# ID: svediakorp-per2706
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Hertha
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Hertha', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1914
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 15,382
# sentences: 1,260
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-hertha
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


" ~ T.
:. -- D.,; .- S .... - - ~,.
!i *, - - ~.
~ R .... n " r.&lt; .. ' ...... .. i.
.
y *.
.
, --:.
.
.
.
.
.
.
- .. ?.
?
5:: - .I.
.
.
.
.
.
.
.
.
-; .L.
; ' '.
.:.-1,.
R:,.
.
::: .s.
1.
. '
R.
1.
.
:.
" t s: ~ ~ .d S ~.
-.
* I .. _ ~ _;.
.
.
.
.
.
.
.
.
~ ~ ~ %,:.
.. !T ~ .. ~,.
{~.
I; ~:; F.
. "
.
.
,.
.
.
~ _.
.
~.
.
.
.
.
.
,.
.
~ .. -:; F ~,.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
- .- ...
.
' .-,.,; ' ' C.
-?
Z.
.
.
.
.
&amp;.
.
.
.
- J ~ ET.
: ~ j .mA-y+m.mw; &amp; ~.
.,.ELLEN, - B=:.
.
.
.
.
.
.
.
e ..,;.
:.,.
.
.
-.
.
:.
...............
.
.
.
.
i.
.
,:., ..,?: ..
.. ~: _ _. '
.!
1: ' .....,.
:,.
.
.. -, - w. f g .. -.
:.
... g .... -.
.
.
.
.
' t- &lt;.
.
.
, ..........;.
.
.
.
tI.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.,.
....,:.
.
.
.
.
ii.
. "
w .. -: .-.
.
.
-.
.
.
tygsr, bör Eu ' i kapa .., -.
Skandinaviens störstalivfôrs %kri11gcbolag.
.
.
-.,.
Ar 1 9 3 ~.
............ över.
.............................. 8 ' ... ...
.
: ...... aver kw 8.i Hybeviibd i i ~ ö ~ n g s s m r n a Pynleiukomst Rante- och hyresinkomst:.
.
: ZSlb millianar.
hnor., iniillopsr bmr.
miiiioner h o r.
.
Ufl6rsääigssammao vid &amp; b sint over 155.8 miiiioaer hm Samtliga HUgimp c:a ............: ........... 76 mjilioner h n a r.
I tillghgarna.
; ng3 aktieiigaraes gamantifun~f~rbinde~se~ 5 800,000 Kr.
...............
Kr.
,, 1.089.6Jl: 30 ......................... 30.000: - 11I1 fömalFingsigarme: kouhnt dust ..: Till aktieigarne: utdeiniag Under sin verksamhet hb bolaget utbetalat -.
till försakringsagarne: &gt;-km &amp; si " of-.
veriiigsnn konsbokti~ni&amp;m~~gsidrga.
a n v 3 i n d n ~ 6 h f r i g ~ - f r a ~ Q e o d e - e ~ ska er bl ' it sa gmtjlckt+attde under dc &amp; ' k ar de varit iinuk-naden, t r ~ t sitt s: n4got högre @ ii= erhm en $er&amp; &amp; storartad spridning, de %FiSta.
' beviset för att .. en vara ar god. -- CENTRAL- BO_BBlN-blASKI~EN tll.krer+s i tv &amp; storlekar, en mindre frkr fanid er och spteiieqes och e a a t ~ g4rrddagrier.
e ~:.
' - y- OBS.
I Fi7riietaCtigu ~ek&amp;~ngsvit&amp;,.
.
- ty dessa maskiner - h&amp;a, ............,.
över i8.000.000 Kr.
.
13oer ' 9 i .000.000,, och ......;.
.
örer i i.
~.
KR ~ 55 * 2004W ~.
vinst dödstallsersittalngar kapitalfinikr.-belopp iifinbp ~ ~ ~ 17 Dugliga kuinnliga a g e n t e r a n t a g a s.
BOM U LLSVAFNADER FABRIKAT.
.
HOS IIVARJE VAISORTERAD VAFNROSHANDURE '.
* n k t &amp; r g ~ f ~ g - 11;.
856CKIj-i -.
8.
A, T.
3 Chefkemisf: Docenten vjd Rijngli Tkb:.H5 *.
; ' - * (.
Ian John Whler.
Kogtronant:.
q -.
t .G.
- C i. '
Dr; .. John Rpsc~ee; on.
.:.
- .-.
-.
-.
.
.
.
-.
.
23 .. .-.
..;.
.-.
.
.. ".
'.
;.
.
-.
....... .. - J .c: ' 7 ...
... =. *.
.
L J z *.
&amp; *: c L * - .-.
.
: .-a -- ":: - - L.: .. L .-L ._.
, .. ...
.
* .- * L.
&amp;.
-, 7.;:.
.
...
: +-.
-.
.., &amp; a, - ... p - G&gt;.
' L =.
.
.
.
;.
.
.
-, *:.
.
: g ...:.
.
- Y ... -.
- -.
- .- .. -. -- - ' -.
: d.
.. --- .-.
.
.
....
.-:i.
7 ...
7 -.
.
.
.
-.
.
* .:.
.
.-.
.L T-7 " " X *.
...
2 ... C:.
: -.
.. -.
.., .T-i- 2 A .. *. %L.
" - L.
* L .- .. w&gt; 7; %w &amp;
I. ARGANG 1 MAd, 1 9 1 4.
.
.
HAFTE ' I IX.
.
Vid hogv,akten.
F redrika-Bremer-Förbundet kommer i detta helt i den personlighets anda, ef- sommar att fira årsmöte i den ter vilken det ' uppkallat sig.
.
I sanning,.
sfad, dar stora människoskaror skola la- badadera.
behoves just nu.
Samhället ra kanna Fredrika Bremers Arsta i dess står icke stilla.
Oro råder överallt.
Ka- förgängliga men- till utseendet trogna leidoskopiskt brokiga te sig kombinatio- kopia.
Till detta mote ' ar som diskus- nerna av i varandra gripande riktningar sionsämne föreslaget: " Önskvärdheten ' av och rörelser.
Stabilitet finns knappast nya kretsars bildande. "
Den diskussio- mer - an hos ett slags människor: de Ren avse dessa rader ej att föregripa.
själsligen snarksovande.
.
" Högern " ar li- De ledande krafterna skola nog draga ka s å.
" reformivrig " som " vänstern ".
Ic- försorg om att den kommer till stånd ke minst galler det i kvinnofrZigan ' (vars och att den far.
verkliga resultat.
- Men " höger " och " vänster " .ju f. ö.
.ej utan ' vidare.
sammanfaller med de politiska.
.
.
kanske skulle det ej vara.
' betydelselöst att en &amp; got vidare.
' krets, fierthas läsare, partiernas).
De; som kvinnoröre !sen förr pil förhand toge i betraktande .varföYr för- .hidk.x att .. bekämpa, nöjde sig i regeln slaget.
till ett sådant ämne kGmmer fram med att hålla emot, da det var fraga om och varför det just / nu behöver komma ny3 rattighefer, och gjorde för sitt re- sonemang inte anspråk på .annat än det fram.
Kravet på Fredrika-Bremer-Förburidet av ilder stadfastades soliditet gentemot som mangsidig kvinnoorganisation och förfluget nyhetsmakeri.
- Våra fiender av soni levande kraft i kvinnosakens tjiinst modernt snitt ha av tidernas ondska: a r snart sagt större an någonsin .. Ge- kvinnornas insteg här och .var,.
bragts nomgripande viktiga kvinnofrågor äro ak- att fundera ut långt fiffigare etikettöver-.
tuella.
1 den behandling vissa av dem ' fått skrifter för sitt motstånd och långt vida- av kommitteer och myndigheter.
- eller re gående planer.
Framstegstanken ha det satt v a p å de ignoreras av press och nutidens ultras .i kvinnofrågan - följan- allmänhet.
har det blivit pinsamt up- de tidsriktningen - sa införlivat med penbart, aM råhet och slöhet lindrigt sig, att det synes dem för tamt.
och platt sagt i r o oövervunna fiendei-.
Fredrika- att endast åberopa det goda gamla gent- ' - Bremer-Förbundet lägger principiellt vikt emot det ' nya.
Den i stallet adopterade: vid kontinuiteten i god mening, vid att metoden ar denna: Man r e s o n e r a r!
bevara .och säkerställa redan vunna var- alltigenom utifrån gamla instinktei '; men d-en, medan ma.n strävar efter nya - med.
s nya, i tidens.
skola lärda termeroch ' - '
tankegångar, man h y l l a r de åsikter, som.
hos de bästa fått vika för+ renare och iidlare, men man k a l l a r både det ena och det andra " nytt " och " origi- nellt ".
Det.
ar en " captatio benevolen-.
tiaep ' i förhållande till publiken, som re- dan har vidsträckt användning, ' vilken ef- ter allt att döma även har de.n närmaste framtiden för sig.
Världen vill bedra- gas ", och vad ar bättre uttänkt ' an att i en på nytt begiv.en tid utge det gam- laste gamla för det nyaste nya!
De.
" samhällsomstörtandeu satta i frå- ga aven de basta under etisk utveckling mödosamt tillkämpade viiister.
I dessa da- gar ha åtskilliga " samhällsbevarande " all flit att dirutinnan härma dem.
Alltså.
Det en gång vunna är dar- för icke tryggad besittning.
.
Fredrika- Bremer-Förbundet: h r har - hos-.oss upp- giften .att se upp med de utslag av reak- tlonara tendenser, som måste motas.
.
Så ar det de nya frågorna,.
.. nya eller i. ny form framtradande.
En del av dessa " nya " frågor, som äro aktuella i diskussionen och snart bli aktuella till avgörande, äro sådana, att det minst lika mycket galler att a v- v a n d a en f ö r s ä m r i n g som att vinna en förbättring.
Att passivt se p % ar, sa som omständigheterna äro, icke att lata sig nöja med vad man vunnit utan att låta sig nöja medatt f ' ra ' n t a g a s en del av vad man vunnit och försvåra för sig utsikterna att komma vidare.
Det ginge anda an, om " förbättringn och iiför~ämring " vore blott, eller huvudsak-.
ligen, av yttre slag, men i stället ar det fraga om rent etiskt.
revolterande nyhe- ter, sådana som - förslaget om moder-.
-.
skapsförsakring. '
.
.
%.
En fraga finnes, som för en och an- nan kommit att i " sig samla kvinnorörel- sens olika krav, att liksom bli symbo- len för vad den vill på samma gång som villkoret för att nå vad den vill: rösträttsfrågan.
Fredrilia-Bremer-Förbun- det gick har i Sverge aven.
i denna fråga i spetsen.
Hela tio ar före den första röstrattsföreningens bildande började Fredrika-Bremer-Förbundet röra pa sig i saken.
Teoretiskt hade den långt förut dryftats en och annan gång i dess or- gan.
Esselde var ju - som även fram- gick av artikeln i Herthas första nummer - långt ifrån främmande därför.
Sedan rösträttsrörelsen fick egen orga- nisation, har Fredrika2Bremer-Förbundit som sådant ej behövt direkt befatta sig med denna.
fråga.
Samverkan mellan Fredrika-Bremer-Förbundet och L.
K.
P.
R. har ägt rum upprepade gånger, då det gallt uttalanden i andra kvinno- frågor.
I vissa kretsar har dessutom saniverkan aven förekommit i form av gemensamt anordnade samh ?llskurser och gemensamt arbete för valjandet av kvinn- liga stadsI ' ullrnaktige.
För röstrattsr.örelsen ar den nuvaran- de politiska situationen i hög grad vansk- lig.
Darom kunna alla vara ense, hur olika utläggningarna eljest äro.
Bland röstrattskvinnorna själva fruktar den ena en högerreaktion, som kastar frågan åra- tal tillbaka, den andra en av åtskilliga kvinnliga massdemonstrationer på senare tid framkallad ljumhet hos de man av de andra partierna, som förut gett frågan sitt stöd.
Ater andra, som icke varit optimistiska nog,, att aven utan de komplikationer som uppstatt hoppas p &amp; en omedelbar lösning av frågan, tänka mer pit rörel-
' HERTHA.
sen bland kvinnorna själva, bäva för.
att L.
K.
P.
R. under ' den oerhört skarp- ta partimotsattningen skall.
gå sönder.
Om rösträttsfrågan icke, nu löses och o m röstrattsrörelsen delar sig i tu, skall då icke malets vinnande rycka l h g r e bort an det aven för de mindre optimis- tiska ännu nyligen syntes ligga?
Vådligare för den kvinnliga röstratts- frågan torde dock n5got annat vara.
Till sina motiv och till sin kärna ar!
röstratts- rörelsen ideell, etisk.
Men hura bevara .entusiasmen för d e t y t t r e m å l e t, kvinnornas direkta och ansvariga delta- gande i det politiska livet, inför- den i detta nu givna djupt nedslaende askad- ningsundervisningen i det.
politiska livets skuggsidor, .inför åsynen av.
partiernas .. sjalvtillracklighet, övermod, forkattrande?
- Egna partivänners förlöpningar ignorer ras eller .förtolkas.
Allt, vad motstan- darna saga och göra.
tydes till det var- sta.
' ' SanniligW finns blott som parti: sanning.
.
.
Detta sakernas tillstand, - som visserli- ' gen icke ar nytt, men som.
förvärrats tiil ett skriande nodtillstAnd, ar verkligt notande för själva .livsnerven i den kvinn- liga röstrattsrörelsen: tron på ideella mals vinnande på politisk vag.
Av par- timanniskorna förninimes det icke, åtmin- stonc icke på det satt, som har antydes.
För dem är sanning och ratt på den .ena sidan i motsats mot den andra.
Men de många kvinnor, som hittills va- rit varmt hängivna röstrattsrörelsen som kvinnosak, kan det undgås, att de av de politiska lidelsernas spel f &amp; ett ' intryck av vämjelse, som kraftstjiil dem, minskar deras iver att - själva bli politiska.
med- borgare?
Nar den politiska vadjoba- ' ' ' 179 nan ser sådan ut - hur längta, att kom- ma.
dit?
Det ansvar, man redan har,, vill och maste man till fullo bara, och man skulle också villigt bara mer o m d 3 lades på en.
Men kampa för detta.
mer?
Också har, också - beträffande denna1 fraga har Fredrika-Bremer-Förbundst sim maktpåliggande uppgift.
.
Soin allman kvinnosaksorganisation har det direkt; otfäste i ' de synpunkter och förli6llan- den, som äro aven röstrattsröre !sens föc;.
utsättningar.
Röstra ttsorganisationen a r - det ligger i sakens natur och ar intet fel h &amp; den - mera speciell och ti !l sitt omedelbara.
syfte mer formell.
Fredrika-.
Bremer-Förbundets starka och målmedvet- ila vård om kvinnorörelsens.
reella intres- sen ar en !igt min mening så till vida den säkraste borgen aven aför röstratts- rorelsens fortkomst tvärsigenom alla vid- righeter,.
som.
i dess allmänna kvinno- saksverksamhet ligger.
basta korrektivet @ not alltför vittgaende verkningar av den avsmak för politiken som sadan, som de ...
- politiska striderna äro agnade att .fram- kalla.
.
har att bara upp de ' idéer och krafter,.
som satt iiven röstrattsrörelsen i gång, och i.
sam.ma mån som detta sker, hjälper det, uian någon direkt .befattning med rösf- rättsfrågan, denna genom krisen och framåt.
V a d har sagts innehåller varken f6r- maning eller kritik eller organisatoriska förslag.
Det ar en anspråkslös över- blick över situationen av en som star både Fredrika-Bremer-Förbundet och röst- I % ttsorganisationen nara.
och identifierar sig med bada.
.
.
, red rika- rem er- ör bundet ifilrna ~orelius.
.
Vad Årsta-utstallningen lovar.
N ere på utställningsområdet reser sig nu Arsta vita slottsbyggnad.
In- * om som utom lägges hand vid själva avslutningen.
Och framför det ståtliga: huset breder sig 1600-talstradgården, dar - Blommor och grönt börja lysa i vår-: solen.
Utstallningsmateria !et är delvis redan i vag dit ner, slag i slag kommer det - 6vriga efter.
Uppe p3 utställningsbyrån i Stockholm ar brådskan stor.
Allt s k a l l ju vara fardigt till öppnandet, den 15:de maj.
Inom de olika kommit- téerna har arbetet forcerats till det yt- tersta.
Vi börja med att tala om de re- sultat man kommit till inom Yrkeskommittén.
I ' - Kommitténs uppgift har varit att in- om.
den knappa tiden av ett halvt ar sch en månad framlägga en s &amp; mångsi- dig och fullständig bild som.
möjligt av kvinnornas stallning på arbetsmarkna- den och i yrkesarbetet över huvud, kvin-.
norna sasom löntagare, självständiga fö- retagare och utövare av de s. k. fria yr- kena.
Materialet härtill .var främst att söka i.
redar1 befintlig statistik, framför allt den tillgängliga officiella.
Genom enskilt till- mötesgående har em-ellertid aven en del annu icke publicerad statistik stallts till kommitténs förfogande, såsom vissa delar av 1910 års folkräkning samt upp- gifter från lararelönenämnden och kungl.
sjuksköterskekommittén.
Atskilliga kvinn- Riga kårer ha.
dessutom varit kommittén behjalpliga genom att lämna uppgifter o m sin stallning.
Sa har statistiskt ma- terial inkommit fran de kvinnliga tjan- stemannen vid järnväg, post, telegraf och rikstelefon, från skolkökslararinnor, gym- naster, konstnärinnor, journalister, bib- liotekarier.
En medicine kandidat har insamlat uppgifter om de akademiskt bil- dade kvinnornas arbete och anställningar efter avlagda examina.
Slutligen har yrkeskommittén själv vid- tagit åtskilliga primarundersökningar.
Dessa ha omfattat kvinnliga tjänsteman vid statens verk - kommunikationsver- ken undantagna -, kommunala styrelser ocn inrättningar, banker och försakrings- bolag, enskilda jarnvagar samt vissa ka- tegorier av kontor och butiker.
I en del fall ha dessa primarunder- sökningar omfattat hela landet, i andra ater - och de äro de flesta - ha de inskrankt sig till samtliga stader med över 10,000 innevanare, jämte en del mindre stader valda som typer med han- syn till läge och levnadsomkostnader.
I stort taget har kommittén mötts av intresserat tillmötesgaende, nar det gallt att erhalla upplysningar.
särskilt ha ämbetsverken, såväl statens som kom- munernas, liksom bankerna och enskilda jarnvagar p &amp; allt satt underlattat under- sökningarna.
Något svårare har saken ställt sig i fraga om uppgifter angåen- de kontors- och butiksbiträden.
Av gam- mal erfarenhet visste man att detta om- råde var särdeles svararbetat, men stor möda har nedlagts p &amp; denna speciella uppgift.
Resultatet har också blivit na- gorlunda acceptabelt.
För undersöknin- gar i landsorten har kommittén haft för- månen av bistand fran lokalkommittéer och ombud.
Hur .kommer nu allt detta att f, r a m- l a g g a s på utställningen?
PA det mest roligt fattbara satt.
Sa langt ske kan illustreras det hela genom figural och grafisk framställning.
Dar det visat sig nödvandigt, kompletteras denna genom vanliga statistiska siffertabeller.
SA kom- mer, för att anföra ett exempel, indu- striarbeterskornas antal och arbetspresta- tion att framställas med geometriska fi-
gurer i olika firger allt efter iidustri- grenen.
Men då alla de uppgifter som sammanförts angående industriens - kvinn- liga arbetare ej kunnat framställas gra- fiskt, s i medföljkr som, utstallningsföre- mål ett prydligt bundet häfte innehal- landc talrika sifferuppgifter, till ' deras tjänst som önska .taga närmare kanne- dom om amnet.
I andra fall illustreras kvinnornas fo-.
rekomst och fördelning på de respektive arbetsfalten genom karakteristiska, figu- rer: i olika dimensioner och lönerna ge- nom slantar i olika storlekar.
Förkla- rande text är till yttermera visso bifogad, understundom även de absoluta talen, som den större eller mindre figuren, den.
större eller mindre slanten repre- senterar.
I de fall, där ej tillräckligt material I Kunnat akkaffas för grafisk framstall- ning, har man hjälpt sig fram med, en.
kortfattad skriftlig redogörelse.
Något som för övrigt mast tillgripas i en.
viss utsträckning även i andra fall, d &amp;.
väggarna ' omöjligen racka till för ta- beller av il l a ' slag och yrken.
.Till sist har yrkeskommittén ' haft att ordna en del ' enskilda - utstallningar,, il- lustrerande framståelide kvinnliga yrkes- utövares verksamhet .. Mera får inte nu förrådas av vad yr- keskornmittén har att komma med.
Ge- nom den glimt därav, som man har fått, förstar man emellertid, att kommittén sy-.
nes, ha lyckats att åt sitt ur fackligsyn- punkt oerhört intressanta material aven giva en roande och lättfattlig., framställ-.
ning.
.
Arsta.
stora hall kommer - inom. '
kort att bara vittnesbörd därom.
, ' ' ' ' .. Kvinnor och fäkfkonst.
L det någon saiining i pa ' sta- endet igger att den rätte aristokraten skil- jer sig från ' mängden .och omedvetet im- ponerar, så bor man ock med fog kun- na saga, att i idrottens värld det omiss- kännliga adelsmärket.
bares av fäktkon- sten.
Den är icke ett barn av vår tid och icke av vart laiid.
Dess anor.
sträcka sig många Arhundraden tillbaka och över dess vagga lyste.
Italiens sol.
I detta härliga land växte den ' upp och utveck- lade sig icke blott till en förnämlig idrott utan även till en ansedd veten- skap, vilken samlade omkring sig talrika och hängivna adepter.
Länge höll Sig dock icke faktkonsten ' blott inom hem- landets gränser., Ut åt.
alla väderstreck trängde den, bort till främmande avlags- -.
.
na länder, och överallt vann den trog-.
na anhangare.
Men ingenstädes f011 dess lära ' i så god jord som i. Frankrike .. Där ' tog den säkert rotfaste, spirade hastigt och kraftigt upp,, och nar den slog ut i blom, visade den .sig vara en självstähdig och nationell art av den ' ur: sprungligen främmande.
växten '.
Och från d e n stunden kan man inom fakt- konsten särskilja tvänne olika riktningar, den italienska och den frans .. Skilha- .. den mellan dessa båda skolor belyses.
ganska träffande av yttrandet, att " en.
italiensk fäktare bör vara en Herkules,, en fransk fäktare kan vara - en kvinna. '?
Säkert är, att fäktningen fick i Fr ' ankri- ke ett stort och värdefullt tillskott ge-.
,,.
i nom den ' finess i spelet ' och mjukhet rorelse~na, Som ' dess utövare d a r städse.
H E R T H A 182 lade sig .vinn om.
Alltifrh början en favorit, erhöll den ett namn, som tydligt angav dess särstailning inom idrotten.
L ' arf de l ' escrirne - som ingenting mindre an konst, ja nara nog som en skön konst skulle den betraktas och hyl- las och ' utövas.
Tidpurikkn da den högre fäktkonsten f i k insteg i Sverige är svår att när- mare bestämma.
Man vet att italie- naren Salvator Fabris, vilken en längre tid hade anställning i ~ ö ~ e n h a m som n hovfäktmastare.
hos - Kristian IV, dedice- rade en upplaga av sin Ar 1606 utgivna faktlara till Gustaf II Adolf.
Men det enda inhemska arbetet av äldre fäktlitte- ratur, Paliestra Suecaha eller " Den ade- liga fächtarekonst ", utgavs först 1693 av ~iedricli von Porath.
På vilken skola .denna fäktlära stöder sig ar emellertid omöjligt att saga, då saväl rörelser som termer äro tamligen kosmopolitiska.
Om- kring 100 år senare uppträdde ännu en svensk märkesman på faktkonsten " ~ .om-.
råde, riämligen Per.
Henrik Ling.
Han studerade noga den franska fäktningens principer, men d2 han icke till alla de- lar gillade den, bildade han ett system, som vilade på vetenskaplig grund och anslöt.
sig * till.
hans gymnastik.
Man ut- gav emellertid icke någon faktlära, ehuru han skrev en del rörande sival - bajonett- som värjfäktning.
Vilken roll spelade nu - forna tiders kvinna inom faktkonsten?
Ungefär den- samma som inom den övriga idrotten - således ingen eller atrninstone en högst obetydlig.
Under antikens dagar an- sags det visserligen icke blott som den unga flickans rätt utan aven hennes plikt att utveckla och härda sin kropp genom ' - -.
allehanda idrottsövningar, men sederme- ra borttogs eller bortföll denna prisvar- da del av.
kvinnans uppfostran.
Hon anvisades inom idrotten en lika an- sprA kslös plats som hcn erhallit inom de flesta andra omraden i samhället, och där satt hon snällt, mahanda awaktan- de bättre tider.
Men undantag har det alltid givits, alltså aven inom faktkonsten.
Ett av de mest lysande ar otvivelaktigt den kända franska operasångerskan rna- demoiselle Maupin, vanligen kallad la Maupin, som under slutet av 1600- och början av 1700-talet tjusade parisarna med sin härliga röst, sina mangskiftan- de kärleksäventyr och sina lyckade diel- ler.
Hur stor hennes skicklighet p i var- jan var frarngar av följande episod.
En afton besökte hon, kladd i mansdräkt, en maskeradbal, som hertig Filip av Or- Iéans gav i Palais Royal.
Där blev hon oense med icke mindre an tre kavalje- rer, och som varken försonlighet eller talamod hörde till hennes dygder, utma- nade hon ögonblickligen alla tre.
Utma- riingert antogs, och den hetlevrade kvar- tetten lämnade genat palatset och upp- sökte en folktom plats, där.
striden ut- kämpades.
La Maupin expedierade nu.
snabbt först den ene och si den andre kavaljeren, och när slutligen aven den tredje kavaljeren föll till marken under utropet " Touchén, replikerade hon lugnt och Överlägset: " Le contraire m ' eiit étonnén.
I var tid, da kvinnan njuter.
av s 5 många sjalvförvärvade rättigheter och fortfarande tillkämpar sig nya, höra emel- lertid icke kvinnliga faktare till un- dantagen.
Fak tkons ten har sedan lange omfattats med intresse av kvinnorna i
H E R T H.A England och Amerika, sedan kom turen till Belgiens och Danmarks kvinnliga ungdom, och på sistone ha till och med de husliga tyskorna smittats av exemp- let.
I Sverige daterar s i g kvinnlig fäkt- ning från hösten 1905, d5 Stockholms Kvinnliga Faktklubb bildades på initia- tiv av fröken Janken Wiel-Hansen.
Elev av den skicklige f r k k e fäktmästaren monsieur E. Fillol, vilken inkallats till Sverige av Föreningen för faktkonstens främjande, liade hon vid den tiden tv &amp; års studier i faktning bakom sig.
Knappt var hon invigd i dess mysterier,.
förrän hon förstod, att detta var en idrott, som sällsynt lämpade sig för kvinnor.
Energisk och beslu tsarn samt brinnande av entusiasm för faktkonstens idé hade hon snart in tresserat ett- tjugotal damer för .saken och.
' lyckades så .väl, att av dessa tjugo hälften lovade att bli aktiva deltagare.
Sedan.
kom i .rask följd det konstituerande mötet; val av styrelse, för- hyrande av M. Fillols faktsal ett par ' gånger i veckan,.
och s2 var kvinnlig faktning .vorden en verklighet aven i Sve- rige.
Kritiken över denna.
nya kvinn- liga sportgren lät ej länge vänta p &amp; sig.
Den stämplades såsom farlig för den grace, som kvinnorna i vårt land dock icke alltid besit-, den akigs vådlig för deras ömtåliga fysik, den var vul- gär, emedan den gick ut på att ' s l i k etc: etc..
Men all kritik till trots fortfor klubben att bestå och växte till i ålder, .medlemsantal och faktkunskap.
Under långa tider lat den visserligen så föga tala ' om sig, att dess vänner fruktade och dess antagonister hoppades att den gick en långsam men säker självdöd ' till mötes, men så visade den.
plötsligt ge-, 183, nom en val arrangerad.
faktsoaré eller några lyckade tävlingar, att tystnaden en- dast: varit ett- satt att " reculer pour.
mieux sauter ".
Och i närvarande stund .-efter nara nio års träget .arbete - har kvinnlig fäktning vunnit en s&amp;.
tryggad stallning, att klubben från .och med för-.
.
ra hösten ansett sig våga hyra en egen lokal.
.
D e t är i stadion, centrum för sportlivet i Stockholm, som den slagit.
upp sina bopålar.
Belagen ' i.
klocktor-.
.
net på nedra botten, ljus och lufiig, gör fäktlokalen.
med sina vitrappade väggar och mörka boaseringar ett både konst- närligt och hemtrevligt intryck.
Och .har samlas.
nu dagligen florettens kvinnliga anhangare, alltid välkomnade och.
upp-.
.
muntrade av fröken Wiel-Hansen, vilken fortfarande ä r klubbens medelpunkt.
och drivande kraft.
Alla enas.
i det varma intresset för fäktkonsten och alla tro or~tbbligt på t i e s, betydelse för kvinnans utveckling i såväl fysiskt som psykiskt hänseende.
.
.Meii vari består d2 denna betydelse?
frågar sakedigen mången, vilken ej har lyckan tillhöra de fäktande damernas ex- klusiva krets utan finner sig vara be-.
klagansvart utomstiiende.
På sadana frå- gor svara initierade alltid ' med nöje.
'.
Saledes: florettfäktning måste ur flera syiipunkter anses ' siisom en för kvinnan sadeles lämplig sportgren.
Floretten ar nainl ' igin så lätt och böjlig, att den al- drig Iianmar eller besvarar den, som för den, och fäktrhg på detta vapen, särskilt enligt franska skolans.
metod, ut- vecklar .darför just den smidighet och mjukhet i rörelser, som man så gar-.
na vill finna .och.
beundra hos kvin?
nan.
.
Därtill- kommer att själva gard- s -
T H A - P --. -- -,.
. ' '
' stallningen tvingar krokiga.
ryggar att rakna och insjunkna bröstkorgar at1 hö- ja och vidga sig.
För övrigt skanker fäktning en allsidig motion a4 kroppen, varav följer en harmonisk utveckling av alla muskler, i synnerhet om vid lek- tionsfaktning bagge händerna övas lika, vilket a r fallet i Kvinnliga ' Fäktklubben.
PA nerverna, dessa kvinnornas värsta fiender, .utövar fäktkonsten ett synnerli- gen välgörande inflytande.
T. ex. för att lyckas att parera en välriktad attack och nå motstandaren genom riposten, så duger det sannerligen ej att vara nervös utan .därtill kräves bide självbehärskning och beslutsamhet samt koncentration.
Dessutom skärpes intelligensen och iakt- tagelseförmågan av att söka beräkna och följa motstandarens avsikter och rörelser, och det hela ar som ett intressant spel, närmast att likna vid - schack; med den skillnad att dragen.
måste göras - på hel eller halv sektind.
.
Fäktkonsten har även ett stort psykoloi giskt.
intresse, t y ' det finnes val knappast någon sport, vid vars utövning sil mån- g a av karaktärens förtjänst &amp; och bris-.
ter blottas sil obarmhärtigt.
- T. ex. rid- derlighet och srnisinne, öppenhet och bakslughet, försonlighet och hätskhet - alla komma de fram i öppen dag.
" Pour bien se connaitre, il - dy a.
~ rien comme " ?io -.
, ... 19escrirne, (' säger författaren Legouve; och.
häri ' måste åtminstone fäktkonstens adep- ter giva honom obetingat ratt.
.
Ja, borde ej d e t nu sagda vara till fyllest för att upplysa de okunniga, vac- ka de ointresserade, övertyga de klen- trogna.
och besegra eventuella ' antagonis- ter? '
.
.
.. / da von flomgren.
.
.
L&gt;.
.- Föreningar och arbete.
Vad man åt- minstone inte kan förebrå kvinnorna i dessa dagar är sömnaktighet och bristande intresse för samhälleliga angelägenheter.
Slag i slag får .man höra talas om att nya kvinnoföre- ningar bildats, att studiekurser anordnas, att arbete i den eller den riktningen upptages.
För någon månad sedan bildades F ö r e- n i n g e n F r i s i n n a d e K v i n n o r.
Nu ha vi att ytterligare annotera S t o c k h o l m s k v i n n o r s l a n d s t o r m s f ö r e n i n g och föreningen K v i n n o r n a o c h l a n d e t.
Landstornisföreningen har tillkommit med tanke på att mycket är övrigt att önska i fråga om landstormens fältutrustning- Mening- en ar att arbeta för såväl förfärdigandet son1 anskaffandet av sjukvårdsartiklar och klädes- persedlar.
I samband med Röda Korsets kvin- noförening har nu ocksi den nybildade för- eningen utfärdat ett upprop, i vilket alla Sverges kvinnor uppmanas att taga upp detta arbete, att bilda nya landstormsföreniirgar eller större eller mindre arbetsgrupper Stockholms landstormsförening har aven för avsikt att anordna sjukvårdskurser och tillhandahålla modeller till de persedlar till- hörande landstormens fältutrustning, vilka ej inga i Röda Korsets sjukvårdsutrustning.
Föreningens styrelse består av fru Anna Broms, ordförande, fröken Cecilia Miiow, frö- ken Ellen Ulrich, förrådsförvaltare, profes- sorskan Augusta Cederblom, kassaförvaltare, fru Julia af Buren, vice ordförande, revisorn fröken Dagmar Svensson, sekreterare, och fil.
kand. fröken Elin Cederblom.
K v i n n o r n a o c h l a n d e t har sattpo- litiskt upplysningsarbete främst på sitt pro- gram.
Den har också redan medhunnit en veckas studiekurs i politik, med föredragshål- lare tillhörande de olika politiska partierna.
Så har dr Karl Hildebrand redogjort för hö- gerns partiprogram, redaktör Fredr.
Ströni för det socialdemokratiska partiets och redaktör Ekman för liberala samlingspartiets.
Dr Lydia Wahlström har haft två föredrag on1 statskun- skap, docent Hilrna Borelius har talat om " Kvinnofrågorna och kvinnofrigan " och fröken Mea Nordenfelt om " Erfarenheter från kvin- nornas valagitation ".
.
.
.
Trettio års försvarsoffer.
v u är försvarsfrågan främst man kan säga så gott som i db flestas sin- neii, men hur många av de för narva- rande ivrigt talande och därmed syssel- satfa kunna berömma sig av att i. tret- tiodinga fortskridande ' år ha arbetat för \ ïörsvaret?
Detta ar vad S v e n s k a K v i n ii o- föreningen för Fosterlan- d e t s f ö r s v a r gjort.
Nar den bildades, våren 1884, var det i sanning illa ställt med försvarsfrågans lage.
Regeringens framlagda arméför- slag förkastades gång på gång av det ridande riksqagspartiet.
Man förskansa- de sig bakom tron på att ett europeiskt krig hädanefter hörde till det omöjliga - och att o m det kom och berörde oss, så skulle vi anda.
aldrig.
' kunna försvara N ' OSS-.
Under sådana förhållanden kom S v e n- s k a K v5.n n o f 3 r e n $n g en,, som att börja med namnet lydde, till.
Man kan förstå att den hade att kämpa med svirigheter, inte endast likgiltighet och lojhet utan även hån och begabberi.
SA rriycket markvardigare ar vad den utrat- tak.
De fran första början mest energiskt och ivrigt arbetande inom den nya för- eningen vor0 friherrinnan L. von Plom- gren, som blev föreningens första ord- förailde, en plats p5 vilken hon oförtröt- tat kvarstatt ända till i år, samt fröken Augucta Wästfelt, den första och allt- jämt varande sekreteraren.
Vilken ståtlig start föreningen gjorde vittnar 1854 års styrelseberattelse om, medlemmarna uppgingo redan första året till 4,321 och kontanta behållningen var.
den 31 december kr.
9,895: 02!
Det närmast föresatta malet var att insamla ' medel till påskyn- d a n d e t av.
f a s t n i.
n g e n K a r l s - b0rg.s fullbordan.
Så kommo de stolta dagar, då före- ningen kunde ställa stora summor till ' '.
.
.
.
-.
.
.
H.
Maj: t.
konungens förfogande.
Ar 1890 överlämnades 24,000 kronor f.ög inköp av mark å Vaberget, '.
40,000 till trenne.
pansartorn 2 Vabergsfortet år 1892, 90,000 för samma ändamål, 1893,. och varen 1895 - gjordes en sista utbetal-.
ning, som utfyllde de 100,000. '
kr. '
vilka föreningen utlovat ti1.1 Vabergets .befast- aride.
En annan fråga hade emellertid und &amp;.
tiden skjutits fram: N o r r l a n d s f a s- t a f ö r s v a .r, särskilt B o d e n s b e- f 5 s t a, n d e..
.
.
.
Redan 1893 hade också föreningen sett.
.sig i tillfälle att; även för denna sak till- skjuta penningar.
Ett område mark vid Boden .erbjöd sig då för skäligt pris, anslag: för.
inköp fanns ej, men förenin- genc styrelse ställde 28,500 kr.
till konun- gens disposition, och årsmötet anslog ytterligare.
35,000 kr.
för andamålet.
Ar 1901, överlämnades vidare 70,209 kr;, så att.
föreningen sammanlagt till Bodens befästande utbetalat 133,709 kronor.
Vid denna tidpunkt inträffade emel-, lertid,.
att riksdagen biföll, K.
M: ts, ' för- slag.
om Bodens befästande cch bevilja- de nodiga anslag härför.
Föreningen beslöt då att hädanefter sätta som.
sitt praktiskamål d, e n f r i v i l l i g a s k y t - t e r o r e l s e n s ~ n d ~ e r s t ö samt d ett allmint f r.
ä m j a n d, e a v a r b e - tet f ö r fädernes1 andets för- svar .. ' .De direkta utbetalningarna för fortifi-.
kationsaiidarnill vor0 härmed slut, men därtill hade ju redan hunnit gå summor, som tala för sig själva!
Summorna för de nya ändamålen ha ink heller varit ringa.
Tjugofemårs- skriften, utgiven ' 1907, talar om 50,000 kr.
till den frivilliga skytterörels.en ' och, anbra betydande summor i upplysnings- och agitatioi-~ssyften.
Och.
sedan .dess ha .alltjämt stora bidrag lämnats för ' des- sa ändamål.
Den - 20 sistlidna april firade förenin. '
'.
0 ', ' ' '.
i. '
', ' '
' ' gen 30-årsfest i Stockholm.
K. F. U.
K:s stora sal var rikt ' dekorerad.
med Flaggor och vimplar, och på estraden syntes ett ståtligt porträtt av den .mång- åriga sekreteraren fröken Augusta Wast- fel ', utfört av Hildegard Thorell på be- ställning av föreningen.
Den historik, som vid ' detta tillfälle lämnades över för- eningens verksamhet av dess nuvarande.
.
ordförande, friherrinnan Rappe, väckte på ett.
mera irigAende- satt än här kim- nat ske minnet av det stora och resul- tatrika arbete som Svenska Kvinnoför- eningen för Fosterlandets försvar ullder dessa gångna trettio år så lugnt och nästan i tysthet utfört.
E. ' K-n.
.
b Kulturen under - prövning.
F.
- öre den här allra nyaste .tiden ha vi svenskar och vårt land icke varit vidare.
omtalta ute i stora världen.
Vara okungar, våra lärde och uppfinnare, lik- som vara kvinnliga näktergalar, ha na- turligtvis uträttat så pass, att bildade eu- ropéer menat sig aga begrepp om var och Sveriges tillvaro.
Men det har of- tast varit klena begrepp.
Ännu .nyss- förflutna vinter trodde en parisisk ' vär- dirina - verklig dam av bildat ' stand - att hennes svenske locataire hörde hem- ma " riågonstädes därnere vid Bulgarien ".
Intresse för våra angelägeilheter har den europeiska allmänheten icke hyst.
Sven- ska likare av åtskilliga.
världsblad ha så gott som aldrig dar träffat artiklar om sitt kara fädernesland, på si11 - höjd en liteii .notis med petitstil då och da.
.
Efter 1905 började emellertid desven- ka tidningarna troget och träget bära fram så många erkännande och val- villiga utlåtanden om oss de kunde hitta i utlandspressen.
Det hade blivit .nya signaler; Tyst med klandret av det egna!
Tag vara på det som duger!
Och si, det befanns att mycket dugde.
Gastande utländska vetenskapsidkare el- ler journalister betonade i sina hem- landstidtiingar med lyriskt viilljud det kolossalt sköna och rika t; ex. i vår nordliga landsända.
Midnattssolen, malm- falten.
- Det rasrena högväxta svenska folket prisades i höga toner, liksom den verserade svenskens.
charmanta gästfrihet och kvinnornas intellektuella skolning i förening med.
ett stilla betagande psy- kiskt djup.
Och med vilken aktning en niängd av våra allmänna institutioner blivit studerade av utlänningar!
Sverige, det så länge förkättrade, var snarast på väg, i våra ögon, att utmärka sig som kulturland.
Från den stund då vid klockringning i kyrkorna den enbart blågula flaggan gick i höjden för första gången, kom det något okuvligt och stålblitt i de Stålglan- svenska f örgä tmigej-iigonen.
sen sitter kvar .alltjämt.
Och lika hos kvinnorna som hos männen.
De senare skulle icke ha marscherat sa raskt som de gjort, om kvinnorna för sin del allt- jämt hållit gamla lunken.
Men kvinnor- na, sedan länge icke tillfreds med bara e 11 sträng p i tillvarons båge, hade satt sig nya mål, ändrat tempo och rent av ställt de gamla begreppen om kvinnans " begränsning " på huvudet.
H E R T H A Som sagt, männen ha ökat takten.
Slut med drömmarliv och tonfråsseri vid uni-.
versiteten.
Arbete först och arbete sist.
överallt i livet en ävlari att bli färdig, att icke bli efter.
Sverge har hdler icke blivit efter i en del avseenden.
Emellertid ar det.
våra politiska för- vecklingar på senaste tid, som i mera a~irnarkningsvard grad ådragit oss utlan- dets uppmärksamhet.
Flera världsorgan följde i februari noggrant ministerkri- sen; och bondemännens satt att göra po- litik såväl som konungens att: möta dem ' har på mer an ett håll im- ponerat en blaserad samtid.
Genom världspressen ha gått lovtal över den storvuliia svenska nationen,.
över dess fria ofiervillighet, över detta avstånclsta- gande från futtigheter, som ar dess ' giv- na adels- och kulturmärke.
Och själva spela vi nog alltjämt,.
på samma strängar, äro stolta över vår kul- tur.
Bland oss finnas inga analfabeter, bildningen är tillgänglig för alla klas: ser, intet förtryck rader o. s. v. Markvärdigt vore ändå, om den där fantasien ' o111 vår höga kulturståndpunkt på sista tiden inte skulle ha fått en för-.
svarlig knäck.
Orn sådana inbördes.
fäktningar, som presterats den sista tiden inom vårt offi- ciella liv, skola kallas.
frukter av kultur, då bevare oss .himlen att hinna längre fram pA kulturrouten.
Vi kvinnor äro vana att medborgerligt ha det jänkigt, att oftast nödgas vilja mellan Schylla.
och Charybdis.
Men krångligare och mer förlamande situa- tion än vad vintern skapade åt oss, det.
ha vi val knappast varit med, om.
Vi måste gripa till den urgamla nödtvung- ' ', ' 187 ' na kvinnotaktiken att moltiga.
.
Vilken kvävande belägenhet!
Våra officiella.
va- pendragare i riksdagen, de enda som med effekt kunnat och velat föra vår speciella fraga - röstrattskravet - framåt, differera i försvarsfrhgan så hårt med landets övriga ledare, ' att hela kommer- sen måste avstanna, butiken slas igen och.
handelsmannen absentera sig.
Roja- lister och brinnande försvarsvänner - och brinnaride tacksamma mot den enda mi- nistar, som klatt skott för oss - ha vi icke varit i s t h d att %.placera våra sym- patier någonstädes.
Tvingade att tiga.
Det .heter val att.
tiga ar guld.
Och nog har.
.
landet, oss förutan ' blivit ' ge- nomtalat.
att tiga - därför att man ar kvinna utan r ä t t att göra sin röst politiskt gällande, det går i - orostider över märket.
för en senfödd manniskas begrepp.
om rättvisa eller.
med annat ord: kultur.
.
.
Det ar förstis inte vi, som utgöra %a- tionenl, det är inte vi, som skola ' utrat- ta något, om en dag.
krig - star för dör- ren.
Då skola vi sitta med händerna i skötet eller möjligen rulla gasförband, medaii våra.
man eller söner förblöda på uppblötta eller frusna marker.
Undras hur många procent av hemmen i.
landet, som ha en kassakista att lita till för up- pehället.
.
Minne inte ' de ' kvinnor, som i händelse av ofred, under ångest, för, sina kara utkommenderade, måste ta hand om allting hemma och med smi eller inga resurser söka hålla det ' hela vid liv, ba- ra .sin ' dryga del av försyarsbördan?
Men då det ar fråga ' om.
" nationen ", måste vi sakna falan.
Och i, stallet lyss- na.
Ja, vi skulle gärna.
lyssnat till stora, upphöjda tankar och.
bevittnat stora hand- en ' ' '.
.
lingar.
Men det politiskt eller borger- ligt uppfostrande i att lyssna till ett kältande, likt kniviga par ' ters i ett Ham- marbymå!, ett utslungande av beskyllnin- gar och motbeskyllningar, av sarkasmer, vïangnhigar och personliga angrepp, vil- ka sällan brustit i hanSynslöshet, det har inte ' länt oss ti !l uppbyggelse: Vad for en ton,, vilken hetsighet!
Kun- de man inte trott att vi haft galliskt blod i ådrorna, för så vitt något oefterhärm- ligt spirituellt ej fatfats?
Kunde man in- te fruktat, aft vi vor0 på glid mot en ny barbarism?
I stallet för tortyr med tänger och spanska stövlar .ett dagligt torterande med förgiftade insinuationer och tumskruvar på orden.
Inga bly- kamrar att anlita, men.
s %: hett kring öronen med anklagelser, pamfletter och karikatyrer att håret - dar det fanns i behåll - kunde svedas.
Ett robnde och letande efter motpartens ömmaste punkter för att f2 trampa.,till riktigt med klam.
Fattades bara revolvrar - som.
i fjärran västern.
Höger och vänster gripna av samma vilda yra.
Men sadana massor, som fångas och hållas fast med dylika medel, äro i själva grtinden främmande för verklig kultur, alla kunskaper och.
materiell utveckling till trots.
Hur de€ i - sjalva verket ar bevant.
med var fina.
kultur det har nu ' tredje.
s ' tatsmakten " våren 1914 givit oss papper på, så det kan studeras.
.-Spontana uttryck av offervilja för hög- .re mal framkallades alla tider hos man- niskos i stora ögonblick och utgöra in- .geii garanti för att icke den egna förde- len är det privata livets allmänna led- stjärna.
s ' Att vi politiskt fått liv, det ar glad- jande.
Men att både officiellt och pri- vat alla fridstankar åka hundra alnar under jorden så snart den stora lands- frågan kommer på tapeten, det ar oänd- ligt trist.
Samma galla oresonlighet lar- mar till höger och.
vänster.
Var äro de överlägsna, lugna, behar- skande andarna?
Det ar för ögonblicket smått med möj- ligheterna att beundra den kulturella mog- naden å någondera sidan.
Men att ha förlorat sina möjligheter i denna vag, det är som att ha tappat i livets strid.
Mettn Greger.
limtar utifrån.
Partiernas springflickor.
Ett par herrar i Köln av det kuriösa tyska parti, som finner det lämpligt att kalla sig nativalliberaler (i vilket kompositum .första ledet neutraliserar det andra), ha kommit ihop sig om det eviga tvistefröet kvinnorna.
Professor Moldenhauer hade i en tidnings- artikei givit tillkänna, att han betraktar kvin- norörelsen som ett faktum, alltså en sak som maa har att finna sig tillrätta .med och såvitt möjligt profitera av.
Det kan inte längre vara tal om att utestänga kvinnorna från det of- fentliga livet, utan nu bör nian politiskt upp- fostra dem i n a t i o n a l l i b e r a l a n d a, genom vilken skolning den könet utmärkande nervösa kanslolivligheten skall kuvas och insikt vakna om omöjligheten av deras önskemåls snara förverkligande, särskilt vad rösträtten angår.
Politisk mognad kunna de sminingom vinna genom att gå ärenden åt nationalliberalerna vid valen, och sedan får man ju se, om de vinna något mer.
Mot dessa revolutionära kikter, denna ohämmade feminism, såg sig partikamraten d:r de Jonge nödsakad att upphäva protest.
Han är nämligen medlem av Förbundet mot
, kvinnoemancipationen.
Han rör sig visserli- gen med fysiologiska argument för att verka modern, men det ar em överloppsga.rning, ty han har en äldre och tryggare grund att stå på.
" Försynen " har " i. sin eviga vishet " be- stämt kvinnan till " mannens hjalp " och " i logisk konsekvens mannen till kvinnans herre ".
Detta låter höra sig, on1 bara inte doktorn själv grumlade ' intrycket genom sitia belysan.
de bilder.
Förhållandet mellan mannen och kvinnan liknas vid det mellan en chef och hans assistent.
Men kan inte asdistenten saga upp sig när som hälst, 0th har han inte ut- sikt att själv agera chef en gång?
Rankan; som slingrar sig om eken, går inte häller bra, ty vem ar det ' s ' oiii dar håller sig med hjalp?
M,en meningen förstår man ju, om deii an ' uttryckes bristfälligt, nar känslan talar.
Vad som int~esserar oss ar emellertid den oväntade vändning, med vilken d:r de Jonge så att saga räcker handen åt sin trätobroder.
Försynen har niimligen; tyckes det, i sin eviga vishet anordnat, att ' rankorna skola assistera sina chefer vid valkampanjerna, åtminstone de kommunala, kanske aven de politiska.
Genom adressutskrivning, röstvärvning och penninginsamling överskrida de ingalunda de välgörande gränser, som endast " perversa " naturer ibland dem avlas att undanröja.
O h ingenting kommer i vägen, så kan man - hos oss son1 i Tyskland - dröninia o111 en franitid, då allt politiskt grovarbete - organisering, expedition, canvassing och niis- sionsturnéer - skötes av kvinnor, så att mannen slippa ödsla tid på så besvärligt och oavlönat göra.
De behövde bara lagga sin lilla sedel i urnan och.
inta sina fåtöljer i rådsförsamlingarna.
Sivida ingeiiting ' kom- mer emellan.
. '
.
Syndabocken.
Munchengruppen av, " Tys- ka sällskapet för bekämpande av könssjuk- doniar " höll i mars ett tvådagarsmöte, dar det bland mänsklighetens regerande del gang- se sexuella själslivet särdeles klart och otvung- et uttalade sig.
Prostitutionen var det upp- ställda temat, och av de officiella talarna var det ensamt professor Blaschko, sällskapets ordförande, som ' tog till orda mot reglemen- teringen, dock - det betonade han ' för att radda sin vetenskapliga mannaheder - en- dast av realpolitiska skal, för all del icke.av.
någon sorts antipati mot institutionen.
Friherre von Notthaft, som höll prostitutio- nen för en naturnödvändig produkt av varje sarphalle, g a v en ' sakkunnig och livlig skild-.
ring av den prostituerade kvinnan.
HOS henne förhärska antisociala egenskaper.
Framför allt ' ar hon a r b e t s s k y g g.
Vidare är hon vin,- n i n g s l y s t en, l ö g n a k t i g och o r e n l i g, varför hon höljer sig i skyar av parfym.
Hon ar s an1 ve t s I ö s i högsta grad, ty hon över- för litan ringa.ste skrupler sina sjukdomar på andra, och hon ar outsägligt o bly g.
Hon är i de flesta fall predestinerad till sitt yrke.
Hon kan icke avskaffas, och val ar det,dy.
samhället behöver henne - så tyckes i kor- taste sammandrag.
friherre \ i011 Notthafts åskidning vara beskaffad.
å an okan finna det osjangtilt, att bruka ' s:.
fula ord ' mot en samhällsnyttig varelse - hon kunde läsa referaten, bli sårad och börja strejk -, men ord ä r o, munväder,.
och de uppraknade snaskiga egenskaperna avskräcka icke.
arbetsälskande, frikostiga, ärliga, renliga, samvetsgranna och korrekta herrar från att.
!rada i den intimaste förbindelse med henne.
Vem vet orii hon inte i själva verket hyser en olycklig kärlek till dessa sociala kvaliteter och önskar få se dem på nara håll, då hon saknar utsikt att tillägna sig dem ...
I den vitt spridda åskådning, som friherre von Notthaft företräder, hiirskar en glatt över- raskande harmonia prastabilita, som nian på.
andra livsomriden fåfängt spanar efter.
' S a ni- h a l l e t behöver prostituerade ' .kvinnor, och se, n a t u r e n 1everer.ar alltid det önskade an- talet som på bestallning!
Nej, inte hela kon- tingenten, lite niiste samhället hjälpa till: det skapar 29. procent, som enligt " ~ o t t h a f t s.
beräkning " falla av nöd ".
I diskussionen uppträdde fru Sclieven från Dresden och d:r Anita Augspurg ' soni aboli- tionismens förkämpar, och några dagar senare inbjöd Munchengruppen av Bayerska före- ningen för kvinnoröstratt kvinnoföreningar av alla färger till ett protestmöte, dar talarinnor av .olika riktningar fördönide .den redan av '
vetenskap och poliserfarenhet utdömda skan- dal, som kallas prostitutionens reglementering, och där en resolution i denna anda antogs mot två rösters minoritet.
Friherre von Nott- haft, som jämte prostitutionskongressens öv- riga märkesmän inviterats till mötet, hade förklarat sig hindrad att närvara.
Borgare i revolution.
* D en engelska bokmarknaden har un- der de seliaste åren haft att uppvi- sa en verklig flod av memoarverk från 1700-talets sltit och 1800-talets början, och de komma nästan utan undantag frAn den förnäma världen, röra sig om vad storheter - politiska, litterära eller and- ra - sagt, gjort och tänkt.
Ytterst sal- lan hava dessa dagböcker haft ' nggot att f6rtalja om den bildade medelklassen, som varken sökte ' äventyr eller skapade historia men som ' i bildning och allmän kultur, .helt säkert ingalunda stod efter de tusen intressanta anekdoternas hjältar och hjältinnor.
.
För något Ar sedan utgavs emellertid en samling brev och dagboksantecknin- gar, som.
- förvarats i en londonsk veten- skapsmans familjearkiv - och en av or- sakerna till att de väckte intresse var just detta, att de berittade.
om en fa- milj ur den högre medelklassen, förmög- na, kultiverade, på intet satt framtradan- de personligheter, vilka mot sin vilja, ilastan utan sin vetskap drevos ut ur ett skyddat vardagslivs lugn och.
drogos in i internationella förvecklingars virvel.
Deras brev och anteckningar,.
nedskriv- na utan plan och bevarade av en han- delse, visa oss hur krigets och fredens skifteii fingo omedelbart iiiflytande på en klass av engelska folket, som fatt fö- -.
ga utrymme i en skickelsediger tids tryckta hävder.
Dessa anteckningar äro nedskrivna av Martha Russell, dotter ' till en förmögen och oförvitlig Birrninghamsbo, som med sina intellektuella intressen, sin fördoms- frihet och sitt varmt medborgerliga sin- nelag tycks kunna ha förtjänat att stå pA god fot med sin nästa.
Men trots det stillsamma lugn, i vilket han levde och som man tycker familjeii borde haft all utsikt att få förbliva i till sin död, fick han cn dag se sitt hus stormat och nedbrant av Birminghams pöbel - han själv blev med sina två döttrar och sin son s i gott som driven i landsflykt, gjordes till fransk krigsfange och und- gick med nöd att bliva dödad av ett folk, till viiket han skadat upp.
som den mänskliga frihetens förkämpe.
Anledningen till alla dessa olyckor var hans vänskap med Joseph Priestley, den store kemisten och religiöse polemikern - en ganska säregen sammanställning.
Familjen Russell tillhörde i likhet med Priestley unitariernas tro, och dess överhuvud, William Riissell, beuridrade och understödde vetenskapsmannen-tros- kampen i hans verk i upplysningens tjänst.
Priestley var en varm vän till familjen, han ledde även delvis flickorna Russells uppfostran och det är kanske
tack vare lians undervisning som ~ a r t h á som ropade: " För kyrka och koiiung! "
ägde sin ovanligt klara och rediga berät- Först hade ingkii kn tanke ' på att fira.
tarstil, tillika med en böjelse, ' som hon hotade det Russellska huset, men inom ej.
alltid kan motstå, för uppstyltade fra- två dagar låg ocksa det i aska.
Faniil- ser och sentimentala plattheter.
jen lyckades oskadd komma till London, Priestley hade emellertid genom sitt aven Priestley och hans hustru: hade.
teologiska författarskap, trots dess milt undkchnit.
.
Efter tre .. dagars ursinnig pedagogiska nedlåtenhet, idragit.
sig ett framfart hejdades äntligen pöbeln i sitt vildsamt hat, ' och dessutom hade .upp- raseri och skingrades av en utkommen- hetsningen mot unitarierna i Birming- derad dragontrupp.
Varför icke förr - ham icke enbart religiös utan även starkt fragar ' man sig ovillkorligen; d &amp; ' hade politisk karaktär - den allmänna opini- likaväl kunnat ske - tre dagar tidigare.
.
Familjen Russell kom emellertid tillba- onen drog övertygande om än icke så ka till Birmingham efter lugnets .Ater- logiskt.
nödvandiga slutsatser och från religiöst frisinne kom man ' snart, via det $tällande, kom - tillbaka för att se sitt tipplysta svärmeriet ' för frihetens och för- vackra hem i ruiner.
.
.
Martha berättar n uf tets segrar i .Frankrike, till fosterlands- hur hon grät, när hon s i g de.
stora al-.
förräderi: .Da därför i juli 1791 de fri- rnarna, som skuggat fönstren i heniles hetssvarmande och upplysta andarna i f !ickrum, nu vagga Sina kronor - över de Birmingham liksom på många håll.
i Svärtade.
och halvt nedrasade väggarna; England beslöto s i i för att fira t v å h - men, deras lövverk var förbränt på ena minnet av Bastiljens stbrmancie såsom en .sidan och stammarna svarta av sot.
.
.
Den uppriittelse, som: rimligen kunde, symbpl för Friheten, blev det snart nog märkbart, att de element, som höllo.
på krävas, titeblev för de förföljda frihets-.
lag och ordiiing, Atminstone i åsikter, viiilnerria.
För den sant engelska opini- tänkte få saga sitt ord med.
Deltagarna oneii var hela, deras parti gudlöst och i banketten tillatos dock avligsna.
sig fosterlandsförr2idiskt - de måste bara oantastade, ehuru folkmassan samlat sig ' konsekvenserna - av sidana villomeningar, utanför hotellet, dar den ägde rum, men det skrev till och med konung.
Georg i tvi tim,mar.
senare .bröt0 orojigheterna ett brev till sin statssekreteiare angående ut, någon hade givit signal till anfall denna fraga.
Han var tydligen icke mot kapellet, där Priestley brukade pre- missbeliiten med att Priestley - fått en min-, dika, det revs ned, och sedan rådde nesbeta, fast han.
naturligtvis måste till-.
ingen ' tvekan - om vilken vag raseriet skul- lagga, att ' han djupt ogillade, det avsky-.
.
le siika utlopp - Priestleys hus stor- värda sättet!
William Russel1 beslöt sig ' snart för att mades och brändes.
Martha Russell i den unga staten på andra sidan Atlail- skildrar upprörd deii harm och sorg, med vilken de sago veteiiskapsmannens teii grunda ett nytt hem för sig och ' de hem skövlas, laboratoriet med dess dyr- ' sina.
D ä r hoppades.
han finna de fri- bara apparater och frukterna av långa ' hetsideal förverkligade, som han dröm- års ' mödor härjas av.
ursinniga skaror de om.
Men det blev ironien i den,.
. '
.
, ' ',
Russells ' ka familjens öde, att de, som bokstavligen - drivits bort med eld från sitt hem och ' sökte en tillflyktsott i mera upplysta främmande länder, i fransmän- nens hinder fingo genomgå .en ännu pinsammare behandling än de fått pröva i England, och då de efter en lång och svar odyssé över latid och hav nådde en amerikansk hamn, vunno de ändå icke befrielse från trångsinthet och intolerans, åt vilka de dock trott sig säga ' farväl för alltid, då de seglade .från sitt fader- neslands kuster.
De seglade från England p2 ett ame- rikanskt fartyg, och då de latlat ankar och styrt västerut blir Martha Russells hjärta glatt, hon hoppas då kunna skön- ja slutet p i alla deras.
prövningar.
Och då först började det riktigt på allvar.
En fransk fregatt kom i sikte, en bit skic- kades över med ett par officerare, som begärde att få se passagerarnas pass - amerikanerna fingo fortsätta, men engels- mannen fördes som krigsfångar ombord på det franska fartyget.
Efter e11 ändlös tid av otroliga pröv- ningar och umbäranden - i smått och stort - fingo de engelska resenärerna &amp; it !igen komma i land i rank rike, de- ras frigivande hade gång på gang ut- lovats och inflytelserika krafter hade ver- kat för dem, men välfärdsutskottets me- toder " oro byråkratiska och omständliga och många vor0 de dokument som skul- !e skrivas och undertecknas, innan dessa av fullkomligt obegriplig anledriing tag- na krigsfångar efter fem månaders kvar- hållande sattes i land i Brest.
Under dessa fem månader skriver Mar- tha flitigt i sin dagbok, och hon lyckas hålla humöret uppe i det stora hela - * de möttes av mycken vänlighet både fran de franska officerarnas och frin olycks- kamraters sida -, fast hon hade svart att Iida den franska maten och pinades av den instängda luften och värmen un- der däck.
Det var när hon skulle gå ' ned och lägga sig om kvällarna, som hon livligast fick intrycket av fangen- skap.
Men sedan de flyttat från det ena krigsskeppet till det andra och ibland fått det bättre, ibland sämre, fingo de som sagt ant !igen vid.
jultidel1 friheten ater.
Inga förklaringar över det långa uppskovet gavos - det var ej underligt om de Russellska sympatierna för den franska republiken något svalnade vid denna närmare bekantskap med det be- undrade landets frihet.
Ingenting i bre- ven eller anteckningarna röjer William Russells känslor, da han pa nara hall fick se det inre maskineriet i de båda unga republikerna i den gamla och den iiya världen.
Men hans döttrar, som gi- vit sig ut pa färden med entusiasm för allt som var republikanskt, ha redan ef- ter ett par veckors uppehåll i Paris bli- vit ganska betänksamma.
De voro när- varande vid några av de så kallade rann- sa.kningarna med anklagade, de fingo stifta bekantskap med oordningen, nö- den och missnöjet i Paris, och ehuru de som lojala frihetsivrare gjorde sitt bästa att blunda för ohyggligheter begångna i frihetens namn, vor0 de dock för är- liga att icke erkänna sin besvikenhet.
Men på vägen fran Brest till Paris ar Martha utom sig av förtjusning och vågar knappast tro på sin lycka att snart få se det underbara Paris, " den scen där de sto- ra händelserna i den största av revolutio- ner utspelats. "
Det var i detta ljus den
' begåvade och finkänsliga unga flickan lärt sig se handlingar, och scener sådana som konungaparets avrättning, skräck- valdets - massmördande och dyrkan för Förnuftets Gudinna.
Det fanns ingen-.
ting hårt eller okänsligt i de båda syst- rarnas ' natur, men brott begangna i den heliga ' frihetens.
namn vor6 för dem be- rättigade genom den förevändning, un- der vilken de fullgjorts.
.
Familjen tillbragte vintern i Paris och hade genast vid ankomsten samlat kring sig en liten krets vänner, gamla och nya.
Bland de senare var en kvinna, som mycket intresserade de båda engel- ska systrarna, nämligen Mary Wollstoiie- craft, författarinnan till den ryktbara V i n d i c a t i o n o f t h e R i g h t s of.
W o m e n.
Hon var.
i Paris tillsammans med Gilbert Imlay och under namn av mrs Imlay antecknad vid amerikanska legatioiien.
Martha Russell hade utan tvivel läst hennes böcker, det fanns i dem ingenting, som kunnat stöta så för- domsfria personer som den gamle Rus- sefl ' .och hans döttrar.
Mary Wollstone- craft fordra&lt; att kvinnorna skola be- handlas varken som helgon eller oskäli- ga djur utan som förnuftiga varelser.
Martha och Mary Russell hade själva behandlats scm förnuftiga ' varelser av sin far.
Deras ställning som döttrar till en vidsynt, god: man och i ekonomiskt oberoendes * skyddade dem mot de olyc- kor, som hemsökt Mary Wollstonecraft - fattigdom och de svårigheter, som stalldes i vägen för en kvinna som mas: te förtjäna sitt eget bröd.
Men deras vakni omdöme och världserfarenhet mås- te hava visat dem hur mycken sanning det lag i ' Marys V i n d i c a t i o n. Mar- tha Russell ar mycket tillsammans med- ' henne - hon kallar henne alltid mrs Imlay ' och var utan tvivel fullt överty-.
gad om att hon var Imlays - hustru, - ty hur.
fördomsfri.
den unga engelskan an var p å int~llektuella omkiden, skylle hon nog aldrig kunnat finna sig tillrätta i. Mary Wollstonecrafts sällskap,.
om hon förstått mera av.
hennes personliga liv.
Systrarna få se det mesta som var vart att se i Paris.
De vor0 åtskilliga gån- ger i nationalkonventet, men det .var för.
.
Martha en.
smärtsam besvikelse första gången hon såg dessa republikens ska- pare - deras ord och åtbörder, försäk- ' rar hon, .verka på henne som o m de ' voro m skara lumpsamlare.
: Det blev en vinter av intensivt intres-.
se för de båda flickorna från det still- samma Birmingham.
Marthas penna har full sysselsättning och hon lägger ' märke till allt vad hon ser, intresserar sig for allting och förklarar själv,.
att hoq ' har förtjusande roligt.
Paris började.
hämta.
sig fran skrackvaldet, och man vagade åter klä sig prydligt, medan det för,ut knappast varit rådligt att vara ren.
Men trots allt intressant vor0.
de dock- innerst .besvikria .och började nu längta efter att få k0mm.a till ro i me rika, ' som hägrade för dem- som fridens och ' frihetens land.
William Russeli forcera- de.
sina förberedelser och vid midsorn- martiden vor0 de färdiga för avresa.
Aven Amerika svek deras förvantnin- gar, det var icke det förlovade landet, som de hoppats finna.
Men ett hem.
.
grundade de dock.
där, och de gjorde sitt basta att atrivas och se allt i ljust.
- Martha ' var den första av dem, som å ' ter- ' såg England; efter att ha hott tre år i.. '
" '
H E R T H A 194.
--- -. --- Amerika gifte hon sig med en engels- hans hem, en fridsam och upplyst en- man.
Men de övriga ' kommo alla till- gelsmans hem, nedbränts till Guds och baka de ocksa, den gamle William Rus- konung Georgs ära av hans landsman, seii fick tillbringa fyra år i sitt fäder- skriimda fran förstandet av revolutionens nesland innan han slutade sina dagar.
excesser i grannlandet.
Han fick sitt sista vilorum helt nära in- Anna Lnmberg B r u m till den plats, dar tjugosju år tidigare ' Hundra ar.
P ' ' A en kulle under ' en mörk granås ligger.
en röd bondgard, och har den strax bakom.
sig skogens dunkel, har den framför sig en bred, ljus alv- dal i sommarens fullaste fägring.
En bris krusar de blåglittrande vikarna, som högvattnet kommit att stiga och.
flöda, stiga med sitt solblink in mellan löv- dungarna och de gröna ängarna.
Gården, som ligger där i feststämning och trevnad i den ljusa sommardagen, ar en av dem, som alltmera börja för- svinna.
Stockarna, varav den för en dryg mansalder ' sedan byggdes, .ha aldrig be- slagits med brädfoder utan endast röd- färgats, &amp; h färgen har mörknat för mån- ga vader och .lyser ' mogen och djup, som rik p i erfarenhet mot allt det unga, som blommar .runt omkring.
.
Over ingångsdorre~i, i det vackert ut- skurna överstycket, sitter en lyra, ett sångens .tecken över den gård, som va- rit arbetets bostad.
En mängd unga björkar ha fått släp- pa till sina liv, de bilda .ett valv över förstugetrappan, det redan slokande ju- nilövet bekransar lyran i det vita dörr- träet och lindar sig som en girland up- pe vid takåsen.
På gårdsplanen röra sig högtidsklädda människor, allvarliga bondhustrur, ljus- klädd ungdom, barn av alla åldrar.
Människor soni leka och människor som vila, fränder och vänner som gå ut och in i den röda byggnaden, som allt- igenom doftar renskurade golv, björklöv och ängsblom.
En främling skulle taga för givet, att det firades bröllop - att döma av gir- landerna och areporten och den ljus- klädda ungdomen och glädjen, som dall- rar som en vag genom den klara som- marluften.
Men ingen brud och brudgum synas till.
Dock förs var nykommen gäst av värd- folket uppför trappan till vinden, över vinden till en liten kammare under tak- åse11.
Ocksa där är dörren kransad av girlan- der, och ett bord står dukat med tår- tor och blomrnor.
Men i sangen sitter, stödd mot de vita kuddarna, en ' liten vintervit gumma.
Händerna, som vila på täcket, äro bara ådror, knutna kring.
H E R T H A 195 benknotorna, och .de milda ögonen, som det fallit en droppe ned på.
.
den.
vita blicka fram under mössans veckning, ha sammeten, och.
hennes blick strålar fuk- fatt all en viriterhimmels blekhet.
tig, n ä r.
hon ' läninar den blor&amp;erpryd2 Meii de leva och forstå.
Och det tani da kammaren och g å r ut i solskenet ...
des ett skimmer i dem mot de många, igen.
som en för en komma fram till sängen tanker, att ' fastän hon, som lig- och trycka hennes händer.
Det ar hen- ger sa vintervit daruppe, inte kan se neS söner Och döttrar och söners och hur den trevna, röda gården smyckat döttrars barn och.
barnbarn, de vårligt sig för hennes skull, hur ängar och löv yngsta av stamträdet, som ha så svårt .och vatten glittra och lysa, och hur att fatta, att en människa kan leva så sommarglatt och helgdagsfint allting .är,: lange, på.
jorden, att hon får fy !ia sina ar hon likväl med att.
osynlig över hundra år.
allting vilar välsignelsen avan ?ett par dar- Si opprIas dörren, ' och en smart fik- raride hande;.
.
.
ka trader in.
' Hon bär pli huvudet en och solen börjar att sjunka mot den studentmössa, ny och skinande vit.
Och blå kransen av berg, långa hon går fmm till &amp; ngel1 och tar en av falla silett genom björkarna kring den de skrumpna händerna mellan sina un- röda ' garden.
Stegen gå ej så ofta som ga varma.
Och nar hon ser, hur den förut i trappan upp till vindskammaren,.
huiidraårigas blick stannar vid hennes- hon, födelsedagsbarr1et däruppe,.
m&amp;te hu ' vud, tar hon av sig mössan och lag- ha ro;.
ger den sakta på täcket.
Endast ett $ar av hennes döttrar, re- Den gamla stryker darrande över den da:~ Aldrade bondhustrur med lugna, vita sammeten.
Så ser hon på den vit- blida pannor, ha stannat kvar hos hen- kliidda flickan.
ne, och de utbyta då och d &amp; ett dam- - Så stor du har.
blivit.
',.
pat ord eller en blick av ' förståelse.
Hon fattar, att den unga, som star Hon ar inte riktigt vid sig 1ängr.e; där, telningen av hennes, stam skall g.
den gamla.
bagen har varit.
tröttande en annan vag, levt3 a t annat liv an det för henne, hon har ansträngt sig för att soni varit hennes, boridkvinnans.
följa hed ' i.det närvarande, men nu.
or- Hennes hand sluter, sig med en svag kar h&amp;- inte längre.
tryckning kring den livsvarma, som hål- Men hol1 inte skuggorna som ler hennes, och.
hon säger med en röst, dala.
Hennes sjil har flytt tillbaka till som ett slaganfall gjort spröd O &amp; brus- det förflutna, hon är i sin krafts dag, ten: mitt uppe i det bråda arbetet för.
hus - Gud välsigne dig!
och hem.
Milda händer måste plötsligt O &amp; det kommer som en glimt av ett li- lagga, sig lugnande på- hennes skuldror,.
.
vets leende i hennes ögon, n3r den un- ty hon vill upp ur sängen, ut till de gd stilla sätter student&amp;össan på .sitt hu- många plikter, som vänta henne.
.
: Hoii är inte längre den lilla vintervita vud igen.
hennes, den ungas, ögon har gknman, Som förlamade ben binda.
vidr.
Men ' ' ' \ i,: ' ' ' 1, ', '
H E R T H A 196 -- sangen; rak och stark går hon.
bland de sina, på henne vilar det att allt skall vara i ordning i rattari tid, att.
gå före de andra med exempel i arbetet, att se till att människor och djur trivas, att.
hålla arbetsglädjen vid makt men ' hålla oeniglietens onda andar borta.
Ibland tränga glada barnröster in ge- nom rutorna, och nar de båda kvinnor- na se ut genom fönstret, tyckes det dem plötsligt så underligt, att de yngsta, som leka därnere i sommargrönskan, äro de- ras egna barnbarn.
Ty hon som ligger dar och mumlar brutna ord och som tyckes ha gripits av ängslan över att tiden går förlorad - den tid hon så väl behöver under sitt livs Iånga garning - har återfört dem till de- ras egen barndom.
De kanna, hur rättvisa och godhet va- kade över deti, tack vare henne som lig- ger där, hur hon gjorde dem dugliga för " livet, deras liv, och hur hennes lar- domar många gånger blevo dem till nytta under tunga tider.
Hon reser sig ännu en gång i san- gen och i de .milda bleka- ögonen läsa de en förvåning över att de ej vilja ly- da henne, hjälpa henne, hon försummar något om hon dröjer, manniskor och djur bero av henne, hon kan inte ligga dar stilla och- låta vandrd och vantrev- nad smyga sig in i gården.
,, Men äntligen bli de famlande hander- na stilla och ansiktsdragen slappas.
Hon har fallit i sömn, och de båda kvinnor- na sitta tysta - skulle de ej unna den att få.
sova, som med heder uppnått att få fira sitt livs sekeldag!
Då gläntar den lilla.
studentskan sakta på dörren. '
' -.
Hon ser att den gamla sover, medan en lövskugga dallrar på väggen ovan huvudgärden och för in i kammaren som ett luftdrag av sus och sommar.
Hon ligger dar så vit och vissen, som om hon redan vore död, och hon, den unga, tanker, att så kommer val döden en gång, så kan den komma nar som halst som en sömn, som stilla blåser ut e:t ljus.
Hon går nedför trappan igen och ge- nom förstugan.
De breda,.
nötta golv- tiljorna knarra sakta under hennes föt- ter - hon kastar en blick p2 dem.
ocb ser, hur breda de äro.
Siidana trad finnas inte längre, och det tyckes henne, att det stiger en förunderlig doft av det svunna från själva furuveden under hen- nes fötter.
Hon går ut på gårdsplanen, dar kväll; - skimret silar in guldrött genom traden, och hon känner ängarnas ånga blanda sig ined den friska, svala lövdoften ..
Hon ser den vita lyran i träet över ingångsdörren, hon har sett den minga gånger förut, men aldrig förr har den s5 satt strängar i dallring inom henne.
En sinnebild för sangen över en gård, dar arbetet haft en hedersplats, över en dörr, vars tröskel slitits under många mödans steg.
Hon tänk &amp; på henne, den sekelgamla, som sover däruppe.
Hennes garning har varit att lägga vardag till vardag under mycket arbete och sparsamma fröjder.
Men nu, nar skuggorna sanka sig tungt omkring henne, lever den, den kvarle- ver i allt det, som andas vaxteris och styr- kans fred, och detta ar det, som hon, avkomlingen, i ett helgens ögonblick kan höra tona från lyrans strängar.
H E R T H A Och - för henne, den unga, som skall gå en annan vag, vars hela lust och hlg står .. till en annan vag, blir detta .l97 det stora, " som vidgar tanken och span- ner brostet.
.
Gustava Svanströtri.
Notiser från.
bokvärlden.
Dramatiska interiörer av Fidelio.
Al- bert Bonniers förlag.
Vilken Leonora gömmer sig under den- na vackra mask?
En som " har ingen musik i sin sjalll, skulle en, av hennes.
framlidna ' kolleger, Sliakespeare, kunnat svara.
Men en sirénstämma som fröken Larsén vid Operan måste hon nog besitta, då hon har mäktat dåra en skarpsynt för- läggare att publicera dessa klanglösa dia- ' logiska skrivövningar.
Fidelio röjer emellertid mindre tafatthet an mången annan,, som försöker göra dramatik på svenska.
Han har en ovan- ligt stor procent repliker, som låta t a l a-.
d e, och det naturliga satt, varpå han kör sina figurer ut och in, vittnar om blick för den sceniska rörlighetens effekter.
Kan- ske har man något att vänta av Fidelio, men han lovar ingenting.
Det hjälper inte, att ett par elementära tekniska fordringar ' äro delvis uppfyllda, nar den inre tekniken är förfelad.
Det fat- tas utveckling och poäng i dessa snabba enaktare.
Hela, tillståndet med dess .kats: strofala möjligheter avslöjas i första scenen, torrt metodiskt, utan rum för spänning och ' aningar.
Det följande bringar inget nytt ljus, ej häller - vilket också kunde gå an - ett nytt dunkel.
Den torftiga enkelheten i två av dessa interiörer (som i intet hänseende förtjäna namnet) sätter i relief den tredje, " Rankan ", som nian fördenskull ett ögonblick kan reflektera på.
M,en Pygmalionmotivet, här konventionellt fattat, slappt och balvtra- giskt behandlat, duger på mänskokunska- pens nuvarande nivå till ingenting annat an fars, och det ' behövs en irländare att ta hand om det.
. '
Huset Buddenbrook.
Historien om en familjs förfall av Thomas .Marin.
Övers.
av Walborg Hedberg.
Andra upplagan; Albert Bonniers förlag.
Tunneln .. Roman a v ~ e h h a r d &amp; dier- mann.
Overs.
av Carl David Marcus, fil.
d:r., Aktiebolaget Hiertas bokförlag.
Jag vet inte om någon har märkt, att svenska vitterheten ar avsomnad sedan.
i julas.
Den kan tydligen undvaras, man hor den efterfrågas av ingen.
, De foster- ländskt sinnade ha icke.
tid med den, och de ofosterländska ha, väl ald~$g brytt sig .om den.
Vile jorden lätt över den, ifall den skulle bara.
skendöd!
De ovanstående boktitlarna ' beteckna ett par importartiklar, som ha stort rykte om sig och var på sitt sätt förtjäna någon del därav.
Den nyaste,.
" Tunneln ", kom- mer inte att stå sig till morgondagen, den måste slukas färsk som bagarbröd; den andra åter har redan ett dussin år vetat försvara ' sin första, stormande succes och hor sålunda, efter vår hastiga tids mått- beräkning, hemma på klassikerhyllan.
" Huset Buddenbrook " ar ett lysande episkt kraftprov av en yngling i den ly- riska åldern.
Med all sin breda sakkun- skap, sin pittoreska rikedom och sin bråd- gamla livsvishet förråder sig dock denna Iubeckska släktkrönika som en förbittrad ung idealists självbiografiska uppgörelse med sin värld.
Schopenhauer har han i hjärtat och Zola, för ögonen.
I sargande sjalsanalys .har han redan hunnit långt, men han begriper inga andra själar an dem som likna honom - rästen blir sprattlande.
karikatyrer eller verkningslösa skuggor.
Som konstverk har denna roman blivit alldeles för högt: taxerad: genom sitt, a '
198 H E R T H A ' övermått av döda beskrivningar -- de likna utförliga scenanvisningar - och sitt sega fasthållande vid givande situationer har den fått ett omfång dubbelt så stort som dess andliga innebörd tål.
Den rym- mer syner - och tankar, som kunde till brädden fylla en måttlig v~lym,.
men den visar h n u icke gestaltningskonsten ' hos den mästare, som sedan skulle skapa den skälmskt och tankfullt graciösa hovro- manen " Kunglig höghet " och den svind- lande problematiska artistnovellen " Dö- den i Venedig ".
Bernhard Kellermanns roman spelar i framtiden och Amerika.
Den ar uppkallad efter sin hjälte:.
tunneln som skall sam- manbinda nya och gamla världen.
I det kulturtillstånd, som har skildras, ha man- skorna icke betydelse annat an som ma- skinernas hjärnor.
Den deliranta ingenjörs- fantasi, som i denna roman rasar över land och under hav, kan bereda samma sorts .kallsvettiga och knappast ~iktigt le- gitima njutning som en trapetsvirtuos ' våd-. '
, liga konster eller en Sherlock Holmes; historia.
Boken ar verkligen duktigt och yankeekallblodigt gjord (en .amerikansk diktare skulle lagt in mera " tyskt gemyt " i denna tekniska saga) och den oerhört vidhjärtade tyska smaken har korat den till sasongfavorit.
K * J. Centralförbundet för socialt arbete an; ordnar enligt vad som framgår av annons i dagens nummer under instundande läsår, 1914-15, sin f j ä r d e u t b i l d n i n g s k u rs för personer, som vilja agna sig åt bostads- eller fosterbarnsinspektion, annat barnavårdsarbete, socialt arbete vid fabriker ' eller som i allman- het önska förvärva social kunskap.
Anmälningstiden utgår 1 juni 1914.
Alla upplysningar meddelas efter hänvändelse till C.
S.
A:s byrå, Lastmakargatan 6, Stockholnl.
Tidskrift för den svenska kvinnorörelsen, utgiven av Fredrika-Bremer-Förbundet.
Redaktör: Ellen Kleman.
Förbundsmedlemmar erhålla tidskriften till ett pris av kr.
2: - varvid prenumeration .sker direkt genom Fredrika_Bremer-Förbundets byrå, 48 Klarabergsgatan, Stockholm.
Icke- förbundsmedlemmar prenumerera å aärmaste postanstalt eller i bokhandel.
Pris för.
.
postupplaga: l /, år kr.
5: -; l /, år kr.
275.
- Lösnummer 35 öre.
Redaktion och ex- pedition: 48 Klarabergsgatan i!, Stockholm.
Redaktionstid: måndagar, onsdagar och fre- dagar kl. 1-3.
Allm.
T.
48 50, Riks.
27 62; Expeditionen: kl. 11-4 varje sackendag.
Allm.
T.
48 16, Riks.
27 62.
Annonsering genom F. Englunds Boktryckeri, 40 Drottninggatan, Stockholm.
Fredrika- Bremer- Förbundets Byrå, Stockholm 6.
489 Upplysningsavdelning.
Platsf örmedlingsavdelning.
Allm.
Tel. 48 50, Rikstel.
27 62, Allm.
Tel. 48 16.
Fredrika-Bremer-Förbundets Sjuksköterskebyråer.
i Stockholm: Tunnelgatan 25.
Allm.
Tel. 82 1 1, Rikstel.
68 98. i Gtiteborg: N. Fogelbergsgatan 5.
Rikstel.
61 87.
flr alla- vuxna och ' barn-som känna sig svaga oclä ma::a, nervösa, b1oCJ " ato tiga och u:cn energi, hvillcas arbcts * -.
kraft ar ncdsatt gcnom sjiilslig eller kroppslig ö, " Ycranstri: ' ngning, mattande sjkkdomar ellcr starka .sinnesrörelser .. = - SANATOGEN, e säljes på alla apotek och i drogaffarer i originalpaket A 50, .l00 &amp; 250 gr Prof och broschyrer n e d uttalanden frin Kikare och kinda pers soncr sändas hvcr och cn p i begäran gratis och franko ' frin Sanatogens Generalagentur, HI, 7 1 För efterapningar varnas!
FOR KAPITALISTER, särskilt fruntimmer, har det länge varit ett önsknings- mål att kunna överlämna vården av sina värdepapper och skötseln av sina affärer åt någon person eller institution, som nied absolut säker- het förenade punktlighet och noggrannhet i utförandet av det anförtrodda uppdraget ävensom prisbillighet.
En sidan institution är Stockholms .Enskilda Banks Notariatavdeining (Lilla Nygatan 27, expeditionstid 10-4),, som inder garanti av Stockholms Enskilda Bank åtager sig vård och förvaltning av enskilda personers och kassors värdepapper.
Exempel 1.
Om en person hos Notariatavdelningen deponerar obligationer, in- kasserar Notariatavdelningen vid förfallotiderna kuponger och tillhandahåller deponen- ten influtna medel.
Vidare efterser Notariatavdelningen utlottningar av obligationer och underrättar deponenten i god tid, ifall en denne tillhörig obligation blivit utlottad, samt lämnar förslag till ny placering av det ledigblivna kapitalet.
Exempel 2.
Om inteckningar deponeras hos Notariatavdelningen, underrättar No- tariatavdelningen gäldenären därom att räntorna å inteckningarna skola till avdelningen inbetalas, varefter de medel, som inflyta, till deponenten redovisas.
Vidare tillser No- tariatavdelningen, att inteckningarna bliva i vederbörlig tid förnyade.
Om en hos av- delningen deponerad inteckning genom underlåten förnyelse skulle.
förfalla, ersätter Stockholms Enskilda Bank därigenom uppkommen skada.
Forvari ngsafgift: 50 öre för år per 1,000 kronor av depositionens värde, dock ej under två kronor.
12 James 2) onaldson: !Kvinnan I det gamla Grelfland och Rom.
I pris 2 I Rr.
15 öre.
~ i o c l h o l m.
P.
A. Norstedt % Soners l Iiirla &amp; *
E O.
O 0 ö o U 0.
B ' Vid högvakten .. Av H i h a Bodils.
Vad Arsta-utställningen lovar.
- 5.
Trettio Hrs försvarsoffer.
Av E. K-n.
Kulturen under prgvning.
Av Metta ' ~ r e ~ e r!
.
.
O B.
.
.
.
- Glimtar utifrh.
O e Borgare - i revolution.
Av Anna.
.
Lamberg- Briwz.
.
Hundra gr. Av.
Gustava Svanst &amp; o- U Notiser fran bokvärlden.
o ... LJ.
Iro helt och hbiiet tiltyer- kade horn landet, kutina i afsecnde p3 konstrilktion, hallbarhet samt Mtt och tyst gäng icke br0ttn; äta signied iitm öfvertr2fh afven de basta uiliindska sanit gro.
oomtvistligen billiga i för- haltande h l sin kvaiitet.
Fönndnilga ' - afbefaCtci~~gsv~r.
STOCKHOLM 1914,
