# ID: svediakorp-per270
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1904
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 9,892
# sentences: 436
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Anna Stecksen f=.
Vid proinotionen i Uppsala våren 1900 befann sig bland dem, soin bekransades med den akademiska lagern, äfven en kvin1: ig hkare, den första och hittills den enda ibland oss son1 disputerat för medicine doktorsgraden.
Det var det vetenskapliga forsknings- omrAdet som dragit hennes hig; men ack!
hennes verksamhet diix skiille ej bli lång, knappt tvanne.
%r till, och sjukdoin gjorde slut på densamma.
Anna Magdalena Stecksbn var född i Stockholin den 27 m: tj 18 ' 70.
Fadern var dåvarande kaptenen vid topografiska kiiren, seder- mera majoren och afdelningschefen vid generalstabens topografiskaaf- delning I. O. Billdau Stecksbn; modern Stina Hjertnlan.
Hon genoni- gick Åhlinska skolan, som p&amp; den tiden i i i ~ i ~ ej i i iigdc diinissions- riitt, aflade maturitetsesanien vid Lyceum för flickor 89, nlecl.
fil.
exanien i Uppsala 90, med.
kmid.
vid Iiaïolinska institutet 93, med.
lic. diirstades 97, blef ledamot.
af Svenska 15l~ares511skapot saninla ilr, amanuens vid ICarolinska institutets patologiska in- Vintern 9s-99 företog hon med egna medel en stitution 9 ' 7-98.
utrikes studieresa; arbetade först hos professor Baumgarten i Tiibingen och sedan hos professor R.ous &amp; Pasteiirinstitutet i pari; ^.
P&amp; grund af de laborationer ho11 piibörjacle i Paris och fortsatte har i Stockholizz, skref hon den afhandling » Stiidier öfver Ciirtis blastoinycet », som hon cleii 25 nmj 1900 il Iiarolinska institutet försvarade för erhiillailde af nzedicime doktorsgraden.
FrAn barndomen stod A.nna Stecksbns hdg till liikarekalle-t, och vetgirighet och forskarbegiir utmiirkte henne staclse.
lfil-ian~la inverkade p i riktningen af hennes verksamhet den omstandigheteri, att tvanne hennes nara anförvandter bortrycktes af den svIwa 0c.h skriiickinjagande sjultdoin som benamnes krkfta.
I sin graclual- dhandling liiiilnar Iion nii.niligen ett gaiwka varclefullt bidrag ti.1 den lika iiit.resscznta och viktiga som svhrlösta frhgan angliende
s ' agda sjukdoms viisen och orsak.
Alen hon sysselsatte sig äfvcii nied frågor a£ mera narliggaiide praktiskt intresse, slsonl metl jästpreparatens värde och användning sbsoiii lakemedel, med verk- smhetsgradeii IIOS ett af de n ' are antiseptiska medlen, chinosol ni.
in.
för spridningen af sin vetenskap till allmänheten m r hon verksam, och hon populariscracle räl, sisom nog de iniii- ilas, hvilka varen 1.900 pH, Sys Iduiin hörde hennes föredrag » Om bakterier,.
Ett annat af hennes populiira föredrag och Ht hvilket undertecknad skulle önska sarskild stor spridning, finnes tryckt bland Verdandis srniskrifter; det bär titeln: %Sagot oni vf~r kropps egna skyddsmedel mot bakteriera.
a v e n &amp; om under- visare var Anna Steckscn verksam; de bilda liisiren 1S90-1901 undervisade hon nämligen i halsolara vid flere af hufvuclst,zdens flick- skolor och fortsättningskurser för k~inlig ungdom; och kom hon d i själffallet och pliktenligt att pr2 dc 11511 dar hon verkade fylla en brist som vidlådt denna undervisning.
Hon medtog nämligen uti halsoliirnn kapitlet om fortplantningsorgancu, och om hennes förträffliga framstallning af det grannlaga ämnet fins det blott en mening.
Hon tryggade darigenom frAn början framgbngen af denna viktiga reform.
Att skolan nu mistat henne för alltid iir en stor förlust.
Det var emellertid främst den vetenskapliga forskningen soin ägde Anna Steckséns hängifvenhet, och hon agnade sig A t den nied outtröttlig ifver ocli med hela sin stora arbetsförrniga undcr den korta tid som därtill blef henne förunnad.
Men hon iigcic: äfveii goda förutsättningar att kunna hafra blifrit en duglig prak- tisk lakare, om hon slagit in pr2 den vägen.
För öfrigt var Anna Stecksén en synnerligen begåfvad och mångsidig maiiniska .. En a£ hennes lärarinnor frin skoltiden har berättat, att hon utniarkte sig för goda kunskaper i alla * ämnen: historia och matematik, naturkunnighet och spriik, allt hade hon latt för; och S r e n i öfningsämnena utmarkte hon sig.
Hon gjorde allt vii1 och med omsorg; alltid arbetade hon med gliidje.
För öfrigt voro omut- lighet och orädd sanningskärlek egenskaper som siirskilclt fram- triidde hos henne redan i barndomen.
Lnder konva1escenstidern: i af sin långa sjukdom roade hon sig hl.
a. nicd att utveckla sinn anlag för maning ocli att tillöka sin skönlitterära bildning.
Före samma sjukdom besatt hon en utomordentlig hiilsa och det glada lynne, som alltid utmärkt henne, bibehöll hon äfvcn un- der sjukdomen.
Det rar blott niigon enstaka giag, som ilet
, kiinde: Ir,zniskynita, hur mycket det i sjhlfva verket kostade pH Ilenile att overksaniheteii blef s5 1,Zng.
Det var niiinligen en niycket 1i " ngvarig och försiiinligast pA griiud cliiraf mycket pröfvande sjukdom, som ryckte henne bort.
Måhkncla hlirrörde denna sjukdom, soni yttrade sig soni en SY&amp; mre och h~rdnaclrad reumatisli: affar nied ett sy iinerligeii egen- cloniiigt förlopp, f r h n2.gon labor: ~torieii~fekt.i011, ådragen tincler l-iennes arbete.
Iletta ar dock Blott en gissning, ehuru en gnnslra saimolik siidan.
E t t tag till.frislcnade hon SA pass att hon $K.- började cleii utrikes stucliere~a~, för hvillten hon, blifvit utrust: d genoni ett stipeaclium fïdii l~reclrika-Breil~er-l ?öi: b~ii~clet och c: tt frdn Iiarolinska institutet (Iiiiif ten af det I ' ljurigbergs ka stipeilcliet).
Hon insjnknacle einellertid &amp; ter iincler resm och m&amp;ste föras liem shngliggande samt sedan h5l.la sig till slings niistail ett Hr.
Sedan var hon Ironvalesceiit, som hon sjklf och heimes omgifning trodde .. lien konvalesceilsen chog ut pi, tiden, ocli eniellanit iniste hon ' för nrri.gr: x d q a r intaga slingen Tör, soni man alltid antog, en ti.1- fiillig och öfvergiencle försiiinring.
Sista gången detta intriiffatle var i början af september detta Ar.
ocli clenna ging visade d2t sig att liennes förr s 5 goda fysik verkligen var bruten.
Det v m; iiiider lijhrtat soni varit sju kdoniens f r ä ~ ~ &amp; a och farligaste symytoni af h~8rtförlamnii1g~ korn .dödeii stilla och friclfiillt &amp; n 15 oktober.
Anna Stecksh hule clen oskattbara lyckan att iiga ett godt h m, dar hon icke blott oimhulclades med kii~ilek, utan där ocli: intresse och förstAelse för I-ieilnes arbete inijtte henne.
Heimes gamle sjuke far och hennes syster, som med ' outtröttlig ömhet vHrdat de bada, begrata cljupt hennes bortghg.
Och hon sörjes af m h g a viiniier som lart sig hlska hennes glada mod, hennes vakenhet, heimes förclonisfria uppfattning och hennes varina hjiirta.
; Cia.roli~zn - r / TricZersf~önl.
Om skyddslagstiftning for kvinnor.
Fijrechg Lsfillet vid Interiiationella kvinnol~oiipresseii i Berlin 1904 af.
Fru ï 2 t d g c ~ s 3Cloitsemu f r h Hollaiicl.
(Ofvers.
frHn förf.
ii~aiiasliript).
l Hollniid hnfva vi seclan 1889 en skydclslag, soin likstiiller clen vuxna kvinnan nied gossar och flickor niellan 12-16 år.
Barn iiiider 12 %r äro sedan denna tid helt och hallet förbjudna att arbeta i fabriker och verkstäder, och kvinnor och minderhriga arbetare fB ej arbeta iner än 11 timmar samt milste niellan kl. 11 förmiddagen och kl. 3 eftermiddagen hafra btminstone en timmas hvilotid.
&amp; h-enså äro de förbjudna att tillbringa denna stund i ett rum, diir det annu arbetas.
Arbetet iir för dem, som lyda under skyddslagarna, förlagclt till ticlen niellan kl. 5 f. m. och kl. 7 e. m.
Undantag kunna s&amp; tillvida göras, soin att arbetstiden inom vissa industrigreiiar genom kungl.
beslut kan förläggas till annan tid.
Ocksil kan, ehuru endast under några få dagar och under kontroll af yrkesinspektören, undantagsvis nieddelas tillA.telse att arbeta längre än 11 tiimnar.
Nattarbete iter, d. v. s. arbete mellan kl. 10 e. ni.
och kl. 5 f.
in., är för gossar uiicler 14 lir samt för flickor och ~ u x m kvinnor under alla förh&amp;llanden f örbjudet.
Söndagsarbete i verkstiider och fabriker gr, med ett par uiidantag, ifvensk förbjudet för dem, som henifalla under skydds- lagstif t.iiingeii och det finnes deesntoiii den föreskrif tcn, att barn- aäiigskviiiilor ej f % arbeta förr ii,n 4 reckor efter sin nedkomst.
För vuxna man och ynglingar öfver I6 år är ingen maximi- arbetstid stadgacl.
C.r dessa korta mecldelancleii bör det klart frarng %, att det ej gifves några större skiljaktigheter i skyddelagstiftningen mellan t. es.
Holland och Tyskland.
Ocksk hiir liar nian särskilcla skydclsbestäriinielser för k ~ i i l - nor: förbud för söndags- och nattarbete, en masirniarbetsdag af 11 timinar; skydd för barnsiingskvinnor m. m. JIi det tillatas mig att ej längre dröja vicl de olika bestain- inelserila, d5 det synes mig viktigare att få framlägga minn tanknr öfrer den sociala betydelsen och följderna af en särskild .skidda- lagstiftning för kvinnor.
Skydd för arbeterskor - ja, det liter ju s&amp; underbart milclt skydda - ordet hinner knappast uttalas förr iiii man röres och fylles af synlpati.
Ty ovillkorligen komnia vi att tänka yii tillfallen, da det som var svagt och fint ovillkorligen skulle gatt under genom sjiilfförnekelse och uppoffring, inen blifrit sparadt -.
genom en skyddamle hand - .ett barn, en sjuk, en öfvergifven, en hjälplös åldring.
Och alla hafva vi vii1 ocksi medlidande med den stackars fabriksarbeterskan, som hvarje morgon miste liinina sina barn för att i fabriken förtjiina ett knappt brödstycke At sig och dem, och som, d&amp; hon on1 kvällen Htervänder till hemmet, liar iinnu ett tungt arbete framför sig.
Och alla utan undantag iiro vi sä- kerligen ocksi beredda att räcka henne en hjiilpande hand.
Huruvida siirskilcl skyddslags.tiftning för kvinnan ar för f abrike- arbeterskan en sadan l~jiilpande hand, det vill jag nu clryfta.
Hiirför ar det iiödviincligt: att vi noga iakkttaga följclerna af ensicliga skycldsbestammel- ser i cle olika landen; att vi darefter fijreliigga oss den friigan: om det icke skulle finnas en - biiittre h j d p för kvinnorila än den som Itittills gifvits dem genoni skyclclslagstif tning?
I alla industrigre.nar, diir kvinnorna icke hafva att frukta ~-iiiiiinens konkurrens, niimligen i s Hclana, hvarest de befinna sig pH sitt megentliga oinriide och öfverallt, dar de föredragas, icke SH mycket för den mindre lönei-is skull soin pA grund af genoin skick- lighet och ordentlighet biittre kvalificeracl arbetskrdt, dar har skyddslagstiftningen hittilldags haft ett enbart goclt inflytaiicle.
Detta iir t. eh-.
fallet i bekliidnadsiiiclustrin, i trikåfabriker, tv~ttinriittnin~ar, sömmerier, skriidderkr, vid tillverkningar af broderi m. in.
Det har Sifven varit fallet i iiiistm d l a viifverier i England, i cigarrindustrin i Frankrike och Englmid och redan p5 flera lik11 Iiven i Tyskland.
I bida de ofvan niiiinda in- dustrigrenarna, testil- och cigarrindustrin, 51 % &amp; Even.
arbeterskorna organiserade tillsainilims nied iniiniien i sanirna yrken och Atnjuta ocksa lika lön för lika arbete.
Detta iir liitt förklarligt, ty d i nian i Englancl, soiii ej blott a r den nioderna industrins utan också clen iiioclerna arbeterske- skyddslagstif tningens heniland, Ar 1 850 f ör första gåiigen r iiknade kvinnorna till deni, son1 .lyda uiicler skyddslagstiftningen, och hvilbas arbetstid iir bestap~d till II tinimar, SH voro redan kvin- norna starkare företriidda inoin testilindristrin.
Det fanns iiiini- Egen prP~ den tiden i Lancashire 321,000 Izvinnor mot 149,000 miin, alltså 2 kvinnor mot en nian.
Lyckligtvis kiincle fabrikanterna ej undvara kvinnorna, eniedan dessa arbetade niycket fortare och liimpade sig biittre för sitt
arbete %n miiniien, och s&amp;ledes tvingades inan att inskriinka arbetstiden till l1 timmar iihen för mannen, sh att alla arbetarna, iniin ' och kvinnor, vor0 mycket nöjda med den hjiilp, soni stateii gifvit dem.
Kvinnorna blefvo hiir ej fördrifna, iliigot som framgår redan darutaf, att nu, ett lialft Arhundrade senare, kvinnorna relativt iiro 5nnu starkare företriidda inom textilindustrin an (le vor0 pii den tiden.
Ingen bör heller sluta hiiraf, att textilindustrin i Euglaitiid kan riiknas till » utsvettningsgrkenns, ty man bet: i; lar dar godn liiner, fasfan t. ex. förra Aret dubbelt så mtinga kvinnor soni iniin i spinnerifackföreningsrna 5 ganger SA mAngn - inekrefvos i testil- arbetarefackföreningarna.
De lyckliga följder för hela Englands befolkning, som arbe- terskeskyddslagstiftningen inom textilindustrin liaft - i början var det endast denna och nigra ined den beslaktade industrier, son1 kontrollerades a.f staten - lia olyckligtvis gjort den stora alliniinhet en f ullkomligt blind för systemets möjliga iiackdclm.
- S i siiihingom utsträcktes lagstiftningen öfrer allt flera indu- strier och har dA tillsammans inecl de infiiiga goda ockai ofta mycket skadliga följder.
I alla länder, dar fabriksvasendct liksoiii i England hastigt utvecldar sig och &amp; r till följd haraf krafvet p5 statsskydd för arbetarna gör sig allt kraftigare giillaitiide, diir utsträckes arbeterskeskyddslagstiftningen likalecle~ öfver allt fabriks- arbete.
Detta, skedde, soiii sagdt, ar 1889 i Holland, IS91 i Tysk- land, IS92 i Frankrike.
De öfriga landen miste jag p&amp; grund af den inskränkta ticlen förbigh.
Följderna af särskilda skyddsbestiinlmelser äro, så snart staten inför en för alla industrier gällande gemensam masiniiarbetstid för kvinnor anstalldn i fabriker och verketiider, enligt mitt för- menande obetingadt skadliga.
- Hyarför?
Jo, emedan inon1 d l a yrken, dar arbetaren blott genoni lkng arbetstid eller nattarbete sr konkurrensduktig och dar arbetets sikskilda beskaffenhet giir söndags- och nattarbete nöd- viindigt, afskedas liviimorna genast efter skyddslagstiftningens in- förande och ersattas med nian eller ynglingar.
Detta intriiffade i England i nlctnga danmstvafverier, enledan.
arbetet dar ej kunde afbrytas p&amp; bestamda tider, utan blott nfir mönstret tillät clet.
Dar afskedades .kvinnorna, alla utbildade viifverskor, och ersattes ined mRn.
» Dessa kvinnor, duktiga, kvalificeracle arbeterskor, » .sager Hobsen i sin fraiii.stal.lning a£ de2 inoderna kapitaliamei~s utveck- veckling, ~erbjödo sig CIA att arbeta för Iggre lön hos minclre, konkurrerancle fabriker ocli nedtryckte p3 s&amp; satt löi.ierna. » Detsainma var förhallandet iiiecl typograferna.
Före s1; yclcls- lagstiftningens införande hacle in511 och kvinnor i110111 detta yrke: ~rbetat fredligt tillsaiiirnans i gemensamma verkstiicler och för ssmmia lön, men SA snart arbet,zreslzyddsl~stiftilingen infördes: ifskeclades genast de kviiinor, som voro mstlilldn 1); " de stora tryckerierim, d i r arbetarile voro biist izflönacle -- emeclan natt- arbete var dem förbjudet.
och cle ej hide tillatelse att arheta efter Id.
* 7 e. in.
Skycldsl-stifbliiigen hade allts5 här ingalunds till fiiljd a t t tryckerierna stängdes tidigare.
Tryckeriernas agare hade ingen orsak till oro, clet faiins ju man i öfverflöd, hvilkas arbetskraft stod till.
deras förfogande b&amp;de natt och clag.
Och cle arbetare, soin fingo eftertriida kvinnorna pA de stora fabrikerna, gladdes.
Idte SA de stackars arbeterskor, hvilka blefvo afskeclacle, fastiiil cle Goro skickliga typografer.
De tvingades sA1~inda till att, om cle ej ville g5 nrl) etslösa, nöja sig med att arbeta i mindre verk- stiider 111ot Iiigre lön.
Detta vai allts5 ingen fördel för arbeterskorna, utan i stället för arbetsgifvxna, hvilka p i detta, siitt kunde erhilla utiniirkt arbet~ski:, zft f ör lag lön.
I 17rankrike upprepacles s m i i i ~ ~ historia.
a D5 arbeterske- skyddslagstiftning dar infördes, dskedades ensamt i Paris 5,000 dugliga kviiilign siittare, diiri bland m h g a gifta kvinnor ocli Snkor.
De kunde omöjligen behilln sina platser på de stora tryckerierna, d5r m m nattetid txycker tidningar, som spridas öfver hela.
landet., Det följer jri af sig sjalf, att iihen dessa kvinnor sedan utbjöclo sitt arbete för ringare lön.
1-nru många blanc1 dessa afskedade, soin föllo offer för prostitutionen, cliiroin har ej statistiken nbgot att föriniila.
Men bekant ar,.
att 11Agra af de såluncla Sskedacle, slutligen i sin nöd erbjöd0 sig till att vika ihop tidningar, ett arbete soin emedan det rikilas för liitt, ej Rr kvinnorna förbjudet att natteticl utföra.
Dessa kvinnor, som genoin detta arbete i lika hög grad som förut hindrades från att sofva och som i lika hög grad skilldes frkn sina familjer, förtjiinade härigenom 5 fr., under det att de förut soni siittare hade förtjanat 20-30 fr. i månaden.
I Holland äro till följd af arbeterakeskyddslagstiftningen enligt officiella beriittelser kvinnorna iilom l 5 olika yrken mer eller mindre iindantriingda och ersatta af man, ininga ganger ocksh af ynglingar på 16-17 Ar, hvilka då erhalla en ännu liigre ö.
Har och cliir iiro kvinnorna helt och hillet undantriingda.
Saledes i Friesland, diir smöret numera beredes af man, under det att tidigare, innan skyddslagstiftningen infiirdes, dct illticl n r bondhustrun, som beredde smöret och osten.
Likaledes inliigpeu nu frukt och grönsaker på fabrikerna af man.
Antalet gifta krinnor soni arbeta i fabriker och verkstiider har ocks8 sedan skyddslagstiftning infördes giitt tillbaka, med 2,000, ehuruviil antalet gifta kvinnor, som helt eller delvis iiro fnmiljeförsörj,zre, under samma tid ökats med 0,000.
I Tyskland beriittas afven 01-11 Atskilliga tillfallen då arbe- terskesky ddslagstif tningen haft till följd, att arbetsgifvarna afvisat k ~ i n l i g arbetskraft.
Dr. Dodd talar i sin afhandling om verk- ningarna af skyddsbestiimn~elser för kvinnor och minderhriga till och med om ett imssafsFedande inom textilindustrin.
.r: * - # Tiden tillåter mig ej att anföra ännu flera exempel.
Dc siirs7ii7da skyddsbestamnielserna hafva alltsii öfrerallt 1) beröfvat tusentals arbeterskor deras uppehälle; 2) gjort konkurrensen skarpare och nedtryckt lönerna afven för iiliinnen inom de industrigrenar, som triiffats daraf: 3) samtidigt orsakat att kvinnoarbetet blef nästan riirdelöst; 4) att lieininclustrin och hemarbetet betydligt utstriicktes; 5) att lirarje arbeterskas rärde för arbetsgifvaren niinskades; 6) att kvinnornas ekonomiska oberoende, hyarefter ~i dlia striifva och hvarmed var jiimlikhet ar s i nara förknippadt, allt mera rubbades.
De sarskilda skyddsbestämn~elsern,z omöjliggöra därför upp- lösningen af föraldrade förhållanden och utvecklingen af de nöd- viindiga föruts&amp;t ' tningarna för en omgestaltning af vArt nuvarande sanifund, de mångdubbla prostitutionens offer och öka ringnkt- ningen för krinnorna.
De slutsatser, till hvilka jag koinniit, iiro alltsii dessa: vi ' böra icke vidare forclra ndgra sarskilda skycldsbestai~lii~elser för kvinnor utan 1) allrniinna skydclsbestiimrnelser, gallande för a l k arbetare, soin äro anställda inom sarnn~.a industri; 2) en för alla arbet-are giillande af staten faststiilld maximi- arbetsdag, kortare eller liingre allt efter de olika industrigrenarnas d i k a behof; 3) ett iitstriickt skydd för barnsiingskviiinor, med bibehållande: a£ full.
lön; 4) tillfredsstiilln.i~cle tillsyn öfver den fabriksarbetancle kvinnans barn, allts5 öfverallt cliiï clet finnes fabriksarbetancle kvinnor iii- ~ättancle af bariikrubbor och barntriidgårdar skyddade a-f staten.
Med talet on1 att » kvinnan tillhör lieininet » %r ingenting utriittadt.
Förliiggniagen af kvinnans arbete utom heminet har framkallats af socinliz missförh&amp;llancleii, som vi af hiide national- ekonomisk: ^ och hygieniska skiil ej kunna betrakta riiecl korslagdn: armar.
Genoni särskilda skyclclsbest %rnnielser för kvinnor och in- .skriinkning af det ' hinliga fabriksarbetet afhjiilper m an ej clen uppkomna nöden, utan förhinclrar eiiclast utvecklingen genom att f ramkalla iiiinu svf~rnre f örhållaiiclen.
Ur det ryska.
lifvet.
Hustrun. '
Rysslalid s t h alltid för mig i ininnets dagar som ett lidan- clets land frainför hidra.
Reclan af litteïatnren l-iacle jag inotta- git ett intryck af att 1ycl; an diir vore mera siillsynt och flyktig %n i vara clelm af vSrlclen.
Kanske blott en sinakriktiiing, hade jag d&amp; tänkt.
Vid i~ii~rinare bekantslrap n ~ e d lanclet och f örhbl- landena inilste det dock snart g&amp; iipp för mig, att den pessi- mistiska gr~iiidtonen i litteraturen iiigaluiidn stknimade f r h en .sentiiilental smak, utan var ett realistiskt ackord, son1 klingade igenom hela lifret dar ute, sAdant det lefves i clet stora, gs !ttfulla
384 landet pil andra sidan om Ostersjöii.
De miiniiiskor, jag koni i niinnare beröring niecl, cle människor jag Iiördc ointdas - alla, utan undantag, ledo de af bruten l~&amp;cz.
Ja, niir jag nu i tan- karna går ' igenom hela raden af personligheter, h i l k a jag antingen sjalf lart kihnn eller hört ointalas, s i ser jag ingcii enda stA fram i skimret af cn pröfvad lycka.
Tanker jag nu efter, h d orsakcii kali varit till en stol gcnoin- gAencle brist på lycka, SA ligger det iiiira att skylla pii clct yttrc!
ofria tillstandet, sQni gör hyarje stiilliiiiig i lifvet osiiker, p i det sjalsnlörclancle andliga nlörkrct, pA iiiisstRilksniiihetcil, Iivillten su- ger sig in i och förgiftar h n r j c niiinskligt förhiillailele.
.
Yiswr- ligen, storm och skiir i förbuiicl nied Iiraraiiclra Iruiiiia liitt segla skutan i k ~ f meii, finnes det blott ett sakert styre, IWI dcn ibland helskinnacl koinim igenom bränningarna.
Dct &amp; r just il~tta, styret, som fattas i den ryska karaktiiren, och clil-lure hrirflas skutnii redlöst om af ogyiinsamnm vindar.
Ilen slaviska naturen iiger soni gruidton el1 litldsefullhct, Iivilken, behiirskad och riitt ledd, skiillc vara eii inliktig kraft till fram&amp;tskridande och lyftning siivii1 soiii till personlig lycka.
: innu Ar den dock blott en otyglacl naturkraft, som förbrinner och förtar, en ltiga, fladdrande hit och dit fiiï intryckcils vind och föröc1,zicle i samma inån soiii dcii sjalf Rr stark.
Xiir elden, kanske antiind af den iniist upphöjcln kiinsla, brunnit ut, finnes blott aska och slagg kvar.
Denim otyglade lidelsefullhet maste nian hafva för ögonen för iitt kuiim fiirstii det föriinderliga fuk- tum, som kiinnetecknar våra (lagars Iiysslmild, det iliiiiiligen, att uppblossmclet n£ s5 mycken iiciel iiiigdoiiilig hiinförelse genom- giende följes af ett lif i gammal clilig slentrian.
Eller hvar iiro VW nii clcssa fosterlandets martyrer, livilka icke yarit nog lyckliga att få dö, innan clen heliga elden slocknat?
IAt mig skildra, en bild iir det ryska lifvet i iiiitiden, en allcleles osminkad bild, sadan som (len kornniit inom uiiu synkrets!
.
En dag under min sista iste el se i Wyssland fingo vi, eller rgttare, familjen dar jag bodde, besök n£ en inede1Alder.s fru.
Hvarken i drtikt eller utseende hade Iion nigot pdfnllalide, och dock f5ngslacle hon mitt intresse fr8n första stund.
Lifret hade ristat Atskilliga iittrycksfulln, runor i liennes ansikte, och blicken glödde af en eld, soin talade om en lic2elsefull sjal; inen öfrer '
hela fraintxäclanclet lag ett uttryck af beha.rskad kraft.
Det var detta, därute så s&amp;llsy.iita uttryck, soin slog mig.
.
» Var grannfru, Allila Paiilovnn)), presenterades det.
Den fränii~iancle slog sig ned och, började genast tala om =dagens stora iiinne, gasningen i staden.
Åter igen hade soldaterna funnit upproriska proklaniationer kringkastacle i kaserne&amp;~, åter igen hade järi1~5gstj&amp;nsteni,Zililen triiffat pii s %clana på sina bord, .da de koimlit till kontoret p&amp; niorgonen.
Det sades, att.
inan upptackt en iningång i närheten a£ guvernörens palats.
v i d sta- tens egen niaskinfabrilr ' liacle arbetarna bilclat en soci,zlistisk fack- .förening, livilken tycktes länge lm iigt best&amp;nd, fast clen först nu upptäckts.
Hiir lag clen egentliga hiirden för i~iissnöjet, och ar- betarna hotade att så dei-noiast~rera den ' första inaj, att livar och en som bar hatt skulle bli ett hufvucl kortare.
X Ar det nagon öf verhangande fara, tror ni, Anna 13aulovns ?.
» Bah, det ligger ju en hand af jarn öfver staden.
Och en:, z£.
förarile togo de nyss, just son1 lian aiil&amp;nde med t8get.
Jag.
stig hoiioin föras bort af gendarmer.
Han var kladd i nya, fina.
bondeklkder, men på halis adla drag ocli vackra händer var det t; ydligt att se, att han ingen bonde var.
Far ' n?
Ah, nej, inte för oss inen för clet stackars folket.
Det komnier att bloda sin - panna i onöclsiz~.
)) Det stackars folket)) - clet varma, nästan ö m m j tonfall, .hvarined orden sades, gjorde clet genast klart för mig, hvar Anna ' Paulovnas synipatier 1Ago.
Och att jag icke misstagit mig, därpfi fick ja.g iiagra dagar cliirefter fullt bevis.
Jag satt soni bast pA niin balkong och betraktade den brr&gt;-.
kiga tafiaii iledaiiför ph en af stadens hufvudgator.
Plötsligen får jag höra oväsen, hvinaiicle slag, skrik ocli oatergifliga ord.
Jag s8g en gardavoj, polisbetjiiiit, soni pryglade af hjartans lust, och en stackars traslamk, som s1; rilcaiide fog emot.
Hvad den staclmren förskyllt var icke möjligt att se.
' I samma ögonblick kommer Anna Paulovnn farande som en raket ut ur porten.
Med uttryck af lågande förtrytelse kaster hon sig einellan lagens viiktare ocli hans offer, och det var ingp inilda ord 11011 utslungade öfver den förres hiifvixcl.
Denne etudsacle.
Icke en g h g i Rysa- land kan en polisniaii iitaii högre order öfverfalla en fredlig vaid- rare med hugg ocli slag.
Polisen hslcle tydligen förgitt sig på egen risk ocli försökte stainnlaiicle en förltlaring.
Men haii niaste.
-
e slokörad loniina af, niednii hans offer passade på att göra sig osynlig.
Det var en s5 ovanlig och uppfriskande syn, detta, att jag genast gick in till min värdinna och frågade: » Hvenl ar då denna Anna Paulovna?
Hon %r verkligen ingen vanlig människa, som går i elden för en trashank,.
» Skulle tro det », sade den ryska damen.
» Det finnes nog inte en p % tjoget a£ Anna Paulo \ - nas sort - nej, inte en på.
hundradet », Jag ser nog pli hennes ögon, att hon har en ovanlig historia- Gör mig den stora glädjen att berätta den! », Hennes historia iir nog ovanlig och ra1 värd att höra, men jag vet inte s&amp; noga, on1 Anna Paulovna sjal£ skulle vara förtjust åt, att man spridde ut den,.
%Ah, snälla Sofia Nikolejvna, var inte s % hård!
X vet, att jag intresserar mig för människor, iuynnerhet skdana som hon.
Ar jag inte en främling har, kanske?
Hvad skulle det då göra, om inan berättade mig något om lifvet har?
Jag skall tiga som en mur, så länge jag ar i Ryssland, och berättar jag något sedan,, skall jag nog akta mig för att röja hennes verkliga namn ».
» N % ja, då!
Vi ha s % m %nga misslyckade karaktärer ibland.
oss, att det kanske kan vara ratt att draga fram dem, som förstå.
att hålla sig raka och helgjutna lifvet igenom.
Anna Paulovna ar inte alls frAn v %r trakt, utan från en stad i de östra guverne- inenteii.
Hon blef gift db hon var 30 år med en man, som var åtskilligt yngre.
Det sar en af såningsmännen i folket.
Med glödande nit omfattade han dess sak, och det var nog denna ge- inensamilla kärlek, som först fört de två sanman.
Sedan gingo de upp i samma striifvaii, att bringa upplysning till de okunniga.
Det var miirkvärdigt, huru länge de fingo vara oantastade; men så en vacker dag, eller rättare en olycklig natt, riicktes de a£ hårda.
slag pi % porten och orden, i lagens namna.
De visste att stun- den var kommen, och medan mannen.
så långsamt Forn möjligt skred till portens öppnande, kastade Anna Paulovna några kom- prometterande papper p % glöden i ugnen.
Att förstöra de förbjudna skrifterna, hvilka i mängd funnos hos dem, var ej att tiinka pä.2 Berättarinnan drog andan.
» Hur gick det? % utbrast jag i andlös spänning.
» Det gick som det kunde gå.
De kommo bägge i fängelse, och dar sutto de länge och sleto bra ondt.
Det ar nog i åtanke.
af hvad hon diir fiitt utstå, som Alma Paulovna alltjämt sander nzat till fångarne här uppe på fastningen.
- Nåväl, domaren tycktes inte vara nöjd med de för bjudna ' skrifterna utan gräfde för att finna, något ännu mera komprometterande. '
De sutto fangs- lade pA hvar sitt håll utan att få talas vid och förhördes h; ar för sig, men hur domaren än bråkade och korsförhörde, var det den skönaste öfverensstaminelse i deras utsago.
De hade, skall jag saga, funnit ett satt att brefväxla, som domaren inte hade nigon aning om - det var för resten redan förut öfverenskom- inet emellan dem, ty de visste nog, att leken skulle sluta illa eii gång.
Och siittet var knepigt.
Anna Paulovna sände sin man ibland en ren näsduk - sådana kan val också en fånge behöfva - och i fgllen hade hon smugit in en fin reinsa silkespapper, på hvilken hon.
skrifvit.
Upptackt blef det inte, och tack vare det att intet annat än förbjudna skrifter kunnat påträffas, blef Ivan - SS hette ma&amp;en - endast straffad med fem års förvisning till Sibirien D.
» Endast! » utropade jag häpen.
» Fem lAnga Ars förvisning kallar ni endast, och det bara för några fattiga böckera skull .., Straffet var verkligen ovanligt lindrigt efter våra förhållanden.
Men det förstås sig, det ar svårt nog att lefva son1 förvisad.))
B Och Anna Paulovna, blef också hon deporterad ?B » Nej, hon blef frigifven.
Det långa rannsakningsfängelset betriktades som straff nog åt hem1e.r » De blefvo då skilda åt? » &gt;Ja, men endast för kort tid.
Anna Pmlovna satte sig genast i verksamhet och uppnådde tillsthd att f &amp; vistas hos sin.
man och än mer, hon lärde sig ett arbete för att kunna uppehslla bAde honom och sig.
I Sibirien, ser ni, s r det mången g h g liittare för en kvinna an för en man att slå sig igenom.
I synnerhet 51- det ett yrke, som gkr diir borta, och det iir barnmorskans.
Van- ligen finnes ingen annan födslohj~lp an någon gaminal tilltagsen kvinna.
Men bevars, l-ivilka metoder de begagna!
Går förloss- ningen trögt, skaka de patienten, ocli 1ia11 hon ändå inte föda, bråka cle med henne ytterligare och ge henne alla möjliga häftiga rörelser, så att hjiirtat niistan flyger ur kroppen p i henne ocli den stackarn blir svartbl % i ansiktet.
Se, det där hade Anna Paulovna.
hört, och hon tänkte: ' Kanske kan jag radda någon af de ar111a sjiil.nrila där borta och tillika uppehålla lifvet för oss biigge. '
SA.
lii.r3e hon konsten och reste ut i förvisningen., '.
» En skclan prsktig kvinna! » utroyacle jag.
)) Åh, det var.
inte hennes största bedrift.
Det ar inte oncit om ryska hustrur, som hallre dela förvisningen med sin man %n stanna hemma o-ch mmB godt.
Hade hon bara gjort det, hade hon inte varit den sällsynta kvinnti, hon ar.
Men det skulle ske n8got viirre.
» » Kunde det hända nggot viirre? » » Jo, lugna er otklighct!
D5 straffticlen rar slut, viindc paret hem.
I 1 2 Ar linde de delat ljuft och ledt med hvarandra, .varit ett lif och en sj&amp;l.
&amp; m a Paulovna hade val under de sista Hrcn lagt märke till, att hennes mans tankar oftare sysslade med utsik ten till att skaffa sig en inbringande befattning efter straff- tidens slut an med de gamla ylanerila för folkets basta, men hon gaf det bundna lifvet i förvisningen skulden därför.
Då de viil en gBng kommit hem, skulle han nog bli den gamla igen.
' Men - de kommo hem, och hennes Iran rar ärnu mer föriindracl, hade bara tanke för att koinma fram i viirlden.
Och så - sii hande det, att det trädde någon emellan man och hustru.
En flickalinka var det, som inte hade nAgot mer i denna viirld att vara stolt öfver an ett.
fagert skinn, och för det glömde den heclerrtirde Ivan Alexandrovitsch sin hustru och alla hennes stora egenskaper.
» » Den uslingen!
» .Ah nej, inte s s stora ord!
Han bara svag, hållningslös, sedan den makt hans hustru utöfvat pfi honoin var bruten.
Si- dana män äro just inte sällsynta. » » Men hon - hon maste dA förakta honom? » » Nej, det var hennes kärlek för stor till.
Han bchöfver ungdom, tänkte hon, ungdom och gliidje, efter allt hvad h m har gbtt igenom.
Jag %r gammal och tung till sinnet och kan inte längre utfylla hans lif.
Men ndgon kärleksförbindelse bakom iniii rygg fAr han inte kasta sig in i, d5 gAr han under.
Hon ta1: tde med sin inan och sade honom, att hon vore villig att offra sig f ör hans lycka.
» » Och han? » » Han svarade, att han föraktade och förbannade sig sjalf, men - gjorde ingenting för att h, ' ll: i henne ltrar.
I&gt;&amp; försvann hon tyst ifrån hano synkrets och slog sig ned har, dar hon för- sörjde sig med kontorsarbete. » i tror ni, att hon ännu kan halla af lionom ?~ '
d a g ii.r alldeles siiker pR att hon gör det, ty hon urskuldar honom: alltid, och annu aldrig Ilnr jag hört henne siiga ett onclt ord om honom.
Och alltid 4.r Iioii lika I~eh~~rskacl.
Blott en gAng -- - - &gt;), Blott en gAng », upptog jag berättelsens tråd d5 jag fruktade att den s k u h brista.
Min vzrdinna satt tyst en stund, dRrp&amp; fortfor hon: » En g8ng har jag verkligen sett henne bragt ur fattningen.
Hon hade dA fatt bref f r i n ho ii on^.
- det var 115gi-a kr efter skilsmäs- san -, lwari han skrifver, att han aldrig kan glönma lienne, att han Isngtar efter henne och nu ville frhga, om hon inte under sommaren, d&amp; vera &amp; ulk rem till ett bad, kunde komma och hiilsa på honom. » » Vera?
Det vn.r den tand ra ?^ » Ja-a.
Anna Yaulovna klincle hans förslag soin en förfiidig skymf, och först nu, tror jag, gick det u h för henne livilken moralisk ynkrygg hennes man var.
Hon skref till honoin endast dessa ord: » Vii1 har jag hört, att alskarinnan briikar infinna sig, då hustrun %r bortra, men aldrig har jag hört, att den lagliga hustrun begagnar sig af iilskarinnans frånvaro.^ » Har hon sedan icke hört något i f r h honom? » » Åjo, för hvar gång det kommer ett barn, m h t e han viil skrifva, för att det skall kunna siittas pk hennes namn. » ~ H v a d vill d % det saga?, utbrast jag högst förvhad öfver s % invecklade familjeförhL111ande11.
» Det brukas så hos oss, 11. b. onz clen förorättade parten vill gA in därpH, at.t de oäkta barnen legitimeras yA detta satt.
De skrifvas d i p9 de Iaggifta föriilclrarnns namn. » » SA besynnerligt!
w » Deii, sonz har iisgon 5: clelhet i sig, gör detta för cle oskyl- diga barnens skull.
Iblancl iir det en förrbclcl hustru, iblnncl en bedrageii man, som pb detta satt adopterar barnet af den andra partens brottsliga förbindelse.
Diixigenoin unclgli.~, tror jag, rnyc- ken olyclr a &gt;).
nMcn vore det cl5, icke enklare, att t. cs.
clen ma^ vi n u tala om gifte sig med sin iiI.sknriniia? » » Det g&amp;r inte för sig, ty enligt viira lagar kan den part, Bvil- ken förgktt sig och sAlundn gifvit anledning till äktenskapets iip&amp; lösning, icke gifta om sig.
Det hade fiiimits en annan iitviig, och den \ .$de Ivan.
Alexai.idrovitsc11 har icke skonat sin hiistru #!
.
- fr&amp;n att föreslå den.
Oin hon, ser ni, hade velat pbtaga eig drn synd, som Izmt beghtt, och sAledes varit den juridiska orsaken till skilsmässan, då hade han kunnat gifta om sig.
Anila Paulovnas kiirlek ar stor och försakande, ' men ', säger hon, ' ljuga ner inig sjalf kan jag dock icke '., » Det var d5 för va1!
En sjiilfuppoffring fitr inte g&amp; PK 1Angt att den kränker nianniskovärdet.
» » Just sh!
Hon har, tycker jag, IiAllit den ratta gränsen.
Men därför tar hon ocksi, barnen pli sig.
Hon har aldrig haft nigra egna - underligt, att fil barn p&amp; en sadan o m r i i g!
~ V i sutto tysta en stund.
I) iirpr " L sade jag.
, Det a.r s$ stort, detta, som jag iiii fatt hiira - stort, att kunna bara ett sidant öde utan att bli bitter, att kunna bevara den gamla kiirleken trots allt, att knnna offra sig utan att IAtn sig neddragas.
Hvar hämtar hon d&amp; sin styrka?
Siig mig, Anna Paulovna är v&amp;l icke - stzi~z (Iist ?~ » Nej, det ar hon inte, Htminstone ej imedvetet.
Hon tillhör kyrkan, meii Iion har en innerlig, stark och frigjord tro, och hon lefver clarefter.
Ilet finnes l i k i landet niånga siidana andligt frigjorda själar, hvilka dock ej vilja bryta med kyrkan, nieii hoppas pA cn Irornnïandc reformation.
B .Blott ~ I I I I U en friiga: är Anna Paulovnas karaktär typiskt rysk?,, Ack det vore viii ingen nöd, oiil SA ~ o r e!
Kanske en giing med en bättre religiös och socia.1 uppfostran, att vi kuiina konima SA lhngt.
Ansatscrm finnas väl i folkkaraktiiren, nieii hvacl den ~aknar, iir jiist en etisk ryggrad. » » Och lian, nlannen ?~ %Åh han!
Ja, af den orten ha vi nog, tyrarr, tolf p i dussinet!
B Botil (7 8.
.Att i var tid klaga öfver bristande intresse för ungdomen och dess uppfostran kan val knappast anses berättigadt.
Detta intresse gäller emellertict förn5mligast barn ö f ~ e r sex $r gmnla, d. v. s. skolungdoinen.
JIen barnen ha ju tillryggalagt kanske (lo
för hela lifvet viktigaste Aren före deriil: ~ tic1 och med skiii k m clet frågas: lwacl göres för att gifva dessa den kroppens och sja- lens friskhet, som lagger grunden till ett rikt och fruktbihanch lif?
Och huru iitbildtz,s d s personer, son?
niirmast h a att vårda clessa spada. \ axelser?
Hsrniecl iir det nog klent bestalldt, ty under det att livarje niiinniska lätt förstår, att afven clet ringaste kall eljest kraver sin särskilda utbildning, ar, underligt nog, den före- stiilliiingen allmiin, att yrket att fostra och viircla siiiiljarn läres af sig sjalf.
Öclescliger har också denna &amp; sikt varit, och otaliga fiirspilcla in8niskolif i~iKste skrifvas p&amp; cless konto.
PH visst satt.
kan ju sagas, att alla klasser bli lidande 115, okunnigl-ieten i bariit~ \ 4rcl och hygien, denna okunnigliet ar ej ett iiloiiopol för c k mindre viil stsllcla s: 1ii1hiillslagreii, ii£ven on1 miss- förhfillancleiia hos dessa iiro iilest skriande.
~Hvarkeii rik eller fattig kan i ' \; fixt land vid bariinvA.rclen fii räkna clet stöd, som ligger i 811 teoretisk och praktisk lriii-islrap .i iiiiinet, emeclm vi iiiiinu si~lmn en iitbilcliiiagaaiistalt för bari~a~rf~rdariailor, likilande dem, sorn finnils i m d r a läiiderr yttrades för fem Ar sedan i att.
föredrag rörancle bariiav&amp;rcl.
Det \: sr p i ett af Predrilca-Breii .. icr-Förhiii~det i~~iurclnnt sani- l&lt; viim cleiiaa viktiga frkg % först togs upp till dryftanc: le *).
Shsoin cletta ssainl+.ri~.
stift: ~cles ~iill~kitpet &gt;jR,zri~a \ ri %rcls, soin en fijljd seclain tre Ar tillbaka liar e11 i~tbil.cliliiigsanst~l t för bxrnsköterslrur, clen första i sitt s1ri.g i \ rart Iuiid.
An&amp;tnlt~: ii ur l~eliigeii pil Söder,: 13riiii.nkyrkagat.m SS.
Iless elever utgijrns valiligen af flickor till- Iiöraiicle cl.en s. k; bilclncle klasseii.
&amp; itsoil-i » uiiclei: \ ~isi.iiiigs111~zteri: ~l~) niottagas ett tiotd fattiga l ~ w i i under 2 Ars bld&amp;r.
Det iir ty \ ?arr ingen hrist ps s5cl: tlla burii, AtLr ok11 iiter niasfe föfestA1icltzi.iriiit~11: tfvisn inödrar soin 115 clet eatriigi~nste tiggs om att deras $airii skola bli enlottagna i clet lilla heminet under dagen ' pil det att ' cle ir15tte kuiiiia skötil sitt arbete uto~nl~us.
E n c101 inyckct klena barn f5 afveil om niitterna vkrcl och hiilcl inoiii anstalten, i-iien som ' regel är 1iiaii raclcl för att skilja: barnet frAn nioclern.
, Af allt .arbete, soni här i staden behöfver göras för att hinclra nöden och eländet, tyckes mig intet viktigare iiii upprattaiidet ' af ett tillriickligt antal barnkrubbor, dar de mödrar, soul Kro tvingade ' att utom lieinniet söka arbete, ined lugn kuniia .lämna sina sinib, yttrade vid ett besök förestiidarinnan för » Barnavbrcl » och förvisso hade &amp; n rätt.
Ty skall i18got varkligt kunna utrattak.
@ r förbiittrandet ' if '
\ .iiït folks IiiiJsotillst5iid: bAde; ~iiclligcw och liropl) sligeii, sii iiliktu iiian böija med barnen f r h clcii spiidaste A l h o.
Ilelina sanning börjar ocksa allt iilera triiiign iii i clct nll- ~iiiiiiiia meclvetaiidet bide i utlandet och har 1ieniiii; i.
SA t. ex. har i I&lt;Öpeiiharniis 1iikii.esallskq~ nyligen fraiiistiillts fiirslag oiil att bilda en iiatioiiulföreniiig för spiida barils viird, ctt fördag, soin oiiif: ittats inecl mycket stort intresse frin itlla hill.
För- ciiiiigeii skulle aiiorcliia föredrag och utgifvs siniskriftsr tzngkiiclt: späcln bizriis yard, upprätta bnriikrubhor, niiskaff a kontrollerad, liimplig ii~jölk för dibarn iii.
iii.
Eli koinitb arbehr f. ii.
V&amp; att viclare utreda fr5.ga.n oiii huru en dylik förening hast skulle bil- c l t ~ och huru dess: vbetc skulle orgmiseras.
31en icke enclast i Daiiiiinrk iir dcniia fr; iga n u: ~ki.uell, Nfveii i England har nyligen dess stora och oiiithttanciu I~tydelsi!
pilpct- kats frhi ett IiAll, som säkerligen l~orgur för, att iifrtlii clar allvar- liga: tiistriingiiiiigar koniim att göra-r för att rkla hot p " ' Zc srlira iiiissförh, ' lllaiiden soiii rAds i frriga oiii de siii: ' i l~uriielis \ 4rrl.
För omkring ett Ar scclan t i l l ~ i ~ t iialnligc !n te~ af engelska rege- riiigeii en kouiitS af liiki~re, larare och uiiclra fackman, nied upp- drag att förbereda en 1) hiilira fakta stöclrl jiiiiiförsiicle iiudersök- iiiug tf folkets lial~a 0 ~ 1 1 fysik och utreda orsakerna till vissa saiiihiillsklassers degeneration och: itt: iiivisa utviignï till clet ondas bekiiiizpmde.
Blaiid de af koniitbli fördagna boteiiiccllcn iiliirke~ iihen ett förslag att alla flickor öfver 14 Ars Hlder slrulle obliga- toriskt deltaga i skötseln af de talrika barnkrubbor, soiii k o ~ i i i t h anser nödvändigt att iippriitta.
Matlagning, hygien och hushålls- skötsel skulle ock&amp; vara obligatoriska skolanmeii i folkskolorna.
Obligatorisk skolundervisning i tsarnavArd och hygien - det iir ocksa det stora framtidsmål, som en härstädes nyligen grun- dad förening satt sig före.
Föreningen, som heter KZarn bnrmcirtl, kan väl närmast betraktas som ett barn a£ den förut nämnda föreningen ~ B a r n a v a r d ~ men, star fullt själfständigt utan niinat samband med denna an det gemensamma arbetet för förbiittrad barnavård.
Det nya företaget, soin vid Klara Ostra Kyrkogata fatt en passande och viil inredd lokal, emottager några spad; i barn, som f5 vistas där om dagen, men som till natten hiimtas hem af sina mödrar.
Dessa barn skola tinder en förestiiiidarinnas ledning skötas d folkskoleflickor, en fiir hirarje barn, hrilka uncler eii kurs pA tre veckor eller en mliiiacl fA 15ra sig clet iiödviiiicligastt!
; .LE ett s1) iidt b: i~ * iis skOts~1 U&amp; v3.d och sai~~ticligt f; " i i sig iiiyriiii- tude den allinii.imn hygienens gruncls~zilaiiigar.
T i d i vare folkslroleii~spelrtöre~ns viilvill.igu tillii3ötesg: Plenclc;: cle fd flickonx~ under denna ticl ledighet f.
r h skole~n föl: att helt I i ~ ~ i i l ~ a iigna sig At det nyn arbetet.
Skulle clet visa sig, att cleii berak- II; &amp; tiden blir för 1ioi: t och att 1R.ngre ledighet e; j Iran bereclt~s, SK f i r: III:: L~I orcli~a kursen som forts~itt.i~iigsskla för c1eii.1, soin rsdnii slutczt skolg8ngeil.
]: - &gt;A s8cl: znt siitt torde i alla fall; ~nstt~lte.ii kol~ii~~: i ~ i t t verka, under ferierna.
Fli~liornc~ skola jiifiiliza sig kl. S pA rriorgoi.ien och sti~i~im seclaiz]: ich c1: ~gei.i.
De skola n~eclf öra h~lar si tt frukostbröd, rriicl- cltg erh8lln cle frniz det i i~ii~rhetei~ be1.ii.gi.i: ~ Klara skolkök och efteriiziclclsgska.fFe bestik t ~ f; .ii-istsltei~.
Unclervisuiagen oiizFattur f örntoin den eguntl.iga skötseln af cle srni, bereclaii~g af bt~~:, i: iieiis föcl; ~, tviittiling och strykning cleras kliider n ?.
in.
Vid allt detta erliålla de stiinclig hanc1.l.eclriing af anstaltens förestAnd: iriilna, fröken G.rah1.i.
Dcssutoi-ii n~edclelns 5he11 uildervisaj~ig i hygien och barnavird af niist: ~lteiis l+are doktor L. Reuter, soin p5 bestihi~clci, tider in fi111.i: ~ sig för att.
kontrollera barnelis hiilsotillstd,iicl.
Hvillren viilsigi.ielsebriiigi~n.cle verksamhet eli anst: dt aaclari soin deiinu m&amp;ste komma att utöfva, clet ax siikerligen lliiir onöcligt att vidare orda o m.
%Atoni oss enclast tii.iiI&lt;a oss ii] i clen t d i o r i, att idla viirt lands unga flickor, cle blifvaiide möclrtiriia och uppfostra,riniiori.ia,, häri gen on^ fingo en inblick i, hvncl clet vill saga att vå,rCIé~ ett baril.
Det arbete inan verkl.igen vet något om, det har 111a11 vailligei~ iifveii aktning för och.
clet i11aii en gling kiiiit soin ett stort och heligt allsvar, det pBtager inan sig ej lättsian.igt0.
.
a. c.
: Litteratur.
Sten Stensen til Stensho af Lntwcc Eieler.
För nå8gri.i, ii79ilnder sedan hade vi tillfälle att i deiliia ticl skrift anmäla tvR af fru Iiielers föregiencle böcker: » Dit Folk skal v=re mit Folk » och » Karen Jiirgens til ISgtved ».
Nu föreligger en alldeles farsk ronlan af - saimi~a författarinna: » Sten Stensen til Stensbo ».
Prn Kieler har gjort till sin lifsuppgift att i tal
och skrift kiiiiipa för ~onclcrjyll: iiicl, det lilli~ luiidct s syel fur Kongemeil », som i trots af Pragerfredens bestinirnclscr kvarhiilles under den tyska örnens vacle.
Ehuru ej till börden landets barn, tyckes 11011 h a h a lamilat kvar sitt hjiirta iiloin dess griinser, ocli hennes senare litterära procluktion har varit starkt färgad af denna syn~pati.
De flesta iitomst (lencle, som last fru Kielers sista böcker, hafva nog, trots deras tandandc liffullliet, rönt ett visst intryck af att poleniiken mot tysl~iilclet varit en sinula för, zccentuerad, och att en mera objektiv framstiillning iiistail skulle ha gjort en starkare verkan.
Så mycket mera gliicljrintle ar clet därför att i hennes sista roii-ian finna frcmstallningeil riisentligt lugnare och frigjord från clessa dtzgboksartade politiska detaljer, som förr s i ofta tyngt skildringen, och att i den piitrafia cii bok, som riisentligt höjer sig öfver sina föreg&amp;iigtire.
1cli.n ar lika klart och enhetligt frnrnställct, vai: inen är 11 % intet satt förminslt: ld, nien miiilniskoskilclririgeii har viiiiiiit i djup och förstHelse.
Sten Stciisen %r eii at ' cleesa iiaturer, soiii slitas iiiellmi livar- andra motsiigancle röster i sjiilcii.
Deii ena talar oni patriotei.is plikt att värna dansklieteiis riitt i elet luiicl, som atiiiii enligt lag skulle vara claiiskt, den aiidra oin försonlighet iiiot fiender ocli underkastelse för ~ ö verheten, f som viildet Iiafver a.
Det fitiins eii ticl, d&amp; clcn förrn, stiiiiiman alldcles öfverröstadc (len senitre, mcii tunga hciilsökelser koinmo nied Breii, och Steiis griilhlaiicie och pinade sjii1 började alltnicra att i eorgeii se ett (iucls gies~l, sariclt att straffa hoiioin och hans fulk för c1er: is oföreonligl.it ?t och trots.
Stens hustru diirernot iir ch~isk med h \ ?ar,je fil~cr i sitt Iijiirt: ~ och hyser ej ett spir af tvifvcl p5 det berattigadc i sin hilit.
Hennes fasta tro Iiar ocksi g9tt i arf till sonen Hiid, soni siitter iii iiclu piii ungdoniskraft i lcmipeii niot förtysbiiiiig~striif~i111cli: t.
Och ~-iied: ii-i mor oe11 aoii alltiiiera f örenas i gemcilsuniiiiit int rcssc.ii, blir Steii: ~lltiiier,z ensaiii i sin faniilj och hlanel sitt folk, och alltiiiern, \ .&amp;ntli.is halis sjal ii~ellail de ofiirciiliga plilrteriia.
I tro att samvetet bjucler lionoiii fullkoiidig underkastelse för dt: iiiakt- iignnde, sluter haii sig till de sinas förtviflm mer och mer till clet tyslm partiet, tills cn katastrof intriiffar, so111 iipl~iiar Liaiiw ögon för det ohAlhara i hans ställning.
Och sh l&gt;Örjjar lim1 i i i d sin hustiiis hjiilp att samla ihop det lilla, soiii lifvets storinar lämnat lionoin öfrigt, och att p5 spillrorna bygga upp ett nytt fastc.
Motivet ar för träf£ligt behandladt och har gifrit förfat tariniian tillfalle till präktiga karaktarsstudier.
Främst 8 t h val liufrucl- personen, clenna tungsinta, fiiordiga och grubblande typ, som plagar sin oingifning men allra mest sig sjalf i sin haiisynslösa sträfvan mot det inAl, han satt sig före nien som i sin samvets- trohet blir stor och inlponerande.
Hafvet har filtt sig tilldeladt en stor, halft symbolisk ro1 i denna bok.
Det ar vidundret, som lurar på människobarnens spröda lycka och allt einellanat stracker ut sina rampyrarrnar
efter clen.
Dess sorges %ag följer som ett ledmotiv och siniilter osökt tillsaininzms nied miianiskornas öclen.
Naturens och lifvets tr,igik finner ofta gripande uttryck, men den fasta tron p i den jordiska till \ ~aron SASOIII blott ett n~.on-ieiit i en evig världsordning behfdler dock sista ordet.
l?
z..
Från Triumfgatan.
Lifsbilcler af Ricnrdn H~lch.
Nagonstiides i en aldrig nainngifven stad i eller p i gränsen till Italien finnes e11 gata, som efter en ganimal roniersk triumf- bage f8tt inaninet Triumfgatan.
Vicl denna gata ligger et.t förfallet hus fr8n medeltiden, hvilket nu innehafves af en förmögen afiirs- nian, inen, s,FLsoin beläget i clen äldsta och fattigaste stadsdelen, bebos af uteslutancle fattigt folk.
E n tillfällighet gör, att husets Bgare, som förut helt bekvämt uppburit sina riii-itor genom vice- siirlden, konimer att afliigga ett besök hos hyresgästerna.
Han finner bland den1 sluiancle nöd, ni911 ga laster och helt egendondiga riittsbegrepp, nien ock i vissa fall en andlig storhet, Invilken i f6rening inecl den kontrast, som ligger i deras och hans egna lifs- förhAllai~den, utöfvar en niäktig verkan pB honoin.
E n osynlig inakt tvingar honom att h d f t mot sin egen vilja Ster och åter \: N~lcla tillbaka till Triumfgatan, och srnhingom lefver han sig d l t - mera in i sina vänners nya lif, försöker att hjälpa dem upp ur dju- pet nien finner niistan alla sina ansträngningar maktlösa gentemot nöclens i~ ?Knghöfclade hydra.
Hvncl han sett och hört i arinodets boningni., vill clock ej mera slappa honom, hans personliga lyck: ^ har blifvit ohjilpligt störd, ty en annan s h g 511 gliicljens och ktirlekeiis ljuder nu oupphiiïligt fijr hqns öron.
Och hur sknll det viil gA, om den clar anclra rösten aldrig tystnar, o112 lian be- stiincligt skall.
biinn,z sig sgïipeii af en längtm, liknande en svin- del, att kasta sig ned till de förolyckacle ?~) Af alla cle talrika cliktverk, soni p i senare tider tagit upp deil sociala.
frAgg1-i till behandling, vet jag ytterst fA SA oinedelbart gripande som clenna bok, och cletta i trots af f raiilstiillningens egeilcloml.ig,z tyngcl.
Intresset fiingslas hiir aldrig af 1iS.gi.a arran- gerade effekter, den niistan totala .bristen pA anförda saintal i förening med stilens strängt behärskade och cloclc intensiva kraft koinnier berättelsen att nästan phminna oni ett vittnesinAl, som ett i saken djupt intresseraclt - vittne söker att aflägga s&amp; lugnt och lidelsefritt som möjligt.
Men hela ticlen hör man hur ett hjärta snyftar, Itnappast sh mycket öfver i-iöclen sjdf som öfver dess förin8ga att förslöa sjalarna och prisgilva dem Af ett elände, som är värre 611 den yttre fattigdomens.
» Lifsbilder » har förf.
kallat sin bok.
Det ar ocksa ett verk- ligt Bild.ergalleri solil upprullas för oss vid vandringen langs Triumfgataii, och bilderna &amp; ro SA skarpt och siikert tecknade, sh lefvmde, att vi inte B: L latt att koninla i f r h dem.
Dessa inan-
niskor, som vaiiclrn p&amp; inAl % iiiot ett okalidt mfi.1 utan Iiiigrc längtan än den efter en strininia af &amp; lerils sol, en hastig skön- hetsgliint eller cn ofta besucllad njutning och som tyckas rent af ur s t h d att lyfta blicken mot en andens synvidd, i hvilken grad iiro de sjii.lfva ansvariga för sin låga moraliska nivii?
&amp; o de endast varda förakt, eller finns dct ett annat satt att Betrakta dem?
Huru komina till ratta med alla de stora gihrna i deras tillvaro, huru finna det d6.r ordet, som kunde förklara för de lidande » hvarför det nihute vara s&amp; och hvarför det m r bäst s&amp; »?
Med skiilfvande innerlighet ställer fiirf.
probleliiet framför oss.
Sjalf ger Iion ingeii lösning 115 giitan.
Meii äger lioii ocksil, icke deil barnsliga trons rika tröst i a t t sk; ida mot e n viss förklaring i ett annat lif, SA Imr Ii011 d ~ l en i kiirlek, wiu upprunnit ur samma kalla.
Och Iioii h a r insatt liela styrkan af siii egeiiart: idc konst p i försöket att k r a nii in ni skorna oiiikring sig att bättre se och första och i följd d a r d glöiiiiila l m t att fiiriiömn.
* - F. .Il.
Fredrika-Bremer-Förbundets samkvämskomit6 hade den 23 okt.
anord- nat ett snin1; vain i Xya 11ushAllsskolans lokal, hvarvid fröken C. Oraaford i ett föredrag som komrner att refereras i nästa häEte, redogjorde för sinn erfarenheter frAn en studieresa i Danmark med undersökningar rörande &gt;Kvinnans del i smalandtbruket~ som mal.
- Efter intagen enkel sup4 hade fru Briet.
Asinnndsson fran Reykjavik älskvardheten meddela en del intzessanta srngdrag frfin lifvet pA vara dagars Island, hvaraf franigick, att %£ren detta aflägsna land rönt inflytande a€ den nya tidens rika ut- veckling i sQräl andligt soni materiellt afseeiide.
Fru dsmunrlsson, reclsk- tris för Islaiicls ~K \ ~innoblndv, har vistats en tid under Iiösteii i Stockholni £tir ntt studera 14ra förliAllniicleii, stirskildt.
deni soin rör kvinnoarbetet.
0 Föreningen för kvinnans politiska rösträtt; Stockliolinsnftlelningen) hade inAndageii deii 31 oktober snniniantriide: ' i H~ishhllsskolaii rid T7iistr: t Triitl- glirdsgatan under frii E. Brooin6s orclföranfleskap.
Dgrrid utsagos till nfdelningens representanter i centrdutyrclsen frö- ken Anna Whitlock, professorskan Ann Margret Holmgren samt friikeii Gertriid Adelborg.
DiirpB lilrnnade professorskan Agtln Monteliiia en redogörelse för kviii- nornas iiiteriiat.ioiiella röst.riittskonpress i Berlin och fil.
dr 1,ytlin IVahl- ströiii för den samtidiga interiiationella kvinnokoiigressen tl~rs: iiiiiiiast~clc~.
Vidare redogjorde fröken Gertrud Adelborg för förhailNingnrna vit1 Iniitln- föreningens röstrilttsmbtes förhandlingar i Göteborg i somras.
.
Till sist diskuterades nilgrs stadge~ndririgsförslag, hrilka koiilina att föraiilecla tlefinitirt beslut först vid ett kiiiiimantle saniiiiantriitle.
