# ID: svediakorp-per2707
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Hertha
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Hertha', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1915
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 15,936
# sentences: 924
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-hertha
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


T I D S ~ FOR T DEN SVENS- KWNN 0R.iC) REL.S; F A N I ~ Q S E N A V F R E D ~ B ~ - ~ R ~ X R; EDAN; TÖR: ELLEN ECL; EMAN x ANDRA ARGANGEN 1915 STOCKHOLM BRODERNA LAGERSTROM, BOKTRYCKARE 1915
H E R T H A KVINNORNA O C H KRIGET.
Fredsdeputationen fr8n Haag ............ 252 Fredskongressen i Haag ................ 142 Fredstelegrammet ...................... 205 Haagkongressens beslut ................ 237 Internationella kvinnokongressens medlings- förslag .............................. 283 Kvinnornas fredsarbete under världskriget.
Minneslista .. ........................ 410 Upprop till understödjande av kriget mot ... kriget .....
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
384 FOGELKLOU, EMILIA: Kring Haag ...... 228 KLEMAN, ANNA: Kongressen i Haag .... 199 - s- Till kvinnorörelsens front ........ 189 KLEMAN, ELLEN: I krigshuvudstäderna .. .. 325 - s- Kvinnornas fredsak !ivism .. ........ 375 - n- Kvinnorna och kriget ............ 185 - s- Mot fienden!
.................... 248 III PERKINS GILMAN, CHARLOTTE: Hur det gick till.
-.
.
;: ....................... STENBOCK, LOUISE: Mamsell Jeannette .. SVEDELIUS, JULIA: Drottning Kristinas.
brev- samling ............................ WAHLSTROM, LYDIA: Geijers politik och var tid .............................. ZADE, BEATRICE: Moderna tyska författa- rinnor.
................ .301, 322, 347, GLIMTAR 379 102.
281 255 360 UTIFRAN.
Sid. 15, 36, 57, 79, 100, 122, 144, 168, 186,206, 235, 253, 279, 296, 321, 346, 366, 382, 40 ' 7, 430.
NOTISER FRAN BOKVARLDEN: BORELIUS, HILMA:.
En ideolog ur Kants vänkrets ............................ 385 COUSSANGE, JACQUES de: Franska för-.
BORELIUS, HILMA: Skissblad om poeter av.
.
Fredrik Vetterlund .................. 131 ' - a- Thomas Thorild av ~ l b e r t Nilsson ' 415 CURTELIUS, ELISABETH: Raunala av Julia Svedelius ........................... 17 DAHL, ELSE: Täppan, köket och källaren av Sigrid Westfelt .................. 263 DAHLGREN, LOTTEN: Drottning Sophia av E; Melander .......................... 18 - B- En resa ' i familjevagn Ar 1842 av Syster Heijkenskjöld ................ 4 3 - n- Människor av eld och tro av Cecilia Bddth- Holmberg .................... EK, ELSA: En förstahandsfraga av Jeanna Heijkenskjöld.
....................... FOGELKLOU, EMILIA: Gammal och ny re- DAHLGREN, LOTTEN: En interiör frin Jenny Lind-Goldschmidts hem .............. - a- Septemberdagar i Kristiania ...... DAUCAARD, ' THORA: Den 5 Juni og danske Kvinder ............................ ELCSTROM, A N N A LENAH: Christina Ros- setti ................................ FOGELKLOU, EMILIA: Over berg och torra hedar .............................. GERNANDT-CLAINE, JANE: Om kvinnorna GREGER, METTA: Ett moreondagens intresse HARD A F SEGERSTAD, KERSTIN: När man s l i r i accessionskatalogen .........; .. JOHANSON, KLARA: Rosa Mayreder om kön och kultur ...................... 212, - n- Sanning om Hertha .............. - D - Selma Lagerlöf igen.
............. KLEMAN, ELLEN: Norges kvinnor genom hundra I r .......................... - n- Svenska Akademien 20 december 1914 ................................ LEIJONHUFVUD, SIGRID: Inför sorgebudet MORCK, FR.: De norske barnelove ...... NATHHORST: MARY T.:.
En svensk Birgitti- nernunna .......................... JOHANSON, KLARA: Caroline av Beatrice.
Zade ............................... - x - Jean- Christophe av Romain Rolland - D- Krig och kultur av Gustat F. Stefen - m- Sveriges utrikespolitik i världskrigets belysning .......................... - u - Världskriget och världsfreden av Ernst Wigforss ............................ KLEMAN, ELLEN: AV gammal köpmanssläkt av Gurli Hemman-Ericson .. .......... - a - Chitra av Rabindranath Tagore.
.
- n- De svenska läroverkens förfall av Emil Hägg .. ........................
Den grymma läxan av Marika Stjern- stedt ................................ - a- Den sjunde basunen av Anna Lenah Elgström.
........................... 220 - n- Den starkaste av Anna Wahlenberg 393 - 8- Doktorsghden och andra berättelser av Maria Rieck-Miller .............. 285 - D- Ett hjärtas rop av Anna Wahlenberg 262 - n- Germanische Gestalten av Sophie Charlotte von Sel1 .................. 132 - n- Gud som haver barnen kär ... av Vera von Kramer .................. 263 DAUGAARD, THORA: Jutta Bojsen-Maller 405 KLEMAN, ELLEN: Charlotte Perkins Gilman 319 ESSAYER, SKISSER, KULTUR- OCH RESE- SKILDRINGAR, UTLANDSKA KORRESPON- DENSARTIKLAR.
fattarinnor .......................... ligion av Torgny Segerstedt - D- ..........
KLEMAPI, ELLEN: Kvinnornas.
kalender .-.
374 Lotten von Krzrners - testamente.
.
286 2 * - Madeleine Stjerne av Mathilda Mal- ting,.
............................... 373.
.
i n - Mannen med körsbären av Elin Wagner.
............................ 19 - L- Manon Lescaut av Abbi Prevost.
.
20 Nigra.
blad ur Röda korsets historia .lav.
' ~ulia ' Svedelius ................... 418 Om Belgierna nu av Anna Lindhagen 394 Pil bygator och alpvägar av Hilma Angered Strand,berg ................ 242 - Stjärnan vars namn är Malört av Anna Lenah Elgström .................... 242 - si Suzanne av Ellen Landqvist.
..... 263 - -.
Troll och människor av Selma La- G=- - S- NORDENSTRENG, ELLEN: NBgra dikter om Birgitta av Theresia Eurin ............ 109 SILVERBRAND-ERIKSON, SUSY: Läsebok för folkskolan ....... -.
.................. 359 WAHLSTROM, LYDIA: Drottning Kristinas hof och hennes senare afventyr efter tron-.
afsägelsen af Francis Cribble .. ........ 19 Konung och adel av Carl Forsstrand 88 Fredrika Bremers brev .. ................ 435 - &gt;i - - 2- - 2- 2- .. -- FORBUNDSMEDDELANDEN.
Sid. 16, 65, 130, 143, 154, 198, 241, 344, 345. '
.e.
gerlöf .............................. 435 - Ur hästarnas liv av Rosa Norden- 131 skjöld ....... i.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
LEIJONHUFVUD, SIGRID: Johannes Rud- beckius av H. Schefer .............. 108 -.)
- Magnus Stenbock och Eva Oxen- stierna, En brevsamling utgiven av Carl.
.
Magnus Stenbock .. .......................... 66 - s-.
.
.
.
, BERGSTROM, GERTRUD: Huslig ekonomi i den högre flickskolan ................ 217 KLEMAN, ANNA: Mening i det meningslösa 86 SONDEN, ANNA: Svar till fröken Gertrud Bergström .......................... 240 SVEDELIUS, J U L I A: Ett genmäle i anled- ning av en kritik .................... 42 WAHLSTROM, LYDIA: Mening i det meningc- lösa ................................ 63
TwSKR; ~FT F O R DEN SVENS+C; A K ' VTNN0R.ORELSEN ~ A V ~ ~ B ~ - ~ K 3C R; E D ~ T Ö R: ELLEN KLE- B U x
Kvinnliga juridiska byrån Wallingatan 12.
STOCKHOLM Skandinaviens största 1ivPÖrsakringsbolag.
AR 1913. '
.
Allm.
tei, l83 36.
Kontorstid; 10- - 3.
Utför alla stags juridiska uppdrag, ... .......... ....
Nybeviljad IlvfFntlkringssomniil iver 25 ' 14 millioner kronor.
Premieinkomst ëver 7 miilloner kranor, Rtlnte- och hyresinkomst i. tver 3.1 mllllonor kronor.
L ......... Llvftlnlikringssomman vid hets slut iiver 2554 miilloner kronor.
Samtliga tillgdnger c:a W mlllfoner kronor.
i tillghgarna ing8 aktieägames garantiFondsforbinde1ser H 800.000 Kr.
.-v .....
Kr.
1.089.ô14:30 ............. 30.= - Till fdrs~kringsagarne: kontant vinst Till aktleigare: utdelning Under sin verksamhet har bolaget utbetalat till försäkringsägarne: ....... .... vinst iver 13,OWMO dBdsfallsersWnlnyar h e r 31.000.000 kapitalfUrs8kr.-belopg och iifrantor ~V~~II,NMOO 5 Kr * 55m2~0a000 B ILDADE damer och herrar er- h %Ih wyclret god hel- och mål- tidsinackordering.
Avin cxtra mat-, gaster mottages.
Möbl.
o. omöbl.
rum för längre eller kortare dd.
Obs.!
Gott bord.
Piano.
Eriksonska Pensionatet Drsttninggst.
83, 2 h-, Dugljga kvinnlig!
agent er antagas Brunnskurer.
i hemmen.
BADELPUM Onskar Ni Eder en symaski_n, som ge?
en-s&amp;isA@Ydt vacker som vare cig Ni syr i det tunnaste siden eller de grafsta kapp- tyger, bör N i köpa Central Bobbin Symaskin, sin öf- ty dessa maskiner hafva verlwna konstruktion, sin mhgsidiga anviimhin och öfripframstbendeegcn- ska er bl &amp; sli omtyckta, att de under de &amp; r de varit i marknaden, trots $tt ntlgot högre prls erhaflit en verkligt storartad apridning, det basts beviset för att en vara Hr god.
GENTRAL- BOBBIN-MASKIYEN tillverkas i tv &amp; storlekar, en mindre för familjer och syatelierer och en större förskriidderjer.
OBS.
f FBrdeCaktiga ó c L a l t b I n g s v ~ r.
r &amp; Underteclmnil, min undcr~era %iIhpligaf:d, särskildtvid allniin svzghet, newositet och sömn- löshet föreskrihit drickandet af radioaktivt % t - ten, f~sunsfifldt.ur Aktiebolaget Radia- aktiv &amp; Ystten, Stackhoh, KadeEttw e l e ~ c n och t R~de !inmaktivntorcr, htir d:mid anssett sig kutrna ku~~tatcrd, att ifrPLgawande vattcn haft en s&amp;ts men sïkart fortskridande, viilg6rande inverkan p % dyliks &amp; ammor.
Under h r e n hr dikj5rnte frarnght, hvilket jag förut haft titlfiillc frnmhalla, ~ u d e t ai~j$fna s-ädioditiva vattriet hrr en p % laglig regierandc itrc-erkan p i mat- smdtningsorganens funktioner.
Sirndsvdl den q aptil 1914.
C. O. E@-fr6m, FGrm Stadsl~lcare.
Cjidtei * 4 h s tid bar jag i min p k t i l r.
rid fri11 nf Hkta gikt ocli rriumnthl~o iikommor ordines~. '.
driclrslcsrcr med starkt raclinnktivt vatten f &amp; klrtie~cl~~e:Radio~kt~~~Ktid~Xiumclement~e tatet hcn alltid vwit godt, i mHnP fall öfver all för- viintsn.
Af vi !rt ar att trifiá för individen Iamplig t iförtidafbryta kuren.
dosering o c ' n ~ t diirircfterickc Eskil~tiina Gen x5 Msj 1914, Sigt~rrC BIml, Stads-dist riktslzkarc.
AKTIEBOLAGET RADIOAKTIVA VATTEN xiks9a 12 Brunkebergstorg 11, Sto ' ckholm ~ l l r n 7 6 ~ Y t
.
ARGANG II.
Vägen och vandrarna.
F HXFTE 1 i JANUARI 191s erier har den svenska kvinnorörelsen inte att se fram emot.
Okat arbete,.
tyngre ansvar ar framtidsutsikten.
Framtidsutsikten?
Vem vågar nu saga något om framtiden?
Täckelset som höljer den är så tatt, så ogenomträngligt tatt.
Vad skall det nya året bringa, vad skall det nya året kräva?
Frågan stHr mäktig framför oss alla.
Besvara den kan ingen.
Bereda sig, bli inom sig fär- dig för svaret nar det kommer, kan var och en i någon mån.
Enkel pliktuppfyllelse, ärlig och hel- hjärtad om än glanslös, blir den enskildes balanspunkt, nar det vacklar omkring honom.
Inre samling anstår den enskilda, anstår också hvarje samfält strävande i en skickelsediger tid.
Om det finns en art av fasthållande vid egna arbets- uppgifter, som för visso vittnar om fantasilöshet, trånghet, isolering från helheten, så finns det också ett Fullföl; jande av redan satta mål, som icke isolerar, som fHr spännvidd och lyftning genom den överallt närvarande känslan för det hela.
I den andan ar det som den svenska kvinnorörelsen har att gå sin vag Fram.
Envist stirrande i en rikt- ning, otillgänglighet för intryck av det.
som sker p i sidan därom, hur mark- ligt det må vara, både ar och verkar som futtighet.
Tillfalle att iakttaga sådan saknas inte.
At ' t kunna höra och se och lära av vad man hör och ser ar önsk- vart.
Att av oförmåga till eget gensvar passivt hemfalla åt någon av de sjuttio uttolkarna av samtidshistoriens text .ar Ömkansvärt.
Erfarenheten vidgas inte ge- nom mekaniskt uppstaplande och me- kanisk utgallring.
Det nyupptagn ' a bely- ser och påverkar det tidigare, det tidi- gare det nyupptagna.
Att leva och vaxa ar att kunna smälta, ' assimilera det nya stoff, som tillföres en .. ' Om återverkningarna av världskrigets på en gring invecklade och brutalt enkla faktum höves det bast att vara fåordig, nar man inte som så m h g a ' har en käpphäst fardig att rida på under alla omständigheter.
För en försiktig och.
verklighetskär blick in i framtiden ställa sig olika psykologiska alternativ som möjliga - ungefär så .som olika mili- tara alternativ for de fa ' ckmän som be- döma det strategiska läget och vad ' därav ar att vänta.
Tills vidare ha samman- slutningar som enskilda att i sin verk- samhet utgå från redan förhandenva- '.
rande förhållanden.
Spänstigt och still- samt bör den svenska kvinnororelsen, böra.
de svenska kvinnorna lyssna till och lära av andra kvinnors, andra folks erfarenhet ' och söka för sig tolka tids- händelsernas högtljudande men oartiku- lerade språk, färdiga att göra sin insats dar den kräves och alltjämt fyllande redan åtagna plikter.
De svenska kvinnorna, den svenska kvinnorörelsen - de bada äro inte lik- tydiga, ha inte samma ' omfång.
Men en så liten del av de förra som många tro omfattar inte den senare.
Hundratusen- tals kvinnonamn under opinionslistorna för politisk rösträtt är ju inte så litet, men man behöver inte utgå frán dylika sammanräkningar för att kunna kon- statera, att kvinnorörelsens anhängare äro långt flera an vare sig fientligheten eller likgiltigheten brukar föreställa sig.
Av mindre invigda antages det nog i allmänhet, att flertalet av t. ex. med- lemmarna i kvinnliga röstrattsföreningar äro inte bara utåt passiva och * oskad- ligaa, utan i sig själva tämligen likgiltiga för rösträtt och kvinnosak över huvud.
Herrar som trivas bäst sa tanka och tala i gemen som om " kvinnosakskvin- nornau vore en liten bestämt avskild grupp, fanatisk och otrevlig, som lämp- ligen hálles i schack med glåpord och gliringar teoretiskt och i alla praktiska frtlgor om * rättigheteru medelst outtrött- lig non possumus-omröstning.
I förbi- gående anmärkt: det ar skada att dessa herrar icke i sina anföranden begagna romarspråket.
Det skulle klä dem så väl.
För sig sjalva framstá de alltid som " optimi omnes. "
.
Av dem som har hos oss till intel- lektuell utbildning, personlig utveckling och åsikter helt och hållet äro kvinno- sakens representanter är det långt ifrån alla, som ens tillhöra kvinnorörelsens organisationer - svenskarna äro indi- vidualister -, och endast ett fåtal, som gjort sig kända som deltagare i grov- arbetet: föreningsverksamhet, föredrag, tidningspolemik etc. Många av dem som verkligen kommit in i detta grovarbete ha mot sin egen laggning blivit puffade dit av omständigheterna, av vänner, som ställt det för dem som en plikt att hjälpa till.
Med nilgon personlig kamp- lust har detta yttre uppträdande siillan sammanhang, som herrarna - och da- merna - av den på detta område få- kunniga sorten inbilla sig.
Men lika visst ar det en bedräglig illusion, när dessa Föreställa sig att blott de synbart %tri- dandeu utgöra kvinnorörelsen.
Det går rakt inte att draga upp det där strecket, varigenom kvinnosakens förkämpar avskiljas i en jämförelsevis fitalig grupp, huvudsakligen bestående av patentradikaler.
Den p &amp; starka, goda traditioner vilande förfinade familjekul- turen, den varma uppskattningen och hjartenarheten till äldre slakten, den personliga pieteten trives psykologiskt alldeles Förträffligt samman med en de- ciderat reformatorisk blick på kvinnans ställning.
Man skulle kunna tycka att detta enkla faktum inte borde vara för- dolt för någon i Fredrika Bremers land.
Men det ar så för många aven bland dem som känna till och - hålla före- drag om hennes livsgärning.
Den el- dande principen, det revolutionära hos henne ser man icke nu efteråt.
Man ser bara och gillar nidigt som måttfulla de
H E R T H A blygsamma nyheterna från 1 850- och 60-talet, det allra tidigaste halvghngna och fumliga förverkligandet av något av det hon åtrådde.
H u r mycket hennes principer, hur mycket hennes livskänsla som frihetssökande gick utöver de spar- samma resultat, som då uppnåddes, var- ken vet man eller vill man veta.
Därav reverenserna för Fredrika Bremer från personer som icke vilja veta av annat " nyttu an det som a r minst.
femtio å r gammalt.
Traditioner kunna tynga, traditioner kunna stödja.
P i e t e t o c h f r a m t i d s - s t r a v a n kännetecknade Fredrika Bre- mer själv.
P i e t e t både mot henne och 3 mot det som i någon verklig bemärkelse kan kallas " det goda gamla " och späns- tig f r a m t i d s s t r ä v a n .kräves av Fred- rika-Bremer Förbundet, om dess namn skall ha någon mening.
Arbetet ä r vardagen.
Tron är driv --.
kraften och på samma gång glansen över arbetet.
Arbete och tro behövas.
under det å r som ingår.
Arbete behöves, påpassligt, uthålligt släparbete.
H u r ofta an teoretiska argu- ment och praktiska motiv fårängt burits fram och försvunnit i bottenlösa hav, få barerskorna icke tröttna.
.
Tro behöves, tron som försätter berg.
HILMA BORELIUS.
8.
.
Lärarelönenämndens betänkande.
.
...
Gift kvinnas behörighet till ' larartj anster.
.
.
tadgandena angående behörighet för S gift kvinna att inneha allmän tjanst förete ett virrvarr av olikartade bestäm-.
- lärarinnor vid folkskolor och kommu- nala mellanskolor.
För dessa.
stadgas nämligen, att de aga rätt att inneha tjanst melser.
Så ar lärarinna .vid allmänt utan.
avseende därå, om de äro gifta läroverk, då hon ingår äktenskap, skyl- eller.
icke.
För kvinnligt biträde vid dig - frånträda sin befattning.
För kvinn- kommunikationsverken gälla enahanda lig seminarieadjunkt däremot galler, att bestammelser som för lärarinna vid al ' l- hon i liknande fall icke ä r skyldig att mant läroverk, dock med ratt för veder- avgå från sin befattning, därest icke ve- börande ämbetsverk att under vissa för- derbörande myndighet med hänsyn till utsättningar behålla henne som extra befattningens behöriga uppratthållande tjänsteman.
finner det nödigt.
Samma bestammelser Efter att ha redogjort för nu gällande gälla för en del andra kvinnliga befatt- bestammelser angående gift kvirinas an- ningshavare, såsom fasta biträden .hos ställning i allmän tjanst övergår nämn- vissa domstolar, ämbetsverk och myn- den till en framställning av de två dia- digheter.
De liberalaste villkoren Atnjuta metralt motsatta åsikter, som framkom-,.
4 H E R T H A mit i frhga om den gifta kvinnans arbete utom hemmet.
Enligt den ena bör den gifta kvinnan icke ha sin huvudsakliga verksamhet utom hemmet.
Enligt den andra bör hon ha samma rätt till tjänsteanställ- ning som den ogifta.
Med hänsyn till hemmet och barnen ä r det naturligtvis lyckligast, anser nämnden, om d e n gifta kvinnan huvud- sakligen agnar sitt arbete &amp; t sitt hus- moderskall.
Från tjänstens synpunkt anser den det under alla förhållanden vara en olagenhet, om dess innehavare på grund av havandeskap eller moders- plikter under längre tid förhindras att sköta sin tjanst.
Nämnden tror aven, att den kvinnliga befattningshavare, som har familj, lätt kan mer eller mindre distraheras i sitt arbete av husmoder- liga omtankar och bestyr.
På grund av ovan anförda skäl anser nämnden, att gift kvinnas anställning utom hemmet i regel måste betraktas såsom en olä- genhet.
Nämnden gör sig då den frågan, om man bör ställa sig på den rakt motsatta ståndpunkten och Föi-bjuda gifta kvin- nor att inneha tjänsteanställning.
På denna fråga blir svaret nekande.
Ett dylikt förbud skulle nämligen träffa en gift kvinna, som ä r barnlös, men icke traffa en ogift kvinna, som ä r moder.
Det har också anmärkts, att ett generellt utestängande av gifta kvinnor från stats- tjänst skulle kunna leda till förbindelser, ingångna under andra än för äktenskap stadgade former.
Nämnden antar, att antalet självför- sörjande kvinnor mer och mer kommer att ökas och att, det ä r fara värt, att ett förbud för gifta kvinnor att inneha allmän tjanst ytterligare kan komma att minska den redan ringa äktenskaps- frekvensen och nativiteten i vårt land.
Nämnden tillägger, att de sjalvförsör- jande kvinnorna i avseende H förutsätt- ningarna att bli goda mödrar icke torde stå tillbaka för andra kvinnor och att Iandet icke har råd att till celibat tvinga en stor del av dessa kvinnor.
Nämnden upptar så till bemötande den invändningen, att en kvinna har fritt val mellan äktenskapet och tjänsten.
Ett dylikt val ä r emellertid varken Fritt eller lätt.
Hustruns arbetsförtjänst ä r kanske ofta en betingelse för att äkten- skapet skall kunna komma till stånd.
Aven under gynnsamma ekonomiska förhål- landen måste det för en kvinna, som har sin säkra bärgning, synas förenat med en viss risk att avstå från denna, då mannens frånfälle kan stalla henne utan existensmedel med oförsörjda barn.
En kvinna, som skaffat sig en mera omfattande utbildning för ett visst kall, måste också taga i betraktande, att denna utbildning i viss mån blir värdelös, om hon vid ingående av äktenskap nödgas lämna sin tjanst.
Ett generellt förbud för kvinnliga befattningshavare att ingå äktenskap anser nämnden därför komma att för många av dessa kvinnor leda till uppslitande inre strider och till konflik- ter med viktiga samhälleliga och etiska intressen.
För nämnden står det klart, att olä- genheter komma att uppstå, hur denna fråga än löses, men att man måste söka finna den utväg, som vållar d e minsta olägenheterna.
Med stöd av den ganska omfattande erfarenhet man har från folk-
H E R T H A.
skolan, där gifta kvinnor inneha ordi- narie anställning, har nämnden kommit till den uppfattningen, att de Iarartjäns- ter, som enligt nämndens förslag skulle stå öppna för kvinnor, även böra kunna innehas av gifta kvinnor.
Nämnden an- ser emellertid, att den rätt, ' som bör tillkomma gifta kvinnor, i viss mån bör begränsas.
Nämnden föreslår alltså, att ifråga om gift kvinnas behörighet att söka och innehava sådana lararbefatt- ningar vid de allmänna läroverken, Högre lararinneseminariet och .statens folkskoleseminarier, till vilka kvinnor må kunna befordras, skall galla: att gift kvinna må till sådan .lärar- befattning befordras allenast efter av Kungl.
Maj:t på Framställning i varje 5 särskilt fall, lamnat medgivande; samt att, därest kvinnlig innehavare av så- dan lärarbefattning ingår äktenskap, hon icke skall vara.
skyldig att av sådan an- ledning avgå från befattningen, därest icke vederbörande skolöverstyrelse med hänsyn till befattningens ' behöriga upp- rätthållande finner det nödigt.
.
Nämnden har således vid lösningen av den svåra frågan om behörighet för gift kvinna att inneha allmän tjänst stannat vid samma bestämmelser, som enligt kungörelsen av den 10 juni 1912 galla för biträden ' hos vissa domstolar, ämbetsverk och myndigheter.
Lektor Nyström har i sin reservation aven i denna punkt avstyrkt nämndens förslag.
ADELE .PHILIPSON.
Svenska Akademien 20 december 1914.
I Börssalens mitt står det avlångt fyr- kantiga bordet med aderton brinnande ljus, aderton sockervattensglas och:om- givet av aderton tomma väntande stolar.
Runt omkring en Festklädd, förväntansfull publik, som oroligt frågar sig: Kommer hon?
Ett rykte har gått, att Selma Lagerlöf ar sjuk och inte kan infiiina sig på sin festdag.
Den gamla dalkarlsklockan i sitt sir- liga vita fodral slår sju klingande slag.
Strax därefter inträda de kungliga.
Så slås dörrarna upp till ' de inre ' rummen och u t komma Svenska Aka- demiens ledamöter, två och två, buga ' ' för kungligheten och intaga sina platser.
Direktören för året K. A. Melin och ständige sekreteraren E.
A. Karlfeldt mitt emot varandra vid bordets bägge kortsidor, i sina numrerade fåtöljer vid bordets långsidor biskop eheekd, pro- fessorerna Tegner, Söde wall, Jchiick och H järne, presidenten Afzelius, Sven Hedin och Per Hallström.
Flera aro de icke de aderton för tillfallet, och ljusen brinna framför åtta tomma platser.
Kommer hon?
fragar man sig åter- igen, medan hr Melin redogör för akademiens bostadsfråga, så generöst ordnad av fröken Mama Sunnerdahl.
i "
, 6 H ER.THA - - - - - - P - - p.
- ---.
- --- - - p - Därefter kommer tillkännagivandet att rattats.
Mera akademiskt grundligt säker- akademien efter A.
T. Gellerstedt invalt ligen, aldrig så seende och ömt.
" Hans filosofie doktor Selma Lagerlöf.
rike var icke av samma värld som d e Sekreteraren reser sig.
Det går en andrasu, hon tog alla lyssnarna: med susning .genom salen.
Således!
till hans ljusa vårrike.
Gången framåt mellan åskådarna kom- När hon slutat, halsar akademiens mer hon vid Karlfeldts arm.
Den svarta direktör henne välkommen i den vittra dräktens skira tyg böljar mjukt kring kretsen.
" Selma Lagerlöf, detta namn hennes ståtliga gestalt, det mäktiga diktar- ljuder gott i svenska öron ", säger han.
huvudet bar hon som lätt tyngt under Ja, det ljuder gott.
Det behövs icke det silvergråa hårets krona.
ord och lovtal omkring det.
Det ljuder Minnesteckningen över Företrädaren, med egen stark klang, det lyser kring som hon står dar vid bordets övre anda det av dess egen glans.
och läser upp, ä r: vision och dikt, akta Som kejsarinnan i diktens rike, vår och helt Selma Lagerlöf.
poeta laureata, tar Selma Lagerlöf sin Ljuvare kunde icke levnadssagan om plats i Svenska Akademien.
" fåglarnas och blommornas skaldu be- ELLEN KLEMAN.
- Z. &amp; -.
.
.. .... .. Y .. _ En kvinnas Iivwerk.
I nför ett av våra samhällens största missförhållanden: skaran av unga kvin- nor, som redan från tidiga å r komma på avvägar, stå alla tankande människor med livligt beklagande och- en och an- nan med mer eller mindre energiska försök att genom föredrag och broschy- rer eller praktiska åtgärder av olika slag finna ett botemedel ..
Men endast ett för- svinnande Fåtal bland dem som tala och skriva om det onda äga det personliga mod och den- kärlek till de vilsegångna, som kräves för att ge sig helt åt arbe- tet på de ungas upprättelse.
För att kunna lyckas i en dylik upp- gift fordras dock mer än kärlek och mod, det fordras en bestämd kallelse.
Och en sådan kallelse kommer vanligen just till dem som tyckas oss genom be- gåvning och uppfostran väl rustade för andra, mera lockande uppgifter, men!
som ej kunna stå emot den inre röst, som.
kallar dem till det arbete, som.
alltid ' ansetts såsom ett av de svil- raste och otacksammaste.
S5 var det för Elsa Borg, nar hon redan femtioårig gick att utföra sin mission bland Vita Bergens eländigaste befolkning, och s &amp; kallades den kvinna, som blev små- brukskolonien Emmaus ' skaparinna, från en hängiven vänkrets och ett av nyttig verksamhet uppfyllt liv till det arbete för vilsegångna unga flickors fostran, som skulle bli hennes livs- uppgift.
Maria Winqvist hade från början tänkt.
H E R T H A sig sin livsuppgift såsom lärarinna.
Då hon vid tjugo års A d e r tog avgångs- examen från Folkskollärarinneseminariet i Kalmar, hade hon förvärvat de högsta betygen i alla ämnen, och hon gick strax in i arbetet, som hon dock måste lämna efter två å r till följd av en halssjukdom.
Under de närmast följande åren stude- rade hon musik i Stockholm och äg- nade sig efter hemkomsten till sin fö- delsestad Kristianstad åt den frivilliga fattigvården i detta samhälle samt blev en mycket verksam och uppskattad med- lem i därvarande K. F. U.
K.
Här tjänst- gjorde hon som kassaförvaltare och bi- trädande sekreterare, här kunde hon gagna och glädja genom sin vackra, för fru Dina Edling utbildade sångröst och genom sina övriga gåvor, och hon an- sågs snart både oumbärlig och ovärder- lig i föreningsarbetet.
- Men hennes egen energiska natur längtade dock ofta efter en verksamhet, som helt kunde fylla hennes liv.
I början av 1898 erhöll hon ett brev med förfragan om hon ville antaga före- ståndarinneplatsen vid räddningshemmet Fristad nära Sundbyberg.
~ r b e t e t var henne ej alldeles främmande,.
ty hon hade ett par å r förut sammanträffat med hemmets ordförande och vid dennas be- skrivning på verksamheten känt sig liv- ligt tilltalad av tanken att ägna sig åt en liknande uppgift.
Efter någon tvekan in- för ett så avgörande beslut antog hon också uppdraget.
Efter några års träget arbete, ett par gånger avbrutet av sjukdom och på grund av Överansträngning nödtvungen vila, lämnade Maria Winqvist 1904 sin föreståndarinnebefattning, men ej för att 7 draga sig tillbaka från mödan och svårig- heterna i det nya ' kallet utan.
för att- börja en fullt självständig verksamhet.
Hon in- köpte en egendom i närheten av Norrtälje och började har vad hon själv kallade ett uförsö " ksarbetecL, med samma mål som det arbete hon lämnat - att hjälpa vilse- gångna unga kvinnor till nyttig verksam- h e t samt moralisk och religiös upprät- telse .- men under nya friare former.
Många bland dessa.
urspårade .unga äro lantflickor, och Maria Winqvist har med psykologisk blick begagnat sig av deras inneboende möjligheter till det goda.
" Djupt inne hos mången av dem ", säger hon, " finnes en kärlek till landet, kärlek till den.
lilla övergivna stugan, längtan till.
mor, till husdjuren, till sko- gen, till ängen; och den kärleken nares och växer under lantarbetet, den kär- leken är en god - icke grund men byggnadssten, som bör tillvaratagas var man kan.
Det ä r rent av underbart .att se, hur lantarbetet och kanske mest vär- den och skötseln av husdjuren kan draga fram det sant naturliga, det basta i den mänskliga naturen, hur det kan ' utveckla kropp och själ. "
.
Med denna grundidé för ögonen gjorde Maria Winqvist sin stiftelse till ' en " kvinn- lig småbrukskoloni ", den skulle inte kal- las varken räddningshem eller skydds- hem - sådant verkar avskräckande på dem, som ha en alltför stark frihets- trängtan -, men icke dess mindre skulle det vara ett gott .och varmt hem, där moderlig karlek skulle hjalpa de unga i den svåra striden för att bli en ny.
människa, och på samma gång ett rik- tigt lanthem, med allt dess friska arbete och mångahanda intressen.
.
Maria winqvist gick först själv i skola hos Rösiös förnämsta lärjunge, Karl Petterson i Ugglehult.
Har utFörde hon ett styvt arbete och gick omkring på agorna kladd i höga stövlar; allt ville hon pröva på och allt ville hon själv lära från grunden.
Och så slog hon sig ned på sitt Emmaus och tog emot sina första skyddslingar och började bruka jorden nästan uteslutande med kvinnlig kraft.
Endast för det allra hårdaste ar- betet anlitades en dräng.
Pi nyodlingen fingo flickorna utföra vårharvning och torvhackning - för hand och mycket an- nat, som alltid ansetts för karlgöra.
Det var inte underligt, att den unga små- brukskolonien med alla sina nya me- toder väckte uppseende på trakten.
De konservativa bönderna rev0 sig i huvu- det och mente, att fröken Winqvist var ' galenu och borde sattas under förmyn- dare.
Ginge hon på, som hon hade bör- jat, skulle hon snart ruinera sig.
Men hur det var, måste de snart erkänna att ladugården på Emmaus gav en ovanligt rik avkastning och att också jordbruket var vad man kallar ' Lrationelltu skött.
De många 1:a prisen, som fröken Win- qvist erövrade från Stockholms läns pre- mieringsnämnd, gjorde nog också sitt till.
Och så det, att hon satte arbetet så högt.
Det slutade med att fröken Win- qvist och bönderna på trakten blevo rik- tigt goda vänner och att de senare fingo respekt för hennes verk.
Och de unga, som kanske kommo till Emmaus med den Föreställningen, att ar- bete var något hopplöst tungt och trå- kigt och bundet, fingo nog i allmänhet ganska snart en annan uppfattning.
Hus- moderns egen hurtiga och glada livssyn och hennes oräddhet, nar det gällde att själv ta i, lyfte och adlade mödan.
Och så .var arbetet så omväxlande.
An var det husdjuren, som skulle fodras och ansas, an hade man köksgöromål, an dunkades det i vävstolarna i den vackra lilla vävstugan, dar man hade så många vävar i gång, från säckar och grova kökshanddukar til1,fin konstvävnad.
Och bankarna sedan och trädgårdstäppan, dar man drog upp både blommor och alle- handa grönsaker för gårdens behov.
Eller det tyngre arbetet i rovlandet och på åkern och körslorna med de små is- landshasterna eller korna, ty fröken Winqvist var nog modern att tillgodo- göra sig korna aven som dragare.
Och en av orsakerna, varför arbetet blev kart, var nog ocksi den psykologiskt riktiga anordningen, att flickorna själva fingo en liten lön eller låg procent på allt vad som såldes och därigenom en viss sjalvst~ndighetskansla.
Men det var inte bara möda och ar- bete på Emmaus.
Då sysslorna för da- gen voro slut, samlades man i den vackra hemtrevliga " stuganu med sina blåmålade möbler, sin öppna spis med Fredrika Bremers byst på spiselhyllan, de många bokhyllorna, vilkas innehåll lockade läshungriga sinnen, och det vackra fönstret med sina blommande krukväxter.
Har hållas också morgon och afton korta andaktsstunder, dar en sund och glad kristendom förkunnas och unga röster klinga i sångerna, som ledas av husmoderns vackra stamma och pianoackompanjemang.
Och om sommarkvällarna samlas ungdomen på ladugårdsbacken till ringlekar, och det händer att också korna äro med i rin-
H E R T ' H A gen.
T y har på Emmaus ä l s k a r man sina husdjur.
.Emmaus har plats för åtta elever sam- tidigt.
På senare.
tiden har man mest tagit emot.
helt unga flickor ' ända från 15 år; Uppfostringstiden a r icke fast- ställd utan beror på skyddslingarnas olika kunskapsmått o.ch olika behov av stöd och hjälp. '
* Ett av de mest framträdande dragen i Maria Winqvists bild ar den starka re- ligiositet, som utgjort hennes livs kraft- källa alltifrån ungdomen.
Glad och sund som hon var av naturen, hade denna ingen tung laggning och verkade dar- för så mycket mer på de unga, som vor0 anförtrodda i hennes vård.
Näst efter detta- drag kommer val den hel- gjutenhet, som präglade hennes per- sonlighet och som gjorde att också den, som mera flyktigt kom i berö- ring med henne, kände ' att man hade framför sig en stark.
och beslutsam människa, som inte " gick på ackordu utan gav sig helt åt vad hon gjorde 9 ochn kände ..
De, som stodo henne rik- tigt nara, tala .om den sallsynta för- ening av ' hurtigt livsmod och vek in- nerlighet, hjärtevarme och käckhetu, som var betecknande för henne.
Och helt visst måste denna fasthet och kraft vilat på ' ven grundval av varme och kar- lek.
Vad annat an kärlek till Gud och.
människor kan val driva den, för vil- ken ett helt annat liv står öppet, stt upptaga en uppgift sådan som denna.
Men för Maria Winqvist ' tillkom.
har också tvenne andra.motiu: kärleken till det fosterland, Bt vilket.
hon önskade återskänka sina skyddslingar- som nyt- tiga och lyckliga döttrar, och till den svenska jord, som skulle vara ett av medlen till deras återupprättelse, Vårt.
land behöver många kvinnor av hennes slag,.
energiska och uthålliga, varmhjär- tade och hängivna, livsglada och modiga men fyllda av livets och evighetens all- var, kvinnor som kunna skönja fröet till det goda aven i - den vilsegångnas själ och i kärlek och tro bringa det till.
mognad.
FANNY EKENSTIERNA. '
Mening i det N utidsmänniskornas tankar komma i dessa dagar in på banor, dar mo- dernt tankeliv eljest sällan brukar ha sina vägar.
särskilt få vi .svenskar an- vändning för nya hjärnbarkceller, vi som på senare tider inte ens kunnat göra våra egna historiska minnen levande för oss, därför att vi börjat betrakta krig som vi vanligen betrakta avlats- handel och helgondyrkan - längesedan flydda, Företeelser från en barbarisk tids- ålder.
Nu har historien med ens be- mäktigat sig vår fantasi på ett sätt som endast verkligheten kan det.
Ty vår egen verklighet ar nu densamma som för forna tiders ' manniskor var den självklara och,.
..
10 .. H E R T H A naturliga, för reformationstidens, 1700- talets och Napoleonskrigens människor lika väl som för medeltidens och anti- kens.
Och egentligen är det forntidens situation vi nu fått tillbaka, folken själva i vapen.
Endast England kampar på 30- åriga krigets sätt med legohgrar - dar- för är också Englands läge samre an dess allierades.
' Tack vare det plötsliga i den nuva- rande situationens intradande har det emellertid mångenstädes hänt, att man liksom inte kunnat se saken i ansiktet.
Mången gång.
ha just de basta och ad- laste naturerna bland oss det svårast i det fallet.
För dem har det varit sjalv- klart, att den stigande kulturen gjort krig omöjliga, att det var rättslöst och meningslöst att slåss, att krig endast ar organiserat massmord.
Vem undrar då på att de i en sådan situation som denna gripits av hart nar förtvivlan och över huvud mistat tron på livets mening.
Har förstöres på några dar vad kulturen be- hövt århundraden att uppbygga.
Har offras på några veckor hundratusental av unga, starka, hoppgivande liv, har försvinner för årtionden framåt den be- folkning, som genom kraft och halsa bast skulle lämpat sig att bli det nya slaktets fäder, och i stallet blir det de samre lottade, som få ' den uppgiften sig ålagd.
Har visar sig, att samkänslan mellan folken inte är mera utvecklad an att forna tiders vildaste nationalhat med de mest barbariska beskyllningar kommit tillbaka och även kulturellt sarn- arbete för långa tider tillintetgjorts.
Mänskligheten har sålunda inte kommit ett steg framåt, vi äro tillbaka till 15- och 1600-talets ståndpunkt.
Fosterlands- ---- - .- - .-.- -.
- - p kärleken visar sig endast vara detsamma som hat och råhet.
Det värsta av allt ar att vi själva synas ha kommit dit aven i moraliskt avseende.
Vi ha hårdnat till.
Om en ny San Francisko-jordbävning eller en ny Titanic-olycka nu hände, skulle människorna knappt vanda sig om för att lyssna.
Ty sådant var små- saker i jämförelse med vad som nu off- ras av människoliv, och att människoliv skall offras, det ha vi småningom vant oss vid, eftersom man vänjer sig vid allt, aven det fasansfullaste.
Men inte ens här ar det bottenlösa eländet slut.
Ty den naturliga följden av ett resone- mang som detta blir till sist, att man hamnar i .det som skalden kallar: O ve, o alla fasor i förening, en värld förutan Gud och plan och mening!
Finnes en kärleksfull Gud - hur kan han tillåta detta?
Slutsatsen blir, att han icke finnes.
Vad skola vi svara härpå?
Först och främst upprepa vi frågan: ar staternas krig lika rättslöst och meningslöst som individernas slagsmål eller mord?
Om vi såsom ett ' helt folk uppställde den frågan i korus, så utgjorde detta endast ett hemskt bevis på att den långa freds- tiden gjort oss blinda för begreppet stat.
Jag följer har den kände Marburgteo- logen Herrmanns etik, som för Iange- sedan undanträngt gamle Martensen vid den teologiska undervisningen i Sverige.
Staten är icke en enskild person, av det allmänna rättsmedvetandet förbjuden att taga till svard, att vara sin egen ham- nare annat an med risk att också för- gås med svard.
Staten ar en rättsanstalt, till för att upprätthålla friden för den stora grupp av individer som den sam-
H E R T H A.
.
, - manbinder .med varandra.
Detta gör den dels genom.
att tvinga sina egna indivi- d e r till frid med varandra; detta kallar man uppehållandet av ratten inom lan- det, och för detta ändamål har den till sitt Förfogande polis med böter, fängelse och till sist aven fallbila i bakgrunden.
Men dels gör den detta också genom att tvinga andra stater till frid med dess eget maktområde, och detta den: medelst försvaret.
upprätthållandet av friden a r alltså detsamma som det skydd staten såsom rattsanstalt a r pliktig att giva sina individer, och ' ytterst måste all ratt vila på tvångsrriakt, ratten i för- hållande till andra folk likaväl som i förhållande till d e t egna folket.
Den stat, .som inte gitter försvara sig mot en fram- mande stat, begår en pliktförsummelse gentemot de individer den .ar satt att skydda, likaväl som den stat, som inte har svärdet i bakhåll gentemot sina egna förbrytare.
Och - genom en dylik plikt- .försummelse sätter den i själva veFket rattstillståndet i en svår fara.
Men hur går det då med " kärleken till nästanu?
Jag svarar först och främst: staten ar ingen individ, utan en ratts- anstalt, staten kan varken älska eller hata, staten äger blott en " nästaa - sina egna individer, och dessa individer utföra som krigare intet brott, endast statens befallningar.
Dessa individer då?
Ja, lika val som fangelsedirektören, kristligt sett, ar: ' förpliktad att älska d. v. s. handla ratt mot de honom anförtrodda fångarna, lika val a r den ena nationens soldat, kristligt sett, förpliktad att visa välvilja mot fiendens krigande individer, så fort d e komma i iiidividuellt förhållande till varandra, d. v. s. bland de sårade på slag- 11 fältet o. s .. v. Tidningarna meddela med en viss förkärlek grymheterna, men de många dragen Från slagfälten av upp- offring och välvilja aven gentemot fien-.
- der.
- de försvinna gärna bland offici- ella beskyllningar och lögner; Sakerli- gen kommer också det hat kriget upp- väckt mellan de olika länderna vida fortare att vara slut an man nu dröm- mer .om.
S e bara hur japaner och rys-.
sar nu kampa som vapenbröder, efter att ' för endast tio å r sedanha legat Lhår i hand och .kniv i strupeu med varandra!
.
- Att individerna ' till ' följd av krigstillstån- det komma i onormala stämningar, a r ju, endast helt naturligt, men sådant går småningom över, nar ett normalt till.- stånd återinträder, d. v .. s. nar staterna tilltvingat sig rattstillstånd mellan var- - andra.
- Men varför skall.
vald har vara nöd- yvandigt?
Jag svarar: för människornas .hårdhets skull.
Likaväl som alla ett lands undermåliga individer skulle förvandlas till förbrytare,.om ratten inte hade tvångs- makt till sitt förfogande, likaväl skulle ett land, som avrustade, helt enkelt bli lockmat för alla andra folk och just ge- nom denna sken bara fredsitgard satta den allmänna freden i den största fara.
Så a r det, ty s å d a n ar manniskona- turen, och den a r på det hela sig lik ge- nom tiderna.
Vad kulturen kan a r att återhålla något av ondskan och hindra dess värsta .utbrott, men den kan inte upphäva människans .sjalviskhet.
Har ligger den egentliga skillnaden i.
grundsyn - mellan två slags människor, de, som jag i början karakteriserade så- som han dfallna inför krigets obegriplig- het och Fasor, och de, som så att saga ' -,
12 H E R.
- - T H A uförståu kriget, emedan de se det endast som ett akut utslag av den alltid lika befintliga, men eljest kroniska ondskan i världen.
Den som ser allt osedlighe- tens raseri, yttrande sig som vit slav- handel etc., alla försnillningar och be- drägerier, allt lömskt eller öppet mör- dande med förtal, all hycklande eller oförställd själviskhet gentemot fattiga, inte som sporadiska utslag av " brist på civilisation ", utan som nödvandiga uttryck av naturlig ondska, den kan nog lida till både kropp och sjal av att tanka på krigets elände, men han kallar det var- ken för ett oförklarligt återfall i barbari eller ännu mindre för en meningslöshet, stridande mot världsordningen.
Liksom franska revolutionen i all sin blodtörst ger ett sundare intryck än det " fredligau tillstånd, varemot den utgjorde en reak- tion, så kan kriget också ur viss syn- punkt ses som folkens ännu sd länge nödvandiga självhämnd på varandras och sin egen ruttenhet, som i likhet med synden i den gammalisraelitiska före- ställningen endast med liv kan försonas.
Bland de olika stridande folkens reli- giösa personligheter förefinnes saker- ligen ett starkt medvetande härav.
Som prov må tjäna utdrag ur ett brev frhn en finbildad tysk kvinna (sept.
1914): " Att vart folk behövde en stor inre förnyelse, det kunde var och en se, som har ögon.
Materialismen och allt vad den bringar till mognad hade blivit för- skräckande stor .. Och när den ena se- gern kom efter den andra och vi dagligen fingo blad med segerrapporter - d i höll man har åter på att kasta bort allt all- var, som den första tiden behärskade sinnena, och jag tänkte ofta, att nu maste - -- visst eländet få lov att komma in i fa- miljerna för att blåsa upp den eld, som föreföll bara som en rykande veke.
Man vill ju inte ens i tankarna söka ingripa i världsstyrelsen, och man vet ju inte hur sakerna vidare komma att utvecklas, men att en Gudsdom nu äger rum, det ar mig dock klart, och att den mindre skyldige måste lida med den skyldige, det ar ett gammalt faktum, som man måste rakna med. "
Under dessa ord ligger icke Bern- hardis så ofta citerade uppfattning, att kriget är ett ' moraliskt gott, skickat av Gud, utan endast en tro, att Gud är stark nog att i sin världsplan rakna även med människornas ondska och leda &amp; en för sina syften, d. v. s.
" till en god ut- gång ", som det hette i katekesen.
Och är det för övrigt så visst, att världsall- tets ledning har alldeles samma matt- stock på det onda som vi?
Vi, som med vart grodperspektiv knappast duga till andra synpunkter än de kvantita- tiva - tusen år äro mer an en dag!
Ar det icke som om man ibland inför staternas och folkviljornas vilda tummel hörde en trygg, stillsam röst säga: " Men Herren i himmelen ler över demu?
Är det detta, som kallas umaktfilosofiu?
Det förefaller som om en hel del folk nu för tiden inte bara icke kunna se någon tillstymmelse till förnuft i det som sker - de vilja heller inte se det, de en- visas att på socialisternas sätt tankahg den nuvarande situationen så outhärd- lig som möjligt, för att sedan, nar " kata- strofen " a r inträffad, kunna vänta nya himlar och en ny jord på spillrorna av de gamla.
Därför s e de också dem, som leta efter meningen i kriget, med nästan
H E R T H A.
.
lika mycken ovilja som den, varmed de betrakta krigets presumerade * upphovs- man ".
Det ar, som om man genom: att leta fördröjde denskatastrof, som måste medföra det tusenåriga riket.
Men det kan inte hjälpas - de, som tro på Gud, aven om d e nödgas avstå från vissheten om ett tusenårigt rike, kunna icke suspendera sin Gudstro för världskrigets skull, ungefär som upp-; lysningstidens människor gjorde efter.
13 Lissabons förstöring 1755.
Och tro d e på Gud aven nu - quand meme - så följer därav nödvändigt också en visshet om mening aven i det skenbart meningslösa:Och denna .tro har samma berättigande att bli utsagd .som den andra åsikten- kanske till och med litet större, eftersom den h a r anspråk på a t t åtminstone till en viss grad kunna försona de famlande tankarna med det oundvikliga.
LYDIA WAHLSTROM. '
Selma Lagerlöf igen, elma Lagerlöf kan aldrig intressera.
Hon förtrollar eller lämnar en lik- giltig.
De verk av henne, som inte höra till hennes yppersta och egnaste, kunde saklöst förintas - ingen lucka skulle uppstå i hennes andliga bild eller i litteraturen.
Ty hon har sitt geni på mycket bestämda villkor: hon får inte bruka det efter eget behag, hon äger att lyda det.
Andra stora diktare njuta en stormig frihet till.
kamp, försök, nederlag och enstaka segrar, men Selma Lagerlöf, upphöjd och bunden som en drottning, har inte lov till annat an triumfer.
Den vägen a r henne företecknad av den su- veräna och strålande genius, som be- faller i henne och betvingar oss alla.
Det händer ju, att ingivelsens c o u p d e f o u d r e aldrig mer har drabbat henne.
så plötsligt och eldklart .som den val- signade gången, då Malmskillnadsgatan gick i vågor, men vad an.
åren ha fört S med sig av konsterfarenhet .och för- fattarrutin, måste man alltid föreställa sig.
de akta Lagerlöfska dikterna tanda till liv av ett slikt himmelstecken.
Inför.
Kejsaren av Portugallien " för- nimmer jag inget tvivel: guden har åter talat.
Magiska verkningar intyga det över-.
naturliga ursprunget.
Redan vid första si- dorna faller jag ohjälpligt i den ljuva fån- genskapen under en allsvåldig fantasi, som för mig han till ett undrens land, dit ingen tyngd och sorg följer mig, dar jag inte mer har några frågor och krav att stalla, inte mer några egna mått att mata med.
Vilken salig ferie!
Att läsa böcker innebar annars för mig (och alla dem som genom dåliga anlag och ogynn- samma levnadsförhållanden drivits in i: recensentfördarvet) en ständig diskus- sion och stundom bitter tvekamp med författaren, men har blir jag barn och oskyldig på nytt och vad frägar jag då efter auktorn!
Jag lever ju själv med i
14 ' - H E R T H A P - - denna skapelse, en rund och färdig värld, utom vilken jag ingenting skön- jer och ingenting minns.
Sjunker jag så åter in i min ledsamma individualitet och gnuggar de blandade ögonen efter himmelsfärden, måste jag dock för skams - skull .söka göra mig någon reda för den förhäxning, som övergått mig.
Mystiskt förblir det i alla fall, men så mycket ser jag, att har ha en stor konstvisdom och den säkraste konstnarshand i det fördolda drivit sitt skapande spel.
Liksom i övermod har, .diktaren roat sig ' med att knåda det:, smufgråaste, torftigaste stoff till bilder av lysande och tragiskt patos;.
kring gestalter exponerade i allt sitt jordmörka armod dallrar en förklarande gyllene ljusrand.
Vardagsrealism, dårdrömmar och ' mäktiga själiska verkligheter stå tätt ihop, flyta över i varandra och smälta slutligen samman till en varlds- syn bestrålad av sublim ironi och trium- ferande kärlek.
En världssyn, ty stora dikter ge aldrig ringare: deras motiv a r ackordet som vacker ett oandligt eko av symboler.
En ny vår, en " höstens våru, blom- mar i detta sena verk, som i sin mogna styrka val kan 1Ata s e sig bredvid Gösta Berlings berusande ungdom.
Backstusit- taren-kejsarn hör som kavaljererna tillde sälla dårars släkte, som framför andra ha hemortsrätt påSelma Lagerlöfsdoman, men den dristighet och skarpa i mansko- ' skildring, varmed hon behandlat back- stusittarens dotter, en typ för tusenden ur grova alldagslivet, överraskar som ett nytt förvärv.
Det a r masterstreck, få och precisa, och inte en tårfläck på papperet.
- Olyckstillbud saknas dock ej helt.
Kring huvudhandlingen mellan far och dotter gruppera sig ett antal parallellfall, som stundtals fil ett drag av så hotande avsiktlighet, att man angs- ligt undrar, om man har låtit dupera sig av en skönt förklädd traktat över fjärde budet.
Men dessa spår av ett pedagogiskt förflutet försvinna som flac- karna i solen inför den höga diktar- moralism, som har skipar hjärtats un- derliga rättvisa.
Nar jag ser mig om i varldslittera- turen efter diktare, som likt Selma La- gerlöf med omedelbar trollmakt be- härska sjalarna och tvinga en stelbent mänsklighet i dans efter sin rattfångar- pipa, stannar jag vid Andersen, Mark Twain och - på ett lägre konstplan - Dickens, alla tre i omätlig grad " t h e g a i e t y o.f nations ".
Och då slår det mig med ens, att riktiga namnet på Selma Lagerlöfs gudomsgåva sannolikt a r h u m o r.
Förklaring skänker ordet inte, men val en synpunkt och en be- lysning, som fördelar dagrar och skug- gor över " den stora sagoberatterskans " alstring lite annorlunda an vad det offi- ciella litteraturomdömet hittills funnit K.
J. passande.
H E R T H A Glimtar utifrån.
.
.
Den säkra krigsvinsten.
Tredjedag jul frap- perade oss i en morgontidning rubriken cc D e t.
f ö r l u s t b r i n g a n d e s l a k t h u s e t c c, vilken vi genast med nöje anammade som en skarpfyndig benämning p i samtidens Europa, ehuruadet se- dan tyvärr visade sig, att den, bara gällde en stockholmsk kommunalfriga.
Vi ansluta oss nämligen till dem som hilla världskriget för en misslyckad affär, emedan det p i goda.
grunder står klart för dem, att intet av de syften, soni d e olika parterna uppge eller förtiga, liter sig vinnas på denna väg.
Men när det göres diligt geschäft p i nigot håll, brukar det p i annat hi11 finnas nigon, som stoppar vinsten i fickan.
Härvidlag tycks det bli pacifismen som hemför bytet.
Mäta kan man ännu inte, endast ana, vad denna.den hittills klenaste och blygaste av tidevarvets stora idé- rörelser har vunnit i kraft och omfång p i dessa blodiga höstminader.
Den har plötsligt inträtt i sin myndighetsilder.
Den behöver inte längre röra sig med filantropiska svärmerier och ideo- logiska abstraktioner nu d i världen regeras av stram saklighet.
Det forna stridsropet &lt; ' Ned med vapnen !&lt; ' fAr man knappast höra mer; Det ljöd fräscht och stimulerande i den gamla sagolikt goda tiden, d &amp; en hög potentat steg fram och viftade, med e n vigvattensbestänkt palmkvist inför den hän- förda mänskligheten, medan Bertha von Suttner och William Stead buro upp hans mantelsläp.
Den nya, elddöpta pacifismen, grundligt befriad frin pionjärernas älskvärda godtrogenhet, låter vapnen hållas och ägnar sig helt i t de orsaker, av vilka dessa äro symtom.
Därmed finner den sitt verksamhetsfalt utvidgat till alla sfärer av samhälleligt liv.
Ypperligt sade nyss Gina Krog: " Det är icke gott för fredstanken att vara alle- na. "
Nu har den fatt sällskap nog: alla tankar, som rikta sig p i framsteg och nyskapning, flocka sig kring den.
Fördenskull kunde den gärna avlägga sitt sekteriska namn, som sårar si många öron tjusade av sabelskrammel, och blanda bort sin identitet i den mäktiga (och .vanmäktiga) ström av reformatorisk vilja, som, brusar genom vår utlevade värld.
- 15 " I Holland har ' denna ~iya ' situation fått ett tyd- ligt uttryck i.
N e d e r, l a n d s c h e A n t i - O o r l o g - R a a d, en ' sammanslutning av alla slags för- eningar, som var för sig uttryckligt eller outsagt ha världsfredsstravan p i sitt program.
En a n m n fredsförening, stiftad ' av förutvarande engelska ministrar, har förtjänsten att i sitt .namn, U n i o n of D e m o c r a t i c C o n t r o l, ange en av rörelsens ledande principer.
Det faller av sig själv, att Internationeila Rösträttsalliansen ar en bärare av dessa idéer, ' och d i den icke som den socia- listiska Internationalen rönt oturen att ramla sönder, har den trots nutidens diliga kommu- nikationer tilifälle att med dem starka sina medlemmar i bide krigiska och neutrala länder.
Engelska kvinnor ha framför andra.
hedern av att framhålla och dryfta det i denna stund vikti- gaste världsproblemet:c ' constructive peacecc.
Mrs Pethick Lawrence har farit över Atlanten med ett helt stort program, Överensstämmande med den ovannämnda unionens men mera omfat- tande, för att söka värva den amerikanska kvinnorörelsen till att starta en världsopinion, redo att möta den kommande fredskongressen.
Ty om detta krig är kvantitativt (men i inget annat hänseende) nigot oerhört, si begäres.
till gengäld, att fredsslutet skall bli något noch nie dagewesenes,, och det kvalitativt.
Man fordrar i själva verket ingenting ringare än att freden skall ordnas oberoende av krigets utging, med upphävande av de i detta sammanhang antikve- rade begreppen segrare och övervunna!
En så- dan fred, menar man, skulle, medföra vinst i t alla.
Helt visst.
Det lär väl knappast finnas n i - gon i gamla, världen itminstone som tror på den, men det förblir likafullt rätt och värdefullt att sikta på denna stjärna för att kanske kunna n &amp; skogsbrynet.
Det finns stunder då det är ovärdigt att inte förtvivla, men det är alltid lov- ligt och stort att besegra förtvivlan med högal ideal: Mesallians?
De nyaste händelserna i ~ i n f a n d är naturligtvis den lojala engelska pressen föga hdgad att meddela sina läsare, men M a n ' c h e s t e r G u a r d i a n har dock torts ordentligt skvallra ur skolan, och nar den gamla nobla tappra mrs Despard där fick s e hur " o u r g r e a t a l l y sörjer för den frihet, varmed ententen säger sig ämna. '
.
.
16 H E R överraska världen, blev hon djupt förfarad och satte $sig att skriva en av sina livfulla ledare för T h e Vo t e.
Dar bjudes den varmaste sympati At " g a l l a n t F i n l a n d ", under det den stora bundsförvanten tadlas i ordalag av en genom omständigheterna dämpad skarpa.
Men så mycket säger hon: " Vi kunna inte annat än kanna, att vi befinna oss i underligt sä ' llskap. "
sjukvårdskurs (Kronobergs lans stip.
); Kr.
200: - för utbildning till organist (Kristianstads lans stip.
); Kr.
200: - för sjukvårdskurs (Jönköpings lans stip.
); Kr.
200: - för kurs vid Hand- arbetets Vänners och Hulda Lundins Högre Slöjdseminarium (Varmlands stip.
); Kr.
500: - för kurs vid Privata Högre Lararinneseminariet i Lund och Kr.
300: - för småbrukarkurs hos P.
J. Rösiö vid Hagaberg (Malmöhus stip.
); Kr.
400 för teologie studerande med s y f t e a t t utbilda sig till kristendoms- Meddelande från Förbun- dets stipendieinstitution.
I nom den 1 5 f e b r u a r i 1 9 1 5 kunna följande stipendier sökas hos F r e d - rika-Bremer-Förbundets stipen- dienamnd i Stockholm: Kr.
325: - för utbildning till före- ståndarinna för arbetsstuga på lands- bygden (Norrbottens stip.)
; Kr.
260: - för kurs vid barnmorskeinstitut (Vaster- bottens stip.
); Kr.
200: - för sjukxårds- kurs (Jämtlands stip.
); Kr.
260: - för kurs vid folkskoleseminariet i Falun (Kop- parbergs lans stip.
); Kr.
200: - för kurs i trädgårdsskötsel (Upsala lans stip.
); Kr.
225: - for sjukv8rdskurs och Kr.
225: - för kurs vid Rimforsa lanthus- hållningsskola (Gottlands stipendier); Kr.
225: - för kurs vid Gymnastiska Centralinstitutet eller annat därmed jam- förligt gymnastiskt institut (Blekinge stip.)
; två stipendier å vardera Kr.
250: - för kurs vid folkskoleseminarium (Göte- borgs och Bohus lans stipendier); Kr.
260: - för kurs vid Kungl.
Högre Lararinneseminariet och Kr.
260: - för sjukvårdskurs (Skaraborgs lans stip.
); Kr.
325: - för kurs vid folkskole- eller högre lararinneseminarium (Stock- holms lans stip.
); Kr.
260: - för kurs vid Kungl.
Högre Lararinneseminariet (Kalmar lans stip.
); Kr.
270: - för lärarinna (Stockholms stads stip.
); - Kr.
för kurs vid Rim forsa lanthus- hållningsskola (Ostergötlands stip.
); Kr.
300: - för sjukvårdskurs och Kr.
250: - för kurs vid f01 kskoleseminarium (Sö- dermanland~ stipendier).
Upplysningsvis må namnas, att vill- kor för sökande av förbundets lanssti- pendier ar, att vederbörande skall v a r a s k r i v e n och omedelbart två å r f ö r u t h a v a v a r i t s k r i v e n inom det lan, vars stipendium sökes.
Samma bestämmelse galler Stockholms stads stipendium.
Inga originalbetyg, endast bevittnade avskrifter böra av de stipendiesökande insändas.
550: - Nordiska kvinnomötet i Köpenhamn f (P l juni 191 4.
Förhandlingarna frin det stora nordiska kvinnomötet, som förliden juni hölls i Köpenhamn, finnas nu i tryck, utgivna av Dansk Kvindesamfund, initiativtagaren till mötet Shväl för deltagarna som för dem som ej hade tillfälle att närvara vid mötet bör denna bok vara av stort intresse.
Man finner i den i sin helhet itergivna siväl Gyrithe Lemches stitliga kantat som de olika föredragen, beledsagade av talar- nas porträtt.
Till ett pris av kr.
1: 50 kan den erhillas i redr rika-Bremer-b ör bundets byra, 48 Klarabergsgatan, Stockholm.
- I
17 H E R T H A Notiser från bokvärlden ..
Caroline.
Ett kvinnoöde från roman- tikens dagar av Beatrice Zade.
Hugo Gebers förlag.
Caroline säger man ratt och slatt, liksom man säger Rahel.
Det ä r furst- ligt privilegium .att så tituleras.
Den ena av dessa bägge höga personer från tyska kulturens gyllene ålder - den väldigare av dem - har Ellen Key på sitt lidelse- fullt apostoliska manér fört in i svenska allmänbildningen, och med hjärtligt nöje halsar jag nu den andra - den ljusare och förnämare - välkommen till oss.
Caroline Michaelis ' levnad, överrik på sällsamma fogningar, konflikter och äventyr i närmaste sammanhang med revolutionstidevarvets politiska och and-, liga krigshandelser, föreligger i de be- varade dokumenten som en med högsta konst fulländad roman.
Denna återger nu fru Zade med noggrann trohet, i klara, välaccentuerade linjer och ' med en animerad berättartalang, som lätthänt och smakfullt anbringar frukterna av en omfångsrik beläsenhet kring ämnet.
Till dessa förtjänster kommer ännu en, den största: författarinnan förstår sitt föremål inifrån och fasthaller sta- digt under skildringens detaljfulla .rör- lighet den andliga enhet, som gör Caro- lines ' sicksackvandel till ett skönt me- ningsfullt helt ..
Sålunda ä r det bara av ' vårdslöshet hon har vanprytt bokens titelblad med det fatala ordet " kvinno- ödeu - varje följande sida dementerar denna term, som kännetecknar oansva- riga vasens ledlösa underkastelser och hör hemma blott i den litteratur, vilken av Caroline benämndes " noveller från sjuka .sjalars landu.
Sund och stark var Caroline.
Hos henne var den andliga hälsan -; - ett egendomligt fall - stegrad till genialitet.
Den.
rymde nämligen i sig, behärskade och botade ett oroligt rikt intellekts och.
.
en passionerad livsviljas feberattacker.
Hon behövde ingen läkare, ingen biktfar och inget stöd.
Hennes biografi låter sig inte resumeras i namnramsan Caroline Michaelis - Böhrner - Schlegel - Schelling, som Weininger uttalade med ett så försmädligt grin.
I alla förhållanden till mänskor var hon den outtömligt gi- vande, aven gentemot Schelling, som hon tillbedjande upphöjde till sin profet.
Hennes mänskliga rang mates bäst på det underbara brev hon en gång skrev till Goethe: mästaren har knappast nå- gonsin mottagit en så jämbördig skri- velse.
I a ' nspråkslös och trygg stolthet, med en befallande bön och med den djupaste, strängt flärdlösa hyllning talar hon ur sin livssfar över till hans.
Det gör mig ledsen, att fru Zade har under- låtit att citera detta aktstycke; det ser ut, som om hon inte hade fast sig sar- deles vid det.
Några strödda reflexioner om " lycko- moral " och tysk kvinnorörelse, förhas- tade och otympligt formulerade, störa en smula det intryck av intelligens och psykologisk finess berättelsen framkallar.
Men de sitta si löst, att d e .krinde klippts bort u r manuskriptet utan vidare ändring. '
K.
J. Raunala av Julia Svedelius.
Nor- stedt &amp; Söners förlag, 19 14.
I boken om Raunala = Karesuandolam- nas skissartade skildringar från vår nordligaste församling.
Frarnstallnings- sättet a r medryckande, fru Svedelius har en smidig penna och besitter del- vis ett förstående sinne för det hon ser och upplever under sitt besök i Kare- suando .. Nar sydsvensken kommer till Norr- land, skriver han därifrån mer eller mindre stämningsmättade berättelser.
Norrlänningen läser kritiskt och be- '
: 18 H E R T H A - p -: tänksamt det skildrade.
Han får till livs ibland rent av häpnadsvackande saker.
Ju mera konstigt och rafflande det .låter, desto mer intresserad blir " sörlannin- gen1 (.
Den i ortsförhållandena obekanta turisten ser oftast ensidigt genom sitt ' värdfolks glasögon.
" Det skrivs så myc- ket om Lappland, men så litet sanning och verklighetu, sade nyligen en stude- rande av nomadstammen.
Han hade nog ratt.
Närmast Fäster jag mig vid ett kapi- tel i Raunala, som handlar om " profe- ten, tordönets sonu, Lars Levi Laesta- dius.
Sanning och dikt äro här hoprörda på ett satt, att ingen utan tillgång till.
de Lzestadiuska dokumenten kan ur- skilja det ena från det andra.
Förf.
sä- ger likväl: " Raunala skall bli en bok, som handlar mest om sanning ".
Spe- ciellt artikeln " Profeten i Raunalau skulle handlat endast om sanning.
Det slags skriftställarskap, som romantiserar verkligheten så som fru S. gjort, förstår jag mig icke på.
Det ena eller det andra: fabeln eller verkligheten.
För ' L~stadius och hans livsverk saknar ~OI-f. av Rau- nala en sann förståelse.
Aven bland Raunalafolket trivs ovederhäftigt tal, som icke duger att bygga på, särdeles nar teckningen gäller en kyrkohistorisk gestalt, en .adel man, var namn och minne överlever alla hans .biografers.
Då jag har i uppdrag att skriva en sam- manträngd recension, kan jag i detta sammanhang icke göra en behövlig sov- ring.
Framhållas bör dock, att " bygdens folku tagit miste, när de berättat om Lzstadii giftermål.
Fantasien har hop- timrat det brottstycket, som kanske pas- sade i en sagbok.
Karesuando försam- lings mest framstående själasörjare om- talades med respekt och vördnad den tiden jag gästade prästgården.
En annan slutsats kommer man till, nar man i sid. 140 finner följande anstötliga replik av kyrkoherden: * Har inne äro många böner bedda.
Och många bönor malda - ja, jag menar kaffebönor. "
- Med --.
samma ratt kan man tala om Laestadii prästgård, Lzestadii församling etc. som om " Lzestadii pörteu.
Pörtet ar prast- gårdens flygelstuga, dar prosten Lzesta- dius och åtminstone två av hansefter- tradare hållit andaktsstunder med folket.
Kapitlet (' Tystnadens byu verkar må- hända avskräckande på ungdomliga sin- nen, villiga att tjäna finn- och lappbe- folkningen.
Val förstår man den nu- varande prästfruns känslor, nar hon längtande och förtvivlat utbrister: " var äro söndagseftermiddagarna längre än i Raunala? "
Men jag ar mer solidarisk med en föregångerska, vars hjärtesuck jag vet löd: " härifrån vill jag aldrig.
Har vill jag dö. "
Hon var norrländska och förstod ett folk, för stockholmaren till synes ' (olikt annat. "
Men boken innehåller aven många trevliga saker.
Om man frånser förf:s ironiserande ton om I zestadianernas egenrattfärdiga och inskränkta livssyn, läser man med stort nöje bitar sådana som ' Riksdagsmannavalet " och " Gut- torm hos doktoria, vilka äro bland de basta och tagna på kornet. "
Emtillas offeru är oändligt rörande och lärorikt, Emtilla som gav Gud alla sina kon- tanta medel som ett löftes- och tack- offer.
Aslak, som gripes av vanvettets demon, då han hör lysning förkunnas för sitt hjärtas utkorade, äger hela vår medkänsla.
Alla dessa man och kvinnor med det starka och varma själslivet böra vinna förståelse och kärlek.
Till de konstnärliga illustrationerna, som smycka boken, har Ossian Elg- ström gjort studier på ort och ställe.
Drottning Sophia.
Några minnes- blad av E. Melander.
J.
A Lindblads förlag.
Icke ett år har förflutit sedan hon, som under trettiofyra år burit Sveriges drottningkrona, samlades till sina fäder, och redan har för offentligheten fram- lagts en ganska dryg volym med hen- nes levernesbeskrivning.
Overste Me-
landers bok över drottning Sophia ar dock, som aven titeln anger, mindre ett historiskt verk an en massa insamlade och tämligen löst hopfogade blad i den dödafurstemoderns minneskrona.
Större: anspråk har förf.
synbarligen ej heller ställt på sitt arbete och ' vill ej att Iasa- ren skall vänta sig något mera.
Man får emellertid följa drottning Sophia från vaggan till graven, hennes .barn- och ungdom som prinsessa av N assau, hennes ankomst till Sverige som prins Oscars brud, hennes liv, först som hertiginna av Ostergötland, sedan som drottning, och hennes sista.sex.
års änkestånd, ett liv dar dock sjuklingens nödtvungna isolering och instängdhet upptog en ojämförligt mycket större plats an den lysande växling och rör- lighet, som vanligen förenas med den krönta furstinnans existens.
Att hennes livsgärning ändock - eller just därför - var sallsynt - rik a r väl bekant.
I de många valgören hetsin stitutioner, som bara hennes namn, har hon själv rest sig bestående minnesvårdar.
Hon var val- görarinnan och människovännen efter verkligt kungliga mått.
Sam tidigt pragla- des hennes personlighet av så många rent mänskliga drag, ej minst framträda dessa i hennes egenskap av uppfostrarinna. '
Med sanning har också om drottning Sophia sagts: ' " Sitt största beröm har liar hon i sina sönerc '.
Melanders bok kommer säkert att bliva mycket last, dels för det lockande i själva ämnet, dels för den nytra, allt annat an torrt högtidliga berattar- tonen och ej minst för dess utomor- dentligt rika bildgalleri, där drottning Sophia och hela vårt kungahus fram- ställes både i helg och söcken.
L. D-N.
Mannen och körsbären med flera berättelser av Elin Wagner.
Albert Bonniers förlag, 19 14.
Man känner sig knappast berättigad att anmärka på det bra nog lätta kram, som till största delen fyller denna bok, så avsiktligt har förf.
tagit.
vad hon haft på gott och.
ont av fyllnadsbitar ur sin journalistiska och litterära produktion.
Hennes sällsynt g.oda stil, graciösa satt.
att turnera ett uttryck och fyndighet i. replikens tillspetsande - Elin Wagners lyckliga karakteristika, som man tack- samt erkänner bland övrig mycken stil- löshet och vårdslöshet i vår litteratur - förneka sig emellertid inte heller i dessa småbitar .och göra aven det an- nars obetydliga njutbart.
- En stunds.
roande läsning blir alltid denna bok, och som verkligt vägande behållning har man .till exempel något sådant som den lilla teckningen.
" Alder- ' domens bankc ', vilken i sin innerlighet a r ett vackert uttryck för Elin Wagners djupa medkänsla för vad åldrade kvin- nors öde ' kan gömma av .okänd och stilla tragik.
E. K-N.
.
~ r o t t n i n Kristinas ~ hof och hen= nes senare.
äfventyr efter tronaf- sägelsen af Francis Gribble.
Bemyn- digad öfversattning.
Wahlström &amp; Wid- strands förlag, 191 4.
Detta ar .en bok huvudsakligen av- sedd för salongerna, och man .behöver därför inte taga den så synnerligen på allvar.
Den engelske författaren ar att döma av föregiiende författarskap, exem- pelvis en bok om M:me Stael, ingen verklig historiker, som tar.
en viss tid till specialitet och genompejlar den, utan e n habil journalist, som med tidningsman- nens spårsinne för vad den stora all- mänheten bäst orkar med rotar tide- varven runt efter " sådan.
historia, som brukas i konversationenu, som en om- sorgsfull moder en gång uttryckte sig, beträffande sin dotters uppfostran.
Ti- teln m ' ed.dess hänsyftning på * äventyra ar, redan den, mycket betecknande för detta slags historieböcker, till vilka vi för övrigt inte alldeles sakna rent svenska motsvarigheter.
En del författare, som nu taga sin och allmänhetens tid i an-,
20 HERTHA språk för fjärde och femte rangens skönlitteratur, skulle för övrigt saker- ligen, om de i stallet orkade med och hade en smula förutsättningar för hi- storiska studier, göra världen en långt större tjänst med att skriva böcker av denna sort.
Journalistisk historie- skrivning ar, förutsatt att den har " stilu, bra mycket ädlare an dålig " konst ", och aven den ytligare sorten därav kan väcka ' intresse för gedignare läsning i likartade ämnen.
Det berömmet förtjänar även Francis Gribble.
Liksom Ida Taylor - nar jag re- censerade hennes förträffliga bok om drottning Kristina, visste jag inte, att förf.
var kvinna - har aven han i Ar- chenholtz och Bildt sina förnämsta kal- lor, men hans speciella och säkert myc- ket kongeniala sort av manlighet gör honom i hela uppfattningen av Kristinas karaktarsutveckling till Bildts lydige eftersägare.
Det blir sålunda inte hos Gribble som hos miss Taylor egen k a r - le k e n, utan nervositeten, som blir det centrum i Kristinas personlighet, utifrån vilket allt förklaras och skärskådas.
Den medicinska materialism, som i många moderna människors livsåskådning ar det enda " modernau, gör sig alltså aven har bred nog, till på köpet försatt med en försmädlighet mot allt och alla, som har mera anspråksfullhet an kvickhet att komma med.
Detta visar sig värst i början, dar också den genuint engelska översittartonen mot utländsk historia, som en engelsman inte behöver lära, ar mest iögonenfallande.
Komiskt ver- kar den upprepade frasen om Ibsen och " nordens neurosu, så mycket tvar- säkrare citerad, som författaren troligen inte har större bekantskap därmed än han kunnat få ryktesvis under fisketurer i Norge - engelsman veta ju bra sal- lan något mera om Ibsen.
Men aven han brukas numera i bildad konversa- tion, och då ar det Iiimpligast att pla- cera in honom har och .dar till krydda på allt annat av den " pikantau sorten.
---.
-- Ordet flabb " kommer ofrivilligt på tungan vid läsningen av denna bok, som så intensivt påminner om vissa mycket tröttsamma herrar, som man inte får någon ro för innan de fhtt avleverera all den genialitet, som bränner dem vid varje beröring med någon ny människa.
Också en neuros, om den an, tyvärr, inte ar egendomlig för norden och kvin- norna.
Härmed har jag dock inte velat saga, att boken lämnar odelat dåliga intryck efter sig.
Den ar skriven med omiss- kännlig talang, och mot slutet kommer ett visst allvar, som verkar välgörande.
Utstyrseln och illustrationerna äro för- träffliga, och Översättningen, som säkert inte varit lätt att göra på grund av för- fattarens oengelskt snirklade stil, gör så litet vasen av sig som möjligt, vilket ar det basta man kan saga om en över- sättning.
: LYDIA WAHLSTROM.
Manon Lescaut av Abbé Prévost.
Oversatt och med förord av Klara Johan- son.
Andra upplagan.
Albert Bonniers förlag, 19 14.
Till det föregående goda urvalet i sitt " Klassiker-Biblioteka har Albert Bon- nier fogat Manon Lescaut, denna un- derbara 1700- talsroman, som tvärs ige- nom skildringen av en sinnesförvirrande lidelse, tvetydiga situationer och nästan mer an tillåtligt chockerande äventyr förblir en öm, stark och osjälvisk kans- las Höga Visa.
Den sorgfalliga Översättningen, som samvetsgrant återger originalets om- ständliga och preciösa stil, daterar sig från 1903, da första upplagan utkom på Wahlström &amp; Widstrands förlag.
E. K-N.
21 H E R T H A.
.
Insända böcker.
P.
A. Norstedt &amp; Söner: Skissblad om poe- ter.
En essaysimling av Fredrik vetferlund.
- Samlade dikter av A.
T. Gellerstedt.
Utgivna av.
Fredrik Vetterland.
Del 1 o. II.
~ a h l s ' t r ö m &amp; Widstrand: Svenska teatern frin Gustaf 111:s död till Karl XIV Johans an- komst till Sverige 1792- 1810.
Nigra anteck- ningar av Nils Personne.
Evangeliska Fosterlandssti belsens förlag: Varde ljus.
Missionskalender för 1915 red.
av Joh:s Lindgren.
- Korsb10,mman.
Kristlig ka- lender för 19.15 red.
av Efraim Rang.
- Pro- feten Daniel av Mildred Du$.
111. av Noel HO^^.
Övers.
- Julottan.
De.
ungas tidnings julnum- mer 19,l4.
.
S v e n s k a ' ~ o k f ö r l a ~ &amp; Skenet: över gavlarne.
En Parisstudie av Inge Lund.
.
.
Bergs &amp; Högh ' s forlag, Kristiania: Norske kvinder.
En oversigt over deres s t i l h g og-livs- vilkaar i hundredeaaret 1814-1 91 4.
II.
Utgit av Marie Högh under redaktion av Fredrikke Mörck.
. '
, ed 1915 börjar H e r t h a sin andra årgång.
Det, må1 den har är att gå fram i Fredrika Bremeis spår.
Hon visade framåt mot nya banor för kvinnorna och drömde för ' dem ett nytt fritt andens liv.
Vad hon hoppades för oss ha vi till dels vunnit, ännu återstår mycket att kämpa för.
Ännu finnas för kvinnorna stängda portar, som måste bringas att öppna sig.
H e r t h är en af.
de krafter, som därvid skola göra sitt verk.
Till denna stora uppgift lägger tidskriften andra.
Hertha för i r 1914 visar, att det sociala, litterära och politiska livet .i allmännare utsträckning ej .fått gä den obeaktat Förbi.
Ämnen av skiftande art ha tillsammans med de direkla kvinnofrigorna tagits upp .i dess spalter.
Så har Agda Montelius i.
K v i n n a n o c h ä k t e n s k a p e t behandlat de före- slagna nya lagbestämmelserna om äktenskaps ingående och upplösning; Anna Sandström tagit till orda om.
F l i c k s k o l a n s s t a l l n i n g i n u v a r a n d e s t u n d; Gulli Petrini iterupptagit frågan om K v i n n o r n a o c h s t a t s ä m b e t e n a; Lydia Wahlström skrivit om S v e r i g e s uppgift i v ä r l d s h i s t o r i e n; Hilma Borelius i P s y k o l o g i s k a j o r d s k r e d och T i d e n s r ö s t e r berört den nu pågående fruktansvärda intressekonflikten nationerna emellan och i V i d h ö g v a k t e n talat om.
Fredrika-Bremer-Förbundets uppgifter i kvinnosakens tjänst; Susy Silfver- brand- riks on redogjort för Kvinnliga d o n a t o r e r 1600-1 ' 9 1 5 och V å r a s t u d i e s t i p e n d i e r; Ruth Philip beskrivit M o n t e s s o r i m e t o d e n, som hon stu- derat på ort och ställe; Metta Greger yttrat sig I n a t i v i t e t s f r å g a n och om andra tidens problem; Karin Holmgren i en serie artiklar skrivit om Kvin- n o r n a s slott, Arsta p i Baltiska utställningen; Ellen Kleman har i D e vå,ra p å B u g r a skildrat Haus der Frau på den internationellla bokindustriutställningen i Leipzig denna sommar och i T y s k s o m m a r i d y l l 191.4 givit sina intryck M.
22 .-.
P -- H E R T H A -.
- p - -.
- - - -- - - p från Tyskland vid krigsutbrottet; Lotten Dahlgren har i K v i n n o r n a o c h k r i g e t gjort en översikt av d e svenska kvinnornas nödhjälpsarbete denna tid och under titeln E s s e l d e s t e s t a m e n t e ur sin rika memoarfond framlagt en del intres- sant omedelbara uttalanden av Sophie keijonhufvud-~dlersparre; i F r e d r i k a B r e m e r s o m k r i t i k e r har Hertha haft tillfälle publicera hittills okända och otryckta omdömen av Fredrika Bremer över Malla Montgomery Silfverstolpes memoarer, ett stycke brevforskning av betydande litteraturhistoriskt värde; Emilia Fogelklou har fört läsarna in i E n i s l ä n d s k d i k t a r e s k v i n n o v ä r l d; Sigrid .- Elmblad, den förtrogna Bayreuthkännaren, meddelat en T r i logi u r W a g n e r s liv; Sigrid Leijonhufvud skrivit om S e l m a L a g e r l ö f e n a v d e a d e r t o n; Elisabeth Thorrnan och Gerda.
Boeihius behandlat textilkonst och konstutställningar.
Maria Cederschiöld, Jane Gernandt-Claine, Kerztin Hård af Segerstad, Anna Larnberg Bruun, Mea Nordenfelt, Ida von Plomgren, Gustava Svanström,, Axianne Thorstenson, Ellen Wester äro namn som under året mer o c h mindre ofta synts i Herthas spalter, representerande bidrag på skilda områden.
I serien Sjalar och ansikten ha dragen av R o s a M a y r e d e r, E t h e l S n o w d e n, M a r i a V é r o n e, A n n a B.
S h a w, A n n a S a n d s t r ö m och Ellen K e y av olika tecknare återgivits.
Herthas stående avdelning Glimtar utifdn resumerar händelser och skift- ningar i utlandets kvinnorörelse.
I sin strängt kondenserade form och genom- förda åskådning väger den utländskt kultur- och tankeliv mot Herthas egen grunduppfattning.
Nyheterna i litteraturmarknaden beaktar Hertha i sina Notiser frAn bok- v %rldeny en sammanträngd recensionsform, som givit rum för ingående om- dömen.
Det nya året skall icke komma med mindre än det gamla.
Av speciellt nytt inskränka vi oss att nämna en serie artiklar byggda på det intressanta statistiska material, som samlats för Arstautstäliningen.
A Hertha utkommer den 1:sta och 15:de i varje månad med undantag av juli och augusti, således med 20 häften om året.
Prenumeration för i c k e - f ö r b u n d s m e d l e m sker å posten.
Pris: p r å r Ar kr.
2: 75, pr l / &amp; å r kr.
1: 75.
Förbundsmedlemmar erhålla kr.
5: -, pr tidskriften genom Fredrika-Bremer-Förbundets byr &amp; 48 Kl a r a b e r g s g a t a n Stockholm, till ett pris som fran och med l915 satts till kr.
350.
REDAKTIONEN.
DIN- HALSA är hotad, och du ar tvungen att finna en utväg för att åter bringa den i jamvikt.
Orsaken till dina pliIgor: nervositet, trötthet, sömrzlöshet,.
brist pd energi och arbetslust, dhlig matsmdltrzing, blodbrist, sin- rzesrörelser etc. ar otillräcklig näring af kroppens och nervernas celler.
Endast genom an- viindaiide af de medel, som kunna tillföra cellerna ' ämnen, hvaraf de aro byggda, skola iliirnnda lidanden upphöra, och da SANAT0G:EN innehiller cellernas bestandsdelar i renaste form, dr detta medel det naturligaste.
Det är vetenskapligt fastställdt, att Sanatogen fullstandigt resorberas eller upptages af kroppen och alltsi fiilll&lt;omligt ersätter förbrukade lifskrafter.
DU SKALL BLIFVA GLAD OCH LYCKLIG genom att anviinda Sanatogen, hvilket preparat skriftligen är rekommenderadt af en.
hel har af Ofvcr 20,000 kikare, däribland de mest framstiiende medicinska forskare.
Efter miinga ut- miirkelser tilldelades Sanatogen, pa den internationella lakarekongressen i London 1913, Grand Prix, och var det enda preparat, bland nutidens närings- och styrkemedel, som erhöll denna den höesta utmiirkelse.
som existerar.
Hvar och en kan göra ett försök med Sanatogen, da det finn &amp; till salu å alla apotek och drogaffarer i originalpaket f r h kr.
2: -- till kr.
9 40.
~llm.
, e I I. l 6395- SAHATO GEIS GEHERR1 A ii EQTOR, Kun~~atan !i!, Stotkholm.
~ i k p e l 12.
195 sinder enlivar p; begiran gratis och franko prof och ' broschyre; med uttalanden af framstiiende - läkare kända.
-.
.
- - - och - -.
.
.
--.
.
- - oersoncr.
.
Kasta icke bort pengarna p &amp; billiga efterapnin ar, hvars e ri d a fortjanst 8r dess billiga prisf - r ---------
5 BIRGITTA- B SKOLAN m börjar i Januari sin 10:de termin i klädsömnad, linnesöm, barnkläder, vit- broderi, knyppling, korgflätning m. m.
Ny avdelning för konstvävnad.
Anmälningar mottagas dagligen.
Lugna dej, pojke!
Det går på ett par minuter Prospekt p &amp; begäran.
Riks Norr 898 A I I ~.
tel. 4 1 48 Elisabeth M. Glantzberg Beridarebansgatan 17. nar man har en HUSQVARNA SYMASKIN.
Ledig annonsplats!
Förmdnliga afbetalningsvilikor.
T -.
... ....
.
.
.
.
P P 1 A.- &amp; Nordiska Kompaniet.
Textilafdelningen Thyra Grafström, Stockholm.
L Permanent utställning av färdiga och påbörjade arbe= ten samt material, Rad vid inredning av vaningar m. m.
Undervisning i Italiensk spets- och annan konstsöm.
Ständigt på lager därtill hörande material: Svensk, Fransk och Bömisk Spetstråd.
Rikhaltigt urval av Spetsmönster.
E. Hults Kvinnliga Utbildningsskola och Flickpension i.
Stockholm (K d.
Villa Hult) börjar sin nästa kurs den 15:de Januari, vartill anmälningar nu emottagas.
Skolans amnen omfatta Husmoderskursen, vari aven inga fullständiga kurser i Kläd- och Linnesömnad, Handarbeten, Konstslöjd och Mglning.
Elev kan även vinna inträde utan att deltaga i husmoderskursen.
Klädsömnad, Linnesömnad.
Konstslöjd och Malning undervisas uti, ävensom valfria amnen, likash Sang, Musik och SprHk.
Prospekt jämte hänvisning till muntliga referenser sändes, adr.
Artillerigatan 6, 2 tr. (inv.
Strandvägen).
Stockholm.
Rikstel.
1 18 86, Allm.
tel. 289 40.
OBS.!
Den enda skola i Stockholm dar e.leverna bo inom skolan och samtidigt ha ett gott hem.
TR \ ' CKT H O S H H ~ I &gt; E H N A LAGERSTR (JM, B O K T R Y C K A R E, S T O C K H O L M 1914. l
' H ERT-HA Tidskrift # för den svenska kvinnorörelsen,, utgiven av Predrika=Bremer.Parbundet.
Redaktör: Ellen Kleman.
.
P3rbundsmedlanimar erhiilla tidskriften till ett pris av kr., 3: 50 varvid prenumeration sker direkt genom.
Fredrika-Bremer=Förbundets byr8, 48 Klarabergsgatan, Stockholm.
~cke=fiTrbu&amp;medhmmar prenumerera H narmaste postanstalt .eller i bokhandel., Pris för postuppl&amp;ga: ' 11 år kr.
5:-; ' l e Hr kr.
275.
- Lösnummer 35 öre.
Redaktlon och expedition: 48 Klarabergsgatan 14, Stockholm.
Redaktionstid: mhdagar, onsdagar och j fredagar kl. 1-3.
Allm.
T.
4850, Riks 27 62.
Expeditionen: kl. 11-4 varje söckendag.
Allm.
T., 9 16, Riks 27 62 ... '
I Rikstel.
27 62.
Allm.
tel. 48 16.
UpplysningsbyrEin Allrn.
te1.
48 50.
Oppen: 1 1-4.
Upplysningar lämnas kostnadsfritt rörande kvinnliga arbetsomriiden, utbildningskurser, löne- förhtiilanden m. m.
För ' utredningar h g i h enligt överensk6mmelse.
~UKSKOTERSKEBYRA 2 5 T U N N E L G A T A N 25 ' t Rikstelefon 68 98 Ailm.
t e l e f ~ n 82 1 i TeLndr.
: Sköterskebyrfn.
Byrlln mittager sjukbud hela dagen: - pr telefon aven nattetid. '
Förestindarinnan träffas säkrast .l / 82- ' / is4.
SJUKKASSA f ör bildade sjalvförsörjande.kvinnor.
l 4.
Expeditionen: Klarabergsgatan 4811.
I Öppen tisdagar och fredagar kl. l / dl-l / d. '
.
.
.
.
.
~.
o - o - c -.
~ i " " " " " " " \ i B Innehåll:.
1 * i 1 1 1 Om ----, i.
- ... - 1 j VHgen och vandrarna.
Av Hilma Borelim.
.
.
.
.
LärarelhmHmndans betänkande.
Av ~ d &amp; Philipson.
Svenska Akademien 20 ' december 1914.
Av Ellen Kkman.
En kvinnas livsverk.
Av Fanny Ekenstiema.
Mening i det meningsl~sa?
Av Lydia Wahktr6rn.
Selma LagerlM igen.
Au Klara Johanson.
Glimtar utiwn.
Meddelande frän FGrbundets stipendieinstitwtion .. Notiser fr&amp;n bokvarlden.
.
.
.
.
.
.
0&lt;=-).
6 -.
.
.
- 0 1 B B B B 1 8 * O
