# ID: svediakorp-per2703
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Hertha
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Hertha', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1914
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 16,265
# sentences: 1,370
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-hertha
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


STOCKHOLM.
, Skandinaviens största livLcirsikringsbolag.
............ 2 f .6 taillisaer kmnw.
.............................. över 8qw 7.49 milliom kroiior.
........ -.
........ över 1 8 onllisaer fronor.
iiybeinljad livfö&amp;ringssnmma Premieinkoms!
Ränte- och hyresinlromst: ~iv (ö&amp;fingssomman vid h t s d i dser 244.8 miilioaer akmoc~.
Samtliga llig %ga~,,,,,,.
, 10.8 millioner h o r.
Till Ióniiriugsägme: koaiaat vinit.
iill ïttieiprnc:.
ntdslning ..................
Kr.
f .013.27C: 95 .................. i.
.....,.
30.000: - Under senast förflutna 20 kalendeir har bolaget utbetalat till försäkringsig-arne: ..................... ...... ................. vinst Kr.
f l .108.039 dödsiallserrittuin r., 2d.330.636 kaplia~6näkr.-&amp;pp och iifwii -- 9.477.278 -.
Kr *.
CS * 9i3 * 9S3 Dugliga k u i n n l l ~ agente; antagas.
17 ANBHYTANDE och i heia vadden eoart8mde äro de sma Hiilsobrunnar med ' .namn av Radetunr.
elemeilt, som av Aktiebolaget Radi-ktiva Va- lb-.- B struerats, till verkas ocn uth ras, ' i l ali.niánhetcn.
fik.
dagitg t i l l d n f n &amp; i ~ n n i e t st.?
~y radiumcma~a@taar; itten till genom&amp;-.
ende- av fnIlst !in %gi - brunnskurer, ' Hyresavgiften a r =au d biWig, att .de mentcn im for varje bth6vandtUt .. titlgängllga.
S &amp; sta: typ M a 50 (10 rad.
enhrter i0 Öre pr @ g. typ A i iO [) OO r. e.
17 %r, tvi&gt; B ii %U00 r. e.
31 Öre; tyix F a 35000 r. e.
44 or+.
typ K i 5OiitKi r .. e.
54 Öre, typ L P.
WuOO r. e. G7 6 r e.
t p R á 125MOr.
c.
84 6re och t » I ~ Ö W r.
C.
100 öre pr dag.
K~stnaden Der p e m.
.
s t ä l m stg aniiu MrP ont fl * per * ner tillsammans - &amp; yra ett - skrkt- h l ment och &amp; h vatmet.
En- diirkhr.
bör i Je undecsfrdd ' - 30 dagar.
KuiirnSi; T vcrkningat äro, allt t-fter vad m&amp;-: drtckningen am &amp; beroende a r etc-.
Patent 21918 mentcts Varum.
styrka h r i s utstrik&amp;- - ning.
Sä ~ n ~ r d r t. a t rrr.
en sVarartod gikt för ait kiinna påvedias.
hi &amp; ett starkt ilenririr och en 1Hn.g kurtid, Det individae &amp; g ?r sig of @ g &amp;; Iande.
Vig lY13 Ars slut nnde - a 80 (10 personer- i .. vårt land hyrt vh-a Radeliometemoff .. mch mer &amp; n tb0b.
ersoner begagnat sie au dem @ r hävande a.v r @; Rertai sjuJdomar.
sppefe~it OM - och.
R ~ i n m t M,.
heuralgier och Neuriter, aninerofi8ttafqb@pW-+g?
: ar, kronidca inflammationer .o &amp; ' atG j r I, sly:: .. - ... hinnor etc. Tillskriv oss och begär de n e m a r e u ~ ~ ~ s n i n g a k ~ ' BOM U LLSV ' FNADER BASTA SVENSKA FABRIKAT.
4 P som önskas.
HOS HVARJE VALSORTERAD ~ÄFNADSHAND~ARF ' ~ k t i e b l a ~ e f ?adioai@va t vatten,-:: Brunkebergstorg 11, StaCKliOtM.
Rikstelelon 38 13 Alrm. ?Fet.
16390.
- - Chefkmist: Docentrn vid Kri-gl.
Tekn. ' Hiigskp lan John Kahler.
Kontrollant: John Rosengreni - i35 - s-
l. ARGANG. '
'. '
15 M A R S 1914.
HAFTE V L Kvinnorna och statsam betena.
R edan 1907 års rikidag beslöt att som vilande antaga en förändrad lydelse av 5 28 mom. .l.
regeringsformen avföl- jande innehåll: " Till lararbefattningar vid, statens Iaro- anstalter, de teologiska lärartjänsterna vid universiteten likväl undantagna, till andra beställningar vid.
inrättningar för vetenskap, slöjd eller skön konst samt till Iakarbe- fattningar m å i ' den ordning, som ovan sagts, och med tillämpning av grunder, som av konungen och riksdagen god- känts, kuqna utnämnas och befordras även infödda svenska kvinnor ".
Riksdagen 1909 fattade beslut om and- ringens definitiva antagande och k .. m:t meddelade den 6 juni 1909. sin sanktion.
till detta beslut.
Det ar nu således unge- fär sju år sedan riksdagen enades om det rättvisa i att även kvinnor fingo tillträde till ovannämnda tjänster och snart fem år sedan grundlagsbeslutet blivit i laga ord- ning fattat.
Men ' den dag i dag ar ha kvinnorna dock ännu ej kommit i åtnju- tande av dessa rättigheter.
Då rikidagen nämligen ansåg det möjligt, att särskilda bestämmelser kunde vara nödiga i en del avseenden vid kvinnornas tillträde till dessa platser, men ej ville ha dessa med i grundlagen, insköts dar i stallet uttrycket ') med tillämpnjng av, grunder, som av ko- nungen, och riksdagen godkänts ".
Natur- ligtvis var det; då meningen, att k. m:t ', skulle låta sig angeläget vara att.
snarast möjligt - lita utarbeta förslag till dessa - grunder och förelägga detta för riksdag- en, men detta har k.
' m:t helt enkelt ur- aktlåtit.
Den dåvarande regeringen skickade.
ärendet av okänd anledriing till Iönereg leringskommittéri, soni ar sysselsatt med utarbetande av Iöneregleringar för statens ämbetsverk och vars medlemmar måhända ha vissa förutsättningar för den saken men däremot aldrig haft något med vetenskap att skaffa.
Därför tillkallades ocksa några speciella sakkunniga, däribland två kvin- nor, filosofie ' doktor ~ h n a Ahlström och med.
lic. Mathilda Lund berg.
Emellertid tog kommittén ingen hansyn till vad dessa sakkunniga hade att.
saga, utan den kom med sitt eget förslag, som.
utgjorde det mest skandalösa försök att omintetgöra i; tället för att utföra riks- dagens beslut.
Konirnittéti ville nämligen utesluta kvinnorna från en stor del av de platser, soni riksdagen beslutit öppna för dem.
Dessutom ville den .giva kvin- norna lägre lön än mannen för de tjäns- ter, som de verkligen skulle få söka, detta .dels därför att de ville pensionera kvinno.rna tidigare an mannen och därför att.
.
kvinnorna leva längre, dels därför att de ansågo, att mannen såsom i regel varande familjeförsörjare skulle ha större .behov an kvinnorna.
Därvid gjorde emel-, ' 1 ' '
112 H E R T H A lertid kommittén en beräkning av den verkliga effektiva Iönen på det sättet att den utan vidare adderade beräknade löner och pensioner för alla år och dividerade med antaiet tjänsteår för att se vad en person verkligen fick per arbetsår, i lyck- lig okunnighet om att detta ar alldeles, missvisande och att man i stallet också måste ta hänsyn ' till tiden och rakna med: ränta på ränta.
En skolyngiing, som ' raknade problem efter vår värderade Iöne- xegleringskommittés metod, skulle bli d~jalpligen kuggad i studentexamen.
Hela: beräkningen ar fullständigt felaktig och Ihör endast hemma i papperskorgen.
Då rdetta var den del av frågan, som kom- mittén borde ha begripit bast, så kan man förstå, hur pass vederhäftig.
dess uppdelning av tjansterna i dem, som kvinnorna borde få söka, och dem, de inte skulle få söka, var, och det ar dar- för inte lönt att spilla många ord .på den saken.
Men vad som följde efter Iönekom- mittens utlåtande kan närmast gå under rubriken andlig smitta.
Nar riksdagen.
fattade sitt beslut.
att öppna de .ifråga- varande tjansterna för kvinnorna, hördes ingen protest från de korporationer, som.
härav berördes, aven om en eller annan enskild medlem av dem, som också var medlem av riksdagen, talade emot motio- nen.
Förslaget vilade i två år, och det var således mycket god tid för veder- börande att på ett eller annat satt oppo- nera sig; .om de verkligen ansett, att det ' .vore med statsnyttan oförenligt att en sådan: grundlagsandring ginge igenom, men (detta skedde ej.
Tvärtom, nar frågan: behandlades ånyo år 1909, gick den, om jag minns ratt, igenom utan opposition.
Grundlagsändringar skola endast före- tagas då de äro högst nödiga och nyftiga, så de böra naturligtvis med alla lojala medel förhindras, om de inte äro det, men att efter sedan en ändring val ar beslutad, försöka göra den om intet eller förhala dess genomförande, det blir alltid en grov förolämpning mot riksdagen.
Emellertid nar nu Iöneregleringskotn- mittén försökte att på bakvägar komma förslaget till livs och att plocka ifrån kvinnorna tjansterna en och en, fast grundlagsbeslutet stod fast, då rönte detta en livlig sympati.
Myndigheterna skulle nämligen yttra sig, och det gjorde de i allmänhet efter den enkla principen: så m h g a som möjligt av de tjänster vi re- presentera och framför allt de högsta böra undanhållas kvinnorna.
Ett undan- tag härifrån utgjorde dock Karolinska In- stitutet, medan Uppsala universitets utlå- tande helt enkelt ar upprörande.
Kort efter sedan dessa utlåtanden infor- drats, inträffade emellertid valen 19 1 1, som medförde regeringsskifte.
Kvinnorna började hoppas, att frågan nu skulle dras ur dödvattnet.
Inte precis för att den nye ecklesiastikministerns namn gaf an- ledning till några särskilda förhoppningar om rättvisa m.ot kvinnorna.
Herr Fridtjuv Berg hade ju börjat sin förra bana som ecklesiastikminister med att - tvärt emot vad han strax förut varit med om att petitionera för i egenskap av medlem i Centralstyrelsen för Sveriges Allmänna Folkskollarareförening - inför riksdagen föreslå.
och genomdriva, att folkskollarar- innorna hädanefter alldeles oberoende av civilstånd och försörjningsplikt skulle ha mindre lön än lärarna, ehuru de hade samma arbete och samma kompetens och
-.
H ' E R ' T H .A -- ii3 ehuru de i alla tider förut varit lika- demiskt bildade kvinnorna, vilket liv skulle berättigade.
Men man kunde ju andå .det då inte uppstått?
Men nu är det Ju hysa en avlägsen förhoppning om att .bara fråga om rättvisa mot några ktin- erfarenheten av den splittring inom kåren,.
bor, som ingen rösträtt ha, och mot dem som denna orättrådighet till skada för är ju allting tillåtet.
Herr Bergs idé ' att sammanföra alla lä- folkskolan medfört, skulle ha fört honom på något battre tankar.
Likaså borde rarlönefrågor till en lönenämnd: och låta man ju kunna ha haft skäliga förhopp- småskolelärarinnorna beräkna en .lektors ningar, att en parlamentarisk regering studieutgifter och skäliga, lön och vice skulle anse det .som sin plikt att snarast versa tycks emellertid även i andra avse- möjligt och till så nära överensstäminelse enden arta sig till ett fiasko.
Lönenämn- som ' möjligt med riksdagens önskan söka den ' är tydligen så heterogen, att den inte utföra ett av riksdagen fattat grundlags- kan samarbeta.
Den tillsattes någon gång beslut.
Men nej, de akademiskt bildade.
på sommaren 19.1 2, och ännu har den ' kvinnorna ha den dag den frisinnade inte lyckats komma till något synligt re- ministären avgått fåit lika litet rättvisa sultat i något enda.
avseende.
Det enda som den, då den tillträdde sina befatt- livstecken den givit ifrån sig var ett för- ningar, och.
hade den stannat kvar, .så- slag under förra årets riksdag till tillfällig var det i alla fall inte hr Bergs mening lönereglering för läroverkslärarna, som var.
att i år framlägga något förslag till den så misslyckat, att ecklesiastikministern till av riksdagen liegärda lagen.
.
Ty herr.
sist inte ville .lägga fram det, ehuru han utfäst sig till att Berg har tillåtit sig att sanimankoppla i statsverkspropositione~~ denna fråga inte bara.
med, läroverks- begära löneförbättring för läroverkslärarna.
Herr Berg tycks verkligen numera över- lärarnas lönefråga, med vilken den ju verkligen åtminstone har en berörings- givit .sin förra ståndpunkt om principiell punkt, utan också med fo ' lk- och sinå- orättvisa.
mot kvinnorna och i stallet luta skolelärarekirernas.
Riksdagen har be- åt den s. k. behovsprincipen, i den form slutit den omtalade grundlagsändringen, att personer med försörjningsplikt mot riksdagen har däremot alls inte beslutit minderåriga barn böra ha högre lön a n att vare sig läroverkslärare eller folkskol- ' andra.
Behovsprincipen kan ju, om den till-, lärare skola ha någon löneförbättring, men.
likafullt tar sig en parlamentarisk lämpas förnuftigt, ha åtskilligt för sig, men ecklesiastikminister för att helt enkelt upp- den försöksballong, .som lönenämnden ut- skjuta grundlagsbeslutet, tills han har be- sände förra året, var sådan, att om man hagat låta en av honom tillsatt mång- riktigt avsett att göra.
hela ' principen im- pratande lärarelönenämnd utreda allt möj- populär, k-unde man knappast ha hittat på ligt och omöjligt som kan tänkas ha något battre.
Det är nu en gång så.
i.
något att göra med alla Sveriges lärare- vårt land, att större delen av dem; som kårers lönefrågor.
Tank om några per- studera vid våra universitet, inte minst de, soner, som varit representerade i riks- som sedan ägna sig åt lararbanan, göra dagen, blivit behandlade så som de aka- sina studier på skuld.
För att inte dessa. '
S: ', ',, '
dculder med ränta på ränta sedan- skola växa dem över huvudet är det nödvän- digt, dels att de inte få vänta för länge på anställning, dels att begynnelselönen inte blir alltför låg.
F ö r s t a l ö n e- graden bör därför vara lika f ö r a l l a.
Att i den ge de gifta, eller de gifta med barn, högre lön än de an- dra blir i de flesta fall att missgynna de sämst ställda, de som ingen möjlighet ha haft att gifta sig just p i grund av de da- liga affärerna.
En helt ' annan sak blir det ju, om man i de högre lönegraderna gyn- nar familjeförsörjarna.
på de ständiga ung- karlarnas och de ogifta kvinnornas bekost- nad.
Men det var just därför, att Iöne- nämnden bortsett från studieskulderna och föreslog förhöjning endast för de gifta med barn även i de första lönegraderna, som den framkallade en sådan storm av ovilja.
Och efter detta lilla misslyckade kraftprov tycks lönenämnden åter ha för- .sjunkit i dvala, medan alla lärarekårer med stigande förbittring undra varför den ej blir färdig.
Men ingen har så stor rätt ag beklaga detta bedrövliga förhållande som de aka- demiskt bildade kvinnorna, ty för dem gäller det ju inte bara en förhoppning om att riksdagen ' skall bevilja en välbehövlig löneförbättring, det gäller en redan vun- nen rättighet, som man på omvägar svik- ligen söker undanhålla dem.
Och här är verkligen fara i dröjsmål.
Det finns många kvinnor, som äro kompetenta till de plat- ser riksdagen givit kvinnorna rätt att söka, men de kunna ändå inte få dem, och ingen frågsr efter vilka svårigheter som vållas dem därav.
Var förnämsta regre- sentant, docenten Elsa Eschelsson, dukade under i den ojämna striden för våra rät- tigheter.
Hade riksdagsbeslutet av år 1909 arligt utförts genast, hade hon kanske nu varit innehavare av professuren i civilrätt, som så länge stått tom och till vilken man har så svårt att få en verkligt kom- petent manlig kandidat.
Men.
inte ens hennes död tycks kunna väcka de sovande samvetena.
Man fortsätter som man bör- jat, utan att fråga efter vilka nya offer trycket av den nuvarande olidliga situatio- nen kan komma att kräva.
Så länge kvinnorna inte fått sin röst- rätt, är inte mycket att hoppas.
Först då varje statsråd vet, att orättvisor mot kvin- nor av dem kunna beivras i riksdagen och att de öva inflytande med valsedeln i sin hand, tycks det bli en möjlighet för kyinnorna att vinna den mest elemen- tära rättvisa.
Gulii Petrh '.
.
.
.Sjalar och ansikten .. III.
,.
.
.
Maria ~ é r o n e.
ur '.
brokiga.
vimlet på postån- garens det däck ' skiljer sig ett ansikte och fån@r oemotståndligt blicken.
Det %t: i gruppen längst akterut under sun- tiltet.
I den skuggade dagern lyser det blekt vitt, skarpt intelligent, genomkulti- verat, okuvligt energiskt.
Den senigt smarta gestalten, soni det tillhör, ligger ~itstrackt i en bekväm stol utan att.
på nigot sätt ' slappas i vila.
Allt ar va- kenhet, iakttagande, prövning.
Blicken, stix och dunkel, har något av roffågel- ögats skarpa.
Så ser jag Maria Vérone, medan Do- iiauiingaren glider nedför floden genom det låga österrikiska slättlandet under en solvii himmel, ned mot Porta Hungari- cas ' trånga pass, .dar Leithabergen och Karpatherna redan &amp; a i dimblåa strackningar med uraldriga boygar, hel- gonbilder.
och krucifix på klippornas krön.
I går talade .hon på .den stora ban- ketter, i Wien.
En flammande låga, som slog .ut öfver festsalen.
Klara, distinkta, romanskt kanslofria föllo orden, och an- då steg och ' steg hennes tal som brin- nande eld.
Hela hennes väsen var vibre- rande energi och vilja; hennes uttrycks- medel den tränade advokatens, som vet att i minsta detalj med osviklig logik ' pliidera sin sak.
.
Maria.
Vérones sak ar andra kvinnors sak.
De djupast olyckligas, d e blodigast förfördelades, nere i den undre världen.
Hon håller inte till godo, med att det ' skall .finnas e n doin för kvinnan, en an- naii för mannen .. Herines omutliga lo- giskhet tillåter henne inte att acceptera detta.
o c h hennes eldsjäl tillåter henne inte att lägga armarna i kors och låta.
den nianskapade världen ha .sin gång.
med sin dubbelmoral.
Därför ropade hon ut sitt lidelsefyllda " guerre.5 la guerre! "
.
vid den eleganta.
Wienbanketten, dirför begär hon framför allt, att kvin- norna skola ha medbestämmanderätt " i folkens rådsförsan~lingar.
Det ' var en tid vid början av sin ad-.
.
vokatyerksamhet, som Maria Vérone bod- - de vid R u e d e s M a r t y r s i Paris, i ett hus, som var boni en låda utan både luft och.
ljus .. Gatan går genomMont- maitres arbetarkvarter,.
och namnet an-.
ses träffande.
Sina klienter raknade Ma- ria Vérone till en hög.
procent bland Martyrgatans eländiga existenser.
Hon bor inte längre kvar där nu, men dar-.
för har hon inte slappt sitt arbete for de olyckliga.
Knappast ar det att undra över, att Maria Vérone,, a v o c a t e i l a C o u r, ar skarpt Överlägsen i debatten ..
Men har inan redan haft tillfälle att beund: ra henne ' som vältalaren, vilken i ett stort anföraiide rycker alla med sig genom sin glansande, väsenspräglade retorik, blir silan dock ' öfverraskad av att hon kanske.
ar ännu mera anmärkningsvärd som debattör.
Med huvudet något fram-.
åtsträckt och.
spant lysande blick följer hon diskussionens för att vid första: ',, '
a vikning från ämnet kort och koncist be- avslutade riksdagen har beslut fattats om siktiga eller återföra debatten i ratt spar.
skrivelse till k. m:t med begaran om åtgär- der för beredande av trygghet åt folk- Inga om en aldrig så skickliga taskspe- ' och snlåskollärarinnor, som bo i ensamt lig- larkonster vid förhandlingars förande gande skolhus.
skulle kunna vilseleda denna uppmark- iMotion hade väckts i andra kammaren av samma iakttagare och triinade logiker, hrr Nilson i Örebro och K. Starbäck, i första som obevekligt vet att- peka på vad en kammaren av A. Roos.
I motiveringen av sin begaran framhöll0 fråga rör sig om och som med utsökt motionärerna bl.
a. att " för kvinnorna finnes finess gör sina riposter, oroande eller en fara, som de flesta av dem torde anse avväpnande sina motståndare.
långt varre an döden (#.
O m en kvinna en Det berättas om Maria Vérone, att hon gång varit utsatt för att någon sökt bryta sig under stora umbäranden kampat sig in i hennes bostad, så " förstår man, att hon igenom sina studier.
Gift.
v a r hon re- sedan nattetid lyssnar efter varje ljud, och dan och hade två barn, d å, hon .fann att den ständigt upprepade skrämseln kan resultera i sinnessj~kdorn~~.
d &amp; mödan vart att avlägga juridisk exa- Enligt statistiken finns faktiskt ingen kår, men - sedan nämligen ratten tilierkants intet yrke, som uppvisar så stor procent av de franska kvinnorna att som advokater sinnessjuka som småskollärarinnekåren.
En lång debatt föregick motionens anta- föra talan vid domstol.
Det smala ble- ka ansiktet med lidandesdraget kring gande i andra kammaren, där hr Persson i munnen talar också om vad det kan ha Stallerhult med bistånd av ett par menings- fränder segt och Iange uppehöll sig vid huru kostat henne.
Men den .oböjliga vilje- betungande skolutgifterna redan vor0 för för- kraften, söm genomstrålar detta ansikte, samlingarna och., att dessa därför ej borde säger, att hon gått obruten ur striden iläggas att göra något för de ensamma lä- rarinnornas skydd.
Han tvivlade aven på ef- .. med sin lågande sjal.
fektiviteten av det framkomna förslaget - ELLen W n a n. '
Ett steg framat.
Till sekreterare och ombudsman vid Stockholnls stads lantegen- domsnämnd har .bland 57 sökande utsetts juris ' studeranden fröken ~ a t h i l d a Stael von Holstein.
.
Fröken Stael von Holstein blir härnted kommunalförvaltningens första kvinnliga om- budsman.
Det ar icke första gången froken Stael står som banbryterska på en för kvinnor ny plats.
Tidigare anställd som amanuens vid hälsovårdsnämnden i Stockholm, var hon i denna befattning stadsförvaltningens första kvinnliga tjänsteman.
Under en längre tid har hon aven uppehållit förordnande som kamrer vid hälsovårdsnäinnden.
, att i skolhusen tillika med lärarinnans inreda en bostadslägenhet till uthyrning.
Med 94 röster mot 60 antog emellertid kammaren till sist motionen.
Försfa kamma- ren hade redan förut bifallit förslaget.- Det är riii Iange sedan i tiden Birger jarl stiftade sin lag om fredlöshet och förlust av all lös egendom som straff för den, soni vildfört .kvinna.
En av de s. k. edsöresla- garna, vilka konungen och med honom lan- dets förnämsta man senare svuro att upp- rätthålla.
Är 1914 finns det 60 män i riksdagens andra kammare, som finna att kommunerna ej ha råd att göra något för att skydda en- samma kvinnor från en fara " långt varre an dödent1.
I
H E R.T H - A, 117 Fredrika Bremer som kritiker.
.
redrika Bremers förbindelse med F Malla Mon tgomery-Silfverstolpe, dess uppkomst, blomstring och avtyning, skild-.
att jag behöfver se mera af samlingarie för att ratt kunna tänka öfver saken.
Hvad jag sett har storligen interesserat rades första gången i den av Sigrid .Lei- jonhufvud och ElLen Kleman - förliden mig.
Jag önskade att ' innom alla slagter höst utgivna kalendern F r e d r i k a sådana minnen skulle skrifvas!
Hvilka B r e m e r s b i.1 d.
Denna skildring, *) rika kallor skulle .ej derigenom uppvalla betitlad " I en vänskaps spegel ", bjuder f ö r tankaren, för författaren, som ett rikhaltigt urval av Fredrika Brerners ville se lifvet i dess mangsidighet - och brev, men bokens syfte och det tillmät- ta utry,mrnet hade nödgat till försakelser, enhet, och undgå ensidigheten af sina och med beratt mod hade man lagt åsi- blott enskilta erfarenheter.
Friherrinnan do de vidlyftiga partier av korresponden- Rudbeck, hennes dotter Charlotte, Of- s.enn som r.öra sig om Malla Silfverstol- [verste] Montgomniery iiro karakterer pes memoarer, för att senare meddela fulla af interesse; Fr: naii R [udbeck] s dem i sammanhang.
Detta är vad som ensliga resor.
iii till staden om vintern, nii skall ' ske.
Huru Malla i åratal hade gått och ru- med den förfärliga mordhistorien för vat på iien dristiga planen att göra Sver- sina ögon, - tjenarens uppförande, nar ges främsta författarinna till förtrogen han lagger sig vid sin fängslade herres och domare för sitt privata, illa upp- dörr; O f.
Montgonirys b e, berättelsen muntrade skriftställeri, hur hpn äntligen i oktober 1840 ' vågade avsända första om ' hans oroliga lif, vaknande känsla paketet " Slägtminnen " till Arsta och hur för qvinnovärde vid sina döttrars upp- val detta blev mottaget, därom kan läsas vext, hans frieri till den, dygdiga och. '
. '
' '. '
i kalendern.
Nagra veckor efter .den första, hastiga men varma tacksägelsen) 11 nov., börjar Fredrika sitt recense- rande: Förl5.t mig goda, bästa Malla att jag sa länge dröjt att fullgöra din ' önskan!
l ag h a r varit.
så upptagen af åtskilligt lappverk, och har ej ännu fått ordning derpii, men .kali ej längre uppskjuta att saga dig några tankar som dina S l ä g t-m i n n e n väckt hos mig.
Du ville veta mina intryck, och jag vill då framlägga dem för.
din blick, ehuru de i flerii fall sakna bestamdhet.
Jag känner ' '.
*) För materialet till den h i Yi att tacka bibliotekarien baron Gustaf Rudbeck, som ställde ' till kalenderutgivarnas förfogande icke endast alla Fredrika Bremers bevarade brev .till Malla, Silfverstolpe utan aven tolv årgångar av dennas dagböcker.
.
.,.
älskvärda Charlotte R [udbeck] och säll- heten som deraf sedan: uppgår innom hans allt detta äro drag omöjliga att hus, glömma sen .man en gang sett dem, bilder inför ' hilkas rena, originella verk- iighet alla diktens ' skapelser blekna.
Skul- le du ha ämnat dessa .S l ä g t,-m i II n e 11 för ofentligheten, sa skulle jag efter min känsla säga: tag ej ett ord bort ur Of.
- M- - rys bref, men förvandla Charlotte R- - s till ett eller två; de bära stämpeln af en skön och fridfull själ, ' innom ett stilla.
lif, inen de likna hvarandra för mycket, och innehalla för litet.
Fram- hall hufvudfigurerne starkare i deras egenheter, om möjligt egenheterna af de- ras litseende,.
klädsel, vanor, och ställ omkring dem i bakgrunden, med få men.
.
B ' ' '
' ' målande drag den misslyckade Carl, gu- vernanten Zelia med dess försyrade an- sigte och de öfriga bipersonerna hvilka så mycket bidraga till taflans sanning och verklighet.
Vill du åter icke låta Slagtminnena i deras nuvarande form se ofentljghetens ljus, s i tillstir jag att jag icke önskar någonting borttagit utan snarare ett och annat tillagt, som kun- de göra personerna mera åskådliga.
För; m ' ig särskilt har detta ditt framstallnings-: satt ett stort varde, emedan ' jag derige- x o m får se Menskorna sjelfva tala och: - röra sig och icke betrackta dem genom wn annans synglas.
Så, för min egen del, ville jag icke ha ett.
enda af fru Arnells *) bref borta ur samlingen.
Just deras flerhet och likhet ger mig ett klart begrepp om detta inre och yttre still-le- ben som karakteriserar henne.
- D u nämnde en gång att du ville låta mig få begagna dina samlingar.
Skulle du framdeles goda Malla vilja begagna mi-n hand för att låta- ett större publi- cum f,?
njuta frukterne af ditt mångsi- diga och på erfarenheter rika lif - (det- ta ville du val anda!
Icke skall man sat- ta sitt ljus ' under skeppan!)
- sa ser jag två satt att ga dill väga härmed.
Det ena vore att med bibehallande af hufvi~dmomenterna (så t. ex. Of.
M- - s bref) gruppera de öfriga sa att det hela utgjorde en troget sann och- tillika lätt askadlig tafla.
Det andra vore att upp- taga .karakterer och händelser i Slagt- mirinena ined poetisk frihet och uttala i eii roman ' den sanning som Minnena be- varat.
I bida fallen skulle hedern blifva din och jag anse det en glädje att öp ' '.
, *) Charlotte Rudbeck, ~ a i l a s mor, gift först med riksrådet Arnell, sedan med överste Montgomery.
Y pet hembära dig den och " ara den scm ara bör ".
Huru du nu deri vill besluta goda ~ ä l l a, så ar det dock min inner- liga ciiskan och b ö n att du må fortfa- ra med cict verk du begynt, och som troligtii ingen annan an du kunde ut- föra!
I sarmiiig, det ar en vigtig och helig sak att icke lata lifvets skatter för- multna, utan ur de dödas aska lita ett nytt lif uppstiga, en phenix som bar till jorden ett nytt ord on1 lifvets och dö- dens mysterier.
S l a g t m i n n e ' n a ar en skön tanka och som, vill Gud, skall bara rik och god frukt.
Jag ar inner- ligen glad åt dem, och önskar och hop- pas att det exempel du gifvit skall bli följt af många.
Det ar att bidraga att bryta dödens och förgängelsens makt och lita odödligheten segra, afven p5 jorden.
Mycket, mycket ville jag annu saga har- om ur hjertats djup, och hoppas att en gång få göra det muntligen.
Jag har lemnat till Fru Geijer ditt Manuskript förseglat, och hon har 15fvat aterlemna det i dina händer.
Livad av detta ampla och valmotive- rade bifall skyndade ' Malla att sanda .en ny leverans, den professor Geijer fick med sig till Stockholm; men man anar, att hennes förtitgående tackbrev mitt i all fröjd och rörelse röjt en viss.
ömtå- lighet för de milda kritiska raden.
Fred- rika svarar 26.
11.
40: Hvarföre tackar du mig goda, bästa Malla, då jag endast uttalat min öfverty- gelse och min glädje öfver hvad du för- trott mig?!
Nej, det ar jag som bör tacka, och .det gör jag nu af hjertat för ditt bref af d.
15 Nov., samt för din sandning dat.
d.
19:de dennes!
Med största interesse och upp.marksamhet skall jag geiiomlasa och jernnföra dessa Ma-
H - E R T H A - 119 nuskripter, och som f ö r d framlägga för eget bröst,: eget lif, ju.
djupare tränga dig de intryck de gjort.
Jag har ej min- de in i andras.
Men ' den som efter sta tvifvel på ditt arbetes interesse och.
@ nga själ~~röfningar, minga erfaren-.
värde, men för att göra det tillgänglig!
heter ' af.
lifvet och sig sjelf, kommit .till för en större allmänhet kommer mycket " besinniog,.
till klarhet,: till en stadgad an ' på styl och form.
Fullkomligt tror.
och v21görati.de lefnadsåsigt behöfver ic- jag med dig att arbetet blir bättre som ke frukta * för att afslöja sin sjal, äfven familljekrönika, eller Slagt m i n n e n i dess hemligaste djup och gömmor, ty (den titeln, tycker jag, ar präktig!)
än hor1 vet ' sig dermed kunna träffa, leda, behandlat som roman, men jag tror att utveckla de många, som kanna likasom allt livad af ronian eller romantiskt i: 11011. denna Minnes-serie kan finnas, bör med Efter studiet ' av den nya sändningen förkarlek framhafvas och behandlas, ell.
heter det (23.
12 .40):.
rättare, allt vad som i den ar glans- Jag hade framlefvat en tid utan gläd- punkt, epok bör releveras så mycket soni je, utan intjck, utan ratt lif, sett me- möjligt; och Of.
Montgomerys bref så-.
.
niskor u h n att möta dem, last böcker viil som skriften " Månne det går an " och skrifter utan nöje och nytta, " inte lAh mig tro att .amnet skulle vinna på sett, inte hört, inte ' lart något grand, att af dig mera fritt behandlas.
Men jag som var vackert och lärorikt alls, " med skall kunna tanka haröfver nar jag sett ett ord haft i sjalen ett slags ' vintersol- mera af arbetet.
For närvarande ar jag stånd, som var för mig mycket nedtryc- i Stockholm, hos niin kusin Agathe kmde, - da, goda Malla, kom jag ut Waclltmeister, för att sköta korekturet " till mitt friska lugna.
Arsta och kommen ' till ett litet arbete,.
och a r upptagen och der i lugn, företog jag läsningen af ditt förströdd af Atskilligt, men nar jag om Manuskript.
Jag kunde ej slappa det fjorton dagar åter ar i Arsta-stillheten förr an det var ' slut, och slutat blef det skall jag genast sätta mig in i slagt- på samma clag läsningen börjades,.
men ' minnena, och var viss om att jag skall jag kan ' ej säga dig med hvilket nöje, akta dem som mina ögon.
Vår litteratur hvilket interesse, hvilken djup tillfreds- saknar alldeles en af litteraturens mest in- still els^.
jag vandrade genom detta gal- teressanta grenar - memoirer (Minnen).
leri af sanna och originella teckningar, Måtte d i n a, goda Malla, bli dess första hur jag njöt af den rena, i sanning .och friska växt i denna riktning, och visa att allvar sjelfbeskådande blick, som Malla sådant g å r a n afven har (ty vårt fel faster på sig sjelf, uppdagande sitt inre i Sverge ar att icke komma oss ' för, att med den i sanning himmelska klarhet, icke tro att det gAr an att företaga sa- soni skiljer emellan godt och ' ondt och ker) o c h dermed framkalla efterföljare.
upptar så val skuggorne som dagrarne Ty ännu en .. gång, jag vet intet af hög- i sin tafla af lifvet.
' Det a r s A, som re intresse o c h nytta an sådana minnen sjelfbiografien blir af varde, och.af ett vär- och sjelfbiografier, .ärligt och sannfärdigt de inför hvilkit,.
i min tanka,, alla diktens berättade!
Och.
ju djupare de taga ur allster måste; buga.
Min sota Malla, mitt fyc-.
, '. '
' ' '.
. '
. '
'
. '
.
ke om ditt arbete ar: att jag icke last nagot interessantare i skön litteratur på svenska, och att detta arbete, genomfört, kommer att f. ett varde oberoende af land och ~ra~tförh~llandeh, att det ar ett arbete f ö r m e ri s k l i g h e t e n, att det bör tryc- kas, och att mängd af meniskor der kommer att finna nöje och nytta, bättre bekantskap med lifvets verkligheter, och ljus Eör eget hjerta, egen utveckling.
Mycket ville jag.
saga .om dessa min- nen, men det hufvudsakliga$e infattas i hvad jag nu sagt; det öfriga ville jag helst uttrycka i en innerlig omfamning.
- Ty jag a l s k a r så innerligen andan i dessa blad, andan den stränga och öd- mjuka för det egna jaget, mild och adel för alla andra, afven för de som felat och ' gifvit tecknarinnan smärtsamma sir!
Huru olika de flesta fruntimmers sjelfpri- sande, egen kära memoirer, M: me Geniis, M:me Merlins och afven den eljest storsin- nade Rolands!
Ännu en gång, jag gläder mig uppriktigt öfver detta ' arbete, sasom produkt af en svenska.
Ty Sven- ska aran, Svenska hedern i dess ratta mening och i hela dess tillämpning ar ?ch förblir min kärlek.
- - - Jag har afven i dina minnen igenkannt och fatt bekräftelse pi3 en min älsklings- öfveriygelse, den neml.
att hvad som hos barnet visar sig som dunkel, om an ic- ke god eller älsklig drift, kan och bör vi- dare utveckla sig till en gagnelig verksam: het.
Är, icke det samma anlag som visar sig i lilla Mallas envisa fasthallande vid det gamla, vid vissa intryck, vid vaderqvar- nen m. m.,.
samma anlag ' s i m sednare har burit frukt i d&amp;sa slagt- och barn- domsminnen, der med förunderlig nog- granhet allt är.
bevarat; som eljest för men me. '
' mängden af menskor förlorar sig som vage11 i sanden, som droppar i hafvet?
Och i sanning har äro en mängd drop- par.
som blifvit till verkliga akta perlor.
Härtill kommer att Mallas lif rört sig bland betydelsefulla Meniskor och för- hållanden.
Hvad brefven i den första samlingen betrafffa, kan jag icke; söta Malla, saga annat an sist.
De äro icke innehilllsri- kare i originalen an i. öfversattningen och Franskan ar icke god.
Det ar min tro att ditt arbete skulle vinna pi, om du, p5 ditt satt, sjelf berättande redo- gjorde för deras innehall och blott i några fA citationer anförde Fr:nan Rud- becks malningar af sitt stilla.
lif med man och barn, sin kärlek till föraldrarne, sitt intryck af verldslifvet, de drag som egentl.
karakterisera hennes sköna och stilla själ.
och som synas mig det vesentliga af hennes bref.
Hvad Atskilligt mer jag ville saga maste jag gömma tills en giiig muntligen (om du vill höra det, för- stås!)
ty skriftligen blir det så lingt och afidå ej bra.
Och man maste ha både tal och svar i saken.
en Om an denna storlinjiga- kritik julklapp av sällsynt halt - enligt journa- lens vittnesbörd " hjerteligen encouragéra- de " Malla, bjöd det hennes natur emot att böja sig för de sakförståndiga de- taljanmärkningarna.
Detta förråder ett Arstabrev av 12.
1.
41.
Hvad det g &amp; mig innerligt godt, söta Malla, att jag kunnat göra dig ett nöje, och det blott genom att uttala hvad jag innerligt kannt.
Tack för bref, tack for de varma lefvande orden i dem!
Tack för löftet om fortsättningen af Manu- skriptet, och lat mig.
som ' hittills få sa- ga hur jag känner och tycker!
Med -
pressen, innan de f &amp; .ratt vigt Fransyskan i biefven har du så ratt; g$ ii-,, förlir mitt lilla, onödiga och obetänkta och .varde.
' för de flesta.
Meniskor.
klander.
Men brefven, brefven!
och ' a 1- m red je sändningen från Uppsala korsi-.
l a b r ef, som icke direkt röra Mallas des af en ny - uppmuntringsepistel ' fran utvecklings-historia (skriftens kärna och Ai-st5 (14.
2. !H.
): ' stora interesse) och som icke i sig sjelf- Med Caroline Rosen,.
som hitkommer va äro markiardiga.
.
.
.
.
.
.
bered dig p2 oin Mondag, hoppas jag få N:o.
.3 af en skarp attaque på.
dem, om.
vi en gAng Manuskriptet, så vida nernl.
det ar an- komma muntligen ihop!
Jag ämnar ej kommet till Lindblads; och med Caro- släppa lätt.
något som jag.
' är djupt of- line skall ' jag ' till dem Atersanda N:o 2, vertygad om att ha ratt uti; och skulle som jag hittills.
behållit; emedan jag ej det handa att du blef ledsen, så kunde haft något bud som jag varit fullt nöjd det handa att jag icke brydde mig der- med.
Ty,.
ser du, jag är mera rädd om om, utan höll ändå uti, - och blefve du detta, an o m.
.
.
.
ja jag tror icke att jag slutligen ratt god och medgörlig i den ljuger när jag säger ' mina - ögon!
saken så skulle jag kyssa båda dina Med stort interesse motser jag ' fortsatt- händer, ty du skall veta att jag ' har ac- ningen af ' dessa Minnen ' och hvad.
jag.
kurat samma.
känsla som du för hand- har af uppmärksamhet, och .begrepp.
skall kyssning.
Jag skulle vara mindre envis egnas dem.
Matte hvarje skymt af oan: i saken, om hela detta företag vore mig genam känsla försvinna ur.
din sjal vid likgiltigare; Men efter min djupaste.
och att tanka Malla sa ohöljd.
framstå för basta öfvertygelse s &amp; ar arbetet af stort friimmande blickar!
Den- " fifariga ", den varde och b ö r.
göras njutbart för all- " egenkära " Malla; som .du kallar henne, minheten, just i den form det .nu .är a r j u v e r k l i g e n d ö d i sammamån och genom den hand ' som nu skrifver som den sanna, den rena och klara hö- det och af ingen annans.
Men hufvud- jer sig ölver ' henni dömmande och för- vilkor för denna njutbarhet ar, att in- dönimande.
Ack!
- Jag vet ingen niera skränka vidlyftighet, och klippa bort alla hugsvalande och.
upplyftande syn, an utväxter, som kunna bortklippas utan den af en Meniska ' som klart.
dönimer skada för det hela.
Må framför allt, sig sjelf.
Det ar i detta ett " gif Gudi allt consentreras kring Malla.
' Mallas arona ", ett hyllande .af ' det eviga, som basta .och interessantaste bekantskap är bättre ' an den renaste dygd, battre an - Malla, och den.
som hon bast känner, alla philosophier bar vittne om det evi- och kan tala.
om så som ingen annan, gas tillvarelse, ' det heligas seger.
Me- lika mycket om i godt eller ondt; det niskorna likna: hvarandra alla deruti att vesentliga, det som ger lif och kraft och de alla ha fel, men skilja sig deri att originalitet och n y t t a ar - sanningen.
blott ganska få makta ' fullt .inse dem, De skenbara glömska, som alidil firre ' öppet och ödmjukt, erkänna en gåhg interesserat sig för ditt arbete, dem, och lagga sig ned som en ' skugga betyder nog intet för detta.
Det ar en för att upphöja det ' sanna ljuset.
Men egenhet med Man~~skripter.
De maste deri som s i gör star sjelf redan i Iju- ' ' ' m ' ' ' P- --,
.
.
H E R T H A.
122 set.
De flesta Meniskor gA och sola sig i skuggan af sin egenkärlek och dara sig eländigt.
O!
man kan bli mörkrädd af att se många sadana, och tvifla på högre lif och högre kärlek i det arma slagtet.
Men genom de qvalmiga rök- .verken, som vi tanda för oss sjelfva, gar som en vederqvickande flägt bekan- nelsen: " jag fattig, syndig Meniska ", som en sann christen uttalar med blic- ken lyftad till fullkomlighetens herre.
- - - Nästan tror jag med dig att tiden .för dettas [manuskriptets] utgifvan- de till allmänheten ännu icke ar inne; men det- faller mig icke in att ej detta utgifvande är och skall blifva dess be- stämmelse.
- - - Och goda Malla, tillat mig att sasom motvigt för intrycket af vissa personers brist pa interesse för ditf ' arbete pamin- na dig om detta ord af Lichtenberg: " Nar en bok och ett hufvud stöta ihop och det ljuder tomt, så - ' ar det icke alltid bokens.
fel. "
.
.
.
Denna.
vink var icke förspilld.
19 febr.
antecknade Malla i dagboken: " Godt och kart bref fran F.
r e d r i k a B r e - m e r af - den 14.
Samtal om henne och mina minnen, därvid jag.
ertappade mig att hafva lust att skryta:- inför dem Com försmatt dem. "
I förbigående niå: nam- nas, att- nar Malla klagade över man- skors liknöjdhet för hennes livsintresse, menade hon alltid i första rummet sin halvsyster.
grevinnan Wrangel f. Arne11 och sin syssling Charlotte Pose; de ka- raste ' barndomsvännerna.
4 mars nedskrev Fredrika Bremer sina intryck av.
tredje paketet: ' ' Goda Malla!
Du kan; erkligen ha skal misstänka att jag i tysthet för egen rak- ning later trycka ditt arbefe, ty jag be- haller det ännu alltjemt; oaktadt mina ' löfte11 att atersända det.
Och nog be- känner jag att jag kunde hafva ratt god lust att derur tillegna mig mangen god- bit, men se!
ärligheten ar- en sträng ge- waldiger, som håller vakt deröfver.
I dag reser jag sjelf till Stockholm och skall sjelf taga det med mig, och sjelf afsanda det till fru Linblad.
Haf- tet N:o 3 ar med de tvenne andra i samma konvolut.
Malla vaxer och utvecklar sig; vi föl- ja henne med mycket interesse under hennes rika, ovanligt lifliga barndom.
Egenkärlek har hon icke mer an hvarje annan liflig ung flicka skulle ha i hen- nes belägenhet och omgifningar.
Hon ar sann och bra.
vid ' detta häfte känner jag ett stort bchof af starkt sammandrag och jag tror att det lätt kunde åstadkommas.
Några rader kunde karakterisera hvad som nu upptar mAnga sidor; åtskil- ligt borde tror jag alldeles uteslu- tas, dels emedan det hör till hvad man kan kalla " dödfödda smAsakern (och sådana finnas många i lifvet, ehu- ru det icke alltid ar lätt att urskilja dem fran småsaker i hvilka finnes en lefvande gnista, en som kan tjena för det hela som bindningsord för meningen) dels emedan de falla allt för mycket in- nom d e t som alla meniskor kunna se alla dar.
Sa t. ex. fagelns badning, och åtskilligt annat.
Bland saker som mycket roat oss och låtit oss hjerteligen skratta ar försöket med herrariies öl-sinne och dess följders) Det ar innerligt lustigt, och förträffligt beskrifvet.
Af stort interesse syntes oss *) Malla Montgomery-Silfverstolpes memo- arer I, sid. 121.
H E R T H A. '
a Miss d ' Altons historia, ocksk förträffligt berättad, i dess sanning.
och.
enkelhet.
Men vi riktigt knotade öfver att vi icke fingo se den unga romanhjeltinnan me- ra åskådligt på hennes bröllopsdag, hvil- ket hade, efter allt det förutgångna, va- rit af stort interesse, och att vi icke fin- go det ringaste titta in i hennes husliga lif bortom den dagen.
.
~ l a R d de många ' s a k a och naiva an- märkningar, som finnas strödda i &amp; be- tet, har jag märkt mig den, da Malla förundrar sig öfver att man berömmer: hennes uppförande, " det hade ännu all-, drig fallit heniie in att hon kunde ha något uppförande! "
Detta ar så bra, och skildrar så målande den lyckliga omedelbarhet i hvilken barnet så sikert och sorglöst går fram, men ur hvilken ' det ohjelpligt ryckes dels genom beröm, dels genom klander.
Men man m å s t e ' g å derigenom, o c h lycklig den somfullt går det igenom o,ch kommer till en hög- re fullkomligare n a t u r.
Då återkom- mer det vissa, .inspirerade tillstandet men ur högre källa.
Hvar g h g jag går öfver hötorget, el- ler nalkas det, kommer jag säkert * att tanka på.
historien om Sass.
*) - - - Hufvudintrycket är fortfarande det af ' s t o r t i n t e r e s s e o c h n ö j e, så val af sjelfbiografien, som af det rika galeri originella och verkliga figurer.
som har framträda, och de vidgade blickar, öfver lifvet och dess förhallanden s m f ödas af +sa bekantskaper. '
Det upprepade och betonade kravet p2 koncentration bedrövade Malla, meil tack- samhet och beundran Övervägde; hon synes till och med ha offrat " fågelns *) Memoarer I, sid..
l 19. i 23 badning ".
Fjärde paketet framkallade.
följande kritiska.
essay (2 3.
4.
.
41): * ack, så hjerteligeti tack för dessa da-.
.
gars stora intiresse och nöje!
Detta häf- te syn &amp; mig ett af de interessantaste af dem jag genomgått.
Allt ar så fullt af lif och rö-.
relse och en rörelse f r a m 5 t, under all denna omvexling och mangfald af personer och tillfälligheter.
Det unga hofvet och dess jordiska gloria af unga ' skonheter och all slags prakt är glanspunkten i det hela, såsom denna .. bild ar det, och mås-.
te öfver hela, verlden vara det, i verlds- och siill~ka~~lifvet.
Det cdminerar deqi; och ' för med .sig sin ofelbara tjusning.
. '.
Stilla går fram, under det.
glittrande hvimlet, den djupare .ådern af ett rent - menskligt interesse, e v i g h e t s å d e r n i lifvet hvilken, upprunnen p i jorden, löper: fram med svällande str6rnmar för att utgjuta sig i.
oändligheten - himme- leiis eller afgrundens!
Vi se denna åder i arbetets hufvudfigur - sasom rätt är - i Malla, * och jag kan icke nog säga dig hvad jag finner henne ha för ett stort ' och allmänt menskligt interesse!
Hoh har det, tror jag, just emedan hon star som en typ för .den bättre delen af jordens ungdom.
Hon har i hög grad erfarit - allt hvad den erfar i mindre gra- der och spridda riktningar, och det satt pli hvilket hon redogör 9 derför., den oför- villade blicken med hvilken hon ser sina och andras förvillelser, kastar i högsta.
grad valgörande och vägledande ljus öf- ver det hela.
Jag tror att man icke kan saga nog mycket .godt om denna figur (ifven ur koihens synpunkt betraktad) och de verkningar den bör ha på unga sirmeii.
Djupt rörande ar den punkt p i hvilk~n Malla just nu (för oss) be-.
. '
' ' J
- - finner sig, och man känner en lust att med tårar kyssa dessa vackra ögon som nu fördunklas af sorg öfvei den synd och oreda son1 skymmer bort hennes sj &amp; ijus, hennes kärlek, och smittsamt antastar hennes eget hjärta!
Frappant och utmärkande framträder hos Malla kärleken till det goda, d e t f ö r t r a f f- l i g a.
Jag tycker mig ingenstädes ha seit den så ren.
Vi kände det helt tomt och ledsamt, Agathe och .. jag - Mamma ar.
sen någ- ra dagar i staden - då vi i går aftons slutade manuskriptet midt uti en in- teressant period; - o c h det är med längtan vi motse fortsättningen.
Wil- helm Liljehök halla vi riktigt af; Eva ~raunerhjelm följde vi med en tår till hennes tidiga graf; Lagerheims skryt *) vor0 vi oppgifna på; men jag hade mitt lilla nöje af att se, här lagt för ljusan dag, hvad jag s i .ofta, till min öfver- raskning, fått se under mitt lif - egen- kärleken och inbillskheten hos det star- kare könet i förhAllanden till det andra.
Jag har harpa haft många och märk- värdiga exempel.
Ett sarskildt behagligt intryck skänkte oss.
Mallas och Charlot- te Posses satt att taga Mallena Ratzkys anmärkning i anledning af fattiga.
Detta ä r så rent och godt.
Äfven njuta vi af de många vackra och värdefulla qvin- nokarakterer so &amp;?
förekomma; ja, goda Malla, jag skulle ej sluta om jag ville saga dig allt som interesserar och roar oss i dessa Memoirer, som i lif och in- teresie kunna mata sig med hvilka me- mcirer som helst, under det den san- ningsfullhet cch enkla natur, som råder ' '.
.
, *) Memoarer I, sid. 111. i dm, stnlla dem på en originell och vi.
; ser !igen öiverlagsen punkt.
N&amp;gra anmärkningar m o ' t dem skall afven .Malla i godhet upptaga; de röra dock ' blott nigra smasaker, och g5 egent- ligen ut p &amp; inskränkningar, som jag tror vore verket nyttiga.
Dessa äro dock i detta häfte mycket f3.
Jag tror att man bör ute- sluta ett par bref som ingentingeverka på handlingen, och ingenting märkligt uttala i öfrigt.
Af andra bref kunde man anföra e t t p a r f r a s e r, som skulle karakterisera hela brefvet; - de flesta af fröken Poletts bref kunde så behandlas.
Charlotte Posses bref kunde afven litet mera reduceras.
Det är dock i dem alltid saker, som göra nöje, ge- nom den goda karakter, det klara och sunda omdöme de röja.
Ofvergångarne fran berättelsen till brefven kunde afven ske litet naturligare, eller mjukare; s &amp; neml.
att de mera sammanhänga.
Myc- ket, goda Malla, skulle jag önska ute- slutandet af de då och då anförda bö- nerna.
Jag kan ej fullt redogöra för mina skal dertill.
Men dessa böner stö- ra mig, och jag känner som- om deras nedskrifvande af Malla borttager tron på hennes verkliga andakt i dem.
Den dju- pa, innerliga andakten ar ju en sjalens hänryckning, en ren utgjutelse, som hjer- tat utsänder liksom blomman sin doft, och som icke kan fasthallas mer än den- na utan att förlora sin akta skönhet, sin renhet.
Blott i vissa stora momen- ter, i lit ' vets brytningspunkter, .kan bönen få fixeras i bokstafven, utan att förlora sig; men då ar den afven kort, energisk; den ar en handling, ett vittnesbörd, ett historiskt moment i Menskans lif, stun- dom i Mensklighetens.
Men da bör den
ock ' nedskrifvas af en annan an den som uttalade den.
Den ar karakterens djupas- te yttring, och vissnar, om ej uppburen af hela dennas kraft.
Jag fruktar att jag ej gör rätt tydligt hvad jag.
känner, inen.
saker ar jag pA att Malla kommer att vinna på att hennes böner bli tysta, ehu- ru det kanske.
kan vara godt att nämna att " Malla ofta innerligt bad om kraft och klarhet? '.
Man ser .derigenom hen- nes förhållande till .det.
religiösa lifvet.
Jag ' ursäktar mig icke öfver dessa an- märkningar, basta Malla.
För din klara blick kunna de blott röja mitt djupa in- teresse till ditt verk, min kärlek till - Malla.
Och jag har blif ' vit trygg genom att der se huru Malla upptar anmärk: ningar som vänskap och sann välmening framkalla.
- - - Mallas förmaga att g &amp; fram, under det hon för med sig denna stora mängd.
vänner ' och bekanta och bekantas bekan- ta och hiller ihop allt detta, vacker min förundran och beundran.
Jag hade i det- ~ l i r n t a r utifrån.
:.
.
Förgiftade skänker.
En; tlig betraktare skulle kunna tro, att Preussens höga veder-.
börande med en ' nästan sjuklig iver befrämja kvinnornas universitetsstudier.
Vid nogare påseende bekriiftas emellertid, de erfarnares aning, att herrar ecklesiastik.ministrar överallt äro sig tämligen, lika.
Den vakna delen av tyska kvinnovarlden uppi-öres för närvarande av ett dekret från .preussiska ecklesiastikdepartementet, enligt vilket de lararinneutbildningsanstalter, som kallas " Oberlyzeen ", aga dimissionsratt till.
.universiteten.
Vad som harigenom åsyftas ' ar att skapa en klass av kvinnliga studenter, som - motsvarande gängse begrepp om " kvinn- lig egenart " - njuta.
privilegiet av ringare förutsättningar och betala det med ännu ring- are ansprak.
Det ar lätt ' att förutse, hur denna pariaklass skulle verka nedtryckande på de övriga.
studerande kvinnornas anseende och utsikter.
.
Föreningen " Frauenbildung-Frauenstiidi- uin " .har till departementet i fråga riktat en iri- laga med begäran, att denna bakväg till univer- sitetet måtte betraktas som ett overgångsstadi- unt och att snarast möjligt fordringarna på ta predikament tappat bort minst två kvinnliga studenters förberedande iitbildning tredjedelar deraf k h mig sjelf på köpet.
måtte .likstallas med kraven på de manligas.
I Maj skall jag sjelf föra in detta haf- Till ' denna inlaga ansluta sig över 300 preus-.
.
.
te, och ' låta det .komma till Lindblads, siska universitets~rofessorer.
. '
.
och med riktig glädje skall ' jag köra un- derrättelsen om att jag der.
kan f2 af- hemta, ett annat.
Jag vet ingen interes- santare läsning, och min syster Agathe är opputi den såsom jag.
(Forts.), ' Universalyrket.
Nar en företeelse sam- tidigt upptrader på två andligen så skilda håll son1 .London och Paris, har man skal att tro sig höra tidsandan tala, och .. nian vantar att om några år förnimma ett eko anda uppe i Sverge.
I T h e V o t e (27 febr.)
säger en artikelförfattare under rubriken T h e c o in i n g r a c e heit frankt: " Vi se en fara i den nuva- rande kulten av huslig ekonomi ", och fort- skrider till att påpeka det slentrianmässiga, individualitetsförtryckaiide och socialt oprak- tiska i upphöjandet av detta undervisnings- .fack till kvinnligt tvångsämne p i den intel- lektuella bildningens och yrkestraningens be ' - kostnad. '
I La Fra n cai s e (28.
febr.)
sjunger Jane Misme samma visa.
Hon fordrar med varme och skarpa professionell utbildning för unga flickor och talar ' med leda on1 ' den dar uni- versalvetenskapen, " la science ménag6reY ', som omfattar en fjorton femton olika yrken, av vilka eleven icke sattes i stånd att utöva ett enda på allvar.
En kvinna ur 1600-talets lärda värld.
A m a Maria van Schurman, en av renässansens feminister, sin tids un- der, " sitt släktes prydnad ", föddes 1607 i Köln, dit hennes familj flyttat fran Ant- werpen under krigsoroligheter.
I Anna Marias tidiga barndom fingo de dock vända Ater till hemlandet, och hon skötte sina studier i Franeker i Friisland, dar det da fanns en börjande liögskola, som indrogs av Napoleon 1811.
A r 1636, vid invigningen av universi- tetet i Utrecht, framträdde hon med en festdikt på latin.
Hon var ju nära tret- tio iir då, och som det anstår " sin tids uiider " hade hon 1Angt förut gjort sig kand.
för en lärdom, Bom förviinade aven i detta renässansens tidevarv, dii manniskohjärnor tydligen vor0 i - det obrukade tillstånd, att de kunde uppsu- g a massor av boklardom, och d &amp; glad- jen över att f2 veta och lära uppfyllde de studerande.
Nar Anna Maria var tre år gammal, läste.
hon bibeln och katekesen; hon lär- de sig rakna utan besvär, och " sa snart .hon kunde styra pennan, skref hon icke allenast t y d l i g t, utan hennes skrift var ett konstverk. "
Hon klippte silhuet-.
ter, hon etsade, broderade, tecknade och målade, och ännu torde det bland annat i Franeker finnas prov på hennes konst- färdighet.
Detta var kvinnliga färdighe- ter, " barnlek " kallade .hon dem själv, meii utom dessa ägde hon många andra.
Hon hade gruridliga insikter i filosofi och teologi.
För naturvetenskaperna, isyniierhet för botanik, och för anato- mieii, där läkarna just nu arbetade iv- rigt p2 ett nyupptäckt falt, intresserade hon sig mycket, men hennes ungdoms hetaste iver synes dock ha agnats språk- vetenskapen.
Hon brevväxlade och dik- tade på franska, tyska, engelska och ita- lienska; latin ' skrev hon ledigt och ele- gant och stod i korrespondens med ti- dens främsta lärde; hon kunde grekiska, hebreiska och arabiska i och för studier i Koranen.
Men detta förslog icke för " vishetens fackla ", " världens prydnad ", som hennes beundrare benämnde henne med tidens högtravande bilder.
Hon ro- ade sig dessutom med turkiska, persiska, syriska, kaldeiska, samaritanska och e t i- o p i s k a, " hvartill hon forst måste för- färdiga sig en egen grammatik, " vilket kanske ej var så underligt.
Lärda man - om man tog reda på deras biografier, skulle man fii en sam- manställning af 1600-talets vetenskapsid- kare och man skulle se hur nära de och deras strävanden vor0 förbundna med varandra -, lärda man bytte i brev tankar med henne, och kungliga kvinnor besökte henne.
Även drottning Kri- stina av Sverige gjorde det, ehuru det säges, att Anna Maria, som var av
strängt religiös laggning, icke tyckte ' om isyn.nerhet ogifta, hava ratt, men ocksi Kristinas religionsbyte, ehuru hon " vi- ' lull.
ratt att tillägna sig vetenskaperna. "
sade sin tacksamhet för det höga besöket Tillika med festdikten vid Utrechts uni-, därigenom att hon ' vid dess slut åt drott- versitets invigning samt brev och dikter ningen överlämnade hennes vällyckade på olika sprak- intogs avhandlingen i.
.
iicnnes O p u s c u l a, som utkommo i. porträttn.
Anna Maria hade alltifrån sin ung- Leyden 1650 och.
spredos vida i varl- dom en bestämd sinnesriktning, och den.
Jag såg författarinnans namn och denna, även frånsett hennes lerdom och bokens titel i bokförteckningen från en religiositet, miste göra henne vard ätt kärnnars bo har i Stockholm 1674: Och minnas av oss kvin ' nor.
Hon v &amp; av- i samma bokförteckning fanns även en gjord och uttalad f e m i n i s t och skrev annaii bok, som måhaiida kan bevisa, redan tidigt en avhandling om huruvida att ' kamnaren intresserade sig.
jud för " studium litterarum " lämpade sig ' för Anna Maria van Schurmans utveckling.
kristna kvinnor;.
en fråga som hon be- Bland hennes vänher var en holländsk svarade jakande med.
' en stor) ' apparat likare, Johannes van ~ e v &amp; w ~ c i k Dbr- av slutsatser, argument och genskal mot drechi, och i .boksamlingen fanns Be- verwycks populära S c h a t d e r.
G e- förmodade invändningar ".
Emedan jag tyvärr icke varit i tillfälle z o n d.
h e i d e n O n g e z o n d h e i d, att själv läsa .,nAgon av hennes avhand- i vilken finnes intagen en liten teologisk liiigar, kan jag icke .göra bättre än ' att avhandling om predestinationen av An- ordagrant anfora hennes tyske biograf na Maria van Schurman.
Ty mer och .mer hade hennes teolo- därom.
Det ger en god, om än icke.
.
avsedd inblick i hans stallning till kvin- giska kynne tagit ut sin ratt.
Hon tog avstånd f r i n.
Grotii åsikter nofrågan-.
. "
~ e h a ~ l i ~ a r e, " säger han,, " iiro flera latinska brev i samma ämne - om konfessionsskiljaktigheter; hon stötte till teologie professorn.
Rivet, vilken lat sig på något yttrande av cartesiis om.
trycka dem under titeln:.
D e c a p a c i- oklarhet i bibeln och de mosaiska be-.
t a ' t e i n g e n i i m u l i e b r i s a d rättelserna.
vid de. '
då radande reli- s c i e n t i-a s " (Om den kvinnliga - intelli- gioiisoenigheterna i Holland.
slöt hon sig gensens lämplighet för vetenskapliga stu- till den strä ' ngaie riktningen, och när en dier).
Sedan lian därefter talat.
om kär bror till henne, doktor Johan God- L t i c r e t i a M a r i n e l l i och M a r i e schalk van Schurman, dog 1664, gjorde d e Y a r s G o u r n a-y, vilka samtidigt detta dödsfall henne ännu mera svar- behandlat reriässansens stallning till kvin- miskt religiös.
Ungdomen ' var borta och med den in-.
nornas bildning, fortsätter han: " Holländ- skan inskränker an mera (an de förra) tresset för de mångahanda lärda ' syss- anspraken och.
ger problemet den avfatt- lorna, då hon vid 59 års Alder träffade iiingen, v i l k e n a v e i l m å s t.
e s y n a s en religiös ledare, som .gav innehåll och o 5 s b i l l i g, att endast särskilt begå- mal at henn,es sista år.
Det var Jean v ' adc, fråii andra plikter fria kvinnor, de- Labadie, först ' jesuit, sedan kalvinist,,: ' ' ' '.
.
.
. '
l28 - H E R THA -.
- P - - -- .. - -.
.
Förnöjsamhetens evolution.
men alltid till sin läggning svärmare och mystiker, och ' som 1665 kom till Holland för att predika sina sekteriska läror.
Anna Maria drogs snart till La- den gamla goda tiden fanns det en badie, han bodde i hennes hem i Ut- abstrakt gäst, som skulle ha en heders- recht, hon följde honom och hans an- plats i huset.
De unga döttrarna presen- .hangare för &amp; till Herford och sedan till terades tidigt för, henne, ofta av någoii i hemmet varande ganimal faster eller Altona, där Labadie dog 1673. moster, och i en mångfald av situationer.
Och efter.
Labadies död blef hon mo- ställdes de inför hennes blida ansikte.
der för den lilla menigheten, som 1675 Ty hon måste alltid se blid ut, efter- öfverflyttade till Wieuwerd i Friisland, som Iiennes namn var " att vara nöjd med dar Anna Maria van Schurinan fick dö siii lott ", och hon infördes i småflickor- i maj, 1678.
I sin sista tid kom Iion nas föreställningsvärld som en snäll gam- mal tant, som satt i förmakssoffan och att hysa svärmarens förakt för vetenska- outsägligt lycklig stickade på en andlös.
perna, och därtill kom det särskilda för- strumpa, i vilken hon kunde varma hela aktet för hennes .egen berömmelse.
An- världen.
Hon hade till sin uppgift att dämpa na Maria van Schurman var alltför gam- mal, när hon slöt ' sig till Labadie, allt- deras upproriska lynnen och alltför vitt- för allvarligt anlagd för att ens k u n- famnande önskningar, och om de an inte alltid stodo på god fot med henne, för- n a göra sig skyldig till deltagande i de sonade de sig med henne, nar livet var erotiska urartningar, varför man, ehuru .ljust och deras förhoppningar slogo iii, som det synes utan fullt fog, beskyllde och de tyckte, att det var alldeles i sin labadisterna; således kan man val utan ordning, att hon hade sin givna plats, vidare omständigheter hänvisa dessa be- från vilken hon förmanade och tröstade dem och höll dem i tukt.
skyllningar, till mytdiktniiigeris omrade.
Så blevo de unga kvinnor och flögo Sina tidigare ' öden beskrev hon själv i ut till egna hem, d. v. s. inte alla - dar E u k l e r i a I,.
utgiven i Altona 1673, blevo döttrar kvar i de gamla hemmen och efter hennes död utkom andra de- också utan någon egentlig uppgift i livet, len, däri även hennes sista dagar skild- och det kom en dag, när de bättre än någonsin behövde den gamla, snälla tant ras.
Varjämte även de psalmer hon dik- " vara nöjd med sin lottl1.
tat - till menighetens tjänst utghos jämte Hon satt också och väntade på dem, ett par religiösa utläggningar över någ- färdig att taga itu med sin uppgift riktigt på allvar, men då kunde det handa, att ra av bibelns böcker.
de funno Iiennes blida leende så underligt Dock ha icke dessa religiösa skrifter förändrat - att det var som om det skulle givit anledning till ilagra av de lovtal, ha tillhört en död i stället för en levande.
som halsade " den andra Pallas, den ti- Och stickstrumpan i hennes mjuka hand, onde musan ", bland annat när D o m e- den i vilken hon skulle värma hela varl- n i c o G i l b e r t o 1642 kallade sin den, tycktes dem förvandlas till en kva- Icvaikt till henne " La donna triomfante. "
vande boja, som ville tappa till alla dör- rar och fönster, genom vilka de krävde Ellen Wester.
luft för sina liv.
Men om de än i sitt innersta kände '
ett .tyst och vanmäktigt hat mot henne, nöjsamheten, som.
var .- eller skulle vara bådo $e att.
Gud skulle förlåta dem deras - en speciell kvinnodygd?
synd, och om an deras liv blev allt grå-.
En kvinnodygd, som var satt att vara.
hemmens och samhällets.
vaktarinna och are och tommare, lydde de henne.
Ty hon satt så fast i deras vasen, hon som utåt skapat en tålig kvinnotyp -- hade så följt dem genom generationer, just av det slaget, som en gång skulle att det föreföll höra till det omöjliga, ja bekräfta sanningen av det gamla ordsprå-, rent av landa till ' all kvinnlighets obotliga ket ' om de, största fiskarna i de lugnaste skada att bryta med henne.
Och så fanns vattnen.
Ty hade det inte.
funnits tusentals kvin- det alltid någon till hands, som grånat och stillnat efter tyst utkämpade hopplösa nor, som i c k,e vor0 nöjda, som på dju- strider och som fann ett slags tröst i att pen sått tysta skördar för kommande.
predika sin egen överviniielse och under-, slakten, skulle icke kvinnosaken ha vunnit en sådan verklig framgång på ett relativt givenhet för andra.
- Hav respekt - sade denna röst till de fåtal år.
Den först fullbor ' dade inre brytningen.
.
tyst eller öppet knotande -, hav respekt med.
det gamla begreppet förnöjsamhet för den gamla, goda tant " vara nöjd med som kvinnodygd hade gjort kvinnorna sin lottn, ' ty det ar hon, som sammanhål- nog olyckliga för att tvinga dem att gri-a ler tiden.
Om.
vi an ej bli lyckliga, måste pa sig an med verket aven i det yttre. '
vi kvinnor vörda henne, ty annars sk~ille ' Men nu, nar.
så.
mycket ar genomfört kvinnans finaste väsen förstöras och all: aven i. det yttre, nar alla kvinnor, om de ting gå ' galet och på tok i världen.
vilja, kunna vara med om att timra vi- Men så var det en dag en kvinna, som dare på sin frigörelses och manniskoratts hade fått nog, och hon ställde .sig fram- byggnad - hur är det med den gamla.
för den gamla, i förmakssoffan och sade: konsten att vara nöjd?
.
Eller vilken plats Om du ' an menar aldrig så val med, intar förnöjsamheten i de moderna .kvin- oss, kväver du oss till sist med din stick- nornas liv ?.
strumpa. '
Vi ha fått den stora gåvan att Livet liar inte.
bliiit lättare att ' liva, vara människor, och vi ha mycket annat fastan det för .kvinnorna blivit långt rir att, gora an att blott vara nöjda med vad .kare på möjligheter.
De ha själva genom ' livet .ger oss.
Våra sjalar mögla bort un- övervinnande av många hinder skapat sig ' der förnöjsamhetens yta - du får ursäkta dessa möjligheter till självständigt arbete, oss, men vi äro skyldiga våra sjalar en men arbetet kräver.
krafter och offer.
Det ny tid.
moderna livet ställer stora krav på man?
' Det var ett djärvt tal, men kvinnorna niskorna, och arbetet utom hemmet blir hörde det och lyfte sina huvuden för att ofta i den ena formen genom sin kara.
.
upptäcka, att livet ägde nya vidder och tar direkt uppslitande eller i .den andra stigar att bjuda dem, och de Glevo allt så små ni ng on^, genom att dag .efter dag illodigare att ta sina öden i sina egna år ifrån år upprepas och förvandlas till formande händer.
ett slags .mekanism, med vilken det blir Meii ' .hur gick det med den gamla go- svårt att .förena begreppet lycka - utom da tanteri i förmakssoffan?
Tappade hon.
på pliktetikens vag.
.
Och så skulle inan åter vara, vid den alldeles huvudet inför onivalvninge~i av gamla maningen att lida och ändå vara.
alla gamla varden eller blev hon så rädd för kqrsdraget, som uppstod, nar en mängd nöjda - fastan hårdare.
och naknare an.
förut stängda döi-rar och fönster öppna- fö ' rut, nar den dock fick ett.visst ljuvt des, att hon aldrig mer vågade visa sig?
skimmer av .att vara någonting förenligt Hur gick det med den hävdvunna för- med kviniians vasen och sålunda gagne- p * ', ' '
ligt till samhällets bestånd och hennes släktes fromma.
Och kvinnorna skulle knappast ha det bättre ställt än i det öde, som tilldelas dem ' av den tyske filosofen dr Otto Wei- .ninger i hans bok " Geschlecht und Cha- rakter " - att antingen förbliva i sina gamla bojor eller också leva på en lögn genom att säga sig vara frigjorda - " die Verlogenheit, der Frau ".
Hans ord galla egenfligen kvinnan inom det erotiska området, men de skiille kunna tillämpas på hela kvinnorörelsen - ifall man skulle komma till den slut- satsen, att det vore battre, att kvinnorna ginge hem ' till henne, som lent band för deras ögon, så att de ej sago hela sitt varde som människa - och sedan vag- gade dem in i resignationens ro.
.
Ja; kvinnorna skola återvända till henne, men då ha de själva blivit and., och skapad av deras eget väsen har hon upp- stigit föryngrad som fågel Fenix.
De skola komma, därför att de inse, vilken oerhörd vinst de i själva verket ha gjort .genom ett lösslitande.
Det är sant, att de ej längre vilja " vara nöjda med sin lotta i den gamla.
mening- en, men de vilja se livet, ja själva neder- lagen in i ögonen och vara s4 a r k a.
Vad kvinnorna vunnit är så stort, att.
det som sak borde kunna stärka många i livskampen trötta händer och sinnen och komma.
' dem att blicka ut och uppiiver deras eget.
Om det an ej finns s i många fler lyckliga kvinnor än för hundra år se- dan - lyckliga i den bemärkelsen, att uppfyllelsen av deras käraste önskningar ofta utan deras förskyllan föll ned till dem ' som en stjärna - så finns det istället så många fler, som ej blott äro värdiga - det vackra namnet kvinna utan också " det höga namnet av människa ".
Och säkert är, att de äro fler, som mitt i striden och nederlagen aga kraft att bara sitt öde, an de, som förut i undergiuen- het och stillhet verkligt vor0 nöjda.
Gustava Svarzström.
Nordiskt kvinnomöte.
' i Megenhamn.
På initiativ av Dansk Kvindesamfund kom- mer ett stort nordiskt kvinnomöte att hållas i Köpenhamn den 10-11 juni i år.
Det ord- nas i samband med Dansk Kvindesamfunds årsmöte, till vilket väntas 300 delegerade från hela landet.
Ett av de förnämsta överläggningsämnena under det stora nordiska mötet blir äkten- skapslagstiftningen.
Saken ar av stort ge- mensanit intresse för Norden, då man ju söker åvägabringa en överensstänmelse de skandinaviska länderna emellan på detta lag- stiftningsområde.
Dansk Kvindesamfund har funnit det vara av utomordentlig betydelse, att representanter för alla Nordens kvinnor få samlas och uttala sig i ett spörsmål som så berör kvinnornas livsintressen Andra diskussionsämnen bli ' skyddslagstift- ning för barn och, efter förslag från flera håll, särlagstiftning för kvinnor. "
På ett stort offentligt agitationsmöte av- handlas den kvinnliga rösträttsfrågan.
Meningen är vidare att - möjligen i en trängre krets - diskutera utsikterna för ett fortsatt Samarbete mellan Nordens kvinno- föreningar.
Möteslokal blir Folketingssalen, såvida riksdagen d i.
icke pigår.
Särskild inbjudan har från Dansk Kvinde- samfund kommit till Fredrika-Bremer-För- bundets ordförande eller dennes represen- tant att såsom Dansk Kvindesamfunds gast övervara mötet, en gästfrihet som aven ut- sträckes till de av Förbundet utsedda talarna vid mötet.
Internationella kvinnoförbundets fem- årsmöte i Rom.
Internationella kvinnoför- bundet (International Council of Women) håller i Ar sitt femårsmöte i Rom, nästkom- mande 5-14 maj, under ordförandeskap av lady Aberdeen.
De internationella kommittéerna samman- träda den 6, 7 och 14 maj.
Fyra offentliga möten aga rum: onsdageii den 6:te, välkomstmöte; fredagen den €!
: de, om (# Kvinnans arbete på landsbygdent1; minda- gen den ll:te, om (# Minderårigas brottslighet,
: orsakep14 till och medlen att bekämpa den- sarn ' nran; onsdagen den 13:de, om " Ekononiiska synpunkter med avseende på kvinnors arbete ".
Förhandlingarna komma att hällas i hotell Quirinal, där en byrå från den 4 maj lämnar upplysningar angående motet.
Ratt att deltaga i diskussionerna och att r6sta äga.
ordföranden och nio delegerade frin varje till Internationella kvinnoförbundet.
a d u t e t nationalförbund.
Ratt att deltaga i diskussioner, dock utan rösträtt, ha Internationella kvinnoförbundets stödjande medleitmar (life patrons och qiiin- quennial contributors) Rätt att såsom ahörare deltaga.
i mötet ha niedleniniar av de till Inte ' rnationella kvinno- förbundet anslutna nationalförbunderis olika föreningar.
Det italienska kvinnoförbundet anoidnal i. samband med ', ovannämnda möte fyra stora sällskapsaftnar samt utfärder i Roms omnejd ..
Anmälningar mottagas under mars månad genom Svenska Kvinnornas Nationalförbinnds ' ordförande, fru Eva Upmark, Sibyllegatan 53, eller genom .dess sekreterare, fröken.
Ellen Terserus, Kommendörsgafan 29, Stockholm. '
' ' ~ i e d e l b a i t efter - femårsrnötet anordnar.
det italienska nationalförbundet en ' kvinno- kongress i Rom 14-21 maj 1914, varvid frå- gor rörande kvinnan i .hemmet, kvinnan p i olika grbetsomriden, i skyddsvärn och rädd- ningsarbete behandlas.
I kongressen kunna deltaga; a) KvinnoFr- - eningar: eller sådana föreningar, vilka även kvinnor tillhöra, med ratt att sanda en eller.
två delegerade.
Varje delegerad måste e. lägga en medlemsavgift av 10 lire.
b) Män kunna på samma villkor deltaga i kongressen, men få endast taga till orda pi?
sarskild tillåtelse av ordföranden ...
-.
Anniiilan om deltagand ' e i kongressen skall tillika med inskrivningsavgiften sändas till kongressens skattmästare- signora Maria Grassi-Koenen, Via Manin 53, Rorna: Upljlysningar angående kongressen med- delar sekretariatet, Via Collina 23, Ronia, samt i Stockholni ordföranden i Svenska Kvinnornas Nationalförbund fru Eva Upmarlir; Sibyllegatan 53 (träffas tisdagar kl. l-.4 e m.).
Prisnedsattning erhålles å italienska järn- vägar under tiden från den 25:te april-25:te juni 1914. '
.
.
I '.
.
.
Notiser från .. bokvärlden.
Romerska kejsarinnor af Guglielrno Fer- Bemyndigad ofversattning af Ernst Lundquist.
Hugo Gebers förlag.
Signor Ferrero njuter e. populärt världs- rykte.
som ' lyckad medtävlare till Tacitus.
Han anses och anser sig nämligen ha ut- spekulerat egentliga sammanhanget i den förvirrande dunkla och blodstänkta väv av oerhörda skandalsägner,.
som alltsedan den mörksynte annalisten förde sin czsarmör- dande stylus har höljt historien om varl- dens första kejsarfamilj.
Ett högst lovligt återställelseverk,.
som länge ropat på sin genius.
Ferrero uppträder som advokat, han pläderar, han vill tubba läsaren att se som han.
Men han gör det med den öpp- naste tydlighet, som kanske bör räknas för rero.
älskvärt napolitansk.
Emellertid röjer hans metod varken en vetenskapsman eller en konstnär, och denna dubbelrustning bör man dock vara iförd den dag man tågar ut att kasta Tacitus ur sadeln.
Genom sin vigt burna lärdom, sin kom- binationsfyndighet och sitt så att säga ju- ridiska skarpsinne har Ferrero ådragit sig förtjust bifall som en uppfriskande modern ande, kanske också bara för satser.
som denna: " Så förenades i Livia kvintessen- sen av ' den romerska högadeln: hon be- tydde i Rom det samma, som hertigen av Westminsters eller hertigen av Bedfords dotter betyder.
i v h dagars London ".
Det kallas på tyska att bringa historiens.
gestalter mänskligt nara.
Verkligen: prydes Ferreros livliga.
...
.. bok.
...
.
. '
' '.
av ' ett och arinat otvetydigt modernt drag, såsom sympati för imperialism och in- human statskult samt en fraslös uppskatt- ning av kapitalets värde och allmakt.
Denna läggning sätter.
honom i stånd att uppspåra och tolka fenomen i romerskt samhällsliv, vilka en mera sentimental och opraktisk forskare går aningslös förbi.
Men ' det vill till ' en helt annan psyko- log och e n mycket, mycket modernare kulturexpert för att i detta nu levandegöra de beryktade och okända kvinnofigurer, som passerade genom Juliernas och Clau- diernas palä.
Det kan aldrig lyckas för en herre med så grovlinjigt torftig män- skouppfattning och så typiskt romansk frivolt-moralistisk syn på " t h e o p p o s i t e s ex ".
Han vördar med pliktskyldig re- verens den husliga matronan av Livias art, men han myser som en bulevard- flanör åt Messalina, vars typ han låter förstå att.
han har bra reda på och vars samhallsvådlighet han i Claudius ' ställe nog skulle vetat tämja till ett lagom raff- lande pikanteri.
Författaren utlovar i företalet " en långt mera tragisk och upprörande sanning an den historia, som Tacitus berättar ".
Det bådar kalla kårar!
Hos mig alstrar hans kejsartragedi det inte mycket skrämmande intrycket av en enformigt växlingsrik stor- jobbarroman, där alla personerna råka i förtjänta missöden.
K.
J.
B revväx1 i n g..
Anmärknin ' g till " scenförändringen ".
1 föregiende nummer av Hertha framhölls, att vid den kommande riksdagen någon regeringsproposition om kvinnlig rösträtt näp- peligen vore att vänta, vadan " vår röstratts- frågas avgörande1 ' åter blivit " undanskjutet för minst två riksdagsperioder ".
Men detta hade nog skett i varje fall.
Ty det är knappt troligt, att första kammaren skulle bifallit en eventuell proposition i frågan.
Det framgick klart av hr Tryggers svar på moderata röst- rättskvinnors bekanta hemställan med anled- ning av den kvinnliga försvarspetitionen.
Kvinnornas rösträttsfråga har därför i realite- ten i n t e t förlorat på " scenförändringen ".
- Aivva Uppström.
Tidskrift för den svenska kvinnorörelsen, utgiven av Fredrika-Bremer-Förbundet.
Redaktör: Ellen Kleman.
Förbundsmedlemmar erhålla tidskriften till ett pris av kr.
2: - varvid prenumeration sker direkt genom Fredrika-Bremer-Förbundets byrå, 48 Klarabergsgatan, Stockholm.
Icke- förbundsmed~lemmar prenumerera å närmaste postanstalt eller i bokbandel.
Pris för postupplaga: ' 1, år kr.
5: -; ' 1, år kr.
275.
- Lösnummer 35 öre.
Redaktion och ex- pedition: 48 Klarabergsgatan 11, Stockholm.
Redaktionstid: måndagar, onsdagar och fre- dagar kl. 1-3.
Allm.
T.
4850, Riks.
2762.
Expeditionen: kl. 11-4 varje söckendag.
Allm.
T.
48 16, Riks.
27 62.
Annonsering ge.nom F. Englunds Boktryckeri, 40 Drottninggatan, Stockholm.
Fredrika - Bremer - Förbundets Byrå, Stockholm 6.
489 Upplysningsavdelning.
Pla fsf örmedlingsavdelning.
Allm.
Tel. 48 50, ~ikstel.
27 62, Allm.
Tel. 48 16.
' Fredrika- Bremer-Förbundets Sjuksköterskebyråer.
i Stockholm: Tunnelgatan 25.
Allm.
Tel. S2 1 1, Rikstel.
68 98. i Göteborg: N. Fogelbergsgatan 5.
Rikstel.
61 87.
COLLAN-OLJAN, världens förnämsta Iäderpre- servativ, gör skodonen absolut vattentäta och minst dubbelt varakt&amp;a.
Finnes öfverallt ' i 0: 75 och 1: 25 per flaska.
onsknr Ni Eder en sy iriwltin, som ger en särskifd~ vacker söm vare sig Ni syr i dct turiiiaste siden eller de gröfsh kapp-.
tyger, bör N i köpa ' A.-B.
COLLAN-OLJE-FABRIKEN, T.
O L S E N, Stockholm.
- 23 Kvinnliga juridiska.
byrån C Wallingatan 12.
Allrn.
tel. 18336.
Kontorstid: 10-3.
Central .Bobbin Symaskin,.
ty dessa maskiner hafva genom sin öf- verliigsna konstruktion, sin milngsidiga rnvandnin och öfrighfraiiist3cndeegen- sisaper b l i h t s5 omtyckta, a t t de under de fil bir de varit i marknaden, trots sitt n8gd högre pris erh3llit en vcrlcligt storartad spridning, det basta beviset for att en vara är god.
CENTRAL- BOBBIN-MASKINEN tillverkas i t,va storlekar, en mindie för familjer och syatelierer och en större för skraddcrier: OBS.
/ F8rdehkUgu beiatningsvithr.
.
Utfor.
al la slag s.
juridiska uppdrag.
A.-B.
NordisHa Kompaniet.
Textilafdelniagen ~ h ~ r a G r a f r t r ö Stockholm h, Permanent utställning av färdiga och påbörjade arbe- m ten samt material.
Rid vid inredning av våningar in.
m.
Undervisning i ' Italiensk spets- och annan konstsöm.
.
Stäiidig-t.
p &amp; lager därtill hörande material:.
Svensk, Fransk och Bömisk Spetstdd.
' Rikhaltigt urval av Spetsmönster.
24 '
iiro heit och hillet tillver- kade ' inom landet, kunna i afseende pa konstruktion, hallbarhet samt liitt och tyst gangicke blott mäta sigmed.
utan öfverträffa afven de biista utländska samt iiro oomtvistligen billiga i för- hallande till sin kvalitet.
:
,,.
.
.
.
.
, .b: *: ':., ...
, t!
a:.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
x.
, ',.
.
.
.... s " ...
.
t '. '
,,.
-.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
s.
.
.......
.
.
.
.
.
.
.
,.
I, ......:.
:. '
&lt;, *,;,:.
.
', &lt; ...
.
.
.
.
.
s.
.
,. '
.,. '
,,.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
i,.
i, -.
x.
.
.
..:.
, &amp;.
.
i ...
.
.
e.
.. i.
.
.
.
.
C;.
.
-.
.
.
.
.
.-.
-, ',.
.
.
....
.
.
.
. "
.
. "
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
- i.
.
.
,.
.
.
.
.
.
.
':.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
i ' 1;.
.
.
.
.
.
..:.
.
.
.
.
, .. &gt;,.
.
,;.
.
.
... '.
.
.
&lt;.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.. ......
.
s:,.
.
1.
:.
.
.
. '.
. '
' I.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
... ... _:.;.
.
.
.
.
.
.
.
.
. '
.
.
.
.
.
.
.
.
.
' .2.
.
.
.
.
.
.
.
: .. e.
I.
.
.
... P n.
.
.
.
.
.
.
.
;,.
.
.
.
s:,.
.
.
:. '
.
.
.
- '.
; '? '
.
;.
. '
.
.
:.
...... '.
.
.
.
.
.
,,.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
: ....
s.
.
.
: ...
.
.
.
.
.
.
.
.
.
&lt;.
.
.
. ' \.
.
.
.
.
.
,.
.
.
.
.
.
.
.
*.
b.
. '
&gt;.
;., s - _.
-.
.
.
:.
,.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
,.
:.
.
.
.
.. - .. .. f..
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
; '.
.
.
. "
.
.
.
.
.
.
, l '.
.
, ...
.
.
.
.
.
.
. '
.
.
,,.
.
.
.
.
.
...
- " z.=- 3 O.
O ' O ?C ' 1 C ~ n n e h å l l s f ö r t e c k n i.
n j; ~:: ~ 0 '.
u - =-y %.
, j J.
D En kvinna ur-1600-talets larda varld.
Av E&amp;ka~&amp;fer.
f E o Förnöjsamhetens evolution.
Av Olrshviz 8 1.
o O m .. I - 1 - ' o O D &lt;; I.
Khan.
-.
.
Fredrika Bremer som kritiker.
Av IC: J.
Glimtar u t i.
f r h O - -.
- J III.
Ma ' ria V6rone.
k v E I h -:.
: i - t.
i - O.
.
~vinn ' orn,a ' och statsämbetena.
Av Gulli PeC / ni.
.
4.
Själar.
och ansikte ..,.
- f s.
.
' O I.
:.
0.
-,.
s 0 o. EI 7.
.
.
-.
-.
O ~ O O ~ O O ~ ~ ~ ~ ~ ~ O O ~ O M ~ ~ O O ~ ~ ~ E C!
O.
~ D O ' o O O 8 O O '.
.
-.
.
Brewäxling.
.
- .I - t i I f a an ström.
.
.E.
-.
~ b t i s e r f r h bokviklden.
. '
- ' I I .I I. '
i - 1 - I 1 I I.
D I 0000000000~00~000~000000000000000~~30fl0000~~30~00 -- --------- -- - - -.
.
.
.
.
- ...
.
.
Hudens vård., P i grund av sin uppliskande inverkan ii hudsystemet vinner Salubrin en städse ökad användning vid - hudens - värd.
Sar- skilt har frottering av kroppen med ett av Salubrin fuktat tygstycke befunnits verk- sam vid förekommande, av förkylning efter svettning och till motverkande av, finihef och värk efter Överansträngning.
Salubrin tillhandahålles i Parfym-, Spe- - ceri- .och ' Färgaffarer.
1 parti hos Geijer 8r C:o, Stockholm.
.
.
I d
