalligheten i löne- avseende för folkskolans Iarare och 1a- rarinnor anda till år 1906.
Denna sedan ett halvt sekel rådande likställighet hade ingått i kårens medvetande såsom ett uttryck för principen lika arbete, lika lön.
Den kungl.
propositionen tiII 1906 års riksdag om högre ålderstillägg åt manliga lärare väckte därför helt natur- ligt en mycket sto.r misstämning hos de kvinnliga lararna.
Såsom skal för den föreslagna och av riksdagen beslutade rubbningen av likstalligheten anfördes, att ett rättvist lönesystem icke innebar, att Iarare och lärarinnor för samma arbete böra
H E R T H A erhålla samma lönebelopp, men väl att d e.
med hänsyn till sina levnadsvillkor böra bli lika.
förmånligt stallda.
Detta .mål ansåg man sig nå på det sättet, att alla män, familjeförsörjare och icke- familjeförsörjare, fingo högre ålderstill- lägg än alla kvinnor,.även de, som vor0 familjeförsörjare.
Hade den nya löneregleringen sam- tidigt med att den sökte tillgodose, de icke-familjeförsorjande manliga och kvinnliga lärarnas berättigade krav på ökade löner stannat vid att ge högre ålderstillägg - tillräckligt stora för att åstadkomma en v e r k l ig förbättring av deras ' ekonomiska förhållanden - en- dast åt dem, som verkligen äro familje- försörjare, hade .den antagligen att döma av de uttalanden; som sedermera gjorts, mottagits med tillfredsställelse icke en- dast av den kår den närmast gällde utan jämväl av de kategorier, vilkas Iöne- fråga kunde beräknas förr eller senare komma att lösas efter samma riktlinjer.
Fol kskollärarksirens lönereglering av 1906, som av sammansatta stats- och lagutskottet förutsattes säkerligen komma att gälia en avsevärd tid framåt, hade emellertid så föga fyllt sitt ändamål, att centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening redan å r 19 10 från flera håll.
anmodades att upptaga till behandling frågan om ny Iönereglering, en anmodan, som &amp; r 1912 resulterade i en petition till Kungl.
Maj:t, däri före- slogs ett särskilt lönetillskott för familje- försörjare och i övrigt principiell lik- ställighet mellan lärare och lärarinnor.
Olikheten i de ålderstillägg, som en- ligt 1906 års lönereglering tillkomma manliga och kvinnliga.
folkskollärare, ', ' 3.1 förefaller icke att vila på några som helst matematiska grunder ' utan tycks vara ' fullkomligt ' godtyckligt bestämd:. '
.
.
I sitt betänkande av &amp; r ' 91 angående kvinnors tillträde till .-vissa statens ambe- ten inför kungl.~löneregleringskom~mitt~~ begreppet: matematisk, rä; ttvisi, ",, vilket innebär.
samma - effektiva * lön för man;.
liga och kvinnliga befattningshavare.
.
Kommitten anser emellertid,, att denna rättvisa skulle.
vara a !lensst .-skenbar,.
i det att kvinnan skuoe komma att upp-: bära jämväl .- den.
del av.
avlöningsför-.
minerna, som vore, avsedd för under- håll ay familj.
Kommitten reducerar därför kvinnlig tjänstemans.
effektiva, avlöning till 90 a ~: ~ o t s v a r a n d e - m a n - liga .tjäbsterqans effektiva avlöning per tjänsteår, varvid det-: till 10 ' % uppgå- .ende avdraget vore att betrakta såsom ett särskilt.
familjetillägg.
Detta skulle emellertid tillkomma jamväl.
icke-familje- försörjande.
manlig.
tjänsteman.
Även l ~ n e r e ~ l e r i n ~ s k o m m i t t d ~ r n o g, alltså strecket mellan familjeförsörjare och icke:familjeförsörjare efter kön.
.
.I december 19 1 1 avlämnade, folkun- dervisningskommittén sitt betankanje angående folkskoleseminarierna.
Kbm- mitten ställer sig avgjort på behovs- principens sida men kommer till det resultatet, att en tillampning av denna princip leder till.
löntagares indelning, ' ' " Den effektiva lönen erhölls p i det satt,.
att den av tjänsteinnehavaren under tjänstetiden uppburna totala lönen ökades med den pension han beräkiades komma att uppbära.
Den si er- hillna summan minskades med de till pensions- samt an ' ke- och pupillkassorna utgaende avgif- terna, varefter .slutsumman.
dividerades med antalet tjänsteir.
32 H E R T H A p - .i tre kategorier: manliga gifta, m a n - liga ' ogifta och k v i n n l i g a tjanste- innehavare, dock med det tillägget, att * sarskild hänsyn bör tagas i de fall, dar löntagaren ar anka med minderåriga barn ".
Kommitténs tredelning av löntagarna i stallet för en tudelning sldan som Sveriges allmänna folkskollararför- ening föreslagit vilar på en synnerligen svag motivering, som utrymmet icke medger mig att här närmare beröra.
Vid 9:e svenska seminarielararmötet i Växjö sommaren 19 12 diskuterades folkundervisningskommitténs löneför- slag efter inledningsföredrag av rektor Swanborg, som föreslog, att mötet skulle uttala sig för kommittens förslag om de ' tre löneplanen.
I diskussionen fördes de kvinnliga seminarieadjunkternas ta- lan av seminarieadjunkten Anna Grön- feldt, som yrkade på införandet av en- dast två löneplan.
Mötets uttalande gick i den riktning fröken Grönfeldt föreslagit.
Löneregleringskommitténs: förslag ledde som bekant icke till något resul- tat.
Detsamma gäller om folkundervis- ningskommittens, i vad det rör semi- narielarares avlöning.
Folkskollärarna och elementarlararna hade hos Kungl.
Maj:t anhållit om ny lönereglering.
Det var alltså åtskilliga lönefrågor, som van- tade på sin utredning, vilken Kungl.
Maj:t år 191 2 uppdrog åt lararelöne- nämnden.
I kapitel II i nämndens nu förelig- gande betänkande upptar nämnden ' till granskning de båda såsom varandras motsatser uppställda.
avlöningsprinci- perna.
.
- - Nämnden anser, att statens nuvarande avlöningssystem icke ar byggt på prin- cipen lika arbete, lika lön, då avlönings- förmånerna för en och samma tjanst kunna ' växla avsevärt.
Den arliga av- löningen för t. ex. en laroverksadjunkt varierar mellan 3,000 kr.
och 5,000 kr.
alltefter befattningshavarens ålder, en variation, som omöjligen kan anses ha sin grund däri att den äldre läroverks- adjunktens arbete s kulle vara varde- fullare an den yngres.
Människans pre- stationsförmåga når vid en viss tidpunkt i hennes liv sitt maximum för att dar-.
efter avtaga, intill dess ålderdomsinva- liditet in trader.
Den 65-årige Iaroverks- adjunktens arbete ar därför kanske i regel mindre värdefullt an den 40-årige kamratens, men den förre uppbär i alla fall väsentligt högre avlöning än den senare.
Den olikhet i tjänstinnehavares avlö- ning, som ålderstilläggen föranleda, be- höver emellertid icke slsom nämnden gör tolkas såsom en avvikelse f r h prin- cipen lika arbete, lika lön, då denna princips innebörd val egentligen ar lika lön för lika arbete under i övrigt samma förhållanden, d. v. s. i detta fall samma antal tjanstår.
Nämnden anför ännu ett exempel för att belysa avvikelserna från principen i fråga.
Av två tjänsteman, som samti- digt tillträda sin tjanst och tjänstgöra lika länge, dör den ene strax efter in- trade i pensionsåldern, den andre dar- emot uppbar pension i åtskilliga å r och får på så satt inalles större avlöning an kamraten.
Om ålderstiliagg och pension äro att betrakta såsom en gåva av staten, an-
.
*.
H E R T H A ser nämnden, ' att från principiell syn- punkt hinder icke bör möta för ' staten att öka sin Frikostighet med ytterligare en gåva i form av bidrag till familje- försörjares större levnadskostnader.
Aro d e däremot att anse såsom betalning För utfört arbete, hur kunna de då an- ses förenliga med principen lika arbete, lika lön?
Vad nämnden anfört om ål- derstillägg och pensioner gäller jämväl andra förmåner såsom underhåll under sjukdom samt anke- och pupillpensio- ner, som endast komma en del tjänst- innehavare till godo.
Vad ålderstilläggen beträffar, så äro dessa avsedda att utgöra d e l s en ' upp- muntran för längre tids val vitsordad tjänstgöririg, d e l s o c k ett medel att sätta gift tjänsteman i stånd att möta: de ökade utgifter, som bli en följd av familjens tillväxt och därav harflytande större behov.
Genom att inlägga denna dubbla bety- delse i ålderstilläggen har man tydligen, såsom.
nämnden- afven påpekar, givit sitt erkännande åt den åsikten, att han- syn bör tagas till tjänstinnehavares olika levnadsbehov.
Man har blott icke vågat taga konsekvenserna: att endast ge dem, ' som verkligen äro familjeförsörjare, .den del av .ålderstilläggen, som äro att be- trakta som familjebidrag.
I och med inrättandet av ett lägre löneplan för kvinnor, emedan dessa icke kunna anses som familjeförsör- jare, är för övrigt faktiskt behovsprin- cipen införd.
i statens avlöningsväsen.
Det ar.
endast fråga om en konsekven- tare tillämpning av denna princip.
.
Med vad som ovan anförts anser sig nämnden ha visat, att satsen l i k a ar- 33 bete, l i k a l o n icke har den tillämp- ning på d e nuvarande avlöningsförh81- landena, som man i allmänhet föreställer sig, och härvidlag måste man ge nämn- den rätt.
Egendomligt ä r emellertid, ' att namn- den i.
detta fall desavuerar sig själv genom att förneka sin egen kompetens att bedöma saken.
Jag citerar: " Namn- den saknar förutsättningar för att avgöra, huruvida statens nuvarande avlönings- system, vad manliga befattningar angår, äro byggda på principen l i k a a r b e t ' e ', l i k a l ö n.
Vad nämnden velat framhålla, det ar,.
att ' särskilda avlöningstillagg åt familjeförsörjare äro lika litet eller lika mycket stridande mot grunderna för de nuvarande avlöningssystemen som e ' n del andra nu införda av1ö ' ningsforme.r såsom.
ålderstillägg, ålderdom~pension; olycksfallspension, ieliktpension, avlo- ning under sjukdom o. s.
v. " Den frår8ga behovsprincipen sökt lösa a r enligt nämnderis åsikt icke en fråga ' om avlöningens storlek utan om dess fördelning .. En persons arbetsförtjänst under d e å r han a r arbetsduglig skall skaffa ho- nom hans uppehälle under den tid han icke .längre ä r arbetsför, ' den skall sätta honom i stånd att ' underhålla familj och att sörja för hustru och barns bärgning i händelse av hans frånfälle.
Han måste såled,ea med största omsorg f ö r d e l a sina inkomster, så att de kunna tacka behovet under livets olika förhållanden.
Denna l ö n e f ö r d e l n i n g kan ske ge- nom den enskilda sparsamheten, genom frivillig försäkring eller genom obliga- torisk försäkring, i vilket fall staten åta- ger sig lönefördelningen.
Detta gör sta- '
ten .för närvarande - åtminstone delvis - F ö r h å l l a h d e t mellan manliga o c h - såsom ' arbetsgivare åt sina egna tjän- k v i n n l i g a l ä r a r e s avlöning.
.
a stemän.
Staten innehåller en ganska väsentlig del av .en tjänstemans avlö- ning men tillförsäkrar honom i stallet underhåll vid ' sjukdom, ' ålderstillägg, pension i äldre dagar och vid hans död pension åt hans efterlevande.
Den lönefördelning, som staten så- som arbetsgivare åtager sig gentemot sina tjänare, har sin motsvarighet inom åtskilliga enskilda verksamhetsområden såsom banker, större bolag, större han- dels- och industriföretag etc., och den moderna arbetarrörelsen strävar mer ' och mer efter att tillförsäkra arbetarna den ekonomiska trygghet, som staten tillförsäkrar sina tjänare, Det ifrågasatta lönetillägget at famil- - jeförsörjare får också sin naturliga för- klaring genom.
d e n n a l ö n e f ö r d e l - n i ngs t e o ri, som enligt nämndens åsikt delvis ligger till grund för statens nu- varande avlöningsförhållanden.
Ett dy- likt lönetillägg .. a r av alldeles samma natur som de i statens löneregleringar tillgodosedda kraven på underhåll un- der sjukdom, ålderstillägg, tjanstepen- sion samt anke- och pupillpensioner, vilka förmåner somliga komma i åtnju- tande av, andra icke.
Inom de enskilda arbetsområdena kan det ifrågasatta lönetillägget åt familje- försörjare anses ha sin motsvarighet i de tillgodohavanden, som härflyta ur besparingar eller försäkringar, Efter att sålunda på ett, som det fö- refaller, ganska lyckligt satt ha, sökt in- rama det omdebatterade familjetillagget iiom det ngvarande avlöningssystemet övergår nämnden till frågan om ' ' Förkämparna för principen lika ar- bete, lika lön ha med få undantag icke dragit sig för att svika denna princip, då det gallt fasktallande av löner för kvinnliga befattningshavare.
Det vanli- gaste skalet för a ttj kvinnorna ställts på ett lagre löneplan har som förut p8pe- kats varit, att de i regel icke äro fa- miljeförsörjare och att deras levnads- behov f. ö.
äro mindre, men det har icke heller saknats röster, som ' velat göra gällande, att kvinnans arbete såväl kvantitativt som kvalitativt a r mannens underlägset.
Professor Eli Heckscher, vilken sh- som sakkunnig biträtt nämnden vid be- handlingen av frågan om förhållandet mellan mans och kvinnors löner, a r tydligen mycket starkt övertygad om kvinnoarbetets underlägsenhet.
Prof. H. framhaller, att kvinnornas lagre avlöning i förhållande till man- nens hör till de mest konstanta lag- bundenheterna inom det ekonomiska livet. "
" Skillnaden i mans och kvinnors löner hör till det ekonomiska livets djupast rotade förhållanden, och det vitt- nar om fullständig brist på insikt i sam- hällslivets maskineri, om man tillskri- ver det ' förtryck ', ' godtycke ' eller dy- likt.
Ett fenomen, som återfinnes i alla tider, p8 alla orter och under alla för- utsättningar, måste ha djupt liggande orsaker.
.
. "
och - bör följaktligen bibehållas, menar tydligen prof. H. att döma af hans uttalande i övrigt.
Motståndarna mot slaveriets uppha- vande ha helt säkert åberopat liknande
skal för dess bibehållande ..
Varje sed djupast liggande orslikerna till kvinnor- eller osed, som ar tillräckligt gammal nas lägre löner äro av meras övergående och tillräckligt allmän, skulle enligt ett natur.
.
Kvinnans \ stallning har av ålder dylikt resonemang kunna ' betraktas i ekonomiskt avseende var.it mindre som ' en konstant faktor i samhällslivet.
oberoende .an, mannens.
: Hennes upp- ' Slaveriet, vars ursprung går tillbaka gift var icke - att ekonomiskt uppehålla till ' den grhaste forntiden, har då helt hemmet utan att bidraga till dessuppe- visst tillräckligt gamla.anor för sitt fort: hållande.
Deiina sin nedärvda upp- farande existensberättigande.
Men trots gift;: bibehöll hon aven sedan förhåll slavägarnas förbittring mot dem, som landena tvingat henne ut.
på.
arbetsi ville rubba vad dessa helt säkert an- marknaden.
Hon - kunde, darför nöja sago som grundvalen för.tidens eko- sig ' med mindre lön an som erfordra- nomiska liv, ar ' slaveriet bannlyst från des för självförsörjning.
och bidrog dir- de .civiliserade folken.
', Det a r nog inte igenom till att nedpressa priserna på .alldeles uteslutet, att .det .kommer att den kvinnliga arbetsma.rknaden.
gå på samma satt.
med den av prof; Under tidernas lopp ' har emellertid - H. åberopa.de " konstanta lagbundenhe- den: - sjalvförsörja.nde kvinnan blivit: allt tenu.
Kvinnorörelsens historia visar, vanligare, och.
hon kan.
icke .nöja .sig hur så gott som alla de hinder, som med en avlöning, som end ' a ' st utgör ett förr stätt i vägen för.
kvinnornasfrihet bidimag till hennes uppehälle.
och ratt att välja sitt arbete, på sin tid Nar kvinnorna i större ' utstrackning betraktats som konstanta lagbunden- började söka srbete utom.
hemmet, var.
heter ".
tillgången på arbete mindre an efter: Enligt prof. val ar det ett faktum, som frågan, varför konkurrensen bidrog iitt ej .kan bestridas, att efterfrågan på hhlla lönerna nere, ett förhsllande, som manligt arbete vid en given lön ä r fortfarande gör sig märkbart, I den starkare an efterfrågan på kvinnligt ar- mån nya verksamhetsfält öppnas för bete vid samma lön, ett .faktum, som kvinnor, torde denna konkurrens komma just beror på kvinnoarbetets underläg- att avtaga och det kvinnliga arbetet senhet.
.
stiga i pris.
Glädjande nog ansluter sig nämnden En annan anledning till kvinnornas icke till prof. H:s åsikt:Namnden säger lägre löner a r den uppfattningen, att sig icke h a anledning ifrågasatta, att deras levnadsbehov äro mindre an man- det i allmänhet förhåller sig så som nens.
Nämnden anser, att de historiskt- prof. H..
säger, och päpekar, att det sociala skal, som ligga till grund för torde vara allmänt erkänt, att kvinnor- denna uppfattning, så småningom komma nas arbete på undervisningsområdet, att förlora i kraft.
En kvinna, som har åtminstone då det har till föremål yngre en anställning med full tjänstgöring, har och kvinnliga lärjungar, icke ar mannens samma anspråk på vila, förströelse och underlägset.
Nämnden föreställer sig tillfälle till egen utbildning som hennes vidare, att åtskilliga, o m också icke de manliga kamrat och bör likaväl som ' ' ' '.
H E R T H A 36 denne under sin lediga tid vara befriad från husliga bestyr.
Vad beträffar den olikhet i levnads- kostnader, som beror p8 mannens dy- rare levnadsvanor, så framhåller namn- den, att ' det ar ett önskemål, att den kommande generationen av män skall vinnlägga sig om ett enklare levnads- sätt.
Att kvinnorna i den min deras löner höjas komma att lagga sig till med en del behov, .som nu för kvin- nor betraktas som överflödsbehov, ar icke särskilt kvinnligt utan allmänt mänskligt.
Frågan om kvinnornas löner i för- hållande till mannens har, tror nämn- den, inträtt i ett nytt och mera aktuellt skede.
Den starka ökningen i antalet självförsörjande kvinnor, deras stegrade självkänsla, kvinnornas ökade inflytande på de samhälleliga angelägenheterna, deras sammanslutningar för gemen- samma intressen och energiska agitation kunna antagas komma att föranleda en höjning af beras löner i förhållande till männens.
I nu berörda hänseende före- ter kvinnornas lönefråga åtskilliga drag, som påminna om kroppsarbetarnas lönefråga, och det kan antagas, att kvin- nornas likaväl som kroppsarbetarnas strävanden skola krönas med framgång.
Vad borde man icke kunnat vänta av en nämnd, som resonerar på .detta sätt, som presterat en på det hela taget så förtjänstfull utredning av löneprin- ciperna, som icke tror på kvinnoarbe- tets underlägsenhet såsom ett en gång för alla fastslaget faktum, som icke utan vidare godtager de alltid upprepade påståendena om kvinnornas mindre lev- nadsbehov och som tror på att kvin- ' - - nornas strävanden skola krönas med framgång!
Men teori ar en sak och praktik en annan.
Nämnden har icke velat eller icke vågat taga konsekvenserna av sina uttalanden.
Hur nämndens åsikter omsatts i prak- tiken skall redogöras för i en kommande artikel.
ADELE PIHLIPSON.
Glimtar utifrån.
Det evigt-kvinnliga.
Man törs bekinna det nu: i augusti bävade m h g a i stillhet för Internationella Röstrattsalliansens unga liv.
Nar s i m h g a gamla prövade internationalismer stu- pade omkull pa " arans falt ", skulle just ' denna med sina fattiga tio Ar p i nacken lyckas halla balansen?
Den h a r lyckats.
Den bestod det hirdaste prov.
Nu ar det fastslaget, att den re- presenterar icke fromma önskningar och illu- sionistisk vältalighet utan en maktfull andlig realitet.
Vittnesbörd om förundrad och innerlig tack- samhet för denna seger hopa sig.
Engelskan mrs Swanwick skriver i J u s S u f f r a g i i: " Det ar omöjligt att fullt uttrycka vad var lnternatio- nella Allians och denna internationella tidning betyda för somliga av oss suffragister.
För min del kan jag saga, att jag under denna förfärliga tid icke erfarit nigon ljuvare tröst an den att s e en artikel undertecknad Marie Stritt [Dresden] omedelbart ovanför min egen och veta, att vi röstrattskvinnor kunna i andanom trycka var- andras händer.
- - Jag förnekar, att det kan finnas nigonting sidant som en kvinnlig fiende. "
I samma nummer vittnar fransyskan m:me de Witt Schlumberger: " Ur alla dessa rapporter frin kvinnor i olika länder, av vilka somliga - h 61 a s!
-- ligga i krig med varandra, utström- mar en viss.enhet i tanke och strävan, ett visst gemensamt ideal, trots vars och ens särskilda nationella omsorger. "
Och tyskan Minna Cauer hyllar Alliansen i sin " Zeitschrift fur Frauenstimmrecht " under
H E R T H.A: ' rubriken ' ' Tre u etc.
Det heter dar: " Internatio- nella Röstrattsalliansen har alltifrin krigets bör.
jan p i rent av klassiskt vis idagalagt, att den äger fullt förstående för hela det svira laget men orubbligt bevarar sitt mil för ögonen: tro- het mot idén, troh ' et kvinnorna emellan trots allt och trohet att hilla samman i världsför- bund.
Detta .bindemedel har alltsi visat.
sig så starkt, att alla länders kvinnor, fastan helt han- givna sitt .eget fosterland, ty alla ha de i denna tid visat, hur troget de st8 tillsammans med sitt folk, likväl hilla fast vid den höga iden om plikten att även tjäna mansklighetencf.
Else Luders riktar i samma tidning ett tack till redaktören av Jus Suffragii, Mary Sheep- shanks, " vilken med beundransvärd takt fyller sin svåra uppgift att nu i London under krigs: tiden leda en i n t e r n a t i o n e l l tidning.
Allt är undviket, som pB något satt kunde såra de krig- förande ländernas kvinnorc '.
Det .ar .i sanning ett stordid miss Sheepshanks utför.
Om kriget handiar naturligtvis Alliansens rikhaltiga minads- blad frin första .sidan till den sista, medarbe- tare ur alla .. stridande nationer redogöra, klaga och politisera, yttra sina meningar, förhoppningar och tvivel, redaktören a r engelska, sannolikt så fosterländsk som någon, och av denna livsfar- liga samling brännbart stoff skapas en företeelse, som hjärtligt prisas av glödande patrioter i Berlin!
Det gives äntligen nagot nytt under solen.
Verkligheten börjar isatta sig efter Fredrika Bre- mer, den stora sanndrömmerskan.
Ett särskilt .tyskt tack har aven Alliansens högkvarter i London förvärvat genom sin ömma omsorg om de massor av kvinnor frin fiende- land, som dar störtades i nöd eller svhigheter genom krigsutbrottet.
Man har, med finkänslig hänsyn till individuella önskningar .och lamp- ligheter, skaffat dessa främlingar existensmedel eller gästfrihet i vanliga hem eller skyddseskor- terat dem till tyska gränsen.
Alliansens engel- ska stab tycks inte ' förknippa nagon mening med den term a l i e n e n e m i e s, under vilken ovannämnda olyckliga personer officiellt rubri- ceras.
Till varldskongressen i Berlin denna sommar ha tyskorna, som naturligt ar, skickat iterbud, och de för andamilet insamlade pengarna ha gitt åt till militarekipering, Men det duktiga, 37 Holland inbjuder i stallet till ett allvarsamt och ofestligt möte p i sin neutrala mark.
Kan detta komma till stind i .n&amp;gorlunda representativt skick, kunna " fienderna " mötas i .en samlings- sal si obesvarat som i Jus Suffragiis spalter, d i.
ar .för Gud och Alliansen ingenting omöjligt.
Men bland alla dessa ljusa roster, stigande ur natt och fasor, förnimmes e n skärande ton.
Den kommer frin Frankrike.
Om Jane.
Misme i La F r a n c a i s e uttrycker den Övervägande stamningen inom landets röstrattsförening siväl som .dess nationalrid - och det liter s i .-, d i har Frankrike faktiskt, fast icke formellt, strukit sitt namn i varldsrörelsens matrikel. '
1 denna stund kan det icke finnas nigon interna: tionell kvinnofriga ", förklarar Jane Misme katego.- riskt.
Rosika Schwimmers fredsmaklingspimojekt, en hemställan i liknande anda av Anna Shaw och hollandskornas invitation .till rösträttskongress behandlas med upprört förakt som otillständiga piflugenheter, som .provokationer till landsför- räderi.
" I denna tid sliss de mest pacifistiska fransyskors sjalar med fienden vid vira solda- ters s,ida.
Och så länge kriget räcker, skola fi- endens kvinnor också vara fienden. "
Det ar klart besked.
Mot denna Ssikt kan ingenting invandas, ty den ar en .kansla, och en av elel mentaraste art.
Allra minst anstir.
det o s s att kritisera själstillståndet hos befolkningen i ett invaderat land.
Men att betrakta det ar djupt och smärtsamt intressant.
Som patrioter sta fransyskorna kanske framom alla i eldig hängivenhet.
Enstaka och i smärre grupper utföra de tappra dåd och gagnerika so- ciala verk; göra mansarbete, vinna hederslegio- nen, dö p i slagfälten och visa Frankrike vad det: ar for sorts folk det vägrar medborgarrätt.
.L ' Union F r a n c a i s e p o u r l e S u f f r a g e d e s F e m m e s gör sig populär i löpgravarna genom alla de ' karkomna gåvor som anlända dit märkta med föreningens namn, och en av " l e s p e t i t s p i o u p i o u s ' &lt; skriver hänryckt till tack: ' &lt;Leve suffragetterna, som s i val förstå vad vi behöva! "
Nar allt kommer omkring, förspilla fran- syskorna inte tiden, medan vi vänta p i deras iterkomst till.
Internationella Alliansens idé .. Kökens mobilisering.
Preussiska lantdags- husets stora sessions ' sal var aftonen den 17
' dec .. fullsatt av en församling mycket olik hu- sets habituéer men inkallad för samma syfte, som plägar förena dessa: ridslag om folkets välfärd.
Det var Berlins kokerskor, inbjudna av " Nationaler .Frauendienstu, denna utomordent- liga organisation, som tänker p i allt, vet rid för allt och .hinner med allt.
.
De talare, som uppträdde med den vördnads- värda Helene Lange i spetsen, hade till upp- gift att bibringa kökets arbetare ett lyftande och ansvarsfullt medvetande om deras mer än ni- gonsin viktiga roll i statslivet.
Fienderna sträva att svälta ut Tyskland, och de skulle-kunna lyckas, om inte Tyskland hushillar till det yt- tersta med sina födoämnen.
Kokerskorna för- valta en oumbärlig del av nationens egendom.
Därför ropas det med skal till dem: " Helft den Krieg gewinnen! "
Sedan denna breda grundval var lagd, gav en expert i krigskokkonsten detaljerade och mo- tiverade anvisningar för det dagliga utövandet av kulinarisk patriotism, och den sista talaren ordade om husmödrarnas plikt mot sina arbetare samt om statens skyldighet att efter fredsslutet tillgodose aven den klassens önskningar.
Frin detta beundransvärt skickligt planerade möte bör publiken ha itervänt till sina respek- tive kök förvandlad till statsborgare och natio- nalekonomer samt - latent - till röstratts- kvinnor ..
De mlsskanda.
P i Englands dunkla horisont lysa i eldskrift fyra ord: I n c a s e of i n v a s i o n.
Orikets invinare nödgas inrikta sina sjalar och sina itgärder p i denna hotelse.
Overheten ut- sänder förhillningsorder med varning för allt slags.
franctireurskap och med försäkran om nöjaktig sysselsättning i försvarets tjänst för alla manspersoner, som icke föredra att ta värv- ning, vilket naturligtvis ar det Önskvärdaste.
Men kvinnorna d i?
För dem vet överheten ingen användning.
" I händelse av invasionq äro de ingenting annat än överflödiga möbler, som man laser in eller lastar p i.
flyttvagnar.
Till d e manliga civilisternas funktion hör att förhindra panik bland " kvinnor, barn och ildringar ".
S i - ledes äro dessa vasen behäftade med en egen- skap, som gor dem besvärligare an andra lös- ören - de äro si fasligt rädda av sig!
Detta ar krönet p i den.
serie brutala miss- grepp John Bull under dessa prövningsminader begitt mot sin bättre hälft.
Men skönt ar att se, hur Jane Bull reagerar vid blotta misstanken om en förolämpning.
Hälsosamt kan det dock i längden inte .vara att hlllas i ett oavbrutet irritationstillstind: de svagare miste bli nerv- sjuka och de starkare - suffragetter.
" Kvinnor, barn och ildringar " - vilken ros- tig medeltidsfras!
Det dröjer ännu i gamla ore- parerade hjärnor en tradition om att kvinnor itnjuta skydd, men envar vet, att den inte tal dagsljuset.
" I händelse av invasion " finner man det emellertid lämpligt att söka förverkliga denna sagen frin riddartiden.
En artikelförfattare i T h e C o m m o n C a u s e (1 jan.)
säger lugnt och klart i f r h, hur kvinnorna, i den man de icke äro eller önska behandlas som hjälplösa oskulder eller skröpliga invalider, böra förhilla sig i det befarade fallet.
De ha saflrna rätt och samma möjligheter som manliga civilister att stalla sig till försvarsmyndigheternas disposition och att skydda de skyddsbehövande.
Om de därvid riskera sina liv a r deras ensak.
De hilla sig inte.
för oersättligare an mannen.
Var och e n äger själv att avgöra, om livet binder henne med band, som förbjuda henne att frivilligt blottställa det.
En W o m e n ' s V o l u n t e e r R e s e r v e ar re- dan bildad att möta den eventuella invasionen.
Det saknas ej alldeles röster som mana den att s l l sig p i vapenövning, men lyckligtvis tycks den bestämd att träna sig för andra militifra göromil.
Nej, panik uppstir sannolikt inte bland Eng- lands kvinnor, om si det yttersta skulle handa.
Frin kontinentens slagfält.
ha vi hört talas om ett par fall av panik - nlgot ganska vanligt i krig och för rasten fullkomligt ursäktligt - men bland kvinnor inga.
I stallet bringar oss varje dag massor av exempel p i hirresande hjältemod att viga och lida bland kvinnor som bland män, och vi miste strängt och ödmjukt säga oss, att detta häcklade nutidssläkte, starkt av vapenvila och kultur, har slagit alla tapper- hetsrekord historien skryter med och satt upp en standard för heroism, under vilken det är ingen tillitet att sjunka.
H E R ' T H A ' 39.
- " Mening i det E n lockande rubrik i dessa tider!
Sä- kert ha många av Herthas läsare med stort intresse tagit del av de tankar, som i tidskriftens förra nummer förts fram av d r Lydia Wahlström rörande det ämne, som upptager alla sinnen, v&amp;rlds- kriget.
Kanske ha vi trots eventuella miss- räkningar i fråga om.
oss själva och.
kvinnorörelsen i all anspråkslöshet klar-.
gjort för oss det historiska faktum, att det ar mannen, som fört dödandets och förstörelsens traditioner från släktled till ' släktled - kvinnorna livgivandets och uppehållelsens.
Och i ångest vid det fasans skådespel, som, Europa i detta nu.
företer, ha vi måhända med dr Kaethe ~chirmacher tänkt: " om kvin- norna sedan länge haft rösträtt, så skulle för att: motväga tyngden av de nedärvda- maskulina slagskämpeinstinkterna.
I d e n punkten äro d e eniga - trots alla na- tionella divergenser - liksom om förut- sattnirigen,.
åsikten att krig mellan kul- turfolk ar i ordets fulla bemärkelse en meningslöshet och ett brott.
.
Hur ställer sig nu en av Sverges mest framstående kvinnor, d r Wahl- ström, till.
krigets problem?
Efter att inledningsvis ha karakteriserat krigets Fruktansvärda .innebörd av förstörda varden av alla slag börjar dr .. Wahl- ström sin argumentering genom att yttra, att om vi såsom ett helt folk uppställde den frågan: ' a r staternas krig lika ratts- löst och meningslöst som individernas slagsmål och mord, " så utgjorde detta endast ett hemskt bevis på ' att den, ' inte ett världskrig som detta blossat uppa.
långa fredstiden gjort o s s blinda för.
be- För den, som gripit efter denna tanke som ett nödankare, h a r det varit i nh- gon mån hoppingivande att t. o. m. i de krigförande länderna höra kvinnor - auktoritativa sådana - protestera mot kriget och den utveckling, som leder, till krig, höra dem, trots allt, under ka- nonernas dån och en ' kampanj av lögner och smädelser folken emellan t a l a om i n t e r n a t i o n e l l s a m h ö r i g h e t och finna, att de hand1 a i enlighet med sina ord.
Den nya mening i.
krigets gamla meningslöshet, som ' dessa av mig åsyf- tade kvinnor draga ur den nuvarande situationen, ar tanken, att kvinnorna måste kasta s i n a vikter i vågskålen greppet statu.
Enligt en ofta använd sats ar statens ändamål beredandet av statsmedlem- marnas välfärd - däri inbegripen icke blott den nu levande, utan aven den komm ' ande generationen.
Med denna ut- gångspunkt, som tar hänsyn icke blott till det fortlevande folket, den nationella kontinuiteten, utan också till den l e - va,n d e generationens speciella intressen; kan man näppeligen höja sig till den sublima uppfattning av s t a t e n, som för närvarande g &amp; sig så bred i vårt land och som: skulle lämpligen kunna symboliseras av Jagannath, den kolos- sala indiska avgudabilden, som köres ',: ' '
40 H E R T H A fram på sin väldiga vagn, krossande stackars tillbedjande mänskliga varelser under hjulen.
Må dr Wahlström förlåta mig, men då hon under åberopande av Marburg- teologen Herrmanns etik utvecklar sin åsikt om staten, blir bilden av hednaidolen Jagannath fullt tydlig för min själs ögon.
Staten, som icke är förbjuden att taga till svärdet, att vara sin egen hämnare, som gent emot i n r e fiender till ordningen förfogar över polis, fängelse och fall bila och gent emot de y t t r e fienderna över krigsmakten.
Att för d r Wahlström - och en viss hel statsrattsvetenskaplig riktning - " staten är en rättsanstalt, till för att upprätthalla friden för den stora grupp av individer som den samman- binder med varandrau, upphäver enligt min mening icke likheten med den in- diske avguden, vilken obestridligen också på sitt sätt funktionerar som en rättens uppehållare.
En likhet, som blir om möjligt ännu mer accentuerad, då d r Wahlström, slagen av en plötslig erin- ran, uppställer frågan: " hur går det då med ' kärleken till nästan '? "
och avgiver detta svar: " staten ar ingen individ, - - - staten kan varken älska eller hata, staten äger blott en ' nästa ' - sina egna individer, och dessa individer ut- föra som krigare intet brott, endast sta- tens befallningar, " Att begreppet s t a t enligt d r Wahl- ströms definition upphäver begreppet k r i s t l i g s t a t torde vara oemotsägligt.
Det angivna statsbegreppet med dess grundprincip, att " all rätt ytterst måste vila på tvångsmakta, ar kemiskt fritt från tillsatser hämtade ur den kristna kärleksläran.
Den ande, som talar, är -- - den gammaltestamentlige gudens, veder- gällningens, härskarornas gud, som skiftesvis överantvardade Israels barn åt filistéerna, skiftesvis förlänade dem makt att förgöra sina fiender.
Med allt erkännande av att vår stat - liksom andra stater - faktiskt icke kan anses kristen torde man dock kunna konstatera mera kristliga tendenser i den statsliga praktiken än i d r Wahlströms statsteori.
Gent emot de i n r e fienderna har i var stat fallbilan nästan upphört att funktionera, principen om straffets karaktär av vedergällning ar förkastad, och vid sidan av straffets syfte att av- skräcka från brotts begående framtra- der mer och mer syftet att förbättra den brottsliga individen, att bota de krimi- nella benagenheterna.
De y t t r e fienderna?
Förhållandet till dem?
Är det för djärvt att avläsa en ur kristen kultur spirande skuldkänsla i alla dessa vita, blå och gula böcker, varigenom respektive nu krigförande stater, samt och synnerligen, vilja fria sig från ansvaret för att ha anstiftat världsbranden?
Härmed må vara huru som helst, men det Br dock förvånande, när teologer i sina teorier tyckas upp- säga all bekantskap med kristendomen för s ta t e n s räkning.
Kanske undvikes faran för bristande logik lättast på detta sätt?
Men det är ' svårt att hålla kurs mellan Scylla och Charybdis.
Stats- kyrkan är ett faktum i vårt land.
" De som tro på Gud - - - - kunna icke suspendera sin Gudstro för världskrigets skullu, säger d r Wahl- ström i slutet av sin artiket och fort- sätter: " därav följer nödvändigt också en visshet om mening aven i det sken-
H E R ' T H A bart meningslösa ".
- Häremot a r gi- vetvis intet att invanda.
Med dessa ord avklippes den gordiska knuten.
Men det vanliga försöket att resone- mangsvis försona genstörtiga sinnen med, världskrigets faktum genom hänvisning till s t a t e n s absoluta ratt och skyldig- het att taga till svärdet och i ndivideri- n a s plikt att på befallning kriga - och däremellan " visa välvilja mot fiendens krigande individer, så fort de komma i individuellt förhållande till varandra, d. v. °s.
bland de sårade på slagfälten o. s. v; " -, samt naturligtvis till man- niskonaturens allmänna ondska, ' torde i många fall bli resultatlöst.
Det a r icke alla som kunna - med bibehållen indignation över " dubbel- moralen " i fråga om man o c h kvinna - av en och samma.
stackars individ fordra den udubbelmoralenu, att han å ena sidan såsom statens verktyg sårar och dödar, å andra sidan, i egenskap av kristen, hjälper " fiendena och gör gott.
Nej, för att finna mening i det me- ningslösa kunna vi icke - mänga av oss - följa d r Wahlström på den vag hon anvisar.
Vi vi l j a icke ge oss till fånga under trons lydnad i fråga om teorier,.
som sanktionera statens obegränsade dispo- sitionsrätt - för krigsbruk - över mänskliga individers kroppar och sja- lar.
I och genom kvinnorörelsen ha kvinnorna för sin del sökt havda indi- vidualitetens ratt gent emot staten, som för sina syften (som kvinnorna icke varit med om att fastställa) sökt hämma deras utvecklingsmöjligheter och be- skära deras vasen.
Världskriget kastar - P P - .4 1 sitt gre1l.a ljus öfver det faktum, att kul- turfolkens man, världens herrar, ännu icke vunnit ' frihet att under alla even- tualiteter få vara människor!
Aven om man icke tror på katastrof- teorien, så kan man tryggt påstå, att världskriget a r tillräckligt katastrofar- tat för att ge upphov åt något mera an ändringar i. kartan - o c h frön till nya politiska förvecklingar.
Man k a n profetera om nyskapande rörelserbland folken och omvärderingar av varden; Symtom fattas icke.
Det a r häri, som hoppet om mening i det meningslösa A N N A KLEMAN.
.
ligger.
.
.
.
.
Rösträt tsföreningarnas L andsföreningens för kvinnans poli- tiska rösträtt årligen Aterkommande generalmönstring - centralstyrelsemötet - inföll i å r den 8 och 9 januari, och mötet hölls som numera vanligt a r i Stockholm.
Av den redogörelse, som lämnades över föreningens verksamhet under det gångna året, framgår, att fyra nya för- eningar bildats (föreningarnas antal nu i sin helhet utgörande 209, därav 22 filialer), att agitation genom broschy- rer - och övriga tryckalster ivrigt bedri- vits och att de Bergman-Osterbergska kurserna fortgått efter samma plan som förut.
Föreningens organ, Rösträtt för, kvinnor, har som hittills utgått med 24 flummer om året; artikelserien raknat 12 artiklar, behandlande kvinnoröstratts- frågor.
42.
H E R T H A - - - P -.
- Det som meddelats pressen av de enskilda förhandlingarna, ledda av för- eningens ordförande fröken Signe Berg- man, ar huvudsakligast en del uttalan- den och resolutioner.
Till att börja med beslöt mötet att genom Jus Suffragii sanda en halsning till röstrattskvinnorna i alla länder samt ett tack till Internationella Kvinnoröst- rattsalliansens arbetsutskott i London och redaktionen av Jus Suffragii för det storartade sätt, på hvilket de fylla sin ömtåliga uppgift att under nuva- rande svåra tider uppehålla kontakten med de.
olika nationerna.
Till Dansk Kvindesamfund sändes ut- talande om .att L.
K.
P.
R. upptog den tanke på samarbete mellan nordens kvin- nor, som framförts på det Nordiska kvinnomötet i Köpenhamn, men ansåg att bildandet av en organisation i detta syfte måste uppskjutas till lugnare tider.
Angående v8r rösträttsfrågas läge under nuvarande politiska situation gjorde mötet det uttalandet, att ett för: nyat framförande nu av frågan i riks- dagen - den första i perioden - icke behövde ske.
Skulle en förändring av den politiska situationen intrada, vore centralstyrelsen beredd att upptaga sa- ken till förnyad prövning. '
L.
K.
P.
R:s stallning till de stora sociala frågorna hade upptagits till dis- kussion.
Mötet stannade vid att betona som sin åsikt, att de egentliga kvinno- frågorna ingå i frågan om politisk röst- rätt för kvinnor och att följaktligen L.
K.
P.
R. liksom lokalföreningarna aga ratt och plikt att arbeta för dessa frågor.
Frågan om rusdrycksförbud under den nuvarande kristiden var likaledes under behandling, och mötet beslöt att uttala landsföreningens anslutning till de framställningar om rusdrycksförbud, gällande till dess normala förhållanden intrada, som i dessa dagar från nykter- hetshåll frambäras till regering och riksdag.
Mötesdagarnas första afton var.
ägnad -. -- p .. --.
- -.
- åt ett halvenskilt möte, varvid frågan om möjlighet att genom landstingens sammansättning inverka på första-kam- marvalen i riktning att få denna kam- mare över på kvinnoröstrattens sida diskuterades samt redogörelser lämna- des av olika talare angående kvinnor- nas del i nödhjälpsarbetet.
Den andra aftonen var samkväm med föredrag anordnat på Strand Hôtel, varvid frå- gan om krig och fred och kvinnornas stallning till dessa nu så aktuella pro- blem utgjorde ämnen för anförandena.
Ett beslut att om förhållandena så medgiva anordna ett sommarmöte i Huskvarna hade fattats första mötes- dagen.
Nar deltagarna åtskildes efter det angenäma samkvämet p8 Strand.
HôteI, var det således i hopp om att redan till sommaren få samlas igen.
De vid mötet närvarande styrelse- medlemmarna uppgingo till ett antal av nittio.
Ett genmäle i anledning av en kritik.
et ar inte angenämt att taga till orda i en sak, som berör en så intimt som ens egen nyss utkomna bok. '
Jag hade inte begärt plats för nedan- stående, om jag inte känt det som en plikt att rentvå Karesuandobygdens folk, som, syns det mig, inblandas i Elisabeth Curtelius ' recension .. av Raunala på ett ej grannlaga sätt.
Aven måste jag be- styrka min sannrardighet i en ömtålig fråga, då anmälaren går till ratta med ett påstående jag gör, som, därest det ej varit sant, det varit oförlåtligt att komma m ' ed.
Då jag skrivit om " Den store pro-
--,.
H E R T H A fetenu, har .jag förutom muntliga med- delanden på platsen som ledning haft Laestadii kollega teologie doktor J.
A. Englunds bok om Lars Levi ' Laestadius jämte Laestadii egen tidning " Ens ro- pandes röstu samt församlingens kyrko- böcker.
Englund säger: " vi vilja förbigå allt som berör hans levnads erotiku.
Jag har.
inte gjort detta utan infört episoden om hans äktenskap så, som den av vederhäftiga personer berättades Måhända är det en folkfantasi, att den blivande hustrun ' koni på skidor för att utkrava ratt att få en far.
till sitt van- tade barn, det vet jag inte, men att hon hade ratt att: utkrava sin ratt, det vet jag genom Karesuando vigselbok för 1827.
Där står: " uttagen lysning 1 1 mars L.
L. Lcestadius med jungfrun Brita Cajsa Alstadius, vigda 1 aprila.
I en husför- hörsbok från senare år står: dottern Eleonora född 1827, d. andra juli.
Jag har aldrig påstått, att inte Laesta- dius var en adel man, men jag har visat, att han var en människa, som genom å r av kamp äntligen kom till målet att bli herre över, sig själv.
Samtidigt blev han ' herre över andra i sällsynt hög grad ' genom tro och oerhörd viljestyrka.
För; hans läras anhängare ar episoden, som jag i min bok med mycket få ord berört, ej behaglig, det förstår jag.
Men vill man giva en .helhetsbild, om.
a n flyktigt ' tecknad, då måste alla en ' man- niskas sidor blide goda och onda med .. En anmälare får icke rubricera ' som ovederhäftigt tal av bygdens folk, vad forsamlingsböckerna uppvisa.
Bygdens 43 folk har i c k e tagit.
' miste i det-väsent- liga i förevarande sak, .det måste har bli sagt helt .öppet, kanske för första gången.
Hade anmälaren med större välvilja last boken, så hade aldrig kyrkoherden i Karesuando tillvitats " den anstötliga re- pliken: sid. 1400.
Författaren ' har inte låtit honom saga den.
H ä r.
har anma- laren fantiserat och använt ett bra kraf- tigt ord för e n oskyldig ordlek.
Den utan.
tvivel största kännaren av den laestadianska rörelsen ar, skulle jag tro, biskopen - i Luleå stift.
Han har tagit del av Raunala, innan manuskriptet lämnades till trycket, och ej ansett sig behöva göra anmärkning på felaktiga psykologiska slut~atser.~ angående den.
' laestadianska lärans yttringar.
Det skar- paste min bok innehåller om densamma a r en avskrift u r en ämbetsberättelse, avlåten av en.
föregående prästman i församlingen.
Den läses i en av kyrkans visitationsböcker.
Anmälaren ar norrländska.
Jag.
ar sörländska, ehuru också jag bott i Norr- botten och rätt väl lart känna folklynnet, och ser ej med turistögon utan med förståelse och innerlig medkänsla på Raunalafolkets liv.
Jag önskade varmt, att det folk, som lever i viddernas.
land, skulle få en vidare syn i andliga ' ting, detta har jag framhållit med risk att stöts en del av lärans anhängare för huvudet.
Anmälaren hade ratt att, om samvetet så bjöd, skriva en amper kritik men ej att .låta den utgå över någon ' annan an författaren.
, ' ' ' J U L I A, SVEDELIUS.
Notiser från bokvärlden.
En alltigenom smalustig och rolig li- En resa i familjevagn år 1842.
Marie-Louise .af Forsells dagboksan- ten bok.
I gladare och trevligare sall- teckningar utgifna af Syster Heijken-.
- skap .. kan man inte gärna göra resan .. genom det dyra fosterlandet.
Ja så fort skjöld.
Albert Bonniers förlag. '
44 H E R T H A går det,.
att knappt .har man vid det i Bergslagen belägna - herresätet Yxes slottsliknande trappa satt sig i den stora " reskojanu med Köpenhamn som mål, förrän man a r hemma igen, medförande som minne av färden idel goda intryck, instuvade i vagnslådorna bland de från Kongens By helt ogenerat insmugglade galan terivarorna.
Så ä r hon, som a r vår ledsagarinna på resan, ingen vanlig 30-talsmamsell.
Nej, fast hon hörde till tidevarvet a r sentimentalitet inte hennes sak.
Med.
sprudlande gott humör och en skalk i ögat ser den nittonåriga på allting, smått gycklande behandlar hon vänner och anförvanter, som gastas under vägen, särskilt dem a \ i det starkare könet, li- kasåväl som reskamraterna: (clilla pappa den söta otålighets-gubbenu (an- nars overdirektören vid General-lantma- terikontoret, översten m.
m.
), den hulda modern och hennes har och där upp- dykande f. d. kurtisörer, kusin Carl, den bålde körsvennen på bocken, vil- kens skickliga händer lotsa familjevag- nen genom alla farligheter, den yngre, något ettriga syster Emma och inte minst sig själv, dygdädla fröken Marie Louise af Forsell.
Till och med tidens berömdheter ser hon genom sina egna glasögon, och.
de äro ej förstorande.
Tegnér, som påhäl- sas på sitt Ostrabo, gör ett Övervägande melankoliskt intryck, och honom glider hon med en påfallande brådska helt lätt förbi.
Mindre förbehållsamt behandlar hon hans danska diktarbröder, Oehlen- schlager och Andersen, som hon råkar få ' se på teaternii Köpenhamn: " Den förstnämnde såg ut som en hederlig stockholmsk slaktare, så grov, fet och själlös syntes han mig, och den andre, som jag i dag mötte på gatan, var lång, skranglig och utan hallning och liknade i mitt tycke en skomakare.
Det svarta @ viga håret lat mig dock av hans ut- seende ana något genialiskt, men besyn- nerligt ä r det att snillet skall taga sig plats i sådana kroppar! "
Att med ett temperament som vår unga resenärs ej stor plats skall lämnas i dagboken i t känslofulla naturbetrak- telser förstår man så val.
Kanske kom det sig av att hon " åkt baklänges ge- nom Sverige och endast fått se allt från en sidau.
Ty inte saknade hpn allt sinne för det pittoreska.
" Kors ", kan hon ut- ropa, " vad vårt Fädernesland a r besått med små vackra landskyrkor och små trevliga prästgårdar sen!
De roa mig bra mycket att se, i synnerhet under det spökeri som f. n. råder i mitt huvud att jag skall bli Prostinna.
* Utan art det goda humöret någonsin sviker går så resan tur och retur Berg- slagen-Skåne-Köpenhamn, tills res- kojan, som sagt, med en glad svang stannar vid Yxe slottstrappa igen och man a r hemma.
Inte ett ögonblick faller berättelsen u r tonen, bättre kunde den inte vara gjord.
Likväl tvivlar man inte ett ögonblick på att den a r g e n u i n.
Därför borgar det akta i stil och ge- myt samt de bilagda dokumenten, bl.
a. de av utgivarinnan med ovanlig omsorgs- fullhet utarbetade bihangen av reskartor, släkttavlor, anteckningar och namnre- gister och inte minst en vacker samling.
familjeporträtt och herrgårdsvyer.
Men först och främst bilden av dagboksskri- varinnan själv!
Ja, just så måste hon sett ut, med en liten skälmsk och spju- veraktig min på det tacka unga ansik- tet, i urringat snibbliv med ett hjärta i halsgropen och en skar ros på brös- tet, nittonåringen från 1840-talet, i vars sällskap man fått göra den trevliga re- L. D-N.
san i familjevagn.
Toaleff medel,: E n frisk hud är det pålitligaste skyddet mot angrepp af smittoämnen.
P i grund af Salubrins giftfrihet och uppfriskande inverkan i hudsystemet och cellbildningen Ledig annonsplats!
användes det i allt större utsträckning sisom toalettmedel till vird af hud och har samt renhillning af munhilan.
För sistnämnda ändamil användes Salubrin A, starkt utspädt.
B ILDADE damer och herrar er- hålla mycket god hel- och rnål- tidsinackordering.
Även extra rnat- gäster mottages.
Möbl.
o. ornöbl.
rum för längre eller kortare tid.
' Obs.!
Gott bord.
Piano.
Ledig annonsplats!
Eriksonska Pensionatet Drottninggat.
83, 2 tr. Brunnskurer i hemmen.
RADELIWM Y SqrnctsEittee N- / / e %ro helt och hallet tillver- kade inom landet, kunna i afseende pfi konstruktion, hiillbarhet samt lätt och tyst gangicke blott mata sigmed utan ' öfvertrtiffa afven de basta utländska samt äro oomtvistligen billiga i för- hallande till sin kvalitet.
a~etahingsvillk g Undertecknad, som under flerair i lämpliga fall, särskildtvid allmän svaghet, nervositet och sömn- löshet föreskrifvit drickandet af radioaktivt vat- ter,, framställdt ur Aktiebolaget Radio- aktiva Vatten, Stockholm, Kadelium- element och Radeliumaktivatorer,liar därvid ansett sig kunna konstatera, att ifragavarande vatten haft en sakta men säkert fortskridande, välgörande inverkan på dylika åkommor.
Under kuren har ' därjämte framgatt, hvilket jag förut haft tillfalle franihfilla, att det angifna radioaktiva vattnet har en p i - laglig reglerande inverkan pli mat- sinältningsorganens funktioner.
Sundsvall den 4 april 1914.
C. O. Zcfsföm, Förste Stadsläkare.
3nder 4 ars tid har jag i min praktik vid fall af äkta gikt och reumatiska fikommor ordinerat drickskurer med starkt radioaktivt vatten frln AktiebolagetRadioaktivaRadeliumeIementIResul- talet har alltid varit godt, i mlinga fall öfver all för- väntan.
Af vikt är att träffa för individen lämplig dosering och att därefter icke i förtid afbryta kuren.
Eskilstuna den 15 Maj 19x4.
Sig~vd Blom, Stads-distriktslakare.
AKTIEBOLA, (iET RADIOAKTIVA VATTEN Riks38 rg Brankebergstorg 11, Stockholrn~llm x63 90
Ledig annonspBats P Ledig annonsp8atsP
HERTHA, ' Tidskrift för den svenska kvinnorör~lseh, utgiven av FredrikasBremer=Pörbundet.
Redaktör: Ellen Kleman. '
P~~bundsmedlemmar erhilla tidskriften till ett pris av kr.
3: 50 varvid prenumeration sker direkt genom Fredrika-Bremer=Förbundets byra, 48 Klarabergsgatan, Stockholm.
Icke=förbundsfnedlemmar prentimerbra il narmaste postanstalt eller i bokhandel.
Pris för postupplaga: 411 år kr.
5: -; ' l2 i r kr.
275.
- Lösnummer 35 öre.
Redaktion och expedition: 48 Klarabergsgatan 11, Stockholm.
Redaktionstid: mandagar, onsdagar och fredagat kl. 1-3.
AIlm.
T.
4850, Riks 2762.
Expeditionen: kl. 11-4 varje söckendag.
Allm.
T.
48 16, Riks 27 62.,.
I BYRA '.
48.
KLARABERGSGATAN ' 48.
. '
Rikstel.
27 62.
Allm.
tel. 48 16.
Upplysningsbyrh R h.
t&amp;.
48 50.
Öppen: l 1-4.
Upplysningar lämnas kostnadsfritt rörande kvinnliga arbetsomriden, utbildningskurser, löne- ' förhillanden m. m.
För utredningar avgift enligt överenskommelse.
SJUKSKOTERSKEBYRA 2 5 T U N N E L G A T A N ' 2 5 Rikstelefon 68 98 '.
Tel .-adr.
: ~kötsrskeb~&amp;.
- A h.
telefon 82 11 B y r h mottapr sjukbud hela dagen:.
pr telejon även nattetid.
Förestindarinnan träffas säkrast ' / 82-l / * 4.
SJUKKASSA I f ör bildade självförsörjande kvinnor.
.
1 .i Expeditionen: Klarabergsgatan 4 W.
Öppen tisdagar och fredagar kl .. l / dl-l / d.
E
- r==- " " - 1.
.
i..
f B 1 I D O.
-.
c ' L] lnneh&amp;ll: .. _ Fredrika Bremers världsfmdsf6rbund.
.
.
~.
A,.
.
.
...
- 1 i Av Ellen Klentan.
I Llirarel8nen&amp;nndens bethkande.
Avlónlngaprinciper.
I. Philipson.
Glimtar utifrikn.
.
.
0 k Ad &amp;.
" Mening i d e t mening~lösa ?~ Av Anna Kleman.
RöstrSHsföreningarnas centralstyrelsemöte.
BrevvaXling: Genmäle med anledning av en kritik.
AV Jalia Svedelius.
Notister fPBn bokvarlden.
C.
.
3.
.
8.
c.
3 * o ~ - ~ O.
c ~.
3 8.
.
C 3.
.
~ f B 8 B 8 B ~ - 0 ~
