# ID: svediakorp-per2702
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Hertha
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Hertha', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1914
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 15,125
# sentences: 934
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-hertha
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


STOCKHOLM Skandinaviens Stöi-stali~.förs~kringsbulag.
-- .. .............................. ......... Yybevilfad Ilvfönabrin~ss~mma ........
.
; Över 2 i .G millioner kronor.
Pmmiei~komst över 7.49 millioner huor.
ante- ocb byresinkonist: .....: .. &amp; ?er 2.8, niillimer h o r.
I ~vf8rsäkringss~mma~ vid arets Samtiii, ttUginpr,,,, SI$ 8vcr 242.8 niiiher haner.
,, 70.2 mllliooer kmnor.
,.
I tillgzinpuna inga nktie5prnes pr+ntifoirdsfÖrbindrlser: i SBU.
(t !d Kr.
..................
Kr.
1.8f3.276: 95 .........................,, 30.000: -- TiU försáLFingsägarne: koniaat vinst Till aköeigame; utdeidng 7 - Under senast förfiutna 20 kalhderir har bolaget utbetalat till försiikringsagarne: ...... r ... ................. ..........: ....: Kr.
i i.fO6.039 dsiallsersa#o1ngar,, 23.330.636 kapillförSib.-belopp och likinter,, 9.471.as.
Kr.
45.913.953 I Dugliga k v i n n l i g a age&amp;er antagas.
.
17.
BOM U LLSVAFNADER I FABRIKAT HOS HVARJE VALSORTERAD VÄFNADS~NDL~ \ E E ...
.
.
- 16 Hamngatan 16 I
LARCANC '.
.
1 M A R S 1914.
.
,.
.
HAFTE-W Flickskolans stallning i .nuvarande s t y d.
.
.
F.
rågan om flickskolans språkkurser, som genom ett egendomligt utlåtande av Centralstyrelsen för flick- och samsko- leföreningen, på sista ' tiden kommit rätt mycket på tal, kan synas vara en .detalj- fråga.
av intresse endast för flickskolans lärarekår, men det är icke så; i själva verket har frågan en ganska stor räckvidd.
Det gäller nämligen, om flickskolan skall kunna hävda sin plats bland våra andra läroverk som en h ö g r e skolá.
Det är inte bara en inre fråga, utan en f ' ö r- svarsfråga.
~lickskolorna.
ha hittills lyckats bevara den oskattbara fördelen att själva få ord- na sina läropla~er, bestämma kurkr och m,etoder.
.Men denna frihet har ofta bli- vit angripen.
och måst försvaras så att saga med vapen i hand.
Byråkratiserande och centraliserande tendenser ha ofta hotat att ' uppsluka denna skola, vilken ligger som en frihetens ö mitt i vårt eljest re- gelrätt systematiserade skolväsen.
vid av 1904 års skol- reform var denna fara särskilt hotande.
Det förefanns då på ledande håll ' en ganska utpräglad önskan, att flickskolorna i gemen skulle föra sina elever fram till realskole- examen och ' låta de två h ö g e klasserna - 7:de .och 8.:de - bli en överbyggnad ovanpå.
realskolan.
Om denna önskan gått i uppfyllelse, skulle hela vårt skolk- sende kommit betydligt närmare en sådan.
- ' O.
där enkel geometrisk linjeskonhet ' och, överskådlighet, som står såsorn högsta ide- al.
för månget.
ordningsälskande sinne.
Flickskolornas målstnih ville.
emellertid icke veta av något införlivande.
i det nya systemet utan protesterade med seg envis-.
het däremot både i pressen och på möten ..
Nu sedan man hunnit något pröva je- alskolan är.
det ä n n ~ i tydligare,, att flick- skolan kan lyckönska sig.
för den fasthet,.
som d i.
visades. '
Realskolan lider av det felet, att den hå de fattiga sex å; en, ' over vilka den förfogar, vill lära lärjungen SH gott som a l l t mellan himmel och jord.
så skall .den avgående eleven t. ex. aga en klar överblick över historiens gång seklerna iienpm och till på köpet ha reA peterat denna överblick.
Därtill kommer, att realskolan lägger en i mangas tanke överdriven vikt på matematiken.
Man har karaktäriserat den såsom varande mer en elementarskola för blivande ingenjörer an ett läroverk för meddelande av medbor- gerlig allmänbildning.
.Men inge.njörsba- nan är ju här i. Sverge ännu icke öppen för kvinnan och tyckes av ' allt ' att .döm- höra till de banor, som, minst locka lien- ne.
s ess utom har den bildning flicksko- lan söker meddela alltid gått i huwdsaB- ligen humanistisk riktning, om man an icke förbise matematik och naturvetenskap.
För att bevara .flickskolans självstän- dighet i förhiillaide till realskolan bley ' a
90 ' H E R T H A I flickskolorna existerar emellertid sedan det angeläget att söka åt flickskolans avgångsbetyg förvärva ett kompetensvar- gammalt ett missförhållande, som Över- de, som åtminstone icke var underlägset styrelsen ej har kunnat undgå att se med realskolans.
Efter många petitioner och ett visst bekymmer.
Det ar bristen på all underhandlingar lyckades man äntligen nå enhetlig norm angående det kunskapsmått, detta mål, myndigheterna .beviljadc den som erfordras för godkänt avgångsbetyg.
begärda kompetensen, men på det villkor, Här ar dock ett område, dar trots mång- falden någon överensstämmelse mellan de.
att skolornas läroplan skulle i huvudsak 6verensstamma med den som ar gällande enskilda skolorna måste kunna åstadkom- i Statens normalskola för flickor.
Redan mas.
Det ar helt enkelt nödvändigt att %örut hade .förordnats, att aven flicksko- så väl allmänheten som de verk och in- lorna skulle stå under överinseende av stitutioner, vilka godtagit avgångsbetyget den nybildade Kungl.
Överstyrelsen för från 8-klassig flickskola som intradesvill- - 3Rikets allmänna läroverk.
kor, få åtminstone i allmänna drag veta; Detta nya subordinationsforhållande så- vad det ar för ett kunskapskvantum, som - Gäl som det nämnda villkoret k u n d e genom betyget garanteras.
Många inoni ju medföra en viss fara för friheten; lik- flickskolan ha kant denna brist, och frågan formigheten kunde intränga på båda va- härom har varit flera gånger uppe inom garna.
Flickskolorna ha hitintills utveck- flickskolevärlden.
De särskilda skolornas Ilat sig ganska individuellt allt efter ledames individualistiska tendenser ha dock varit d i k a pedagogiska åsikter eller lokala för- för starka för att någon enhet skulle ha Wlanden.
Så lägger man i den ena sko- kunnat åvägabringas på den fria överens- iian särskild vikt vid ett ämne, i, den andra kommelsens vag, vilken ju onekligen hade.
vid ett annat.
Skulle nu Överstyrelsen varit den bästa vägen.
Även det friaste godtaga denna variation ' och ' mångfald?
arbete måste ju röra sig inom en given ilrågade man sig med en viss oro.
Men ram, det alldeles konturlösa har få eller ii deita fall ha förhållandena artat sig lju- inga livsmöjligheter.
Gott hade därför sare an man vågade hoppas.
Subordi- varit om flickskolorna själva kunnat enas mationen under Överstyrelsen har knappt om några gemensamma linjer för sitt ar- medfört någon annan olägenhet an ett bete, några drag som hade kunnat galla betydligt ökat arbete på skolans expedition som artkännetecken för skolformen.
SA på grund av de noggranna uppgifter angå- mycket hade dock åtrhinstone Stockholms- ende skolans verksamhet i det ena eller an- skolorna enat sig om att avgangsbetyg dra avseendet som numera ofta infordras.
skulle givas endast åt de elever som bli- .För övrigt ar det nog allmänna meningen in- vit undervisade i minst två språk.
Där- cBni f Iickskolevärlden, att Överstyrelsen vid emot fattades ingen överenskommelse om Sina inspektioner visat tillmötesgående och den viktiga punkten angående tiden - $örståelse av skolformens, egenart.
Glad- i år och årligt timantal raknat - som gande nog.
har det aldrig varit tal om att skulle anslås åt språkstudier.
pabvSnga skolorna någon viss läroplan, Att Överstyrelsen skulle föreslå några vissa larobocker eller dylikt.
bestämmelser angående språkstudiet i flick-
.
skolorna kunde därför förutsei, och man avvaktade dem icke utan ganska stora be- kymmer.
Skulle .det fastslås, att tyskan skulle bli språk också i flickskolan,.
och skulle flickskcilan över huvud taget bli bunden vid vissa sprak och en viss ordningsföljd dem emellan?
En sådan bestämmelse.
skulle ha h r i t i hög grad ovälkommen.
I flickskolan har länge stor .variatioi~ varit rådande ' an- gående de moderna '.
språkens ömsesidiga ställning, och inte bara tyska utan ocksi franska, och engelska förekomma som grundläggande.
Det är .också utan allt tvivel hälsosamt för.
den svenska bildning- en, att det fiiins skolor, som ge franskan mer utrymme än de allmänna läroverken.
Förslagen till de väntade nya bestäm- melserna kornmo mycket riktigt i somras.
De innehöllo ingenting om v i l k a språk, som skulle fordras för avgångs- betyg, endast en bestämmelse om studie- tidens omfång: två språk skulle vara ob- ligatoriska, det ena av dessa skulle för- foga över en 8-Arig - eventuellt, 7-årig, om språkstudiet börjar först i II .kl.
.-, det andra över en fedirig.
kurs.
Studi- et av båda språken skulle fortsatta upp i 8:de klassen.
Dessa fordringar vor0 ju allt annat än orimliga och stodo i.
nara anslutning till Stockholmsskolornas egen övesenskommelse angående.
avgångsbetyg.
Visserligen skulle dessa bestämmelser gö- ra slut p i en och annan sedvänja, som under påtryckning av föräldrarna inrotat sig i flickskolorna.
Eftersom tre språk ' äro upptagna på läroplanen och &amp; t tredje ofta är engelskan, som anses för lättast, händer icke sällan att en elev,, som är till språkstudier mer eller ' min- dre " obekväm '), lägger ner det andra språket och - i s h e t studerar det tredje, i hopp att lättare få betyg i detta.
Den- na sedvänja synes mig höra till, sådant, som man med glädje ser försvinna.
Det ar naturligtvis en ' orimlighet att ' just de; scm ha svag begåvning för språkstu- dier, skola studera t r e språk och i två av, dessa endast förvärva.
en särd ' e- les ytlig kunskáp ...
nieller tid .höjdes pa somliga håll, in- om skolvärlden ett rop på att genom de föreslagna villkoren franskan skulle kom- ma i ofördelaktigare stallning an forr.
' Denna fruktan är k a n s k e.
berättigad, men ovisst ar det, ty det ar omöjligt att p % förhand beräkna vilka sammanställ- ningar med avseende på språkvalet som skall uppkorkna genom samverkan miA- lan föräldrarna och skolornas ledare.
.
Nu .hande det ovanliga; att K .. Maj:t remitterade Överstyrelsens utlåtande till Centralstyrelsen för Flick- och samskole- föreningen, tydligen i. den vänliga avsikten att låta flickskolornas egen opinion komma till.
tals i denna ' för dem så viktiga fra- ga, i synnerhet som det var första gången nagot kännbart band lades på dem vid uppiörandet av läroplaneh.
, Flick- och samskoleföreningeti har egent- ligen tillkommit för att tillvarataga .. sko- lornas, framför allt lirarekårens.
ekono- miska.
och.
rent yttre intressen.
Dess?
Centralstyrelse har i allmänhet skött des- sa angeliigenheter $ ett .mycket tillfreds- ställande sätt, om ock .med betydande hjälp fran utom styrelsen stående per- soner.
Men ingen inom flickskolevärl- den hade väl drömt .om att det tillkom denna styrelse att deltaga i lagstiftning angående skolornas p e d a g o g i ' s k a förhållanden.
Det väckte därför mycken.
. '
.
för~aning, att Centralstyrelsen icke pa nå- got satt sökte.
.
förbindelse med skolorna, vare sig genom sammankallande av kretsföreningarna, genom diskussionsmö- te eller tillkallande av sakkunniga, utan pa rak.
arm förfärdigade ett svarsut- aIi: i realskolan.
Och anda skulle g r u n d l i g a s p r å k s t u d i e r enligt bAde Overstyrelsens utlatande och sko- lornas egen uppfattning höra till flick- skolans utmärkande kännetecken!
Föräld- rarna kunde fråga sig: ar det inte slö- seri att låta flickorna g &amp; i flickskolan S.
.
låtande.
* Detta utlåtande bar alla spår av år, nar de kunna förvärva mer kunska- hastverk och röjer brist pil insikt så per i realskolan på - 6 år?
Denna fri- väl i sakläget ' som i tidsläget, Det ar ga kan man vänta, ty det plus av bild- buret av den grunduppfattningen att ning och mogenhet som flickskolan otvi- överstyrelsens krav på sprakkunskap äro velaktigt ger framför realskolan ar myc- för stranga, och det innehaller fordran ket svårt att uttrycka på papperet och i på en mängd nedprutningar och dispen- kursredogörelser; språk och språktim- ser, detta till den.
grad, att det är rent mar ar däremot något påtagligt.
Det av sårailde för skolornas värdighet och ar e n sak, att sådana amiien som hi- anseende.
Salunda anser Centralstyrelsen storia, modersmål och naturkunnighet att det 2:a obligatoriska språket eventu- skänka en bildning av mer direkt utveck- eilt kunde få nedläggas redan i 6 kl. - lande betydelse för personligheten an efter en 3-årig kurs - och att även vid främmande sprak, e n a n n,a n att språk- samma tidpunkt något annat ämne, vil-, kunskap ar nödvändig för de tjänster, ket som helst, kunde fii avslutas.
Om befattningar eller fortsatta studier, åt vil- denna önskan beviljades, skulle en elev ka flickskoleabiturienten kommer att ägna i 7:de och 8:de kl: kunna - nöja sig med sig.
NAgon " språk-kult " kan det inte ett enda främmande ' sprak och alls i n- har bli tal om, då det endast ar fraga t e t matematikstudium.
Centralstyrelsen om t v å obligatoriska sprCik.
Det tredje uttalar sig som om flickskolan vore det språket, som ju alltid förekommer pa enda möjliga läroverk för kvinnlig ung- flickskolans schema, borde enligt min dom, som om det inte funnes något så- bestimda åsikt förbehållas endast de sar- dant som jämförelser och konkurrens i skilt språkbegavade och språkintressera- världen.
Den tycks aldrig ha räknat ut, de eleverna, och jag hoppas, att de ifrå- (att det antal arliga veckotimmar som en- gasatta nya bestämmelserna skola få den ligt Overstyrelsens förslag skulle komma följden, att flertalet lärjungar koncentrera p i de obligatoriska språken når natt och sig p &amp; de två obligatoriska språken.
jämt upp till motsvarande antal i real- Flick- och samskoleföreningens central- skolan, ' men att efter Centralstyrelsens för- styrelse har ej förstått tidsläget, sasom slag skulle man i flickskolan kunna ag- vi nyss sade.
Kompetensen för flicksko- na mycket m i n d r e tid åt ' språkstudiet lornas avgångsbetyg är ännu helt färsk, 1908.
Tyd- *) Det ar att marka, att till utlåtandet var des daterar sig endast f &amp; bifogad en reservation från 3 ledamöter, var- ligen blir det just under de närmaste av två ' höra till flickskolans allra mest fram- åren som allmänhetens omdöme om det stående personligheter. '
.
r e e l l a konipetensvärdet av.
' dessa betyg kommer ' att stadga sig.
Som den for- mella kompetensen i flera avseenden sanimanfaller med den som medföres.
av realskoleexamen, ar det sa mycket riod- vändigare, att allmänheten lär sig .inse, att ' eleverna f&amp;n en 8-klassig.
flickskola äro i besittning av större bildning och mogenhet och ' därför m e r brukbara på de platser, dar de kunna ifrågakomma,.
äii de ungdomar, som enbart genomgått en realskola.
vad som under denna öm- iåliga period i första rummet bör undvikas ar allt nedsättande av kunskapsnivån, allt eftergivande av fordringar som .man hittills ansett ' böra stallas på en val in- rättad flickskbla.
Det är mot denna bak- grund.
som centralstyrelsens utlåtande med alla dess kunskapsnedprutningar verkar i rent ängslande grad otidsenligt.
Det vore det olyckligaste som kunde.
hända flickskolan, om alimanheten vande sig att betrakta den som ett läroverk för obegåvade och mindre arbetsvilliga.
fa- miljeflickor i motsats till gymnasierna, som da skulle draga kl1 sig hela den del av den kvinnliga ungdomen, sonf ön- skar komma framåt och som .ager in- tellektuella intressen.
Detta sista alterna- tiv skulle nämligen enligt min tanke in- nebära en särdeles beklaglig vändning i .kvinnobildningen.
Det är visserligen all- deles i.
sin ordning, att unga kvinnor med särskilt utpräglade studieanlag få g2 den vag, som kortast och säkrast leder till universitet och vetenskapligt studium,.
men - a t t g y m n a s i e t s k u l l e v a r a en i d e a l i s k ung- clo,msskola, f ö r u n g a f l i c k o r ö v e r h u v u d t a g.
e t, kar?
j a g p å i n g a v i l l k o r e r k a n: n a.
S5 väl ' ' ' den klassiska ' linjen med sina: 4 5 5 språk som reallinjen med all sin högre matematik är ett trappsteg till den l a r- d a bildningen.
P i gymilasiet måste dar- för mycken vikt laggas vid formell kun- skap, som är behövlig för de vetenskap- liga, studierna men ' tämligen främmande för det praktiska livet.
Studentkunskapen blir för många unga flickor ett ' t r a p p stcg, från vilket man icke skrider vidare en grund, ' på vilken aldrig uppföres den byggnad griinden var avsedd att.
bara.
, \ lad dem angår kunna de mainga latin- och matematilitimm ' arna anses.
bortkasta-, de såväl.
från nationalekonomisk syn- p som från synpunkten av deras persimliga utveckling.
.
Flickskolan däremot har till uppgift att med.
försakande av de lärda studierna halla sig till.
den allmänt-medborgerliga .bildningen och söka utforma ' denna så rik, så mångsidig och så användbar som möjligt.
P &amp; grund darav att de.n i långt mi ' ndre grad än gymn&amp;ieriia är betungad med formella .ämnen, kan den lägga vikt vid sådan iniiehållsmättad kunskap som sar- skilt tilltalar.
ungdomliga sinnen och för.
dem ar den basta andliga näringen.
Dessutom har flickskolan ett stort före- träde däri, att dess organisation ar sa mycket friare än både realskolans och gymnasiets.
Härigenom kan den åtminsto- .ne i någon mån verka för de båda rätt svirförenliga uppgifterna: verksamhet i hemmet och yrkesarbete.
Tydligen är det av stor vikt att uiidervisningsanstalterna just för kvinnlig ungdom aga ein vid- sträckt rörelsefrihet.
Kvinnans plats i det moderna samhällslivet är langt ifrån fastslagen: v a r dag som: går medför i detta fall en förändring; Därför är det ' ', ' ',
H E R T H A 9 4 gott om skolornas läroplaner äga till- räcklig smidighet för att följa med och ratta sig efter de ständigt .växlande kra- ven.
I de två sista punkter, Som jag nu fram- hållit angående flickskolans betydelse, stå nog nistan alla flickskolans målsman eniga.
Oenigheten ligger däri, att Flick- och saniskoleföreningens centralstyrelse tycks vilja saga: " ju friare,, .ju lösare, ju lindrigare fordringar, ju bättre! "
Vi däremot, som protestera mot Centralsty- relsen, mena att:,.
friheten kan ej fortleva utan nagon fasthet; on1 flickskolan sänker sina kunskaps- ' fordringa.r, kan.
den ej havda sin rangplats som h ö g r e läroverk; om ' den skall ' få fortsatta sitt liv som bildande ungdomsskola, miste den på samma gang ge ett tillräckligt mått av sådana, faktiska påtagliga kunskaper som den unga kvinnan be- höver i kampen för tillvaron. '
Kgl.
överstyrelsen har i ett nytt utla- tande i huvudsak fasthillit sina fordrin- gar och med skarpa bemött de flesta av Centralstyrelsens yrkanden och motiverin- gar.
Det är val .darför antagligt, att K.
Maj:t kommer att resolvera i samma rikt- ning som Overstyrelsen.
Därmed skall då flickskolan ha undgått att segla in i .en farled, dar den snart skulle ha stött ohjälpligt på grund.
Anna Satzdström.
scenförändring.
agens stora fråga, försvaret, och da- D gens skickelsedigra.
händelser, mini- stärförandringen och den stundande andra- - kammarupplösningen, ha skjutit andra saker av vikt i bakgrunden.
Däribland vår röstriittsfråga.
Det ar av intresse att se till i vad min den politiska situationen förändrat dess läge.
En kunglig proposition om utsträckning av den politiska medborgarrätten även till landets kvinnor lovades oss i konungens trontal vid denna riksdags öppnande.
Frå- gan ställer sig nu så: ar den nya rege- ringen bunden av de uttalanden, som gjordes av konungen vid riksdagens öpp- nande i januari, och kan y a n vänta, att samma frågor som då nu skola förelag- gas den nya riksdagen?
Detta ar emellertid icke fallet.
För den efter nyvalen sammanträdande nya, lag- tima riksdagen kommer ny statsverkspro- position att framläggas, och vilka frågor, som därvid skola upptagas, kommer att av konungen ' och hans nya rådgivare av- göras.
Beslut i de frågor åter, som redan medhunnits av den första riksdagen, för- bli givetvis gällande.
Vår rösträttsfråga har som bekant icke hunnit till behandling vid denna riksdag.
Skall den tagas upp från regeringshåll vid den nya?
Någon utsikt därtill lär näppeligen fin- nas.
Vad som däremot k a n handa ar, att den kommer fram som parti- eller enskild motion.
En lösning av frågan ar dock under för handen varande omstän- digheter på intet sätt att vänta.
Och så ar vår rösträttsfrågas avgörande åter undanskjutet för minst två riksdags- perioder.
Mollv Rohtlieb.
J e gå bort den ena efter den andra av- våra banbrytande märkeskvinnor, de vilkas namn stå antecknade på 1880-ta- lets långa reformlista.
De ha utfört sin mission, och de ha lämnat skådeplatsen, ett senare släkte, som skördat frukterna av deras rika ' sådd, börjar glömma ' dem - det är.
så världens gång.
Så får man Iisa ett av dessa en @ ng tungt vägande ilamii under det svarta korset, och ge- nom en naturlig idéassociation föres man att i tankarna följa den utvecklingsked- ja, varav det välkända namnet varit en lank.
M o l l y R o h t l i e b, som gick urti- den den 14 sistlidne februari vid 78 års ålder, var en personlighet på vilken allt detta osökt kan tillämpas.
Hon var en 1880-talets reformkvinna av äkta.
halt, en.
av dem som i praktiskt gripbara.
former förstodo omsätta tidens nydarian- de teorier.
De arbetade och verkade med kraft .och milmedvetenhet, dessa kvin- nor, de uträttade saker av .betydenhet, men aldrig för snöd vinnings skull, som så sant blivit sagt om dem, utan offer- villigt, oegennyttigt, för en högt älskad i d.
Men de skydde det ' offentliga upp- tridandet; detta överlito de åt en,.
kan- ske ett par anförerskor, föredragande att låta handlingen tala. '
- Kanske detta fri- villiga trädande i skuggan, som utmärk- te s5 niinga av pionjärerna, kommit dem att jämförelsevis fort av efterföljande skjutas åt sidan?
Men endast momen- tant.
Deras gärningar följa dem efter. '
e Ett rikt förildraarv av intelligens och gammal germansk kultur hade Molly Rohtlieb erhållit både på fars och mors, sida.
r Fadern var den som predikant och kristendomslärare högt ansedde kyrkoher- den vid Tyska församlingen i Stockholm ~ohannes Rohtlieb, modern, likaledes född tyska, var en.
' ovanligt livlig; kvick.
och intelligent kvinna; och hemmet i det gamla ' stilfulla pastorshuset vid - Svart- mangatan i staden mellan broarna var en eftersökt samlingsplats för en.
vid- sträckt krets av .den fint bildade Stock- holrnsv~rlden.
Genom föräldrarnas - na- tionalitet tillfördes dottern en ' annan oskattbar förmån, .den att aga t v e n n e moder$mål, dgt tyska och det ' svenska.
Detta medfödda språkarv riktades ge- nom mångsidiga studier, och f; öken- Rohtliebs anseende som en av ': huvudsta- dens skickligaste spriiklä rarinnor var allt- så väl förtjänt.
I en lång följd av år ledde.
hon d e n.
&amp; ska undervisningen i Wallinska flickskolans högre klasser, där hoii ' foljde lärjungarna anda upp till stu- den texamen ' Krävande och betydelsefull som denna uppgift var, blev den dock icke Molly Roh tliebs egentliga livsgärning.
Den korn att läggas på ett ' helt annat områ- de: den inhemska hemslöjdens, närmare preciserat textilkonstens f ö r ä d h g.
Alltid road av att " fantisera ' med nZ- len ", hade Molly i sina sömnader .sökt inliigga n5got personligt, sjalvskapat, ic- ke blott och bart ett själlöst efterapande Nar vår främsta initiativtagerska ' på a l h omraden av kvinnlig verksamhet, Sophie, Adlersparre, i samråd med målarinnan fru Hanna Winge först framkastade fan- ken att söka h ' öja det dittills oufveck~i- de handarbetet, mötte denna tanke MOL- ', a
01 6 - - HERTHA.
. ---, ly Rohtliebs på halva vägen.
Och s i konstetablissemangets avdelningar, fick stiftades år 1874 genom Sophie Adler- hon rycka in.
Och vilken utmärkt upp- sparres energiska vilja, med stöd av de fostrarinna blev hon ej för de unga båda andras sakkunskap och ko.nstnar- krafer, som hö110 på att skolas för ar- Pigt utbildade stilkänsla, den första sven- betet, och vilken säker smakdomare var ska institution med handaslöjdens förad- hon ej tack vare sin naturliga stil- h g som mil - F ö r e n i n g e n känsla och vittomfattande konststudier!
H a n d a r b e t e t s Vänner.
Även vid komponerande av mingen mo- När 1899 föreningen firade sitt 25-års- dell medverkade hon, då mönstret ofta u utgavs en festskrift, * vilken ej ritades utan direkt syddes p8 botten- bland annat innehöll en varmhjartad * och.
tyget.
Sa gA många av Moily Rohtliebs .livfull artikel av Calla Curman med ti- idéer igen i dessa första så omtyckta kli?
" De sju fostermödrarna ".
Hari ag- och mycket spridda Handarbetets Van- .ma+ en tacksamhets- och minnesgärd åt ners mönster med deras glada farger dem, vilkas samfällda strävanden bidragit och frAn for ' nnordiska motiv hämtade or- - ' till verkets fullbordande och fullkomnan- nament.
Konstföremålen i våra .inhem- de.
' AV.
de sju fostermödrarna var da ska samlingar vor0 nämligen, som ock- Molly Rohtlieb - den enda, som kunde så Molly Rohtlieb påpekar i sin åter- ' ?fira silverbröllop med .Handarbetets blick på H.
V:s då l7:åriga- tillvaro i ' Wimws forverkligade idé ".
Fem av fos- Dagny för 1891, de kallor, ur vilka fli- tt~111118drarna hade.
redan gått ur tiden: tigast östes.
Att hon har löpte fara att Sophie Adlersparre, ~ l l e n Ankarsvärd, förfalla i ett något ensidigt manér var Fredrika Limnell, Hanna inge och frö- Molly Rohtlieb icke blind för, och hon ken ~ a n n a Lindberg, representanten för erl&lt;aiiner, att i " önskan att överallt fin- alfärsklokheten och handelskunskapen in- na något speciellt inhemskt offrade aven o m styrelsen.
- Fröken Anna Fleet- H. V. At den allt mer framtradande sma- wood, föreningens första direktris, hade ken för ' det fornnordiska ', där syddes och g&amp;om giftermal med en engelsman, mr vävdes ' slingor ' med nästan samma iver, Derby, liimnat Sverige.
- Alltsi var vid varmed andra snidade och målade dem ".
Men att H. V. icke skulle bli fastsit- ingaendet av kvartseklet fröken Rohtlieb som sagt ensam om att bara upp tra- tande i en viss schablon, aven om den-, na utgick frAn en aldrig så urfornnor- ditioneriia.
" Ingen hai- visat sig vara fast med en disk och fosterländsk grund, därför sörj- större personlig ömhet.
vid Handarbe- de institutionens insil&amp;fulla konstdoma- bets Vänners idé ", intygar också har an- re.
Man lase blott Molly Rohtliebs till %örda inimestecknarinna.
Hon var vid kammarkollegium ingivna berättelse över fru Winges bortgAng konstutskottets ord- den studieresa hon p i, allman bekostnad Perande, och mär helst någon lucka upp- fösetog i Tyskland, Österrike, Belgien stod i ledningen av de manga andra av och Holland, * och man förstår hur vitt, ' i *) Artiklarna hade förut publicerats-i tid- Skriften Dagny, haft.
18, 1899. '
*) ' Se Tidskrift för hemmets tilläggsblad N:o 2, arg.
20.
H E R T H A - -- ja geiiialiskt stipendiaten fattat uppgiften, att- ' låta studierna i främmande textilar- riameiitik bli frtiktbärande för den sven- ska hemslöjdens förädling.
Och hur öp- blick hon än hade för de utomoi- cientligt rika skatter, som i. den vigen fuiiiios i.
främmande konstcentra, stod e t t klart för henne, att .vi i. vår egen allmogeslöjd ägde) ' ett bestämt element.
av oskattbart värde, vilket rätt föradlat och utvecklat bör bliva till.
framtida gagn för den fosterländska odlingen ".
En av.
de.
för ' sta i vårt land, som kom- '.
,.
I 9 7 mo till insikt om betydelsen av dessa in- lieinska rikedomar och konstnärligt för- stått utforma dem till fromma för, den kvinnliga handaslöjden och till förhkö- ilande av våra hem, var Molly Rohtliebi - Nu när hennes levnadslopp är.
avslu- tat, ktinna de ord, som ställdes till hen- ile vid Handarbetets Vänners Silverbröl- lop, med ännu större skäl inristas, på ett blad i hennes minneskrans:.
" Heder och ara över hennes långva- riga, tsofasta karleksgärning! "
Lotten Dahlgren.
i,, &lt;.
Engelska romanförfattarinnor från förra ' halvt.
.
.
I. Jane Austen.
B örjan p i 1 Soo-talet ar en av den engelska litteraturens blomst&amp;gspe- rioder.
.
Då .spirade nyromantiska idéer, revolutionens slagord flögo från mun till mun, och det jäste och sjöd av allt det nya, som ville fram.
I de flesta länder i Europa, som vid denna tid fingo ' be- vittna ett uppsving i sitt estetiska liv, se vi också, att kvinnorna spelade en ej all- deles obetydlig roll.
Hur skulle t. ex. Tysklands romantiska salonger ha kunnat existera utan damer?
I Eiigland aritog litteraturen aldrig på samma sätt som i Tyskland formen av sekt, dar de estetiskt intresserade slöto sig tillsamman för att dyrka och dyrkas, - och dess kvinnor togos ej i anspråk som präs ' tinnor i den romantiska kulten utan gjorde sin insats i samtidens liv genom att själva uppträda.
.
b som författare, oberoende av varandra och av sina manliga ' kolleger.
Det var egent- ligen på romanens område de engelska författarinnorna i början på 1 Soo-talet gjorde sig mest gallande, och flera av dem ha förvärvat sig .en plats bland den engelska litteraturens erkända.
klassiker.
Det första namn .vi möta, det som kan- ske ocksk ar ' mest.
kant, ar Jane Austen.
Hennes liv sträckte sig från 1775 till.
18 17, och som hon skrev sina första ro- maner innan det nya seklet ingick, till- hörde hon alltså det allra tidigaste skedet av romantikens tidevarv.
Hon trädde i Fanny Burneys fotspår -- titeln på sin första roman, P r i d e a n d P ' r e j u,- d i c e, ' tog hon ur slutet på dennas bok C e c i l i a - men hon nådde i konst- närlig fulländning längre an sin föregång-.
.
'. '
erska.
Det, som man ej kan undgå att förvåna sig över hos Jane Austen, ar att hon .ej var det minsta påverkad av den iiya tidens idéer.
Upphöjandet av fanta- sien som envåldshärskare på det sunda förnuftets bekostnad lämnade henne full- komligt oberörd, och h &amp; Skrev sina se- deskildrande ' romaner under en tid, då franska revolutionens tjut och skrän ekade genom hela världen, utan att det allra svagaste genljud därav kan förnimmas i de miljöer hon framställer för oss.
Jane Austen ar den sista klara strålen från 1 700-talets nyktra dagsljus, innan roman- tikens mystiska halvskymning sänkte sig över Europas länder.
Hennes författarskap ar dock ej all- deles utan tecken, som utvisa, att hon levde i en tid,.
då en omvälvning höll på att försiggå, fastän hon intog ställ- ningen av opposition mot denna om- välvning.
Övergången från rationalism till romantik skedde ej hastigt och med ett slag; som alla övergångar försiggick den gradvis, och 1700-talets senare halvt utmarker sig för en hel del ström-ningir, som .förberedde den litteratur, som blom- strade i början av 1800-talet.
Bland dessa intogo de grovt romantiska roma- nerna och berättelserna .om övernaturliga händelser en framstående plats.
Manni- skorna ' hade så länge varit fastkedjade vid det strängt förnuftsenliga, att då det bör- jade öppnas en väg för deras hemliga längtan efter det romantiska ingenting kunde .hejda dem på denna vag.
Det blef ingen ände p å sagolika slott, mys- tiska företeelser av alla slag, hemlighets- fulla brott, som kommo blodet att isas i la- sarens ådror, spöken och uppenbarelser, ju hemskare ju bättre.
Det är denna kar- lek till det fantastiska och onaturliga som Jane Austen satiriserar i N o r t h a n g e r Abbey.
En ung flicka, som med naiv för- tjusning slukar mrs Radcliffes och andra.
liknande författares romantiska romaner, råkar på en sejour i Bath en familj, som hon blir mycket intim med och som bju- der henne att fara med dem till deras gods Northanger Abbey.
Genast utmålar hennes inbillning ett gammalt förfallet slott mitt in i mörka skogen, fullt med lönn- gångar och falluckor, och hennes längtan att komma dit ar på ett behagligt sätt blandad med förväntansfulla rysningar.
Den intagande unge mannen, som natur- ligtvis ar den viktigaste medlemmen i denna familj, kan ej neka sig nöjet att skämta med hennes överspända fantasi och dukar upp för henne de hemskaste Iiisto- rier om de äventyr hon går till mötes.
När hon först får se stallet med dess kom- fortabla inredning, blir hon besviken, men hennes inbillningskraft kan.
ej helt försat- tas i overksamhet och hon lyckas erfara de mest nervskakande sensationer, då hon första kvällen upptäcker i en Iönnlåda i ett gammalt skåp på sitt rum ett gulnat pappersblad fullskrivet med bleknad skrift -- som hon följande morgon till sin för- ödmjukelse finner vara en gammal tvätt- nota.
På den obetydligaste grund byg- ger hon upp en historia om ett hemskt mord, som blivit begånget i familjen, och först då hon marker, att hon med sitt sensationella begär att finna dystra hem- ligheter lurande bakom helt naturliga till- dragelser råkar i fara att förlora de man- niskors aktning hon sätter mest varde på, först då tar hon sitt förnuft till fånga och aktar sig att vidare hängiva sig åt
H E R T H A - -.
9 9.
romantiska griller.
annan jargong, men de karakkrer, för- Det är endast i N o r t Ii a n g e r A ' b- vilka denna form betydde så myckqt, äro b e) Jane.
Austen konsekvent riktar sin träffade så mitt i själv.a kärnpunkten av satir mot det romantiska svärmeriet, men sitt vase-, att de ha giltighet för alla tider.
hon lämnar det dock ej kelt ifred i sina Jane Alisten skildrar umgängeslivet så som övriga böcker.
Hon försmår ej att an, det ter sig för en kvinna; alla de små vända det väl beprövade ämnet kärlek i detaljer, som var för sig förefalla så ovik- Sina romaner och att sluta dem vid den tiga men som dock tillssmman bilda det, tidpunkt, $å hjältinnan och så minga som som så många kvinnor ha kallat sin exi- möjligt av $e andra personerna lyckligen stens, ha fått .sin konstn,ärliga utmejslingj seglat in i äktenskapets hymn, men hon och perspektiv i hennes.
händer.
; Huvudpersonen i var och en av hennes tar ej sitt kall som konventionell roman- författarinna riktigt på ' allvar.
Då hon romaner är en ung flicka, vars liv fö; flyter satt sin berättelse i gång enligt alla kon- på landet eller i ' någon småstad, där förhål- stens regler och gjort oss bekanta med landena äro trånga och ointressanta och en tilldragande ung man och en förtju-.
där den krets hon värdigt kan uingås med sande ung flicka,.
som enligt all sannolik- ä r ytterst begränsad.
Med en realistisk het.
äro bestämda att falla i varandras forfattares säkra grepp.
påvjsar Jane Austen ' armar på nggon a v.
bokens sista sidor, den noggrannhet, nied vilken herrskaps- händer det, att hon med sitt nyktra verk-.
familjer i småstäder och byar hålla på sin lighetssinne vänder upp och ned på om-.
vardighet, ' och den skog af fördomar och givningens, och kanske även läsarens, pla- åsikter, som växer upp omkring dem.
ner och avslöjar den unge mannen an: För en ung flicka av.
denna klass finns tingen såsom en usling eller såsom redan det ej så mycket att sysselsätta sig med; förlovad med en annan. '
Allt romantiskt hon odlar sina talanger, går på visiter skimmer skingrar hon på det obarmhär- och roar sig förresten med tebjudningar tigaste, och .de, som till slut få varandra, och ett och annat parti kort, allt under äro vanligen de, som från början sagt väntan på att bli gift.
Trots det att allt varandra en hel del beska sanningar, ty ddta ' är skildr?
m e d stor detaljrikedom, det är på kännedomen om verkligheten verkar det ej långtråkigt, emedan förfat- Jane Austen grundar sin åsikt om lycka.
.
tarinnan förstår att fängsla vårt.
intresse i allmänhet med sina till- för det evigt mänskliga både i dess skug- ~allska~slivet man, som gjorda krystade .hedersbegrepp, sin falhet gor och dagrar.
.Att varje och dumhet, är utsatt för Jane Austens kan ge upphov till äktenskapliga funde- fina, behärskade kritik.
Hon ger oss en ringar, vändes och idisslas hos varje kvinn- trogen framställning af.
sin samtids seder lig medlem a v ek dylikt litet Samhälle, är och bruk, dess satt att vara, dess korrekta ju naturligt, och i skildringen härav är umgängeston, allt vad den ansåg lämpligt Jane Austen med sin satir som fisken i och olämpligt .att göra.
Det mesta av vattnet.
All den, nyfikenhet, som väckes denna yttre form har försvunnit eller hål- av ryktet om den unge Frank Churchill ler på att fö.rsvinna och efterträdes av en - i romanen E m m a -, och den furore ' ', ',. '
'
1 O0 -.
e E - ... -.
- -.
T H - - A R -- --- .. --.
- han kreerar, då han slutligen anländer och med sin manliga skönhet och intagande vasen lägger hela den hedervärda byn Highbury för sina fötter, ar utomordent- ligt roligt tecknad.
Ändå mera underhållande äro de första kapitlen i P r i d e .a n d P r e j u d i c e, dar författarinnan med stor teknisk far- dighet genast försätter läsaren i.
den typiska miljön, en färdighet, som på denna tid, då nästan alla romaner.
började oerhört omständligt, ' är ganska anmärkningsvärd och som hon själv ej uppnådde i någon av sina senare böcker.
Romanen börjar med en diskussion hos familjen Bennet angående lämpligheten av att mr Bennet aflagger visit hos en rik ung man, som nyss slagt sig-ned i grann- skapet.
Mrs Bennet ar mycket ivrig att han skall göra det så ' fort som möjligt, ty hon hoppas.
gena&amp;, att nykomlingen skall gifta sig med någon av hennes fem fullvuxna döttrar, och mr Bennet ar visst icke obenägen att göra allt för sina kara flickor, fast han måste retas lite med sin hustru och låtsas som om deras gifterinål ej anginge honom.
Bland alla de prat- sjuka, bråkiga fruntimmer, som fylla Jane Austens böcker och vars fel äro målade i bjärta färger, skymtar man då och då en sådan stillsam äldre herre som mr Bennet, vilken representerar författarinnans egen djupa humor, eller som mr Wood- house, far till Emma, en helt annan typ, som i sin tillbakadragenhet döljer en gan- ska god portion själviskhet.
Dessa båda bakgrundsfigurer, så helt olika varandra de.
an äro, höra till det allra basta Jane Austen frambragt.
Jane Austens skildringar inskränka sig dock ej till små samhällen i landsorten. '
'.
-.
- -- -.
- .- - -- -.
- -- --- - - Till hjältinnans förlustelser hör ofta ' en säsong i Bath eller London, - och vi få bevittna hennes segrar och nederlag på dessa större slagfält.
Men det ar alltid samma värld, samma slags människor vi komma i beröring med, och de bli ej friare och mindre fördomsfulla genom att begiva sig .till en större ort.
Catherine Merlands (N o r t h a n g e r A b b e y) er- farenheter i början av sin vistelse i Bath påminna något om stackars ' petreas för- ödmjukelser på balen i Fredrika Breniers " Hemmet)), och hos båda författarinnorna ar det den fina kvinnliga instinkten, som liar kommit dem att se och förstå deii unga flickans känslor, då hon blir utsatt för sällskapslivets nålstyng, som äro så fina, att de kanske ej observeras av någon annan an henne själv, men som dock äro så vassa, att de kunna sarga henne till blods.
Men mellan Jane Austen och Fred- rika Bremer ar.
ett djupt svalg befastat, ty medan den svenska skriftstallariniian inlade något av program i sina verk och skildrade kvinnans trånga förhållanden med avsikt att sträva efter deras vidgan- de, hade miss Austen alls intet syfte med sina böcker annat an det rent konstnar- liga.
Hennes romaner 3ro fullkomligt fria från all tendens och allt jonglerande med problem, och ingen bitterhet eller längtan efter uppror blandar sig i hennes satir.
Hon ar iskådaren, medan Fredrika Bremer ar kampen.
Men hjältinnorna själva, hur ställer sig Jane Austen till dem?
Är ingen av dem personifikationen av hennes ideal av ung flicka?
Och hur ar det möjligt, att, om de alla äro begåvade med egenskaper, som förmå intressera och fängsla oss, de ej visa minsta tecken till revolt mot de
' trånga skrankor, som, omgiva dem och som författarinnan alls ej sticker under stol med?
Den mest intaganbe av alla hennes .flicktyper ar den kvicka, hurtiga Elizabeth Bennet, och man marker, att Iion ar författarinnans- älsklingsbarn; men något ideal ar hon icke, ty Jane.
Atisteti frainstal1e.r inga ideal utan människor så- dana hon ser dem omkring sig, och utan- för den varld hon satiriserar står ingen av Iiennes skapelser, icke ens Elizabeth ' Bennet.
Näst denna unga flicka står nog i författarinnans ' ynnest Elinor Dashwood - i S e n s e.
a n d S e n s i b i l i t y -, en reell,.
präktig ' flicka, mindre sprudlande i n ~ l i z a b ~ t l men i med en sällsynt har- monisk karakt&amp;, som fördelaktigt jämföres med henties syster Mariannes häftiga käns- loutbrott.
Men just då man tror, att för- fattarinnan i allt gillar Elinor, får aven hon sin lilla, slang av snärten, .en liten ironisk påpekning om att hon; som alla andra kvinnor, strängt förebrår sin älskare en oförsiktighet, som innebar en ko.mpli- rnang .åt henne själv.
Det är så ni ark- ligt.
detta utfall; att det kanske förbigås av de flesta, m e r hur typiskt a r .det ej för Jane Austen,.
som aldrig likt Shaw häftigt slungar publiken från den ena upp- fattningen till den andra, utan som allde- les i förbigående småler för sig själv åt de .karaktarer hon skapat och ej bryr sig om att med ett flatskratt väcka läsaren ur den tron, alt, allt ar val beställt med hen- nes beundran för sin hjalti ' nna.
Jane Au- stens hjältinnor, ' Elizabeth Bennet, Dasliwood och de övriga, äro helt ' van- liga unga flickor, varken höjden av.
ide: alitet eller djupet av mateirialism; de ha intet att invandaa mot samhällets åsikt att deras mål ar att fånga sig .en man, inen linor de göra detta med så.
niycken ungdomlig friskhet och charm, parad med osviklig tillit.
' till sitt eget värde, att man ej kan undgå att bli intagen av dem.
I den varld Jane AuSten skildrar, där småiktighet och ytlighet ha en så frain-.
skjuten plats, .knas ' dock ej ' de äkta, djupa känslorna, ty hennes satir ar ej be- mängd med cynism &amp; h hon är.
ej ' blind för det adla och upphöjda i livet, Men fastän så må ?gen - ung.
flickas sinnesro störes,.av pladdrande, intriganta tanter, som ej kunna låta bli att av pur tanklöshet.
krafsa i deras hjärtesår, ' kommer det dock aldrig till nigon verklig konflikt mellan hjärtats känslor och världens fördomar, och den grans, ' dar komedin övergår i.
ti-aged i, överskrides aldrig.
.
.
Skalet .. varför Jane Austen med sitt goda - ' humör och ' sin klara blick, som aldrig grumlas ens då hon lyfter slöjan förA att blotta människornas sorger och.
svårigheter, ej verkar kall och ytlig, - ar att söka i henties .opti- ' m i m,.
.
i hennes tro på det harmoniska sinnets .slutliga.
seger.
Allt, som har den minsta bismak av sentimentalitet, ar.
hen- ne förhatligt, och de, som hängiva sig åt.
häftiga lidelser och bryta med konve- nanse !i, ådraga sig alltid hennes skarpa kritik, ty samhällets fördomar äro i hen- nes ögon snarare nigot, som härdar sin- net och övar det i självbehärskning, an.
ett hinder för.
känslornas fria växt.
Jane Austen ar, representanten för sundheten gentemot egoismens sjuklighet, för ba- lansen gentemot alla överdrifter, hon är förnuftets röst, som lite; så underligt be- harskad mitt i virrvarret a v romantisk ~jälvförgudning och känslosamhet.
c ' ' ',,.
.
.
.
Mra Noi.de12feIt.
.
Glimtar utifrån.
Tagtider.
Vårt bondetåg omtalas med liv- ligaste bifall i ' T h e S u f f r a g e t t e (13 febr.)
.och framhålles soni ett styrkande föredöme för den stora deputation, länge förberedd,, med, vilken Pankliurstariia.
under, loppet av innevarande parlamentssession ämna .hemsö- ka H.
M. Georg V. Såsom stående över par- tierna och icke vald genom manlig rösträtt synes han deni vara just ratta personen att vädja till för de orepresenterade.
Tågdeita- gare, pengar och sympatiadrksser hopsamlas från alla håll, meii ceremonielet är ännu obe- kant 2 i synnerhet miste man undra vil- ka välkomstanordningar som kontma $t vid- tagas på hovsidan.
Suffragetterna affischera eniellettid en vacker förtröstan till sin konung, och nyheterna från Sverge tyckas ge dem hopp, att Georg V icke blott skall motta och lyssna till dem - redan det en storartad grace efter engelska begrepp - utan kanske rent.
av över huvudet på männens parlament och mannens s. k. liberala ministär hugna kvin- norna med sitt personliga kungsord.
Washington såg redan några .dagar före ' bondetåget ett skådespel, som i sin idé och vissa delar av sitt förlopp visade en påfallan- de likhet med detta.
Fem hundra arbeterskor från Bosto.n, NewYork, Philadelphia, Balti- more m. fl.
stader tågade den 2 febr.
med fanor och banér till Vita hiiset för att inför presidenten Wilson framlagga de kvinnliga proletärernas nöd och anhålla om hans bi- stånd i deras strävan efter medborgarrätt.
Fem delegerade, representanter för olika yrken, fingo audiens, under det de ovriga - stodo uppställda utanför - på borggården, hade vi så när sagt.
Presidenten åhörde ar- tigt och uppmärksamt talarnas bevekande skildringar av dystra sociala fakta; men då till sist delegationens ledare, mrs Evaiis, trad- de fram och interpellerade om rösträtten, för- klarade han sig hindrad att göra ett officiellt uttalande i denna fråga, emedan han måste avvakla sitt partis resolution, och att yttra sin personliga åsikt förbjad honom hans stallning.
" Allt vad jag kan saga ", slöt presidenten, trär ' att.
er kraftiga agitation för denna sak otvi- velaktigt kommer att göra ett djupt intryck. "
Mrs Evans lät emellertid icke förbluffa sig, utan påniinde on1 att hon haft äran diskutera kvinnlig rösträtt med mr Wilson den tiden han var presidentkandidat, " och då, herr pre- sident, föreföll det oss, som om ni stod näs- tan p i var sidaff.
-- " Den gingen yttrade jag mig soni individ, förstär ni ", genmälde presidenten.
-- " Och den tiden höll ni på att varva röstern, ifyllde den obarmhärtiga nirs Evans.
Statschefen lär ha sett häpen ut ett ögonblick men fann sig snart och medgav leende riktigheten av denna anniarkning.
~ N L I kan jag emellertid inte tala för partiet i detta ämne ", sökte han avklippa samtalet, men nirs Evans var genast färdig med den lyckade repliken: " Vi be er inte tala f ö r partiet, vi be er tala till partiet.lf De applider, varmed de närvarande kvin- norna halsade dessa käinfulla ord, besparade presidenten obehaget att svara, och den all- varliga delen av ceremonien var nu till anda.
De utanför posterande - hundratalen inkallades och fingo med sina fanor och standar defilera förbi presidenten, varvid naturligtvis hand- skakning, detta mystiska amerikanska nåde- medel, beskärdes var och en.
Den organisation, som fatt ihop deputa- tionen, hade p i det basta sörjt för resor, in- kvartering, banketter och - möten med frani- stående talare.
De enkla demonstranterna kunde siledes ätervanda till sina niödor med det upplyftande minnet att ha levat överklass ett litet slag.
Surrogatfabrikanter.
Mrs Humphry Wards nyaste projekt till rösträttens bekam- pande lär gå lit på inrättandet av en kom- mitté, bestieride av tjugo kvinnor och lika många parlamentsledamöter, som skall sani- manträda i underhusets lokal och behandla alla parlamentsfrågor, som beröra kvinnors och barns intressen, alla utom rösträtt.
Ni- gon sorts makt skall nati~rligtvis icke tiller- kännas denna diskussionsklubb; endast froms- ma önskningar tillstädjas.
Förslaget ar en variation av den redan lite nötta idén om kvinnoparlanient, som den talangfulla romari- författariiinan tidigare förfäktat.
.
H E R T H A 1 O3.
- - - den äkta artikeln eller åtminstoile precis lika bra. ".
Men ' alla dessa bondfhigarförsök ara i själva verket.
en Ilyllning ät den äkta varan, röstrittsidén.
.
.
llSi.snart någon vara blir populär,föras alla iilöjliga surrogat och imitationer ut i iilark- laden^^, anmärker härvid redaktören av T h e .W o ni a n ' s J 0.11, r 11 al (Boston).
llDet försak- ras, att dessa äro nästan sanima sak, soni. '
1.
.
i.
En trilogi ur Wagners.
.
liv .. III.
I ngen kvinna kunde vara mera givet predestinerad - till .kärlek och beundran för: den store mästaren än Liszts dotter och Biilows unga hustru Cosima.
Hans namn hade.
blivit inmängt med hennes tidigaste föreställjngar, ty ~ r a n z ~ i s z t, Richard Wagners oförliknelige, aldiig svi- kande vän hörde till * de förkämpar, som modigt bröto ' väg för den förkättrade ny- hetsmakaren .. Mästaren var även en för-.
trogen gäst hos Liszts mor, som visade b.åde honom och Minna stor välvilja h- der, deras.
båda olyckliga Parisskeden.
Så bereddes redan i barnahjärtat den jord- mån, där en * af mis~ioiisvissliet buren Iiän,- förelse skulle !väx; sig så mäktig, ' att ingenting i världen kunde hindraden att nå sitt mål, livsuppgiften, ödesbestämrnel- sen, den att åt ett stort snille skänka den omgivande ro, som han ki-ävde till full- bordan av sina verk, och den sena, men hela, lycka, som han längesedan upphört att hoppas på.
Wagner hade 1853 åtföljt Liszt till Pa- ris vid ett besök hos dennes barn.
.
Man tillbragte en afton en famille, och Wag- ner kände sig därvid mycket intagen av Daniel, Liszts förhoppningsfulle son, som tyvärr vid helt unga år dog i l ' ungsot.
Hans ' livlighet och likhet med faderrigjor- de på Wagner " ett rörande intryck ", de ' ' ' a ' C.
...
.
båda flickorna Blandine och Cosima fann - blott " obetvingligt blyga ', '.
Men hos dessa båda blyga flickor i tonåren levde från den stunden ~ninnet av mästaren i den .förklarade ' glans,.
som det äkta flick-.
svärmeriet äger till sitt förfogande ...
Blan- dine, ave11 h o n ovanligt lik sin far, ehuru '.
med ett vekare tycke än, Cosima, blev för.
Wagner ett kärt umgänge vid hans andra Parisvistelse.
l860 och ' 186 1.
Hon och .hennes man, dåvarande advokaten, seder- mera.
justitieministern Emile Ollivier, räknades snart till den intima ' krets, som o h onsdagskvällarna brukade samlas hos Ii+ mistaren i den röda salongen.
Cosimas äldre, ävenledes rikt begåvade och konst- närligt anlagda syster fängslade i h ö g grad mästaretls lättrörliga.
sinne genom " sitt milda väsen, ' sin glättighet, parad med en viss måifullhet, och en * ovanligt snabb förmåga av andlig perception) '.
Deras vänskap blev av mycket varmt slag,, och då Wagner efter den skandalösa Tann-.
häuserföreställningen i Paris med ' dess mot den &amp; ske mästaren upphetsade demon- stration skuddade.
det franska, stoftet av sina fötter, Utbad sig Blandine hans ar- betsbord till minnesrelik.
.
Vid sjutton års ålder sändes Cosima av sin far till Berljn, till fru von Bulow, för att utbilda sin stora pianistiska talang
.
.
för sonen i huset, den unge Hans von besöket i Paris.
Av den blyga sexton- Biilow, Wagners mest hänförde vapendra- åringen hade blivit en tidigt tänkande ung gare och anhängare.
" Ett nästan syskon- kvinna, vars lysande ögon med dess egen- likt samliv ", säger Glas.enapp om den för- domliga halvt soliga, halvt fågellika glans ening, som snart kom till stånd mellan blickade in i ett äktenskapligt förhållande de båda agne er entusiasterna, " samma obe- av bittraste art, med ett deltagande, som gränsade, hänförda dyrkan av den store ovillkorligt främst tillföll den person, vars skapande mästaren och deras gemensam- idealbild hon så länge burit i sitt minne.
ma kärlek till honom blev det enande Till fru Herwegh, Minnas goda van och bandet mellan dessa unga själar ".
Men förespråkerska, som även Cosima vid den- det visade sig snart som början till ett na tid stod på förtrolig fot med, skrev ödesdigert misstag.
', Det var ingen öm- hon: " Liksom du beklagar jag fru Minna sesidig böjelse .av varm lidelse, intet mak- utan att därför kunna ge vår vördade van tigt inre tvång, som sammanförde dem.
Richard orätt.
Vad du säger om Minna Frieri och jaord tycktes skapa.
sig själva, bedrövar mig, hon miste fördraga myc- faderns med glädje givna välsignelse stad- ket, och hon måste till råga på all olycka fäste blott ett ovillkorligt fullbordat fak- inse, att all undergivenhet och fördrag- tum. ')
Det är för övrigt ej att undra på samhet från hennes sida är förspilld; det om Liszt, som g&amp;it sina barn ett stort oerhörda avstånd, som skiljer henne från namn och ett stort övermått av intelligens hennes man, utplånar hennes goda egen- i fadersarv, men på samma gång en rätt skaper utan att dock naturligtvis kunna.
prekär samhällsställning, med glädje såg mildra hennes lidande. "
dem tidigt löpa in i den äktenskapliga Det var ej under lyckliga auspicier som hamnen.
Visserligen svarade han några de nygifta anträdde sin bröllopsfärd.
En år senare på Wagners anmärkning om att viktig koffert hade kommit bort för dem Biilow ej behövt gifta sig med Cosima: under vägen, och ett häftigt anfall av reu- " Nej, det var lyx ", men då hade redan matisk feber tvang Biilow att intaga sang- de tragiska följderna av ett p i falska för- en strax efter ankomsten till Zurich.
Trots utsättningar grundat förbund visat sig, detta blev det unga parets besök ett ljust och hos Cosima hade aningen.
om den ackord mitt upp i de disharmonier, som livsu ' ppgift,.
som förelåg henne, börjat växande samlade sig i den fridlysta asy- klarna till visshet.
- len.
Richard Wagner hade först hyrt lo- Den 18 augusti 1857 vigdes Cosima gi - it dem i staden, men de måste snart Liszt vid Hans von Bulow, varefter det flytta upp i det lilla vindsgästrum, son1 unga paret begav sig på en bröllopsresa, fanns i lanthuset, och de tre veckor, som - vars mål de i gemensam längtan beslöto han fick rå om dem där, utgjorde efter skulle.
bli mästarens hem i Zurich, där hans egen utsago)) somrnarens angenä- Om förmiddagarna de infunno sig i början av september kort maste upplevelse ".
före katastrofen ' på " Gröna kullen ".
Det gingo alla på tåspetsarna, och Bulow vå- var Cosimas första återseende av Richard gade ej röra en tangent, ty mästaren ar- Wagner efter det aldrig minnesbleknade betade intensivt på sin " Tristan ".
Men l.
.
H E ' R T.
H A om kvällarna idkades samkväm, och Ma- thilde wesendonk sällade sig oftast till den förtroliga kretsen.
Så kommo under denna tid de tre kvinnor, som haft det största inflytandet över Richard Wagners liv och person, i så gott som daglig kontakt med varandra, medan tankar och drömmar av vitt skilt slag rörde sig inom dem, bittra och ljuva, vissa och ovissa, men alla säkert kretsande kring samma mål: mas- taren och det olika sammanhang, .vari de stodo, till hans person.
Cosima.
synes redan nu ha gjort ett livligt intryck på Richard Wagner.
) ' Om ni Bände, Cosima ", skrev han till sin gynnarinna fru Ritter, " skulle ni säkert .hålla- med mig om att det unga paret ar så lyckligt utrustat som möjligt.
Med all deras djupa intelligens, ja verkliga genialitet finns det så mycken lätt, lekande schwung Iros dessa båda ungdomar, att.
man måste kanna sig val i deras sall- skapp '.
Han tog även löfte av dem, att de skulle återkomma följande.
sommar, vilket de också gjordo, men då fanns ingen möjlighet till ljus stamning .. Blix- ten.
hade slagit ned och ' förödelsen kunde icke längre överskylas.
Mellan detta och Richard Wagners och Cosima von Bulows nästa möte låg hela Pa- iisvistelsen nummer två med dess storm- fyllda upplevelser.
Till ett musikermöte i Weimar, dit Wagrier på Liszts upp-.
.
maning begivit sig, - anlände aven Emile Ollivier med fru från Paris, och harige- nom ökades .den glada.
stämning, som man under dessa dagar sökte håila vid makt.
Blandine.
med sin ljusa lekande humor vek knappast från Wagners sida och övertalade honom till sist att följa med - till Reichenhall, dar Cosima uppe- ' I 105 höll sig till genomgående av en mjölk-.
kur.
Hennes bröst hade under vinterns.
lopp angripits, och med broderns sorgliga exempel för ögonen var man angelägen .om att i tid hava det onda.
Kuren hade emellertid gjort basta verkan, och några dagars samvaro .följde i den ystert upp- sluppna sinnesstämning, som ofta får tjäna till det djupaste allvarets täckmantel.
Då Richard Wagner efter några dagar måde fortsätta sin så angenämt afbrutnä resa, mötte han i .afskedets stund från.
Cosinias ögon: en ' !lastan skyggt frågande.
blick, vays innebörd syntes.
honom gåtfull ...
Men ännu levde ~ristanstämnin~en for- vandlad.til1 den djupaste resignation kvar i mästarens brost, ännu bars han av .den vemodiga kraft, .varom han ytti-ar i. ett.
brev till ~ a t h i l d e Wesendonk:.
) ' Jag vet, att jag skall leva, så länge som.
lag ha!
.
något att skapa, darFör bekymrar jag mig ej om livet utan arbetar) '.
så ' - fortsee han sin vinddrivna til ' lvaro., kampande som ett lejon mot ' alla d e vedervärdig-.
heter, som ' mötte honom både inbni konstens, ekonomiens och de husliga for-.
hållandenas område, men ' dock med så småningom mattade.
krafter.
1862 slog han n e d sina bopålar i Biebrich, vid stranden av Rhen mellan Wiesbaden och Mainz.
Med sitt obetvingliga behov av en skönhetsomgivning gav han sig ej någon ro innan han förvandlat den.mur- grö~isomsl.ingrade villan till en honom och - hans mastersångare värdig bostad, ' ty Wagner arbetade under denna tid med största iver på sitt stora folkdrama.
.
Un- der sommaren kornmo Hans och Cosima von Biilow till honom på ktt besök, som ' utsträckte sig anda .till ' två månader.
,, ' ' ' '
' Bulow, plågad af leverlidande, ansträngd och irriterad av sitt mödosamma pionjar- arbete för framtidsmusiken, kanske också kommen till insikt om det äktenskapliga misstaget, var ofta nedslagen ' och ur jämvikt, Cosima hade däremot enligt Wagners utsago på lyckligaste satt över- vunnit den skygghet, som hon lagt i dagen i Reichenhall.
En gång, då han sjungit " Wotans afsked " för de försam- lade vännerna, märkte.
han till sin för- våning i Cosimas min ett på samma gång extatiskt och ljust förklarat uttryck.
) ' Allt var tigande hemlighet ", säger han, " men tron på hennes samhörighet med mig grep mig med en sadan visshet, att jag i excentrisk gladjeförnimmelse hängav mig åt den mest övermodiga uppslup- penhet ".
I brev till sin far skildrar åter Cosima på följande spirituella och karaktäristiska sätt sitt intryck af " Mästersångarna ", som wagner ' allt efter verkets framskridande gav sina vänner del av.
" Mästersångarna ') förhåller sig till Wag- ners övriga skapelser som) ' En vintersaga " t il1 Shakespeares verk.
Wagners fantasi har gett sig in på det .muntert skalk- - aktigas område, han har trollat fram hela det gamla Nurnberg med dess gillen och skrån, dess hantverkarpoeter, pedanter och riddare, för att mitt i den mest upp- höjda, ideala poesi framkalla ett befriande skratt.
Frånsett detta verks bestämmelse och mål skulle man i dess koiistnarliga utförande kunna jämföra det med sakra-.
menthuset i S:t Lorenzkyrkan.
Liksom bildhuggaren där ' har tonsättaren har den renaste, mest tilltalande och fantasifulla.
form.
- djärvheten i dess största full- ändning; och liksom vid foten av sakra- menthuset Adam Kraft med allvarlig och samlad min uppbar och håller det hela, så ar det i Mästersångarna Hans Sachs ' gestalt, som med lugn och djupsinnig glättighet behärskar och leder hand- lingen.
I sanning en kritik, som icke heller saknar vare sig form eller fantasi ' och som väl hävdar mästarens omdöme om Cosirna Bulow: " En ung, alldeles oerhört, säll- samt begåvad kvinna, Liszts underbara avbild, endast intellektuellt honom över- lägsen ".
Efter knappt ett år var aven Biebrichs- fristen till ' anda, och en i högsta grad upprivande, oviss och orosfylld tid före- stod den snart till det yttersta utpinade mästaren.
Sin femtio-årsdag firade han i ensam vemodsstämning i det hem, vilket han på nytt inrett åt sig i Penzing utanför Wien och där han inom kort befann sig i en så strandsatt belägenhet, att han i mars 1864 såg sig nödsakad att hemligt fly för att undgå sina kredi- torer.
) ' Det finns en grans för allt lidande ", skrev han till doktor Pusinelli, " och jag ar nära den.
All lycka har fullkomligt övergivit mig ".
Berövad sitt hem, som tagits i anspråk av otåliga kreditorer, sjuk till kropp och sjal, ut- blottad på alla tillgångar, föreföll det som om han varit prisgiven åt under- gången, och resignationen brast för begäret att göra slut på ett liv, som syntes hopplöst.
Och dock avhölls han harifran av en obestämd aning om att!
' ridin måste gå upp på nytt ", att, som han yttrar till sin van Peter Cornelius, " ett ljus måste visa sig, en människa uppstii, som bringar energisk hjälp nu - då har jag ännu kraft att löna hjälpen, senare ej.
Ett under måste möta mig, annars ar det slut ".
Och detta under skedde.
Bayerns #
unga sagokonung .svängde sin trollstav, och som bortjagade spöken togo alla be- kymmer, all framtidsoro och.
alla svårig- heter till flykten.
" Denna enda månad ", skriver Richard Wagner, " innehåller ett helt långt lif, från djupaste tryck till den underbaraste.
upphöjelse ". '
Med 15,000 gulden på fickan reste han till Wien för att befria: sig frin sina kreditorer, var- efter han på konungens önskan flyttade in i en villa i ohedelbar närhet till det kungliga residenset vi.d Starnbergersee, och halvt jublande, halvt vemodigt utbrister han: " Jag- har trogna tjänare; en gam- mal hund, egentligen inga vänner, ingen hustru, som jag kan smyga mitt huvud emot, men en konung - honom har jag: Han är min. "
Men den ideala vänskapen var .icke nog att förjaga den tyngande ensaml ' iets- känslan i det tomma ungkarlshemmet.
.
Han klagar missmodigt sin nöd för Bulow, och denna entusiast, som i så många år samlat sina varmaste känslor så val kring mästarens verk som kring hans person, sände genast sin hustru och sina små flickor Daniela och Blandine till den en- samme för att tillfredsställa hans längtan efter ett förstående kvinnligt vasen.
Un- der högsommarens glöd kommo de dit, och i sin högsommars.
blomstring stod Cosima von 13ulow.
Det outtalade kun- de ej längre undgå att finna ' ord och från den stunden gick ' den tinga kvin- nan, över alla hinder, fram ' mot det mål och den mission, .som stod klar för hennes blick och hennes hjärta. "
~ begriper f ö r, var dag mindre ", skriver ho11 till Lenbach, " hur ett sadant vä- sen som Wagner, kunnat slungas in i var nuvarande värld, och jag fröjdar ' mig blott åt att jag fått lära känna.det.- Denna kännedom har också .visat mig min vag, och .jag tanker icke p i annat än uppfyllelsen av det värv, vari - min sällhet består. "
Men många tunga stenar måste ännu undanröjas, innan det blev henne beskärt.
att taga detta; ärv i sina händer, och vid den horisont, som på ett så under- ' bart sätt klarnat för den betryckte mas- taimen, samlades åter mörka moln, av- undsmoln, som hotade skocka $ig kring kuiigaguns ' tlingen för att så småningom urladda sig över .hans huvud.
Kallad till Miinchen .af kung Ludwig anlände Biilow med ' familj .dit i november, och från den stunden hade också .det vackra henimet vid Briennerstrasse fått sin.
rät- ta.
härskarinna.
Cosima ställde sig ge- nast i mästarens tjänst,.
skötte hans hus,.
representerade, hjälpte honom - ' med hans vidlyftiga korrespondens ' och gjorde a l l t för att lyfta varje betungande börda från hans skuldra.
Flera timmar dagligen.
.tillbringade hon.
i .hans hem, dar man.
inredde en salong och ett arbetsrum en- kom för.
hennes rakning.
Bulow, som själv offrade sig till det yttersta for sin konstnärsidol, fann allt detta i sin ord- ning, men Wagners fiender, som icke skydde några förföljelsemedel, fingo na- turligtvis en osökt anledning att smuts- kasta wigners privatliv.
Ett samfällt un- dermineringsarbete lyckades.
till.
slut att fabricera.
ihop en kabinettsfråga av det hela, och med politikens förmåga att för- ett stoftgrand till et ' t block tvin-.
a vandla ~ gades kqng Ludwig att med blödande hjäi-ta ' förvisa Wagner fran Munchen.
Cosnelius skildrar hans avresa s$lunda: " Klockan.
fem på morgonen vor0 vi ne- '.
.
.
, re.
vid stationen ..
Vi.
väntade länge på dess underbara utsikt.
över gröna .och Wagner, äntligen kom vagnen.
Wagner blåa vidder lyste solen varmt, glada såg spöklik ut, blek och.
med förstörda barn tumlade om på de mjuka gräs- drag, .och det långa slappt nedfallande mattorna i lek med de trogna husdju- håret var alldeles gråskimrande .. Co- ren, och de två världstrotsarna levde i sima var frillkomligt bruten.
.
.
vi förde ostörd harmoni; om aven ett och annat henne till Wagners bostad.
Gud valsig- skri .utifran nådde deras öron, om en ne de två, om de verkligen älska var- hel del av deras vänner, ja, tilI och med andra och om den stackars Wagner onu unge ii, ogillande vände sig i f r h verkligen vid sin levnads afton ännu lyc- deni, hos dem radde dock målmedvetet kas finna - den rätta.
.
.
det förefaller lugn och viss lycka. '
Wagner agnade sa, hoppet att snart få Aterse henne är sig med fördubblad skaparglädje efter ett hans enda tröst, säger han.
Om han elvaarigt avbrott åt f ullbordandet av verkligen älskar Cosima, och Cosima ef- " Siegfried ", och d5 han den 8 Juni ter allt att döma älskar honom glödan- 1869 höll en son i sina armar, fann han de, så önskar jag av allt hjärta, att en i jubel, att han upplevat den lyckligaste dagen i sitt liv.
" Han är SA stark och stilla lycka må blomstra för dem båda! "
skön ", utbrast han, ' ' att jag vågar nam- Och den var icke mera ' Ungt borta - # dess namn var Triebschen.
.
Gemensamt .na honom Siegfried.
Aven Helferich är hade Cosima och.
mästaren sökt och fun- hans namn,.
emedan han skall bliva mig Och hänförd nit ' denna naturklenod i närheten av Lu- en nyttig medhjälpare. "
tillägnade han sin hustru följande hyll- zern, ett förtjusande lanthus, inbäddat i ningsdikt: grönska, bland höga popplar, på en i deil blåa Vierwaldstä ttersjön utskjutande " Es war Dein opfermutig hehrer Wille ttdde.
" Die Insel der Seligen " nämnde Der meinem Werk die Werdestätte fand,.
Von Dir geweiht zu weltentruckter Stille, Nietzsche denna Wagners nya fristad, Wo nun es wuchs und kraftig uns enstand, dar han sex Ar, avskild fran varlden, åt- Die .Heldenwelt uns zaubernd zurn Idylle, njöt en ostörd arbetsro och en sen, men Uraltes Fern zu trautem Heimatland.
därför icke mindre hel lycka.
av henne, Erscholl ein Ruf da froh in meine Weisen: om vilken Wagner.
yttrade, att hon " Ein Sohn ist da ' '.
Der musste Siegfried heissen.
" snart flyktade dit för att betyga, ' att jag Fiir ihn und Dich durft ' ich in Tönen danken, - ännu stod att hjälpa, i motsats till mån- Wie gab ' es Liebestaten hold ' rern Lohn?
ga vänners axiom, att jag icke längre Sie hegten wir in uns ' res Heimes Schranken, kunde hjälpas.
Hon visste, att jag kun- Die stille Freude, die hier ward zum Ton.
de det, och ' hon har hjälpt mig: hon Der sich uns treu erwiesen ohne Wanken, har trotsat varje smädelse och burit var- So Siegfried hold, wie freundlich uns ' rem Sohn, je dom.
.
.
så redde vi oss varlden Mit Deiner Huld sei ihnen jetzt erschlossen förutan,.
som vi helt och hallet drogo Was sonst als tönend Gluck wir still ge- nossen ' ', oss undan i f r h " Till ~riebschens rika innebörd hörde Och över detta varldsförlorade eden på den idylliska ~riebscheihöjden med även den förtroliga bekantskapen med.
den unge .Baselfilosofen.
Nietzsche var en förtrogen gäst i Wagners hem under dessa år, och han yttrar därom: V a d jag har skidar,.
hör och upplever är obeskrivligt,.
~choiinhauer,: Goethe, Aischylos och Pindaros leva än, tro.
mig! "
.
Men manande plikter maste till sist iterbörda mastaren åt ittervärlden fran denna vågomflutna idyll.
Med tungt hjärta lämnade han 1872 Triebschen för att grunda Bayreuth, den sista tioåriga.
vilopunkten i hans växlande liv.
Nigra dagar senare följde .hans numera lag- vigda maka och barnen efter dit.
Nietz- ' sche.
berättar om sitt avskedsbesök: " Triebschen.
har nu upphört att existe- ra.
Vi gingo .omkring som bland idel spillror, det låg ' rörelse i allt, i luften, i skyarna, hunden At .ej, tjänarna brusto oupphörligt.
ut i.
siiyftningar.
Vi packa- de in manuskript, brev och böcker ' till- sa.mmahs - det var tröstlöst. "
Men däruppe på höjden över den lilla mastaden, med sina slumrande storhets- minneii reste sig redan till.
en ny m a festspelsborgen och intill.
den förfallna slottsparken med sina vittrade marmor- stoder stod snart en av lummiga trad omgiven, i förnim stil hållen villa, över vars ' portal mästaren latit rista de sa- gande orden: " Hier wo mein Wähnen Frieden fand, Wahnfried sei dieses Haus vofl mir benannt. "
.
En del nyare Wagnerbiografer fram- halla, att Richard Wagners kärlek till Mathilde varit den mest fruktbringande för hans konstnärskap, och förnekas kan; ej, att hans rikaste alstringsperiod hanger samman med den tid, da Mathil-.
de Wesendonk jospirerade hans genius; ', ' ' men man .. får.
ej glömma, att han vid.
denna tid var i besittning av sin basta, mognade.
mannakraft.
Att han däremot vid en redan framskriden ålder på ett sådant sätt mäktade utföra ideer, dem hans hjiirna SA länge ' burit på, utan att han under yttre och inre slitningar.kun; nat gora dem fruktbringande, är onek- ligen den betydande kvinnas förtjanst, som stillde hela sin överlägsna intelli- gens, sin outtröttliga energi och sin allt uppoffrande .kärlek i .mästarens .tjänst.
Kn %ppast torde för övrigt .den på sjut- tiotalet gaende mannen, allt sn !lle till trots, ha ' mäktat .att besta den kamp, som Bayreuth och dess fortvaro kosta- de,.
om han ej ägt en sådan följeslager-.
ska och .medarb&amp;rska vid sin sida, och ' utan den obevekliga energi, varmed hon.
strivade att hålla alla disharmoni.
.
er ' på avstånd fran hans vetskap, hade han väl knappast funnit den förklarade ro; som gaf honom kraft till den under-.
bara svanesangen, hans sista skapelse: " Parsifal ".
Det var för viss?
" den ratta ",: soin mas- taren till sist fann i sin väg, då redan af- tonens skuggor nalkades, den kvinna, som h o s sig förenade ~ i n n a s offermod med ~ a t h i l d e s inspirerande förståelse och där- till en ' lika malmedveten energi som ' klar blick för praktiska krav, i samband med en enastående organisationsförmåga.
Det satt, varpå hon lyckats lösa sin sista, med oändliga svårigheter förknippade uppgift, föfvaltandet av Bayreutharvd, är d &amp; basta beviset därpå.
Bayreuths bestånd ar Cosima Wagners verk, ett stordåd, var- med hon för alla tider rest sig ett oför- störbart monument.
-.
.
_ Den bjudande, drott- ninglika gestaiten framträder vi~~erligen ej, ', '. '
, ',
110 H E R T H A.
längre aktivt vid festspelen, men det ar Insanda böcker.
dock en nimbus av hennes personlighet, Evangeliska Fosterlandsstiftelsens som ger dem sin glans, och man känner F ö r l a g s e x p e d i t i o n, Stockholm: Femton med vZrdmd, att hon ensam represente- Ar i Amerika.
Av Margareta Lenk.
Från rar det med kamp vunnas storhet, ej som tyskan av E. Willtn.
- Femtioårig mis- familjens yngre medlemmar blott det lyck- sion bland batakerna p4 Surnatra.
Av dr. ligt mottagnas rikedom.
Det blir guda- Joh.
Warneck.
Bemyndigad Översättning från skymning däruppe på festspelshöjden den tyskan av J. V. Lodenius.
- Tror du?
Av biskop J.
C. Ryle.
Bemyndigad översättning dag, då hennes ögon slutas, och ett är av B.
H.
- En liten gatsopares .historii.
visst, vid Bayreuth ar hennes gärning fäs- Av F. Seamer.
Översättning från engelskan.
tad lika oförgängligt som någonsin mäs- A.-B.
L i l i u s t3 H e r t z b e r g s förlag, tarens egen.
Den lilla sovande småstaden Halsingfors: Nyländska folksagor.
I och I I. har genom henne blivit en världsmetropol Berättade för ungdom av Helerta Westermarck.
och har blomstrat upp till ett rikt indu- Med illustrationer av Gunnar Berndtson och strisamhälle, där varenda borgare ser upp Annie af Forselles-Schybergsm.
A.-B.
S a n d b e r g s bokhandel (i distri- till henne som till en försyn.
Det ar ett stort verk och en stor kvinnas verk, som bution): Förståelsen.
Av Oliy Donner.
hon fullbordat, och det skall för visso erkännas till de sena tider, då man ännu med .beundran skall namna Cosima Wag- ners namn.
Sigrid Elmblad.
Tidskrift för den, svenska kvinnorörelsen, utgiven av Fredrika-Bremer-Förbundet.
Redaktör: Ellen Kleman.
Förbundsmedlemmar erhalla tidskriften till ett pris av kr.
2: - varvid prenumeration sker direkt genom Fredrika-Bremer-Förbundets byrå, 48 Klarabergsgatan, Stockholm.
Icke- förbundsmedlemmar prenumerera å närmaste postanstalt eller i bokhandel.
Pris för postupplaga: ' 1, år kr.
5: -; år kr.
2:75.
- Lösnummer 35 öre.
Redaktion och ex- pedition: 48 Klarabergsgatan 11, Stockholm.
Redaktionstid: måndagar, onsdagar och fre- dagar kl. 1-3.
Allm.
T.
4850, Riks.
2762.
Expeditionen: kl. 11-4 varje söckendag.
Allm.
T.
48 16, Riks.
27 62.
Annonsering genom F. Englunds Boktryckeri, 40 Drottninggatan, Stockholm.
Fredrika- Bremer- Förbundets Byra, " larabergsgatan 489 Stockholm 6.
Upplysningsavdelning.
Platsf örmedlrigsavdelning.
Allm.
Tel. 48 50, Rikstel.
27 62, Allm.
Tel. 48 16.
Fredrika- Bremer-Förbundets Sjuksköterskebyråer.
i Stockholm: Tunnelgatan 25.
Allrn.
Tel. 82 11, Rikstel.
68 98. i Göteborg: N. Fogelbergsgatan 5.
Rikstel.
61 87.
- --- p -- ~andR~typpPcde J#etscu, yra-.
pcw, Ja60ts0 31:dsduRw m. m, 6md.
duhar, schatar, 6drder &amp; Rimonos samt tack-, porsh:, mefatt- ocQ Ro$- arbeten frdn Kina, Jbapan ocQ.
Indien.
Direkt import.
BiPPiga priser, CTsiatiska Importen.
79 V, Zrädigdriisgatan 79, Stoc&amp;~otm.
Ett verksamhetsfält för .kvinnor hitintills mindre beaktat men med rika möjligheter för den kvinnliga företagsamheten erbjuder livförsaki-ingsverksamheten.
.
Redan år 191 1 engagerade.
nAllmänna Lifa ined gott ' resultat en kvinnlig orgaiiisatör för livarbete i Stockholm.
Verksamheten förlades d &amp; främst bland de själv- försörjande kvinnortia själva, vilka jii, enbart de, erbjuda ett, rikt arbetsfält, men intet hinder möter för en kvinnlig livackvisitör att iitstracka verksamheten aven bland niannen.
.
A l l m ä n n a L i f f ö r s a k r i n g s b o l a g e t inbjuder härmed intresserade kvinnor.
till samarbete och lämnar gärna alla härför erforderliga upplysningar antingen vid personligt besök å huvudkontoret, strandvägen 5 A, Stockholm, eller telefonledes, Rikstel.
78 82, Allm.
tel. 65 54., Allmänna Lifn är Sveriges aldsta ömsesidiga livförsiikringsbolag; dess fonder överstiga IS millioner kfonor; bolagets till ' de försäkrade utbetalda vinst uppgår till över 1,500,000 kronor.
Tag agentur för l all manna Lif,!
Tag själv livförsäkring i allm manna Lif))! '
Livsbilder ur kärlekens värld.
A v.
Kyrkoherde Jod Thulin.
F ö r s t a d e l e n.
I. Vilh.
Löhe.
Il .. J., H. Wichern.
Haft.
1.50, kart.
1.75, klotb.
2 kr. '
A n d r a d e - l e n.
III.
Adolf Stöcker 1V.
Fredrik v. Bodelschwingli.
Haft.
1.75, kart.
2 kr., klotb.
2.25.
Hans Nielsen Hauge. '
Av jakub .B.
Bull.
Bemyndigad Översättning fr. nor- skan av Signe Lyth.
Haft.
2.50, kart.
2.75, klotb.
3 kr.
Bibliska studier.
Av seminarierektor Fredrik Lundgren.
I.
Profeten Jeremia.
- Bibelns bildspråk.
-- Tre frågor rörande bibeln.
- Bibelforskning utan bibelkritik.
Häft.
50 öre, inb.
75 öre.
I religiösa ämnen.
Av Kontr.-prosten.
O. Nordenstant.
Haft.
75 öre, kart.
1 kr.
Tror d u?
Av Biskop J.
C. Ryle.
.Haft.
25 öre. '
En daglig.
andaktsbok.
(För enmå- nad) .Av Kyrkoherden S ö m Dahl.
(Luthersk bogmission).
Häft; 30 öre, klotb.
40 öre.
Om tron och dess betydelse för man- niskans andliga liv.
AV J.
Greve.
Haft.
50 öre.
Ännu ndgra ord o m barndopet.
Av Kyrkoherde E. Låftman, med anledning av Andreas Fernliolnis &gt;Sändebrev till vänner o. bröder inom Lutherska bekan- neken,.
Andra uppl.
Haft.
20 .öre.
Femton Ar i Amerika.
Berättelse av Margareta Lenk.
Haft.
1.25, kart.
1.50, klotb.
1.75.
Herren ä r min sköld.
En berättelse från Ryssland o. Sibirien av W. 0. von Horn.
Haft.
1 kr., kart.
1.25.
En .liten gatsopares historia.
Berat- telse.
Av F. Seanter.
Haft.
25 öre. '
Evang.
Fos t erlands-S tif t elsens Förlags-Expedi t ion, S t hlm 3 ..
FOR särskilt frhtimmer, har det länge varit ett önsknings- mål att kunna överlämna vården av sina värdepapper och skötseln av sina ' affärer åt någon person eller institution, som med absolut säker- het förenade punktlighet och noggrannhet i utförandet av det anförtrodda uppdraget ävensom prisbillighet.
En sådan institution at KAPITALISTER, - Stockholms Eilsktlda Banks Notariatavdelning (Lilla mygatan 27, expeditionstid 10-41,.
som under garanti av Stockholms Enskilda Bank åtager sig v h d och förvaltning av enskilda personers och kassors värdepapper.
Exempel 1.
Om en person hos Notariatavdelningen deponerar obligationer, in- kasserar Notariatavdelningen vid förfallotiderna kuponger och tillhandahäller deponen- ten influtna medel.
Vidare efterser Notariatavdelningen utlottningar av obligationer och underrättar deponenten i god tid, ifall en denne tillhörig obligation blivit utlottad, samt lämnar förslag till ny placering av det ledigblivna kapitalet.
- Exempel 2. '
Om inteckningar deponeras hos Notariatavdelningen, underrättar No- tariatavdelningen gäldenären därom att räntorna ä inteckningarna skola till avdelningen inbetalas, varefter de medel, - som inflyta, till deponenten redovisas.
Vidare tillser No- taAatavdelningen, att inteckningarna bliva i vederbörlig tid förnyade.
Om en hos av- delningen deponerad inteckning genom underlåten förnyelse skulle förfalla, ersätter Stockholms Enskilda ~ a n k därigenom ' uppkommen skada.
Förvaringsafgift: 50 öre för år per 1,000 kronor av depositionens varde, dock ej under två kronor.
12- I öfver 40 gr haf ' va symaskiner till- verkats vid Husqvurna och fabiiken har under hela denna tid rn8lmedvetet arbetat, p &amp; fabrikatets förbättrande.
Resultatet haraf har ocksa blifvit att numera räknas bland de framsta son: frambringas.
D e tillverkas i flera typer och utföranden, s a att de kunna er- hallas efter hrars och ens behoi samt saljas saval kontant som p5 f~rrizdr~Ciga afbetalrziizgsi~illkor
z- .. r.
...
.
,.
?l. '
-.
- .- ...
.
.
- -- 2 L - -- - .- &gt; &lt; - _ -.
s.
.
00000000000~0000~0~0~~~~0000000000~0~000000~ 0 a.
O O O g.
/ j ~ - ~ ~ &amp; &amp; l l ~ f * ~ t ~, ~ l; t ~ i ~ O O - ~lickskolans ställning i nuvarande; stue O O Sandstp6m.
O ii Scenför&amp;ndring.
O 0 O ' O - o O ' 0.
O O O O O u -- a O ' # -.
.
Molly Rohtlieb.
Av ' Lotten ~ah&amp;ren.
.
.
, ' Engelska romanförfattarinpor f &amp; 1800 hälvt. '
l.
J a n e Austen.
Av Mea No, .. .. -- Glimtar utifriin.
0.
8 ' O 8. -- r-i -, = i.
P.
- E n frilogi Ur Wagners liv.
III.
Av Sigrid Elmblad.
O ...
.- - - ----.
.. ...
.
-: .fl1 8.
.
Q:- o.
.
Ct O uoouooonoooonoon~~a0~100onoo0oooooom00oooooaooauooaooonn.
- a.
.
t, UNDS S ~ a l c f u l l a t r b e f e och facila pr~bkr; I.
.. -.
.
.
.
.
.
