# ID: svediakorp-per2705
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Hertha
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Hertha', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1914
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 17,162
# sentences: 2,161
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-hertha
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
1Ht fr&amp;ka &amp;.
och .... (Mitt för Kuogsfriiagbrden) ............ ....... Ilybevfljad Uvfa~satdngmmma airer?
1.6 millioner kronor.
hmleinkomst .............................. Över 7.49 isiiiloner kronor.
Ränte- och hyresinkomst .......... över 2.8 .mfllioner kronor.
Liviörsahingssumman vld kets slut, dver 842.8 millioner kroao~.
,,,,,,,, 70.8 millioner kronor.
SamUiga iiilgrngar I tillgängarna i n g i aktieiigames ~nntifondsförbinde !ser &amp; lU.O@I Kr.
-, ..................
Kr.
Tiil färsätringsägame: kontant vipst TW aktieägarne: atdelalng ..........................,, - a 1.015276: 95 30.000: - Under senast förflntna 20 kalenderår har bolaget utbetalat till försakringsägarnet ht .....................
Kr.
if.fO6.059 d6dsfa1Isersittninga~ ......,, 26.330.656 kapilalfarsikr.-belopp och.
iiirantor +.
,, 9.
b V.
a r g ........... ..
Kr.
45.913.953 Dugliga koinn Liga agenter a n t a g a s.
17 BOM U LLSVMNADER BASTA SVENSKA FAB R l KAT HOS HVARJE VALSORTERAD VAFNADSI~ANDMRE BANBRYTANDE och i hela viidden anastilende äro de sm &amp; Hiilsobrunnar med namn av Radcli~m- element, som av Aktiemaget Radtcakti \ * a VMen!
!q !- struerats, tillverkas och uth s:.bll allmänheterlfor daglig tillverKmg i hunnet av s t t radiumemanatirrnsvatten till genom&amp;- ende av @ ilstaLpJiga bninnskun &amp; Hyresavgiften är ' au s8 billig, att ele- menten aro fik varje behóvande M tillgängliga.
S i Iiosta: typ M A 5000 rad.
enlieter lo bre ' pr dag, typ A.
B 10000 r. e.
17 we, typ 3 a 25000 r .. e.
34 öre, - typ P ' a 35000 r. e.
44 ör$!, typ K A 50000 r. e.
54 &amp; e, typ Z % 80000 r e 67 Gre t p R á 125aM) s. e.
M &amp; eroch $ f P 160OOB k 100 fire pr dag.
tfustnaden per persk: ställer sig ännu %@e-om flere pers &amp; ner tillsammans %yra ett starkt ment och &amp; la va#net.
Eti.
drick$- bör icke understigi 30 dagar.
Kur&amp;@$ verkningar äro d l t efter vad &amp;.
drickningen sv&amp;, bemcade.
ay 4 % Patent rnentets st rka och h %rens uWrädr- ' O2 ' ' * .ning.
S; krdrar- t. ex. m svkarbd rrikt för att ' kttnna pilverkas, bide ett starkf dem &amp; &amp; h en lang kurtid.
Det individuS4lii g6r.
sTg +ta lande.
Vid 1913 Ars slut hadeica 8000 persowr -- 3. vart land h rt vára Radeliumelement och mer i %O 10 &amp; personer legagnat sig av deniïloi .. hivande ii .. &amp;: flertal sjukdornat.
specrellt Gi&amp;t och Reamatis&amp;, Neuralgier och Neuriter ~mnesam&amp;ttningssiaiiaow -- ~ ar, kroniska inflammahoner o &amp; katarrer i sftlgi hinnor etc. Tillskriv oss och begär de nfitsare uppbsni&amp;i- som onskas ' Aktiebolaget ~ a d l o a ~ vatten,-:-.
iv~ Brunkebergstorg 11, STQCKBOiJii.
.
.
Rikstelefon 3513.
Allm.
Tel. 16396 .. ... ' Chefliemist: Docenten vid KWgl.
- Tekn. HögskZ~: ian John Köhler.
Kontrollant: Dr. John Rosengfe2 -
- Margareta Hvitfeldts miljoner.
ör tvåhundrafemtio år sedan förord- diater - detta av det enkla skal natur- nade en kvinna om en stor donation ligtvis, att.
en.
del nuvarande skolor.
ej till ', den Studerende ungdom - - - existerade på .Margareta Hvitfeldts.
tid.
som der wed ynskelig och Christelig In: Av kuratoferna föreslås emellertid nu en.
.
.formation udi Boglige Konster kunde.
ändring.
av testamentets ordalydelse for att Fryctbarligen opdragis,.
det5 underhold- bereda de uteslutna unga m ä n n e n till- ning och Befordring "., gång till stipendier, men framställningar På 1660-takt låg det ej ' till hands att från.
de.
k " innliga studentföreningarna i tanka på att hjälpa den k v i n n l i i a ' Uppsala, Lund, och Göteborg till förmån.
ungdomen till ' %iformktion udi ~ o ~ l i ' för ~ de e unga studerande kvinnorna.
ha av- styrkts av kuratorerna.
.. Konster ", så man får väl knappast itgå ~ e anledning d härav ha?
Fredrika-Bre- - ifrån det förmodandet, att Margareta Hvit- feldt, nar hon stiftade denna donation till mer-Förbundets styrelse .kant sig uppford- minne av en bortgången, älskad son, av- ' rad att till konungen avlåta nedansfaende såg att den skull6- komma aven unga.
skrivelse, vilken, av förbundets ordförhnde flickor till godo.
Men förhållandena ha och byråföreståndarinna, tisdagen den 7 ' * förändrat sig sedan dess, och ' för oss ter.
dennes.
överlämnades.
.
till ecklesiastikmi-.
det sig som en lycklig tillfällighfl, att hon nistern.
ingenstädes i testamentet begagnat uttryck, Till Konungen.
som fastslå att medlen skola gå till m a n-.
l i g ungdom.
De kunna nu, utan.
brott ed anledning av kuratorernas för mot testamentets ordalydelse, tilldelas aven Kungl.
.och Hviffeldtska stipendie- kvinnor, disponeras aven efter en ny tids inrättningen avgivna utlåtande och förslag nya behov.
till.
omorganisation av sagda stipendiein- Att de kvinnliga studerandena skulle ' rättning - tillåter sig Fredrika-Bremer-För- .börja få något med av Margareta Hvit- bundets styrelse ' i.
underdånighet anfora feldts miljoner ar emellertid ej de .nuva- följande.
.
rande testamentsexekutorernas mening.
Det Stipendieirirättningeri har tillkommit ge- finns också bestämmelser, enligt vilka.
de nom Margareta Hvitfeldts testamente,, dar formellt äro uteslutna, m e n i: sällskap donator oupphörligt använder sådana ord med den manliga ungdom, vilken liksom som ' ' studerande ungdom ", " personer ", de icke .hör till de i testame-ntet nämnda " prasternes börnl ' etc., vilka icke på nå- liiroanstalter, vi1 kas elever, få bli stipen- got sätt kunna anses utestänga .kvinnor.
F ' ' " J ' '
l56, H E R T H A Kuratorerna ha emellertid i det nu, av- givna förslaget uppstallt som villkor för erhållande av stipendium att i .fråga om " stiftsstipendier " och " tillfälliga belöning- ar " vara lärjunge vid något av gymnasi- erna vid de allmänna läroverken i Göte- borgs stad, i fråga om ') bohuslänskt sti- pendium " och.
" understöd åt framstående idkare av studier " att ha genomgått Iäro- kurs vid något av de inom Göteborgs och Bohus län befintliga allmänna Iärover- kens gymnasier, samt i fråga om %ni- versitets- och högskolestipendier " att hava genomgått gymnasium vid allmänt läro- verk i samma ' lan.
Detta villkor - att vara eller hava varit lärjunge vid a l l - m ä n t 1 ä r o v e r k - genom vilket för närvarande kvinnlig ungdom uteslutes, grundar sig tydligen ursprungligen på en sträng bokstavstolkning av testamentets uttryck " Hans Kongl: May:ts Academie eller Gymnasio udi Gottenborg ".
Konsekvent taget, sk.ulle genom detta förslag endast Iarjungar från statens Iäro- - verk i Göteborg bliva berättigade till er- hållande av de Hvitfeldtska stipendierna, men nu ha kuratorerna själva föreslagit, att även lärjungar från det treåriga k o m- m u n a l 3 gymnasiet i U d.
d e v a l.
l a skulle erhålla rättighet att söka.
Kurato- rerna ha framhållit, att ett dylikt medgi- vande är i enlighet med donationens " syfte och anda) ' - detta sakerligen med full rätt, då ju på ~ a r ~ a r e Hvitfeldts ' ta tid ') Hans Kongl.
May:ts Gymnasium ' ' i Göteborg var det enda högre läroverket för Göteborgs stad och Bohuslän och hon sakerligen icke haft någon anledning att utestänga andra dylika läroverk, om sådana funnits, från erhållande av stipen- dier.
Är testamentets ordalydelse i denna * punkt en gång övergiven, förefaller det emellertid i hög grad inkonsekvent att icke utsträcka stipendieutdelningen även till enskilda gymnasier med dimissions- rätt, vare sig flickskolor eller samskolor inom länet.
Då kuratorerna avstyrka den i denna riktning gjorda - framställning, som inlämnats av kvinnliga studentföre- ningarna i Uppsala, Lund och Göteborg, sker det också utan annan motivering an att ett eftergivande av villkoret om genom- gången lärokurs vid g -- mnasierna av all- mänt läroverk inom länet " skulle i alltför hög grad splittra stipendieutdelningen ".
En " splittring ", som medförde ett större antal väl kvalificerade stipendiesökare, skulle väl dock icke kunna anses gå på sidan om donationens ursprungliga syftemål.
Som det hittills varit, torde de många Hvitfeldtska stipendierna snarare mer än en gång kunna locka jämförelsevis in- kompetenta Iarjungar in på studiebanan.
Och då statens gymnasier icke stå öppna för kvinnor, äro de kvinnliga lärjungarna nödsakade att för sin utbildning erlägga så dryga avgifter vid enskilda läroverk, att det i regel icke skulle löna sig för andra än de mera begåvade bland medel- lösa familjers döttrar att kosta på sig deras fortsättningskurser.
Då härtill kommer, att de enskilda gymnasier det här gäller på grund av sin dimissionsrätt äro ställda fullständigt under statens kontroll, synas de även böra komma i åtnjutande av för- måner av .det slag, som den Hvitfeldtska stipendieinrattningen avser.
Beträffande universitets- och högskole- stipendierna samt resestipendierna må till- läggas, att den betydligt större kostnad, som de kvinnliga studenterna nedlagt på sina gymnasiekurser och som ofta tvingat
dem till skuldsättning, naturligtvis också .för dem skapar ett alldeles särskilt behov av understöd även för universitetskurser och studieresor ..
Detta desto mera.
som de i regel nästan aldrig vid universitet .och högskolor kunna komma i åtnjutande av andra stipendier än de ytterst få, som äro anslagnk speciellt åt kvinnor.
.
Med stöd av vad som ovan anförts får Fredrika-Bremer-Förbundets styrelse i un: derdånighet hemställa att.
rättigheten att söka och erhålla stipendier från stiftelsen - såvitt '.
.
övriga stadgade villkor äro uppfyllda - icke göres beroende av villkoret att " vara eller hava varit lärjunge i gymnasium av a l l m ä n t l ä r o- v e r k,,, utan att denna rättighet även måtte tillerkännas lärjungar från andra gymnasier med dimissionsrätt inom, Göteborgs och Bohus län,: samt att i sammanhang härmed i instruktionens.
5 21,, st. 3 ordet " son ".
i enlighet med testamentets ordalydelse må ut-.
.
bytas mot ordet " barn ",.
Fredrika Bremer som kritiker.
(Forts. och slut.)
, eil 15 september 1844 åkte Fredri- D ka Bremer och Malla Silfverstolpe, ledsagade av Adolf Lindblad, fran Stock-.
.
.
skildriigen redan att gifva resultater, och rena och lärorika.
Det ä r en.
märklig sak att se dessa båda ' unga flic-.
holni till Edsberg.
Denna längesedan planerade vallfärd till den förnämsta la- kor, Malla och Charlotte [Posse]; satta.
kalen för Mallas barndomsminnen blev, ut i lifvet.
', med de basta utsigter, det trots manget vemodigt ljuvt moment, na- friskaste ' mod, de mångfaldigaste medel turligtvis icke helt vad hem &amp; fordrande till njutande.
af lifvet, och se dem sedan fantasi förespeglat, och en stilla besvi- under ganska vanliga jordiska öden, ska- kelse suckar i dagboksorden: " F r e d- r i k a sluten och tyst, - tyckes blott kas, iiedslas, sjunka från lifvet med af- hafva interesse för det stora hela - Mot smak, se mot framtiden med förskrackel- den enskildta ar hon blott g o d och se, och i det de se sig om efter.
nagot välgörande. ' '
obäfvande stöd på denna .bafvande jord Hemkommen till Arsta hade Fredrika.
utropa: - " Religion a r.
dock en god en ny avddnivg memoarer att granska, sak! "
Malla var val alldrig utan, meri o c h därom skriver hon 1.
10.
44: hennes- Religion var länge blott en klock- Ater, goda Malla, har jag att.
hjertligen.
sträng till himmelen på hvilken hon ring-.
tacka dig för nöjet.
som genomläsandet de i.
nödens eller i behofvets stund,.
in- af det Manuskript gifvit mig, som här- tet lefvande samband med den Evige.
Det med återsändes.
Den naiva sanningen var icke hennes fel och ' det ar djupt synd af dessa minnen ger dem ett stadse friskt om henne;.
det ar synd om hvarje ung.
behag, och jag följer .dem med ett in.
flicka, som man ger allt, utom Ildet ena n ' Odvändiga " som kan bara henne upp- teresse, som skulle tillfredsställa Malla.
, om hon sage det.
Dessutom börjar genom lifvet. '
'. '
'. '
'.
.
. '
- det ar ett ord i detta häfte, som har djup betydelse.
Malla säger om sitt till- stårld efter en svår sjukdom: " hon kun- de ej sysselsatta sig, ej förströ sina tan- kar; hon tvingades derföre att gå på djupet med dem och - hon stadnade vid ' bönen. "
Och har har Malla visst kommit till det djupaste, det innerligaste af lifvet, till comunicationen emellan det himmelska och det jordiska.
Men pA det den må öpnas, och de eviga kraftertla inströmma i det andligas bröst, måste detta öpna sig, sätta sig i till- stadd att emottaga dem, och har, har ar en svarighet, som ' mången har att.
kampa med så länge den lefver, och som maii ofta blott delvis, blott stundtals lyc- kas.
att besegra.
Kunde bönen altid va- ra full och .rigtig, vore man a3id - öp- pen för det.
lif, som altid " il1 ' gifva sig, s &amp; vore man ocksa ständigt god cch ständigt salig.
Så mycket kan man veta af lyckliga andaktstunder.
.
En.
person i ' Mallas minnen, som, näst Charlotte P., interesserar mig, ar Char- lotte Cronhjelm. ") '
Hennes bref uttala en lefvande ' cscli älskvärd ande., Min Gou- vernante, M:lle Frumerie, kom till vårt hua ifrån Gr: nan Cronhjelms, der hon varit gouvernant för hennes döttrar.
.Den unga Grman Posse besökte henne ib !and .i Stockholm.
PA ett af dessa besök sig jag henne och har aldrig glömt hennes intagande bild.
Det var en nyårsdag och hoii skulle på boursen och kom opp - kladd dertill.
.
Jag minnes ännu så val den fi- na- gestalten i den svarta - sammetsklad- niiigen och perlorna i det svarta haret, *) Gift Posse, sedan Blomstedt.
Jfr Malla Montgomery; Silfverstolpes .memoarer II, sid. ' - Bl C; och den hvita hyn och de sköna, mör- ka, leende ögonen!
Hon syntes mig förtjusande.
~ e n n e k död, hörde jag se- dan, var sorglig.
Hon fick samma sjuk- dom som hennes gamla f. d.
Man dog utaf.
Besynnerligt var det öde, som lat denne sjelf bjuda in i sitt hus den maii, som skulle krossa hans husliga lycka.
Lilla vackra gossen, Axel, minnes jag afven mycket val '.
Jag undrar livad det blef af honom.
Nu ser jag med nöje på den histori- ska horizonteli af Mallas minnen Upsala- stjernorna framskymta.
Det gläder mig, ty jag vet att med dem uppgar för hen- ne ett nytt skifte af lif och interesse, och det behöfver hon val.
Thorestatiden var en svår tid.
Men vackert ar att se hur Malla bar den och slutligen förstod att använda den.
Några månader senare tycks Malla på allvar ha Aterupptagit den gamla planen att anförtro sitt livsverk åt Fredrika Bre- mer för vidare befordran till eftervärlden, ty i ett odaterat brev, som miste för- läggas till förra hälften av mars 1845, heter det: Tack du goda basta Fru Malla, för pa- ket och bref!
Det förras iiineh4ll ska ' l snart uppslukas, och pil det sednare måste jag genast svara några ord.
Jag tror verkeligen, goda Malla, att du gör ratt och val i att öfverlernna till mig dina minnen och att jag (om jag får ' lefva) skall kunna uppfylla ' hvad detta öfver- lemnande förbinder mig till, enligt min egen känsla.
Ty att något bör blifva af detta arbete det ar mig visst o:h klart.
Men hvad och hur?
Jag skall saga dig hur saken förefaller mig.
Den tid kan icke vara SA lAngt borta då den egna produktiviteten hos mig upphör, och då, - '
HERTHA i59 D seda11 jag gjort färdiga ett par arbeten,.
hon .annu var i ' moderlifvet ' blifvit.
som soni nu ligga mig, sedan lång tid, på ett.
farligt dallrande ljud qvar i hennes hjertat, jag k m m e r att stanna med egna själ och gifvit henne detta, behof af exi?
skrifverier.
Denna tid skall blifva en för tatioii eller ipplifning som miste göra redigerandet af Mallas M i n n e n.
Der hvar qvinna olycklig i en verld, som hur äro många blad som niåstd sammansmal- jemt den än rullar; har.
.
beständig, tas i f2 ' rader,.
ja, hela tidskif !en soni tendens att förfalla i stilltje.
D&amp;förk,ock med ett par sådana kunna karakteriseras, kan man aldrig ratt,.
bli till frids vid men der är ock mycket, som ' bör lem- Mallas lycka, man.
anar ofriden,, o q n.
nas orubbat och der Mallas .ord måste ' strax i kommande.
Men troligen.
k u n- återgifvas precist som de nu st8 pA pappe- d e d e t e j vara annorlunda för +me.
ret; hela episoder m. m. som icke bora Och v å r ~ ~ r gör r e ju afven storm- förkortas eller förändras.
Detta tror jag valgörande &amp; h låter på dess viigar mig om att kunna göra - .. om neml.
kringbaras de ädlaste blomsters fron.
va:- Malla ger mig fullmakt att, stalla och las kungliga beröringar- askulle upplifva.
styra häruti .efter vilja och förmåga.
Blir hvem soni helst, och det behagliga, halft sedan genom detta arbete en bok (eller ronmltiska umgänget med prins Oscar flera) och kommer deraf att blifva p:ge- ä r en liten vacker episod, som skulle inkomst, sa skall denna lemnas till hvem pryd?
afven det rikaste lif.
som Malla vill bestämma.
Det skulle .Någonting i dessa uttalanden måste ha.
vara mig en.
verklig glädje att kunna sårat .adressaten, sågom man finner a \; verka till en- sak, som skulle, göra Mal- följande radei (6.
1.
46):.
.
.
la nöje och for mångas nöje bevara fruk- Jag tior icke att vi Skulle ha SA svårt terna af hvad .hon lefvat, lidit och nju- a t t förena oss i .vara tankar om.
Mala.
tit och s8 troget samlat.
Men Malla skulle da vilja lyssna till mig; Mallas manuskriptbuntar koinmo aldrig " ilja första- mina ord sasom de äro pe- att vila i det eldfasta valv på Arsta, som nade; icke läsa, " styggt " - d i jag skrif- erbjöds ' dem till provisoriskt f ö r ~ a ~ i n g s - ver " icke vackert " o. s. v. Jag ' vet satt rum.
Sannolikt har.
den antydda redi- ett sådant förstående är i alla tider gäll- geringsmetoden synts henne a1:tför vald- synt,.
- men p$, detta.
grundar sig likväl sam, och i varje fall skulle det säkert blivit henne omöjligt att under livsiiden allt nöje i innerligare umgäige menni- lämna bort dispositionsrätten till sin kä- skor emellan.
En god pan måste äfven raste egendom.
hafva " die Wille der guten Beleuchtung ".
18.
12.
45 skriver Fredrika Bremer från Ocli om någon har det i allmänhet d St~ckholm: ar det visst Malla.
Dina två sednaste paketer ha vi slutat lan- Somrarna 1846 .och 1847 kom Malla gesedan.
Jag har dem med- mig i sta- själv till Arsta med sina minnesluntor, och som vanligt utföll den muntliga dis-.
den.
Det var riktigt bra roligt se f al- kussionen langt mera tillfredssfallande la lefva opp igen, men.
.
men!
Det fö- för henne an den skriftliga '.
Särskilt in- refaller mig alltid ' som om trumpeta- nerligt gladde ' henne Fredrikas " ömt del- klangen sam smattrade kring henne d i - tagande " uppfattning av - förhallandet till ' ' '. '
', '
Per Ulrik Kernell: " G u d v. a r e t a c k!
a t t nkgon inser, f ö r s t a r och förlater!
I ett brev av 16. '
4.
48,- vars början behandlar tidens politiska varstormar, ger Fredrika sitt sista och sammanfattande ord i denna langdragna och bekymmer- samma angelägenhet: Det gläder mig att Malla Ater skrifver på Minnena, (och jag kan da ha hopp om att snart fA en mig alltid kar las- ning.
Du vet huru den interesserar mig. '
.
Att Malla vid dem icke fatt den ande- liga hjelp af andra som Malla önskat sig, lian visst i mycket vara deras .fel.
Men, det kan ju afven vara litet Mallas eget fel, och att .Malla ej kan eller vill emottaga deras deltagande och biträde s å som de ville och kunde gifva det.
Vissa svårigheter ligga afven i sakernas natur och nödvändighet.
Interesset af Mallas minnen ar gifvet.
.
Det ar stort och verkligt.
Den trogna bild som de och lifvet i deras ' gifva af hvardags-skick och vanliga gang - gör för &amp; mig - deras stora varde.
Men för att göra dessa .samlingar till ett helt, för att gifva dem en form, .eller en någorlunda oidnad gestalt ' som t. ex. Memoirer, be- höfves en genomgaende omarbetning och: sammandragning.
Och dertill ' fordras en person,: s0m har förmåga ' dertill, och rättighet (som blott Malla kan gifva) att företaga en sådan ombildning och sam- mandragning.
Manga stycken af dessa minnen torde visst kunna förblifva i sitt nuvarandé ' skick men manga afven kunna det icke - om det hela skall ' bli en verkl.
njutbar läsning.
-.
Ett resultat af arbetet kan svarligen ligga i annat an ' i intrycket af det hela och den ' totalbild af lifvet som deraf upp- ' enn ni skorna ' kommer.
Antecknarinnans egen sinnes- stämning vid slutet af arbetet, och det ljus hon d &amp; kan ha hunnit till innom sig sjelf - blir val basta belysning öf- ver de olika grupper och gestalter som hon låtit, framträda.
Ingen forståndsre- flexion blir härvid af varde.
Något dju- pare maste det vara.
Ljuset måste kom- ' ma ur lifvets centrum - hjertat, karle- ken.
Efter detta har Fredrika Bremer inte mer haft tillfälle att befatta sig med Malla Silfverstolpes memoarer.
Hennes vag gick nu allt bestämdare åt andra trakter av världen och livet.
Kanske har till och med minnet av den minnenas skatt, som hon med så karleksfullt nit sökte hjälpa att lyfta i dagen, sjunkit undan i den nya, energiskt framåtilande livsperiodens över- rikedom.
O I den harovan meddelade korrespon- densen har Fredrika Bremer, utan officiell förpliktelse och utan ambition, avlagt ett mästerprov som kritiker.
Hon fick att döma om ett manuskript av förbluffande säregen art, vars kulturella och estetiska varden samtiden icke var mogen.
att fatta och vars illitterata habitus ännu saknade det rörande och &amp; lianta behag, som skulle skänkas den av ålderns patina.
På slika uppgifter stupa yrkesrecensenterna alltsom oftast, aven de basta.
Men Fredrika Bre- mer bestod, som sagt, provet.
Hon fall- de helt på eget ansvar den dom, som för ett långt senare släkte, utbildat till konnässör just i detta fack, gäller som självklar.
Kritikern i sin fullkomning ar den ideale läsaren, den som upptäcker varden, den som tyder drömmar, den som tar upp utmaningen och öppnar dialog med
.
, författaren.
» Jag.
läser dig som publicum och dömmer som ett stycke sådants, sä- ger Fredrika Bremer ursäktande till Malla, riktigt nog, om man bara tillägger, att detta stycke publicum stod unikt på sin tid.
Man måste häpet beundra det sega och milda tålamod, varmed Fredrika under alla dessa år, för hennes egen del fyllda av skriftställarmodor, mångahanda studier och framför allt en hemlig, jäsande ut- veckling, skötte det tacklösa värvet att uppmuntra och leda den egensinnigaste och mest misströstande av skribenter.
Det var icke egentligen en väntjänst, om det än kom att ' yttra sig i ' denna form. '
.Det hängde ihop med detta)) intresse för det stora hela) ', som Malla, den lidelsefullt krävande, egocentriska, till sin frysande förfäran småningom fann vara kärnan - i Fred rikas väsen.
At Sverge, 2t ' litteraturen skulle skänkas ett arbete av banbrytande slag, en h i s- t o i r e i n t i m e, som på-en gång oför- gängligt bevarade.
svenska mänskor och seder i ögonblickets friska färg och med djärv Öppenhet avslöjade en stort anlagd men illa.
rustad kvinnas innersta erfaren- heter i en värld, som icke var gjord för henne ' och som hon icke var gjord att overvinna.
Detta genialt naiva, vildvuxna verk varslade om den nationella och re- alistiska kanst Fredrika Bremer drömde om för sitt land, hon.
som redan på 1830- talet var " så förälskad i v e r k l i g h e t e n ", att hon endast i vad den bjuder kunde finna ') poesi och ' skönhet ".
K * J * Glimtar utifrån., r Skriande gärningar.
" Kvinder har en forbandet Tilböjelighed til ' at tro, hvad vi Mandfolk siger ", råkade danske Lundaprofes- sorn Edvard Lehmann yttra i en diskussions- inledning, som gav den berömde religions- forskaren lillfalle att på ett mycket folkligt.
språk blotta onöjaktig kunskap om kvinnor, kvinnorörelse och ' en del själsliga fakta, ' vilka sannolikt kommande religionshistoriker skola göra vetenskap av.
Den författare i " Kvin-.
den og Samfundet " (30 mars), som anför citatet, förmodar att professorn efter sitt före- drag funnit skäl att andra niening i detta stycke: I England åtminstone bli mannen icke trodda på sitt ord mera.
Den soni dar vill, göra sin mening hörd och respekterad ar han- visad till haiidlir ?g med därvid häftande risk.
Det finns tusentals britter, som aktivt ' ta del i kvinnornas kamp för medborgarrätt, från de hjältar, som offra .tid, pengar, krafter, varlds- lig ställning, sitta av böter och hungerstrejka, till de mera anspråkslösa riddare, som kastas ut från ett liberalt möte, emedan de stigit upp och protesterat mot brutal utvräkning av en kvinna.
Till denna elit hör den kände krigs-.
korrespondenten och författaren Henry W. ' Nevinson,.
som nyligen inför ratta uttalade ett.
tänkvärt ord.
Orsake~i till hans häktande var den att han tillsammans med en skara andra.
försökt få a$iens hos mr Asquith (vilket som ' bekant aldrig lyckas, ty, denne liberale statskonstnär älskar icke att utbyta tankar med .folket) och därpå ' harangerat åskådare- massan.
Sådant kallas " förargelseväckande beteende ", och Nevinson, jämte några andra.
man av pennan, omhändertogs av.
polisen.
Inför skranket.
avlade han följande vittnesmål: " Jag har en lång och växlingsrik levnad ' bakom mig.
Jag.
har då och då - så gott jag kunnat - tjänat mitt land, men aldrig under hela min bana har jag varit så stolt som jag a r i dag över att stå här och pro- testera mot den behandling, son?
kommer.
vira kvinnliga politiska fångar till del.
Det är en allvarsam sak, nar medborgare, soni alltid ha försökt .göra sitt basta för landets, ' c ', ',, '
välfärd, betrakta det som den största äran i sitt liv att fangslas för det de protesterat mot regeringen. "
Utslaget lydde på frigivning med villkor att den häktade avgav en förbiridelse att upp-.
träda laglydigt.
Nevinson vägrade och - släpptes lös utan villkor.
Märkligt och bekymmersamt är det också, att nar en dam ur Englands aristokrati ger ut en memoarbok, så lyder titeln P r i s o n s a n d p r i s o n e r s.
Lady Constance Lytton har sina intressantaste minnen från Hollo- wayfängelset.
På grund av sina särskilda omständigheter har hon lart kanna det mång- sidigare än andra.
ledamöter av W o m e ti ' s S o c i a l a-nd P o ' l i t i c a l U n i o n.
Vidsin första sejour tyckte hon sig bli behandlad med en misstänkt hänsynsfullhet, och da la- karen förklarade hennes hjarta för svagt att uthärda tvångsmatningstortyren, ledde hennes hungerstrejk till snar frigivning.
Hon beslöt att anställa ett dfastiskt prov med principen " likhet inför lagen ".
Nästa gång hon deltog i en gatudemonstration, uppträdde hon i ty- pisk underklasskostym, bar glasögon och var för övrigt tillstökad till oigenkännlighet.
1 polisen uppgav hon namnet.
" ogifta Jane Wharton ".
Planen lyckades fullkomligt.
Den fula, tarvliga och skyddslösa Jane Wharton.
fick uppleva all den brutalitet, ' som rätteligen tillkommer suffragetter, och med hennes.
hjarta var det ingen fara!
Men den sköna .och eleganta ladyn, som iklätt sig hennes skepelse, h a d e ilerkligen ett ömtåligt hjarta, och hon gick ut ur Holloway med för alltid - bruten halsa.
Hon tycks dock inte anse pri- set högt för den dyrbara erfarenhet hon vunnit.
Det måste vara något särskilt på tok i ett land, där oupphörligt högsinta, redbara och religiösa.
personer uppföra sig så illa, att de, som sköta samhället, nödgas behandla dem hårdhäntare .än simp !a förbrytare, t. ex. barn- skändare, vilka åtnjuta faderlig mildhet. '
En kvinnas brott.
T h e Woman ' s Bul- l e t i n (Los Angeles, California) meddelar i sitt marshafte en skrivelse av en lärarinna i NewYork, som blivit avskedad av skolover- styrelsen på grund av " gross misconduct " och vädjar från denna dom till allmänhetens instans.
Lärarinnans brott bestod däri att hon 1:o var gift, 2:o hade underlåtit att med- dela överstyrelsen detta faktum.
Nu för- klarar hon, att hon som amerikansk nied- borgare, vilken konstitutionen tillerkänner " l i f e, l i b e r t y, a n d t h e p u r s u i t of h a p p i n e s s ", äger rätt att vara gift.
.No- tifikation o m äktenskapet har hon tillställt slkkt och vänner, men hon trodde inte, att en sådan familjeangelägenhet kunde intres- sera överstyrelsen.
Denna myndighet lägger henne till last, att hon bibehållit sitt ärvda namn, men det finns ingen lag, som påbju- der, att hon skall byta ut det mot ett annat.
Det ar en gammal historia från gamla världen: äktenskapet in abstracto prisat som samhällets grundval och i konkreta fall be- lagt nied straff, i synnerhet nar en kvinna gifter sig.
Omsadling.
Frågan om ryttarinnor böra rida gränsle eller i damsadel tyckes vara brän- nande i England, eftersom mr och mrs Pethick Lawrence upplåta de eljes politiska spalterna i sin tidning V o t e s f o r W o- m e n till diskussionsplats för detta smak- och hygienproblem.
Manliga och kvinnliga auktoriteter, läkare och ridkonstnärer, fram- lägga plausibla skäl för bägge de stridande meningarna, och skriiddarna bidra med sta- tistik.
Ehuru damsadeln har många varma och erfarna förespråkare, ser det ut, som om den alltmer förlorade allmänhetens gunst.
I Stockholm synes frågan ha blivit avgjord i all stillhet.
Den som dagligen morgonpro- menerar på Djurgården far se mången ståt- lig ryttarinna, men ytterligt sällan en da~n- sadel.
S ista söndagen i mars råkade vi in i folksamling på Ostermalmsgatan.
En sträcka var fullpackad från trottoarkan- terna till husmurarna.
Någon sakkunnig i hopen förkunnade lugnt: " Det dröjer ätinu en timme. " '
Ingen otålighet ' spor- des.
.
Ty vem är så lycklig och förnöj- sam, vem ' njuter så nuet och hoppet som stockholmare i häck eller kö?
.
Inte förrän nästa dag gick det upp för mig vad dessa stilla skaror hade vaktat på: .Det var en stor kvinna som skulle föras till graven från Frälsii ' ingsarméns tempel, och det är möjligt, att åskådar- ' lias flertal hörde till " de sörjande ", ty cleiha döda lämnade efter sig en väldig massa närmaste.
För fjorton.
år sedan såg jag Elisa- bet Liljegren, chefen för svenska slum- och .raddningsverket.
Det var den af- toii räddiliilgsliemrnet vid.
Grevturegatan i11vigde.s och jag blev bjuden att stanna och delta i " flickornas " supé.
Jag minns heme %on1 en reslig ung dalkvinna med naturligt värdiga later och grovskur- ila, själiskt lysande drag under d e n blon- da hårglorian.
Kanske glimtade en smu- la skälmeri ur hennes blick, när hon på sitt vänligt myndiga vis kommenderade den undre världens representanter att af- fyra ett klämmigt +halleluja för gästen.
Mer skulle jag inte haft att ' säga on1 denna hövdingsgestalt, som dock måste få sin plats i ert has galleri, ifall inte en.
slumkapten hade kommit upp till oss e11 dag för att berätta om sin chef.
.
- Det är svårt att tala om översten - började hon.
- Bäst ' att ni fsågar.
Ni ' vill val veta om herines.verksamhet ... '
- Nej, .nej, inte det just.
Säg oss lite om henne, sjalv, om vem hon var.
.
Tvekande droppade orden: - Jag vet inte vad tidskriften har for riktning - om det passar,.
men - hon trodde på ' Gud, hon var.
en.
bonens kvinna!
.
. '
Kaptenen märkte nu, att det passade, och började berätta allt eflersom inintie- na stego upp, med sänkt huvud och l2g röst, som talade hon till sig själv.
- h i e n har ' haft siidant hjärta ' för dessa ' stackars flickor som hon.
Från mariga hall hade det sagts henne, att det var lönlöst, dem kunde ingen hjälpa, men 11011 sade, att om det var .sant,.
kunde hon inte tro på Gud.
Det mås- te finnas frälsning för- ' alla.
Och ' hon fick framgirig: Hon hade en såda11 makt över dem.
Det syntes också nu när hon var död.
En femti flickor kom till be- gravriingen, och många skiev till oss.
De sorjde, som om de hade mist sill mor; Ja, det kom.
så många brev ...
.
.
Dar var bland annat ett ifrin en man nere i landsorten - en " bättre " ' maii, han hade ett ratt fint ' nainn - som tac- kade Gud för ett möte 1896.
Han hade råkat i - i svårigheter, och översten kom honom till hjälp och lyfte upp ho- iiom '.
.
- Hon besökte gärna fangelser; Egeiitli- gen får man ' ju inte det, för det har be- drivits så mycket missbruk med den sa- ken, inen ' oversten fick.
Hon höll mö- ten med kvinnorna .där ' och talade med dem.
- Fäiigelsedirektöreriia - ja de kän- de: val inte Gud, men de trodde ändå, att hon kunde uträtta något.
a. '
' ' ' '.
a O *
Det fanns ett näste vid en av våra Här knäcktes kaptenens röst.
All dyr- finaste gator på Östermalm, ett tillhåll kali och sorg, som hade brunnit och för daliga man och kvinnor.
Dit följ- darrat genom hennes dampade ord, bröt de jag med henne en gång, hon skulle fram ett ögonblick, och i blixtsken stod söka upp en ung flicka, och så hon blev översten för mig.
mottagen dar!
Det var några som föll - Så skänkte .en person tjugofem kro- på knä för henne och bad henne rädda nor till ikning, men inte avlöpte det hon gick ute, kom jämt de utan bataljer för var gång.
.
.
Hur myc- dem.
ruskigaste figurer fram och tilltalade hen- ket en slumofficer har i lön?
Tre kro- ne.
Somliga visste ju vem hon var, nor i veckan från kaptensgrad och upp- men andra inte, och ändå kände de pA åt.
Oversten tog ingen löii förrän de.
sig, att det var till henne de skulle vän- allra sista Aren, hon hade haft lite själv.
da sig.
Hon ville inte, att vi skulle arbeta för Otroliga finansbekymmer hade hon.
@ t vinhings skull.
Ni vet kanske, hur iver- köptes hus till räddningshem utan att sten kom till armén?
Jo, hon var bond- det fanns pengar, men pengarna flöt in dotter uppe i Dalarne och det var me- i ratt tid DA-underbara vägar.
En okänd ningen, att hon skulle till Falit semina- herre kunde komma och lämna.
just vad rium, men Gud kom i vägen och hon som behövdes.
Mänskor- som hade träffat kände, att det var inte hennes bana.
Så översten och blivit gripna av henne hjalp- fick hon se ett Stridsrop, dar det stod.
te oss med stora summor för hennes om att Hellberg hade satts i fängelse skull.
En dag var major Petri uppe och för att haii hållit ett möte, och då tank- tiggde hos en rik fru och fick jag tror te hon: " Det ar mitt folk, till dem vill tre tl; seii kronor, medan översten gick jag ga. "
Och så for hon till Stockholm, där hon ingen kände, och anmälde sig nece p,?
gstan och bad.
- Major.
Petri kan tigga, det ar kant hos kommendör Ouchterlony.
De viss- - infall jag.
te inte riktigt vad de skulle tro om hen- Kaptenen jakade förstrött, liksom.
ryckt ne, men kommendören menade: " Hon liar med Gud att göra, hon far stannan.
ur siii tailkegång, och fortsatte: - D5r ser inan bönens kraft.
Över- Hon blev antagen till kadett, och snart stel1 skonade sig aldrig i någonting.
De blev de ju varse vilken Guds gåva de.
första titieriia unnade hon sig aldrig att hade fått.
Hon var som sagt av bondesläkt, och ' åka i spårvagn - inte hade hon ju häller alltid en tioöring - och nar hennes skor därför hade hon inte lätt att stryka på lagades, miste hon hålla sig inne, sitta foten för någon.
Hon var självständig på expeditionen och skriva.
Nu mot slu- inför mäkkor och gjorde vad anden tet, nar hon knappast orkade gå över bjöd henne.
För rasten var översten en gatan, ville vi förmå henne att ta en bil riktig kvinnosakskvinna.
Hon stod all- ibland, men.
omöjligt.
" Det är Guds tid upp för kvinnornas ratt.
pengar, " sade hon, " hur skulle det se ut, Hon såg tvärs igenom mänskor.
Vi om jag åkte i bil för Guds pengar? "
kunde ibland tycka: " Oversten ar miss- ar ' ' ', ' '
H E R T H A 165 Sommarens nordiska kvinnomöte i tanksam ", men hon svarade: " Ni ska f2 se, att det ar som.
jag säger ", och det Köpenhamn.
Programmet för d e t a n d r a n o.
r d i s.
k a k ~ v i n n o s a k s m ö t e t, ' soin brukade slå in.
äger rum i. Köpenhanin d e n 10-11 juni i år, För översten bar det alltid framat; hon ar iiu fastställt.
hade aldrig - kant, att det kunde finnas O n s d a g e n d e n lO:de,.
sedan mötet en tillbakagång.
" Skulle man se sig till- högtidligt ' öppnats, ' håller ordföranden i den baka, nar man ' g h mot ett stort .och danska avdelningen av .den skandinaviska härligt mal? "
sade hon.
~iksorn det.
kommittén för gemensam familje~attslagstift-.
professorn vid Köpenhamns universitet heter .om Mästaren, så gav hon ut sitt ning, jur. dr .. Viggo Benzon, ett inledningsföredrag liv för.
mänskorna.
Hon tog ingenting .om familjerätten, varefter tre punkter komma undan för sig själv.
Det betyder kanske att diskuteras: E g e n d o n i s f ö r h å l l a n - inte så mycket, att hon vann .manskorna.
d e t ' a k t a m a k a r e m e l l a n, d e t - p e r - p i möten - och på s-ina resor ute i landet.
s o n l i g a f ö r h å l l a n d.
e t m e l 1 a n f ö r -.
a I d r a r o c h b a r n, särskilt föraldyamyn- Det gar ju alltid an att ta sig ' bra ut.
digheten och utanför äktenskap födda barns Men att.
vi, som var med henne dag och ratt att bära faderns namn, samt i n g å e n d e ngt, kan.
viftna detta om hennes liv, det o c h u p p l ö ' s n i n g a v ä k t e n s k a p.
.
Meningen ar att Sverge skall inleda första ar nigot vart.
punkten, Norge den andra och Danmark den En ' som.
kan leda och organisera får tredje.
Danmarks talare ar redan bestämd man nog igen, men nar finner man ett.
och blir overretssagförer !.Astrid Rickman, s 5 stort och vitt hjärta, en sådan ande Vidare ar nieningim att vart och ett av de solo bodde i översten?
- tre landen skall ' utse en .officiell diskussions- Kaptenen var fiirdig ined sin nekrolog .. deltagare för d ' essa tre punkter.
På o n s d a g e n s a f t o n hålles e t, t o f - Berättelsen kan översattas fran ' frals- f e n t l i g t r ö s t r a.t t s m ö t e.
Inledare blir.
ningsdialekt till litteraturspråk och ' dess ordföranden i de danska männens förening föremal kan tolkas fran andra psykolol för kvinnans politiska rösträtt professor Ha- giska och -.
sociala synpunkter, utan att ' rald H ' öffding.
Sverge, Norge, Finland och bilden, som den ger, förändras: en mak- Island ha uppmanats att utse var sin talare vid.
mötet.
På grund av de många talarna tig och utvald maliska.
inshänkas anförandena till 10-15 minuter.
K.
J.,, ' ' ' T o r s d a g e n d e n 11:te upptages för- middagen av möte i b a r n l a g s t i f t n i n g s - f r å ' g a n,.
med vikt fast vid huru man kunde önska sig barnaskyddet ordnat i ' de olika lan- der, som representeras vid mötet.
Varje land konimer aven har att ha sin officiella talare, för Danmark talar fil.
kand. Helene.
Berg.
P å e f t e r m i d d a g e n .upptages frågan om s a r l a g s t i f t n i n g f ö r k v i n n o r, särskilt n a t t a r b e t s f ö r b u d e t.
Dendaii- ska talaren ar fabriksinspektör Julie Arenholt.
Aftonen ar reserverad för festligheter. '
.
.
.
. '
.
- yavävnader.
v Nordiska Museets utställning.
i svenskar äga i våra allmogetextilier en kostbar egendom, i och för sig av utomordentligt värde, betydelsefull som kulturmätare; i våra dagar liksom en gång i sena tider ovärderlig för den pågiiende utövningen av textil konst.
Som studie- material är denna art av allmogekonst ännu ytterst litet bearbetad, en väldig vidd, vars gränser icke kunna skönjas.
- En enda art av högrestånds-textilier har litterärt be- handlats - allt$ hittills e t t verk över svensk textilkonst.
* Detta enda är dock rs sta- lysande: dr John ~ ö t t i ~ e ') Svenska tens samling av vävda tapeter ".
De sven- ska allmogetextilierna vänta däremot ännu på sin historiograf, en väntan, som till all lycka i en del fall ej blir så lång: Lilli Zickerman forbereder ett planschverk, om- fattande de mängder av äldre textilier, som vid de stora häradsutställningarna i flera provinser nyligen kommit i dagen.
Upp- gifterna angående dessa textilier bliva av utomordentlig .betydelse för var och.
en samling av allmogetextilier och hela ver- ket av knappast överskådlig betydelse för envar, forskare inom ämnet.
: Från - ännu ett annat håll är urider ut- givning .ett.
verk agnat de västsvenska dubbelvävnaderna, av vilka vavnader vi tro .oss äga rester från vikingatiden: Men övriga textilier i all sin skiftande mång- fald, de många.
intressanta vävnadsarterna, broderier på linne och ylle, genombrutna vavnader, spetsar, äro ännu - och komma att kanske länge förbliva - oomskrivna * - Till sin mindre del behandlar dock detta verk svenska frambringelser, till sin vidlyfti- gare del utländska verk.
och knappast kända av det stora flertalet.
Ett steg till närmare kännedom om en av våra rikare vävnadsarter har tagits i och med den utställning av ryor, vilken genom intendenten Nilssons initiativ ord- nats i Nordiska Museet.
Dr Arvid Baxk- ström, en av de få svenska forskare, som ägnat sig åt textil konst, har lyckligt slutfört den krävande uppgiften att till de Nor- diska Museet, Handarbetets Vänner, det bli- vande Röhsska museet i- Göteborg m. fl.
museer samt ett par privatpersoner till- hörande mängderna av ryor insamla ännu ett betydande antal, främst från våra nord- liga provinser, samt att katalogisera och ordna utställningen.
En knapp, men yt- terst intressant liten beskrivande katalog har utgivits av - intendenten Nilsson.
Trots den massvisa förstörelse, som är 1800-talets föga lysande insats vad be- träffar allt konsthantverk, tyckas betydande mängder av så väl textilier som annat konsthantverk hava bevarats hos vår all- moge, ett förhållande, som tydligt visar, huru ofantligt mycket en gång funnits, huru varenda gård måste ha varit fylld av vad som nu värderas som, museiföremål, huru en allmogeman.
eller - kvinna ej lät ni- got av de nödvändiga tingen gå ur sina hän- der förr än det fått den utsirning, som fullt stämde med dess piaktiska betydelse.
I förvånande mängder hava också ry- orna kunnat insamlas.
Men huru många av dem bära ej spår av.
den mest ovård- samma hantering; och.
huru många skulle, därest ej materialet varit så ytterligt val- gjort att det blivit så gott som outslit- ligt, alls finnas kvar?
Den som skriver
detta ar, med ett undantag, oktinnig om de vidriga öden .dessa ryor genomgått.
.
Men " undantaget) ' förtjänar att relateras.
Ett större fragment av en jämtländsk rya, silkesglänsande och ' smidig, av en sällsynt förnäm tonalitet,.
- hittades .svept kring en spädgris!
Man erinrar sig.
ovillkorligen en av våm.
dyrbaraste lapeters * öde: dess degradethg hade nått sin kulmen, då ' den oskattbara vävnaden hittades som matta ' i ' en drängstuga.
Deg berömvärda seden, som ännu råder.
i så många gamla Skånegårdar: att om- sorgsful It förvara skatterna av dyrbara väv- nader,) ' åklan ", " jynn)?
(stoldynor) och ' ?agedynor " (vagnsdynor) i de rymliga kistor, som i inemot hundra år hyst dem, denna berömvärda sed, har val knappast iakttagits i övriga svenska provinser, och dock tycker man att, om något, dessa ofta underbart vackra ryor borde ha varit $n.
husmors stolthet, ett.
av de mest vardera- de och välbevarade föremålen i hemmet.
Ty dessa ryor, främst sådana från en del förmögna provinser: Uppland, Hal- singland och Gästrikland, Jämtland och Harjedalen, Angermanland, aga en rike- dom och en förfining, som frestar en att tänka.
sig dem som högreståndsarbeten, tinder det att man dock har bevis för deras samhörighet med allmogek~ilturen.
Dessa j o r s sammanhang vad beträffar ornamentiken.
med märkdukar - utstall- ningen framvisar en serie av dylika från åren 1706- l844 - och mönsterböcker från samtida och ännu äldre perioder li,gger i öpp.en dag.
En annan grupp av ryor, de bol~us- Ianska; äro av vitt olika karaktär mot, de föregående.
Som förebild för deras * En.
1500-tals-tapet av svensk tillverkning.
, ', ' a starkt faritastiska mittfigur har man tänkt sig den orientaliska palmetten, karakte- ristisk för ornamentiken i de mattor, vilka på sextonhundratalet inkommo i vårt land.
Deras ' sträva och krusiga garn, deras brännande röda och gröna ' färger - ofta mot.
en .svartvit ' bakgrund -: öka.
' in-: trycket av oriehtali&amp;a - allmogktextilier.
Från alla dessa provinser har hittills be- rörts de förmögnare gårdarnas ryor.
Men de små fattigare stugorna.
ha &amp; aven sina ryor, konstlöst hopkomna i mönster; men fyndigt, där det gällde den starkaste möjliga verkan av en mycket inskrankt.
garnmängd.
En dylik Halsingeviivnad a r.
') Slarvtjallet ", vars botten ar en av vita linne ' trasor vävd " trasmatta '), men vars instuckna.
granna trasor, någon gång skinnbitar, någon gång fjädrar, .bilda ett muntei-t och brokigt mönster, samt den blekingska)) kavring " med instuckna trasor i stallet för garn, vilken4alar sitt valtaliga språk om kvinnor, som haft att röra sig med så ytterst små medel, men af dessa.
förstått att ' åstadkomma så .förvånande mycket - .Iiär ett starkt och.
värmande, plagg- Den sista gruppen ryor slutligen här- stammar från en liten grupp sydsven- ska trakter, Blekinge,.
(södra?)
Småland.
och Öland, trakter således, som stodo.
varandra nära livlig ' förbindelse: Av en förvånande enkelhet i sin dekor (detta gäller främst de öländska ryor- na) är denna g&amp;pp i hela sin karak.
tär, i den art, med vilken den enkla ut- smyckningen liksoni påstämplats, i sitt.
egenartade utförande av ett alldeles ' sär- skilt stort iitresie.
Av ovanstående uppräkning av pro- vinser framgår, .att ryevävnaden varit '. '
.
. '
.
.
.
i bruk i stora och vitt, skilda delar av vårt i rad efter rad ar jämn (vare sig uppklippt.
land.
Egendomligt nog bjuder Skåne, eller icke uppklippt), och de ryor, som, för övtigt så utomordentligt rikt på vav- ej alltid men dock ofta, antagit karaktären nader, icke på några .täcken i denna av päls eller djurfall och vilkas flossa ar vavart; däremot på både " jynnJ ' och lång, raggig och verkar fullkomligt osku- " agedynor " i samma flossade väv som ren.
Till den förra gruppen höra de upp- ryorna,.
men med mönstret flossat mot ländska och nordsvenska jämte de bohus- en slät botten, s. k. halvflossa.
Att Da- länska; (även, så vitt man av Vastergöt- larne, med sina torftiga och dock glaitigt lands enda och Östergötlands två exem- färgade vavnader, icke maktade åstadkom- plar kan döma, dessa provinsers).
Vi få ma den ullrika och mödosamma ryavav- även hit rakna de finska ryorna.
Till den senare gruppen hora, som ovan nämnts, naden bör icke förvåna.
Även från några utländska orter fram- Ölands, Blekinges och Smålands.
Den förra gruppen är den i omfång, visar utställningen vavnader.
De finska ryorna (ett tiotal).
stå de svenska nara.
i prakt och förfining främsta.
Det är har Från Norge och Sleswig utställas dynor, det främmande inflytandet starkt förnim- alla i samma slags halvflossa som de mes.
Men som alltid i svenskt konstnär- skånska.
Ett ends exemplar från Island ligt textilarbete ha de vävande kvinnorna ar av stort intresse, men givetvis allt för i den grad på en gång fasthållit vid och enstaka för att man därav skulle våga omdanat en främmande stilart, ett främ- draga nggra slutsatser om vävnadsartens mande motiv, ' att den svenska, djärva, förekomst @ å den avlägsna ön.
präktiga och karakteristiska omformning- Förutom dessa vavnader, hanförande en blivit nummer ett, det främmande dra- sig till en period 1737-1858, är utställt get endast nummer två.
Starkast har ett ytterst intressant koptiskt fragment av denna omformning skett i de bohuslan- en.
flossad väv.
Det dyrbara föremålet, ska ryorna, dar palmetten blivit långt ifrån tillika med flera koptiska vävnadsfragment en palmett, men ett sjalvständigt, fantasi- gå \ ri till Handarbetets vänner av då- fullt mittornament, kallat krabba och va- varande kronprinsessan Victoria, utgör rierat av varje väverska.
Från denna fan- med all sannolikhet hörnstycket av en tasifulla figur har man tyvärr i senare tider koptisk mantel, den stora rektangulära allt mer aflagsnat sig, tills av den vidlyf- vavnad, prydd i hörn och på kortsidor, tiga krabban blivit en snedställd ruta, som tjänade som ytterplagg.
Vävnaden ar under många år varierad aven den.
- helflossad i vitt linne, men har som Grupken kännetecknas för övrigt av ett ornering.ett i flossa invävt mönster.
Det inslag av tjocktvinnat hårgarn, vilket gör ytterst intressanta fragmentet torde.
kunna ryonia stadiga och fasta, ofta av en het- dateras till perioden 100-400 e.
Kr.
sig och brännande karaktär i de överva- I all sin rika mångfald låta dock de gande röda och gröna färgerna, ofta av svenska ryorna hänföra sig till två huvud- en vit botten, en och annan gång i se- grupper: de, som bibehållit sin karaktär nare tider framställd av bomullsgarn av vavnad och ' vilkas flossa (tyska Fliess) samt av ett finkrusigt, hårdsnott garn, '.
.
.
H E R T H A som ger ryan en egenartad och vacker effekt.
Glansande, skimrande som silke, smi- diga och latta, blomsterströdda och vas- prydda som en samtida markduk äro ryorna i den stora uppländska och nord- svenska.
avdelningen, aven de tillhörande den stora grupp vi först vant oss till.
Icke så få andra motiv från markdukarna förekomma, fast icke.
så troget som vasen och d e.
blombärande grenarna: kronor, kransar, figurer m. m.
Med stor skick- lighet har man förstått att inpassa allt detta inom ryans ofta mörkbottnade innerstycke.
Den breda bården bar blommande grenar.
I enstaka fall - och det .ar har man iycker sig spåra en annan kultur än all- mogens - ha bårdens rankor och aven mittpartigs blommande grenar formats så.
stort och fritt, så rytmiskt, att man får tänka .sig dess mästare ägande ettsallsynt uppövat öga, en sällsynt van hand.
Vad som kanske starkast tjusar hos dessa ryor är det underfulla materialet.
Garnet av svenskfåren, den nu knappast kvarle- vande rasen; har icke låtit sig tvirinas starkt; i alla händelser har tvinningen se- dermera .glidit upp och garnet ligger jämnskuret, stritt och glansande.
Dessa ryors egenart ar, jämförd med föregående avdelning av samma grupp, Bohuslans- ryorna: inslag av linne (alltså hellitrne- botten), vilket förlänar ryan en smidig.
mjukhet; smältande färger, rosa, ljusblått, grönt och gråvitt mot en lysande brun- svart eller stt %lande- blå botten (botten är aven ofta vit); .mönstrets över hela ryan bredda, blommande rikedom och slutligen det silkegnistrande garnet.
Intrycket ar förnämt i hög grad.
Samma intryck, den rika blomningen ', 169 endast utesluten, giva de finska ryorna.
' i sin.
egendomligt förfinade blågröna tona- litet.
Motivet ar har så gott som genom- gående det urgamla, från Orienten komna livsträdet, en .enda .gång med fågeln i sin topp.
För ivrigt figui-er, ornamentalt håll- na rosor m .. m.
Samtliga ' dessa ryor tillhöra svenskt kulturområde i Finlands västra del.
Vår svenska förkärlek för det lysande saknas har; den röda färgen fö,re- kommer endast högst undantagsvis.
.
Till ben senare ' och, mindre gruppen ryor, de med den starka karaktären.
av djurfäll, med den långa, täta och raggiga flossan,.
höra, som ovan namnts, ryorna från Öland och Småland jämte de s: k.
' !kavringarna " från Blekinge.
För dessa, främst d e ö~ändska, ville man på grund av det primitiva i deras karaktär, vild- heten vore man nästan frestad att saga, tanka sig en begynnelse från fjärran tider.
, Flossade, fast ej i fullkomligt samma tek- nik, vor0 visserligen dräkter under brons- åldern (dylika fynd å Nationalmuseum, Köpenhamn.)
Men bevarade rester frän följande århundraden eller ens något o m - namnande i vår tidigaste litteratur (från 11 00-talet) förefinnas ej.
I Vadstena klosterregler förekommer " rya "; i en.för- teckning av år 1677 över " Öländska går- dar och deras inventarier " säges om en rya, att den ar " hwyt, ny " (Ellen Ra- phael, Fataburen 19 13, I.)
Detta " hwyt " skulle man kunna sätta som beskrivning på de.
flesta Öländska fyorna å utstall- ningen; dekoren ar en enkel brun.
kant och ett par .enkla kartuscher med årtal och ' namn.
Dessa ryor, vilka rätt starkt skilja sig från gruppens övriga, ha.
sällsynt tätt efter varandra.
inplockade flossarader samt linnebotten.
Detta gör '. '
', -
dem ulliga, mjuka, varma och latta.
' Ar- ten ar, i sin ytterliga enkelhet, sin.
ytter- liga egenart, av en så egendomlig skönhet, att man icke tvekar att.kalla den utställ.
ningens främsta.
-- De blekingska och de småländska ryorna ha samma långa och strida flossa, men med breda ränder af yllevavd botten mellan varje flossa- rand.
Monstret ar ett enkelt geometriskt, färgerna i de småländska fattigdomens tunga, ' .i .de blekingska av den ljuvligt blå och rosigt blommande färgskalan, som ar så karakteristisk för blekingska textilier.
Uteslutande ha ryorna använts till säng- täcken, i många provinser för helgdags- bruk.
Först då ett exemplar blivit utnött, har det degraderats till häst- eller last- täcke.
Envar, som njutit av och glatt sig åt denna utställning, måste hysa den varma önskan, att så småningom andra arter av textilier måtte få röna samma uppmark- samhet, som nu kommit ryorna till del.
Så oandligt mycket av värdefulla textilier finns, att många år skulle behövas för en dylik förevisning.
Elisabeih Thorrnnn.
Engelska romanförfattarinnor från 1800-talets förra hälft .. III.
Mrs ' Gaskell.
B land alla de romaiiförfattare frAn en förgången tid, som ännu läsas och - uppskattas i engelsktalande kretsar, står mrs Gaskell i främsta ledet.
Ty det ar hoii, som skrivit C r a n f o r d, och ge- nom denna bok har hon för evigt be- fäst sig i varje engelsmans medvetande.
C r a n f o r d, det är som en gammal kär anförvant, till vilken man Atervänder, då .man blivit trött pA alla nya och me- ra pretentiösa bekantskaper,, det är ett verk, som aldrig .kan utträngas eller er- .sättas av något annat litterärt alster.
Elizabeth Cleghorn Gaskell föddes år .l810 i London,.
där hennes far, William .Stevenson, var piäst för den unitariska församlingen.
Hennes mor dog kort ef- ter dotterns födelse, och Elizabeth togs då om hand av sin moster, som bodde i den lilla staden Knutsford i Cheshire.
Over detta lilla samhälle vilar ännu en nästan medeltidsaktig stamning genom de höga spetsiga gavlarna och de mas- siva ekbjälkarna, som pryda husen, och man kan lätt föreställa sig det smastads- aktiga, stillastående liv, kom fördes i denna avkrok av världen och som kan- ske blott helt obetydligt förändrats se- dan den tid, då den lilla Elizabeth- lek- te pi3 dess gator.
Det ' lider häller intet tvivel att det var just här i Knuts- ford, som mrs Gaskell samlade alla de intryck, som hon sedan så mästerligt ut- formade i Cranford.
Det hus, dar hon bodde med sin moster, hade utsikt över det typiskt engelska landskap - vida fält
El E R ' T H A.
.
,. '
.
med skuggiga.
träd och hackar -, som omgiver den lilia staderi, och ut i hen- na natur brukade hon ströva ensam, så.
ofta hon kände sig olycklig eller pres-, sad i sin mosters hem.
Mrs Gaskell säges ha varit mycket vac- ker som ung; hon hade regelbundna, fint skurna drag och en glad, öppen blick.
Hon var mycket ung, då hon gifte sig med William Gaskell, unitarisk präst i Manchester, och följde sin man till denna stad.
Hur sällsamt, hur be- klämmande måtte ej det jäktande fabriks- samliället ha verkat på den unga .flickan, då hon kom från det lugna Knutsford, som slumrade i lycklig okunnighet ' om arbetslöshet, om - strejker och lockouter!
Dock, mrs Gaskell fann sig väl med ' si- na husliga plikter, och det var ej förr- än hon varit gift under flera år, ' som hon började författa, en .sysselsattning hon slog sig pA för att döva sorgen över sin ende sons död.
Hennes första bok, M a r y B a r. t o n, avslutades.
1847.
Det ar en .roman, som behandlar arbetarfrågan, och hjältinnan, Mary Barton, är en ung arbetarflicka.
I sitt företal ' säger författarinnan, att, hon redar1 hade påbörjat en berättelse, dar handlingen försiggick i en lantlig om- givning i en av Yorkshires utkanter för mer ä11 hundra hr sedan, då den tanken så småningom tog.
överhanden, att hon skulle skildra sin ' egen samtid och sin egen omgivning.
.
Varje dag mötte hbn på Manchesters gator än&amp;iga och ' tröt- ta ansikten, som tjrcktes gömma outtydda kärislor bakom sina hårda drag, och ju .mer de gr ' epo hennes intresse, dess me- ra fadd och overklig tycktes henne den ' romantiska berättelse hon hade för han- ' ' .l71 V der.
Slutligen övergav hon sitt.
' påbör-.
jade alster och hängav sig åt att skildra den Iiarda verklighet hon shg .omkring sig.
Att det var .det levande livet, som grep henne, det framgår av varji sida i M a- r y: B a r t o n,.
men hennes uppfattning av denna svårlösta fråga, arbetarfrågan, röjer dock, att ' hon ej lät.
sig drivas vind för våg av sina känslor.
' Hon hade stu- ' derat socialpolitik och tänkt såväl som kant inför livets orättvisor, Det stora samhällsproblemet kunde hon lika litet som nigon annan lösa, men hon ville tränga så djupt in däri, att hon ' h n d e se knuteii,.
den punkt,-där d e olika in-.
tressenas trådar liksom krampaktigt kny- t a sig och vid varje försök till utredning snarja in sig på ' nytt; Hon låter sig al- drig förledas att kasta.
hela skulden på ena parten utan vinnlägger sig .alltid ' om att se.
motiven .på båda sidor.
Denna ärliga strävan efter objektivitgt framstiir så mycket mera överraskande, om min betänker, att boken skrevs un- der den tid, då industrialismen först vi- sade sitt avskräckande anlete och då.
de lidandeii de stora kroppsarbetande mas- sorna fingo utsta verkligen voro.
såda- na, att de lätt kunde göra en varmhjär- tad kvinna blind för.
deras fel.
M a r y B a r t o n är den första engelska roman, .soni uteslutande behandlar fabriksarbeta- rens liv.
Före mrs Gaskell hade litle- ratureii antingen intagit en ståndpunkt av förnäm likgiltighet.
gentemot de sämre lottade eller också anlagt en rent teore- tisk s y n på deras förhållkden, och de avhandlingar och romaner, som vor0 re- sultatet av denna spekulation, togo.
föga notis o m.
vad det verkliga livet lärde, ',.
ar ~ i c k e n s med.
sina humoristiskt senti-.
.
mentala berättelser.
satte i gang en kam- panj mot de orättvisor, ' som vor0 rådan- de i den engelska samhällsordningen, gjorde han aldrig något direkt angrepp mot ' - industrialismen.
Denna uppgift överlämnades At mrs Gaskell, och det ar kanske ej för mycket att säga, att M a r y B a r t o n.
drog allmänhetens uppmärksamhet på industrialismens mång- hövdade monster på samma satt som ' ° det ar en gripande skildring, byggd på iakttagelser ur verkligheten.
Den klar- lägger för oss den sanningen, att det ofta ar de bästa och värdefullaste ka- raktärerna som bliva de mest fanatiska, d i de konsekvent utsattas för omstan- digheternas tryck; ty den styrka, som ej finner utlopp i kärlek, blir en väldig driv- kraft till hat.
I John Bartons öde ligger bokens kärna, och i mötet mellan honom och Dickens i B l e a k H 0 u s.
e och N i - den mördades far kommer just det fram, c h o l a s N i c k 1 e b.
y blottade lag-och skolväsendets vidrigheter och därigenom indirekt bidrog att avhjälpa några av dess mest framträdande brister: - Själva handlingen i M a r y B a r t o n ar ' ej ' särdeles intresseväckande, Det ar den unga vackra arbetarflickan, som.
iv- rigt uppvaktas av sonen till en förmö- gen arbetsgivare och som samtidigt ag- nas en trogen kärlek av sin barndomsvän, den .unge arbetaren.
Denna karlekshisto- ria går ej alldeles fri frin banalitet, den rike unge mannen ar alltför ytligt be- handlad och arbetaren framställd såsom allt- för ädel för att kunna väcka något dju- pare psykologiskt intresse.
FrAn konst- närlig synpunkt ligger- romanens tyngd- punkt.
i framställningen af John Barton, är en allvarlig, inbun- Marys far.
den natur, som endast lyser upp vid hynen av sin dotter, vid vilken han ar djupt fastad.
Hur han beröres av all den nöd och orättvisa han och hans kamrater äro utsatta för, hur alla hans kanslor SA småningom stelna i ett allt- mer osläckligt hat mot överklassen anda till den ödesdigra natt, d i han, enligt lottdragningens utslag, dödar arbetsgiva- rens son, densamme som uppvaktat Mary, som författarinnan vill ha sagt.
Den valdsamma antagonismen mellan dessa tvil man, mellan arbetsgivaren och arbe- tare~~, mellan den förorättade fadern och hans sons mördare, når i denna scen sin höjdpunkt - och brytes.
Båda ha de levat och handlat i den övertygelsen, att alla som företrätt den motsatta klas- sais intressen varit monster av grymhet, berövade alla mänskliga kanslor; demö- tas och finna, att de ej äro annat an gamla man, tillintetgjorda av f örtvivlan, och hatet faller som brutna pilar inför sorgens majestät.
Det ar förståelse mrs Gáskell predikar; det ar personlig kän- nedom om varandras nöd hori anser vik- tigare an alla teoretiska utredningar av samhällsproblemen, och den Askadning, hon gör sig till förkämpe för, kan al- drig verka förildrad, hur an förhalian- dena nia skiita, ty det ar den personli- ga insatsen i våra medmänniskors liv vi i sista hand måste lita till, då institutio- ner och organisationer stå maktlösa.
I romanen N o r t h a n d S o u t h h a r mrs Gaskell ocksi behandlat arbetarfrå- gan, fast huvudpersonerna har ej tillhö- ra arbetarklassen.
Konstnärligt sett stir denna berättelse högre an M a r y B a r- m et
H E R T H A t o n, ty de psykologiska brytningarna g3 har mera pA .djupet och det starkt individuella har fått en mera framskju- ten.
plats.
De uppslitande striderna mel- lan arbetsgivare och arbetare spela en vi.ktig r d l och ge anledning till mycket dramatiska episoder, såsom t. ex. den scen, dar .. de strejkande äro ifard med att storma mr Thorntons hus, uppreta- de över att han infört arbetskraft .från Irland under pågående strejk.
Denna anatagonism av klass ' mot klass ar dock ej bokens huvudtema, den tja- nar till bakgrund .f &amp; spänningen mellan karaktirerna.
Mr Thornton, den unge kraftige arbetsgivaren,.
representerar till- sammans med sin mor det nordliga Eng- lands hårda självtillit, parad med onlut?
lig ' rättrådighet, och i skarp kontrast mot dem står den milde prästen mr .Hale och hans familj, som fört söderns kans- lighet och - förfining med sig upp till den yorkshirska fabriksstaden.
De olika uppfattningar; Som dessa pe&amp;oner före- träda och som ej ' bero på en tillfallig- het, utan som ha sin grund i aderas in- nersta väsen, raka i stark konflikt genom mr Thorntons kärlek till Margaret Hale.
För den unga.
flickan ar ~horntonshiird- het motbjudande, hon kan ej förstå halis oeftergivliga krav på arbetarnas under- kastelse, och hon ser ej, att just sådana naturer som han uppväcka sina under- lydandes beundran såväl som.
fruktan.
För gamla mrs Thornton åter - en mästerligt skildrad karaktär - ar Mar- garet ett främmande element, som hon ej riktigt kan gilla, ty hon, .som sett sin son genom den mest ihärdiga kamp re- sa ' sig till sin nuvarande stallning, an- ser eftergivenhet mot .arbetarna som för- ' ' 173 räderi mot den klass de genom.
ärlig strävan kommit att tillhöra.
Dock; kar- leken besegrar allt, och genom Thorn- tons och Margarets förening uppnås den ömsesidiga förståelse, som mrs Gaskell vill lagga till grund för.
umgänget mel- lan de olika samhällslagren, den förstå- else hon hoppas skall kunna något mild- ra det blinda hatet av klass mot klass.
Mi-s Gaskells mästerverk ar och för- blir dock C r a n ' f o r d, en b o k s o m helt och hallet skiljer ' ' sig från hennes öv.riga romaner.
Den, som läst M a r y B a r t o n och sedan försjunker i: C y a n- f o r d, kan ej underlåta att göra sig den frågan, hur det ar möjligt att samma ' författarinna kunnat ' skriva två så vitt skilda ' verk.
All.
den oro och ångest, som ar drivkraften i berättelsen om fa- briksarbetarens hårda existens, har över- gått i sövande ro i skildringen av - den lilla sm5stadshålan ' Cranford.
.
Från stor- stadens dystra husrader, mellari vilka ' boldan de fabriksrök väller fram och lag- ger sin kvävande tyngd på lungor och sinnen, förflyttas man till s1ingr.de ga- tor kantade med träclgå.rdar och till pryd- liga, gammaldags rum, dar varje ' sot- korn, som händelsevis förirrat sig hit, ge- nast dammas bort av någon beställsam gammal mamsell.
Ty Cranford, a r de gamla inamsellernas förlovade land, och de fruntimmer, som bara frutiteln, ha för så längesedan förlorat sina manliga bi- hang, att dessa råkat i fullkomlig glöm- ska.
.
Men det ar ej blott miljön, som är olika, det ar hela den konstnärliga synpunkten.
I sina storstadsbilder in- tresserade sig mrs Gaskell för.
mannisko- öden, för kampen för tillvaron, för alla de svårlösta problem, som omvärva vår ' ' I,.
.
- existens, men hon lyckades ej - eller brydde sig ej om - att framkalla nå- gon verklig stämning.
Det är männi- skovännens och ej malarens blick, som förrader sig i M a r y B a r t o n och N o r t h a n d.
S o u t h, och i dessa böcker söka vi förgäves efter den sareg- na atmosfär, som vilar över en fabriks- stad och som andra konstnärer kommit oss att erfara.
C r a n f o r d är däre- mot mättad med stämning; den ar som en antik potpourrikruka, mot vilken man med en känsla av pietet långsamt böjer sitt ansikte för att uppfinga dess svaga, poetiska doft.
Finnes det då intet inre sammanhang mellan de olika skedena av mrs Gaskells författarskap?
På denna fraga miste man svara jakande, ja, jag anser man bör g8 sa liingt som att saga, att M a r y B a r- t o n ar den.
inre förtitsättningen för C r a n f o r d,.
f ur.
lätt hade inte det.
' pretiösa innehallet i C r a n f o r d kunnat framsta ytligt och blottat pa ' verklig känsla, ' om ej mrs Gaskell bland fabriks- stadens grander vant .sin blick alt skå- di djupt ned i mänskligt elände?
En gammal frökens känslor, hvr lätt hade de ej kunnat bli föremal för e:t smatt Överlägset artisteri och hennes hjärta en lekboll.
av samma känslosamma art som pressade blomblad och gulnade pappers- ark?
Men .mrs Gaskell var för sann .kvinna att hemfalla At något dylikt, lik- som hon var för sann människa att an- lägga en sentimental synpunkt pa arbe- tarproblemet.
Ocksa utmärker sig hen- nes skildring av miss Matty för en ro- rande pietet.
Denna- medelalders dam, en högt aktad medlem av samhället Cranford och bokens egent.liga huvud- ' person, ar i sitt vasen lika jungfrulig som i sin ungdoms var, och hennes kvinnlighet har visst ej skrumpnat, fast hennes kinder blivit en smula fanerade.
Det är ej mycket som händer i miss Mattys värld: en och annan tebjudning eller ett whistparti med hennk kara vän- ner miss Pole, miss Barker.
och mrs Forrester, i vilka samkväm hennes domi- nerande syster deltog så länge hon levde och höll miss Matty sillskap.
Eller ock- så ar det den berömde trollkonstnären signor Brunoni, som ' besöker Cranford och ger en seans för dess innevanare, ett nöje, som ställer hela staden p i anda och föranleder miss Matty att bedja sin lilla vän i den närbeligoa fabriksstaden Drumble att skaffa henne en sjögrön hatt i den moderna.
turbanfasonen.
Men Cranford hemsökes ocksii av ångestens spöke, ty ett rykte om tjuvar s p r i e r så- dan panik i staden, att miss Pole ej törs bo ensam .hemma hos sig, utan kommer vandrande till miss Matty med sina silverskedar för att stanna där över natten; och varje kväll leder den senare en expedition försedd med kvastar och eldtänger, varvid hon själv med instink- ten av " noblesse.
oblige ".
alltid går i ta- ten.
Mrs Gaskells humor, sådan den fram- träder i C r a n f o r d, hör till det allra finaste den engelska litteraturen har att uppvisa.
Den har ingen satirisk udd som Jane Austens, ar ej burlesk som Dickens ' och har ändå mindre gemen- samt med de11 sprudlande kvickhet, som utmarker det galliska skämtlynnet.
Och dock är det verk C r a n f o r d i detta avseende står närmast just en liten fransk novell, .L e s v i e u % av Alphonse
- Daudet.
Det ' kärleksfulla H E R T H A 175.
smaleende, som sätter.
Cranfords hjärtan och tun- gor i rörelse, men även .i denna lilla.
las hänryckning over ett besök av.
en avkrok. '
förnimmas dock ekon från de vän till deras sonson Maurice, har sin enödrbp, som ljuda därute i det jäktan-.
motsvatighet i mrs Gaskells känslor för.
de livet, ty iiigen- miljö kan göra sig si miss Matty.
Och jag tror ej det är en oberoende av yttervärlden, att ej sorgen tillfällighet utan en inre ' nödvändighet, smyger sig in i en eller annan forim och.
.
medlidande ' och.
beroende just på denna näs !an ömma ' hu- ger tillfälle till verkligt mor, att båda berättelserna äro fram- till ' ädel självuppoffring.
Även till Cran- stillda i första personens, form ..!
ford kommer den, men ej hed klangen En mild, humoristisk livssyn, med full av pukor och trumpeter, utan som stilla förståelse av de dystra tooer, som över- ackord, som man måste lyssna till ' p å allt blanda sig i var.
existens, utmärker iiära håll liksom till de spröda toneina mrs Gaskells misterverk.
.
Det må .före- från en spinett.
.
.
.
- Mm ~ ~ i d f e e k n falla .så smått och så.
löjligt, allt det, med vilket Diudet skildrar de båda gam- ' '.
.
.
.
.
~ruktodlingsskola for kvinnor.
Lektor.
Edvin Österberg och hans maka ' fru Martina ~er~man-Österberg- ha i dagarna till Fredrika- Bremer-Förbiindet som gåva överlamnat sin egendom Småryd, med villkor att därstädes anor ' dnas och oppnas en fruktodlingsskola för kvinnor.
Egendomen, belägen i närheten av ko- pingen Bastad på en sluttning mellan Hal- landsås och havet, har en areal av 40 tunn- land.
. '
' -.
,.
.
.
.
? --: Såväl läget som själva jorden - flera hundra unga fruktträd finnas redan plante- rade - .äro ' .av yppersta beskaffenhet ' för det avsedda ändamålet.
.
Den värdefulla gåvan hedrar ej .allenast de frikostiga givarna utan ' vittnar tillika om den sällsporda frams ' ynthet, som besjälat dein, di de nied densamiria velat giva kvinnor till- fälle att utbilda sig för ett arbete,.
som kan bliva av största betydelse för de många s.må och stora hemmen på Sverges.
.
landsbygd.
.
Notiser från, bokvarlden.
, Bland anarkister.
, Interiör?
och min-.
nen av Rirelfe Maltrejan.
Oversattning av Walborg Hedberg.
A.1 bert Bonniers förlag.
Ett ungt.
oförfärat ansikte under yvigt.
kortklippt artisthår, det är Rirette Maitre- jean, med ' ögon som skratta som hen- nes namn.
.
Och sådan hon ser ut ' ljå porträttet .på bokens första blad, sådan i r hon genom hela sin bok.
Obevekligt iakttagande och med leende kallblodighet rör hon sig bland " ligans " medlemmar, det beryklade Bonnot-Gar- J ' nierska bandet, som för något år sedan höll hela Paris i darrande skräck.
Hon är lika lugn och överraskad av intet, nar hon först lär känna dem som anar- kismens.
mera teoretiska apostlar,.
egent- ligen endast förverkligande sina läror ge- nom smasnatterier av kalhuvuden och sardinburkar, som när ' hon senare ser dem övergå till.
en ytierligt vadlig prak- tisk tilläqning av sina teorier.
Möjli- gen är leendet i blicken en nyans mer.
oberört glittrande, nar hon följer de het-.
siga diskussionerna över ' oljans eller .at-.
.
' ' - tikans allenaberättigande, en fraga som söndrar dessa svurna vegetarianer i två fullkomligt oförsonliga grupper, eller des- sa absolutisters debatter om huruvida Verlaine och Baudelaire böra fa namnas i deras tidningar, d % de som bekant drucko absint och saledes inte kunde vara i besittning av nagon verklig intelli- gens, an nar hon i sina rum för en kort stund harbergerar tv!
darrande och förstörda deltagare i mordet vid rue Ordener eller själv gör sitt inträde i Saint-Lazarefängelset.
Men till och med dar, med rättegången framför sig och ovissheten om sin " van " Kilbatchichs blivande öde, sviker inte hennes ' kacka hallning.
Men vad som skiftat tinder det hon tagit del i detta brokiga liv, vilket hon med så säker hand malar i sin bok, det är hennes tro ' p % att anarkismen.
i prak- tiken .skulle vara vad hon redan vid sexton.
års ålder funnit den i teorien - en av de vackraste- saker hon viss- te.
Hon har upptäckt anarkisten-vegeta- rianen, som i a l l e n s a m h e.t äter upp den snattade skinkan men för syns skull deltar i bandets.
.
gemensamma, frugala kålhuvudsdinéer.
Hon har haft nöjet att ha hushall tillsammans .med förklarade fiender av te och kaffe, men hennes egen undansatta, fyllda kaffekanna har alltid på något outgrundligt satt blivit tömd, innan .hon och hennes man, som fronde- rade i denna kolonialfraga, själva hun- nit njuta av dess innehåll.
Hon ' har va- - rit med om den oundvikliga snyltgästen vid alla måltider, som varje vink till trots.
regelbundet infunnit sig och lagt beslag p2 de basta bitarna och vilken man endast kunde bli kvitt genom att av- flytta ' från lägenheten utan att ge sin adress.
Hon har lart känna det oer- hörda kvinnoförakt, med vilket de f !esta av dessa man mötte de kvinnor, av vil- ka de togo uppoffringar och hangiven- het.
Till sist har hon lart kanna Bonnot, som mördade sin egen van för att kom- ma åt hans nyligen ärvda 27,000 francs, vilka Bonnot i c k e delade med de kam- rater han sedan lockade med sig till verkliga, stora brott - den dittills oskyl- digt växtätande, teoretiserande och smA- snattande ligan.
Stackare, som efterat själva föllo hop i skräck över deplan- lösa dåden.
Nar hon som frikänd lämnar Saint- Lazarefangelset svar hon också sin vän Kilbatchich att aldrig återvända till " kret- sen ".
I förordet till sin bok säger Rirette Maitrejean, att hon inte skrivit för att slå ihjäl en idé utan för att visa, att inte en idé fanns hos dessa mänskor att leva för, endast en kvasivetenskap och en glupande lystnad.
En fallande dom över " illegalismen ", så som den förkun- nades och praktiserades av den.
Bonnot- Garnierska ligan, ar också hennes bok, " de I ' ördomsfria " ha dar mist varje illu- sionens gloria.
Ellen ~lematz.
- HE-THA.
Tidskrift för den svenska kvinnorörelsen, utgiven av Fredrika-Bremer-Förbundet.
Redaktör: Ellen Kleman.
Förbundsmedlemmar erhålla tidskriften till ett pris av kr.
2: - varvid prenumeration sker direkt genom Fredrika-Bremer-Förbundets byra, 48 Klarabergsgatan, Stockholm.
Icke- förbundsmedlemmar prenumerera å närmaste postanstalt eller i bokhandel.
Pris för postupplaga: l /, år kr.
5: -; l /, år.
kr.
275.
- Lösnummer 35 öre.
Redaktion och ex- pedition: 48 Klarabergsgatan 11, Stockholm.
Redaktionstid: mandagar, onsdagar och fre- dagar kl. 1-3.
Allm.
T.
48 50, Riks.
27 62.
Expeditionen: kl. 11-4 varje söckendag.
Allm.
T, 48 16, Riks.
27 62.
Annonsering genom F. Englunds Boktryckeri, 40 Drottninggatan, Stockholm.
I COLLAN-OLJAN, världens förnämsta Iäderpre- servativ, gör skodonen absolut vattentäta och minst- dubbelt varakt&amp;a.
~i ' nnes öfverallt i 0: 75 och 1: 25 per flaska.
A.-B.
COLLAN - OLJE-FABRIKEN, 1, T.
O ' L S EN, S t o c k h o l m.
.
23 F,.
E N G L U N D S BOKTRYCKERI;: -: DRO ' I " E ' NINGGA1CAN 40 ';.
: e: U f f ö r a \ l &amp; s l a g s föreningsfryck.
Smakfullf arbefe sch.
facila priser. '
.-.
-.
b. '
'.
A.-B.
Nordisifa Kompaniet.
Textilafdelningen Thyra Grafström, Stochholm Permanent utställning av färdiga och påbörjade arbe- ten smit material.
Rad vid inredning; iv viningar, iii.
ni.
Undervisning i Italiensk spets- och annan konstsöm.
I 4.
Stiindigt pi .lager idartill hö ' rande material: Svknsk, Fransk och Bömisk SpetstrAd.
Rikhaltigt urval a v spetsmönster.
40.
Andrea E n e r o t h s Handarbet sseminarium Af Kungl.
Maj:f godkänd, högre Iarar- innekurs.
Fullsfandigaste och grundligaste handarbetslararinneutbildning.
Anmalning- ar till ny kurs; som börjar i sept.
1914 mottagas.
Prospekt lämnas 12-1 och skriftligen, Koqrnendörsgafan 32, 1 tr. A h.
telefon Ostefm.
16 18.
Stockholm.
Sigrid Hansen 29 ' Wästerlångg.
- Drottningg.
53 ~ c k o m n ~ e n d e r a nyhe:cr r för snisoncn: - Promenaddrii kter Kappor &amp; Kjolar Soiida kvnlit&amp;cr - Billiga priser.
41 1 öfver 40 I r hafva symaskiner till- verkats vid - Httsqvarna och fabriken liar under hela denna tid nialmedvetet arbetat pil fabrikatets förbättrande.
Resultatet haraf har ocksa blifvit att.
.
numera raknas bland de främsta soil: frambringas.
De tillverkas i flera typer och utföranden, SA att dc kiinna er- hillas efter i ?varsLbch ens behof samt säljas saviil kontant som p &amp; förnzbnliga afbetalrringsvillkor
'.
.
-.
-.
;: -.
.
.
.
. '
.
:.
.
. '
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.-.
.
.
.
.
. '
1.
...
.-.
.
.
.
i. "
.
I *.
,.
. '
.
.
-.
.
.-.
. '
.
.
.
.
.
&lt;.
.
s.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
..:.
.
.
.
: (, ....
.
.
.
.
+:.
.
.
.
.
.
. '
. '
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
q.
. '
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
' &gt; '.
.
.
.:.
.
,. '
!
r.
.
.
. " '
, ',.
.
-.
.
i ...,.
.
.
.
.
.. \.
.
.
. '
.
.
.
.
.
.
.
.
,.
.
.
.
,.
.
.
.
.
.
,.
s.
.
:.
i. i.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
8.
J ...
.
.
.
.
.
.
_.
b.
. '
.
.
; '; l..
.
&gt;.
.
.
. '
.
;.
. '
' '.
i, '.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
:.
: i .. '.
.
.
.
.
, .,.
.
.
.
c..
.
.
.
.
.
.
.
.
.
::. '
.
.
.
I.
.. '.
.
.
.
,.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.-,;:.
a.
.
.
.
.
.. - s a.
I.
.
.
,:.
....
.
,.
;.
.
.
*.
...
.
.
,.
.
.
;.
t '.
.
.
.
.
.
,.
:.
.
.
.
.
.
1.
.
.
.
. '
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
C l.
.
....
.
.... .r ' '.
.
.
.
:.
&lt; ', v.
#.
.
.
.
b.
.
, d.
.
e:.
.
.
',.
.
,.
.
.
_ ',.
. '
\. '
.
.
I ...
.
.
' i '. '
.
.
.
.
-.
.
.
.
v.
.
.
.
.
.
.
.
i.
.
.
.
. '
. '
,.
.
.
.
.
.
.
.
.
a.
.
.
!
.
.
I.
I.
.
.
.
.
.
.
.
. '
.
j.
.
I ...
I.
.
.
I.
I '.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
: -.
t., T,.
b..
. '
.
-, .I '.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
. '
.
1.
.
.
.
.
S.
.
: ' '.
.
.
i '.
, ... '.
.
. '
.
,.
.
.
.
&amp;.
.
.
.
.
.
I ',.
,.
; I.
,,.
.
.
.
.
.
.
.
.
.: ..
.
: ....
.
.!
.
,. ': -.
.
t '. '
:.
- ...
.
*.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
-.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
....
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
,,.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
&gt;.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
:.
.
.
.
.
.
.
.
.
-.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
...
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.. _.
.
....
.
.
:.
.
.
.
..:.
.
.
.
:.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
_ _.
.
.
.
.
.
.
:.
-.
.
.
.
.
, \.
.
.
.
.
.
.
.
l .., 8,.
.
.
, t I.
. "
.
.
.
t,.
.
a.
3.
: eh6kh&amp;lna ~ $ ...
.
~.
.
.
,.
'.
.
.
-.
.
'.
.
.
f S.
-. '
. '
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
i -, 0 .I " _.
~ 40, ~.
.
. '
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
s ...
.
.
.
.
,.
.a:.
.
.
,.
,.
_ ..
.:.
i. '
s e.
&amp;.
.
.
.
.
.
.
.
.
,.
.
_. '
:.
.
.
I. '
L, ~.
.
I.
.
'.
.
.
. '
.
.
. '
.
., .. a.
: - av d e främsfis.
&amp; ~ &amp; ~ s I &amp;.
a i -.
.
t -.
.
. '
.
' L.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
. '
.
.
.
__.
.
.
.
~.
.
.
,.
.
.
.
~.
8.
.
t.
.
f d a.
.
~.
~.
.
.
.
r e ~, e r fran ....:.
h &amp;.
.
l.
l.
e I.
'.
.
,.
i.
.,.
:.
...,.
.
.
.
.
.
.
D!
.
.
',.
.
,.
,.
...
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
i '.
b ' ...
i.
- _.
.
. '
.
:, a..
* '.
F.,E,N .G.~&lt;~-N F D .~ s.
~.
~: A &amp;:.
;;,.
.
.
.
.
.
.
.
-.
l I I~II~~I~~; ~~II~I~~~~~~I~I~~I~IIII~II~IIII~~IIIIII~~IIIIIIIIII.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
S -.
,.
.
.
.
I.
.
:.
.
, ".
-.
.
:.
.
.
.
.
.
.. ' .S.
.
1. '
,.
.
.
.
-.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
:.
.l.
.
.
.
.
.
.
: .. % '. '
.
.
.
.
.
.
.
.
.
. '
.
S~-,~.
.
~C~TTEW TU.
.
.
:.
.
.
.
:.
.
.... '
.
:.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
. '
.
.
.
.
.
-.
.
.
.
.
L. ".
.
;.
.
.
...
-.
;.
s 1) - '.
.
.
.
.
.
".
.
:.
s..
.
. '
.
.
.
, ...
.
.
.
: _. '
.
i.
.
;.
;,.
.
-.
.
.
.
.
4.
.Z_.
.
.
.
.
.
.
.
s.
.
.
.
, _.
.
.
.
:.
.
..... '.
::.
.
.
.
.
.
. '
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
,.
.
.
.. '.
.
_.
.
.
.
.
.
.
.
5.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
w..
#.
.
.
. "
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
: ....
.
.
, I '.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
_. "
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
..:.
.
.
.
.
.
.
.
.-.
,.
.
.
_.
.
,.
:.
.
.
.
J -.
. '
.
.
.
.
I.
.
~
, .=zlnnel-r&amp;llsförteckning:: -.
&amp; i$.
A - - -.
...
.. Fredrika reme er som kritiker.
(F&amp;.
.
u K.
- I I -- B.
.g:.
.
-: =-:.B .. a 1 - Margareta Hvitfeldts miljoner.
8, -.
.
.
- 1..
.
.
.
: l; j .. 1-: g- och slut.$ Av.
.
.
.
Glimtar htifrh.
Engelska romanförfattarinnor f.rån 1800- talets förra ' hälft.
' 111.
M r s Gaskell.
Av Men Alorderiiek.
... '
k l g.: E - Hosta, hals- o c h.
bröstkatarrer övergå vid bristande vird och anvandande av overksamma medel icke i:änan till svdrarc kro- niska sjukdomar.
Ett gott behanblingsmedel till förekommande hikav ar Fil.
D; r P. Hakans- sons Salubrin, om det användes enligt beskriv- ning till värmande oiiislag, gurgling och in- andning; fördelaktigast och bast äf att för in- andningen använda.
salubrininandningsapparat.
Salubrin tillhandahåiies i Parfyns-, Speceri- och Färgaffärer.
Partilager hos Geijer 4k C:o; .Sthlm.
3 e STOCKHOLM 1914, F..
E S ~ ~.
~!
S D BOKTRYCKERI.
S --.
.
_= ...
- i _ _.
_ -.
.
. *.
.
.
.
.
=.
z -.
.
.
.
.
.
.
+.; - .y. *.
.
: L=: .a,-.
.
.
.
L.
' -.
- -.
.
