# ID: svediakorp-per2712
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Hertha
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Hertha', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1915
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,397
# sentences: 821
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-hertha
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Nyttigaste toiiettmedel!
eeeememmmmmmsmmmmeeemommemmmmeeeeee Basta b ' ehandlingsmedel mot sBr, inseBt5tyng.
m. f l.
yttre- sltadorl.
P9 grund av gjorda iakttagelser av läkare och vetenskapsman rekommenderas det av Fil.
Doktor P. Hikanssan uppfunna prepa- raret Salubrin shom ett giftfritt och upp- friskande behandlingsmedel.
Las härom i den beskrivning, som .Htföljer varje flaska med det akta fabrikatet.
-.
världsberömda symaskiner B ILDADE damer och herrar er- hålla mycket god hel- och mål- Ledig annonsplats!
tidsinackordering.
Aven extra mat- gäster mottages.
Möbl.
o. omöbl.
rum för längre eller .kortare tid.
Obs.!
Gott bord.
Piano.
Eriksonska Pensionatet Drottninggat.
83, 2 tr. A.-B.
Nordiska Kompaniet.
Textilafdelningen Thyra Grafström, Stockholm.
Permanent utställning av fgrdiga och pabörjade arbe- ten samt material.
Rid vid inredning av viiningar m. m.
Undervisning - i Italiensk spets- och annan konstsörn.
Ständigt pH lager därtill hörande material: Svensk, Fransk och ~ ö r n i i k ' spetstråd.
Rikhaltigt urval av Spetsmönster.
Ledtg annonsplats!
ARGANG II.
- 15 SEPT.
1915 - HAFTE: l4 Flyttade riget g i r segrande - eller m.ed andra ord förödande - fram inte endast över mänskoliv, över stader och byar och länders jord, det sopar också utan vida ' re undan mängder av det som förut vunnit plats som gott och giltigt ur gängse statslig och social synpunkt.
En märklig revidering av begrepp har måst äga rum, och med blixt- fart ha massor av bestämmelser och förordningar slopats och Aterigen.
nya måst.
fastställas, vilka - har kommer det för oss kvinnor anmärkningsvärda - på en mängd.
områden karakteriseras genom uppgivandet av den dar, förut s i bestamt markerade gransen mellan manlig och ' kvinnlig arbetsf&amp;-måga &amp; h arbetslämplighet; a ör håll and ena ha .ju till och med på många håll .gjort det nödvändigt att alldeles skjuta åt sidan den säkkilda omsorgen om ' kvinnorna i egenskap av slaktets mödrar, vilken framalstrat, speciella skydds-.
och lag- bestähm ' elser för dessa.
Kvinnorna h a nu tagits med och utnyttjats som sam- hällets övriga medborgare - i så stor .ut- sträckning: som samhäll ' et någonsin be- hövt dem, utan, vidare bekymmer,.
för vare sig dem eller asläktetu.
- Ehuru ' .-.
.
tiden va4 annar ' s mera än någonsin.
.
kunnat.
kräva sådana!
Men nu ä r det annat som .ar and.i viktigare.
England ve&lt; inte av något nattarbets- förbud för kvinnor langre, - n u nar de behövas.
i amm~nitionsti ' llverknin~en.
De engelska barnen, såväl gossar som flickor, anvandas utan restriktioner i tungt och ihållande lanrarbete - skol-.
gången ä r inte langre obligatorisk.
I Tyskland rädes man icke langre f ö r gifta %taatsbeamtinnenu.
I Frankrike liksom överallt i de kigfö; snde länderna sköta kvinnor " mansarbete ".
.
~ e .ger; en litskilligt.
att tanka på.
Nar.
noden tvingar finnes.
.
.
.
ing &amp; _.
1sg,.
heter.
.
det.
.
...
Fanns.
ej nod före kriget? "
.
: Jo, dar var nöd, o m ' an på annht satt.
För mängden av kvinnor i de olika länderna.
Och man tankte och ordnade för dem, lagstiftade för dem, utan tvivel i basta avsikt.
I en del avseenden också lyckligt och välbetänkt.
Men i övrigt!
H u r enkelt gränsen drogs: hit,.men inte langre.
Ni måste skyddas.
För e r egen, för slaktets, för landets, uppriktigt -.
sagt - for mannens s k u l l.
.
. '
'
288.
.
.
.
H E R T H A Kvinnorna åter ha blott haft att ratta sig efter dessas.
beslut.
En hemsk hjälpare ha kvinnorna fått i dessa dagar, som flyttat gränserna långt in på förut, genom de manliga lagstiftarna, för dem stängda arbets- omrAden och som på ett rent groteskt satt ställt på huvudet manliga, förut ömt omgärdade uppfattningar.
Friigan ar: vad blir val kvar av allt detta nar vi åter en gång ha den s. k. freden?
Skall man d &amp; komma ihåg, att det ändå inte går, nar det verkligen galler, att draga en snörrät grans mellan man och kvinna?
Finns det utsikt till att krigets ohygg- liga onda har blivit tuktomästare till n å g o t gott?
Och ändå var det aven då, annat, som v a r a n n u viktigare.
O m man över huvud taget lägger någon vikt p &amp; att leva, och leva under något så nar accep- tabla förhållanden.
Det var a n nu vik- tigare för kvinnorna att få arbetsförtjänst, som räckte till för dem.
Det var också viktigt för dem att få rörelsefrihet.
Det ar ett oerhört invecklat problem att väga av individernas sjalvbestam- ningsratt mot samhällets ratt att be- stämma och ordna p8 basta satt för individerna.
Den reglerande faktorn, som därvid fördelar såväl ansvaret som .bitterheten vid misslyckandet, ar att samhällsindividerna själva ha medbe- stämmanderätt över de forsök som göras.
Detta vill, för flertalet av länder, säga: endast de m a n l i g a individerna.
Det personliga agitaPiseringsvärdet.
Ett förslag angående lagstiftning om makars egendomsförhållanden.
derna gemensamma familjerättsliga re- formarbetet fullt så aktuell som har, och olika förslag s e aven dar dagen.
och förslag till lösning av det inveck- Ett nog så anmärkningsvärt har nyligen lade problemet komma fram från olika framlagts av fil.
kand. fru Björg Blön- håll vid sidan av lagberedningens på- dal i Dansk Kvindesamfunds tidning gående arbete.
I vår tidskrift har redan K v i n d e n o g S a m f u n d e t.
Särdeles jur. kand. fru Anna Wicksell framlagt intresseväckande som det ar, vill jag sin syn på saken och advokaten fri- har för Herthas läsare återge det hu- herre Georg Stjernstedt publicerat sitt vudsakliga i hennes utkast, vilket fram- markliga utkast till lagreform ' i detta för allt baserats på hänsynstagande till en hos de nutida mänskorna stycke.
högt utvecklad individualism och själv- I Norge och Danmark ar ju frågan på grund av det för de nordiska lan- standighetskansla.
Denna tankegtng ar en högaktuella frågan om egen- D domsförhållandet akta makar emel- lan sysselsätter överallt livligt sinnena, ',.
- - .. H E R T H A 289 ' visserligen grundläggande för hela det reformkrav, som framkommit, men det särskilda med Björg Blöndals förslag a r att hon gör den enskilda individens -.
såväl mannens som ' kvinnans - p e r s o n l i g a e k o n o m i s k a.
v a r d e av- görande för frågans ordnande.
Vad en lag angående akta makars egendomsförhållanden främst måste sör- - ja för, menar fru ' Blöndal, - så vitt den vill medverka till att äktenskapet uppehålles som samhallsinstitution -, a r att ingen av parterna rna ha giltig grund till att kanna äktenskapet som en degradering i ekonomiskt hänseende,: d. v. s. i jämförelse med vederboran- des stallning före äktenskapets ingående.
På grund av gängse förhållanden a r det emellertid i långt Övervägande grad kvinnorna, som detta kan vara fallet med.
.Darför borde särskilt dessa kunna fordra, att lagen tillförsäkrade dem en e k o n o m i.
s k m i n i m i g r ä n s inom äktenskapet.
Däremot skulle, säger fru - Blöndal, ett en gång för alla fastställt penning- belopp för varje gift kvinna som gott- görelse för arbetsinkomst, som hon eventuellt uppgivit För sitt äktenskap, bli något godtyckligt och otillfredsstal-.
lande.
I detta sammanhang betonar hon, att .hon, i det fall dar bagge parterna.
aga förmögenhet, anser boskillnad med egen rådighet och proportionellt tillskott för gemensamma utgifter som det rik-.
tiga systemet.
Hon framkastar vidare den tanken, att denna form också för d e ekonomiskt mindre fördelaktigt stall- da skulle kunna vara den mest prak- tiska, om blott möjlighet, funnes att på rättvist satt balansera förhallandet mellan .den av .kontrahenterna, som ägde och .förtjanade penningar, och den, - som icke gjorde detta.
.
Men härmed har hon kommit in.
på.själva grundprincipen för sitt förslag.
Att m ä n n i s k a n i - s i g ' s j ä l v h a r e t t personligt kapitaiiseringsvar-.
d e ar Björg Blöndals fundamentalsats, .och .ut ifrån den deducerar hon den satsen, att således vardera maken: alltid .medför i äktenskapet räntabelt kapital.
Detta personliga kapitaliseringsvarde anger hon som beroende på den en- skildes begåvning och utbildning och ' således varierande för varje individ.
Dock skulle individerna kunna upp- delas i klasser, beräknat efter deras utbildning, och likaså skulle vid en given tidpunkt med tillnärmelsevis myc- ket stor noggrannhet den enskilda individens faktiska, personliga kapitali- seringsvärde kunna Fastställas, då detta a r lika med individens möjligheter vid d e n n a tidpunkt att göra sin förmåga och utbildning penningefruktbarande i samhällets tjänst.
Härur drar fru Blöndal som konse- ' kvens, att i fall boskillnadsprincipen .och därmed kvinnans självständiga stallning i äktenskapet.
e j a r blott mun- väder, så maste - kvinnorna ha full ratt att råda över sitt eget personliga kapi- taliseringsvärde såväl i n o m som u t a n- f ö r aktenskapet.
Klart a r då vidare, att såväl mannen som kvinnan medför i äktenskapet: f ö r d e t f ö r s t a sitt eget personliga kapitaliseringsvarde, f ö r d e t a n d r a eventuell förmögenhet.
Efter: att ha erinrat om den annu.til1,,.
.
290 H E R T H A dels gällande uppfattningen, att mannen faktiskt skulle ha - egendomsratt över hustruns person, således över hennes personliga kapitaliseringsvarde - ' nu dock inskränkt av bestämmelsen om att hon äger råda över vad hon själv förtjänar -,: kommer Björg Blöndal t.ill själva sitt förslag: a t t h u s t r u n s ensamrätt och eiisamrådighet över s i t t.
e g e t p e r s o n l i g a ka ' pitalise- .ringsvarde m å s t e f u l l t u t e r k ä n n a s.
Med en blick på den arbetsfördel- ning, som i regel utbildat sig i äkten- skapet: mannen som den penningepro- ducerande och.
hustrun som ledaren av.
konsumtionen och organisatören av hushållningen - med uppgivande av ett ekonomiskt. '
produktivt arbete i samhällets tjanst -, uttrycker hon dar- på sin mening, a t t m a n n e n h a r a t t ö v e r t a g a s a m h a l l e t s p l i k t a t t gott- göra kvinnan för de gåvor och d e n .utbi.ldning h o n tid.igare.kunnat s t a l l a till s a m h a l l e t s tjanst.
En enkel rättvisa menar hon det vara, att mannen ger hustrun samma ersättning för hennes kapitaliseringsvarde, som samhället förut gjort det; Det är naturligtvis i själva verket iherflödigt att har namna, att i om- vänt.
förhållande skulle hustrun ha samma skyldighet att gottgöra mannen för hans personliga kapitaliseiingsvärde.
För att få förhållandet rattvist ' prdnat måste vid äktenskapets ingående de båda kontrahenternas personliga kapi- taliseringsvarde vara kant.
Detta ar ju vad båda medföra i äktenskapet, aven om annan egendom saknas.
.
Mannens personliga kapitaliserings- varde i det ögonblick.
han.
ingår akten- ' '.
.
l skap skulle då vara lika med de in- komster h a n har av sitt yrke, antingen han nu är ' ämbets- eller tjänsteman, jurist, läkare, författare, konstnär, köp- man, industriidkare, jordbrukare, ' arbe- tare.
Likaså beräknas hustruns kapita- liseringsvarde av de inkomster hon har i den stallning hon intar - eIler endast a r i s tand att intaga, såsom nar ' hon t. ex. som barn till ekonomiskt valsi- tuerade föräldrar kanhända ännu inte på grund av sin ungdom hunnit göra bruk av den utbildning hon fått.
O m någon del av arbetslönen utgår i fritt vivre, bostad, ljus och vedbrand, som fallet i allmänhet a r med den tjiinande klassens kvinnor, sjuksköterskor m.
fl., - skall detta beräknas till pengars varde.
Tillika med den direkta penninglönen utgör sedan detta vederbörandes per- sonliga kapitaliseringsvarde - sådant det vid en given tidpunkt medföres i äktenskapet.
Förutom det personliga kapitalise- ringsvardet, som kontrahenterna således medföra i äktenskapet, har ju under- stundom den ena, eller kanske bagge, en större eller mindre förmögenhet, sparade penningar etc. Som detta rak- nas exempelvis även den summa, som den ene av parterna nedlagt i affar, industriföretag, läkarpraktik, jordegen- dom m. m., på så satt, att rantorna av sådan förmogenhet - efter för Ögonblic- ket löpande bankränta beraknit - ej an- ses som personligt kapitaliseringsvarde, utan detta bör betraktas som den summa, som Aterstår av vinsten på ifrågavarande affar, jordbruk etc., sedan rantorna dra- gits ifrån det insatta kapitalet.
Som sammanfattning av de har gjorda
H E R T H A betraktelserna formulerar .darpå fru Blöndal reglerna för egendomsförhål- landet mellan ' akta makar på följande satt.
1.
Båda aktenskapskontrahenterna skola vid äktenskapets ingående ömse- sidigt svara för varandras personliga kapitaliseringsvarde, - på så satt att- den av makarna, som genom akten- skapets ingående eller på grund av sedan genom detsamma inträffande för- hållanden helt eller delvis avstått från att fruktbargöra sitt personliga kapita- Iiseringsvarde i samhallets tjänst, får detta ersatt av den andre, 1) av dennes personliga kapitaliseringsvarde, och om, detta ej räcker till, 2) av rantorna.av den ersattningspliktige makens even- tuella förmögenhet.
2.
Båda makarna ha boskillnad och egen rådighet så val i fråga om sitt efter den ömsesidiga beräkningen å bada sidor framkomna personliga kapitali-B seringsvarde som i fråga om allt som kan komma att tillfalla makarna i arv; gåvor, vinst m. m. under äktenskapet.
3.
Makarna skola bidraga till d e ge- mensamma utgifterna i proportion till.
sitt personliga kapitaliseringsvarde plus rantorna av eventuell förmögenhet samt eventuell förökning av kapital genom arv, vinst m. m.
4.
Ersättningsbeloppet för den ene makens personliga kapitaliseringsvarde skall, så länge äktenskapet består, ut-.
göra samma kvotient i den ersattnings- skyldiges personliga kapitaliserings- varde.
Det vill saga, att samma.
för- hållande; som makarnas personliga kapitaliseringsvarde vid äktenskapets ingående utgör till vartannat, skall be- ' 29 1 stå så länge .äktenskapet ' icke * upplöses.
Prciportionen mellan de akta makarnas eventuella enskilda förmögenhet kan däremot ' givetvis fluktuera.
.
- Skulle den av makarna, som vid ak- tenskapets ingående uppgivit sin ' hittills- varande arbetsförtjänst, sedan erhålla lönat arbete, skall den summa detta inbringar (månatligen eller hrligen) lag- gas till den ersattningssumma, som vederbörande uppbar av den andre maken, ' och av det härigenom upp- komna penningbeloppet skall sedamdet för dennes del proportionella bidraget till ' de gemensamma utgifterna beräknas.
5.
Är skillnaden mellan makarnas personliga kapitaliseringsvarde stor eller deras enskilda.
egendomsvarde stort, skall det för den minst bemedlade.
sat- tas en grans uppåt för dennes propor- tionella bidrag till de gemensamma ut- gifterna, så att denne skall få behålla ett belopp orört, vilket a r tillräckligt för ståndsniassig klädsel och för att bestrida behöriga personliga utgifter.
6.
På liknande satt skall det dragas en grans.
' För den ene makens ersatt- ningsskyldighet av den andres person- liga kapitaliseringsvarde, .så att ersatt- ningsplikten aldrig kan överstiga hälften av den ersattningspliktige makens per- sonliga kapitaliseringsvarde, i fall då denne ej har egen Förmögenhet.
I han- delse av sådan skall däremot eventuellt resterande del av ersattningssumman tagas u r förmögenhetsrantorna, av vilka emellertid aldrig mera an halvparten a r skyldig.
givas.
Finnes därefter ännu resterande krav pA ersättning, bortfaller detta.
-: Om den make, som ännu - sedan ' '
292 H E R T H A. den andre har givit hälften av sitt eget per- genom detta inträffade förhållanden - sonliga kapitaliseringsvarde som ersatt- och kanske senare icke kan återfå en ningssumma - har krav på vidare er- liknande och således faktiskt fått sitt sättning, själv äger ' förmögenhet, som personliga kapitaliseringsvärde reducerat a r lika stor eller större än den ersatte genom äktenskapet.
I ett sådant fall ningspliktiges förmögenhet, skall det bör den andre maken i händelse av resterande kravet på ersättning bort- skilsmässa och vid separation ha en särskild ersättningsskyldighet, vilken falla.
7.
H a båda makarna förmögenhet skall stå i proportion till hans egna och uppger ingen av dem siit person- ekonomiska villkor.
Det synes också rimligt, att vid se- liga kapitaliseringsvarde vid sitt inträde paration eller skilsmässa, då eventuell i äktenskapet, äger givetvis ingen er- sättningsplikt för personligt kapitalise- förminskning av hustruns personliga kapitaliseringsvarde uppstått genom un- ringsvarde rum mellan makarna.
- 8.
1 fall den ene eller den andre der äktenskapet ådragna sjukdomar eller maken förvaltar sin förmögenhet latt- genom av moderskap nedsatta krafter sinnigt eller vansköter sitt yrke, av vil- detta skall medföra ersättningsplikt fran ket familjen helt eller delvis har sitt mannens sida, i vilket fall som hälst underhåll, i en sådan grad, att familjens för en del av hustruns således reduce- hela lefnadsstandard och ställning där- rede personliga kapitaliseringsvärde.
* igenom äventyras, har d e n andre maken Till belysning av huru dessa före- rätt - och vid ' vissa tillfällen plikt -- att vanda sig till myndighet för att få slagna bestämmelser skulle komma att verka framlägger Björg Blöndal därpå ändring i förhållandena.
9.
Gent emot tredje man häfta ma- några exempel, som utrymmet emel- karna för skuld i proportion till sina lertid icke tillåter att här återgiva.
Som inkomster, såväl nar det galler skuld huvudfördel vid detta försl8g fastslår för det i hushållet nödvändiga som andra hon, att ramen för detsamma a r på e n förpliktelser, vi1 ka makarna gemensamt g å n g e n k e l o c h fast, m e n på s a m m a och utan att sig .emellan bestämma an- gAng s å l ä t t f ö r s k j u t e n, a t t d e n lämnar rum för alla upptänkliga nan proportion ingått.
v a r i a t i o n e r a v förh ' ållanden.
10.
Vid .eventuell separation eller I sina slutreflexioner kommer hon skilsmässa läggas dessa samma berak- ningar till grund för bestämmelsen om tillbaka till att huvudvikten vid nya makarnas ömsesidiga underhålls- och lagbestämmelser måste laggas på att i gottgörelseförpli ktelser, Ii ksom för ma- dem största möjliga hänsyn tages till karnas underhållsplikter ifall .barn människors nu mera an förr utvecklade finnas.
I all synnerhet skall härvid ta- sjalvstandighetskänsla och individualism, gas hänsyn till om den ene maken upp- särskilt da, som förut nämnts, till kvin- givit en lönande ställning vid aktenska- nornas, då det ju a r dessa, som varit pets ingående - eller på grund i v de beroende i förhållandet.
.
S.om ett
H E R T H A P P P P P 293 - P P genomgående fel i förut framställda proportion till mannens personliga ka- förslag nämner hon, att ingenstädes pitaliseringsvarde - och proportionellt hänsyn tagits till kvinnornas verkliga, till bägges eventuella enskilda förmö.
högst olika ekonomiska värde u r sam- genheters varde.
hallssynpunkt sett, utan att ett och det- Björg Blöndals eget förslag tar också samma föreslagits för dem alla.
Med på ett alldeles nytt sätt hänsyn till skarpa vänder hon sig därför mot den ' individens personliga, egna Grde, med från olika håll framförda åsikten, att rum även för dettas fluktuationer be- en viss bestämd procent av mannens, roende på konjunkturer och förhållan- inkomst skulle fixeras såsom hustruns den i samhället.
berättigade del.
E n v a r p å f ö r h a n d be- En jämförelse eller kombinering av s ta m d summa anser hon bli en orattfär- detta förslag med förut framkomna, dighet antingen mot mannen eller hustrun, särskilt det Stjernstedtska, synes mig ju mera denna summa kommer att åt ena kunna vara av särdeles stort intresse.
eller andra sidan differera från den.
Men i det stycket må de mera sak: som till följd av hustruns verkliga ka- kunniga yttra sig.
E. K-N.
pitaliseringsvarde tillkommer henne i ' Kristiden och livsmedelskonsumtionen.
Pi var begäran meddelar har Svenska Hems verkställande direktör nigot om sina und.er det gingna krisäret vunna erfarenheter.
K lart som bilderna på en biografduk rulla det gångna årets månader och veckor förbi min inre syn med alla de svårigheter och den oro man haft att genomgå för att kunna anskaffa livs- förnödenheter från de olika länder och världsdelar, som mer eller mindre be- rörts av kriget.
.
Först och skarpast framträda de dagarna i början av augusti förra året, då människorna grepos av en så våld- sam panik, att de på några få dagar länsade alla a f a r e r på matvaror för att fylla sina egna kallare.
och vindar.
Butikerna måste stängas för att söka skaffa nya lager åt dem, som blivit efter i stormlöpningen och som stodo dar oroliga och fordrade att få och att få till varje pris.
Detta hade i ' sin ord- ning med .sig, att alla leverantörer: kvarnar, bagare, lantbrukare och gross- ister kunde stipulera vilka priser d e behagade, och för varje dag stego de också i höjden till det rent vansinniga.
Det var den första känningen av dyr.- tid, och den måste allmänheten helt och hållet skriva på sitt eget skuldkonto.
Så följde slag i slag den ena svårig?
heten efter den andra, alla kontrakt och alla uppgörelser.
brötos, den lilla klausul med reservation i händelse av k r i g etc., som man .hittills tyckt stå där, endast för syns skull, trädde nu i för- grunden och .kullkastade alla goda köp och beräkningar.
.
.
294 - H E R T H A Nu gällde det att fortast ' möjligt söka anskaffa och få in vad- man kunde från utlandet, då exportförbud och allahanda svårigheter för transporten hotade att helt avstänga oss från världsmarknaden.
Per post och telegraf köptes och beordrades varor, som man sedan i spänning gick och väntade på, uppe- hållna som de blevo i hamn efter hamn.
Så stora lager som möjligt måste man givetvis försäkra sig om, aven om man till fullo insig den risk detta kunde snedföra, om kriget eventuellt komme att upphöra ' efter endast några få må- nader och allt då återgå till det nor- mala.
Med den erfarenhet vi nu sitta inne med kan det tyckas, att denna risk var jämförelsevis liten, vilket nog mången ansag också då, men det var dock en faktor, som, även om man ej fick räkna med den, ökade den all- männa oroskänslan.
Ju längre det led framåt vintern och våren, ju större blevo svårigheterna till lands och vatten, kapningar och have- rier hörde nästan till ordningen för dagen, och rederierna vor0 ej sena att mer än lovligt utnyttja detta för att be- tinga sig fraktsatser till mångdubbelt förhöjda priser.
Så har undan för undan det ena dragit det andra med sig och det hela för oss resulterat i ' en den hårdaste dyrtid.
Svårt bör det ej vara att efter de här uppdragna konturerna förstå, huru- som kriget måste verka fördyrande på alla våra livsförnödenheter.
Värre ar det däremot att kunna fatta hur våra svenska affärsmän ha velat bidraga där- - - till genom att utnyttja situationen till sin egen fördel.
, Här har i v %rt land jobbats med livsmedel mer än allmänheten kan fatta, och att exportera har varit dagens lösen.
Det har t. o. m. gått så långt, att lant- männen nere i Skåne hallre sålt till Exportföreningar an till landets egna konsumenter, även om de av dessa bjudits samma pris för sin vara, och en hel del affärsmän ha kastat sina inhemska förbindelser över bord för att helt kunna utnyttja exportens eko- nomiska chanser utan att betänka vilka svårigheter och trångmål dessa trans- ak.tioner kunde medföra för deras eget land.
De ha gripits av en smarthet och ett vinstbegär som aldrig tillförne, men nog har bra litet verkligt geni legat bakom dessa affärer, utan i stället blott en god portion samvetslöshet.
Sådan ar nu situationen för dagen, och av intresse kan det ju vara att få en överblick av hur en del av våra livsförnödenheter har stigit under det gångna krisåret, även om det skulle vara långt mer intressant, om man kundc beräkna hur mycket av denna stigning, som direkt kan skrivas på krigets konto, och hur mycket som med god vilja hade kunnat undvikas, Prisstegringsta bellen ter sig på följande sätt: 1 sept.
1914-1 sept.
1915: Bröd har ökat 30 a 35 % Borstar m 1 0 U 5,, Kakao 16 % Havregryn,, 43, J Vetemjöl,, 33,, Skinkor, 83 Fläsk, 1 1 4,, Falukorv, 43,,
H E R T H A Tandstickor h a r ökat 25 % Tvattvål.
, t 1 3,, Toalettvål, 33 Såpa,, 1 8,, Av dessa prisförhöjningar att döma b &amp; av vad som förut sagts kan det tyckas som om de maktägande har i Sverge suttit med armarna i ' kors och blott sett på.
huru våra födoämnen i en jämn ström banat sig vag ut ur landet.
Så a r dock ingalunda förhållandet, men det ä r mer an e n faktor, som noga måste Övervägas, innan ett exportforbud kan utfärdas, så att man för en tillfällig lättnad nu ej lägger grund till en större svårighet för framtiden.
Generaldirektör Elmqvist yttrade vid andra svenska kommunalkoi~gressen i Malmö bland annat, att det måste er- kännas, att för litet gjorts för att av- värja.
dyrtiden, men att vi stått .så gott ' som oförberedda att möta krisen.
Nu måste emellertid såväl staten som kom- munen ytterligare ingripa för att vi skola kunna uthärda ännu ett krisår.
En hel del exportförbud ha i dagarna utfärdats, Från dessa förbud komma som förut licenser att beviljas, \ men för att kunna tillgodose såväl producenternas som konsumenternas berättigade krav skall med beviljandet a v licens för- bindas ' skyldighet för exportören att leverera en viss kvantitet av varan för den inhemska marknaden till ett yisst pris.
På så satt kan den fördel, som beredes exportören genom utförsel till en marknad med hög prisnivå, i viss mån tillfalla konsumenterna har i landet. '
' .,j 295 i form av lägre pris.
såsom en följd härav har inrättats en " Statens Varu- förmedlingsbyråa med uppgift att för- medla försäljningen av de varor, som harigenom komma att levereras av ex- portörerna.
De kooperativa föreningarna har i Stockholm ha i sin ordning ställt sig till denna byrås disposition i och för distribueringen av varorna, men nu träffade anordningar måst.e också vinna nödigt beaktande från allmänhetens sida, så att man verkligen begagnar sig dar- av och sätter värde på den vinst, som kan beredas, aven om den ej visar sig bli så oerhört stor.
Många exempel ha vi på att sådana har försök runnit ut i sanden till följd av bristande intresse, visserligen ej vid starten, då var och en varit nog så intresserad, utan i fortsättningen, då man funnit att det ena eller det andra ej blivit just så som man tänkt sig det.
Samma erfarenhet har man också inom kooperationen, vars fördelar på långt nar ej uppskattas såsom de för- tjäna.
Hade man under kooperationens första skede förstått att satta varde på den lilla vinst, som då bjöds, skulle den nu stått som den verkligt starka ' makt och rörelse den borde vara och.
som den, allt förstående och all kortsynthet till trots, dock måste bli aven här i Sverge, och då skulle konsumenterna själva kunnat behärska marknaden och ej såsom nu ligga i händerna på sam- vetslösa affärsmän.
HILDA CARLBERG.
- '
H E R THA.
A.
Glimtar utifrån.
Engelska problem, Tvi stora problem syssel- sätta sedan nigra minader Englands kvinnor: n a t i o n e l l o r g a n i s a t i o n och s p a r s a m h e t.
Kinkigast är det förstnämnda, och den fjärran utomstáende, som med spänning och häpnad följer de vildsamma.
regeringsansatser, vilka tätt följa varandra utan pitagligt resultat, blir benägen att anse denna kamp m ' ellan folk- lynnet och dagens krav hopplös.
Det förhiller sig inte si, som kanske nigon tror, att britterna sakna organisationstalang: de äga denna dygd s i högt utvecklad, att de icke rätt val tala en piminnelse om dess utövning frin tillfälliga makthavande.
Till den mest självupp- offrande subordination äro de i stind, men en- dast eRer fritt val.
De tjäna med dödsföraktande trohet sina principer, sina fixa idéer, sin för- ening, sitt parti, sin sekt, men icke förrän de mista sin brittiska identitet och glömma Magna Charta, skall man lyckas drilla dem till en ho- mogen massa, vars tankar, känslor och hand- grepp dikteras av en vink frin ovan och som fromt litar p i att vad far gör är alltid det basta.
Tvivelsutan göra de nu, under nödens tumskruv, kolossala ansträngningar att förneka sig själva och sin förtid, men deras basta van- ner borde knappast önska ' dem fullständig fram- ging i denna strävan.
Visst ar, att nigra av de basta bland dem själva icke önska det.
Det lovande försöket av i viras med frivil- lig inregistrering av kvinnor för civil krigstjänst (ersättande av man i arbetsmarknaden) blev ett fiasko.
Sökande tillströmmade, omkring 90,000 antecknades p i kort tid, men inte 3,000 blevo använda.
Missnöje och olust blev följden.
Felet var tydligen, att regeringen hade brukat för stora ord i början, ty man kan egentligen knap- past undra p i att en si ingripande och med mingahanda svhigheter förknippad ommöble- ring i samhället icke lat sig göras i en hand- vändning.
Samma olägenhet miste fördröja effekten av det oerhörda och betänkliga orga- niseringssystem, som p i sommaren utkläcktes och som i princip övergir alla statsdyrkares dristigaste värnpliktsdrömmar.
Som bekant miste nu alla arbetsföra engelska medborgare och icke- medborgarinnor frän och med femton Ars Hlder ifylla blanketter med indiskreta frigor om deras levnadsförhillanden, yrke, anlag, talanger och utfista sig att bruka sina givor efter höga veder- börandes anordning narhalst si pifordras.
Om nigot förtjänar namn av " c o n s c r i p t i onQ, si ar det val denna folkräkning.
Idén a r omotsäg- ligt storslagen, men dess realiserande förefaller att kräva den vishet vi tillskriva Gud, emedan vi aldrig piträffat den bland mänskligheten.
Stratford, Shakespeares stad, har äran att uppvisa den första kvinna, som italades för vägran att piteckna blanketten.
Hon dömdes till nigra punds böter att efter behag utbytas mot fjorton dagars Fangelse, och eftersom hon a r medlem av Women ' s F r e e d o m L e a g u e, valde hon antagligen det senare.
Denna förening.
ar motstindare till statsregistreringen sisom varande " c o m p u l s o r yQ, onödig och ineffektiv och skyndade sig, s i snart det blev tal om den, att satta upp en egen arbetsförmedlingsbyrP, N a t i o n a l S e r v i c e O r g a n i s a t i o n, som den trotsar regeringen att konkurrera med.
Somliga tillkännage offentligt sitt beslut att tredskas.
Si Sylvia Pankhurst i en utförlig skrivelse med skarpa anklagelser mot kapitalist- kriget, och möjligen galler hennes vägran aven för East Endsuffragetterna, vilkas aIskade ledare hon ar.
Den bekanta mrs Montefiore, som lika- ledes avskyr bide kriget och registreringen, ömmar för de mindre bemedlade, som icke ha rid till böter eller en fängelsesejour, och ger förslag om hur man kan skriva p i blanketten sá att den blir de makthavande till nigot lite förargelse och ingen nytta.
Den suffragist, som förklarar sig kompetent till politisk verksamhet och erbjuder sig att avlösa en parlamentsleda- mot, har val ocksi efterföljare.
Dessa enstaka exempel ur ett otillräckligt material röja, att det engelska humöret hiller sig nigorlunda.
Den stora granna maskeradprocession, som Pankhurstarna ställde till i juli manad och som hade till syfte att demonstrera kvinnornas i t r i att arbeta i ammunitionsfabrikerna, var framför allt märklig som eklatering av en förbindelse, vilken a r nara nog av politiskt sedlighetssirande natur.
Mrs Pankhurst harangerande Lloyd George och stiende vid hans sida pA en upphöjd plats infir allt folket, s i förevigad av kameror och
H E R ' T H A p p i vykort - lit vara, att man är har- dad av upplevelser, men har blir man matt!
Ministern var lycklig som en fästman och ut- tryckte sin glädje över att W o m e n 9, s S o c i a l a n d P o l i t i c a l U n i o n hade ensiutomordent- - 1igt fast organisation - ingen visste aet bättre an han, som p i dess anstiftan i iratal fört ett jäktat .villebrids liv.
W o m e n ' s F r e e d o m L e a g u e, som.
sagt upp vänskapen med suffra- getterna, insinuerar med största tydlighet, att det dyrbara upptaget var iscensatt av ammuni- tionsdepartementet - ett litet drag, som kom- pletterar den underbara bilden.
Sylvia Pankhurst går oförskräckt sin egen vag i motsatt riktning och hiller var söndag antikrigstal i Hyde Park.
Iiitressant familj!
I den andra livsfrigan, sparsamheten, rider ingen egentlig teoretisk oenighet.
Man inser djupt det nödiga och hälsosamma i .denna ej ursprungligt engelska.
dygd.
Men naturligtvis bli kvinnorna lite irriterade, d i de märka, att de väntas ensamma uppbära den, och d i de av anonyma gentleman i pressen överhopas med banala eller sillsamma hushillsrid.
Somliga vedergälla den.
uppmärksamhet, som visas dem av P.ar1iamentary W a r S a v i n g s C o m m i t - t e e, genom att upprada exempel p i statens slöseri och lämna anvisningar till besparing.
Allt vad som försiggir och uttalas i detta ämne gör ett si bekant intryck, som hade man varit med om det förut.
Och i själva verket har man det: föreläsningsveckor och patriotiska hushillsutstallningar, matlagningskurser, flyg- blad, möten för tjänarinnor, besvärjelser att.
mingfaldigad - koka potatis, med skalen p.i och tillvarata bröd- .smulor, reklam för koklidor, recept p i surro- gat för kött och högstämda upprop till hus- mödrarna att ' föra kriget till seger - det ar hela.
den tyska vinterkampanjen omigen, i engelsk Översättning.
Ja,.
man fir inskränka sig lite var.
Krigsmoral.
I viras började man i Tysk- land offentligt funder.!
över en av de krigsfölj ' ' der.
som regelbundet uppträda i invaderade landsändar, den nämligen, som i Frankrike kal- las " l e s p e t i t s i n d é s i r é s. "
Stamningen tyc- kes enhälligt vara för fosterfördrivning.
" Der Bund fur Mutterschutz " har inlämnat till för- bundsridet en petition om en nödlag i detta hänseende, d. v. s. tillfälligt och lokalt uppha- vande av.
lagen mot fosterfördrivning.
Det ar oss icke bekant, om skrivelsen föranlett till någon itgard, men " B u n d fur Mutterschutz ".
har sedan krigets början haft märklig framging med sina inlagor.
till regeringen och blivit s i gott som en officiell ridgivare på sitt omride.
Detta förhillande är knappast mindre förvinansvart an Pankhurstarnas allians med engelska kabinettet, ty under.
sin tioiriga tillvaro har föreningen varit betraktad som en härd för osedliga ten: denser och ny moral.
Den har ihärdigt fört sin kamp under salvor av smädelse, dess ledare ha personligen ' törnat hHrt mot konvenanserna, och se, nu är den plötsligt " hofFiihigC '.
1 Wien har " Allgemeiner österreichischer Frauenverein " vant sig till justitieministern med en petition i samma anda som den ovannamda.
De gifta, kvinnorna i statstjänst.
Löneregleringskommittén mot.
kommunikationsverken.
I n:is 9 och l l .av Hertha för inne; varande år.
berördes i ett par artik- lar om de kvinnliga biträdena vid statens ämbetsverk.
bl.
a. aven de ganska olik- artade bestämmelser, som inom olika verk möta det kvinnliga ' biträdet vid O hennes inträde i äktenskap.
Vid de centrala ämbetsverken galler en kungl.
kungörelse av d.
10 juni 1912, som ger gift kvinna ratt att befordras till bi- trädesbefattning " allenast.efter av Kungl.
Maj:t på framstallning i varje särskilt
fall lämnat.
medgivandeu.
För kvinnligt bitrade, som träder i äktenskap, stipu- lerar samma förordning, att " hon icke skall vara skyldig att av ' sådan anled- ning: avgå från befattningen, därest icke vederbörande överordnade myndighet med hänsyn till befattningens behöriga upprätthållande finner det nödigt. "
Dessa bestämmelser gälla även generalpost- styrelsens skrivbiträden.
Vid postverket i övrigt samt vid statens järnvägar får kvinnligt biträde efter sitt giftermil1 kvarstå endast i extra tjänst.
Telegraf- verket beviljar icke ens denna förmån annat än för de kvinnliga biträden, som med sitt val fallit på en av sina man- liga kamrater inom verket.
De som våga sig utom denna periferi skiljas helt och hållet från tjansten.
.För att utreda om enhetligare förh811- landen skulle kunna utan olägenhet upp- nås, har Kungl.
Maj:t infordrat yttranden från såväl generalpoststyrelsen som järn- vägs- och telegrafstyrelserna.
I sina svarsutlåtanden befunnos emellertid samtliga styrelserna förorda var och en sitt status quo.
Hela frågan hamnade då hos Iöneregleringskommittén, som genom kunglig remiss i november 1913 fick i uppdrag att undersöka hållbar- heten av de skäl, varpå styrelserna grundat sina framställningar.
Detta åläggande har kommittén nu i ur-iderdånigt utlåtande av den 12 sistl. juli fullgjort och med bemötande av styrelsernas invändningar förordat, .att vid såväl gift kvinnas tillträde till en befattning som vid kvinnlig tjän- steinnehafvares inträde i äktenskap matte för kommunikationsverken fast- ställas ovan citerade, för de cen- trala ämbetsverken redan gällande be- stämmelser.
Det är ej meningen att här lämna nhgon ingående redogörelse för alla d e olika skaI, vilkas motskäl avgjort inne- börden i kommitténs yrkande.
Och i själva verket behövs intet annat än-en kort översikt för att tillräckligt belysa ståndpunkten hos dem, som haft med frågan att skaffa.
De skal kommittén haft att granska äro icke nya.
I generalpoststyrelsen och järnvägsstyrelsen ger man uttryck åt oron för makans och moderns för- summade hemplikter, för de splittrade intressenas inverkan till förkortning av arbetstiden på tjänsterummet, för d e n måhända nödtvungna ofta återkommande tjänstledigheten före och efter ett barns födelse etc. General poststyrelsen fruk- tar dessutom, att då hustruns tjänste- ort svårligen kan vara en annan än mannens, det mången gång skulle bli nödvändigt att låta ett gift biträde slippa ifrån den eljes för posttjänstemännen stipulerade skyldigheten att när som hälst underkasta sig förflyttning till an- nan ort.
Det ar ju emellertid en självfallen sak att, såsom kommittén också påpekat, den gifta kvinnan absolut icke bör få påräkna någon annan behandling än den manliga eller den ogifta kvinnliga be- fattningshavaren.
Kan hon ej underkasta!
sig en förflyttning eller giva tjansten den fastställda dagliga arbetstiden, har hon att rätta sig efter den bestämmelse, som .dömer henne skyldig att avgå, därför att hon ej behörigen kan upp- rätthålla sin befattning.
Anledningarna till de resp. styrelser- l j
H E R T H.A nas övriga, generella - invändningar komma - dessutom helt visst att.
i verk- ligheten: betydligt reduceras; I en ge- mensam underdånig skrivelse h a.
de kvinnliga tjänsteinnehavarna vid general- poststyrelsen, telegrafstyrelsen och järn- vägsstyrelsen också framhållit detta.
Och de ha utan tvivel alldeles rätt, då d e saga, att bibehållandet av den ordinarie tjänsten efter giftermålet i de allra flesta fall.
blir en n ö d f a l l s u tväg, som kommer att beträdas endast då den ekonomiska.
ställningen ej på andra villkor medger ett äktenskap.
Det a r, för resten intet olösligt problem att i denna koklådornas, elektricitetens, dammsugarnas och vattenkranarnas tid ordentligt sköta både en tjänst och ett litet hem på.
en gång.
B a r n e t först medför den komplikation, som kan bli oöverkomlig, och då står den ju där åter, förordningen o m ' befattningens be- höriga upprätthållande " eller - - - O m man.
vågar.
tro,.
att de ovan- nämnda myndigheternas.
invändningar väsentligen bero på der1 traditionella manlighetens oro inför en ogärna sedd omvärdering av gamla ideal, så kan man också f ö r s t å dem: Det.
under- dåniga utlåtande, som telegrafstyrelsen framlagt, övergår däremot helt säkert mångas förstånd, måhända därför att styrelsen själv ej.
tycks ha fullt upp- fattat arten av sitt u.ppdrag.
Redan i den ovannämnda artikeln i Herthas l l: e nummer för i å r vidrördes något de skäl, som telegrafstyrelsen anfört mot den gifta kvinnans bibehållande i ordinarie.
Yanst.
Till dessa skäl höra i synnerhet den oförmaga a t t iakttaga sin - edsvurna tysthetsplikt .. angående 299 telegrafhemligheter; vilken anses skol8 gripa varje kvinnlig telegrafist, som ingår äktenskap.
O m det funnits.något lämpligt serum, ' så hade val telegrafstyrelsen såsom obligatoriskt föreslagit ett sådant botemedel för att före bröllopet göra sina kvinnliga befattningshavare immuna.
mot smitta genom pratsjuka - - - -.
.
Men i stället har styrelsen grävt .djupt i arkivens gömmor och funnit ända till 44 år gamla bevis för rättmätigheten av sina~vivel på verkets .kvinnliga tjänste- man samt citerar å r 1912 u r en sin egen underdåniga skrivelse.
av decem-.
ber 1868 ' bl.
a,: " därest ett fruntimmer, som förestår en telegrafsta tion, ingår äktenskap med någon handlande eller annan person; som antingen re.dan idkar eller seder- mera börjar idka sådan affärsrörelse, varvid upplysning eller, ledning kunde hämtas av andras telegram, kan fara stund ' om .uppstå för telegramhemlighe- tens bevarande, i vilket hänseende sty- relsen vill - upplysa, att för någon tid tillbaka en viss kommun hos styrelsen.
begärt aflagsnandet av den kvinnliga föreståndaren för därvarande privat- station på den grund att hon blivit för- lovad med en handlande på stället. "
Nervositet har ju o c k s å, som man vet, en viss förmåga att smitta.
Den ängsliga lilla kommunens oro grep där- för icke endast telegrafstyrelsen utan meddelade sig därifrån även till Kungl: .Maj:t., Och eftersom den kvinnliga be- nägenheten att ge.neralisera aldrig bru- kar förekomma hos mannen, a r det med förundran man konstaterar hur de som makten ägde nu t. o. m. genera- liserade det brott mot telegramhemlig-
300. '
- H E R T H A hetens bevarande, som varken då eller dessförinnan och för övrigt - ej häller .sedermera någon kvinnlig telegrafist bevi- sats skyldig till.
Hela den kvinnliga tele- grafistpersonalen fick böta för vad ingen begått, och alla kvinnliga telegrafister dömdes till celibat eller avsked ur tjänsten!
.Sedermera blev det dock, sh- som nämnts, praxis inom telegrafverket, att när en kvinnlig befattningshavare gifte sig inom verket, har hon kunnat kvarst8 i extra tjänst.
För närvarande har felegrafverket till följd.
av hopat arbete t. o. m. inkallat till tjänstgöring ett stort antal u tom v e r k e t gifta kvinn- liga telegrafister.
.Man måste fraga sig h u r.
verket nu kan våga riskera hela fosterlandets.
välfärd, då en enstaka kommuns oro å r 1868 föranledde så stort rabalder, att telegrafstyrelscn hörde genljudet därav ännu å r 19 12.
Det före- faller eljes, som om just i våra, mera an någonsin ansvarsfulla tider, det borde vara en oerhörd risk att låta samfärd- seln förmedlas genom tjanstemän, som anses så föga medvetna om - vikten av detta ansvar.
Underligt nog tycks all- mänheten hittills ej ha reagerat.
I sin ovannämnda underdåniga skrivel- s e av 191 2 har telegrafstyrelsen påpekat, att de anförda synpunkterna " borde konsekvent medföra, att även manlig telegraftjänstemali, som gifter sig utom telegrafverket, vore olämplig att bibe- hållas i telegraftjanst *.
Styrelsen be- möter emellertid genast själv denna tanke på följande sätt: " Då det än så länge torde vara re- gel här i landet, .att mannen försörjer sin hustru och icke tvärtom, har man grundad anledning antaga, att telegraf- - tjänstemännens hustrur icke bedriva handel eller annan näring.
Skulle det åter bliva mera allmänt bruk att kvin- norna övertaga rollen av manförsörjare, synes tiden då vara inne för styrelsen att taga i Övervägande, huruvida av förut anförda skäl restriktioner måste införas beträffande manliga telegraf- tjanstemän, som träda i gifte. "
Den storsinthet och den vidsynta upp- fattning, åt vilka dessa reflexioner givit ett så vackert uttryck, behöva inga kommentarier.
Invändningar mot telegrafstyrelsens önskan att bespara sina kvinnliga be- fattningshavare " den svåra frestelsenu att prata bredvid munnen ha emeller- tid ej saknats.
Och man kan inte annat an instämma med den i de kvinnliga tjänstemannaföreningarnas omnämnda skrivelse uttalade uppfattningen, att denna frestelse " icke synes böra till-.
mätas betydelse gent emot den dagliga erfarenheten om plikttroheten hos en .stor, om sitt.
ansvar medveten tjänste- mannakår. "
Och hos lönereglerings- kommittén tycker man sig nästan kunna spåra en viss undran om ej telegraf- styrelsen i omtanken för sina kvinnliga befattningshavare gått så långt, att den nligot äventyrat både sin egen och andra statsmyndigheters prestige.
" Det synes knappastu, säger kommittén, " vare sig staten i dess förhållande till sina tjänstinnehavare fullt värdigt eller ägnat att i det hela stödja och upprätt- hålla allmänhetens tilltro till statstjänste- pliktuppfyllelse, om statsmyn- digheten så att säga på förhand viker undan för blotta möjligheten av upp- komsten av ' misstro ' om en pliktfor-
H E R T H A gaterihet, varpå intet exempel ännu Adagalagts och vilken ' misstro ', enligt vad telegrafstyrelsen jämväl yttrar, i flertalet fall måhända ä r ogrundad. "
Mycket mera skulle kunna andragas u r löneregleringskommitténs betänkande, Det sagda må dock vara nog - det gör.
en just inte glad att s e hur syn-, punkterna valts för bedömande av de samhallsproblem myndigheterna haft att begrunda.
Frågan om den gifta kvin- nans ratt och möjlighet till förvärv ' ' 30 1 utom hemmet berör så oandligt öm- tåliga.
förhållanden, ' att den mindre .an någon annan av .tidens många oroliga frågor får besvaras med den småsin- nade förnumstighetens, det retliga hu- mörets tankar och uttryckssätt.
Det ä r emellertid .att hoppas, att Iönereglerings-.
kommitténs opartiska och humana upp- fattning.
aven måtte bli Kungl.
Maj:ts och riksdagens.
GERTRUD T~RNELL.
Moderna tyska författarinnor .. T yskland a r läsandets land par pré- ference.
Lånbibliotek och gottköps- upplagor underlätta slektyrbegarets till- fredsställande, och mängden av litteratur, som årligen Översvämmar den tyska bokmarknaden, ä r oerhört stor.
Detta galler, även om man bortser från all facklitteratur och från äldre.
mästares verk, om man endast tänker på den moderna skönlitteraturen.
Icke e n s kriget har förmått att i längden hämma intresset för denna, om det an delvis lett den in på andra vägar i fråga om miljö och motiv.
Man har för längesedan återtagit fredstidens vana att läsa mycket, endast med ' den skillnaden, att man numera huvud- sakligen sysslar med inhemsk och " neutralc6 lektyr.
B i d e vad kvantitet och kvalitet be- träffar, intaga kvinnorna sedan mer an trettio å r tillbaka en ytterst framstående plats inom den - tyska skönlitteraturen.
Ja, ' några bland de originellaste och mest betydande författare den moderna världslitteraturen äger äro kvinnor, som skriva p å, tyskt språk.
* Och bredvid dessa få naturens och .konstens gunst- lingar finns det bland de nu levande tyska skriftställarna en ansenlig skara högt begåvade och mycket lasta kvinn- liga talanger, vilka värdigt uppbära den fana de tagit i arv efter en A n n e t t e v. D r o s t e - H u l s h o f f, en L o u i s e v. F r a n c o i s, en M a l v i d a v. M e y s e n - bug, en M a r i e v. E b n e r - E s c h e n b a c h.
Det tycks nästan, som om den tyska litteraturens ' mäktigaste rörelser och stämningar vore på väg att flykta från mannens böcker till kvinnornas.
Atmin- stone finner man hos de senare pá det hela taget en betydligt starkare strävan ej blott att fasthålla den reala världen, utan aven att höja och fördjupa tanken bakom tingen. '
' * Enligt R.
M. Meyer f e m: Ricarda Huch, Helene Böhlau, Clara Viebig, Isolde Kurz och (österrikiskan) Enrica v. Handel-Mazzetti. '
,
302 H E R T H A " Betänker manu, säger - en av Tysk- lands främste litteraturhistoriker, den nyligen avlidne R i c h a r d ' M.
M e y e r, " de stora svårigheter, som för nar- varande stalla sig i vägen för den tyska kvinnans fria konstnärliga utbildning - brist på uppfostran, samhallsfördomar, den materiella konkurrensen, kritikens förutfattade falska meningar - så måste man djupt beundra det stora antalet verkliga talanger och allvarligt strävande krafter, liksom all framgångsrik själv- uppfostran, bland nutidens tyska för- fattarinnor ' '.
På grund av materialets väldiga om- fång ä r det visst icke lätt att i tre korta uppsatser ge en någorlunda uttömmande översikt av den tyska kvinnolitteraturen.
De självskrivna namn, utan vilka man icke kan vidröra ämnet, äro ej mariga, och de " stjärnor av andra rangen ", som med oyedersäglig ratt förskaffat sig stort rykte och allmänt erkännande, äro val också snart raknade.
Men alla d e andra!
Alla de, vilkas ryktbarhet eller brist på ryktbarhet ar oförtjänt; de, vilkas talang av en eller annan orsak icke fått komma till sin ratt; de, som ännu äro stadda i utveckling!
Deras antal a r nästan oöverskådligt och ökas dagligen.
Just där galler det att inskränka sig, att välja ut och på samma gång vara rättvis.
Att detta ar svårt, säger sig självt, och i sista hand blir ett sådant urval naturligtvis en personlig smaksak.
Min avsikt a r att i det följande ge en översikt endast aF T y s k a r i k e t s - alltså icke Osterrikes eller Schweiz ' - kvinnliga skönlitteratur.
Därvid har jag i allmänhet bortsett från lyrisk och dramatisk diktning samt uteslutande upptagit nu levande författarinnor.
Ett kapitel har ägnats &amp; t den långa radens trenne största kvinnor, vilkas namn lysa högt över de andras med klarare, starkare, oförgängligare sken.
Bland d e övriga har jag fört dem tillsammans, vilkas livsverk av allt att döma i nar- varande stund måste anses fullbordat eller sannolikt kommer att fullbordas inom de redan uppdragna grhserna, medan den sista gruppen utgöres av d e författarinnor, vilkas utveckling ännu kan anses vara oavsIutad.
I.
R i c a r d a H u c h a r sitt lands och sin generations största författarinna.
För många, aven för mig personligen, a r hon betydligt mera an detta, nämligen störst bland alla samtidens skrivande konstnärer.
Hon a r ett mångsidigt snille, utrustad med så rika gåvor, att man vid när- mare bekantskap med hennes verk står full av undran över naturens slösande frikostighet gentemot en enda mannis ka.
I fråga om valet av form och ämnen för sitt skapande har hon varit ytterst omväxlande och alltid med framging.
I denna tid av ängslig koncentration har hon framträtt som u r en annan värld och med lätthet erövrat det ena området efter det andra för sin talang, har med rik hand skänkt - oss lyriska dikter, dramer, noveller, romaner av olika slag, historiska verk av veten- skapligt varde, litteraturhistoriska stu- dier, ja nu senast ett filosofiskt arbete.
P % henne kan man i sanning tillämpa de ord Fredrik Schlegel en gång sade
H E R T H A o m sin.
svägerska Caroline: " Allt kom förädlat ' ur hennes handu.
Ricarda Huchs vetande tycks vara utan ' grans; hon a r förtrogen med alla förhållanden i livet.
Hennes stil a r ori- ginell och av en sällsynt ren och enkel höghet, som bar snillets och master- skapets omisskännliga prägel.
Språket a r överallt oandligt skönt, lugnt och behärskat.
Hon förstår att ' .finna egen- domliga ord och bilder, som låta längst bekant synas nytt och ungt, och hon har en enastående förmiga att liksom luttra livets händelser, att rycka dem upp i en högre svar.
I hennes diktning a r allt konstnärligt, ädelt, förnämt, be- härskat, och det ligger en musikalisk rytm i allt vad hon skriver.
Ingen tysk skriftställare har förmått att avlocka språket sådana melodier som hon, åt- minstone icke nar det a r fråga om obunden form.
Just hennes prosa a r i besittning av en egendomlig musikalisk skönhet.
Glädje över färg och klang, glansande bilder, konstfulla liknelser väger hos henne stundom ' mera an lusten till sträng saklighet, psykologisk sanning och handlingens fasta samman- knytande.
Hennes arbeten äro alltid rena konstverk, vilka .äro till endast för sin egen skull; hon har aldrig någon tendens i sina böcker och har aldrig direkt behandlat sociala frågor.
Men över sina konstnarli.ga avsikter har hon öppet uttalat sig, och en fast livsåskåd- ning talar ur varje rad av.
hennes hand.
Man har gjort sig mycket besvär med att leta ut d e möjliga förebilderna för Ricarda Huchs konst.
Säkerligen har hon rönt betydligt mindre inflytande a v andra dik ' tare an man i allmänhet 303 antager; men otvivelaktigt har hon .på- verkats a v.
Goethe och den tyska romantiken, vars historia hon tecknat i tvanne härliga, levande verk: " B l u te- z e i t d e r R o m a n t i k u och " Ausbrei- t u n g urid V e r f a l l d e r R o m a n t i k a.
Man kan val saga, att Ricarda Huch ensam upptäckt romantikens poesi, att hon frigjort den ' ur de fjättrar, som insnörde den, att hon i kraft af sin diktande, gestaltande och profetiska gåva fört den fram till glädjande liv.
Hon har i sin enastående behandling av romantiken bevisat huru oandligt viktigt det ar, att historieskrivaren har fantasi.
Som förebild för Ricarda Huchs lyrik - " G e d i c h t e C c, " N e u e Gedichtec ' - har man ofta nämnt Conr .. Ferd.
Meyer, och i fråga om förnam kyla, lugn och precision röjer hon val slakt- skap med honom; men åtminstone i sina sista dikter har hon överträffat sin lärare i känslans djup och glöd.
Även en annan schweizare torde i någon mån ha påverkat henne, nämligen Gottfried Keller, i vars stad hon till- bragt sina studieår.
Född i Braunschweig 1864 och utgången u r en fint bildad köpmansfamilj med livliga konstnärliga intressen, idkade Ricarda Huch först självstudier och beslöt vid tjugutvå års ålder att tillägna sig lärdom.
På otroligt kort tid avlade hon i Zurich student- examen och sedan (1891) fil: doktors- examen.
Hennes första roman, den underbara boken " E r i n n e r u n g e n v o n Ludolf Ursleu dem Jungerencc, ar skriven i Zurich, dar hon efter sin promot.ion någon tid var anställd i stads- biblioteket. "
Ludolf Ursleuu .. utkom 1892.
Den
skildrar.
mycket u r författarinnans eget liv och lägger i dagen en för ett först- lingsverk sällsynt mognad.
De tankar, som sedermera genomlöpa hennes dikt- ning, möta oss nästan alla redan här, antingen färdiga eller som uppslag.
Hjältinnan, den älskliga Galeide, och hjalten, Ezard, så rörande i sin kärlek och sin kamp mot ' ödet, äro två av Ricarda Huchs oförgängligaste gestalter.
Man kan aldrig glömma dem.
Sedermera har Ricarda Huch vistats mycket uti Italien, vars land och folk efterlämnat anmärkningsvärda sp8r i hennes verk.
Jam te åtskilliga noveller och en del av hennes historiska arbeten äro " Aus d e r T r i u m p h g a s s e " och V i t a s o m n i u m b r e v e ", två romaner av egendomlig, poesimättad skönhet, produkter av den italienska stamningen.
Dessa bagge böcker, vilka utgåvos i början av 1900-talet, visa gentemot för- fattarinnans första roman en Förändring och val aven en utveckling uppåt, så till vida som den förut stundom med möda tillbakahållna lyriska stämningen nu överflödar.
Kompositionen har val därigenom lidit och.
berättelsens helhet förlorat i avrundning; men i stallet ha enskild heterna och framställningens rytm nått en enastående skönhet.
" Aus der Triumphgasse " ä r ett kon- glomerat av en hel rad små, koncentre- rade, skickligt på varandra staplade romaner, vilka utspelas i förbrytelsens, lättsinnets, sjukdomens, fattigdomens och eländets mörka värld.
Men ett egendomligt förklarande Ijus skimrar kring tillvaron och dess uppenbarelser.
Bokens händelser tilldra sig ' väl på jorden, där allt a r sorgligt och grhtt; ' men det förefaller läsaren, som vore.
detta grå badat i ett gyllene Ijus, ja som om det till och med vore möjligt att allt detta sorgliga kunde ha skett i det fröjdefulla land, som vi kalla himlen, " Vita somnium breveu har ungefär.
samma miljö och samma inneha11 som " Ludolf Ursleuu, men en helt annan kolorit.
I bagge böckerna a r grund-.
motivet de .två huvudmakter, vilka en- ligt författarinnans övertygelse behärska. '
människolivet: k ä r l e k e n och ödet, och ödet a r starkast.
.
Sedan många Ar tillbaka a r Ricarda Huch numera bosatt i Munchen.
Bagge hennes äktenskap - det första med en italiensk läkare, det andra med en kusin, juris doktor Richard Huch i Braunschweig - ha blivit upplösta, och hon lever nu så gott som uteslutande för sin konst.
De sista tio åren har hon huvud- sakligen agnat åt skapandet av större historiska romaner eller studier: " D i e Verteidigung Romsu, " iler Kampf u m R o m u, " Aus d e m Z e i t a l t e r d e s Risorgimento ", " Das Leben d e s G r a f e n ~ e d e r i ~ C ó o n f a l o n i e r i ' och " D e r g r o s s e K r i e g in D e u t s c h - land ".
Kanske mer an något annat lägga dessa historiska verk i dagen Ricarda Huchs utomordentliga bety- delse.
De äro utan motsvarighet i littera- turen, utgöra en typ för sig själva och beteckna höjdpunkten av hennes dikt- ning.
För min egen del vet jag mig icke ha last något mera sublimt skönt an boken om greve Confalonieri.
Inom en strängt historisk ram av den milanesiske frihetspolitikerns liv ger den en fin,
H E R T H A stark och.
samlad sjalsmålning av.
över- flödande poetisk och psykologisk rike- dom.
Den meddelar i koncentrerad form Ricarda Huchs hela livsåskådning, vilken jag i. korthet skulle vilja kalla en djup pessimism, som i sig döljer den högsta optimism; den ger ett extrakt av hennes konst, u r vilken den, som en gang funnit sig till ratta i hennes konstnärliga .livsvillkor, alltjämt hämtar ny skönhetsgladje.
-- C l a r a Viebig.
O m an i fråga om originalitet och snille ingen annan av samtidens tyska författarinnor kan jam- föras med Ricarda Huch, så förtjäna dock Clara Viebig och Helene Böhlau att namnas på samma gång som hon.
Både inom och.
utom Tyskland äro de till och med kända och uppskattade i långt vidare kretsar an hon, Sålunda torde ' i Sverge Ricarda Huchs böcker vara tämligen obekanta *, medan det mesta Clara Viebig skrivit för lange- sedan översatts till svenska.
Detta för-.
hållande motsvarar de bagge författa- rinnornas laggning och strävanden.
Under det att Ricarda Huch gått sin vag rakt fram, obekymrad om kritiken eller publikens gunst, har Clara Viebig hållit öga .och öra öppet för.
dagens och marknadens fordringar och i sitt skriftställeri rattat sig därefter på ett satt, som val någon, gång, men visst icke alltid verkat välgörande på hennes utveckling.
Även Clara Viebig a r en högt begå- vad kvinna, en av den moderna littera- * " Ludolf Ursleu den yngres krönikac ' och ' ' Frin Triumfgatancc utkommo 1903 resp. .l904 i ypperlig Översättning a v.
Kerstin Måås (Hugo Gebers förlag).
RED.
305 turens främsta förmhgor, .och om.
icke alla hennes.
arbeten uppnått konstens,.
.
högsta tinnar, så har detta - sin grund i hennes brist på stränghet mot sin talang, icke.
i dennas möjligheter.
.Hon.
a r jämte Hauptmann den mo- derna tyska litteraturens största natura- list, Man har med skäl kallat henne Zolas förnämsta lärjunge.
Men hennes naturalism a r i c k e som så många mo- derna författares endast ensidig, pessi- mistisk fulhetsmålning.
Den a r tvärtom innerligt sammanväxt med en djup kärlek till hembygd och människor; en naturalism, som val icke saknar stark sinnlighet och pessimistisk bottenklang, men i motsats till Zolas kyla har att bjuda, på mycken varme och en präktig, stundom grovkornig humor .. Redan genom sin första bok, ' l K i n d e r d e r Eiffel ", ett band noveller, som1 utkom år 1897,. vann hon en plats bland nutidens.
förnämsta skriftställare.
Det område hon.
strax i början valde för sin .framstallning - Eiffellandets dystra ensamhet, dess.
vida, svårmodiga hedar.
med sina kala kratertoppar, över vilka.
vinden.
susar, sina.
i dalarna måleriskt gömda borgruiner, forellrika backar och manniskotomma skogar - har visat: sig vara den basta och skönaste bak- grunden för hennes konst.
Ater och åter har hon vant tillbaka till sin barn- doms hembygd som miljö för sina verk, och aldrig ar hon starkare i karakteri- stiken an nar det galleratt skildra det folk, som bebor Eiffelbergens sluttningar .. Till denna grupp av Clara Viebigs.
arbeten höra t. ex. romanerna " V o m Muller-Hannesa,. "
D a s K r e u z im V e n n " och " D a s w e i b e r d o r f U.
Den.
306 H E R T H A sistnämnda boken, .en erotiskt-satirisk skildring av ej ringa djärvhet, tillhör det yppersta hon skrivit.
.
Även i .en.
helt annan del av Tyskland har hon gjort sig hemmastadd och fun- nit en ypperlfg miljö för sina teckningar av land och folk, nämligen i .Posen, vilket hon gjort till skådeplats för bl.
a. sina förträffligs romaner " D a s s c h la- f e n d e H e e r u och " Absolvo tea.
Clara Viebig a r en mångskriverska.
Ett av hennes första arbeten, " Rhein- l a n d s t ö c h t e r.
(', ä r en tendensskrift i kvinnofrågan, ett i flera hänseenden mästerligt optimistiskt svar på Gabriele Reuters beryktade roman " Aus guter Familieu.
Sociala Frågor ha För övrigt ofta förmått fängsla Clara Viebigs in- tresse, såsom i romanen " Die v &amp; d e n T o r e n " och novellsamlingen * D i e h e i l i g e Ein.fal t ", bägge utgivna år 1910.
I dessa verk visar hon sig i sin fulla kraFt, kanske mer än nagonsin s o m en värdig lärjunge till Zola.
Men flera bland hennes böcker nå ej över den vanliga nöjeslektyrens nivå, t. ex. ?Einer Mutter Sohn ", " Es lebe die Kunstu, " Dilettanten d e s Lebens " o. a.
Även den bok, genom vilken hon: vunnit sin största ryktbarhet, " D a s t ä g l i c h e B r o t " (1900), står under det man har rätt att vänta av en sådan talang som hennes.
Det ä r en realistisk målning ur Berlins fattigkvarter, en i flera avseenden vällyckad skildring av - ijänstflickors öden.
Men den ä r hyper- naturalistisk och därför icke alltid sann.
Den uppsöker allt rysligt, fult, fördärvat, .sorgligt, som val.
finns., men knappast i sådan mängd samtidigt förekommer; d e n fråssar i fulhetsexcesser och upp- - .- letar språkets grövsta uttryck och vand- ningar. "
Höjdpunkten i. Clara Viebigs för- fattarskap utgör romanen " D i e W a c h t a m R h e i n u (1902).
Den ä r ett mäster- stycke i miljöteckning och lo.kalkolorit, en alltigenom god bok, i vilken intet finns att kritisera.
En hel stad - Dus- seldolf - skildras i sin historiska ut- veckling.
Språket ä r som alltid i Clara Viebigs böcker kraftfullt, fritt och ur- sprungligt; men har ar det rensat,från allt fult.
Landskapet och befolkningens moraliska och andliga fysionomi ar tecknad med förbluffande äkthet, .och karakteristikerna äro givna med så sa- ker hand, att gestalterna verka absolut levande.
Den, som hänger sig åt njut- ningen av detta konstverk f5r mera an en aning om de rörelser, vilka en gång kommo ett helt folks sjal att bäva i lidande, jubel, uppror och entusiasm; han känner fastmer sitt inre genomträngt av samma själsliga upplevelser, som .just den tiden bar i sitt sköte.
Clara Viebigs levnadsförhållanden äro enkla och snart berättade, Hon a r dot- ter till en hög ämbetsman och född i Trier 1860.
När hon var nio å r gam- mal, flyttade familjen till Dusseldorf, och få å r senare dog hennes far.
Hon kom då till släktingar på ett gods i Posen.
Som ung, ännu föga kand för- fattarinna hade hon lyckan att inom det förlag i Berlin, dar hennes böcker ut- gåvos, finna en förstående make, med * Till de kritiker, som h5illa denna bok för en av världslitteraturens haltfullaste och mest lyckade romaner, hör dess svenska Översättare, Huck Leber, som i sin (1905 p i Fritzes förlag utkomna) tolkning pietetsfullt sökte iterge origi- nalets oeleganta men konstnärligt befogade glo- sor och vändningar.
RED.
H E R T H A vilken hon alltjämt lever i det lyckligaste äktenskap.
Som gift heter h o n.
Cohn och a r bosatt i Zehlendorf invid.Berlin.
Vid världskrigets utbrott har hon med glädje sett sin ende son som ung fri- villig draga ut till fäderneslandets för- svar.
- Helene Böhlau (Fru al Raschid.
Bey).
Ur flera synpunkter a r Helene Böhlaus .författarskap en av de mest betydande företeelserna inom den mo- derna varldslitteraturen.
Speciellt för den kvinnliga lasekretsen äro hennes arbeten värdefulla genom det subjektiva framstallningssattet, .Hon ar en av de personligaste bland alla nu levande för- fattare.
Varje rad,hon skriver a r stamp- lad av henries eget jag, och det egna ödet står som centrum i hennes arbeten.
Detta kan naturligtvis hos en konstnär vara ett, fel; hos Helene Böhlau a r det .emellertid en förtjänst, Kännedomen om författarinnans ber- son ar, därför vid läsningen av Helene Böhlaus böcker ytterst värdefull, och för att riktigt fatta dem gör man kan- s k e klokast uti att börja med den sista av dem, hennes livs- och sjalsbikt, " Isebies ", publicerad å r 1911.
Den förråder val mindre än flera av d e andra hennes konstnärliga förmiga, men ger en sil mycket tydligare bild av den underbara utveckling, som uppbar hen- nes talang, och de yttre konturerna i bokens handling Överensstämma nästan i detalj med hennes egna öden., Helene Böhlau ar ' född 1859 i Wei- ' mar, dotter till en rik bokförläggare därstädes.
.
De yttre .förhållanden,.
varuti hon växte upp, vor0 f ö r hennes anlag. '
' 307 - ogynnsamma, * och en stark inre protest mot omgivningen karakteriserade hen- nes.
barndoms- och ungdomsår.
Mera av medlidande ' an .av kärlek och driven av en hel del komplicerade psykologiska företeelser; följde.
hon mot sin ' familjs vilja.
i mitten .av 80-talet sin lärare och van, doktor Friedrich.
Arnd, till .Kon- stantinopel och gifte sig dä ' r med.
ho- nom.
Han hade ' för hennes skull, men med sin första hustrus samtycke lämnat sin familj och för att ernå skilsmässa blivit muselman under namn av Omar al ' Raschid Bey;.
Efter nhgra å r.
a v inl tressanta upplevelser, ' men fyllda av oerhörda yttre svhigheter, flyttade makarna till.
Munchen,.
dar Helene Böhlau ännu a r bosatt.
Under årens lopp hade hon.
fått sin man oandligt.
kar; deras äktenskap blev i alla avse- enden lyckligt, Törhillandet mellan dem av högt etiskt varde.
Helene Böhlau kampade tappert och framgångsrikt för.
att bereda.
sig och de sina en lugn exi- stens och ett lyckligt hem, och efter makens död lever hon endast för sin son och sin konst.
Redan före sitt giftermål var hon en berömd författarinna.
Tre betydande no- ' vellsamlingar hade redan i Weimar grund- lagt hennes rykte: " Salin Kaliske ", " D e r s c h ö n e V a l e n t i n u och " Rats- m a d e l g e s c h i c h ten ".
De äro alla skriv- na utan egentlig tendens och visa en häpnadsvackande teknisk och konst- närlig fulländning, om än språket ej alltid står på samma höga nivå som i hennes senare arbeten och en alltför starkt framtradande fallenhet för s y m.
bolik.
stundom skadar skildringens.
.
klarhet.
.
.
H E R ' T .H A.
- 308 p - De bagge romaner hon lämnade efter sig åt det uppretade Weimar, nar hoii själv för alltid vande det ryggen, " H e r - z e n s w a h n u och " R e i n e s H e r z e n s s c h uldig ", äro tendensskrifter, " kvin-: noböckeru, liksom en stor del ' av hen- nes senare arbeten, t. ex. romanerna " Der Rangierbahnhof ", " Das Rech t d e r Mutter " och " H a l b t i e r " samt novellbandet " S c h l i m m e Flitter- wochena.
Av dem alla ä r " Der Rangierbahnhofu - mest betydande.
' Den a r ett levande konstverk, en roman i stor stil, allt- igenom realistisk och symbolisk, och den innehar en hög rang inom varlds- litteraturen.
- Alla författarinnans .sta egenskaper komma har till sin ratt: hennes varma hjarta.
och skälmska humor, hennes psykologiska och sym- boliska talang; tendensen a r med saker harid omärkligt invävd i det hela.
De.
övriga u kvinnoböckerna " äro mindre lyckade, ha tendensen målad i alltför bjärta färger och blotta ej sällan för- fattarinnans fel.
I alla Helene Böhlaus romaner a r kompositionen bristfallig.
Hennes styrka ligger på novellens område, där hon givit de mest avrundade proven pH sin talangs fulländning.
Mellan sina stora verk har hon alltjämt skapat samlingar N eue av novellistiska konstverk: Ratsmadel- und Altweimarische G e s c h i c h t e n u, " D a s a l t e Rödchen ", " Verspielte Leuteu, " Sommer- b u c h u, " D i e K r i s t a l l k u g e I u m. fl.
Den underbaraste bland Helene Böh- laus böcker a r emellertid " D a s H a u s z u r Flamm ' ", skriven under de lyck- ligaste, lugnaste åren av hennes liv ' - - -.
- - -.
- - - - -- -- - - -- -- .. -- (publicerad 1907).
En fullt mogen kvin- na, en lågande sjal, ett stort snille och ett varmt hjarta talar u r denna roman.
Sammanhanget ar visserligen löst, och personerna skildras ej utan partiskhet; men en mängd detaljer äro hänförande sköna, och den Helene Böhlau si egen- domliga blandningen av symbolik och humor har har nått sin fulländning.
Hela boken a r en hymn till kärleken och kvinnan, i sanning ett värdefullt bidrag till kvinnans psykologi.
Det vill den också vara.
Enligt Författarinnans me- ning ar " kvinnan det mest okända bland alla varidens tingu.
Jena i juli 1915.
BEATRICE ZADE.
Insiinda böcker.
P.
A. Norstedt &amp; Söner: Chitra.
Skidespel i en akt av Rabindranath Tagore.
Overs.
av Kr.
I. Anderberg.
Albert Bonnier: En grönsaksratt war dag av Martha Hamilton.
Evang.
Fosterlandsstiftelsens förlagsexpedi- tion: Kvistar vid vagen.
Till uppfostrares tjänst utlagda av Fredrik Lundgren.
- Kyrkohisto- rien i kort sammandrag för skolan och hemmet av J. Ljungh.
Tredje uppl.
- Fru Carin Björk.
En liten minnesruna av Hilmer Björk.
Vita Bandets sangbok.
- Konung Hiskia eller Den av Gud bcskyddade staden av Mildred Dufl och Noel Hope.
Övers.
frin engelskan.
Albert Fagerberg (i distribution): Kriget och religionen ur etnologisk synpunkt.
Trenne föredrag av J Stadling.
&gt; _ _ _.
-.
Prennumerantsamlare för H E R T H A 00oo0ooo0000o000~aoa * a * .oaOooO.Ooo .. * oOO * ooooooooooooooo - erhilla fördelaktiga villkor.
För var femte prenumerant lämnas e n gratisirgäng a f tid: skrihen.
Närmare upplysningar lämnas il HERTHAS e r i r p e d i t i ~ m, 48 KLARABERGSGATAN, STOCKHO1.M.
Allm.
Telefon 48 16.
Riks Telefon 2762.
- p -
N y a böcker i bokhandeln!
J E S U S OCH PAULUS.
Af Professor S. Odland.
Haft.
50 öre.
KONUNG HISKIA eller ' D e n af Gud beskyddade staden.
Af Mildred Du$ och Noel Hope.
Illustrerad.
Haft.
1 kr., kart.
1: 25. klotb.
1: 50.
HURU LASER DU?
Af Biskop C.
J. Ryle.
Haft.
40 öre, kart.
65 öre.
.SÄO D E T FOR GUDI Maningsord samt hagkomster ur lifvet om Guds under- bara bönhörelse af H.
B.
Haft.
40 öre, kart.
65 öre.
KVISTAR VID VAGEN.
Till uppfostra- res tjänst utlagda af f. v. Seminarierektor Fredrik Lundgren.
Haft.
1 kr, klotb.
1: 50.
KYRKOHISTORIEN.
I kort sammandrag för folkskolan och hemmet af J.
Ljung.
Tredje genomsedda och omarbe- tade upplagan.
.Haft.
40 öre, kart.
50 öre.
MATERIALISMEN OCH VAR TID.
Tre Föredrag af Pastor G. Skagestnd.
Haft.
60 öre.
F R U C ' ARIN BJORK.
En liten minnes- runa af Pastor Hifrner Björk.
Haft.
50 kart.
75 öre.
NY ORUND.
Berättelse af Margarethe.
Hafr.
75 öre, kart.
1 kr., klotb.
1: 50.. '
FLORASHISTORIAoch GULDKEDJAN.
Tvi berättelser för barn och ungdom af Mar- gareta Lenk.
Haft.
60 öre, kart.
75 öre.
HVITA BANDETS SANGBOK.
143 singer, inbundna i klotband 25 öre.
Musik till d:o i klotb.
med svart tryck 3 kr., klotb.
med guldtryck 3: 25.
Evang.
Fosterlands=Stiftelsens Förlags=Expedition, stockholm 3.
ANNONSER FOR .H 1 8 I 8 8 9 Ii (il THA upptagas av Fröken Ingeborg Bergström.
I Rikstel.
97 83 31 ÖST.E~MALMSGATAN 31 Rikstel.
97 83 Ledig annonsplats!
A platsförmedlingen, finnas anmälda lärarinnor, lektionsgivare;.
in- och utländska, kontorister, värdinnor samt hushitllsbiträden av olika slag.
1 Rikst.
27 62 Platsförmedlingen ilr öppen kL 12-41..
A.
T.
48 16 8908-R983 erhallas mot ett pris- av kr.
2: 50 för inb.
ex., kr.
8: 75 för haft.
ex. å ERA-BREMER-F~RBWNDZTS BY I r 48 ~ l a r a b s r g s g ~ t a 2 n, tt-.
Praktisk tidning för hemmet utgiven av FREDRIKA- - F~RIBUNDET.
Redaktör: FANNY EKENSTIERNA.
I I - .Utkommer med 40 åttasidiga n:r om året.
Prenumerationspris: helt å r kr.
1: 80, halvår kr l: -, .kvartal kr.
0: 60.
Prenumeration sker A posten.
Inriehåller berättelser och poem, levnadsteckningar, religiösa och etiska uppsatser, artiklar i diverse ämnen samt en rikhaltig praktisk avdelning.
Inbundna årgångar för 1912, 1913 och 1914 kr.
1: 50 pr ex.
PRENUMERERA PÅ I TIDSKRIFT I T utkommer under I g I 5 med I 2 häften.
Pris q: 50 praktupplagan - 2: 7 5 vad.
upplagan.
Prenumeration mottages å Red., Blasieholmstorg I 4, Stockholm, samt hos rikets alla bokhandlare.
RIKT IILUSTRERAD.
KONST ' OCH KONSTHANTVERK.
Tryckt hos BKODERNA LAGERSTROM, Boktryckare, Stockholm rgrg
s id skri^ för den svenska kvinnorörelsen, utgiven av Fredrika-Bremer-Förbundet.
Redaktör: Ellen Kleman.
~lfrbundsmedlemmar erhälla tidikriften ti1l " ett pris av kr.
3: 50 varvid prenumeration sker direkt genom Fredrika-BremernFÖrbundets byr8, 48 Klarabergsgatan, Stockholm.
Icke-förbundsmedlemmar prenumerera i närmaste postanstalt eller i bokhandel.
Pris för postupplaga: ' / i ar kr.
5: -; ' / n i r kr.
275.
- Lösnum ' rner 35 öre.
Redaktion och expedition: 48 Klarabergsgatan 11.
Stockholm.
Redaktionstid: mdndagar, onsdagar och fredagar kl. 1-3.
Allm.
T.
48 50; Riks 27 62.
Expeditionen: kl. 11-4 varje söckendag.
Allm.
T.
48 16, Riks 27 62..
.
.
d.
.
.
.
.
SJUKKASSA I.
1- tör.
bildade siiilvförsörjande kvinnor.
Expeditionen: Klarabergsgatan 48 11.
OBS.!
Öppen endast tisdagar och fredagar kl. ' ltll- ' / tl.
@ S.!
- Rikstel.
2 7 62.
Allm., tel. 48 16.
Upplysningsbyrh Allrti.
tel. 48 50.
Oppen: 1 1-4.
Upplysningar lämnas kostnadsfritt rörande kvinnliga arbetsomrhden, utbildningskurser, 1öne- I förhilllanden m. m. För-utredningar avgift enligt överenskommelse.
,.
.
. '
.
b S.JUKSKOTERSKE.BYRA 25.TUNNEL.GATAN25 ' ~ikstelefon 68 98 ' Tehdr.
: Sköterskebyrdn.
.
Allm.
telefon 82 1 1 ByrHn mottager sjukbud hela dagen: pr telefon Hven nattetid .. Förestindarinnan, träffas säkrast * / n2- ' / u4.
8: '
- .. o m - - -.
.
.
.
...
.
: L.
:.
0 ~ Innehall:.
.
0.
~.
.
~.
.
Flyttade granser.
IF i: - Det p&amp;sonliga kapitalisering~v~rdet.
Ett taniag ingaende-lag- stiftning o k makars egendornsfiirhAllanden.
O &amp; 119med~iskons~mtionen~ * v Hitda C ~ r l b g.
Glimtar utifran.
De gifta.
kvinnorna i statstjhst.
L~neregleringskommittcn mot komrnunikationsverkea.
AV Gertrud Törnell.
Moderna tyska författathaor?
I.
Av Beatrice Zade.
Ledig.
.annonsplats!
TRYCKT ElOS B A ~ D E R N A LAGERSTROM, BOKTRYCKARE, STOCKHOLM 1919.
~ - O c
