# ID: svediakorp-per2701
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Hertha
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-04-23
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Hertha', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1914
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,987
# sentences: 984
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-hertha
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


- SZ$.RXFT ' FOR DEN S W ' E N S E C A K ~ N - M OE.~C)] E; ~-~$~~.
.. ...
- T.
\.
.
.
.
.
- F~&amp;ZE~DET .~DAN;; TO ELLEN ~:, KJLE; MAN.
.m A ' m:.
.
STOCKHOLM ' Skandinaviens st~rstalivförs~krin~sbola~.
.
- Å r 1912. iiybeviijad Ilviörsikrlagisiiinma ........... 8ve~ 2 1.6 mIllloser h o r.
hmlelnkomst .............................. aver 7.49 mltlio~er kronor.
Sate- och hyresinkomst .................. över 2.8 millimer kronor.
liviö~ngss~iaman vM h t s slut drer 242.8 millioner kropor.
Samtliga tiilgkgar,,,,,,,,.
70.2 millioner kronor.
I tillgingama in$ akticägarncs @ rirntifondsf6rbindeIser a MUPW w. -- .................. L. I.OiS.276: 95 ............................. 30.000: - Till forsäkringsägam: kontant Yinst TlU akiiLtiaigiu~ utdelhg Wder ' senast förflutna 20 kaledderar bar bolaget utbetalat tilI försakringsagarne: ..................... ...... ...............
., vinst Kr.
1i.f 06.039 dådsiallsepsittnln ar,, 25.350.636 kapblf6~kr.-dopp och uiria 9.47 ' 7.278.
Kr.
45.9439958, BASTA SVENSKA FABRIKAT nos HVARJE VALSORTERAD ~ÄFNADSIIAN~~RE
Försvarsröster och fridsröster.
.. I T i d S k r.
i f t - f ö r.
h e m m e t, dem örsvaret är ordet för dagen.
Det är samtalsämnet, huvudintresset, livs- na skattkammare av klokt o c h klart be- friigan.
Rösterna darom överflygla alla lysta samhällsproblem, behandlas vid upp- andra.
En mäktig våg av nationellt liv repade tillfällen f ö r s v a r e t, särskilt genomströmmar vårt samhälle, förande.
i samband med k v i n n a n s u p p - méd sig ett ansvarsmedvetande och en.
g i f t.
offervillighet gent emot det stora hela Så börjar årgången för 1848 med era som aldrig förr, och väckande, trots det artikel " Kvinnan och ' fosterlandets.
för- svävande i ') livsfrågans " lösning och trots svar ", som till f8ifattare har Olof Ene- de ovädersmoln, som insvepa framtiden, roth, denne .mångsidigt såväl humanis- en stark känsla af trygghet och tro på.
tiskt som naturvetenskapligt bildade ma % vår egen kraft.
vilkens intressen roterade mellan de b3- väckande, starka och livgivande ord ha da polerna: pomologi o c h kvinnans förriummits, men även bittra och on- emancipation.
da .ord.
Kanske de senare äro ound- Den ovannämnda artikeln kunde i vikliga i en tid som var, ställd i parti- rninga, stycken lika val vara skriven den lidelsernas tecken, men till vilken obot- dag som i dag ar som för 46 Ar se- lig skada äro de ej för den heliga sak, dan.
D5 som n u stod försvarsfr3gaim som alla säga sig vilja kampa för - främst på dagordningen.
" Alltid en frånräknat naturligtvis dem, för vilka livsfråga9 ', heter det, " har den i .dessa.
.
i n g e n sak är helig -, fastän medlen, - sista .tider blivit livsfrågan för dagen. "
varmed ' den b,äst - skall vinnas, tänkas så Efter, att ha utvecklat betydelsen av.
olika!
skarpskytterörelsen, den tidens kraftut- Om detta -- dagspolitiken - är det lryck för försvarsviljan, samt vikten av dock ej min avsikt att tala.
Nej, varför upplysning ' om vårt lands tillstånd, för- jag.
begärt plats i - Fredrika-Bremer-För- svarsresurser, förhållande till andra mak- bundets tidskrift för några ord, som tan- ter.
o. s. v. betonar förf.
uttryckligen, att gera ämnet, är emedan jag skulle vilja.
förvärvande av kunskap i dessa stycken frammana nAgra röster ur det förflutna, är lika viktig för kvinnan som för man- vilka som ett apropå för dagen väl nen.
- ') Ligger ej möjligheten för vårt kunna tjäna oss,.
nutidskvinhor, till lär- ' folk att kraftigt försvara sig i en ' verk-.
doni och väckelse.
ligt god allmän husMllning och på ett klokt ordnande av vara försvarskrafter? "
F ' ' ' '
68.
- H E R T H A - Och " kvinnan ar den sega kraften, ar talamodet, som håller ihop, som giver hållning i t hemmet, som åtminstone b ö r giva det.
Dar h o n icke sviker sina plikter, dar k a n icke ett folk förstöra sig.
Fosterlandets försvar liksom dess.
förkovran i alla riktningar beror på an- daii i hemmet och beror sålunda i första hand p i kvinnan. "
Sasom maka till.
en man besjälad av .ett vidsynt och malmedvetet fri- sinne samtidigt med att han satt ar- betet för ett tidsenligt försvar, byggt på personlig tjänsteplikt, som sitt livsmål, har Sophie ~ d l e r s ~ a r r Tidskrift e, för hem- mets utgivarinna, känslan av .denna fra- gga~ utomordentligt stma betydelse djupt rotad i sitt vasen.
En publikation som hennes, " tillägnad nordens kvinnor ", får icke stå utanför de stora politiska spörs- milen.
Och nar, som förhållandet var ii mitten av 1870-talet, harordningsför- slagen i riksdagen kommo meningarna Ilör och emot att lidelsefullt bryta sig mot varandra, utvecklas sakläget i ett par upplysande artiklar, vilka tydligen in- spirerats, om icke rent av redigerats av kommendör Axel Adlersparre.
Artiklar- na ha - till rubriker: " ~ u r u bör uppfost- nan ordnas för att dana fosterländskt sinnade man?
" samt " Alltnanna varn- plikter1 såsom ett varn emot samhälls- upplösande rörelser ".
.Det ar om den manliga individen, såsom den dar fått den personliga försvarsförpliktelsen si-g ' Slagd, uppsatserna handla, men det ar bill ett kvinnligt auditorium, lika val i behov av att lära kanna ämnets innebörd, o i i äro ställda.
- Wara tio ar senare framkallar en kvin- nornas egen försvarsdemonstration åter ett inlägg från tidskriftens sida.
Den 9 april 1884 stiftades S v e n s k a k v i n- noföreningen för fosterlan- d e t s f ö r s v a r med det ideella malet att " underhalla känslan för fosterlandets frihet och självständighet ' ' och den prak- tiska inppgiften att arbeta för starkandet av försvaret genom att samla medel till nya befästningsverk, understödjande av * den frivilliga skytterörelsen m.
m.
*) Overvagande ogillande och hånfullt mot- togs föreningen av den stora allmanhe- ten, då den först framträdde.
" En uppbygglig duett ", som Tidskrift för hemmet sedan skriver, " har upp- stämts mellan unga eleganta martissöner och den radikala pressen, saledes mellan de mest motsatta lager, för att prisa kvinnans fredliga och husliga egenska- per och för att beskärma sig över att hon tratt utom sin sfär.
Pilatus och Herodes ha blivit vänner för att varna kvinnan att ej vidare beträda den inslag- na vägen. "
På det skarpaste opponerar sig Essel- de mot det ovärdiga bemötande, som den nybildade kvinnoföreningen rönt.
Men då hon sjalv bär i skölden ett annat förslag till lösning av kvinnornas för- svarsfraga, lämnar hon åt sin yngre kol- lega, Ellen Fries, att föra de anfallnas talan.
Och det gör den nyblivna filo- sofie doktorn med klam och övertygelse.
+) P i ett storartat satt har också föreningen vetat lösa sin uppgift, man erinre sig blott de 100,000 kr.
insamlade för befästandet av det s. k. Vaberget vid Karlsborg; de nära 134,000, som överlämnats till Norrlands fasta försvar; de 50,000 till understöd av skytterö- relsen, för att blott namna de stora summor- na.
- Som bekant arbetar .den 1895 bildade " Kvinnoföreningen för Sveriges sjö förs vari^ inom sjövapnet på ett lika energiskt och ef- fektivt satt för s i t t ändamål.
Såsom historiker har.
hon haft tillfälle att granska hävderna, varav hon funnit, att " kvinnorna alltid deltagit vid varje i folkens liv mera djupt ingripande histo: risk tilldragelse ".
- vinn an har ock sin krigshistoria.
Men den är vida oli- ka mannens, den handlar aldrig om an- fallskrig utan om försvarskrig.
" Kvin- nan hyser ingen krigslust, .hon älskar ej1 blod och erövringar, men hon ' ' älskar sin familj och sitt fosterland. "
Och El- le11 Fries slutar ' sin vältaliga.
artikel med att till läsaren ställa följande vädjan: " Vilken qllfattar bäst de plikter, som fosterlandskärleken ställer på oss, den vilken arbetar för spridande av åsikter, som vila på historiens säkra.
grund, el- ler den, som arbetar.
för spridande av drömmar (om evig världsfred och Sveri- ges oantastlighet för frammanda angrepp), vilka a.nnu hägra i den fjärran framti- dens dunkla rymder? "
' Det ar ej nagra opraktiska drömmar soni inspirerat Esseldes framtidstankar rörande kvinnans stallning till foster- landsförsvaret, såiom - hon utvecklar dem i det följande, aven om de avvika från den eljes av henne varmt förordade kvin- nofcreriingens.
I Tidskrift för hemmets sista årgång och " innan hon nedlägger det mangåriga för henne så kara arbe- tet ", söker hon ' besvara ett spörsmal, som för henne länge utgjort en hjärte- sak: " Hava då vi kvinnor ingen andel i f - s \: t et av ett älskat fosterland?
5 i- &amp;: ek d e t e j o c k s å f o r o s s, e n v a r n p l i k t? *).
Utförligt går förf.
att utveckla fragan o c h att redogöra för detaljerna rörande dess lösning.
Hon tanker sig värnplik- ten som en för de ogifta kvinnorna av- passad sjukvårdstjanst,.
vilken ratt tillam- pad skulle f2 lika mycket varde i fred som under krig.
- Mödrarna däremot, vilka i djupaste fred offrat sin .person och äventyrat sitt 1i.v för nationens be- stand, ha med ett tillrackligt offer friköpt.
sig från värnpliktsskyldighet.
Idén om den kiinnliga värnplikten, sådan Esselde ' tänkt sig den, blev ju al- drig förverkligad, ehuru den organisera- d e sjukvården med kvinnor som vardare och avpassad både för freds- och.
krigs- tid blev e n form, vari den sedermera kom ' att omgjutas.
- Efter Esselde har tanken haft många förfäktare och upp- tratt i mångahanda omklädnader; ja, den har liksom givit sig själv p &amp; senare år, då kvinnans varnplik~nkompetens så of- ta framdrages som argument för hennes ovärdighet till den fulla medborgarrat- teii.
Och har ej ofta i dessa sena tider den frågan trängt sig på oss: skulle icke, om en praktiskt realiserbar form for en kvinnlig värnpliktstjänst kunde ut: tankas, detta ge användning för en del missbrukad kvinnokraft och bliva en av- ledare for kvinnoföraktet?
Säkert skulle det verka uppfostrande p2 kvinnorna själva.
I den fullkomliga saknaden- av en, variipliktsexercis liknande mannensfin- ner man utan tvivel grunden till .den kvinnornas brist på disciplin, deras oför- måga eller ovilja- att l y d a o r d e r, vil- ken ofta gör den kvinnliga handräcknin- gen så trots den goda viljan och den brinnande entusiasmen.
Detta ' v. *) Artikeln, som aerfinnes i Tidskrift för hem-.
rnets 27:de arg.
(1885) sid. 217, har till rubrik: ilGives det en värnplikt för kvinnan? ' '
' I '.
.
.
70.
HERTlH [A.
--- framhåller .också Esselde i den vältaliga utläggningen av sin värtipliktsplan.
Men även för henne, den målmedvetna fosterlands- och försvarsvännen, ljuder fridsrösten över försvarsrösten.
Så s1.u- tar hon sin manande artikel om den kvinnliga värnplikten med följande frids- ord: " Själva fågeln värjer sitt bo, vilddjuret sitt ide och vi kunna därav se vad vi --- .v- hava att göra, sjöng redan den gamle biskop Thomas.
Men för oss gäller det något annat än detta ' liv för liv '.
Värn- pliktiga i fridsfurstens tjänst och käm- pande under hans banér, blir var upp- gift icke att förstöra utan att bevara, ic- kz att döda utan att, om möjligt, över- vinna döden. " '
Lotten Dahigren.
Sjalar och ansikten.
l I.
Mrs Ethel Snowden.
E.
.
.
Mrs Snowden ar talarinna i stor stil, van att tala till - och behärska - de största auditorier.
En härlig valskolad stämma återger böjligt, behärskat, full- tonigt varje stamning.
I Stockholm ta- lade hon två gånger under kongressen troligen taget några år tidigare an Stock- och en gång omedelbart efter den på ett holmskongressen 1 9 1 1 och föga tillfreds- offentligt möte anordnat till ersättning ställande den som dar sett henne lika för dem som biljetterna till operamötet vacker men så mycket själfullare och inte räckt till för.
Det korta talet från mer utvecklad.
Det har en något kon- tribunen i Grand Hôtel Royal första ventionell salongspragel, ger ej p e r- dagens festafton, gav ett mera yttre in- s o n e il ..
Docklikt ar visserligen icke tryck av energi, säkerhet och elegans.
ens här detta ansikte.
Den smala ' men Det personliga intrycket av mrs Snow- inte lilla munnens linjer tala om bestämd- dens tal och uppträdande på eftermötet het.
De raktblickande klara ögonens var framför allt ett intryck av fulländat blick har ett uttryck av intelligens och behag och fint skälmsk ironi gentemot oskuld i förening, som nästan påminner " antis ".
På operamötet gav hon långt om ett riktbegåvat barns, endast att den mer av sin personlighet, lat djupare icke ar halvmedveten och svävande som strängar dallra.
Andra kongressdagens afton var opera-.
barnets utan .fast och samlad.
Porträttet ar intagande.
Men mrs Snowden från salongen fylld till sista plats - på själva 19 1 1 års röstrattskongress i Stockholm scenen sutto i en feträdgård av levande är det inte.
växter och blommor de delegerade - n ung skönhet, ' vars ansikte har en barnsligt mjuk rundning, i urringad sällskapsdrakt, med rikt hår, så yppigt och välfriserat som trots någon hårme- delsillustration, så ser.
mrs Snowden ut på det enda porträtt jag sett av henne,. '
'
.
tili njutande av en llfestföreställning ' av mera ovanligt- slag: åhörande av en rad tal, så fängslande vart för sig och så rikt skiftandé efter nationalitet och indi- vidualitet, att det verkligen var en, f e s t.
Den.
gemensamma id &amp; - rösträttsmär- kets symboliska uppgående sol .- bröt sig ' i talarinnornas var för sig så utprag- lade personlighet i olika; ' lysimde spek- t ra1 färger.
Den finska talarinnan, den första i ra- den, var sorgbunden, dr Anita Augspurg monumentalt kraftfull och.
klassiskt enke!,.
Selma ~ a ~ e r l djupsträngat öf känslig, Ro- sika Schwimmer överdådigt lekande.
Anna Shaw var, som alltid, ensam för sig en hel värld av själsliv: många själar upptagna .i en och en sjal i många uppenbarelser, alltid eld men i olika for- mer, från skämtets yra smågnistor till det flammande, altarbålet.
Mrs Snawden ta- lade närmast efter Selma Lagerlöf och före Anita ~ u g s ~ u r ~.
Ordet hänföi-elsk borde aldrig få dra- gas ned till något samband med en ur jämvikten varande människas spasmodiska trevande framemot något fjärrliggande själviskhetens guldland eller med en livs- tom vurm.
Hänförelsen hos mrs Snow- den - för att nu stanna vid henne - ar en hänförelse av; itglänsande idealitet, lilferakt framväxande.
ur .,rattfardighets- känsla &amp; h godh&amp;krav, en livets harmo- niska stegring, icke en flykt undan livets.
verklighet.
Rank och spänstig viljekraft klingade i hennes ord och talade ur hennes håll- ning på operamotet.
Dar Ijödo dampade toner av medkänsla för ' de ofrias och halvfrias förkrympta liv och mitt igenom denna vekhet klang åter en jubelton av.
.
.
frihetskänsla .. Utan ett ord om sig själv ' bar hon genom sin karakteristik av man- niskor '.
och livsförhållanden vittnesbörd om sitt eget vasen.
För de någon gång spontatit frambry- tande.
frihetskraven hos de i blomster- kedjor bundna, för den i full besittning av sin så kallade kvinnolycka varande kvinnans ur hennes inre uppstigande önskan.
att icke b l o t t flyta in i den älskades liv utan individuellt.
växa hade mrs Snowden öra.
även dar sucken snart .låter sig kvävas av en smekning.
Föregångerskorna .på ' frihetens branta och törniga stig åter, de som helt: visste.
vad de ville och visste det för andras räkning, icke sin egen blottj aviockade mrs Snowden,, iigot helt annat och mera.
än den gärd av.
abstrakt tacksamhet, för-.
lorande sig i rymden, som är de nu.
.
levandes vanliga tribut till- de en gång levande.
De.
som kämpat och lidit och gått bort framkallade yttringar av hennes ' tro på deras ' reella .narvaro, på ett samliv,.
en enhet i anden, som spränger materiens fjättrar och skrankorna av tid och rum.
Lika bländande frisk och klarögd i promenaddräkt vid dagsljus som i fest- dräkt och festbelysning, ' ar mrs Snowden också tili sitt vasen lika hjartebetvingande i ett samtal på tu man hand som på talarstolen i ett högstämt, tal, endast på.
något olika sätt, enkelt ' fin och fint vänlig.
.
.
Mr pdilip Snowden ä r en av de var-.
maste och djupast &amp; ertygade manliga förkämparia för kvinnlig rösträtt i Eng-.
land, dar denna superlativ icke vill säga litet.
Under den i England viktiga ' " röst- rattssom ' maren " 19 1 1 talade - han vid ett.
stort möte av konstitutionella suffragister ',, '. '
H E R T H A 72 i London samma dag som hans hustru i Stockholm.
Men en sådan notis be- hövs lika litet som den förslår för att uppfatta mrs Snowdens harmoni.
Att hon i intet .avseende avtrubbat sina själs- förmögenheter, att hon äger den person- lighetens ro, som " lyckan " inte förmår skänka, endast förläna en ljusare farg - som hos henne -, att hon är en rikt växande självständig individualitet röjes i hela hennes vasen, på tribunen och ne- danför den.
Hilma Bore@s.
Dagens sanning.
.
.
et var i försvarsfrågans tecken, som den årligen återkommande drabb- ning, vilken benämnes remissdebatten, i år utkämpades.
Önskvärdheten och nöd-.
vändigheten av att komma till slutligt samförstånd rörande den sak, som i nar- varande stund upptar hela landets intres- se, syntes i viss mån dampa stridsivern.
Tidningar av olika ' farg ha samstämt i det berömmet, att debatten präglades av en ovanligt försonlig stamning.
Att de svenska kvinnorna fingo den aran att namnas på denna vår " livsfra- gas " stora ' dag ha vi herr professor Thyrén i första kammareni att tacka för.
Herr Thyrén sade sig icke vilja vid detta tillfälle dryfta de stora prin- c.ipfrågorna om politisk rattfardighetel- ler om den politiska nyttan av det spe- cifikt kvinnliga i lagstiftningen.
Har gal- ler det närmast, menade han, icke huru- vida kvinnoröstratten under givna förhal- landen bör eller måste komma, utan hu- ruvida den n u bör komma.
Efter att ha papekat ohallbarheten av utskyldsstrecket, om .den ena parten av ett utskyldsrest.erande par, hustrun, ge- nom en enkel boskillnad skulle kunna få rösträtt, upprepade talaren sitt gamla ar- ' gu.ment om första kammarev.
Det vore en absurditet, om kvinnorna vore lik- ställda med marinen till andra kamma- ren men på förstakamrnarvalen endast skulie ha det minimala inflytande, som de fGr narvaraiide ha.
Alltså ar kvinno- rösträtten icke tankbar utan en samtidig omdaning av första kammaren.
De, som anse det för en alltför stor förlust för tills en verklig utredning landet att om en sidan omdaning skett - avvara d2 kvinnliga poliiiska idéerna, torde, enligt talarens mening, komma till den konklusionen, att ett särskilt organ borde inrättas.
Ett friståeride kvinno- parlament, som ägde initiativratt, rätt att för riksdagen framlägga motio- ner, att " sina föreställning ?r och ' onsk- ningar anmäla ", likasom kyrkomötet, och som samtidigt bleve ett slags prövnings- anstalt, agnad att övertyga motstandare om kvinnans politiska mognad.
Ett sá- dant organ kunde ha varit bra att ha, ansåg herr Thyrén, t. ex. den gången, då vi voterade om folkpensioneringen.
Emellertid skulle experimentet med ett kvinnoparlament ävenledes bliva en prö- vosten pa arten av ' den politiska lang- tan, som besjälade kvinnoröstrattens an- - '
hangare.
Måhända ar det icke längtan efter.
det kvinnliga elementet utan t. ex..
efter en bräsch i första kammarens grund-:.
mur,.
som det har ar fråga om.
Efter att ha konstaterat, att han icke ville ha sagt, att första kammarens grun ' d- mur borde vara evig, övergick herr Thy.
rén till att bestraffa sina f: d.
(?)
vän- ner, fijrbudsvannerna, för pastådd brist p2 försvarsvilja.
Gent emot herr Thyréns påvisande .av.
" absurditet " ifråga om kvinriornas ringa inflytande p &amp; första kammaren, om de bleve likstallda med mannen till.
andra kammaren, kan man tryggt påstå, att åt- skilligt i kvinnornas nuvarande stallning ar absurt.
.
Att ett antal kvinnliga, stads- fullmäktige lia ratt att på grund av kommunalt förtroendeuppdrag deltaga i.
.
val till första kammaren, men sakna den ratt .att deltaga i andrakaminarval, som tillkommer.
vilken man som ' helst, miste.
väl vara absurt!
Herr Thyrén yttrar n u, att det kunde varit bra, om ett sar- skilt organ eller kvinnoparlament im- ' nits den dag, då ' herrarna i riksdagen voterade om ålderdomspensioneringen.
Men den gingen, d i den saken.
avgjor- des, uttalade herr Thyrén den sannin- gen, ' att om kvinnorna hade .haft den.
r ö s t r i t t, som han " icke vill ge dem ", s2 hade bestämmelserna om ålderdoms-.
försäkringen fatt en annan lydelse.
D å, omedelbart efter den ljudliga, samfällda och resultatlösa protest, som kvinnor n -- ', landet runt uttalat rörande kvinnornas stallning .inom förslaget, kunde ingem- ting mi~idre an den sanningen sagas;.
att kvinnornas r.ö s t r ä t t s l ö s h e t ut -- gjorde förklaringen pA den stallning de: fatt.
Huru litet ' en opinion betyder, s o m icke uppbäres &amp; ett maktmedel, hade jm tydligen visat sig.
Alla nutida och fram- tida fantasier om nyttan .av ett sarskift; k v i n n ~ ~ a r l a d e n utan t beslutanderätt hat i sjalva verket fitt sin rätta ' belysning a * den svenska ålderdomsförsakringenii ge: nomf örande.
Man hör ofta beklaganden över dm personlighetskvavande partianda, som - bragt till frodig utveckling genom det.
proportionella valsättet - gör sig alIi Gera Men är icke ' fallet Thy- rén en ' ' individualismens triumf trots allt?
Visserligen visade herr Mauritz Hellberg ett frikostigt sinnelag, då han berömde herr Thyrén.
för hans förbätt- rade hållning ' gent emot d e röstrattskrii- ' vande kvinnorna.
Men, ho kan veta ' hur var f. d.
&amp; hängare, n&amp;a,rande mo &amp; ståndare, undertecknaren av inbjudan t a 191 1 års kvinnoröstrattskongress i Stock- holn: och påpekaren av idén om ett sar- skilt livinnoparla.m&amp;t (som han dock ic- ke lancerar) ställer sig en manad har- efter!
Av den trohet mot sig själv, som herr Thyrén visat rörande kvinnornas fraga, kan man vänta allt.
- ' Anna Kletnan,
b 74 H E R T H A En isländsk diktares kvinnovarld.
m man aldrig så litet blickat in i - Islands härliga sagolitteratur, kan man inte undgå att frapperas av den miktiga roll kvinnorna spela.
Alltid st &amp; de bakom bragden eller illdadet s.om maktfyllda, inspirerande vasen, vilkas hel- gjgjuhia styrka i gott och ont an finner allt sitt uttryck i a n d r a s - handlings- - syel för deras skull, an ger sin sjal i d g o n av de repliker, som i sin slående iknapphet äro bräddade av ett helt livs- %ode.
Jag påminner om Gudrun Os- \ hvivsdotter, vars alla ränkspel och m %nga: giftermål hade e t t hemligt ursprung, yppat för sonen på - dödsbadden i repli- %en: ' &gt;Honom var jag värst, som ' jag iiilskade mestn.
Eller går tanken till hen- mes ädlare rival, den norska kungadot- fem, som vid isländarens ord om hem- resa till den trolovade tar upp ett guld- vävt huvudlin och säger: " Giv detta i brud- gåva At henne,; Islands kvinnor skola se, att dir1 norska väninna icke var av träla- att. "
Eller stanna vi ett ögonblick vid det som alla minnas, den stolta, harsk- lystna Bergtoras trofasta karleksord, nar fienderna erbjuda henne att rädda sig ur de lågor, som .skola döda hennes man: " Ung vart jag given åt Njal, och det har jag lovat, att samma öde skall äivergå oss båda ".
.
På många verkade Halla i Jon Sigur- jonssons Bjerg-Eyvind och 4-1 a n s hm s t r u som en väldig uppen- barelse av helhet och lidelsefull kärlek ända in i förtvivlans och vanvettets natt.
För mig blir hon trots allt till en spök- syn; Skuggan är väldig, det ar sant; men många smådrag äro gengångare, som spökgrina åt sin inflätning i klyvande nutidspsykologi.
Kanske är det till sist något mera än en liten nationell avund- sjuka, när isländarna harmas över att där i. detta - först på danska skrivna - drama uttryckligen omtalas, att huvud- personen är tecknad efter en modern dansk kvinna.
Bland nu levande isländska diktare med djup tro på kvinnan torde särskilt för- tjäna namnas den för oss tyvärr ännu så okände Einar Hjörleifsson.
Denne författare besitter en sällsynt konst att skildra miljöer och figurer - han har inte för ro skull som student i Kjöben- havn på 80-talet skrivit Kjellandska no- veller; inte häller har det stäckt hans vakenhet för " det reala ", att han under många år varit journalist, först i Winnipeg, isländarnas Amerika, och sedan på Island.
Men det sällsynta är att haii d e s s u t o m.
besitter en förmåga att skildra själsliv, vartill jag knappast funnit maken.
Ett andens genombrott på andra sidan både 80- och 90-tal, med enade kraftström- ningar från bådadera, synes ligga bakom denna makt att se alla gestalter djupt inifrån.
Om det inte vore så banalt ...
eller rättare: fastän det är banalt att säga detta om en diktare, måste jag vidgå en förnimmelse av att han bokstavligen f ö d e r fram sina människor, lekamligen och andligen.
Enligt 4ad hans son be- rättat mig, har det alltid gått honom si, att en och annan br~ital eller torftig ge- stalt, som från början varit ämnad till biperson, till sist sög in i sig alltmera av hans kärleksfulla skaparkraft, så att just den sämsta, den oniöjligaste, hur han
bar sig åt: til ' sist blev en huvudper- son, kring vars inre utdaning intresset koncentrerade sig.
Hans diktvärld bjuder oss inga sällsamma sagoskepnader; hans .manniskor 11a oftast det nutida Island till bakgrund, än de droppande plåthusens regngråa, gyttjiga ' Reykjavik, an de " fagerblåa " bergens, den rena luftens, det.
soltindrande havets ~&amp;kjavik, där " människorna kunna bli besvikna på allt - utoin på färgspelet ", an de små bondgårdarnas gröna " tun " och slåtter- ängarnas arbetsbrådska.
Hans första större roriian 11 Ofuerefli (Overniagt i dansk översättiiing 1909) fängslar inte ' genom motivets nyhet, utan genom siila själsskildringar och sin egen- skap av nutida isländsk kulturbild.
Boken haridlar om en ung präst, villig pch mäktig att rida ut den dubbla " s- ländska .snöstormll, som vill övermanna honom vid hans ensamma kamp.
((Han visste, att - hans själ aldrig mera skulle ' kunna ikläda sig den gamla dräkt, som den en gång språngt Han visste, att det aldrig ' mera kunde falla honom in att tro något blott därför aft andra förkun- nat det.
Han visste, att hans sjal aldrig mera kunde böja sig för någon människa, men han visste också, att den kunde böja sigför Gud.
' - - .Han visste, att Gud.
.
.
alltid hade varit lians Far och Moril.
Ett par av denna boks bipersoner, de frikyrkligas ekonomiska pelare, den pampige Iiandelsmatadoren Torbjörn, .och lians lilla hushållerska Sigurlaug, bli emel- lertid i Ofuereflis fortsättning G u l l de varelser i vilka manniskokampen föres.
Torbjörn ar den unge prästens hätskaste motståndare, en brutal kraffkarl som inte skyr några p x l e l för att få folk att dansa iii efter sin pipa.
Han ha; till sist sjösatt .en väl assurerad flytande likkista, soni går till botten med ' man och allt ..
Då kom- mer kraschen, den ' yttre och inre.
I hans förhållande till Sigurlaug hade det ilinibland lättsinne och liderlighet ' funnits någon tråd.
av den väv llsom ingen har ratt att förstöra.1~.
Det lilla förlcrympta, spädbarn.
till s@, som började kvida mot livet i denne härsklystne Reykja ' vikspamp, makta- de hon varsna och vårda, när hon ' långt om lange kom igen till hans sjukbädd, .Haii ligger och stirrar på henne, och till slut kommer det trevande fram: ([Det ar för mig som om .du VO?
G u d n; - 11Hui.
.
I något s i tokigt,ll frågar hon.
koni ~ L på - " Jag vet ickeii.
" Och han visste det rakt inte.
Ty i lians tankar hade Gud alltid varit e n karl person - något i sam- ma.
.vag som han självll.
.
liMen innan han visste hur det gick till, hade han blivit som ett litet katolskt barn, och.
Maria gudsnioder stod framför Iionom med en skara fagra.
kvinnor.
V i äro alla gud ', sade Maria.
Och med ens b hade hennes ansikte.
förvandlats till Si- gurlaugs~~.
Detta motiv: kvinnan, som .hjälper till att föda.
mannens själ, konimer åter och åter till synes i hans p-oduktion, stundom nied det paradoxala tvånget att älska just den eländigaste, den olyckligaste, i någon mån paralellt nied det inre förloppet i.
Körkarlen, dock ' så, .att Iiär varken är - - drömsyn eller feberhetta, utan något av stilla realism, som inte kommer oss att.
fråga huruvida saken ar möjlig utan tvingar oss att veta, att just så maste na ' got ha. ' skett.
.
1 dramat Lenhard fogde ar det kvin- iioria, som.
vid motslåiidet mot ett olag- ',. '
' '.
ligt Övervälde sätta fart i handlingen och med sin livsvakna logik leda konsekven- serna i an.dra banor iii de uppfinjerade.
I dessa kvinnor vid kyrkbacken känner nian kanske starkast ett historiskt samband med de gamla sagornas eggande kvin- nor.
Gudny däremot hör hemma an- norstädes.
Den förhatlige fogden har fått henne i sina klor.
Ingen kan hjälpa hen- ne, och den kniv hon bär i barmen tycks giva henne den enda räddningen.
Mot- villigt skönjer hennes kvinnoöga dock till sist, att även i " trollet " ' bor en gnista av människa.
Och genom den upptäckten blir hennes makt över Lenhard oinskränkt.
När upprorsskaran äntligen når fram.
till räddning för Gudny, då har Lenhard fogde fallit i ' sömn, medan Gudriy lugn och oskadd sitter vid det gamla människo- barnets bädd.
Och nar s.edan bilan skall falla över Lenhards nacke och man barm- härtigt erbjuder honorii att hämta prästen, kommer efter svaret " Prästen!
Vad skulle jag med prast att göra? "
en ny replik, varvid lian ' pekar på Gudny och säger: " Där står min präst! "
Jag har dröjt vid ett motiv, som ofta varieras, ehuru det kanske varit riktigare att taga fram ' ett annat drag ur Einar Hjörleifssons kvinnosyn, näniligen den.
djupa förståelsen av kvinnors lidanden i olika former.
Den konimer ' kanske starkast fram i berättelserna Ördurgasti hjallinn (i tysk övers. '
" Die steilste Höhe ", tryckt i Westermanns.
Monatshefte 19 1 1.
.I tysk övers.
finnes även Klein-.Hvammur, Re- clam, Leipzig) och " Vittleysa Gunnajj (To- kiga Gunna) i samlingen Snialingjer.
En fin humor spelar in i alla vinklar och vrår; den skulle narra oss i skratt alltsomof- tast, om inte st&amp;mmaii vore så stilla mitt under löjet, att inte vi heller nändes le annat än innantill.
Denne forne skeptiker har blivit så full af en oändlig tro på till- varon, att han inte mera har humorn som någon intermezzoglimt, utan som en be- skaffenhet i ögat.
Stundom synes han mig brista i makt att se skuggorna tillräckligt s v a r t a.
Mot bakgrunden af alla de personliga anlopp, smutskastningar och missförstånd, vartill hans politiska radika- lism givit anledning, förefaller emeller- tid en sådan brist nara nog sublim.
Men kanske ligger den ratt nara till hands för en människa, som hyser " långt större h g - est inför människornas självgodhet än in- för alla deras förbrytelseru.
Emilia Fogelklou.
Glimtar utifråii.
Vad orka kvinnorna?
Norska staten ida- galagger numera en förunderlig oömhet inf6r kvinnokönets allbekant bräckliga * hälsa och avgjorda oförmåga att bestå friluftsstrapatser.
Norges första kvinnliga distriktsläkare, nyss utnämnd, har silunda fatt sig anvisad en verkningskrets (Alten) p i nära 70 " nordlig bredd, räckande frän Norra Ishavet ineinot finska gränsen.
' Det kommer att bli många och långa resor, till havs i öppen båt och till lands i släde eller pulka efter ren.
I ett land, som ligger jämsides med Norge, sakna her- rar myndigheter .hjärta att pålägga svaga kvinnor en dylik börda, ökad nied tyngden av en ansedd ambetstitel och en ståndsmas- sig inkomst.
De ansluta sig snarare till det geografiskt.
och kulturellt avlägsnare Holland, där- en kvinnlig teolog utestängts frän pre- dikoämbetet på den grund att prästerliga funktioner överstiga kvinnors fysiska möjlig- heter.
For hjem og samfund heter eii socialt kristlig niänadsskrift, som med detta ar börjat utgivas i Kristiania av Marie Michelet, linder-
_ _ -.
- _.
- ._ -- __- I 4.
E R T H A -.
-- - - -.
.
- - -- - .-.
.
e L.
s - --.
.
77.
C stödd av en talrik kvinnlig niedarbetarstah.
.
Den omvälvande .rörelse, som nu @ går i I. den friska och nästan alltför lediga ton, kvinnovärlden, har emellertid totalt krossat den gamla teorin.
Mitt i ett sanihalle av ' som tycks höra oskiljaktigt ihop med norska språket, och ~ n e d det vidsynta frisinne, soni .oäkta varor och hyckleri, dar vidriga saker klär alla nationer och inte träffas hos ' nigon.
höljas över i stallet för att kastas bsrt och ' för ofta, behandlas här samtidens sociala pro- där damniet ' sopas in under möblerna för att blem och idéströmningar.
En förträfflig histo- frambringa illusion av renlighet, är det Evin- samhallsjäsningens ', norna som plötsligt börja rycka undan skyn- rik över den nu orsaker bjudes i ett par föredrag on1 " Vor kena och lysa in i ' de mörka vrirna.
För de-.
tids sociale krisen, hållriä av pastor EugCne ras strävan efter ljus och Iiift ar ingenting Hanssen pH " prestekonemötetl i Bergen sep- heligt, förrän det har legitimerat sig som så-, a skrämma deni tember förlidet k. '
De .norska prästfrilarna dant.
~ l a n ~ f u l l trollforniler fingo vid detta tillfälle lära sig, om de inte.
inte.
staten, Kyrkan, Författningen, Familjen, hur se de institutioner i visste det förut, kvinnorörelsens " absoluta Hemmet, Lagen verkligheten ut, som täckas av dessa v ' ackra ratt ocli lika absoluta nödvindiglief ".
namn?
Det ar inte för tidigt, mena dessa D e samhällsfarliga.
I T h e S u f f r a- kvinnor,.
att de en gång inspekteras av någon g e t t e, Christabel Pankhursts eldfulla vecko- så att säga .opartisk, någon som inte, bär an-. '
blad, för 30 jan.
och 6 febr.
kåserar, ronlan+ svaret för deras beskaffenhet.
Som den där djärvast skärskådar det eng-.
författaien V. ~ a u b m a n Goldie " med en le- elska samhällets skamsnast förborgade rea-.
.ende spiritualitet, som döljer bomber och frätande syror, on1 den av filosofer, kyrkofa- liteter: och obarm härtigast yppar vad hon sett der, novellister och ' vanligt manfolk enstäni- hyllar författaren Christabel Pankhurst, vilken migt förfäktade.
övertygelsen, att kvinnan och i sin nya bok T h e g r e a t S c o u r.
g e a n d sanningen aldrig sämjas.
Några buttra nio- H o w.
t o E n d i t tränger till botten .av - ralister betrakta detta förhållande nied ohöljd kvinnofrågan; ner till prostitutionen nämligen.
avsky, men annars ar det allniiint erkänt son1 Det är en .hårresande upplysningsbok, full kvinnans ljuvaste charni, att hon lever i en av medicinska och sociala fakta, framställda liten tack hopljugen .värld, onifluten av rosiga på ett sprak, vars ' must och tydlighet 1amn.a.r töckendraperier och musikaliskt sorlande av ingenting övrigt att önska .. Förra århundra-.
oriktiga uppgifter.
Förf.
medger, att livet dets beremda engelska pryderi, som vi alla tycktes liononi bekräfta denna tidigt insupna ha så hjärtligt skrattat åt, ar ohjälpligt i uti ' uppfattning, ty han ertappade, ofta kvinnor döende.
Englands röstrattskvinnor ha utbil- med små lögner.
" Jag hade naturligtvis ", dat en.
bart huggande rättframhet, som snart fortsätter lian, llreda på att söner ljuga för måste verka därhän, att s h o c k i n g i lexika sina pappor, skolpojkar - för sina.
lärare, Iön- angives som ett .foråldrat ord,.
mest brukat tagare för sina arbetsgivare, sma blyga man under drottning Victorias regering.
Om Christabels avslöjningsbok gör skan- för stora arga nian, häktade för domare, fat- dalsucci ?~, så är felet emellertid ämnets och.
tiga iiidivider för rika individer, de rika som klass för de fattiga som klass och yrkespoli- inte hennes .. Från sedlighetsalskande håll har tiker för alla - niänskor.
M e n j a g d r.o g hon blivit hälsad som en ny Josephine But- ler.
ingen s l ~ t s a t s.
~.
' -.
-, - ' '.
En trilogi ur ' Wagnerc liv.
- L.
II.
andsflyktig och efterlyst irrade Wag- ner en kort tid omkring, sedan han med svårighet lyckats ' komma över gränsen, för att hamna i Schweiz, alla politiska fångars fridlysta asyl.
Han valde Zu- rich till sin vistelseort.
I förtvivlad en- samhetskänsla - Richard Wagner var mer an de flesta konstnarer.
en utpräglad hemmanniska - använde han hela sin över- talningsförmåga för att återfå sin hustru, och da han, tack vare det pekuniära bi- standet av sin aldrig svikande vän Franz Liszt, såg sig i stånd att &amp; ter erbjuda " ' henne ett hem, infann sig äntligen fru Minna i september 1849 med pick och pack och deras trogna husdjur.
Men återföreningens glädje blev av kort var- aktighet, marken- hade nu en gang öpp- nat sig under deras fötter och bildat en klyfta emellan dem, som de all god vilja och Ömsesidig ' smarta till trots ej mera kunde komma .över.
Föraldraglädjen hade blivit dem nekad, och det starkaste- föreningsbandet emellan dem var deras ömsesidigt lika starka kärlek till Peps och Papo,.
hunden och papegojan.
Da Papo efter ungefär ett års tid Iamiiade detta jordiska, sörjde de henne båda med en förtvivlan,.
som skulle verka barnslig, om ej dess ursprung, tomhetskänslan, gjorde den tragisk.
Wagner skriver här- om tili sin vän ' Theodor Uhlig: Ja, om jag kunde saga dig, hur myc- ket som har dött för mig med detta djur!
Det ar mig alldeles likgiltigt om man skrattar ut mig för vad jag känner, jag kanner det nu en gång, och jag har G ingen lust att längre lagga band på mi- na känslor; för dem som skratta ut mig behövde jag visserligen skriva volymer för att göra dem begripligt vad ett sa- dant litet djur allt kan vara och bli för en människa, som ar hänvisad b l o t t o c h b a r t t i l l f a n t a s i e n.
Det ar nu tre dagar se ' n - och ingenting kan lugna mig.
Och samma fall ar det med min hustru.
Fageln var nagonting ovill- korligt mellan oss och för oss.
Eii del yttre, alltjämt återkommande svårigheter, som tvingade den nödstall- de mästaren till flera för honom mot- bjudande varv, hade dessutom inverkat p5 hans nerver och ytterligare nedsatt hans lynne .. Sa var hela hans inre män- niska som ett öppet, svidande sår, träng- tande efter ' balsam, och under sadana omständigheter var det som han plötsligt i sin vag fann ett med honom samhörigt.
vasen, en kroppsligt och själsligt lika rikt utrustad varelse, den genius, som under de fem Ar hon stod hans hjärta närmast bringade hans konstnärskap till dess högsta utveckling, den flamma, som tari- de och skapade " Tristan ", upphovet till den sallsyiit manande historien om tvi rena sjalars smärtfyllda, segerrika försa- kelsekamp: en stor konstnärs från glöd till strålglans betvingade lidelse och en ung, högsint kvinnas i kysk tystnad bur- na karleksdröm, sadan den ter sig i den sent kända del af Richard Wagners dik- tarskap, som 1904 utkom under titeln: Richard W a g n e r till Mathil- de Wesendonk.
Dagboksblad o c h b r e f 1853-1871.
I sanning en gripande livsbikt, som i litterärt varde '
val .försvarar sin plats vid sidan av Goe- thes brev till fru von Stein och Schillers brev till Lotte och som i kanslostyrka övertriiffar dem, sagan om Tristan och Isolde,.
' sådan som den tedde sig över-.
satt till verkkgheten.
.
Ett nygift, ' av alla yttre omstandighe- ter gynnat par utgjo; de Otto Wesen- donk och hans unga hustru, då.
de 1851 .på hösten bosatte sig i Zurich.
.
Han, delagare af en stor sidenfirma.
i New York tillhörde dessa äkta &amp; ri- ciertyper, som man ännu understun- dom lyckas stöta på i ~ ~ s l h a n d och, endast dar.
Hon var .dotter till en lika- ledes förmögen köpman, kommerserådet Liicke i Elberfeld.
Mathilde.
var ett av dessa lyckans skötebarn, som på s2 mjuka hander, baras fram genom li- vet, att de ej komma sig för att söka pejla lyckans innebörd.
.
Hon gifte sig vid tjligo års ålder, och även i valet av make stod lickan henne bi.
Den- stall- ning, som Otto Wesendonk .mäktade in- taga den så högt över det all- dagliga stående sjilserotik, som i allt vi- dare och.
djupare matt kom till stånd inellaii hans unga hustri och den store iniistaren, har präglat honom som en lika nobelt tänkande som handlande per- son.
Om denna kung Marke varit ' blott ett uns mindre upphöjt förstående och adel i sitt beteende, vem vet, kanske ha- de sagan om Tristan och Isolde fatt en helt annan utgång - nu utgjorde den i grunden endast en episod ur ett konst- närsliv, men en episod, som blev till elddopet av, ett.
skapande snilles rikaste och mest fruktbärande alstringsperiod.
Det var under vintern 1852, som Ri.- chard Wagner och Mathilde Wesendonk, e ' första gången möttes.
Hon var då tju- gofyra ar,.
begåvad med ett sällsynt in-.
tagande yttre och m$ den iritryckskans- liga, livliga vakenhet i satt och vasen, som utmarker rhenlandskor i allmänhet.
: Efter vad hon själv erkänt) var hon.
vid denna ' tid som ett " oskrivet blad ", och .d &amp; man besiiinar hur sent även in- .om de basta möjligheternas område den tyska kvinnans intresse för något annat.
an kök och linneskåp utvecklats, .betviv;.
.
lar.
man ej hennes ord.
I ett rikt tyskt ' köpmanshem på 1850-talet ' var säker [ett bokskåp en långt större lyxartikel an de dyrbaraste ji3eler; men musikens värld var tillgänglig aven för .den tidens starkt begränsade.
intressen på spinnsidan, och Mathilde Wesendonk, som till sina man- .ga yttre och inre förmåner aven raknade gåvan av en vacker .sångröst, var .i lik- het med sin man en stor musikentusiast.
Wksendonks hade föregående år h6rt Ri-.
chard - wagner dirigera el1 Beethovenkon- cert och längtade att stifta mästarens bekantskap.
Sa sökte de under vinterns lopp att värva honom till den talrika urngangeskrets, som snart fyllde .deras gastfria och splendida hem.
Det lycka- des utan.
svårighet, ' ty hos ~ &amp; e n d o n k s fanns just hela den miljö, som Richard Wagner så ovillkorligt krävde som sitt konstnärselemint, lyx i förening med smal; och förstående i. förening med en- tusiasm.
Richard Wagner hörde inarnli- gen ej till vindskammarfilosofernas art, han behövde kanna siden och sammet på sin kropp och hans ' blick maste möta skön- het ' för att han ej skulle störas, i sin skaparglädje.
Han var epikuré i fråga oin skönhetsnjutning och beskaffenheten av en tesefvis, sättet att duka ett bord, ', '.
.
med mera dylikt utgjorde aldrig för ho- noni oväsentliga detaljer.
- I ett av bre- ven till Mathilde lämiiar han noggranna anvisningar i fråga om valet av rätter till eii ' diné, och man kan diirför väl fatta, liur Richard Wagner aven i detta avseende måste njuta av atmosfären i ett hem, dar pengina spelade ingen och intresset för hans person en huvudroll.
Umgänget blev dock ej brådstörtat.
Minna, sjuklig, åldrad och snar till misstänksamhet, synes.
till en början lik- som alla andra intagen av den unga fruns behagliga väsen.
Det var först d i Minna 1854 begav sig ' * p !t en längre rekreationsresa till Tyskland, som Ri- chard Wagner blev vad han .själv kalla- de sig " der Damniermann ", den dagliga gast, som i skymningen ilade till det hem, vilket allt givnare blev hans hjärtas drömslott.
Det var.
en helt ny varld, soni genom mästarens tillskyndelse gidc upp för den unga kvinnan med de mör- ka stralande ögonen och det vakna, käns- liga temperamentet.
Han gjorde henne förtrogen med den klassiska litteraturens skatter, de läste Schopenhauer tillsam- mans, och han spelade Beethoven för hennc och gav henne primören av allt vad han själv diktat och komponerat.
Mon yttrar därom själv i de dagboks- anteckningar, som de efter skilsmässan å ömse håll förde och sedermera sände varandra: ': Jag såg hela den rika varld, som hittills varit stängd för min ' barna- själ, öppnas för mig, min blick dröjde hänföid vid dess under, högre och hög- re slog mitt hjärta av innerlig tacksam- het, oih jag kände att intet av allt detta.
kunde gå förlorat för mig ".
Silurida, allt medan det " vita oskriv-.
, na bladet " fylldes av ett hittills okänt livsinnehåll, ristades Mathilde Wesen- donks bild med allt fastare konturer in i hans egen själ.
Från knopp till blom- ma utvecklades deras samhörighetskäns- la, icke med vulkanisk häftighet, utan med den tysta, allbetvingande makten af känslans djupaste underströmmar.
Det var starka, blomsterprydda murar, som hägnade den unga kvinnans sorglösa liv, och dock måste de falla.
för det som var starkare än de.
Det finns två mycket karaktäristiska porträtt av Mathilde We- sendonk.
Det tidigaste, efter en tavla av Kietz, framställer henne sittande med sitt förstfödda barn i knä, förmodligen taget ungefir vid tideii för hennes bekantskap med Wagner, och hon företer här i ovanligt hög grad denna oberörda, .en smula indifferenta kyskhets- och skön- hetstyp, som man möter hos Rafaels ma- donnor.
Men det finns ett senare por- trätt av henne, det mest kända, där hon står med hyvudet något böjt, som för- lorad i tankar, ögonen riktade förbi den betraktande, mot en varld av drömmar, drömmar av sorg och kärlek.
Det ar ett drag av oandligt vemod kring de fi- na lapparna och ansiktets sällsynt vack- ra oval har mist en del av sin mjuka rundning.
Det ar Mathilde Mesendonk vid trettiotvi ars ålder, då kärlekens och sorgens eldskrift hunnit fylla hela det oskrivna bladet, en bild, som tolkar övervinnelsens smarta och resignationens seger p2 det mest talande sätt.
1857 lät Weseiidonk uppföra åt sig en praktvilla på en höjd - " Gröna kul- len " - utaiiför staden.
Alldeles intill densamma befann sig ett litet vänligt lanthus, i hög grad lämpligt för en.
iniiidre familj, och därtill övertalad av sin hustru, erbjöd Otto Wesendonk, allt iiclelniod till trots säkert ej utan inre.
övervii~nelse, detta hiis till bostad åt Ri- chard W.agner o c h hans hustru.
Mas- tareiis jubel häröver kande inga.
gran- ser. '.
Bort fiån det pinande Stadsbullret och ciet outhärdliga grannskapet av ' fem.
klaver .och en flöjt fick han draga till en asyl i Guds.
fria natur., " Den sista.
flyttningen i denna värld, " som han i sin hänförelse.
allt annat än profetiskt inbillade sig.
Han skriver i sitt av över- svdiande tac~san~hetskansla burna brev till Otto Wesendonk: ' Vet ni hur jag upptog era lyckade be- niödanden att skaffa mig detta lanthus: En djup, djup ro kom över mig; ända till mitt väsens grund uppfylldes jag av en välgörande varme, utan den ringaste siii~iesrörelse.
Men det blev med ens så soligt ljust för mina ögon, att jag.
s i g hela.
världen ligga lugnt förklarad för mig.
.
.
Och han slutar med orden: 0, det är skönt!
Det har bestämt över m y c k e t m y c k e t. förpliiitelser, som med äktenskap och mo- derskap blivit hennes.
Det.
är alldeles vidunderligt .vilken makt hon i detta av- seende.
ägde över Richard \ X / agners flam- mande, livsbejakande och krävande natur.
Det ar som om något av den Willensvefnei- iiung, som de med så djupt intresse studerade hos ~ c h o ~ e n h a u e r tvingat, des- sa bada flimnior att slå tillbaka inom dem sjilva för att tigande låta deras sjalar mötas, .men clet ögonblick skulle komma, då denna tystnad måste brytas, med det ovillkorligas makt, och det ögon- blicket var dem närmare än de anade.
Det finns .ett brev, &amp; m .. i klar belys- ning f~; ainställer det säl1s; nta förhållan- det mellan Richard Wagner, Mathilde och hwnes man; nämligen det brev, som mistaren skrev till sin syster Clara Wolf- &amp; im i augusti ' 1858,. då han redan, åter på flykt, nödgats lämna sin så högt ä1- skade asyl. '
Däri heter det: Det.
som i sex å r lhar uppratthallit, tröstat och styrkt mig att harda ut vid Minnas sida, de enorma skiljaktigheterna i ' vart visen och r å r a karaktärer till trots, Och detta påstående fick i sanning Sin ar den kärlek jag rönt av denna unga bekräftelse.
I april flyttade Richard kvin~ia, som, ' först och länge drojande, tvekande, tvivlande och bävande men där- Wagner iii i sin " asyl ", som han med efter allt bestämdare, närmat sig.
Då hänförd iver inredde åt sig, under det mellan oss aldrig kunde bli tal om sornniciren.
togo Wesendonks sin nya villa en föreni.ng, aiitog vår djupa böjelse i besittning - och.
detta ledde ' till den.
från början den sorgset vemodiga karak- ödesfullb~rdan, som ej längre stod att tär, som håller allt gement och lågt, på avstånd och som endast i andras väl ser u,ndvika.
Mathilde Wesendonk var in- sin glädje.
Hon har anda från första gen nutidstyp, hon ägde i hög grad stunden av vår bekantskap på det out- den kimloblyghet, som man prisar hos tröttligaste .och mest finkänsliga sätt vi-.
flydda tiders ideal, hon hyste dessutom sat sin omsorg om mig och modigt av- en hänsynsfull motvilja för alla brutala vunnit sin man.
allt soin.
kunde göra li- vet lättare for mig.
.
.
Hennes storhet konflikter och en ansvarskänsla inför en bestod däri, att hon, alltid lat sin man gång knutna band, som gjorde det till läsa i sitt hjärta och s i småningom en omöjlighet för henne att bryta de.
bringade.
honom ' till fuilstii~ldig resigna-, ',.
,
- tian.
Med vilka.
offer och vilken kamp trinadsfyllda sången " Traume " val ar detta lät sig göra ar lätt att inse; hen- den mest kända.
Medveten om deras of- nes framgång möjliggjordes blott genom ferviljas seger och den ideala renheten i hennes djupa och ' ädla, från varje sjal- visk känsla ' frigjorda böjelse, som gav deras inbördes föshallande, tvekade ej henne krait att framstå i en sådan stor- .Mathilcle att lagga sina känslor i öppen het för sin man, att han, då hon slut- dag, och vid besök i " Asylen " gick hon ligen kunde hota med sin död, i sin ofta direkt upp i Richard .Wagners ar- orubbliga kärlek till henne kunde avsta betsrum utan att därvid knacka på Min- ifrå11 henne och själv understödja henne i hennes omsorger om mig.
.
.
Det nas dörr.
Hon var övertygad om att märkvärdigaste ar att jag egentligen al- mistaren visat samma öppenhjärtighet drig hade någon aning om denna kamp, mot sin hustru som hon ' mot sin man, som hon för mig bestod.
Hennes man men med hänsyn till Minnas sjukligt ret- miste för hennes skull alltid visa sig liga och nervösa tillstånd hade han ej vanlig och obesvarad mot mig, icke ett hår fick .krökas på mitt huvud: klar och vågat detta.
Sa drevs hon till sist ' där- molnfri skulle himlen välva sig över mig, häri av sin ständigt växande, ej sa ofatt- ' mjuk och slät skulle marken under mina bara svarlsjuka att bryta ett till Mathilde fötter vara, och denna oerhörda vinning riktat brev frin Wagner, och ur stånd har jag den renaste och ädlaste kvinnas att fatta dess verkliga innebörd ställde kärlek att tacka för.
Och denna kärlek, som mellan oss förblivit outtalad, måste hon i sin upprörda sinnesstämning till iintligen ohöljd uppenbaras,.
då jag i en förklaringsscen med fru Wesendonk, fjor diktade Tristan och gav henne.
Då soni på det djupaste sårades såväl av för första gången blev hon maktlös och Minnas grova missuppfattning som av förklarade, att nu måste hon dö.
~ i c h a r d Wagners brist på uppriktighet Och i sin dagbok skriver hon om mot sin hustru.
sainma tillfälle: " Den dagen och den Det ar känslans finaste strängar, som stunden blev jag född på nytt; dittills lättast springa och svårast ersattas.
Det hade mitt liv varit endast förberedelse, enastaende, subtila förhallandet mellan tv &amp; nu först börjar det;.
.
det bejakande, högt stämda själar hade fått en döds- med mig samhöriga, sig med mig förenan- stöt.
I dagbokens ensamdrömmar .mötas de, det skänktes mig av detta ögonblick med de val än, men i verkligheten ha tvångs- s5 osviklig visshet, att en helig stillhet murar rest sig emellan dem, som de ej fick makt med.
mig.
.
.
Sa blev längtans mäkta bryta, och efter .det första återse- trolldom löst. "
Vi visste, säger ' Wagner, endet, ett år senare, skrev Richard Wag- att det ej kunde bli tal om n %gon för- ner med djup missräkning i sin dagbok: ening oss emellan; s i avstodo vi frin " Dar vi äro se vi varandra ej, blott varje självisk önskan, ledo, fördrogo men d i r vi icke äro vila vara blickar på - älskade varandra.
varandra. "
Otto Wesendonk och hans fru företogo Under de närmast följande månaderna skrev Mathilde Wesendonk orden till de kort efter ovannämnda pinsamma schism " Fulif Gedichte '), som Richard Wagner en rekreationsresa till Italien, Minna sök- satt musik till och av vilka deii översinnligt te i Brestenburg förgäves bot för sin med
H E R T H ' A ' ny häftighet iitbrutna hjärtåkomma, och den 17 .augusti lämnade Richard Wagner sin kara asyl, med vilka känslor .kan man val tanka sig, - denna plats, som han så jublande tagit i besittning efter.
.
vad han trott för livet och som han ef- ter icke ' stort mer an ett Ars förlopp nödgades överge, åter hemlös, åter på flykt, iter Siegmund, förföljda av mörka makters hetsjakt.
" Den sista natten i min asyl, " skriver han i dagboken, " l ~ d e jag mig klockan elva till sängs, nästa morgon klockan sju .skulle jag resa.
Innan jag slöt mi- na ögon stod det livligt för mig hur jag annars brukade vaggas till sömn av den föreställningen, att har skulle .jag en gång dö, här skulle jag ligga, då ' du för sista gåiigen öppet tog ' mitt huvud i dina händer och med en sista kyss mottog min sjal. "
Ett år senare ar redan hans Stam- ning lugnare och mera filosofisk.
I ett av sina officiella brev till Mathilde, skildrar han hur han vid 2synen av en rosentradgård erinrar sig den sista: tiden i asylen. '
8 3 verkligt bedröva eller uppröra mig.
Jag vet att j % skall leva ' sa lange jag har att s å gör jag det och bekymrar mig om intet.
Och då hans verk är färdigt, utbris- ter lian i det entusiastiska ' iitropet: " Att.
jag har skrivit Tristan, {et tackar jag er för av hela min ' sjal och i all evig- '.
het. "
Det ar med sällspord takt och nobless,, son1 denna erikla köpmansfru förstår att resignera.
inför den säkerligen ej lätta förändringen.
a v det enastående till det alldagliga, en lugn och h~artlig variskap, som aven kom Richard Wagners acdra hustru till del.
Hur annorlunda ' betedde sig ej den ' etikettsvana fru von Stein vid den sjalarnas skilsmässa, som även till sist kom till stånd meilan henne och Weimarskalden.
.
.
Ett.
ar emellertid visst, att ingenting har ' mera makt att suga margen ur den varmaste känsla an dess inkapslande .i konventionella former.
- och grä- nielsi ha en 1Angt större innebörd av varme,.
och så ar det val möjligt, att mästarens bild till det sista bevarades med långt större trohet i den stackars Aldrig, skriver han, har jag brytt ' mig Minnas förmörkade och förbittrade hjar- sc4 mycket ~ n rosor l som då.
Jag bröt varje morgon e11 och ' ställde den ' i ett ta an i. den med all livets rikedobi be- glas på mitt arbetsbord, jag visste, att gåvade ' ~athilcle Wesendonks.
Med den jag .tog - avsked av trädgården.
Doften klara pliktkänsla, som dock aldrig svek av rosor har mängt sig med denna denna högsinnade kvinna och som sade känsla: .. hetta, sommarsol, rosendoft - afsked.
S2 skrev jag musiken till andra henne, att en stor mans liv aldrig får bli familjeegendom, forordnade hon om akten.
.
Vad som då så nara, nästan berusan- att dessa brev och dagboksanteckningar de omgav mig lever åter upp i dröm- efter hennes död skulle utges, hvilket men - sommar, sol, rosendoft och - också ' med så val hennes söners som fa- afsked.
Men beklämningen, bävan.
är borttagen: allt ar förklarat.
Det ar den miljen Wagners medgivande ägde rum stamning vari jag nu hoppas fullborda och som ' litteraturen har att tacka för ' .en den sista akten.
Iilgenting kan längre av sina basta skatter.
Ett av de vack- ' m ' ' arm
84.
, H E R T H A raste bladen ur den store mästarens liv, den tid om vilken han själv säger: " Det är mig ganska klart, att jag aldrig kommer att uppfinna iiiigot nytt mer - denna enda högsta blomstringstid har väckt sa mycket spirande till liv inom mig, att jag o o t t behöver gripa i mitt förråd för att med lätt ans uppdriva dess blomster ", den tid, då han även möt- te der!
kvinna, om vilken han ännu se- dan ar gått om vemodigt yttrar: " Hon är och blir min första och enda karfek.
Det var mitt livs höjdpunkt - de orosfyll- da, skönt beklämmande år, som jag till- bringade i den växande trollmakten av hennes närhet och böjelse, innehalla allt det ljuvaste, som livet givit mig. "
Sigrid Elm blad.
Prinsessan från Trebisond.
Ett litet reseminne av Jane Gemandt-Cluine.
A tt ovanstaende titel ar namnet ph en operett av Offenbach ha alla människor reda på, och att detta namn äger något ovanligt tagande vet jag av egen erfarenhet.
Ty utan att jag nå- gonsin sett stycket eller hört musiken, ha dessa tre ord förföljt mig från min ungdom eller barndom.
Denna prin- sessa har alltid - pA något outransakligt vis - hört till mina bekanta.
Och ' när jag för snart atta Ar sedan gjorde en resa över Svarta Havet ' (som verkligen gör skäl för sitt namn, ty hur mörkt är icke detta vatten) och, steg i land vid Trebisond, var det framför allt med en känsla av glädje att äntligen få g &amp; och halsa på henne.
Det första intrycket var dock icke till hennes eller rättare sagt traktens fördel, och det ar med ratt stor möda man tar sig fram över den dammiga, iila eller alls icke stenlagda väg, som för till sta- den.
Denna ligger emellertid pittoreskt uppe på en bergshöjd, som sänker sig mot tvänne djupa hålvägar, fyllda av yppig vijxtlighet.
I de byzantinska mu- rarna, som omgiva den gamla platsen, befinner sig ett ' citadell, och där bodde naturligtvis kejsaren av Trebisond med uppvaktning och familj, prinsessan inbe- gripen.
Själv hade jag känt henne så länge, att jag föreställde ' mig henne som en minst 30-arig fröken, lite medtagen av ' att alltid sitta häruppe i ensligheten och längta ut i världen, men, vacker än- nu förstas och av stort behag.
Vi ha- de aldrig stått på förtroligare fot med varandra an i detta ögonblick, och un- der det jag sedan gick och såg mig om i själva staden, märkte jag, ' att jag lat henne bo ungefär var som hälst dar det s &amp; lite egendomligt eller intressant ut.
S5 fick denna arma dam till exempel förnöta dagar av oandlig leda bakom de vita och ogästvänliga husväggarna i den sa kallade gamla staden - Kalé -, iiumera bebodd av turkarna.
Och nar jag gick och besökte henne - det gjor- de jag alltsom oftast -, kom jag som en van, åt vilken hon kunde anförtro hur bekymmersamt det ar att vara gift
.
H E R T H A ' med en muselman.
Ingen kunde första henne bättre an jag, ty uha am med ' och hans paradis har ingivit mig fasa anda från min barndom.
Så till vida.
var allt gott och val och lättfattligt nog i det ' stora hela.
Men det blev lite mera in- vecklat, nar jag vandrat över en stenbro, vilken för över hålvägen, och befann mig i de kristnas stadsdel.
Ty där v a r min prinsessa gift med en armenier, - vil- '.
ken soni helst, bara han stod i spetsen för ett stort hus och hade vidsträckta handelsförbindelser.
Och .det var inte tu tal om &amp; n ' saken, här hade hon det ojämförligt mycket bättre, om det +k- så fanns ett och annat, som kunde kasta en skugga in i tavlan.
Så som hon nu hade det, var hon nämligen bunden av en massa gamla sedvanj ' or, många gan- ger av rent medeltida och klosterlikt tyc- ke Och nar jag, vandrade på de gamla gatorna och såg henne komma mig till mötes med ett svart tygstycke över hakan, blev jag- riktigt ledsen på hennes vagnar.
kunde ju vara betänkligt nog i sig, men det värsta av .allt var, att hon .ett tu tre återtog en turkinnas gestalt.
Det var.
en förtjusande liten turkinna, helt ung med graa duvoögon, vilken vandrade nedåt hamnen och gick ombord p &amp; vår båt med en pascha, sin make.
Många andras make rättare sagt.
Den- ne ' tjocke herre i fez förde nämligen ett helt harem av unga damer med sig, smarta kaukasiskor med de ' finaste drag, vilka icke, tvekade &amp; t kasta slöjan från ansiktet, så fort vi vor0 oss flickor emel- lan.
Flera av dem skrattade SA mun- .tert som jag knappt hört någon skratta sedan mina skoldagar, och jag som all- tid.
känner mig sårad p$ mitt köns vag- - ', etta ' '.
.
85 nar, nar jag befinner mig infor.
mu-.
hmmedanskor, satt " lite undrande.
Ty.
vad var det för ett nådens tillstand, som kunde komma dessa olyckliga '.
att, glöm- ma mannen, i fez .eller att ta honom med r o och söka samsas om honom så långt han,.
räckt @ Vad mig beträffade; - behövde jag icke se mer an ' hans stora tjocka näsa för att finna honom.
odrag- - lig, men i detsamma föll min blick på prinsessan av ~rebisond, jag menar den \ lilla - muhammedanska med duvoögon,.
som nu senast.
iklätt sig gestalten av min gamla väninna.
Denna lilla rättrogna hade ett det lju-.
vaste anlete med en underläpp som ett kluvet bär och satt och luEtade en parfymflaska för att fördriva tiden.
Det .. är ' väl inte lätt att hitta på en intelli- gentare sysselsattning, när man är gift med en muselman.
Emellertid satt.
hon förnamt skild från de andra, och jag förstod ' genast, att det var paschans sis- ta nyck,.
en liten Trebisond-turkinna, som kunde tala franska och anförtrodde mig, att hon var ute på sin bröllopsresa ..
Man kunde ju kalla det så.
.
n o n var nygift och på väg till Samsoon, dar paschan hade en stor egendom, varest paret ' skulle tillbringa smekmånaden med de andra fruarna pA behörigt avstånd förrriodligen.
.
I varje.
fall tycktes mig denna .lycka föga avundsvärd,.
men allt.
har sina grader, och den unga nygifta såg s5 strålande ut .över sin parfymflas- ka, att hoii ovillkorligen .intresserade mig.
J a s förstod, 1 att detta ' rosenvatten gjorde hetine sällikap som en ' brudgum, och för- sökte taga ' reda på om hon var ' alldeles bbekant med sin pascha den .dag hon ' I.
.
stod brud. '
'
H E R T H A 8 6 ------ ~)) Obekant? "
smalog hon.
Ja och nej.
Man kan se varandra utan att ses.
Man.
kan kanna personer utan att kanna dem.
Kvinnoogon lysa genom slöjorna, och mans tala likt en.
blomma, som fallit till.
ens fötter.
" Ar det icke nog? "
spor- - de .hon.
" För oss finns ingenting vack- - rare, men vad säger ni? "
Jag sade ingenting.
Jag log.
Det var romantiken som kom till mig sasom prinsessan av Trebisond.
.
e.
nnu en gång ställes en vädjan till Sve- A riges kvinnor angående Arstautstäii- ningen.
.
Intresset för vår utställning har visserligen på många platser i landet varit glädjande stort, och rörande bevis på offervillighet ha inrapporterats till finanskommittén. '
Tack vare detta ha 30,000 kr.
influtit; och byggnaden börjar nu resa sina murar nere på utställningsområdet.
Men utom det beviljade statsanslaget på 5,000 kr.
behöves ännu.
15,000 för att kunna utarbeta hela det sta- tistiska material, som dagligen anländer till de olika kommittéerna och som kommer att ' utgöra den kvinnoarbetets kodex, ur vilken sedan beräkningar, förslag och förbättringar kunna utarbetas till fromma för alla kvinnor.
Därför ställa vi en varni vädjan till alla dem, som ännu icke skänkt sitt bidrag, att med det snaraste i mån af råd och lägenhet insända ett sådant till Arstakommitténs skatt- mästare, Fredrika-Bremer-Förbundet, Stock- holm.
Vi veta alltför väl, att fosterländska intressen i dessa dagar ställt stora kraf på den enskildas offervillighet, men det ar vår fasta tro, att vi icke nu förgäves vädja till Eder i denna Eder egen sak.
.Ty vi vilja hedra forna tiders kvinnor genom att visa att .vi uppskatta vad de utfört och att vi söka fortsatta att verka mot samma mål: förbätt- rade levnadsförhållanden, utvidgade arbets- områden och enande solidaritet.
Tänk därför icke: det ar tillräckligt vad andra ge, min skärv förutan, utan tänk hellre: jag är glad att f; vara med i det stora ar- betet för mina medmänniskors.
väl, det blir ett trappsteg till fortsatt utveckling och det arbete, som nu grundlägges, skall helt säkert bära rika frukter för kommande dagar, därför får e j mitt b i d r a g saknas.
Arsta Finanskornrnittt ?.
otiser från Tegnérska slaktminnen och ungdoms- .Wahlström &amp; bilder af Ewert Wrangd.
.
.
W idstrand.
Om man st % något tveksam beträffan- de det historiska och litterära värdet hos a l l a de slaktminnen och brevsamlingar, som nu till dags med en kanske val långt driven frikostighet överlämnas åt offent- ligheten - ehuruväl det ju ar att hoppas, att vart och ett av dem skall avsatta n å- g o t spår i den mänskliga historiens mark - så bortfalla alla sådana betänkligheter, då)) minnenap9 och)) .bilderna " röra våra ' --. -- ~~ s t o r a.
Av och om en Tegnér, en Geijer kan man aldrig höra för mycket, små- dragen, släktdragen, karaktärsdragen bli viktiga moment ej blott i de behandlade personernas liv utan i deras samtids och i hela vår kulturs.
Ett sådant dokument av allra största intresse ar Ewert Wrangels bok: " Teg- nérska slaktminnen och ungdomsbilder ".
Det ar mycket av nytt eller hittills föga beaktat stoff, som har framlägges rörande den store skaldens släktförhållanden, barn- domsintryck och hembygd.
Vad de först-
' 6 s 7 H - E R T H A --.
, ' ' nämnda beträffar jäuas icke heller här den kända satsen, att det är på modernet mil- leanlagen gå i arv.
För övrigt förutsätter utredningen av Tegnérs släkttavla en ej ringa genealogisk klyftighet hos läsaren, så invecklad ar.
släkthärvan, däri namnen Tegnér-Geijer-Lagerlöf-Fröding äro inflätade i varandra med den seghet, som kom Töfneros att, yttra om värmlänning- arna, att " de hänga ihop som ärthalm ').
En särdeles anslående ' bild få vi genom Wrangels teckning av skaldens mor,.
den präktiga komministerfrun med sitt glada och livliga humör, sitt lugn och sin sin- nesstyrka, vilken tidigt bliven änka satt dar på sitt lilla undantag, dragande fram sin barnskara genom fattjgdom och be- kymmer.
Många sorger och förluster ha- de hon att utstå innan Ron vid 90. års ålder gick ur tiden, men .även fick hon erfara mången glädje, icke minst den att se den yngste sonen kommen till ryktbar- het och ara.
Icke mindre vacker framträder den äld- ste brodern Lars Gustaf Tegnérs gestalt, den fromme, lärde och ansedde unge prästen med sin rörande kärlek och sin mer an broderliga omvårdnad för lill-bror, " lille Esse ", en tillgivenhet, som denne av hela sitt - hjärta besvarade och åt vilken han givit poetiskt uttryck i sorgekvädet vid Lars Gustafs död, den " första dikt, som gjorde Tegnér kand som vitter för- fattare ').
Vilken krans av vackra gammaldags dygder smyckar ej dessa blad!
Släktkär- lek, minnesgodhet, trofasthet, hemkänsla, tacksamhet!
Familjens störste son med sitt växlingsrika och verksamma yttre liv och sitt sonderslitna och stormiga inre vansläktades icke i detta avseende från den tid, det hem och den bygd, som sett ho- nom födas.
.
Aldrig upphörde hans hjärta att klappa för barndomshemmet och för de sina, att ömma för vänners och an- förvanters nöd, aldrig nekade han att ge- nom sitt inflytande eller pekuniärt i mån av förmåga - och den kunde som kant.
ar icke sträcka sig långt - bistå dessa närskylda.
Mest pregnant framträder denna sida av Tegnérs karaktär i .hans förhållande till den gamle befallningsmannen Jakob Branting, " min förste oförgätlige välgö- rare '), som han kallar honom och vilken han agnade ' en livslång tillgivenhet., Djupt gick beskyddarens på ålderdomen iråkade armod den forne skyddslingen till hjärtat, vid upprepade .tillfällen skickade han bo- nom penninghjälp.
Gripande är å ' and.ra sidan den gamle Brantings tacksainhet mot den ' älskade fostersonen - nu biskopen.
- för hans minnesgodhet.
När han under sin sista sjukdom mottog ett sådant, minnesbevis i form.
av.
en.
liten penningsumma, skriver hans hustru:.
han " slog med sin matta hand, sade: ' min Tegnér, min Tegnér kommer ihåg mig!)
Och hans tårar runno av tacksamhet.) '
Av ett ej ringare intresse än skildringen av skaldens anhöriga och närastående är den över hans födelsetrakt.
Den var som bekant belagen i Varmlands sydliga del, det s. k.
Näset, den minst natursköna de- len af landskapet men vars egenskap av kustland, badat av det stora inhavet Va- nerns böl jor, ger naturen mångenstädes ett säreget, storslaget tycke.
Utan tvivel ar författarens utläggning av barndomsin- tryckens samband med Tegnérs diktning träffsaker och sann.
Den gamla kultur- bygden med sina ättehögar och minnes- märken från hedenhös liksom Vanerns vida vattenspegel med sin vikingastämning måste ha givit rik näring åt den fantasi, som skapade " Fritiofs saga ').
Talrika porträtt och landskapsbilder för- öka arbetets varde, och det ar med glädje.
man motser dess utlovade fortsättning.
L. D-n.
, Kyllekens ankiktes av Ellen Luiidóerg- Nyblom.
P.
A. Norstedt 8r Söners förlag.
Det var en tid då så kallat s v e n s k t o r i g i n a l oftast kännetecknades av att skribenten förlade historiens förlopp till - utlandet - och att historien.
var skäligen enkel ..
Visserligen ha vi också.
illystra - förebilder till utomlandsskildringar, det kan '.
.- c.
.
ju vara nog att påminna om Antikrists Insända- böcker.
mirakler, men detta jävar ej min åsikt om Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens att författaren måste ha något alldeles sar- skilt att säga och förmåga att saga detta F ö r l a g s - E x p e d i t i o n, Stockholm: I religiö- på ett särskilt satt för att det skall finnas sa ämnen.
Av O. Nordetzstam.
- Lifsbilder skal för honom att förlägga sin berättelse ur kärlekens värld.
II.
Riid ol f S tö-cke r. till ett främmande land.
Hur det ar har F r e d r i k von Bodelschwingh.
AV j. Thu- man mera smak på att satta sig in i hur lik.
- Sondagsskolan.
Tillägnad Sveriges varje lands egna författare skildra sitt land söndagsskollärare av foh.
Rinman.
- SM &amp; folk.
Några iakttagelser inom barnpsykologi- och mänskorna dar.
Är det också nu så, att Italien ar den ens område.
Av Anna von Rothkirch.
- Bib- utvalda platsen, får man latt den tanken, liska studier.
I.
Av Fredrik Lundgren.
- En att det har kunde Ouida eller någon an- daglig andaktsbok.
Av Sören Dahl.
Från nors- nan engelsk författarinna lika Grna ha kan.
- Om tron och dess betydelse för skrivit, ty engelskorna ha ' ju nu en gång människans andliga liv.
Av J.
Greve.
Friin monopoliserat landet inte endast som tu- norskan.
- Andaktsbok för studerande: Av K ' Schreher.
- Litet om kristlig bara- rister utan aven som novellister.
Med allt detta vill- jag visst inte för- uppfostran.
Av Th. Freihow.
Från norskan.
- neka, att Ellen Lundberg-Nybloms bok Hans Nielsen Rauge.
Av Jacob E. Bull.
Be- med sin .Italiafarg och Italiamiljö ar skri- myndigad Översättning från norskan av Signe ven med ganska ' stor talang och att några Lyth.
- Vid julgranen.
Fem berättelser av dråpliga italienska typer dar komma fram, A. Vollmar.
Från tyskan av E. WiIIén.
- som bipersoner.
Men jag håller på, att Herren ar min sköld.
En berättelse från Ryss- arten verkar hybrid och inte kan väcka land och Sibirien för barn och ungdom av W. 0. von Horn (W.
Oertel).
" Från tyskan.
- något varmt intresse.
E. K-n.
Tidskrift för den svenska kvinnorörelsen, utgiven av Fredrikai-Bremer-Förbundet.
Redaktör: Ellen Kleman.
Förbundsmedlemmar erhålla tidskriften till ett pris av kr.
2: - varvid prenumeration sker direkt genom Fredrika-Breme~FÖrbundets byrå, 48 Klarabergsgatan, Stockholm.
Icke- förbundsmedlemmar prenumerera å närmaste postanstalt eller i bokhandel.
Pris för postupplaga: l /, år kr.
5:-; l /, år kr.
2:75.
- Lösnummer 35 öre.
Redaktion och ex- pedition: 48 Klarabergsgatan 11, Stockholm.
Redaktionstid: mandagar, onsdagar och fre- dagar kl. 1-3.
Allm.
T.
48 50, Riks.
27 62.
Expeditjonen: kl. 11-1 varje söckendag.
Allm.
T.
48 16, Riks; 27 62.
Annonsering genom F. Englunds Boktryckeri, 40 Drottninggatan, Stockholm.
Fredrika- Bremer- Förbundets Byrå, Stockholm 6.
489 Upplysningsavdelning.
Plafsf örmedlingsavdelning.
~ l l m Tel..
48 50, Rikstel.
27 62, Allm.
Tel. 48 16..
Fredrika-Bremer-Förbundets Sjuksköterskebytåer.
- i Stockholm: Tunnelgatan 25.
Allrn.
Tel. 82 &amp; l, Rikstel.
68 98. i Göteborg: N. Fogelbergsgatan 5.
Rikstel.
61 87.
COLLAN-OLJAN, -.
världens förnämsta Iäderpre- servati.~, g ö r skodonen absolut vattentäta och nzinst dubbelt varaktiga.
Finnes öfverallt i: 0: 75 och ' 1: 25 per flaska.
A.-B.
COLLAN-OLJE-FABRIKEN, ' T.
O L S E N, S t o c k h o l m.
Ett verksamhetsfiilt för kvinnor.
.
hitintills mindre beaktat men med.
rika möjligheter for den kvinnliga företagsamheten erbjuder livförsäkringsverksamheten.
Redan år 1911 engagerade oAllmänna Lif~ med gott resultat en kvinnlig orgaliisatör för livarbete i Stockholm.
Verksaniheten förlades da främst bland de själv- försörjande kvinnorna själva, vilka ju; enbart de, erbjuda e t t rikt arbetsfält, .men intet hinder möter för en kvinnlig livackvisitör att utsträcka verksamheten även bland männen.
All m a n n a L i f f ö r s a k r i n g s b o l a g e t inbjuder härmed intresserade.
kvinnor till samarbete ocli lämnar gärna alla härför erforderliga upplysningar antin ' gen vid personligt besök å huvudkontoret, strandvägen 5 A, Stockholm, eller telefonledes, Rikstel.
78 82, Allm.
tel. 65 54..
allm manna Lif s är, Sveriges äldsta ömsesidiga livförsiikringsbolag; dess fonder överstiga 1 S millioner kronor; bolagets till de försäkrade utbetalda vinst uppgår till över 1,500,000 kronor.
Tag agentur för ~Aiimanna L i f ~!
Tag själv livförsäkring i allm manna Lif »!
A.-B.
Nordislta Kompaniet. '
.
Textilafdelningen Thyta Grafström, Stockholm Permanent utställning a;?
färdiga ocli påbörja.de arbe- ten saiiit material .. RKd.
yicl inrediiiiig av v h i n g a r in.
m..
Undervisning.
i Italiensk spets- och annan konstsöiii.
Standigt p5 lager dirtill hörande niaterial: l Svensk, Fransk och Bömisk spetst&amp;d.
Rikhaltigt urval av Spetsiiiönst&amp;r.
F- E N G L U N D S BOKTRYCKERI ddnshar M EdEP en symaskin, som ge: en.s8rskIIdP vacker söm vare sig Ni syr i det tunnaste siden eller de gröfsta kapp- tyger, bör Ni köpa Central ~obbin Symaskin, ty dessa maskiner hafva genom sin öf- verlägsna konstruktion, sin mbngsidiga anviindnin och öfrigaframstbendeegen- ska er b&amp;it s &amp; omtyckta, att d e under de &amp; r de varit i marknaden, trots sitt nbgot högre pris erhkllit en verkligt storartad spridning, det bästa beviset för att en vara ar god.
CENTRAL-, BOBBIN-MASRINEN tillverkrp.
i tv8 storlekar en mindre för farnil er och syatelier &amp; och en större f6r skriidde-er.
OBS.
f Fb ?&amp;&amp;ktiga &amp; etaCn~ngsvICIRot.
k
.
.
.
.
i '.
.
.
.
.
.
.
.
l !.
,.
.
.
.
.
.
.
.
. '
. '
, t.
l.
.
.
.
.
.
.
:.
:,.
.
.
.
.
.
.
.
-.
-.
.
.
.
.
.
.
- _.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
-- ...
f a r f d a r e erhal-les fran.
.
.
.
.
.
C '.
.
.
.
.
. "
.
.
.
.
.
. '
.
.
, - '.
.
I.
.
.
...
, ...
.
C.
.
-.
.
.
.
.
-.
=.
-.
.
-.
:.
.
- -- G.: - .. =; i.
..
.
' L.
.
.
-:.
.
= ' -: 00~00000000000000000000000000000000000000000000~30~00 [3oMn u i D O t O o.
.
.
f E.
f.
Försvarsröster {o ~ h fridsröster.
Av Lotten bh&amp;ren.
Själar och ansikten.
11.
Mrs Ethel snowden.1 .4v Hilma Borelius.
g D O - o o u 0 o D - o D 0 O '.
.
[.I - g C .i 11 3 Dagens sanning.
* AV Anna Kiman.
, L - 4: En islandsk diktares kvinnovärl d.
Av Emilia ' f 4 ~ l i r n t a r utifrån.
I I En trilogi ur Wagners liv.
II.
Av sigrid E&amp;lik; d.
Prinsessan av Trebisond.
Av Jane Gernand&amp;C:laule.
I r Årsta. '
-.
I t t I Notiser frAn bokvärlden.
I in ' sända böcker.
- .. z, F~I~IRZ-OU.
O.
... o 5 8..
o O.
r.
.
i .I D o - o i Innehållsfortectcning:.
1 P.
' ' 1 I O o 00000000000000~1000000000000~0000000~~ * ~ Från obehagen av kalla fötter, fotsvett ocb Ömhet i fötter- na hava inanga, befriat sig genom salubriii- ' behandling.
- Salubrinet kan darvi6 anviindas med el- ler utan utspädning, Iialst efter förutganget.
fotbad, men Iven utan fotbad ar fuktande ' av fötterna med Salubrin och frottering synnerligen verksamt.
Partilager hos Geijer 8r C:o, Stockholm.
3 c STOCKHOLM 1914.
F. ENGLUNDS WKTKYCKEKI. '
.
- -.
.
.
.
.
.
: ' L.
