# ID: svediakorp-per2704
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Hertha
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Hertha', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1914
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 15,267
# sentences: 1,032
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-hertha
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


STOCICHOLM sk aLdinaviens största li \ * försäkringsbotag.
............ 2 1.6 miltione?
kronor.
.............................. över 7.49 millioner kroner.
.................. iiirer ber 2.8 nuioner &amp; nor.
Hybeviijad llvfÖÖkringssumnia PremieiiiLomst Ränaate- och iiyresintomst ItPfhäingssPmnkP vid h i s srat dver 242.8 eiillikr krowr.
SamHigaia:tiUgaogar,,,,,,,,.
70.4 miliioaer kronor.
-.
- - - I tiltgzingama i n g i aHe.
?ll; imes gamii~ifnndsf3rbin&lt;It.l *; cr; t 80U.W Kr .. t iiii f6rsäkrIngs; igme: kontant rlost.
iiil aktieigarne: ntdelnlng .......... - .....
Kr.
......................... - a i .013.276: 95 30.0M: - Under .genast förflutna 20 kalenderår har bolaget utbetalat ' ..................... ...... ................
.
.
Kr.
11.106.OS9 di5dsfaiiseMitningar,, 25.330.636 tapita9Gkr.-belopp och, &lt; P.
- 9.4,,.z78 iifiautor viast g ' .-.
KF, 4&amp;9f 8.953 ~ u g l i &amp; &amp; nnllgtz ~ a agenter pntagas.
.17.
BASTA SVENSKA
.
.
.
. '
Över partierna.
.alva nationen - plus 100,000 och -.
Klart ha vi f.ör oss, att det kräves .offer, något mer - .det ar vi kvinnb.
ett ' bland de största, större än det person- Den andra Iialften går nu till val i en liga - våra käraste.
.Redan.
nu ' ha, vi för hela folket riksviktig fråga, ja, som visat, att vi icke ryggat tillbaka för att i., det tusen gånger i dessa dagar i tal som ' vår mån offra, vad vi kunnat för livsfrå- skrift.
understrukits, i sjalva.livsfrågan.
Från gan: vår tid; våra krafter, vårt arbete, våra detta .avgörabde äro vi uteslutna.
Så myc- medel.
Ja, hur ha icke till och med ' de - ket mer befog &amp; att några ord därom sä- ljumma varit mäktiga självövervinnelsen att låta likgiltighet.
och en självisk mak- gas från kvinnohåll.
.
.
Den våldsamma inre krii, som vårt land lighet.
' fara!
Hur deltaga icke ' kvinnorna för närvarande genomgår, beror oss kvin- med liv och lust och satta sig in i dagens den frågor!
' T.
o.- m. rörande den så mycket nor på ett alldeles särskilt satt.
omtalade " sakkunskapen " står en stor.
.
politiska spelar vår speciella kvinnostånd-, punkt.
.in.
Och - måste det ej så vara?
mängd kvinnor icke efter flertalet civila Mänsklighetens uppdelande i ett masku- l,ekman, vilkas kunskap ju närmast ar byggd lint och ett feminint element kan icke bort- på.
pappersteorier.
Och papper har san- resoneras.
.
Så m å s t e i en del fall nerligen * nu icke saknats!
intressena divergera och råka i konflikt.
htresset har ej heller minskats, emedan A ena sidan ha vi den djupt i kviri- vi h.Ömrt till de uteslutnas skara, aven om nornas natur rotade längtan efter. ' förverk.
för mången målmedveten kvinna det just ligandet av bibelordet: " ~r ' id på jorden! "
nu måste kannas bittert att henne förme- nas att lagga sin röst till deras, som ha.
A den andra den nationella sjalvbevarel- sens krav som bjuder: " Rusten eder till något att saga vid avgörandet av landets tänderna!) '
Mången tankande kvinna torde öden.
., ha att utkämpa en strid mellan sitt etiska Den svåraste konflikten ligger dock i samvete och det fosterländska.
Genom de skarpt accentuerade partimotsatserna.
omständigheternas makt har det senare nu 1 följd av alltför val kända händelser .och.
.
måst bliva det som ' talar högst.
förhållanden existerar för n ' ärvarande en Försvarsintresset, kan också hos kvin- hårdare tillstramad partipolitisk spänning norna sagas stå i full jämnhöjd med man- an någon samtida upplevat.
.Till och med.
nens.
Fosterlaiidskaiislan; som a; rörelsens ett " leve fosterlandet! ' '
.har blivit ett tve- innersta rot, ar alltså.
numera icke blott eggat svärd, varmed det hugges till höger en abstraktion utan en levande verklighet.
och vänster.
.
.
s am te, ' ', ' ' '
- 134.
H E R T H A --- - --- --- P - - Hur sant har ej en stamma från Fin- ma över sin politiska ståndpunkt, vill För- land, inspirerad av den egna dyrköpta bundet stå över partierna.
Det gör detta olycksmättade erfarenheten, yttrat om vårt med desto större rätt, som dess program nuvarande läge, att Sverge erbjuder skå- koncentrerats på sociala och etiska reform- despelet av " ett folk, söndrat i tvedräkt strävanden.
De politiska inlägg det gjort och låtande blicken för livets högsta var- ha uteslutande stått i samband med kvin- den vilseledas av futtiga partisynpunkter&gt; '!
nornas intressen, såsom då Förbundet tog.
Vi, svenska kvinnor, få icke bidraga till initiativ till den kvinnliga röstrattsrörelsen, dessa söndringar.
Härmed ar naturligtvis och den princip, efter vilken man då ej menat, att det icke ar varje kvinnlig handlade, vid den står man orubbligt medborgares både plikt och ratt att .taga fast.
Tid efter annan anser sig emellertid position.
Detta är oundvikligt i politiska brytningstider.
Gömde man .sig an i den Förbundet uppfordrat att genom sitt språk- mest undanskymda vrå, undginge man ej rör i pressen göra uttalanden i de poli- att kanna dragningen åt höger eller vans- tiska dagsfrågorna; men nar det i den för ter.
Men vilka våra synpunkter än må dagen mest brännande sätter f ö r s v a r e t vara; få v i icke bidraga .till befrämjandet f r a m s t, blir detta icke en partilösen av den) ' tvedraktens ') sådd, för vilken den utan ar en levande känsla av vad i nar- allvarliga rösten från vårt forna systerland varande stund förpliktelsen mot fädernes- varnar.
Därtill kommer något annat: de landet kräver.
stora gemensamma kvinnointressena.
Vi Så anser Förbundet sig bast vara troget måste hålla fast vid tron på en enande de traditioner det fått i arv av sina vid- tanke, som sammanför aven dem, som po- synta stiftare, då det hävdar åsikten, att litiskt stå på olika plan.
kvinnorna i tider av allvar, ja av fara, På.
antydda grunder har Fredrika-Bre- främst böra inrikta arbetet på att söka mer-Förbundet icke såsom sådant gått med starka, icke forsvaga bandet, som binder på något partitagande.
Respekterande varje svensk vid svensk.
enskild förbundsmedlems frihet att bestäm-
.
H E R T H A Klara Lindh.
135. '
.
en gåtfulla döden synes aldrig sa ' terksamhcten, föll det mesta av dess ar- oförklarlig.
som.
när den tar bort beten på hennes .lott.
1. kommitten för.
ordnandet av de Berg- någon, som står mitt uppe i sitt, arbete.
Klara Lindh l e y d e i arbete.
Och man-Österbergska kurserna var fru Lindh hon hörde till dessa välsignade, som-skilja alltifrån början medlem.
En särskild,, betydelsefull gren av L.
K. u t åt ' sig någon del av sådant arbete, som I ?.
var det Klara det är värt att leva för.
~ a r f ö i t ~ c k t e i R:S u~~lysningsverksamhet Lindh f&amp;behållet atf ensam ' organisera och döden, till det .ytlre, så opåkallad.
I sin ålders, fulla kraft var hon ju ock- sköta.
Det var hon som satte i gång den s. k.
Artikelserien, varigenom artiklar så, när hon gick bort, 37 år gammal.
Jag vet inte om hennes namn hunnit i.
rösträttsfrågan och därmed samman- bli allmänt känt utåt.
Inom röstrattsrö: hängande aktuella ämnen fingo spridniiig rekens.
vida kretsar visste alla vem hon i land$ortspressen.
Fru Lindh anskaffade var.
En av de verksammaste och uthål- artiklarna, tolv.
för året, på vilka hon fick ligaste i pionjärarbetet ute i landsorten, ett antal landsortstidningar att prenumerera.
där mer än någonsin ' så mycket hänger Sistförflutet å r var det 29 .tidningar med på personen, som står i spetsen för ' det en sammanlagd upplaga av omkring 262,350, ' exemplar, som engagerat sig för hela.
Bosatt i Gävle, var det till att börja med att införa ' artikelserien.
Detta är de torra ' fakta, som tala om inom Gävle F. K.
P.
R.
s o h hon var verksam; 1909 blev- hon Gävleförening- att.
den plats hon lämnat tom efter sig i ens ordförande.
I L.
K.
P.
R:s central- rösträttsarbetet ej är lätt att fylla.
Det för- styrelse inträdde hon 1907 som supple-.
stås ' av sig självt ' hur mycken tid, som ant, några år senare blev hon.-ordinarie offrats, h u r mycken förmåga, som krävts, centralstyrelsemedlem.
Emellertid var det för att uträtta allt detta.
De, som kände den, sociala upplysningsverksamheten, som Klara Lindh, veta emellertid också hur rösträttsrörelseti, upptagit, vilken hon kom svårersättlig hon som person är, vad hon att särskilt ägna sig åt.
såval i Gävle genom sitt, lugna, fasta väsen; sitt inres som på andra håll var hon med om att styrka var och betydde för den sak .hon anordna samhällskurser, och när Gävle- gav sitt arbete åt.
Hon var en av dem, borgs ' länsförbund stiftades 1908, till stor ' som i s i g s j a 1 v a bära framgången för del just för att underlätta upplysnings- sitt verk;.
. '
. '
.
Ellen Klenlntn '.
.
.
.
.
.
Fredrika Bremer som kritiker.
(Forts. frän föreg.
häfte.)
redrika Bremers nästa skrivelse, da- slår ut i klara ord eller gerningar.
F terad Stockholm 10 .. 6.
41, förråder Blott ett, min söta Malla, låt mig har vilket missmod Malla Silfverstolpes .örn-. '
saga till svar på ditt ante-sista bref.
Jag tåligt stolta sjalvplågarnatur hade lyckats har ej glömt de orsaker jag har att hämta ur aprilbrevet, vilket hon i dag- boken bestått det icke överdrivna bety- tacka för det verkligen stora nöjet, som dina S l a g t-m i n n e n skänkt mig, men, get: " högst interessant! "
Det goda, varma, det kärleksfulla hjer- goda Malla, du tillät mig denna läsning tat, som så mildt tyder andras brister, p2 e t t v i l l k o r, det att saga dig s i varmt uppfattar andras förtjeniter, " m i n u p p r i k t i g a t a n k e o m hvarföre skall det se i svart hvad som h v a d j a g l a s t e ".
Och det har jag närmare rör dess eget lif och andras in- gjort efter bästa vett och vilja .. Om jag skall tryck deraf?!
Min söta, goda Malla tag bedömrna arbetet alls, måste jag göra det dessa ord till svar på ditt lilla, sista, så sadant det n u i r, sådant det ii u synes vanliga bref, för hvilket jag nu, äfven- för mig, och i dess närvarande skick.
Just mina anm. visa att jag ej anser.
som för dess föregångare, hjerteligen tac- anriorlunda an du sjelf gjort det, detta kar dig.
Det ligger i sakens natur alt med den skiljnad.
att jag tror det i stand brefvexling i ämnen, sådana som nu samfällt interessera oss, icke är lätt.
Man att fullkomnas l i k a m y c k e t som jag säger otillräckligt eller ofullkomligt hvad anser det fullkomning och fullbordan man menar, och man förstår hvarandra vardt.
Jag står som en främmande för .ej ratt, och det lilla ord, som i munt- dina minnen, ditt lif, ditt hjerta; jag la- ligt samtal så latt skulle svara på inkas- ser dig som publicum och dömmer som tet, eller upplysa meningen, skulle i skrift ett stycke sadant.
bli en lång historia, som ' dock Ater kun- Mitt bedömmande, mina tankar lägger de behöfva förklaring.
Jag vill i sida- jag ~icd inför dig, öppet och uppriktigt, na skrift-förhållanden icke se ut att vilja sorii du begärt det.
Till dig hanskjuter hafva sista ordet.
Och ' det ar mhi tro, jag att upptaga eller åsidosatta dem, i att emellan meihkor, %.som söka och vil- det samma som jag hyser det hopp att ja ' det satta, det sanna, kunna, sedan .framdeles och under närmare beröring man ömsesidigt uttalat sin mening, vi- och samtal vinna dig på min sida och dare förklaringar gerna lemnas - - tills ifråii Mallas i vissa anmen rörande hen- vidare.
Om man har något nar sam- ne.
Få iiu se hvacl framtiden skall saga ma riktning, om man söker samma an- till deiina förhoppning.
- - - d a d ~, s !~ utplånas oftast de smi skilj- Det var långt till det fjerde .häftet!
aktighcteriia af sig sjelfva, och mången Med glädje skall jag välkomna det när nasmniiig, mången ljuf förening sker i det kommer.
det tysta.
Ja, det bästa.
och djupaste Pi) denna punkt skulle saken langeför- gror så i det stilla, tills det på en gång bli.
Nar dc båda vannerna i september
H E R T H A 137 flera dagar förtroligt råkades i Stock- holni, tyckes eget nog deras litterära mellanhavande icke .ha dryftats.
Ty 24.
10.
41 skriver Fredrika Bremer från Arsta: Det är Göthe,.
trbr jag, som anmärkt h.uru illa vi .vanligen begagna ' de tillfäl- len s o m erbjudes o &amp; till uppbyggelse, kunskap eller noje genom meniskor vi komma i beröring- med.
Och sanningen af detta kiinde jag äfven sen du var bortrest, goda Malla.
Det .var så myc- ket jag hade h m a t och velat fråga, dig oni, i anledning af.
åtskilligt - i Minnerla; - meii d y narvarande ' strinde ?~~ intryck och interessen lat minnena träda tillbaka - tills vidare.
De återtogo ganskasnart sin rätt, o c h nu d i.
jag försummat till- fallet till muntliga upplysningar,.
far jag blott hoppas att vinna dem under fort- sättningen af ding Minneii, som du är god gläder mig med.
Utom det myc ' kha enskilta interesse de ha, äga de ' elt stort allmänt varde genom den s a n n i n g hvarmed de framställa lifvet.
: Man ser i Det: hjälpte inte.
Malla hade blivit skygg för.
sin obevekliga kritiker, och fjärde .häftet uteblev alltjämt.
11.
2.
42 sökti -- Fredrika ånyo framlocka det: Nar får jag se mes af Malla och hen- Hon är ratt efter -- nes un ' gdoms&amp;ld?
Iingtad a f den äldre Mallas tillgifna och tacksamma viin.
Äntligen, fram p2 våren, ankom den fördröjda sänclningen, om vilken.
Fredri- ka skriver 8.
5.
42:.
N:o 4 af dina.
Minnen har jag genom- lasi iiied samma, interesse hvilket jag all- tid har .för dessa enkla och sanna skild- ringar.
Jag lemnar dem aldrig (d. v. s. att .jag icke laser något annat emel- lan) innan häftet ar slut, och saknar all- tid att.
det ej räcker längre.
Det .är, mitt intryck.
.
Men - nog sjunger jag anda på min gamla visa, och ' den blir du val ledsen vid en vacker dag.
.
Hennes aning besannades.
11 maj kla- gar Malla i sin dagbok: " Bref från ' F r e d r i k a.
, B r.
e m e r, som ogillar längden och bredden af mina anteknin- a11 enkelhet alla dess sorter, här det po- gar.
Hon har visst ratt - men ändå etiska, romantiska, der det prosaiska, måste jag skrifva s å, och.
ej utesluta nå- got ' som ännu lefver i mitt minne - tungt hvardagliga (t. ex. i Emelie.
d ' Al- sedan m i alltsammans dö med mig!
- tons ' öden); har det originella,.
ovanliga; Nedslagen, misströstande, och ledsen! "
Uiider den försommarvecka, som - Malla der det mest vanliga; liar Cedern, der kort efter tillbragte på Arsta, talades åt- Mossan, o, s. v. Dessa.
minnen förhålla skilligt om minnena, fast kanske inte just sig tilt romanen, som krönikan till den om deras litterära skapnad, vilken Malla pragmatiska historien.
S i tycker jag; aldrig ratt fragade efter.
Om ett av men miste ' anmärka att krönikan ofta ' ar dessa samtal antecknar hon:.
" Börjat med vida iriteressantare an de med konstrika tirar - slutat med löje.
Lärorikt a @ historier. '
Och enligt min bästa öfverty-: tala med en avarelse som så förstår och upfattar, och undervisar genom sitt tal gelse maste dina minnen behålla den och sitt exempel. ".
form och ton de ha; .och allt .vesentligt: I januari 1843 avsändes till Arsta ' ett tillgörande vid dem a s en - utgallring par ny a memoarhäften, och Fredrika ytt- och rensning.
Förlåt min iöta.
Malla rar sig om dem,.
medan ännu läsningen att jag vidhaller och Ater yrkar, detta p i g i r (3.
2.
'): Jag ' ville gerna, ' goda Malla, att du sednare!
Jag kan ej annat. '
. '
' '.
.
.
sjelf vore verkl.
tillfreds med min las- ning af dina Minnen för min ' Mor och syster.
Jag skall se mig före i - dem, om det kommer något, som jag kan tro att du önskar att de ej skulle se, och då behålla detta för mig.
Men hittills se vi blott i Malla en val uppfostrad ung flicka, med en större portion an vanligt af det sinne för ratt och godt, för pligt och sedlighet som ar vårt sam-.
halls och bättre sallskapslifs ofentliga anda, och som så lätt upptages i unga 12ldanade qvinnosjalar och utvecklar dem.
Mallas svagheter äro a l l a unga flic- kors; .vare sig att natur eller.
deras lef- nadsstallning som qvinnor ger dem des- sa, säkert är att de äro allmän tillhörig- het Hvad som mest faster min Mors inte- resse i dina Minnen, ar en epok som afven var epoken för hennes ungdom och mest lifliga deltagande.
i verlden, de många bekanta personerne och namnen, som väcka mångfaldiga minnen, och sjelf- va det rörliga verldslifvet som skildras.
Men du skulle ha riktigt roligt af min Agathes interesse för M a l l a, hennes begripande af Mallas känslor och delta- gande i hela dess lif och omgifning, hennes uppmärksamhet pa allt och öfver- hufvud hennes allfvarliga uppfattande af dessa Minnen.
Det kommer af deras Allvar, af sanningen med hvilken de äro skrifna och hennes ovanligt rena och starka sinne derför.
Läsningen af Mal- las Minnen om aftnarne g2r framför alla romaner och andra böcker som kunna vara till hands.
Att vi bada ofta kanna behofvet af mera sammandrag, af uteslu- tande af obetydligare saker samt uppre- panden,.
(neml.
då .vi betrackta verket som ett fullkomnadt) vågar jag knappt upp- repa.
Dock synes mig, som jag fram- skrider i Manuskriptet, att det vinner i sammanträngt lif och frisk rörelse.
Utlåtandet fortsättes 24.
2.
43: Nu vill jag tala litet om Malla.
Vi slutade i förrgår aftons 1803 års afdel- ning af hennes minnen med.
riktig sak- nad, ty hela denna sednare del var oss interessant och underhållande i flera af- seenden.
I gar aftons togo vi till en bok af Alexandre Dumas och - som- nade vid den alla tre.
Du har emelIertid mycket rätt.
Malla ar icke en v a l u p p f o s t r a d flicka i ordets egentliga mening; men hon ar det saiinerligen mer än mängden unga flickor, och bland 100 sådana skall man knappt finna nagon med ett mera djupt och rent sinne för det ratta, stora och goda an hon.
Felen i hennes uppfost- raii komma förnämligast genom hennes s o c i a l a po,; sit$on s o m qvin- n a, och du kan ej- tro hur mycket Mal- las Minnen, sig ovetande, predika just den qvinnans emancipation,.
som jag nå- gorigarig talat om.
Detta !.
synnerhet i hennes sinnesstämning och reflexioner före och under Mörners frieri, då hon från alla håll far höra önskningar för hennes giftermål m. m. sas0.m för hen- nes enda lefnadsmål.
Hade Malla haft alla talanger och all kunskap i verlden, si hade hennes öde deri förblifvit det samma, neml.
att se en M a n sasom sitt högsta ja enda mål i lifvet; och det- ta ar det ynkliga, det förnedrande i Qvinnaris a n m varande stallning.
Den .så beprisade Grman Cronstedt gaf ej heller sina döttrar ett annat mål i lifvet, och sökte nå det för dem - pi ett sätt ' '
H E R T H A som den adla fru, Rudbeck hade .med ovilja vandt sig bort ifrån, det har .jag ~ sett svart på hvitt i ~ i n n i n Wrangels.
Dagbok *).
Malla står dock genom infly- tande.
af ädla exempel och genom La- turlig sjalsrenhet i sjelfva ' verket så högt öfveï den atmosfere af lättsinne och co- quetteri som hon till hälften lefver uti, att ' man har lust anklaga hennes öde, som.
icke förde till henne ett föremål fullt värdigt hennes ädlare- jag.
Man ser mycket val att inga- lägre och blott vesldsliga motiver verka på hennes val.
Men hon behöfde fullt högakta för att fullt älska, fullt hangifva sig och af de vi hittills sett söka vitina den ungaflic- kans hjerta.
och hand ar ingen som man tycker verkl.
förtjenade dem.
Mörner var tydligen icke .den man som passade för henne.
L. Silfverstolpe tyckes i det hela passa henne battre, men Lasse .ar oss, liksom för Malla, en oförklarlig figur.
Min Mor står starkt på hans sida och ar mycket intrigerad af honom.
J a g ar ' ' ' isynnerhet nöjd med det Sugtiga vatten till min emancipations-qvarn som Mal- las ~ i n n e n bestar mig.
Den nya.
belysning, som har spreds över memoarerna, kunde ej annat an schockera Malla, och troligen har hon ivrigt värjt sig mot inblandningen av obehöriga ideer.
Det marks p &amp; den brevlapp av 10.
4.
43, som anföres i " Fredrika Bremers bild ", sid. 83, och följande rader av 22.
7. vittna om den bestämdhet, varmed kritikern fasthöll: sin synpunkt: ' Hjertligen får jag tacka dig för ditt mid- sonimarbref, der det gjorde mig ondt att karina den vemodiga höstliga anda, som *) Jfr Malla Montgomery-Silfverstolpes me- moarer ' II, sid. 179.
139 drog igenom din sjal; Och visst, goda Malla; ar det mycket (såsom du, sager) i hvilket .jag ej kan förstå dig fullt, men M y c k e t förstår jag ändå och ' sympa- thiserar med, vida battre nu an förr emedan jag, sjelf försökt och lefvat mer, emedan jag lart att " kanna dig battre, kommit dig närmare.
Du och dina Minnen ' bilda sig småningom till en hel tafla för mitt öga, som det kan fatta, och som det hvilar [på] hed allvar och interesse.
och - en vemodståt ?.
- Denna sednare skall du icke niissförstå, min söta Malla.
Den ar blolt ett uttryck at djup sympathie med Qvinnaii som med alla sina varma känslor, sitt offrande hjerta, sin uppht strafvande vilja, lem- nas s2 redlös på lifvets haf, utan kom- pass, utan redig kännedom om vag och mål, utan fast och klar vilja, som styre.
Och det a r Q v i n n a i i i n ä r v a r.
a n - d e t i d, m e d sin splittrade.
uppfostran, sin .Iialfva bildning som så halft eller ofullkomligt.
utvecklar hennes.
medvetan- '.
, '. '
de af ' sig.
sjelf och lifvet.
' I den bok jag nyss slutat, *) har jag framställt.
nagra drag af denna bild.
.
Snart anlände till Arsta ett nytt paket memoarer, kapitlen om de kaotiskt upp- rörda åren 1504-05.
Det gav upphov till en analys, som i det den med saker .intuition klargör den unga Mallas ero- .tiska läge ovillkorligt avslöjar en sällan exponerad sida av Fredrikas eget vasen.
Brevet ar daterat 19.
8.
43.
Jag har dröjt någona tid iiinan jag fo- retog läsningen af detta.
häfte af Mal- las minnen, emedan jag dertill ville haf- va några fullt lediga och.
lugna dagar.
Det har jag nu haft och har genomlast hela paketet på mindre an tre dagar, så *) RornanenEn d a g b o k.
. '
.
.
.
.
.
lifligt interesserade det mig.
Söta Malla!
läsa.
i ditt eget hjerta, att ratt första dig Du är nu langt i f r h denna tid af strid sjelf.
Hela förhallandet med Sköldebrand och qval; du har genomlefvat beslutet har varit mig i högsta grad interessant; och dess följder; de äro döda nu, de vid vissa stallen deraf har jag haft or- nliil mellan hvilka din lyckas vågskålar dentlig hjertklappning och en angest som svigtadet d; har ingatt i din lefnadsaf- om ännu riagot vore att göra och hjel- ton, och kan från dess skyddande skug- pa vid dessa ' längst utspelade scener.
gor med klarhet blicka ofver den tillryg- Jag kan val begripa huru piigtkansla galaggda dagen, med lugii betrackta dess och många considerationer maste för- skiften och skickelser - - jag kan då svåra saken för Malla, men ända, ändå, utan fruktan att göra dig ondt säga dig ä n d å!
.
mina ' intryck, min tanke; och h u ' kan Och nu Malla!
ville jag val veta hur pröfva deras riktighet.
Vet du!
Jag rik- du ser saken sjelf.
Var din decision tigt häpnade och häpnar öfver att Malla f ö r D.
G *.
S [ilfverstolpe] ett m i s s t a g, mellan Sköldebrand och - Silfverstolpe foster af den brist af klarhet och helhet, kunde t v e k a.
Jag kan knappt begripa som radde i ditt väsen, af din brist p5 att M a l l a ej måste bli hänförd af den insigt att se ditt lif och vasen i förhal- förre, ej kanna i honom den rätte för lande till fifvets och samhällets högre in- henne, den främste och förnämste bland teressen, e l l e r, var det piigtens och om- alla dem som gjort ansprak pi hennes ständigheternas nödvändiga seger i ett hjerta.
Det ligger en så stor öfverlag- redligt och klokt sinne öfver.
den enskilta senhet i hela Sköldebrands, personlighet, böjelsen?
var du dess rena, oskyldiga of- sådan han har framträder; hans bref an- fer?
Ty o f f e r måste du bli, da du das den färdiga, kraftiga mannen, en med minnet af en Sköldebratid i din sjal djup men bunden varma, en innerlig förenar ditt lif med en D.
G.
S. Sköl- storsinnighet,.
en manlig skönhet,, som debrand framträder som en representant synes, mig nastan oemotstandliga - med af den verld, som Mallas djupaste sym- ett ord jag tycker att han borde ha e r- pathier äro fastade vid - - kärlek och ö f r a t Mallas hjerta.
Hans ord och sätt ära, skön konst, stora interessen och äro verkligen p a s s i o n e n s, och, jag tankar, allt ar med honom; han skulle bedrar mig ej, - passionen, " den om- hafva infört henne i denna verld, han töcknade, underfulla elden, " brann afven hade som.
öfversteprest invigt den unga för honom i Mallas hjerta.
Hela hen- prestinnan till tempeltjensten der, och el- nes väsen lyfter sig vid hans elektriska den i hennes hjerta och ljuset i hennes beröring, hennes styl &amp; r ett lif och en hufvud hade fatt luft och näring!
O skonhet (i biefven till ' honom) som den Malla!
detta syntes mig s &amp; visst, att jag förr ej haft; - hon för h a n s h a n d nästan griit att det ej blef så.
Meii kanske har jag orätt.
Kanske ha- till sina l a p p a r!
O Malla!
Malla!
Mal- la!
Utropade jag ovillkorligt har, att du ej de har mött faror för hvilka Malla full- h a r kunde lira kanna dig sjelf!
Att komligt @ tt förlorad till bade sällhet Sk-b-s kärlek till du ej hade någon som rätt lärde d.ig att och samvetsfrid. '
'.
. '
kons!
' och vettenskap hade (såsom man för ' fieiine ' ville, vidga, ty som journalen häi ' ser af ett och annat) ' fordrat ' att Mal- vitthar, spökade Skjöldebrand ännu efter la kunde $ska honom med en uppoffl fyrti år i hennes drommar.
' Den enastå- endc starka.
driften att skoningslöst blot- rande kärlek, att hon hade kunnat anse ta sitt liv var hos henne förbunden med sig som b i h a n g i ' hans lif.
Kunde en nervös skygghet för andras beröring hon det?
Och var 11 a n värd det?!
av ' ömma punkter i hennes inre.
Tydli: Som konstnär .var han ej s t o r, och gen har, denna tagit sig uttryck i hen- som meniska - jag har hört talas, om nes svar, och Fredrika viker fördenskull ett steg tillbaka nästa gång (8.
9.
43): denim mans sinlighet, något,.
som går.
- till det - hellvetiska!
Kanske hade Malla Men hvarförk skall det, som borde va- när hon fått se honom på närmare håll ra dig en littnad, en lindring, blifva förlorat vördnad och fått afsmak för dig ett ondt, söta Malla?!
Det: gör mig honom.
Detta .vet du kanske bättre nu .. nästan fruktande för .fortsättningen.
.
af Hans bref ge en ' hög tanke om honom.
ditt arbete .och för mitt eget ifriga delta- De andas en stor natur.
Och han hör- gande deri.
Ty jag kan hafva orätt i de till de .Herkuleiska Naturer, som icke mitt sätt att se sakerna, och mina ytt- stort veta af ålderdom.
Vi sågo honom randen böra icke så .. störa dig.
I ditt i sednare tider på Harmoniska sällskapet sista bref, som var mig af stort interes- .och han hade alltid en stunds ' samtal se, förekomma saker som låta mig tro med oss.
Hans fulhet var af.
de som att jag misstagit: mig- i sättet att se Mal- ge en ' slags karakteristisk skönhet, och las beslut.
Jag s &amp; klarare här, hvad den höga.
gestalten.
samt uttrycket.
af ett jag icke såg så i ~ a n u s k r i ~ t ' e att t, s i n- stort inre medvetande gjorde.
honom im- l i g h e t e n, den friska, natur-rena hos ponerande.
.
, Malla; talade f ö. r S..
.
p e och var m o t Den stackars, stackars Malla!
Jag har S 1.
.
ds ren föraidrade och förskäm- ordentligt pinats och sörjt med henne.
da siidighet.
Mallas starka och rena Epoken som nu kohmer, den af hennes pligt-kansla (ett af de vackraste och mest giftermål, blir för mig af stort interesse, bestämda drag i hennes karakter) måste o ni neml.
M. har mod och vilja att äf- bestämma henne för S-t-pe, och det är ven derinnom framställa a l l t, med den mycket fraga, om hon afven med full rena och naiva sanning, ' som ar en af insigt af livad S.
.
.
d kunnat vara, för hennes Minnens förnämsta tjusningar.
hennes intelektuella lif, ' icke ändå skulle Romanen i lifvet hinner ej sin kulmina- ha gifvit ' sin hand åt S-t-pe, emedan tion förr än dess scen flyttas in i hem- iioii deri kamit sig .göra det rätta och met, i s ä i i g k a m m a i - e n. '
M e n basta för ' a l d a.
Ingen och intet .talar hvem skall våga detta?!
.
nog Iielt och nog högt för.
S.
.
.
d, för 23 augusti skrev Malla i sin dagbok: att h o i i kunde trotsa omständigheterne " et Iierrligt godt bref från F r e d r i k a för hans skull, icke en ging han sjelf, B r e rn e r af den 19. uprörde hela min själ, och satte mig.
ur jamnvigt - gam- ty ett par af hans bref äro onekeligen mal ånger vaknade! "
I själva.
verket ha- kalla och vittna ej om deiiu ' t e s l u t a n- de Fredrika träffat djupare an Malla in- d e kiiisla, som kan fordra och förtjena --, ' ' " ' ' ' - ' ' '.
,.
- o f f e r. Malla ar i synnerhet att bekla- ga för den brist af helhet, af bestämda och afgörande motiver i hennes lif som gör att hennes vilja och rigtning icke kan f i aplomb, och hon i sitt sinne ' fullhet och frid.
Dock, - nu talar jag åter efter som det ser ut för mig!
Det ar mycket svart för oss här, söta Malla, att se hvad som ar förfelat eller miss- lyckadt i ett Menskolif.
Vi äro sjelfva så ofta som arbetarne vid Haute lisse (Gobe- lins-tapeterne) som icke veta hvad de gö- ra under.
det de på vafvens afvig-sida, knyta tråd vid trad efter ett gifvet mön- ster; och först då vafven ar färdig få på dess upprullade rata sida se taflan som de utfört.
Så förefaller det mig att det kan vara med Mallas lif, och ' att af de halfheter, som der förekomma, kan slutligen framgå ett helt och i rsin sort fullanclat och förträffligt.
Hvad som ' är visst ar det stigande interesset af taflan, kiinslm af hållning och säkerhet under alla detaljerna;.
och jag önskade upprik- tigt att detta arbete, sådant det ar, eller efter en blott obetydlig redigering kun- de en gång blifva tillgängligt för alla.
kanle tjllbjöd ett mig ovantadt interesse.
Silfverstolpen vinner mycket, tycker jag, i sitt förhållande som gift man; hans bref och hela hållning blir manligare ehuru alltid af lika mild ton.
Jag be- känner att jag står mer på hans sida an pa Mallas i deras inbördes förhallan- dc.
Mallas på allt vis haltande, ovissa belägenhet ar en verklig olycka och kan-.
nes plågsam.
Det förefaller mig likväl att som Geijer afven nyligeil sade Mal- las föriiimsta.
olycka låg uti att hon ic- ke fick barn och uti eget barn ett före- m51 som kunde upptaga hennes känslor, tankar och tid.
Barn hade varit mellan henne och hennes Man en förenande lank hvilken derförutan emellan dem måste saknas.
Allt detta oaktadt ar det dock möjligt, och mycket troligt, att Malla i - lifvet uppfyllt sin bestämmelse genom det tysta arbetet med sig sjelf.
Geijer, da han förra gangen var i Stock- holm, sade om Malla: " Fruntimmer af hennes lynne och hennes lifserfarenheter bli vanligen vid alldre ar mycket harda, men h o n blir allt mildare och mildare! "
Oc !i om allas uppgift som meniska var Eii liten episod från ett sammantraf- att rena, att.
förädla elden som nedlades fande i Stockholm denna höst berättar i hennes sjal, att mildra dess lågor till Malla mecl fägnad.
En afton, då Fred- dess de bleivo skara och milda som det rika Brenier var hos Lindblads och satt eviga ljusets mot hvars kalla hon går - med Adolf och Malla i den manlysta - se da har hon ju val fullbordat sitt lopp salongen, sade hon plötsligt, ordagrant citerande en komplimang av Lasse Silf- i det hon med hvar dag blir " mildare verstolpe.
1804: " Fröken är vacker i och mildare. "
- Om kampen med lifvets oroliga, onda makter föregår allenast in- månsken! " ')
Manuskriptsändningarna fortforo.
Ett nom eget bröst, eller på verldstheatern, häfte skickades till jullektyr, och det ar saken ar i grunden densamma.
Och val om detta Fredrika skriver 29.
1.44: nar vi genomgatt kampen och kunna som Ditt paket n:o 8 [sannolikt 71 läste jag Freese prisa Gud ut på en dag.
Förhållandet mellan ma- " ined ljusets, mörkrets munnarn och tacka honom för både lidande och *) Memoarer II, sid. 29.
P - u -- - - '
lycka, för allt som bidragit att utveckla och förädla oss då.
är verket i oss fbll- bordadt och allt är godt.
.
.
Nästa brev, daterat Stockholm.
19.
3.
44, tackar för.
en nyss kommen ' sänd- ning och fortsätter reflexionerna över den föregiende: V i tycka ' alla att det ' a r bra syng om Malla, som tydligen uti ett för h e n n e icke ' .p a s s a n d e gifte har en vesentlig källa till sitt inre lidande, s i n missboå- tenhet.
Man måste dock merendels hålla med hennes man och mot henne.
Om- standigheterna voro.
äfven emot lyckan i detta äktenskap.
Jag kan ordentligt sö &amp; ja öfver att Malla icke fick barn!
Fa- derneslandets ' olyckor kännas, men blott soin.
en åsktung luft.
.De äro ett " ack! "
till ' i Mallas lif, men kännas ej.
ingripan- d e i hinnes historia, der de enskilta känslorna, samt förhållanderna, tydligen äro .de, som göra " la pluie et.
le beau temps ", som verka.
lifvets ve eller val.
' Detta åskmoln lag äfven ofver ' min barndom.
b in Far, som förutsåg ne- derbörden öster-ifrån, flydde i god t i d med de sina, undan detsamma, men han var en varm patriot, och krigets öden, landtvärnek olycka m. m., voro de dag- liga samtalsämnena i mitt hem.
Svea- borgs öfvergång, Finlands förlust, revo- lutionen m. m. allt detta gjorde intryck af åsk-knallar på det barnsliga sinnet; som dock gladdes underligt vid vissa blixtrars sken och längtade -.
v a ' r a m e d, der de lyste.
Sköldebrands bref göra alltid nöje ge- nom en frisk och .. manlig anda.
Det är en, karl att tycka om .och - ha re- spekt för.
.Gustava 1 Rudbecks .ge intryc- ket af en nara nog fullkomlig qvinna. '
' ' ' Der äro dagrar af himmelsk renhet, der röjer sig ' en kraft och klokhet döpta i religionens ~uda-kalla, och ett satt så fint och ' ädelt som blott den hogsta bild- ning .. ger.
Dertill har hennes förträfflig.
het en äkta ' svensk natur.
- Man tycker sig i en furuskog der ~iiinean doftar.
.
.
(Forts!)
Internationell efterkongress i Wien.
.
Öster-.
rikiska kvinnoförbundet.
i Wien har till Inter-: n5tionella kvinnoförbundets femårsniöte i Roni .utfardat en inbjiidan till en avsluta.nde.gene- r ' alförsamling i Wien, som skulle aga ruin 25-28 niaj .. I, progranimet för Wiendagarna heter det, att man raknat med de tröttande.
' förhandlingarna i Ron1 och att, man sökt be-.
reda de blivande gästerna så mycken ro.sotii möjligt.
Man har endast tänkt sig två möten, men däremot vill man bereda ' sina gäster till- fälle att se s; mycket soin möjligt av Wiens konstskatter och den gamla.
kejsarsta-.
.
dens vackra omgivningar.
.
~risnedsattnin~en på de italienska och ös- - te ' rrikiska järnvagarna betingar visserligen en: liten omväg på resan till Wien, ' men medför återigen ett besök i Dresden, och Leipzig.
Som bekant bjuder Leipzig denna ' sommar på en storartad utställning av internationell grafisk konst samt bokhantverk, vilket niåste bli av alldeles särskild dragningskraft .. .Österrikiska kvinnoförbundet erinrar till sist i sin inbjudan om att förbundets ' niedlem- mar koninia att på allt sätt ' stå de franinian- de till tjänst med råd och upplysningar.
Med niinne av det älskvärda mottagande, som för.
.
liden sommar.
i Wien bereddes deltagarna i den internationella röstrattskongressen, för- står man att detta löfte är något annat an bara ord.
J ',
.
.
Glimtar utifrån !.
aktigt djupare sociala kunskaper an kyrko- furstarna - det är just hennes fack - och debatter kunna mycket verka till att dfiva upp Rebeller och rebeller.
Suffragetternas nativiteten.
Därjämte sätter den sin lit till taktik, som nu i nära nio fir va$t föremål för polisen.
Skulle - icke önskat resultat framgå världens fasa, av klart moraliska och aven ur dessa åtgärder, så måste nog varje allvar- många andra sorters skal, har äntligen vunnit ligt tänkande man stanna vid den slutsatsen, hög sanktion, nämligen av engelska rege- att har föreligger en kvinnlig förhärdelse av ringen.
icke alldeles direkt visserligen.
Men särdeles elakartat slag.
analogivis måste man sluta sig till att ogil- De lagstiftande församlingarna i Berlin, landet har upphört.
Ty har inte regeringen både riksdagen och de preussiska " Abgeord- aktningsfullt vikit undan för en vida betank- neten ", syssla denna säsong med ovannamn- ligare yttring av " militancy ", det sedan långt da spörsmål.
Synpunkterna, argumenten och tillbaka sorgfälligt förberedda väpnade upp- förslagen äro nattirligt nog desamma som på roret i provinsen Ulster mot Homenilebillen, andra håll, dar makthavande herrar utan kvinn- och förklarat sig villig att vänligt tillmötesgi lig medverkan söka lösa nativitetens problem .. en så temperamentsfull och dödsföraktande De mångahanda faktorer, som därvid lämnas landsända!
Ulster tycker inte om lagen, UI- ur räkningen, antydas av den.
otröttligt vak- ster vill gjuta blod och upptända inbördes-, samma.
Minna Cauer i en artikel kallad krig för all del, då ska det tappra Ulster Schwere Sorgen der Gesetzgeber få det som det vill.
Så långt kommer man (" Die Frauenbewegung " 15 mars), och det med " pluck " i brittisk politik.
oerhörda ordet.
" Geburtenzwang ", som höres Var det inte det vi visste!
triumfera suff- i denna diskilssion, möter hon med upplys- ragetterna.
Det är våldsamma argument som ningen, att det finns en sfär, där lagstiftarens verka på John Bull, den dar är kand som allt befogenhet upphör: det innersta och egnaste annat an logiker och principmänska.
Har .personliga livet.
På den tyska moderligheten lurar emellertid en hemsk fara.
Liksoni mi- behöver man inte tvivla, den sitter djupt.
nistern Hobhouse en gång gav signal tlll Förlidet år avslogs bestämt av de socialde- brandanläggningarna genom sin beryktade mokratiska kvinnorna ett manligt förslag till anmärkning, att det kvinnliga rösträttsbegäret " Geburtenstreik " (också ett osmakligt ord!
), måste vara svagt, eftersom det inte hade vål- men oin man fortfar att behandla den deli- lat någon av dessa stora illuminationer, med kata frågan på detta plumpa - manér, så vilka fordom mannen belyste sina medbor- skulle man .slutligen kunna reta dem till nå- gerliga krav, så skulle Asquith kunna förneka got i den vägen.
suffragetternas likställighet med de gynnade I " The Vote " (13 mars) har den gamla Ulsterrebellerna på den grund att de förra oförskräckta mrs Despard samma kamp som aldrig hotat med blodsutgjutelse, ja principi- fru Cauer att utfäkta.
Dock icke mot parla- ellt uteslutit detta kampmedel från sin krig- mentet,.
som annars näst efter Asquiths mi- föring.
Regeringen har inte plägat försumma nistär är hennes älsklingsfiende, utan mot en något tillfälle att hetsa dessa sällsamma upp- samling biskopar, som yttra mörka profetior rorsmakares desperation.
om " rasens självmord " och med biblisk auk- Den ljuva kvinnan.
Under rubriken L e toritet förmana kvinnorna att föröka sig och uppfylla jorden.
Mrs Despard har - otvivel- c r i m e d ' u n e f e m m e behandlar Jane I -
is me .i en som vanligt lysande och vig.
le- iipljfostran patryckte och.
ännu påtrycker de dare (" La .. Francaise " 21 niars) niadame Cail- flesta kvinnor i hennk villkor ".
Iaux ' genljudande skott i dess betydelse, dess " Les ~claireuses. "
1 ~rankiike börjar, sociala och psykologiska förutsättningar.
Hon ser.
i mörderskan en representant- för det scoutrörelsen bland flickor ta .far.t så smått.
gamla.
omyndighetsidealet, en på blint och För att ge uppsving åt denna institution an- dumt.
vis hängiven hustru, solil i sin okun- ordiiar ' nian.
kurser för scoutledarinnor; till nighet oni det offentliga livets hårdhänta me- vilka antages unga flickor över 1 8, år, på.
F. U.
K. i Paris.
toder blir utom sig över att se sin älskling Y;.
åtgångeri i bladen och rusar .i ' väg - med " - Helt enkelt ".
På telefonfröknar förargar en heroisn!, som i varje fall har något rö- rande - för att på det primitivaste sättet sig de.n talträngda allmanheien ' överallt i varl- straffa den skurk .-.
naturligtvis skurk!
. --- den. '
Till frågoavdelningen i.
" La femme som tycktes vilja störta gemålen.
Nu blev belge " har insänts ett dylikt klagomål, och det i stallet hon sjalv soni störtade honom, ' den pigga klerikala tidskriften svar ' ar så har: och det kanske ohjälpligt.
" Likväl " ', säger " Om det efter klockan ' nio på kvallen ar be- Jane Misme, ' ' vill jag inte fördöma en kvinna, svärligare att telefonera än under dagens lopp, som jag har karit ljuv och intagande och soiii.
så beror det Iielt enkelt på att de kvinnliga inbillade sig göra sin plikt.
Hon har sin ur- telefonisterna vid:det klockslaget avlösas .av säkt.
Den ligger i den andliga prägel, som ' manliga. "
' ' Engelska: romanförfattarinnor från 1800-talets förra, hälft. '
,.
.
.
.
# .g.
U * Charlotte och Ernily Bronte.
D en sista.
återglaiisen af 170.0-talets rationella, ibland nigot satiriska livsåskådning försvann med Jane Austen, och systrarna Bronte föra oss in i ett helt an ' nat skede av den engelska rorna-.
tieils historia.
Mellan 1796, då Jane Austen började sitt.
författarskap, och.
1846, dA Charlotte Bronte skrev sin.
för- sta roman, ligger hela den engelska ro- mantikens blomstringsperiod, och den ut- veckling, som försiggick på dessa 50 år, miste ju lämna djupa spar efter sig.
Det ar därför en helt annan anda, som slir oss till mötes.
i .de Bronteska böc- ketna, an den, som härskar, i Jane Au- '.
stens sirliga romaner, en anda buren av individualitetens och originalitetens själ ' v- havdelse.
Den omgivning, i vilken systrarna Bronte växte upp, hade stort inflytande, på deras författarskap;.
' Deras lfar var kyrkoherde i Haworth, en by i York- shire, och den ' iiatur och de folktyper,.
son?
äro utmarkaride för detta landskap, ha troget Aterspeglats i deras verk.
Mo- dern dog tidigt, och som fadern hade ratt mycket av enstöring i sin karaktär, blevo de sex barnen till stor del hänvi- sade till varandra.
.. Av ', - denna barnskara var Charlotte,,.
,. '
.
.
.
född 1816, den tredje, och Emily, född 1518, den femte i ordninge~~.
Syskonen Bronte vor0 tysta och allvarliga och skilde sig helt och hållet från andra barn, som de aldrig kommo i tillfälle att uml gas med.
Deras lekar bestodo mest i att uppföra små pjäser, där nagon av historiens hjältar hade huvudrollen, och ej sällan uppstodo dispyter om vilken hjälte som hade största rätten till denna ära.
Redan tidigt började de ocksa pro- ducera vers och andra litterära alster, som de sedan läste upp f &amp; varandra.
På grund av isoleringen från yttervarl- den voro de bundna vid varandra med den ömmaste syskonkärlek, och deras varma känsla för sitt hem var alltid en framträdande faktor i deras liv, i synner- het hós Emily, som då hoil var hem- ifrån vantrivdes ' till den grad, att .hon föll av och höll på att duka under.
Äveri som fullvuxna levde de ett liv gan- ska.
fattigt pli yttre handelser, och de enda avbrott, som gjordes- i vistelsen i hemmet, vor0 de tillfällen, då Charlotte och.
Anne, den yngsta systern, g h o sig ut som guvernanter och prövade på detta yrkes si4righeter och förödmjukel- ser, eller då Charlotte och Emily till- bragte en tid i Bryssel för att fullborda sin uppfostran.
Ar 1846 börjahe de tre systrarna sin litterära verksamhet med att utgiva en liten ' volym poesi, till vilken de alla bi- dragit.
Deras tillbakadragenhet och mot- vilja mot publicitet gjorde, att de aiito- g o pseudonymeriia Currer, Ellis och Acton Bell, vilkas begynnelsebokstäver mot- - svarade deras egna namn Charlotte, Emi- ly och Anne.
Skälet varför de valde just dessa %oms de plume " ar ganska, ' betecknande: de kände sig nämligen ej nog emanciperade att h d t fräckt antaga otvetydigt maskulina förnamn, men a andra sidan ville de ' ej förrada sin kvinnlighet, ty de voro medvetna om det förakt omväxlande med nedlåtande smic- ker, som kritiken brukade använda gent- emot kvinnliga skribenter.
Deras högsta önskan var att få se sina verk stå eller falla på sitt eget inneboende värde al- lenast, en önskan, som besjälar varje sann konstnär.
Emellertid var det ej pli .poesiens om- radt3 systrarna Bronte skulle göra sig kända, och deras nista försök, varvid de fortfarande behöll0 sina pseudonymer, gällde romanen.
Charlottes första ro- man, som blev refyserad och ej utgavs förrän efter hennes död, ä r.
T h e P r o- f e s s o r. F6rfattar !innans företal till detta verk ar värt att uppmärksammas.
Hon siger där, att det varit hennes av- sikt att skriva en bok, där hjälten ej skall raka ut för några romantiska även- tyr utan dar han skall arbeta sin väg genom livet med svett och möda precis så, s &amp; det sker .i verkligheten.
Då bo- ken skulle utgivas, kom hon emellertid uriderfund med att förläggare alls ej gilla denna metod, och hon tillägger med.
mild ironi, att förrän en författare har försökt att fa ett dylikt manuskript antaget, kan han ej ha en aning om vilka förrad av romantik och känslosam- het som ligga förborgade hos dem, som man ej skulle misstänkt vara annat än nyktert verklighetsälskande affärsmän.
Detta uttalande av Charlotte Bronte är viktigt att taga fasta pil, emedan det tyd- ligt klargör hennes stillning till det ti- diga 1800-talets strömningar.
Det visar,
.
att av de olika idéer, som uppburo ro- aveii .i en flickpension.
I de portratt.
mantiken, var det ej upphöjandet av av pensionsflickor ' i backfischåldern, s0.m fantasien på verklighetens bekostnad, som vi möta har; har författarinnan ej ryg- haft något egentligt inflytande på henne, gat tillbaka för att framställa de mest och att ' skillnadeli mellan Jane Austen motbjudande drag, de mest grundför- och Charlotte Bronte e j kan uttryckas.
därvade karaktärer, som i all sin oför- genom att saga, att den förra ar rea- mildrade vidrighet dock ej verka upp- listisk och den senare romantisk.
Av koristruerade utan ge oss intryck av att företalet till T h e P r o f e s s o r såväl vara fullt verklighetstrogna .och.
' komma som av boken själv s.e vi, att Charlotte oss att förstå vad den sunda, enkla en- - Brontes strävan var .att ej se livet ge- gelska flickan kände, då hon i.
Bryssel nom någon sorts rosenfärgade glasögon.
kom-.
i beröring med de underliga exi- William Crimsworth, den unge mannen, stenser, som befolka kontinentens .pen- ' som ar hjalten i romanen, blir utsatt sioner.
för den mest brutala behandling av, sin T h e P r o f e s s o r ar emellertid ej äldre broder, som skall giva honom en alltigenom.
en framställning av livets karg-.
start i livet, och hans existens i ett .fa- het: författaiinnan strävar att .ej vara ' brikssamhalle.
i norra England ar så grå romantisk, men hon har en stor fond och trist man kan tanka sig.
Till och av.
idealitet,.
som finner sitt Utlopp.
i se- med mr a uns den, som på satt och vis nare delen av boken.
William.
Cri ' ms-, .ar hans vän 0th som gör honom m @ wortli ' förälskar sig * i en .fattig obetydlig gen god tjänst, ar cynisk och butter i. liten.
lärarinna, som tar lektioner för ho- sitt upptradande och allt annat, an alsk- .nom, och hans äktenskap med henne ' värd gentemot den unge William.
För- blir i all sin enkelhet det lyckligaste fattarinnan visar tydligt sin rädsla för tankbara.
Med samma ' iver, som.
Char- att hemfalla åt nagon .sorts sensibilitet Jotte Bronte utmålade världens ondska, eller 1~2nslosamhet.
Denna rädsla har agnar hon sig nu .åt att framställa den- lett henne till överdrift i motsatt rikt- na lycka, som .är helt och hallet byggd.
ning, och figurerna i denna framstall- på verklighetens mark och där ingen av.
ning sta hårt och kallt mot varandra kontrahenterna aspirerar på att vara sa- som p3.
en tavla, dar man saknar luf- goprins och prinsessa, men följden ar, tens och dagrainas spel.
att ej heller den g i r alldeles friefran pe- Iiltet drag av vekhet och drömmarna- danteri.
Det är anmärkningsvärt, att tus hos den uiige mannen själv mildrar charlotte Bronte betraktar det ideala ak- konturernas skärpa; .han möter hardhet tenskapet från den moderna kvinnans med överlägsen likgiltighet, och i sin ståridpunkt, genom att hon lägger bådas säkerhet och känsla av sitt eget tadel- sjalvst5ndiga arbete som grundval för lösa uppträdande verkar han .e11 smula lyckans besthd.
vad.
engelsmännen kalla " prig ".
.
Så kom-.
Det iiterstår att sammanfatta svaret på rner ", haii till Bryssel och blir lärare i en .frågan hur författarinnan i denna bok gossl&lt; ' ola samt får meddela undervisning utfört det program hon uppställt i före- ' ' '.
' talet.
H&amp;- iion lydats ' giva en ?rogen bild det verkliga livet, såsom hon ön- skade?
Att vara verklighetstrogen ar ett mycket omfattande begrepp, ty livet ar s &amp; rikt på både s o r g och glädje, ' skön- h &amp; och fulhet, vekhet och brutalitet, att frågaii.
ar hur stort område man kan fånga med diktens strålkastare.
' Man blir ej i vidare mening ' realistisk- genom att uteslutande fästa sig vid livets mörka si- da eller romantisk för det.
att man er- känner befintligheten af idealitet, - utan allt beror på ' hur man blandar ingredien- serna.
Genom att framställa olika si- dor ' av livet hårt och oförmedlat liar charlotte Bronte val uppnått realistisk trohet i detaljer, men hon har ej- lyc- kats ge en övertygande bild av livet i desa stora drag, med dess oandliga skift- ningar och omärkliga övergångar.
J.a.n e E y r e, kanske den mest kända av- Charlotte Brontes .romaner, skiljer sig betydligt från T h e P r o f e s s o r.
Har har hon ej försmitt att begagna sig av romantiska tricks sasom en.
gammal herregård med långa mörka korridorer och övergivna salar,, med en hemlighets- full våning, dit ingen far intränga och fri11 vilken ibland höres - underliga skratt och skrik.
Allt detta såväl som den förfärliga upptäckten, att husets agare, d i haiiostår i ' begrepp att gifta sig med Jane Eyre, ej iir löst från sitt band med sin förs ' ta hustru utan att det ar hon, som i ett tillstånd av våldsam sinnesför- virring förvaras i den hemlighetsfulla vindsvåningen, allt detta var synnerligen val iignat att intressera en större lase- krets och att komma de personer, som i T h e P r o f e s s o i - ej funnonogna- ring för sitt romantiska krav, att ' sitta '.
. '
' uppe hela natten för att få.
veta ' vad som slutligen hände Jane Eyre och hennes älskare.
Denna romans rykte vilar emellertid ej endast p i dylika fantastiska påhitt.
Dess i litteraturhistorien beror på ka- raktärsskildringen.
Genom att följa en miinniskas öde alltifrån barnåren och ej blott behandla en viss typisk del därav visar detta verk tillbaka p2 det grund- element, nämligen det biografiska intres- set, ur vilket den engelska romanen ha- de sin upprinnelse.
Det är den unga flickan Jane Eyres historia, som berat- tas, och det ar den bild författarinnan ger oss av henne, som ar bokens kär- na.
Redan som barn visar Jane, att hon ej ar en natur som alla andra.
Hon ar föräldralös och uppfostras i sin morbrors familj, dar hon behandlas myc- ket illa.
Morbrodern själv ar ' död, och hans hustru och barn göra livet mycket surt för henne, i synnerhet den fjorton- Arige John Reed, som ar ett fullkomligt monster av elakhet.
Den lilla Jane för- söker att hålla sig undan s$ mycket som möjligt, men d i hennes plågoandar bliva allt för svåra, ar det något i hennes natur, som ej later hålla sig till- baka, och hon- tar- då bladet från mun- nen och säger sin tant och sina kusi- ner vad hon tanker om dem.
Dessa ögonblick äro lika eruptioner, ty det ar något inom henne, som .bryter sig fram mot hennes vilja, hon har in- gen makt därmed, fastan hon efterat, d i lugiiet åter inträtt, häpnar över sin egen djärvhet.
Det är inga utbrott av dåligt lynne, det ar något vida allvarligare ock högtidligare i hennes självhävdelse, det a r hennes innersta vasens instinktiva
.
.
uppror en~ot omgivningens förtryck.
Och på denna punkt är det charlotte Brontë skiljer sig från den litteratur, som före- gick det romantiska skedet, och den som, ehuru senare, ej tog idlytande därav.
Förgudilingen av fantasien lämnade miss Rronte tämligen oberörd, men: den andra av den romantiska strönkingens ledan- de idéer: betydelsen ' av varje persons in- dividuella krav, tog sig sii mycket star-.
.
kare uttryck i hennes verk.
Om vi jämföra henne med Jane Au- sten, se vi genast.
skillnaden mellan de olika synpunkterna.
Miss .Austens hjäl- tinnor äro ett med sin omgivning, de äro mera tilltalande och mera intresse- vickande, men det ä r ingen.
djup klyfta, som skiljer dem från de mer eller mind- re futtiga personer, som de ' ha att gö- ra med.
Med Charlotte Brontes ä r.
det annorlthda.
Redan hos den.
unge man- n e n.
i T h e P r o f e s s o r, trots pe- dariteriet i iskildringen ', ä r det ensamhets- känslan, medvetandet av opposition mot deil stora majoriteten mariniskor, som ar ett av grunddragen.
Och hos Jane Eyre framträder.
det an tydligare.
Men det - är ej blott ' det medvetna,- behärskade havdandet av det egna jaget, som.
Char- lotte - ~ r o n t ë ' övertagit från romantiken, ' hon erkänner även befintligheten av dunk- la outforskade krafte '?
i människans inre, som hon ej har fullt herravälde över .. Författarinnan går visserligen ej på dju; pet i sin behandling av dessa krafter, men hur dunkelt " de än äro antydda, peka de dock i riktning mot en djupare förstaelse av människonaturen än den, som iir baserad på uppfattningen om viljans och förståndets ' allmakt.
Vi .kän- na, att hos Jane Austens ' hjältinnor med ' ' ' ' all deras harmoni och jämvikt, deras sun -- cla.förstånd och goda avsikter ar ' det nå- got soin fattas, något av det oberäkne; liga och otämjbara, som vi kanske själva lida ' av, och denna brist, som gör - att livet synes gestalta sig alltför enkelt för dem, den har Charlotte Bronte, med $in mindre fulländade konst i någon man förmått fylla.
.
Frii11 sitt olyckliga barndomshem sän- des Jane Eyre till Low.oodskolan; en sorts välgörenhefsinrättn~g, där allt går - ut på att g&amp;a eleverna piiminta om sin beroende ställning.
.
De besvärligheter hon utstår här äro charlotte ~ t o n t ë i .egna erfarenheter .från Cowan Bridge School, och den rörande beskrivningen.
av Helen Burils, hennes sjukdom ' och död, liar till original Charlottes egen sjster Marta.
Aven.
här i skolan,.
visar Jane Eyre, att det brinner en flamma &amp; opposition- i hennes bröst, och hon .. kan ej förstå sin vän Helens milda undergi- venhet under de orathisa bestraffningar- na.
Större delen av ' boken upptages av kärlekshistorien mellan Jane och mr Ro- chester, en karaktär, som tydligt vittnar om författarinnans böjelse för, den out- rerade originaliteten, och slutar med de- ras lyckliga förening, sedan hjältinnan i.
episoden med St. John åter givit h rov på sitt krav p2 ursprunilighet och in- dividualitet framför den schematiska plikt-.
uppfyllelsen.
Charlotte Bronte, eller Currer Bell, som hennes .författarhamn lyder,.
- de ner mera arbete pA sin nästa roman, S h i r l ' e y, och kunde ej helt dölja sin förvåning, da hon fann, att den ej mot- / togs med samma entusiasm som sina fö- regangare.
Skälet.
kan.
möjligen ligga ',
däruti, att intresset ar mera splittrat har gat verksamhetsomrilde för kvinnor, som an i J a.
n e E y r e.
S h i r l e y ä r e g e n t - ljuder genom Carolines samtal med Shir- - Kgen en sorts idealfigur, fri och stark ley, ej uttryckt nied det uppnildda idea- och ej behäftad med kvinnliga svaghe- lets intresselöshet som i T h e P r o f e s- ter, delvis tecknad efter systern Emily, s o r, utan i form av en längtan, som och hon gör sin entré först mot slutet söker tillfredsställelse.
av första delen, då vi redan knutit vårt Charlotte Brontit försmår ej satiren, intresse vid Caroline Helstone.
och hennes teckning av tebjudningen hos Vänskapsförhållandet mellan de.
båda kyrkoherde Helstones med alla adjunkter- flickorna, som ar sett med en idealists na, den öfvervaldigande mrs Sykes och ögon, utgör bokens ena huvudtema; det hennes tre döttrar ar mycket rolig.
' andra ar kärleken, d. v. s. Carolines Men hon använder satiren blott för att böjelse för sin kusin Robert Moore, ty bringa kontrast, det är ej den atmosfär, ' Louis Moores dityram biska dagboksan- i vilken hon lever och andas, ty det teckningar om sina känslor för Shirley emotionella elementet ar vad hon i sina lämna oss fullkomligt oberörda.
Caro- mognare arbeten lägger huvudvikten vid.
liries öde är skildrat med en kvinnas fi- Emily Bronte, förebilden till Shirley, na förståelse av den tragik, som döljer den passionerat natur- och frihetsälskan- sig bakom en uiig flickas obesvarade de Emily, som ej trivdes annat an i sin böjelse.
De sorger och förödmjukelser, hemtrakts vilda ljungmarker, har skrivit som.
unga flickor äro utsatta för, äro en enda roman, som hon kallat W u- enligt Jane Austen till stor del beroen- t h e r i n g H e l g h t s.
(Wuthering ar de av samhällslivets konventipner och ett Yorkshireuttryck, som betyder " ut- människors futtighet, medan Charlotte satt för stormens raseri).
I sitt företal Bronte visar, att deras grund ligger till denna bok skriver Charlotte om sys- myck~it djcpare, att den når ända ned tern, att hon var till ytterlighet skygg ii !l naturens wig ?.
lagar.
och tillbakadragen och umgicks ej med Vilken .livssyn, som ar den ljusaste, ar någon utanför ' sin egen familj, sa att svårt att saga, ty konventionalism och fastan hon med livligt intresse tog del smhaktighet kan lika litet elimineras som av den omgivande befolkningens föreha- naturells ordning, men den skildring, vanden, hade hon ingen kännedom om som blottar det eviga och oföränderliga dess dagliga liv.
Det var därför blott i kvinnans lott att tiga och lida, där en de dystra, upprörande händelserna, som man skulle gå rakt på sak och fordra iiådde hennes öron, och alla de enkla förklaring, den framställning, som kom- vardagliga smådrag, som komma tillva- mer oss att kanna, att denna stallning ron att flyta lugnt och jämt men som ej ej kan andras förraii kvinnan upphör äro nog intressanta för att bliva till en att vara kvinna, får givetvis en mera tra- hel trakts samtalsämne, de blevo henne gisk anstrykning an den, dar svårigheter- franunande.
Pa grundvalen av denna tamligen osam- na tyckas bero på mera tillfälliga om- ständigheter.
Det a r.
ett rop om utvid- manhängande kännedom om folkets liv
och sin egen intensiva samhörighetskäns- la med naturen skapade Emily Bronte sin berättelse om W u t 11 e r i n g H e i h t s.
Det ar en bok så olik alla andra- ro- niaiier, att den ej kan jämföras med des- sa.
Den ar absolrit fri från all litterär bismak och knyter sig till ' inga traditio- ner.
Det är något av urkraft i den, vild och otämjbar likt vinden, som sve- per över Yorkshires vida ljungbackar.
De flesta av karaktärerna ha något rentav demoniskt, och det vore lika fåfängt att ropa till dem,.
att im ar det nog m e d galenskap och per " ersitet, som att förmå stormen att upphöra med att pina de stackars furor, som stå i dess väg.
.Det ar någonting obegripligt storslaget öfver Heathcliff och Catherine Earnshaw och deras känslor för var- andra, och de framträda i än starkare a r relief genom - teckningen av ~ d ~ Lin- tons fina milda vasen, som råkar kom- ma emellan dessa eldnaturer.
Det inbör- des förhållandet mellan dessa tre uttryc- kes bast i Catherines egna ord till Nelly, trotjänarinnan 0th allas förtrog- na: " Det skulle fornedra m i g att gifta mig med Heathcliff nu; s5 han skall al- drig få veta hur mycket jag älskar ho- nom, och det icke emedan han ar vac- .ker, Nelly, utan emedan han ar mer mig själv an jag ar.
Vad vara sjalar an äro gjorda av, så.
äro hans och ' mina lika '; och Lintons.äro så olika som en mån- strale skiljer sig från blixten eller fros- ten från elden. "
.
Denna poetiska glans försvinner emellertid i framställningen av de andra.
snedvridna karaktärerna, och Hindley Earnshaws elakhet såväl som Isabella Lintons obegripliga fnoskighet hopar elt överdrivet stort material vid- g ' ' righeter utan att bibehålla de storslagna.
konturerna.
Det ar en hemsk dager likt skenet från bsinnande byar, som vilar över boken från början till slut. '.
Man kan knappast tala om naturbeskrivningar i W u t h e- r i n g H e i g h t s, ty det finns ingen skillnad mellan natur och människor, de äro som huggna .ur ett stycke.
Och dock ar det ingen panteistisk livssyn, som gör sig gällande i detta verk,.
ty det finnes ej en atom medveten reflexion, och det avstånd mellan den mänskliga.
tanken och den omgivande sinnevärlden, soni fordras för att spekulation skall kunna uppstå, det sakiias fullkomligt hos naturbarnet Emily Bronte.
Hon är dar- fös, trots sin starka naturkänsla, ej i slakt med den.
engelska ny-romantiken, hon står utanför alla.
skolor och ström- nirigar, och, värdet av hennes sallsamma bok vilar på.
den kraft den ger vid han- den och på de stora löften ' den innebar,.
.
löften, som på grund af författarinnans förtidiga död aldrig gingo i uppfyllelse.
.
,, ' Mea Nordenfelt.
-- Föreningen för kvinnans politiska röst- rätt i Stockholm höll onsdagen den 18.mars sitt årsmöte.
Vid.
förrättat styrelseval åter- valdes fru Ella Billing, fru Karin Fjällbäck-.
Holmgren, fröken Gertrud af, Klintberg, fru Carola von Koch, froken Anna Lindhagen, friherrinnan Eb ' ba Palmstierna, frii Hilda Sachs, d:r Alma ' Sundqvist, fru Elisabeth Waern-Bugge,.
.
fru.
.
Alma Faustman, fröken Anlanda Horney, fröken Helene Philipson och fröken Anna Ljungberg ' samt nyvaldes d:r Gulli Petrini och fröken, Elsa Moberg.
Till suppleanter valdes med.
kand. Hjördis Nilsson, fröken Gerda Carining och .fröken Eva Lychoii.
\ '.
.
Notiser f rån bokvärlden. '
.
Magnus Stenbock och Eva Oxenstierna.
En brefvaxling utg. af Carl Magnus Sten- bock.
D.
1.
P.
A. Norstedt &amp; Söners förlag.
19 13.
Bland vår historias stora personligheter ar Magnus Stenbock en av dem, som stå. '
mest levande för fantasien.
På samma gång som han ar hjalten från skånska kriget, fäderneslandets räddare, vittna ota- liga bevarade smådrag och anekdoter om han.s hurtiga käckhet, hans spelande ' goda humör och andra rent mänskligt älskvärda sidor hos honom.
Eftervärlden kan ej undgå att dela kung ~ a r l s förkärlek för Måns Bock.
De nu av en hans ättling utgivna bre- ven till hans hustru kasta nytt ljus över bilden och spegla på ett mycket tilltalande satt Magnus Stenbock intime.
Det ar en lustig kontrast mellan hans ytterst sirliga och ceremoniosa fastmansbrev till " Hög- welborne aldra ädlaste och skiöneste Frö- ken " (han var dock nara slakt, kusin till hennes mor) och den brevföljd till) ' aldra kiereste dygdiga hustru ", som tar vid ett halvår senare, några månader efter bröl- lopet.
Den röjer ett outtömligt förråd av smeknamn sådana som " min adla lilla unge ", och " nuppetuppan ", och den över- raskar snart mod något så modernt som.
ett fonetiskt återgivande av barnkammar- språket.
Mitt i en allvarlig redogörelse för marscher och affärer kan det komma några rader hälsningar till den väntade " illa boo el1 illa lytte '); och som Eva Oxenstierna .födde sin make elva barn, var det ej så långt emellan väntanstiderna.
Magnus Stenbocks) ' lilla hustru dåcka " var för honom mycket mer an den titeln anger.
Dotter till kanslipresidenten Bengt Oxenstierna, hade hon tidigt förvärvat världsvana och människokännedom, och hennes praktiska klokhet utbildades under tvånget att reda sig ensam ute i Tyskland de tider hennes make låg i falt i fram- mande tjänst.
Magnus Stenbock vädjar till hennes omdöme,.
nar det galler för hans framtid viktiga beslut, och ber hen- ne mer an en gång tala för honom hos sin far.
Då han efter slaget vid Narva börjar komma i gunst hos kung Karl, ar han angelägen att sätta henne in i de intriger, som spinnas mot honom vid ar- mén, och ge henne anvisningar, hur hon bast skall kunna motverka dem hemma i Stockholm.
Eva Oxenstiernas egna brev till hennes " aldrakiärste angel ", av vilka blott ett få- tal äro bevarade, bestyrka det intryck av klokhet och ömhet, som redan breven till henne framkallat.
Otympligare till formen an hennes syster Charlottes, giva de dock ej blott fängslande glimtar av livet i Bengt Oxenstiernas hus, medan man väntade budskap från armén på andra sidan Os- tersjön, utan aven en och annan inblick i den politiska situationen, visserligen med- delad med många ursäkter för att man " melerar " sig att .skriva om något sådant.
Föreliggande del av den ur så många synpunkter intressanta brevväxlingen, som av utgivaren behandlats med lika stor samvetsgrannhet som pietet, avslutas med år ' 1 702.
Fortsättningen kommer helt visst att vara av an större intresse, då den om- fattar breven från Magnus Stenbocks ri- kaste år och från hans olyckligaste.
Sigrid Legon hu f vud.
Virveln av Maria Sandel.
Tidens förlag.
~ e n n a bok, liksom Maria Sandels före- gående, har sitt särskilda berättigande på grund av författarinnans- intima bekantskap med de personer och de förhållanden hon skildrar.
Det ar inga " studier " av arbe- tarklassens liv, som stuvas om till littera- tur, Maria Sandel har- levt igenom, sett och kant vad hon ger oss i sina böcker.
Och dar det inte kan vara egna, dyrköpta erfarenheter, har det varit hennes karnra- ters och närmaste omgivnings.
1 Nar hennes första bok, V i d s v a l t-
g r a q,s e n, kom ut 1908, verkade denna redan starkt genom sina omedelbara teck- ningar av arbetarproletariatets liv .. F a - m i l j e ii V i n g e, " en bok on1 verkstads- gossar och fabri ksflickor ", som hon kal- lade den därpå följande, var fullt så tro; värdig i sin realistiskt goda berat.tarstil.
Men i V i r v e l n har Maria Sandel givit sin mest samlade och djupgående skild- ring av arbetarklassen, med storstrejken som den allvarstunga bakgrunden.
Det ' ar troligt, att mången ömtålig 1a- sare känner sig obehagligt berörd av de11 brutala uppriktighet, varmed författarinnan tecknar arbetarlivets förhållanden, har sar- skilt vid en fabrik, som eniel1erti.d utan tvivel .hör till de värsta av sin sort.
Men intet tvivel kan häller råda om att " Fa- briken Malvrin " inte ar en fantasiskapelse ..
Man känner, att den skulle kunna pekas ut som liggande vid den eller den gatan, i den eller den staden.
Och man är inte glad åt att sådant kan ha sin gång i vår humaniserade " .tid.
Det vore att önska, att s aria Sandel vore lika stark i skildringen av.
de man- skor, som.
aga hennes sympati, som.
av dem och de förhållanden, som hon i in- dignation r-gerar emot.
Hiirnied.
vill inte sagas, att - hon tycks njuta av svart- målning och fråssa i det som ar vrångt och sorgligt.
Men när hon vill g e en ljus och vacker bild - vilket hon gör ofta, nästan med slösaiide hand - blir detta gärna en något sentiniental skön- målning, som bryter sig ut tir den i öv- rigt förträffliga verklighetsskildringen.
Man skulle vilja ha ' aven hennes uppoffran.de och goda mänskor nyanserade.
Dar Maria Sandel slappt sin hunior lös, har hon åstadkommit " erkliga små mästerstycken: Den inneboende Boman i V i r v e l n med sina tvålar och sin " liter " - spekulation ar helt enkelt dråplig, några andra episoder att förtiga.
Låter Maria Sandel den strängen spela, ar man saker på att det inte blir något biljud,.
E. K-n. '
' ', En partipolitisk ' kuiiinoföre&amp;ng.
Den ' iiuvarande politiskt tillspetsade situa ' tionen i.
vårt land ar utan tvivel- orsaken till att just i dessa dagar de frisinnade kvinnoina sam-.
manslutit sig i en politisk för ' ening.
Månda- gen den 23 mars konstitiierade sig F ö r e- n i n g e n F r i s i n n a d e k v i n n o r på ett möte i Stockholm.
Föreningen bildades på ~riiiiinadelandsförenii~i~ens program och blir liksoni denna en landsförening, ni ' ed lokalav-.
delningar som senare k o m k att bildas i m i n av behov .. För närvarande ansluta sig ' inedlemmar i landsorten direkt till föreningen, soiii utser oinbud på olika platser ' i landet.
Till ordföiande i. föreningen valdes doktor Ada Nilsson och till övriga medleni~nar i sty-.
imelsen fru Emilia Brooni.6, fru Elin agne er,, doktor ' Gulli Petrini, doktor Julia qnberg,.
.fru ' Gertrud Rodhe och fröken Gerda Canning.
Vid det konstituerande samniantradet vor0 363 niedleminar inskrivna i .föreniiigen.
Dagen förut, söndagen den .22, hade före- iiingen anordnat ett stort offentligt möte.
i.
Musikaliska Akademien, där fru Anna Wick- cell, dr Gulli Petri-ni och fru Karin Holmgren i skilda föredrag från ' sin gemensamma parti- ståndpunkt belyste den politiska situationen.
, *, Prenurnera ' kimlare for Hertha erhålla fördelaktiga villkor.
För var femte prenumerant lämnas e n gratisårgång av.
tidskriften.
Närmare u p p: -:.
lysni,ngar lämnas å: -: ' ' H e r t h a s expedition; 48 Klarabergsgatan, Stockholm.
&amp; Im.
T.
.48 16, Riks T.
2762..
H E R T H A 154 Insända böcker.
Albert Bonnier: ~ottenhavsfiskare-av Lud- vig Nordström .. - Dramatiska interiörer av Fidelio.
-.
197 sätt att tillaga potatis, sam- manställda av D. F. -- Flyktingarna.
En bonderoman af Johannes Linnankoski.
Ö fv ers.
af Holger Nohrström.
- Bland anarkister.
Interiörer och minnen av Riretfe Afnitrejeatt.
Övers.
av Walborg Hedberg.
Lars Hökerberg: Läkarebok för aila av nied.
d:r E. W. Wrethd.
Haft.
29-34.
P.
A. Norstedt &amp; Söner: F. V. 0. handbok för fattigvårdsintresserade,.
1914.
- Kampen.
Wahlström &amp; Widstrand: Om den s. k. blindtarmsinflammationen af Ah ' ~ r o g i u s.
- Hjärtat i friskt och sjukt tillstånd af Hermann Eichhorst.
Öfvers.
af dr Axel Widstrand.
- Människans härstamning.
En skildring av män- niskoslaktets stamträd av W. Bölsche.
Övers.
av O. H.
D.
Andra upplagan.
- Världens skapelse av d:r M. Wilh.
Meyer.
Övers.
av O. H.
D.
Andra upplagan.
- Diet och föda av Alexander Hnig.
Övers.
från femte eng- elska upplagan med förord av dr Henrik Berg.
-., Kräftan.
Några ord av Ernst Schwe- ninger.
- Rothschildarna av Ignaz Balla.
Övers.
från tyskan.
Andra upplagan.
mot ungdomens förvildnihg av Holger Berg- ivnll.
Tidskrift för den svenska kvinnorörelsen, utgiven av Fredrika-bremer-Förbundet.
Redaktör: Ellen Kleman.
Förbundsmedlemmar erhålla tidskriften till ett pris av kr.
2: - varvid prenumeration sker direkt genom Fredri:ka-Bremer-Förbundets ' byrå, 48 Klarabergsgatan, Stockholm.
Icke- förbundsmedlemmar prenumerera å närmaste postanstalt eller i bokhandel.
Pris för postupplaga: l /, år kr.
5: -; l /?
år k;.
275.
- Lösnummer 35 öre.
Redaktion och ex- pedition: 48 Klarabergsgatan 11, Stockholm.
Redaktionstid: måndagar, onsdagar och fre- dagar kl. 1-3.
A h.
T.
4850, Riks.
2762.
Expeditionen: kl. 11-4 varje söckendag.
Alim.
T.
48 16, Riks.
27 62.
Annonsering genom F. Englunds Boktryckeri, 40 Drottninggatan, Stockholm.
. --- - - - --.
.
Fredrika- Bremer- Förbundets Byra, Upplysningsavdelning. '
" larabergsgatan 489 Stockholm 6.
Hatsf örmedlingsavdelning.
A h.
Tel. 48 50, .Rikstel.
27 62, Allm.
Tel. 48 16. redr rika-Bremer-b ör bundets Sjuksköterskebyråer.
i Stockholm: Tunnelgatan 25.
Allrn.
Tel. 82 11, Rikstel.
68 98. i Göteborg: N. Fogelbergsgatan 5.
Rikstel.
61 87. '
MZLB och ' svalg iiro suik för de flesta s ~ t z i t t o r i ' r ~ z ~ e ~?
Textilafdelningen Thyra Grafström, Stochholm Permanent utställning av färdiga och påbörjade arbe- ten samt inaterial.
R i d vid ini-edniiig .av vhiiigar in.
m. '
Undervisning.
i Italiensk spets-.
och annan ko ' nstsönl. '
' ~ t i i i i d i ' ~ p51 t lager dartill Iiörande iiiaterial: - Svensk, Fransk och Bömisk SpetstrAcl.
Rikhaltigt urval av S p &amp; n ~ ö n ~ t &amp;.
särskilt fruntimnier, har det länge varit ett önsknings- nial att kunna överlämna värden av sina värdepapper och skötseln av sina affärer åt någon person eller institution, son, med absolut säker- het förenade punktlighet och noggrannhet i utförandet av det anförtrodda uppdraget ävensom prisbillighet.
En sidan institution ar FOR KAPITALISTER,.
-.
Stockholms Enskilda Banks Notariatavdelning (Lilla Nygatan 27, expeditionstid 10-4), som under garanti av Stockholms Enskilda Bank åtager sig vård och förvaltning av ' enskilda personers och kassors värdepapper.
Exempel 1.
Om en person hos Notariatavdelningen deponerar obligationer, in- kasserar .Notariatavdelningen vid förfallotiderna kuponger och tillhandahåller deponen- ten influtna ' niedel.
Vidare efterser Notariatavdelningen utlottningar av obligationer och underrättar deponenten i god tid, ifall en denne tillhörig obligation blivit utlottad, samt lämnar forslag till ny placering av det ledigblivna kapitalet.
Exempel - 2.
OA inteckningar deponeras hos Notariatavdelningen, underrättar No- tariatavdelningen gäldenären därom att räntorna ä inteckningarna skola till avdelningen inbetalas, varefter de medel, som inflyta, till deponenten redovisas.
Vidare tillser No- tariatavdelningen, att inteckningarna bliva i vederbörlig tid förnyade.
Om en hos av- delning &amp; deponerad inteckning genom underliten förnyelse skulle förfalla, ersätter Stockholms Enskilda Bank därigenoni uppkonimen skada.
Förvaringsafgift: 50 öre för år per 1,000 kronor av depositionens värde, dock ej.
.
under tvi kronor.
Fotograferar Ni så gör Edra inköp, låt framkalla och kopiera Edra bilder hos Lugna dej, pojke / Det gar på ett par minuter B6 Hamngatan 16 (Mitt för Kun&amp;strädgArden) 35 SigTEd H a n s e n HUSQ ' VARNA SYMASKIN.
Förmdnliga a fbetalningsvillkor - -- -.
.
-.
Promenaddräkter Kappor &amp; Kjolar -- P - -.
p So / ida kvalit&amp;er - BiI / iqcz kriser.
4 1
.
.
.
.
.
.
.
.
...
s.
.
.
-.
";,, - Guas i&gt;ia;;.
;:.
.
... Korta; dagbetraktelse?
arnmanfoga.de av idel: bib-elord.
samt.
.oid:na &amp; ' e.ftw ' kyi ' koåret.
i.ng.l f&amp;-.
.. svenska läsare, av- kyrko- aearbeti~ hetdeil K .. ' Iiu.l t: '. *, Kart.
' l.
kr.,.
klofb: 1:60, I&lt;alvskinii ' s.
b;.
, med g,u,ldsni$t, 3:50., ' ' " - '.
.,.-, g w ~äg~edning ?il1 dagii&amp;: 8 ~ h ~ s t u d i u '.
m .W ' Jesu.
Kristi ' ?.v,. '
.
-.
.
.
.
av teoli.
: kand .. &gt;.
l ?rcnrd.
.P!
svenska med någon.
bearbething av .. psstor.
T. Li.nd l1 at.
.
A,ndiy3,.
._ upp].
: .haft; 150, klotb.
250..
.
.,.
.
.
.
.:.
.
&lt;. '
.
...
... ' ' 1 ' -, '.
i,: L, i I. '
Ett sanital im-.l) ndr&amp; &amp; 1.
.... '.
:. '
O: in k &amp; ' * ' och - a ' mta.
b &amp; kreti, högsta.
.
f r&amp;g~t,-~.;::.
-:.
-; i.;;.
..;.,.,.
a&lt;.
~) ~ k o h e r d e n D Oscar r Q e n:sow.
P % ' 10: öre ' p:?
hiifte.
,:.
.
; ..: ' ...
-.
.
.
.
.
.
-.
.
:.
dctas, in@- '.
.
.
..
: .. j ~ n &amp; h ~ l l s f ö r t e o k n i .-.
o v e r .partierna.
Klara Lindh.
Av Ellen K h a n -.
-.
Fredrika Brerner som kritiker.
(Forts.) Glimtar utifrh.
.
Engelska romanf örfattarinnor f&amp;, 1 halft.
II.
Charlotte och Ernily Nordenfek Nótiser f r h bokkirlden.
l iiro helt och billet tiiher- kade inom landet, kunna i aiseende pP konshktian, hiiilbarhet sanit liitt och tyst &amp; ngicl; o blott d t a sigmed utan öfvertriiifa ahren de buta utländska samt iiro oomtvistligen billiga I för- hallande till sin ' kvalitet.
.
g STOCKROLM f014; P.
